SE512355C2 - Friktionskoppling, särskilt för motorfordon, motorfordon med en dylik koppling samt kopplingsaggregat och drivenhet, speciellt för motorfordon - Google Patents

Description

1,, 512 355 2 I " th: genom anpressningsfjädem påverkade tryckplatteområdet åstadkommer en gradvis sänkning av det av fiiktionskopplingen eller kopplingsskivan överförbara momentet.

För många användningsfall kan åtgärden på fördelaktigt sätt anordnas i kraftflödet mellan manövreringsmedlets svänglagring eller mellan anpressníngsfiädem och fastsättningsställena, såsom fastskruvningar, för huset på mottryckplattan.

För andra användningsfall kan det emellertid även vara fördelaktigt om åtgärden är i krafiflödet svänglagring anpressningsfjädern och tryckplattans friktionsyta. Ett sådant arrangemang är t.ex. föreslaget genom DE-OS 37 42 354 och DE-OS 1 450 201.

För ytterligare användningsfall kan det vara speciellt lärnpligt om åtgärden anordnas anordnad mellan manövreringsmedlets eller mellan axiellt mellan två ryggar pâ ryggar anordnade fiiktionsbelägg hos kopplingsskivan, alltså bildas genom en s.k. "beläggningsfjädring", t.ex. genom mellan beläggen anordnade beläggfjädersegrnent. Sådana åtgärder är tex. kända genom DE-OS 36 31 863.

En ytterligare möjlighet att uppnå en progressiv momentuppbyggnad resp. -sänkning är föreslagen genom DE-OS 21 64 297, vid vilken svänghjulet är tvådelat utformat och den mottryckplattan bildande delen är stödd axiellt fjädrande i förhållande till den med förbränningsmotoms drivaxel förbundna delen.

För funktionen och uppbyggnaden av en friktionskoppling enligt uppfinningen kan det vara speciellt lämpligt om åtgärden möjliggör en axiell, fjädrande efiergivlighet mellan kopp- lingskonstruktionsdelarna, varvid åtgärden är anordnad och utformad så att vid öppnad koppling den på anordningen inverkande kraften är som minst och via kopplingens stängningsfórlopp, alltså över kopplingens inkopplingsväg, ökar den på anordningen inverkande kraften gradvis till maximum, varvid denna ökning lämpligtvis bara sker över ett delparti av stängningsvägen eller inkopplingsvägen för manövreringsmedlet eller tryckplattan. Speciellt lämpligt kan det vara om anordningen är utformad på så sätt, att den gradvisa sänkningen eller den gradvisa ökningen av det av friktionskopplingen överförbara momentet sker över åtminstone ungefärligen 40-70% av manövreringsvägen för manövreringsmedlet och/eller den maximala axiella vägen för tryck- plattan. Det resterande partiet av den motsvarande vägen behövs för den problemfria separeringen av krafiflödet och för utjåmningen av eventuellt förekommande deformatíoner på kopplingskonstruktionsdelarna, såsom speciellt kopplingsskivan, tryckplattan liksom mottryckplattan.

För att minimera de för manövreringen av fiiktionskopplingen enligt uppfinningen erforderliga krafterna kan det vara särskilt lärnpligt om anpressningstjädem, åtminstone över en del av friktionskopplingens urkopplingsväg har ett degressivt kIaft-Väg-förIOPP, vilket således “FSERVER\USERS\YA\DOK\Word-dok\up\ l03237700.d0c 10 15 20 25 30 512 355 3 n» qfhll' 1: betyder att anpressningsfiädern, åtminstone över ett delparti av sin kompressions- eller deforma- tionsväg, har ett sjunkande krafiíörlopp. Därigenom kan uppnås att vid fiiktionskopplingens urkopplingsförlopp anordningens fiäderkraft motverkar kraften hos anpressningsfiädem, så att över ett delparti av urkopplingwägen förspänningen eller deformationen av anpressningsfiädem understödes av anordningens tjäderkraft, varvid samtidigt, till följd av det i urkopplingsornrådet rådande degressiva eller sjunkande kraft-väg-förloppet hos anpressningstjädem, den av den senare på tryckplattan eller friktionsbeläggningen utövade krañen avtar. Det effektivt för urkopplingen av friktionskropplingen erforderliga lcrafttörloppet erhålles, såvida inga ytterligare, överlagrande fiäderinverkningar förekommer, ur skillnaden mellan det av anordningen påförda krafiförloppet och anpressningsfiäderns lo-añfcirlopp. Vid avlyftriingen av tryckplattan från fiiktionsbeläggen eller frigivningen av kopplingsskivan genom tryckplattan bestämrnes det erforderliga kvarblivande urkopplingskrafttörloppet eller den erforderliga urkopplingskraflen huvudsakligen genom anpressningsfiädem. Kraft-väg-karaktäristiken hos anordningen och kraft- väg-karaktäristiken hos anpressningsfiädem kan vara så anpassade till varandra, att vid frigivningen av kopplingsskivan genom tryckplattan den for manövreringen av anpressningsfiädem erforderliga kraften befinner sig på en förhållandevis låg nivå. Den kan också genom närmandet till eller t.o.m. efierliknandet av fiäderkaralrtäristiken eller kraftkaraldäristiken hos anordningen till anpressningsijäderkaralctäristiken fram till fiigivningen av kopplingsskivan genom tryckplattan bara vara erforderligt med en mycket liten, i extremfallet praktiskt taget ingen alls manövreringskraft för anpressningsfiädern.

Som anpressningsfiäder lämpar sig på särskilt fördelaktigt sätt en tallriksfiäder, vilken dels kan vara svängbar kring en av huset uppburen ringartig svänglagring och dels påverka tryck- plattan. Därvid kan tallriksfiädem uppvisa en ringkropp, från vilken radiellt inåt riktade tungor utgår, vilka bildar manövreringsmedlen. Manövreringsmedlen kan emellertid även vara bildade genom hävarmar, vilka t.ex. är lagrade svängbart på huset. Anpressningskrafien för tryckplattan kan emellertid även påföras genom andra fiädertyper, såsom t.ex. skruvfiädrar, vilka är anordnade i friktionskopplingen på så sätt, att den från dessa på tryckplattan utövade axialkraften i friktionskopplingens ínkopplade tillstånd är som störst och denna kraft minskas under urkopplingsförloppet. Detta kan t.ex. ske genom snedställning av skruvíjädrar i förhållande till fiiktionskopplirigens rotations-axel.

Särskilt fördelaktigt kan det vara om tallriksfiädem på huset är svängbart stödd mellan två stöd, för bildande av en s.k. koppling av den tryckta typen. Vid sådana kopplingar påverkas manövreringsmedlen för urkopplingen av friktionskopplingen vanligtvis i tryckplattans riktning.

Uppfinningen är emellertid inte begränsad till kopplingar av den tryckta typen, utan innefattar \\FSERVER\USERS\YA\DOK\Word-dok\up\1032377004106 10 15 20 25 30 .ífilii 512 355 4 även kopplingar av den dragna typen, vid vilka manövreringsmedlen för urkopplingen av friktionskopplingen vanligtvis påverkas i riktning bort från uyckplattan.

På särskilt fördelaktigt sätt kan friktionskopplingen enligt uppfiriningen uppvisa en tallriksfjäder, som är utformad på så sätt, att den uppvisar ett sinusartigt kraft-väg-förlopp och som är inmonterad på så sätt, att dess driftspunkt i friktionskopplingens inkopplade tillstånd är anordnad på det, efter det första kraftmaxirnurn följande, degressiva kurvområdet. Därvid kan det vara särskilt fördelaktigt, om tallriksfiädem uppvisar ett kraftförhållande av l:O,4 till 1:0,7 mellan det första krañrnaximum och det därpå följande krafhninimum.

Särskilt fördelaktigt kan det vidare vara om fiiktionskopplingen är manövreringsbar medelst ett på manövreringsinedlet, såsom t.ex. på tungspetsama på tallriksfiädem, angripande urkopplingssystem, varvid urkopplingssystemet kan uppvisa en kopplingspedal, som är utformad liknande en gaspedal och anordnad i motorfordonets innerutrymme. En sådan utformning av kopplingspedalen kan vara speciellt fördelaktig, då genom utformningen enligt uppfinningen den för urkopplingen av friktionskopplingen erforderliga kraften eller kraftförloppet kan bringas till en mycket låg nivå så att en bättre doserbarhet av manövreringskraften är möjlig via en gaspedalliknande utformad kopplingspedal.

Genom utformningen enligt uppfinningen av en friktionskoppling och den därmed förbundna möjligheten med reduceringen av de under friktionskopplingens livslängd maximalt uppträdande an- pressningsfiäderkrafiema kan konstruktionsdelama minskas i mot- svarande grad eller reduceras i sin hållfasthet, varigenom ett avsevärt förbilligande av framställningen kan sänks elasticitetsförlusterna i kopplingen och i urkopplingssystemet och därmed förbättras ske. Genom reduceringen av urkopplingskraftema återigen friktions- och verkningsgraden hos systemet friktionskoppling/urkopplingsystem väsentligt. Därigenom kan även hela systemet utfonnas optimalt och därigenom förbättras kopplingskomforten väsentli gt.

Utformningen enligt uppfinningen är allmänt användbar vid friktionskopplingar och speciellt vid sådana, som exempelvis föreslagits genom DE-PS 29 16 755, DE-PS 29 20 932, DE-OS 35 18 781, DE-OS 40 92 382, FR-OS 2 605 692, FR-OS 2 606 477, FR-OS 2 599 444, FR-OS 2 599 446, GB-PS 1 567 019, US-PS 4 924 991, US-PS 4 191 285, US-PS 4 057 131, JP- GM 3-25026, .TP-GM 3-123, IP-GM 2-124326, .IP-GM 1-163218, JP-OS 51-126452, JP-GM 3- 19131, och JP-GM 3-53628.

Föreliggande uppfinning hänför sig vidare till de äldre patentansökningama DE-P 42 07 528.9 och DE-P 42 06 904.1, vilkas innehåll ligger till grund för föreliggande uppfinning.

Användningen av en friktionskoppling med en självmanövrerande eller automatisk beläggförslitningen - varigenom en åtminstone över utjämning av åtminstone \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\ l 03237700.doc 1| 10 15 20 25 30 512 555 5 - «1',_'+~ ,_ fi-iktionskopplingens livslängd ungefär-ligen konstant inspänriingskraft för kopplingsskivan garanteras - är speciellt fördelaktig i förbindelse med kopplingsaggregat, vid vilka friktionskopplingen, kopplingsskivan och mottryckplattan, såsom t.ex. ett svänghjul, bildar en monteringsenhet eller en modul. Vid en sådan monteringsenhet är det av kostnadsskäl fördelaktigt, orn kopplingshuset är förbundet med mottryckplattan via en icke lösbar förbindning, såsom t.ex. en svetsförbindning eller forrnförbindning, t.ex. genom plastisk materialdeforrnation.

Genom en sådan förbindning kan de vanligtvis använda fastsättningsrnedlen, såsom skruvar, bortfalla. Vid sådana monteringsenheter är ett utbyte av kopplingsskivan eller av kopplingsbelägget på grund av överskridande av förslitrringsgrärisen praktiskt icke möjligt utan förstörande av konstruktionsdelar, såsom t.ex. kopplingshuset. Genom användningen av en förslitriingsefterinställande koppling kan monteringsenheten utformas på så sätt, att denna över hela fordonslivslängden garanterar en problemfri funktion. På grund av utformningen enligt uppfinningen kan således förslitriingsreserven hos kopplingsskivan och efterinställrringsreserven hos friktionskopplingen eller kopplingsmodulen dirnensioneras så stor att kopplingslivslängden och därmed även monteringsenhetens livslängd med säkerhet uppnår den hos fordonet.

Enligt en vidareutformning av uppfinningen kan det vara speciellt fördelaktigt om en en iörslitningsefterinställningsanordning uppvisande friktionskoppling kombineras med ett s.k. tvåmassesvänghjul, varvid friktionskopplingen under mellankoppling av en kopplingsskiva är monterbar på den ena med en växellåda förbindbara svängmassan och den andra svängmassan är drivna axel. vid vilka förbindbar med en förbränningsmotors Tvårnassesvänghjul, friktionskopplingen enligt uppfinningen kan finna användning, är t.ex. kända genom DE-OS 37 21 712, 37 21 711, 41 17 571, 41 17 582 och 41 17 579. Hela innehållet i dessa ansökningar hör likaså till utgångsmaterialet för föreliggande uppfinning, och de i dessa ansökningar beskrivna särdragen kan på godtyckligt sätt kombineras med de i föreliggande uppfinning beskrivna särdragen. Speciellt kan kopplingshuset eller kopplingslocket via en icke utan förstöring lösbar förbindning vara förbundet med den detta bärande svängmassan, såsom detta t.ex. visas och beskrives för olika utföringsformer i DE-OS 41 17 5 79.

Genom användningen av en friktionskoppling med en anordning, som åtminstone utjämnar beläggförslitningen, kan vidare en optimering i utformningen av friktionskopplingen ske, speciellt av det förspänningskraften för kopplingsskivan påförande kraftmagasinet. Detta krafirnagasin kan också vara utformat på så sätt, att det praktiskt taget bara påför den för övertörandet av det önskade vridmomentet erforderliga inspänningskrafien för kopp- lingsskivan. Kraftmagasinet kan vara bildat genom åtminstone en tallriksfiäder eller gneom ett flertal av skruvfiädrar. Vidare är användningen av en självefterinställande friktionskoppling i \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\103237700.doc 10 15 20 25 30 Jr' 512 355 6 l I' 4l| förbindelse med tvåmassesvänghjul fördelaktig, vid vilka den mellan de båda svängrnassoma anordnade vridelastiska dämparen är anordnad radiellt utanför kopplingsskivan eller den yttre friktionsdiarnetern hos fiiktionsytan på den med växellådan förbindbara svängmassan. Vid sådana tvåmassesvänghjul måste friktionsdiarnetern på kopplingsskivan vara mindre än vid konventionella kopplingar, så att anpressningskrañen måste ökas i motsvarighet till förhållandet hos den genomsnittliga friktionsradien, för att kunna överföra ett defiriierat motorvridrnornent.

Vid användning av en konventionell koppling skulle detta leda till en ökning av urkopplingskraften. Genom användningen av en förslitningseñeririställande koppling med en över urkopplingsvägen progressiv sänkning av det av kopplingsskivan överförbara vridrnomentet enligt krav 1 kan emellertid en urkopplingskrafisänkning uppnås, varigenom en ökning av urkopplingskraften kan undvikas eller genom motsvarande utformning av friktionskopplingen t.o.m. en urkopplingslcrafisärrkning uppnås järnfört med en konventionell koppling.

Genom utformningen av en friktionskoppling enligt uppfinningen garanteras att trots reducerad fiiktionsbeläggytterdiarneter och den därigenom erforderliga högre anpressningskraften urkopplingslcafien kan hållas låg. Genom den låga urkopplingskraften reduceras även belastningen på rullagren, medelst vilka de båda svängmassoma är inbördes vridbara. Vidare ökas genom förslimingsefierinställningen kopplingens livslängd, så att ett utbyte av delarna, speciellt av kopplingsskivan under motorfordonets livslängd inte längre är nödvändig. Således kan kopplingslocket fast förbindas med den med växellådan förbindbara svängmassan, t.ex. genom ihopnitning eller fastsvetsning. Detta är speciellt fördelaktigt när ett begränsat inbyggnadsutrymme eller begränsade konturer för kopplingsklockan förekommer, vilka inte längre möjliggör en förbindning av kopplingslocket med det växelsidiga svänghjulet på vanligt sätt genom fastskruvning.

Vid en beläggförslitningen överföres vid konventionell fastsättning av den av friktionskoppling och friktionskoppling med integrerad efterinställningsanordriing för svänghjul bestående kopplingsenheten till den drivna axeln hos en förbränningsmotor axial-, vrid- frarnlcallas förbränningsmotorns drivna axel, såsom speciellt vevaxeln. Genom att kopplingsenheten eller kopplingsenheten, vilka genom och fadningssvängningar till efterinställrringsariordriingen i sin funktion inte påverkas genom sådana svängningar och speciellt undertryckes en önskad efierinställriing av iörslitriingsutjärrrningsanordningen, måste vid utformningen av efierinställningsanordningen tas hänsyn till tröghetskrafiema hos de konstruktionsdelar, som inverkar på derma anordning. För att undvika dessa speciellt genom axial- och fadningssvängningar förorsakade oönskade sidoeffektema eller den därmed förbundna högre kostnaden för utformningen av en efterinställningsanordning för utjämningen av \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\103237700.doc 10 15 20 25 30 I 512 355 7 beläggförslitningen ytterligare uppfinningstanke, den efierinställrtingsanordriingen uppvisande kopplingsenheten huvudsakligen ifrån de av för- frikopplas enligt en bränningsmotoms drivna axel framkallade axial- och böjsvängningania. Detta kan ske genom att kopplingsenheten via en axiellt elastisk eller fjädrande eftergivlig konstruktionsdel är tör- bindbar med förbränningsmotoms drivna axel. Styvheten på denna konstruktionsdel är därvid utformad på så sätt, att de genom förbränningsmotoms drivaxel på kopplingsenheten alstrade axial- och fadnings- eller böjsvängningaina genom denna elastiska konstmktionsdel åtminstone dämpas till ett mått eller undertryckes så, att en problemfri funktion för fiiktionskopplingen garanteras, speciellt dess efierinställningsanordriing. Sådana elastiska konstruktionsdelar är exempelvis kända genom EP-OS 0 385 752 och 0 464 997 liksom SAE Technical Paper 9 003 91. Innehållet i dessa publiceringar ska likaså höra till bakgrundsmaterialet för föreliggande uppfinning. Genom användningen av en elastisk konstruktionsdel är det möjligt att undvika en oönskad förslitriingsefierinställriing, förorsakad genom axialsvängxiingar hos tryckplattan i förhållande till kopplingslocket - speciellt vid urkopplad friktionskoppling, genom svängnings- hjulsvängningar och/eller svängningar i tallriksfiädem. Sådana svängningar kan vid kopplingsaggregat eller kopplingsenheter utan en dessa svängningar åtminstone huvudsakligen undertryckande anordning, såsom speciellt en axiellt efiergivlig skiva, leda till en förändrad inställning oberoende av kopplingsskivans förslitningstillstånd, varvid friktionskopplingens tallriksfjäder kunde regleras nedåt i anpressningskraft mot ett kraftmiriimum, varigenom överföringen av det önskade momentet inte längre kunde garanteras.

Enligt en ytterligare utformning enligt uppfinníngen kan en friktionskoppling med en självmanövrerande eller automatisk utjämning, som speciellt kan vara utformad enligt föreliggande uppfinning, på fördelaktigt sätt finna användning i en drivenhet, speciellt för motorfordon, vilken består av en automatisk eller halvautomatisk växellåda och en mellan drivmotom, såsom en förbränningsmotor, och växellådan anordnad, åtminstone i beroende av växellådans manövrering styrd eller reglerat manövrerbar fiiktionskoppling. Friktionskopplingen är företrädesvis helautomatiskt manövreringsbar. En automatiserad eller helautomatisk manövrering av en friktionskoppling är exempelvis föreslagen genom DE-OS 40 ll 850.9, varför vad avser furtktionssättet och de erforderliga medlen hänvisas till denna skrift.

Vid de hitintills kända drivenhetema med automatisk eller halvautomatisk växellåda furmits kopplingsmanövreringen och för utjämningen av de för detta erforderliga påverkningsorganen, och konventionell friktionskoppling har hitintills avsevärda problem för såsom t.ex. kolv/cylinderenheter och/eller elrnotorer. På grund av den vid konventionella kopplingar erforderliga förhållandevis stora urkopplingskraften är mycket kraftigt eller stort \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word~dok\up\ l03237700.doc 10 15 20 25 30 512 355 8 ,, dun, dirnensionerade aktiveringsorgan erforderliga. Detta betyder stora byggnadsvolyrner, hög vikt och höga kostnader. Sådana stora utformade pâverkníngsorgan är dessutom på grund av sin rnasströghet förhållandevis långsamrna i sin aktiveringstid. Vid användning av ställcylindrar är dessutom en större volymström av tryckmedel erforderlig, varför även törsörjningspurnpen måste dimensioneras förhållandevis stor, för att kunna garantera den önskade manövreringstiden för den motsvarande fiiktionskopplingen. För att delvis undvika de ovannämnda nackdelarna har exempelvis genom DE-OS 33 09 427 föreslagits att reducera manövreringskraften för urkopplingen av kopplingen genom motsvarande kompensationsfj ädrar, för att därigenom kunna använda mindre dimensionerade påverkningsorgan. Då urkopplingskraften vid konventionella kopplingar ändå mycket kraftigt varierar under livslängden, dvs. urkopplingskraften är i nytillståndet relativt låg och ökar under livslängden med tilltagande beläggförslitrring, och kan medelst en kompensationsfjäder bara till en del sänka den normalt erforderliga urkopplingskraften. Under hänsynstagande till samtliga toleranser kommer trots användningen av kompensationsfjädrar en urkopplingseffekt för påverkningsorganen vara erforderlig, vilken är större än den för en ny konventionell koppling. Genom användningen av en friktionskoppling enligt uppfinningen med beläggförslitrringsutjänirting i förbindelse med en drivenhet, bestående av en motor och en automatisk eller halvautomatisk växellåda, kan urkopplingskrafen i förhållande till den ovan-närnnda teknikens ståndpunkt sänkas mycket avsevärt, nämligen direkt i kopplingen, varvid detta urkopplingskraftvärde eller urkopplingskraftförlopp hos den nya kopplingen bibehålls praktiskt taget oförändrat över dennas hela livslängd. Härigenom erhålles väsentliga fördelar för utformningen av påverkningsorganen, då deras driveffekt eller manövreringseffekt kan hållas motsvarande låg, varvid även de i hela urkopplingssystemet uppträdande kraftema eller trycken är motsvarande lägre. Därigenom undanröjes de i urkopplingssysternet uppträdande förlusterna till följd av friktion eller elasticitet hos konstruktionsdelarna eller reduceras till ett Uppfinningen kommer nu att förklaras närmare med hjälp av fig. 1-37. Där visar fig._l_ en friktionskoppling enligt uppfinningen i planvy, fig,_2_ ett snitt längs linjen II-II i fig. 1, fig,_3 en vid frikfionskopplirrgen enligt fig. l och 2 använd inställningsring, figgfl ett snitt efter linjen IV- IV i fig. 3, figj en vid friktionskopplingen enligt fig. 1 och 2 använd stödring, fig._§ ett snitt längs linjen VI-VI i fig. 5, fig. 7 och 7a en fjäder, vilken utövar en vridkraft på inställnings- ringen, fig. 8 - ll diagram med olika kurvor, av vilka samverkan mellan de enskilda fiäder- och efierinställrtingselementen hos friktionskopplingen enligt uppfinningen framgår, en ytterligare utformningsmöjlighet för en friktionskoppling enligt uppfinningen, varvid fig. 13 visar ett snitt längs linjen XIII i fig. 12, figl den vid fi-iktionskopplingen enligt fig. 12 och 13 \\FSERVER\USERS\YA\DOK\WOrd-dok\up\l 03237700.d0c 10 15 20 25 30 | .fllllll 512 555 9 :i använda inställningsringen i planvy, fig. 15 - 17 detaljer hos en ytterligare friktionskoppling med en utjämnings-anordning, fig. 18 och 19 diagram med olika kurvor, av vilka samverkan mellan anpressriingstallriksfjädrarna och beläggfjädringen liksom den därigenom uppstående inverkan på urkopplingskraftförloppet för fiiktionskopplingen framgår, fig._2_O en ytterligare friktionskoppling enligt uppfinningen i delvy, figåQ en delvy i riktning av pilen A i fig. 20, fig. 21 ett snitt längs linjen XXI i fig. 20, fig,_22 en delvy av en vid en friktionskoppling enligt fig. 20-21 användbar inställningsring, fig. 23 och 24 ytterligare utföringsvarianter av friktionskopp- lingar enligt uppfinningen, fig,_2_5_ en inställningsring i planvy, vilken vore användbar vid en fiiktionskoppling enligt fig. 12 och 13 eller 20-21, fig. 26 och 27 ytterligare utföringsvarianter av fiiktionskopplingar, figgß en fiiktionskoppling enligt upp- finningen i planvy, figQQ ett snitt längs linjen II-II i fig. 28, figfl ett snitt längs linjen IH-III i fig. 28, figl ett delsnitt längs linjen IV-IV i fig._ 28, fig,_3; en vid friktionskopplingen enligt fig. 28 och 29 använd instälhtingsiíng i planvy, fig. 33 och 34 detaljer hos ytterligare utföringsforrner av fiiktionskopplingar enligt uppfinningen, figgë ett i två massor uppdelat svänghjul med vridsvängningsdämpare och en fiiktionskoppling enligt föreliggande uppfinning, och fig. 36 och 2 en vridmomentöverföringsanordning med en friktionskoppling enligt uppfinningen, Den i fig. 1 och 2 visade friktionskopplingen 1 har ett hus 2 och en med detta vridfast förbunden, men axiellt begränsat förskjutbar tryckskiva 3. Axiellt mellan tryckskivan 3 och locket 2 är en anpressningstallriksfjäder 4 inspänd, vilken är svängbar kring en av huset 2 uppburen ringartig svänglagring 5 och påverkar tryckskivan 3 i riktning av en medelst skruvar 6a med huset 2 fast förbunden mottryckplatta 6, såsom t.ex. ett svänghjul, varigenom friktionsbeläggen 7 hos kopplingsskivan 8 inspännes mellan tryckskivans 3 friktionsytor och mottryckplattan 6.

Tryckskivan 3 är vridfast förbunden med huset 2 via i omkretsrikmingen eller tangentiellt riktade bladfiädrar 9. Vid det visade utföringsexemplet har kopplingsskivan 8 s.k. 10, vilka, vridmomentuppbyggnad vid inkopplingen av friktionskopplingen 1, genom att de över en beläggfiädersegment såsom i sig är känt, garanterar en progressiv begränsad axiell förskjutning av de båda friktionsbeläggen 7 i riktning mot varandra möjliggör en progressiv ökning av de på friktionsbeläggen 7 inverkande axialkraftema. Emellertid kan även användas en kopplingsskiva, vid vilken friktionsbeläggen 7 vore axiellt praktiskt taget stelt påsatta på en bärarskiva.

Vid det visade utföringsexemplet har tallriksíjädem 4 en anpressningskraften påförande ringformig grundkropp 4a, från vilken radiellt inåt förlöpande manövreringstungor 4b utgår.

Tallriksfjädem 4 är därvid insatt på så sätt, att den med radiellt längre utåt liggande partier \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word -do k\up\ 103237700. dot: 10 15 20 25 30 512 355 10 | 'ïlßlgi påverkar tryckskivan 3 och med radiellt längre inåt liggande partier är tippbar kring svänglagringen 5.

Svänglagringen 5 innefattar två svängstöd 11, 12, vilka här är bildade genom trådringar och mellan vilka tallriksfiädem 4 är axiellt fasthâllen eller inspänd. Det på den mot tryckskivan 3 vända sidan av tallriksfiädem 4 anordnade svängstödet 11 är krafcpåverkat i riktningen mot huset 2 medelst ett kraftmagasin 13. Krañmagasinet 13 är bildat genom en tallriksfiäder eller genom en tallriksfiäderartig konsuuktionsdel 13, som med sitt yttre kantparti l3a stöder mot huset 2 och med radiellt längre inåt liggande avsnitt av svängstödet ll axiellt påverkar mot manövreringstallrilcsfiädem 4 och därmed även i riktning mot huset 2. Den mellan tryckskivan 3 och manövreringstallriksfiädem 4 anordnade tallriksfiädem 13 har ett yttre ringformigt kantparti l3b, från vars innerkant radiellt inåt förlöpande tungor 13c utgår, vilka stöder mot svängstödet 11.

För stödandet av den tallriksfiäderartiga konstruktionsdelen 13 är vid det visade utíöringsexemplet på huset 2 fastsatt ytterligare medel 14, vilka bildar ett svängstöd för den tallriksfiäderartiga konstruktionsdelen 13. Dessa ytterligare medel kan vara bildade genom fasthäftade eller fastnitade segmentformiga separatdelar 14, vilka kan vara likformigt fördelade över Omkretsen. Medlen 14 kan emellertid även vara bildade genom en cirkelringformig, i sig sluten konstruktionsdel. Vidare kan stödmedlen 14 vara utformade direkt ur huset 2, t.ex. genom på axiella partier av huset 2 införda inpressningar eller genom tungforrniga urskärningar, vilka efter inläggningen och inspänningen av den tallriksfiäderartiga konstruktionsdelen 13 genom materialdeforrnation pressas in under det yttre kantpartiet på denna konstruktionsdel 13. Vidare kan mellan stödrnedlen 14 och den tallrikstjäderartiga konstruktionsdelen 13 förekomma en bajonettartig fórbindning eller fastlåsning, så att den tallriksfiåderartiga konstruktionsdelen 13 först förspäitnes och dess radiellt yttre partier kan axiellt fórskjutas över stödmedlen 14. Därefter kan genom en motsvarande vridning av den tallriksfjäderartiga konstruktionsdelen 13 i förhållande till huset 2 Stödpartiema på konstruktionsdelen 13 bringas till anliggning mot stödmedlen 14. Stödpartiema på den tallriksfiäderartiga konstruktionsdelen 13 kan därvid vara bildade genom på den ringforrniga grundl För vridsäkring av manövreringstallriksfiädern 4 och eventuellt den tallriksfiäderartiga konstruktionsdelen 13 liksom för centrering av trådringarna ll, 12 är på huset 2 fastsatt axiellt sig sträckande centreringsmedel i fonn av nitelement 15. Nitelementen 15 har vardera en axiellt sig sträckande stam 15a, som sträcker sig axiellt genom en mellan intilliggande tallriks- fiädertungor 4b anordnad urskäming och som delvis kan omslutas av på de tillhörande tungoma 13c hos tallrikstjädern 13 utforrnade partier l3d.

\\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\103237700.doc 10 15 20 25 30 512 355 t* Mifill' J» 11 Den tallriksfiäderartiga konstruktionsdelen eller tallriksfiädem 13 är utfonnad som sensorfiäder, som över en fórbestämd arbetsväg alstrar en åtminstone huvudsakligen ungefarligen konstant kraft. Över denna sensortjäder 13 uppfångas den på tungspetsarna 4c inverkande kopplingsurkopplingskrafien, varvid alltid en åtminstone ungefärlígen jämvikt mellan den genom urskopplingskrafien på svängstödet 11 alstrade kraften och den genom sensortallriksfiädem 13 på detta svängstöd 11 utövade motkraften råder. Med urkopplingskraften förstås den maximala kraft, som under manövreringen av fi-iktionskopplingen 1 utövas på timgspetsarna 4c eller på tallnksfj ädertungornas urkopplingsarm.

Det hussidiga svängstödet 12 är stött medelst en efierinställningsanordning 16 mot huset 2. Denna efterinställningsanordning 16 garanterar, att vid en axiell förskjutning av svängstöden 11 och 12 i riktning mot tryckskivan 3 eller i riktning mot mottryckplattan 6 kan inget oönskat spel uppstå mellan svängstödet 12 och huset 2 eller mellan svängstödet 12 och tallriksfiädern 4. Därigenom garanteras att inga oönskade död-eller tomgångsvägar uppstår vid manövreringen av fxiktionskopplingen 1, varigenom en optimal verkningsgrad och därigenom en problemfii manövrering av fiiktionskopplingen 1 åstadkommas. Den axiella förskjutningen av svängstöden ll och 12 sker vid axiell forsliming på friktionsytoma hos tryckskivan 3 och mottryckplattan 6 liksom friktionsbelägget 7. Funktionssättet efierinställrtingen av svänglagringen 5 förklaras närmare i samband med diagrammen enligt fig. 8-11. hos den automatiska Efterinställningsanordningen 16 innefattar ett fjäderpåverkat efterinställriingselement i form av en ringaitig konstruktionsdel 17, som är visad i fig. 3 och 4. Den ringartiga kon- struktionsdelen 17 har i omkretsriktningen sig sträckande och axiellt stigande upplöpsramper 18, som är fördelade över konstruktionsdelens 17 omkrets. Efterinställriingselementet 17 är insatt i kopplingen 1 på så sätt, att upplöpningsramperna 18 är vända mot husbottnen 2a. På den från upplöpningsramperna 18 vända sidan av efterinställningselementet 17 är det genom en trådring bildade svängstödet 12 centrerat positionerat i en spårforrnig upptagning 19 (fig. 2).

Upptagningen 19 kan därvid vara utforrnad på så sätt, att svängstödet 12 på efterinställningselementet 17 även är säkrat i axiell riktning. Detta kan t.ex. ske genom att åtminstone upptagningen 19 efterinställriingselementet 17 fastklämmande fast- håller svängstödet 12 eller bildar en avsnittsvis de till angränsande partiema av snäppfórbindning för svängstödet 12. Vid användning av olika material for svängstödet 12 och eflerinställningselementet 17 kan det vara lämpligt temperaturförändringar uppstående utvidgningsskillnadema, om det som trådring utformade att kompensera för de vid stora svängstödet 12 är öppet, alltså över Omkretsen åtminstone på ett ställe delat, varigenom en \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\lO3237700.doc _» 10 15 20 25 30 512 355 12 ,, (|"__|,. förflyttning av trådringen 12 i förhållande till upptagningen 19 i omkretsriktningen möjliggöres och därmed trådringen 12 kan anpassas till upptagningens 19 diameter.

Vid det visade utföringsexemplet är efterinställningselementet 17 av plastmaterial, såsom t.ex. framställt av en värmebeständig tennoplast, som dessutom även kan vara fiberför- stärkt. Därigenom kan efterinställningselementet 17 på enkelt sätt framställas som sprutdel.

Efterinställningselementet 17 kan emellertid även framställas som plåtforrndel eller genom sintring. Vidare kan vid motsvarande materialval svängstödet 12 utformas i ett stycke med efterinställriingselementet 17. Svängstödet ll kan vara bildat direkt genom sensorf] ädem 13. För detta kan spetsarna på tungoma 13c uppvisa motsvarande inpressningar eller informningar, såsom t.ex. falsar.

Efierinställningsringen 17 centreras genom de axiellt förlöpande partiema 15a på de över Omkretsen likformigt fördelade nitama 15. För detta har efterinställningsringen 17 centreringskonturer 20, som är bildade genom i omkretsrikmingen sig sträckande urtagningar 21, som ligger radiellt innanför svängstödet ll. För bildandet av urtagningarna 21 har efterin- ställningsringen 17 på det inre kantpartiet radiellt inåt sig sträckande nockar 22, som begränsar radiellt inre konturer på urtagningama 21.

Såsom framgår av fig. 3 betraktat i omkretsriktningen, mellan de likformigt fördelade urtagningarna 21 anordnat vardera fem upplöpningsrarnper 18. Urtagningarna 21 är i omkretsriktningen utformade på så sätt, att dessa möjliggör åtminstone en förvridningsvinkel av eñerinställningsringen 17 i förhållande till huset 2, vilken under friktionskopplingens 1 hela livslängd garanterar en efter-inställning av den på friktionsytoma hos tryckskivan 3 och hos mottryckplattan 6 liksom hos friktionsbeläggen 7 uppträdande förslitningen. Denna efterinställningsvirikel kan beroende på utformningen av upplöpningsrampema ligga i storleksordningen mellan 8 och 60°, företrädesvis i storleksordningen av 10-30°. Vid det visade utföringsexemplet ligger denna förvridningsvinkel i området av 12°, varvid uppåtlutningsvinkeln 23 hos upplöpningsrarnpama 18 likaså ligger i området av 12°. Denna vinkel 23 är vald på så sätt, att den vid pressningen mot varandra av upplöpningsramperna 18 hos efterinställriingsringen 17 och motupplöpningsrampema 24 på den i fig. 5 och 6 visade stödringen 25 uppstående friktionen förhindrar en fórbiglidning mellan upplöpningsrarnperna 18 och 24. Beroende på materialparningen i området av upplöpningsrarnperna 18 och motupplöpningsrarnperna 24 kan vinkeln 23 liggai området mellan 5 och 20°.

Efierinställningsringen 17 är fiäderbelastad i perifeririktriingen, nämligen i efterinställriingsvridriktrringen, alltså i den riktning, som genom upplöpningen av rampema 18 på motrampema 24 hos stödringen 25 åstadkommer en förskjutning av efterinställningsringen i \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\l03237700.d0c 10 15 20 25 30 512 355 13 | 4|__1I|* tryckskivans 3 riktning, dvs. således i axiell riktning bort från det radiella husavsnittet 2a. Vid det i fig. 1 och 2 visade utföringsexemplet garanteras fiäderbelasttiingen hos efterinställningsringen 17 genom åtminstone en ringfonnig skânkelfjäder 26, som t.ex. kan ha två lindningar och har vid en av sina ändar en radiellt förlöpande skänkel 27, som är vridfast med efterinställriingsringen 17, och vid sin andra ände uppvisar en axiellt förlöpande skänkel 28, som är vridfast fastsatt i huset 2. Fjädern 27 är fjädrande förspänt insatt.

Den i fig. 5 och 6 visade stödringen 25 är likaså bildad genom en ringforrnig konstruktionsdel, som har motupplöpningsrarnper 24, vilka bildar komplementära ytor till de genom upplöpningsrampema 18 begränsade ytorna, varvid de genom upplöpningsramperna 18 och motupplöpningsrampema 24 begränsade ytorna även kan vara kongruenta.

Uppåtlutningsvinkeln 29 på motupplöpningsrampen 24 motsvarar vinkeln 23 på upplöpningsrarnpen 18. Såsom framgår genom en jämförelse mellan fig. 3 och 5 är upplöpriingsraniperna 18 och motupplöpningsrampema 24 fördelade lika i omkretsriktningen.

Stödringen 25 är vridfast förbunden med huset 2. För detta har stödringen 25 över Omkretsen fördelade urtagningar 30, genom vilka ihopnitriingsansatserna för nitarna 15 sträcker sig. 1 fig. 2 är streckat visat en ytterligare ringformig skänkelfjäder 26a, vilken, lil skänkelfiädem 26 kan vara nedböjd vid sitt ändparti, för att garantera en vridfast förbindning med dels huset 2 och dels efterinställningselementet 17. Denna fjäder 26a är likaså fjädrande förspänt insatt, så att den på efierinställningselementet 17 utövar en vridkraft. Användningen av två skänkelfiädrar 26, 26a kan vara fördelaktig för många användningsfall, då vid rotation av fiiktionskopplingen 1 till följd av de på fjädem 26 eller 26a inverkande centrifiigallaaftema uppträder en fjäderkraftförstärlciiing. Genom användningen av två skänkelfiädrar kan den t.ex. på fjädern 26 uppträdande krafiförstärkningen kompenseras genom den av skänkelfiädern 26a påförda kraften. För detta är skänkelfiädrarria 26 och 26a lindade på så sätt, att de åtminstone under centrifiigallcraftiriflytande på efierinställningselementet 17 alstrar krafter, som verkar motriktat i omkretsrikmingen. De båda skänkelfjädrarna 26, 26a kan ha en eller flera lindningar, och vidare kan dessa skänkelfiädrar 26, 26a uppvisa olika lindningsdiametrar, såsom detta är visat i fi g. 2, varvid de därmed förbundna och på fjädrarna 26, 26a inverkande centrifugalkrafter- na, vilka skulle alstra olika stora periferikrafter på efterinställningselementct 17, kan genom motsvarande utformning av trådtjocklekania och/eller lindningstaltalet hos de enskilda fiädrania 26, 26a åtminstone ungefarligen utjärnnas. I fig. 2 är fjädem 26 anordnad radiellt innanför efierinställriingselementet 17 och fjädern 26a radiellt utanför detta efterinställningselement 17.

Båda fjädrama kan emellertid genom motsvarande utformning även vara anordnade radiellt innanför eller radiellt utanför efterínställningselementet 17.

\\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\ 103237700. doc « 10 15 20 25 30 “hiv 512 355 14 I fig. 7 är skänkelfiädern 26 visad i planvy. I skänkelíjäderns 26 avlastade tillstånd är skänklarna 27, 28 förskjutna med en vinkel 31, som kan ligga i storleksordningen mellan 40 och l21°. Vid det visade utföringsexemplet är denna vinkel 31 i storleksordningen av 85°. Med 32 visas det relativa läget för skänkeln 27 i förhållande till skänkeln 28, och som denna intar vid nytt friktionsbelägg 7 i friktionskopplingen 1. Med 33 visas det läge för skärikeln 27, som motsvarar den maximalt tillåtna förslitriingen på fiiktionsbelägget 7. Efterinställningsvinkeln 34 ligger vid det visade utföringsexemplet i storleksordningen av 12°. Fjädern 26 är utformad på så sätt att i det avlastade tillståndet för denna fiäder 26 törlöper mellan de båda skänklama 27, 28 bara en trådlindning 35. I det övriga periferiområdet ligger två trådlindningar axiellt över varandra.

Fjädern 26a är utformad likadant som fiädem 26, men har emellertid en större lindningsdiarneter och en annan förspänningsriktning i förhållande till efterinställningselementet 17 enligt fig. 2.

Den genom fjädem 26 på efierinställriingsringen 17 utövade krafien är emellertid större än den hos fiädem 26a.

I friktionskopplingens 1 nytillstånd griper de upplöpningsrampema 18 och motupplöpningsrampema 24 bildande axiella nockama 18a, 24a huvudsakligen axiellt in i varandra, vilket betyder att de på varandra liggande ringarna 17 och 25 behöver minsta axiellt inbyggnadsutrymme.

Vid utföringsexemplet enligt fig. 1 och 2 är motupplöpningsrampema 24 eller de dessa bildande nockforrniga ansatsema 24a bildade genom en egen konstnlktionsdel. Motupplöpnings- rampema 24 kan emellertid vara bildade direkt genom huset 2, t.ex. genom inpressningar av nockfonniga ansatser, som kan sträcka sig i husirmandömet. Inpressningen är speciellt för- delaktig vid plåthus eller lock, som är utformade i ett stycke.

För att hålla inställningsringen 17 före monteringen av fiiktionskopplingen 1 i sitt tillbakadragna läge har denna i området av nockarna 22 angreppspartier 36 för ett vrid- eller fasthållningsmedel, som å andra sidan kan stöda mot huset 2. Sådana fasthållningsmedel kan anordnas vid framställningen eller vid ihopmonteringen av friktionskopplingen 1 och avlägsnas efter monteringen av firiktionskopplingen 1 på svänghjulet 6, varigenom efterinställningsanordningen 16 aktiveras. Vid det visade utföringsexemplet är för detta i locket eller huset 2 anordnat i omkretsriktningen belägna långsträckta urtagningar 37 och i efierinställningsringen 17 en fördjupning eller ansats 38. De i omkretsriktningen belägna långsträckta urtagningarria 37 måste därvid åtminstone uppvisa en sådan utsträckning, att efterin- 17 kan vridas tillbaka förslitriingsefterinställningsvinkeln. Efier ihopsättriingen av friktionskopplingen 1 kan även ett ställningsringen svarande mot den största möjliga vridverktyg införas axiellt genom lockets slitsar 37 och införas i inställningsringens 17 \\FSERVER\USERS\YA\DOK\WOrd-dok\up\103237700.doc 10 15 20 25 30 512 355 15 | tfízltl urtagningar 38. Därefter kan ringen 17 medelst verktyget vridas tillbaka, så att detta förskjutes i riktning av det radiella partiet 2a hos huset 2 och intar i förhållande till detta parti 2a sitt minsta axiella avstånd. I detta läge låses då efterinställníngsringen 17, t.ex. genom en klarnrner eller ett stifi, som griper in i en i linje liggande urtagning i locket och efterinställningsringen 17 och förhindrar en vridning av dessa båda konstruktionsdelar. Detta stifi kan avlägsnas efter monteringen av 'friktionskopplingen 1 på svänghjulet 6, så att, såsom redan nämnts, efierinställningsanordningen 16 friges. Slitsama 37 i huset 2 är utformade på så sätt, att vid demonteringen eller efter demonteringen av friktionskopplingen 1 från svänghjulet 6 eñerinställningsringen 17 kan bringas till sitt tillbakadragna läge. För detta kopplas kopplingen 1 först ur, så att manövreringstallriksfiädem 4 inte utövar någon axialkraft på svängstödet 12 och därmed garanteras en problemfri vridning av efterinställriingsringen 17.

I samband med de i diagrammen enligt fig. 8-11 inritade kurvorna ska nu funktionssätten hos den ovan beskrivna friktionskopplingen 1 förklaras närmare.

Linjen 40 i fig. 8 visar den i beroende av konicitetsförändringen hos tallriksfjädem 4 alstrade axialkrafien, nämligen vid deformation av tallriksfiädem 4 mellan två stöd, vilkas radiella avstånd motsvarar det radiella avståndet mellan svänglagringen 5 och den radiellt yttre stöddiametem 3a på tryckskivan 3. På abskissan visas den relativa axialsträckan mellan de båda stöden och på ordinatan den av tallriksfiädem alstrade kraften. Punkten 41 representerar tallriksfj ädems 4 imnonteringsläge vid sluten koppling l, alltså det läge, i vilket tallriksfj ädern 4 för det motsvarande inmonteringsläget utövar den maxirnala anpressningskraften på tryckskivan 3. Punkten 41 kan genom ändring av det koniska inmonteringsläget för tallriksfjädem 4 förskjutas längs linjen 40 uppåt eller nedåt.

Linjen 42 utgör den av beläggfiädersegrnenten 10 påförda axiella isärföringskraften, som verkar mellan de båda friktionsbeläggen 7. Denna axiella isärföringskraft motverkar den av tallriksfj ädem 4 på tryckskivan 3 utövade axialkrafien. Det är fördelaktigt om den genom elastisk deformation av fjädersegmenten 10 påförbara axialkraften åtminstone motsvarar den av tallriks- fjädern 4 på tryckskivan 3 utövade kraften, varvid denna lämpligtvis även kan vara större. Vid utkopplingen av friktionskopplingen 1 avlastas fjädersegmenten 10, nämligen över sträckan 43. Över denna även en motsvarande axiell förskjutning av tryckskivan 3 motsvarande sträcka 43 stöds kopplingens I urkopplingsförlopp, vilket således betyder att en mindre maximal urkopplingskraft behöver påföras än den, som skulle motsvara inmonteringsptinlden 41 vid beläggfjädersegmentens 10 icke förekommande. Vid överskridande av punkten 44 friges friktionsbeläggen 7, varvid på grund av det degressiva kurvpartiet hos tallriksfiädern 4 den då ännu påförbara urkopplingskraften är avsevärt sänkt i förhållande till den, som skulle motsvara \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\ l 03237700.doc 10 15 20 25 30 512 355 16 | jfllltv punkten 41. Urkopplingskraften för kopplingen 1 avtar till dess att minimum eller dalpunkten 45 på den sinusartiga kurvlinjen 40 har uppnåtts. Vid överskridande av minimum 45 stiger den erforderliga urkopplingskraften åter, varvid urkopplingssträckan i området av tungspetsarna 4c väljs på så sätt, att inte ens vid överskridandet av minimum 45 urkopplingskraften överskrider den vid punkten 44 förekommande maximala urkopplingskrafien, utan företrädesvis förblir under denna. Punkten 46 ska således inte överskridas.

Den som kraftsensor tjänande tjädern 13 har ett sträcka-kraft-förlopp svarande mot linjen 47 i fig. 9. Denna kurva 47 motsvarar den som alstras när den tallriksfiäderartiga konstruk- tiönsdelen 13 förändras fiån det avlastade läget i sin konicitet, nämligen mellan två svängstöd, som har ett radiellt avstånd, som motsvarar det radiella avståndet mellan svängstöden 11 och 14.

Såsom kurvlinjen 47 visar har den tallriksfiäderartiga konstruktionsdelen 13 en fiäderväg 48, över vilken den av denna alstrade axialkrafren förblir praktiskt taget konstant. Den i detta parti 48 alstrade krañen är därvid vald på så sätt, att denna åtminstone ungefärligen motsvarar den i punkten 44 i fig. 8 anliggande urkopplingskrafien för kopplingen. Den av sensorijädern 13 påfiirande stödkraften är i förhållande till den i punkten 44 motsvarande krafien hos tallriksfiädem 4 minskad i enlighet med hävarrnsutväxlingen hos denna tallrikstjäder 4. Detta ut- växlingsförhållande ligger i de flesta fall i storleksordningen mellan 1:3 och 1:5, man kan emellertid för många användningsfall även vara större eller mindre.

Den nämnda tallrikstjäderutväxlingen motsvarar förhållandet mellan det radiella avståndet hos svänglagringen 5 till stödet 3a och det radiella avståndet mellan svänglagringen 5 och ariliggningsdiarnetem 4c, t.ex. för ett urkopplingslager.

Inmonteringsläget för det tallriksfiäderartiga elementet 13 i friktionskopplingen 1 är valt på så sätt, att detta i området av svänglagringen 5 kan genomgå en axiell tjäderväg i riktningen av fiiktionsbelägget 7, efierinställningsvägen för tryckskivan 3 i riktning mot mottryckplattan 6, vilken uppstår till följd av friktionsyte- och fi-iktionsbeläggiörslitriingen, som även en åtminstone ungefärligen konstant vilket motsvarar såväl åtminstone den axiella axiell stödkraft för svänglagringen 5. Det betyder att det linjära området 48 hos kurvlinjen 47 åtminstone ska ha en längd som motsvarar den nämnda förslitriingsvägen, och är företrädesvis större än denna förslimingsväg, då därigenom även inmonteringstoleranser åtminstone delvis kan utjämnas.

För att erhålla en praktisk taget konstant eller definierad frigivningspunkt 44 för friktionsbeläggen 7 vid urkopplingen av friktionskopplingen 1 kan en s.k. dubbelsegmentbeläggíjädring användas mellan fi-lktionsbeläggen 7, alltså en beläggíjädring, vid vilken parvis enskilda tjädersegment är anordnade rygg mot rygg, varvid de enskilda paren av \\FSERVER\USERS\YA\DOK\w0rd-dok\up\103237700.doc 10 15 20 25 30 512 355 17 |_ íffilp segment kan uppvisa en viss axiell inbördes törspänning, så att den totalt sett genom beläggfjädringen påförda axialkraften vid icke inspänd kopplingsskiva 8 åtminstone motsvarar den med punkten 44 korresponderande urkopplingskraften på tallriksfiädem 4, eller företrädesvis ligger något högre. Genom förspänningen av de mellan beläggen anordnade tjädermedlen kan uppnås, att de under driftstiden uppträdande inbäddningstörlusterna för segmenten åtminstone huvudsakligen utjärnnas eller kompenseras på baksidan av beläggen. Med inbäddningstörluster förstås de förluster som uppstår genom inarbetningen av segmenten i baksidan av beläggen. Det är lärnpligt om törspänningen hos den mellan beläggen anordnade fiädringen ligger i storleksordningen av 0,3 mm till 0,8 mm, företrädesvis i storleksordningen av 0,5 mm. Genom en motsvarande begränsning av den axiella fiädervägen mellan de båda friktionsbeläggen 7 liksom genom en definierad förspänning av den mellan friktionsbeläggen verksamma fiådringen kan vidare uppnås att åtminstone vid urkopplingen av friktionskopplingen 1 tillbakapressas tryckplattan 3 med en definierad sträcka 43 genom den mellan beläggen anordnade fiädringen.

För att erhålla en definierad sträcka 43 kan den axiella sträckan mellan friktionsbeläggen begränsas genom motsvarande anslag såväl i avlastningsriktriingen som även i inspänningsriktriingen för beläggfiädringen 10. Som beläggfiädringar kan i förbindelse med föreliggande uppfinning på fördelaktigt sätt användas sådana som de som är kända genom den tyska patentansökningen P 42 06 880.0.

För att säkerställa en optimal funktion för friktionskopplingen 1 eller för den en automatisk utjämning av beläggförslitningen garanterande efierinställriingsanordningen är det lämpligt, att betraktat över urkopplingskraftförloppet 49 enligt fig. 10, de först genom beläggfiädringen 10 och sensorfiädern 13 på tallriksfjädem 4 utövade och sig adderande krafierna liksom de efter upplyfiningen av tryckskivan 3 från friktionsbeläggen 7 då bara är större än den av sensorfi ädern 13 på tallriksfiädern 4 utövade krafien, eller åtminstone är lika stor som den i området 4c på tallriksfiädertungspetsarna angripande och i enlighet med fig. 10 över urkopplingsvägen sig förändrande urkopplingskraften.

Det hittillsvarande betraktandet motsvarar ett helt bestämt inmonteringsläge för tallriksfi ädem 4, och någon iörslitriing på friktionsbeläggen 7 har icke tagits hänsyn till.

Vid axiell förslitning, speciellt av friktionsbeläggen 7, íörskjutes läget för tryckskivan 3 i riktning mot mottryckplattan 6, varigenom en förändring av koniciteten och därmed även av den av tallriksfjädem i inkopplat tillstånd för friktionskopplingen 1 påiörda anpressningskraften uppstår, nämligen i riktning mot ett ökande. Denna förändring åstadkommer att punkten 41 vandrar i riktning mot punkten 41', och punkten 44 i riktning mot punkten 44'. Genom denna förändring störs den vid urkopplingen av kopplingen 1 ursprungligen förekommande \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\I03237700.doc 512 355 18 ._ "kalv lqafijärnvikten i området av svängstödet 11 mellan manövreringstallriksfiädem 4 och sensorfjädem 13. Den genom beläggförslitriingen förorsakade ökningen av tallriksfjäderanpressningskraften .för tryckskivan 3 åstadkommer även en förskjutning av förloppet för urkopplingskraften i riktning mot ett ökande. Det därigenom uppstående 5 urkopplingslqafiförloppet är visat i fig. 10 genom den streckade linjen 50. Genom ökningen av urkopplingskraftförloppet övervinnes under urkopplingsförloppet för friktionskopplingen 1 den av sensorfjädem 13 på tallriksfiädem 4 utövade axialkrafieri, så att sensorfiädem 13 huvudsakligen ger efier i området av svänglagringen 5 med en axiell sträcka, som huvudsakligen motsvarar förslitningen av friktionsbelägget 7. Under denna genomfiädringsfas för sensorfjädem 10 13 stöder tallriksíjädem 4 mot påverkningsområdet 3a på tryckskivan 3, så att denna tallriksfiäder 4 förändrar sin konicitet och därmed även den i denna lagrade energin eller det i denna lagrade vridmomentet och följaktligen även den genom tallriksfi ädem 4 på svängstödet 11 eller sensorfjädern 13 och på tryckskivan 3 utövade kraften. Denna förändring sker, såsom detta framgår i sarnband med fig. 8 i riktning mot en minskning av de av tallriksfjädem 4 påförda 15 krafiema. Denna förändring sker så länge som till dess att den av tallriksfjädern 4 i området av svängstödet 11 på sensorfiädem 13 utövade axialkraften är i jämvikt med den av sensorfjädem 13 alstrade motkrafien. Det betyder att i diagrammet enligt fig. 8 vandrar puntkema 41' och 44' åter i riktning mot punkterna 41 och 44. Efter det att denna jämvikt åter har inställts kan uyckskivan 3 åter lyftas upp från friktionsbeläggen 7. Under denna efterinställriingsfas för 20 förslitriingen vid ett urkopplingsförlopp för friktionskopplingen 1 vrids efterinställriingselementet 17 hos efierinställningsanordningen 16 genom den förspända fjädem 26, varigenom även svängstödet 12 vandrar efier motsvarande beläggförslitrringen, och därmed garanteras en spelfri .s svänglagring 5 av tallriksfjädem 4. Efter efterinställningsförloppet motsvarar i urkopplingskraftförloppet återigen linjen 49 enligt fig. 10. Linjerna 50 och 51 i fig. 10 resp. den 25 axiella sträckan för tryckskivan 3 vid ett urkopplingskrafi-sträcka--förlopp motsvarande linjema 49, 50.

I diagrammet enligt fig. ll är krafiförloppet för den vid ett urkopplingsförlopp på huset 2 eller på tallriksfiädem 13 utövade kraften visad, varvid extremvärdena har kapats. Utgående från det inkopplade läget enligt fig. 1 verkar på huset 2 och därmed på tryckskivan 3 först en 30 kraft, som motsvarar inmonteringspunkten 41 (fig. 8) för tallriksfjädern 4. Under urkopp- lingsförloppet avtar den genom tallriksfiädem 4 på huset 2 eller svängstödet 12 utövade axialkraften motsvarande linjen 52 i fig. 11, nämligen fram till punkten 53. Vid överskridande av _ V, punkten 53 i urkopplingsriktningen skulle vid en konventionell koppling, vid vilken tallriksfjädern är axiellt fast svängbart lagrad på huset, alltså att svängstödet ll vore axiellt icke t; _» __ , i Yfïlll li iimumi limit \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\103237700.doc g 512 555 19 i» tqlfill' efiergivligt förbundet med huset 2, en axiell rikmingsändring av kraftinverkan genom tallriksfiädem 4 på huset 2 ske på den radiella höjden av svänglagringen 5. Vid kopplingen enligt m uppfinningen upPfångaa i Qmrådet av slänglagringenâden genom den axiella omvändningen av 10 15 20 25 30 den genom tallriksfiädem 4 i området av svänglagringen 5 alstrade kraften genom sensorfiädern 13. Vid uppnående av punkten 54 lyfts tallriksfiädem 4 upp från tryckskivans 3 påverkningsornråde 3a. Åtminstone fram till denna punkt 54 understödes urkopplingsiörloppet för fiiktionskopplingen 1 genom den av beläggfiädringen 10 påfiñrda axialkraften. Den av beläggfiädringen 10 påförda kraften avtar därvid med ökande urkopplingssträcka i området 4c av tungspetsarria eller med ökande axiellt urkopplingsslag för tryckskivan 3. Linjen 52 visar således en resulterande av den över urkopplingsíörloppet betraktad, dels i ttlngspetspartiet 4c inverkande urkopplingskraften och dels den i det radiella partiet 3a på tallriksfiädern 4 genom beläggfjädringen axialkraften. Vid överskridande av punkten 54 i urkopplingsriktningen upptångas den av tallriksíjädern 4 på svängstödet ll utövade axialkraften 10 utövade genom den av sensortallriksfiädern 13 påtörda motkraften, varvid dessa båda krafter åtminstone efter avlastande av fi-iktionsbeläggen 7 genom tryckskivan 3 är ijämvikt och vid fortsättning av urkopplingstörloppet blir den av sensorfiädem 13 i området av svänglagringen 5 påförda axialkraflen företrädesvis något större än den anliggande urkopplingskraften. Delpartiet 55 av kurvlinjen 52 hos diagrammet enligt fig. 11 visar att med tilltagande urkopplingsväg blir urkopplingskrafien eller den av tallriksfiädem 4 på svängstödet 11 utövade kraften mindre järnfört med den vid punkten 54 anliggande urkopplingskraften. Den streckade linjen 56 motsvarar ett tillstånd för friktionskopplingen 1, vid vilket i området av friktionsbeläggen 7 en förslitning har uppträtt, men ännu inte någon efterinställning har skett i området av svänglag- ringen 5. Även här frarngår att den genom förslimingen förorsakade ändringen av inmonteringsläget för tallriksfiädem 4 åstadkommer en ökning av de på huset 2 och på svängstödet 11 eller på sensorfjädem 13 utövade krafterna. Detta har speciellt till följd att punkten 54 vandrar i riktning mot punkten 54', vilket åstadkommer, att vid förnyat urkopplingsförlopp för friktionskopplingen 1 den av tallriksfjädem 4 på sensortjädem 13 i området av svängstödet ll utövade axialkraften är större än motkraften hos sensorfjädem 13, varigenom det redan beskrivna efterinställningsförloppet genom axiell utfjädring av sensorfiä- dem 13 sker. Genom detta efierinställningsförlopp förskjutes punkten 54' åter riktning mot punkten 54, varigenom det önskade jäniviktstillståndet i området av svängstödet 5 mellan tallriksfiädem 4 och sensorfjädem 13 åter är upprätthållet.

\\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\l03237700.doc 10 15 20 25 30 512 355 20 «|,.“'~' I praktiken sker den beskrivna efierinställningen kontinuerligt eller i mycket små steg, så att de för bättre förståelse av uppfinningen i diagrammen visade stora punktförskjutningama och kurvlinj efórskj utriingama normalt aldrig uppfgäiier. g Under fiiktionskopplingens 1 drifisticl kan några fimktionspararënï unkter förändras. Så kan t.ex. genom en felaktig manövrering av friktionskopplingen l en överhettning av beläggfiädringen 10 ske, vilken kan ha till följd en sättning, alltså en minskning av den axiella fjädringen hos beläggfjädringen eller beläggsegmenten 10. Genom en motsvarande utformning av kurvlinjen 40 för tallriksfiädern 4 och motsvarande anpassning av förloppet 47 för sensorfiädem 13 kan emellertid en drifisäker funktion för fiiktionskopplingen garanteras. En axiell sättning av beläggfiädringen 10 skulle enbart ha till följd att tallriksfjädem 4 skulle inta ett i förhållande till det i fig. 1 visade läget tillbakapressat läge, varvid den av tallriksfjädern 4 på tryckskivan utövade anpressningskrafien skulle vara något lägre, såsom detta framgår i samband med kurvlinjen 40 enligt fig. 8. Vidare skulle en motsvarande axiell deformation av sensorfiädem 13 och därmed en motsvarande axiell förskjutning av svängstödet 11 ske.

Enligt en ytterligare uppfinningstanke kan den på manövreringstallriksfiädem 4 inverkande resulterande stödkrafien öka med tilltagande förslitriing av friktionsbeläggen 7. Ökningen kan därvid vara begränsad till ett delparti av den totalt sett maximalt tillåtna fiiktionsbeläggen 7. Ökningen av stödkraften för manövreringstallriksfjädem 4 kan därvid ske genom motsvarande utformning av sensorfjädern förslitriíngsvägen för 13. I fig. 9 är Streekat visat och med hänvisningssiffran 47 angivet ett motsvarande ökning av stödkraften för manövreringstallriksfiädern 4 med tilltagande förslitning kan en anpressningskraftsänkning hos kurvlinjeförlopp över området 48. Genom en manövreringstallriksfjädem 4 för tryckplattan 3, beroende på en sänkning av beläggfjädringen, t.ex. genom inbäddande av segrnenten i beläggen, åtminstone delvis kompenseras. Särskilt fördelaktigt kan det därvid vara om stödkraften för manövreringstallriksfjädern 4 ökar proportionellt mot sättningen av beläggfiädringen eller proportionellt mot segmentinbäddningen i beläggen. Detta betyder att med minskningen av skivtjockleken i området av beläggen, alltså minskning av avståndet mellan fiiktionsytoma hos beläggen till följd av segmentinbäddande och/eller en sättning av beläggfjädringen och/eller beläggförslitningen, ska den nämnda stödkraften öka. Särskilt fördelaktigt är det därvid om kraftökningen sker på så sätt, att denna över ett första delpaxti är större än i ett därtill anslutande andra delparti, varvid de båda delpartierna befinner sig inom området 48 enligt fig. 9. Den senare utformningen är fördelaktig, eftersom den större delen av den nämnda inbäddningen mellan fjädersegmenten och beläggen huvudsakligen sker inom en i förhållande till den totala livslängden för fnktionskopplingen liten \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\ l03237700.d0c 10 15 20 25 30 512 555 2l I* Mlfill* tidsrymd och därefier stabiliseras förhållandena mellan tjädersegment och friktionsbelägg praktiskt taget. Det betyder att fi-ån en bestämd inbäddning sker inte längre någon väsentlig ändring vad avser inbäddningen. En ökning av stödkraften för manövreringstallriksfiädern kan även ske över åtminstone en del av friktionsbeläggens nötningsförsliming.

Vid den ovanstående beskrivningen av efierinställningsförloppet för utjämningen av friktionsbeläggförslitriingen har inte tagits hänsyn till de genom bladfi ädem 9 eventuellt påförda axialkraftema. Vid en förspänning av bladfiädern 9 i riktning mot en upplyftning av tryckskivan 3 från det motsvarande friktionsbelägget 7, alltså i riktning mot en anpressning av tryckskivan 3 mot tallriksijädern 4 sker ett understödande av urkopplingsförloppet. Den överlagras den av bladijädern 9 påförda axialkrafien med de av sensorfiädem 13 och tallriksfiädern 4 påförda krafterna liksom med urkopplingskraften. Till detta har inte tagits hänsyn på grund av bättre förståelse vid beskrivningen av diagramrnen enligt fig. 8 - ll. Den manövreringstallrikstjädem 4 i urkopplat tillstånd för fiiktionskopplingen l mot det locksidiga avrullningsstödet 12 påverkande totalkrafien erhålles genom addition av kraftema, vilka huvudsakligen utövas genom bladfjädersegmenten 9, genom sensoríjädem 13 och genom den rådande urkopplingskraften på manövreringstallriksfjädem 4. Bladfiäderelementen 9 kan därvid vara ihopsatta mellan locket 2 och tryckplattan 3 på så sätt, att med tilltagande förslitriirig av friktionsbeläggen 7 den genom bladtjädem 9 på manövreringstallriksfiädem 4 utövade axialkraften blir större. Så kan t.ex. över sträckan 48 enligt fig. 9 och därmed även över förslitriingsutjärnriingsvägen för efterinställrringsanordningen 16 den av bladíjädem 9 påförda axiella kraften uppvisa ett förlopp enligt linjen 47b. Av fig. 9 framgår även att med tilltagande genomtjädring för sensorijädem 13 tilltar den av bladfiädem 9 på tryckplattan 3 utövade återställningskraften, som även verkar på manövreringstallriksfiädem 4. Genom addition av krafiiörloppet enligt kurvlinjema 47b och tallriksfiäderkurvlinjen erhålles det resulterande krafiförloppet, vilket inverkar axiellt på tallriks- fjädem 4, nämligen i riktning för en anpressning av tallriksfiädem 4 mot det locksidiga svängstödet 12. För att erhålla ett förlopp enligt linjen 47a är det lämpligt att utforma sensortall- riksfjädem på så sätt, att den uppvisar ett kurvlinjeförlopp motsvarande linjen 47c i fig. 9.

Genom addition av krafiförloppet enligt linjen 47c och krafiförloppet enligt linjen 47b erhålles då kraftförloppet enligt linjen 47a. Genom en motsvarande íör- spänning av bladfiädrarna 9 kan således den av sensorfiädem påförbara stödkraften eller stödkraftförloppet reduceras. Genom motsvarande utformning och arrangemang av bladtjäderelementen 9 kan likaså en sänkning av beläggfjädringen och/eller en inbäddning av beläggfiädersegrnenten i beläggen åtminstone delvis kompenseras. Därigenom garanteras således att tallrikstjädern 4 huvudsakligen bibehåller samma driftspunkt eller samma drifiområde, så att tallriksijädem 4 under friktionskopplingens \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\l03237700.doc 10 15 20 25 30 512 555 22 I 111-11' livslängd huvudsakligen utövar en åtminstone ungefärligen konstant anpressningskrafi på tryckplattan 3. Vidare måste vid utfonnningen av fiiktionskopplingen, speciellt av sensorfj ädem i 13 och/eller bladfiädem 9, den genom den på eftersinställningselementet 17 inverkande efierinställrringsfiädem 26 och/eller 26a alstmde resulterande axialkrañen tas hänsyn till, vilken motverkar sensorfi ädem 13 och/eller bladfiädrama 9.

Vid en utformning av fiiktionskopplingen l med förspänd bladtjäder 9 måste även tas hänsyn till att genom förspärirringen av bladfiädrarna 9 påverkas den av tryckplattan 3 på fiiktionsbeläggen 7 utövade axialkraften. Det betyder således att vid en törspänning av bladtjädrama 9 i manövreringstallriksfjäderris 4 riktning sänks den av tallrikstjädem 4 utövade anpressningskraften med bladfiäderns 9 iörspänningskrafi. Vid en sådan friktionskoppling 1 utbildas således ett resulterande anpressningskrafitörlopp för tryckplattan 3 eller för friktionsbeläggen 7, som erhålles genom överlagringen av anpressningskrafitörloppet för tallriksfi ädem 4 med förspänningsförloppet för bladfjädrarna 9. Under antagandet att - betraktat över friktionskopplingens 1 drifisområde - kurvlinjen 40 enligt fig. 8 visar det resulterande krafitförloppet från manövreringstallrikstjädern 4 friktionskopplingens 1 nytillstånd, skulle med sänkningen av avståndet mellan tryckplattan 3 och och förspända bladfjädrar 9 i mottryckplattan 6 till följd av beläggförslitningen erhållas en förskjutning av det resulterande förloppet i riktning mot en reducering. I fig. 8 är streckat visat en linje 40a, vilken exempelvis motsvarar en total beläggförslitning av 1,5 mm. Genom denna under friktionskopplingens livslängd uppträdande förskjutning av linjen 40 i riktning mot linjen 40a sänks den vid urkopplingen av friktionskopplingen 1 genom tallriksfiädem 4 på sensorfjädem 13 utövade axialkrafien, nämligen på grund av det med tilltagande förslitning genom bladtjädrarna 9 på tallriksfi ädem 4 utövade motrnomentet. Detta motrnoment förekommer på grund av det radiella avståndet mellan svänglagringen 5 och påverkningsdiarnetem 3a mellan manövreringstallriksfiäder 4 och tryckplatta 3. Vid utformning av fiiktionskopplingen 1 är det speciellt viktigt att den genom beläggiörslitningen skeende ökningen av bladljädramas 9 skeende förspänning är mindre än den till samma beläggförslitriing urkopplingskraftölmingen, vilken åstadkommer den för efierinställníngen erforderliga följa av trycksvängningen av sensoríjädern 13. Annars skulle anpressningskraften hos tryckplattan 3 för friktionsbeläggen 7 sjunka i friktionskopplingens inkopplade tillstånd, och någon efierinställriing kunde överhuvudtaget icke ske.

Den i fig. 12 och 13 visade friktionskopplingen 101 skiljer sig huvudsakligen från den i fig. 1 och 2 visade friktionskopplingen 1 genom att efterinställningsringen 117 är belastad i perifeririktningen medelst skruvfiädrar 126. Vad avser dess fimktion och verkningssätt vad avser \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\l03237700.d0c 10 15 20 25 30 512 355 , _¿|,_l,l 23 förslitrringsutjärrirringen för fiiktionsbeläggen motsvarar efierinställningsringen 117 efterin- ställningsringen 17 enligt fig. 2-4. Vid det visade utföringsexemplet är tre skruvfjädrar 126 anordnade, vilka är likforrnigt fördelade över Omkretsen och förspända mellan kopplingshus och efterinställrringsring 117.

Såsom speciellt fi-amgår av fig. 14 har efterinställningsríngen 117 på inneromkretsen radiella utsprång eller avsatser 127, mot vilka de bågformigt anordnade skruvfjädrarna 126 kan stöda i omkretsriktningen med sina ändar för påverkan av efierinställningsringen 117. De andra ändpartiema på fjädrarna 126 stöder mot av kopplingshuset 2 buma anslag 128. Vid det visade utföringsexemplet är dessa anslag 128 bildade genom slcruvliknande förbindningselement, som är förbundna med locket 2. Dessa anslag 128 kan emellertid även vara bildade genom axiella utfonnningar, vilka är utformade i ett stycke med kopplingshuset 2. Så kan t.ex. anslagen 128 vara bildade genom _ur ett plåthus 2 axiellt utformade utpressningar eller flikar. Såsom speciellt framgår av fig. 13 och 14 kan ringen 117 på inneromkretsen vara utformad på så sätt, att åtminstone huvudsakligen i området av ljädramas 126 utsträckning och företrädesvis även över den för efierinställrringen av förslitrringen erforderliga vridvinkeln för ringen 117 eller över avlastningsvägen för fjädrarna 126 förekommer en styming 129, som garanterar en axiell fasthållning och radiellt stöd av fjädrarna 126. Fjäderstymingarna 129 är vid det visade utföringsexemplet bildade genom, i tvärsnitt betraktat, huvudsakligen halvcirkelfonnigt utformade fördjupningar, vilkas begränsningsytor huvudsakligen är anpassade till tvärsnittet på skruvfjädrarna 126.

En sådan utformning har den fördelen att vid roterande fiiktionskoppling ges en problemfri styrning av fjädrarna 126, så att dessa inte kan böjas ut axiellt. För ytterligare säkring av skruvijädrarna 126 kan, såsom detta visas i fig. 13 locket 2 på sitt radiellt inre kantparti ha axiella utfonnningar 130, vilka överlapper fjädrarna 126 i axelriktriingen. I stället för enskilda utfonnningar 130 kan locket 2 även ha en över Omkretsen genomgående och axiell innerkant 130. lnnerkanten 130 kan tjäna för begränsning av tallriksfjäderns 4 avlastning.

En styming av efterinställningsfjädrarna 126 enligt fig. 12 till 14 har den fördelen att vid roterande kopplingsenhet 1 de enskilda lindningarna hos fjädrarna 126 under centrifirgalkrafiinverkan radiellt kan stöda mot efierinställningsringen 117, varvid de av fjädrarna 126 i omkretsriktrringen påförda iriställningskraftema till följd av det mellan ljäderlindriingarna och efierinställningsringen 117 alstrade fiiktionsmotstånden sänks eller t.o.m. upphäves.

Fjädrama 126 kan även vid rotation av friktionskopplingen 101 (till följd av de fjäderverkan undertryckande friktionskraftema) praktiskt taget stelt hållas tillbaka. Därigenom kan uppnås att åtminstone vid varvtal över tomgångsvarvtalet för förbränningsmotom efterinställningsringen \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\1032377001106 10 15 20 25 30 512 ass 24 l tllfiil* 117 inte kan vridas genom fjädrarna 126. Därigenom kan uppnås att en utjämning av fiiktionsbeläggförslimingen bara sker vid manövrering av fiiktionskopplingen 101 vid tomgångsvarvtal eller åtminstone ungefárligen vid tomgångsvarvtal. Blockeringen av efierinställningsringen 117 kan emellertid ske även på så sätt, att bara vid stillastående förbränningsmotor, alltså icke roterande fi-iktionskoppling 101 en efterinställning kan ske på grund av beläggförslitriingen.

En blockering av efterinställnirrgsförloppet vid rotation av friktionskopplingen 1 eller vid överskridande av ett bestämd varvtal kan även vara av fördel vid en utföringsform enligt fig. 1 och 2. För detta kan exempelvis medel anordnas på huset 2, vilka under centrifilgallcraftiriverkan på efieririställningselementet 17 åstadkommer en vridsäkring, nämligen mot den genom skänkelfiädem 26 och/eller 26a alstrade iriställningsltraften. Blockeringsmedlen kan därvid vara bildade genom åtminstone en under centrifugalkraftinverkan radiellt utåt förskjutbar vikt, som exempelvis stöder mot ringens 17 innerkant och där kan alstra en friktion, som på ringen 17 framkallar ett brornsmoment som är större än det av inställningstjädrarna på ringen 17 utövade fórvridningsmomentet.

För det radiella stödandet av åtminstone ett delparti av utsträckningen av fiädrarna 126 kan även anordnas av huset 2 burna stödmedel. Dessa stödmedel kan vid utiöringsfonnen enligt fig. 12 och 13 vara utformade i ett stycke med anslagen 128. För detta kan anslagen 128 vara utformade vinkelformiga, så att de vardera har ett sig i omkretsrikmingen sträckande parti, vilket åtminstone över ett delavsnitt av utsträckningen av en fjäder 121 skjuter in i denna. Därigenom kan åtminstone en del av fjäderlindningarna styras och åtminstone stödas i radiell riktning.

Såsom framgår av fig. 13 har den i fig. 2 anordnade trådringen 11 bortfallit och ersatts genom i tungspetspartiet hos sensorfiädem 113 påfórda utforrnningar 111. För detta är tungorna ll3c i området av sina spetsar på sin mot manövreringstallriksfiädem 4 vända sida kulforrnigt utformade.

I fig. 15 till 17 visas en ytterligare utformningsvariant av en förslitningsefterinställning enligt uppfinningen, vid vilken i stället för en ringformig efterinställningsring användes enskilda efterinställningselement 217. Dessa efterinställningselement är likforrnigt fördelade över lockets 202 omkrets. Efierinställningselementen 217 är bildade genom knopp- eller skivforrniga konstruktionsdelar, vilket har en i omkretsriktningen sig sträckande och axiellt uppåtstigande upplöpningsramp 218. De ringformiga efteririställriingselementen 217 har en central urtagning eller borrning 219, genom vilken de av locket uppbuma axiella stiftartiga ansatsema 215a sträcker sig, så att de ringfonniga efierinställningselementen 218 är vridbart lagrade på dessa ansatser 21 Sa. På locket 202 är utpressningar 225 anordnade, vilka bildar motupplöpningsramper \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\l03237700.doc 10 15 20 25 30 512 355 25 |~ 4|||._|l' 224 för rarnpema 218. Mellan ett eñerinställningselement 217 och locket 202 är ett fiäderelement 226 inspänt, vilket påverkar efterinställningselementet 217 i den en efterinställriing åstadkommande vridrikmingen. Fjäderelementet 226 kan sträcka sig, såsom framgår av fig. 15, kring en axiell ansats 215a, alltså vara skruvfiäderlilcnarrde utformat. Vid ändpartiema av en fjäder 226 är utformningar, såsom t.ex. nedböjningar eller skänklar anordnade för stödandet av den ena fiäderänden mot huset 202 och den andra fiäderänden mot det motsvarande efierinställningselementet 217. Vid en axiell förskjutning av tallriksfiädem 204 eller av sensortjädem 213 i området av svängstödet 205 fórvrides eñerinställningselementet 218 och törskjutningen utj ämnas genom upplöpningen av rarnpema 218 på ramperna 224.

Det axiella stödandet av sensortallrikstjädem 213 mot huset 202 sker medelst flikar 214, vilka är utformade ur det axiellt förlöpande partiet av huset 202 och radiellt inåt inpressade under de yttre partiema av sensorfiädem 213.

De ringformiga efterinställningselementen 218 har den fördelen, att dessa kan utformas huvudsakligen centrifiigalkrafi-oberoende med avseende på deras efterinställningsverkan.

I stället för det i fig. 14 visade roterande eller sig vridande efterinställningselementet 217 kan även separata kilartiga efterinställriingselement användas, vilka är förskjutbara i radiell riktning och/eller i petifeririktriingen för förslitriingsefierinstälhiing. Dessa kilartiga efierinställningselement kan uppvisa en längsgående urtagning, genom vilken en axiell ansats 2l5a för styrning av det motsvarande efierinställriingselementet kan sträcka sig. De kilfomiiga efierinställningselementen kan på grund av den på dem inverkande centrifugalkraften verka efierinställande. Kraftmagasin kan emellertid också vara anordnade, vilka påverkar det kilformiga efterinstållningselementet i efterinställningsriktriing. För den problemfi-ia stymingen av de kilartiga eflerinställningselementen kan huset 202 ha påsättningar. De i förhållande till ett mot friktionskopplingens rotationsaxel vinkelrätt förlöpande plan med en bestämd upplöpningsvinkel fórlöpande kilytoma hos efierinställningselementen kan vara anordnade på hussidan och/eller på sidan av manövreringstallriksfi ädem. Vid användning av sådana kilformiga enskilda element är det lämpligt att framställa dessa av ett lätt material, för att reducera de på detta inverkande centrifiigalkrafiema till ett minimum.

Materialparningen mellan de efterinställriingsrarnperna bildande konstruktionsdelarna är lämpligtvis vald på så sätt att under fiiktionskopplingens hela livslängd kan ingen en efierin- ställning förhindrande vidhäftning mellan upplöpningsrampema och motupplöpningsrarnpema uppträda. För att undvika en sådan vidhäfniing kan exempelvis en sådan konstruktionsdel vara försedd med en beläggning åtminstone i området av rampema eller motrarnpema. Genom sådana korrosion undvikasvid användning av två metalliska beläggningar kan speciellt \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\l03237700.doc 10 15 20- 25 30 1» tflß' 512 555 26 r konstruktionsdelar. En vidhäfining eller fastklistring mellan de efterinställrringsrarnpema bildande konstruktionsdelarna kan vidare undvikas genom att de mot varandra stödande och ramperna liksom motrarnperna bildande konstruktionsdelarna är framställda av ett material med olika utvidgningskoeflicient, så att till följd av de under friktionskopplingens drift uppträdande temeratursvängningarna de i kontakt sig befinnande ytorna, som bildar efterinställnings- rarnpema, fullgör en rörelse relativt varandra. Därigenom hålls de upplöpningsrampema och motupplöpningsrarnperna bildande konstruktionsdelarna alltid inbördes rörliga. En vidhäñning eller fastklistring mellan dessa delar kan således inte ske, då genom de olika utvidgningama dessa delar alltid åter bryts loss eller lossas från varandra. Ett lossande av efterinställníngs- rarnpema kan även uppnås genom att på grund av olika hållfasthet och/eller utformning av delarna de på dessa delar inverkande centrifiigalkraftema förorsakar olika utvidgningar eller rörelser, vilka återigen förhindrar en vidhäfining eller fastklistring av delarna.

För att undvika en vidhäfirringsförbindning mellan upplöpningsramp och motupplöpningsramp kan även åtminstone en anordning vara anordnad, som vid urkopplingen av friktionskopplingen eller vid förslitrringsefierinställrringen utövar en axialkraft på efterinställrringselementet eller efterinställningselementen. För detta kan efierinställningselementet 17, 117 axiellt ihopkopplas med en konsnuktionsdel, som har partier, som vid uppträdande törsliming iörskjutes axiellt. Denna ihopkoppling kan speciellt ske i området av svänglagringen 5, nämligen med manövreringstallriksfj ädem 4 och/eller sensor- fjädern 13.

I diagrammet enligt fig. 18 är en anpressningstallriltsfjäderkurvlinje 340 visad, vilken har en dalpunkt eller ett minimum 345, i vilken den av anpressningstallriksfiädem påtörda kraften är förhållandevis låg (cirka 450 Nm). Maximum för tallrikstjädem med väg-kraft- kurvlinjen 340 ligger i storleksordningen av 7600 Nm. Kurvlinjen 340 alstras genom deformation av tallrikstjädern mellan två radiellt på avstånd anordnade stöd, nämligen såsom detta beslaivits i förbindelse med kurvlinjenl40 enligt fig. 8 och i samband med tallriksi] ädern 4.

Tallriksfi äderkurvlinjen 340 kan kombineras med en beläggtjäderkurvlinje 342. Såsom framgår av fig. 18 är väg-krafi-förloppet för beläggfjädersegmentkurvlinjen 342 närmad till anpressningstallriksfjäderkurvlinjen 340 eller de båda kurvlinjema törlöper bara på ett litet avstånd fiån varandra, så att den motsvarande friktionskopplingen kan manövreras med mycket låg kraft. I beläggfiädringens verksamhetsområde erhålles den teoretiska urkopplingskraften ur skillnaden mellan två vertikalt över varandra liggande punkter hos linjema 340 och 342. En sådan differens är angiven med 360. Den verkligen erforderliga urkopplingskraften minskas med manövreringselementen, såsom t.ex. den motsvarande hävarrnsutväxlingen hos \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\ l 03237700 . doc 10 15 20 25 30 512 355 è“ ihrli' 27 tallriksfiädertrmgoma. Detta har likaså beskrivits i samband med utföringsformen enligt tig. 1 och 2 liksom diagrammen enligt fig. 8-1 1. l fig. 18 är streckat visat en ytterligare manövreringstallriksfjäderkurvlinje 440, vilken har ett minimum eller en dalpunkt 445, i vilken den av tallriksfjädern påförda kraften är negativ, alltså inte i inkopplingsriktningen för den motsvarande friktionskopplingen, utan verkar i urkopplingsriktriing. Detta betyder att vid överskridande av punkten 461 under urkopplingsfasen blir fiiktionskopplingen automatiskt öppen. Tallriksfjäderkurvlinjen 440 kan vara försedd med en beläggfj äderkurvlinje svarande mot linjen 442.

I Fig. 19 visas det för urkopplingen av den motsvarande friktionskopplingen på manövreringshävarmen, såsom tallriksfjädemingoma, påförbara urkopplingskraftförloppet för de kurvlinjema 340 och 342 resp. 440 och 442. Såsom framgår är urkopplingskraftförloppet 349, som är samordnat med kurvlinjema 340, 342, alltid i det positiva lcraftorrirådet, dvs. att för att hålla kopplingen i urkopplat tillstånd är alltid en kraft i urkopplingsriktningen erforderlig. Urkopplingskrafiförloppet 449, vilket tillhör kurvlinjema 440 och 442, har ett delparti 449a i vilket urkopplingskraften först avtar och sedan från det positiva tillhörande övergår i det negativa krafiornrådet, så att den motsvarande friktionskopplingen i urkopplat tillstånd inte behöver någon hållkraft.

Vid den i fig. 20, 20a och 21 visade utföringsfonnen av en friktionskoppling 501 är sensortallriksfiädem 513 axiellt stödd mot kopplingslocket 502 medelst en bajonettartig förbindning 514, för detta har sensorfiädem 513 radiellt från ytteromkretsen på den ringforrniga grundkroppen 513b sig sträckande flikar 513d, vilka axiellt stöds i radiella partier 502a, i form av ur lockmaterialet utformade flikar. Lockflikama 502a är utformade av det huvudsakligen axiellt förlöpande kantpartiet 502b på locket, varvid det kan vara lämpligt om för detta flikama 502a åtminstone delvis först är utformade genom en fi-iskärning 502c eller 502d ur lockmaterialet.

Genom åtminstone delvis omskärning av flikama 502a kan dessa lättare deforrneras till sina avsedda lägen. Såsom speciellt framgår av fig. 21 är flikama 502a och utläggarna eller tungoma 513d så anpassade till varandra att en centrering av sensorljädem 513 kan ske i förhållande till locket 502. Vid det visade utföringsexemplet har flikarna 502a för detta inte någon axiell ansats 502e.

För att garantera en problemfri positionering av sensorfjädem 513 i förhållande till huset 502 under framställningen av den bajonettartiga låsningsförbindningen 514 är åtminstone tre företrädesvis över omkretsen på locket 502 likforrnigt fördelade flikar 502a i förhållande till det andra lockpartiet så anpassade, att efter en definierad relativvridning mellan sensorfjädern 513 och locket 502 de motsvarande utläggarna 513d kommer till anliggning på ett omkretsanslag “FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\ 1 03237700.doc .f 10 15 20 25 30 512 355 28 l tqilfltl 502f och därmed undvikes en ytterligare relativvridning mellan sensorljäder 513 och lock 502.

Anslaget 502f är vid det visade utföringsexemplet, såsom detta speciellt framgår av fig. 20a bildat genom en axiell ansats på locket 502. Av fig. 20a framgår vidare att åtminstone enskilda, åtminstone tre flikar 502a bildar en ytterligare vridbegränsning 502g mellan locket 502 och sensorfiäderns 513 tungor 513d. Vid det visade exemplet bildar de lika flikama 502a vridsälo-ingania 502f och 502g för båda vridrikmingarna. De en upplåsning mellan sensorfjädern 513 och locket 502 förhindrande anslagen 502g är bildade genom axiella, i radiell riktning förlöpande bockningar av tungorna 502a. Genom omkretsanslagen 502f och 502g ges en definierad positionering i omkretsrikmingen av sensorfiädem 513 i förhållande till locket 502.

För framställningen av låsningsfórbindningen 514 spänns sensorfj ädem 513 axiellt i riktning mot locket 502, så att tungoma 513d axiellt skjuter in i friskärningarna 502c och 502d och kommer att ligga axiellt över lockstöden 502a. Därefter kan locket 502 och sensorfjädern 513 vridas inbördes, tills några av tungoma 513d kommer till anliggning mot vridbegränsningarna 502f.

Därpå sker en delvis avlastning av sensorfjädern 513, så att några av tungoma 513d, betraktat i omkretsriktningen, kommer att ligga mellan motsvarande anslag 502f och 502g och alla tungor 513d lagras på de locksidiga stöden 502a. Genom utformningen enligt uppfinriingen av den bajonettartiga läsningen 514 garanteras att vid monteringen vid friktionskopplingen 1 kommer ttmgorna 513d inte att ligga bredvid de locksidiga stöden 502a.

Vid de hitintills visade uttöringsexemplen är den den egentliga fiäderkraften för sensorfiädem 513 påförande cirkelringformiga grundkroppen, t.ex. 513b, anordnad radiellt utanför påverkningspartiet eller stödpartiet mellan tryckplatta och manövreringstallriksfiäder. För många användningsfall kan det emellertid även vara lämpligt om den cirkelringforrniga grund- kroppen hos sensortallriksfiädern är anordnad radiellt innanför påverkningsdiametern mellan tryckplatta och manövreringstallriksfiäder. Det betyder således för en utíöringsforrn enligt fig. 1 och 2 att den den axiella fórspäririingskrafien för sensorljädern 13 påförande grundkroppen l3b är anordnad radiellt innanför påverkningspartiet 3a mellan manövreringstallriksfjäder 4 och tryckplatta 3.

Vid utföringsfonnen enligt fig. 20-21 är de locksidiga motupplöpningsrarnperna 524 bildade genom lockformiga utpressningar, som är införda i plåthuset 502. Vidare styrs vid denna utföringsforrn de mellan huset 502 och efteririställningsringen 517 förspända skruvfj ädrarna 526 genom styrtappar 528, som är utformade i ett stycke med efierinställriingsringen 517 och sträcker sig i omkretsriktriingen. Dessa styrtappar 528 kan, såsom detta framgår speciellt av fig. 21, i axiell riktning uppvisa ett långsträckt tvärsnitt, som är anpassat till innerdiametern på fjädrarna 526. Styrningama 528 sträcker sig åtminstone över ett delparti av längsutsträckningen av \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\l03237700.doc 10 15 20 25 30 4,. 512 555 I <1.. 29 fiädrarna 526 in i dessa. Därigenom kan åtminstone en del av fiäderlindningarna styras och åtminstone stödas i radiell riktning. Vidare kan en utböjning eller en utfiädring av fiädrarna 526 i axiell riktning undvikas. Genom tappama 548 kan monteringen av fiiktionskopplingen väsentligt underlättas.

I fig. 22 är efterinställningsringen 517 visad delvis. Efterinställriingsringen 517 har radiellt inåt förlöpande utfonnningar 527, som bär de tappartiga, i omkretsriktriingen sig sträckande styr-partierna 528 för skruvfiädrarrra 526. Vid det visade utföringsexemplet är fiäderupptagriingspartiema 528 utformade i ett stycke med den som fonnsprutdel framställda plastringen 517. Fjäderstymingspartiema eller fiäderupptagningspartiema 528 kan emellertid även vara bildade genom enskilda konstruktionsdelar och/eller alla gemensamt genom en enda konstruktionsdel, vilka eller vilken förbindes med efierinställningsringen 517, t.ex. medelst en snäpplåsning. Så kan alla styrpartiema 528 vara bildade genom en likaså över Omkretsen öppen ring, som är ihopkopplad med efterinställningsringen 517 över åtminstone tre törbindningsställen, företrädesvis utformade som snäpplåsning.

Liknande vad som beskrivits i förbindelse med fig. 12 och 13 kan skruvfiädrarna 526 radiellt stöda mot ytterligare, t.ex. på grund av centrifugalkraftinverkan, mot motsvarande utformade partier på locket 502 och/eller efterinställningsringen 517.

De locksidiga stöden för skruvfiädrarna 526 är bildade genom av lockrnaterialet utformade och i axiell riktning sig sträckande vingar eller genom axiella väggar bildade utpress- ningar 526. Dessa stödpartier 526a för fiädrama 526 är därvid lämpligtvis utformade på så sätt att de motsvarande ändarna på fiädrama styrs och därmed säkras mot en otillåten förskjutning i axiell och/eller radiell riktning.

Vid den i fig. 23 visade utföringsfonnen av en koppling 601 är sensorijädem 613 anordnad på den från tryckplattan 603 vända sidan av huset 602. Genom arrangemanget av sensorfiädem 613 utanför husinnerutryrnmet, som upptar tryckplattan 603, kan de terrniska påfiestriingarna på sensorfjädem 613 minskas, varigenom risken för en sättning av denna fjäder 613 på grund av en termisk överpäfrestning undvikes. Likaså sker på den yttre sidan av huset 602 en bättre kylning av fjädem 613.

Stödandet av det på den från locket vända sidan av manövreringstallriksfiädem 604 anordnade svängstödet 611 sker medelst distansnitar 615, som sträcker sig axiellt genom motsvarande urtagningar i tallriksfiädern 604 och huset 602 och är axiellt förbundna med sensorfiädem 613. Vid det visade utföringsexemplet är distansnitama 615 ihopnitade med sensorfiädem 613. I stället för distansnitar 615 kan även andra medel användas vilka bildar en förbindning mellan avrullningsstödet 611 och sensorfiädem 613. Så kan t.ex. sensorfiädem 613 i \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word~dok\up\103237700.doc 10 15 20 25 30 4 till' 512 555 30 r det radiellt inre partietnppvisa axiellt sig sträckande flikar, vilka stöder avrullniiigsstödet 611 med motsvarande radiella partier eller t.o.m. direkt bildar detta avrullningsstöd 611 genom motsvarande utforrnningar.

Vid utföringsforrnen enligt fig. 24 sträcker sig sensorfiädem 713 radiellt innanför svänglagringen 715 för manövreringstallriksfiädem 704. Sensorfiädem 713 är stödd vid sitt radiellt inre parti mot locket 702 och för detta har locket 702 axiellt sig genom motsvarande slitsar eller urtagningar i tallriksfjädem 704 sig sträckande flikar 715, vilka axiellt stöder sensortallriksfiädern 713. Enligt en andra utiöringsvariant kunde även sensorljädem 713 på sitt inre kantparti uppvisa flikar, vilka sträcker sig i axiell riktning axiellt genom motsvarande öppningar i tallriksfjädem 704 och stöds på locksidan.

Den i fig. 25 visade efterinställningsringen 817 kan användas vid en friktionskoppling enligt fig. 20-21. Efierinställningsringen 817 har radiellt inre utformriingar 827, vilka sträcker sig radiellt. Utformningarna 827 har radiella ansatser 827a, vilka bildar stödpartierna för de i omkretsriktningen mellan kopplingslock och inställningsring 817 förspända skruvfjädrama 826.

För styrning och underlättande av monteringen av skruvfiädrarna 826 är anordnat en ring 828, som är avbruten eller öppen på ytteromkretsen. Ringen 828 är förbunden med de radiella utformningarna 827a För detta kan utformningarna 827a uppvisa i omkretsriktningen sig sträckande fördjupningar eller spår, som är utformade på så sätt, att de i förbindelse med ringen 828 bildar en snäppförbindning. De locksidiga stöden för efterinställningsfjädrarria 826 är bildade genom axiella flikar 826a på kopplingslocket. De axiella flikarna 826a har en axiell inskärning 826b för upptagandet av ringen 828. Inskärningama 826b är därvid utforrnade på så sätt att ringen 828 i förhållande till flikarna 826a har en axiell förskjutningsmöjlighet, åtminstone svarande mot förslitriingsvägen hos fiiktionskopplingen. För detta är det speciellt lämpligt om de i de radiella utformníngama 827a införda fördjupningarna för upptagandet av ringen 828 och urskärningarna 826b, betraktat i axiell riktning, är motriktat utformade, eller med andra ord, att fördjupningama i utforrnningama 827a är öppna i den ena axiella riktningen och urskärningarna 826b öppna i den andra axiella riktningen.

Vid den i fig. 26 visade utföringsfonnen av en friktionskoppling 901 sker stödandet av manövreringstallriksfiädem 904 i urkopplingsriktningen i ett mellersta parti av tallriksfjädems 904 grundkropp 904a. Radiellt utanför stöder grundkroppen 904a mot tryckplattan 903 och sträcker sig radiellt inåt ut över svänglagringen 905. Det betyder att svänglagringen 905 är på förhållandevis stort avstånd från grundkroppens 904a innerkant hos tallriksfjädem 905 eller slitsändarna, vilka bildar ttmgor på tallriksfiädem 904, i järnförelse med de hittills kända tallriksfiäderkopplingaina. Vid det visade utföringsexemplet ligger det radiella breddförhållandet \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\1.|p\103237700.doc 10 15 20 25 30 \\ 5 1 2 s 5 s \ vil mellan det radiellt innanför svänglagringen 905 ano i /adeigrundkroppspartiet och det radiellt utanför svänglagringen 905 förekommande grundkroppspa1¿t_ie_t_i__sto¶< av 1:2. Det är lämpligt om detta förhållande ligger mellan 1:6 och 1:2. Genom ett sådant Éödande av manövreringstallriksfiädem 904 kan ett tallriksfiädergrundkoppen 904a i området av svänglagringen 905 undvikas. r» rqlfilti skadande eller en överpåfrestning av I fig. 26 antydes vidare streckat en axiell påsättrring 903a, som är anordnad på tryckplattan 903. Över sådana på tryckplattan 903, speciellt i området av stödsnockama 903b, anordnade påsättningar 903a kan manövreringstallriksfiädem 904 centreras i förhållande till kopplingen 901. Manövreringstallriksfiädem 904 kan således medelst en ytterdianretercentrering hållas i radiell riktning i förhållande till locket 902, så att de i fig. 26 likaså visade tapparna 915 kan bortfalla. Fastän så inte visas kan centreringsnitama eller ytterdiametercentreringen ske även genom ur lockets 902 material utformade flikar eller utpressningar.

Vid fi-iktionskopplingen 901 är sensorfiädem 913 utforrnad på så sätt, att den kraften påtörande grundkroppen 913a är anordnad radiellt innanför nockarna 903b. För stödande av manövreringstallriksfiädem 904 å ena sidan och för ett eget stödande mot locket 902 å andra sidan har sensorfjädem 913 radiella utliggare eller tungor, vilka sträcker sig dels från grundkroppen 913a radiellt inåt och dels från grundkroppen 913a radiellt utåt.

Vid den i fig. 27 visade utföringsvarianten av en friktionskoppling 1001 är den 1004 svängkraft motriktade krafien påförd genom en sensorfiäder 1013, vilken är axiellt inspänd mellan huset 1002 och tryckplattan 1003. Vid en sådan utföringsforrn stöds manövreringstallriksfiädem 1004 i friktionskopplingens urkopplingskraft eller manövreringstallriksfiäderns sväng- eller tippornrådet 1005 inte genom någon svänglagring i urkopplingsriktningen.

Tallriksfiäderrrs 1004 anliggning mot det locksidiga svängstödet eller stödstödet 1012 garanteras genom sensorfiädems 1013 íörspänriingskrañ. Denna sensorfiäder är utformad på så sätt, att under friktionskopplingens 1001 urkopplingsförlopp blir den av denna sensorfiäder 1013 påförda axialkraften på tallriksfiädem 1004 större än friktionskopplingens 1001 urkopplingskraft. Det måste därvid garanteras att när ingen förslitning har förekommit på friktionsbeläggen, tallriksfiädem 1004 alltid blir i anliggning mot det locksidiga stödet eller svängstöden 1012. För detta måste på liknande sätt, såsom detta beskrivits i samband med de tidigare utföringsforrnema, en anpassning ske mellan de enskilda i axiell riktning verksamma och överlagrande kraftema.

Dessa krafter, som alstras genom sensorfiädern 1013, genom beläggfiädringen genom de mellan tryckplattan 1003 och huset 1002 eventuellt anordnade bladfiäderelementen, genom manövreringstallriksfiädem 1004, genom urkopplingskraften för friktionskopplingen 1001 och \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\l03237700.doc 10 15 20 25 30 512 555 '32 " *üxlll genom de på efierinstälhringsrirrgen 1017 inverkande efterinställningsfiäderelementen måste anpassas i motsvarande grad till varan dra.

Den i fig. 28 och 29 visade fiiktionskopplingen 1101 har ett hus 1 2 och vridfast förbunden, men ändå axiellt begränsat törskjutbar tryckskiva 1103. Axiellt mellan tryckskivan 1103 och locket 1102 är inspänt en anpressriingstallriksfiäder 1104, vilken är svängbar kring en av huset 1102 buren ringartig svänglagring 1105 och påverkar tryckskivan 1103 i riktning mot en med huset 1102 fast förbunden mottryckplatta 1106, såsom t.ex. ett svänghjul, varigenom kopplingsskivans 1108 friktionsbelägg 1107 inspännes mellan tryckski- vans 1103 och mottryckplattans 1106 friktionsytor.

Tryckskivan 1103 är vridfast förbunden med huset 1102 via i omkretsriktningen eller tangentiellt riktade fastlärrlmingsmedel i form av bladfjädrar 1109. Vid det visade utföringsexemplet har kopplingsskivan 1108 s.k. beläggfiädersegment 1110, vilka garanterar en progressiv vridmomentuppbyggnad vid inkopplingen av friktionskopplingen, genom att de över en begränsad axiell förskjutning av de båda friktionsbeläggen 1107 i riktning mot varandra möjliggör en progressiv ökning av de på friktionsbeläggen 1107 inverkande axialkrafterna.

Emellertid kunde även en kopplingsskiva användas, vid vilken fi-iktionsbeläggen 1107 axiellt praktiskt taget stelt vore påsatta på åtminstone en bärarskiva och en reserv anordnas på annat ställe för beläggfiädersegmenten 1110, t.ex. mellan tallriksfiäder 1104 och och tryckskiva 1 103.

Vid det visade utfóringsexemplet har tallriksíjädem 1104 en anpressningskraften påtörande ringforrnig grundkropp 1104a, fiån vilken radiellt inåt forlöpande manövreringstungor 1104b utgår. Tallriksfiädem 1104 är därvid inmonterad på så sätt, att den med radiellt längre utåt liggande partier påverkar tryckskivan 1103 och med radiellt längre inåt liggande partier är tippbar kring svänglagringen 1105. Svänglagringen 1105 innefattar två svängstöd 1111, 1112 vilka här är bildade genom trådringar och mellan vilka tallriksfiädem är axiellt fasthållen inspänd. För vridsäkring av manövreringstallriksfiädem 1104 och för centrering liksom fasthåll- ning av trådringarna 1111, 1112 i förhållande till huset 1102 är fasthållrringsmedel i form av nitelement 1115 fastsatta på locket, vilka sträcker sig med en axiellt sig sträckande axel 11l5a genom en mellan intilliggande tallriksfiädertungor 1104b anordnad urskäming.

Kopplingen 1101 har en den axiella förslitriingen på friktionsytoma hos tryckskivan 1103 och mottryckplattan 1106 liksom på friktionsbeläggen 1107 kompenserande efterinställrringsanordning, vilken består av ett mellan anpressningstallriksfiädern 1104 och tryckskivan 1103 anordnad iörslitningskompensationsanordning 1116 liksom av txyckskivans 1103 urkopplingsväg begränsande begränsningsmedel 1117, vilka är utformade som vägavkän- IISIC.

\\FSERVER\USERS\YA\DOK\WOrd-dok\up\l03237700.doc mfí 10 15 20 25 30 512 355 33 1 411,11' De so ' litningsavkärinare verksamma begränsningsmedlen 1117 har vardera en hylSfl 1113, 50111 äf Vfidfflšfvowen i en borrning 1120 i tryckskivan 1103. Hylsan 1118 bildar en slits 1121, genom vilken två bladfi äder ment 1122 llt. Bladfiäderelementen 1122 stöder mot varandra, varvid åtminstone ett bladfjäderelement är v vt, företrädesvis är båda bladfiäderelementen motiiktat välvda. Bladfjäderelementen 1122 är upptagna i hylsan med en definierad förspänning och är därmed förskjutbara mot ett törbestämt fiiktionsmotstånd i förhållande till hylsan 1118 i kopplingens 1101 axiella riktning. Den axiella längden på bladfjäderelementen 1122 är vald på så sätt, att vid inkopplad friktionskopplírig 1101 uppvisar dessa bladfjäderelement i förhållande till en axiellt fast kopplingskonstruldionsdel - vid det visade utföringsexemplet i förhållande till det yttre kantpartiet 1123 på huset 1102 - ett defiriierat spel 1124, som motsvarar den fórbestämda urkopplingsvägen för tryckskivan 1103. Vid inkopplad fiiktionskoppling kommer bladijäderelementen 1122 med sin från huset 1102 vända ände 1122a till anliggning mot motuyckplattan 1106, varigenom garanteras att vid förslitning av fiiktionsbeläggen 1107 förskjutes tryckskivan 1103 motsvarande denna beläggförslitning axiellt i förhållande till bladfjäderelementen 1122, nämligen mot verkan av fiiktionsbindningen mellan bladfjäderelementen 1122 och hylsan 1118, vilken lämpligtvis består av plastmaterial eller av ett armat fiíktionsmaterial.

Vid det visade utföringsexemplet är bormingen 1120, i vilken hylsan 1118 är fastsatt genom inpressning såväl i axiell riktning som även i omkretsriktníngen, anordnad i en tryckplatt- nock 1125, som sträcker sig radiellt utåt och på vilken vardera ett bladfjäderelement 1109 är fastlänkat medelst en nitförbindning l109a. En förskjutning av hylsan 1118 i riktning mot mottryckplattan 1106 kan undvikas genom att hylsan 1118 på sin mot huset 1102 vända ände har en fläns 1118a, medelst vilken den kan stöda mot tryckskivan 1103. En utvandring av hylsan 1118 ur borrningen 1120 i riktning mot huset eller kopplingslocket 1102 kan undvikas genom att, såsom detta är streckprickat antytt i fig. 28, bladfjädrarna 1109 delvis radiellt omsluter hylsan 1118 och eventuellt axiellt inspännes fast i borrningen 1120. En vridning av hylsan kan vidare förhindras genom att hylsan uppvisar en profilering, speciellt en ansats, som upptar de hylsan övergripande partiema 1 119 av bladfiädem 1 109.

Förslitningskompensationsanordningen 1116 har en av tallriksfjädem 1104 påverkad kompensationskonstruktionsdel i form av en i tvärsnitt U-formig plåtring 1126, som är visad i fig. 32 i planvy. Kompensationskonstruktionsdelen 1126 har på den mot tallriksijädern 1104 vända sidan av bottnen 1127 åtminstone ett ringformigt axiellt utsprång 1128 eller flera utsprång 1128, vilka företrädesvis är likformigt fördelade över Omkretsen och är bildade genom i plåtmaterialet inpressade veck. Segmentartiga utsprång 1128 garanterar att i området mellan i \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\103237700,doc 10 15 20 25 30 512 355 34 i / / omlcretsriktningen intilliggande utsprång 1128 är radiella genomsjëpp bildade mellan tallriks- " / fiädergrundkroppen 1104a och kompensationsringen 112m Vilka möjliggör ett lufigenomsläpp för kylningen. Såsom speciellt maxi-igår av tig. 29 är kompensationsringen 1126 centrerad i förhållande till tryckskivan 1103. harâaïan nos aumnsmnven avšarsfommrng _ "' 1129, vilken positionerar den radiellt inre, axiellt sig sträckande väggen 1130 på kompensations- ringen 1126 centralt i förhållande till tryckskivan 1103. Avsatsforrnningen 1129 kan vara bildad genom en över Omkretsen sig suäckande sluten yta, eller även genom över Omkretsen på avstånd från varandra anordnade segrnentforrniga ytor. Kompensationsringen 1126 har vidare en radiellt yttre sig sträckande axiell vägg 1131, som gemensamt med den inre väggen 1130 och bottnen 1127 bildar ett ringformigt fritt utrymme 1126a. Radiellt utvändigt har kompensationsringen 1126 radiella utliggare eller nockar 1132, som bildar anslag, vilka samverkar med motanslag 1133 på den axiellt fórskjutbara konstruktionsdelen i form av bladfiäderelement 1122 hos fórsliuiingsavkännaren 1117. Motanslagen 1133 är bildade genom på bladfiäderelementen 1122 utformade klackar, vilka vetter inåt och griper över utliggama 1132. Därigenom begränsas den axiella förskjutningen av kompensationsringen 1 126 i riktning bort från tryckskivan 1103, alltså i riktningen mot huset, genom motanslagen 1133.

Mellan kompensationsringen 1126 och tryckskivan 1103 är en utjärnningsanordning 1134 anordnad, som vid urkopplingen av friktionskopplingen 1101 och förekomsten av beläggförslitrríng möjliggör en automatisk efierinställning av kompensationsringen 1126 och vid inkopplingen av kopplingen verkar sj älvhämmande, alltså blockerande, varigenom garanteras, att under inkopplingsfasen av friktionskopplingen 1101 bibehåller kombinationsringen 1126 ett definierat axiellt läge i förhållande till tryckskivan 1103. Detta definierade läge kan bara ändras under ett urkopplingsfórlopp och i enlighet med den uppträdande beläggforslitningen.

Eñerinställningsanordningen 1134 innefattar flera, företrädesvis över omkretsen likforrnigt fördelade par av kilar 1135, 1136, som är upptagna i det ringformiga fria utryrnmet 1126a på plåtringen 1126. De mot en ringformiga yta 1137 på tryckskivan 1 103 stödande kilama 1 136 är vridfast, men axiellt förskjutbart förbundna med plåtringen 1126. För detta har plåtringen 1126 i området av sina axiellt sig sträckande väggar 1130, 1131 utforrnningar i form av veck 1138, 1139, som i området av det fiia utrymmet 1126a bildar utsprång, som griper in i motsvarande anpassade fördjupningar eller spår 1140, 1141 i kilama 1136. Spåren 1140, 1141 eller utformningarria 1138, 1139 fórlöper i axiell riktning av kopplingen 1101. Såsom också framgår av fig. 30 är kilarna 1135 huvudsakligen axiellt upptagna mellan bottnen 1127 på plåtringen 1126 och kilarna 1136. Kilarna 1135 och 1136 bildar i omkretsriktningen sig sträckande och axiellt uppåtlutande upplöpningsramper 1142, 1143, via vilka de till ett par \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\l03237700.doc 10 15 20 25 30 512 355 1~ wflßi' 35 hörande kilama 1135, 1136 stöder mot varandra. Kilama 1135 stöder å andra sidan mot bottnen av ringen 1126 och är i förhållande till denna ring 1126 förskjutbara i omkretsriktningen.

Upplöpningsramperna 1142, 1143 är inbördes förspända. För detta är kraftrnagasin i form av slauvfiädrar 1144 upptagna i ringutrymmet 1l26a, som med en ände stöder mot en med ringen 1126 vridfast kil 1136 och med sin andra ände mot en i omkretsrikmingen förskjutbar kil 1135.

För fastsättningen av kraftrnagasinet 1144 har kilama 1135, 1136 på sina mot de motsvarande krafnnagasinen vända ändarna utsprång 1145, 1146, som griper in i fiäderlindningarna och därmed håller fiäderändarna. Fjädrama styrs vidare medelst väggpartier 1130, 1131 och bottnen 1127 på ringen 1126.

Vid det visade uttöñngsexemplet är utjämningsanordningen 1126 i förhållande till tryckskivan 1103 säkrad mot vridning. För detta är, såsom framgår av fig. 31, på tryckskivan 1103 anordnat axiellaytsprång i form av stift 1147, vilka sträcker sig axiellt genom urtagningar 1148, som är anordnade i området av utliggaren 1132. Genom denna vridsäkring garanteras att under drifi av friktionskopplingen förblir anslagspartiema hos flikama 1132 alltid positionerade under begränsningsklackarna 1 133 på bladfiäderelementen 1 122.

Vid det visade utlöringsexemplet är kilama 1135, 1136 framställda av ett vännebeständigt plastmaterial, såsom t.ex. av en duroplast eller termoplast, som dessutom kan vara ytterligare fiberförstärkt. Därigenom kan de som efterinställningselement verkande kilama 1135, 1136 på enkelt sätt framställas som formsprutdelar. Det kan emellertid även vara fördelaktigt om åtminstone en av kilama 1135, 1136 i ett par är framställd av friktionsmatrial, såsom t.ex. beläggmaterial. Kilama eller efterinställningselementen 1135, 1136 kan emellertid även vara framställda som plåtformdel eller som sinterdel. Stigningsvinkeln liksom utsträckningen och upplöpningsrampema 1142, 1143 är utfonnade på så sätt, att under fiiktionskopplingens 1101 hela livslängd garanteras en efierinställning av den på friktionsytorna hos tryckskivan 1103 och hos mottryckplattan 1106 liksom på friktionsbeläggen 1107 upp- trädande förslítning garanteras. Kilvinkeln 1149 eller stigningsvinkeln 1149 på upplöpnings- ramperna 1142, 1143 i förhållande till ett mot rotationsaxeln för friktionskopplingen vinkelrätt plan väljs på så sätt, att vid pressningen mot varandra av upplöpningsramperna 1142, 1143 uppstående friktion förhindrar en törbiglidning mellan dessa ramper. Beroende på materialparningen i området av upplöpningsrainperna 1142, 1143 kan vinkeln 1149 i området ligga mellan 5 och 20°, företrädesvis i storleksordningen av 10°. De i perifeririktriingen förskjutbara kilama är anordnade på så sätt, att dessa med sina kilspetsar är vända i rotationsriktningen 1150.

\\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\103237700.doc 10 15 20 25 30 512 355 36 4ll|_lll Förspänningen genom lqattmagasinet 1144 hos upplöpningsramperna 1142, 1143 liksom stigningsvinkeln 1149 är utformade på så sätt, att den på efierinställningsringen 1126 inverkande resulterande axialkraften är mindre än den erforderliga förskjutningslcraften för förslitningsavkärmaren 1122 hos begränsningsmedlet 1117.

Vidare måste vid utformningen av tallriksíjädern 1104 tas hänsyn till att den av denna påförbara anpressningskrafien för tryckskivan 1103 måste ökas med den erforderliga förskjutningslqaften för iörslitriingsavkännaren 1122 och med förspäririingskraften hos den mellan lock 1102 och tryckskiva 1103 förspånda bladfiädern 1109. Vidare måste de enskilda konstruktionsdelaina vara utformade på så sätt att stödsförslitningen mellan tallrikstjäder 1104 och stödsring 1126 liksom anliggningsförslitriingen mellan förslitningsavkännarena 1122 och mottryckplattan 1106 eller mellan förslitriingsavkännarna och huset 1102 i förhållande till för- slitningen på beläggen 1 107 hålles låg.

För att undvika en oönskad inställning mellan upplöpningsrainperna 1142, 1143 eller efterinställningselementen 1135, 1136 i ñg. 30, kan i området av åtminstone en av upplöpningsrampema 1142, 1143 vara anordnat små utsprång, som fasthakas på den andra rampen. Utsprången kan därvid vara utformade på så sätt, att en efterinställning för förslitningsutjärruiingen är möjlig, men att emellertid en förbiglidning av rampema relativt varandra förhindras. Det kan även vara särskilt lämpligt om båda upplöpníngsrarnperna 1142, 1143 uppvisar utsprång, som griper in i varandra. Dessa utsprång kan exempelvis vara bildade genom en mycket låg höjd uppvisande sågtandsliknande profilering, som möjliggör en relativförskjutning av rampema 1142, 1143 bara i förslimingsefierinställningsringen. En sådan profilering är schematiskt visad i fig. 30 över ett delparti av rarnpernas 1142, 1143 utsträckning och angiven med l143a. Vid användningsfall, vid vilka enbart en av upplöpningsramperna 1142, 1143 uppvisar utsprång, kan dessa vara utformade på så sätt, att de uppvisar en högre hårdhet än det de andra upplöpningsrampema bildande materialet, så att åtminstone en liten inträngning eller fastgreppande av utsprången kan ske på den dessa stödande upplöpningsrampen.

För att förhindra att de välvda eller vågfonnade bladfiädrama 1122 till följd av de vid ett inkopplingsförlopp mot tryckskivan 1103 uppstående mycket höga temperturema förlorar sin iörspänriingskrafi, är hylsoma 1118 företrädesvis framställda av ett material med låg värrneledningsförrnåga och högt friktionsvärde. Kilarna 1135, 1136 kan vara framställda av sarmna material.

För att möjliggöra en bättre kylning av kopplingen, speciellt av tryckskivan 1103, kan i tryckskivan 1103 vara anordnat radiellt förlöpande och över Omkretsen fördelade spår, av vilka i tig. 29 ett är visat streckat och angivet med 1151. Dessa radiella spår 1151 är, betraktat i \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\103237700.doc 10 15 20 25 30 512 s 5 s « 4,41» 37 ornkre ' ' gen, anordnade mellan två intilliggande kilpar och sträcker sig mellan ringen 1126 och tryckskivan I området av fjädrarna 1144 kunde emellertid ringen 1126 även uppvisa ringen 1126 radiella genomsläpp vor _ För ökning av förslitningshållfastheten på eblika " tällena kan de motsvarande partierna förses med 611 Förslltriingsfast skikt, såsom tššíiår ybdertbeläggning eller i Omauet av kontaktställena kan speciella förslitriingsfasta konstruktionsdelar anordnas. Så kan t.ex. på förslitriingsavkärmania 1122 anordnas plastmaterialskor i anliggningsområdet mot mottryclcplattan 1106 och mot huset 1102.

De vridmomentet till tryckskivan 1103 överförande bladfjädrarna 1109 är förspända mellan tryckskivan 1 103 och huset 1102 på så sätt att de vid urkopplingen av friktionskopplingen 1101 förskjuter tryckskivan 1103 i riktning mot huset 1102. Därigenom garanteras att praktiskt taget över hela urkopplingsfasen eller fram till begränsningsmedlets 1 117 aktivering ringen 1126 förblir i anliggning mot tallriksfjädem 1 104.

Kopplingens urkopplingsväg i området av tungspetsama 1104c väljs lämpligtvis på så sätt, att vid urkopplad koppling lyfis ytterkanten på tallriksíjädern 1104 med ett litet belopp från ringen 1126. Detta betyder således att vid urkopplingen av friktionskopplingen 1101 är tallriksfjädervägen i diarneterområdet för tryckskivepåverkan genom tallriksfjädem 1104 större än den genom vägbegrärisningsmedlet 1122 bestämda lyftvägen 1124 för tryckskivan 1103.

Det i fig. 29 visade relativläget för de enskilda konstruktionsdelarna motsvarar fiiktionskopplingens nytillstånd. Vid axiell förslitriing, speciellt av fiiktionsbeläggen 1107, förskjutes läget för tryckskivan 1103 i riktning mot mottryckplattan 1106, varigenom först uppstår en förändring av koniciteten och därmed även den av tallriksfjädern i inkopplat tillstånd för friktionskopplingen 1101 påförda anpressningskraften, nämligen företrädesvis i riktning mot en ökning. Denna förändring åstadkommer att tryckskivan 1103 ändrar sin axiella position i förhållande till de mot mottryckplattan 1106 axiellt stödande förslitriingsavkärinama 1122. Till följd av den på ringen 1126 inverkande tallriksfjäderkraften följer denna ring 1126 den genom beläggförslitningen förorsakade axialförskjutriingen av mottryckplattan 1103, varigenom anslagspartiema 1132 för ringen 1126 axiellt lyfts upp från de som motanslag tj änande partierna i form av klackar 1133 på förslitriingsavkärinaxna 1122 nämligen med ett belopp, som huvudsakligen motsvarar beläggförslitningen. Utjämningsringen 1126 behåller sitt axiella läge under ett inkopplingsförlopp i förhållande till tryckskivan 1103, eftersom den genom tallriksfiädem 1 104 riktning l 103 och förslitningskompensationsanordningen 1134 är under inkopplingsförloppet självhämrnande, och påverkas i mot tryckskivan \\FSERVER\USERS\YA\DOK\wnrd-dok\up\103237700.doc 10 15 20 25 30 ä 512 355 38 verkar således som axiell spärr. Vid urkopplingen av friktionskopplingen 1101 påverk /X tryckskivan genom bladfiädrarna 1109 i riktning mot huset 110? och förskjuts: "til dess att 1102 husanslagspartierna 1123. Fram till denna uriwpplingsväg, som motsvarar tryckskivans 1103 lyñväg, förblir de: arflella laget Iör ringen 1126 bitgiållet i förhållande till tryckskivan 1103_ vid en fortsättning av urkopplingsförloppet blir tryclškïaïr imwem stillastående, medan däremot ringen 1126 axiellt följer tallriksfiäderris urkopplingsföfllfitfm., Lolnådet av förslitningsavkärmama 1122 kommer till ariliggnirig mot huset eller mot påverkningsdiarnetern, nämligen så länge som till dess att anslagspaitierna 1132 hos ringïnmnx åter kommer till anliggning mot motanslagsparciema 1133 hos törslitriingsavkärmama 1 122. Den axiella íörskjutningen av utjämningsringen 1126 åstadkommes genom kilarna 1135, vilka är påverkade genom fjädrarna 1144. Dessa kilar 1135 törskjutes i ornkretsriktningen så länge i förhållande till kilarna 1136 som till dess att ringen 1126 är törspänd mot motanslagen 1133 hos förslimingsavkärinania 1122. Upplyftriingen av tryckskivan 1103 garanteras vid det visade utföringsexemplet medelst bladijädrarna 1109, vilka är inmonterade mellan huset 1102 och tryckskivan 1103 på så sätt, att dessa uppvisar en axiell lörspänning, som förskjuter tryckskivan 1103 i riktning mot huset 1102. Svängs tallriksfiädem 1104 återigen i urkopplingsriktningen, så lyfis denna med sitt radiellt yttre parti upp från efterinställriingsringen 1126, så den senare, såsom redan beskrivits, genom förslitnirigsavkärinarna 1122 axiellt hålls tillbaka i förhållande till tryckskivan 1 103. En sådan, åtminstone liten upplyftning av tallriksfiädem 1 104 i förhållande till efterinställningsringen 1126 under ett urkopplingsförlopp är speciellt fördelaktigt för fiinktionen hos efterinställiiingenssystemet 1 1 17 + 1 134.

En efierinställningsanordriing 1117 + 1134 enligt uppfinningen garanterar att efterinställningen på stödringen 1126 sker genom efierinställriingsldlarna 1135, 1136, alltid svarande mot beläggfórslitriingsbeloppet. Detta beror på att efierinställriingsringen 1 126 är axiellt inspänd mellan efterinställningsmedlet i form av kilama 1135, 1136 och förslitningsavkärinarria 1122, varigenom förhindras att kompensationskonstmktionsdelen i form av ringen 1126 efierinställes med ett större belopp än den motsvarande beläggftirslitriingen. Vidare garanteras genom utformningen av eñerinställningsanordningen enligt uppfinningen, att även vid en översträcka i området av urkopplingsmedlet, såsom tallriksfiädertungoma 1104b eller vid axials- vängningar hos tryckplattan ingen inställning av efierinställningsanordnirigen 1117 + 1134 kan ske, så förslitriingsavkärinaren 1121 även vid ett hårt anslag mot huset 1102 är axiellt stödd i förhållande till 1 103 slitningskompensationensanordningen 1 134, friktionskopplingens urkopplade tillstånd kan således på förslitningsavkännaren 1122 inverka sj älvspärrande för- 1 132. I tryckskivan genom den nämligen medelst motanslagen \\FS ERVER\USERS\YA\DOK\word-do k\up\ 103237700.d0c 10 15 20 25 30 512 355 |. 'filip 39 axiella krafier i riktningen mot mottryckplattan 1106, vilka är större än den kraftbundna förbindningen mellan förslitningsavkänrtama 1122 och tryckskivan 1103, förslitrtingsavkännania förskjutes axiellt i förhållande till denna tryckskiva 1 103. 111811 att Med efterinställningsanordningen enligt uppfinningen garanteras att under kopplingens hela livslängd tallriksfjädem praktiskt taget arbetar över samma kurvlinjeområde och i inkopplat tillstånd för friktionskopplingen 1101 uppvisar ett praktiskt taget konstant förblivande förspänningsläge och därmed även påför en praktiskt taget konstant anpressningskrafi på tryckskivan 1103. Därigenom blir det möjligt att insätta en tallriksfjäder med en degressiv krafïkurvlinje över urkopplingsvägen, nämligen företrädesvis i kombination med en kopplingsskiva, vars belägg 1107 är inbördes avfj ädrade medelst fiädersegnient 1110, varigenom den effektivt påförbara urkopplingskrafien kan bringas till en förhållandevis låg nivå och under kopplingens livslängd, såvida beläggfiäderkurvlinjen inte väsentligt förändras under kopplingens livslängd, praktiskt taget kan hållas konstant. Vid urkopplingen av en sådan koppling svängs tallriksfjädem 1104 kring sin locklagring 1105, varvid över ett förbestämt delparti av den axiella urkopplingsvägen för tryckskivan 1103 fjädersegmenten 1110 avlastas och därmed understöder 1110 påförda axialkraften 1101 urkopplingsförlopp. Det betyder således att en lägre maximal urkopplingskraft behöver påföras den av fiädersegmenten fiiktionskopplingens än den, som i kopplingens 1101 inkopplade läge teoretiskt resulterar av inmonteringsläget för tallriksfjädern 1104 och bladfjädrama 1105. Så snart fjäder- eller avlastningspartiema för segmenten 1110 har överskridits, fiiges friktionsbeläggen 1107, varvid på grund av det degressiva kurvlinjeområdet, i vilket tallriksfiädem 1104 arbetar, den då ännu påförbara urkopplingskraften redan har sänkts avsevärt jämfört med den, som skulle motsvara inmonteringspunkten eller inmonteringsläget enligt fig. 29. Vid fortsättning av urkopplings- förloppet avtar urkopplingskraften ytterligare, nämligen åtrninstone till dess att minimi- eller dalpunkten för den företrädesvis sinusartiga kurvlinjen för tallriksfiädem 1 104 har uppnåtts.

Den i fig. 28 och 29 visade efterinställrtingsanordrtingen 1117 + 1134 kan på fördelaktigt sätt utformas på så sätt, att vid roterande friktionskoppling 1101 de enskilda fjäderlindningarna i efterinställningsfjädrarna 1144 stöder mot ytterväggen 1131 på efterinställningsringen 1126 och de av fjädrarna 1144 i omkretsriktningen påförda inställningskraftema till följd av de mellan fjäderlindriingarna och efierinställningsringen 1126 alstrade friktionsmotstånden sänks eller t.o.m. helt upphäves. Fjädrarna 1144 kan således vid friktionskopplingens 1101 rotation till följd av de fiäderverkan undertryckande fi-iktionslqaftema praktiskt taget fasthållas stelt. Vidare kan efterinställriingskilama 1135 på grund av de på dessa inverkande centtifugalkraftema likaså stöda radiellt mot efterinställningsringens 1126 vägg 1 131 \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\103237700.doc 10 15 20 25 30 «|,.*\' 512 555 40 och genom de mellan kilama 1135 och efierinställningsringen 1126 alstrade friktionskraftema säkras mot vridning. Därigenom kan uppnås att åtminstone vid varvtalsorrrråden över tomgångsvarvtalet för förbränningsmotorn förslitningskompensationsanordningen 1134 inte vrids genom fiädrarna 1144. Friktionskopplingen 1101 kan således utformas på så sätt att en utjämning av friktionsbeläggfcirslitrringen bara sker vid manövrering av friktionskopplingen 1101 vid tomgångsvarvtal eller åtminstone ungefärligen vid tomgångsvarvtal. Blockeringen av motsvarande utformning av för- efterinställrringsringen 1126 kan genom slitningskompensationsanordningen 1134 emellertid även ske på så sätt, att bara vid förbränningsmotorns stillestånd, alltså vid icke roterande friktionskoppling 1101 eller vid mycket låga varvtal en efterinställning av beläggförslitrringen kan ske.

Materialpamingen mellan de efterinställningsrarnperna bildande konstruktionsdelarna 1135, 1136 liksom materialet hos det med dessa konstruktionsdelar samverkande konstruktionsdelarna är lärnpligtvis vald på så sätt att under friktionskopplingens driftslängd ingen efterinställningen förhindrande vidhäftrring kan uppträda mellan ramperna och de med dessa samverkande konstruktionsdelama. För att undvika en sådan vidhäfming kan åtminstone en av dessa konstruktionsdelar vara försedd med en beläggning åtminstone i området av rampema eller stödytoma.

För att undvika en häftförbindning mellan upplöpningsramperna och motupplöpningsrampema kan även åtminstone en anordning anordnas, som vid urkopplingen av friktionskopplingen eller vid törslitrringseñerinställningen utövar en axialkraft på efterinställrringselementet, vilken åstadkommer en separering eller lossrivning av rampema.

I fiiktionskopplingens 1101 nytillstånd, således i det tillstånd, som kopplingen uppvisar innan det fastsättes under mellankoppling av kopplingsskivan 1108 mot mottryckplattan 1106, befinner sig kilarna 1135 i förhållande till det i fig. 30 visade läget i ett längre tillbakadraget läge i förhållande till kilama 1136, så att efterinstälhringsringen 1126 har sitt i riktning mot tryckskivan 1103 längst tillbakadragna läge och därmed behöver enheten tryckskiva l103/efierinstä1lningsring 1126 det minsta axiella inbyggnadsutryrnmet. För att hålla kilama 1135 före monteringen av friktionskopplingen 1101 i deras tillbakadragna läge har kilarna 1135 angreppspartier i förrn av urtagningar 1152 för ett vrid- eller tillbakahållningsmedel. Sådana tillbakahållningsmedel kan anordnas vid framställningen eller vid ihopmonteringen av fiiktionskopplingen 1101 och avlägsnas efier monteringen av fiiktionskopplingen 1101 på svänghjulet 1106, varigenom efterinställningsanordningen 1134 aktiveras. Vid det visade utföringsexemplet är, såsom detta framgår av fig. 30 och 32, i efierinställningsringen 1126 anordnat i omkretsriktningen förlöpande långsträckta slitsar 1153, genom vilka angreppspartier \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\l03237700.doc (hllit 512 555 41 hos tillbakahållningsmedlen eller hos vridverktyget kan genomstickas för ingreppet i fördjupningarna 1152. De i omkretsriktningen belägna långsträckta urtagningarna 1153 måste därvid åtminstone uppvisa en utsträckning, som motsvarar en vridning motsvarande den största möjliga förslitriingsefierinställningsvinkeln för kilarna 1135 i omkretsriktningen. De vid friktion- v 5 skopplingens nytillstånd i omkretsriktningen i sina tillbakadragna lägen fasthållna kilar 1 135 kan fasthållas i detta läge genom förslitxiingsavkäririarna 1122, som säkrar efterinställningsringen 1126 i dess tillbakadragna läge. De självefierinställflndß förbindningäma mellan fórslimin S e vara utformade på så sätt att den fcârskjutriingskraften för förskjutningen av förslitriingsavkärmarria 1122 i förhållande 10 till tryckskivan 1103 är större än den på ringen 1126 inverkande resulterande krafien, som alstras genom de kilarna 1135 påverkande fjädrarna 1144.

Vid utföringsexemplet enligt fig. 28 och 29 kan rarnpema 1143 även vara bildade direkt genom ringen 1126, t.ex. genom utpressning av lutande ytor 1143, varvid ringen 1126 då måste vara vridbar genom fjädrar 1144 i förhållande till tryckskivan 1 103. Kilama 1 136 är vid en sådan 15 utföringsform vridfast utformade med tryckskivan 1103 eller direkt utformade på denna Vidare måste vid en sådan utföringsform de som utliggare 1132 utformade anslagen förlängas i omkrets- riktningen svarande mot den erforderliga efterinställningsvridvinkeln för ringen 1126, för att garantera att en axiell begränsning bibehålles mellan förslimingsavkännama 1122 och ringen 1126 under friktionskopplingens livslängd. Vid den senast beskrivna utföringsforrnen kan 20 efierinställningsringen 1126 även vid monterad friktionskoppling 1101 på enkelt sätt radiellt utifrån vridas, nämligen speciellt medelst de i omkretsriktningen sig sträckande anslagsflikama 1132, vilka är tillgängliga medelst på kopplingshusets 1102 yttermantel anordnade radiella genomsläpp. Dessa radiella genomsläpp kan speciellt även upptaga vrid- momentöverfiñringsklackar 1125 hos tryckskivan 1103 liksom bladfiädrarna 1109. Efterinställ- 25 ningsanordningen enligt uppfirmingen har vidare den fördelen att dess princip även kan finna användning vid s.k. dragna fiiktionskopplingar, vid vilka tallriksfiädem med ett radiellt yttre kantparti svängbart stöder mot ett lock och med radiellt längre inåt liggande kantpartier påverkar tryckskivan. En sådan koppling är visad i fig. 33. Mellan tallriksfjäder 1204 och tryckskiva 1203 är en förslitningskompensationsanordnirig 1234 anordnad, vilken kan vara utformad liknande 30 den som beskrivits i samband med fig. 28 och 29. Efierinställningsringen 1226 samverkar återigen via sensorelement 1217 med förslitriingsavkärtnarna 1222. Efierinställningen av förslitriingsavkärinania 1222 i förhållande till tryckskivan 1203 sker genom anliggning av anslagspartier 1222a mot huset eller locket 1202. Förslitriingsavkärinarna 1222 bär återigen anslag 1233, vilka begränsar den axiella sträckan för tryckskivan 1203 vid ett “FSERVENUSERS\YA\DOK\w0rd-d0k\up\l03237700.doc 10 15 20 25 30 512 355 42 i ¿J|_|i| urkopplingstörlopp. För att möjliggöra en problemfri fimktion för efieririställningsanordningen enligt fig. 33 har ringen 1226 åtminstone en viss axiell förflyttningsmöjlighet i förhållande till fórslitriingsavkännarna 1222. Detta kan ske genom att en motsvarande anslagsförbindning 1233a med spel är anordnad mellan förslitningsavkärmaina 1222 och ringen 1226 eller t.o.m. genom att ringen 1226 har radiella partier l226a som är fiädrande deformerbara i axiell således /ll K uppvisar en elastisk efiergivlighet. »g e f»- Vicíleïi fig. 34 visade utföringsggernpleti är förslífriingssensorelementen 1317 direkt upptagna i tryckskivans 1303 grundkropp. Förslitriingsavkännaina 1322 har anskígspartier 1322a, vilka samverkar med lockpartier 1323, som bildar motanslag. Lockpartiema 132: ut z a" stycke med fastsättrringsmedel 1302a, medelst vilket tallriksfiädem 1304 är svängbart lagrat på locket 1302. Vid det visade utföringsexemplet är fastsättnings- eller fasthållningsmedlet 1302a bildat genom i ett _stycke ur lockmaterialet bildade flikar, vilka sträcker sig axiellt genom tallriksfiädem 1304. Radiellt utanför de i det radiella området av tallriksfiädergnmdkroppen l304a anordnade förslimingssensorema 1317 är förslitningskompensationsanordningen 1334 anordnad.

Genom utformningen enligt uppfinningen av en friktionskoppling kan inte bara en ökning av kopplingslivslängden uppnås genom användning av tjockare fiiktionsbelägg, alltså genom ökning av den axiella beläggförslitningsvolymen, utan även en reducering av urkopplingskrafiema, nämligen genom användning av ett kraftmagasin med över fiiktionskopplingens urkopplingsväg degressiv kraft-väg-kurvlinje i kombination med åtminstone ett det på tryckplattan inverkande kraftrnagasinet motverkande fiädermedel, som vid inkopplingen och urkopplingen av friktionskopplingen åstadkommer en gradvis uppbyggnad eller sänkning av det av friktionskopplingen överförbara momentet över åtminstone ett delparti av kopplingsmanövreringsvägen eller av tryckplattevägen. Detta fiädermedel är lämpligtvis kopplat i serie med anpressningsfiädem, såsom t.ex. tallriksfiädem, hos friktionskopplingen.

Genom utformningen enligt uppfinningen av en friktionskoppling kan således uppnås en mycket väsentlig urkopplingslqaftsänlaiing och denna sänkning erhålles eller blir oförändrad över friktionskopplingens livslängd, vilket betyder ett förhållandevis smalt toleransband. Vidare kan vid fiiktionskopplingar enligt föreliggande uppfinning tallriksfiädrar ñnna användning med i arbetsområdet förhållandevis brant krafi-väg-kurvlinje. Sådana tallriksfiädrar skulle vid konventionella kopplingar leda till en alltför stor ökning av urkopplingskrafien vid beläggförsliming.

Vid kopplingar utan efierinställningen enligt uppfinningen vandrar med ökande beläggförslitriing först den mot det inkopplade tillståndet för friktionskopplingen svarande \\FSERVER\USERS\YA\DOK\WOrd-dok\up\l03237700.doc 10 15 20 25 30 512 355 43 I* tifill' punkten 41 (fig. 8) längs linjen 40 i riktning mot maximum 4la. Fram till denna punkt 4la sker under ett urkopplingsförlopp en sänkning av urkopplirigskrafien, men totalt sett ökar nivån tör urkopplingskraftíörloppet i förhållande till urkopplingskraftförloppet i friktionskopplingens nytillstånd. Det betyder således att området 43 vandrar åt vänster, tills punkten 41 överensstämmer med maximum 4la. Punkten 44 törskjutes motsvarande längs kurvlinjen 40.

Vid ytterligare beläggiörslitrring vandrar den mot det inkopplade tillståndet för fiíktionskopplingen svarande inmonteringspunkten för rnanövreringstallriksfiädern från maximum 4la gradvis i riktning mot punkten 41b, så att den av tallriksfjädem påförda anpressningskraften gradvis avtar. Den i punkten 41b av manövreringstallriksfjädem påförda anpressningskraften motsvarar den i punkt 4l i nytillståndet för friktionskopplingen påförda anpressningskraften. Så snart maximum 4la har överskridits ökar under urkopplingsförloppet åtminstone över ett delparti av kopplingsmanövreringsvägen urkopplingskrafien. Vid uppnående av den maximalt tillåtna förslitningsvägen eller törslitrringspurrkten 41b förekommer över hela urkopplingsvägen 43a en ökning av urkopplingskrafien. Denna urkopplingskraftökning bibehålles beläggíj ädringsersättning 42a förekommer. även när, såsom detta visas i tig. 8, en beläggfiädring eller en Vid dimensioneringen av friktionskopplingen och speciellt av dess efierinställningsanordning måste tas hänsyn till att förbränningsmotorns vevaxel förorsakar axial- och fadningssvängningar på svänghjulet, vilka även övertöres till den på svänghjulet fastsatta friktionskopplingen. Genom att fiíktionskopplingen eller efterinställningsanordningen kan fimgera problemfritt, dvs. ingen oönskad efterinställriing sker på grund av sådana svängningar, måste vid utíöringsforrnen enligt fig. 1 - 27, alltså helt allmänt vid uttöringsforrner med en efterinställriingsanordning med kraftsensor, efterinställningskraften hos denna krafisensor vara större än tröghetskrafiema, som kan inverka på kraftsensom. Dessa krañer beror speciellt på massoma hos huvudtallriksfiädem, efterinställningsringen eller efterinställrringselementen, en motsvarande massandel av kraftsensom och eventuellt genom massoma hos andra konstruktionsdelar multiplicerat med den maximalt möjliga axialaccelerationen för dessa konstruktionsdelar eller element, som beror på axial- och böjsvängningar hos svänghjulet. Så måste t.ex. vid en utfóringsforrn enligt fig. 27, vid vilken sensortallriksfiädern 1013 stöder mot kopplingstryckplattan 1003 tas hänsyn även till trögheten hos denna kopplingstryckplatta 1003.

Det måste således alltid garanteras att den av sensorfiädern påförda krafien är större än de på denna inverkande krafierna, vilka bildas genom de med den maximalt möjliga axialaccelerationen multiplicerade massoma för konstruktionsdelarna, som på grund av sin \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\l03237700.doc 10 15 20 25 30 512 355 44 tröghet inverkar på sensorljädem. Dessa tröghetskrafter kan speciellt under manövreringen av friktionskopplingen och speciellt i urkopplat tillstånd for friktionskopplingen inverka menligt.

Vid utfóringsforrner enligt fig. 29 - 34 måste vid dimensioneringen av fórslitrtingsavkännarna och av förslitrtingskompensationsanordningarna likaså tas hänsyn till de på grund av trögheten hos de enskilda konstruktionsdelarna och de på dessa inverkande axial- och vridsvängningama uppstående kraftema.

Allmänt måste således vid dimensioner-ingen av en friktionskoppling med integrerade fórslitriingsutjärrirtingsmedel tas hänsyn till massorna hos elementen, till vilka axial- och/eller vridsvängningar kan överföras och som inverkar på utjämningsmedlet. Vid utföringsformema enligt fig. 28 - 34 måste speciellt tas hänsyn till de konstruktionsdelar, som påverkar funktionen hos rampmekanismen.

I tig. 35 visas ett delat svänghjul 1401, vilket har en, på en icke visad vevaxel hos en fórbränningsmotor fastsättbar, första eller primärsvängmassa 1401 liksom en andra eller sekundärsvängmassa 1403. På den andra svängmassan 1403 är en friktionskoppling 1404 fastsatt under mellankoppling av en kopplingsskiva 1405, medelst vilken en icke heller visad växellåda kan kopplas in och frân. Svängmassoma 1402 och 1403 är medelst en lagring 1406 inbördes vridbart lagrade, och som är anordnad radiellt innanför borr-ningarna 1407 för genomledandet av 1402 på törbränningsmotorris drivaxel. Mellan de båda svängmassoma 1402 och 1403 är dämpningsanordningen 1409 verksam, vilken har skruvtryckfiädrar 1410, vilka är insatta i ett 1408 för monteringen av den första svängrnassan fastsättningsskruvar ringforrnigt utrymme 1411, som bildar ett torusartigt parti 1412. Det ringformiga utrymmet 1411 är åtminstone delvis fyllt med ett visköst medium, såsom exempelvis olja eller fett.

Primärsvängmassan 1402 är huvudsakligen bildad genom en konstruktionsdel 1413, som har framställts av plåtmaterial. Konstruktionsdelen 1413 har ett huvudsakligen radiellt fór- löpande, flänsartigt parti 1414, vilket radiellt inåt bär en i ett stycke utforrnad axiell ansats 1415, som är omgiven av bormingarna eller hålen 1407. Det enradiga rullagret 1406a hos rullagringen 1406 är med sin innerring 1416 radiellt utåt upptaget på ändavsnittet av den axiella ansatsen 1415. Ytterringen 1417 hos rullagret 1406a bär den huvudsakligen som plan, skivformig kropp utformade andra svängmassan 1403. För detta har svängmassan 1403 en central urtagning, i vilken lagret 1406a är upptaget. Det huvudsakligen radiellt törlöpande partiet 1414 övergår radiellt utåt i ett skålartigt utformat parti 1418, vilket åtminstone över sin ytteromkrets åtminstone delvis omsluter och styr eller stöder kraftmagasinet 1410. Den vid området 1418 fastsatta skålartigt utformade kroppen 1419 omsluter delvis Omkretsen på kraftmagasinet 1410.

Kroppen 1419 är ihopsvetsad med plåtkroppen 1413 (vid 1420). Det torusartiga partiet 1412 är, \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\l03237700.doc 10 15 20 25 30 512 355 å: 45 |~ .|||_|1' betraktat i omkretsriktningen, uppdelat i enskilda upptagningar, i vilka kraflrnagasinen 1410 är anordnade. De enskilda upptagningama är, betraktat i omkretsriktningen, separerade från varandra genom påverkningspartier för krafimagasinen 1410, vilka kan vara bildade genom i plåtdelen 1413 och den skålartiga kroppen 1419 inpressade ñckor. De med den andra svängmassan 1403 förbundna påverlmingspartiema 1421 för krafimagasinen 1410 är uppbuma av kopplingslocket 1422.

Påverkningspartiema 1421 är bildade genom radiella armar 1421, som vid det visade utföringsexemplet är påsatta på det axiella partiet 1423 på kopplingslocket 1422 och som radiellt griper in i ringutrymmet 1412, nämligen mellan ändama av i omkretsriktningen intilliggande laaftrnagasin 1410. Det axiellt förlöpande lockpartiet 1423 omsluter eller omgriper med ett avsnitt 1423a den andra svängmassan 1403 och är med detta tex. medelst i avsnittet 1423a införda inpressningar, vilka griper in i motsvarande fördjupningar i svängmassan 1403, eller genom någon annan fastsättrtingstyp fast förbundet.

Det på svängmassans 1403 ytterkontur centrerade kopplingslocket 1422 har på sin från påverkningspartiema 1421 vända ändar ett huvudsakligen radiellt inåt förlöpande, ringforrnigt parti 1426, på vilket en som tvåannad hävarm verksam tallriksfjäder 1427 är svängbart fasthållen. Med radiellt längre utåt liggande partier påverkar tallriksfjädrarna 1427 en tryckplatta 1428, varigenom friktionsbeläggen 1429 hos kopplingsskivan 1405 axiellt insnäppes mellan den andra svängmassan 1403 och tryckplattan 1428. Mellan fiiktionsbeläggen 1429 är en beläggfjädring 1465 anordnad.

Såsom framgår av fig. 35 är det ringforrniga utrymmet 1411 eller dess torusaxtiga parti 1412 huvudsakligen anordnad radiellt utanför den yttersta konturen på den andra svängmassan 1403. Därigenom kan det för fastlärrlcriingen av den första svängmassan 1402 på förbränningsmotorrts drivaxel tjänande och det torusartiga partiet 1412 bärande konstruktionsdelen 1413, som angränsar till fórbränningsmotom, och den andra svängmassan 1403 radiellt innanför det ringforrniga utrymmet 1411 över en förhållandevis stor radiell utsträckning, under bildande av ett mellanrum eller luftspalt 1430, ligga praktiskt taget mittemot varandra, alltså i praktiken vara intilliggande varandra på ett litet avstånd, varigenom en i axiell riktning mycket kompakt uppbyggnad av det av svänghjul 1401, koppling 1404 och kopplingsskiva 1405 bestående aggregatet möjliggöres. Tätningen av det ringformiga utrymmet 1411 garanteras genom en tätning 1431, som är verksam mellan de inre partiema av den radiella väggen 1419 och de hos den yttre mantelytan hos locket 1422.

På fördelaktigt sätt kan detta mellanrum 1430 tjäna för kylning av svänghjulet 1401, nämligen genom att genom detta mellanrum 1430 leds en kylluftström. För uppnående av en \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\ l03237700.d0c 10 15 20 25 30 512 355 46 l"l.|1ll" sådan kylluftcirlculation har den andra svängmassan 1403 radiellt innanför friktionsytan 1432 axiella uttagningar 1433, vilka sträcker sig i riktningen mot den motorsidiga konstruktionsdelen 1430 och mynnar i mellanrummet 1430. För förbättringen av kylningen kan den andra svängmassan 1403 uppvisa ytterligare axiella genomsläpp 1435, vilka ligger radiellt längre utåt och står på den från friktionsytan 1432 vända sidan i förbindelse med mellanrummet 1430 och mynnar på den mot kopplingen 1404 vända sidan av svängmassan 1403 radiellt utanför friktionsytan 1432. Radiellt innanför genomsläppen eller uitagningama 1433 har svängmassan 1403 ytterligare genorrisläpp 1434, vilka speciellt tjänar för upptagning eller genomledande av fastsättriingsslcitivar 1408.

För tätning av den delvis med visköst medium fyllda ringformiga kammaren 1411 är en ytterligare tätning 1436 anordnad, vilken är bildad genom en membranartig eller tallriks- fiäderfonnig konstruktionsdel, som sträcker sig radiellt in i mellanrummet 1430.

De skålartiga kopparna 1419 bär en startmotorkuggkrans 1439, som medelst en svetsförbindning är förbunden med den.

Tillsammans med kopplingsaggregatet, bestående av koppling 1404 och kopplingsskiva 1405, bildar det i fig. 35 visade tvåmasse-svänghjulet 1402 + 1403 en konstruktionsenhet A, som är törrnonterad som sådan, så försänd och lagrad och kan fastskruvas på vevaxeln hos en förbränningsmotor på särskilt enkelt och rationellt sätt. För ihopmonteringen av konstruktonsenheten A törbindes först kopplingen 1404 och den andra svängmassan 1403 med varandra, under mellankoppling av kopplingsskivan 1405. Därefter sammanfores underenheten, bestående av koppling 1404, svängmassa 1403 och kopplingsskiva 1405 axiellt med konstruk- tionsdelen 1413, varpå den skålartiga kroppen 1419, upptages på ytterkanten 1423 av kopplingslocket 1422, bringas till anliggning mot de yttre partierna av konstruktionsdelen 1413 och kan ihopsvetsas med denna (vid 1420). Före det axiella sammanfórandet av de båda konstruktionsdelarria 1413 och 1419 har fiädrarria 1410 inlagts i det torusartiga partiet 1412.

Konstniktionsenheten A har vidare redan integrerat lagret 1406, som är påsatt på den axiella ansatsen 1415. I flänspartiets 1414 borrningar 1407 har dessutom redan fastsättningsskruvar 1408 förmonterats eller fastsatts, nämligen i form av insexskruvar 1408. Därvid befinner sig skruvarna 1408 i ett läge svarande mot den undre hälften av figur 35. Skruvarna är törskjutbait fasthållna i detta läge i aggregatet eller enheten A.

Kopplingsskivan 1405 är inspänd i ett med vevaxelns rotationsaxel törcentrerat läge mellan tryckplatta 1428 och fiiktionsyta 1432 hos den andra svängmassan 1403 och dessutom i ett sådant läge, att de i kopplingsskivan anordnade öppningarna 1443 befinner sig i ett sådant läge, att vid monteringstörloppet för aggregatet A på íörbränningsmotorns drivaxel ett fastskruv- \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\l03237700.doc 10 15 20 25 30 512 555 47 I? ningsverktyg kan föras igenom. Det framgår att öppningarna 1443 är mindre än huvudena 1440 på skruvarna 1408 så att därigenom garanteras en problemfri och förlustsäker fasthållning av skruvama 1408 i aggregatet A.

I tallriksfiädern 1427, nämligen i området av dess ttmgor 1427a, är öppningar eller urskärningar 1444 dessutom anordnade för genomförande av fastskruvningsverktyget.

Urskärrtingarna 1444 kan vara anordnade på så sätt, att de bildar breddningar eller utvidgningar av de mellan tungoma 1427a förekommande slitsama. Öppningama 1444 i tallriksfiädrarna 1427, 1443 ikopplingsskivan 1405 och 1434 i svängmassan 1403 därvid täcker över varandrai axelriktningen, nämligen på så sätt att även vid en på grund av positioneringen för en efterföljande montering av enheten A på vevaxeln erforderlig asymmetrisk anordning av borrningarna 1407 ett monteringsverktyg, såsom en insexnyckel, problemfritt kan sträckas genom öppningarna 1444, 1427 och 1443 och gripa in i urtagningaina i huvudena 1440 i skruvama 1408. Ett sådant komplettaggregat A underlättar monteringen av svänghjulet avsevärt, ty då bortfaller olika arbetsförlopp, såsom det annars erforderliga centreringsförloppet för kopplingsskivan, arbetsgången för inläggningen av kopplingsskivan, påsättningen av kopplingen, införandet av centreringsdomen, centreringen av själva kopplingsskivan, instickningen av skruvarna liksom fastskruvningen av kopplingen och avlägsnandet av centreringsdomen.

Friktionskopplingen 1404 har en efierinställningsanordning 1445, som på liknande sätt, som detta beskrivits i förbindelse med frg. 1-27, medelst en sensorfjäder 1446 och en efierin- ställningsring 1447 garanterar en förslitningsutjämning.

Den i fig. 36 visade vndmomentövertöringsanordningen 1501 har en med vevaxeln K hos en förbränningsmotor vridfast törbindbar mottryckplatta 1503, på vilken en fiiktionskoppling 1504 är fastsatt under mellankoppling av en kopplingsskiva 1505.

Kopplingsskivan 1505 är upptagbar på den ingående axeln hos en icke närmare visad växellåda.

Kopplingslocket 1522 har ett axiellt förlöpande parti 1523, vilket radiellt utvändigt axiellt griper över tryckplattan 1528 och fiiktionsbeläggen 1529 på kopplingsskivan 1505. Ändavsnittet l523a på det hyls- eller rörforrniga lockpartiet 1523 omsluter eller omgriper mottryckplattan 1503 och är med denna medelst i avsnittet 1523a införda inpressningar 1524, vilka griper in i på ytteromkretsen av mottryckplattan 1504 anordnade fördjupningar, fast förbunden. Locket 1522 och mottryckplattan 1503 kan emellertid även vara förbundna på annat sätt, t.ex. medelst svetsförbindningar, genom förbindningar medelst skruvar eller stifi, som likaså företrädesvis är införda i radiellt riktning.

Det på ytterkonturen av mottryckplattan 1503 centrerade kopplingslocket 1522 har ett huvudsakligen radiellt inåt förlöpande ringforrnigt parti 1526, på vilket en som tvåarrnad hävarm \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\l03237700.doc 10 15 20 25 30 512 555 48 11,41' verksam tallriksfiäder 1527 är svängbartlagrad. Med radiellt utanför liggande partier påverkar talhiksfiädem 1527 tryckplattan 1528, varigenom friktionsbeläggen 1529 axiellt inspännes mellan mottryckplattan 1503 och tryckplattan 1528. Tallriksfiädern 1527 har radiella tungor 1527a för manövrering av kopplingen 1504 medelst ett urkopplingssystem. För vridmoment- överföring mellan tryckplattan 1528 och locket 1522 är vridmomentöverföringsmedel, företrädesvis i form av bladfiädrar 1521 anordnade, vilka med en ände är fast förbundna med locket 1522, företrädesvis medelst nitförbindningar 1521a, och med sina andra ändar likaså medelst en nitiörbindning med tryckplattan 1528. Företrädesvis sker förbindningen mellan tryckplattan 1528 och bladfiäderelementen 1521 medelst en s.k. blindnitförbindning, såsom den som är visad i det radiella utsträckningspartiet av fiilctionsbeläggen i den övre hälften av fig. 35.

Friktionskopplingen 1504 eller vridmomentöverföringsanordningen 1501 har en efterinställrringsanordning 1545, som på liknande sätt, som detta beskrivits i förbindelse med ñg. 1-27, medelst en sensorijäder 1546 och en efterinställningsring 1547 garanterar en förslitriingsutjänrning.

Vid fig. 35 och fig. 36 är de direkt i lockmaterialet inpressade motupplöpningsrampema utformade på så sätt, att dessa i fiiktionskopplingens rotationsriktning vardera bildar en lufigenomsläppsöppning (l547a i fig. 36). Genom en sådan utformning uppnås vid rotation av den motsvarande fiiktionskopplingen en bättre kylning av densamma genom en tvångsmässig luftcirkulation. kyls även den av plastmaterial framställda efterinställningsringen 1447 resp. 1547, varigenom den terrniska belastningen av denna ring kan Speciellt därigenom minskas väsentligt.

Friktionskopplingen 1504 eller mottryckplattan 1503 är fastsatt på drivaxeln K medelst en elastiskt eller fjädrande eñergivlig konstruktionsdel 1550 vridfast, men ändå axiellt begränsat törskjutbart. Vid det visade utiöringsexemplet är denna konstruktionsdel 1550 skivformigt utformad och dess styvhet är anpassad så att de medelst drivaxeln K på friktionskopplingen 1504 alstrade axial- och fadnings- eller böjsvängningarna dämpas eller undertryckes genom den elastiska konstruktionsdelen 1550 till ett mått, som garanterar en problemfri funktion för fiiktionskopplingen 1504 och speciellt för dess efterinställningsanordning 1545. Över den axiellt eflergivliga konstruktionsdelen 1550 ska således ske en största möjlig frikoppling av kopplingsenheten 1504 från axial- och böj svängningar från förbränningsmotorns drivaxel, såsom vevaxeln. Därigenom kan undvikas att kopplingsenheten 1504 eller dess efterinställningsa- nordning 1545 påverkas i sin funktion. Utan den ovarmärnnda frikopplingen av kopplingsenheten 1504 i förhållande till vevaxeln K ktmde en oönskad efierinställning av forslitrringsut- jämningsanordrringen 1545 ske, nämligen på grund av massan hos konstruktionsdelania och de \\FSERVER\USERS\YA\DOK\WOrd -dok\up\l 03 237700. doc 10 15 20 25 30 l* 512 355 49 till följd av svängningar på dessa inverkande accelerationer. Utan den svängningarna filtrerande konstruktionsdelen 1550, speciellt vid utfominingen av efterinställningsanordningen 1545, måste speciellt tas hänsyn till de av de denna efierinställningsanordning bildande konstruktionsdelarna alstrade tröghetskrañema, varigenom en kostsam anpassning vore erforderlig och/eller ytterligare medel, för att undvika en icke till en beläggförslitning tillbakaledande efterinställriing av förslimingsutjänuiingsanordningen 1545.

Vid fig. 36 är förslitrlingsutjärnningsanordningen 1522 och tallriksfiädern 1527. Vridmomentöverfiñringsanordningen 1501 kunde emellertid även vara utrustad med en fiiktionskoppling enligt fig. 28 - 34, alltså med en friktionskoppling, vid vilken 1501 1545 verksam mellan kopplingslocket vridmomentöverföringsanordriingen enligt förslitningsefierinställriingsanordningen är verksam mellan tallriksfiädern och den av denna påverkade tryckplattan.

Motn-yckplattan 1503 är radiellt utvändigt medelst skruvförbindriingar 1551 fast förbunden med den axiellt elastiska, skivformiga konstruktionsdelen 1550. Istället för skruvför- bindningar 1551 kunde även blindnitförbindningar, såsom de som visats i den övre hälfien av fig. 35 i samband med fastsättningen av bladfiädrar på tryckplattan 1428, finna användning. Radiellt innanför fastlänkningsställena 1551 mellan den skivartiga konstruktionsdelen 1550 och mottryckplattan 1503 är mellan dessa båda konstruktionsdelar 1550 och 1503 förekommande en axiell spalt 1552, som bestämmer den maximala amplituden på axialsvängningarna mellan de båda konstruktionsdelarna 1550 och 1503 i den ena axiella riktningen. Genom anslag av det radiellt inre partiet av mottryckplattan 1503 mot den skivforrniga konstruktionsdelen 1550 kan den maximala axiella förskjutningen av friktionskopplingen 1504 begränsas i riktningen mot förbränningsmotorns drivaxel K. Vid normala drifisbetingelser, speciellt vid problemfiitt fungerande förbränningsmotor, sker emellertid inte någon sådan anliggning. Den ringforrniga mottryckplattan 1503 omgriper ett axiellt utsprång 1553, som är en del av en ring- eller skivforrnig konstruktionsdel 1554. Denna skivformiga konstruktionsdel 1554 kan vara fast förbunden med de radiellt inre partiema på den elastiska skivan 1550. Den elastiska skivan 1550.

Den elastiska skivan 1550 och den skivforrniga konstruktionsdelen 1554 är centrerade på ett ringformigt utsprång 1555 på axeln K och fast förbundna med denna medelst skruvförbindningar 1556. De radiellt inre partierna på den skivformiga konstruktionsdelen 1550 är därvid inklämda axiellt mellan en gavelyta 1557 på axeln K och den ringfonniga konstruktionsdelen 1554.

Den axiella ansatsen 1553 hos konstruktionsdelen 1554 har på sin fiån den elastiska konstruktionsdelen 1550 vända ände radiella partier 1558, vilka begränsar den axiella förskjutningen av friktionskopplingen 1504 eller mottryckplattan 1503 i den andra axiella \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\103237700.doc 10 15 20 25 30 512 555 50 l' <|||-.|\' riktningen. Mellan partierna 1558 och mottryckplattan 1503 förekommer vid icke belastad elastisk konstruktionsdel 1550 en axiell spalt 1559. Denna spalt 1559 är i axelriktningen dirnensionerad på liknande sätt som spalten 1552. Mottryckplattan 1503 kan medelst sin inre mantelyta vara praktiskt taget spelfiitt upptagen på den axiella ansatsen eller utsprånget 1553, så att därigenom kan en axiell styrning av mottryckplattan 1503 garanteras. Det kan emellertid vara lämpligt om mellan den inre mantelytan på mottryckplattan 1503 och den axiella ansatsen 1553 åtminstone förekommer en liten luftspalt, alltså att det vid normala drifistillstånd inte förekommer någon beröring mellan dessa båda konstruktionsdelar.

Enligt en vidareutveckling kan för därnpningen av de trots den elastiska konstruktionsdelen 1550 ändå överförda svängningarna åstadkommas en svängningsenergin tillintetgörande anordning. En sådan anordning kan vara bildad genom en friktionsförbindning, såsom den som exempelvis är visad i fig. 37. Vid den i fig. 37 visade utiöringsvarianten är mellan de inre partiema på mottryckplattan 1503 och den yttre mantelytan på ansatsen 1553 anordnat ett dämpningsmedel 1560, som t.ex. kan vara bildat genom en i omkretsrikmingen vågformad ring, vars vågor törlöper radiellt. Denna ring 1560 är inmonterad törspänd i radiell riktning, varigenom fi-iktion, t.ex. mellan denna ring 1560 och den inre mantelytan på mottryckplattan 1503 alstras vid förekomsten av axialsvängningar. Det sker således en dämpad lagring av mottryckplattan 1503 på ansatsen 1553. Den vågformade ringen 1560 kan vara separerad över sin omkrets, alltså öppen.

Radiellt utvändigt bär den skivforrniga, elastiska konstruktionsdelen 1550 en startrnotorkugglrrans 1561.

Den skivformiga konstruktionsdelen 1550, mottryckplattan 1503, kopplingsskivan 1505 och fi-iktionskopplingen 1504 bildar en konstruktionsenhet, som som sådan är törmonterad, så fórsänd, lagrad och kan fastskruvas på vevaxeln K hos en törbränningsmotor på särskilt enkelt och rationellt sätt. Fastsättriingsskruvarna 1556 i form av insexskruvar är likaså redan törmonterade, alltså upptagna i konstruktionsenheten, och detta törlustsäkert.

Kopplingsskivan 1505 är inspänd i ett med vevaxelns rotationsaxel törcentrerat läge mellan tryckplatta 1528 och mottryckplatta 1503 och dessutom i ett sådant läge, att den befinner sig i denna anordnade öppningar 1562, som är anordnade radiellt innanför kopplingsskivan 1505 ljäderdärnpare, i ett sådant läge, att vid aggregatets monteringstörlopp kan på axeln K genomledas ett fastskruvningsverktyg 1563. Även tallriksfiädem 1527 har, om så erforderligt, öppningar eller urskärningar 1564 för genomledande av fastskruvningsverktyg 1563. Öppningama eller urskärningama 1564 hos tallriksfiädern 1527 överensstämmer med öppningarna 1562 i kopplingsskivan 1505, så att monteringsverktyget, såsom exempelvis en \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\ 1032377001100 10 15 20 25 í- 512 555 'w 51 insexnyckel 1563, problemfiítt kan gripa in i fastskruvningsprofileringarna i skruvarnas 1556 huvuden.

Såsom redan beskrivits i förbindelse med de andra utföringsformerna kan genom användningen av en friktionskoppling 1504 med en anordning 1545, vilken åtminstone utjämnar beläggförslitningen, ske en optimering i dimensioneringen av friktionskopplingen, speciellt av det förspäriningskrafien för kopplingsskivan påförande kraftmagasinet 1527. Detta kraftmagasin kan vara utformat på så sätt, att det praktiskt taget bara påför den för överfiñringen av det önskade vridmomentet erforderliga inspänningskraften för kopplingsskivan. Genom efterinställnings- anordningen 1545 garanteras att kraftmagasinet 1527 i inkopplat tillstånd för kopplingsenheten 1501 under hela livslängden praktiskt taget bibehåller samma inmonteringsläge. Vidare kan genom den likaså i kopplingsenheten 1501 förekommande anordningen i form av en beläggfiädring 1565, som vid urkoppling och inkoppling av enheten 1501 över åtminstone ett delparti av manövreringsvägen för tryckplattan 1528 åstadkommer en gradvis sänkning eller uppbyggnad av det av enheten överförbara vridmomentet, uppnås en reducering av urkopplingskraftema eller urkopplingskraftförloppet. Genom motsvarande anpassning mellan de av anordningen, såsom en beläggfiädring, och av det på tryckplattan inverkande kraftmagasinet påförda kraftema eller krafi-väg-lcurvlinj erna det önskade urkopplingskraftförloppet bestämmas.

Därigenom blir det också möjligt att dimensionera den elastiska konstnrkfionsdelen 1550 optimalt vad avser den önskade dämpningsfimktionen för axial-, böj- eller fadningssvängningar, då de på denna elastiska konstruktionsdel inverkande sänkande urkopplingskrafterna är av underordnad betydelse. De för urkopplingen av kopplingen erforderliga manövreringskraftema kan således utan väsentlig axiell förskjutning av kopplingsenheten stödas medelst konsuuktionsdelen.

Uppfmningen är inte begränsad till de visade och beskrivna utföringsexemplen, utan innefattar även varianter, som kan bildas genom kombination av enskilda i förbindelse med de olika utföringsfonnerna beskrivna särdrag eller element. Vidare kan enskilda, i förbindelse med figurerna beskrivna särdrag och funktionssätt var för sig utgöra en självständig uppfinning.

\\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\103237700.doc

Claims (30)

10 15 20 25 30 512 355 52 |- rqihlI-I Patentkrav

1. Friktionskoppling (1), särskilt för motorfordon, med en Uyckplatta (3), som är vridfast men axiellt begränsat förskjutbart förbunden med ett hus (2), varvid mellan hus och tryckplatta åtminstone en anpressningsfiäder (4) är verksam, vilken påverkar 'cryckplattan i riktning mot en mellan denna och en mottryckplatta (6), såsom ett svänghjul, inklärnbar kopplingsskiva (8), k ä n n n e t e c k n a d av att en förslitriingen av friktionsbeläggen hos kopplingsskivan kompenserande efierinställningsanordning (16) är anordnad, åstadkommer en praktiskt taget konstant kraftpåverkan anpressningsfi ädem, och fi-iktionskopplingen har manövreringsmedel (4b) för in- och urkoppling vilken av tryckplattan genom och uppvisar en anordning (10), som under urkopplingsförloppet över ett delparti av manövreringsvägen för manövreringsmedlet åstadkommer en gradvis sänkning av det av friktionskopplingen eller kopplingsskivan överförbara momentet.

2. Friktionskoppling enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att friktionskopplingen uppvisar en anordning (10) som under urkopplingsförloppet över ett delavsnitt av den axiella förskjutningsvägen för det genom anpressningsfiädern påverkade tryckplattpartiet (3a) åstadkommer en gradvis sänkning av det av friktionskopplingen överförbara momentet.

3. Friktionskoppling enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d av att anordningen är anordnad i krafiflödet mellan manövreringsmedlen (4b) eller anpressningsíjädern (4) och husets fastsättrtingspartier på mottryckplattan.

4. Friktionskoppling enligt något av kraven 1-3, av att kännetecknad anordningen är anordnad i laafiflödet mellan manövreringsmedlen (4b) eller anpressningsíjädem (4) och tryckplattans fiiktionsyta.

5. Friktionskoppling enligt något av de föregående kraven, k ä n n e t e c k n a d av att anordningen är anordnad axiellt mellan kopplingsskivans fiiktionsbelägg (7).

6. Friktionskoppling enligt något av kraven 1-5, anordningen möjliggör en axiell, fjädrande efiergivlighet mellan kopplingskonstruktionsdelama kännetecknad avatt (6, 7, 31), varvid anordningen är utformad på så sätt, att vid öppnad koppling är den på anordningen inverkande kraften minst och vid stängningen av kopplingen ökar den på anordningen inverkande kraften gradvis mot maximum, varvid denna ökning åtminstone sker över ett delparti av stängningsvägen.

7. Friktionskoppling enligt något av kraven 1-6, anordningen (10) åstadkommer den gradvisa sänkningen eller den gradvisa ökningen av det av kännetecknad avatt friktionskopplingen överförbara momentet över åtminstone ungefarligen 40-70% av manövreringsmedlets (4b) manövreringsväg. \\FSERVER\USERS\YA\DOK\wo rd-dok\up\ lO3237700.doc 10 15 20 25 30 512 355 å 53 |' tifiii'

8. Friktionskoppling enligt något av kraven 1-7, k ä n n e t e c k n a d av att anpressningsfiädem (4) åtminstone över en del av fiiktionskopplingens urkopplingsväg har ett degressivt krafi-väg-törlopp.

9. Friktionskoppling enligt något av de föregående kraven, k ä n n e t e c k n a d av att anpressningsfiädern (4) är bildad genom en tallriksijäder, som dels är svängbar kring en av huset uppburen ringartig svänglagring och dels påverkar tryckplattan.

10. Friktionskoppling enligt krav 9, k ä n n e t e c k n a d av att tallriksfiädern uppvisar en ringkropp (4a), fiån vilken utgår radiellt inåt riktade tungor (4b) som bildar manövreringsmedlen.

11. Friktionskoppling enligt krav 9 eller 10, k ä n n e t e c k n a d av att tallriksfiädem är svängbart stödd på huset mellan två stöd (1 1, 12).

12. Friktionskoppling enligt något av kraven 9-11, k ä n n e t e c k n a d av att tallriksfiädem uppvisar en sinusartig lcrañ-väg-kurvlinje och i det inkopplade tillståndet för friktionskopplingen är tallriksij äderns drifispunkt anordnad på det det första kraftmaximum (41a) följande degressiva kurvlinjeonirådet och tallriksfiädem uppvisar ett kraftförhållande av ungefárligen 1:0,4 - l:0,7 mellan det första krafimaxirnum och det därpå följande -minimum (45).

13. Motorfordon med en fiiktionskoppling enligt åtminstone något av de föregående kraven, och som är manövrerbart medelst ett på manövreringsmedlen (4b) angripande urkopplingssystem, varvid urkopplingssystemet uppvisar en kopplingspedal, som är utformad på liknande sätt som en gaspedal.

14. Fönnonterat kopplingsaggregat (1501) med en tryckplatta (1528) som är vridfast, men axiellt begränsat förskjutbart förbunden med en mottryckplatta (1503), varvid åtminstone en mot ett hus stödande anpressningsíjäder (1527) påverkar tryckplattan i riktning mot en mellan denna och mottryckplattan inklämbar kopplingsskiva (1505), k ä n n e t e c k n a t av att en åtminstone förslitriingen hos kopplingsskivans fiiktionsbelägg (1529) kompenserande efterinstållningsanordning (1545) är anordnad, vilken åstadkommer en praktiskt taget konstant kraftpåverkan av manövreringsmedel (1527a) för in- och urkoppling, och uppvisar en anordning (1565) med tryckplattan genom anpressningstjädern, kopplingsenheten har åtminstone ett med anpressriingsfiädem i serie anordnat fiädermedel, som under urkopplingsförloppet över ett delparti av manövreringsvägen för manövreringsmedlet åstadkommer en gradvis sänkning av det över kopplingsskivan överförbara momentet.

15. Kopplingsaggregat (1401) med en tryckplatta (1428), som är vridfast men axiellt begränsat förskjutbart förbindbar med en mottryckplatta (1403), varvid åtminstone en \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word -dok\up\1 03237700. doc 10 15 20 25 30 g | 512 555 54 anpressningsfiäder (1427) påverkar tryckplattan i riktning mot en mellan denna och mottryckplattan inklämbar kopplingsskiva (1405), k ä n n e t e c k n at av att en åtminstone fórslitriingen av kopplingsskivans friktionsbelägg kompenserande efterinställriingsanordnirlg (1445) är anordnad, vilken åstadkommer en praktiskt taget konstant krafipåverkan av tryckplattan genom anpressningsfiädem och friktionskopplingen har manövreringsmedel (1 427a) för in- och urkoppling och uppvisar en anordning (1465), som under urkopplingsförloppet över ett delparti av manövreringsvägen för manövreringsmedlet åstadkommer en gradvis sänkning av det av friktionskopplirtgen (1404) eller kopplingsskivan överförbara momentet, vidare är mottryckplattan en del av den ena massan hos ett tvåmassesvänghjul, vars massor mot verkan av en vridsvängdämpare (1409) är inbördes relativt vridbara, varvid den andra av massorna är förbindbar med drivaxeln hos en förbränningsmotor.

16. Kopplingsaggregat enligt krav 15, k ä n n e t e c k n at av att ett hus medelst en icke utan förstöring lösbar förbindelse är vridfast förbunden med den genom mottryckplattan bildade svängmassan.

17. Kopplingsaggregat enligt krav 15 eller 16, k ä n n e t e c k n a t av att torsionssvängningsdärnparen är anordnad radiellt utanför den yttre friktionsdiametern hos kopplingsskivan (1405).

18. Kopplingsaggregat för användning med en förbränningsmotor, speciellt för motorfordon, vilket innefattar en friktionskoppling (1504) med en tryckplatta (1528), som är vridfast, men axiellt begränsat förskjutbart förbunden med en mottxyckplatta (1503), vidare åtminstone en anpressningsfiäder (1527), som påverkar tryckplattan i riktning mot en mellan denna och mottryckplattan såsom ett svänghjul, inklärnbar kopplingsskiva (1505), k ä n n e - t e c k n at av att friktionskopplingen har en förslitriingen hos kopplingsskivans friktionsbelägg kompenserande efierinställriingsanordning (1545), som under livslängden åstadkommer en praktiskt taget konstant krafipâverkan av tryckplattan genom anpressningsfjäderri, liksom manövreringsrnedel (1527a) för in- och urkoppling, och uppvisar vidare en anordning (1565), som under urkopplingsförloppet över ett delparti av manövreringsvägen för manövreringsmedlet åstadkommer en gradvis sänkning av det av friktionskopplingen eller kopplingsskivan överförbara momentet, varvid friktionskopplingen medelst en axiellt elastisk konstruktionsdel (1550) är förbindbar med förbränningsmotorns drivaxel (K), vars styvhet är så utformad att de via drivaxeln på friktionskopplingen alstrade axial- och fadnings- eller böjsvängningarna dämpas eller undertryckes genom den elastiska konstruktionsdelen till ett mått, som garanterar en störningsfri funktion av friktionskopplingen, speciellt av dess efterinställningsanordriing. \\FSERVER\USERS\YA\DOK\\vord-dok\up\103237700.doc 10 15 20 25 30 512 355 55

19. Kopplingsaggregat enligt krav 18, k ä n n e t e c k n a t av att styvheten hos konstruktionsdelen (1550) är så anpassad, att de för urkopplingen av kopplingen erforderliga manövreringskrafierna utan väsentlig axiell förskjutning av kopplingsaggregatet stöds genom konstruktionsdelen.

20. Kopplingsaggregat enligt krav 18 eller 19, k ä n n e t e c k n a t av att anordningen (1565) uppvisar ett fjäder-medel, som är anordnat i serie med anpressningsfiädem (1527).

21. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 18-20, k ä n n e t e c k n a t av att mottryckplattan (1503) medelst en vridsvängningsdämpare är förbindbar med drivaxeln hos törbränningsmotom.

22. Drivenhet, speciellt för motorfordon, k ä n n e t e c k n a d av att den består av en växellåda och en mellan en drivmotor och växellådan anordnad, åtminstone i beroende av manövreringen av växellådan styrd eller reglerad manövrerbar fiiktionskoppling (1) med en tryckplatta (3), som är vridfast men axiellt begränsat förskjutbart ihopkopplad med en med drivaxeln hos drivmotom förbindbar mottryckplatta (6), åtminstone en anpressningsfiäder (4), som påverkar tryckplattan i riktning mot en mellan denna och mottryckplattan, såsom t.ex. ett svänghjul, inklämbar kopplingsskiva (8), varvid en åtminstone förslitningen av friktionsbeläggen (7) hos kopplingsskivan kompenserande efterinställningsanordning (16) är anordnad, vilken kraftpåverkan anpressningsfiädern, och vidare med manövreringsdel (46) för in- och urkopplingen av åstadkommer en praktiskt taget konstant av tryckplattan genom friktionskopplingen och en anordning (10), som under urkopplingsförloppet över ett delparti av manövreringsmedlets (46) manövreringsväg åstadkommer en gradvis sänkning av det av friktionskopplingen (1) eller kopplingsskivan (8) överförbara momentet.

23. Drivenhetenligtkrav22, kännetecknad åtminstone över ett delparti av urkopplingsvägen åstadkommer ett degressivt kraft-väg- av att anpressningsfiädern (4) kurvlirrjetörlopp.

24. Drivenhet enligt något av kraven 22 eller 23, anordningen (10) åstadkommer den gradvisa sänkningen eller den gradvisa ökningen av det av kännetecknad avatt friktionskopplingen (1) överförbara momentet över åtminstone ungefirligen 40-70% av manövreringsvägen för manövreringsmedlet (46) och/eller tryckplattan (3).

25. Drivenhet enligt krav 22, automatiserad eller halvautomatiserad stegväxellåda.

26. Motorfordons-fiiktionskoppling (1101) med automatisk förslitriingsutjänming, som under mellankoppling av en kopplingsskiva med friktionsbelägg (1107) är fastsatt vid ett kännetecknad avattväxellådanären \\FSE RVER\US ERS\ YA\DOK\word-dok\up\ 1032377001100 10 15 20 25 512 355 56 l' tllfilb' l. svänghjul och tillsammans med detta bildar en rotationsaxel, innefattande en i ett kopplingshus vridfast - men axíellt förskjutbart - anordnad anpressningsplatta (1103), en mellan anpressningsplatta och kopplingshus under fórspärniing insatt membranfiäder (1104), som i området av sin ytteromkrets och i ett område med mindre diameter stöder såväl mot kopplingshuset som även mot ett stöd på anpressningsplattan, varvid stödet sker under mellankoppling av en efterinställningsanordning, som möjliggör en axiell förskjutning av anpressningsplattan bort fiån membranfiädem svarande mot fórslitriingen av kopplingsskivans fiíktíonsbelägg, k ä n n e t e c k n ad av att vid omkretsenav anpressningsplattan är åtminstone en sensor eller spelgivare (1122) anordnad, som med ett radiellt inåt vettande parti (1133) inverkar på en konstruktionsdel (1126) hos efierinställrringsanordriingen (1134), att spelgívaren i ett parallellt med rotationsaxeln i anpressningsplattan (1103) anordnad öppning (1120) är huvudsakligen spelfiitt, men axiellt fórskjutbart och genom friktion låsbart lagrad, och spelgívaren (1122) -samverkar med mottryckplattan som mot huset fast axialanslag, som begränsar dess fórflyttriing i riktning mot svänghjulet och efterinställningsanordningen (1134) utfyller vid det på en inträffad försliming efierföljande urkopplingsförloppet det sig inställande ökade avståndet mellan det radiellt inåt vettande partiet (1133) hos spelgívaren (1122) och anpressningsplattan (1103).

27. Friktionskoppling enligt krav 26, k ä n n e t e c k n a d av att spelgívaren (1122) i förhållande till öppningen (1120) i anpressningsplattan (1105) är vridsäkert fixerad.

28. Friktionskoppling enligt något av kraven 26, 27, k ä n n e t e c k n a d av att det radiellt fórlöpande partiet (1133) under mellankopplirig av en koncentriskt runt om gående stödring (1126) ligger an direkt mot efierinställningsanordningen (1134) och påverkar anpressningsplattan(1103) i lyfcrikming genom en bladfiäderfl 109).

29. Friktionskoppling enligt något av kraven 26-28, k ä n n e t e c k n a d av att friktionskopplingen är utformad som s.k. "tryckt" koppling.

30. Friktionskoppling enligt något av kraven 26-28, k ä n n e t e c k n a d av att friktionskopplingen är utfonnad som s.k. ”dragen” koppling. \\FSERVER\USERS\YA\DOK\word-dok\up\103237700.d0c