SE450793B - Fotografiskt element innefattande kemiskt och spektralt sensibiliserade skivformade silverhalogenidkorn - Google Patents

Description

10 l5 20 25 30 35 450 793 ~ » 2 Känsligheten hos silverhalogenidemulsioner kan utsträckas över hela det synliga spektrum och bortom detta genom användning av spektralsensibiliseringsmedel, i det typiska fallet metinfärgämnen. Emulsionskänsligheten bortom om- râdet för inneboende känslighet ökar när koncentrationen 3 av spektralsensibiliseringsmedel ökar upp till ett opti- mum och avklingar i allmänhet snabbt därefter (se Mees, Theory of the Photographic Process, Macmillan, 1942, sid 1067-1069 för bakgrund).

Inom det silverhalogenidkornstorleksområde som normalt förekommer i fotografiska element ökar den maximum- känslighet som erhålles vid optimal sensibilisering lin- järt med ökande kornstorlek. Det antal absorberade kvanta som är nödvändigt för att göra ett korn framkallningsbart är i huvudsak oberoende av kornstorleken, men den densi- tet eller svärtning som ett givet antal korn alstrar vid framkallning, är direkt relaterad till deras storlek.

Om målet är att alstra en maximal densitet av 2 exempel- vis, krävs färre korn med medeldiametern 0,4 um än med 0,2 um för att alstra denna densitet. Mindre strålning krävs för att göra färre korn framkallningsbara.

På grund av att den densitet som alstras med de större kornen är koncentrerad till färre ställen, före- ligger det olyckligtvis större fluktuationer i densitet från punkt till punkt. Betraktarens uppfattning av fluk- tuationer från punkt till punkt i densitet benämnes "kornighet" (graininess). Den objektiva mätningen av punkt till punkt-fluktuationer i densitet benämnes "kor- nighet" (granularity). Medan kvantitativa mätningar av kornighet kan anta olika former, mäts kornighet vanligen som kornighetens kvadratiska medelvärde (root mean square Q» = rms), som definieras som standardavvikelsen för densi- teten i en betraktningsmikroöppning (t ex 24-48 um).

När väl den tillåtliga maximumkornigheten (även vanligen (5,7) benämnd korn, vilket inte skall förväxlas med silver- halogenidkorn) för ett särskilt emulsionsskikt har identi- fierats, är den maximumkänslighet som kan uppnås hos 10 15 20 25 30 35 450 79Éi. 'l 3 detta emulsionsskikt också effektivt begränsad, Från det föregående inses att under àrens lopp har intensiva undersökningar inom den fotografiska tekniken knappast riktats mot att erhålla maximal känslighet i absolut mening, utan snarare mot att erhålla maximal känslighet vid optimal sensibilisering samtidigt som man uppfyller praktiska kornighetskriterier. Sanna för- bättringar i silverhalogenidemulsionskänslighet medger ökning av snabbheten eller känsligheten utan ökning av kornighet, att kornigheten minskas utan att känsligheten minskar, eller att både känslighet och kornighet sam- tidigt förbättras. Dylik känslighetsförbättring benämnes inom tekniken vanligen och kortfattat förbättring i känslighets-kornighetssambandet hos en emulsion.

I fig l visas en schematisk avsättning av känslighet mot kornighet för fem silverhalogenidemulsioner l, 2, 3, 4, och 5 med samma komposition, men med olika korn- storlek vilka vardera sensibiliserats på samma sätt, belagts på identiskt samma sätt och framkallningsbehand- lats på identiskt samma sätt. Medan de individuella emulsionerna skiljer sig åt med avseende på maximumkänslig- het och kornighet, finns det ett förutsägbart linjärt samband mellan emulsionerna, såsom anges av känslighets- kornighetslinjen A. Alla emulsioner som kan förenas längs med linjen A uppvisar samma känslighet-korníghetssamband.

Emulsioner, som uppvisar sanna förbättringar i känslighet, ligger ovanför känslighet-kornighetslinjen A. Så t ex är emulsionerna 6 och 7, som ligger på den gemensamma känslighet-kornighetslinjen B, överlägsna i sina känslig- het-kornighetssamband gentemot alla emulsionerna l-5.

Emulsionen 6 uppvisar en högre känslighet än emulsionen 1, men ingen högre kornighet. Emulsionen 6 uppvisar samma känslighet som emulsionen 2, men vid mycket lägre kornig- het. Emulsionen 7 har högre känslighet än emulsionen 2, men har lägre kornighet än emulsionen 3, som har lägre känslighet än emulsionen 7. Emulsionen 8, som faller under känslighet-kornighetslinjen A, uppvisar det sämsta känslighet-kornighetssambandet i fig l. Fastän emulsionen 10 15 20 25 30 35 450 793 "W 4 8 uppvisar den högsta fotografiska känsligheten hos någon av emulsionerna, erhålles dess känslighet endast vid en oproportionerlig ökning i kornighet.

Betydelsen av käns1ighet-kornighetssambandet inom fotografin har lett till omfattande ansträngningar för kvantifiera och generalisera känslighet-kornighetsbestäm- ningar. Det är normalt en enkel sak ätt exakt jämföra känslighet-kornighetssambanden hos en emulsionsserie 'åh som skiljer sig åt genom en enda egenskap, såsom silver- halogenidkornstorlek. Känslighet-kornighetssambanden hos fotografiska produkter, som alstrar motsvarande karak- täristiska kurvor, jämförs ofta. Universiella kvantita- tiva känslighet-kornighetsjämförelser mellan fotografiska element har emellertid inte uppnåtts, eftersom känslighet- kornighetsjämförelser blir alltmera godtyckliga när andra fotografiska egenskaper skiljer sig åt. Vidare inbegriper jämförelser mellan känslighet-kornighetssamband hos foto- grafiska element, som alstrar silverbilder (t ex svart- vita fotografiska element), och de som alstrar färgämnes- bilder (t ex fotografiska färgelement och kromogena element) otaliga överväganden förutom silverhalogenidkorn- känsligheten, eftersom naturen och ursprunget hos de material som alstrar svärtning eller densitet och följ- aktligen svarar för kornighet, skiljer sig åt mycket.

För närmare detaljer beträffande kornighetsmätningar vid silver- och färgämnesbildalstring hänvisas till “Under- standing Graininess and Granularity“, Kodak Publication No F-20, Revised ll-79 (tillgänglig från Eastman Kodak Company, Rochester, New York l4650); Zwick, “Quantitative Studies of Factors Affecting Granularity“, Phótographic Science and Engineering, vol 9, Nr 3, maj-juni, 1965; Ericson och Marchant, "RMS Granularity of Monodisperse få) Photographic Emulsions“, Photographic Science and Engine- ering, vol 16 nr 4, juli-augusti 1972, sid 253-257; och ' É Trabka, "A Random-Sphere Model for Dye Clouds", Photo- graphic Science and Engineering, vol Zl, nr 4, juli- augusti 1972, sid 183-192. 10 V15 20 25 30 35 450 793* 5 Andra silverhalogenidemulsioner än silverbromojodider har begränsad användning i fotografiska element med kamerakänslighet. En silverbromojodidemulsion, som har utomordentliga (svartvita) käns1ighet-kornighetsegenskaper, visas i det amerikanska patentet 3 320 069, som beskriver gelatin-silverbromojodidemulsioner, i vilka jodiden före- trädesvis utgör 1-10 mol% av halogeniden. (Utom när annat anges baseras alla halogenidprocentangivelser pá silver, som förefinnes i den motsvarande emulsion, korn eller kornomràde som_diskuteras, varvid t ex ett korn bestående av silverbromojodid, som innehåller 40 mol% jodid, även innehåller 60 mol% bromid.) Emulsionen sensibiliseras med ett svavel-, selen- eller tellursensibiliseringsmedel.

När emulsionen belagts pá en stomme med en silvertäckning av 300-1000 mg per o,o929 m2 (1 kvaaratføc) och expone- rats i en sensitometer med intensitetsskala samt fram- kallningsbehandlats under 5 min i Kodak (varumärke) framkallare DK-50 (en N-metyl-p-aminofenolsulfat-hydro- kinonframkallare) vid 20°C (68°F), har den en log känslig- het av 280-400 och en återstod (som erhålles genom att subtrahera dess kornighetsvärde från dess log känslighet) av 180-220. Guld utnyttjas företrädesvis i kombination med svavelgruppssensibiliseringsmedlet, och tiocyanat kan förefinnas under silverhalogenidutfällning eller, om så önskas, kan det sättas till silverhalogeniden vid vilken som helst tidpunkt före tvättning. Användning av tiocyanat under silverhalogenidutfällning och sensi- bilisering anges i de amerikanska patenten 2 221 805, 2 222 264 och 2 642 361. Emulsionerna enligt den ameri- kanska patentet 3 320 069 ger även utomordentliga känslig- het-kornighetsegenskaper vid färgfotografering, fastän kvantitativa värden för färgämnesbildkornighet inte föreligger.

I nâgra få fall har de högsta uppnábara fotografiska känsligheterna undersökts vid högre kornighetsnivâer än de normalt användbara nivåerna. Farnell rapporterar i “The Relationship Between Speed and Grain Size", The 10 15 20 25 30 35 450 793 --- 6 Journal of Photographic Science, vol 17, 1969, sid 116-125, blàkänslighetsundersökningar för silverbromid- och -bromo- jodidemulsioner i avsaknad av spektralsensibilisering.

Författaren observerar att vid kornstorlekar av mer än ca 0,5 umz i projicerad area (0,8 um 1 diameter) kunde någon ytterligare ökning i känslighet vid ökande kornstor- lek inte uppnås. Detta var inte oväntat baserat på anta- gandet att antalet absorberade kvanta som erfordras för 8 framkallningsbarhet är oberoende av kornstorleken. Fak- tiska sänkningar i känslighet som en funktion av ökande kornstorlek rapporteras. Farnell hänför sänkningen 1 känslighet hos stora korn till deras stora storlek i relation till det begränsade genomsnittliga diffusions- avståndet för fotoalstrade elektroner, som erfordras för att alstra säten för latenta bilder. Flera ljuskvanta måste absorberas av ett Stort korn än ett litet för att alstra ett säte för en framkallningsbar latent bild.

Tani, "Factors Influencing Photographic Sensiti- vity“, J. Soc. Photogr. Soi. Technol. Japan, vol 43, nr 6, 1980, sid 335-346, är överens med Farnell och ut- sträcker diskussionen rörande reducerad känslighet hos stora silverhalogenidkorn till ytterligare orsaker som är att hänföra till förekomsten av spektralsensibili- serande färgämne. Tani rapporterar att känsligheten hos spektralsensibiliserade emulsioner dessutom påverkas av (1) det relativa kvantumutbvtet av spektralsensibili- sering, (2) färgämnesdesensibilisering, samt (3) ljus- absorption av färgämnen. Tani noterar att det relativa kvantumutbytet av spektralsensibilisering har observerats vara nästan ett och det är därför inte troligt att det praktiskt kan förbättras. Tani noterar att ljusabsorption av korn, som täcks av färgämnesmolekvler är proportionell 3 mot kornvolymen vid exponering med blått ljus och med kornytarean när kornet exponeras med minusblàtt ljus. ökningens storlek i minusblâkänslighet är sålunda i all- mänhet mindre än ökningen i blåkänslighet när storleken " hos emulsionskornen ökas. Försök att öka ljusabsorptionen °l.í ß . si, 10 15 20 25 30 35 450 793' 7 genom att endast öka färgämnestäckningen resulterar inte nödvändigtvis i ökad känslighet, eftersom färgämnesdesen- sibiliseringen ökar när mängden färgämne ökas. Desen- sibiliseringen hänföres till minskad alstring av latent bild snarare än minskad fotoalstring av elektroner. Tani föreslår möjliga förbättringar i känslighet-kornighetssam- bandet hos stora silverhalogenidkorn genom framställning av kärn-skalsemulsioner för att undvika desensibilisering.

Inre dopning av silverhalogenidkorn för att medge använd- ning av i andra fall desensibiliserande färgämneshalter, utläres i det amerikanska patentet 3 979 213. b. SKÄRPA Medan kornigheten pà grund av sitt samband med känslig- heten ofta är en central diskussionspunkt när det är fråga om bildkvalitet, kan man ta itu med bildskärpan oberoende härav. Några faktorer som påverkar bildskärpan, såsom diffusion i sidled av bildalstrande material under framkallningsbehandling (ibland benämnd “ bildutsmetning“), är närmare besläktade med bildalstring och framkallnings- behandlingsmaterial än med silverhalogenidkornen. På grund av deras ljusspridande egenskaper påverkar à andra sidan silverhalogenidkornen själva primärt skärpan under bild- enlig exponering. Inom tekniken är det känt att silver- halogenidkorn, som har diametrar i omrâdet 0,2-0,6 um, uppvisar maximal spridning av synligt ljus.

Förlust av bíldskärpa på grund av ljusspridning ökar i allmänhet med ökande tjocklek hos ett silverhalo- genidemulsionsskikt. Skälet härtill kan inses med hänvis- ning till fig 2. Om en ljusfoton l avböjes av ett silver- halogenidkorn vid en punkt 2 med en vinkel 9, mätt som en lutning fràn dess ursprungliga bana, och därefter absorbe- ras av ett andra silverhalogenidkorn vid en punkt 3 efter att ha passerat en tjocklek tl av emulsionsskiktet, för- skjuts den fotografiska registreringen av fotonen i sid- led med en sträcka x. Om fotonen, i stället för att absor- beras inom en tjocklek tl, rör sig genom en andra lika stor tjocklek t2 och absorberas vid en punkt 4, förskjuts 10 15 20 25 30 35 450 795 8 den fotografiska registreringen av fotonen i sidled med dubbla sträckan x. Det är därför tydligt att ju större tjockleksförskjutningen av silverhalogenidkornen i ett fotografiskt element är, desto större är risken för reduk- tion i bildskärpa som är att hänföra till ljusspridning. s Fastän fig 2 belyser principen vid en mycket enkel situ- ation, inses det att i praktiken reflekteras en foton 'V1 typiskt från flera korn innan den verkligen absorberas och statistiska metoder erfordras för att förutsäga dess troliga absorptionsslutpunkt.

Vid fotografiska flerfärgselement som innehåller tre eller flera, ovanpå varandra anordnade silverhaloge- nidemulsionsskikt, kan det förekomma en ökad risk för reducering av bildskärpa, eftersom silverhalogenidkornen är fördelade över minst tre skikttjocklekar. Vid vissa tillämpningar ökas tjockleksförskjutningen av silverhalo- genidkornen ytterligare genom förekomsten av ytterligare material, som antingen (1) ökar tjockleken av själva emulsionsskikten, som t ex när färgämnesbildalstrande material är införlivade i emulsionsskikten, eller (2) bildar ytterligare skikt, som separerar silverhalogenid- emulsionsskikten, varigenom deras förskjutningstjocklek ökas, t ex när separata fàngare (scavenger) och färgämnes- bildalstrande materialskikt separerar intilliggande emul- sionsskikt. I fotografiska flerfärgselement finns det vidare minst tre ovanpå varandra anordnade skiktenheter, som var och en innehåller minst ett silverhalogenidemul- sionsskikt. Det finns sålunda en betydande möjlighet till förlust av bildskärpa på grund av spridning. få grund av den kumulativa spridningen hos ovanpàliggande silverhalo- genidsemulsionsskikt, kan de emulsionsskikt, som är be- lägna längre bort från källan för exponeringsstràlning, uppvisa mycket betydande minskningar i skärpa.

Det amerikanska patentet 3 402 046 diskuterar erhål- lande av klara, skarpa bilder i ett grönkänsligt emulsions- *lå x skikt hos ett fotografiskt flerfärgselement. Det grön- känsliga emulsionsskiktet ligger under ett blåkänsligt ¿\ lO l5 20 25 30 35 450 793' 9 emulsionskikt och detta samband medför en skärpeförlust, som är att hänföra till det grönkänsliga emulsionsskik- tet. Det amerikanska patentet 3 402 046 minskar ljussprid- ning genom att i det ovanpåliggande blåkänsliga emul- sionsskiktet utnyttja silverhalogenidkorn, som har en medeldiameter av minst 0,7 um, företrädesvis 0,7-l,5um, vilket står i överensstämmelse med den ovan angivna dia- metern 0,6 um. c. SEPARATION AV BLÅ- OCH MINUSBLÅKÄNSLIGHET Silverbromid- och silverbromojodidemulsioner har tillräcklig nativ eller inneboende känslighet för den blå delen av spektrum för att registrera blå strålning utan blå spektralsensibilisering. När dessa emulsioner utnyttjas för registrering av exponeringar med grönt och/eller rött (minusblått) ljus, spektralsensibiliseras de i överensstämmelse därmed. Vid svartvit fotografering och monokromatisk (t ex kromogen) fotografering är den erhållna ortokromatiska eller pankromatiska känsligheten fördelaktig.

Vid flerfärgsfotografering är den nativa känsligheten hos silverbromid och silverbromojodid i emulsioner, som är avsedda att registrera blått ljus, fördelaktig. När dessa silverhalogenider används i emulsionsskikt, som är avsedda att registrera exponeringar i spektrums gröna eller röda del, är emellertid den nativa blàkänsligheten en olägenhet, eftersom gensvar pà bàde blàtt och grönt ljus eller både blått och rött ljus i emulsionsskikten kommer att förvränga den färgton hos flerfärgsbilden som man söker att återge.

Vid konstruktion av fotografiska flerfärgselement, som använder silverbromid- eller silverbromojodidemul- sioner, kan färgförvrängningen analyseras som två distink- ta delar. Den första delen är skillnadenxnellan blåkänslig- heten hos det grön- eller rödregistrerande emulsions- skiktet och dess grön- eller rödkänslighet. Den andra delen är skillnaden mellan blàkänsligheten hos varje blàregistrerande emulsionsskikt och blàkänsligheten hos det motsvarande grön- eller rödregistrerande emulsions- 10 15 20 25 30 35 4sø 795 --- 10' skiktet. Vid framställning av ett fotografiskt flerfärgs- element, som är avsett att noggrant registrera bildfärger under dagsljusexponeringsbetingelser (t ex 5500°K), är i allmänhet målet att uppnå en skillnad av omkring en storleksordning mellan blåkänsligheten hos varje blå- registrerande emulsionsskikt och blåkänsligheten hos det motsvarande grön- eller rödregistrerande emulsions- skiktet. Inom tekniken har man insett att dylika efter- strävade känslighetsskillnader inte uppnås med användning av silverbromid- eller silverbromojodidemulsioner, såvida de inte används i kombination med ett eller flera till- vägagångssätt som är kända för att förbättra färgför- vrängning. Även då har man inte alltid uppnått fullstän- dig storleksordning hos känslighetsskillnaden i produk- ten. Även när man emellertid uppnår dylika eftersträvade känslighetsskillnader, resulterar ytterligare ökning av separationen mellan blå- och minusblàkänslighet i en ytterligare reduktion av registreringen av blàexpone- 'Å ringar hos skikt, som är avsedda att registrera minus- blåexponeringar.

Det vanligaste tillvägagångssättet att reducera för rött och grönt ljus spektralsensibiliserade silver- bromid- och silverbromojodidemulsionsskikts exponering för blått ljus, för att därigenom effektivt reducera deras blâkänslighet, är att lokalisera dessa emulsions- skikt bakom ett gultfílterskikt (blåabsorberande skikt).

Både gulfilterfärgämnen och gult kolloidalt silver an- vänds vanligtvis för detta ändamål. Vid ett vanligt flerfärgsskiktsarrangemang är alla emulsionsskikten sílverbromid eller -bromojodid. Emulsionsskikten, som är avsedda att registrera grön- och rödexponeringar, är anordnade bakom ett gulfilter, medan emulsionsskiktet eller -skikten, som är avsedda att registrera blått ljus, är beläget framför filterskiktet.

W M Detta arrangemang har ett antal nackdelar, såsom är känt inom tekniken. Medan exponering med blått ljus av grön- och rödregistrerande emulsionsskikt reduceras gm lO 15 20 25 30 35 450 793' ll till tolerabla nivåer, skapas ett skiktordningsarrangemang som inte är idealiskt genom användningen av ett gulfilter.

Grön- och rödemulsionsskikten mottar ljus, som redan har passerat genom både blàemulsionsskiktet eller -skikten och gulfiltret. Detta ljus har spritts i viss utsträck- ning och bildskärpan kan därför vara försämrad. Eftersom den blàregistrerande emulsionen alstrar den visuellt minst viktiga registreringen, bidrar dess gynnade läge närmst källan för exponeringsstrâlning inte till bild- skärpa i den grad som skulle åstadkommas genom en mot- svarande placering av röd- ellergrönemulsionsskiktet.

Vidare är gulfiltret självt bristfälligt och absorberar faktiskt i viss utsträckning i spektrums gröna del, vilket resulterar i en förlust av grönkänslighet. Gulfilter- materialet, i synnerhet när det gult kolloidalt silver, ökar materialkostnaden och påskyndar erforderligt utbyte av behandlingslösningar, såsom blek- och blekfixerlös- ningar. Ännu en annan nackdel, som är förknippad med separa- tionen av blâemulsionsskiktetelhx -skikten hos ett foto- grafiskt element från röd- och grönemulsionsskikten genom anordnandet av ett gulfilter, är att känsligheten hos blåemulsionsskiktet minskar. Skälet härtill är att gul- filterskiktet absorberar blàtt ljus, som passerar genom blàemulsionsskiktet eller -skikten som i annat fall skulle kunna reflekteras för att öka exponeringen. Ett tillvägagångssätt för att öka känsligheten är att flytta gulfilterskiktet så att det inte ligger omedelbart under blåemulsionen. Detta utläres i det brittiska patentet l 560 963..Patentet medger emellertid att ökning i blå- känslighet uppnås endast till priset av försämrad färg- återgivning i de grön- och rödsensibiliserade emulsions- skikten som ligger över gulfílterskiktet.

Ett antal tillvägagångssätt har föreslagits för att eliminera gulfilter, men alla har givit nackdelar.

Det amerikanska patentet 2 344 084 beskriver lokalise- ring av ett för grönt eller rött ljus spektralsensibilise- 10 15 20 25 30 35 450 793 12 rat silverklorid- eller -klorobromidskikt närmst källan för exponeringsstrálning, eftersom dessa silverhalogeni- der endast uppvisar negligerbar medfödd eller inneboende blàkänslighet. Eftersom silverbromid har hög inneboende blàkänslighet, bildar det inte emulsionsskiktet närmst källan för exponeringsstrålning, utan bildar ett under- liggande emulsionsskikt, som är avsett att registrera blått ljus.

De amerikanska patenten 2 388 859 och 2 456 954 beskriver hur man skall undvika att förorena de grön- och rödregistrerande emulsionsskikten med blått ljus genom att göra dessa skikt S0 respektive 10 ggr lång- sammare än det blàregistrerande emulsionsskiktet. Emul- sionsskikten överdras med ett gulfilter för att erhålla en anpassning i känsligheterna hos de blå-, grön- och rödregistrerande emulsionsskikten till blått, grönt re- spektive rött ljus och för att öka separationen av blå- och minusblàkänsligheterna hos de minusblàregistrerande If) Ia emulsionsskikten.

Detta tillvägagångssätt medger att emulsionsskikten belägges i vilket som helst önskat skiktordningsarrange- mang, men bibehåller nackdelen med användning av ett gulfilter liksom ytterligare nackdelar. För att erhålla känslighetsskillnaderna i de blå- och minusblåregistre- rande emulsionsskikten utan användning av ett gulfilter- skikt för att genomföra det som utläres av de amerikanska patenten 2 388 859 och 2 456 954 utnyttjas relativt sett mycket större silverbromid- eller bromojodidkorn i det blàregistrerande emulsionsskiktet.Försök att erhålla de önskade känslighetsskillnaderna genom att enbart för- lita sig på skillnader i kornstorlek gör att blàemulsions- % skikten blir överdrivet korniga och/eller att kornstor- leken hos de minusblàregistrerande emulsionsskikten är överdrivet liten och att de därför har relativt låg känslighet. För att mildra denna svårighet är det känt 'ål att öka andelen jodid i kornen hos det blâregistrerande emulsionsskiktet varigenom dess blàkänslighet ökas utan att dess kornstorlek ökas. Om emellertid de minusblà- si* h 10 15 20 25 30 35 450 793 13 registrerande emulsionsskikten skall uppvisa mer än blott mycket måttliga fotografiska känsligheter, är det emel- lertid inte möjligt inom normalt acceptabla kornivåer att erhålla blåregistrerande emulsionsskikt med minst 10 ggr högre känslighet ens med ökad jodidhalt i det blåregistrerande emulsionsskiktet.

Fastän gulfilter utnyttjas för att reducera blått ljus som träffar underliggande emulsionsskikt, eliminerar de på intet sätt transmissionen av blått ljus. Även när gulfilter utnyttjas kan således ytterligare fördelar erhållas genom ytterligare separation av blå- och minus- blåkänsligheterna hos silverbromid- och -bromojodidemul- sionsskikt, som är avsedda att registrera i den minusblå delen av spektrum. _ Fastän silverklorid- och -klorobromidemulsioner kan användas som minusblåregistrerande skikt i fotogtafiska flerfärgselement utan gulfilterskydd, såsom föreslås i det ovan angivna US patentet 2 344 084, bör det inses att des- sa emulsioner även absorberar blå strålning, låt vara vid minskad nivå. Det finns tillämpningar när även små nivåer av absorption i den blå delen av spektrum (ofta benämnt "svansabsorption") hos dessa silverkloridinnehållande emulsioner kan vara ofördelaktig. Om man t ex önskar att vid kamerakänsligheter bildenligt exponera ett fotografiskt element, som har ett silverkloridemulsionsskikt, med strål- ning utanför den blå delen av spektrum (t ex grönt, rött eller infrarött) och därefter framkallningsbehandla det fotografiska elementet i närvaro av blått ljus, kan emul- sionsskikten uppvisa tillräcklig inneboende blåkänslig- het för att öka i bakgrundsdensitet eller slöja som ett resultat av belysning i arbetsområdet. Fastän blåkänslig- heten hos den kloridinnehållande emulsionen endast är en ringa bråkdel av känsligheten som utnyttjas under bilden- lig exponering, är exponeringsvaraktigheten för ljus under framkallningsbehandlingen mycket, mycket längre.

Följaktligen kan även silverklorid- och -klorobromidemul- sioner dra fördel av reduktion av deras blåkänslighet i relation till deras känslighet i ett annat spektralområde. lo' 15 20 25 30 35 450 793 14 d. SKIVFORMADE SILVERHALOGENIDKORN En mängd regelbundna och oregelbundna kornformer har observerats hos fotografiska silverhalogenidemulsioner.

Regelbundna korn är ofta kubiska eller oktaedriska. Korn- kanterna kan uppvisa rundning pà grund av mogningseffek- * ter och 1 närvaro av starka mogningsmedel, såsom ammoniak, kan kornen t o m vara sfäriska eller förekomma som tjocka skivor, vilka är nästan sfäriska, såsom exempelvis be- skrivs i det amerikanska patentet 3 894 871 och av Zelik- man och Leve, Making and Coating Photographic Emulsions, .Focal Press, 1964, sid 221-223. Stavar och skivformade korn i varierade andelar har ofta observerats blandade bland andra kornformer, särskilt när pAg (den negativa logaritmen för silverjonkonçentrationen) hos emulsionerna har varierats under utfällning, såsom t ex sker vid enkel- stråleutfällningar.

Skivformade silverbromidkorn har studerats i stor omfattning, ofta 1 makrostorlekar utan någon fotografisk användning. Skivformade korn definieras här som de som har två parallella eller väsentligen parallella kristall- ytor, som vardera är betydligt större än någon annan enstaka kristallyta hos kornet. Sidoförhàllandet, dvs förhållandet mellan diameter och tjocklek, hos skivfor- made korn är betydligt större än l:l. Silverbromídemul- sioner med skivformade korn med högt sidoförhållande har rapporterats av Cugnac och Chateau, "Evolution of the Morphology of Silver Bromide Crystals During Physical Ripening", Science et Industries Photographiques, vol 33, nr 2 (1962), sid 121-125.

Från 1937 fram till 1950-talet sålde Eastman Kodak Company en Duplitized (varumärke) radiografisk filmpro- šf/ dukt under namnet No-Screen X-Ray Code 5133. Denna pro- dukt innehöll beläggningar av svavelsensibiliserade silverbromidemulsioner pà filmstommens motsatta sidor. ä Eftersom emulsionerna var avsedda att exponeras med röntgenstràlning var de inte spektralsensibiliserade.

De skivformade kornen hade ett genomsnittligt sidoförhàl- lande i området från ca 5 till 7:1. De skivformade kornen w 10 15 20 25 30 35 450 793' 15 svarade för mer än 50 % av den projicerade arean, medan icke-skivformade korn svarade för mer än 25 % av den projicerade arean. Vid reproduktion av dessa emulsioner flera gånger har emulsionen med det högsta genomsnittliga sidoförhållandet en genomsnittlig diameter hos skivfor- miga kornen av 2,5 um, en genomsnittliga tjocklek hos de skivformiga kornen av 0,36 um, samt ett genomsnittligt sidoförhàllande av 7:1. Vid andra förnyade framställningar innehåller emulsionerna tjockare skivformade korn med mindre diameter, vilka korn har ett lägre genomsnittligt sidoförhàllande.

Fastän silverbromojodidemulsioner med skivformade korn är kända inom tekniken uppvisar ingen ett högt genom- snittligt sidoförhàllande. En diskussion av skivformade silverbromojodidkorn finns i Duffin, Photographic Emul- sion Chemistry, Focal Press, 1966, sid 66-72 och i Trivel- li och Smith, “The Effect of Silver Iodide Upon the Struc- ture of Bromo-Iodide Precipitation Series", The Photo- graphic Journal, vol LXXX, juli 1940 sid 285-288. Trivel- li och Smith observerade en uttalad reduktion i både kornstorlek och sidoförhàllande vid införande av jodid.

Gutoff, “Nucleation and Growth Rates During the Precipi- tation of Silver Halide Photographic Emulsions", Photo- graphic Sciences and Engineering, vol 14, nr 4, juli- augusti 1970, sid 248-257, rapporterar framställning av silverbromid- och silverbromojodidemulsioner av den typ som framställs genom enkelstråleutfällningar med användning en kontinuerlig utfällningsapparatur.

Förfaranden för framställning av emulsioner, i vilka en huvuddel av silverhalogeniden föreligger i form av skivformade korn, har nyligen publicerats. Den ameri- kanska patentskriften 4 063 951 beskriver bildning av silverhalogenidkristaller med skívformad karaktär, som avgränsas av {l00} kubiska ytor och som har ett sido- förhållande (baserat på kantlängd) av från 1,5 till 7:1.

De skivformade kornen uppvisar kvadratiska och rektan- gulära huvudytor, som är karaktäristiskt för {l00} kri- 10 15 20 25 30 35 450 793 16 stallytor. Den amerikanska patentskriften 4 067 739 beskriver framställning av silverhalogenidemulsioner, vid vilka de flesta kristallerna är av den oktaedriska tvillingtypen, genom att bilda ympkristaller, låta ymp- kristallerna tillväxa i storlek genom Ostwald-mogning ° i närvaro av ett silverhalogenidlösningsmede1, samt av- sluta korntillväxten utan återkärnbildning eller Ostwald- mogning under reglering av pBr (den negativa logarítmen för bromidjonkoncentrationen). De amerikanska patentskrif- terna 4 150 994, 4 184 877 samt 4 184 878, den brittiska patentskriften 1 570 581 samt de tyska offentliggörande- skrifterna 2 905 655 och 2 921 077 beskriver bildning av silverhalogenidkorn med platt oktaedrisk tvillingkon- figuration genom användning av ympkristaller, som ut- göres av minst 90 mol% jodidÄ Den amerikanska patent- skriften 4 063 951 anger speciellt en övre gräns för sidoförhållanden av 7:1, men av det mycket låga sidoför- hållande som erhålles genom exemplet (2:l), synes sido- förhällandet 7:1 orealistiskt högt. Det framgår klart från upprepning av exempel samt betraktning av mikrofoto- grafier, som publicerats, att de sidoförhållanden som realiserats i de övriga ovannämnda hänvisningarna även var mindre än 7:1. Det japanska patentet Kokai 142 329, publicerat den 6 november 1980, synes hänföra sig till motsvarande sak som det amerikanska patentet 4 lS0 994, men är inte begränsat till användning av silverjodid som ympkorn.

Enligt föreliggande uppfinning åstadkommes ett foto- grafiskt element med minst ett silverhalogenidemulsions- skikt, som inbegriper silverhalogenidkorn och ett disper- geringsmedium, kännetecknat därav, att kemiskt och spek- tralt sensibiliserade, skivformade silverhalogenidkorn, k som har en tjocklek av mindre än 0,5 um och en diameter av minst 0,6 pm, har ett genomsnittligt sidoförhállande c å av mer än 8:1 och svarar för minst 50 % av den totala pro- jicerade arean hos silverhalogenidkornen, varvid sidoför- hållandet definieras som förhållandet mellan korndiametern 10 15 20 25 30 35 450 795 17 hos ett skivformigt korn och dess tjocklek och varvid dia- metern hos ett korn definieras som diametern hos en cirkel med en area som är lika stor som kornets projicerade area.

Föreliggande uppfinning erbjuder betydande förbätt- ringar jämfört med den kända tekniken pá området. Skärpan hos fotografiska bilder kan förbättras genom att utnyttja fotografiska element i enlighet med föreliggande upp- finning, särskilt de med emulsionsskikt, vari kornen har stor medelkorndiameter. Skärpefördelarna kan ökas genom att öka skyddet hos emulsionsskikten med skivfor- made korn mot spridd strålning, inbegripet både strålning som mottages genom direkt exponering och genom reflek- tion. T ex genom användning av ljusgårdsskikt med an- tingen transparenta eller reflekterande stommar. När emulsionerna är spektralsensibiliserade utanför den del av spektrum, för vilken de har inneboende känslighet, uppvisar emulsionerna vid föreliggande uppfinning en stor separation i sin känslighet i det område av spektrum för vilket de har inneboende känslighet, jämfört med det område av spektrum för vilket de är spektralsensibi- liserade. Minusblàsensibiliserade silverbromid- och silverbromojodidemulsioner, som används vid uppfinningen, är mycket mindre känsliga för blàtt ljus än för minus- blått ljus och erfordrar inte filterskydd för att åstad- komma acceptabla minusblàexponeringsregistreringar vid exponering med neutralt ljus, såsom dagsljus vid 5500°K.

De emulsioner som används vid föreliggande uppfinning, särskilt silverbromid- och silverbromojodidemulsionerna, uppvisar förbättrade känslighet-kornighetssamband jämfört med tidigare kända emulsioner med skivformade korn och jämfört med de bästa känslighet-kornighetssamband som tidigare har uppnåtts med silverhalogenidemulsioner med allmänt samma halogenidhalt. Mycket stora ökningar i blåkänslighet hos de silverbromid~ och silverbromojodid- emulsioner som används vid föreliggande uppfinning, har erhållits jämfört med deras inneboende bläkänslighet när blåspektralsensibiliseringsmedel utnyttjas. 10 ß' 20 25 30 35 450 793 18 Emulsioner som används vid föreliggande uppfinning är även användbara i radiografiska element, som är belag- da pà båda huvudytorna av en stràlningsgenomsläpplig stomme för att reglera övergång. Jämförelser mellan radio- grafiska element, som innehåller emulsioner enligt före- liggande uppfinning, med motsvarande radiografiska ele- ment, som innehåller konventionella emulsioner, visar attndnskadövergång kan hänföras till emulsionerna enligt föreliggande uppfinning. Alternativt kan jämförbara över- gángsnivåer uppnås med emulsionerna, som används vid föreliggande uppfinning när de har reducerad silvertäck- ningsgrad.

Q, Fotografiska element i enlighet med föreliggande uppfinning i form av bildöverföringsfilmenheter har för- måga att uppnå ett högre förhållande mellan fotografisk känslighet och silvertäckning (dvs belagd mängd silver- halogenid per areaenhet), snabbare tillgång till en be- traktningsbar överförd bild, och högre kontrast hos överförda bilder med mindre framkallningstid.

RITNINGARNA Fig l, 5 och 6 visar avsättningar av känslighet mot kornighet. Fig 2 och 4 är schematiska diagram, som hänför sig till spridning. Fig 3 är ett mikrofotografi av en emulsion med skivformade korn med högt sidoför- hållande som används i fotografiska element enligt upp- finningen.

EMULSIONER MED SKIVFORMADE KORN OCH DERAS FRAMSTÄLLNING Såsom dettillämpas pà de silverhalogenidemulsioner som används i de fotografiska elementen enligt förelig- gande uppfinning definieras uttrycket “högt sidoförhäl- lande" så, att det kräver att silverhalogenidkornen, '3/ som har en tjocklek av mindre än 0,5 um (vid föredragna utföringsformer mindre än 0,3 um) och en diameter av minst 0,6 um, har ett genomsnittligt sidoförhàllande s av mer än 8:1 och svarar för minst 50 % av den totala projicerade arean hos silverhalogenidkornen.

Du 10 15 20 25 30 35 450 793. 19 De föredragna silverhalogenidemulsionerna med skiv- formade korn med högt sidoförhàllande vid föreliggande uppfinning är de, vid vilka silverhalogenidkornen med en tjocklek av mindre än 0,3 um (optimalt mindre än 0,2 um) och en diameter av minst 0,6 um har ett genom- snittligt sidoförhàllande av minst l2:l och optimalt minst 20:l. Vid en föredragen form av uppfinningen svarar dessa silverhalogenidkorn, som uppfyller ovanstående krav på tjocklek och diameter, för minst 70 % och opti- malt minst 90 % av den totala projicerade arean hos silverhalogenidkornen.

Det inses att ju tunnare de skivformade korn är som svarar för en given procentandel av den projicerade arean, desto högre är emulsionens genomsnittliga sido- förhàllande. I det typiska fallet har de skivformade kornen en medeltjocklek av minst 0,03 um, företrädesvis minst 0,05 um, fastän tunnare skivformade korn i princip kan utnyttjas, t ex så tunna som 0,01 um. Det inses att de tjockare skivformade kornen är lämpligare att använda för särskilda specialicerade tillämpningar. Vid exempel- vis bildöverföringsenheter är skivformade korn med en tjocklek av upp till 0,5 um användbara. Korntjocklekar upp till 0,5 um diskuteras också nedan för registrering av blått ljus. För att uppnå höga sidoförhàllanden utan att otillbörligt öka korndiametrarna avses det emeller- tid normalt att de föredragna skivformade kornen hos de emulsioner som används vid uppfinningen har en medel- tjocklek av mindre än 0,3 um.

De ovan beskrivna kornegenskaperna hos silverbromo- jodidemulsionerna enligt uppfinningen kan lätt konstate- ras genom förfaranden som är välkända för fackmannen på området. Det här använda uttrycket "sidoförhàllande" hänför sig till förhållandet mellan kornets diameter och dess tjocklek. Kornets "diameter" definieras i sin tur som diametern hos en cirkel med en area, som är lika stor som den projicerade arean hos kornet sedd i ett mikrofotografi eller ett elektronmikroskopfotografi av 10 15 20 25 30 35 450 793 20 ett emulsionsprov. Från skuggade elektronmikroskopfoto- grafier av emulsionsprover är det möjligt att bestämma tjockleken och diametern hos varje korn och att identifi- era de skivformade korn som har en tjocklek av mindre än 0,5 um, företrädesvis 0,3 um samt en diameter av minst 0,6 um. Härur kan sidoförhållandet för varje sådant skiv- format korn beräknas och ett medelvärde för sidoförhål- landena hos alla de skivformade kornen i provet som upp- fyller kraven på en tjocklek av mindre än 0,5, företrä- desvis 0,3 um och en diameter av minst 0,6 um, kan be- räknas för att erhålla deras genomsnittliga sidoförhàl- lande. Genom denna definition är det genomsnittliga sido- förhållandet medelvärdet för de individuella skivformiga kornens sidoförhàllanden. I praktiken är det vanligen enklare atterhálla en genomsnittlig tjocklek och en genomsnittlig diameter hos de skivformade kornen, som har en tjocklek av mindre än 0,5 um och en diameter av minst 0,6 um, samt beräkna det genomsnittliga sidoför- hållandet som förhållandet mellan dessa båda medelvärden.

Vare sig medelvärdet av de individuella sidoförhållandena eller medelvärdena för tjockleken och diameter används för att bestämma den genomsnittliga sidoförhállandet, skiljer sig de erhållna genomsnittliga sidoförhàllandena inte nämnvärt inom de avsedda toleranserna för kornmät- ningar. De projicerade areorna för de skivformade silver- bromojodidkornen, som uppfyller kraven på diameter och tjocklek, kan summeras, de projicerade areorna hos de återstående silverbromojodidkornen i mikrofotografiet kan summeras separat, och från de båda summorna kan man beräkna procentandelen av den totala projicerade arean av silverbromojodidkornen som àstadkommes av de skiv- formade korn vilka uppfyller kraven pá tjocklek och diameter.

Vid ovanstående bestämningar valdes en referens- tjocklek hos de skivformade kornen av mindre än 0,5 um för att skilja de här avsedda unikt tunna, skivformade kornen från tjockare, skivformade korn, som ger under- v p- 10 15 20 25 30 35 450 793' \ 21 lägsna fotografiska egenskaper. En referenskorndiameter av 0,6 um valdes, eftersom det vid mindre diametrar inte all- tid är möjligt att skilja skivformade och icke skivformade korn at i mikrofotografier. Uttrycket “projicerad area" används i samma betydelse som uttrycken “projektionsarea" och "pfojektivarea", såsom vanligen utnyttjas inom tekni- ken (se exempelvis James och Higgins, Fundamentals of Photographic Theory, Morgan and Morgan, New York, sid 15.

Pig 3 ett exempel på mikrofotografi av en emulsion enligt föreliggande uppfinning som valts för att illu- strera de olika korn som kan förefinnas. Korn 101 illu- strerar ett skivformat korn, som uppfyller de ovan an- givna kraven pà tjocklek och diameter. Det är tydligt att den stora huvuddelen av kornen i fig 3 är skivformade korn, som uppfyller kraven pà tjocklek och diameterf Dessa korn uppvisar ett genomsnittligt sidoförhàllande av l8:l. I mikrofotografiet finns också ett fatal korn, som inte uppfyller kraven på tjocklek och diameter. Korn 103 illustrerar exempelvis ett icke skivformat korn.

Det har en tjocklek, som är större än 0,5 um. Korn 105 illustrerar ett fint korn, som inte uppfyller diameter- kravet. Korn 107 illustrerar ett tjockt skivformat korn, som uppfyller diameterkravet, men inte tjocklekskravet.

Beroende på de valda betingelserna för emulsionsframställ- ning, som diskuteras mera speciellt nedan, kan, förutom de önskade skivformade silverhalogenidkornen, som upp- fyller kraven pà tjocklek och diameter, sekundära korn- populationer av i huvudsak icke skivformade korn, fina korn eller tjocka skivformade korn förefinnas. Ibland kan det finnas andra icke skivformade korn, såsom stavar.

Fastän det i allmänhet föredrages att maximera antalet skivformade korn, som uppfyller kraven på tjocklek och diameter, omfattas speciellt förekomsten av sekundära kornpopulationer, förutsatt att emulsionerna fortfarande har ett högt sidoförhàllande såsom definierats ovan. vid en föredragen form, som erbjuder en stor mängd observerade fördelar, använder föreliggande uppfinning silverbromojodidemulsioner med högt sidoförhâllande. 10 15 20 25 30 35 450 793 22 ' Fastän uppfinnarna trodde att silverbromojodidemulsioner med högt sidoförhållande skulle vara användbara vid genomförandet av uppfinningen, existerade sådana emul- sioner inteitekniken.

Silverbromojodidemulsioner med skivformade korn s med högt sidoförhâllande kan framställas genom ett ut- fällningsförfarande, som är såsom följer: I ett konven- tionellt reaktionskärl för silverhalogenidutfällning, vilket kärl är utrustat med en effektiv omröringsmeka- nism, införes ett dispergeringsmedium. Typiskt utgör det dispergeringsmedium som ursprungligen införes i reaktionskärlet, minst ca 10 %, företrädesvis 20-80 vikt%, baserat på totalvikten, av dispergeringsmediumet som förefinnes i silverbromojodidemulsionen vid kornutfäll- ningens avslutning. Eftersom dispergeringsmedium kan avlägsnas från reaktionskärlet genom ultrafiltrering under silverbromojodidkornsutfällning, såsom beskrivs i det belgiska patentet 886 645, som motsvarar franska patentet 2 471 620, inses det att volymen av disperge- ringsmedium som ursprungligen förefinnes i reaktions- kärlet kan vara lika stor som eller t o m överstiga volymen hos silverbromojodidemulsionen som finns i reak- tionskärlet vid avslutningen av kornutfällningen. Det dispergeringsmedium som ursprungligen införes i reaktions- kärlet är företrädesvis vatten eller en dispersion av peptiseringsmedel i vatten, eventuellt innehållande andra ingredienser, såsom ett eller flera silverhalogenidmog- ningsmedel och/eller metalldopningsmedel, såsom beskrivs mera speciellt nedan. När ett peptiseringsmedel ursprung- ligen förefinnes, utnyttjas det företrädesvis i en kon- centration av minst 10 %, och helst minst 20 %, av det totala peptiseringsmedel som finns vid avslutningen av silverbromojodidutfällningen. Ytterligare dispergerings- medium sätts till reaktionskärlet med silver- och halo- genidsalterna och kan också införas genom en separat strâle. Det är brukligt att justera andelen dispergerings- medium, särskilt för att öka andelen peptiseringsmedel, efter avslutningen av salttillförseln.

I) 10 15 20 25 30 35 450 793" i 23 En mindre andel, i det typiska fallet mindre än 10 vikt%, av det bromidsalt som används vid bildningen av silverbromojodidkornen, förefinnes från början i reaktionskärlet för att justera bromidjonkoncentrationen hos dispergeringsmediumet vid början av silverbromojodid- utfällningen. Dispergeringsmediumet i reaktionskärlet är även från början väsentligen fritt från jodidjoner, eftersom förekomsten av jodidjoner före samtidig införing av silver- och bromidsalter gynnar bildningen av tjocka och skivformade korn. Sàsom det används här med avseende på reaktionskârlets innehåll avser uttrycket "väsentligen fritt från jodidjoner" att det finns otillräckligt med jodidjoner jämfört med bromidjoner för utfällning som en separat silverjodidfas. Det föredrages att hålla jodid- koncentationen i reaktionskärlet före silversalttill- förseln vid mindre än 0,5 mol% av den totala förekommande halogenidjonkoncentrationen. Om pBr hos dispergerings- mediumet ursprungligen är alltför högt, kommer de bildade skivformade silverbromojodidkornen att vara jämförelsevis tjocka och därför ha låga sidoförhàllanden. bet avses att ursprungligen hålla pBr hos reaktionskärlet vid eller under l,6, företrädesvis under 1,5. Om à andra sidan pBr är alltför lågt, gynnas bildningen av icke skivfor- made silverbromojodidkorn. Det avses därför att hålla pBr hos reaktionskärlet vid eller över 0,6, företrädesvis över 1,1. Med det här använda uttrycket "pBr“ avses den negativa logaritmen för bromidjonkoncentrationen. pH, pCl, pl och pAg definieras pà motsvarande sätt för väte-, klorid-, jodid- respektive silverjonkoncentrationerna.

Under utfällningen sätts silver-, bromid- och jodid- salter till reaktionskärlet medelst tekniker som är väl- kända vid utfällning av silverbromojodidkorn. I det ty- piska fallet införes en vattenhaltig lösning av ett lös- ligt silversalt, såsom silvernitrat, i reaktionskärlet samtidigt med tillförsel av bromid och jodidsalterna.

Bromid~ och jodidsalterna införes även i det typiska fallet som vattenhaltiga saltlösningar, såsom vatten- 10 15 20 25 30 35 450 793 24 lösningar av ett eller flera lösliga ammonium-, alkali- metall- (t ex natrium- eller kalium-), eller jordalkali- metall- (t ex magnesium- eller kalcium~) halogenidsalter.

Silversaltet införes åtminstone ursprungligen 1 reak- tionskärlet separat från jodidsaltet. Jodid- och bromid- salterna kan sättas till reaktionskärlet separat eller som en blandning.

Med införingen av silversalt i reaktionskärlet ini- tieras kärnbildningssteget hos kornbildningen. En popu- lation av kornkärnor bildas som har förmåga att tjäna som utfällningssäten för silverbromid och silverjodid när införingen av silver-, bromid- och jodidsalter fort- sätter. Utfällningen av silverbromid och silverjodid på befintliga kornkärnor bildar tillväxtsteget hos korn- bildningen. Sidoförhállandena hos de skivformade korn som bildas enligt denna uppfinning, påverkas mindre av jodid- och bromidkoncentrationer under tillväxtsteget än under kärnbildningssteget. Det är därför möjligt att under tillväxtsteget öka den tillåtna latituden för pBr under samtidig införing av silver-, bromid- och jodid- salter över 0,6, företrädesvis i Området 0,6-2,2, mest föredraget 0,8-1,6, varvid det senare särskilt föredrages när en betydande andel kornkärnbildning fortsätter under införingen av silver-, bromid- och jodidsalter, såsom vid framställning av starkt polydispergerade emulsioner. ökning av pBr-värdena över 2,2 under tillväxten av skivformade korn resulterar i förtjockning av kornen, men kan tolereras i många fall under det att man fort- farande erhåller ett genomsnittligt sidoförhållande av mer än 8:1; Som ett alternativ till införingen av silver-, bro- mid- och jodidsalter som vattenhaltiga lösningar, avses det särskilt att införa silver-, bromid- och jodidsalter, ursprungligen eller vid tillväxtsteget, i form av fina silverhalogenidkorn suspenderade i dispergeringsmedium.

Kornstorleken är sådan att de lätt Ostwald-mognas på större kornkärnor om sådana förefinnes, när de väl in- ”ål D 10 15 20 25 30 35 450 793 25 förts i reaktionskärlet. De maximalt användbara korn- storlekarna beror på de särskilda betingelserna i reak- tionskärlet, såsom temperatur och förekomsten av solu- biliserings- och mogningsmedel. Silverbromid-, silver- jodid- och/eller silverbromojodidkorn kan införas. Efter- som bromid och/eller jodid utfälles framför klorid, är det även möjligt att utnyttja silverklorobromid- och silverklorobromojodidkorn. Silverhalogenidkornen är företrädesvis mycket fina, t ex mindre än 0,1 um i medeldiameter.

Under förutsättning av de ovan angivna pBr-kraven, kan koncentrationerna och hastigheterna hos införingen av silver-, bromid- och jodidsalt ha vilken som helst lämplig konventionell form. Silver- och halogenidsalterna införes företrädesvis i en koncentration av 0,1-5 mol/liter, fastän vidsträcktare konventionella koncentrationsområden, såsom från 0,01 mol/liter till mättnad exempelvis om- fattas. Speciellt föredragna utfällningstekniker är de, som uppnår avkortade utfällningstider genom att öka hastigheten hos silver- och halogenidsaltinföringen under körningen. Hastigheten för silver- och halogenid- saltinföringen kan ökas antingen genom att öka den hastig- het, varmed dispergeringsmediumet och silver- och halo- genidsalterna införes, eller genom att öka koncentra- tionerna hos silver- och halogenidsalterna i disperge- ringsmediumet som införas. Det föredrages speciellt att öka hastigheten hos silver- och halogenidsaltinföringen, men att bibehålla införingshastigheten under den tröskel- nivå, vid vilken bildningen av nya kornkärnor gynnas, dvs att undvika återkärnbildning, såsom utläres av de amerikanska patenten 3 650 757, 3 672 900, 4 242 445, tyska OLS 2 107 ll8, europeiska patentansökan 80102242 samt Wey "Growth Mechanism of Agsr Crystals in Gelatin Solution“, Photographic Science and Engineering, vol 21, nr 1, januari/februari 1977 sid 14 och följande. Genom att undvika bildning av ytterligare kornkärnor sedan man övergått till utfällningens tillväxtstadium, kan 10 15 20 25 30 35 450 793 26 man erhålla relativt monodispergerade skivformade silver- bromojodidkornpopulationer. Emulsioner med variations- koefficienter av mindre än ca 30 % kan framställas med användning av sättet enligt föreliggande uppfinning.

Det här använda uttrycket "Variationskoefficient" defi- nieras som 100 ggr standardavvikelsen hos korndiametern dividerat med medelkorndiametern. Genom att avsiktligt gynna àterkärnbildning under utfällningens tillväxtskede är det naturligtvis möjligt att åstadkomma polydisper- gerade emulsioner med betydligt högre variationskoeffi- cienter.

Koncentrationen av jodid i silverbromojodidemul- sionerna enligt föreliggande uppfinning kan regleras genom införingen av jodidsalter. Varje konventionell jodidkoncentration kan användas. T o m mycket små mängder jodid, t ex så små som 0,05 mol%, erkännes inom tekniken för att vara gynnsamma. I den föredragna formen inbegri- per emulsionerna enligt föreliggande uppfinning minst ca 0,1 mol% jodid. Silverjodid kan införlivas i de skiv- formade silverbromojodidkornen upp till dess löslighets- gräns i silverbromid vid temperaturen för kornbildning.

Silverjodidkoncentrationer av upp till ca 40 mol% i de skivformade silverbromojodidkornen kan sålunda uppnås vid en utfällningstemperatur av 90°C. I praktiken kan utfällningstemperaturen variera ned till nästan omgivande rumstemperatur, t ex ca BUOC. Det föredrages i allmänhet att utfällníngen sker vid en temperatur i området 40-BOOC.

För de flesta fotografiska tillämpningar föredrages det att begränsa maximumjodidkoncentrationerna till ca 20 mol%, varvid den optimala jodidkoncentrationen är upp till ca 15 mol%.

Den relativa andelen av jodid- och bromidsalter som införes i reaktionskärlet under utfällningen kan bibehållas i ett fixerat förhållande för att skapa en väsentligen enhetlig jodidprofil i de skivformade silver- bromojodidkornen, eller varieras för att uppnå olika fotografiska effekter. Särskilda fotografiska fördelar m I? ç\ 10 15 20 25 30 35 450 793% \ 27 erhålles genom att öka andelen jodid i ringformiga om- råden hos silverbromojodidemulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande jämfört med mittomràden hos de skivformade kornen. Jodidkoncentrationer i mitt- omràdena hos de skivformade kornen kan variera från 0 till 5 mol%, med minst 1 mol% högre jodidkoncentration i de i sidled omgivande ringformiga områdena upp till löslighetsgränsen för silverjodid i silverbromid, före- trädesvis upp till ca 20 mol% och optimalt upp till ca 15 mol%. Vid en utföringsvariant avses det särskilt att avsluta jodid- eller bromid- och jodidsalttillsättning till reaktionskärlet före avslutningen av silversalt- tillsättningen, så att överskott av halogenid reagerar med silversaltet. Detta resulterar i att ett skal av silverbromid bildas på de skivformade silverbromojodid- kornen. Det är sålunda tydligt att de skivformade silver- bromojodidkorn som används vid föreliggande uppfinning kan uppvisa väsentligen enhetliga eller graderade jodid- koncentrationsprofiler, och att graderingen kan regleras, alltefter önskan, för att gynna högre jodidkoncentra- tioner invändigt eller vid eller nära ytan på de skivfor- made silverbromojodidkornen.

Fastän framställningen av silverbromojodidemulsioner- na med skivformade korn med högt sidoförhållande har beskrivits med hänvisning till ett förfarande, som åstad- kommer neutrala eller icke-ammoniakaliska emulsioner, är föreliggande emulsioner och deras användning inte begränsadegenom något särskilt förfarande för deras fram- ställning. Ett alternativt förfarande är en förbättring jämfört med det amerikanska patentet 4 150 994 och tyska OLS 2 985 655 och 2 921 D77, vari vid en föredragen form silverjodidkoncentrationen i reaktionskärlet reduceras under 0,05 mol/liter och maximumstorleken hos de silver- jodidkorn som ursprungligen finns i reaktionskärlet redu- ceras under 0,05 um.

Silverbromidemulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande, vilka saknar jodid, kan framstäl- 10 15 20 25 30 35 450 795 28 las genom det tidigare i detalj beskrivna förfarandet, med modifiering för att utesluta jodid. Silverbromid- emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhâllande kan alternativt framställas enligt det förfarande, som baseras på det som utnyttjas av Cugnac och Chateau ovan.

Silverbromidemnlsioner med högt sidoförhållande, som innehåller kvadratiska och rektangulära korn, kan fram- ställas genom ett förfarande, vid vilket kubiska ympkorn med en kantlängd av mindre än 0,15 um utnyttjas. Medan pAg hos ympkornsemulsionen hålls i området 5,0-8,0 mognas emulsionen i väsentligen frånvaro av icke-halogenidsilver- jonkomplexbildningsmedel för att skapa skivformade silver- bromidkorn med ett genomsnittligt sidoförhållande av minst 8:1. Ytterligare andra framställningar av silver- bromidemulsioner med skivformade korn med högt sidoför- hållande, vilka saknar jodid, belyses i exemplen.

Vissa av fördelarna som uppnås vid utövandet av uppfinningen, såsom skärpa samt fördelar hos radiogra- fiska element och hos bildöverföringsfilmenheter, är oberoende av halogenidsammansättningen hos emulsionerna med skivformade korn med högt sidoförhàllande. Mångsidig- heten hos silverhalogenidemulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande, som kan utnyttjas vid utövandet av uppfinningen, belyses av upptäckten att skivformade silverkloridkorn kan framställas, vilka är invändigt fria från både silverbromid och silverjodid. För detta ändamål utnyttjas ett dubbelstråleutfällningsförfarande, vid vilket klorid- och silversalterna samtidigt införes i ett reaktionskärl, som innehåller dispergeringsmedium i närvaro av ammoniak. Under kloridsaltinföring är pAg i dispergeringsmediumet i området 6,5-10 och pH i området 47 8-10. Närvaron av ammoniak vid högre temperaturer ten- derar att förorsaka bildning av tjocka korn. Därför be- ti; gränsas utfällningstemperaturen till upp till 60°C för att skapa silverkloridemulsioner med skivformade korn med högt sidoförhållande.

Det är också möjligt att framställa skivformade 10 15 20 25 30 35 450 793' t 29 ' korn med minst 50 mol% klorid, som har motbelägna kri- stallytor, vilkalimyx i {lll}-kristallplan, och vid en föredragen form minst en periferikant, som ligger paral- lellt med en kristallografisk <2ll>-vektor i planet för en av huvudytorna. Sådana emulsioner med skivformade korn kan framställas genom att reagera vattenhaltiga silver- och kloridinnehållande halogenidsaltlösningar i närvaro av en kristallkaraktärmodifierande mängd av en aminosubstituerad azainden och ett peptiseringsmedel med en tioeter-bindning.

Emulsioner med skivformade korn kan också framstäl- las, vid vilka silverhalogenidkornen innehåller klorid och bromid i åtminstone ringformiga kornomràden och företrädesvis rätt igenom. Områdena hos de skivformade kornen som innehåller silver, klorid och bromid bildas genom att upprätthålla ett molförhållande mellan klorid- och bromidjoner av från l,6:l till ca 260:l och den totala halogenidjonkoncentrationen i reaktionskärlet i området 0,10-0,90 normal under införing av silver-, klorid-, bromid- och, eventuellt, jodidsalter i reak- tionskärlet. Molförhållandet mellan silverklorid och silverbromid i de skivformade kornen kan variera från 1:99 till 2:3.

Emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàl- lande, som är användbara vid utövandet av uppfinningen, kan ha utomordentligt höga genomsnittliga sidoförhål- landen. De skivformade kornens genomsnittliga sidoför- hàllanden kan ökas genom att öka medelkorndiametrarna.

Detta kan skapa skärpefördelar, men de maximala genom- snittliga korndiametrarna begränsas allmänt genom kor- nighetskrav för en särskild fotografisk tillämpning.

De skivformade kornens genomsnittliga sidoförhàllande kan även eller alternativt ökas genom att minska medel- korntjockleken. När silvertäckningen hàlles konstant förbättrar en minskning av de skivformade kornens tjock- lek allmänt kornigheten som en direkt funktion av ökning av sidoförhàllandet. Följaktligen är de maximala genom- snittliga sidoförhàllandena hos emulsioner med skivfor- 10 15 20 25 30 35 450 793 30 made korn enligt uppfinningen en funktion av de maximala medelkorndiametrar som är acceptabla för den specifika fotografiska tillämpningen och de minsta uppnåbara skiv- formade korntjocklekar som kan produceras. De maximala genomsnittliga sidoförhállandenahar observerats variera beroende på utfällningstekniken som används och de skiv- formade kornens halogenidsammansättning. De högsta ob- serverade genomsnittliga sidoförhàllandena 500:l, för 7 skivformade korn med fotografiskt användbara medelkorn- diametrar, har uppnåtts genom Ostwald-mogningsberedningar av silverbromidkorn, varvid sidoförhàllanden av l0O:l, 200:l eller t o m högre kan erhållas genom dubbelstràle- utfällningsförfaranden. Förekomsten av jodid minskar i allmänhet de maximala genomsnittliga sidoförhållanden som kan erhållas, men framställningen av silverbromo- jodidemulsioner med skivformade korn med höga sidoför- hållanden av l0O:l eller t 0 m 200:l eller mer är ut- förbar; Så höga genomsnittliga sidoförhållanden som 50:l eller t 0 m l0O:l kan framställas för skivformade silverkloridkorn, som eventuellt innehåller bromid- och/eller jodid.

Modifierande föreningar kan förefinnes under silver- bromojodidutfällningen. Sådana föreningar kan finnas från_början i reaktionskärlet eller kan de tillsättes tillsammans med ett eller flera av salterna i enlighet med konventionella förfaranden. Modifierande föreningar, såsom föreningar av koppar, tallium, bly, vismut, kadmium, zink, mellankalkogener (dvs svavel, selen och tellur), guld och ädelmetallar i grupp VIII, kan förefinnas under silverhalogenidutfällningen, såsom beskrivs i de ameri- kanska patentskrifterna l 195 432, l 951 933, 2 448 060, 2 628 167, 2 950 972, 3 488 709, 3 737 313, 3 772 031, 4 269 927, och Research Disclosure, vol 134, juni 1975, I: Item 13452. Research Disclosure och dess föregångare, 'NJ Product Licensing Index, är publikationer från Industrial Opportunities Ltd; Homewell, Havant; Hampshire, P09 lEF, Storbritannien. Emulsionerna med skivformade korn, kan 10 15 20 25 30 35 450 793.' \ 31 reduktionssensibiliseras invändigt under utfällningen, såsom anges av Moisar et al, Journal of Photographic Science, vol 25, 1977, sid 19-27.

De individuella silver- och halogenidsalterna kan sättas till reaktionskärlet genom tillförselrör vid eller under ytan medelst gravitationsmatning eller genom tillförselapparatur för bibehållande av regleringen av tillförselhastigheten och pH, pBr och/eller pAg hos innehållet i reaktionskärlet, såsom anges i de amerikan- ska patenten 3 821 002 och 3 031 304 samt av Claes et al, Photographische Korrespondenz, band 102, nr 10, 1967, sid 162. För att erhålla snabb fördelning av reaktanterna i reaktionskärlet kan man använda speciellt konstruerade blandningsanordningar, såsom visas i de amerikanska patentskrifterna 2 996 287, 3 342 sus, 3 415 650, 3 785 777, 4 147 551, 4 171 224, brittiska patentansökan 2 022 43lA, tyska OLS 2 555 364 och 2 556 885, samt Research Disclosure, vol 166, februari 1978, Item 16662. vid bildningen av emulsionerna med skivformade korn finns frán början ett dispergeringsmedium i reak- tionskärlet. Vid en föredragen form utgöres disperge- ringsmediumet av en vattenhaltig peptiseringsmedels- suspension. Peptiseringsmedelskoncentrationer av 0,2-10 vikt%, baserat pà totalvikten av emulsionskompo- nenterna i reaktionskärlet kan utnyttjas. Det är bruk- ligt att bibehålla koncentrationen av peptiserings- medlet i reaktionskärlet under ca 6 %, baserat på total- vikten, före och under silverhalogenidbildningen och att justera emulsíonsbärmediumskoncentrationen uppåt för optimala beläggningsegenskaper genom fördröjda, kompletterande bärmediumstillsatser. Det avses att emulsionen, sådan den ursprungligen bildas, innehåller 5-50 g peptlseringsmedel per mol silverhalogenid, före- trädesvis 10-30 g peptiseringsmedel per mol silverhalo- genid. Ytterligare bärmedium kan tillsättas senare för att bringa koncentrationen upp till så mycket som 10 15 20 25 30 35 450 793 32 1000 g per mol silverhalogenid. Företrädesvis är koncen- trationen av bärmedium i den färdiga emulsionen över 50 g per mol silverhalogenid. När bärmediumet är belagt och torkat vid framställning av ett fotografiskt element, utgör det företrädesvis 30-70 vikt% av emulsionsskiktet.

Bärmedier (som inbegriper både bindemedel och pep- tiseringsmedel) kan väljas bland de som konventionellt _ utnyttjas i silverhalogenidemulsioner. Föredragna pep- tiseringsmedel är hydrofila kolloider, som kan utnyttjas ensamma eller i kombination med hydrofoba material. Lämp- liga hydrofila material inbegriper sådana ämnen som proteiner, proteinderivat, cellulosaderivat, t ex cellu- losaestrar, gelatin, t ex alkalibehandlat gelatin (ben- eller hudgelatin) eller syrabehandlat gelatin (svinhuds- gelatin), gelatinderivat, t ex acetylerat gelatin, ftalaterat gelatin. Dessa och andra bärmedier beskrivs i Research Disclosure, vol 176, december 1978, Item 17643, sektion IX. Bärmediummaterialen, inbegripet i synnerhet de hydrofila kolloiderna, liksom de hydrofoba material som är användbara i kombination därmed, kan användas ry, inte bara i emulsionsskikten hos de fotografiska ele- menten enligt uppfinningen, utan även i andra skikt, såsom täckskikt, mellanskikt och skikt, som är anordnade under emulsionsskikten.

Kornmogning kan ske under framställningen av de här definierade silverhalogenidemulsionerna och det före- drages att kornmogning sker i reaktionskärlet under åt- minstone silverbromojodidkornbildning. Kända silverhalo- genidlösningsmedel är användbara för att gynna mogning.

Så t ex är det känt att ett överskott av bromidjoner, när de förefinnes i reaktionskärlet, gynnar mogning.

.M Det är därför tydligt att den bromidsaltlösning som in- föres i reaktionskärlet självt kan gynna mogning. Andra mogningsmedel kan också utnyttjas och kan helt inneslutas 4 i dispergeringsmediumet i reaktionskärlet före silver- och halogenidsalttillsättningen, eller kan de införas i reaktionskärlet tillsammans med ett eller flera av 10 15 20 25 30 35 450 793 \ 33 halogenidsaltet, silversaltet eller peptiseringsmedlet. vid ytterligare en annan variant kan mogningsmedlet in- föras oberoende under halogenid- och silversalttillsätt- ningarna. Fastän ammoniak är ett känt mogningsmedel, är det inte ett föredraget mogningsmedel för emulsionerna enligt uppfinningen, som uppvisar de högsta erhållna käns1ighet-kornighetssambanden. De föredragna emulsioner- na enligt föreliggande uppfinning är icke- ammoniakaliska eller neutrala emulsioner.

Bland de föredragna mogningsmedlen är de som inne- håller svavel. Tiocyanatsalter kan användas, såsom alka- limetallsalterna, vanligast natrium- och kaliumtiocyanat- salter, och ammontiocyanatsalter. Fastän varje konven- tionell mängd av tiocyanatsalterna kan införas, är de föredragna koncentrationerna i allmänhet 0,1-20 g tiocya- natsalt per mol silverhalogenid. Belysande känd teknik an- gående användning av tiocyanatmogningsmedel återfinnes i den ovannämnda amerikanska patentskriften 2 222 264, de amerikanska patentskrifterna 2 448 534 och 3 320 069.

Alternativt kan man utnyttja konventionella tioetermog- ningsmedel, såsom de som beskrivs i de amerikanska paten- ten 3 271 157, 3 574 628 och 3 737 313.

Emulsionerna enligt föreliggande uppfinning med skivformade korn med högt sidoförhàllande tvättas före- trädesvis för att avlägsna lösliga salter. De lösliga salterna kan avlägsnas genom välkända tekniker, såsom dekantering, filtrering och/eller kylsedimentering och lakning, såsom anges i Research Disclosure, vol 176, december 1978, Item 17643, sektion II. Vid föreliggande uppfinning är tvättning särskilt fördelaktig för att avsluta mogning av de skivformade silverbromojodidkornen efter fullbordandet av utfällningen för att undvika ökning av deras tjocklek och minskning av deras sido- förhållande. Emulsionerna, med eller utan sensibili- seringsmedel, kan torkas och lagras före användning.

När väl emulsionerna med skivformade korn med högt sidoförhållande har bildats enligt sättet för föreliggan- 10 15 20 25 30 35 450 793 34 de uppfinning kan de förses med skal för att åstadkomma en kärna-skalemulsion enligt förfaranden som är välkända för fackmannen på området. Varje fotografiskt användbart silversalt kan användas för att bilda skal på emulsioner- na med skivformade korn med högt sidoförhållande som framställts enligt föreliggande förfarande. Tekniker för att skapa silversaltskal beskrivs i de amerikanska patentskrifterna 3 367 778, 3 206 313, 3 317 322 och 4 l50 994. Eftersom konventionella tekniker för skalbild- ning inte gynnar bildning av skivformade korn med högt sidoförhållande, ty när skaltillväxten fortskrider sjunker emulsionens genomsnittliga sidoförhållande. Om betingelser, som är gynnsamma för bildning av skivformade korn, före- ligger i reaktionskärlet under skalbildningen, kan skal- tillväxten ske företrädesvis på kornens ytterkanter så -ir/ att sidoförhållandet inte behöver minska. Emulsioner med skivformade korn med kärna-skal och med högt sidoför- hållande är särskilt användbara för att framställa inre latenta bilder och kan användas vid alstring av antingen negativt arbetande fotografiska element eller fotogra- fiska direktomvändningselement.

Fastän förfarandena för framställning av skivformade silverhalogenidkorn som beskrivits ovan åstadkommer emul- sioner med skivformade korn med högt sidoförhållande, hos vilka de skivformade korn som uppfyller kraven på tjocklek och diameter för sidoförhållandet uppgår till minst 50 % av den totala projicerade arean hos den totala silverhalogenidkornspopulationen, inses det att ytter- ligare fördelar kan åstadkommas genom att öka andelen sådana skivformade korn. Företrädesvis utgöres minst 70 % (optimalt minst 90 %) av den totala projicerade arean av skivformade silverhalogenidkorn, som uppfyller kraven på tjocklek och diameter. Medan mindre mängder icke skivformade korn är helt förenliga med många foto- ~ grafiska tillämpningar, kan andelen skivformade korn ökas för att uppnå alla fördelarna med skivformade korn.

Större skivformade silverhalogenidkorn kan separeras w) 10 15 20 25 30 35 450 793 \ 35 mekaniskt fran mindre, icke skivformade korn i en blandad population av korn med användning av konventionella sepa- rationstekniker, t ex genom användning av en centrifug el- ler hydrocyklon. Ett belysande exempel på hydrocyklonsepa- ration ges i den amerikanska patentskriften 3 326 641.

SENSIBILISERING Silverhalogenidemulsionerna med skivformade korn med högt sidoförhàllande enligt föreliggande uppfinning är kemiskt sensibiliserade. Dessa och andra här beskrivna silverhalogenidemulsioner kan sensibiliseras kemiskt med aktivt gelatin, såsom belyses av T.H. James, The Theory of the Photographic Process, 4:e upplagan, Macmillan, 1977, sid 67-76, eller med svavel-, selen-, tellur-, guld-, platina-, palladium-, iridium-, osmium-. rodium-, rhenium- eller fosforsensibiliseringsmedel eller kombi- nationer av dessa sensibiliseringsmedel, såsom vid pAg- nivåer av 5-10, pH-nivåer av 5-8 och temperaturer av 30-80°C, såsom anges i Research Disclosure, vol 120, april 1974, Item 12008, Research Disclosure, vol 134, juni 1975, Item 13452, de amerikanska patenten 1 623 499, 1 673 522, 2 399 083, 2 642 361, 3 297 447, 3 297 446, brittiska patentet 1 315 755, de amerikanska patenten 3 772 031, 3 761 267, 3 857 711, 3 565 633, 3 901 714 och 3 904 415 samt brittiska patentet l 396 696, varvid kemisk sensibilisering eventuellt utföres i närvaro av tiocyanatföreningar, såsom beskrivs i amerikanska paten- tet 2 642 361; svavelinnehállande föreningar av den typ som beskrivs i de amerikanska patenten 2 521 926, 3 021 215 och 4 054 457. Det avses särskilt att sensi- bilisera kemiskt i närvaro av finish-(kemisk sensibili- sering)-modifierare, dvs föreningar som är kända för att undertrycka slöja och öka känsligheten när de före- kommer under kemisk sensibilisering, såsom azaindener, azapyridaziner, azapyrimidiner, bensotiazoliumsalter och sensibiliseringsmedel med en eller flera heterocyk- liska kärnor. Exempel på finish-modifierare beskrivs i de amerikanska patenten 2 131 038, 3 411 914, 3 554 757, 3 565 631, 3 901 714, det kanadensiska 10 15 20 25 30 35 450 793 36 patentet 778 723 samt Duffin, Photographic Emulsion Chemistry, Focal Press (1966), New York, sid 138-143.

Emulsionerna kan dessutom eller alternativt reduktions- sensibiliseras, t ex med väte, såsom anges i de ameri- kanska patenten 3 891 446 och 3 984 249, genom behandling vid lågt pAg (t ex mindre än 5) och/eller högt pH (t ex högre än 8) eller genom användning av reduktionsmedel, såsom stannoklorid, tiokarbamiddioxid, polyaminer och aminboraner, såsom anges i det amerikanska patentet 2 983 609, Research Disclosure, vol 136, augusti 1975, Item 13654, de amerikanska patenten 2 518 698, 2 739 060, 2 743 182 och 2 743 183, 3 026 203 och 3 361 564.

Kemisk ytsensibilisering, inbegripet sensibilisering under ytan, anges i de amerikanska patenten 3 917 485 och 3 966 476 och omfattas särskilt.

Förutom att sensibiliseras kemiskt kan silverhaloge- nidemulsionerna med skivformade korn med högt sidoförhâl- M lande som används vid föreliggande uppfinning även spek- tralsensibiliseras. Det avses särskilt att i kombination med de här beskrivna emulsionerna med skivformade korn med högt sidoförhållande och andra emulsioner utnyttja spek- tralsensibiliserande färgämnen, som uppvisar absorptions- maxima i de blå och minusblå, dvs gröna och/eller röda, delarna av det synliga spektrum. För specialiserade till-_ lämpningar kan dessutom spektralsensibiliserande färgämnen utnyttjas, som förbättrar spektralgensvaret utöver det synliga spektrum. Sá t ex avses särskilt användning av infrarödabsorberande spektralsensibiliseringsmedel.

Silverhalogenidemulsionerna kan vara spektralsensibi- liserade med färgämnen frân en stor mängd olika klasser, inbegripet polymetinfärgämnesklassen, som inbegriper cyaniner, merocyaniner, komplexa cyaniner och merocyaniner f (dvs tri-, tetra- och polykärniga cyaniner och merocyani- ner), oxonoler, hemioxonoler, styryler, merostyryler n; och streptocyaniner.

De spektralsensibiliserande cyaninfärgämnena inbe- griper, förbundna medelst en metinlänk, två basiska heterocykliska kärnor, såsom de som härleds från kvartära kinolinium-, pyridinium-, isokinolinium-, 3H-indolium-, lO 15 20 25 30 35 450 793' \ 37 bens[e]indolium-, oxazolium-, oxazolinium-, tiazolium-, tiazolinium-, selenazolium-, selenazolinium-, imidazolium-, imidazolinium-, bensoxazolium-, bensotiazolium-, benso- selenazolium-, bensimidazolium--, naftoxazolium-, nafto- tiazolium-, naftoselenazolium-, dihydronaftotiazolium-, pyrylium- och imidazopyraziniumsalter.

De spektralsensibiliserande merocyaninfärgämnena inbegriper, förenat medelst en dubbelbindning eller metinlänk, en basisk heterocyklisk kärna av cyaninfärg- ämnestypen och en sur kärna, såsom kan härledas fràn barbitursyra, 2-tiobarbitursyra, rodanin, hydantoin, 2-tiohydantoin, 4-tiohydantoin, 2-pyrazolin-5-on, 2-isoxa- zolin-5-on, indan-1,3-dion, cyklohexan-1,3-dion, l,3-di- oxan-4,6-dion, pyrazolin-3,5-dion, pentan-2,4-dion, alkyl- sulfonylacetonitril, malononitril, isokinolin-4-on samt kroman-2,4-dion.

Ett eller flera spektralsensibiliserande färgämnen kan användas. Färgämnen med sensibiliseringsmaxima vid våglängder genom hela det synliga spektrum och med en stor mängd olika spektralsensitivitetskurvformer är kända.

Valet och de relativa proportionerna av färgämnen beror på det område av spektrum för vilket känslighet önskas och på formen som önskas hos spektralkänslighetskurvan.

Färgämnen med överlappande spektralkänslighetskurvor ger ofta i kombination en kurva, vid vilken känsligheten vid varje våglängd i överlappningsområdet ungefärligen är lika med summan av känsligheterna för de individuella färgämnena. Det är sålunda möjligt att använda kombi- nationer av färgämnen med olika maxima för att uppnå en spektralkänslighetskurva med ett maximum mellan de individuella färgämnenas sensibiliseringsmaxima.

Kombinationer av spektralsensibiliserande färgämnen kan användas som resulterar i supersensibilisering, dvs spektralsensibilisering som är större i något spektral- område än den från koncentrationen av ett av färgämnena ensamt eller den som skulle erhållas genom den additiva effekten av färgämnena. Supersensibilisering kan uppnås med utvalda kombinationer av spektralsensibiliserande- 10 15 20 25 30 35 450 793 38 färgämnen och andra tillsatsmedel, såsom stabiliserings- medel och antislöjmedel, framkallningsacceleratorer el- ler inhibitorer, beläggningshjälpmedel, ljusgöringsmedel och antistatmedel. Var och en av flera mekanismer även- som föreningar, som kan vara ansvariga för supersensibi- lisering, diskuteras av Gilman, "Review of the Mechanisms of Supersensitization", Photographic Science and Engine- ering, vol 18, 1974, Sid 418-430.

Spektralsensibiliserande färgämnen kan också påverka emulsionerna på andra sätt. Spektralsensibiliserande färgämnen'kan också fungera som antislöjmedel eller sta- biliseringsmedel, framkallningsacceleratorer eller -in- hibitorer, samt halogenacceptorer eller elektronacceptorer, såsom beskrivs i de amerikanska patenten 2 l3l 038 och 3 930 860.

Bland användbara spektralsensibiliserande färgämnen för sensibilisering av silverbromojodidemulsioner finns de som anges i Research Disclosure, vol 176, december 1978, Item 17643, sektion III.

Konventionella mängder av färgämnen kan utnyttjas för att spektralsensibilisera emulsionsskikten, som inne- håller icke skivformade silverhalogenidkorn eller skiv- formade silverhalogenidkorn med lågt sidoförhállande.

För att uppnå de fullständiga fördelarna med uppfinningen, föredrages det att adsorbera spektralsensibiliserande färgämne på kornytorna hos emulsionerna med skivformade korn med högt sidoförhållande i en optimal mängd, dvs i en mängd som är tillräcklig för att uppnå minst 60 % av den maximala fotografiska känslighet som kan uppnås från kornen under de avsedda exponeringsbetingelserna.

Mängden använt färgämne varierar med det särskilda färg- ämnet eller den färgämneskombination som väljs liksom med storleken och sidoförhàllandet hos kornen. Det är känt inom den fotografiska tekniken att optimal spektral- sensibilisering erhålles med organiska färgämnen vid 25-100 % eller mer av monoskiktstäckning av den totalt tillgängliga ytarean hos ytkänsliga silverhalogenidkorn, 4; 10 15 20 25 30 35 450 793* h 39 sásom exempelvis beskrivs i West et al, "The Adsokption of Sensitizing Dyes in Photographic Emulsions“, Journal of Phys. Chem., V01 56, sid 1065, 1952; Spence et al, ”Densensitization of Sensitizing Dyes“, Journal of Physi- cal and Colliod Chemistry, vol 56, nr 6, juni 1948, sid l090-1103; och det amerikanska patentet 3 979 213.

Optimala färgämneskoncentrationnivàer kan väljas enligt förfaranden som utläres av Mees, Theory of the Photo- graphic Process, sid 1067-1069, som omnämnts ovan.

Fastän man vanligen förlitar sig pá inneboende blå- känslighet nos silverbromid eller -bromojodid inom tek- niken i emulsionsskikt som är avsedda att registrera exponering med blått ljus, är det ett särskilt känne- tecken hos föreliggande uppfinning att betydande fördelar kan erhållas genom användning av spektralsensibiliserings- medel, även när deras huvudsakliga absorption är i det spektralomràde för vilket emulsionerna har inneboende känslighet. Så t ex erkännes det speciellt att fördelar kan erhållas genom användning av blåspektralsensibili- serande färgämnen. Även när emulsionerna enligt uppfin- ningen är silverbromid- och silverbromojodidemulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande erhålles mycket stora ökningar i känslighet genom användning av blåspektralsensibiliserande färgämnen. När man avser att exponera emulsioner enligt föreliggande uppfinning i omrâdet för deras inneboende känslighet, kan fördelar i känslighet erhållas genom att öka de skivformade kor- nens tjocklek. Sà t ex föredrages det att öka korntjock- leken såsom beskrivits ovan i samband med bildöverfö- ringstillämpningar. Speciellt gäller vid en föredragen form av uppfinningen att emulsionerna är blàsensibili- serade silverbromid- och -bromojodidemulsioner, i vilka de 0,5 um och en diameter av minst 0,6 um, har ett genom- skivformade korn, som har en tjocklek av mindre än snittligt sidoförhållande av mer än 8:1, företrädesvis minst l2:l och svarar för minst 50 % av den totala pro- jicerade arean hos de silverhalogenidkorn som finns 1 'sd UI 10 15 20 25 30 450 793 40 emulsionen, företrädesvis 70 % och optimalt minst 90 %.

Användbara blâspektralsensibiliserande färgämnen för silverbromid- och silverbromojodidemulsioner med skivformade korn med högt sidoförhállande kan väljas bland vilken som helst av de färgämnesklasser som är kända för att ge spektralsensibiliseringsmedel. Poly- metinfärgämnen, såsom cyaniner, merocyaniner, hemi- cyaniner, hemioxonoler och merostyryler, är föredragna blåspektralsensibilíseringsmedel. I allmänhet kan använd- bara blàspektralsensibiliseringsmedel väljas bland dessa färgämnesklasser på grundval av sina absorptionskarak- täristika, dvs färgton. Det finns emellertid allmänna strukturella korrelationer, som kan tjäna till ledning vid val av användbara blàsensibiliseringsmedel. I all- mänhet gäller att ju kortare metinkedjan är, desto kor- tare är våglängden för sensibiliseringsmaximumet. Kärnor påverkar också absorptionen. Addition av kondenserade ringar till kärnor tenderar att gynna längre absorptions- våglängder. Substituenter kan även ändra absorptions- egenskaperna. I de formler som följer gäller, såvida ej annat anges, att alkylgrupper och -delar innehåller 1-20 kolatomer, företrädesvis l-8 kolatomer. Arylgrupper och -delar innehåller 6-15 kolatomer och är företrädesvis 'fenyl- eller naftylgrupper eller -delar.

Föredragna blâspektralsensibiliserande cyaniner är monometincyaniner. Användbara blàspektralsensibili- serande cyaniner kan emellertid väljas bland de med formeln I. _ '_zl __ _ RJ Rh RS I l I R*-N4cH=cu;Pc-c(-c==c)m-cæcu-cnagn-R* (ink (in _ -Z2- - _ Formel l där Zl och Zz kan vara samma eller olika och vardera representerar de element som behövs för att fullständiga N; I!! 10 15 20 25 30 35 450 795' 1 41 en cyklisk kärna härledd från basiska heterocykliska kväveföreningar, såsom oxazolin, oxazol, bensoxazol, naftoxazoler (t ex naft[2,l-dloxazol, naft[2,3-dloxazol och naft[l,2-dloxazol), tiazolin, tiazol, bensotiazol, naftotiazoler (t ex nafto[2,l-dltiazol), tiazolokinoliner (t ex tiazo1o[4,5-blkinolin, selenazolin, selenazol, bensoselenazol, naftoselenazoler (t ex nafto[l,2-d]selen- azol), 3H-indol (t ex 3,3-dimetyl-3H-indol), bensindoler (t ex l,l-dimetylbens[e1indol), imidazolin, imidazol, bensimidazol, naftimidazoler (t ex naft[2,3-dlimidazol), pyridin och kinolin, vilka kärnor kan vara substituerade pà ringen med en eller flera av en mängd olika substitu- enter, såsom hydroxyl, halogener (t ex fluor, klor, brom och jod), alkylgrupper eller substituerade alkylgrupper (t ex metyl, etyl, propyl, isopropyl, butyl, oktyl, dode- cyl, oktadecyl, 2-hydroxietyl, 3-sulfopropyl, karboxi- metyl, 2-cyanoetyl och trifluorometyl), arylgrupper eller substituerade arylgrupper (t ex fenyl, 1-naftyl, 2-naftyl, 4-sulfofenyl, 3-karboxifenyl och 4-bifenyl), aralkylgrup- per (t ex bensyl och fenetyl), alkoxigrupper (t ex metoxi, etoxi och isopropoxi), aryloxigrupper (t ex fenoxi och l-naftoxi), alkyltiogrupper (t ex metyltío och etyltio), aryltiogrupper (t ex fenyltio, p-tolyltio och 2-naftyl- tio), metylendioxi, cyano, 2-tienyl, styryl, amino eller substituerade aminogrupper (t ex anílino, dimetylamino, dietylamino och morfolino), acylgrupper, såsom karboxi (t ex acetyl och bensoyl) och sulfo; Rl och R2 kan vara samma eller olika och represen- terar alkylgrupper, arylgrupper, alkenylgrupper, eller aralkylgrupper, med eller utan substituenter (t ex karboxi- metyl, 2-hydroxietyl, 3-sulfopropyl, 3-sulfobutyl, 4-sulfobutyl, 4-sulfofenyl, 2-metoxietyl, 2-sulfatoetyl, 3-tiosulfatopropyl, 2-fosfonoetyl, klorofenyl och bromo- fenyl); R3 betyder väte; _ R4 och Rs betyder väte eller alkyl med 1-4 kolatomer; p och q är 0 eller 1, bortsett fràn att både p och q företrädesvis inte är 1; 450 793 både p zolin, A 5 B k joniska substituenter förefinnes. Varianter är naturligt- vis möjliga, vid vilka R och R och R2 är 0 eller 1, bortsett från att när m är l är 42 l 2 och q 0 och minst en av Z och Z betyder imida- oxazolin, tiazolin eller selenazolin; är en anjonisk grupp; är en katjonisk grupp; och * och ßkan vara 0 eller 1, beroende på huruvida 1 3, R2 och RS, eller Rl 1 (särskilt när m, p och q är 0) tillsammans repre- l0 senterar de atomer som är nödvändiga för att fullständiga en alkylenbrygga.

Några representativa cyaninfärgämnen, som användbara som blåsensibiliseringsmedel, är angivna i tabell I. 15 1.

TABELL I 3,3'-dietyltiacyaninbromid ,f\_/S\_ /sx x \_ 1 a' / -CHW + v 1 \_/ \N \N/ \_f I I Br' C2H5 3-etyl-3'-metyl-4'fenylnafto[l,2-d]- tiazolotiazolinocyaninbromid a S s / z” .f v n \./\.

L' 1 , . I L' \'á Czfls CH: \'/ Bt- jodid _ 0 _/\_/'\_ i j \_/ \N/ \N/ \-/ a 1 U I I \ _ \./ czns Czfls 450 793 43 Anhydro-5-kloro-5'-metøxi-3,3'-bis- (2-sulfoetyl)tiacyaninhydroxid, trietylaminsalt ./\./S\ /Sv\, I .' '=CH-' '.' . cí \-/ \N// \\;/ \-/ \ocH= I I - (om: (om), WHSMNH* I I so. so;' 3,3'-bis(2-karboxietyl)tiazølino- karbocyaninjodid _/S\\ ¶ S\_ 1 'ICE-CH=CH-°\ 1 x *ššf I I (CH2)z (CHz)z I I COOH COOH I' 1,1'-dietyl-3,3'-etylenbensimida- zolocyaninjodid CZHS I 1-(3-etyl-2-bensotiazolinyliden)- l,2,3,4-tetrahydro-2-metylpyrido- I2,l-b]~bensotiazcliniumjodid // \./ \. ï%'\ñ/s\\ _ // \\§/'\_æ! .\./.\N/ 1 | \_/ I' 450 793 44 8. Anhydro-5,5'-dimetoxi-3,3'-bis(3- -sulfopropyl)tiacyaninhydroxid, natriumsalt UI fä, .\ /1\ g -f ocu, - s /x/ 9 \\ /*\~/ CH;O ' o.cfl-o Afi”*\ zçb ;n I I NaS0a(CHz)s (CH2)15Ûl- N5+ t 10 Föredragna blåspektralsensibiliserande merocyaniner är zerometfimæmocyaniner (azomerocyaniner). Användbara blâspektralsensibiliserande merocyaniner kan emellertid väljas bland de med formeln 2. 15 O --z-- R” n c - -G' R-Nçcuæærc- (c-ca* k-l-(Gz 29 Formel 2 där Z representerar samma element som antingen Zl eller Zz i Formel l ovan; R representerar samma grupper som antingen Rl eller 25 R2 i Formel l ovan; R4 och R5 representerar väte, en alkylgrupp med 1-4 kolatomer eller en arylgrupp (t ex fenyl eller nafty1); Gl representerar en alkylgrupp eller substituerad alkylgrupp, en arylgrupp eller substituerad arylgrupp, 30 en aralkylgrupp, en alkoxigrupp, en aryloxigrupp, en hydroxigrupp, en aminogrupp, en substituerad aminogrupp, fi. t ex grupper som angivits särskilt i Formel 1; G kan representera vilken som helst av de grupper som angivits för Gl och dessutom kan representera en 35 cyanogrupp, en alkylgrupp eller arylsulfonylgrupp, eller en grupp, som representeras av -%-Gl, eller kan G2 till- O _ (gl 10 15 20 25 450 793' \ 45 1 representera de element som behövs för sammans med G att fullständiga en cyklisk sur kärna, såsom de som här- leds fràn 2,4-oxazolidinon (t ex 3-etyl-2,4-oxazolidin- dion), 2,4-tiazolidindion (t ex 3-metyl-2,4-tiazo1idin- dion), 2-tio-2,4-oxazolidindion (t ex 3-fenyl-2-tio-2,4- -oxazolidindion), rodanin, såsom 3-etylrodanin, 3-fenyl- rodanin, 3-(3-dimetylaminopropyl)rodanin och 3-karboxi- metylrodanin, hydantoin (t ex 1,3-dietylhydantoin och 3-etyl-1-fenylhydantoin), 2-tiohydantoin (t ex l-etyl- -3-fenyl-2-tionhydantoin, 3-heptyl-l-fenyl-2-tiohydan- toin och l,3-difenyl-2~tiohydantoin), 2-pyrazolin-5-on, sásom 3-metyl-l-fenyl-2-pyrazolin-5-on, 3-metyl-1-(4- -karboxibutyl)-2-pyrazolin-5-on, och 3-metyl-2-(4-sulfo- fenyl)-2-pyrazolin-5-on, 2-isoxazolin-5-on (t ex 3-fenyl- -2-isoxazolin-5-on), 3,5-pyrazolidindion (t ex l,2-dietyl- -3,5-pyrazolidindion och 1,2-difenyl-3,5-pyrazolidindíon), 1,3-indandion, 1,3-dioxan-4,6~dion, 1,3-cyklohexandion, barbitursyra (t ex l-etylbarbitursyra och l,3-dietylbar- bitursyra), och 2-tiobarbitursyra (t ex l,3-dietyl-2- -tiobarbitursyra och 1,3-bis(2-metoxietyl)-2-tiobarbitur- syra), ( r och n vardera kan vara 0 eller 1 utom när n är l, varvid allmänt antingen Z är begränsat till imidazolin, oxazolin, selenazolin, tiazolin, imidazolin, oxazol eller bensoxazol, eller Gl och G2 inte representerar ett cykliskt system. Nágfa representativa blåsensibiliserande mero- cyaninfärgämnen anges i tabell II. 450 793 46 TABELL II~ 1. 5-(3-etyl-2-bensoxazolinyliden)-3- -fenylrodanin Czfls 2- 5-[l-(2-karboxietyl)-l,4-dihydro-4- -pyridinyliden]-l-etyl-3-fenyl-2-tio- hvdantoin nooccuzcn; -I< ~' ~-s .=. \N/ C2H5 3. 4-(3-etyl-2-bensotiazolinyliden)-3- -metyl-l-(4-sulfofenyl)-2-pvrazolin-5-on, kaliumsalt 4. 3Fkarboximetyl-5-(5-kloro-3-etyl-2- -bensotiazolinyliden)rodanin O cnzcoon /\ /S\ '-'-N/ \ (<' 450 793: 47 5' - l,3;¿ietYl*5“f3,4,4-trimetyloxazoli- dinyliden) etyliden 1 -z-tiobarbitursyra ,o\ °\__,<°*“* o . I H,C-1\N/I 'CH~CHI°\ 'IS I .I mc , o” en, CH: Användbara blåsensibiliserande hemícyaninfärgämnen inbegriper de, som representeras av formel 3.

- -Z - _ s akta water' CL' c' i .G .P ( Lcx. )n-.-.;QG. _ (Mk Formel 3 där Z, R och p representerar samma element som i Formel 2; G3 och G4 kan vara eller olika och kan representera alkyl, substituerad alkyl, aryl, substituerad aryl eller aralkyl, såsom visats för ringsubstituenterna i Formel l, eller G3 och G4 är härlett fràaen cyklisk sekundär amin, såsom pyrrolidin, tagna tillsammans kompletterar ett ringsystem som 3-pyrrolin, piperidin, piperazin (t ex 4-metylpiperazin och 4-fenylpiperazin), morfolin, 1,2,3,4-tetrahydrokinolin, dekahydrokinolin, 3-azabicykloí3,2,2}nonan, indolin, azetidin och hexahydroazepin; Ll till L4 representerar väte, alkyl med l-4 kolato- mer, aryl, substituerad aryl, eller två av L1, L2, L3, L4 kan representera de element som behövs för att full- ständiga en alkylen- eller karbocyklisk brygga; n är 0 eller l; och A och k har samma áefinition som i Formel l.

Några representativa blåsensibiliserande hemicyanin- färgämnen anges i tabell III. 450 793 48 TABELL III l. 5,6-dik1oro-2-[4-(dietylamino)-1,3-butadien-l-yl]~ -1,3-dietylbensimidazoliumjodid f Czfig I e Cl\./.\./N\\ Czflg 1 u + í--cu-cn-cfl-cfl-K G1/ \_/ xnæ cm, K - Czfls I 2- 2-{2-[2-(3-pyrrolino)-l-cyklopenten-l- -yl]etenyl}3-etyltiazoliniumperklorat ca, s f x - f u c cu \_ ï \--ca=Éu5c=cf-2_N/ u \_/ , C1'Ûu C2H5 3- 2-(s,s-aimetyl-s-piperiaino-z-cvklohexen-1- -yldenmetyl)-3-etylbensoxazoliumperklorat (CHs)z .%.\./o\\ 0/ \o ø_o 1 1 - -cx= ,-' -nf \ /. \o/ o-n C1_O~ . Användbara blåsensíbiliserande hemioxonolfärgämnen inbegriper dem som representeras av Formel 4. /Û à c* -c( c' c-cL* (-c1.*-c1.*) -N/ G1/ U \G§ Formel 4 450 79¿l 'l 49 där Gl och G2 representerar samma element som i Formel 2; G3, G4, LL, L2 och L3 representerar samma element som i Formel 3; och n är 0 eller l.

Några representativa blåsensibiliserande hemioxonol- färgämnen anges i tabell IV. 2§BELL-IV- 5-(3-anilino-2-propen-l-yliden)-l,3-dietyl- -2-tiobarbitursyra / /n-c<--ca-en-ca-3--f.-.

\N_ ä 1 \0 Czfis s-- Ya/ 0-0 3-etyl-5-(3-piperidino-2-prcpen-l- yliden)rodanin O U \$/ \\-=ca-cH=cH-N<_- \. s;f\s// -°/ CzH5 3-allyl-5-[5,5-dimetyl-3-(3-pyrrolino)-2- -cyklohexen-l-yliden]rodanin CH: / Användbara blâsensibiliserande merostyrylfärgämnen inbegriper de s8m representeras av Formel 5.

/ Gl -Cí - /o:o\ Gz/I QCHCH:CH,}_na\- .%o_:l< Formelš 450 793 50 där Gl' G2 3 4 , G , G Några representativa blàsensibiliserande merostyryl- och n är såsom definierats i Formel 4. färgämnen anges i tabell V.

TABELL V' l. 1-cyano-1-(4-dimetylaminobensyliden)-2- -pentanon /0 CH:(CHz)z' "' CH: c-ca--” Nc' \ 2. 5-(4-dimetylaminobensyliaen-2,3- -difenyltiazolidin-4-on~l-oxid \\/ | :K .fx R I U 5 \ / \ / --- CH \: à \\. :CH-ø< >o -ní , _; \_/ \_// \- -/ CH, 1 U n \,/ 0 3. 2-(4-dimetylaminocinnamvliden)tiazolo- t3,2-aybensimiaazol-3-on ' OKI 0 _/ \ n \ " CH: %Ö\ Û\ I --- \ / \ \N=§/ =ca-cH-cH- \ á--Ní \S 0-0 CH! Spektralsensibilisering kan genomföras vid varje stadium av emulsionsframställning som är tidigare känt för att vara användbart. Inom tekniken genomföres spek- tralsensibilisering vanligen efter avslutningen av ke- misk sensibilisering. Det erkännes emellertid särskilt att spektralsensibilisering kan genomföras alternativt samtidigt med kemisk sensibilisering, helt och hållet kan föregå kemisk sensibilisering, eller t o m kan börja före avslutningen av silverhalogenidkornutfällningen, (il 10 15 20 25 30 35 450 793' 1 Sl- sàsom anges 1 de amerikanska patenten 3 628 960 och 4 225 666. Såsom anges i det amerikanska patentet 4 225 666, avses det särskilt att fördela införingen av det spektral- sensibiliserande färgämet i emulsionen sà, att en del av det spektralsensibiliserande färgäment föreligger före kemisk sensibilisering och en återstående del in- föres efter kemisk sensibilisering. Till skillnad från det amerikanska patentet 4 225 656 avses det särskilt att det spektralsensibiliserande färgämnet kan sättas till emulsionen efter det 80 %sav silverhalogeniden har utfällts. Sensibiliseringen kan förbättras genom pAg- justering, inbegripet variation i pAg som avslutar en eller flera cykler under kemisk sensibilisering och/eller spektralsensibilisering. Ett särskilt exempel på pAg- justering ges i Research Disclosure, vol 181, maj 1979, Item 18155.

Man har upptäckt att silverhalogenidemulsioner med skivformade korn med högt sidoförhållande kan uppvisa bättre känslighet~kornighetssamband när de är kemiskt och spektralt sensibiliserande än vad som tidigare har uppnåtts med användning av konventionella silverhalogenid- emulsioner med samma halogenidhalt. Det är allmänt känt inom tekniken att silverbromojodidemulsioner skapar de bästa uppnâbara känslighet-kornighetssambanden. Därför används sådana emulsioner för att uppfylla kraven vid kommersiella fotografiska tillämpningar med kamerakänslig- het. Optimalt kemiskt och spektralt sensibiliserade silverbromojodidemulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande uppvisar förbättrade känslighet-kornighets- samband jämfört med de bästa känslighet-kornighetssamband som tidigare uppnåtts inom tekniken. Mera generellt uppvisar optimalt kemiskt och spektralt sensibiliserade emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande, när de exponerats i ett spektralsensibíliseringsområde, förbättringar i känslighet-kornighetssamband jämfört med konventionella emulsioner med motsvarande halogenid- halt. Förbättrade känslighet-kornighetssamband avses särskilt för silverbromid- och silverbromojodidemulsioner 10 15 20 25 30 35 450 793 52 med skivformade korn med högt sidoförhàllande, vilka är spektralt sensibiliserade och exponerade i de gröna och/eller röda delarna av spektrum. Förbättringar i käns1ighet-kornighetssambanden i det nativa eller inneboende känslighetsomrádet av spektrum (t ex spektrums blåa del) kan också erhållas med användning av bláspek- tralsensibiliserande färgämnen när de skivformade kornen med högt sidoförhàllande som används vid uppfinningen jämföras med på motsvarande fiätt sensibiliserade kon- ventionella (dvs skivformade korn med lågt sidoförhàl- lande eller icke skivformade korn) silverhalogenidkorn med jämförbar individuell kornvolym.

Vid en föredragen form kan spektralsensibiliserings- medel införlivas i emulsionerna enligt föreliggande upp- finning före kemisk sensibilisering. Motsvarande resultat har också uppnåtts i vissa fall genom att införa andra adsorberbara mateial, såsom finish-modifierare, i emul- sionerna före kemisk sensibilisering.

Oberoende av den tidigare införlivningen av adsor- berbara material, föredrages det att utnyttja tiocyanater under kemisk sensibilisering i koncentrationer från ca 2 x 1o'3 av det amerikanska patentet 2 642 361, som omnämnts ovan.

Andra mogningsmedel kan användas under kemisk sensibili- till 2 mol%, baserat på silver, såsom utläres sering.

Vid ytterligare ett tredje tillvägagångssätt, som kan utövas i kombination med det ena eller båda de ovan- stående tillvägagångssätten eller separat därifrån, föredrages det att justera koncentrationen av silver- och/eller halogenidsalter omedelbart före eller under kemisk sensibilisering. Lösliga silversalter, såsom silveracetat, silvertrifluoroacetat och silvernitrat, kan införas, liksom silversalter som har förmåga att utfällas pà kornytorna, såsom silvertiocyanat, silver- fosfat, silverkarbonat och liknande. Fina silverhalo- genidkorn (dvs silverbromid, -jodid och/eller -klorid), som har förmåga till Ostwald-mogning på de skivformade .pi *h |k\ 10 15 20 25 30 35 450 793* l 53 kornytorna, kan införas. Exempelvis kan en Lippmann- emulsion införas under kemisk sensibilisering. Den ke- miska sensibiliseringen av spektralt sensibiliserade emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande kan utföras vid ett eller flera ordnade diskreta säten pà de skivformade kornen. Det antas att företrädesad- sorptionen av spektralsensibiliserande färgämne på de kristallografiska ytor, som bildar huvudytorna hos de skivformade kornen, medger att kemisk sensibilisering sker selektivt vid olika kristallografiska ytor hos de skivformade kornen.

Det föredragna kemiska sensibiliseringsmedlen för de högst uppnådda känslighet-kornighetssambanden är guld- och svavelsensibiliseringsmedel, guld- och selensensibi- liseringsmedel, samt guld-, svavel- och selensensibili- seringsmedel. Vid en föredragen form av uppfinningen innehåller sålunda silverbromojodidemulsionerna med skivformade korn med högt sidoförhàllande enligt före- liggande uppfinning en mellankalkogen, såsom svavel och/eller selen, som inte är pàvisbart, samt guld, som är pàvisbart. Emulsionerna innehåller vanligtvis också pàvisbara halter av tiocyanat fastän koncentrationen av tiocyanatet i den slutliga emulsionen kan reduceras avsevärt genom kända emulsionstvättningstekniker. Vid olika föredragna former, som angivits ovan, kan de skiv- formade silverbromojodidkornen ha ett annat silversalt vid sin yta, såsom silvertiocyanat, eller en annan silver- halogenid med skild halogenidhalt (t ex silverklorid eller silverbromid), fastän det andra silversaltet kan föreligga under påvisbara nivåer.

Fastän det inte erfordras för att åstadkomma alla fördelarna, är företrädesvis emulsionerna i enlighet med föreliggande uppfinning, i överensstämmelse med för- härskande tillverkningspraxis, optimalt kemiskt och spektralt sensibiliserade. Detta innebär att de före- trädesvis uppnår känsligheter av minst 60 % av den maxi- mala log känslighet som är uppnàbar från'kornen i spek- tralsensibiliseringsomrâdet under de avsedda användnings- 10 15 20 25 30 35 450 793 54 och behandlingsbetingelserna. Log känslighet definieras här som l00 (l-log E), där E mäts i meter-kandela-sekunder vid en densitet av 0,1 över slöja. När väl silverhalogenid- kornhalten hos en emulsion har karaktäriserats är det möjligt att från vidare produktanalys och prestandaut- värdering uppskatta huruvida ett emulsionsskikt hos en produkt synes vara optimalt kemiskt och spektralt sensi- biliserat i relation till jämförbara kommersiella er- bjudanden från andra tillverkare. För att uppnå skärpe- fördelarna enligt föreliggande uppfinning är det oväsent- ligt huruvida silverhalogenidemulsionerna är kemiskt eller spektralt sensibiliserade effektivt eller ineffek- tivt.

SILVERBILDALSTRING' När väl emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhållande har alstrats genom utfällningsförfaranden, tvättats och sensibiliserats, såsom beskrivits ovan, kan deras framställning avslutas genom införlivning av konventionella fotografiska tillsatsmedel och de kan användbart utnyttjas för fotografiska tillämpningar, som kräver alstring av en silverbild, t ex konventionell svart-vit fotografering.

Fotografiska element i enlighet med föreliggande upp- finning avsedda att alstra silverbilder, kan härdas i en omfattning som är tillräcklig för att undvika nödvändig- heten av att införliva ytterligare härdare under fram- kallningsbehandling. Detta medger uppnàende av ökad silver- täckningsförmàga jämfört med fotografiska element som här- dats och behandlats på motsvarande sätt, men med utnyttjan- de av emulsioner med icke skivformade korn eller med skiv- formade korn utan högt sidoförhàllande. I synnerhet är det möjligt att härda emulsionsskikten med skivformade korn med högt sidoförhállande och andra hydrofila kolloidskikt hos svartvita foto grafiska element i en omfattning som är tillräcklig för att reducera skiktens svällning till mindre än 200 %, varvid den procentuella svällningen .Lv lí-V du 10 15 20 25 30 35 450 793 55 bestäms genom (a) inkubering av det fotografiska ele- mentet vid 28°C under 3 dagar vid 50 % relativ fuktighet, (b) mätning av skikttjockleken, (c) nedsänkning av det fotografiska elementet i destillera: vatten vid 21°c under 3 min, samt (d) mätning av ändringen i skikttjock- lek. Fastän härdning av de fotografiska elementen, som är avsedda att alstra silverbilder, i sådan omfattning att härdare inte behöver införlivas i behandlingslös- ningar speciellt föredrages, inses det att emulsionerna enligt föreliggande uppfinning kan härdas till vilken som helst konventionell nivå. Det avses dessutom särskilt att införliva härdare i behandlingslösningar, såsom exem- pelvis anges i Research Disclosure, vol 184, augusti 1979, Item 18431, paragraf K, som särskilt hänför sig till behandling av radiofotografiska material.

Typiska användbara, införlivade härdare (förhärdare) anges i Research Disclosure, vol 176, december 1978, Item 17643, sektion X.

Instabilitet, som ökar minimumdensiteten hos emul- sionsbeläggningar av negativ typ (dvs slöja) eller som ökar minimumdensiteten eller minskar maximumdensiteten hos direkt-positiva emulsionsbeläggningar, kan inhiberas genom införlivning av stabiliseringsmedel, antislöjmedel, antikinkmedel, stabiliseringsmedel för den latenta bilden och liknande tillsatsmedel, i emulsionen och intilliggande skikt före beläggning, såsom anges i Research Disclosure, vol 176, december 1978, Item 17643, sektion VI. Många av de antislöjmedel som är effektiva i emulsioner kan också användas i framkallare och kan klassificeras under nâgra få allmänna rubriker, såsom anges av C.E.K. Mess, The Theory of the Photographic Process, andra upplagan, Macmillan, 1954, sid 677-680.

När man använder härdare av aldehydtyp, kan emul- sionsskikten skyddas med konventionella antislöjmedel.

Förutom sensibiliseringsmedel, härdare och anslöj- medel samt stabiliseringsmedel, kan en mängd andra konventionella fotografiska tillsatsmedel förefinnas. 10 l5 20 25 30 35 450 795 56 Det särskilda valet av tillsatsmedel beror pá den exakta naturen av den fotografiska tillämpningen och ligger inom ramen för förmågan hos en fackman pà området. En mängd olika användbara tillsatsmedel beskrivs i Research Disclosure, vol l76, december 1978, Item 17643. Opti- ska ljusgöringsmedel kan införas, såsom beskrivs i Item 17643 vid paragraf V. Absorberande och spridande material kan utnyttjas i emulsionerna enligt uppfinningen och i separata skikt hos de fotografiska elementen, så- som beskrivs i paragraf VIII. Beläggningshjälpmedel, såsom beskrivs 1 paragraf XI, och mjukgöringsmedel och smörjmedel, såsom beskrivs i paragraf XII, kan förekomma.

Antistatskikt, såsom beskrivs i paragraf XIII, kan före- komma. Sätten för tillsats av tillsatsmedlen beskrivs i paragraf XIV. Matteringsmedel kan införlivas, såsom beskrivs i paragraf XVI. Framkallningsmedel och framkall- ningsmodifieringsmedel kan, om så önskas, införlivas, såsom beskrivs i paragraferna XX och XXI. När de foto- grafiska elementen enligt uppfinningen är avsedda att tjäna för radiografiska tillämpningar, kan emulsionen och de andra skikten hos det radiografiska elementet anta vilken som helst av de former som speciellt beskrivs i Research Disclosure, Item 18431, som angivits ovan.

Emulsionerna enligt uppfinningen, liksom andra, konven-_ tionella silverhalogenidemulsíonsskikt, mellanskikt, täckskickt och grundöverdragsskikt, om sådana finnes, som förekommer i de fotografiska elementen, kan beläggas och torkas, såsom beskrivs i Research Disclosure, vol 176, december l978, Item 17643, paragraf XV.

I enlighet med etablerad praxis inom tekniken, avses det speciellt att blanda emulsionerna med skivformade korn med högt sidoförhâllande enligt föreliggande uppfin- ning med varandra eller med konventionella emulsioner för att uppfylla särskilda emulsionsskiktskrav. Sà t ex är det känt att blanda emulsioner för att justera den karaktäristiska kurvan hos ett fotografiskt element för att uppfylla ett förutbestämt mål. Blandning kan utnytt- ”i 10 15 20 25 30 35 450 7§3 57 jas för att öka eller minska maximumdensiteter som er- hålles vid exponering och behandling, för att minska eller öka minimumdensiteten, samt för att justera formen hos den karaktäristiska kurvan mellan tån och skuldran.

För att åstadkomma detta kan emulsionerna enligt uppfin- ningen blandas med konventionella silverhalogenidemul- sioner, såsom de som beskrivs i Research Disclosure, vol 176, december 1978, Item 17643, som angivits ovan, paragraf I. Det avses speciellt att blanda emulsionerna såsom beskrivits i underparagraf F i paragraf I. När en relativt finkornig silverkloridemulsion blandas med eller belägges intill emulsionerna enligt föreliggande uppfinning kan man erhålla en ytterligare ökning i kän- slighet, dvs känslighet-kornighetssamband, hos emulsionen, såsom utläres av de amerikanska patenten 3 140 179 och 3 152 907.

I sin enklaste form utnyttjar fotografiska element enligt föreliggande uppfinning ett enda emulsionsskikt, som innehåller en silverbromojodidemulsion med skivfor- made korn med högt sidoförhållande enligt föreliggande uppfinning samt en fotografisk stomme. Det inses natur- ligtvis att mer än ett silverhalogenidemulsionsskikt liksom täckskikt, grundöverdragsskikt och mellanskikt, kan införlivas. I stället för att blanda emulsioner, såsom beskrivits ovan, kan samma effekt vanligen uppnås genom att belägga emulsionerna som skall blandas, som separata skikt. Beläggning av separataemulsionsskikt för att uppnå större exponeringslatitud är välkänt inom tekniken, såsom belyses av Zelikman och Levi, Making and Coating Photographic Emulsions, Focal Press, 1964, sid 234-238; det amerikanska patentet 3 662 228 och det brittiska patentet 923 045. Det är vidare välkänt inom tekniken att ökad fotografisk känslighet kan erhållas när snabbare och långsammare emulsioner belägges i se- parata skikt, i motsats till blandning. I det typiska fallet belägges det snabbare emulsionsskiktet så att det ligger närmre källan för exponerande strålning än det långsammare emulsionsskiktet. Detta tillvägagångssätt 10 15 20 25 30 35 450 793 58 kan utsträckas till tre eller flera ovanpå varandra anordnade emulsionsskikt. Dylika skiktarrangemang om- fattas särskilt vid genomförandet av föreliggande upp- finning.

Skikten hos de fotografiska elementen kan beläggas pà en mängd olika stommar. Typiska fotografiska stommar inbegriper polymerfilm, träfibrer, t ex papper, metall- plåt och -folie, glas och keramiska bärarelement, som är försedda med ett eller flera grundöverdragsskikt för att förbättra stomytans adhesiva egenskaper, antistat- egenskaper, dimensionsegenskaper, nötnings-, hàrdhets- och friktionsegenskaper, ljusgárdsmotverkande egenskaper och/eller andra egenskaper. Dessa stommar är välkända inom tekniken (se exempelvis Research Disclosure, vol 176, december 1978, Item 17643, sektion XVII).

Fastän emulsionsskiktet eller -skikten i det typiska fallet är belagda som intilliggande skikt pà stommar med motbelägna, plana huvudytor, behöver detta inte vara fallet. Emulsionsskikten kan beläggas som i sidled för- skjutna skiktsegment på en plan stomyta. När emulsions- skiktet eller -skikten är segmenterade, föredrages det att utnyttja en mikrocellulär stomme. Användbara mikrocel- lulära stommar beskrivs i den publicerade PCT-ansökan W080/01614, som publicerats den 7 augusti 1980, (motsvarar det belgiska patentet 881 513), samt det amerikanska patentet 4 307 165. Mikrocellerna kan variera i bredd från l till 200 um och i djup upp till 1000 um. Det före- drages i allmänhet att mikrocellerna har en bredd av minst 4 um och ett djup av mindre än 200 um, varvid de optimala dimensionerna är ca 10-100 um bredd och djup för vanliga svartvita bildalstringstillämpningar, spe- ciellt när den fotografiska bilden är avsedd att för- storas.

De fotografiska elementen enligt föreliggande upp- finning kan exponeras bildenligt på vilket som helst konventionellt sätt. Uppmärksamheten riktas härvid på Reseach Disclosure, Item l7643, som angivits ovan, para- graf XVIII. Föreliggande uppfinning är särskilt fördel- w 10 15 20 25 30 35 450 793 \ 59 aktig när bildenlig exponering sker med elektromagnetisk strålning inom det område av spektrum, vari de förelig- gande spektralsensibiliseringsmedlen uppvisar absorp- tionsmaxima. När de fotografiska elementen är avsedda att registrera blå, gröna, röda eller infraröda exponeringar, föreligger spektralsensibiliseringsmedel, som absorberar i den blå, gröna, röda eller infraröda delen av spektrum.

För svartvita bildalstringstillämpningar föredrages det att de fotografiska elementen är ortokromatiskt eller pankromatiskt sensibiliserade för att medge ljus att utstrâcka känsligheten i det synliga spektrum. Strål- ningsenergi som utnyttjas för exponering, kan antingen vara icke-koherent (slumpvis fas) eller koherent (i fas), som alstras medelst laser. Bildenliga exponeringar vid omgivande, förhöjd eller reducerad temperatur och/eller tryck, inbegripet hög- eller lágintensitetsexponeringar, kontinuerliga eller intermittenta exponeringar, expone- ringstider, som varierar från minuter till relativt korta varaktigheter i området millisekunder till mikro- sekunder, samt solariserande exponeringar, kan utnytt- jas inom de användbara gensvarsområden som bestäms genom konventionell sensitometrisk teknik, såsom belyses av T.H. James, The Theory of the Photographic Process, 4:e upplagan, Macmillan, l977, kapitlen 4, 6, 17, 18 och 23.

Den ljuskänsliga silverhalogenid som finns i de fotografiska elementen kan behandlas på konventionellt sätt efter exponering till alstring av en synlig bild genom att förena silverhalogeniden med ett vattenhaltigt alkaliskt medium i närvaro av ett framkallningsmedel som finns i mediumet eller elementet.

När väl en silverbild har alstrats i det fotografiska elementet, är det konventionell praxis att fixera den oframkallade silverhalogeniden. Emulsionerna med skiv- formade korn med högt sidoförhållande enligt föreliggande uppfinning är särskilt fördelaktiga för att medge att fixering åstadkommas på kortare tid. Detta medger att behandlingen pàskyndas. 10 15 20 25 30 35 450 793 60 PÄRGÄMNESBILDALSTRING De fotografiska elementen och teknikerna som be- skrivits ovan för framställning av silverbilder, kan lätt anpassas för alstring av färgad bild genom använd- ning av färgämnen. Vid den kanska enklaste tillämpningen för erhållande av en projicerbar färgbild, kan ett konven- tionellt färgämne införlivas i stommen till det foto- grafiska elementet, och silverbildsalstring sker såsom beskrivits ovan. I områden, där en silverbild alstras, göres elementet väsentligen oförmöget att genomsläppa ljus, och i de återstående områdena transmitteras ljus, som i färg motsvarar färgen hos stommen. På detta sätt kan en färgbild lätt alstras. Samma effekt kan också uppnås med användning av ett separat färgämnesfilterskikt eller färgämnesfilterelement tillsammans med ett element, som har ett transparent stomelement.

De fotografiska silverhalogenidelementen kan användas för alstring av färgämnesbilder genom selektiv förstöring eller alstring av färgämnen. De ovan beskrivna fotogra- fiska elementen för alstring av silverbilder kan användas för alstring av färgämnesbilder genom användning av fram- kallare, som innehåller färgämnesbildalstrare, såsom färgkopplare, som i Research Disclosure, vol 176, decem- ber l978, Item 17643, sektion XIX, paragraf D. I denna form innehåller framkallaren ett färgframkallningsmedel (t ex en primär aromatisk amin), som i sin oxiderade form har förmåga att reagera med kopplaren (koppling) till bildning av bildfärgämnet.

Färgämnesalstrande kopplare kan alternativt inför- livas i de fotografiska elementen på konventionellt sätt.

De kan införlivas i olika mängder för att uppnå olika fotografiska effekter. Vid snabbare emulsionsskikt och emulsionsskikt med mellankänslighet kan exempelvis kon- centrationen av kopplare i relation till silvertäckningen begränsas till mindre än de normalt använda mängderna i snabbare emulsionsskikt och emulsionsskikt med mellan- känslighet. (ß. 10 15 20 25 30 35 450 793' 'l 61 De färgämnesalstrande kopplarna väljs vanligtvis för alstring av subtrêktiva primära bildfärgämnen (dvs gult, magenta och cyan) och är odiffunderbara, färglösa kopplare. Färgämnesalstrande kopplare med olika reaktions- hastigheter i enkla eller separata skikt kan utnyttjas för att uppnå önskade effekter för specifika fotografiska tillämpningar.

De färgämnesalstrande kopplarna kan vid koppling frigöra fotografiskt användbara fragment, såsom framkall- ningsinhibitorer eller acceleratorer, blekningsaccelera- torer, framkallningsmedel, silverhalogenidlösningsmedel, toningsmedel, härdare, slöjningsmedel, antislöjningsmedel, tävlande kopplare, kemiska sensibiliseringsmedel eller spektralsensibiliseringsmedel samt desensibiliserings- medel. Framkallningsinhibitorfrigörande kopplare (DIR- kopplare) är välkända inom tekniken. Det är även färg- ämnesalstrande kopplare och ickeffärgämnesalstrande kopp- lare, som vid koppling frigör en mängd olika fotografiskt användbara grupper. DIR-föreningar, som inte alstrar färgämne vid reaktion med oxiderade färgframkallningsmedel, kan också användas. DIR-föreningar, som klyvs oxidativt, kan också användas. Silverhalogenidemulsioner, som är relativt ljusokänsliga, såsom Lippmann-emulsioner, har använts som mellanskikt och täckskikt för att förhindra eller reglera migrering av framkallningsinhibitorfragment.

De fotografiska elementen kan införliva färgade färgämnesalstrande kopplare, såsom de som används för att skapa integrala masker för negativa färgbilder och/- eller tävlande kopplare. De fotografiska elementen kan inbegripa bildfärgämnesstabilisatorer. Ovanstående be- skrivs i Research Disclosure, vol 176, december l978, Item 17643, sektion VII.

Färgämnesbilder kan alstras eller förstärkas medelst förfaranden, som i kombination med färgämnesbildalstrande reduktionsmedel utnyttjar ett oxidationsmedel i form av ett inert övergàngsmetalljonkomplex, och/eller ett peroxidoxidationsmedel. De fotografiska elementen kan lO 15 20 25 30 35 450 793 62 vara särskilt anpassade att alstra färgämnesbilder.

De fotografiska elementen kan alstra färgämnesbilder genom selektiv förstöring av färgämnen eller färgämnes- prekursorer, såsom silver-färgämnes-blekningsförfaranden.

Det är brukligt vid alstring av färgämnesbilder i fotografiska silverhalogenidelement att avlägsna det framkallade silvret genom blekning. Dylikt avlägsnande kan förbättras genom införlivning av en blekningsaccele- rator eller prekursor för en sådan i en behandlingslös- ning eller i ett skikt av elementet. I vissa fall är mängden silver som alstras genom framkallning liten i jämförelse med den mängd färgämne som alstras, särskilt vid färgämnesbildförstärkning, såsom beskrivs ovan, och silverblekning utelämnas utan nämnvärd synlig effekt.

Vid andra tillämpningar bibehàlles silverbilden och färgämnesbilden är avsedd att öka eller komplettera den densitet som alstras av bildsilvret. Vid färgämnesför- stärkt silverbildalstring föredrages det vanligen att alstra ett neutralt färgämne eller en kombination av färgämnen, som tillsammans alstrar en neutral bild.

PARTIELL KORNFRAMKALLNING Man har inom tekniken erkänt och rapporterat att vissa fotodetektorer, t ex halvledare i videokameror, uppvisar en verkningsgrad för kvantumpâvisning som är överlägsen den hos fotografiska silverhalogenidelement.

Ett studium av de grundläggande egenskaperna hos konven- tionella fotografiska silverhalogenidelement visar att detta till stor del beror på den binära till-från-naturen hos individuella silverhalogenidkorn, snarare än deras låga kvantumkänslighet. Detta diskuteras exempelvis av Shaw, “Multilevel Grains and the Ideal Photographic Detec- tor", Photographic Science and Engineering, vol 16, nr 3, maj/juni 1972, sid 192-200. Det som menas med till-frân- naturen hos silverhalogenidkorn är att när väl ett latent bildcentrum alstrats på ett silverhalogenidkorn blir kornet fullständigt framkallningsbart. Vanligtvis är framkallning oberoende av den ljusmängd som har träffat 10 15 20 25 30 35 450 79s““ 63 kornet över en tröskelnivà, mängden för alstring av en latent bild. Silverhalogenidkornet alstrar exakt samma produkt vid framkallning oavsett om det har absorberat många fotoner och alstrat flera latenta bildcentra eller endast absorberat minimumantalet fotoner för alstring av ett enda latent bildcentrum. vid exponering med exempelvis ljus alstras latenta bildcentra i och pà silverhalogenidkornen hos de emul- sioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande som används vid uppfinningen. Några korn har kanske endast ett latent bildcentrum, några har många och nâgra har inget. Antalet latenta bildcentra som alstras är emel- lertid relaterat till mängden exponerande strålning.

Eftersom de skivformade kornen kan vara relativt stora i diameter och eftersom deras känslighet-kornighetssam- band kan vara högt, särskilt när de bildats av väsent- ligen optimalt kemiskt och spektalt sensibiliserad silver- bromojodid, kan deras känslighet vara relativt hög.

Eftersom antalet latenta bildcentra i eller pà varje korn är direkt relaterad till den exponeringsmängd som kornet har mottagit, finns det potential för en hög verkningsgrad för kvantumpàvisning, förutsatt att denna information inte gär förlorad vid framkallning.

Vid en föredragen form framkallas varje latent bild- alstríngscentrum för att öka dess storlek utan att full- ständigt framkalla silverhalogenidkornen. Detta kan ske genom att avbryta silverhalogenidframkallningen tidigare än vanligt och i god tid innan optimal framkallning för vanliga fotografiska tillämpningar har uppnåtts. Ett annat tillvägagångssätt är att utnyttja en DIR-kopplare och ett färgframkallningsmedel. Den inhibitor som frigöres vid koppling, förhindrar fullständig framkallning av silverhalogenidkornen. Vid en föredragen utföringsform av detta steg utnyttjas självinhiberande framkallare.

En självinhiberande framkallare är en framkallare, som initierar framkallning av silverhalogenidkorn, men som själv avbryter framkallningen innan silverhalogenidkornen 10 15 20 25 30 35 450 793 64 _ har framkallats helt. Föredragna framkallare är självinhi- berande framkallare, som innehåller p-fenylendiaminer, såsom beskrivs av Neuberger et al, "Anomalous Concentration Effect: An inverse Relationship Between the Rate of Deve- lopment and Developer Concentration of Some p-Phenylene- diamines“ Photographic Science and Engineering, vol l9, nr 6, november-december 1975, sid 327-332. Vid avbruten framkallning eller framkallning i närvaro av DIR-kopplare kan silverhalogenidkorn, som har en längre framkallnings- induktionsperiod än intilliggande korn som framkallas, helt uteslutas från framkallning. Användningen av en självinhiberande framkallare har emellertid fördelen att framkallning av ett individuellt silverhalogenidkorn inte inhiberas förrän efter det att en viss framkallning av kornet har skett. ' Framkallningsförbättring av de latenta bildcentra alstrar ett flertal silverfläckar eller -groddar. Dessa groddar är proportionella i storlek och antal mot expone- ringsgraden hos varje korn. Emedan de föredragna självin- hiberande framkallarna innehåller färgframkallningsmedel, kan det alstrade oxiderade framkallningsmedlet reageras med en färgämnesalstrande kopplare till bildning av en färgämnesbild. Eftersom emellertid endast en begränsad mängd silverhalogenid framkallas, är den mängd färgämne som kan skapas på detta sätt också begränsad. Ett till- vägagàngssätt, som undanröjer varje sådan begränsning av denmaximala färgämnesdensitetsalstringen, men som bibehåller proportionaliteten hos färgämnesdensiteten mot exponeringsgraden, är att utnyttja en silverkataly- serad oxidations-reduktionsreaktion som använder ett peroxid- eller övergångsmetalljonkomplex som ett oxida- tionsmedel och ett färgämnesbildalstrande reduktionsmedel såsom ett färgframkallningsmedel. När silverhalogenid- kornen alstrar latenta ytbildcentra, kan centra själva alstra tillräckligt med silver för att katalysera en färgämnesbildförstärkningsreaktion. Följaktligen är steget med att förbättra den latenta bilden genom fram- kallning inte absolut nödvändigt, fastän det föredrages. 10 15 20 25 30 35 450 793” 65 Vid den föredragna formen avlägsnas eventuellt synligt silver som finns kvar i det fotografiska elementet efter alstring av färgämnesbilden, genom blekning, såsom är konventionellt inom färgfotografin.

Den erhållna fotografiska bilden är en färgämnesbild, som uppvisar en punkt-till-punkt-färgämnesdensitet, vilken är proportionell mot mängden exponeringsstrâlning. Resul- tatet är att verkningsgraden för kvantumpàvisning hos det fotografiska elementet är mycket hög. Höga fotogra- fiska känsligheter kan lätt erhållas, fastän oxidations- reduktionsreaktioner, såsom beskrivits ovan, kan bidraga till ökade kornighetsnivàer.

Kornighet kan reduceras genom att utnyttja en mikro- cellulär stomme, sàsom utläres av den ovan angivna PCT- ansökanWO80/01614. Känslan av kornighet alstras inte bara genom storleken hos individuella bildfärgämnesfläckar, utan också genom slumpmässigheten hos deras placering.

Genom att belägga emulsionerna i en regelbunden samling mikroceller, som bildats genom stommen, och utbreda färgämnet som alstras i varje mikrocell så att det är enhetligt fördelat, kan en minskad känsla av kornighet åstadkommas.

Fastän partiell kornframkallning har beskrivits ovan med särskild hänvisning till alstring av färgämnes- bilder, kan den likaväl tillämpas pà alstring av silver- bilder. för betraktning kan silverbildens kornighet reduceras Vid framkallning för alstring av en silverbild genom att avbryta framkallningen innan kornen, som inne- håller latenta bildsäten, ha framkallats fullständigt.

Eftersom ett större antal silvercentra eller -groddar kan alstras genom partiell kornframkallning än genom helkornsframkallning reduceras känslan av kornighet vid en given densitet. En motsvarande reduktion i kornighet kan också uppnås vid färgämnesbildalstring med använd- ning av införlivade kopplare genom att begränsa koncen- trationen av kopplaren så att den förefinnes i mindre mängd än vad som är dess normalt använda stökiometriska 10 15 20 25 30 35 450 795 66 förhållande till silverhalogenid. Fastän silvertäcknings- - graden i det fotografiska elementet ursprungligen måste vara högre för att medge partiell kornframkallning för erhållande av maximala densitetsnivàer, som är jämför- bara med de vid helkornsframkallning, kan den silver- halogenid som inte framkallas avlägsnas genom fixering och återvinnas. Följaktligen behöver nettoförbrukningen av silver inte öka.

Genom att utnyttja partiell kornframkallning vndsilver- bildalstring vid fotografiska element med mikrocellulära stommar, är det möjligt att reducera silverbildens kornig- het pà motsvarande sätt som beskrivits ovan i samband med färgämnesbildalstring. Om exempelvis en silverhaloge- nidemulsion, som används vid föreliggande uppfinning, w; införlivas i en samling mikroceller på en stomme och framkallas partiellt efter bildenlig exponering, alstras en mångfald silvergroddar i proportion till de strålnings- kvanta som mottages vid exponering och antalet alstrade latenta bildsäten. Fastän silvergroddarnas täckförmàga är låg i jämförelse med vad som erhålles genom helkornsfram- kallning, kan den ökas genom att utfixera oframkallad silverhalogenid, àterhalogenera det silver som finns i mikrocellerna, och därefter fysikaliskt framkalla silv- ret på en enhetlig beläggning av fysikaliska framkall- ningskärnor som finns i mikrocellerna. Eftersom silver som framkallats fysikaliskt på fina kärnor, kan ha en mycket högre densitet än kemiskt framkallat silver, kan en mycket högre maximumdensitet lätt erhållas. Vidare alstrar det fysikaliskt framkallade silvret en enhetlig densitet i varje mikrocell. Detta alstrar en minskning i kornigheten, eftersom den slumpvisa förekomsten av silverdensiteten ersättes med regelbundenheten hos mikro- cellmönstret.

KÄNSLIGHET SOM EN FUNKTION AV SPEKTRALOMRÅDE ' När emulsionerna med skivformade korn med högt sido- _ förhållande, som används i de fotografiska elementen enligt föreliggande uppfinning, är optimalt sensibili- 10 10 15 20 25 30 35 450 793% 67 serade såsom beskrivits ovan i ett utvalt spektralomràde och emulsionens känslighet i detta spektralomràde jämföres med ett spektralområde, för vilket emulsionen skulle förväntas ha inneboende känslighet på grundval av dess halogenidsammansättning, har man observerat att en mycket större känslighetsskillnad existerar än vad som tidigare observerats hos konventionella emulsioner. Otillräcklig separation av blå- och grön- eller rödkänsligheter hos silverbromid- och silverbromojodidemulsion har länge varit en nackdel inom flerfärgsfotografin. Den fördelak- tiga användningen av spektralkänslighetsskillnaderna hos silverbromid- och -bromojodidemulsionerna enligt uppfinningen belyses nedan med särskild hänvisning till fotografiska flerfärgselement. Det skall emellertid inses att detta endast är en belysande tillämpning. De ökade spektralkänslighetsskillnader som uppvisas av emulsioner- na som används vid föreliggande uppfinning är inte be- gränsade till flerfärgsfotografering eller till silver- bromid- eller -bromojodidemulsioner. Det inses att spek- tralkänslighetsskillnaderna hos emulsionerna enligt upp- finningen kan observeras i fotografiska element med ett enda emulsionsskikt. Vidare kan fördelar i fråga om ökade spektralkänslighetsskillnader erhållas vid olika tillämpningar med emulsioner med varje halogenidsam- mansättning som är känd för att vara användbar inom fotografin. Medan exempelvis silverklorid- och klorobro- midemulsioner är kända för att ha tillräckligt lag inne- boende blå känslighet för att de skall kunna användas för registrering av grönt eller rött ljus vid flerfärgs- fotografering utan skydd för blàljusexponering, finns det fördelar vid andra tillämpningar för ökning av känslig- hetsskillnaden mellan olika spektralomràden. Om exempel- vis en silverkloridemulsion med skivformade korn med högt sidoförhållande sensibiliseras för infraröd stràl- ning och exponeras bildenligt i det sensibiliserade spek- tralomràdet, kan den därefter framkallningsbehandlas i ljus med mindre ökning i minimumdensitetsnivá pà grund av lO 15 20 25 30 35 450 793 68 den reducerade känsligheten hos de emulsioner som används vid uppfinningen i spektralområden, som är fria från spektralsensibilisering.

FLERFÄRGSFOTOGRAFERING~ Föreliggande uppfinning kan utnyttjas för att åstad- komma fotografiska flerfärgsbilder. Allmänt kan varje konventionellt flerfärgsbildalstringselement, som inne- w) håller minst ett silverhalogenidemulsionsskikt, förbätt- ras genom att endast tillfogas eller utbytas mot en emulsion med skivformade korn med högt sidoförhállande enligt föreliggande uppfinning. Föreliggande uppfinning är helt tillämplig på både additiv flerfärgsbildalstring och subtraktiv flerfärgsbildalstring.

För att belysa tillämpningen av uppfinningen på additiv flerfärgsbildalstring kan en filtersamling inne- hållande inlagda blå-, grön- och rödfilterelement, använ- das i kombination med ett fotografiskt element i enlighet med föreliggande uppfinning, som har förmåga att alstra ' en silverbild. En emulsion med skivformade korn med högt sidoförhållande enligt föreliggande uppfinning, vilken är pankromatiskt sensibiliserad och bildar ett skikt av det fotografiska elementet, exponeras bildenligt genom den additiva primärfiltersamlingen. Efter behandling för alstring av en silverbild och betraktning genom fil- tersamlingen syns en flerfärgsbild. Sådana bilder betrak- tas bäst genom projektion. Följaktligen har både det fotografiska elementet och filtersamlingen en transparent stomme eller har de en gemensam transparent stomme.

Betydande fördelar kan också erhållas genom tillämp- ning av uppfinningen på fotografiska flerfärgselement, som alstrar flerfärgsbilder från kombinationer av subtrak- xb tiva primära bildalstringsfärgämnen. Sådana fotogra- fiska element inbegriper en stomme och typiskt minst U! en triad av ovanpå varandra anordnade silverhalogenid- emulsionsskikt för att separat registrera blå-, grön- och rödexponeringar som gula, magenta respektive cyan färgämnesbilder. Fastän föreliggande uppfinning allmänt 10 15 20 25 30 450 793- \ 69 omfattar varje fotoqrafiskt flerfärgselement av denna typ, som inbegriper minst en silverhalognidemulsion med skivformade korn med högt sidoförhållande, kan ytterli- gare fördelar erhållas när silverbromid- och -bromojodid- emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande utnyttjas. Följande beskrivning hänför sig följaktligen till vissa föredragna utföringsformer, som införlivar silverbromid- och -bromojodidemulsioner, men emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande med vilken som helst halogenidsammansättning kan insättas istället om så önskas. Utom när något annat särskilt anges, kan de fotografiska flerfärgselementen införliva kånnetecknen hos de tidigare beskrivna fotografiska elementen.

Vid en särskilt föredragen form bildar en minusblå- sensibiliserad silverbromid- eller-bromojodidemulsion med skivformade korn med högt sidoförhållande, såsom här de- finierats, minst ett av emulsionsskikten som är avsedda att registrera grönt eller rött ljus i en triad av blå-, grön- och rödregistrerande emulsionsskikt hos ett foto- grafiskt flerfärgselement. Emulsionen med skivformade korn anordnas för att under exponering av det fotografiska elementet med neutralt ljus vid SSOOOK mottaga blått ljus förutom det ljus emulsionen är avsedd att registrera.

Sambandet mellan det blå och minusblå ljus som skiktet mottager kan uttryckas genom A log E, där A log E = log ET - log EB log ET är log exponeringen för grönt eller rött ljus som emulsionen med skivformade korn är avsedd att registrera, och log EÉ är log för den samtidiga exponering för blått ljus som emulsionen med skivformade korn också mottar.

Vid varje tillfälle är exponeringen, E, i meter-kandela- -sekunder, såvida ej annat anges.

Vid genomförandet av föreliggande uppfinning kan A log E vara mindre än o,7 (företrädesvis mindre än 0,3) under det att man fortfarande erhåller acceptabel bild- återgivning av ett flerfärgat föremål. Detta är över- raskande med hänsyn till den höga andeln korn i emul- 10 .l5 20 25 30 35 450 795 70 sionerna som används vid föreliggande uppfinning, vilka har en medeldiameter av över 0,7 um. Om en jämförbar emulsion utan skivformade korn eller med skivformade korn med lågt sidoförhàllande och med samma halogenid- sammansättning och medelkorndiameter användes i stället ä för en silverbromid- eller -bromojodidemulsion med skiv- formade korn med högt sidoförhàllande, såsom används vid föreliggande uppfinning, erhålles en högre och van- ligen oacceptabel nivå av färgförvrängning. Inom tekniken är det känt att färgförvrängning genom grön- eller röd- sensibiliserade silverbromid- och -bromojodidemulsioner kan reduceras genom minskning av medelkorndiametrarna, men detta resulterar även 1 en begränsning av de maximalt uppnåbara fotografiska känsligheterna. Föreliggande upp- finning uppnàr inte bara fördelaktig separation i blå- Och minusblåkänsligheter, utan har också förmåga att uppnå denna fördel utan någon begränsning av maximalt uppnàbara fotografiska minusblåkänsligheter. Vid en sär- skild föredragen form av uppfinningen är åtminstone de minusblàregistrerande emulsionsskikten hos triaden av blå-, grön- och rödregistrerande emulsionsskikt silver- bromid- eller -bromojodidemulsioner, såsom här definie- rats. Det avses speciellt att det blåregistrerande emul- sionsskiktet hos triaden lämpligen även kan vara en emulsion med skivformade korn med högt sidoförhållande, såsom här definierats. Vid en särskilt föredragen form av uppfinningen har de skivformade korn, som finns i vart och ett av emulsionsskikten hos triaden med en tjock- lek av mindre än 0,3 um, en medelkorndiameter av minst 1,0 um, företrädesvis minst 2,0 um. Vid ytterligare en föredragen form av uppfinningen kan de fotografiska fler- :h färgselementen ges ett ISO-känslighetsindex av minst 180.

De fotografiska flerfärgselementen behöver inte innehålla något gulfilterskikt anordnat mellan expone- (<1 ringskällan och grön och/eller rödemulsionsskikten med skivformade korn med högt sidoförhållande för att skydda dessa skikt från blàljusexponering, eller kan gulfilter- 10 15 20 25 30 35 450 793. \ 71 skiktet, om det förekommer, reduceras i densitet till mindre än varje gulfilterskiktsdensitet som tidigare använts för att skydda röd- eller grönregistrerande emul- sionsskikt hos fotografiska element, som är avsedda att exponeras i dagsljus, från blàljusexponering. Vid en särskilt fördragen form är inget blàregistrerande emul- sionsskikt anordnat mellan de grön- och/eller rödregistre- rande emulsionsskikten hos triaden och källan för expo- neringsstràlning. Därför är det fotografiska elementet väsentligen fritt från blåabsorberande material mellan grön- och/eller rödemulsionsskikten och infallande expo- neringsstrålning.

Fastän det endast erfordras en grön- eller rödregi- strerande silverbromid- eller -bromojodidemulsíon med skivformade korn med högt sidoförhållande, såsom beskri- vits ovan, innehàller det fotografiska flerfärgselementet minst tre separata emulsioner för registrering av blått, grönt respektive rött ljus. Andra emulsioner än den er- fordrade gröneller rödregistrerande emulsionen med skiv- formade korn med högt sidoförhàllande kan ha vilken som helst lämplig konventionell form. Olika konventionella emulsioner anges i Research Disclosure, Item 17643, som angivits ovan, paragraf I. Vid en föredragen form inne- håller alla emulsionsskikten silverbromojodidkorn. Vid en särskilt föredragen form utgöres minst ett grönregi- strerande emulsionsskikt och minst ett-rödregistrerande emulsionsskikt av en emulsion med skivformade korn med högt sidoförhållande i enlighet med uppfinningen. Om mer än ett emulsionsskikt finns för registrering i den gröna och/eller röda delen av spektrum, föredrages det att åtminstone det snabbare emulsionsskiktet innehåller en emulsion med skivformade korn med högt sidoförhållande såsom beskrivits ovan. Det inses naturligtvis att alla de blå-, grön- och rödregistrerande emulsionsskikten hos det fotografiska elementet lämpligen har skivformade korn, såsom beskrivits ovan, om så önskas, fastän det inte krävs för att genomföra uppfinningen. 10 15 20 25 30 35 450 793 72 Föreliggande uppfinning är helt tillämpbar Pi foto- grafiska flerfärgselement, såsom beskrivits ovan, i vilka känsligheten och kontrasten hos de blå-, grön- och röd- registrerande emulsionsskikten varierar mycket. Den rela- tiva blåokänsligheten hos grön- eller rödspektralsensi- ä biliserade silverbromid- eller silverbromojodidemulsions- skikt med skivformade korn med högt sidoförhållande, som utnyttjas vid uppfinningen, medger att de grön- och/- eller rödregistrerande emulsionsskikten anordnas pà vilket som helst ställe i ett fotografiskt flerfärgselement oberoende av de återstående emulsionsskikten och utan att man vidtager nâgra konventionella försiktighetsåtgär- der för att förhindra deras exponering med blátt ljus.

Föreliggande uppfinning är särskilt tillämplig pà fotografiska flerfärgselement, som är avsedda att åter- ge färger pà ett korrekt sätt vid exponering i dagsljus.

W.

Fotografiska element av denna typ kännetecknas genom alstring av blå-, grön- och rödexponeringsregistreringar med i huvudsak matchad kontrast och begränsad känslighets- variation vid exponering med en SSOOOK källa (dagsljus).

Uttrycket “i huvudsak matchad kontrast" innebär här att de blà, gröna och röda registreringarna skiljer sig åt i kontrast med mindre än 20 % (företrädesvis mindre än l0 %), baserat på den blàregistreringens kontrast. Den begränsade känslighetsvariationen hos de blå, gröna och röda registreringarna kan uttryckas som en känslighets- variation (A log E) av mindre än 0,3 log E, varvid känslighetsvariationen är den större av skillnaderna mellan känsligheten hos den gröna eller röda registre- ringen och känsligheten hos den bla registreringen.

Bàde kontrast- och logkänslighetsmätningar, som är nödvändiga för bestämma dessa samband hos de fotogra- fiska elementen, kan bestämmas genom att exponera ett fotografiskt element vid en färgtemperatur av 5500°K genom en spektralt oselektiv (neutral densitet) stegkil, såsom ett koltestföremàl, och framkallningsbehandla det fotografiska elementet, företrädesvis under de behandlings- betingelser som tillämpas vid användning. Genom att mäta J» m 10 15 20 25 30 35 450 795: 73 de blå, gröna och röda densiteterna hos det fotoqkafiska elementet för transmission av blått ljus med våglängden 435,8 nm, grönt ljus med våglängden 546,1 nm och rött ljus med våglängden 643,8 nm, såsom beskrivs i American Standard PH2.l-1952, publicerad av American National Standard Institute (ANSI), 1430 Broadway, New York, N.Y. 10018, kan karaktäristiska kurvor för blått, grönt och rött ljus avsättas för det fotografiska elementet.

Om det fotografiska elementet har en reflekterande stomme i stället för en transparent stomme, kan transmissions- tätheterna utbytas mot reflektionstätheter. Från de karak- täristiska kurvorna för blått, grönt och rött ljus kan känslighet och kontrast bestämmas genom förfaranden som är välkända för fackmannen på området. Det särskilda känslighets- och kontrastmätningsförfarande som följs har liten betydelse, förutsatt att var och en av blå-, grön- och rödregistreringarna bestämmes på identiskt samma sätt i jämförande syfte. En mängd olika sensitome- triska standardmätningsförfaranden för fotografiska fler- färgselement, som är avsedda för olika fotografiska till- lämpningar, har publicerats av ANSI. Följande är represen- tativa: American Standard PH2.2l-l979, PH2.47-1979 och PH2.27-1979. g Fotoqkafiskë flerfärgselement, som har förmåga att- korrekt återge färger vid exponering i dagsljus, erbjuder betydande fördelar jämfört med konventionella fotogra- fiska element, som uppvisar dessa egenskaper. I de foto- grafiska elementen kan man förlita sig på den begränsade blåkänsligheten hos de för grönt och rött ljus spektral- sensibiliserade silverbromojodidemulsionsskikten med skivformade korn enligt uppfinningen för separation av blåkänsligheten hos det blåregistrerande emulsionsskik- tet och blåkänsligheten hos de minusblåregistrerande emulsionsskikten. Beroende på den särskilda tillämpningen, kan användningen av skivformade silverbromojodidkorn i de grön- och rödregistrerande emulsionsskikten i sig åstadkomma en önskvärt stor separation i blågensvaret 10 15 20 25 30 35 450 795 74 hos de blàregistrerande och minusblåregistrerande emul- sionsskikten.

Vid vissa tillämpningar kan det vara önskvärt att ytterligare öka blàkänslighetsseparationen hos blàregi- strerande och minusblàregistrerande emulsionsskikt genom att utnyttja konventionella blákänslighetsseparations- tekniker för att komplettera den blàkänslighetsseparation som erhålles genom närvaron av de skivformade kornen med högt sidoförhállande. Om exempelvis ett fotografiskt element placerar det snabbaste grönregistrerande emul- sionsskiktet närmast källan för exponeringsstràlning och det snabbaste blàregistrerande emulsionsskiktet längst bort från källan för exponeringsstràlning, kan separa- tionen av blåkänsligheterna hos de blàregistrerande och grönregistrerande emulsionsskikten, fast den skiljer sig en hel storleksordning (1,0 log B) när emulsionerna belägges separat och exponeras, effektivt reduceras ge- nom skiktordningsarrangemanget, eftersom det grönregistre- rande emulsionsskiktet mottar allt det blåa ljuset under exponering, men det grönregistrerande emulsionsskiktet och andra överliggande skikt kan absorbera eller reflek- tera en del av det blåa ljuset innan det när det blå- registrerande emulsionsskiktet. Under sådana omständig- heter kan användning av en högre andel jodid i det blå- registrerande emulsionsskiktet användas för att komplet- tera de skivformade kornen för att öka blàkänslighets- separationen hos de blàregistrerande och minusblàregi- strerande emulsionsskikten. När ett blàregistrerande emulsionsskikt befinner sig närmre källan för expone- ringsstràlning än det minusblàregistrerande emulsions- skiktet, kan man använda ett gulfiltermaterial med be- gränsad densitet som är belagt mellan de blåregistrerande och minusblàregístrerande emulsionsskikten för att öka blå- och minusblàseparatíonf Inte i något fall är det emellertid nödvändigt att använda någon av dessa konven- tionella känslighetsseparationstekniker i den omfattning att de i sig själva åstadkommer en storleksordningsskill- nad i blàkänslighetsseparationen eller en approximation n .ml 10 15 20 25 30 35 450 793 \ 75 därav, såsom tidigare har erfordrats inom tekniken. Detta uteslutes emellertid inte om exceptionellt stor blå- och minusblåkänslighetsseparation önskas för en särskild tillämpning. De fotografiska flerfärgselementen återger sålunda korrekt bildfärger vid exponering under balanse- rade belysningsförhållanden under det att de medger ett mycket mera vidsträckt val i elementkonstruktion än vad som tidigare har varit möjligt.

Fotografiska flerfärgselement beskrivs ofta i form av färgalstrande skiktenheter. Vanligen innehåller foto- grafiska flerfärgselement tre stycken ovanpå varandra anordnade färgalstrande skiktenheter, som vardera inne- håller minst ett silverhalogenidemulsionsskikt med förmåga att registrera exponering för en skild tredjedel av spektrum och med förmåga att alstra en komplementär subtraktiv primär färgämnesbild. Blå-, grön- och röd- registrerande färgalstrande skiktenheter används sålunda för att åstadkomma gula, magenta respektive cyan färgämnes- bilder. Färgämnesbildalstrande material behöver inte före- komma i någon färgalstrande skiktenhet, utan kan helt och hållet tillföras från behandlingslösningar. När färgämnesbildalstrande material är införlivade i det fotografiska elementet, kan de vara lokaliserade i ett emulsionsskikt eller i ett skikt, som anordnat att mot- taga oxiderat framkallnings- eller elektronöverförings- medel från ett intilliggande emulsionsskikt hos samma färgalstrande skiktenhet.

För att förhindra migrering av oxiderade framkall- nings- eller elektronöverföringsmedel mellan färgalstran- de skiktenheter med åtföljande färgförsämring, är det brukligt att utnyttja så kallade fângare (scavenger).

Fàngarna kan vara belägna i själva emulsionsskikten, såsom beskrivs i det amerikanska patentet 2 937 086, och/eller i mellanskikt mellan intilliggande färgalstran- de skiktenheter, såsom heskrivs i det amerikanska paten- tet 2 336 327.

Fastän varje färgalstrande skiktenhet kan innehålla ett enda emulsionsskikt, införlivas ofta två, tre eller 10 15 20 25 30 35 450 793 76 fler emulsionsskikt med olika fotografisk känslighet i en enda färgalstrande skiktenhet. När det önskade skikt- ordningsarrangemanget inte medger att flera emulsions- skikt med olika känslighet föreligger i en enda färg- alstrande skiktenhet, är det brukligt att ha flera (van- s ligen två eller tre) blå- grön- och/eller rödregistre- rande färgalstrande skíktenheter i ett enda fotografiskt element. 1,1) Det är ett unikt drag hos uppfinningen att minst ett grön- eller rödregistrerande emulsionsskikt, som innehåller skivformade silverbromid- eller -bromojodid- " korn, såsom beskrivits ovan, är lokaliserat i det foto- grafiska flerfärgselementet för att mottaga en ökad an- del av blått ljus under bildenlig exponering av det fotografiska elementet. Den ökade andelen blått ljus som når emulsíonsskiktet med skivformade korn med högt sidoförhållande kan erhållas från reducerad absorption av blått ljus genom ett ovanpåliggande gulfilterskikt eller, företrädesvis, eliminering av ovanpàliggande gul- filterskikt helt och hållet. Den ökade andelen blått ° ljus som när emulsionsskiktet med skivformade korn med högt sidoförhållande, kan även erhållas genom omlokali- sering av den färgalstrande skiktenhet, vari det finns, närmre källan för exponeringsstrålning. Sá t ex kan grön- och rödregistrerande färgalstrande skiktenheter, som innehåller grön- respektive rödregistrerande emul- sioner med skivformade korn med högt sidoförhållande, anordnas närmre källan för exponeringsstràlning än en blåregistrerande färgalstrande skiktenhet.

De fotografiska flerfärgselementen kan ha varje lämplig form, som står i överensstämmelse med de ovan AC! angivna kraven. Vilket som helst av de sex möjliga skikt- arrangemangen enligt tabell 27a, sid 2ll, i Gorokhovskii, Spectral Studies of the Ehotographic Process, Focal Press, M» New York, kan utnyttjas. För att skapa en enkel, speciell illustration, är det möjligt att till ett konventionellt fotografiskt flerfärgssilverhalogenidelement under dess 10 450 7.93' i 77 framställning sätta ett eller flera emulsionsskikt med skivformade korn med högt sidoförhàllande, vilka emulsion- skikt är sensibiliserade för den minusblå delen av spek- trum och anordnade att mottaga exponerande strålning före de återstående emulsionsskikten. I de flesta fall föredrages det emellertid att utbyta konventionella minus- blåregistrerande emulsionsskikt mot ett eller flera minusblàregistrerande emulsionsskikt med skivformade korn med högt sidoförhàllande, eventuellt i kombination med skiktordningsarrangemangsmodifieringar. Alternativa skiktarrangemang inses bättre med hänvisning till ytter- ligare föredragna belysande former. 450 793 78 Skiktordningsarrangemanq I Exponering 4 B IL TG IL TR Skiktordningsarrangemang II Exponering + TFB IL TFG IL TFR IL SB IL SG IL SR Skiktordningsarrangemang III Exponerinå + TG IL TR IL B (AJ *å 450 795 79 Skiktordningsarrangemang IV . Exponering + TFC IL TFR IL TSG IL TSR IL B Skiktordningsarrangemanq V Exponerinq + TFC IL TER IL TFB IL TSG IL TSR IL SB 450 793 80 Skiktordninqsarrangemang VI Exponering 4 TER IL TB IL TFG IL TFR IL SG IL SR Skiktordníngsarrangemang VII Exponering + TFR IL .TFC IL TB IL TFC IL TSG IL TFK IL TSR 'Jr m: Lä, (q, 450 793" 81 Skiktordningsarrangemang VIII Exponering + TFR IL ra' SB IL ' FG SG IL FR SR Skiktordningsarrangemang IX Exponering + TFK IL FB SB IL FG IL FR IL SG IL SR lO 15 20 25 30 35 450 793 az' där B, G och R betecknar blå-, grön- respektive rödregi- strerande färgalstrande skiktenheter av vilken som helst konventionell typ; T framför den färgalstrande skiktenheten B, G eller R anger att emulsionsskiktet eller -skikten innehåller en silverbromojodidemulsion med skivformade korn med högt sidoförhàllande, såsom beskrivits mera speciellt ovan, F framför den färgalstrande skiktenheten B, G eller R anger att den färgalstrande skiktenheten har högre fotografisk känslighet än åtminstone en annan färgal- strande skiktenhet, som registrerar ljusexponering i samma tredjedel av spektrum i samma Skiktordningsarrange- mang; S framför den färgalstrande skiktenheten B, G eller R indikerar att den färgalstrande skiktenheten har lägre fotografisk känslighet än åtminstone en annan färgal- strande skiktenhet, som registrerar ljusexponering i samma tredjedel av spektrum i samma Skiktordningsarrange- mang; och IL betecknar ett mellanskikt, som innehåller en fånga- re, men som är väsentligen fritt från gulfiltermateríal.

Varje känsligare eller okänsligare (snabbare eller läng- sammare) färgalstrande skiktenhet kan skilja sig i foto- grafisk känslighet från en annan färgalstrande skikten- het, som registrerar ljusexponering i samma tredjedel av spektrum som ett resultat av dess läge i Skiktordnings- arrangemanget, dess inneboende känslighetsegenskaper, eller en kombination av bàdadera.

I Skiktordningsarrangemangen I-IX visas inte stom- mens läge. Enligt bruklig praxis är stommen i de flesta fall belägen längst bort från källan för exponeringe- stràlning, dvs under de visade skikten. Om stommen är färglös och spegelgenomsläpplig, dvs transparent, kan den anordnas mellan exponeringskällan och de angivna skikten. Uttryckt mera allmänt, kan stommen vara belägen mellan exponeringskällan och vilken som helst färgal- HI 5 lO 15 20 25 30 35 450 793 83 strande skiktenhet som är avsedd att registrera ljus, för vilket stommen är transparent.

Om man först betraktar Skiktordningsarrangemang I,ser man att det fotografiska elementet är fritt från gulfiltermaterial. Enligt konventionell praxis för ele- ment som innehåller gulfiltermaterial, ligger emellertid den blåregistrerande färgalstrande skiktenheten närmast källan för exponeringsstrålning. Vid en enkel form ut- .göres varje färgalstrande skiktenhet av ett enda silver- :halogenidemulsionsskikt. Vid en annan form kan varje färgalstrande skiktenhet innehålla två, tre eller flera olika silverhalogenidemulsionsskikt. När man jämför en triad av emulsionsskikt, ett med högst känslighet från vardera av de färgalstrande skiktenheterna, är de före- trädesvis i huvudsak matchade i kontrast och den foto- grafiska känsligheten hos de grön- och rödregistrerande emulsionsskikten skiljer sig från känsligheten hos det blåregistrerande emulsionsskiktet med mindre än 0,3 log E. När det finns två, tre eller fler olika emulsionsskikt med olika känslighet i varje färgalstrande skiktenhet, finns det företrädesvis tvâ, tre eller fler triader av emulsionsskikt i Skiktordningsarrangemang I med angivet kontrast- och känslighetssamband. Frånvaron av gulfilter- material under den blåregistrerande färgalstrande enheten ökar den fotografiska känsligheten hos denna enhet.

Det är inte nödvändigt att mellanskikten är väsent- ligen fria från gulfiltermaterial i Skiktordningsarrange- manget I. Gulfiltermaterial i en mängd som är mindre än vad som är konventionellt kan vara lokaliserat mellan de blå- och grönregistrerande färgalstrande enheterna utan att man avviker från ramen för uppfinningen. Vidare kan det mellanskikt som separerar de grön- och rödregi- strerande färgalstrande skiktenheterna innehålla upp till konventionella mängder gulfiltermaterial utan att man avviker från uppfinningen. vid användning av kon- ventionella mängder gulfiltermaterial är den rödregistre- rande färgalstrande enheten inte begränsad till använd- ning av skivformade silverbromojodidkorn, såsom beskri- 10 15 20 25 30 35 450 793 84 vits ovan, utan kan anta vilken som helst konventionell form, med reservation för de angivna kontrast- och känslig- hetssynpunkterna.

För att undvika upprepning diskuteras endast drag, som särskiljer Skiktordningsarrangemangen II-IX från s Skiktordningsarrangemang I speciellt. Vid Skiktordnings- arrangemang II har man, i stället för att införliva snabbare och långsammare blå-, röd- eller grönregistre- rande emulsionsskikt i samma färgalstrande skiktenhet, anordnat tvâ separata blå-, grön- och rödregistrerande färgalstrande skíktenheter. Endast emulsionsskiktet eller -skikten hos de snabbare (känsligare) färgalstrande en- 'fl heterna behöver innehålla skivformade bromojodidkorn, såsom beskrivits ovan. De långsammare grön- och rödregi- *\\ strerande färgalstrande skiktenheterna skyddas, på grund av deras lägre känslighet samt den ovanpàliggande känsli- gare blåregistrerande färgalstrande skiktenheten, pà tillfredsställande sätt från blåexponering utan använd- ning av ett gulfiltermaterial. Användning av silverbromo- jodidemulsioner med skivformade korn med högt sidoför- hållande i emulsionsskiktet eller -skikten hos de lång- sammare grön- och/eller rödregistrerande färgalstrande skiktenheterna uteslutes naturligtvis inte. Vid placering av den snabbare rödregistrerande färgalstrande skikt- enheten över den långsammare grönregistrerande färgal- strande skiktenheten kan ökad känslighet erhållas, såsom beskrivs i det amerikanska patentet 4 l84 876 och tyska OLS 2 704 797, 2 622 923, 2 622 924 och 2 704 826.

Skiktordningsarrangemang III skiljer sig från Skiktordningsarrangemang I genom placeringen av den blåregistrerande färgalstrande skiktenheten längst bort från exponeringskällan. Detta placerar därvid den grön- E registrerande färgalstrande skiktenheten närmast och den rödregistrerande färgalstrande skiktenheten närmare (V. exponeringskällan. Detta arrangemang är mycket fördel- aktigt för alstring av skarpa, flerfärgade bilder med hög kvalitet. Den grönregistrerande färgalstrande skikt- 10 15 20 25 30 35 450 795'" 85 enheten, som ger det mest betydelsefulla synliga bidraget till flerfärgsbildalstring är, som ett resultat av att den är lokaliserad närmast exponeringskällan, i stånd att alstra en mycket skarp bild, eftersom det inte finns några ovanpåliggande skikt som sprider ljus. Den röd- registrerande färgalstrande skiktenheten, som ger det därnäst mest betydelsefulla synliga bidraget till fler- färgsbilden, mottager ljus, som endast har passerat genom den grönregistrerande färgalstrande skiktenheten och som därför inte har spritts i en blåregistrerande färg- alstrande skiktenhet. Fastän den blåregistrerande färg- alstrande skiktenheten är sämre i jämförelse med Skikt- ordningsarrangemang I, neutraliserar skärpeförlusten inte de fördelar som ernås i de grön- och rödregistre- rande färgalstrande skiktenheterna, eftersom den blàregi- strerande färgalstrande skiktenheten ger det i särklass minst betydelsefulla synliga bidraget till den alstrade flerfärgsbilden.

Skiktordningsarrangemang IV utvidgar Skiktotdnings- arrangemang III till att inbegripa grön- och rödregistre- rande färgalstrande skiktenheter, som innehåller separata snabbare och långsammare emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhållande. Skiktordningsarrangemang V skiljer sig från Skiktordningsarrangemang IV genom att det har en ytterligare blåregistrerande färgalstrande skiktenhet över de långsammare grön-, röd- och blåregi- strerande färgalstrande skiktenheterna. Den snabbare blåregistrerande färgalstrande skiktenheten utnyttjar en silverbromojodidemulsion med skivformade korn med högt sidoförhàllande, såsom beskrivits ovan. Den snabbare blàregistrerande färgalstrande skiktenheten verkar härvid för att absorbera blått ljus och reducerar därför andelen blàtt ljus som när de långsammare grön- och rödregistre- rande färgalstrande skiktenheterna. Enligt en variation behöver de långsammare grön- och rödregistrerande färg- alstrande skiktenheterna inte utnyttja emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhållande. 10 l5 20 25 30 35 450 793 86 Skiktordningsarrangemang VI skiljer sig från Skikt- ordningsarrangemang IV genom att en blåregistrerande färgalstrande skiktenhet med skivformade korn är lokali- serad mellan de grön- och rödregistrerande färgalstrande skiktenheterna och källan för exponeringsstràlning. Såsom påpekats ovan, kan den blåregistrerande färgalstrande skiktenheten med skivformade korn utgöras av ett eller flera blàregistrerande emulsionsskikt med skivformade f korn och, då flera blàregistrerande emulsionsskikt före- kommen, kan de skilja sig åt i känslighet. För att kom- pensera för det mindre gynnade läge som de rödregistre- rande"färgalstrande skiktenheterna i annat fall skulle ha upptaga, skiljer sig också Skiktordningsarrangemang VI fràn Skiktordningsarrangemang IV genom att det har en andra känslig rödregistrerande färgalstrande skiktenhet, som är anordnad mellan den blåregistrerande färgalstrande skiktenheten med skivformade korn och källan för expone- ringsstràlning. Pà grund av det gynnade läge som den andra känsliga rödregistrerande färgalstrande skikten- heten med skivformade korn upptar, är den känsligare än den första snabba rödregistrerande skiktenheten om de båda snabba rödregistrerande skiktenheterna inbegriper identiska emulsioner. Det inses naturligtvis att de första och andra snabba rödregistrerande färgalstrande skiktenheterna med skivformade korn om så önskas kan utformas av samma eller olika emulsioner, och att deras relativa känsligheter kan justeras medelst tekniker som är välkända för fackmannen på området. I stället för att utnyttja tvâ snabba rödregistrerande skiktenheter, såsom visats, kan den andra snabba rödregistrerande skiktenheten om så önskas ersättas med en andra snabb grönregistrerande färgalstrande skiktenhet. Skiktord- ningsarrangemang VII kan vara identiskt med Skiktord- ningsarrangemang VI, men skiljer sig åt genom att det H' har både en andra snabb rödregistrerande färgalstrande skiktenhet med skivformade korn och en andra snabb grön- registrerande färgalstrande skiktenhet med skivformade korn anordnade mellan källan för exponeringsstràlning 10 15 20 25 30 35 450 793 87 och den blâregistrerande färgalstrande skiktenheten med skivformade korn.

Skiktordningsarrangemang VIII och IX är konventio- nella arrangemang av skikt, vid vilka mellanskiktet under skikten, som registrerar blått ljus, innehåller ett gul- filter. Dessa strukturer utnyttjar emellertid en silver- halogenidemulsion med skivformade korn med högt sido- förhållande i emulsionsskiktet närmast exponeringskällan.

Emulsionerna med skivformade korn kan sensibiliseras för registrering av rött ljus, såsom angivits, sensibili- seras för registrering av grönt ljus, eller i par av skikt sensibiliseras för registrering av rött respektive grönt ljus.

De finns naturligtvis många andra fördelaktiga skikt- ordningsarrangemang som är möjliga, och Skiktordnings- arrangemangen I-IX är endast belysande. Vid vart och ett av de olika skiktordningsarrangemangen kan motsvaran- de grön- och rödregistrerande färgalstrande skiktenheter bytas mot varandra, dvs de snabbare röd- och grönregi- strerande färgalstrande skiktenheterna kan sinsemellan byta läge vid de olika skiktordningsarrangemangen och dessutom eller alternativt kan de långsammare grön- och rödregistrerande färgalstrande skiktenheterna sinsemellan byta läge.

Fastän fotografiska emulsioner som är avsedda att alstra flerfärgsbilder bestående av kombinationer av subtraktiva primära färgämnen, normalt har formen av ett flertal ovanpå varandra anordnade skikt, som inne- håller införlivade färgämnesalstrande material, såsom färgämnesalstrande kopplare, krävs detta på intet sätt.

Tre färgalstrande komponenter, som vanligen benämnes paket och som vardera innehåller en silverhalogenidemul- sion för registrering av ljus i en tredjedel av det synliga spektrum och en kopplare med förmåga att bilda ett komplementärt subtraktivt primärt färgämne, kan placeras tillsammans i ett enda skikt hos ett fotogra- fiskt element för att alstra flerfärgsbilder. Exempel 10 15 20 25 30 35 450 795 i _ 88 på fotografiska flerfärgselement med blandade paket beskrivs i de amerikanska patenten 2 698 794 och 2 843 489.

Det är den relativt stora separationen i blå- och minusblåkänsligheterna hos de grön- och födregistrerande färgalstrande skiktenhetena, som innehåller silverbromid- eller -bromojodidemulsioner med skivformade korn, sonxmedger reducering eller eliminering av gulfiltermaterial och/eller användning av nya skiktordningsarrangemang, En teknik som kan utnyttjas för att åstadkomma ett kvantitativt mått på det relativa gensvaret hos grön- och rödregi- strerande färgalstrande skiktenheter pà blått ljus i fotografiska flerfärgselement, är att genom en stegkil exponera ett prov av ett fotografiskt flerfärgselement enligt uppfinningen, varvid man först utnyttjar en neu- tral exponeringskälla, dvs ljus vid 55000K, och därefter framkallningsbehandla provet. Ett andra prov exponeras därefter pà identiskt samma sätt, bortsett från införing av ett Wratten 98 filter, som endast genomsläpper ljus mellan 400 och 490 nm, och det andra provet framkallnings- behandlas därefter på identiskt samma sätt. Med använd- ning av transmissionsdensiteter för blått, grönt och rött ljus bestämda i enlighet med American Standard PH2.l-1952, såsom beskrivits ovan, kan tre färgämnes- karaktäristikor avsättas för varje prov. Skillnaderna A och A' i blàkänslighet för den eller de blàregistre- rande färgalstrande skiktenheterna och blåkänsligheten hos den eller de grön- eller rödregistrerande färgal- strande skiktenheterna kan bestämmas från sambandet: (A) A = (32498 ' Gw98) (BN " GN) eller Vi (E) A' = (Bw98 " Rw98) (BN ' RN) där (kl BW98 är blàkänsligheten hos den blàregistrerande färgalstrande skiktenheten eller -enheterna vid expo- nering genom Wratten 98 filter; GW98 är blåkänsligheten hos den grönregístrerande 10 15 20 25 30 35 450 79s'å \ 89 färgalstrande skiktenheten eller -enheterna vid expo- nering genom Wratten 98 filter; RW98 är blåkänsligheten hos den rödregistrerande färgalstrande skiktenheten eller -enheterna vid expo- nering genom Wratten 98 filter, BN är blåkänsligheten hos den blåregistrerande färg- alstrande skiktenheten eller -enheterna vid exponering med neutralt ljus (ssoo°x); GN är grönkänsligheten hos den grönregistrerande färgalstrande skiktenheten eller -enheterna vid expo- nering med neutralt ljus (5500°K); RN är rödkänsligheten hos den rödregistrerande färgalstrande skiktenheten eller -enheterna vid expo- nering med neutralt ljus (5500°K). _ Ovanstående beskrivning tillskriver de blå-, grön- och rödregistrerande färgalstrande skiktenheterna blå-, grön- respektive röddensiteter utan att hänsyn tages till oönskad spektal absorption av de gula, magenta och cyan färgämnena. Sådan oönskad spektralabsorption är sällan av tillräcklig storleksordning för att materiellt påverka de erhållna resultaten för de ändamål de här utnyttjas.

De fotografiska flerfärgselementen uppvisar i frånvaro av gulfiltermaterial en blåkänslighet genom de blåregistrerande färgalstrande skiktenheterna som är minst 6 ggr, företrädesvis minst 8 ggr och optimalt minst l0 ggr blàkänsligheten hos grön- och/eller röd- registrerande färgalstrande skiktenheter, som innehåller emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhållande, såsom beskrivits ovan. Som jämförelse visar ett exempel nedan att ett konventionellt fotografiskt flerfärgsele- ment, som saknar gulfiltermaterial uppvisar en blåkänslig- hetsskillnad mellan den blåregistrerande färgalstran- de skiktenheten och den grönregistrerande färgalstrande skiktenheten eller -enheterna av mindre än 4 ggr (0,55 log E) jämfört med nära 10 ggr (O,95 log E) för ett jämförbart fotografiskt flerfärgselement i enlighet med föreliggande uppfinning. Denna jämförelse belyser den 10 15 20 25 30 35 450 795 90 fördelaktiga reduceringen i blâkänslighet hos grönregi- strerande färgalstrande skiktenheter som kan uppnås med användning av silverbronid- eller -bromojodidemulsioner med skivformade korn med högt sidoförhâllande.

Ett annat mått pá den stora separationen i blä- och minusblàkänsligheter hos fotografiska flerfärgelement är att jämföra grönkänsligheten hos en grönregistrerande färgalstrande skiktenhet eller rödkänsligheten hos en rödregistrerande färgalstrande skiktenhet med dess blå- känslighet. Samma exponering- och behandlingstekniker som beskrivits ovan utnyttjas, bortsett från att expone- 'Jl 7:» ringen med neutralt ljus utbytes mot en minusblà expo- nering genom att införa ett Wratten 9 filter, som endast genomsläpper ljus bortom 490 nm. De kvantitativa skill- nader A" och A" (c) A" (D) A"' som bestäms är GW9 ' GW98 = Rw9 _ Rw98 eller där GW98 och RW98 är såsom definierats ovan; GW9 är grönkänsligheten hos den grönregistrerande färgalstrande skiktenheten eller -enheterna vid expone- ring genom Wratten 9 filter; och RW9 är rödkänsligheten hos den rödregistrerande färgalstrande skiktenheten eller -enheterna vid expone- ring genom Wratten 9 filter. Även i detta fall är oönskad spektralabsorption hos färgämnena sällan av betydelse och kan ignoreras.

Röd- och grönregistrerande färgalstrande skiktenheter som innehåller silverbromid- eller -bromojodidemulsioner med skivformade korn, såsom beskrivits ovan, uppvisar en skillnad mellan sin känslighet i det blå området av spek- trum och sin känslighet i den del av spektrum för vilken de är spektralt sensibiliserade (dvs en skillnad i blå- Uf känslighet och minusblåkänslighet) av minst 10 ggr lb (1,0 log E), företrädesvis minst 20 ggr (1,3 log E).

I ett exempel nedan är skillnaden mer än 20 ggr (l,35 log E), medan för det jämförbara konventionella fotografi- ska flerfärgselement som saknar gulfiltermaterial denna lO 15 20 25 30 35 450 793 91 skillnad är mindre än 10 ggr (O,95 log E).

Vid jämförelse av de kvantitativa sambanden A till B och C till D för samma element är resultaten inte iden- tiska ens om de grön- och rödregistrerande färgalstrande skiktenheterna är identiska (utom för deras-spektral- sensibiliseringsväglängder). Skälet härtill är att i de flesta fall kommer den rödregistrerande färgalstrande skiktenheter eller -enheterna att mottaga ljus, som redan har passerat genom den motsvarande grönregistrerande färgalstrande skiktenheten eller -enheterna. Om emellertid ett andra element framställs, som är identiskt med det första, utom att de motsvarande grön- och rödregistre- rande färgalstrande skiktenheterna har bytt plats, bör den rödregistrerande färgalstrande skiktenheten eller -enheterna hos det andra elementet uppvisa väsentligen identiska värden för sambanden B och D som de grönregi- strerande färgalstrande skiktenheterna hos det första elementet uppvisar för sambanden A respektive C. Uttryckt mera koncist påverkar enbart valet av spektralsensibili- sering för grönt i motsats till spektralsensibilisering för rött inte nämnvärt de värden som erhålles genom ovanstående kvantitativa jämförelser. Därför är det brukligt att inte skilja grön- och rödkänsligheter i jämförelse med blàkänslighet, utan att allmänt kalla grön- och rödkänsligheterna för minusblàkänsligheter.

REDUCERAD HÖGVINKELSPRIDNING Silverhalogenidemulsionerna med skivformade korn med högt sidoförhållande, som används vid föreliggande uppfinning, är fördelaktiga på grund av deras reducerade högvinkelljusspridning jämfört med emulsionçr utan skiv- formade korn eller med skivformade korn med lägre sido- förhàllande. Såsom diskuterats ovan med hänvisning till fig 2, har det inom tekniken länge varit ett erkänt fak- tum att bildskärpan minskar med ökande tjocklek hos ett eller flera silverhalogenidemulsionsskikt. Av fig 2 fram- gär emellertid också att ljusspridningens sidokomponent (x och Zx) ökar direkt med vinkelnd, I den mån att vin- keln 9 förblir liten förblir sidoförskjutningen av spritt lO 15 20 25 30 35 450 795 92 ljus liten och bildskärpan förblir hög.

Fördelaktiga skärpeegenskaper, som kan erhållas med fotografiska element enligt föreliggande uppfinning som utnyttjar emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhållande, kan hänföras till redaktionen av hög- vinkelspridning. Detta kan visas kvantitativt. I fig 4 är ett emulsionsprov l, såsom här definierats, belagt på en transparent (spegelgenomsläpplig) stomme 3 vid en Silvertäckning av 1,08 g/m2. Fastän det inte visas, är d; emulsionen och stommen företrädesvis nedsänkta en vätska, som har ett i huvudsak matchat brytningsindex för att minimera Fresnel-reflektioner vid stommens och emulsionens ytor. Emulsionsbeläggningen exponeras vinkelrätt mot stomplanet med en ljuskälla 5 med parallella ljusstràlar.

Ljus från ljuskällan, vilket ljus följer en bana som anges av den streckade linjen 7 vilken bildar en optisk axel, träffar emulsionsbeläggningen vid punkten A. Ljus, som passerar genom stommen och emulsionen, kan avkännas på ett konstant avstånd från emulsionen vid en hemisfä- risk påvisningsyta 9. Vid en punkt B, som ligger vid skärningen mellan förlängningen av den ursprungliga ljus- banan och påvisningsytan, påvisas ljus med maximal inten- sitetsnivå.

En godtyckligt vald punkt C visas i fig 4 på påvis- ningsytan. Den streckade linjen mellan A och C bildar en vinkel 0 med emulsionsbeläggningen. Genom att för- flytta punkten C på påvisningsytan är det möjligt att variera Q från 0 till 900. Genom att mäta intensiteten hos det ljus som sprids som en funktion av vinkeln Q, är det möjligt (på grund av rotationssymmetrin hos ljus som sprids runt den optiska axeln 7) att bestämma den Uh kumulativa ljusfördelningen som en funktion av vinkeln Q.

För en bakgrundsbeskrivning av den kumulativa ljusfördel- ningen hänvisas till DePalma och Gasper, "Determining (v, the Optical Properties of Photografic Emulsions by the Monte Carlo Method", Photographic Science and Engineering, vol 16, nr 3, maj-juni 1971, sid l8l-l9l. 10 15 20 25 30 35 450 793 93 Sedan den kumulativa ljusfördelningen har bestämts som en funktion av vinkeln @ vid värden från O till 900 för emulsionen l i enlighet med föreliggande uppfinning, upprepas samma procedur, men med en konventionell emulsion med samma genomsnittliga kornvolym belagd med samma silvertäckning på en annan del av stommen 3. Vid jämfö- relse av den kumulativa ljusfördelningen som en funktion vinkel Q för de båda emulsionerna för värden på Qupp till 7o° (och i en del fall upp till so° och högre) är mängden spritt ljus lägre vid emulsionerna i enlighet med föreliggande uppfinning. I fig 4 visas vinkeln 6 som komplementvinkeln till vinkeln 0. Spridningsvinkeln diskuteras här med hänvisning till vinkeln 6. Emulsioner- na med skivformade korn med högt sidoförhàllande enligt uppfinningen uppvisar sålunda mindre högvinkelspridning.

Eftersom det är högvinkelspridning av ljus som på ett disproportionerligt sätt bidrar till att reducera bild- skärpan, innebär detta att emulsionerna enligt förelig- gande uppfinning med skivformade korn med högt sidoför- hållande alltid har förmåga att alstra skarpare bilder.

Det här använda uttrycket "samlingsvinkel" avser det värde på vinkel 6 vid vilket hälften av ljuset som träffar påvisningsytan ligger inom ett område mittemot en kon som bildas genom rotation av linjen AC runt polaxeln vid vinkeln 6 medan hälften av ljuset som träffar påvis- ningsytan träffar pàvisningsytan inom det àterstàende området.

Utan att vara begränsad till någon särskild teori beträffande de reducerade högvinkelspridningsegonska- perna hos emulsioner med skivformade korn med högt sido- förhållande enligt föreliggande uppfinning, antages det att de stora plana huvudkristallytor som uppvisas av de skivformade kornen med högt sidoförhàllande liksom orienteringen av kornen i beläggningen svarar för de observerade förbättringarna i skärpa. Speciellt har man observerat att de skivformade korn som finns i en silver- halogenidemulsionsbeläggning är väsentligen inriktade i linje med den plana stomyta varpå de ligger. Ljus som 10 15 20 25 30 35 450 795 94 riktas vinkelrätt mot det fotografiska elementet och träffar emulsionsskiktet tenderar sålunda att träffa de skivformade kornen väsentligen vinkelrätt mot en huvud- kristallyta. De skivformade kornens ringa tjocklek liksom deras orientering vid beläggning medger att emulsions- skikten med skivformade korn med högt sidoförhållande enligt uppfinningen kan vara betydligt tunnare än kon- ventionella emulsionsbeläggningar, vilket också kan bi- draga till skärpa. Emulsionskikten enligt uppfinningen uppvisar emellertid förbättrad skärpa även när de är' belagda med samma tjocklek som konventionella emulsions- skikt.

Vid en särskild föredragen form av uppfinningen uppvisar de skivformade kornen med högt sidoförhállande en minsta medelkorndiameter av åtminstone 1,0 um, före- trädesvis minst 2 um. Både förbättrad känslighet och skärpa kan uppnås när medelkorndiametrarna ökas. Medan maximalt användbara medelkorndiametrar varierar med den kornighet som kan tolereras för en särskild bild- alstringstillämpning, är de maximala medelkorndiametrarna hos emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàl- lande enligt föreliggande uppfinning i samtliga fall mindre än 30 um, företrädesvis mindre än 15 um, och op- timalt högst l0 um. _ Förutom att alstra de ovan antydda skärpefördelarna vid de angivna medeldiametrarna skall det också noteras att emulsionerna med skivformade korn med högt sidoför- hållande undviker ett antal nackdelar, som föreligger vid konventionella emulsioner med dessa stora medelkorn- diametrar. För det första är det svårt att framställa konventionella emulsioner utan skivformade korn med medelkorndiametrar över 2 um. För det andra pekar Farnell i “The Relationship Between Speed and Grain Size", The Journal of Photographic Science, 17, 1969, sid 116-125, på reducerade känslighetsprestanda vid medelkorndiametrar över 0,8 um. Vid användning av konventionella emulsioner med höga medelkorndiametrar föreligger vidare en mycket rf» (Å) (u N lO 15 20 25 30 35 450 793 95 större volym silver i varje korn jämfört med skivformade korn av jämförbar diameter. Såvida inte konventionella emulsioner belägges vid högre silvertäckningsgrader, vilket naturligtvis är en stor praktisk nackdel, är så- lunda den kornighet som âstadkommes av de konventionella emulsionerna med stor medelkorndiameter högre än med emulsionerna enligt uppfinningen med samma medelkorndia- meter. Om vidare konventionella emulsioner med stor korn- diameter används, med eller utan ökad silvertäckningsgrad, erfordras tjockare beläggningar för att hysa den motsva- rande större tjockleken hos kornen med större diameter.

Tjockleken pà skivformade korn kan emellertid förbli mycket låg t o m fastän diametrarna överstiger de ovan angivna nivåerna för att erhålla skärpefördelar. De skärpefördelar som åstadkommes genom skivformade korn slutligen är delvis en distinkt funktion av kornens form till skillnad från enbart deras medeldiametrar och de har därför förmåga att ge skärpefördelar jämfört med konventionella icke skivformade korn.

Fastän det är möjligt att erhålla reducerad högvin- kelspridning med enkelskiktsbeläggningar av emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhållande enligt föreliggande uppfinning, följer det inte därav att reducerad högvinkelspridning nödvändigtvis erhålles vid flerfärgsbeläggningar. Vid vissa flerfärgsbeläggningsar- rangemang kan ökad skärpa uppnås med emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande enligt upp- finningen men vid andra flerfärgsbeläggningsarrangemang kan emulsionerna med skivformade korn med högt sidoför- hållande enligt uppfinningen faktiskt försämra skärpan hos underliggande emulsionsskikt.

Med hänvisning till de tidigare diskuterade Skikt- ordningsarrangemang I kan man se att det blåregistrerande emulsionsskiktet ligger närmast källan för exponeringe- stràlning, medan det underliggande grönregistrerande emulsionsskiktet är en emulsion med skivformade korn enligt uppfinningen. Det grönregistrerande emulsions- 10 15 20 25 30 35 450 793 96 skiktet i sin tur ligger ovanpå det rödregistrerande emulsionsskiktet. Om det blåregistrerande emulsionsskik- tet innehàller korn med en medeldiameter i området 0,2-0,6 um, såsom är typiskt för mànga emulsioner med ej skivformade korn, uppvisar den maximal spridning av ljus som passerar genom för att nå de grön- och rödregi- strerande emulsionsskikten. Om ljus redan har spritts innan det når emulsionen med skivformade korn med högt sidoförhállande som bildar det grönregistrerande emul- sionsskiktet, kan de skivformade kornen olyckligtvis sprida ljuset som passerar genom det rödregistrerande emulsionsskiktet i en ändå större utsträckning än en konventionell emulsion. Detta särskilda val av emulsioner och skiktarrangemang resulterar sålunda i att skärpan hos det rödregistrerande emulsionsskiktet försämras betydligt i en större omfattning än vad som skulle vara fallet om inga emulsioner enligt uppfinningen förefanns i skiktordningsarrangemanget.

För att i full utsträckning realisera skärpef fördelarna i ett emulsionsskikt, som ligger under ett emulsionsskikt, med skivformade korn med högt sido- förhållande, såsom här definierats, .förderages^det att emulsionsskiktet med skivformade korn är anord- nat för mottagning av ljus, som är fritt från nämn- värd spridning (företrädesvis anordnat att mottaga väsentligen riktat ljus). Uttrvckt_på ett annat sätt erhålles skärpeförbättringar i emulsionsskikt, som ligger under emulsionsskikt med skivformade korn, bäst endast när emulsionsskiktet med skivformade korn självt inte ligger under ett grumligt skikt. Om exempelvis ett grönregistrerande emulsionsskikt med skivformade korn med högt sidoförhàllande ligger över ett rödregistrerande emulsionsskikt och ligger under ett Lippmann-emulsions- skikt och/eller ett blåregistrerande emulsionsskikt med skivformade korn med högt sidoförhàllande enligt upp- finningen, kommer skärpan hos det rödregistrerande emul- sionsskiktet att förbättras genom närvaron av det ovan- /Ay (f: dl (in lO 15 20 25 30 35 450 793% 97 påliggande emulsionsskiktet eller -skikten med skivfor- made korn. Uttryckt i kvantitativa termer gäller att om samlingsvinkeln hos skiktet eller -skikten som ligger över det grönregistrerande emulsionsskiktet med skiv- formade korn med högt sidoförhàllande, är mindre än ca 100 kan en förbättring i skärpa hos det rödregistrerande emulsionsskiktet erhållas. Det är naturligtvis oväsent- ligt huruvida det rödregistrerande emulsionsskiktet självt är ett emulsíonsskikt med skivformade korn med högt sidoförhållande 1 enlighet med uppfinningen vad- gäller inverkan av de ovanpàliggande skikten på dess skärpa.

Vid ett fotografiskt flerfärgselement, som inne- håller ovanpå varandra anordnade färgalstrande enheter, föredrages det att åtminstone det emulsionsskikt som ligger närmast källan för exponeringsstrålning, är en emulsion med skivformade korn med högt sidoförhàllande för att man skall erhålla skärpefördelarna. Vid en spe- ciellt förcdragen form är varje emulsionsskikt, som ligger närmre källan för exponeringsstràlning än ett annat bildregistrerande emulsionsskikt, ett emulsions- skikt med skivformade korn med högt sidoförhâllande.

De ovan beskrivna Skiktordningsarrangemangen II-IX är belysande för fotogkafiska flerfärgselementsskiktsar- rangemang, som har förmåga att åstadkomma betydande ökning i skärpa hos underliggande emulsionsskikt.

Fastän det fördelaktiga bidraget hos emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhållande till bildskärpan i fotografiska flerfärgselement har be- skrivits speciellt med hänvisning till fotografiska flerfärgselement, kan skärpefördelar också erhållas i fotografiska flerskiktade svartvita element, som är avsedda att alstra silverbilder. Det är bruklig praxis att uppdela emulsioner, som alstrar svartvita bilder, i snabbare och långsammare skikt. Genom att utnyttja emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande enligt uppfinningen i skikt närmast källan för expone- lO 15 20 25 30 35 450 795 98 ringsstràlning, förbättras skärpan hos underliggande emulsionsskikt.

Ytterligare ansökningar, som inlämnats samtidigt med föreliggande ansökan, beskriver i ytterligare detalj det som omnämnts ovan. Dessa ansökningar baseras på de amerikanska patentansökningarna nr 320 891, 320 898, 320 899, 320 905, 320 907, 320 908, 320 909, 320 910, 320 911, 320 912 och 320 920. 2 ' Qppfinningen belyses ytterligare med följande exempel: EXEMPEL, SOM ILLUSTRERAR KÄNSLIGHET/KORNIGHETSSAMBAÉD .En serie silverbromojodidemulsioner med varierande sidoförhållande framställdes, såsom beskrivs nedan. I vart och ett av exemplen under denna och efterföljande rubriker omrördes reaktionskärlets innehåll kraftigt under hela införingen av silver- och halogenidsalt.

Uttrycket "procent" avser viktprocent, såvida ej annat anges, och uttrycket "M" står förlnolårlconcentration, såvida ej annat anges. Såvida ej annat anges, är alla lösningar vattenhaltiga lösningar. De fysikaliska be- skrivningarna av emulsionerna ges i tabell VI, som följer efter framställningen av emulsion nr 7.

A. EMULSIONSFRAMSTÄLLNING OCHSENSIBILISERING EMULSION l (EXEMPEL) Till 5,5 liter av en 1,5 % gelatin-, 0,l7 M kalium- bromidlösning vid 80°C sattes under omröring och genom dubbelstråle 2,2 M kaliumbromid- och 2,0 M silvernitrat- lösningar under en tidsperiod av 2 min, varvid pBr hölls vid 0,8 (med förbrukning av 0,56 % av totalt använt silver- nitrat). Bromidlösningen stoppades och tillsättningen av silvernitratlösningen fortsattes under 3 min (med förbrukning av 5,52 % av det totala använda silvernitratet).

Bromid- och silvernitratlösningarna kördes sedan sam- tidigt, varvid pBr hölls vid 1,0, i ett accelererat flöde (2,2X från start till slut, dvs 2,2 ggr snabbare vid slu- 'tet än vid starten) under 13 min (med förbrukning av 34,8 % av totalt använt silvernitrat). Bromidlösningen stoppades och silvernitratlösningen tillfördes under 1,7 min (med förbrukning av 6,44 % av totalt använt sil- :H (n K 10 15 20 25 30 35 450 793. \ 99 vernitrat). En 1,8 M kaliumbromidlösning, som även var 0,24 M med avseende på kaliumjodid, tillsattes med silver- nitratlösningen under 15,5 min genom dubbelstràle i ett accelererat flöde (l,6X från start till slut), med för- brukning av 45,9 % av totalt använt silver, varvid pBr hölls vid 1,6. Båda lösningarna stoppades och en 5 min uppslutning med användning av 1,5 g natriumtiocyanat per mol Ag utfördes. En 0,18 M kaliumjodidlösning och silvernitratlösningen dubbelstråletillfördes vid lika flödeshastigheter tills ett pBr av 2,9 nåddes (med för- brukning av 6,8 % av totalt använt silvernitrat). Totalt användes ca ll moler silvernitrat. Emulsionen kyldes till 30°c och tvättades genom koagulationsmetoden en- ligt det amerikanska patentet 2 614 929. Till emulsionen sattes vid 40°C 464 mg per mol Ag av grönspektralsen- sibiliseringsmedlet anhydro-5-kloro-9-etyl-5'-fenyl-3'- -(3-sulfobutyl)-3-(3-sulfopropyl)-oxakarbocyaninhydroxid, natriumsalt, och pAg justerades till 8,4 efter en håll- period av 20 min. Till emulsionen sattes 3,5 mg natrium- tiosulfatpentahydrat per mol Ag och l,5 mg kaliumtetra- kloroaurat per mol Ag. pAg justerades till 8,1 och emul- sionen upphettades sedan under 5 min vid 65°C. pAg-jUSte- ringar gjordes med kaliumbromidlösning.

EMULSION 2 (EXEMPEL) Till 5,5 liter av en l,5 % gelatin-, 0,17 M kalium- bromidlösning vid 80°C, pH 5,9, sattes under omröring och med dubbelstràle 2,1 M kaliumbromid- och 2,0 M silver- nitratlösningar under en tidsperiod av 2 min, varvid man höll ett pBr av 0,8 (med förbrukning av 0,53 % av totalt använt silvernitrat). Bromidlösningstillförseln avbröts och silvernitratlösningstillförseln fortsattes under 4,6 min med en hastighet som förbrukade 8,6 % av totalt använt silvernitrat. Bromid- och silvernitrat- lösningarna tillfördes sedan samtidigt under 13,3 min, varvid upprätthölls ett pBr av 1,2 i ett accelererat flöde (2,5X från start till slut) med förbrukning av 43,6 % av totalt använt silvernitrat. Bromidlösningstill- 10 15 20 25 30 35 450 793 100 förseln avbröts och silvernitratlösningstillförseln fort- sattes under l min (med förbrukning av 4,7 % av totalt använt silvernitrat).

En 2,0 M kaliumbromidlösning, som även var 0,30 M med avseende på kaliumjodid, tillfördes med dubbelstråle med silvernitratlösningen under 13,3 min i ett accele- rerat flöde (l,5X från start till slut), varvid upprätt- hölls ett pBr av 1,7 och med en förbrukning av 35,9 % av totalt använt silvernitrat. Till emulsionen sattes 1,5 g natriumtiocyanat per mol Ag och emulsionen fick stå under 25 min. En 0,35 M kaliumjodidlösning och silver- nitratlösningen dubbelstråletillfördes vid en konstant, lika stor flödeshastighet under ca 5 min tills ett pBr av 3,0 nåddes (förbrukning ca 6,6 % av totalt använt silvernitrat), Den totala silvernítratförbrukningen var ca ll moler. En lösning av 350 g ftalaterat gelatin i 1,2 liter vatten tillsattes sedan, emulsionen kyldes till 300C och tvättades genom koagulationsmetoden för emulsion l. Emulsionen sensibiliserades sedan optimalt spektralt och kemiskt på ett sätt motsvarande det som beskrivits för emulsion 1. Ftalaterat gelatin beskrivs i US patentet 2 614 928 och 2 614 929.

EMULSION 3 §EXEMPEL) Till 30,0 liter av en 0,8 % gelatin-, 0,10 M kalium- bromidlösning vid 75°C sattes under omröring och med dubbelstràle 1,2 M kaliumbromid- och 1,2 M silvernitrat- lösning under en tidsperiod av 5 min, varvid man höll ett pBr av 1,0 (förbrukning 2,1 % av totalt använt sil- vernitrat). En 5,0 liter lösning innehållande l7,6 % ftalaterat gelatin tillsattes sedan och emulsionen fick stå under l min. Silvernitratlösningen tillfördes sedan till emulsionen tills ett pBr av 1,35 uppnáddes, med en förbrukning av 5,24 % av totalt använt silvernitrat.

En 1,06 M kaliumbromidlösning, som även var 0,14 M med avseende på kaliumjodid, dubbelstràletillfördes med silvernitratlösningen i ett accelererat flöde (2X från start till slut) med förbrukning av 92,7 % av totalt använt silvernitrat, varvid ett pBr av 1,35 upprätthölls. si! 10 15 20 25 30 35 450 793- \ l0l Totalt användes ca 20 moler silvernitrat. Emulsionen kylaes till 3s°c, koagulationstvättaaes och sensiblli- serades optimalt spektralt och kemiskt på ett sätt mot- svarande det som beskrivits för emulsion l.

Emurslon 4 gExEMPBL) Till 4,5 liter av en l,5 % gelatin-, 0,17 M kalium- bromidlösning vid SSOC, pH 5,6, sattes under omröring och med dubbelstràle 1,8 M kaliumbromid- och 2,0 M silvernitratlösningar vid konstant, lika stor hastighet under en tidsperiod av l min vid ett pBr av 0,8 (med förbrukning av 0,7 z av totalt använt silvernitrat) .i Bromid-, silver- och en 0,26 M kaliumjodidlösning kördes sedan samtidigt vid en lika stort konstant hastighet under 7 min vid ett pBr av 0,8 och med en förbrukning av 4,8 % av totalt använt silvernitrat. Trippelkörningen fortsattes sedan under en ytterligare tidsperiod av 37 min, varvid pBr hölls vid 0,8, i ett accelererat flöde (4X från start till slut) med en förbrukning av 94,5 % av totalt använt silvernitrat. Totalt användes ca 5 moler silvernitrat. Emulsionen kyldes till 3s°c, l,o liter vatten innehållande 200 g ftalaterat gelatin tillsattes, och emulsionen koagnlationstvättades. Emulsionen sensi- biliserades sedan optimalt spektralt och kemiskt pà ett sätt motsvarande det som beskrivits för emulsion l.

EMULSION 5 gKONTROLL) Denna emulsion utfälldes på det sätt som beskrivs i det amerikanska patentet 4 184 877.

Till en 5 % lösning av gelatin i 17,5 liter vatten vid 65°C sattes under omröring och genom dubbelstråle 4,7 M ammoniumjodid- och 4,7 M silvernitratlösningar vid en konstant, lika stor flödeshastighet under en tidsperiod av 3 min, varvid pl hölls vid 2,1 (med en förbrukning av ca 22 % av det silver som används vid ympkornsberedningen). Flödet av de båda lösningarna justerades sedan till en hastighet, som förbrukade ca 78 % av det totala silvernitrat som användes vid Ymp- kornberedningen under en tidsperiod av 15 min. Körningen 10 15 20 25 30 35 450 795 102 av ammoniumjodidlösningen avbröts sedan och tillsättningen av silvernitratlösningen fortsattes till ett PI av 5,0.

Totalt användes ca 56 moler silvernitrat vid beredningen av ympkornsemulsionen. Emulsionen kyldes till 30°C och användes som en ympkornsemulsion för vidare utfällning, såsom beskrivs i det följande. Medeldiametern hos ymp- kornen var 0,24 um. 15,0 liter av en 5 % gelatinlösning, som innehöll 4,1 moler av den ovan framställda AgI-emulsionen, upp- hettades till 65°C. En 4,7 M ammoniumbromidlösning och en 4,7 M silvernitratlösning tillsattes med dubbelstråle vid en lika stor, konstant flödeshastighet under en tidsperiod av 7,1 min, varvid man upprätthöll ett pBr av 4,7 (med en förbrukning av 40,2 % av det totala silver- nitrat som används vid utfällningen av ympkornen). Till- sättning av ammoniumbromidlösningen enbart fortsattes sedan tills ett pBr av ca 0,9 uppnåddes, varvid tillsätt- ningen avbröts. 2,7 liter av en lösning av 11,7 M ammo- niumhydroxid tillsattes sedan, och emulsionen fick stå under 10 min. pH justerades till 5,0 med svavelsyra och dubbelstråletillförseln av ammoniumbromid- och silverni- tratlösningen återupptogs under 14 min under bibehållande av ett pBr av ca 0,9 och med en hastighet, som förbrukade 56,3 % av det totalt förbrukade silvernitratet. pBr justerdes sedan till 3,3 och emulsionen kyldes till 30°C.

Totalt användes ca 87 moler silvernitrat. 900 g ftalate- rat gelatin tillsattes och emulsionen koagulationstvät- tades.

Emulsionens pAg justerades till 8,8 och till emul- sionen sattes 4,2 mg natriumtiosulfatpentahydrat per mol Ag och 0,6 mg kaliumtetrakloroaurat per mol Ag.

Emulsionen värmebehandlades sedan 16 min vid 80°C, kyl- des till 40°C, man tillsatte 387 mg per mol Ag av grön- spektralsensibiliseringsmedlet anhydro-5-kloro-9-etyl-5'- -fenyl-3'-(3-sulfobutyl)-3-(3-sulfopropyl)oxakarbocyanin- hydroxid, natriumsalt, och emulsionen fick stå under 10 min. Den kemiska och spektrala sensibiliseringen var optimal för de använda sensibiliseringsmedlen.

UF W 10 15 20 25 30 35 450 795 \ 103 EMULSION 6 (KONTROLLL Denna emulsion är av den typ som beskrivs i det amerikanska patentet 3 320 069. Till 42,0 liter av en 0,050 M kaliumbromid-, 0,012 M kaliumjodid- och 0,051 M kaliumtiocyanatiösning vid s8°c, som innehöll 1,25 % ftalaterat gelatin, sattes medelst dubbelstråle under omröring vid lika flödeshastigheter en 1,32 M kalium- bromidlösning, som även var 0,11 M med avseende pá kalium- jodid, och en 1,43 M silvernitratlösning under en tids- period av ca 40 min. Utfällningen förbrukade 21 moler silvernitrat. Emulsionen kyldes sedan till 35°C och koa- gulationstvättades genom metoden enligt det amerikanska patentet 2 614 928.

Emulsionens pAg justerades till 8,1 och till emul- sionen sattes 5,0 mg natriumtiosulfatpentahydrat per mol Ag och 2,0 mg kaliumtetrakloroaurat per mol Ag. Emul- sionen värmebehandlades sedan vid 65°C, kyldes till 40OC och man tillsatte 464 mg per mol Ag av grönspektralsen- sibiliseringsmedlet anhydro-5-kloro-9-etyl-5'-fenyl-3'- -(3-sulfobutyl)-3-(3-sulfopropyl)oxakarbocyaninhydroxid, natriumsalt, och emulsionen fick stà under 10 min. Den kemiska och spektrala sensibiliseringen var optimal för de använda sensibiliseringsmedlen.

EMULS ION 7 (KONTROLL) Denna emulsion är av den typ som beskrivs i det amerikanska patentet 3 320 069.

Till 42,0 liter av 0,050 M kaliumbromid-, 0,012 M kaliumjodid- och 0,051 M kaliumtiocyanatlösning vid 68oC innehållande 1,25 % ftalaterat gelatin sattes medelst dubbelstråle under omröring vid lika flödeshastigheter en 1,37 M kaliumbromidlösning, som var 0,053 M med avse- ende på kaliumjodid, och en 1,43 M silvernitratlösning under en tidsperiod av ca 40 min. Utfällningen förbru- kade 21 moler silvernitrat. Emulsionen kyldes sedan till 3500 och koagulationstvättades på samma sätt som emul- sion 6. 10 450 793 104 Emulsionens pAg justerades till 8,8 och till emul- sionen sattes 10 mg natriumtiosulfatpentahydrat per mol Ag och 2,0 mg kaliumtetrakloroaurat per mol Ag. Emul- sinnen värmebehanaiaaes sedan vid s5°c, kyiaes till 4o°c, man tillsatte 387 mg per mol Ag av grönspektralsensibi- liseringsmedlet anhydro-5-kloro-9-etyl-5'-fenyl-3'-(3- -sulfobutyl)-3-(3-sulfopropyl)-oxakarbocyaninhydroxid, natriumsalt, och emulsionen fick stå under 10 min. Den kemiska och spektrala sensibiliseringen var optimal för de använda sensibiliseringsmedlen.

'IABELL VI FYSIKALISK BESKRIVNING AV BROMOJODIDEMULSION 1-7 .K_°_1Jl Emul- Jodidhalt Dia- Tjock- Genomsnitt- i av sion meter lek ligt sidoför- projice- nr (M%I) (pm) (pm) hållande rad area Exempel 1 6 33,8 Q, 14 27: 1 >50 Exempel 2 1,2 _.¿3,8 0,14 27:l 75 Exempel 3 12,0 2,8 O, 15 19: 1 >90 Exempel 4 12,3 1,8 0,12 låzl >5O Kontroll S 4,7 1,4 0,42 3,3:l -- Kontroll 6 10 1,1 :p,4O 2,8:l* -- Kontroll 7 5 1,0 :OAO 2,5:1* '-- * Det amerikanska patentet 3 320 069 anger inte sido- förhàllanden. Sidoförhàllandena bestämdes genom att upprepa de tidigare exemplen och mäta kornen.

Emulsionerna l-4 var emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhállande inom de föredragna de- finierade gränserna enligt föreliggande ansökan i det att deras tjocklek var mindre än 0,3 um. Fastän nägra skivformade korn med en diameter av mindre än 0,6 um inkluderades vid beräkning av de skivformade kornens medeldiametrar och procentuella projicerade area vid dessa och efterföljande emulsionsexempel, utom där denna uteslutning speciellt anges, fanns (I) m 10 15 20 ' 25 30 35 450 7937' \ 105 det otillräckligt med korn med liten diameter för att nämnvärt ändra de rapporterade värdena. För att erhålla ett representativt genomsnittligt sidoför- hållande för kornen hos kontrollemulsionerna jämfördes medelkorndiametern med medelkorntjockleken. Fastän den inte uppmättes, uppskattades den projicerade area som kunde hänföras till de få skivformade korn, som uppfyllde kraven på en tjocklek av mindre än 0,3 um och en diameter minst 0,6 um, i samtliga fall genom visuell inspektion. ßenna projicerade area svarade för en mycket liten andel av ens någon av den totala projicerade arean hos kontrollemulsionernas totala kornpopulation.

B. KÄNSLIGHEI/KORNIGHET HOS FOTOGRAFISKA ENKELSKIKTS-- MATERIAL MED INFÖRLIVAD KOPPLARE De kemiskt och spektralt sensibiliserade emulsioner- na (emulsionerna l-7) belades separat i ett enkelskikts magenta arrangemang på en cellulosatriacetatfilmstomme.

Varje belagt element innefattade en silverhalogenidemul- sion med 1,07 g silver/m2, gelatin i en mängd av 2,14 g/m2, en lösningsmedelsdispersion av den magentabildalstrande kopplaren l-(2,4-dimetyl-6-klorofenyl)-3-[u-(3-n-penta- decylfenoxi)-butyr-amidoJ-5-pyrazolon i en mängd av 0,75 g kopplare/m2, antifläckmedlet 5-sek-oktadecyl-hydro- kinon-2-sulfonat, kaliumsalt, i en mängd av 3,2 g/mol Ag, samt antislöjmedlet 4-hydroxi-6-metyl-1,3,3a,7-tetra- azainden i en mängd av 3,6 g/mol Ag. Ett täckskikt, som innefattade gelatin i en mängd av 0,88 g/m2 och härdaren bis(vinylsulfonylmetyl)eter i en halt av 1,75 % baserat på samtliga skikts totala gßlatinvikt, anbringades.

De erhållna fotografiska elementen exponerades under l/100 s genom en 0-3,0 densitets stegkil plus ett wratten nr 9 filter och 1,26 densitets gråfilter med en 600 W, 3000oK volframljuskälla. Framkallningsbehandling utfördes vid 37,7°C i ett färgförfarande av den typ som beskrivs i British Journal of Photography Annual, 1979, sid 204- 200. Framkallningstiderna varierades för att skapa lO l5 20 25 30 35 450 795 106 slöjtätheter av ca 0,10. Den relativa grönkänsligheten och kornighetens kvadratiska medelvärde (rms) bestämdes för vart och ett av de fotografiska elementen (kornig- hetens kvadratiska medelvärde bestäms genom den metod som beskrivs H.C. Schmitt, Jr och J.H. Altman, Applied Optics, 9, sid 871-874, april 1970).

Sambandet känslighet-kornighet för dessa belägg- ningar visas som en avsättning av log grönkänslighet mot kornigheten (rms) XlO i fig 5. Det framgår klart av fig 5 att optimalt kemiskt och spektralt sensibili- serade silverbromojodidemulsioner med högt sidoförhàl- lande uppvisar ett mycket bättre samband känslighet- -kornighet än vad silverbromojodidemulsionerna med lågt sidoförhàllande gör.

Det skall påpekas att användningen av ett enkel- skiktsarrangemang, där alla silverhalogenidemulsionerna är belagda med lika stor silvertäckning och med ett gemensamt silver/kopplareförhàllande, är det bästa arrange- manget för att belysa känslighets-kornighetssambandet för en silverhalogenidemulsion utan att man inför kompli- cerande interaktioner.

C. KÄNSLIGHET/KORNIGHETSFÖRBÄTTRING I ETT FLERSKIKTAT FOTOGRAFISKT ELEMENT MED INFÖRLIVAD KOPPLARE Ett fotografiskt flerfärgselement med införlívad kopplare framställdes genom att belägga följande skikt pà en cellulosatriacetatfilmstomme i angiven ordning: Skikt l Långsamt cyanskikt, som inbegriper rödsensi- biliserade silverbromojodidkorn, gelatin, cyanbildsalstrande kopplare, färgad kopplare, och DIR-kopplare.

Skikt 2 Snabbt cyanskikt, som inbegriper snabbare röd- sensibiliserade silverbromojodidkorn, gelatin, cyanbildsalstrande kopplare, färgade kopplare och DIRkopplare.

Skikt 3 Mellanskikt, som inbegriper gelatin och anti- fläckmedlet 2,5-di-sek-dodecylhydrokinon.

Skikt 4 Långsamt magentaskikt, som inbegriper grönsen- sibiliserade silverbromojodidkorn (l,48 g sil- (4) NJ flr uï 102 ' 15 20 25 30 35 Skikt 5 Skikt 6 Skikt 7 Skikt 8 Skikt 9 450 793 "A \ 107 ver/m2), gelatin (l,2l g/m2), magentakopplaren 1-(2,4,6-trik1orofenyl)-3-(3-(2,4-diamylfenox- oxiacetamido)-bensamido]-5-pyrazolon (0,88 g/m2), den färgade kopplaren 1-(2,4,6-triklorofenyl)-3- -[a-(3-tert-butyl-4-hydroxifenoxi)tetradekan- amido-2-kloroanilino]~4-(3,4-dimetoxi)-fenylazo- -5-pyrazolon (0,l0 g/m2), och DIR-kopplaren l-{4-[a-(2,4-di-tert-amylfenoxi)butyramido]fenyl}- -3-pyrrolidono-4-(l-fenyl-S-tetrazolyltio)-5- -pyrazolon (o,o2 g/m2) och antifläcxmealep s-sek- -oktadecylhydrokinom-2-sulfonat, kaliumsalt <0.09 g/mz).

Snabbt magentaskikt, som inbegriper snabbare grönsensibiliserade silverbromojodidkorn (l,23 g Ag/m2), gelatin (O,88 g/m2), magentakopp- laren l-(2,4,6~triklorofenyl)-3-[3-(2,4-diamyl- fenoxiacetamido)bensamido]-5-pyrazolon (0,l2 g/m2), den färgade kopplaren l-(2,4,6-triklorofenyl)- -3-[a-(3-tert-butyl-4-hydroxifenoxi)tetradekan- amido-2-kloroanilino]-4-(3,4-dimetoxi)fenylazo- -5-pyrazolon (0,03 g/m2), och antifläckmedlet 5-sek-oktadecylhydrokinon-2-sulfonat, kaliumsalt (0,05 g/m2).

Mellanskikt, som inbegriper gelatin och anti- fläckmedlet 2,5-di-sek-dodecylhydrokinon.

Gulfilterskikt, som inbegriper gult kolloídalt silver och gelatin.

Långsamt gulskikt, som inbegriper blàsensibili- serade silverbromojodidkorn, gelatin, en gulfärg- ämnesalstrande kopplare och antifläckmedlet 5-sek-oktadecylhydrokinon-2-sulfonat, kaliumsalt.

Snabbt gulskikt, som inbegriper snabbare blàsen- sibiliserade silverbromojodidkorn, gelatin, en gulfärgämnesalstrande kopplare och antifläck- medlet S-sek-oktadecylhy¿rokinon-2-sulfonat, kaliumsalt. 10 15 20 25 30 35 450 795 108 Skikt l0 UV-absorptionsskikt, som inbegriper ett UV-absorp- tionsmedel 3-(di-n-hexylamino)allylidenmalono- nitril och gelatin.

Skikt ll Skyddande täckskikt, som inbegriper gelatin och bis(vinylsulfony1metyl)eter.

Silverhalogenidemulsionerna i varje färgbildsalstran- de skikt hos denna beläggning innehöll polydispersa korn med làgt sidoförhållande av den typ som beskrivs i den amerikanska patentskriften 3 320 069. Emulsionerna var alla optimalt sensibiliserade med svavel och guld i_när- varo av tiocyanat och var spektralt sensibiliserade för de tillämpliga områdena av det synliga spektrum. Den emulsíon som används i det snabba magentaskiktet var en polydispers (0,5-l,S um), lågt sidoförhállande upp- visanae (=3=1) silverbromojoaia (12 Ms joaia) emulsion, som framställts på motsvarande sätt som den ovan beskriv- na emulsion nr 6.

Ett andra fotografiskt flerfärgsbildalstrande element framställdes pà samma sätt, utom att det snabba magenta- skiktet utnyttjade en silverbromojodidemulsion (8,4 M% jodid) med skivformade korn i stället för den ovan be- skrivna emulsionen med lågt sidoförhållande. Emulsionen hade en medeldiameter hos de skivformade kornen av ca 2,5 um, en tjocklek hos de skivformade kornen av mindre än eller lika med 0,12 um, och ett genomsnittligt sido- förhållande hos de skivformade kornen av mer än 20:l, och de skivformade kornens projicerade area var större än 75 %, mätt såsom beskrivits ovan. Emulsionerna med högt sidoförhållande och lågt sidoförhållande sensibili- serades båda optimalt kemiskt och spektralt.

Bàda fotografiska elementen exponerades under 1/50 s genom en flerfärgad 0-3,0 densitetsstegkil (plus 0,60 neutral densitet) med en 600 w ssoo°K vølframljuskälia.

Framkallningsbehandling utfördes under 3-1/4 min i en färgframkallare av den typ som beskrivs i British Journal of Photography Annual, 1979, Sid 204. Sensitometriska resultat ges i tabell VII. nä. w.

KO' f/.s 450 7932 \ 109” TABELL »vn Jämförelse mellan emulsioner med skivformade (högt sido- förhàllande) och tredimensionella (làgt sidoförhállande) korn i flerskiktade, flerfärgsbildalstrande element Snabbt Rött- Grönt- Blått- magenta- Log Log Kornighet Log skikt » Känslighet Känslighet (rms)»- Känslighet Kontroll 225 220 0,011 240 Exempel 225 240 0.012 240 x Mätt vid en densitet av 0,25 över slöja; 48 um öppning.

Resultaten 1 tabell VIIvisar att de skivformade kornen enligt föreliggande uppfinning alstrade en bety- dande ökning i grönkänslighet med mycket liten ökning i kornighet.

D. KÄNSLIGHET/KORNIGHET HOS FOTOGRAFISKA SVARTVITA MATERIAL För att belysa känslighet/kornighetsfördelen hos fotografiska svartvitmaterial belades fem av de ovan beskrivna kemiskt och spektralt sensibiliserade emul- sionerna, emulsion 1, 4, 5, 6 och 7, på en poly(etylen- tereftalat)-filmstomme. Varje belagt element innefattade en silverhalogenidemulsion (3,2l g silver/m2) och gelatin (4,l6 g/m2) vartill hade satts antislöjmedlet 4-hydroxi- -6-metyl-1,3,3a-7-tetraazainden (3,6 g/mol silver). Ett täckskikt, som innefattade qelatin (O,88 g/m2) och härda- ren bis(vinylsulfony1metyl)eter (l,75 %) baserat på den totala gelatinvikten anbringades.

De erhållna fotografiska elementen exponerades under l/100 s genom en O-3,0 densitets stegkil plus ett Wratten nr 9 filter och ett 1,26 densitets gråfilter med en 600 W, 3000°K volframljuskälla. De exponerade elementen fram- kallades sedan i en N-metyl-p-aminofenolsulfat-hydrokinon- framkallare (Kodak DK-50) vid 2000, varvid emulsionerna med lågt sidoförhållande framkallades under 5 min medan emulsionerna med högt sidoförhållande framkallades under 3,5 min för att uppnå motsvarande kurvform för 10 15 20 25 30 35 450 793 ll0 jämförelse (orden "Kodak" och "Wratten“ är varumärken).

De resulterande känslighets- och kornighetsmätningarna visas som en avsättning av log grönkänslighet mot kornig- het (rms) gånger l0 i fig 6. Sambanden känslighet-kornighet hos kontrollemulsionerna 5, 6 och 7 var klart sämre än de hos emulsionerna l och 4 enligt uppfinningen.

EXEMPEL, SOM HÄNFÖR SIG TILL EMULSIONER MED SKIVFORMADE> KORN DOPADE MED ÄDELMETALLER UR GRUPP VIII I DET PERIO- nIsKA SYSTEMET EMULs-tron A En AgBrI-emulsion (1 mol% jodid) med korn med en medelkornstorlek av 0,8 um och lågt sidoförhàllande (<3:l) framställdes genom dubbelstràleutfällningsteknik motsvarande vad som beskrivs i det amerikanska patentet 3 320 069 och hade 0,12 mg ammoniumhexaklororhodat (III) per mol silver närvarande under bildningen av silverhalo- genidkristallerna. Emulsionen sensibiliserades sedan kemiskt med 4,4 mg natriumtiosulfatpentahydrat per mol silver, 1,75 mg kaliumtetrakloroaurat per mol silver och 250 mg 4-hydroxi-6-metyl-l,3,3a,7-tetraazainden per mol silver under 23 min vid 60OC. Efter kemisk sensibili- sering spektralsensibiliserades emulsionen med 87 mg per mol silver av anhydro-5,6-dikloro-1,3'-dietyl-3-(3- -sulfopropyl)bensimidazoloxakarbocyaninhydroxid.

AgBrI-emulsionen med lågt sidoförhàllande belades till en mängd av l,72 g silver/m2 och 4,84 g gelatin/m2 över ett titandioxid-gelatin (lO:l) -skikt på en pappers- stomme. Bmulsionsskiktet innehöll 4,65 g 4-hydroxi-6- -metyl-l,3,3a,7-tetraazainden per mol Silver. Ett täck- skikt placerades på emulsionsskiktet, vilket täckskikt bestod av 0,85 g gelatin/m2.

EMULSION B Till 4,5 liter av en l,5 % gelatin, 0,17 M kalium- bromidlösning vid 5500 sattes under omröring och med dubbelstràle 2,34 M kaliumbromid- och 2,0 M silvernitrat- lösningar under en tidsperiod av 2 min, varvid man upp- rätthöll ett pBr av 0,8 (med en förbrukning av 1,6 % M» (01 10 15 20 25 30 35 450 79¿2 \ lll av totalt använt silvernitrat). Bromidlösningstillförseln avbröts och tillförseln av silvernitratlösning fortsattes under ca ll min med en hastighet som förbrukade 8,5 % av det totala använda silvernitratet tills en pBr av l,l uppnåddes. Efter 8 min sattes 0,1 mg ammoniumhexa- klororhodat per mol Ag (baserat pà den slutliga silver- vikten) till reaktionskärlet. När ett pBr av l,l upp- nåddes dubbelstråletillfördes en 2,14 M kaliumbromid- lösning, som även var 0,022 M med avseende på kaliumjodid, tillsammans med silvernitratlösningen under ca 22 min under det att pBr hölls vid l,l 1 ett accelererat flöde (4,3X från start till slut) och med en förbrukning av 77,9 % av det totala använda silvernitratet. Till emul- sionen sattes sedan en 2,0 M AgNO3-lösning tills ett pBr av 2,7 uppnåddes (en förbrukning av 12,0 % av det totala använda silvernitratet). Den totala silvernitrat- förbrukningen var ca 5 moler. Emulsionen kyldes till 35%, en lösning av zoo g ftaiaterat gelatin 1 1,0 liter vatten tillsattes och emulsionen tvättades medelst koagulationsmetoden. _ Den erhållna silverbromojodidemulsionen (l M% jodid) med skivformade korn hade en genomsnittlig diameter hos de skivformade kornen av 1,5 um och en genomsnittlig tjocklek hos de skivformade kornen av 0,08 um. De skiv- formade kornen uppvisade ett genomsnittligt sidoförhàl- lande av l9:l och svarade för 90 % av den projicerade arean hos den totala kornpopulationen. Emulsionen med skivformade korn sensibiliserades sedan kemiskt med 5 mg natriumtiosulfatpentahydrat per mol silver och 5 mg kalium- tetrakloroaurat per mol silver under 30 min vid 65°C för erhållande av optimal finish. Efter kemisk sensibilí- sering spektralsensibiliserades emulsionen med skivfor- made korn med 150 mg/mol silver av anhydro-5,6-dikloro- -l,3'-dietyl-3-(3-sulfopropyl)bensimidazoloxakarbocyanin- hydroxid. Emulsionen med skivformade korn, emulsion B, belades sedan pà samma sätt som beskrivits ovan för emul- sion A. 10 450 793 112 EXPONERING OCH FRAMKALLNINGSBEHANDLING De båda ovan beskrivna beläggningarna exponerades i en Edgerton, Germeshausen och Grier sensitometer vid 10-4 s med användning av en stegkil med graderad densitet och ett gràfilter med densiteten 0,85. Stegkilen hade S densiteten 0-3,0 med densiteten 0,15 för varje steg.

De exponerade beläggningarna framkallades sedan i en svartvitframkallare av hydrokinon-l-fenyl-3-pyra- zolidon. Efter fixering och tvättning utsattes beläggning- arna för densitometri, varvid resultaten ges i tabell VIII.

TABELL'VIII~ Rodiumdopad AgBrI-emulsion med skivformade korn jämfört med rodiumdopad AgBrI-emulsion med lågt sidoförhállande Silver- Relativ Kon- Emulsion täckning känslighet trast Dmax Dmin (q/mz) A Kontroll 1,72 100 2,28 1,52 0,06 B Skívforma- de korn 1,61 209 2,20 1,75 0,10 Såsom framgår av tabell.VIIIuppvisade den rodium- dopade AgBrI-emulsinen med skivformade korn som var be- lagd med en lägre Silvertäckningsgrad en 0,23 enheter högre maximumdensitet och var känsligare än kontrollen med 109 relativa känslighetsenheter (0,32 log E). Kon- trasten hos de båda beläggningarna var nästan densamma.

EXEMPEL, SOM BELYSER ÖKAD KÄNSLIGHETSSEPARATION HOS> SPEKTRALT SENSIBILISERADE OMRÅDEN OCH OMRÅDEN MED EGEN- KÄNSLIGHET Fyra fotografiska flerfärgselement framställdes, vilka i det följande benämnes för struktur I-IV. Bortsett ll) m, från de särskilt identifierade skillnaderna nedan var elementen i huvudsak identiska till sin struktur. 10 15 20 25 30 35 450 793 \ 113 Struktur I Struktur I1 Struktur III Struktur IV Exponering Exponering Exponering Exponering ___¿¿____ + 4 4 OC OC OC _fi6E___ B B B ' B IL + YF IL IL IL + YF FG FG TFC TFC IL IL IL IL FR FR rm 'rm ' IL IL IL IL SC SG SG SG IL IL IL IL SR ' SR SR SR OC är ett skyddande gelatintäckskikt, YF är gult kol- loidalt silver (0,69 g/mä, som tjänar som ett gulfil- termaterial, och de återstående termerna har definierats tidigare i samband med Skiktordningsarrangemangen I~V.

De blå-(B), grön-(G), och röd-(R) alstrande skiktenheterna som saknar prefixet T innehöll registrerande färg- silverbromid- eller -bromojodidemulsioner med lågt sido- förhållande, vilka framställts såsom utläres av det amerikanska patentet 3 320 069. Motsvarande skikt i de separata strukturerna hade samma jodidhalt, utom när så särskilt anges.

De snabbare grönkänsliga emulsionsskikten med skiv- formade korn (identifierade genom prefixet T i ovanstå- ende strukturer) innehöll en silverbromojodidemulsion med skivformade korn som framställts på följande sätt: Till 2,25 liter av en vattenhaltig QI7 molar kalium- bromidbengelatinlösning (l,5 vikt% gelatin) A) vid 80oC och pBr 0,77 sattes samtidigt genom dubbel- stràletillsättning under en tidsperiod av 2 min med (lösning konstant flödeshastighet (med en förbrukning av 0,61 % av det totala silvernitratet) vattenhaltiga 2,19 M 15 20 25 30 35 450 793 114 kaliumbromid- och 2,0 M silvernitratlösningar (lösningar B-l respektive C-1).

Efter de båda första minuterna avbröts tillförseln av lösning B-1 medan tillförseln av lösning C-1 fort- sattes till par 1,00 vid so°c uppnaaaes (z,44 % av totalt använt silvernitrat). En vattenhaltig ftalaterad gelatin- lösning (0,4 liter av 20 vikt% gelatinlösning) innehål- lande kaliumbromid (0,l0 molar, lösning D) tillsattes därpå vid par 1,0 och 8o°c.

Lösningarna B-l och C-1 tillsattes sedan till reak- tionskärlet genom dubbelstràletillsättning under en tidsperiod av 24 min (med en förbrukning av 44 % av det totala silvernitratet) med en accelererad flödeshastighet (4,0X från start till slut). Efter 24 min avbröts till- förseln av lösning B-l och tillförsel av lösning C-1 fortsattes tills pBr 1,80 vid 80°C uppnáddes.

Lösning C-l och en vattenhaltig lösning (lösning B-2) av kaliumbromid (2,l7 molar) och kaliumjodid (0,03 molar) tillsattes därpå till reaktionskärlet genom dubbelstråletillsättning under en tidsperiod av 12 min (med en förbrukning av 50,4 % av det totala silverni- tratet) med en accelererad flödeshastighet (l,37X från start till slut).

Vattenhaltiga lösningar av kaliumjodid (0,36 molar, lösning B-3) och silvernitrat (2,0 molar, lösning C-2) tillsattes därpå genom dubbelstràletillsättning vid en konstant flödeshastighet tills pBr 2,16 vid 80°C upp- nåddes, (2,59 % av totalt förbrukat silvernitrat). 6,57 moler silvernitrat användes för att framställa denna rq emulsion.

Emulsionen kylaes till 3s°c, kombineraaes med 0 0,30 liter vattenhaltig ftalaterad gelatinlösning (l3,3 vikt% gelatin) och koagulationstvättades 2 ggr.

De snabbare grönkänsliga emulsionsskikten med skiv- formade korn innehöll en silverbromojodidemulsion med skivformade korn, som hade en medelkorndiameter för de skivformade kornen av 5,0 um och en medelkorntjocklek lf) 10 15 20 25 30 450 793 \ 115 för de skivformade kornen av ca 0,11 um. De skivformade kornen svarade för ca 90 % av den totala projicerade kornarean och uppvisade ett genomsnittligt sidoförhål- lande av ca 45:l, mätt såsom beskrivits ovan. Det snab- bare grön- och rödkänsliga emulsionsskiktet hos struktu- rerna I och II innehöll 9 mol% jodid, medan de snabbare grön- och rödkänsliga emulsionsskikten med skivformiga korn hos strukturerna III och IV innehöll 1,5 respektive 1,2 mol% jodid. _ Den snabbare grönkänsliga emulsionen med skivformade korn sensibiliserades sedan optimalt spektralt och kemiskt genom tillsättning av 350 mg/mol Ag av anhydro-5-kloro-9- -etyl-5'-fenyl-3'-(3-sulfobutyl)-3-(3-sulfopropyl)oxakarbo- cyaninhydroxid, natriumsalt, 101 mg/mol Ag av anhydro-ll- -etyl-l,l'-bis(3-sulfopropyl)naft-[l,2-d]oxazolokarbo- cyaninhydroxid, natriumsalt, 800 mg natriumtiocyanat per mol Ag, 6 mg natriumtiosulfatpentahydrat per mol Ag och 3 mg kaliumtetrakloroaurat per mol Ag.

Det snabbare rödkänsliga emulsionsskiktet med skiv- formade korn innehöll en silverbromojodidemulsion med skivformade korn som framställts och sensibiliserats optimalt på motsvarande sätt som den grönsénsibiliserade silverbromojodidemulsionen med skivformade korn som just beskrivits ovan, Och skilde sig endast genom att 144 mg/- mol Ag av anhydro-5,6-dikloro-l-etyl-3-(3-sulfobutyl)-3'- -(3-sulfopropyl)bensimidazolonafto-[l,2-d]-tiazolokarb0~ cyaninhydroxid och 224 mg/mol Ag av anhydro-5,5'-dikloro- -3,9-dietyl-3'-(3-sulfobutyl)tiazarbocyaninhydroxid användes som spektralsensibiliseringsmedel.

Andra detaljer beträffande strukturerna I-IV framgår direkt av det amerikanska patentet 4 184 876. lO 15 450 793 ll6 Strukturerna I-IV exponerades pà identiskt samma sätt med en eoo w 2sso°1< källa under 1/100 s med använd- ning av ett Daylight 5-filter och en stegkil med densite- ten O-4 och med 0,20 densitetsenheter mellan varje steg.

Separata prover på strukturerna I-IV exponerades såsom beskrivits ovan, men varvid man dessutom införde ett Wratten 98 filter för att erhålla blå exponeringar.

Separata prover av strukturerna I-IV exponerades såsom beskrivits ovan, men varvid man dessutom införde ett Wratten 9 filter för att erhålla minusblà exponeringar.

Alla pfoverna framkallningsbehandlades pà identiskt samma sätt med användning av färgnegativförfarandet C-41 som beskrivs i British Journal av Photography Annual, 1979, sid 204. Framkallningen utfördes under 3 min 15 s vid 38°C. Karaktäristiska kurvor för gult, magenta och cyan avsattes för varje prov. Kurvor från olika prover jäm- fördes genom att anpassa minimumdensitetsnivàerna, dvs lägga kurvornas mínimumdensitetsdelar ovanpå varandra.

Resultaten sammanfattas i tabell IX. w m I!! W ha 450 79å5 117 TABELL I X Strukturer I II eIII.. ...lV Grönstrukturskillnad FG FG TFG TFG Rödstrukturskillnad FR FR TFR TFR Gulfilter Ja Nej Nej Ja Log E Blà/Minusblà- känslighetsskillnad A (Å) 1,3 0,55 0,95 1,75 A' (B)- 1,9 0,95 1,60 >2,40 A" (C) 1,8 0,95 1,35 2,25 A"' (D) 2,5 1,55 2,20 >3,l0 A är skillnaden i log för blàkänsligheten hos den blàregistrerande färgalstrande enheten och log för blå- känsligheten hos den grönregistrerande färgalstrande enheten, såsom bestäms genom ekvation (A) ovan; A = (BW98- ' Gw98) ' (BN ' GN)* A' är skillnaden i log för blàkänsligheten hos den blåregistrerande färgalstrande enheten och log för blákänsligheten hos den rödregistrerande färgalstrande enheten, sàsom bestäms genom ekvation (B):, A' = (B ' Rw98) ' (BN ' RN)* A" är skillnaden i log för grönkänsligheten hos w98 ' den grönregistrerande färgalstrande enheten och log för bläkänsligheten hos den grönregistrerande fârgalstrende, enheten, såsom bestäms genom ekvation (C) ovan; A" = G , och w9 ' Gwås* A"' är skillnaden i log för rödkänsligheten hos den rödregistrerande färgalstrande enheten och log för blàkänsligheten hos den rödregistrerande färgalstrande enheten, såsom bestäms genom ekvation (D) ovan; A"' = Rwe ' Rw9s' 10 15 20 25 450 795 118 Vid jämförelse av strukturerna II och III framgår det att överlägsna känslighetsseparationer erhålles med struktur III med användning av skivformade korn i en- lighet med föreliggande uppfinning. Fastän struktur III inte uppnådde känslighetsseparationerna hos struktur I, utnyttjade struktur III inte ett gulfiltermaterial och råkade därför inte ut för de redan diskuterade nack- delar som àtföljer användningen av sådana material.

Fastän struktur IV utnyttjade större mängder gulfilter- material än vad som var nödvändigt att använda i de fotografiska elementen enligt uppfinningen, visar struk- tur IV att känslighetsseparationerna hos struktur III kunde ökas, om så önskas, genom att utnyttja även små gulfilterdensiteter.

Ett monokromt element framställdes genom att belägga den snabbare grönsensibiliserade emulsionsskiktskomposi- tionen med skivformade korn som beskrivits ovan på en filmstomme och täckskiktsbelägga kompositionen med ett skyddande gelatinskíkt. Elementets blå/minusblåkänslig- hetsseparation bestämdes sedan med användning av de ex- ponerings- och framkallningsbehandlingstekniker som be- skrivits ovan. Den kvantitativa skillnaden bestämd enligt ekvation (C), A" = GW9 - GW98, var 1,28 log E. Detta visar att adekvat blå/minusblåkänslighetsseparation kan uppnås enligt föreliggande uppfinning när det minus- blàregistrerande emulsionsskiktet med skivformade korn med högt sidoförhàllande ligger närmst källan för expo- neringsstrålning och inte skyddas av något ovanpåliggande blàabsorberande skikt. för fp W: 'ä 10 450 79É I 119 EXEMPEL, SOM HÄNFÖR SIG TILL FÖRBÄTTRAD'BILDSKÄRPA HOS FOTOGRAFISKA FLERSKIKTSELEMENT, SOM INNEHÅLLER EMULSIONER MED SKIVFORMADE KORN De följande tre exemplen belyser den förbättrade bildskärpa som uppnås genom användning av emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande i foto- grafiska material. I dessa exempel utnyttjar kontroll- elementen silverbromojodidemulsioner med lågt sidoför- hållande av den typ som beskrivs i det amerikanska patentet 3 320 069. I exemplen identifieras emulsioner med lågt sidoförhàllande som konventionella emulsioner och deras fysikaliska egenskaper beskrivs i tabell X.

TABELL X Konventionell Medelkorn- Genomsnittligt emulsion diameter sidoförhållande nr (um) Cl l,1 3:1 C2 0,4-0,8 3:1 C3 0,8 3:1 C4 1,5 3:1 C5 0,4-0,5 3:1 C6 0,4-0,8 3:1 Fyra silverbromojodidemulsioner med skivformade korn (högt sidoförhàllande) framställdes enligt metoder som motsvarar de som beskrivits i exemplen som hänför sig till känslighet/kornighetsförbättringar. De fysi- kaliska egenskaperna hos dessa emulsioner beskrivs i tabell XI. 450 795 120 TABELL XI Skivformade korn» >-~~t ^ ~ - ' ~ - -- Emulsion Ungefärlig med skiv- Ungefärlig genomsnitt- % av formade medeldia- Tjocklek lig sidoför- projicerad _ korn meter hållande area * nr (um) (um) _ ..

Tl 7,5 20,19 40:l 565 Tz 3,0 ._.o,o7 4o=1 >so ' T3 2,4 50,09 27:l >70 T4 1,6 ¿0,06 27:l >70 De ovan beskrivna silverbromojodidemulsionerna (Cl~C6 och Tl-T4) belades sedan i en serie flerskiktade element. De specifika variationerna anges i tabellerna som innehåller resultaten. Fastän emulsionerna var ke- miskt och spektralt sensibiliserade, är sensibilisering inte nödvändig för att åstadkomma de observerade skär- peresultaten.

GEMENSAM STRUKTUR A Täckskikt Snabbt blàkänsligt, gulfärgämnesa1strande_skikt Långsamt blåkänsligt, gulfärgämnesalstrande skikt Mellanskikt (gulfilterskikt) Snabbt grönsensibiliserat, magentafärgämnesalstrande skikt Mellanskikt Snabbt rödsensibiliserat, cyanfärgämnesalstrande skikt Mellanskikt vi 1 Långsamt grönsensibiliserat, magentafärgämnesalstrande skikt Mellanskikt Långsamt rödsensibiliserat, cyanfärgämnesalstrande skikt /////ST0MME////./..H 10 15 20 25 450 7931 \ 121 EXPONERING OCH FRAMKALLNINGSBEHANDLING Proverna exponerades och framkallades, såsom beskrivs i det följande. Skärpebestämningarna gjordes genom bestäm- ning av modulationsöverföringsfunktionerna (Modulation Transfer Functions (MTF)). Denna metod är känd inom tek- niken, se t ex Journal of Applied Photographic Engine- ering, 6 (l):l-8, 1980.

MTF för rött ljus erhölls genom att exponera fler- skiktsbeläggningarna under l/15 s vid 60 % modulation med användning av ett Wratten 29 filter och ett gràfilter med densiteten 0,7. Gröna MTF erhölls genom exponering under 1/15 s vid 60 % modulation tillsammans med ett Wratten 99 filter.

Framkallningsbehandling skedde medelst färgnegativ- förfarandet C-41, som beskrivs i British Journal of Photography Annual 1979, sid 204. Framkallningstiden var 3-1/4 min vid 3s°c (1oo°1=). efter framkanninqsbehana- ling bestämdes sammanmultiplicerade modulationsöverfö- ringsvärden (Cascaded Modulation Transfer = CMT) pà kant- skärpa vid 16 mm förstoring från MTF-kurvorna.

RESULTAT Sammansättningen hos kontroll- och experimentbelägg- ningarna jämte CMT-skärpevärdena för röda och gröna expone- ringar anges i tabell XII. 450 793 122- TABELL xII Skärpa hos struktur A, som varierats med avseende på innehållet av konventionella emulsionsskikt och emul- sionsskikt med skivformade korn Beläggning Fy cl cl T-1 T-1 T-1 T-1 T-1 SY C2 C2 T-2 T-2 T-2 T-2 T-2 EM C3 T-3 T-3 T-3 C3 T-2 T-2 Fc _ c4 c4 c4 c4 c4 c4 f-2 C5 T-4 T-4 C5 C5 C5 ' C5 SC C6 C6 C6 C6 C6 C6 C6 Röd CMT Kantskärpa 79,7 78,7 82,7 84,0 83,1 85,3 86,3 A CMT Enheter ---- -1,0 +3,0 +4,3 +3,4 +5,5 +6,6 Grön CMT Kantskärpa 86,5 87,8 93,1 92,8 .90,l 92,8 92,1 A CMT Enheter --- +2,3 +6,6 +6,3 +3,5 +5,3 +5,6 Såsom framgår av tabell XII, kan placering av emul- sioner med skivformade korn i flerskiktade färgbelägg- ningar oväntat leda till en minskning i skärpa. Vid be- traktning av röd CMT kantskärpa observeras att beläggning 2 som innehåller två skikt med skivformade korn, är mindre skarp (-1,0 CMT-enheter) än kontrollbeläggning 1, som är en helt konventionell emulsionsstruktur. På motsvaran- de sätt är beläggning 3 (fyra skikt med skivformade korn) mindre skarp än beläggning 4 (tre skikt med skivformade korn) med 1,3 CMT-enheter och mindre skarp än beläggning 5 (två skikt med skivformade korn) med 0,4 CMT~enheter.

Emellertid visar beläggningarna 6 och 7 att man genom _ riktig placering av specifika emulsioner med skivformade korn (observera att beläggning 6 är skarpare i röd CMT- -kantskärpa än beläggning 4 med l,3 enheter) i skikt när- mast källan för exponeringsstràlning, kan uppnå mycket c m), IU 450 793ß \ 123 betydande förbättringar jämfört med kontrollbeläggningen, som endast innehåller konventionella emulsioner. Såsom framgår av tabell VII är beläggning 6 6,3 gröna CMT-enhe- ter skarpare än beläggning l och beläggning 7 6,6 röda CMT-enheter skarpare än beläggning l.

GEMENSAM STRUKTUR B Täckskikt Snabbt blàkänsligt,_gulfärgämnesalstrande_skik§_,, Långsamt bläkäns1iqt.equlfärqämnesalstrande.sk1kt__ Mellanskikt (qulfilterskiktl._H.._r._l__ Snabbt grönsensibiliserat, magentafärgämnesalstrande skikt Långsamt grönsensibiliserat, magenta färgämnesalstrande skikt Mellanskikt Snabbt rödsensibiliserat, cyanfärgämnesalstrande skikt Långsamt rödsensibiliserat, cyanfärgämnesalstrande skikt Mellanskikt / / / / / 5 T 0 M M E /d/ / / /,e..

Efter beläggning exponerades de fotografiska fler- färgselementen med gemensam struktur B och framkallnings- behandlades i enlighet med det förfarande som beskrivits i det föregàende exemplet. Sammansättningsvariationerna hos kontroll- och experimentbeläggningarna jämte CMT- kantskärpevärdena anges i tabell XIII. 450 795 124 TABELL-XIII~ Skärpa hos struktur B, som varierats med avseende på innehållet av konventionella emulsionsskikt emulsionsskikt med skivformade korn Beläggning ' ? nr .. ,. . . . . . . . V . , . l . . . . . . . . . . , . . . > . . . . . V . . . . .

FY Cl Cl T-l T-l Ä SY C2 C2 T-2 T-2 2 FM C3 T-3 T-3 C3 SM CS T-4 T-4 CS FC C4 C4 C4 C4 SC C6 C6 C6 C6 Röd CMT Kantskärpa 80,0 78,4 83,9 82,8 A CMT Enheter ~--- -1,6 +3,9 +2,8 Grön CMT Kantskärpa 87,3 88,9 94,3 92,3 A CMT Enheter --- +l,6 +7,0 +5,0 värdena i tabell XIII belyser gynnsamma förändringar i skärpa hos fotografiska material som kan erhållas genom användning av emulsioner med skivformade korn, vilka emulsioner ligger närmst källan för exponeringsstrålning, och skadliga förändringar när emusionerna med skivformade korn i mellanskikt ligger under ljusspridande emulsions- skikt.

GEMENSAM STRUKTUR C Snabbt magenta :w Långsamt magenta / / / / / 5 T 0 M M E .V/ / / / / Två monokroma element, A (kontroll) och B (exempel), framställdes genom att belägga snabba och långsamma magen- taskiktsformuleringar på en filmstóme. ul 450 795' i 125 TABELL XIV Emulsioner Element A~ Element B- Skikt~ C3 T3 Snabbt magenta C5 T4 Långsamt magenta De monokroma elementen utvärderades sedan med avse- ende på skärpa i enlighet med den metod som beskrivits för de tidigare exemplen med följande resultat.

TABELL XV Element CMT-kantskärpa (16 mm) A (Kontroll) 93,9 B (Emulsion med skivformade korn) 97}3 EXEMPEL, SOM BELYSER REDUCERAD HÖGVINKELSPRIDNING GENOM EMULSIONER MED SKIVFORMADE KORN MED HÖGT SIDOFÖRHÅLLANDE För att åstadkomma en särskild illustration av den reducerade högvinkelspridningen hos emulsioner med skiv- formade korn med högt sidoförhàllande enligt uppfinningen jämfört med emulsioner med ej skivformade korn med samma genomsnittliga kornvolym, utnyttjades det kvantitativa vinkelljusspridningspåvisningsförfarande som beskrivits ovan med hänvisning till fig 4. Emulsionen med skivfor- made korn med högt sidoförhállande i enlighet med före- liggande uppfinning bestod av dispergeringsmedium och skivformade korn med en medeldiamter av 5,4 um och en medeltjocklek av 0,23 um samt ett genomsnittligt sidoför- hållande av 23,5:l. Mer än 90 % av kornens projicerade area utgjordes av de skivformade kornen. Medelkornvolymen var 5,61 um3. En kontrollemulsion utan skivformade korn utnyttjades, vilken hade en medelkornvolym av 5,57 um3.

(Vid upplösning i sfärer med samma volym, dvs ekvivalenta sfärer, hade båda emulsionerna nästan samma korndiametrar).

Båda emulsionerna hade en total transmittans av 90 % när de nedsänktes i en vätska med ett motsvarande bryt- ningsindex. Varje emulsion var belagd på en transparent 10 15 450 795 126 stomme med en silvertäckning av 1,08 g/m2.

Såsom mera speciellt anges i tabell XVI, mottogs lägre procentandelar totalt transmitterat ljus över pàvisningsytområdena, som står emot varandra med en vin- kel Q upp till värden på Q av 84° med emulsionen med skivformade korn med högt sidoförhållande enligt uppfin- ningen jämfört med kontrollemulsionen med motsvarande genomsnittliga kornvolym. Av tabell XVI framgår även att samlingsvinkeln för båda emulsionerna vara betydligt under 60. Sålunda kan ingendera emulsionen anses vara en grumlig emulsion med avseende på sina ljusspridnings- egenskaper. När Q var 700 uppvisade emulsionen enligt föreliggande uppfinning endast halva högvinkelspridningen hos kontrollemulsionen.

TABELL xvl Procent transmitterat ljus inom vinkeln é Emulsion med Skiv- Emulsion utan skiv- Procent- formade korn formade korn tuell Q (exempel) (kontroll) >-- reduktion 3o° 2 6 67 so° 5 is 67 7o° 12 24 so ao° zs 33 24 s4° 40 40 o EXEMPEL, SOM BELYSER BLÅ SPEKTRALSENSIBILISERING HOS EN EMULSION MED SKIVFORMADE KORN En silverbromojodidemulsion (3 Mä jodid) med skiv- formade korn framställdes pà följande sätt: Till 3,0 liter av en 1,5 % gelatin, 0,17 M kalium- bromidlösning vid 60oC sattes under omröring och genom dubbelstråle 4,34 M kaliumbromid i en 3 % gelatinlösning och 4,0 M silvernitratlösning under en tidsperiod av 2,5 min under upprätthållande av ett pBr av 0,8 och en förbrukning av 4,8 % av totalt använt silvernitrat. n) 10 15 20 25 30 35 450 793 \ 1 127 Tillförseln av bromidlösning avbröts sedan och tillför- seln av silvernitratlösningen fortsattes under 1,8 min tills ett pBr av 1,3 uppnàddes med en förbrukning av 4,3 % av använt silvernitrat. En 6 % gelatinlösning, som innehöll 4,0 M kaliumbromid och 0,12 M kaliumjodid, kördes sedan samtidigt med silvernitratlösningen under 24,5 min under upprätthållande av ett pBr av 1,3 i ett accelererat flöde (2,0X från start till slut) (med en förbrukning av 87,1 % av totalt använt silvernitrat).

Tillförseln av bromidlösning avbröts och tillförseln av silvernitratlösningen fortsattes under 1,6 min vid en hastighet som förbrukade 3,8 % av totalt använt silvernitrat, tills ett pBr av 2,7 uppnàddes. Emulsionen kyldes sedan till 3ScC, 279 g ftalaterat gelatin löst i 1,0 liter destillerat vatten tillsattes och emulsionen koagulationstvättades. Den erhållna silverbromojodid- emulsionen (3 M% jodid) hade en medelkorndiameter av ca 1,0 um, en medeltjocklek av ca 0,10 um, vilket gav ett sidoförhållande av ca lO:l. De skivformade kornen svarade för mer än 85 % av den totala projicerade arean hos silverhalogenidkornen som förelåg i emulsionsskiktet.

Emulsionen sensibiliserades kemiskt med natriumtiocyanat, natriumtiosulfat och kaliumtetrakloroaurat.

BELÄGGNING 1 En del av den kemiskt sensibiliserade emul- sionen belades på en cellulosatriacetatfilmstome. Emul- sionsbeläggningen utgjordes av skivformade silverbromo- jodiakorn (1,o8 g Ag/m2) och gelatin (2,9 g/m2), vartill hade satts den magentafärgämnesalstrande kopplaren 1-(6- -kloro-2,4-dimetylfenyl)-3-[0-(m-pentadecylfen0Xi)bvfiyr- amido]-5-pyrazolon (0,79 g/m2), 2-oktadecyl-5-sulfohydro- kinon (1,69 g/mol Ag) och 4-hydroxi-6-metyl-1,3,3a,7-tetra- azainden (3,62 g/mol Ag).

BELÄGGNING 2 Én andra del av silverbromojodidemulsionen med skivformade korn spektralsensibiliserades för blått ijus genom tilisättning av ax 1o°4 mol/mol Ag av anhydro- -5,6-dimetoxi-5-metyltio-3,3'-di(3-sulfopropyl)tiBCYaDífl' -hydroxid, trietylaminsalt (Amax 490 nm). Den Spektral- 10 15 20 25 30 35 450 795 128 sensibiliserade emulsionen bildades sedan med användning av samma magentafärgämnesalstrande kopplare som i belägg- ning l och belades såsom angivits ovan.

Beläggningarna exponerades under l/25 s genom en o-3,0 densitet etegkii med en soo w s4oo°K voiframijus- källa. Framkallningsbehandling utfördes under 3 min i en färgframkallare lav den typ som beskrivs i British Journal of Photography Annual, 1979, sid 204-206. ¿ Beläggning 2 uppvisade en fotografisk känslighet som var 0,42 log E snabbare än beläggning 1, och uppvi- sade en effektiv ökning i känslighet som kunde hänföras till blásensibiliseríng.

EXEMPEL, SOM ILLUSTRBRAR SENSIBILISERING AV EN SILVER- KLORIDEMULSION MED SKIVFORMADE KORN MED HÖGT SIDOFÖR- H3 HÅLLANDE En silverkloridemulsion med skivformade korn med högt sidoförhállande framställdes såsom följer: I ett reaktionskärl placerades 2,0 liter av en lös- ning, som innehöll 0,63 % poly(3-tiapentylmetakrylat-co- -akrylsyra-co-2-metakryloyloxietyl-1-sulfonsyra, natrium- salt) och 0,35 % adenin. Lösningen var också 0,5 M med avseende på kalciumklorid och 0,0l25 M med avseende på netriumbremia. pa juetereaee till 2,6 vid s5°c. T111 reaktionskärlet sattes en 2,0 M kalciumkloridlösning och 2,0 M silvernitratlösning genom dubbelstråletill- sättning under en tidsperiod av l min vid en konstant flödeshastighet, som förbrukade 1,2 % av det totalt använda silvernitratet. Tillsättningen av lösningen fort- sattes sedan under l5 min med ett accelererat flöde (2,33X från start till slut) under förbrukning av 28,9 % av totalt använt silvernitrat. pCl hölls under hela framställningen vid det värde som avlästes i reaktions- .m kärlet l min efter början av tillsättningen. Lösning- arna tillsattes sedan under ytterligare 26 min vid en konstant flödeshastighet under förbrukning av 70,0 % av totalt använt silvernitrat. En 0,2 M natriumhydroxid- lösning tillsattes långsamt under den första tredjedelen 10 l5 20 25 30 35 450 793 129 av utfällningen för att hålla pH vid 2,6 vid SSOC. Totalt förbrukades 2,6 moler silvernitrat under utfällningen.

Emulsionens skivformade korn hade en diameter av 4,0-4,5 um, en medeltjocklek av 0,28 um, ett genomsnitt- ligt sidoförhållande av l5:l och svarade för mer än 80 % av den totala projicerade arean. De skivformade kornen var dodekaedriska, vilket antydde förekomsten av {ll0}- och {lll}-kanter.

AgCl-emulsionen med skivformade korn uppdelades i 4 delar. Del A sensibiliserades inte kemiskt eller spektralt och belades på en polyesterfilmstomme i en mängd av 1,07 g silver/m2 och 4,3 g gelatin/m2.

Del B sensibiliserades på följande sätt. Guldsulfid (1,0 mg/mol Ag) tillsattes och emulsionen hölls under 5 min vid 65°C. Emulsionen spektralsensibiliserades med anhydro-5-kloro-9-etyl-5'-fenyl-3,3'-bis(3-sulfopropyl)- oxakarbocyaninhydroxid, natriumsalt (0,75 mmol/mol Ag) under 10 min vid 40°C och belades sedan liksom del A.

Den kemiska och spektrala sensibiliseringen var optimal för de använda sensibiliseringsmedlen.

Del C och D sensibiliserades optimalt. Till del C sattes 0,75 mmoler/mol Ag av anhydro-5-kloro-9-etyl- -5'-fenyl-3,3'-bis(3-sulfopropyl)oxakarbocyaninhydroxid, natriumsalt och emulsionen hölls under 10 min vid 40oC.

Därefter tillsattes en 3,0 mol% NaBr-lösning baserat på den totala silverhalogeniden, och emulsionen hölls under 5 min vid 40%. Därefter tillsattes Nazszoysnzo (5 mg/mol Ag), NaSCN (l600 mg/mol Ag) och KAuCl4 (5 mg/mol Ag) och emulsionen hölls under 5 min vid 65°C före be- läggning. Del D sensibiliserades pà samma sätt som del C, bortsett att 10 mg Na2S203.

Beläggningarna exponerades under l/50 s med en 600 W 5500°K volframljuskälla och framkallningsbehandlades under l0 min vid 2000 i en N-metyl-p-aminOfenolsulfat- 5H2O användes per mol Ag. -askorbinsyra-ytframkallare, De sensitometriska resulta- ten ges nedan. 450 793 130 TABELL XVII Relativ Sensibilisering känslighet- 'pmina Del A Ingen ---X 0,05 Del B Au2S + Färgämne ---2 0,05 Del C Färgämne + NaBr + 277 0,06 [S + SCN + Au] Del D Färgämne + NaBr + 298 0,13 [S + SCN + Au] x Under betingelserna för detta försök lyckades maximumdensiteten inte nå känslighetens tröskel- nivå av 0,1 över slöja. Under varierade expone- rings- och framkallningsbehandlingsbetingelser erhölls emellertid bildalstring med del A och del B. Vid 365 nm exponeringar var del A och del B ca 2 log E (200 relativa känslighetsen- heter) långsammare än delarna C och D.

Tabell XVII belyser den överlägsna känsligheten hos de optimalt sensibiliserade emulsionerna i enlighet med föreliggande uppfinning.

EXEMPEL, SOM BELYSER EN EMULSION MED SKIVFORMADE KORN MED INRE LATENT BILD Till 5,0 liter ev en 0,9 % geletlnlöening via so°c, justerad till ett pBr av 1,3 med natriumbromid och inne- hållande 2,44 X 10-4 moler av en 0,026 um silverjodidymp- kornsemulsion, sattes under omröring och medelst dubbel- stràle en 1,25 M natriumbromidlösning och en 1,25 M silvernitratlösning under en tidsperiod av l min med en neetighet av som förbrukade 0,1 % ev det via utfall- ningen totalt använda silvernitratet. Under bibehållande av pBr 1,3 tillsattes natriumbromiden och silvernitratet sedan under en tidsperiod av lO,9 min i ett accelererat flöde (29,4X från start till slut), med en förbrukning av 17,2 % av totalt använt silvernitrat. Under bibehål- lande av pBr 1,3 tillsattes sedan en 5,0 M natriumbromid- lösning och en 5,0 M silvernitratlösning medelst dubbel- up u' 10 15 20 25 30 35 Ä 131 stràle under 13,9 min med utnyttjande av accelererat flöde (2,2X från start till slut) och under förbrukning av 68,8 % av totalt använt silvernitrat. pBr justerades sedan till 2,8 genom tillsats av 5,0 M silvernitratlös- ning under en tidsperiod av 4 min, varvid förbrukades ll,0 % av totalt använt silvernitrat. Emulsionen kyldes till 3S°C och pBr justerades till 3,0 genom tillsätt- ningen av silvernitratlösning, varvid förbrukades 2,9 % avltotalt använt silvernitrat. Omkring 4 moler silver- nitrat användes vid utfällningen av dessa korn. ben erhållna silverbromojodidemulsionen med skiv- formade korn hade en medelkorndiameter av 2,8 um, en medeltjocklek av 0,09 um och ett genomsnittligt sido- förhållande av 3l:l.

Emulsionen sensibiliserades sedan kemiskt pà följande sätt. pH justerades till 4,0 och pAg till 6,0 vid BSOC.

Därefter tillsattes 3,0 mg natriumtiosulfatpentahydrat per mol Ag och 3,0 mg kaliumtetrakloroaurat per mol Ag och emulsionen upphettades till 80oC och hölls under 20 min.

Vid 35°C justerades 2,5 liter av en 0,4 % gelatin- lösning innehållande 0,20 mol silver av den ovan beskriv- na silverbromojodiden med skivformade korn till pH 6,0.

Temperaturen ökades sedan till 800 C och pBr justerades till 1,6. Under upprätthållande av detta pBr tillsattes en 2,5 M natriumbromidlösning och 2,5 M silvernitrat- lösning medelst dubbelstrále under en tidsperiod av 28 min i ett accelererat flöde (6,6X från start till slut) under förbrukning av 78,7 % av det totala silver- nitrat som användes under denna utfällnig. Silvernitrat- lösningen tillsattes sedan med konstant hastighet under en tidsperiod av 9,5 min tills ett par av 3,0 uppnàddes, varvid förbrukades 21,3 % av totalt använt silvernitrat.

Totalt tillsattes omkring 0,8 moler silvernitrat vid denna utfäiining. Emuisionen »kyiaes till 35%, 30 g ftalaterat gelatin tillsattes och emulsionen koagula- tionstvättades 2 ggr. 450 798,3 10 15 20 25 30 35 450 793 132 Den erhållna, invändigt sensibilíserade AgBrI-emul- sionen med skivformade korn hade en medelkorndiameter av 5,5 um, en medelkorntjocklek av 0,14 um och ett genom- snittligt sidoförhàllande av ca 40:l. De skivformade kornen svarade för 85 % av den totala projicerade arean hos silverhalogenidkornen.

Emulsionen spektralsensibiliserades sedan genom tillsättning av 502 mg/mol Ag av anhydro-5-kloro-9-etyl- -5'-fenyl-3'-(3-sulfobutyl)-3-(3-sulfopropyl)-oxakarbo- cyaninhydroxid, natriumsalt och 144 mg/mol Ag av anhydro- -ll-etyl-1,1'-bis-(3-sulfopropyl)naft[l,2-d]oxazolokarbo- cyaninhydroxid, natriumsalt. Dessutom tillsattes en 3,0 mol% natriumjodidlösning, baserat på total silver- halogenid, till den spektralsensibiliserade emulsionen.

Den invändigt sensibiliserade emulsionen med skiv- formade korn belades sedan på en polyesterfilmstomme i en mängd av 2,15 g silver/m2 och 10,4 g gelatin/m2.

Beläggningen exponerades under l/100 s genom en konti- nuerlig kil med densiteten 0-4,0 (plus Wratten l2-filter) med en 600 W SSOOOK volframljuskälla och framkallningsbe- handlades under 6 min vid ZOOC i en N-metyl-p-aminofenol- sulfat-hydrokinonframkallare, som innehöll kaliumjodid.

Den erhållna inre negativa bilden uppvisade god särskilj- ning med en minimumdensitet av 0,20 och en maximumdensi- tet av 1,36.

EXEMPEL, SOM ILLUSTRERAR EGENSKAPERNA HOS SILVERBROMIDER A. EMULSIONSFRAMSTÄLLNINGAR EMULSION l SEXEMPEL) Till 8,0 liter av en väl omrörd vattenhaltig ben- gelatinlösning (l,5 vikt%), som var 0,14 molar med av- seende på kaliumbromid, sattes medelst dubbelstråletill- sättning vid konstant flöde en 1,15 molar kalíumbromid- och 1,0 molar silvernitratlösning under 2 min vid pBr 0,85 vid 60°C under förbrukning av 2,3 % av totalt använt silver. En 2,0 molar silvernitratlösning tillsattes sedan vid konstant flöde under ca S min tills pBr 1,2 via so°c uppnàdaes med en förbrukning av 5,7 % av tøtait 10 15 20 25 30 35 450 79Éi ï l33 använt silver. En 2,3 molar kaliumbromidlösning och en 2,0 molar silvernitratlösning tillsattes med dubbelstràle- tillsättning under utnyttjande av accelerat flöde (5,6X från start till slut) under 25,6 min vid ett reglerat pBr av 1,2 vid 60°C under förbrukning av 49,4 % av totalt använt silver. Därefter tillsattes en 2,0 molar silver- nitratlösning vid konstant flöde under 5,4 min tills pAg 8,25 vid 60°C uppnàddes under förbrukning av 7,7 % av totalt använt silver. En 2,3 molar kaliumbromid- lösning och en 2,0 molar silvernitratlösning tillsattes medelst dubbelstràletillsättning vid konstant flöde under 49,4 min vid ett reglerat pAg av 8,25 vid 60°C under förbrukning av 34,9 % av totalt använt silver. Omkring 11,3 moler silver användes för att framställa denna emuision. Efter utfäiining kyiaes emuisionen till 4o°c, 2,2 liter ftalaterad gelatinlösning (lS,3 vikt%) till- sattes, och emulsionen tvättades genom koagulationsför- farandet enligt Yutzy och Russell i amerikanska patentet 2 614 929. Därefter tillsattes l,9 liter bengelatinlösning (l3,5 vikt%) och emulsionen justerades till pH 5,5 och pAg 8,2 vid 4o°c.

Den erhållna silverbromidemulsionen hade en medel- korndiameter hos de skivformade kornen av 1,67 um och en medeltjocklek av 0,10 um samt ett genomsnittligt sido- förhållande av l6,7:l, och de skivformade kornen svarade för mer än 95 % av den projicerade arean.

EMULSION 2 EXEMPEL) Till 6,0 liter av en väl omrörd vattenhaltig ben- gelatinlösning (1,5 vikt%), som var 0,14 molar med av- seende på kaliumbromid, sattes medelst dubbelstråletill- sättning en l,lS molar kaliumbromidlösníng och 1,0 molar silvernitratlösning under 2 min under ett konstant flöde vid pBr 0,85 vid 65°C under förbrukning av 1,6 % av totalt använt silver. Efter en hålltid av 0,5 min vid pBr 0,85 vid 65°C tillsattes en 2,0 molar silvernitrat- lösning under ca 7,5 min tills pBr 1,23 vid 65°C upp- nåddes under förbrukning av 6,0 % av totalt använt silver- 10 15 20 25 30 35 450 793 134 En 2,3 molar kaliumbromidlösning och en 2,0 molar silver- nitratlösning tillsattes vid ett reglerat pBr av 1,23 vid 65°C genom dubbelstràletillsättning under 25,5 min med utnyttjande av accelererat flöde (5,6X fràn start till slut) under förbrukning av 29,8 % av totalt använt silver. En 2,0 molar silvernitratlösning tillsattes vid konstant flöde under ca 6,5 min tills pAg 8,15 vid 65°C uppnåddes under förbrukning av 6,4 % av totalt använt silver. Därefter tillsattes en 2,3 molar kaliumbromid- lösning och en 2,0 molar silvernitratlösning genom dubbel- stråletillsättning under 70,8 min vid konstant flöde vid pAg 8,15 vid 65°c under förbrukning av 56,2 % av totalt använt silver. Omkring 10 moler silver användes för att framställa denna emulsion. Efter utfällning kyides emuisionen till 4o°c, 1,65 lirar av en fralararaa gelatinlösning (l5,3 vikt%) tillsattes, och emulsionen tvättades 2 ggr genom koagulationsförfarandet enligt Yutzy och Russell i det amerikanska patentet 2 614 929.

Därefter tillsattes 1,55 liter av en bengelatinlösning (l3,3 vikt%) och emulsionen justerades till pH 5,5 och pag 8,3 vid 4o°c.

Den erhållna AgBr-emulsionen hade en medelkorndia- meter hos de skivformade kornen av 2,08 um och en medel- tjocklek av 0,12 um samt ett genomsnittligt sidoförhål- lande av l7,3:l, och de skivformade kornen svarade för mer än 95 % av den projicerade arean.

EMULSION 3 (EXEMPEL) Till 8,0 liter av en väl omrörd vattenhaltig ben- gelatinlösning (1,5 vikt%), som var 0,14 molar med av- seende pà kaliumbromid, sattes genom dubbelstràletillsätt- ning vid konstant flöde en 1,15 molar kaliumbromidlös- m ning och en 1,0 molar silvernitratlösning under 2 min vid ett reglerat pBr av 0,85 vid 60°C under förbrukning av 3,6 % av totalt använt silver. En 2,0 molar silver- ° nitratlösning tillsattes sedan vid konstant flöde under ca 5 min tills pBr 1,2 vid GOOC nåddes under förbrukning av 8,8 % av totalt använt silver. En 2,3 molar kalium- lO. 15 20 25 30 35 450 793 135 bromidlösning och en 2,0 molar silvernitratlösning till- sattes genom dubbelstråletillsättning under utnyttjande av accelererat flöde (5,6X fràn start till slut) under 25,5 min vid ett reglerat pBr av 1,2 vid 6000 under för- brukning av 75,2 % av totalt använt silver. Därefter tillsattes en 2,0 molar silvernitratlösning vid konstant flöde under 5,73 min tills pAg 7,8 vid 60°C uppnáddes under förbrukning av 12,4 % av totalt använt silver.

Omkring 7,4 moler silver användes för att framställa denna emulsion. Efter utfällning kyldes emulsionen till 40°C, 1,4 liter av en ftalaterad gelatinlösning (lS,3 vikt%) tillsattes, och emulsionen tvättades genom koagulations- förfarandet enligt Yutzy och Russell i det amerikanska patentet 2 614 919. Därefter tillsattes 1,3 liter av en bengelatinlösning (l3,5 vikt%) och emulsionen justera- des till pH 5,5 och pAq 8,2 vid 4o°c.

Den erhållna silverbromidemulsíonen hade en medel- korndiameter hos de skivformade kornen av 1,43 um och en medeltjocklek av 0,07 um samt ett genomsnittligt sidoförhållande av 20,4:l, och de skivformade kornen svarade för mer än 95 % av den projicerade arean.

EIULSION 4 sï-IXEMPEL) Till 4,5 liter av en väl omrörd vattenhaltig ben- gelatinlösning (O,75 vikt), som var 0,14 molar med av- seende på kaliumbromid, sattes genom dubbelstráletill- sättning en 0,39 molar kaliumbromid- och en 0,10 molar silvernitratlösning under 8 min vid konstant flöde vid pBr 0,85 vid SSOC under förbrukning av 3,4 % av totalt använt silver. Efter en hålltid av 0,5 min vid pBr 0,85 vid 55°C tillsattes en 2,0 molar silvernitratlösning under ca 18 min vid konstant flöde tills pBr 1,23 vid SSOC uppnàddes under förbrukning av 15,4 % av totalt använt silver. En 2,3 molar kaliumbromid- och en 2,0 molar silvernitratlösning tillsattes vid ett reglerat pBr av l,23 vid SSOC genom dubbelstråletillsättning under 27 min under utnyttjande av accelererat flöde (5,6X från start till slut) under förbrukning av 64,1 % av totalt använt lO 15 20 25 30 35 450 793 136 silver. Därefter tillsattes en 2,0 molar silvernitrat- lösning vid ett konstant flöde under ca 8 min tills pAg 8,0 vid 55°C uppnâddes under förbrukning av 17,1 % av totalt använt silver. Omkring 4,7 moler silver användes för att framställa denna emulsion. Efter utfällning kyl- des emulsionen till 40°C, 0,85 liter av en ftalaterad gelatinlösning (l5,3 vikt%) tillsattes, och emulsionen tvättades 2 ggr med koagulationsförfarandet enligt Yutzy och Russell i det amerikanska patentet 2 614 929. Där- efter tillsattes 0,8 liter av en bengelatinlösning ' (l3,3 vikt%) och emulsionen justerades till pH 5,5 vid pAg 8,3 vid4o°c Den erhållna AgBr-emulsionen hade en medelkorndia- meter hos de skivformade kornen av 2,09 um och en medel- tjocklek av 0,08 um och ett genomsnittligt sidoförhål- lande av 26,l:l, och de skivformade kornen svarade för mer än 95 % av den projicerade arean.

EMULSION 5 QXEMPEL) Till 6,0 liter av en väl omrörd vattenhaltig ben- gelatinlösnig (1,5 vikt%), som var 0,14 molar med av- seende på kaliumbromid, sattes genom dubbelstråletill- sättning vid konstant flöde i en 1,15 molar kaliumbromid- lösning och 1,0 molar silvernitratlösning under 16 min vid ett reglerat pBr av 0,85 vid 55°C under förbrukning av 3,4 % av totalt använt silver. En 2,3 molar kalium- bromidlösning och en 2,0 molar silvernitratlösning till- sattes sedan genom dubbelstråletillsättning under ut- nyttjande av accelererat flöde (5,0X från start till slut) under ca 25 min vid ett reglerat pBr av 0,85 vid 55°C under förbrukning av 64,4 % av totalt använt silver.

En 2,0 molar silvernitratlösning tillsattes vid konstant flöde under ca 15 min tills pAg 0,8 vid 55°C uppnàddes under förbrukning av 32,2 % av totalt använt silver. Om- kring 4,66 moler silver användes för att framställa denna emuision. Efter utfäuning kymes emulsionen till 4o°c, 0,85 liter av en ftalaterad gelatinlösning (l5,3 vikt%) tillsattes, och emulsionen tvättades med koagulations- förfarandet enligt Yutzy och Russell i det amerikanska v” 10 15 20 25 30 35 450 793 s 137* patentet 2 614 919. Därefter tillsattes 0,8 liter av en bengelatinlösning (l3,3 vikt%) och emulsionen juste- raaes till pa s,s och pm; 5,1 via 4o°c.

Den erhållna silverbromidemulsionen hade en medel- korndiameter hos de skivformade kornen av 2,96 um och en medeltjocklek av 0,08 um samt ett genomsnittligt sido- förhâllande av 37:l, och de skivformade kornen svarade för mer än 95 % av den projicerade arean.

EMULSION A (KONTROLL) Till 2,2 liter av en omrörd vattenhaltig ftalaterad gelatinlösing (4,54 vikt%) vid pH 5,6 sattes genom dubbel- stráletillsättníng vid ett reglerat pAg av 8,3 vid 700C en vattenhaltig 3,5 molar kaliumbromidlösning och en vattenhaltig 3,5 molar silvernitratlösning. Halogenid- och silversaltlösningarna tillsattes stegvis i enlighet med det förfarande som beskrivs i H.S. Wilgus DT 2 107 ll8 i sju 4-minutersomgàngar med ökade flöden av ca X (dvs ingen flödeshastighetsökning), 2,3X, 4X, 6,3X, 9X, l2,3X och l6X ml/min från start till slut. Omkring 7,0 moler silver användes för att framställa denna emulsion. Efter utfällning tillsattes 0,4 liter av en vattenhaltig ftala- terad gelatinlösning (l0,0 vikt%) vid 40OC och emulsionen tvättades 2 ggr medelst koagulationsförfarandet enligt Yutzy och Russell i det amerikanska patentet 2 614 929.

Därefter tillsattes 2,0 liter av en vattenhaltig bengela- tinlösning (lO,5 vikt%) och emulsionen justerades till pa 5,5 och pAg 8,5 vid 4o°c.

EMULSION B (KONTROLL) Till 2,0 liter vattenhaltig lösning av bengelatin (l,25 vikt%) och ftalaterat gelatin (3,75 vikt%) sattes 558 g (0,6 moler) emulsion A och omrördes vid pH 5,8.

Därnäst tillsattes genom dubbelstrâletillsättning vid ett reglerat pAg av 8,3 vid 70°C en vattenhaltig 3,5 mo- lar kaliumbromidlösning och en vattenhaltig 3,5 molar silvernitratlösninq. Halogenid- och silversaltlösningarna tillsattes stegvis i enlighet med det förfarande som beskrivs av H.S. Wilgus DT 2 107 118 i sju 4-minuters lO 15 20 25 30 35 450 793 138' omgångar med ökade flöden av omkring X, l,2X, l,5X, l,8X, 2,0X, 2,4X respektive 2,7X ml/min från start till slut.

Omkring 6,4 moler silver användes förutom ympkornen för att framställa denna emulsion. Efter utfällning till- sattes 0,65 liter av en vattenhaltig ftalaterad gelatin- lösning (io vika) via 4o°c och emuisionen tvattaaes 2 ggr medelst koagulationsförfarandet enligt Yutzy och Russell i det amerikanska patentet 2 614 929. Därefter tillsattes 2,0 liter av en vattenhaltig bengelatinlösning (l0,5 vikt%) och emulsionen justerades till 5,5 och_pAg 8,5 via 4o°c.

EMULSION C lKONTROLL) Till 2,0 liter av en vattenhaltig lösning av benge- latin (2,8 vikt%) och ftalaterat gelatin (2,2 vikt%) sattes ll69 g (1,3 moler) emulsion B och omrördes vid pH 5,7. Därnäst tillsattes genom dubbelstråletillsättning vid ett reglerat pAg av 8,3 vid 70°C en vattenhaltig 3,5 molar kaliumbomidlösning och en vattenhaltig 3,5 molar silvernitratlösning. Halogenid- och silversaltlösningarna tillsattes stegvis i enlighet med det förfarande som beskrivs i H.S. Wilgus DT 2 107 ll8 i tolv 4-minuters omgångar med ökade flöden av omkring X, l,2X, l,3X, l,5X, l,6X, l,8X, l,9X, 2,lX, 2,3X, 2,5X, 2,7X respektive 2,9X ml/min från start till slut. Omkring 5,7 moler silver användes, förutom ympkornen, för att framställa denna emulsion. Efter utfällning tillsattes 0,96 liter av en vattenhaltig ftalaterad gelatinlösning (10 vikt%) vid 40oC och emulsionen tvättades 2 gor medelst koagulations- förfarandet enligt Yutzy och Russell i det amerikanska patentet 2,614 929. Därefter tillsattes 2,0 liter av en vattenhaltig bengelatinlösning (l0,5 vikt%) Och emul- sionen justerades till 5,5 och pAg 8,5 vid 40°C.

EMULSION D (KONTROLL) Till 1,3 liter av en vattenhaltig bengelatinlösning (5,07 vikt%) sattes 1395 g (1,4 moler) emulsion C och omrördes vid pH 5,3. Därnäst tillsattes genom till dub- belstràletillsättning vid ett reglerat pAg av 8,3 vid 70°C envattenhaltig 3,5 molar kaliumbromidlösning och 10 15 20 \ 139 en vattenhaltig 3,5 molar silvernitratlösning. Halogenid- och silversaltlösningarna tillsattes med accelererat flöde under 60 min (l,86X frán start till slut) under förbrukning av 89 % av den tillsatta silversaltlösningen.

Därefter tillsattes halogenid- och silversaltlösningarna vid konstant flöde under 5 min med förbrukning av ll % av den tillsatta silversaltlösningen. Omkring 2,l moler silver användes, förutom ympkornen, för att framställa denna emulsion. Efter utfällning tillsattes 0,70 liter av en vattenhaltig ftalaterad gelatinlösning (10 vikt%) vid 40°C och emulsionen tvättades 2 ggr medelst koagula- tionsförfarandet enligt Yutzy och Russel i det amerikan- ska patentet 2 614 929. Därefter tillsattes l,0 liter av en vattenhaitig bengeiatinlösning (1o,s viktæjoch emulsionen justerades till pH 5,5 och pAg 8,5 vid 40°C.

De fysikaliska egenskaperna hOS silverbromidemul- sionerna med skivformade korn och kontroll-silverbromid- emulsionerna sammanfattas i tabell XVIII.

TABELL XVIII Medelkorn- Medelkorn- Sida- Projícerad Bmul- Korn- diameter tjocklek förhàl- area, % för sion form (um) (um) lande skivformade - ~ korn l skiv- 1,67 0,10 l6,7:l >95 formad 2 " 2,08 0,12 l7,2:l >95 3 " l,43 0,07 20,4:l >95 4 " 2,09 0,08 26,l=l >95 5 " 2,96 0,08 37:l >95 A okta- 0,27 x '=l=l xx edrisk B " 0,64 x =l:l xx C " 1,20 x =l:l XX D H 1,30 x =l:l xx x Uppskattad till att vara ungefär lika med korndiametern xx Skivformade korn med en diameter av mer än 0,6 um saknades i huvudsak 450 7930 45 B.

-Ag opt det 0 793 140 BMULSIONSSENSIBILISERING- AgBr-emulsionerna med skivformade korn och kontroll- Br-emulsionerna med oktaedriska korn sensibiliserades imalt kemiskt och därefter optimalt spektralt för gröna området av spektrum i enlighet med betingel- serna i tabell XIX. Alla värden representerar milligram SED sibíliseringsmedel per mol Ag.

-TABELL XIXf Kemisk Sensibilisering x Spektralššnsi_ Emul- Guld Svavel Tiocyanat Hàllti biliseringxx SiOH . . ._ Åmifl. vid., ..C) .Färäämfle 5A Skiv- formade l 3,5 7,0 175 30/70 500 2 5,0 10,0 175 10/70 700 3 5,0 10,0 225 30/70 750 4 5,0 10,0 225 10/70 750 5 4,0 8,0 225 30/70 700 Kon- troll A 10,0 15,0 800 30/70 700 B 3,2 4,8 800 30/70 370 C 0,9 1,35 150 30/70 W 170 D 1,0 1,5 150 30/70 80 x Guld = kaliumtetrakloroaurat 22 Svavel = natriumtiosulfatpentahydrat Tiocyant = natriumtiocyanat Färgämne A = anhydro-5-kloro-9-etyl-5'-fenyl-3'- -(3-sulfobutyl)-3-(3-sulfopropyl)oxakarbocyanin- hydroxid, natriumsalt M 10 15 20 25 30 35 450 79à'* \ 141 C. EMULSIONSBELÄGGNINGAR- AgBr-emulsionerna med skivformade korn och kontroll- -AgBr-emulsionerna belades separat i ett magenta-enkel- skiktsarrangemang på en cellulosatriacetatfilmstomme i en ytmängd av 1,07 g silver/m2 och 2,15 g gelatin/m2.

Beläggningselementet innehöll också en lösningsmedels- dispersion av den magentabildalstrande kopplaren l-(2,4- -di-metyl-6-klorofenyl)-3-[a-(3-nspentadecylfenoxi)butyr- amido]-5-pyrazolon (0,75 g/m2), antislöjmedlet 4-hydroxi- -6-metyl-1,3,3a,7-tetraazainden, natriumsalt (3,6 9/mol Ag), och antifläckmedlet ka1ium-5-sek-oktadecylhydrokinon- -2-sulfonat (3,5 g/mol Ag). Beläggningarna överdrogs med ett geiatintäckskikc (o,s1 g/mz) och häraaaes vid 1,0 % bis-(vinylsulfonylmetyl)eter baserat på den totala gelatinhalten.

D. KÄNSLIGHET/KORNIGHETSJÄMFÖRBLSER Beläggningarna exponerades under l/100 s med 600 W 3000°K volframljuskälla genom en stegkil med densiteten 0~3,0 plus Wratten nr 9-filter Och grâfilter med densite- ten 1,2. Framkallningsbehandling utfördes under varierande tidrymder av mellan 1,5 och 6 min för att uppnå matchade slöjnivåer vid 37,7°C i en färgframkallare av den typ som beskrivs i British Journal of Photography Annual, 1979, sid 204-206.

Både värden pà relativ känslighet och mätningar av kornighet bestämdes oberoende av varandra vid 0,25 densitetsenheter över slöja. Log grönkänslighet mot kor- nighet (rms) X 103 visas i fig 7. Log känslighet är 100 (l-log E), varvid E är exponeringen i meter-kandela-sekun- der vid en_densitet av 0,25 över slöja. Såsom synes upp- visade AgBr-emulsionerna med skivformade korn konsekvent ett överlägset känslighet/kornighetssamband jämfört med kontrollemulsionerna utan skivformade korn.

E. MINUSBLÅ~ TILL BLÅKÄNSLIGHETšSEPARATION- Emulsionerna l, 3, 4 och 5 med skivformade korn jämfördes med kontrollemulsionerna A, B och D utan skiv- formade korn med avseende på minusblå- till blàkänslighets- separation. Emulsionerna sensibiliserades optimalt kemiskt 10 15 20 25 30 35 450 793 142 och spektralt, såsom beskrivits ovan. Emulsionerna bela- des och framkallningsbehandlades på motsvarande sätt som för känslighet/kornjämförelserna_ Exponering för det blå omrâdet av spektrum skedde under en l/100 s med en 600 W SSOOOK volframljuskälla genom en stegkil med densiteten 0-3,0 plus Wratten nr 36 + 38A-filter. Minus- blåexponeringen var densamma, utom att ett Wratten nr 9-filter användes i stället för Wratten n 36 + 38A-filter.

Relativa känslighetsvärden registrerades vid 0,25 densi- tetsenheter över slöja. Sensitometriska resultat ges i tabell XX.

TABELL XX Relativ Relativ Emulsion blåkänslig- minusblå- Akänslighetx nr het (BS) känslighet (MBS-BS) ' (MBS) Skivformad nr l 28 173 145 3 33 192 159 4 43 203 160 5 57 220 163 Kontroll A -- Bl >81 B 37 160 123 D 109 187 78 x mo = 1,00 logi-r Såsom framgår av tabell XX, uppvisar AgBr-emulsioner- na med skivformade korn betydligt högre separation av blákänslighet och minusblàkänslighet. Dessa resultat visar att optimalt minusblàsensibiliserade AgBr-emulsio- ner med skivformade korn med högt sidoförhàllande uppvisar ökad känslighetsseparation i de minusblå och blà spektral- områdena jämfört med optimalt sensibiliserade AgBr-emul- sioner utan skivformade korn. 10 15 20 25 30 35 450 7931 3 143 EXEMPEL, SOM BELYSER EGENSKAPER HOS SILVERBROMOJODIDER MED ENHETLIG JODIDFÖRDELNING A. EMULSIONSFRAMSTÄLLNINGAR EMULSION 1 (Exemgel) Till 30 liter av en väl omrörd, vattenhaltig ben- gelatinlösning (0,8 vikt%), som var 0,10 molar med avse- ende på kaliumbromid, sattes genom dubbelstràletillsätt- ning ett konstant flöde av en 1,20 molar kaliumbromid- *och en 1,2 molar silvernitratlösning under 5 min vid äpBr-l,0 vid 75°C, varigenom 2,40 % av totalt använt silver förbrukades.-En ftalaterad gelatinlösning (2,40 li- 20 vikt%) sattes till reaktionskärlet och ømrördes under l min vid 75°C. Den ovan beskrivna silvernitrat- lösningen tillsattes sedan vid konstant flödeshastighet under ca 5 min tills ett pBr av 1,36 vid 75°C uppnàddes med en förbrukning av 4,80 % av totalt använt Silver.

En vattenhaltig lösning, som innehöll kaliumbromíd (l,06 molar) plus kaliumjodid (0,l4 molar), en vatten- haltig lösning av silvernitrat (1,2 molar) tillsattes genom dubbelstràletillsättning med användning av accele- rerat flöde (2,4X från start till slut) vid pBr l,36 ter, vid 7500 under ca 50 min tills silvernitratlösningen var utarmad, varigenom 92,8 % av totalt använt silver förbrukades. Omkring 20 moler silver användes för att framställa emulsionen. Efter utfällning kyldes emulsionen :in 3s°c, aso g ytterligare ftalaterac genuin tillsat- tes, omrördes väl och emulsionen tvättades 3 ggr genom koagulationsförfarandet enligt Yutzy och Russell (se det amerikanska patentet 2 614 929). Därefter tillsättes 2,0 liter bengelatinlösning (l2,3 vikt% och emulsionen justeraaes till pH 5,5 och pAg till 8,3 via 4o°c.

Den erhållna silverbromojodidemulsionen (88:12) hade en medelkorndiameter hos de skivformade kornen av 2,8 um och en tjocklek av 0,095 um samt ett genomsnittligt sidoförhàllande av 29,5:l. De skivformade kornen svarade för mer än 85 % av den totala projicerade arean hos silver- bromojodidkornen som förelåg i emulsionen. 10 15 20 25 30 35 450 793 144 EMULSION 2(Bxempel) Till 7,5 liter av en väl omrörd bengelatinlösning (0,8 vikt%), som var 0,10 molar med avseende på kalium- bromid, sattes genom dubbelstràletillsättning en 1,20 molar kaliumbromidlösning och en 1,20 molar silvernitratlösning vid konstant flöde under 5 min vid par l,o/s5°c med en förbrukning av 2,4 % av totalt använt silver. Efter till- sättning av en vattenhaltig ftalaterad gelatinlösning (0,7 liter, l7,1 vikt%) omrördes emulsionen under l min vid e5°c. En 1,20 mølar sllvernitretlösnlng tillsattes vid 65oC tills pBr 1,36 uppnåddes med en förbrukning av 4,1 % av totalt använt silver. En halogenidlösning, som innehöll kaliumbromid (l,O6 molar) plus kaliumjodid (0114 mOlär) Samt en 1,20 molar Silvernitratlösning till- sattes genom dubbelstråletillsättning under utnyttjande av accelererat flöde (ZX från start till slut) under 52 min vid par 1,36/s5°c med en förbrukningev 93,5 % av totalt använt silver. Omkring 5,0 moler silver användes för att utfälla denna emulsion. Efter utfällning kyldes emulsionen till 35°C, justerades till pH 3,7 och tvätta- des genom förfarandet enligt Yutzy och Russell (se det amerikanska patentet 2 614 929). Ytterligare ftalaterad gelatinlösning (0,5 liter, 17,6 vikt) tillsattes. Efter omröring under 5 min kyldes emulsionen åter till 35OC/- pH 4,1 och tvättades medelst förfarandet enligt Yutzv och Russell. Därefter tillsattes 0,7 liter vattenhaltig bengelatinlösning (1l,4 vikt%) och emulsionen justerades till pa 5,5 och peg 8,3 vid 4o°c.

Den erhållna silverbromojodidemulsionen (88:12) hade en medelkorndiameter hos de skivformade kornen 2,2 um, en tjocklek av 0,11 um och ett genomsnittligt sidoförhàl- lande av 20:l. De skivformade kornen svarade för mer än 85 % av den totala projicerade arean hos silverbromojodid- kornen som fanns i emulsionen. 10 l5 20 25 30 35 450 793 \ 145 EMULSION 3 (Exempel) Till 7,5 liter av en väl omrörd bengelatinlösning (0,8 vikt%), som var 0,10 molar med avseende pà kalium- bromid, sattes medelst dubbelstråletillsättning en 1,20 molar kaliumbromidlösning och en 1,20 molar silver- nitratlösning vid konstant flöde under 5 min vid pBr 1,0/SSOC, varigenom 2,40 % av totalt använt silver förbru- kades. Efter tillsättning av en ftalaterad vattenhaltig gelatinlösning (0,7 liter, 17,1 vikt%) och omröring under 1 min vid 55°C, tillsattes en 1,20 molar silvernitrat- lösning vid konstant flödeshastighet tills pBr 1,36 uppnàddes med en förbrukning av 4,1 % av totalt använt silver. En halogenidlösning, som innehöll kaliumbromid (l,O6 molar) plus kaliumjodid (0,14 molar), och en 1,20 molar silvernitratlösning tillsattes genom dubbel- stràletillsättning under utnyttjade av accelererat flöde (zx från start till slut) unaer 52 min vid par 1,36/5s°c med en förbrukning av 93,5 % av totalt använt silver.

Omkring 5,0 moler silver användes för att framställa denna emulsion. Efter utfällning kvldes emulsionen till 35°C, justerades till pH 3,7 och tvättades medelst förfa- randet enligt Yutzv och Russell (se det amerikanska paten- tet 2 614 925). Ytterligare ftalaterad gelatinlösning (0,5 liter, 17,6 vikt%) tillsattes. Efter omröring under 5 min kyldes emulsionen åter till 35oC/pH 4,1 och tvät- tades medelst förfarandet enligt Yutzy och Russell. Där- efter tillsattes 0,7 liter vattenhaltig bengelatinlösning (1l,4 vikt%) och emulsionen justerades till pH 5,5 och pag 8,3 vid 4o°c.

Den erhållna silverbromojodidemulsionen (88:12) hade en medelkorndiameter hos de skivformade kornen av 1,7 um, en tjocklek av 0,11 um och ett genomsnittligt sidoförhàl- lande av l5,5:1. De skivformade kornen svarade för mer än 85 % av den totala projicerade arean hos silverbromo- jodidkornen som fanns i emulsionen. lO 15 20 25 30 35 450 793 146 EMULSION 4 (Exempel) Till 7,5 liter av en väl omrörd bengelatinlösning (0,8 vikt%), som var 0,10 molar med avseende på kalium- bromid, sattes medelst dubbelstràletillsättning en 1,20 molar kaliumbromidlösning och en 1,20 molar silver- nitratlösning vid konstant flöde under 2,5 min vid pBr 1,0/ss°c, varigenom 2,40 s av totalt använt silver för- brukades. Efter tillsättning av en vattenhaltig ftala- terad gelatinlösning (0,7 liter, 17,1 vikt%) och omröring änder' l min via ss°c, tillsattes en l,2o molar silver- nitratlösning vid en konstant flödeshastighet tills pBr 1,36 uppnàddes med en förbrukning av 4,1 % av totalt använt silver. En halogenidsaltlösning, som innehöll kaliumbromid (l,06 molar) plus kaliumjodid (0,l4 molar) och en 1,20 molar silvernitratlösning tillsattes medelst dubbelstràletillsättning under utnyttjande av accelererat flöde (2X från start till slut) under 52 min vid pBr 1,36/55°C med en förbrukning av 93,5 % av totalt använt silver. Omkring 5,0 moler silver användes för att fram- ställa denna emulsion. Efter utfällning kyldes emulsionen till 3s°c, jottoraaos till pH 3,7 ooh tvättaoes moaelst förfarandet enligt Yutzv och Russell, det amerikanska patentet 2 6l4 929. Ytterligare ftalaterad gelatinlös- ning (0,5 liter, 17,6 viktâ) tillsattes och emulsionen återdispergerades vid pH 6,0, 400C. Efter omröring under 5 min kyldes emulsionen åter till 3s°c/pH 4,1 ooh tvätta- des medelst förfarandet enligt Yutzy och Russell. Därefter tillsattes 0,7 liter vattenhaltig bengelatinlösning (ll,4 vikt%) och emulsionen justerades till pH 5,5 och Pag 8,3 via 4o°c.

Den erhållna silverbromojodidemulsionen (88:12) hade en medelkorndiameter hos de skivformade kornen av 0,8 um, i tjocklek av 0,08 um och ett genomsnittligt sidoförhållande av l0:l. De skivformade kornen svarade för mer än 55 % av den totala projicerade arean hos de silverbromojodidkorn som fanns i emulsionen. 10 15 20 25 30 35 _ tillsattes 680 ml av en bengelatinlösning 450 793" 147 EMULSION A (Kontrøll) 9,0 liter av en vattenhaltig ftalaterad gelatinlös- ning (l,07 vikti), som var 0,045 molar med avseende pà kaliumbromid, 0,01 molar med avseende på kaliumjodid och 0,11 molar med avseende på natriumtiocyanat, place- rades i ett utfällningskärl och omrördes. Temperaturen justerades till 60°C. Till kärlet sattes genom dubbel~ stràletillsättning en 1,46 molar kaliumbromidlösning, som var 0,147 molar med avseende pá kaliumjodid, och en 1,57 molar silvernitratlösning under 40 min vid kon- stant flödeshastighet vid 60°C med en förbrukning av 4,0 moler silver. Vid omkring l min före avslutningen av körningen avbröts halogenidsaltlösningen. Efter ut- fällning kyldes emulsionen till 33OC och tvättades 2 ggr medelst ett koagulationsförfarande som beskrivs av Yutzy och Frame i det amerikanska patentet 2 614 928. Därefter (l6,5 vikt%) och emulsionen justerades till pH 6,4 vid 40°C.

EMuLsIoN B (Kontroll) Denna emulsion framställdes på motsvarande sätt som emulsion A, utom att temperaturen reducerades till SOOC och den totala körtiden reducerades till 20 min.

EMuLs1oN c (Kontroll) Denna emulsion framställdes pà motsvarande sätt som emulsion A, utom att temperaturen reducerades till 50°C och den totala körtiden reducerades till 30 min.

EMULSION D (Kontroll) Denna emulsion framställdes pà motsvarande sätt som emulsion A, utom att temperaturen ökades till 75°C.

Den totala körtiden var 40 min.

De fysikaliska egenskaperna hos silverbromojodid- emulsionerna med skivformade och kontrollemulsionerna sammanfattas i tabell XXI. 450 793 148 TABELL XXI Medel- Medel- Genomsnitt- Projicerad Emul- Korn- korn- korn- ligt sido- area, % för sion form diame- tjock- förhållande skivformade ter lek korn E (um) (um). . , . . .. ,. . . . . . . . . , 1 skiv- 2,8 0,095 29,5:l >85 formad 2 sxiv- 2,2 0,11 2o=l >85 à formad 3 Skiv- 1,7 0,ll l5,5:l >85_ formad 4 skiv- 0,8 0,08 lo=l >s5 formad A sfärisk 0,99 x '-'l:l :x B _ Sfärisk 0,89 I =l:l xx C Sfärisk 0,91 2 =l:l xx D sfärisk 1,10 x =l=l :x x Uppskattad till ungefär lika stor som korndiametern. xx Skivformade korn med en diameter av mer än 0,6 um saknades i huvudsak.

Var och en av emulsionerna l-4 och A-D innehöll 88 mol% bromid och l2 mol% jodid. I var och en av emul- sionerna var jodiden väsentligen enhetligt fördelad i kornen.

B. FÄRGÄMNESBILDALSTRINGSRESULTAT AgBrI-emulsionerna med skivformade korn och kontroll- emulsionerna sensibiliserades optimalt kemiskt vid pAg, sem justerat till 8,25 vid 4o°c i enlighet med betingel- serna som anges i tabell XXII. För emulsionerna med skiv- formade korn föregicks den kemiska sensibiliseringen av spektralsensibíliseríng vid pAg 9,95 vid 40°C, medan .ga kontrollemulsionerna spektralsensibiliserades optimalt efter kemisk sensibilisering utan ytterligare pAg-juste- ring. Alla värden avser milligram sensibiliseringsmedel/- mol Ag. 450 vàš 149 TABELL XXII Kemisk Sensibilisering Spektral- (mg/mol Ag)x sensibli- seringx: Emul- Guld Svavel Tiocyanat Hàlltid Färgämne §_i_o_n_ _¿ - (min/°c)~ - A- - -- Skivformade korn l 3,0 9,0 100 5/60 700 2 4,0 12,0 100 0/60 793 3 4,0 12,0 100 0/65 800 4 5,0 15,0 100 5/60 900 Kontroll A 1,0 2,9 o 5/65 210 B 1,1 3,2 0 5/65 290 C 0,8 2,4 0 5/65 233 D 0,5 1,5 ' o 5/65 zoo x Guld = kaliumtetrakloroaurat Svavel = natriumtiosulfatpentahydrat Tiocyanat = natriumtiocyanat xx Färgämne A = anhydro-5-kloro-9-etyl-5'-fenyl-3'- (3-sulfobutyl)-3-(3-sulfopropvl)oxakarbocyanin- -hydroxid, natriumsalt De skillnader i sensibilisering som framgår av tabell XXII var nödvändiga för att uppnå optimal sensibilisering för var och en av de olika emulsionerna. Om kontroll- emulsionerna hade sensibiliserats kemiskt och spektralt på identiska samma sätt som emulsionerna med skivformade korn skulle deras relativa prestanda ha varit lägre än optimalt. För att illustrera resultaten för identiska sensibiliseringar hos emulsionerna med skivformade korn- och kontrollemulsionerna, sensibiliserades delar av emulsion 2 och emulsion C, i det följande benämnda emul- sion 2x respektiove emulsion Cx, kemiskt och spektralt på identiskt samma sätt såsom följer: Varje emulsion sensibiliserade spektralt med 900 mg färgämne A/mol Ag vid pAg 9,95 vid 40°C, justerades till pßg 8,2 vid 40oC och sensibiliserades sedan kemiskt under 20 min vid 65°C med 4,0 mg kaliumtetrakloroaurat/mol Ag, 12,0 mg 10 15 20 25 30 35 450 793 150 natriumtiosulfatpentahydrat/mol Ag och 100 mg natrium- tiocyanat/mol Ag.

AgBrI-emulsionerna med skivformade korn och AgBrI- kontrollemulsionerna belades separat i ett magenta-enkel- skiktsarrangemang på en cellulosatriacetatfilmstomme i en mängd av 1,07 g silver/m2 och 2,15 g gelatin/m2.

Beläggningselementet innehöll också en lösningsmedels- dispersion av den magentabildalstrande kopplaren l-(2,4- -di-metyl-6-klorofenyl)-3-[a(3-n-pentadecylfenoxi)-butyr- amidol-5-pyrazolon (o,7s g/m2), entielöjnedlet, 4-hyarexi- -6-metyl-1,3,3a,7~tetraazainden, natriumsalt (3,6 g/mol Ag), samt antifläckmedlet kalium-5-sek-oktadecylhydro- kinon-2-sulfonat (3,5 g/mol Ag). Beläggningarna överdrogs med ett gelatintäckskikt (0,5l g/m2) och härdades vid 1,5 % bis(vinylsulfonylmetyl)eter baserat pà den totala gelatinhalten.

V) 9.

Beläggningarna exponerades under l/100 s med en soo w 3ooo°K velfranijnekälle genom en o-3,0 aeneicete- stegkíl plus Wratten nr 9-filter och 1,8 densitet grå- filter. Framkallningsbehandling utfördes under olika tider mellan 1,5 och 6 min för att uppnå motsvarande slöjnivàer vid 37,7°c 1 en färgfrenkallere av den typ som beskrivs i British Journal of Photography Annual, 1979, sid 204-206.- Bàde relativa känslighetsvärden och kornighetsmät- ningar gjordes oberoende av varandra vid 0,25 densitets- enheter över slöja. I fig 6 visas log grönkänslighet mot kornighet (rms) x 103. Såsom framgår av figuren, uppvisade AgBrI-emulsionerna med skivformade korn konse- kvent känslighets-kornighetssamband som var överlägsna de för kontrollemulsionerna. :in Känslighets-kornighetssambanden för emulsionerna 2x och Cx i fig 8 bör särskilt jämföras. Med hänsyn till att emulsionen 2x med skivformade korn och kontrollemul- sionen Cx var sensibiliserade kemiskt och spektralt på identiskt samma sätt, jämfört med individuell optimerad kemisk och spektral sensibilisering, såsom är fallet för emulsionerna 2 och C, erhölls en ändå större över- lO 15 20 25 30 35 450 793- l5l lägsenhet i känslighets-kornighetssambandet för emulsionen 2x jämfört med emulsionen Cx. Detta är särskilt över- raskande, eftersom emulsionerna 2x och Cx uppvisade väsent- ligen likadana genomsnittliga volymer per korn, nämligen o,41s um3 respektive 0,394 m3.

För att jämföra de relativa separationerna i minusblà- och blàkänslighet hos exempelemulsionerna och kontroll- emulsionerna, exponerades dessa emulsioner, som var sensi- biliserade och belagda såsom beskrivits ovan, i det blå området av spektrum under l/100 s med en 600 W 3000oK volframljuskälla genom en 0-3,0 densitet stegkil (0,l5 enheters densitetssteg) plus Wratten nr 36 + 38A fil- ter och 1,0 densitet gràfilter. Minusbláexponeringen var densamma, utom att ett Wratten nr 9 filter användes i stället för Wratten nr 36 + 38A filter och att grä- filtret var på 1,8 densitetsenheter. Framkallningsbehand- ling utfördes under olika tider av mellan 1,5 och 6 min vid 37,7°C i en färgframkallare av den typ som beskrivs i British Journal of Photography Annual, 1979, sid 204- 206. Avsättningar av känslighet/slöja gjordes och rela- tiva blå- och minusblåkänsligheter registrerades vid 0,20 densitetsenheter över slöja. Sensitometriska resul- tat ges i tabell XXIII.

TABELL XXIII A Känslighet (Minusblákänslighet - Emulsion blàkänsliqhet Skivformade korn l +45: 2 , +42 3 +43 4 +37 Kontroll A -5 B _ +5 C +0 D -5 X 30 relativa känslighetsenheter = 0,30 log E 10 15 20 25 30 35 450 793 152 Såsom framgår av tabell XXIII, uppvisade AgBrI-emu1- sionerna med skivformade korn betydligt högre minusblà till blâkänslighetsseparation än kontrollemulsionerna med samma halogenidsammansättning. Dessa resultat visar att optimalt sensibiliserade AgBrI-emulsioner med skiv- a formade korn med högt sidoförhàllande i allmänhet upp- visar ökad känslighet i spektralomrádet jämfört med optimalt sensibiliserade konventionella AgBrI-emulsioner. i Om jodidhalten minskas kan en mycket större separation av minusblå- och blàkänsligheter erhållas, såsom redan framgått av tidigare exempel.

Emulsionerna l, 2 och 3 samt kontrollemulsionerna A, B, C och D jämfördes med avseende på skärpa. Sensibi- lisering, beläggning och framkallningsbehandling var identiska med vad som beskrivits ovan. Modulationsöver- föringsfunktioner för grönt ljus erhölls genom att ex- ponera beläggningarna under olika tidrymder av mellan 1/30 och l/2 s vid 60 % modulation i förbindelse med Wratten nr 99 filter. Efter framkallningsbehandling er- hölls CMT-kantskärpevärden vid 16 mm förstoring från MTF-kurvorna. Exempelemulsionerna uppvisade en grön CMT-kantskärpa av från 98,6 till 93,5. Kontrollemulsio- nerna uppvisade en grön CMT-kantskärpa av från 93,1 till 97,6. Den gröna CMT-kantskärpan hos emulsionerna 2 och C, som hade i huvudsak samma volymer per korn, anges i tabell XXIV.

TABELL XXIV Grön CMT-kantskärpa- 97,2 96,1 Exempel-emulsion 2 Kontroll-emulsion C C. SILVERBILDALSTRINGSRESULTAT Kontrollemulsionerna justerades till PH 6,2 och pAg 8,2 vid 400C och sensibiliserades sedan optimalt kemiskt genom tillsats av natriumtiosulfatpentahydrat plus kaliumtetrakloroaurat och genom att hålla emulsio- nerna vid en specifierad temperatur under en viss tids- 10 15 450 793 153 period. Emulsionerna spektralsensibiliserades genom att tillsätta anhydro-5~kloro-9-etyl-5'-fenyl-3'-(3-sulfobu- tyl)-3-(3-sulfopropyl)-oxakarbocyaninhydroxid, natrium- salt (färgämne A) samt anhydro-3-etyl-9-metyl-3'-(3-sulfo- butyl)tiokarbocyaninhydroxíd (färgämne B) i angivna mäng- der (se tabell XXV beträffande detaljerna).

Emulsionerna med skivformade korn spektralsensibili- serades genom att sätta färgämne A och B till emulsionerna vid pAg 9,95 vid 40°C före kemisk sensibilisering med natriumtiocyanat, natriumtiosulfatpentahydrat och kalium- tetrakloroaurat vid en specificerad temperatur under en viss tidsperiod (se tabell XXV).

¶§BsLL xxv Emul- XSCN/S/Au Tid/Temp Färgämne A/- 35 mm sion (mg/mo1 Ag) (min/°c) Färgämne B GMT (mq/mol Ag ~-~-~ 1 1oo/4,5/1,5 o/éo 387/236 101,3 2 1oo/4,5/1,5 s/60 387/236 101,5 3 100/4,5/1,5 5/60 581/354 100,8 4 100/12/4 o/55 581/354 97,3 A o/1,94/0,97 s/65 123/77 97,6 B o/1,94/0,97 is/65 139/ss 86,5 c o/1,94/0,97 10/65 116/73 97,5 D o/1,50/0,525 5/60 68,1/43 98,0 2 SCN: Natriumtiocyanat S: Natriumtiosulfatpentahydrat Au: Kaliumtetrakloroaurat Emulsionerna belades i en mängd av 4,3 g Ag/m2 och 7,53 g gelatin/m2 pà en filmstomme. Alla beläggningarna härdades med mukoklorsyra (1,0 % på gelatinvikten). Varje beläggning överdrogs med ett täckskikt av 0,89 g geia- tin/m2.

Förfarandet för erhållande av fotografiska modula- tionsöverföringsfunktioner beskrivs i Journal of Applied Photographic Engineering, 6(l):l-8, 1980. 10 15 20 25 30 35 450 795 154 Modulationsöverföringsfunktioner erhölls genom att exponera under 1/15 s vid 60 % modulation med användning av ett gràfilter med densiteten l,2. Framkallningsbehand- ling utfördes under 6 min vid ZOOC i en N-metyl-p-amino- fenolsulfat-hydrokinonframkallare (Kodak framkallare D-76). Efter framkallningsbehandling bestämdes samman- multiplicerade modulationsöverföringsvärden på kantskärpa (CMT) vid 35 mm förstoring från MTF-kurvorna (se tabell XXV), Värdena i tabell XXV visar tydligt den förbättring i skärpa som kan erhållas med emulsioner med skivformade korn vid ett svartvitt arrangemang.

För att jämföra silverbildskänslighet-kornighetssam- banden exponerades separata delar av de ovan beskrivna beläggningarna även under l/100 s med en 600 W 5500°K volframljuskälla genom en 0-4,0 stegkil med kontinuerlig densitet och framkallningsbehandlades under 4, 6 och 8 min vid 20°C i en N-mety1-p-aminofenolsulfat-hydrokinon- framkallare (Kodak framkallare D-76). Värden på relativ känslighet bestämdes vid 0,30 densitetsenheter över slöja och bestämningar av kornighet (rms) vid halvriktat ljus (grönt) gjordes vid 0,6 densitetsenheter över slöja.

I fig 9 visas en avsättning av log känslighet mot kornig- het (rms, halvriktat ljus) för framkallningstiden 6 min.

Känslighet-kornighetssambanden för AgBrI-emulsionerna med skivformade korn var klart överlägsna de för AgBrI- kontrollemulsionerna. Framkallningstiderna 4 och 8 min gav motsvarande resultat. I de fall där motsvarande kontraster inte erhölls, hade emulsionerna med skivforma- de korn högre kontrast. Detta hade till resultat att det visade att emulsionerna med skivformade korn med högre kontrast hade en högre kornighet än vad som skulle varit fallet om emulsionernas kontrast hade matchats.

Fastän sålunda fig 9 visar att emulsionerna med skiv- formade korn är klart överlägsna kontrollemulsionerna i så motto att emulsionerna med skivformade korn uppvisar högre konstrast än kontrollemulsionerna, demonstreras inte den fulla omfattningen av överlägsenheten hos deras känslighet-kornighetssamband. f” VI- qi 10 15 20 25 30 35 \ 155 EXEMPEL, SOM BELYSER PRESTANDA HOS EN EMULSION MED SIDO- FÖRHÅLLANDET l75:l' Den silverbromojodidemulsion med skivformade korn med högt sidoförhállande som utnyttjas i detta exempel hade en medelkorndiameter hos de skivformade kornen av ca 27 um, en medeltjocklek hos de skivformade kornen av 0,156 um samt ett genomsnittligt sidoförhållande av ca l75:l. De skivformade kornen svarade för mer än 95 % av den totala projicerade arean hos de förekommande silverbromojodidkornen.

'Emulsionen sensibiliserades kemiskt och spektralt genom att hålla den under 10 min vid 65°C i närvaro av natriumtiocyanat (150 mg/mol Ag), anhydro-5,5-dikloro- -3,3'-bis(3-sulfopropyl)tiacyaninhydroxid, trietylaminsalt (850 mg/mol Ag), natriumtiosulfatpentahydrat (1,50 mg/mol Ag) och kaliumtetrakloroaurat (0,75 mg/mol Ag).

Den sensibiliserade emulsionen kombinerades med den gulfärgämnesalstrande kopplaren d-pivalyl-u-[4-(4- hydroxibensen-sulfonyl)fenyl]-2-kloro-5-(n-hexadekansu1- fonamido)-acetanilíd (0,9l g/m2), 4-hydroxi-6-mety1-l,3,- 2-(2-oktadecyl)-5-sulfo- hydrokinonnatriumsalt (3,4 g/mol Ag) och belades i en 3a,7-tetraazaindin (3,7 g/mol Ag) mängd av 1,35 g Ag/m2 och 2,58 g gelatin/m2 på en poly- esterfilmstomme. Emulsionsskiktet belades med ett gela- cintäckskikc (o,s4 g/mz) innehållande bis-(vinyisulfonyi- mety1)eter (1,0 % av totala gelatinvikten).

Den torkade beläggningen exponerades (1/100 s, 500 W, 5500°K) genom en stegkil med graderad densitet med ett gràfilter med densiteten 1,0 plus ett Wratten 2B filter och framkallningsbehandlades under 4,5 min/37,8oC i en färgframkallare av den typ som beskrivs i British Jour- nal of Photography Annual,l979, sid 204-206. Elementet hade ett Dmin av 0,13, ett D av 0,56. max av 1,45 och en kontrast 450 7930

Claims (50)

10 15 25 30 35 450 793 156 PATENTKRAV l. Fotografiskt element med minst ett silverhalogenid- emulsionsskikt, som inbegriper silverhalogenidkorn och ett dispergeringsmedium, k ä n n e t e c k n a t därav, att kemiskt och spektralt sensibiliserade, skivformade silverhalogenidkorn, som har en tjocklek av mindre än 15-1. 0,5 pm och en diameter av minst 0,6 pm, har ett genom- snittligt sidoförhállande av mer än 8:1 och svarar för minst 50% av den totala projicerade arean hos silverhalo- genidkornen, varvid sidoförhållandet definieras som för- hållandet mellan korndiametern hos ett skivformigt korn och dess tjocklek och varvid diametern hos ett korn de- finieras som diametern hos en cirkel med en area som är lika stor som kornets projicerade area.

2. Fotografiskt element enligt kravet 1, k ä n - n e t e c k n a t därav, att de skivformade silverhalo- genidkornen, som har en tjocklek av mindre än 0,3 pm, svarar för minst 50% av silverhalogenidkornens totala projiceradc area.

3. Fotografiskt element enligt kraven l eller 2, k ä n n e t e c k n a t därav, att silvcrhalogenid- kornen hos emulsionsskiktet är silvcrbromidkorn.

4. Fotografiskt element enligt kravet 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a t därav, att silverhalogenid- kornen hos emulsionsskiktet är silverbromojodidkorn.

5. Fotografiskt element enligt något av kraven l-4, k ä n n e t e c k n a t därav, att de skivformade silverhalogenidkornen hos emulsionsskiktet har ett genomsnittligt sidoförhållande av minst l2:l.

6. Fotografiskt element enligt något av kraven l-4, f k ä n n e t e c k n a t därav, att de skivformade silverhalogenidkornen hos emulsionsskiktet har ett genomsnittligt sidoförhållande av minst 20:l.

7. Fotografiskt element enligt något av kraven l-6, k ä n n e t e c k n a t därav, att de skivformade silverhalogenidkornen hos emulsionsskiktet svarar för 10 15 20 25 30 35 450 793i 157 minst 70 % av den totala projicerade arean hos silverhalo- genidkornen.

8. Fotografiskt element enligt något av kraven l-6, k ä n n e t e c k n a t därav, att de skivformade silver- halogenidkornen hos emulsionsskiktet svarar för minst 90 % av den totala projicerade arean hos silverhalogenid- kornen.

9. Fotografiskt element enligt något av kraven l, 2 och 4-8, halogenidkornen hos emulsionsskiktet utgöres av upp till 40 mol% jodid.

10. Fotografiskt element enligt något av kraven l-9, k ä n n e t e c k n a t därav, att silver- k ä n n e t e c k n a t därav, att de skivformade silver- halogcnidkornen hos emulsionsskiktet är invändigt dopade med ett känslighetsmodifieringsmedel.

ll. Fotografiskt element enligt kravet 10, k ä n n e - t e c k n a t därav, att emulsionsskiktets skivformade korn är invändigt dopade med en ädelmetall ur grupp VIII i det periodiska systemet.

l2. Fotografiskt element enligt kravet ll, k ä n n e - t e c k n a t därav, att ädelmetallen ur grupp VIII är rodium.

13. Fotografiskt element enligt något av kraven 1-12, k ä n n e t e c k n a t därav, att emulsionsskiktets korn är kemiskt ytsensibiliserade med ädelmetallsensibi- liseringsmedel, mellankalkogensensibiliseringsmedel, reduktionssensibiliseringsmedel, eller en kombination av nämnda sensibiliseringsmedel.

14. Fotografiskt element enligt något av kraven l-13, k ä n n e tee c k n a t därav, att emulsionsskiktets korn är kemiskt sensibiliserade i närvaro av ett mognings- medel.

15. Fotografiskt element enligt kravet 14, t e c k n a t k ä n n e - därav, att emulsionsskiktets korn är kemiskt sensibiliserade i närvaro av ett svavelinnehàllande mogningsmedel. 10 15 20 25 30 35 450 793 158

16. Fotografiskt element enligt något av kraven 1-15, k ä n n e t e c k n a t därav, att emulsionsskiktets korn är kemiskt och spektralt sensibiliserade till minst 60 % av den maximala log känslighet som är uppnàbar från kornen i det sensibiliserade spektralomràdet.

17. Fotografiskt element enligt kravet 4, k ä n n e - t e c k n a t därav, att silverbromojodidkornen hos emul- sionsskiktet inbegriper 0,1-20 mol% jodid, varvid minst 7Û'% av den totala projicerade arean hos silverbromojodid- kbrnen utgöres av skivformade silverbromojodidkorn, som har en tjocklek av mindre än 0,3 pm, en diameter av minst 0,6 pm och ett genomsnittligt sidoförhàllande av minst l2:l, vilka skivformade korn är kemiskt och spektralt sensibiliserade till minst 60 % av den maximala log känslig- het som är uppnåbar från kornen i det sensibiliserade spektralområdet.

18. Fotografiskt element enligt något av kraven l-17, k ä n n e t e c k n a t därav, att nämnda silverhalogenid- emulsionsskikt inbegriper skivformade silverbromid- eller -bromojodidkorn, och att ett blåsensibiliseringsmedel är adsorberat pá ytan av de skivformade silverbromid- eller -bromojodidkornen.

19. Fotografiskt element enligt något av kraven l-18, k ä n n e t e c k n a t därav, att de skivformade silver- bromid- eller silverbromojodidkornen har minst ett sensi- biliserande cyanin-, merocyanin-, hemicyanín-, hemioxonol- eller merostyrylfärgämne adsorberat på sin yta.

20. Fotografiskt element enligt något av kraven l-17, eller l9, k ä n n e t e c k n a t därav, att emulsions- skiktets skivformade silverhalogenidkorn är silverbromo- jodidkorn, som utgöres av upp till 40 mol% jodid, varvid de skivformade silverbromojodidkornen, som har en tjocklek av mindre än 0,3 pm och en diameter av minst 0,6 pm, har ett genomsnittligt sidoförhàllande av minst l2:l, svarar för minst 50 mo1% av den totala projicerade arean hos bromo- jodidkornen, och är kemiskt sensibiliserade med guld i kombination med minst endera av svavel och selen i närvaro n, my, 10 15 20 25 30 35 450 793' 159 av ett tiocyanatmogningsmedel samt spektralsensibiliserade med ett spektralsensensibiliserande färgämne, som har en absorptionstopp i det minusblà omrâdet av spektrum.

21. Fotografiskt element enligt något av kraven 1-20, k ä n n e t e c k n a t därav, att emulsionens skivfor- made silverhalogenidkorn inbegriper 0,1-20 mol% jodid.

22. Fotografiskt element enligt nàgot av kraven 18-21, k ä n n e t e c k n a t därav, att emulsionsskiktets silverhalogenidkorn är kemiskt sensibiliserade i närvaro av åtminstone en del av detspektralsensibiliserande färgämnet.

23. Fotografiskt element enligt något av kraven 1-22, vilket inbegriper ett första silverhalogenidemulsionsskikt anordnat för mottagning av spegeltransmitterat ljus, och ett andra silverhalogenidemulsionsskikt, som är anordnat för mottagning av ljus som transmitterats genom det första silverhalogenidemulsionsskiktet, k ä n n e t e c k n a t därav, att åtminstone det första silverhalogenidemulsions- skiktet innehåller kemiskt och spektralt sensibiliserade, skivformade silverhalogenidkorn med en tjocklek av mindre än 0,5 um och en diameter av minst 0,6 pm, vilka korn har ett genomsnittligt sidoförhàllande av mer än 8:1, svarar för minst 50 % av den totala projicerade arean hos silver- halogenidkornen, och har en medeldiameter av minst 1,0 um.

24. Fotografiskt element enligt kravet 23, k ä n - n e t e c k n a t därav, att de skivformade silverhalo- genidkornen har en medeldiameter av minst 2 pm.

25. Svartvitt fotografiskt element enligt något av kraven l-24, k ä n n e t e c k n a t därav, att silver- halogenidkornen är kemiskt sensibiliserade och orto- kromatiskt eller pankromatiskt spektralsensibiliserade till minst 60 % av den maximala log känslighet som är uppnàbar frán kornen i det sensibiliserade spektralom- rådet.

26. Fotografiskt element enligt kravet 25, k ä n - n e t e c k n a t därav, att emulsionsskiktet, som 10 15 20 25 30 35 450 793 160 inbegriper de skivformade silverhalogenidkornen, är anordnat att under bildenlig exponering mottaga ljus, som är fritt eller väsentligen fritt från spridning i ett ovanpåliggande, ljusgenomsläppligt skikt.

27. Fotografiskt element enligt kravet 25, k ä n n e t e c k n a t därav, att emulsionsskiktet, som innehåller de skivformade silverhalogenidkornen, är det yttersta emulsionsskiktet hos det fotografiska elementet. -

28. Fotografiskt element enligt något av kraven- 25-27, skiktet, k ä n n e t e c k n a t att emulsions- därav, som innehåller de skivformade kornen, är anord- nat att under bildenlig exponering mottaga ljus, som faller inom en samlingsvinkel av mindre än l0°.

29. Fotografiskt flerfärgselement enligt något av kraven l-24, k ä n n e t e c k n a t därav, att det inbegriper emulsionsskikt för separat registering av blått, grönt och rött ljus, och att nämnda ena emul- sionsskikt bildar ett av de blà-, grön- och rödregistre- rande emulsionsskikten.

30. Fotografiskt flerfärgselement enligt kravet 29, k ä n n e t e c k n a t att nämnda emulsions- därav, skikt är anordnat för att mottaga exponeringsstràlning före de återstående emulsionsskikten hos det fotografiska flerfärgselementet.

31. Fotografiskt flerfärgselement enligt kravet 29, k ä n n e t e c k n a t att nämnda ena emul- därav, sionsskikt är anordnat att mottaga spegeltransmitterat ljus och ligger ovanpå minst ett annat emulsionsskikt hos det fotografiska flerfärgselementet.

32. Fotografiskt flerfärgselement enligt något av kraven 29-31, därav, att det blåregistrerande emulsionsskiktet inbegriper ett disper- k ä n n e t e c k n a t geringsmedium och silverhalogenidkorn som innefattar kemiskt och spektralt sensibiliserade skivformade silver- halogenidkorn med en tjocklek av mindre än 0,5 um och 10 15 20 25 30 35 450 793 161 en diameter av minst 0,6 pm, vilka korn har ett genom- snittligt sidoförhållande av mer än 8:1 samt svarar för minst 50 % av den totala projicerade arean hos silverhalogenidkornen.

33. Fotografiskt flerfärgselement enligt något av kraven 29-32, att nämnda ena emulsionsskikt är ett av de grön- och röd- k ä n n e t e c k n a t därav, registrerande emulsionsskikten och innehåller skivformade silverbromid- eller silverbromojodidkorn.

34. Fotografiskt flerfärgselement enligt kravet 33, k ä n n e t e c k n a t därav, att silverbromid- eller silverbromojodidkornen är kemiskt sensibiliserade till minst 60 % av den maximala log känslighet som är uppnåbar från kornen i det sensibiliserade spektralområdet.

35. Fotografiskt flerfärgselement enligt något av kraven 29-34, att de skivformade kornen är kemiskt ytsensibiliserade med guld k ä n n e t e c k n a t därav, och minst endera av svavel och selen.

36. Fotografiskt flerfärgselement enligt något av kraven 29-35, att de skivformade kornen är kemiskt sensibiliserade i närvaro k ä n n e t e c k n a t därav, av ett svavelinnehållande mogningsmedel till minst 60 % av den maximala log känslighet som är uppnábar från kornen i det sensibiliserade spektralområdet.

37. Fotografiskt flerfärgselement enligt kravet 36, k ä n n e t e c k n a t därav, att det svavelinnehål- lande mogningsmedlet är ett tiocyanat.

38. Fotografiskt flerfärgselement enligt något av k ä n n e t e c k n a t kraven 29-37, att vart och ett av de grön- och rödregistrerande emulsions- därav, skikten innehåller kemiskt och spektralt sensibiliserade, silverbromid- eller silverbromojodidkorn inbegripande skivformade korn, som har en tjocklek av mindre än 0,3 pm, en diameter av minst 0,6 um, ett genomsnittligt sidoför- hållande av minst l2:l samt svarar för minst 70 % av den totala projicerade arean hos silverbromid- eller silver- bromojodidkornen i samma emulsionsskikt, och att 10 15 20 25 30 35 450 793 162 minst ett av emulsionsskikten, som innehåller de skiv- formade silverbromid- eller silverbromojodidkornen, är anordnat att under exponering av det fotografiska elemen- tet vid en färgtemperatur av 5500°K mottaga blått ljus förutom ljus som skiktet är avsett att registrera, och att A log E för emulsionsskiktet är mindre än 0,7, varvid A log E = log ET - log EB där log ET är log exponeringen för rött eller grönt ljus som emulsionsskiktet, vilket innehåller de skiv- formade silverbromid- eller silverbromojodidkornen, är avsett att registrera, och log EB är log för samtidig exponering med blått ljus av emulsionsskiktet, som innehåller skivformade silver- halogenidkorn. _

39. Fotografiskt flerfärgselement enligt kravet 38, k ä n n e t e.c k n a t därav, att elementet är väsent- ligen fritt från gulfiltermaterial, anordnat mellan exponeringsstrålning som infaller på elementet och minst ett av de grön- eller rödregistrerande emulsionsskikten som innehåller skivformade korn.

40. Fotografiskt flerfärgselement enligt något av kraven 38-39, k ä n n e t e c k n a t därav, att minst ett av de grön- och rödregistrerande emulsionsskikten, som innehåller skivformade silverbromid- eller silverbromojodid- korn, är beläget för mottagning av exponeringsstrålning före det blâregistrerande emulsionsskiktet.

41. Fotografiskt flerfärgselement enligt kravet 40, k ä n n e t e c k n a t därav, av ett av emulsions- skikten som innehåller de grön- eller rödregistrerande, skivformade silverbromid- eller silverbromojodidkornen, är beläget för mottagning av exponeringsstrålning före alla andra silverhalogenidemulsionsskikt hos det foto- grafiska elementet.

42. Fotografiskt flerfärgselement enligt något av kraven 38-39, k ä n n e t e c k n a t därav, att de skivformade kornen, som finns i minst ett av de grön- och rödregistrerande emulsionsskikten är silverbromidkorn. nu. IF' 10 l5 20 25 30 35 450 793* 163

43. Fotografiskt flerfärgselement enligt något av kraven 29-42, vilket element inbegriper: en filmstomme och, anordnat på denna, färgalstrande skiktenheter för separat registrering av blått, grönt och rött ljus, vilka färgalstrande skiktenheter är så valda, att när det fotografiska elementet exponeras vid en färg- temperatur av 5500°K genom en spektralt oselektiv stegkil och framkallningsbehandlas, det fotografiska elementet uppvisar, i relation till blåkontrast och blåkänslighet, gröna och röda kontrastvariationerav mindre än 20 % och gröna och röda känslighetsvariationer av mindre än 0,3 log E, vid användning av blå-, grön- och röddensiteter, som bestämts i enlighet med American Standard PH2.l-1952, varvid var och en av de färgalstrande skiktenheterna inbegriper minst ett emulsiongskikt, som innefattar ett dispergeringsmedium och silverhalogenidkorn, vilka silverhalogenidkorn hos åtminstone en triad av nämnda cmulsionsskikt för separat registrering av blått, grönt och rött ljus, är anordande att mottaga exponeringsstrålning före varje återstående emulsions- skikt och har en medeldiameter av minst 0,7 um, k ä n n e t e c k n a t därav, att skivformade silverbromojodidkorn i de grön- och rödregistrerande emulsionsskikten hos triaden, vilka korn har en tjocklek av mindre än 0,3 um och en diameter av minst 0,6 um, har ett genomsnittligt sidoförhállande av minst l2:l, svarar för minst 70 % av den totala projicerade arean hos silverbromojodidkornen och är kemiskt ytsensibiliserade med guld och minst endera av svavel och selen, och att elementet är väsentligen fritt från gulfilter- material beläget mellan exponeringsstràlning, som infal- ler på elementet och de röd- och grönregistrerande emul- sionsskikten hos triaden. ,

44. Fotografiskt flerfärgselement enligt kravet 43, k ä n n e t e c k n a t därav, att var och en av de grön- och rödregistrerande, färgalstrande skiktenheterna hos 10 15 20 25 30 450 793 164 triaden uppvisar en minusblákänslighet, som är minst 10 ggr större än dess blàkänslighet.

45. Fotografiskt flerfärgselement enligt kravet 44, att var och en av de k ä n n e t e c k n a t därav, m) grön- och rödregistrerande, färgalstrande skiktenheterna uppvisar en minusblákänslighet, som är minst 20 ggr större än dess blåkänslighet. få?

46. Fotografiskt flerfärgselement enligt kravet 43, k ä n n e t e c k n a t därav, att blåkänsligheten hos den blàregistrering, som alstras av elementet, är- minst 6 ggr större än blàkänsligheten hos den minusblá- registrering som alstras av elementet.

47. Fotografiskt flerfärgselement enligt kravet 46, k ä n n e t e c k n a t därav, att blàkänsligheten hos den blåregistrering som alstras elementet är minst 8 ggr större än blåkänsligheten hos den minusblåregistre- ring som alstras av elementet.

48. Fotografiskt flerfärgselement enligt något av kraven 43-47, att de färgalstrande skiktenheterna för separat registrering av k ä n n e t e c k n a t därav, blått, grönt och rött ljus innehåller färgämnesalstrande kopplare för gult, magenta respektive cyan.

49. Fotografiskt flerfärgselement enligt något av kraven 43~48, att det blâregistrande emulsionsskiktet hos triaden innehåller k ä n n e t e c k n a t därav, en högre molprocentandel jodid än triadens grön- och rödregistrerande emulsionsskikt.

50. Fotografiskt flerfärgselement enligt kraven 43-49, k ä n n e t e c k n a t därav, att ett av de grön- och rödregistrerande emulsionsskikten hos triaden är beläget för mottagning av väsentligen all exponeringsstràlning, rg som riktas mot det fotografiska elementet. m;