SE450919B - Fotografiskt element innefattande skivformade silverbromojodidkorn - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 450 -919 2 ligga huvudsakligen vid centrum av kristal1en,fördelat genom hela kornet eller huvudsakligen pà utsidan. Den faktiska lokaliseringen av jodiden bestäms av framställ- ningsbetingelserna och har ett klart inflytande på kristallens fysikaliska och kemiska egenskaper.

Eftersom silverjodid är mycket mindre löslig än silverbromid, tenderar silverjodid vid en enkelkörningsut- fällning, vid vilken bade jodid- och bromidsalter ursprung- ligen helt och hållet föreligger i reaktionskärlet och silversalt införes i reaktionskärlet till bildning av silverbromojodidkorn, att utfällas först och koncentreras i centrum av kornen. Genom att utföra en dubbelstràle- utfänning, vid vilken bade jaaia- och bfomiasaiter sam- tidigt införes i reaktiongkärlet tillsammans silversaltet, är det möjligt att fördela silverjodiden genom hela kor- net. Genom att fortsätta jodidsalttillsättningen under det att man avbryter eller minskar bromidsalttillsättning- en, är det möjligt att bilda ett silverjodid- eller sil- verbromojodidskal med högre jodidhalt hos kornen. Bely- sande exempel pà patentskrifter, vid vilka silverjodid lokaliseras selektivt i kornen, är de amerikanska patenten 3 206 313, 3 317 322, 3 505 068 och 4 210 450, samt de brittiska patenten l 027 146 och l 477 901.

En stor mängd olika regelbundna och oregelbundna kornformer har observerats i fotografiska silverhalogenid- emulsioner. Regelbundna korn är ofta kubiska eller okta- edriska. Kornkanterna kan uppvisa rundning pà grund av mogningseffekter, och i närvaro av starka mogningsmedel, såsom ammoniak, kan kornen t o m vara sfäriska eller föreligga som tjocka skivor, som nästan är sfäriska, såsom exempelvis beskrivs i det amerikanska patentet 3 894 871 och av Zelikman och Levi, Making and Coating Photographic Emulsions, Focal Press, 1964, sid 223. Sta- var och skivformade korn i olika portioner har ofta ob- serverats inblandade bland andra kornformer, särskilt när pAg (den negativa logaritmen för silverjonkoncentra- tionen) hos emulsionerna har varierats under utfällning- en såsom t ex sker vid enkelstràleutfällningar.

W. 10 15 20 25 30 35 450 29%' t 3 Skívformade silverbromidkorn har studerats ingående, ofta i makrostorlekar, som inte har någon fotografisk användning. Skivformiga korn definieras här som korn med två parallella eller väsentligen parallella kristall- ytor, vilka vardera är betydligt större än någon annan enskild kristallyta hos kornet. Sidoförhållandet, dvs förhållandet mellan diameter och tjocklek, hos skivfor- miga korn är betydligt större än 1:1. Silverbromidemul- sioner med skivformiga korn med högt sidoförhállande har rapporterats av de Cugnac och Chateau i “Evolution of the Morphology of Silver Bromide Crystals During Physical Ripening“, Science et Industries Photographiques, vol 33, nrg2 (1962), sid 121-125.

Fastän silverbromojodidemulsioner med skivformade korn är kända inom tekniken uppvisar ingen ett högt genom- snittligt sidoförhàllande. En diskussion av skivformade silverbromojodidkorn finns i Duffin, Photographic Emul- sion Chemistry, Focal Press, 1966, sid 66-72 och i Trivel- li och Smith, “The Effect of Silver Iodide Upon the Struc- ture of Bromo-Iodide Precipitation Series", The Photo- graphic Journal, vol LXXX, juli 1940 sid 285-288. Trivel- li och Smith observerade en uttalad reduktion i både kornstorlek och sidoförhàllande vid införande av jodid.

Gutoff, “Nucleation and Growth Rates During the Precipi- tation of Silver Halide Photographic Emulsions", Photo- graphic Sciences and Engineering, vol 14, nr 4, juli- augusti 1970, sid 248-257, rapporterar framställning av silverbromid- och silverbromojodidemulsioner av den typ som framställs genom enkelstráleutfällningar med användning en kontinuerlig utfällningsapparatur.

Från 1937 fram till 1950-talet sålde Eastman Kodak Company en Duplitized (varumärke) radiografisk filmpro- dukt under namnet No-Screen X-Ray Code 5133. Denna pro- dukt innehöll beläggningar av svavelsensibiliserade silverbromidemulsioner på filmstommens motsatta sidor.

Eftersom emulsionerna var avsedda att exponeras med röntgenstràlning var de inte spektralsensibiliserade. 10 15 20 25 30 35 450 919 4 De skivformade kornen hade ett genomsnittligt sidoförhål- lande i området från ca S till 7:1. De skivformade kornen svarade för mer än 50 % av den projicerade arean, medan icke-skivformade korn svarade för mer än 25 % av den projicerade arean. Vid reproduktion av dessa emulsioner flera gånger har emulsionen med det högsta genomsnittliga * sidoförhàllandet en genomsnittlig diameter hos skivfor- miga kornen av 2,5 um, en genomsnittliga tjocklek hos de skivformiga kornen av 0,36 um, samt ett genomsnittligt sidoförhàllande av 7:1. Vid andra förnyade framställningar innehåller emulsionerna tjockare skivformade korn med mindre diameter, vilka korn har ett lägre genomsnittligt sidoförhàllande.

Förfaranden för framställning av emulsioner, i vilka en huvuddel av silverhalogeniden föreligger i form av skivformade korn, har nyligen publicerats. Den ameri- kanska patentskriften 4 063 951 beskriver bildning av silverhalogenidkristaller med skivformad karaktär, som avgränsas av {l00} kubiska ytor och som har ett sido- förhållande (baserat pà kantlängd) av fràn l,5 till 7:1.

De skivformade kornen uppvisar kvadratiska och rektan- gulära huvudytor, som är karaktäristiskt för {l00} kri- stallytor. Den amerikanska patentskriften 4 067 739 beskriver framställning av silverhalogenidemulsioner, vid vilka de flesta kristallerna är av den oktaedriska tvillingtypen, genom att bilda ympkristaller, låta ymp- kristallerna tillväxa 1 storlek genom Ostwald-mogning É i närvaro av ett silverhalogenidlösningsmedel, samt av- sluta korntillväxten utan àterkärnbildning eller Ostwald- mogning under reglering av pBr (den negativa logaritmen för bromidjonkoncentrationen). De amerikanska patentskrif- terna 4 150 994, 4 l84 877 samt 4 184 878, den brittiska patentskriften l 570 581 samt de tyska offentliggörande- skrifterna 2 905 655 och 2 921 077 beskriver bildning Ü' av silverhalogenidkorn med platt oktaedrisk tvillingkon- * figuration genom användning av ympkristaller, som ut- göres av minst 90 mol% jodid. Den amerikanska patent- 10 15 20 25 30 35 4!50 '9'19 . ._ _... L. _.......>..-....'..-..u 5 skriften 4 063 951 anger speciellt en övre gräns för sidoförhàllanden av 7:1, men av det mycket låga sidoför- hållande som erhålles genom exemplet (2:l), synes sido- förhàllandet 7:1 orealistiskt högt. Det framgår klart fràn upprepning av exempel samt betraktning av mikrofoto- grafier, som publicerats, att de sidoförhàllanden som realiserats i de övriga ovannämnda hänvisningarna även var mindre än 7:1. Det japanska patentet Kokai 142 329, publicerat den 6 november 1980, synes hänföra sig till motsvarande sak som det amerikanska patentet 4 150 994, men är inte begränsat till användning av silverjodid som ympkorn. b. KÄNSLIGHET, KORNIGHET OCH SENSIBILISERING Silverhalogenidfotografi utnyttjar stràlningskänsliga emulsioner, som innefattar ett dispergeringsmedium, 1 det typiska fallet gelatin, innehållande inbäddade mikro- kristaller, kända som korn, av stràlningskänslig silver- halogenid. Under bildenlig exponering kan ett centrum för latent bild, vilket centrum gör ett korn selektivt framkallningsbart, alstras genom absorption av endast några få stràlningskvanta, och det är denna förmåga som förlänar silverhalogenidfotografering utomordentlig känslighetsförmàga jämfört med mànga alternativa bild- alstringsförfaranden.

Känsligheten hos silverhalogenidemulsioner har för- bättrats genom fortlöpande forskning under mer än ett àrhundrande. En mängd olika kemiska sensibiliseringar, såsom sensibilisering med ädelmetaller (t ex guld), mel- lankalkogener (t ex svavel och/eller selen), samt reduk- tionssensibilisering, har utvecklats, vilka ensamma och i kombination med varandra har förmåga att förbättra känsligheten hos silverhalogenidemulsioner. När kemisk sensibiliseing utsträckes bortom optimala nivåer àtföljes relativt små ökningar i känslighet av skarpa förluster i biiaurskiijning (maximumaensirec minus minimumaensiret) , som erhålles p ag skarpa ökningar i slöja (minimumdensi- tet). Optimal kemisk sensibilisering är den bästa balan- 10 15 20 25 30 35 4450 9'19 k 6 sen mellan känslighet, bilaursklljning och minlmumaen- sitet för en särskild fotografisk tillämpning.

Vanligen utsträckes känsligheten hos silverhalogenid- emulsionerna endast negligerbart bortom deras inneboende spektralkänslighetsområde medelst kemisk sensibilisering.

Känsligheten hos silverhalogenidemulsioner kan utsträckas över hela det synliga spektrum ooh bortom detta genom användning av spektralsensibíliseringsmedel, i det typiska fallet metinfärgämnen. Emulsionskänsligheten bortom Om- rådet för inneboende känslighet ökar när koncentrationen av spektralsensibiliseringsmedel ökar upp till ett opti- mum och avklingar i allmänhet snabbt därefter (se Mees, Theory of the Photographic Process, Macmillan, 1942, sid 1067-1069 för bakgrund).

Inom det silverhalogenidkornstorleksomràde som normalt förekommer i fotografiska element ökar den maximum- känslighet som erhålles vid optimal sensibilisering lin- järt med ökande kornstorlek. Det antal absorberade kvanta som är nödvändigt för att göra ett korn framkallningsbart är i huvudsak oberoende av kornstorleken, men den densitet eller svärtning som ett givet antal korn alstrar vid framkallning, är direkt relaterad till deras storlek.

Om målet är att alstra en maximal densitet av 2 exempel- vis, krävs färre korn med medeldiametern 0,4 um än med 0,2 um för att alstra denna densitet. Mindre strålning krävs för att göra färre korn framkallningsbara.

Pá grund av att den densitet som alstras med de större kornen är koncentrerad till färre ställen, före- ligger det olyckligtvis större fluktuationer i densitet nl! W? från punkt till punkt. Betraktarens uppfattning av fluk- tuationer från punkt till punkt i densitet benämnes "kornighet" (graininess). Den objektiva mätningen av punkt till punkt-fluktuationer i densitet benämnes "kor- 2 nighet" (granularity). Medan kvantitativa mätningar av kornighet kan anta olika former, mäts kornighet vanligen som kornighetens kvadratiska medelvärde (root mean square = rms), som definieras som standardavvikelsen för densi- teten i en betraktningsmikroöppning (t ex 24-48 um). 10 15 20 25 30 450 919 7 När väl den tillàtliga maximumkornigheten (även vanligen benämnd korn, vilket inte skall förväxlas med silver- halogenidkorn) för ett särskilt emulsionsskikt har identi- fierats, är den maximumkänslighet som kan uppnås hos detta emulsionsskikt också effektivt begränsad.

Från det föregående inses att under årens lopp har intensiva undersökningar inom den fotografiska tekniken knappast riktats mot att erhålla maximal känslighet i absolut mening, utan snarare mot att erhålla maximal känslighet vid optimal sensibilisering samtidigt som man uppfyller praktiska kornighetskriterier. Sanna för- bättringar i silverhalogenidemulsionskänslighet medger ökning av snabbheten eller känsligheten utan ökning av kornighet, att kornigheten minskas utan att känsligheten minskar, eller att både känslighet och kornighet sam- tidigt förbättras. Dylik känslighetsförbättring benämnes inom tekniken vanligen och kortfattat förbättring i känslighets-kornighetssambandet hos en emulsíon, I fig l visas en schematisk avsättning av känslighet mot kornighet för fem silverhalogenidemulsioner l, 2, 3, 4, och 5 med samma komposition, men med olika korn~ storlek vilka vardera sensibiliserats pà samma sätt, belagts pá identiskt samma sätt och framkallningsbehand- lats på identiskt samma sätt. Medan de individuella emulsionerna skiljer sig àt med avseende på maximumkänslig- het och kornighet, finns det ett förutsägbart linjärt samband mellan emulsionerna, sàsom anges av känslighets- kornighetslinjen A. Alla emulsioner som kan förenas längs med linjen A uppvisar samma känslighet-kornighetssamband.

Emulsioner, som uppvisar sanna förbättringar i känslighet, ligger ovanför känslighet-kornighetslinjen A. Så t ex är emulsionerna 6 och 7, som ligger på den gemensamma känslighet-kornighetslinjen B, överlägsna i sina känslig- het-kornighetssamband gentemot alla emulsionerna l-5.

Emulsionen 6 uppvisar en högre känslighet än emulsionen l, men ingen högre kornighet. Emulsiohen 6 uppvisar samma känslighet som emulsionen 2, men vid mycket lägre kornig- 10 15 20 25 30 35 450 919 8 het. Emulsionen 7 har högre känslighet än emulsionen 2, men har lägre kornighet än emulsionen 3, som har lägre känslighet än emulsionen 7. Emulsionen 8, som faller <0 under känslighet-kornighetslinjen A, uppvisar det sämsta känslighet-kornighetssambandet i fig l. Fastän emulsionen 8 uppvisar den högsta fotografiska känsligheten hos någon f av emulsionerna, erhålles dess känslighet endast vid en oproportionerlig ökning i kornighet.

Betydelsen av känslighet-kornighetssambandet inom fotografin har lett till omfattande ansträngningar för kvantifiera och generalisera känslighet-kornighetsbestäm- ningar. Det är normalt en enkel sak att exakt jämföra känslighet-kornighetssambanden hos en emulsionsserie som skiljer sig ät genom en enda egenskap, såsom silver- halogenidkornstorlek. Känslighet-kornighetssambanden hos fotografiska produkter, som alstrar motsvarande karak- täristiska kurvor, jämförs ofta. Universiella kvantita- tiva känslighet-kornighetsjämförelser mellan fotografiska element har emellertid inte uppnåtts, eftersom känslighet- kornighetsjämförelser blir alltmera godtyckliga när andra fotografiska egenskaper skiljer sig åt. Vidare inbegriper jämförelser mellan känslighet-kornighetssamband hos foto- grafiska element, som alstrar silverbilder (t ex svart- vita fotografiska element), och de som alstrar färgämnes- bilder (t ex fotografiska färgelement och kromogena element) otaliga övervägandenförutom silverhalogenidkorn- känsligheten, eftersom naturen och ursprunget hos de material som alstrar svärtning eller densitet och följ- aktligen svarar för kornighet, skiljer sig åt mycket.

För närmare detaljer beträffande kornighetsmätningar vid silver- och färgämnesbildalstring hänvisas till "Under- standing Graininess and Granularity", Kodak Publication No F-20, Revised ll-79 (tillgänglig från Eastman Kodak Company, Rochester, New York l4650); Zwick, “Quantitative Studies of Factors Affecting Granularity", Photographic 'Pr Science and Engineering, vol 9, Nr 3, maj-juni, l965; Ericson och Marchant, “RMS Granularity of Monodisperse 10 15 20 25 30 35 450 919 r 9 .

Photoqraphic Emulsions", Photographic Science and Engine- ering, vol 16 nr 4, juli-augusti 1972, sid 253-257; och Trabka, “A Random-Sphere Model for Dye Clouds", Photo- graphic Science and Engineering, vol 21, nr 4, juli- augusti 1977, sid 183-192.

En silverbromojodidemulsion, som har utomordentliga känslighet-kornighetsegenskaper vid silverbildsalstring (svartvit) illustreras av det amerikanska patentet 3 320 069, som beskriver gelatin-silverbromojodidemul- sioner innehållande företrädesvis l-10 m0l% jodid. Emul- sionen är sensibiliserad med ett svavel-, selen- eller tellursensibiliseringsmedel. När emulsionen är belagd på en stomme vid en silvertäckning av 300-1000 mg per kvadratfot (0,0929 m2) och exponeras i en sensitometer med intensitetsskala och framkallningsbehandlas under 5 min i Kodak (varumärke) framkallare DK-50 (en N-metyl- -p-aminofenolsulfat-hydrokinonframkallare) vid 20°C (68°F), har den en log känslighet av 280-400 och en äter- stod, som erhålles genom att subtrahera dess kornighets- värde fràn dess log känslighet, av mellan 180 och 220.

Guld utnyttjas företrädesvis i kombination med sensibilise- ringsmedel ur svavelgruppen, och tiocyanat kan förefinnas under silverhalogenidutfällningen eller, om så önskas, tillsättas till silverhalogeniden vid vilket som helst tillfälle före tvättning. Användning av tiocyanat under silverhalogenidutfällning och sensibilisering beskrivs i de amerikanska patenten 2 221 805, 2 222 264 och 2 642 361. De emulsioner som beskrivs i det amerikanska patentet 3 320 069, åstadkommer också utomordentliga känslighet-kornighetsegenskaper vid färgfotografering, fastän kvantitativa värden pá färgämnesbildkornighet inte ges.

I några få fall har de högsta uppnåbara fotografiska känsligheterna undersökts vid högre kornighetsnivàer än de normalt användbara nivåerna. Farnell rapporterar i "The Relationship Between Speed and Grain Size", The 10 l5 20 30 35 450 919 10 Journal of Photographic Science, vol 17, 1969, sid 116-125, blàkänslighetsundersökningar för silverbromid- och -bromo- jodidemulsioner i avsaknad av spektralsensibilisering.

Författaren observerar att vid kornstorlekar av mer än ca 0,5 umz i projicerad area (0,8 um i diameter) kunde någon ytterligare ökning i känslighet vid ökande kornstor- lek inte uppnås. Detta var inte Oväntat baserat på anta- gandet att antalet absorberade kvanta som erfordras för framkallningsbarhet är oberoende av kornstorleken. Fak- tiska sänkningar 1 känslighet som en funktion av ökande kornstorlek rapporteras. Farnell hänför sänkningen i känslighet hos stora korn till deras stora storlek i relation till det begränsade genomsnittliga diffusions- avståndet för fotoalstrade elektroner, som erfordras för att alstra säten för latenta bilder. Flera ljuskvanta måste absorberas av ett stort korn än ett litet för att alstra ett säte för en framkallningsbar latent bild.

Tani, "Factors Influencing Photographic Sensiti- vity", J. Soc. Photogr. Sci. Technol. Japan, vol 43, nr 6, 1980, sid 335-346, är överens med Farnell och ut- sträcker diskussionen rörande reducerad känslighet hos stora silverhalogenidkorn till ytterligare orsaker som är att hänföra till förekomsten av spektralsensibili- serande färgämne. Tani rapporterar att känsligheten hos spektralsensibiliserade emulsioner dessutom pâverkas av (l) det relativa kvantumutbytet av spektralsensibili- sering, (2) färgämnesdesensibilisering, samt (3) ljus- absorption av färgämnen. Tani noterar att det relativa kvantumutbytet av spektralsensibilisering har observerats vara nästan ett och det är därför inte troligt att det praktiskt kan förbättras. Tani noterar att ljusabsorption av korn, som täcks av färgämnesmolekyler är proportionell mot kornvolymen vid exponering med blått ljus och med kornytarean när kornet exponeras med minusblàtt ljus. ökningens storlek i minusblàkänslighet är sålunda i all- mänhet mindre än ökningen i blàkänslighet när storleken hos emulsionskornen ökas. Försök att öka ljusabsorptionen u su... v. l0 l5 20 25 30 35 450' 919 ll genom att endast öka färgämnestäckningen resulterar inte nödvändigtvis i ökad känslighet, eftersom färgämnesdesen- sibiliseringen ökar när mängden färgämne ökas. Desen- sibiliseringen hänföres till minskad alstring av latent bild snarare än minskad fotoalstring av elektroner. Tani föreslår möjliga förbättringar i känslighet-kornighetssam- bandet hos stora silverhalogenidkorn genom framställning av kärn-skalsemulsioner för att undvika desensibilisering.

Inre dopning av silverhalogenídkorn för att medge använd- ning av i andra fall desensibiliserande färgämneshalter, utläres i det amerikanska patentet 3 979 213.

C. SKÄRPA Medan kornigheten pà grund av sitt samband med känslig- heten ofta är en central diskussíonspunkt när det är fråga om bildkvalitet, kan man ta itu med bildskärpan oberoende härav. Några faktorer som påverkar bildskärpan, såsom diffusion i sidled av bildalstrande material under framkallningsbehandling (ibland benämnd “bildutsmetning"), är närmare besläktade med bildalstring och framkallnings- behandlingsmaterial än med silverhalogenidkornen. På grund av deras ljusspridande egenskaper påverkar à andra sidan silverhalogenidkornen själva primärt skärpan under bild- enlig exponering. Inom tekniken är det känt att silver- halogenidkorn, som har diametrar i området 0,2-0,6 um, uppvisar maximal spridning av synligt ljus.

Förlust av bildskärpa pà grund av ljusspridning ökar i allmänhet med ökande tjocklek hos ett silverhalo- genidemulsionsskikt. Skälet härtill kan inses med hänvis- ning till fig 2. Om en ljusfoton l avböjes av ett silver- halogenidkorn vid en punkt 2 med en vinkel 6, mätt som en lutning fràn dess ursprungliga bana, och därefter absorberas av ett andra silverhalogenidkorn vid en punkt 3 efter att ha passerat en tjocklek tl av emulsionsskiktet, förskjuts den fotografiska registreringen av fotonen i sidled med en sträcka x. Om fotonen, i stället för att absorberas inom en tjocklek tl, rör sig genom en andra lika stor tjocklek tz och absorberas vid en punkt 4, förskjuts 10 15 20 25 30 35 450 91.9 12 den fotografiska registreringen av fotonen i sidled med dubbla sträckan x. Det är därför tydligt att ju större tjockleksförskjutningen av silverhalogenidkornen i ett fotografiskt element är, desto större är risken för reduk- tion i bildskärpa som är att hänföra till ljusspridning.

Fastän fig 2 belyser principen vid en mycket enkel situ- ation, inses det att i praktiken reflekteras en foton typiskt från flera korn innan den verkligen absorberas och statistiska metoder erfordras för att förutsäga dess troliga absorptionsslutpunkt. " Vid fotografiska flerfärgselement som innehåller tre eller flera, ovanpá varandra anordnade silverhalogenid- emulsionsskikt, kan det förekomma en ökad risk för reduce- ring av bildskärpa, eftersom silverhalogenidkornen är för- delade över minst tre skikttjocklekar. Vid vissa tillämp- ningar ökas tjockleksförskjutningen av silverhalogenidkor- nen ytterligare genom förekomsten av ytterligare material, som antingen (1) ökar tjockleken av själva emulsions- skikten, som t ex när färgämnesbildalstrande material är införlivade i emulsionsskikten, eller (2) bildar ytter- ligare skikt, som separerar silverhalogenidsemulsionsskik- ten, varigenom deras förskjutningstjocklek ökas, t ex när separata fàngare (scavenger) och färgämnesbildalstran- de materialskikt separerar intilliggande emulsionsskikt.

I fotografiska flerfärgselement finns det vidare minst tre Ovanpå varandra anordnade skiktenheter, som var och en innehåller minst ett silverhalogenidemulsionsskikt.

Det finns sålunda en betydande möjlighet till förlust av bildskärpa pà grund av spridning. På grund av den kumulativa spridningen hos ovanpàliggande silverhalo- genidsemulsionsskikt, kan de emulsionsskikt, som är be- lägna längre bort från källan för exponeringsstràlning, uppvisa mycket betydande minskningar i skärpa.

Det amerikanska patentet 3 402 046 diskuterar erhål- lande av klara, skarpa bilder i ett grönkänsligt emulsions- skikt hos ett fotogkafiskt flerfärgselement. Det grön- känsliga emulsionsskiktet-ligger under ett blákänsligt w 10 20 25 30 35 45-0 919 13 emulsionsklkt och detta samband medför en skärpeförlust, som är att hänföra till den grönkänsliga emulsionsskik- tet. Det amerikanska patentet 3 402 046 minskar ljussprid- ning genom att i det ovanpàliggande blàkänsliga emul- sionsskiktet utnyttja silverhalogenidkorn, som har en medeldiameter av minst 0,7 um, företrädesvis 0,7-1,5 um, vilket står i överensstämmelse med den ovan angivna dia- metern 0,6 um. d. SEPARATION AV BLÅ- OCH MINUSBLÅKÄNSLIGHET Silverbromid- och silverbromojodidemulsioner har tillräcklig nativ eller inneboende känslighet för den blå delen av spektrum för att registrera blà strålning utan blå spektralsensibilisering. När dessa emulsioner utnyttjas för registrering av exponeringar med grönt och/eller rött (minusblàtt) ljus, spektralsensibiliseras de i överensstämmelse därmed. Vid svartvit fotografering och monokromatisk (t ex kromogen) fotografering är den erhàllna ortokromatiska eller pankromatiska känsligheten fördelaktig.

Vid flerfärgsfotografering är den nativa känsligheten hos silverbromid och silverbromojodid i emulsioner, som är avsedda att registrera blått ljus, fördelaktig. När dessa silverhalogenider används i emulsionsskikt, som är avsedda att registrera exponeringar i spektrums gröna eller röda del, är emellertid den nativa blàkänsligheten en olägenhet, eftersom gensvar på både blàtt och grönt ljus eller både blått och rött ljus i emulsionsskikten kommer att förvränga den färgton hos flerfärgsbilden som man söker att återge.

Vid konstruktion av fotografiska flerfärgselement, som använder silverbromid- eller silverbromojodidemul- sioner, kan färgförvrängningen analyseras som tvâ distink- ta delar. Den första delen är skillnden mellan blàkänslig- heten hos det grön- eller rödregistrerande emulsions- skiktet och dess grön- eller rödkänslighet. Den andra delen är skillnaden mellan blákänsligheten hos varje blàregistrerande emulsionsskikt och blàkänsligheten hos det motsvarande grön- eller rödregistrerande emulsions- l0 15 20 25 30 35 450 919 14 skiktet. Vid framställning av ett fotografiskt flerfärgs- element, som är avsett att noggrant registrera bildfärger under dagsljusexponeringsbetingelser (t ex SSOOOK), är i allmänhet målet att uppnå en skillnad av omkring en storleksordning mellan blåkänsligheten hos varje blå- registrerande emulsionsskikt och blåkänsligheten hos det motsvarande grön- eller rödregistrerande emulsions- skiktet. Inom tekniken har man insett att dylika efter- strävade känslighetsskillnader inte uppnås med användning av silverbromid- eller silverbromojodidemulsioner, såvida de inte används i kombination med ett eller flera till- vägagångssätt som är kända för att förbättra färgför- vrängning. Även då har man inte alltid uppnått fullstän- dig storleksordning hos känslighetsskillnaden i produk- ten. Även när man emellertid uppnår dylika eftersträvade känslighetsskillnader, resulterar ytterligare ökning av separationen mellan blå- och minusblåkänslighet i en ytterligare reduktion av registreringen av blåexpone- ringar hos skikt, som är avsedda att registrera minus- blåexponeringar.

Det vanligaste tillvägagàngssättet att reducera för rött och gfönt ljus spektralsensibiliserade silver- bromid- och silverbromojodidemulsionsskíktsexponering för blått ljus, för att därigenom effektivt reducera deras blàkänslighet, är att lokalisera dessa emulsions- skikt bakom ett gultfilterskikt (bläabsßrberaflde skikt)- Både gulfilterfärgämnen och gult kolloidalt silver an- vänds vanligtvis för detta ändamål. Vid ett vanligt flerfärgsskiktsarrangemang är alla emulsionsskikten silverbromid eller -bromojodid. Bmulsionsskikten, som är avsedda att registrera grön- och rödexponeringar, är anordnade bakom ett gulfilter, medan emulsionsskiktet eller -skikten, som är avsedda att registrera blått ljus, är beläget framför filterskiktet.

Detta arrangemang har ett antal nackdelar, såsom är känt inom tekniken. Medan exponering med blått ljus av grön- och rödregistrerande emulsionsskikt reduceras 10 l5 20 25 30 35 450. 919' 15 till tolerabla nivåer, skapas ett skiktordningsarrangemang som inte är idealiskt genom användningen av ett gulfilter.

Grön- och rödemulsionsskikten mottar ljus, som redan har passerat genom både blàemulsionsskiktet eller -skikten och gulfiltret. Detta ljus har spritts i viss utsträck- ning och bildskärpan kan därför vara försämrad. Eftersom den blàregistrerande emulsionen alstrar den visuellt minst viktiga registreringen, bidrar dess gynnade läge närmst källan för exponeringsstràlning inte till bild- skärpa i den grad som skulle åstadkommas genom en mot- svarande placering av röd- eller grönemulsionsskiktet.

Vidare är gulfiltret självt bristfälligt och absorberar faktiskt i viss utsträckning i spektrums gröna del, vilket resulterar i en förlust av grönkänslighet. Gulfilter- materialet, i synnerhet när det gult kolloidalt silver, ökar materialkostnaden och påskyndar erforderligt utbyte av behandlingslösningar, såsom blek- och blekfixerlös- ningar. Ännu en annan nackdel, som är förknippad med separa- tionen av blàemulsionsskiktetelka:-skikten hos ett foto- grafiskt element från röd- och grönemulsionsskikten genom anordnandet av ett gulfilter, är att känsligheten hos bláemulsionsskiktet minskar. Skälet härtill är att gul- filterskiktet absorberar blàtt ljus, som passerar genom blàemulsionsskiktet eller -skikten som i annat fall skulle kunna reflekteras för att öka exponeringen. Ett tillvägagångssätt för att öka känsligheten är att flytta gulfilterskiktet så att det inte ligger omedelbart under bláemulsionen. Detta utläres i det brittiska patentet l 560 963. Patentet medger emellertid att ökning i blå- känslighet uppnås endast till priset av försämrad färg- återgivning i de grön- och rödsensibiliserade emulsions- skikten som ligger över gulfilterskiktet. _ Ett antal tillvägagångssätt har föreslagits för att eliminera gulfilter, men alla har givit nackdelar.

Det amerikanska patentet 2 344 084 beskriver lokalise- ring av ett för grönt eller rött ljus spektralsensibilise- 10 15 20 25 30 35 450 919 16 rat silverklorid- eller -klorobromidskikt närmst källan för exponeringsstrálning, eftersom dessa silverhalogeni- der endast uppvisar negligerbar medfödd eller inneboende blákänslighet. Eftersom silverbromid har hög inneboende blàkänslighet, bildar det inte emulsionsskiktet närmst källan för exponeringsstràlning, utan bildar ett under- liggande emulsionsskikt, som är avsett att registrera blått ljus.

De amerikanska patenten 2 388 859 och 2 456 954 beskriver hur man skall undvika att förorena de grön- och rödregistrerande emulsionsskikten med blått ljus genom att göra dessa skikt 50 respektive l0 ggr lång- sammare än det blåregistrerande emulsionsskiktet. Emul- sionsskikten överdras med ett gulfilter för att erhålla en anpassning i känsligheterna hos de blå-, grön- och rödregistrerande emulsionsskikten till blått, grönt re- spektive rött ljus och för att öka separationen av blå- och minusblåkänsligheterna hos de minusblåregistrerande emulsionsskikten.

Detta tillvägagångssätt medger att emulsionsskikten belägges i vilket som helst önskat skiktordningsarrange- mang, men bibehåller nackdelen med användning av ett gulfilter liksom ytterligare nackdelar, För att erhålla känslighetsskillnaderna i de blå- och minusbláregistre- rande emulsionsskikten utan användning av ett gulfilter- skikt för att genomföra det som utläres av de amerikanska patenten 2 388 859 och 2 456 954 utnyttjas relativt sett mycket större silverbromojodidkorn i det blåregistrerande emulsionsskiktet.Försök att erhålla de önskade känslighets- skillnaderna genom att enbart förlita sig på skillnader i kornstorlek gör att blàemulsionsskikten blir överdrivet korniga och/eller att kornstorleken hos de minusblåregi- strerande emulsionsskikten är överdrivet liten och att de därför har relativt låg känslighet. För att mildra denna svårighet är det känt att öka andelen jodid i kor- nen hos det blåregistrerande emulsionsskiktet varigenom dess blákänslighet ökas disproportionerligt utan .hi-wa 10 l5 20 25 30 35 450 919 17 att dess kornstorlek ökas. Om emellertid de minusblà- registrerande emulsionsskikten skall uppvisa mer än blott mycket måttliga fotografiska känsligheter, är det emel- lertid inte möjligt inom normalt acceptabla kornivàer att erhålla blåregistrerande emulsionsskikt med minst l0 ggr högre känslighet ens med ökad jodidhalt i det blåregistrerande emulsionsskiktet.

Fastän gulfilter utnyttjas för att reducera blått ljus som träffar underliggande emulsionsskikt, eliminerar de på intet sätt transmissionen av blått ljus. Även när gulfilter utnyttjas kan således ytterligare fördelar erhållas genom ytterligare separation av blå- och minus- blàkänsligheterna hos silverbromojodidemulsionsskikt, som är avsedda att registrera i den minusblå delen av spektrum.

Enligt föreliggande uppfinning àstadkommes ett foto- grafiskt element med en stomme och minst ett strålnings- känsligt emulsionsskikt, som inbegriper ett dispergerings- medium och skivformade silverbromojodidkorn, känneteck- nat därav, att minst 50 % av Gen totala projicerade arean hos silverbromojodidkornen åstadkommes av skivformade silverbromojodidkorn, som har första och andra, motbe- lägna, parallella huvudytor, en tjocklek av mindre än 0,5 um, en diameter av minst 0,6 um, varvid diametern hos ett korn definieras som diametern hos en cirkel med en area som är lika som kornets projicerade area, samt ett genomsnittligt sidoförhàllande av mer än 8:1, vilket sidoförhållande definieras som förhållandet mellan dia- metern hos ett korn och dess tjocklek, varvid åtminstone en del av de skivformade silverbromojodidkornen har ett mittomràde, som sträcker sig mellan huvudytorna, vilket mittomràde har en lägre andel jodid än minst ett annat omrâde, som också sträcker sig mellan huvudytorna och är beläget närmre kornperiferin än mittomrádet.

Föreliggande uppfinning erbjuder unika och helt oväntade fördelar. När fotografiska element enligt före- liggande uppfinning jämföres med fotografiska element, 10 15 20 25 30 35 450 919 18 som utnyttjar konventionella silverbromojodidemulsioner eller tidigare beskrivna emulsioner med skivformade korn med lágt sidoförhàllande, kan i hög grad förbättrade känslighet-kornighetssamband (dvs högre fotografiska känsligheter vid jämförbar kornighet och reducerad kor- nighet vid jämförbara fotografiska känsligheter) erhål- las. Emulsionerna enligt föreliggande uppfinning är oväntat bättre i sitt fotografiska gensvar än bromojodid- emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande, som har samma jodidkoncentrationer, men vid vilka jodiden är väsentligen enhetligt fördelad i de skivformade kornen eller koncentrerad mot kornens centra. Vidare är bromo- jodidemulsionerna med skivformade korn med högt sido- förhàllande enligt uppfinningen oväntat bättre med avse- ende pà dessa samma fotografiska egenskaper än bromojodid- emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande, som har genomgående jodidkoncentrationer, vilka är åtmin- stone lika stora som jodidkoncentrationerna pà ytan av de skivformade kornen enligt uppfinningen. Vidare är bromo- jodidemulsionerna med skivformade korn med högt sido- förhållande, som används vid föreliggande uppfinning, överlägsna med avseende pà dessa fotografiska egenskaper jämfört med "kärna-skal"-emulsioner utan skivformade korn, som har jämförbara jodidytkoncentrationer. Emul- sionerna, som används vid föreliggande uppfinning, är särskilt fördelaktiga när de är spektralsensibiliserade och utnyttjas för alstring av färgämnesbilder. De foto- grafiska elementen enligt föreliggande uppfinning har befunnits vara oväntat fördelaktiga för att öka färg- ämnesutbytena vid användning av färgframkallningsmedel och färgämnesalstrande kopplare, De fotografiska elementen enligt uppfinningen som använder emulsioner med skivformade korn med högt sido- förhàllande, uppvisar ökad skärpa hos underliggande emulsionsskikt när emulsíonerna med skivformade korn med högt sidoförhàllande är belägna för att mottaga ljus, som är fritt fràn betydande spridning. Emulsionerna är särskilt effektiva i detta avseende när de är lokali- 10 15 20 25 30 35 450 919' 19 serade i emulsionsskikten närmast källan för exponerings- strålning. När emulsionerna är spektralsensibiliserade utanför det blå området av spektrum uppvisar de en stor separation i sin känslighet i det blå området av spektrum jämfört med det område av spektrum för vilket de är spek- tralsensibiliserade. Minusblåsensibiliserade silverbromo- jodidemulsioner med skivformade korn är mycket mindre känsliga för blått ljus än för minusblått ljus och er- fordrar inte filterskydd för att skapa acceptabla minus- blàexponeringsregistreringar vid exponering med ett ne- utralt ljus, såsom dagsljus vid SSOOOK. Mycket stora ökningar i blåkänslighet hos silverbromojodidemulsionerna har erhållits jämfört med deras inneboende blåkänslighet när blåspektralsensibiliseringsmedel utnyttjas.

Jämförelser mellan fotografiska element för radio- grafiska tillämpningar i enlighet med uppfinningen och motsvarande radiografiska element, som innehåller kon- ventionella emulsioner, visar att minskad övergång kan hänföras till de emulsioner som används vid föreliggande uppfinning. Alternativt kan jämförbara övergàngsnivåer uppnås med de emulsioner som används vid föreliggande uppfinning med användning av minskade silvertäcknings- grader.

Bildöverföringsfilmenheter, som innehåller de här beskrivna emulsionerna, har förmåga att uppnå ett högre prestandaförhållande mellan fotografisk känslighet och silvertäckning (dvs per areaenhet belagd silverhaloge- nid), snabbare tillgång till en betraktningsbar överförd bild, samt högre kontrast hos överförda bilder vid mindre framkallningstid.

KORT RITNINGSBESKRIVNING Uppfinningen kan förstås bättre med hänvisning till följande detaljerade beskrivning i förening med ritning- arna. På dessa visar fig 1, 12 och 13 avsättningar av känslighet mot kornighet. Fig 2 och 4 är schematiska diagram, som hänför sig till spridning. Fig 3 och 6 är mikrofotografier av här beskrivna silverbromojodidemul- sioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande. 450 919-- 10 l5 20 25 30 35 20 Fig 5 är en avsättning av jodidhalt mot moler utfälld silverbromojodid. Fig 7-ll är mikrofotografier av indi- viduella skivformade korn med högt sidoförhállande, sàsom här beskrivs.

Med hänvisning till de här beskrivna silverbromo- jodidemulsionerna definieras uttrycket “högt sidoför- hållande" som att det erfordras att silverbromojodid- kornen, som har en tjocklek av mindre än 0,5 um (före- trädesvis 0,3 um, optimalt mindre än 0,2 um) och en diameter av minst 0,6 um, harett genmsnittligt sidoför- hållande av mer än 8:1 och svarar för minst 50 % av den totala projicerade arean hos silverhalogenidkornen. De skivformade korn, som individuellt uppfyller de ovan angivna kraven pà tjocklek och diameter benämnes i det följande för "skivformade korn med högt sidoförhállande".

(Uttrycket "högt sidoförhállande“ används pà analogt sätt för emulsioner och korn med annan halogenidhalt,) Huvudytorna hos de föreliggande skivformade silverbromo- jodidkornen är parallella eller väsentligen parallella.

De fördelar som kan uppnås med de här beskrivna silverbromojodidemulsionerna med skivformade korn med högt sidoförhàllande kan hänföras till den unika lokali- seringen av jodiden inuti de skivformade med högt sido- förhàllande. De skivformade kornen med högt sidoförhàl- lande kännetecknas av första och andra motbelägna, paral- lella huvudytor och ett mittomràde, som sträcker sig mellan huvudytorna och innehåller en lägre andel jodid än minst ett sidledsförskjutet område, som är lokaliserat i sama korn och också sträcker sig mellan huvudytorna.

Vid en föredragen form är det sidledsförskjutna omrâdet ett i sidled omgivande eller ringformigt område. Mitt- omradet utgör vanligen den del av kornet som först bildas under utfällning. Vid andra utföringsformer kan emeller- tid mittomrádet introduceras allteftersom utfällningen fortskrider. Så t ex kan mittomràdet i vissa fall vara ringformigt och omge ett tidigare utfällt omrâde med högre jodidhalt. 10 15 20 25 30 35 450 919 21 Mittomràdet kan bestå väsentligen av silverbromid eller silverbromojodid. Mittomràdet innehåller företrä- desvis mindre än 5 mo1% jodid (optimalt mindre än 3 mol% jodid) och minst l mol% mindre jodid än det sidledsför- skjutna omrâdet. Jodidkoncentrationen i det sidledsför- skjutna området kan variera uppåt till mättnadsgränsen för silverjodid 1 silverbromidkristallgittret vid utfäll- ningstemperaturen, dvs upp till ca 40 mol% vid en utfäll- ningstemperatur av 90°C. Det sidledsförskjutna området innehåller företrädesvis 6-20 mol% jodid.

Andelen skivformade korn med högt sidoförhállande, som bildats med mittomràdena, kan variera beroende pá ett antal pàverkande faktorer, såsom korntjocklekar och sidoförhàllanden, jodidkoncentrationer i det sidledsför- skjutna området, val av framkallare, tillsatsmedel och den specifika fotografiska slutanvändningen. Andelen av skivformade korn med högt sidoförhàllande, som bildats med mittomràdena, kan fastställas rutinmässigt. Beroende pà andra faktorer, såsom de som angivits ovan, kan mitt; omradet utgöra l-99 vikt% av det skivformade kornet med högt sidoförhàllande. För de flesta tillämpningar, såsom vid föredragna korntjocklekar, sidoförhàllanden, pro- gressivt varierade jodidkoncentrationer, och ett ring- sidledsförskjutet område, utgör mittomràdet företrädesvis 2-50 % av det skivformade kornet med högt sidoförhàllande, optimalt 4-15 % av det skivformade kornet med högt sidoförhållande. Vid abrupta skillnader i jodidkoncentration mellan mittomràdet och det sidleds- formígt förskjutna området utgör å andra sidan mittomrádet före- trädesvis 75-97 % av det skivformade kornet.

Den unika jodidplaceringen kan uppnås genom att enbart öka andelen jodid som föreligger under tillväxten av de skivformade med högt sidoförhàllande. Såsom inses av fackmannen på området, sker silverhalogenidavsättning under tillväxten av skivformade korn till övervägande del, om ej fullständigt, vid kanterna av kornen. Genom riktigt val av utfällningsbetingelser uppvisar skivfor- 10 LS 20 25 30 35 450 919 22 made korn föga om ens någon ökning i tjocklek efter ur- sprunglig kärnbildning. Genom att abrupt ändra jodid- koncentrationen, som föreligger under kornutfällning, är det möjligt att skapa en abrupt ökning i jodidkon- centrationen hos ett eller flera sidledsförskjutna kant- områden jämfört med mittomràdet. I vissa fall synes de ' sidledsförskjutna kantomrádena krenelerade. Alternativt är det möjligt att progressivt öka jodidkoncentrationen så att det är en jämn gradation från mittomrádet till ett sidledsförskjutet ringformigt omrâde. Det är möjligt, fastän vanligen inte föredraget, att minska jodidkoncen- trationen hos de skivformade kornens yttersta del. u; Det är ett viktigt kännetecken hos de korn som an- vänds i de fotografiska elementen enligt föreliggande uppfinning att mittomrádena sträcker sig mellan motbe- lägna huvudytor hos de skivformade kornen, Det inses att jodidhalten hos mittomràdet inte behöver vara en- hetlig. Så t ex avses det särskilt att jodiden kan och vanligen även ökar nära huvudytorna hos de skivformade kornen. Det skall sålunda inses att jodidkoncentratio- nerna hos mittomràdet och det sidledsförskjutna omradet hos de ovan angivna skivformade kornen är genomsnittliga jodidkoncentrationer i dessa områden. Medan huvudytorna vid mittomràdet och det sidledförskjutna omrâdet kan uppvisa samma jodidytkoncentration, föredrages det att mittomrádena skiljer sig med de ovan angivna mängderna i jodidhalt från de sidledsförskjutna områdena inom mindre än 0,035 um, företrädesvis mindre än 0,025 um, av kornytorna, mätt vinkelrätt mot huvudytorna hos de skivformade kornen med högt sidoförhàllande.

De föredragna silverbromojodidemulsionerna med skivformade korn med högt sidoförhällande i de fotogra- fiska elementen enligt föreliggande uppfinning är de, vid vilka silverbromojodidkornen, som har en tjocklek av mindre än 0,3 um och en diameter av minst 0,6 um, “ har ett genomsnittligt sidoförhàllande av minst l2:l och optimalt minst 20:l. Mycket höga genomsnittliga 10 15 20 “25 30 35 450 919 \ 23 sidoförhàllanden (l00:l eller t o m 200:l eller mer) kan erhållas. Vid en föredragen form av uppfinningen svarar dessa silverbromojodidkorn, som uppfyller ovan- stående krav på tjocklek och diameter, för minst 70 % och optimalt minst 90 % av den totala projicerade arean hos silverbromojodidkornen.

Det inses att ju tunnare de skivformade kornen som svarar för en given procentandel av den projicerade arean, är desto högre är det genomsnittliga sidoförhàllandet hos kornen i emulsionen. I det typiska fallet har de skivfor- made kornen en genomsnittlig tjocklek av minst 0,03 um, företrädesvis minst 0,05 um, fastän t o m tunnare skivfor- made korn i princip kan utnyttjas. Det inses att de skiv- formade kornen kan ha ökad tjocklek för att tillfredsstäl- la vissa särskilda tillämpningar. Skivformade korn med en medeltjocklek av upp till 0,5 um är t ex särskilt an- vändbara vid bildöverföringselement. Medelkorntjocklekar av upp till 0,5 um är också användbara för registrering av blått ljus, såsom diskuteras nedan. För att uppnå höga sidoförhàllanden utan att otillbörligt öka korndia- metrarna har emellertid de skivformade kornen hoš emul- sionerna enligt uppfinningen normalt en genomsnittlig tjocklek av mindre än 0,3 um.

De ovan beskrivna kornegenskaperna hos silverbromo- jodidemulsionerna enligt uppfinningen kan lätt konstate- ras genom förfaranden som är välkända för fackmannen pà omradet. Det här använda uttrycket "sidoförhàllande" hänför sig till förhållandet mellan kornets diameter och dess tjocklek. Kornets "diameter" definieras i sin tur som diametern hos en cirkel med en area, som är lika stor som den projicerade arean hos kornet sedd i ett mikrofotografi eller ett elektronmikroskopfotografi av ett emulsionsprov. Fran skuggade elektronmikroskopfoto- grafier av emulsionsprover är det möjligt att bestämma tjockleken och diametern hos varje korn och att identifi- era de skivformade korn som har en tjocklek av mindre än 0,5 um, företrädesvis 0,3 um,samt en diameter av minst 0,6 um. Härur kan sidoförhàllandet för varje sådant skiv- format korn beräknas och ett medelvärde för sidoförhàllan- 450 919 l0 15 20 25 30 35 \ 24 dena hos alla de skivformade kornen i provet som uppfyller kraven pá en tjocklek av mindre än 0,5, företrädesvis 0,3 um och en diameter av minst 0,6 um, kan beräknas för att erhålla deras genomsnittliga sidoförhàllande. Genom denna definition är det genomsnittliga sidoförhàllandet medelvärdet för de individuella skivformiga kornens sido- förhållanden. I praktiken är det vanligen enklare att er- hålla en genomsnittlig tjocklek och en genomsnittlig dia- meter hos de skivformade kornen, som har en tjocklek av mindre än 0,5 um (företrädesvis 0,3 um) och en diameter av minst 0,6 um, samt beräkna det genomsnittliga sidoför- hàllandet som förhållandet mellan dessa båda medelvärden.

Vare sig medelvärdet av de individuella sidoförhàllandena eller medelvärdena för tjockleken och diameter används för att bestämma den genomsnittliga sidoförhàllandet, skiljer sig de erhållna genomsnittliga sidoförhàllandena inte nämnvärt inom de avsedda toleranserna för kornmät- ningar. De projicerade areorna för de skivformade silver- bromojodidkornen, som uppfyller kraven på diameter och tjocklek, kan summeras, de projicerade areorna hos de àterstàende silverbromojodidkornen i mikrofotografiet kan summeras separat, och från de båda summorna kan man beräkna procentandelen av den totala projicerade arean av silverbromojodidkornen som àstadkomes av de skiv- formade korn vilka uppfyller kraven på tjocklek och diameter.

Vid ovanstående bestämningar valdes en refe- renstjocklek hos de skivformade kornen av mindre än 0,5 um för att skilja de här avsedda unikt tunna, skivformade kornen från tjockare, skivformade korn, som ger under- lägsna fotografiska egenskaper. En referenskorndiameter av 0,6 um valdes, eftersom det vid mindre diametrar inte alltid är möjligt att skilja skivformade och icke skiv- formade korn àt i mikrofotografier. Uttrycket "projicerad area" används i samma betydelse som uttrycken "projek- tionsarea“ och "projektivarea", såsom vanligen utnyttjas inom tekniken (se exempelvis James och Higgins, Fundamen- tals of Photoqraphic Theory, Morgan and Morgan, New York, sid 15. 10 15 20 25 30 35 450 1919 25' Fig 3 är ett exempel pà ett mikrofotografi av en emulsion i enlighet med föreliggande uppfinning, som valts att belysa de olika slags korn som_kan förefinnas.

Korn 101 illustrerar ett skivformigt korn, som uppfyller de ovan angivna kraven på tjocklek och diameter. Det är tydligt att den stora huvuddelen av kornen i fig 3 är skivformade korn, som uppfyller kraven pà tjocklek och diameter. Dessa korn uppvisar ett genomsnittligt sidoförhàllande av l6:l. I mikrofotografiet finns även några få korn, som inte uppfyller kraven på tjocklek och diameter. Korn 103 exempelvis visar ett icke skiv- format korn. Det har en tjocklek av mer än 0,3 um. Kornet 105 visar ett fint korn, som inte uppfyller diameter- kravet. Beroende på de betingelser som väljs för emul- sionsframställning, och som diskuteras mera speciellt nedan, kan förutom de önskade skivformade silverbromo- jodidkornen, som uppfyller kraven pà tjocklek och dia- meter, sekundära kornpopulationer med huvudsakligen ej skivformade korn, fina korn eller tjocka skivformade korn, förefinnas. Ibland kan det finnas andra icke skiv- formade korn, såsom stavar. Medan det allmänt föredrages att maximera antalet skivformade korn, som uppfyller kraven på tjocklek och diameter, är förekomst av sekun- dära kornpopulationer möjliga, förutsatt att emulsionerna alltfort har högt sidoförhàllande, sàsom definierats ovan.

Silverbromojodidemulsioner med skivformade korn med högt sidoförhållande kan framställas genom reglering av införingen av jodidsalter vid utfällningsförfarandet, som är såsom följer: I ett konventionellt reaktionskärl för silverhalogenidutfällning, vilket kärl är försett med en effektiv omröringsmekanism, införes ett disper- geringsmedium. I det typiska fallet utgör det disper- geringsmedium som ursprungligen införes i reaktionskär- let minst ca l0 vikt%, företrädesvis 20-BO vikt%, base- rat på den totala vikten, av dispergeringsmediumet som finns i silverbromojodidemulsionen vid avslutningen av 10 15 20 25 30 35 450 919 26 kornutfällningen. Eftersom dispergeringsmedium kan avlägs- nas fràn reaktionskärlet genom ultrafiltrering under silverbromojodidkornsutfällningen, såsom beskrivs i det belgiska pßtentet 886 645 och det franska patentet 2 471 620, inses det att den volym dispergeringsmedium som ursprungligen finns i reaktionskärlet, kan vara lika = stor som eller t 0 m överstiga volymen hos den silver- bromojodidemulsion som finns i reaktionskärlet vid av- slutningen av kornutfällningen. Dispergeringsmediumet, som ursprungligen införas i reaktionskärlet, är före- trädesvis vatten eller en dispersion av peptiseringsmedel i vatten, eventuellt innehållande andra beståndsdelar, sàsom ett eller flera silverhalogenidmogningsmedel och/eller metalldopningsmedel, som beskrivs närmare nedan. När ett peptiseringsmedel föreligger frán början, utnyttjas det företrädesvis i en koncentration av minst 10 %, företrädesvis minst 20 %, av det totala peptise- ringsmedel som finns vid avslutningen av silverbromojodid- utfällningen. Ytterligare dispergeringsmedium sätts till reaktionskärlet med silver- och halogenidsalterna och kan också införas genom en separat stràle. Det är bruk- ligt att justera andelen dispergeringsmedium, särskilt för att öka andelen peptiseringsmedel, efter avslutningen av saltinföringarna.

En mindre andel, typiskt mindre än 10 vikt%, av det bromidsalt som utnyttjas vid bildningen av silver- bromojodidkornen, förefinnes fràn början i reaktions- kärlet för att justerabromidkoncentrationen hos disper- geringsmediumet vid början av silverbromojodidutfäll- ningen. Likaså är dispergeringsmedíumet i reaktionskärlet ursprungligen väsentligen fritt fràn jodidjoner, eftersom närvaron av jodidjoner före samtidig införing av silver- och bromidsalter gynnar bildningen av tjocka och icke skivformade korn. Sàsom uttrycket "väsentligen fritt från jodidjoner" utnyttjas här med avseende pà reaktions- f kärletsinnehàll, avser det att det finns otillräckligt med jodidjoner jämfört med bromidjoner för att utfällas 10 15 20 25 30 35 450 919 27 som en separat silverjodidfas. Det föredrages att hålla jodidkoncentrationen i reaktionskärlet före silversalt- införingen vid mindre än 0,5 mol% av den totala förelig- gande halogenidjonkoncentrationen. Om pBr hos disper- geringsmediumet ursprungligen är alltför högt kommer de alstrade skivformade silverbromojodidkornen att vara jämförelsevis tjocka och därför ha laga sidoförhàllanden.

Det avses att ursprungligen hälla reaktionskärlets pBr vid eller under 1,6, företrädesvis under 1,5. Om à andra sidan pBr är alltför lågt gynnas bildningen av icke skiv- formade silverbromojodidkorn. Det avses därför att hålla reaktionskärlets pBr vid eller över 0,6,.företrädesvis över 1,1. Såsom uttrycket används här definieras pBr som den negativa logaritmen av bromidjonkoncentrationen. pH, pl och pAg definieras på motsvarande sätt för väte-, jodid- respektive silverjonkoncentrationerna.

Under utfällningen sätts silver-, bromid- och jodid- salter till reaktionskärlet medelst tekniker som är väl- kända vid utfällning av silverbromojodidkorn. Typiskt införes en vattenhaltig lösning av ett lösligt silver- salt, sàsom silvernitrat, i reaktionskärlet samtidigt med införing av bromid- och jodidsalterna. Bromid- och jodidsalterna införes även typiskt som vattenhaltiga saltlösningar, såsom vattenhaltigš lösningar av ett el- ler flera lösliga ammonium-, alkalimetall- (t ex natrium eller kalium) eller jordalkalimetall- (t ex magnesium eller kalcium) halogenidsalter. Silversaltet införes åtminstone ursprungligen i reaktionskärlet separat från jodidsaltet. Jodid- och bromidsalterna kan sättas till reaktionskärlet separat eller som en blandning.

Med införingen av silversalt i reaktionskärlet ini- tieras kornbildningens kärnbildningssteq. En population kornkärnor bildas, som har förmåga att tjäna som utfäll- ningssäten för silverbromid och silverjodid när infö- ringen av silver-, bromid- och jodidsalter fortsätter.

Utfällningen av silverbromid och silverjodid pà existe- rande kornkärnor utgör kornbildningens tillväxtsteg. 450 919 10 15 20 25 30 35 28f Sidoförhàllandena hos de skivformade korn som bildas enligt uppfinningen påverkas mindre av jodid- och bromid- koncentrationer under tillväxtsteget än under kärnbild- ningssteget. Det är därför möjligt att under tillväxt- steget öka den tillåtna latituden hos pBr under samtidig införing av silver-, bromid- och jodidsalter över 0,6, företrädesvis i området 0,6-2,2, allra helst från 0,8 till l,6, varvid det senare särskilt föredrages när en betydande andel kornkärnsbildning fortsätter under hela införingen av silver-, bromid- och jodidsalter, såsom vid utfällning av kraftigt polydispergerade emulsioner.

Höjning av pBr-värdena över 2,2 under tillväxt av skiv- formade korn resulterar i förtjockning av kornen, men kan i många fall tolereras om man fortfarande erhåller ett genomsnittligt sidoförhállande av mer 8:1.

Som ett alternativ till införing av silver-, bromid- och jodidsalter som vattenlösningar, avses det speciellt att införa silver-, bromid- och jodidsalterna, ursprung- ligen eller vid tillväxtsteget, i form av fina silver- halogenidkorn, som är suspenderade i dispergeringsmedium.

Kornstorleken är sådan, att de lätt Ostwald-mognas på större kornkärnor, om sådana finnes, när de väl införts i reaktionskärlet. De maximala användbara kornstorlekarna beror pà de särskilda betingelserna inuti reaktionskärlet sàsom temperatur och förekomst av solubiliserings- och mogningsmedel. Silverbromid-, silverjodid- och/eller silverbromojodidkorn kan införas, Eftersom bromid och/eller jodid utfälles framför klorid, är det även möjligt att utnyttja silverklorobromid- och silverkloro- bromojodidkorn, Silverhalogenidkornen är I företrädesvis mycket fina, t ex med en medeldiameter av mindre än 0,1 pm. _ Under förutsättning av de ovan angivna kraven pà jodidkoncentration och pBr, kan koncentrationerna och hastigheterna för silver-, bromid- och jodidsaltinfö- ringarna ha vilken som helst lämplig konventionell form.

Silver- och halogenidsalterna införes företrädesvis i koncentrationer av 0,1-5 moler/liter, fastän mera vid- 10 l5 20 25 30 35 450 919 29' sträckta konventionella koncentrationsomràden, såsom fràn 0,01 mol/liter till mättnad, exempelvis omfattas.

Speciellt föredragna utfällningstekniker är de som uppnår avkortade utfällningstider genom att öka införingshastig- heten för silver- och halogenidsalt under körningen.

Införingshastigheten av silver- och halogenidsalt kan ökas antingen genom att öka den hastighet varmed dispe- rgeringsmediumet och silver- och halogenidsalterna in- föres, eller genom att öka silver- och halogenidsalternas koncentration i det dispergeringsmedium som införes.

Det föredrages speciellt att öka införingshastigheten av silver- och halogenidsalt, men att hålla införings- hastigheten under den tröskelnivà, vid vilken bildningen av nya kornkärnor gynnas, dvs att undvika àterkärnbild- ning, såsom beskrivs i de amerikanska patenten 3 650 757, 3 672 900, 4 242 445, tyska OLS 2 107 ll8, EPC-ansökan 80102242, samt Wey “Growth Mechanism of Agßr Crystals in Gelatin Solution", Photographic Science and Engine- ering, vol 21, nr l, januari/februari 1977, sid 14 och följande. Genom att undvika bildningen av ytterligare kornkärnor sedan man övergått till utfällningens tillväxt- steg, kan relativt monodispergerade skivformade silver- bromojodidkornspopulationer erhållas. Emulsioner med variationskoefficienter av mindre än ca 30 % kan fram- ställas. Såsom uttrycket "variationskoefficient“ används här, definieras det som 100 ggr standardavvikelsen hos korndiametern dividerat med medelkorndiametern. Genom att avsiktligt gynna àterkärnbildning under utfällningens tillväxtsteg är det naturligtvis möjligt att framställa polydispergerade emulsioner med betydligt högre varia- tionskoefficient.

Fastän framställningen av silverbromojodidemulsioner- na med skivformade korn med högt sidoförhållande har beskrivits med hänvisning till det förfarande, som skapar neutrala eller icke-ammoniakaliska emulsioner, är emul- sionerna enligt föreliggande uppfinning och deras använd- ning inte begränsad genom något särskilt förfarande för .fx 10 l5 20 25 30 35 30 deras framställning. Vid ett alternativt förfarande, som är en förbättring jämfört med det amerikanska paten- tet 4 150 994 och tyska OLS 2 985 655 och 2 921 077, minskas silverjodidkoncentrationen i reaktionskärlet under 0,05 mol/liter och den maximala storleken hos de silverjodidkorn som ursprungligen finns i reaktionskärlet minskas under 0,05 um.

Det önskade läget och koncentrationen av jodid i de här definierade, skivformade silverbromojodidkornen med högt sidoförhàllande kan uppnås genom att reglera införingen av jodidsalter. För att skapa ett mittomràde med begränsad jodidkoncentration kan införingen av jodid- salter ursprungligen fördröjas eller begränsas tills efter kornets mittområde bildats. Eftersom silverjodid är mycket mindre löslig än andra silverhalogenider är mycket mindre jodidsalt i lösning än bromidsalt under utfällningen, t o m när införingshastigheterna av bromid- och jodidsalt är lika stora. Sålunda utfälles nästan all den införda jodiden omedelbart, varvid halogenidjonerna i lösning utgöres huvudsakligen av bromid. Uttryckt pà ett annat sätt införlivas jodid i den del av kornet som tillväxer när det införes i reaktionskärlet. En viss jodidvandring i kornstrukturen kan icke desto mindre inträffa. Exempelvis har andelen jodid, som finns i mittomrádet observerats vara något högre än vad som kan förutsägas baserat enbart pá andelen bromid- och jodid- salter, som samtidigt införes under bildningen av mitt- kornsomràdena. Mindre justeringar för att kompensera för jodidvandring i mittkornsomràdena ligger inom kunnan- det hos en fackman pá omrâdet.

Genom att justera andelen jodid i halogenidsalterna som införes under utfällning, är det möjligt att antingen gradvis eller abrupt öka jodidhalten i de sidledsför- skjutna områdena hos de skivformade kornen med högt sido- förhållande. Vid en utföringsvariant avses det speciellt att avsluta jodid- eller bromid- och jodidsalttillsätt- ningen till reaktionskärlet före avslutningen av silver- 10 15 20 25 30 35 450 919' 31 salttillsättning, så att bromidjonerna i lösningen rea- gerar med silversaltet. Detta resulterar i att ett skal av silverbromid bildas på de skivformade silverbromo- jodidkornen.

Modifierande föreningar kan förefinnes under silver- bromojodidutfällningen. Sådana föreningar kan finnas från början i reaktionskärlet eller kan de tillsättas tillsammans med ett eller flera av salterna i enlighet med konventionella förfaranden. Modifierande föreningar, såsom föreningar av koppar, tallium, bly, vismut, kadmium, zink, mellankalkogener (dvs svavel, selen och tellur) , guld och ädelmetallar i grupp VIII, kan förefinnas under silverhalogenidutfällningen, såsom beskrivs 1 de ameri- kanska patentskrifterna 1 195 432, l 951 933, 2 448 060, 2 628 167, 2 950 972, 3 488 709, 3 737 313, 3 772 031, 4 269 927, och Research Disclosure, vol 134, juni 1975, Item 13452. Research Disclosure och dess föregångare, Product Licensing Index, är publikationer från Industrial Opportunities Ltd; Homewell, Havant; Hampshire, P09 lEF, Storbritannien. Emulsionerna med skivformade korn, kan reduktionssensibiliseras invändigt under utfällningen, såsom anges av Moisar et al, Journal of Photographic Science, vol 25, 1977, sid 19-27.

De individuella silver- och halogenidsalterna kan sättas till reaktionskärlet genom tillförselrör vid eller under ytan medelst gravitationsmatning eller genom till- förselapparatur för bibehållande av regleringen av till- förselhastigheten och pH, pBr och/eller pAg hos inne- hàllet i reaktionskärlet, sàsom anges i de amerikanska patenten 3 821 002 och 3 031 304 samt av Claes et al, Photographische Korrespondenz, band 102, nr 10, 1967, sid 162. För att erhålla snabb fördelning av reaktanterna i reaktionskärlet kan man använda speciellt konstruerade blandningsanordningar, såsom visas i de amerikanska pa- tentskrifterna 2 996 287, 3 342 605, 3 415 650, 3 785 777, 4 147 551, 4 171 224, brittiska patentansökan 2 022 43lA, tyska OLS 2 555 364 och 2 556 885, samt Research Disclo- sure, vol 166, februari 1978, Item 16662. 10 15 20 25 30 35 459 919 32 Vid bildningen av silverbromojodidemulsionerna med skivformade korn finns fràn början ett dispergerings- medium 1 reaktionskärlet. Vid en föredragen form utgöres dispergeringsmediumet av en vattenhaltig peptiserings- medelssuspension. Peptiseringsmedelskoncentrationer av 0,2-10 vikt%, baserat på totalvikten av emulsions- komponenterna i reaktionskärlet kan utnyttjas. Det är brukligt att bibehålla koncentrationen av peptiserings- medlet i reaktionskärlet under ca 6 %, baserat på totalvikten, före och under silverhalogenidbildningen och att justera emulsionsbärmediumskoncentrationen uppåt för optimala beläggningsegenskaper genom fördröjda, kompletterande bärmediumstillsatser. Det avses att emulsionen, sådan den ursprungligen bildas, innehåller 5-S0 g peptiseringsmedel per mol silverhalogenid, före- trädesvis 10-30 g peptiseringsmedel per mol silverhalo- genid. Ytterligare bärmedium kan tillsättas senare för att bringa koncentrationen upp till så mycket som 1000 g per mol silverhalogenid. Pöreträdesvis är koncen- trationen av bärmedium i den färdiga emulsionen över 50 g per mol silverhalogenid. När bärmediumet är belagt och torkat vid framställning av ett fotografiskt element, utgör det företrädesvis 30-70 vikt% av emulsionsskiktet.

Bärmedier (som inbegriper bade bindemedel och pep- tiseringsmedel) kan väljas bland de som konventionellt utnyttjas i silverhalogenidemulsioner. Föredragna pep- tiseringsmedel är hydrofila kolloider, som kan utnyttjas ensamma eller i kombination med hydrofoba material. Lämp- liga hydrofila material inbegriper sådana ämnen som proteiner, proteinderivat, cellulosaderivat, t ex cellu- losaestrar, gelatin, t ex alkalibehandlat gelatin (ben- I eller hudgelatin) eller syrabehandlat gelatin (svinhuds- gelatin), gelatinderivat, t ex acetylerat gelatin, ftalaterat gelatin. Dessa och andra bärmedier beskrivs i Research Disclosure, vol 176, december 1978, Item 17643, sektion IX. Bärmediummaterialen, inbegripet i synnerhet de hydrofila kolloiderna, liksom de hydrofoba material Mau. l0 15 20 25 30 450 919 33 som är användbara i kombination därmed, kan användas inte bara i emulsionsskikten hos de fotografiska ele- menten enligt uppfinningen, utan även i andra skikt, sàsom täckskikt, mellanskikt och skikt, som är anordnade under emulsionsskikten.

De avses speciellt att kornmogning kan ske under framställningen av silverbromojodidemulsionerna enligt föreliggande uppfinning. Kända silverhalogenidlösnings- medel är användbara för att gynna mogning. Sà t ex är det känt att ett överskott av bromidjoner, när de före- kommer i reaktionskärlet, gynnar mogning. Det är därför tydligt att bromidsaltlösningen, som införes i reaktions- kärlet, självt kan gynna mogning. Andra mogningsmedel kan också utnyttjas och kan helt inkluderas i disperge- ringsmediumet i reaktionskärlet före silver- och haloge- nidsalttillsättningen, eller de kan införas i reaktions- kärlet tillsammans med ett eller flera av halogenidsal- tet, silversaltet eller peptiseringsmedlet. Vid ytter- ligare en annan variant kan mogningsmedlet införas obe- roende under halogenid- och silversalttillsättningarna.

Bland de föredragna mogningsmedlen är de som inne- häller svavel. Tíocyanatsalter kan användas, såsom alka- limetallsalterna, vanligast natrium- och kaliumtiocyanat- salter, och ammontiocyanatsalter. Fastän varje konven- tionell mängd av tiocyanatsalterna kan införas, är de föredragna koncentrationerna i allmänhet 0,1-20 g tiocya- natsalt per mol silverhalogenid. Belysande känd teknik an- gående användning av tiocyanatmogningsmedel àterfinnes i den ovannämnda amerikanska patentskriften 2 222 264, de amerikanska patentskrifterna 2 448 534 och 3 320 069.

Alternativt kan man utnyttja konventionella tioetermog- 10 15 20 25 30 35 450 919 34 ningsmedel, såsom de som beskrivs i de amerikanska paten- ten 3 27l l57, 3 S74 628 och 3 737 313.

Silverbromojodidemulsionerna enligt föreliggande uppfinning med skivformade korn med högt sidoförhállande tvättas företrädesvis för att avlägsna lösliga salter.

De lösliga salterna kan avlägsnas genom välkända tek- niker, sàsom dekantering, filtrering och/eller kylsedi- mentering och lakning, såsom anges i Research Disclosure, vol l76, december 1978, Item 17643, sektion II. Vid före- liggande uppfinning är tvättning särskilt fördelaktig för att avsluta mogning av de skivformade silverbromo- jodidkornen efter fullbordandet av utfällningen för att undvika ökning av deras tjocklek och minskning av deras sidoförhâllande. Emulsionerna, med eller utan sensibi- liseringsmedel, kan torkas och lagras före användning. _ När väl emulsionerna med skivformade korn med högt sidoförhàllande har bildats enligt sättet för föreliggan- de uppfinning kan de förses med skal för att åstadkomma en kärna-skalemulsion enligt förfaranden som är välkända för fackmannen pà området. Varje fotografiskt användbart silversalt kan användas för att bilda skal pà emulsioner- na med skivformade korn med högt sidoförhàllande som framställts enligt föreliggande förfarande. Tekniker för att skapa silversaltskal beskrivs i de amerikanska patentskrifterna 3 367 778, 3 206 313, 3 317 322, 3 917 485 och 4 l5O 994. Eftersom konventionella tekniker för skalbildning inte gynnar bildning av skivformade korn med högt sidoförhàllande, ty när skaltillväxten fortskri- der sjunker emulsionens genomsnittliga sidoförhàllande.

Om betingelser, som är gynnsamma för bildning av skivfor- made korn, föreligger i reaktionskärlet under skalbild- ningen, kan skaltillväxten ske företrädesvis pà kornens ytterkanter sà att sidoförhàllandet inte Emulsioner med skivformade korn med kärna-skal och med högt sidoförhàllande är särskilt användbara för att fram- ställa inre latenta bilder och kan användas vid alstring behöver minska. av antingen negativt arbetande fotoqkafiska element eller fotografiska direktomvändningselement. 10 15 20 25 30 35 450' 919 35 Fastän förfarandena för framställning av skivformade silverhalogenidkorn som beskrivits ovan åstadkommer emul- sioner med skivformade korn med högt sidoförhâllande, hos vilka de skivformade korn som uppfyller kraven pà tjocklek och diameter för sidoförhållandet uppgår till minst SO % av den totala projicerade arean hos den totala silverhalogenidkornspopulationen, inses det att ytter- ligare fördelar kan åstadkommas genom att öka andelen sådana skivformade korn. Företrädesvis utgöres minst 70 i (optimalt minst 90 %) av den totala projicerade arean av skivformade silverhalogenidkorn, som uppfyller kraven på tjocklek och diameter. Medan mindre mängder icke skivformade korn är helt förenliga med många foto- grafiska tillämpningar, kan andelen skivformade korn ökas för att uppnà alla fördelarna med skivformade korn.

Större skivformade silverhalogenidkorn kan separeras mekaniskt från mindre, icke skivformade korn i en blandad population av korn med användning av konventionella separationstekniker, t ex genom användning av en centri- Ett belysande exempel pá hydro- den amerikanska patentskriften fug eller hydrocyklon. cyklonseparation ges i 3 326 641.

Det är i allmänhet lämpligast att framställa silver- bromojodidemulsioner med skivformade korn med högt sido- förhållande i enlighet med föreliggande uppfinning, vid vilka i huvudsak hela den skivformade kornpopulationen, särskilt de skivformade korn som uppfyller de ovan angiv- na kraven på tjocklek och diameter, inbegriper ett mitt- område och minst ett sidledsförskjutet område med högre jodidhalt. När väl en sådan emulsion är framställd, kan den blandas med en annan silverhalogenidemulsion med skivformade korn med högt sidoförhàllande, såsom en sil- verbromojodidemulsion med skivformade korn med högt sido- förhållande, vilket emulsion har väsentligen enhetlig jodidkoncentration, eller med jodid koncentrerat mot kornets mittomràde. De erhållna blandade emulsionerna upp visar i allmänhet förbättrat fotografiskt gensvar, sä- 450 919 10 15 20 25 30 35 36 som beskrivits ovan, i direkt relation till andelen silverbromojodid, som föreligger i form av skivformade silverbromojodidkorn med högt sidoförhållande och med lägre jodidkoncentration i ett mittomráde än ett sidleds- förskjutet område. Medan de här definierade emulsionerna endast behöver innehålla tillräckligt med skivformade silverbromojodidkorn med högt sidoförhàllande, som har högre andel jodid i minst ett sidledsförskjutet område än i ett mittområde, för att alstra ett förbättrat foto- grafiskt gensvar, föredrages det att minst 50 %, optimalt minst 90 viktt av de skivformade silverbromojodidkornen med högt sidoförhållande i emulsionerna enligt uppfin- ningen har ett mittområde, som innehåller en lägre andel jodid än ett sidledsförskjutet område, såsom beskrivits ovan.

Emulsionerna med skivformade korn med högt sido- förhàllande hos de fotografiska elementen enligt förelig- gande uppfinning kan sensibiliseras kemiskt. De kan sensi- biliseras kemiskt med aktivt gelatin, såsom belyses av T.H. James, The Theory of the Photographic Process, 4:e upplagan, Macmillan, l977, sid 67-76, eller med svavel-, selen-, tellur-, guld-, platina-, palladium-, iridium-, osmium-. rodium-, rhenium- eller fosforsensibiliserings- medel eller kombinationer av dessa sensibiliseringsmèdel, såsom vid pAg- nivåer av 5-10, pH-nivåer av 5-8 och tempe- raturer av 30-BOOC, såsom anges i Research Disclosure, vol 120, april 1974, Item 12008, Research Disclosure, vol 134, juni 1975, Item 13452, de amerikanska patenten l 623 499, 1 673 522, 2 399 083, 2 642 361, 3 297 447, 3 297 446, brittiska patentet l 315 755, de amerikanska 3 772 031, 3 761 267, 3 857 7ll, 3 565 633, 3 901 714 och 3 904 415 samt brittiska patentet l 396 696, varvid kemisk sensibilisering eventuellt utföres i närvaro patenten av tiocyanatföreningar, såsom beskrivs i amerikanska paten- tet 2 642 361; svavelinnehàllande föreningar av den typ som beskrivs i de amerikanska patenten 2 521 926, 3 021 215 och 4 054 457. Det avses särskilt att sensi- 10 l5 20 25 30 35 450 919 37 bilisera kemiskt i närvaro av finish«(kemisk sensibili- sering)-modifierare, dvs föreningar som är kända för att undertrycka slöja och öka känsligheten när de före- kommer under kemisk sensibilisering, såsom azaindener, azapyridaziner, azapyrimidiner, bensotiazoliumsalter och sensibiliseringsmedel med en eller flera heterocyk- liska kärnor. Exempel pá finish-modifierare beskrivs i de amerikanska patenten 2 131 038, 3 411 914, 3 554 757, 3 565 631, 3 901 714, det kanadensiska patentet 778 723 samt Duffin, Photographic Emulsion Chemistry, Focal Press (1966), New York, sid 138-143.

Emulsionerna kan dessutom eller alternativt reduktions- sensibiliseras, t ex med väte, såsom anges 1 de ameri- kanska patenten 3 891 446 och 3 984 249, genom behandling vid lågt pAg (t ex mindre än 5) och/eller högt pH (t ex högre än 8) eller genom användning av reduktionsmedel, sàsom stannoklorid, tiokarbamiddioxid, polyaminer och aminboraner, såsom anges i det amerikanska patentet 2 983 609, Research Disclosure, vol 136, augusti 1975, Item 13654, de amerikanska patenten 2 518 698, 2 739 060, 2 743 182 och 2 743 183, 3 026 203 och 3 361 564.

Kemisk ytsensibilisering, inbegripet sensibilisering under ytan, anges i de amerikanska patenten 3 917 485 och 3 966 476 och omfattas särskilt.

Förutom att sensibiliseras kemiskt kan silverbromojo- didemulsionerna med skivformade korn med högt sidoförhàllan- de hos de fotografiska elementen enligt föreliggande uppfin- ning även spektralsensibiliseras. Det avses särskilt att utnyttja spektralsensibiliserande färgämnen, som uppvisar absorptionsmaxima i de blå och minusblá, dvs gröna och/el- ler röda, delarna av det synliga spektrum. För specialise- rade tillämpningar kan dessutom spektralsensibiliserande färgämnen utnyttjas, som förbättrar spektralgensvaret ut- över det synliga spektrum. Sá t ex avses särskilt användning av infrarödabsorberande spektralsensibiliseringsmedel.

De här definierade emulsionerna kan vara spektral- sensibiliserade med färgämnen från en stor mängd olika 450 919 10 15 20 25 30 35 38 klasser, inbegripet polymetinfärgämnesklassen, som in- begriper cyaniner, merocyaniner, komplexa cyaniner och merocyaniner (dvs tri-, tetra- och polykärniga cyaniner och merocyaniner), oxonoler, hemioxonoler, styryler, merostyryler och streptocyaniner.

De spektralsensibiliserande cyaninfärgämnena inbe- griper, förbundna medelst en metinlänk, tvâ basiska heterocykliska kärnor, såsom de som härleds från kvartära kinoliniumf, yridinium-, isokinolinium-, 3H-lndolium-, bensíelindolium-, oxazolium-, oxazolinium-, tiazolium-, tiazolinium-, selenazolium-, selenazolinium-, imidazolium-, imidazolinium-, bensoxazolium-, bensotiazolium-, benso- selenazolium-, bensimidazolium--, naftoxazolium-, nafto- tiazolium-, naftoselenazolium-, dihydronaftotiazolium-, pyrylium- och imidazopyraziniumsalter.

De spektralsensibiliserande merocyaninfärgämnena inbegriper, förenat medelst en dubbelbindning eller metinlänk, en basisk heterocyklisk kärna av cyaninfärg- ämnestypen och en sur kärna, såsom kan härledas från barbitursyra, 2-tiobarbitursyra, rodanin, hydantoin, 2-tiohydantoin, 4-tiohydantoin, 2-pyrazolin-5-on, 2-isoxa- zolin~5-on, indan-l,3-dion, cyklohexan-1,3-dion, l,3-di- oxan-4,6-dion, pyrazolin-3,5-dion, pentan-2,4~dion, alkyl- sulfonylacetonitril, malononitril, isokinolin-4-on samt kroman-2,4-dion.

Ett eller flera spektralsensibiliserande färgämnen kan användas. Färgämnen med sensibiliseringsmaxima vid våglängder genom hela det synliga spektrum och med en stor mängd olika spektralsensitivitetskurvformer är kända.

Valet och de relativa proportionerna av färgämnen beror pá det område av spektrum för vilket känslighet önskas och pá formen som önskas hos spektralkänslighetskurvan.

Färgämnen med överlappande spektralkänslighetskurvor ger ofta i kombination en kurva, vid vilken känsligheten vid varje våglängd i överlappningsomrâdet ungefärligen är lika med summan av känsligheterna för de individuella färgämnena. Det är sålunda möjligt att använda kombi- nationer av färgämnen med olika maxima för att uppnå 10 15 20 25 30 35 4150 9'19 39 en spektralkänslighetskurva med ett maximum mellan de individuella färgämnenas sensibiliseringsmaxima.

Kombinationer av spektralsensibiliserande färgämnen kan användas som resulterar i supersensibilisering, dvs spektralsensibilisering som är större i nagot spektral- omrâde än den från koncentrationen av ett av färgämnena ensamt eller den som skulle erhållas genom den additiva effekten av färgämnena. Supersensibilisering kan uppnås med utvalda kombinationer av spektralsensibiliserande färgämnen och andra tillsatsmedel, såsom stabiliserings- medel och antislöjmedel, framkallningsacceleratorer el- ler inhibitorer, beläggningshjälpmedel, ljusgöringsmedel och antistatmedel. Var och en av flera mekanismer även- som föreningar, som kan vara ansvariga för supersensibi- lisering, diskuteras av Gilman, "Review of the Mechanisms of Supersensitization", Photographic Science and Engine- ering, vol is, 1974, sia 418-430.

Spektralsensibiliserande färgämnen kan också påverka emulsionerna på andra sätt. Spektralsensibilíserande färgämnen kan också fungera som antislöjmedel eller sta- biliseringsmedel, framkallningsacceleratorer eller -in- hibitorer, samt halogenacceptorer eller elektronacceptorer, såsom beskrivs i de amerikanska patenten 2 131 038 och 3 930 860.

Bland användbara spektralsensibiliserande färgämnen för sensibilisering av silverbromojodidemulsioner finns de som anges 1 Research Disclosure, vol 176, december l978, Item 17643, sektion III.

Konventionella mängder färgämnen kan utnyttjas vid spektralsensibilisering av emulsionsskikten, som innehål- ler icke skivformade silverhalogenidkorn eller skivfor- mades silverhalogenidkorn med lågt sidoförhàllande. För att realisera de fullständiga fördelarna hos uppfinningen föredrages det att adsorbera spektralsensibiliserande färgämnen pà kornytorna hos silverbromojodidemulsionerna med skivformade korn med högt sidoförhàllande enligt uppfinningen i en optimal mängd, dvs i en mängd som är 450 919 10 15 20 25 30 35 40 tillräcklig för att åstadkomma minst 60 % av den maximala fotografiska känslighet som kan uppnås från kornen under de avsedda exponeringsbetingelserna. Mängden använt färg- ämne varierar med det särskilda färgämne eller färgämnes- kombination som valts liksom med kornens storlek och sidoförhállande. Det är känt inom den fotografiska tekni- ken att optimal spektralsensibilisering erhålles med organiska färgämnen vid 25-100 % eller mer av monoskikts- täckning av den totala tillgängliga ytarean hos ytkänsli- ga silverhalogenidkorn, såsom t ex beskrivs av West et al, “The Adsorption of Sensitizing Dyes in Photographic Emulsions“, Journal of Phys. Chem., vol 56, sid 1065, 1952; Spence et al, “ßensensitizatflmlofsensitizing Dyes“, Journal of Physical and Colloid Chemistry, vol 56, nr 6, juni 1948, sid 1090-1103; och det amerikanska patentet 3 979 213. Optimala färgämneskoncentrationsnivàer kan väljas enligt de förfaranden som utläres av Mees, Theory of the Photographic Process, Macmillan, sid 1067-1069, som angivits ovan.

Fastän man vanligen förlitar sig pà innebâende blä- känslighet hos silverbromojodid inom tekniken i emulsions skikt, som är avsedda att registrerar exponering med blàtt ljus, kan betydande fördelar erhållas genom använd- ning av bláspektralsensibiliseringsmedel. När man avser att exponera emulsioner enligt föreliggande uppfinning i omrâdet för deras inneboende känslighet, kan fördelar i känslighet vinnas genom att öka de skivformade kornens tjocklek. Sá t ex föredrages det att öka korntjocklekarna såsom beskrivits ovan i samband med bildöverföringstill- lämpningar; Särskilt är vid en föredragen form av uppfin- ningen emulsionerna blàsensibiliserade silverbromojodid- emulsioner, i vilka de skivformade kornen, som har en tjocklek av mindre än 0,5 um och en diameter av minst 0,6 um, har ett genomsnittligt sidoförhàllande av mer än 8:1, företrädesvis minst l2:l och svarar för minst 50 % av den totala projicerade arean hos silverhalogenid- kornen som finns i emulsionen, företrädesvis 70 % och optimalt minst 90 %. . .-........a..n.-w 10 15 20 25 30 35 450 91.9 41 Spektralsensibilisering kan genomföras vid varje stadium av emulsionsframställning som är tidigare känt för att vara användbart. Inom tekniken genomföras spek- tralsensibilisering vanligen efter avslutningen av ke- misk sensibilisering. Det erkännes emellertid särskilt att spektralsensibilisering kan genomföras alternativt samtidigt med kemisk sensibilisering, helt och hållet kan föregå kemisk sensibilisering, eller t o m kan börja före avslutningen av silverhalogenidkornutfällningen, såsom anges i de amerikanska patenten 3 628 960 och 4 225 666. Såsom anges i det amerikanska patenteté 225 666, avses det särskilt att fördela införingen av det spektral- sensibiliserande färgämnet i emulsionen sä, att en del av “ det spektralsensibiliserande färgäment föreligger före kemisk sensibilisering och en återstående del införes ef- ter kemisk sensibilisering. Till skillnad från det ameri- kanska patentet 4 225 666 avses det särskilt att det spek- tralsensibiliserande färgämnet kan sättas till emulsionen efter det 80 % av silverhalogeniden har utfällts. Sensibi- liseringen kan förbättras genom pAg-justering, inbegripet variation i pAg som avslutar en eller flera cykler under kemisk sensibilisering och/eller spektralsensibilisering.

Ett särskilt exempel pà pAg- justering ges i Research Disclosure, vol 181, maj 1979, Item 18155.

Silverbromojodidemulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande kan uppvisa högre känslighet- kornighetssamband när de är kemiskt sensibiliserade och spektralsensibiliserade än vad som tidigare har åstad- komits med användning av silverbromojodidemulsioner, som innehåller skivformade korn med lågt sidoförhállande och/eller som uppvisar de högsta kända känslighet-kornig- hetssambanden. De bästa resultaten har uppnåtts med an- vändning av minusblàspektralsensibiliserande färgämnen. vid en föredraqen form kan spektralsensibiliserings- medel införlivas i emulsionerna enligt föreliggande upp- finning före kemisk sensibilisering. Motsvarande resultat har också uppnåtts i vissa fall genom att införa andra adsorberbara material, såsom finish-modifierare, i emul- sionerna före kemisk sensibilisering. 10 15 20 25 30 35 450 919 42 Oberoende av den tidigare införlivningen av adsor- berbara material, föredrages det att utnyttja tiocyanater under kemisk sensibilisering i koncentrationer från ca 2 X l0-3 till 2 mol%, baserat på silver, såsom utläres av det amerikanska patentet 2 642 361, som omnämnts ovan. Ändra mogningsmedel kan användas under kemisk sensibilisering.

Vid ytterligare ett tredje tillvägagångssätt, som kan utövas i kombination med det ena eller båda de ovanstående tillvägagàngssätten eller separat därifrån, föredrages det att justera koncentrationen av silver- och/eller halo- genidsalter omedelbart före eller under kemisk sensibilise- ring. Lösliga silversalter, såsom silveracetat, silvertri- fluoroacetat och silvernitrat, kan införas, liksom silver- salter som har förmåga att utfällas på kornytorna, såsom silvertiocyanat, silverfosfat, silverkarbonat och liknande.

Fina silverhalogenidkorn (dvs silverbromid, -jodid och/eller -klorid), som har förmåga till Ostwald-mogning på de skiv- formade kornytorna, kan införas. Exempelvis kan en Lipp- mann- emulsion införas under kemisk sensibilisering. Den kemiska sensibiliseringen av spektralt sensibiliserade emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhållande kan utföras vid ett eller flera ordnade diskreta säten pà de skivformade kornen. Det antas att företrädesadsorptionen av spektralsensibiliserande färgämne pà de kristallografiska ytor, som bildar huvudytorna hos de skivformade kornen,p medger att kemisk sensibilisering sker selektivt vid olika kristallografiska ytor hos de skivformade kornen.

De föredragna kemiska sensibiliseringsmedlen för de högst uppnådda känslighet-kornighetssambanden är guld- och svavelsensibiliseringsmedel, guld- och selensensibi- liseringsmedel, samt guld-, svavel- och selensensibili- seringsmedel. Vid en föredragen form av uppfinningen innehåller sålunda silverbromojodidemulsionerna med skivformade korn med högt sidoförhållande enligt före- liggande uppfinning en mellankalkogen, såsom svavel och/eller selen, som inte är påvisbart, samt guld, som är pàvisbart. Emulsionerna innehåller vanligtvis också påvisbara halter av tiocyanat fastän koncentrationen av tiocyanatet i den slutliga emulsionen kan reduceras lO 15 20 25 30 35 450 919 43 avsevärt genom kända emulsionstvättningstekniker. Vid olika föredragna former, som angivits ovan, kan de skiv- formade silverbromojodidkornen ha ett annat silversalt vid sin yta, såsom silvertiocyanat, eller en annan silver- halogenid med skild halogenidhalt (t ex silverklorid eller silverbromid), fastän det andra silversaltet kan föreligga under pàvisbara nivåer.

Fastän det inte erfordras för att àstadkoma alla fördelarna, är företrädesvis emulsionerna i enlighet med föreliggande uppfinning, i överensstämmelse med för- härskande tillverkningspraxis, optimalt kemiskt och spektralt sensibiliserade. Detta innebär att de före- trädesvis uppnår känsligheter av minst 60 % av den maxi- mala log känslighet som är uppnàbar fràn kornen i spek- tralsensibiliseringsomràdet under de avsedda användnings- och behandlingsbetingelserna. Log känslighet definieras här som 100 (l-log E), där E mäts i meter-kandela-sekunder vid en densitet av 0,1 över slöja. När väl silverhalogenid- kornhalten hos en emulsion har karaktäriserats är det möjligt att fràn vidare produktanalys och prestandaut- värdering uppskatta huruvida ett emulsionsskikt hos en produkt synes vara optimalt kemiskt och spektralt sensi- biliserat i relation till jämförbara kommersiella er- bjudanden fràn andra tillverkare. För att uppnå skärpe- fördelarna enligt föreliggande uppfinning är det oväsent- ligt huruvida silverhalogenidemulsionerna är kemiskt eller spektralt sensibiliserade effektivt eller ineffektivt.

När väl emulsioner med skivformade korn med högt sido- förhàllande har alstrats genom utfällningsförfaranden, tvät- tats och sensibiliserats, sàsom beskrivits ovan, kan deras framställning avslutas genom införlivning av konventionella fotografiska tillsatsmedel och de kan användbart utnyttjas för fotografiska tillämpningar, som kräver alstring av en silverbild, t ex konventionell svart-vit fotorafering.

Fotografiska element i enlighet med föreliggande uppfinning avsedda att alstra silverbilder, kan hårdast i en omfattning som är tillräcklig för att undvika nöd- vändigheten av att införliva ytterligare hårdare 10 15 20 25 30 35 450 919 44 under framkallningsbehandling. Detta medger uppnàende av ökad silvertäckningsförmàga jämfört med fotogra- fiska element som härdats och behandlats pà motsvarande sätt, men med utnyttjande av emulsioner med icke skiv- formade korn eller med skivformade korn utan högt sido- förhållande. I synnerhet är det möjligt att härda emul- sionsskikten med skivformade korn med högt sidoförhàl- lande och andra hydrofila kolloidskikt hos svartvita fotografiska element i en omfattning som är tillräcklig för att reducera skiktens svällning till mindre än 200 %,> varvid den procentuella svällningen bestäms genom (a) inkubering av det fotografiska elementet vid 38°C under 3 dagar vid 50 % relativ fuktighet, (b) mätning av skikttjockleken, (c) nedsänkning av det fotografiska elementet i destillerat vatten vid 2l°C under 3 min, samt (d) mätning av ändringen i skikttjocklek. Fastän härdning av de fotografiska elementen, som är avsedda att alstra silverbilder, i sådan omfattning att härdare inte behöver införlivas i behandlingslösningar speciellt föredrages, inses det att emulsionerna enligt före- liggande uppfinning kan härdas till vilken som helst konventionell nivå. Det avses dessutom särskilt att införliva hårdare i behandlingslösningar, såsom exem- pelvis anges i Research Disclosure, vol l84, augusti l979, Item l843l, paragraf K, som särskilt hänför sig till behandling av radiofotografiska material.

Typiska användbara, införlivade härdare (förhärdare) anges i Research Disclosure, vol 176, december l97B, Item l7643, sektion X.

Instabilitet, som ökar minimumdensiteten hos emul- sionsbeläggningar av negativ typ (dvs slöja) eller som ökar minimumdensiteten eller minskar maximumdensiteten hos åirekt-positiva emulsionsbeläggningar, kan inhibcras genom införlivning av stabiliseringsmedal, antislöjmedel, antikinkmedel, stabiliseringsmedel för den latenta bilden och liknande tillsatsmedel, i emulsionen och intilliggande skikt före beläggning, såsom anges i Research Disclosure, vol 176, december 1978, Item 17643, sektion VI. Många 10 LS 20 25 30 35 450 919 45 av de antislöjmedel som är effektiva i emulsioner kan också användas i framkallare och kan klassificeras under några få allmänna rubriker, såsom anges av C.E.K. Mees, The Theory of the Photographic Process, andra upplagan, Macmillan, 1954, sid 677-680.

När man använder härdare av aldehydtyp, kan emul- sionsskikten skyddas med konventionella antislöjmedel.

Vid tillsats till sensibiliseringsmedel, hårdare och anslöjmedel samt stabiliseringsmedel, kan en mängd andra konventionella fotografiska tillsatsmedel före- finnas. Det särskilda valet av tillsatsmedel beror på den exakta naturen av den fotografiska tillämpningen och ligger inom ramen för förmågan hos en fackman pà området. En mängd olika användbara tillsatsmedel beskrivs i Research Disclosure, vol 176, december l978, Item l7643.

Optiska ljusgöringsmedel kan införas, såsom beskrivs i Item 17643 vid paragraf V. Absorberande och spridande material kan utnyttjas i emulsionerna enligt uppfinningen och i separata skikt hos de fotografiska elementen, sà- som beskrivs i paragraf VIII. Beläggningshjälpmedel, såsom beskrivs i paragraf XI, och mjukgöringsmedel och smörjmedel, såsom beskrivs i paragraf XII, kan förekomma.

Antistatskikt, såsom beskrivs i paragraf XIII, kan före- komma. Sätten för tillsats av tillsatsmedlen beskrivs i paragraf XIV. Matteringsmedel kan införlivas, såsom beskrivs i paragraf XVI. Framkallningsmedel och framkall- ningsmodifieringsmedel kan, om så önskas, införlivas, såsom beskrivs i paragraferna XX och XXI. När de foto- grafiska elementen enligt uppfinningen är avsedda att tjäna för radiografiska tillämpningar, kan emulsionen och de andra skikten hos det radiografiska elementet anta vilken som helst av de former som speciellt beskrivs i Research Disclosure, Item 18431, som angivits ovan.

Emulsionerna enligt uppfinngen, liksom andra, konventio- nella silverhalogenidemulsionsskikt, mellanskikt, täck- skickt och grundöverdragsskikt, om sådana finnes, som förekommer i de fotografiska elementen, kan beläggas 450 919 10 l5 20 25 30 35 46 och torkas, såsom beskrivs i Research Disclosure, vol 176, december 1978, Item l7643, paragraf XV.

I enlighet med etablerad praxis inom tekniken, avses det speciellt att blanda emulsionerna med skivformade korn med högt sidoförhàllande enligt föreliggande uppfin- ning med varandra eller med konventionella emulsioner för att uppfylla särskilt emulsionsskiktskrav. Så t ex är det känt att blanda emulsioner för att justera den karaktäristiska kurvan hos ett fotografiskt element för att uppfylla ett förutbestämt mål. Blandning kan utnytt- jas för att öka eller minska maximumdensiteter som er- att minska justera formen och skuldran. enligt uppfin- ningen blandas med konventionella silverhalogenidemul- sioner, såsom de som beskrivs i Research Disclosure, vol 176, december 1978, Item 17643, som angivits ovan, paragraf I. Det avses speciellt att blanda emulsionerna såsom beskrivits i underparagraf F i paragraf I. När hàlles vid exponering och behandling, för eller öka minimumdensiteten, samt för att hos den karaktäristiska kurvan mellan tån För att åstadkomma detta kan emulsionerna en relativt finkornig silverkloridemulsion blandas med eller belägges intill emulsionerna enligt föreliggande uppfinning kan man erhålla en ytterligare ökning i kän- slighet, dvs känslighet-kornighetssamband, hos emulsionen, såsom utläres av de amerikanska patenten 3 140 179 och 3 l52 907.

I sin enklaste form utnyttjar fotografiska element enligt föreliggande uppfinning ett enda emulsionsskikt, som innehåller en silverbromojodidemulsion med skivfor- made korn med högt sidoförhàllande.enligt föreliggande uppfinning samt en fotografisk stomme. Det inses natur- lígtvis att mer än ett silverhalogenidemulsionsskikt liksom täckskikt, grundöverdragsskikt och mellanskikt, kan införlivas. I stället för att blanda emulsioner, sàsom beskrivits ovan, kan samma effekt vanligen uppnås genom att belägga emulsionerna som skall blandas, som separata skikt. Beläggning av separataemulsionsskikt 10 15 20 25 30 35 450 919 47, för att uppnå större exponeringslatitud är välkänt inom tekniken, sàsom belyses av Zelikman och Levi, Making and Coating Photographic Emulsions, Focal Press, 1964, sid 234-238; det amerikanska patentet 3 662 228 och det brittiska patentet 923 045. Det är vidare välkänt inom tekniken att ökad fotografisk känslighet kan erhållas när snabbare och långsammare emulsioner belägges i se- parata skikt, i motsats till blandning. I det typiska fallet belägges det snabbare emulsionsskiktet så att det ligger närmre källan för exponerande strålning än det långsammare emulsionsskiktet. Detta tillvägagångssätt kan utsträckas till tre eller flera ovanpå varandra anordnade emulsionsskikt. Dylika skiktarrangemang om- fattas särskilt vid genomförandet av föreliggande upp- finning.

Skikten hos de fotografiska elementen kan beläggas pá en mängd olika stommar. Typiska fotografiska stommar inbegriper polymerfilm, träfibrer, t ex papper, metall- plåt och -folie, glas och keramiska bärarelement, som är försedda med ett eller flera grundöverdragsskikt för att förbättra stomytans adhesiva egenskaper, antistat- egenskaper, dimensionsegenskaper, nötnings-, hàrdhets- och friktionsegenskaper, ljusgàrdsmotverkande egenskaper och/eller andra egenskaper. Dessa stommar är välkända inom tekniken (se exempelvis Research Disclosure, vol l76, decemberl978, Item 17643, sektion XVII).

Fastän emulsionsskiktet eller -skikten i det typiska fallet är belagda som intilliggande skikt pà stommar med motbelägna, plana huvudytor, behöver detta inte vara fallet. Emulsionsskikten kan beläggas som i sidled för- skjutna skiktsegment på en plan stomyta. När emulsions- skiktet eller -skikten är segmenterade, föredrages det att utnyttja en mikrocellulär stomme. Användbara mikrocel- lulära stommar beskrivs i den publicerade PCT-ansökan WO80/01614, som publicerats den 7 augusti 1980, (motsvarar det belgiska patentet 881 513), samt det amerikanska patentet 4 307 165. Mikrocellerna kan variera i bredd 10 15 20 30 35 450 919 48 från l till 200 um och i djup upp till l000 um. Det före- drages i allmänhet att mikrocellerna har en bredd av minst 4 um och ett djup av mindre än 200 um, varvid de optimala dimensionerna är ca 10-100 um bredd och djup för vanliga svartvita bildalstringstillämpningar, spe- ciellt när den fotografiska bilden är avsedd att för- storas.

De fotografiska elementen enligt föreliggande upp- finning kan exponeras bildenligt på vilket som helst konventionellt sätt. Uppmärksamheten riktas härvid på Reseach Disclosure, Item 17643, som angivits ovan, para- graf XVIII. Föreliggande uppfinning är särskilt fördel- aktig när bildenlig exponering sker med elektromagnetisk strålning inom det omrâde av spektrum, vari de förelig- gande spektralsensibiliseringsmedlen uppvisar absorptions- maxima. När de fotografiska elementen är avsedda att re- gistrera blà, gröna, röda eller infraröda exponeringar, föreligger spektralsensibiliseringsmedel, som absorberar 1 den blå, gröna, röda eller infraröda delen av spektrum.

För svartvita bildalstringstillämpningar föredrages det att de fotografiska elementen är ortokromatiskt eller pankromatiskt sensibiliserade för att medge ljus att utsträcka känsligheten i det synliga spektrum. Strål- ningsenergi som utnyttjas för exponering, kan anting- en vara icke-koherent (slumpvis fas) eller koherent (i fas), som alstras medelst laser. Bildenliga exponeringar vid omgivande, förhöjd eller reducerad temperatur och/- eller tryck, inbegripet hög- eller làgintensitetsexpone- ringar, kontinuerliga eller intermittenta exponeringar, exponeringstider, som varierar från minuter till relativt korta varaktigheter i området millisekunder till mikro- sekunder, samt solariserande exponeringar, kan utnytt- jas inom de användbara gensvarsomràden som bestäms genom konventionell sensitometrisk teknik, såsom belyses av eT.H. James, The Theory of the Photographic Process, 4:e upplagan, Macmillan, 1977, kapitlen 4, 6, 17, 18 och 23.

Den ljuskänsliga silverhalogenid som finns 1 de 10 15 20 25 30 35 450 919 49 fotografiska elementen kan behandlas på konventionellt sätt efter exponering till alstring av en synlig bild genom att förena silverhalogeniden med ett vattenhaltigt alkaliskt medium i närvaro av ett framkallningsmedel som finns i mediumet eller elementet.

När väl en silverbild har alstrats i det fotografiska elementet, är det konventionell praxis att fixera den oframkallade silverhalogeniden. Emulsionerna med skiv- formade korn med högt sidoförhållande enligt föreliggande uppfinning är särskilt fördelaktiga för att medge att fixering ástadkomes på kortare tid. Detta medger att behandlingen påskyndas.

De fotografiska elementen och teknikerna som be- skrivits ovan för framställning av silverbilder, kan lätt anpassas för alstring av färgad bild genom använd- ning av färgämnen. Vid den kanska enklaste tillämpningen för erhållande av en projicerbar färgbild, kan ett konven- tionellt färgämne införlivas i stommen till det foto- grafiska elementet, och silverbildsalstring sker såsom beskrivits ovan. I områden, där en silverbild alstras, göres elementet väsentligen oförmöget att genomsläppa ljus, och i de återstående områdena transmitteras ljus, som i färg motsvarar färgen hos stommen. På detta sätt kan en färgbild lätt alstras. Samma effekt kan också uppnås med användning av ett separat färgämnesfilterskikt eller färgämnesfilterelement tillsammans med ett element, som har ett transparent stomelement.

De fotografiska silverhalogenidelementen kan användas för alstring av färgämnesbilder genom selektiv förstöring eller alstring av färgämnen. De ovan beskrivna fotogra- fiska elementen för alstring av silverbilder kan användas för alstring av färgämnesbilder genom användning av fram- kallare, som innehåller färgämnesbildalstrare, såsom färgkopplare, som 1 Research Disclosure, vol 176, decem- ber l978, Item 17643, sektion XIX, paragraf D. I denna form innehåller framkallaren ett färgframkallningsmedel (t ex en primär aromatisk amin), som i sin oxiderade 450 919 10 15 20 25 30 35 50 form har förmåga att reagera med kopplaren (koppling) till bildning av bildfärgämnet.

Färgämnesalstrande kopplare kan alternativt inför: livas i de fotografiska elementen pà konventionellt sätt.

De kan införlivas i olika mängder för att uppnå olika fotografiska effekter. Vid snabbare emulsionsskikt och emulsíonsskikt med mellankänslighet kan exempelvis kon- centrationen av kopplare i relation till silvertäckningen begränsas till mindre än de normalt använda mängderna i snabbare emulsionsskikt och emulsionsskikt med mellan- känslighet.

De färgämnesalstrande kopplarna väljs vanligtvis för alstring av subtraktiva primära bildfärgämnen (dvs gult, magenta och cyan) och är odiffunderbara, färglösa kopplare. Färgämnesalstrande kopplare med olika reaktions- hastigheter i enkla eller separata skikt kan utnyttjas för att uppnå önskade effekter för specifika fotografiska tillämpningar.

De färgämnesalstrande kopplarna kan vid koppling frigöra fotografiskt användbara fragment, såsom framkall- ningsinhibitorer eller acceleratorer, blekningsaccelera- torer, framkallningsmedel, silverhalogenidlösningsmedel, toningsmedel, härdare, slöjningsmedel, antislöjningsmedel, tävlande kopplare, kemiska sensibiliseringsmedel eller spektralsensibiliseringsmedel samt desensibiliserings- medel. Framkallningsinhibitorfrigörande kopplare (DIR- kopplare) är välkända inom tekniken. Det är även färg- ämnesalstrande kopplare och icke-färgämnesalstrande kopp- lare, som vid koppling frigör en mängd olika fotografiskt användbara grupper. DIR-föreningar, som inte alstrar färgämne vid reaktion med oxiderade färgframkallningsmedel, kan också användas. DIR-föreningar, som klyvs oxidativt, kan också användas. Silverhalogenidemulsioner, som är relativt ljusokänsliga, såsom Lippmann-emulsioner, har använts som mellanskikt och täckskikt för att förhindra eller reglera migrering av framkallningsinhibitorfragment.

De fotografiska elementen kan införliva färgade 10 15 20 25 30 450 919 51 färgämnesalstrande kopplare, såsom de som används för att skapa integrala masker för negativa färgbilder och/- eller tävlande kopplare. De fotografiska elementen kan inbegripa bildfärgämnesstabilisatorer. Ovanstående be- skrivs i Research Disclosure, vol l76, december 1928, Item 17643, sektion VII.

Färgämnesbilder kan alstras eller förstärkas genom förfaranden, som i kombination med ett färgämnesbild- alstrande reduktionsmedel utnyttjar ett oxidationsmedel i form av ett inert övergángsmetalljonkomplex och/eller ett peroxidoxidationsmedel.

De fotografiska elementen kan alstra färgämnesbilder genom selektiv förstöring av färgämnen eller färgämnes- prekursorer, sàsom silver-färgämne-blekningsförfaranden.

Det är brukligt vid alstring av färgämnesbilder i foto- grafiska silverhalogenidelement att avlägsna det framkal- lade silvret genom blekning. Sådant avlägsnande kan för- bättras genom införlivning av en blekningsaccelerator eller en prekursor för denna i en behandlingslösning eller i ett skikt hos elementet. I vissa fall är den mängd silver som alstras genom framkallning liten i re- lation till den mängd färgämne som alstras, särskilt vid färgämnesbildförstärkning, såsom beskrivits ovan, och silverblekning utelämnas utan nämnvärd synlig effekt. vid andra tillämpningar behálles silverbilden och färg- ämnesbilden är avsedd att öka eller komplettera den den- sitet som alstras av bildsilvret. Vid färgämnesförbättrad silverbildalstring föredrages det vanligen att alstra ett neutralt färgämne eller en kombination av färgämnen, som tillsammans alstrar en neutral bild.

Föreliggande uppfinning kan utnyttjas för att åstad- komma fotografiska flerfärgsbilder. Allmänt kan varje 10 15 20 25 30 35 450 919' 52 konventionellt flerfärgsbildalstringselement, som inne- håller minst ett silverhalogenidemulsionsskikt, förbätt- ras genom att endast tillfogas eller utbytas mot en emulsion med skivformade korn med högt sidoförhàllande enligt föreliggande uppfinning. Föreliggande uppfinning är helt tillämplig på både additiv flerfärgsbildalstring och subtraktiv flerfärgsbildalstring.

För att belysa tillämpningen av uppfinningen på additiv flerfärgsbildalstring kan en filtersamling inne- hållande inlagda blå-, grön- och rödfilterelement, använ- das i kombination med ett fotografiskt element i enlighet med föreliggande uppfinning, som har förmåga att alstra en silverbild. En emulsion med skivformade korn med högt sidoförhållande enligt föreliggande uppfinning, vilken är pankromatiskt sensibiliserad och bildar ett skikt av det fotografiska elementet, exponeras bildenligt genom den additiva primärfiltersamlingen. Efter behandling för alstring av en silverbild och betraktning genom fil- tersamlingen syns en flerfärgsbild. Sådana bilder betrak- tas bäst genom projektion. Följaktligen har både ået fotografiska elementet och filtersamlingen en transparent stomme eller har de en gemensam transparent stome.

Betydande fördelar kan åstadkomas genom tillämp- ning av uppfinningen på fotografiska flerfärgselement, som alstrar flerfärgsbilder från kombinationer av sub- traktiva primära bildalstringsfärger. Sådana fotografiska element utgöres av en stomme och typiskt av minst en triad av ovanpå varandra anordnade silverhalogenidemul- sionsskikt för separat registrering av blå, gröna och röda exponeringar som gula, magenta respektive cyan färg- ämnesbilder. vid en särskilt föredragen form bildar en minusblå sensibiliserad silverbromojodidemulsion med skivformade korn med högt sidoförhållande i enlighet med uppfinningen minst ett av emulsionsskikten som är avsedda att regi- strera grönt eller rött ljus i en triad av blà-, grön- och rödregistrerande emulsionsskikt hos ett fotografiskt 10 15 20 25 30 35 450 919 53 flerfärgselement. Emulsionen med skivformade korn an- ordnas för att under exponering av det fotografiska elementet med neutralt ljus vid SSOOOK mottaga blått ljus förutom det ljus emulsionen är avsedd att registrera.

Sambandet mellan det blå och minusblå ljus som skiktet mottager kan uttryckas genom A log E, där A log E == log ET - log EB log ET är log exponeringen för grönt eller rött ljus som emulsionen med skivformade korn är avsedd att registrera, och log BB är log för den samtidiga exponering för blått ljus som emulsionen med skivformade korn också mottar.

Vid varje tillfälle är exponeringen, E, i meter-kandela- -sekunder, såvida ej annat anges.

A log E kan vara ett positivt värde som är mindre än än 0,7 (företrädesvis mindre än 0,3) under det att man fortfarande erhåller acceptabel bildåtergivning av ett flerfärgat föremål. Detta är överraskande med hänsyn till den höga andelen korn som förefinnes i emulsionerna enligt föreliggande uppfinning med en medeldiameter av mer än 0,7 um. Om en jämförbar emulsion med icke skiv- formade korn eller skivformade korn med lägre sidoförhål- lande, vilken emulsion har samma halogenidsammansättning och genomsnittliga korndiameter, får ersätta en silver- bromojodidemulsion med skivformade korn med högt sido- förhàllande enligt föreliggande uppfinning erhålles en högre och vanligen oacceptabel nivå av färgförfalskning. vid en särskilt föredragen form av uppfinningen är åtmin- stone de minusblà-registrerande emulsionsskikten silver- bromojodidemulsioner i enlighet med föreliggande uppfin- ning. Det avses speciellt att det blåregistrerande emul- skonsskiktet hos triaden med fördel även kan vara en emulsion med skivformade korn med högt sidoförhàllande i enlighet med föreliggande uppfinning. Vid en särskilt föredragen form av uppfinningen har de skivformade korn som finns i vart och ett av emulsionsskikten hos triaden med en tjocklek av mindre än 0,3 um, en medelkorndiameter 10 15 20 25 30 35 450 919 54 av minst 1,0 um, företrädesvis minst 2 um. Vid en ytter- ligare föredragen form av uppfinningen kan de fotogra- fiska flerfärgselementen ges ett ISO-känslighetsindex av minst 180. _ De fotografiska flerfärgselementen behöver inte innehålla något gulfilterskikt anordnat mellan expone- ringskällan och grön och/eller rödemulsionsskikten med skivformade korn med högt sidoförhàllande för att skydda dessa skikt från blàljusexponering, eller kan gulfilter- skiktet, om det förekomer, reduceras i densitet till mindre än varje gulfilterskiktsdensitet som tidigare använts för att skydda röd- eller grönregistrerande emul- sionsskikt hos fotografiska element, som är avsedda att exponeras i dagsljus, från blåljusexponering. Vid en inget blåregistrerande emul- de grön- och/eller rödregistre- triaden och källan för expo- neringsstrålning. Därför är det fotografiska elementet väsentligen fritt från blåabsorberande material mellan särskilt fördragen form är sionsskikt anordnat mellan rande emulsionsskikten hos grön- och/eller rödemulsionsskikten och infallande expo- neringsstrålning.

Fastän det endast erfordras en grön- eller rödregi- strerande silverbromojodidemulsion med skivformade korn med högt sidoförhållande, såsom beskrivits ovan, innehål- ler det fotografiska flerfärgselementet minst tre sepa- rata emulsioner för registrering av blått, grönt respek- tive rött ljus. Andra emulsioner än den erfordrade grön- eller rödregistrerande emulsionen med skivformade korn med högt sidoförhållande kan ha vilken som helst lämplig konventionell form. Olika konventionella emulsioner anges i Research Disclosure, Item 17643, som angivits ovan, paragraf I. vid en föredragen form innehåller alla emul- sionsskikten silverbromojodidkorn. vid en särskilt före- dragen form utgöres minst ett grönregistrerande emulsions- skikt och minst ett rödregistrerande emulsionsskikt av en emulsion med skivformade korn med högt sidoförhållande i enlighet med uppfinningen. Om mer än ett emulsions- skikt finns för registrering i den gröna och/eller röda 10 15 20 25 30 35 450 919- 55 delen av spektrum, föredrages det att åtminstone det snabbare emulsionsskiktet innehåller en emulsion med skivformade korn med högt sidoförhàllande såsom beskrivits ovan. Det inses naturligtvis att alla de blå-, grön- och födregistrerande emulsionsskikten hos det fotogra- fiska elementet med fördel kan utgöras av emulsioner med skivformade korn enligt uppfinningen om så önskas.

Föreliggande uppfinning är helt tillämplig på foto- grafiska flerfärgselement, såsom beskrivits ovan, vid vilka känsligheten och kontrasten hos de blå-, grön- och rödregistrerande emulsionsskikten varierar i stor omfattning. Den relativa blàokänsligheten hos för grönt eller rött ljus spektralsensibiliserade silverbromojodid- emulsionsskikt med skivformade korn med högt sidoför- hållande enligt uppfinningen medger att grön- och/eller rödregistrerande emulsionsskikt anordnas vid vilket som helst ställe i ett fotografiskt flerfärgselement obe- roende av de återstående emulsionsskikten och utan att man vidtager några konventionella försiktighetsåtgärder för att förhindra deras exponering med blått ljus.

Föreliggande uppfinning är särskilt användbar vid fotografiska flerfärgselement, som är avsedda att återge färger korrekt vid exponering i dagsljus. Fotografiska element av denna typ kännetecknas av att de alstrar bla-, grön- och rödexponeringsregistreringar med väsentligen motsvarande kontrast och begränsad känslighetsvariation vid exponering för en SSOOOK (dagsljus) källa. Uttrycket "väsentligen motsvarande kontrast" avser här att de blà, gröna och röda registreringarna skiljer sig àt i kon- trast med mindre än 20 % (företrädesvis mindre än 10 %), baserat pà bláregistreringens kontrast. Den begränsade känslighetsvariationen hos de blå- gröna och röda regi- streringarna kan uttryckas som en känslighetsvariation (A log E) av mindre än 0,3 log E, där känslighetsvaria- tionen är den större av skillnaderna mellan känsligheten hos den gröna eller röda registreringen och känsligheten hos den blå registreringen. 450 919 10 15 20 30 35 56 Både kontrast- och logkänslighetsmätningar, som är nödvändiga för bestämma dessa samband hos de fotogra- fiska elementen, kan bestämmas genom att exponera ett fotografiskt element vid en färgtemperatur av SSOOQK genom en spektralt oselektiv (neutral densitet) stegkil, såsom ett koltestföremàl, och framkallningsbehandla det fotografiska elementet, företrädesvis under de behandlings- betingelser som tillämpas vid användning. Genom att mäta de blå, gröna och röda densiteterna hos det fotografiska elementet för transmission av blått ljus med våglängden 435,8 nm, grönt ljus med våglängden 546,1 nm och rött ljus med våglängden 643,8 nm, såsom beskrivs i American Standard PH2.l-1952, publicerad av American National Standard Institute (ANSI), 1430 Broadway, New York, N.Y. lO0l8, kan karaktäristiska kurvor för blàtt, grönt och rött ljus avsättas för det fotografiska elementet.

Om det fotografiska elementet har en reflekterande stomme i stället för en transparent stomme, kan transmissions- tätheterna utbytas mot reflektionstätheter. Från de karak- täristiska kurvorna för blått, grönt och rött ljus kan känslighet och kontrast bestämmas genom förfaranden som är välkända för fackmannen pà området. Det särskilda känslighets- och kontrastmätningsförfarande som följs har liten betydelse, förutsatt att var och en av blå-, grön- och rödregistreringarna bestämmes pà identiskt samma sätt 1 jämförande syfte. En mängd olika sensitome- triska standardmätningsförfaranden för fotogäafiska fler- färgselement, som är avsedda för olika fotografiska till- lämpningar, har publicerats av ANSI. Följande är represen- tativa: American Standard PH2.2l-1979, PH2.47-1979 och PH2.27-l979.

De fotografiska flerfärgselementen enligt uppfin- ningen, som har förmága att korrekt återge färger vid exponering i dagsljus, erbjuder betydande fördelar jäm- fört med konventionella fotografiska element, som upp- visar dessa egenskaper. I de fotografiska elementen en- ligt uppfinningen kan man förlita sig pà den begränsade blåkänsligheten hos de för grönt och rött ljus spektral- ~\. 10 15 20 25 30 35 450» 919 57 sensibiliserade silverbromojodidemulsionsskikten med skivformade korn enligt uppfinningen för separation av blàkänsligheten hos det blåregistrerande emulsionsskik- tet och blàkänsligheten hos de minusblàregistrerande emulsionsskikten. Beroende på den särskilda tillämpningen, kan användningen av skivformade silverbromojodidkorn i de grön- och rödregistrerande emulsionsskikten i sig åstadkomma en önskvärt stor separation i blàgensvaret hos de blàregistrerande och minusblàregistrerande emul- sionsskikten. _ Vid vissa tillämpningar kan det vara önskvärt att ytterligare öka blàkänslighetsseparationen hos bláregi- strerande och minusblàregistrerande emulsionsskikt genom att utnyttja konventionella blàkänslighetsseparations- tekniker för att komplettera den blàkänslighetsseparation som erhålles genom närvaron av de skivformade kornen med högt sidoförhàllande. Om exempelvis ett fotografiskt element placerar det snabbaste grönregistrerande emul- sionsskiktet närmast källan för exponeringsstràlning och det gnabbaste bláregistrerande emulsionsskiktet längst bort från källan för exponeringsstralning, kan separa- tionen av blàkänsligheterna hos de blàregistrerande och grönregistrerande emulsionsskikten, fast den skiljer sig en hel storleksordning (1,0 log E) när emulsionerna belägges separat och exponeras, effektivt reduceras ge~ nom skiktordningsarrangemanget, eftersom det grönregistre- rande emulsionsskiktet mottar allt det blàa ljuset under exponering, men det grönregistrerande emulsionsskiktet och andra överliggande skikt kan absorbera eller reflek- tera en del av det blåa ljuset innan det när det blà- registrerande emulsionsskiktet. Under sådana omständig- heter kan användning av en högre andel jodid i det blä- registrerande emulsionsskiktet användas för att komplet- tera de skivformade kornen för att öka blàkänslighets- separationen hos de blåregistrerande och minusblàregi- strerande emulsionsskikten. När ett blåregistrerande emulsionsskikt befinner sig närmre källan för expone- 10 15 20 25 30 35 450 919 58 ringsstrålning än det minusblåregistrerande emulsions- skiktet, kan man använda ett gulfiltermaterial med be- gränsad densitet som är belagt mellan de blåregistrerande och minusblåregistrerande emulsionsskikten för att öka blå- och minusblåseparation. Inte i något fall är det emellertid nödvändigt att använda någon av dessa konven- tionella känslighetsseparationstekniker i den omfattning att de i sig själva åstadkommer en storleksordningsskill- nad i blákänslighetsseparationen eller en approximation därav, såsom tidigare har erfordrats inom tekniken. Detta uteslutes emellertid inte om exceptionellt stor blå- och minusblåkänslighetsseparation önskas för en särskild tillämpning. De fotografiska flerfärgselementen återger sålunda korrekt bildfärger vid exponering under balanse- rade belysningsförhállanden under det att de medger ett mycket mera vidsträckt val i elementkonstruktion än vad som tidigare har varit möjligt.

Fotografiska flerfärgselement beskrivs ofta i form av färgalstrande skiktenheter. Vanligen innehåller foto- grafiska flerfärgselement tre stycken ovanpå varandra anordnade färgalstrande skiktenheter, som vardera inne- håller minst ett silverhalogenidemulsionsskikt med förmåga att registrera exponering för en skild tredjedel av spektrum och med förmåga att alstra en komplementär subtraktiv primär färgämnesbild. Blå-, grön- och röd- registrerande färgalstrande skiktenheter används sålunda för att åstadkomma gula, magenta respektive cyan färgämnes- bilder. Färgämnesbildalstrande material behöver inte före- komma i någon färgalstrande skiktenhet, utan kan helt och hållet tillföras från behandlingslösningar. När färgâmnesbildalstrande material är införlivade i det fotografiska elementet, kan de vara lokaliserade i ett emulsionsskikt eller i ett skikt, som anordnat att mot- taga oxiderat framkallnings- eller elektronöverförings- medel från ett intilliggande emulsionsskikt hos samma färgalstrande skiktenhet.

För att förhindra migrering av oxiderade framkall- 10 15 20 25 30 35 450 919 59 nings- eller elektronöverföringsmedel mellan färgalstran- de skiktenheter med åtföljande färgförsämring, är det brukligt att utnyttja så kallade fàngare (scavenger).

Fángarna kan vara belägna i själva emulsionsskikten, såsom beskrivs i det amerikanska patentet 2 937 086, och/eller i mellanskikt mellan intilliggande färgalstrande skiktenheter, såsom beskrivs i det amerikanska patentet 2 336 327.

Fastän varje färgalstrande skiktenhet kan innehålla ett enda emulsionsskikt, införlivas ofta tva, tre eller fler emulsionsskikt med olika fotografisk känslighet i en enda färgalstrande skiktenhet. När det önskade skikt- ordningsarrangemanget inte medger att flera emulsíons- skikt med olika känslighet föreligger i en enda färg- alstrande skiktenhet, är det brukligt att ha flera (van- ligen två eller tre) blà- grön- och/eller rödregistre- rande färgalstrande skiktenheter i ett enda fotografiskt element.

Minst ett grön- eller rödregistrerande emulsions- skikt, som innehåller skivformade bromojodidkorn såsom beskrivits ovan, anordnas i det fotografiska flerfärgs- elementet för att mottaga en ökad andel av blått ljus under bildenlig exponering av det fotografiska elementet.

Den ökade andelen av blàtt ljus som när emulsionsskiktet med skivformade korn med högt sidoförhàllande kan er- hållas som ett resultat av reducerad bláljusabsorption genom ett överliggande gulfilterskikt eller, företrädes- vis, eliminering av överliggande gulfilterskikt helt och hållet. Den ökade andelen blått ljus som när emul- sionsskiktet med skivformade korn med högt sidoförhàl- lande kan också erhållas som ett resultat av omdispone- ring av den färgalstrande skiktenheten, vari det inbe- gripes närmre källan för exponeringsstràlning. Sá t ex kan grön- och rödregistrerande färgalstrande skikten- heter, som innehåller grön- och rödregistrerande emul- sioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande anordnas närmre källan för exponeringsstràlning än en 10 15 20 450 919 60 blàregistrerande färgalstrande skiktenhet.

De fotografiska flerfärgselementen kan ha varje lämplig form, som står i överensstämmelse med de ovan angivna kraven. Vilket som helst av de sex möjliga skikt- arrangemangen enligt tabell 27a, sid 211, i Gorokhovskii, Spectral Studies of the Photographic Process, Focal Press, New York, kan utnyttjas. För att skapa en enkel, speciell illustration, är det möjligt att till ett konventionellt fotografiskt flerfärgssilverhalogenidelement under dess framställning sätta ett eller flera emulsionsskikt med skivformade korn med högt sidoförhàllande, vilka emulsion- skikt är sensibiliserade för den minusblà delen av spek- trum och anordnade att mottaga exponerande strålning före de återstående emulsionsskikten. I de flesta fall föredrages det emellertid att utbyta konventionella minus- blàregistrerande emulsionsskikt mot ett eller flera minusblàregistrerande emulsionsskikt med skivformade korn med högt sidoförhállande, eventuellt i kombination med skiktordningsarrangemangsmodifieringar. Alternativa skiktarrangemang inses bättre med hänvisning till ytter- ligare föredragna belysande former. 61 Skiktordningsarrangemang I Exponering å IL TG IL TR Skiktordningsarrangemang II Exponering å TPB IL TFG IL TFR IL SB IL SG IL SR Skiktordningsarrangemang III Bxfionering + TG IL TR IL B 450 919 450 919 62 Skiktordninqsarrangemang IV Exponering ' + TFG ~ IL TFR IL TSG IL TSR IL B Skiktordningsarranqemang V Exponerinq + TFC IL TFR IL TFB IL TSG IL TSR IL SB 450 919 63 Skiktordningsarranaemanq VI Exponering + TFR IL TB IL TFG IL TFR IL SG IL SR Skiktordningsarrangemang VII Exponering + TFR IL TFG IL TB IL TFC IL TSG IL TFR IL TSR 450 919 64- Skiktordningsarrangemang VIII Exponering + TFR IL Fa' SB- IL ' FG SG IL FR SR SkiktordningsarrangemangIX Exponering 6 TFR IL FB SB IL FG IL FR IL SG IL SR 10 15 20 25 30 35 450 919 65 där B, G och R betecknar blå-, grön- respektive rödregi- strerande färgalstrande skiktenheter av vilken som helst konventionell typ; T framför den färgalstrande skiktenheten B, G eller R anger att emulsionsskiktet eller -skikten innehåller en silverbromojodidemulsion med skivformade korn med högt sidoförhållande, såsom beskrivits mera speciellt ovan, F framför den färgalstrande skiktenheten B, G eller R anger att den färgalstrande skiktenheten har högre fotografisk känslighet än åtminstone en annan färgal- strande skiktenhet, som registrerar ljusexponering i samma tredjedel av spektrum i samma Skiktordningsarrange- mang; S framför den färgalstrande skiktenheten B, G eller R indikerar att den färgalstrande skiktenheten har lägre fotografisk känslighet än åtminstone en annan färgal- strande skiktenhet, som registrerar ljusexponering i samma tredjedel av spektrum i samma Skiktordningsarrange- mang; och IL betecknar ett mellanskikt, som innehåller en fånga- fritt från gulfiltermaterial.

Varje känsligare eller okänsligare (snabbare eller lång- re, men som är väsentligen sammare) färgalstrande skiktenhet kan skilja sig i foto- grafisk känslighet från en annan färgalstrande skikten- het, som registrerar ljusexponering i samma tredjedel av spektrum som ett resultat av dess läge i Skiktordnings- arrangemanget, dess inneboende känslighetsegenskaper, eller en kombination av bådadera.

I Skiktordningsarrangemangen I-IX visas inte stom- mens läge. Enligt bruklig praxis är stommen 1 de flesta fall belägen längst bort från källan för exponeringe- strålning, dvs under de visade skikten. Om stommen är färglös och spegelgenomsläpplig, dvs transparent, kan den anordnas mellan exponeringskällan och de angivna skikten. Uttryckt mera allmänt, kan stommen vara belägen mellan exponeringskällan och vilken som helst färgal- 10 15 20 25 30 35 450 919 66 strande skiktenhet som är avsedd att registrera ljus, för vilket stommen är transparent.

Om man först betraktar Skiktordningsarrangemang I, se man att det fotografiska elementet är fritt från gulfiltermaterial. Enligt konventionell praxis för ele- ment som innehåller gulfiltermaterial, ligger emellertid den blàregistrerande färgalstrande skiktenheten närmast källan för exponeringsstrålning. Vid en enkel form ut- göres varje färgalstrande skiktenhet av ett enda silver- halogenidemulsionsskikt. Vid en annan form kan varje färgalstrande skiktenhet innehålla två, tre eller flera olika silverhalogenidemulsionsskikt. När man jämför en triad av emulsionsskikt, ett med högst känslighet från vardera av de färgalstrande skiktenheterna, är de före- trädesvis i huvudsak matchade i kontrast och den foto- grafiska känsligheten hos de grön- och rödregistrerande emulsionsskikten skiljer sig från känsligheten hos det blàregistrerande emulsionsskiktet med mindre än 0,3 log E. När det finns två, tre eller fler olika emulsionsskikt med olika känslighet i varje färgalstrande skiktenhet, finns det företrädesvis två, tre eller fler triader av emulsionsskikt i Skiktordningsarrangemang I med angivet kontrast- och känslighetssamband. Frànvaron av gulfilter- material under den blàregistrerande färgalstrande enheten ökar den fotografiska känsligheten hos denna enhet.

Det är inte nödvändigt att mellanskikten är väsent- ligen fria från gulfiltermaterial i Skiktordningsarrange- manget I. Gulfiltermaterial i en mängd som är mindre än vad som är konventionellt kan vara lokaliserat mellan de blá- och grönregistrerande färgalstrande enheterna utan att man avviker från ramen för uppfinningen. Vidare kan det mellanskikt som separerar de grön- och rödregi- strerande färgalstrande skiktenheterna innehålla upp till konventionella mängder gulfiltermaterial utan att man avviker fràn uppfinningen. Vid användning av kon- ventionella mängder gulfiltermaterial är den rödregistre- rande färgalstrande enheten inte begränsad till använd- ning av skivformade silverbromojodidkorn, såsom beskri- 10 l5 20 25 30 35 450 919 67 vits ovan, utan kan anta vilken som helst konventionell form, med reservation för de angivna kontrast- och känslig- hetssynpunkterna.

För att undvika upprepning diskuteras endast drag, som särskiljer Skiktordningsarrangemangen II-IX från Skiktordningsarrangemang I speciellt. Vid Skiktordnings- arrangemang II har-man, i stället för att införliva snabbare och långsammare blå-, röd- eller grönregistre- rande emulsionsskikt i samma färgalstrande skiktenhet, anordnat tvâ aeparata bla-, grön- och rödregistrerande färgalstrande skiktenheter. Endast emulsionsskiktet eller -skikten hos de snabbare (känsligare) färgalstrande en- heterna behöver innehålla skivformade bromojodidkorn, såsom beskrivits ovan. De långsammare grön- och rödregi- strerande färgalstrande skiktenheterna skyddas, på grund av deras lägre känslighet samt den ovanpàliggande känsli- gare blåregistrerande färgalstrande skiktenheten, på tillfredsställande sätt fràn blàexponering utan använd- ning av ett gulfiltermaterial. Användning av silverbromo- jodidemulsioner med skivformade korn med högt sidoför- hållande i emulsionsskiktet eller -skikten hos de läng- sammare grön- och/eller rödregistrerande färgalstrande skiktenheterna uteslutes naturligtvis inte. Vid placering av den snabbare rödregistrerande färgalstrande skikt- enheten över den långsammare grönregistrerande färgal- strande skiktenheten kan ökad känslighet erhållas, såsom beskrivs i det amerikanska patentet 4 184 876 ßch tyska oLs 2 704 797, 2 622 923, 2 622 924 och 2 704 826.

Skiktordningsarrangemang III skiljer sig från Skiktordningsarrangemang I genom placeringen av den blàregistrerande färgalstrande skiktenheten längst bort från exponeringskällan. Detta placerar därvid den grön- registrerande färgalstrande skiktenheten närmast och den rödregistrerande färgalstrande skiktenheten närmare exponeringskällan. Detta arrangemang är mycket fördel- aktigt för alstring av skarpa, flerfärgade bilder med hög kvalitet. Den grönregistrerande färgalstrande skikt- 4550 9'l9 68- enheten, som ger det mest betydelsefulla synliga bidraget till flerfärgsbildalstring är, som ett resultat av att den är lokaliserad närmast exponeringskällan, i stånd att alstra en mycket skarp bild, eftersom det inte finns 5 några ovanpåliggande skikt som sprider ljus. Den röd- 10 15 20 25 30 35 registrerande färgalstrande skiktenheten, som ger det därnäst mest betydelsefulla synliga bidraget till fler- färgsbilden, mottager ljus, som endast har passerat genom den grönregistrerande färgalstrande skiktenheten och som därför inte har spritts i en blåregistrerande färg- aistranae skiktenhet. Fastän den blàregistreranae' färg- alstrande skiktenheten är sämre i jämförelse med Skikt- ordningsarrangemang I, neutralisera: skärpeförlusten inte de fördelar som ernàs i de grön- och rödregistre- rande färgalstrande skiktenheterna, eftersom den blàregi- strerande färgalstrande skiktenheten ger det i särklass minst betydelsefulla synliga bidraget till den alstrade flerfärgsbilden.

Skiktordningsarrangemang IV utvidgar Skiktordnings- arrangemang III till att inbegripa grön- och rödregistre- rande färgalstrande skiktenheter, som innehåller separata snabbare och långsammare emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhållande. Skiktordningsarrangemang V skiljer sig fràn Skiktordningsarrangemang IV genom att det har en ytterligare blàregistrerande färgalstrande skiktenhet över de långsammare grön-, röd- och blåregi- strerande färgalstrande skiktenheterna. Den snabbare blàregistrerande färgalstrande skiktenheten utnyttjar en silverbromojodidemulsion med skivformade korn med högt sidoförhàllande, såsom beskrivits ovan. Den snabbare blàregistrerande färgalstrande skiktenheten verkar härvid för att absorbera blått ljus och reducerar därför andelen blàtt ljus som när de långsammare grön- och rödregistre- rande färgalstrande skiktenheterna. Enligt en variation behöver de långsammare grön- och rödregistrerande färg- alstrande skiktenheterna inte utnyttja emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande. 10 l5 20 25 30 45.0. 919 69 Skiktordningsarrangemang VI skiljer sig från Skikt- ordningsarrangemang IV genom att en blàregistrerande färgalstrande skiktenhet med skivformade korn är lokali- serad mellan de grön- och rödregistrerande färgalstrande skiktenheterna och källan för exponeringsstràlning. Såsom påpekats ovan, kan den blàregistrerande färgalstrande skiktenheten med skivformade korn utgöras av ett eller' flera blàregistrerande emulsionsskikt med skivformade korn och, da flera bláregistrerande emulsionsskikt före- kommer, kan de skilja sig àt 1 känslighet. För att kom- pensera för det mindre gynnade läge som de rödregistre- rande färgalstrande skiktenheterna 1 annat fall skulle upptaga, skiljer sig också Skiktordningsarrangemang VI fràn Skiktordningsarrangemang IV genom att det har en andra känslig rödregistrerande färgalstrande skiktenhet, som är anordnad mellan den blàregistrerande färgalstrande skiktenheten med skivformade korn och källan för expone- rlngsstràlning. Pà grund av det gynnade läge som den andra känsliga rödregistrerande färgalstrande skikten- heten med skivformade korn upptar, är den känsligare än den första snabba rödregistrerande skiktenheten om de bada snabba rödregistrerande skiktenheterna inbegriper identiska emulsioner. Det inses naturligtvis att de första och andra snabba rödregistrerande färgalstrande skiktenheterna med skivformade korn om så önskas kan utformas av samma eller olika emnlsioner, och att deras relativa känsligheter kan justeras medelst tekniker som är välkända för fackmannen pà området. I stället för att utnyttjaltvà snabba rödregistrerande skiktenheter, såsom visats, kan den andra snabba rödregistrerande skiktenheten om så önskas ersättas med en andra snabb grönregistrerande färgalstrande skiktenhet. Skiktord- ningsarrangemang VII kan vara identiskt med Skiktord- ningsarrangemang VI, men skiljer sig åt genom att det har både en andra snabb rödregistrerande färgalstrande skiktenhet med skivformade korn och en andra snabb grön~ registrerande färgalstrande skiktenhet med skivformade korn anordnade mellan källan för exponeringsstràlning 10 15 20 25 30 35 450 919 70 och den blàregistrerande färgalstrande skiktenheten med skivformade korn.

Arrangement VIII och IX är konventionella arrange- mang av skikt, vid vilka mellanskiktet under skikten, som registrerar blått ljus, innehåller ett gulfilter.

Dessa strukter utnyttjar emellertid en silverhalogenid- emulsion med skivformade korn med högt sidoförhâllande i emulsionsskiktet närmast exponeringskällan. Emulsioner- na med skivformade korn kan sensibiliseras för registre- ring av rött ljus, såsom angivits, sensibiliseras för registrering av grönt ljus, eller i par av skikt sensi- biliseras för registrering av rött respektive grönt ljus.

Det finns naturligtvis manga andra fördelaktiga skiktordningsarrangemang som är möjliga, varvid Skikt- ordningsarrangemangen I-IX endast är avsedda att vara belysande. För vart och ett av de olika skiktordnings- arrangemangen kan motsvarande grön- och rödregistrerande färgalstrande skiktenheter bytas sinsemellan, dvs de känsligare röd- och grönregistrerande färgalstrande skiktenheterna kan utbytas mot varandra i läge i de olika skiktordningsarrangemangen och dessutom eller alternativt kan de långsammare grön- och rödregistrerande färgal- strande skiktenheterna utbytas sinsemellan i läge.

Fastän fotografiska emulsioner som är avsedda att alstra flerfärgsbilder bestående av kombinationer av subtraktiva primära färgämnen, normalt har formen av ett flertal ovanpå varandra anordnade skikt, som inne- haller införlivade färgämnesalstrande material, sàsom färgämnesalstrande kopplare, krävs detta pà intet sätt.

Tre färgalstrande komponenter, som vanligen benämnes paket och som vardera innehåller en silverhalogenidemul- sion för registrering av ljus i en tredjedel av det synliga spektrum och en kopplare med förmåga att bilda ett komplementärt subtraktivt primärt färgämne, kan placeras tillsammans i ett enda skikt hos ett fotogra- fiskt element för att alstra flerfärgsbilder. Exempel på fotografiska flerfärgselement med blandade paket beskrivs i de amerikanska patenten 2 698 794 och 2 843 489. 10 15 20 25 30 35 450-919 71 Det är den relativt stora separationen i blå- och minusblàkänsligheterna hos de grön- och rödregistrerande färgalstrande skiktenhetena, som innehåller silverbromo- jodidemulsioner med skivformade korn, som medger redu- cering eller eliminering av gulfiltermaterial och/eller användning av nya skiktordningsarrangemang. En teknik som kan utnyttjas för att åstadkomma ett kvantitativt mätt pà det relativa gensvaret hos grön- och rödregi- strerande färgalstrande skiktenheter pà blått ljus i fotografiska flerfärgselement, är att genom en stegkil exponera ett prov av ett fotografiskt flerfärgselement enligt uppfinningen, varvid man först utnyttjar en neu- tral exponeringskälla, dvs ljus vid SSOOOK, och därefter framkallningsbehandla provet. ätt andra prov exponeras därefter pà identiskt samma sätt, bortsett från införing av ett wratten 98 filter, som endast genomsläpper ljus mellan 400 och 490 nm, och det andra provet framkallnings- behandlas därefter pà identiskt samma sätt. Med använd- ning av transmissionsdensiteter för blått, grönt och rött ljus bestämda i enlighet med American Standard PH2.l-1952, såsom beskrivits ovan, kan tre färgämnes- Skillnaderna A och A' i blàkänslighet för den eller de blåregistre- rande färgalstrande skiktenheterna och blàkänsligheten karaktäristikor avsättas för varje prov. hos den eller de grön- eller rödregistrerande färgal- strande skiktenheterna kan bestämmas från sambandet: (A) ^ = (Bwsß ' Gweß) (BN ' GN) eller (B) A' = (Bw98 “ Rw98) (BN ' RN) där Bwgg är blàkänsligheten hos den bláregistrerande färgalstrande skiktenheten eller -enheterna vid expo- nering genom Wratten 98 filter; GW98 är blàkänsligheten hos färgalstrande skiktenheten eller -enheterna vid expo- den grönregistrerande nering genom Wratten 98 filter; 10 15 20 30 35 450 919 72 RW98 är blàkänsligheten hos den rödregistrerande färgalstrande skiktenheten eller -enheterna vid expo- nering genom Wratten 98 filter, BN är blàkånsligheten hos den blàregistrerande färg- alstrande skiktenheten eller -enheterna vid exponering med neutralt ljus (5500°K); _ GN är grönkänsligheten hos den grönregistrerande färgalstrande skiktenheten eller -enheterna vid expo- nering med neutralt ljus (5500°K); .

RN är rödkänsligheten hos den rödregistrerande färgalstrande skiktenheten eller -enheterna vid expo- nering med neutralt ljus (SSOOOK).

Ovanstående beskrivning tillskriver de blå-, grön- och rödregistrerande färgalstrande skiktenheterna blå-, grön- respektive röddensiteter utan att hänsyn tages till oönskad spektal absorption av de gula, magenta och cyan färgämnena. Sådan oönskad spektralabsorption är sällan av tillräcklig storleksordning för att materiellt påverka de erhållna resultaten för de ändamål de här utnyttjas.

De fotografiska flerfärgselementen uppvisar i frånvaro av gulfiltermaterial en blàkänslighet genom de blàregistrerande färgalstrande skiktenheterna som är minst 6 ggr, företrädesvis minst 8 ggr och optimalt minst lO ggr blàkänsligheten hos grön- och/eller röd- registrerande färgalstrande skiktenheter, som innehåller emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande, såsom beskrivits ovan. Som jämförelse visar ett exempel nedan att ett konventionellt fotografiskt flerfärgsele- ment, som saknar gulfiltermaterial uppvisar en blàkänslig- hetsskillnad mellan den blàregistrerande färgalstran- de skiktenheten och den grönregistrerande färgalstrande skiktenheten eller -enheterna av mindre än 4 ggr (O,55 log E) jämfört med nära 10 ggr (0,95 log E) för ett jämförbart fotografiskt flerfärgselement i enlighet med föreliggande uppfinning. Denna jämförelse belyser den fördelaktiga reduceringen i blàkänslighet hos grönregi- 10 15 20 25 30 35 4so 919e~ 73 strerande färgalstrande skiktenheter som kan uppnås med användning av silverbromojodidemulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande.

Ett annat mätt på den stora separationen i blå- och minusblàkänsligheter hos fotografiska flerfärgelement är att jämföra grönkänsligheten hos en grönregistrerande färgalstrande skiktenhet eller rödkänsligheten hos en rödregistrerande färgalstrande skiktenhet med dess blä- känslighet. Samma exponering- och behandlingstekniker som beskrivits ovan utnyttjas, bortsett från att expone- ringen med neutralt ljus utbytes mot en minusblà expo- nering genom att införa ett Wratten 9 filter, som endast genomsläpper ljus bortom 490 nm. De kvantitativa skill- nader A“ och A“' som bestäms är (C) A" = Gwg - GWQ8 eller där GW98 och RW98 är såsom definierats ovan; GW9 är grönkänsligheten hos den grönregistrerande färgalstrande skiktenheten eller -enheterna vid expone- ring genom Wratten 9 filter; och RW9 är rödkänsligheten hos den rödregistrerande färgalstrande skiktenheten eller -enheterna vid expone- ring genom Wratten 9 filter. Även i detta fall är oönskad spektralabsorption hos färgämnena sällan av betydelse och kan ignoreras.

Röd- och grönregistrerande färgalstrande skikten- heter, som innehåller silverbromojodidemulsioner med skivformade korn, såsom beskrivits ovan, uppvisar en skillnad mellan sin känslighet i det blà området av spek- trum och sin känslighet i den del av spektrum för vilken de är spektralt sensibiliserade (dvs en skillnad i blå- känslighet och minusblàkänslighet) av minst 10 ggr (1,0 log B), företrädesvis minst 20 ggr (1,3 log E).

I ett exempel nedan är skillnaden mer än 20 ggr (1r35 log E), medan för det jämförbara konventionella fotografi- ska flerfärgselement som saknar gulfiltermaterial denna skillnad är mindre än 10 ggr (0,95 log E). 450 919 10 15 20 25 30 35 74 Vid jämförelse av de kvantitativa sambanden A till B och C till D för samma element är resultaten inte iden- tiska ens om de grön- och rödregistrerande färgalstrande skiktenheterna är identiska (utom för deras spektralsensi- biliseringsvàglängder). Skälet härtill är att i de flesta fall kommer den rödregistrerande färgalstrande skikt- enheter eller -enheterna att mttaga ljus, som redan har passerat genom den motsvarande grönregistrerande färgalstrande skiktenheten eller -enheterna. Om emellertid ett andra element framställs, som är identiskt med det första, utom att de motsvarande grön- och rödregistre- rande färgalstrande skiktenheterna har bytt plats, bör den rödregistrerande färgalstrande skiktenheten eller -enheterna hos det andra elementet uppvisa väsentligen identiska värden för sambanden B och D som de grönregi- strerande färgalstrande skiktenheterna hos det första elementet uppvisar för sambanden A respektive C. Uttryckt mera koncist påverkar enbart valet av spektralsensibili- seríng för grönt i motsats till spektralsensibilisering för rött inte nämnvärt de värden som erhålles genom ovanstående kvantitativa jämförelser. Därför är det brukligt att inte skilja grön- och rödkänsligheter i jämförelse med blåkänslighet, utan att allmänt kalla grön- och rödkänsligheterna för minusblåkänsligheter.

Silverbromojodidemulsionerna med skivformade korn med högt sidoförhållande, såsom här definierats, är för- delaktiga på grund av deras reducerade högvinkelljus- spridning jämfört med emulsioner utan skivformade korn eller med skivformade korn med lågt sidoförhållande.

Såsom diskuterats ovan med hänvisning till fig 2, har man inom tekniken länge erkänt att bildskärpan minskar med ökande tjocklek hos ett eller flera silverhalogenid- emulsionsskikt. Av fig 2 framgår emellertid också, att ljusspridningens sidokomponent (x och 2x) ökar direkt med vinkeln 6. I den mån vinkeln 6 förblir liten förblir det spridda ljusets sidoförskjutning liten och bildskär- pan förblir hög. ._.-L_. ._ _. ,. 10 15 20 25 30 35 450 919 75 Fördelaktiga skärpeegenskaper, som kan erhållas med de här definierade emulsionerna med skivformade korn med högt sidoförhàllande, kan hänföras till minskningen i högvinkelspridning. Detta kan visas kvantitativt. Såsom visas i fig 4, är ett prov av en emulsion l i enlighet med föreliggande uppfinning belagt pà en transparent (spegelgenomsläpplig) stomme 3 vid en silvertäckningsgrad av 1,08 g/m2. Fastän det inte är visat är emulsionen och stommen företrädesvis nedsänkta i en vätska, som har ett 1 huvudsak tillpassat brytningsindex för att minimera Fresnel-reflektioner vid stommens och emulsionens ytor. Emulsionsbeläggningen exponeras vinkelrätt mot stomplanet med en ljuskälla 5, som utsänder parallella ljusstrálar. Ljus från ljuskällan, som följer en bana, vilken angivits med den streckade linjen 7, som bildar en optisk axel, träffar emulsionsbeläggningen vid punkten A. Ljus, som passerar genom stommen och emulsionen, kan avkännas pà ett konstant avstånd från emulsionen vid en hemisfärisk pàvisningsyta 9. Vid en punkt B, som lig- ger vid skärningen mellan förlängningen av den ursprung- liga ljusbanan och pàvisningsytan, påvisas ljus med maxi- mal intensitetsnívà.

En godtyckligt vald punkt C visas i fig 4 på påvis- ningsytan. Den streckade linjen mellan A och C bildar en vinkel Q med emulsionsbeläggningen. Genom att för- flytta punkten C på pávisningsytan är det möjligt att variera Q från 0 till 900. Genom att mäta intensiteten hos det ljus som sprids som en funktion av vinkeln Q, är det möjligt (pà grund av rotationssymmetrin hos ljus som sprids-runt den optiska axeln 7) att bestämma den kumulativa ljusfördelningen som en funktion av vinkeln ®.

För en bakgrundsbeskrivning av den kumulativa ljusfördel- ningen hänvisas till DePalma och Gasper, "Determining the Optical Properties of Photografic Emulsions by the Monte Carlo Method", Photographic Science and Engineering, vol 16, nr 3, maj-juni 1971, Sid l8l~l9l. 10 15 20 25 30 LJ U! 450 919 76 Sedan den kumulativa ljusfördelningen har bestämts som en funktion av vinkeln b vid värden fràn 0 till 900 för emulsionen 1 i enlighet med föreliggande uppfinning, upprepas samma procedur, men med en konventionell emulsion med samma genomsnittliga kornvolym belagd med samma silvertäckning på en annan del av stommen 3. vid jämfö- relse av den kumulativa ljusfördelningen som en funktion vinkel Q för de båda emulsionerna för värden pà vupp :iii 7o° (och 1 en aei fail upp till so° och högre) är mängden spritt ljus lägre vid emulsionerna 1 enlighet med föreliggande uppfinning. I fig 4 visas vinkeln 6 som komplementvinkeln till vinkelnç, Spridningsvinkeln diskuteras här med hänvisning till vinkeln 8. Emulsioner- na med skivformade korn med högt sidoförhàllande enligt uppfinningen uppvisar sålunda mindre högvinkelspridning.

Eftersom det är högvinkelspridning av ljus som pá ett disproportionerligt sätt bidrar till att reducera bild- skärpan, innebär detta att~emulsionerna enligt förelig- gande uppfinning med skivformade korn med högt sidoför- hållande alltid har förmåga att alstra skarpare bilder.

Det här använda uttrycket "samlingsvinkel“ avser det värde pá vinkel 6 vid vilket hälften av ljuset som träffar pàvisningsytan ligger inom ett omrâde mittemot en kon som bildas genom rotation av linjen AC runt polaxeln vid vinkeln 6 medan hälften av ljuset som träffar påvis- ningsytan träffar pàvisningsytan inom det återstående området.

Utan att vara begränsad till någon särskild teori beträffande de reducerade högvinkelspridningsegenska- perna hos emulsioner med skivformade korn med högt sido- förhàllande enligt föreliggande uppfinning, antages det att de stora plana huvudkristallytor som uppvisas av de skivformade kornen med högt sidoförhàllande liksom orienteringen av kornen i beläggningen svarar för de observerade förbättringarna i skärpa. Speciellt har man observerat att de skivformade korn som finns i en silver- halogenidemulsionsbeläggning är väsentligen inriktade i linje med den plana stomyta varpå de ligger. Ljus som 10 15 20 25 30 35 450" 919 77 riktas vinkelrätt mot det fotografiska elementet och träffar emulsionsskiktet tenderar sålunda att träffa de skivformade kornen väsentligen vinkelrätt mot en huvud- kristallyta. De skivformade kornens ringa tjocklek liksom deras orientering vid beläggning medger att emulsions- skikten med skivformade korn med högt sidoförhållande enligt uppfinningen kan vara betydligt tunnare än kon- ventionella emulsionsbeläggningar, vilket också kan bi- draga till skärpa. Emulsionskikten enligt uppfinningen uppvisar emellertid förbättrad skärpa även när de är belagda med samma tjocklek som konventionella emulsions- skikt.

Vid en särskild föredragen form av uppfinningen uppvisar de skivformade kornen med högt sidoförhállande en minsta medelkorndiameter av åtminstone 1,0 um, före- trädesvis minst 2 um. Både förbättrad känslighet och skärpa kan uppnås när medelkorndiametrarna ökas. Medan maximalt användbara medelkorndiametrar varierar med den kornighet som kan tolereras för en särskild bild- alstringstillämpning, är de maximala medelkorndiametrarna hos emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàl- lande enligt föreliggande uppfinning i samtliga fall mindre än 30 um, företrädesvis mindre än 15 um, och op- timalt högst 10 um.

Förutom att alstra de ovan antydda skärpefördelarna vid de angivna medeldiametrarna skall det också noteras att emulsionerna med skivformade korn med högt sidoför- hållande undviker ett antal nackdelar, som föreligger vid konventionella emulsioner med dessa stora medelkorn- diametrar. För det första är det svårt att framställa konventionella emulsioner utan skivformade korn med medelkorndiametrar över 2 um. För det andra pekar Farnell i ”The Relationship Between Speed and Grain Size", The Journal of Photographic Science, 17, 1969, sid ll6-125, på reducerade känslighetsprestanda vid medelkorndiametrar över 0,8 um. vid användning av konventionella emulsioner med höga medelkorndiametrar föreligger vidare en mycket 10 15 20 25 30 35 450 919' ' 78 större volym silver i varje korn jämfört med skivformade korn av jämförbar diameter. Såvida inte konventionella emulsioner belägges vid högre silvertäckningsgrader, vilket naturligtvis är en stor praktisk nackdel, är så- lunda den kornighet som ástadkommes av de konventionella emulsionerna med stor medelkorndiameter högre än med emulsionerna enligt uppfinningen med samma medelkorndia- meter. Om vidare konventionella emulsioner med stor korn- diameter används, med eller utan ökad silvertäckningsgrad, erfordras tjockare beläggningar för att hysa den motsva- rande större tjockleken hos kornen med större diameter.

Tjockleken på skivformade korn kan emellertid förbli mycket låg t o m fastän diametrarna överstiger de ovan angivna nivåerna för att erhålla skärpefördelar. De skärpefördelar som åstadkommes genom skivformade korn slutligen är delvis en distinkt funktion av kornens form till skillnad från enbart deras medeldiametrar och de har därför förmåga att ge skärpefördelar jämfört med konventionella icke skivformade korn.

Fastän det är möjligt att erhålla reducerad högvin- kelspridning med enkelskiktsbeläggningar av emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhållande enligt föreliggande uppfinning, följer det inte därav att reducerad högvinkelspridning nödvändigtvis erhålles vid flerfärgsbeläggningar. Vid vissa flerfärgsbeläggningsar- rangemang kan ökad skärpa uppnås med emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhållande enligt upp- finningen men vid andra flerfärgsbeläggningsarrangemang kan emulsionerna med skivformade korn med högt sidoför- hållande enligt uppfinningen faktiskt försämra skärpan hos underliggande emulsionsskikt.

Med hänvisning till dettidigare diskuterade Skikt- ordningsarrangemang I kan man se att det blåregistrerande emulsionsskiktet ligger närmast källan för exponerings- strålning, medan det underliggande grönregistrerande emulsionsskiktet är en emulsion med skivformade korn enligt uppfinningen. Det grönregistrerande emulsions- 10 l5 20 25 30 35 450 919~ 79 skiktet i sin tur ligger ovanpå det rödregistrerande emulsionsskiktet. Om det blåregistrerande emulsionsskik- tet innehåller korn med en medeldiameter 1 området 0,2-0,6 um, såsom är typiskt för manga emulsioner med ej skivformade korn, uppvisar den maximal spridning av ljus som passerar genom för att nå de grön- och rödregi- strerande emulsionsskikten. Om ljus redan har spritts innan det när emulsionen med skivformade korn med högt sidoförhàllande som bildar det grönregistrerande emul- sionsskiktet, kan de skivformade kornen olyckligtvis sprida ljuset som passerar genom det rödregistrerande emulsionsskiktet 1 en ända större utsträckning än en konventionell emulsion. Detta särskilda val av emulsioner och skiktarrangemang resulterar sålunda i att skärpan hos det rödregistrerande emulsionsskiktet försämras betydligt i en större omfattning än vad som skulle vara fallet om inga emulsioner enligt uppfinningen förefanns i skiktordningsarrangemanget.

För att i full utsträckning realisera skärpeförde- larna i ett emulsionsskikt, som ligger under ett silver- bromojodidemulsionsskikt med skivformade korn med högt sidoförhållande i enlighet med föreliggande uppfinning, föredrages det att emulsionsskiktet med skivformade korn är anordnat för mottagning av ljus, som är fritt frán nämnvärd spridning (företrädesvis anordnat att mot- taga väsentligen riktat ljus). Uttryckt på ett annat sätt erhålles skärpeförbättringar i emulsionsskikt, som ligger under emulsionsskikt med skivformade korn, bäst endast när emulsionsskiktet med skívformade korn självt inte ligger under ett grumligt skikt. Om exempelvis ett grönregistrerande emulsionsskikt med skivformade korn med högt sidoförhállande ligger över ett rödregistrerande emulsionsskikt och ligger under ett Lippmann-emulsions- skikt och/eller ett bláregistrerande emulsionsskikt med skivformade korn med högt sidoförhállande enligt upp- finningen, kommer skärpan hos det rödregistrerande emul- sionsskiktet att förbättras genom närvaron av det ovan- 10 15 20 30 35 4501919 80 pàliggande emulsionsskiktet eller -skikten med skivfor- made korn, Uttryckt i kvantitativa termer gäller att om samlingsvinkeln hos skiktet eller -skikten som ligger över det grönregistrerande emulsionsskiktet med skiv- formade korn med högt sidoförhàllande, är mindre än ca lO° kan en förbättring i skärpa hos det rödregistrerande emulsionsskiktet erhållas. Det är naturligtvis oväsent- ligt huruvida det rödregistrerande emulsionsskiktet självt är ett emulsionsskikt med skivformade korn med högt sido- förhållande i enlighet med uppfinningen vad gäller inver- kan av de ovanpâliggande skikten pà dess skärpa.

Vid ett fotografiskt flerfärgselement, som inne- häller ovanpå varandra anordnade färgalstrande enheter, föredrages det att åtminstone det emulsionsskikt som ligger närmast källan för exponeringsstrálning, är en emulsion med skivformade korn med högt sidoförhàllande för att man skall erhålla skärpefördelarna. Vid en spe- ciellt föredragen form är varje emulsionsskikt, som ligger närmre källan för exponeringsstràlning än ett annat bildregistrerande emulsionsskikt, ett emulsions- skikt med skivformade korn med högt sidoförhàllande. De ovan beskrivna Skiktordningsarrangemangen II, III, IV, V, VI och VII, är belysande för fotografiska flerfärgsele- mentsskiktsarrangemang, som har förmåga att åstadkomma be- tydande ökning i skärpa hos underliggande emulsionsskikt.

Fastän det fördelaktiga bidraget hos silverbromo- jodidemulsioner med skivformade korn med högt sidoför- hållande till bildskärpan i fotografiska flerfärgselement har beskrivits speciellt med hänvisning till fotografiska flerfärgselement, kan skärpefördelar också erhållas i fotografiska flerskiktade svartvita element, som är avsedda att alstra silverbilder. Det är bruklig praxis att uppdela emulsioner, som alstrar svartvita bilder, i snabbare och långsammare skikt. Genom att utnyttja emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande enligt uppfinningen i skikt närmast källan för expone- ringsstràlning, förbättras skärpan hos underliggande emulsionsskikt. 10 15 20 25 30 35 450919 81 Ytterligare ansökningar, som inlämnats samtidigt med den föreliggande, beskriver mera i detalj saker, vartill hänvisats ovan. Dessa ansökningar baseras pà de amerikanska patentansökningarna 320 891, 320 898, 320 899, 320 904, 320 905, 320 907, 320 908, 320 910, 320 911, 320 912 och 320 920.

EXEMPEL Uppfinningen förstås bättre genom hänvisning till följande särskilda exempel: I vart och ett av exemplen omrördes reaktionskärlets innehåll kraftigt under hela silver- och halogenidsalt- införingen. Uttrycket "procent" avser viktprocent, sàvida ej annat anges. Uttrycket ”M” står förxmolarkoncentration, såvida ej annat anges. Såvida ej annat anges, är alla lösningar vattenhaltiga lösningar.

EXEMPEL l En silverbromojodidemulsion (total medeljodidhalt 8,9 mo1%) med skivformade korn, som hade en medeldiameter av 1,7 um, framställdes genom dubbelstràleutfällningstek- nik med utnyttjande accelererat flöde.

Till 4,5 liter av en vattenhaltig gelatinlösning (lösning A,O,l7 molar kaliumbromid, 1,5 vikti bengelatin) vid SSOC och pBr 0,77 sattes medelst dubbelstràletillsätt- ning under omröring vid samma konstanta flödeshastighet under en tidsperiod av 2 min (med förbrukning av 1,35 3 av det totala silvernitratet) en vattenhaltig kaliumbro- midlösning (lösning C, 2,15 molar) och en vattenhaltig silvernitratlösning (lösning F, 2,0 molar). Samtidigt infördes i lösning C med samma flödeshastighet en vatten- haltig kaliumbromidlösning (lösning B, 2,15 molar). Lös- ningarna B och C avbröts efter 2 min. pBr justerades till 1,14 med lösning F vid ss°c. En vattenhaltig lösning lösning D) av kaliumbromid (l,87 molar) och kaliumjodid (O,24 molar) infördes samtidigt i lösning C under använd- ning av accelererad flödeshastighet (3,2X från start till slut) under 21,4 min. Samtidigt sattes lösning C till reaktionskärlet med lösning F genom dubbelstràletill- 24530 9'l9 ' 10 15 20 25 30 35 82 ' sättning under utnyttjande av samma accelererade flödes- hastighetsprofil (med förbrukning av 83,7 % av totalt använt silvernitrat) och upprätthållande av pBr l,l4.

Lösningarna D, C och F avbröts.

Vattenhaltiga lösningar av kaliumjodid (lösning B, o,34 molar) och siivernitrat (lösning G, 2,0 moiar) tillsattes sedan genom dubbelstràletillsättning i samma flödeshastighet tills pBr 2,83 vid 55°C uppnàddes (l5,0 % av totalt använt silvernitrat). 5,88 moler silvernitrat användes för att framställa denna emulsion. I S Emulsionen kyldes till 35°C, en vattenhaltig ftala- terad (se amerikanska patenten 2 614 928 och 2 614 929) gelatinlösing (ll,S %, 1,2 liter) tillsattes och emulsionen koagulationstvättades 2 ggr.

Pig 3 visar i 10 000 ggr förstoring ett elektronmikro- skopfotografi av en kolpeplik av emulsionen som fram- ställts enligt detta exempel. Medelkorndiametern är l,7 um och medelkorntjockleken är 0,11 um. De skivformade kornen har ett genomsnittligt sidoförhàllande av l6:l och svarar för mer än 80 % av den totala projicerade arean hos silverbromojodidkornen.

I fig 5 visas en avsättning av det totala antalet moler utfälld silverbromojodid mot molprocent jodid.

Ursprungligen utgjorde jodiden en mycket liten procent- andel av den totala haloganiden. Vid slutet av utfall- ningen utgjorde jodiden 12 mol% av den totala halogeniden och ökade sålunda från en mycket làg nivå i ett mittomrà- de till en mycket högre nivå i ett sidledsförskjutet, omgivande , ringformicrt område.

EXEMPEL 2 En silverbromojodidemulsion (total genomsnittlig jodidhalt 7 mol%) med skivformade korn (medelkorndiameter ca 1,7 um) framställdes medelst en dubbelstråleutfäll- ningsteknik med användning av accelererat flöde.

Till 4,5 liter av en vattenhaltig bengelatinlösning (lösning A, 0,17 molar kaliumbromid, 1,5 vikt% Qslatin) vid ss°c och par 0,77 sattes medelst aubbsistraisutfäii- 10 15 20 25 30 35 450 919 83 ning och omröring vid samma flödeshastighet under en 2-minutersperiod (med förbrukning av 1,58 % av det totala silvernitratet) en vattenhaltig kaliumbromidlösning (lösning B, 2,33 molar) och en vattenhaltig silvernitrat- lösning (lösning D, 2,0 molar). Vid slutet av 2-minuters- perioden avbröts tillförseln av lösning B och lösning D tillfördes vid en konstant flödeshastighet under 10,7 min - (med förbrukning av 8,43 % av det totala silvernitratet) tills pBr 1,14 vid 55°C uppnáddes.

Lösning C (l,94 molar KBr och 0,18 molar KI) och lösning D sattes till reaktionskärlet medelst dubbelstràle- tillförsel under utnyttjande av accelererat flöde (4,3X fràn start till slut) under en 22 minutersperiod (med förbrukning av 88,4 % av totalt använt silvernitrat) vid pBr 1,14. Lösning E (2,0 molar AgNO3) tillsattes därpå vid konstant flödeshastighet tills pBr 2,83 upp- náddes (l,6l % av totalt använt silvernitrat). 5,08 moler silvernitrat användes för att framställa denna emulsion, Emulsionen kyldes till 35°C, kombinerades med 1,5 li- ter av en vattenhaltig ftalaterad gelatinlösning (25 vikt% gelatin) och koagulationstvättades 2 ggr.

Fig 6 visar ett elektronmikroskopfotografi i 10 000 ggr förstoring av en kolreplik av emulsionen, som fram- ställts enligt detta exempel. Medelkorndiametern hos de skivformade kornen är 1,7 um och medeltjockleken hos de skivformade kornen är ca 0,06 um. De skivformade kornen har ett genomsnittligt sidoförhàllande av ca 28:l och svarar för mer än 70 % av den totala projicerade arean hos silverbromojodidkornen.

EXEMPEL 3 En silverbromojodidemulsion med skivformade korn med högt sidoförhállande och med väsentligen enhetlig jodidprofil genom kornen, vilket emulsion betecknades kontroll 1, framställdes, Man använde ett framställnings- förfarande motsvarande det i exempel 2, men jodid inför- des 1 reaktionskärlet fràn utfällningens början och jodi- den fördelades väsentligen enhetligt genom silverbromo- 10 15 20 25 30 35 450 919 84. jodidkornen vid en genomsnittlig koncentration av 9,0 mol%.

De skivformade kornen hade en medeldiameter av 2,8 um, en medeltjocklek av 0,12 um, ett genomsnittligt sidoför- hållande av ca 2É:l och svarade för mer än 80 % av den totala projicerde arean hos silverbromojodidkornen.

Kontroll l sensibiliserades kemiskt under 15 min vid 65°C med 100 mg natriumtiocyanat per mol Ag, 7 mg natriumtiosulfatpentahydrat per mol Ag, 3 mg kaliumtetra- kloroaurat per mol Ag och 30,4 mg 3-metylbensotiazolium- jodid per mol Ag, samt spektralsensibiliserades med 695 mg av anhydro-5-kloro-9-etyl-S'-fenyl-3'-(3-sulfobutyl)-3- -(sulfopropyl)oxakarbocyaninhydroxid, natriumsalt per mol Ag, i det följande benämnt sensibiliseringsmedel A, och med 670 mg av anhydro-ll-etyl-1,1'-bis(3-sulfo- propyl)naftIl,2-dl-oxazolokarbocyanin-hydroxid, natrium- salt per mol Ag, i det följande benämnt sensibiliserings- medel B.

En andra silverbromojodidemulsion med skivformade korn med högt sidoförhàllande, vilken emulsion hade en väsentligen enhetlig jodidprofil genom kornen och beteck- nades kontroll 2, framställdes. Utfällningsförfarandet var väsentligen detsamma som används för kontroll l, utom att silverbromojodidkornen innehöll en väsentligen enhetlig jodidkoncentration av l2,0 moli. Emulsionen uppvisade en medelkorndiameter av 3,2 um och en medel- tjocklek av 0,12 um. De skivformade kornen hade ett genom- snittligt sidoförhállande av 27:l och svarade för mer än 80 % av den totala projicerade arean hos silverbromo- jodidkornen.

Kontroll 2 sensibiliserades kemiskt och spektralt.

Den kemiska och spektrala sensibiliseringen motsvarade den för kontroll l, utom att halten natriumtiosulfat- pentahydrat ökades till 18 mg per mol Ag, halten kalium- tetrakloroaurat ökades till 10 mg/mol Ag och halten 3-metylbensotiazoliumjodid minskades till 15,2 mg/mol Ag. Likaså slutbehandlades emulsionen under S min 1 stäl- let för 15 min vid 65°C. Vidare utnyttjades 870 mg sensi- bíliseringsmedel A per mol Ag och 838 mg sensibiliserings- medel B per mol Ag. 10 15 20 25 30 35 45.0 919 i 85 En emulsion, som användes i de fotografiska elementen enligt uppfinningen och som betecknas exempel 3, fram- ställdes på motsvarande sätt som beskrivits i exempel l. De framställda skivformade silverbromojodidkornen med högt sidoförhàllande uppvisade en jodidytkoncentration av 12 mol% och en genomsnittlig jodidkoncentration av 8,9 mol%, vilket återspeglar den mycket lägre jodidkon- centrationen i ett mittomràde jämfört med det sidleds- förskjutna omgivande ringformiga området. De skivformade kornen hade en medelkorndiameter av 2,1 um, en medel- tjocklek av 0,12 um, ett genomsnittligt sidoförhállande av ca l7:l och svarade för mer än 80 S av den totala projicerade kornarean. Emulsionen sensibiliserades opti- malt kemiskt och spektralt. Den kemiska och spektrala sensibiliseringen motsvarade den för kontroll 1, utom att sensibiliseringsmedlet A utnyttjades i en koncentra- tion av 870 mg/mol Ag och sensibiliseringsmedlet B till- sattes i en mängd av 838 mg/mol Ag, Emulsionen avslutnings- behandlades även kemiskt under 5 min vid 65°C. Om kontrol- lerna l och 2 hade sensibiliserats kemiskt och spektralt på identiskt samma sätt som exempel 3 skulle deras sensi- bilisering ha varit mindre än optimal för de använda ke- miska och spektrala sensibiliseringsmedlen, och deras fotografiska egenskaper (t ex känslighet-kornighetssamband) skulle ha varit försämrade.

Genom att jämföra exempel 3~emulsionen med kontroll l och kontroll 2 framgår det att kontroll 1 hade ungefär samma procenthalt jodid som exempel 3-emulsionen, men med jodiden fördelad väsentligen enhetligt inuti kornet.

Kontroll 2 hade ungefär samma jodidytkoncentration som exempel 3-emulsionen, men med jodidhalten fördelad väsent- ligen enhetligt genom kornet. En direkt jämförelse med korn med enhetlig jodidfördelning vid bade den genom- snittliga jodidhalten och jodidythalten hos kornen en- ligt uppfinningen erbjudes sålunda, (Detaljskillnaderna beträffande kemisk och spektral sensibilisering var otill- räckliga för att svara för nägra betydande skillnader i fotografiska prestanda). 10 15 20 25 30 35 m 4sur919 “ .Lt i 86 Exempel 3-, kontroll l- och kontroll 2-emulsionerna belades separat i ett enfärgat magenta-enkelskiktsarrange- mang på en cellulosatriacetatstomme (l,07 g silver/m2 och 2,5 g gelatin/m2). Varje element innehöll även 0,75 g/mz av magentakoppiaren A, i-(s-xioro-znz-dimetyi- fenyl)-3-[u-(m-pentadekylfenoxi)butyramido]-S-pyrazolon, 3,2 g/mol Ag avkalium-5~sek-oktadecyl-hydrokinon-2-sulfo- nat, och 3,6 g/mol Ag av 4-hydroxi-6-metyl-l,3,3a,7-tetra- azainden. Beläggningarna innehöll ett gelatintäckskikt i en mängd av 0,90 g/m2 och härdades med 0,46 vikt% bis- (vinylsulfonylmetyl)eter baserat på total gelatinhalt.

Exponering utfördes under en 1/100 s genom en stegkil med densiteten 0-4,0 (plus Wratten nr 9-filter och gràfil- ter med densiteten 1,75) med en 600 W 3000°K volframljus- kalla. rramkaliningsbehanailng utfördes via 37,7°c i en färgframkallare av den typ som beskrivs i British Journal of Photography Annual, l979, sid 204-206, varvid framkallningstider av 3,25 och 4,25 min användes för att erhålla matchade kontraster för de olika proverna för att underlätta kornighetsjämförelser.

Denrelativa grönkänsligheten och kornigheten (rms) hos vart och ett av de framkallningsbehandlade fotogra- fiska elementen bestämdes (rms-kornigheten bestäms enligt den metod som beskrivs av H.C. Schmidt, Jr och J.H. Altman, Applied Optics, 9, sid 871-874, april 1970). Kornigheten (rms) bestämdes vid en densitet av 0,60 över slöja. Emul- sionerna hade väsentligen motsvarande kornighet, men den emulsion som användes vid uppfinningen, exempel 3, uppvisade en överlägsen känslighet. Käns1ighet-k0rnighets- sambandet enligt uppfinningen var sålunda överlägset det'hos kontrollerna. (Känslighet-kornighetssambanden för kontrollerna var väsentligen desamma.) I synnerhet var läget för känslighet-kornighetssambandet hos exempel 3 uppskattat till +15 till +20 log känslighetsenheter känsligare än kontroll l eller kontroll 2. Log känslighet definieras som 100 ( 1-log E), varvid log E bestäms vid en densitet av 0,6 över slöja. Fastän exempel 3-emulsionen 10 15 20 25 30 35 450* 9119, 87 uppvisade en högre känslighet än kontroll-emulsionerna vid jämförbar kornighet, inses det från diskussionen av känslighet och kornighet att de här definierade emul- sionerna därför kan uppvisa en lägre kornighet vid en jämförbarkänsliqrfi elkx enkombination av förbättrad känslighet och förbättrad kornighet. Med andra förbättras inte bara känsligheten utan även känslighet-kornighets- sambandet hos emulsionen enligt föreliggande uppfinning.

Det skall noteras att kontrollemulsionerna inte represen- terar den kända tekniken utan är enbart avsedda att visa att jodidfördelningen 1 kornen är betydelseful1.: I EXEMPEL 4 Och 5 Två silverbromojodidemulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande framställdes sàsom har definie- rats. Emulsionen, som härefter benämnes exempel 4, ut- fälldes så att jodidkoncentrationen abrupt ökade när de skivformade kornen tillväxte. En andra emulsion, som här benämnes exempel 5, utfälldes under betingelser, vid vilka jodidkoncentrationen ökade pà ett graderat sätt under utfällningen.

Exempel 4-emulsionen framställdes enligt följande: Till 4,5 liter av en vattenhaltig bengelatinlösning (lösning A, 0,17 molar kaliumbromid,l,5 vikt% gelatin) vid 55°C och pBr 0,77 sattes medelst dubbelstràletill- försel och under omröring vid samma flödeshastighet under en 2 minutersperiod (med förbrukning av 0,95 8 av det totala silvernitratet) en vattenhaltig kaliumbromidlös- ning (lösning B-1, 3,30 molar) och en vattenhaltig silver- nitratlösning (lösning C-l, 3,00 molar).

Efter 2 min avbröts tillförseln av lösning B-1.

Tillförseln av lösning C-l fortsattes med en konstant flödeshastighet tills ett pBr av l,l4 vid SSOC uppnàddes.

Därefter tillsattes vattenhaltiga lösningar av kalium- bromid (lösning B-2, 3,00 molar), kaliumjodid (lösning B-3, 0,37 molar) och silvernitrat (lösning C-1) vid pBr 1,14 medelst trippelstråletillförsel vid en accelererad flödeshastighet (l0X frán start till Slut) tills lösning 10 15 20 25 30 35 450 919 88 _ C-l var slut (ca 34 min; 89,5 8 av totalt använt silver-7 nitrat).

Vattenhaltiga lösningar av silvernitrat (lösning c-z, 3,00 molar) och iösning da-s tinsattes sedan meaeist dubbelstrâletillförsel vid konstant flödeshastighet tills par 2,83 vid ss°c uppnaaaes (9,5: s av faran förbrukar silvernitrat). Omkring 6,3 moler silvernitrat användes för att framställa denna emulsion.

Emulsionen kyldes till 35°C, kombinerades med 0,90 li- ter av en vattenhaltig ftalaterad gelatinlösning (l8,l vikt! gelatin) och koagulationstvättades 2 ggr. Emulsionen hade en medelkorndiameter av 2,4 um, en medelkorntjocklek av 0,09 um, och ett genomsnittligt sidoförhàllande 26,6:l, varvid de skivformade kornen svarade för mer än 80 % av den totala projicerade arean hos silverbromojodidkor- nen.

Exempel 5-emulsionen framställdes sàsom följer: Till 6,0 liter av en vattenhaltig bengelatinlösning (lösning A, 0,l7 molar kaliumbromid, 1,5 vikt% gelatin) vid 55°C och pBr 0,77 sattes medelst dubbelstràletill- försel över en 2 minutersperiod (med förbrukning av 0,96 % av totalt silvernitrat) en vattenhaltig lösning av kalium- bromid (lösning B, 2,14 molar) och en vattenhaltig lös- ning av silvernitrat (lösning F, 2,01 molar). Samtidigt infördes en vattenhaltig lösning av kaliumbromid (lös- ning C, 2,35 molar) i lösning B med samma flödeshastig- het.

Efter de båda första minuterna avbröts tillförseln av lösning B och C. Tillförseln av lösning F fortsattes (med förbrukning av 7,71 % av totalt silvernitrat) tills par 1,14 vid ss°c uppnaaaes (ca 16 min). Lösningarna a och F tillsattes därefter medelst dubbelstràletillförsel till reaktionskärlet vid en accelererad flödeshastighet (4,43x fran starr :111 slut) vid par 1,14 och ss°c fins lösning F var förbrukad (80,6 % av totalt använt silver- nitrat). Samtidigt tillsattes en vattenhaltig lösning (lösning D) av kaliumbromid (l,89 molar) och kaliumjodid 10 15 20 25 30 35 450 919 89 (O,25 molar) med samma accelererade flödeshastighet till lösning B.

När lösning F var förbrukad tillsattes vattenhaltiga lösningar av kaliumjodid (lösning E, 0,24 molar) och silvernitrat (lösning G, 2,00 molar) samtidigt (l0,75 % av totalt använt silvernitrat) vid konstant flödeshastig- nen :111 reaktionskärlet :ins par 2,83 vid ss°c upp- nàddes (ca ll min).

Emulsionen kyldes till 3S°C, kombinerades med 1,5 li- ter av en vattenhaltig ftalaterad gelatinlösning (13 vikti gelatin) och koagulationstvättades 2 ggr. Totalt användes 8,34 moler silvernitrat för att framställa denna emulsion.

Emulsionen hade en medelkorndiameter av 2,1 um, en medel- korntjocklek av 0,12 um och ett genomsnittligt sidoför- hållande l7:l, varvid de skivformade kornen svarade för mer än 80 % av den totala projicerade arean hos silver- bromojodidkornen.

Jodidfördelningen 1 de erhållna emulsionerna exempel 4 och 5 undersöktes medelst elektronmikroskopering. Under- sökningstekniken var den som beskrivs av J.I. Goldstein och D.B. Williams, "X-ray Analysis in the TEM/STBM", Scanning Electron Microscopy/1977, vol l, IIT Research Institute, mars 1977, sid 651. Korn som skulle undersökas placerades på ett mikroskopgaller och kyldes till tempe- raturen för flytande kväve. En fokuserad elektronstràle träffade en 0,2 um fläck på varje korn som Skulle under- sökas med avseende pâ sammansättningen. Proverna under- söktes vid 80 kw accelerationsspänning, Elektronstràlen stimulerade emulsionen av röntgenstrálar. Genom att mäta intensiteten och energin hos de emitterade röntgenstrà- larna var det möjligt att bestämma förhållandet mellan jodid och bromid i kornet vid den fläck elektronstràlen träffade. För att skapa kontroller för bestämningen av jodidkoncentrationen undersöktes också skivformade korn, som bestod av väsentligen silverbromid, samt icke skiv- formade korn, som väsentligen bestod av silverjodid.

Resultaten sammanfattas i tabell I. 450 919 90 TABELL 1 . M01s joaia Exempel Figur Fläck C Fläck M Fläck N Fläck E 4 7 s,1 11,5 11,7 4 8 3,1 10,0 11,0 4 9 4,3 11,2 11,1 s 10 2,4 7,6 10,3 s 11 2,9 4,4 8,3 _ 10,1 Av tabell I framgår att exempel 4-emulsionen, i vilken koncentrationen av jodid abrupt ökades under kör- ningen, uppvisade en mycket likartad jodidkoncentration både i ett mellankornsomráde (fläck M) och vid ett kant- omrâde hos kornet (fläck E). Jodidkoncentrationen vid mellankorns- och kantomrádena var högre än i mittomràdet (fläck C). För exempel 5-emulsionen, i vilken procent- andelen jodid som förelåg under utfällningen, gradvis ökade, noterades à andra sidan en progressiv ökning i jodidhalt frán mittomràdet (fläck C) till kantomràdet (fläck B). Medan detta visas med en enda mellankorns- mätning (fläck M), belyser en undersökning av ett andra mellankornsomráde (fläck N) ytterligare den gradvisa ökningen i jodid som föreligger när man går från mitten till kanten av kornen.

EXEMPEL 6-9, SOM BELYSER KÄNSLIGHET/KORNIGHETSSADÅBAND En serie silverbromojodidemulsioner med varierande sidoförhàllande framställdes såsom beskrives nedan. De fysikaliska beskrivningarna av emulsionerna ges i ta- be11 11. U EXEMPEL 6 Till 5,5 liter av en 1,5 % gelatin-, 0,17 M kalium- bromidlösning vid 80°C sattes under omröring och genom dubbelstràle 2,2 M kaliumbromid- och 2,0 M silvernitrat- lösningar under en tidsperiod av 2 min, varvid pBr hölls vid 0,8 (med förbrukning av 0,56 % av totalt använt silver- nitrat). Bromidlösningen stoppades och tillsättningen 10 15 20 25 30 35 450- 9169 91 av silvernitratlösningen fortsattes under 3 min (med förbrukning av 5,52 % av det totala använda silvernitratet).

Bromid- och silvernitratlösningarna kördes sedan sam- tidigt, varvid pBr hölls vid 1,0, i ett accelererat flöde (2,2X från start till slut) under 13 min (med förbrukning av 34,8 % av totalt använt silvernitrat). Bromidlösningen stoppades och silvernitratlösningen tillfördes under 1,7 min (med förbrukning av 6,44 % av totalt använt sil- vernitrat). En 1,8 M kaliumbromidlösning, som även var 0,24 M med avseende på kaliumjodid, tillsattes med silver- nitratlösningen under 15,5 min genom dubbelstråle i ett accelererat flöde (l,6X från start till slut), med för- brukning av 45,9 % av totalt använt silver, varvid pBr hölls vid 1,6. Båda lösningarna stoppades och en 5 min uppslutning med användning av 1,5 g natriumtiocyanat per mol Ag utfördes. En 0,18 M kaliumjodidlösning och silvernitratlösningøn dubbelstráletillfördes vid lika flödeshastigheter tills ett pBr av 2,9 nåddes (med för- brukning av 6,8 % av totalt använt silvernitrat). Totalt användes ca ll moler silvernitrat. Emulsionen kyldes till 30OC och tvättades genom koagulationsmetoden en- ligt det amerikanska patentet 2 614 929. Till emulsionen sattes vid 40°C 464 mg per mol Ag av grönspektralsen- sibiliseringsmedlet anhydro-5-kloro-9-etyl-5'-fenyl-3'- -(3-sulfobutyl)-3-(3-sulfopropyl)-oxakarbocyaninhydroxid, natriumsalt, och pAg justerades till 8,4 efter en häll- period av 20 min. Till emulsionen sattes 3,5 mg natrium- tiosulfatpentahydrat per mol Ag och 1,5 mg kaliumtetra- kloroaurat per mol Ag. pAg justerades till 8,1 och emul- sionen upphettades sedan under 5 min vid 65°C. pAg-juste- ringar gjordes med kaliumbromidlösning.

EXEMPEL 7 Till 5,5 liter av en 1,5 % gelatin-, 0,17 M kalium- bromidlösning vid SOOC, pH 5,9, sattes under omröring och med aubbeistraie 2,114 xaiiumbromia- øch 2,0 M silver- nitratlösningar under en tidsperiod av 2 min, varvid man höll ett pßr av 0,8 (med förbrukning av 0,53 2 av 10 15 20 25 30 35 450 919 92 totalt använt silvernitrat). Bromidlösningstillförseln avbröts och silvernitratlösningstillförseln fortsattes under 4,6 min med en hastighet som förbrukade 8,6 % av totalt använt silvernitrat. Bromid- och silvernitrat- lösningarna tillfördes sedan samtidigt under 13,3 min, varvid upprätthölls ett pBr av 1,2 i ett accelererat 'flöde (2,5x från start :iii slut) med förbrukning av 43,6 % av totalt använt silvernitrat. Bromidlösningstill- förseln avbröts och silvernitratlösningstillförseln fort- sattes under l min (med förbrukning av 4,7 % av totalt använt silvernitrat).

En 2,0 M kaliumbromidlösning, som även var 0,30 M med avseende på kaliumjodid, tillfördes med dubbelstràle med silvernitratlösningen under 13,3 min i ett accele- rerat flöde (l,5X från start till slut), varvid upprätt- hölls ett pBr av 1,7 och med en förbrukning av 35,9 % av totalt använt silvernitrat. Till emulsionen sattes 1,5 g natriumtiocyanat per mol Ag och emulsionen fick stà under 25 min. En 0,35 M kaliumjodidlösning och silver- nitratlösningen dubbelstràletillfördes vid en konstant, lika stor flödeshastighet under ca 5 min tills ett pBr av 3,0 nåddes (förbrukning ca 6,6 % av totalt använt silvernitrat). Den totala silvernitratförbrukningen var ca ll moler. En lösning av 350 g ftalaterat gelatin i 1,2 liter vatten tillsattes sedan, emulsionen kyldes till 3000 och tvättades genom koagulationsmetoden för exempel 6. Emulsionen sensibiliserades sedan optimalt spektralt och kemiskt på ett sätt motsvarande det som beskrivits för exempel 6. Ftalaterat gelatin beskrivs i de amerikanska patenten 2 614 928 Och 2 614 929.

EXEMPEL 8 Till 30,0 liter av en 0,8 % gelatin-, 0,10 M kalium- bromidlösning vid 75°C sattes under omröring och med dubbelstràle 1,2 M kaliumbromid- och 1,2 M silvernitrat- lösning under en tidsperiod av 5 min, varvid man höll ett pBr av 1,0 (förbrukning 2,1 % av totalt använt sil- vernitrat). En 5,0 liter lösning innehållande 17,6 % ftalaterat gelatin tillsattes sedan och emulsionen fick 10 15 20 25 30 35 4$U 919 93" stà under 1 min. Silvernitratlösningen tillfördes sedan till emulsionen tills ett pBr av 1,35 uppnàddes, med en förbrukning av 5,24 % av totalt använt silvernitrat.

En 1,06 M kaliumbromidlösning, som även var 0,14 M med avseende på kaliumjodid, dubbelstråletillfördes med silvernitratlösningen i ett accelererat flöde (ZX från start till slut) med förbrukning av 92,7 % av totalt använt silvernitrat, varvid ett pBr av 1,35 upprätthölls.

Totalt användes ca 20 moler silvernitrat. Emulsionen kyiaes :in 3s°c, koaguiationstvattaaes och sensibiii- serades optimalt spektralt och kemiskt på ett sätt mot- svarande det som beskrivits för exempel 6. gemen.. 9 Till 4,5 liter av en 1,5 % gelatin-, 0,17 M kalium- bromiaiösning vid ss°c, pa 5,6, sattes under omröring och med dubbelstràle l,8 M kaliumbromid- och 2,0 M silvernitratlösningar vid konstant, lika stor hastighet under en tidsperiod av l min vid ett pBr av 0,8 (med förbrukning av 0,7 % av totalt använt silvernitrat).

Bromid-, silver- och en 0,26 M kaliumjodidlösning kördes, sedan samtidigt vid en lika stort konstant hastighet under 7 min vid ett pBr av 0,8 och med en förbrukning av 4,8 % av totalt använt silvernitrat. Trippelkörningen fortsattes sedan under en ytterligare tidsperiod av 37 min, varvid pBr hölls vid 0,8, i ett accelererat flöde (4X frán start till slut) med en förbrukning av 94,5 % av totalt använt silvernitrat. Totalt användes ca 5 moler siivernitrat. ßmulsionen kyiaes till 35°c, 1,ø liter vatten innehållande 200 g ftalaterat gelatin tillsattes, och emulsionen koagulationstvättades. Emulsionen sensi- biliserades sedan optimalt spektralt och kemiskt pà ett sätt motsvarande det som beskrivits för exempel 6.

KONTROLL 3 Denna emulsion utfälldes pà det sätt som beskrivs i det amerikanska patentet 4 184 877.

Till en 5 % lösning av gelatin i 17,5 liter vatten vid 65°C sattes under omröring och genom dubbelstràle 4,7 M ammoniumjodid- och 4,7 M silvernitratlösningar 10 15 20 25 30 35 4503919 94 vid en konstant, lika stor flödeshastighet under en tids- period av 3 min, varvid pI hölls vid 2,l (med en förbruk- ning av ca 22 % av det silver som används vid ympkornsbe- redningen). Flödet av de båda lösningarna justerades sedan till en hastighet, som förbrukade ca 78 % av det totala silvernitrat som användes vid ympkornberedningen under en tidsperiod av 15 min. Körningen av ammoniumjodidlös- ningen avbröts sedan och tillsättningen av silvernitrat- lösningen fortsattes till ett pl av 5,0. Totalt användes ca 56 moler silvernitrat vid beredningen av ympkorns- emulsionen. Emulsionen kyldes till 30°C och användes som en ympkornsemulsion för vidare utfällning, såsom beskrivs i det följande. Medeldiametern hos ympkornen var 0,24 um. 15,0 liter av en 5 % gelatinlösning, som innehöll 4,1 moler av den ovan framställda Agl-emulsionen, upp- netcaaes till ss°c. En 4,7 n ammaniumbromialasnlng och en 4,7 M silvernitratlösning tillsattes med dubbelstràle vid en lika stor, konstant flödeshastighet under en tidsperiod av 7,1 min, varvid man upprätthöll ett pBr av 4,7 (med en förbrukning av 40,2 % av det totala silver- nitrat som används vid utfällningen av ympkornen). Till- sättning av ammoniumbromidlösningen enbart fortsattes sedan tills ett pBr av ca 0,9 uppnáddes, varvid tillsätt- ningen avbröts. 2,7 liter av en lösning av ll,7 M ammo- niumhydroxid tillsattes sedan, och emulsionen fick stå under 10 min. pH justerades till 5,0 med svavelsyra och dubbelstráletillförseln av ammoniumbromid- och silverni- tratlösningen återupptogs under l4 min under bibehållande av ett pBr av ca 0,9 och med en hastighet, som förbrukade 56,8 % av det totalt förbrukade silvernitratet. pBr justerdes sedan till 3,3 och emulsionen kyldes till 30°C.

Totalt användes ca 87 moler silvernitrat. 900 g ftalate- rat gelatin tillsattes och emulsionen koagulationstvät- tades. h Emulsionens pAg justerades till 8,8 och till emul- sionen sattes 4,2 mg natriumtiosulfatpentahydrat per 10 15 20 25 30 35 450 919' 95 mol Ag och 0,6 mg kaliumtetrakloroaurat per mol A9.

Emulsionen värmebehandlades sedan 16 min vid 80°C, kyl- des till 4o°c, man tillsatte 367 mg per moi Ag av grön- spektralsensibiliseringsmedlet anhydro-5-kloro-9-etyl-5'- -fenyl-3'-(3-su1fobutyl)-3-(3-sulfopropyl)oxakarbocyanin- hydroxid, natriumsalt, och emulsionen fick stå under 10 min. Den kemiska och spektrala sensibiliseringen var optimal för de använda sensibiliseringsmedlen.

KONTROLL 4 Denna emulsion är av den typ som beskrivs i det amerikanska patentet 3 320 069. V Tin 42,0 iiterav en o,nso M kauumbramiaé, 6,012 n kaliumjodid- och 0,051 M kaliumtiocyanatlösning vid 6800, som innehöll 1,25 % ftalaterat gelatin, sattes medelst dubbelstràle under omröring vid lika flödeshastigheter en 1,32 M kaliumbromidlösning, som även var 0,11 M med avseende på kaliumjodid, och en 1,43 M silvernitratlös- ning under en tidsperiod av ca 40 min. Utfällningen för- brukade 21 moler silvernitrat. Emulsionen kyldes sedan till 3500 och koagulationstvättades genom metoden enligt det amerikanska patentet 2 614 928.

Emulsionens pAg justerades till 8,1 och till emul- sionen sattes 5,0 mg natriumtiosulfatpentahydrat per mol Ag och 2,0 mg kaliumtetrakloroaurat per mol Ag. Emul- sionen värmebenanaiaaes sedan vid ss°c, kyiaes till 4o°c och man tillsatte 464 mg per mol A9 av grönspektralsensi- biliseringsmedlet anhydro-5-kloro-9-etyl-5'-fenyl-3'-(3- -su1fobuty1)-3-(3-sulfopropyl)oxakarbocyaninhydroxid, natriumsalt, och emulsionen fick stå under 10 min. Den kemiska och spektrala sensibiliseringen var optimal för de använda sensibiliseringsmedlen.

KONTROLL 5 Denna emulsion är av den typ som beskrivs i det amerikanska patentet 3 320 069.

Till 42,0 liter av 0,050 M kaliumbromid-, 0,012 M kaiiumjoala- och o,os1 M kaiiumtiacyanatlösning vid sa°c innehållande 1,25 % ftalaterat gelatin sattes medelst dubbelstràle under omröring vid lika flödeshastigheter en 1,37 M kaliumbromidlösning, som var 0,053 M med avse- 450 919 96 ende pà kaliumjodid, och en 1,43 M silvernitratlösning under en tidsperiod av ca 40 min. Utfällningen förbru- kade 2l moler silvernitrat. Emulsionen kyldes sedan till 35°C och koagulationstvättades pà samma sätt som kon- troll 4.

Emulsionens pAg justerades till 8,8 och till emul- sionen sattes 10 mg natriumtiosulfatpentahydrat per mol Ag och 2,0 mg kaliumtetrakloroaurat per mol Ag. Emul- sionen värmebenanalaaes sedan vid 5s°c, kymes :in 4o°c, man tillsatte 387 mg per mol Ag av grönspektralsensibi- liseringsmedlet anhydro-5-kloro-9-etyl-5'-fenyl-3'~(3- -sulfobutyl)-3-(3-sulfopropyl)-oxakarbocyaninhydroxid, natriumsalt, och emulsionen fick stå under 10 min. Den kemiska och spektrala sensibiliseringen var optimal för de använda sensibiliseringsmedlen.

TABELL II FYSIKALISK BESKRIVNING AV BROMOJODIDEMULSIONERNA l*7 Skivformade korn Emul- Jodidhalt Dia; Tjock- Genomsnitt- \ av sion meter lek ligt sidoför- projice- nr (MWI) (pm) (pm) _ hållande rad area Exempel 6 6 :§,8 0,14 27:l >5O Exempel 7 1,2 =§,8 0,14 27:l 75 Exempel 8 12,0 2,8 0,15 l9:l >9O Exempel 9 12,3 1,8 0,12 1521 >50 Kontroll 3 4,7 1,4 0,42 3,3:l Kontroll 4 10 1,1 :p,40 2,8:l* Kontroll s s 1,0 :p,4o 2,s=1* ' Det amerikanska patentet 3 320 069 anger inte sido- förhàllanden. Sidoförhàllandena bestämdes genom att upprepa de tidigare exemplen och mäta kornen.

Emulsionerna 6-9 var emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande inom de föredragna defini- 10 15 20 25 30 35 450 919" 97 tionsgränserna för föreliggande uppfinning i det att deras tjocklek var mindre än 0,3 um. Fastän vissa korn med en diameter av under 0,6 um inbegripes vid beräkn- ingen av medeldiametrarna och den procentuella proji- cerade arean för de skivformade kornen i dessa och andra exempel, utom när deras uteslutning särskilt anges, före- låg otillräckligt med korn med liten diameter för att nämnvärt ändra de angivna värdena. För att erhålla ett representativt genomsnittligt sidoförhàllande för kornen hos kontrollemulsionerna jämfördes medelkorndiametern med medelkorntjockleken. Fastän den inte mättes, upp- skattades den projicerade area, som kunde hänförasitill de få skivformade korn, som uppfyllde kraven pà en tjock- lek av mindre än 0,3 um och 0,6 um diameter, i samtliga fall genom visuell inspektion till att svara för en mycket liten andel om ens någon av den totala projicerade arean hos den totala kornpopulationen hos kontrollemul- sionerna.

De kemiskt och spektralt sensibiliserade emulsioner- na belades separat i ett enkelskikts magenta arrangemang pà en cellulosatriacetatfilmstomme. Varje belagt element innefattade en silverhalogenidemulsion med l,07 g silver/m2, gelatin i en-mängd av 2,14 g/m2, en lösnings- medelsdispersion av den magentabildalstrande kopplaren l-(2,4-dimetyl-6~klorofenyl)-3-[u-(3-n-pentadecylfenoxi)- -butyr-amido]-5-pyrazolon i en mängd av 0,75 g kopp- lare/m2, antifläckmedlet 5-sek-oktadecyl-hydrokinon-2- -sulfonat, kaliumsalt, i en mängd av 3,2 q/mol Ag, samt antislöjmedlet 4-hyároxi-6-metyl-1,3,3a,7-tetraazainden i en mängd av 3,6 g/mol Ag. Ett täckskikt, som innefat- tade gelatin i en mängd av 0,88 g/m2 och härdaren bis- (vinylsulfonylmetyl)eter i en halt av 1,75 8 baserat pà samtliga skikts totala gelatinvikt, anbringades.

De erhållna fotografiska elementen exponerades under l/100 s genom en 0-3,0 densitets stegkil plus ett Wratten nr 9 filter och 1,26 densitets gràfilter med en 600 W, 3000°K volframljuskälla. Framkallningsbehandling utfördes 10 15 20 25 30 35 450'919' \ . 98 vid 37,7°C i ett färgförfarande av den typ som beskrivs i British Journal of Photography Annual, 1979, sid 204- 206. Framkallningstiderna varierades för att skapa slöj- tätheter av ca 0,10. Den relativa grönkänsligheten och kornighetens kvadratiska medelvärde (rms) bestämdes för vart och ett av de fotografiska elementen (kornig- hetens kvadratiska medelvärde bestäms genom den metod som beskrivs H.C. Schmitt, Jr och J.H. Altman, Applied Optics, 9, sid 871-874, april 1970).

Sambandet känslighet-kornighet för dessa belägg- ningar visas som en avsättning av log grönkänslighet mot kornigheten (rms) XlO i fig 12. Det framgår klart av fig 12 att optimalt kemiskt och Spektra: sensibili- serade silverbromojodidemulsioner med högt sidoförhàllan- de uppvisar ett mycket bättre samband känslighet-kornighet än vad silverbromojodidemulsionerna 3, 4 och 5 med lågt sidoförhàllande gör.

Det skall påpekas att användningen av ett enkel- skiktsarrangemang, där alla silverhalogenidemulsionerna är belagda med lika stor silvertäckning och med ett gemensamt silver/kopplareförhàllande, är det bästa arrange- manget för att belysa känslighets-kornighetssambandet för en silverhalogenidemulsion utan att man inför kompli- cerande interaktioner, EXEMPEL 10 Ett fotografiskt flerfärgselement med införlivad kopplare framställdes genom att belägga följande skikt på en cellulosatriacetatfllmstomme 1 angiven ordning: Skikt 1 Långsamt cyanskikt, som inbegriper rödsensi- biliserade silverbromojodidkorn, gelatin, cyanbildsalstrande kopplare, färgad kopplare, och DIR-kopplare.

Skikt 2 Snabbt cyanskikt, som inbegriper snabbare röd- sensibiliserade silverbromojodidkorn, gelatin, cyanbildsalstrande kopplare, färgade kopplare och DIRkopplare.

Skikt 3 Mellanskikt, som inbegriper gelatin och anti- fläckmedlet 2,5-di-sek-dodecylhydrokinon. 10 15 25 30 35 Skikt 4 Skikt 5 Skikt 6 Skikt 7 Skikt 8 Skikt 9 450 919s 99 Långsamt magentaskikt, som inbegriper grönsen- sibiliserade silverbromojodidkorn (l,48 g sil- ,ver/m2): Qelatin (l,2l g/m2), magentakopplaren 1-(2,4,6-trik1orofenyl)-3-[3-(2,4-diamylfenox- oxiacetamido)-bensamidol-5-pyrazolon (0,88 g/m2), den färgade kopplaren 1-(2,4,6-triklorofenyl)-3- -[u-(3-tert-butyl-4~hydroxifenoxi)tetradekan- amido-2-kloroanilino]-4-(3,4-dimetoxi)-fenylazo- -5-pyrazolon (0,l0 9/m2), och DIR-kopplaren l-{4-[u-(2,4-di-tert-amylfenoxi)butyramido]fenyl}- -3-pyrrolidono-4-(1-fenyl-S-tetrazolyltio)-5- -pyrazolon (0,02 g/m2) och antifläckmedlet 5-sek- -oktadecylhydrokinon-2-sulfonat, kaliumsalt <ø.09 9/m2).

Snabbt magentaskikt, som inbegriper snabbare grönsensibiliseradeisilverbromojodidkorn (1,23 g Ag/m2), gelatin (o,sa g/m2), magentakopp- laren l-(2,4,6-triklorofenyl)-3-[3-(2,4-diamyl- fenoxiacetamido)bensamido]~5-pyrazolon (O,l2 g/m2), den färgade kopplaren l-(2,4,6-triklorofenyl)- -3-[a-(3-tert-buty1-4-hydroxifenoxi)tetradekan- am1do-2-k1or0an11ino]-4-(3,4-a1met0x1)feny1azo- -5-pyrazolon (0,03 9/m2), och antifläckmedlet 5-sek~oktadecylhydrokinon-2~sulfonat, kaliumsalt (o,os g/m2).

Mellanskikt, som inbegriper gelatin och anti- fläckmedlet 2,5-di-sek-dodecylhydrokinon.

Gulfilterskikt, som inbegriper gult kolloidalt silver och gelatin.

Långsamt gulskikt, som inbegriper blåsensibili- serade silverbromojodidkorn, gelatin, en gulfärg- ämnesalstrande kopplare och antifläckmedlet S-sek-oktadecylhydrokinon-2-sulfonat, kaliumsalt.

Snabbt gulskikt, som inbegriper snabbare blâsen- sibiliserade silverbromojodidkorn, gelatin, en gulfärgämnesalstrande kopplare och antifläck- medlet 5-sek-oktadecylhydrokinon-2~sulfonat, kaliumsalt. lO 15 20 25 30 35 450 919 e 100 Skikt 10 UV-absorptionsskikt, som inbegriper ett UV-absorp- tionsmedel 3-(di-n-hexylamino)allylidenmalono- nitril och gelatin. “ Skikt ll Skyddande täckskikt, som inbegriper gelatin och bis(vinylsulfonylmetyl)eter.

Silverhalogenidemulsionerna i varje färgbildsalstran- de skikt hos denna beläggning innehöll polydispersa korn med lågt sidoförhàllande av den typ som beskrivs i den amerikanska patentskriften 3 320 069. Bmulsionerna var alla optimalt sensibiliserade med svavel och guld i när- varo av tiocyanat och var spektralt sensibiliserade för de tillämpliga områdena av det synliga spektrum. Den emulsion som används i det snabba magentaskiktet var en polydispers (0,5-l,5 um), lagt sidoförhallande uppf visande (=3:l) silverbromojodid (12 M% jodid) emulsion, som framställts på motsvarande sätt som den ovan beskriv- na emulsion nr 4.

Ett andra fotografiskt flerfärgsbildalstrande element framställdes på samma sätt, utom att det snabba magenta- skiktet utnyttjade en silverbromojodidemulsion (8,4 M% jodid) med skivformade korn i stället för den ovan be- skrivna emulsionen med làgt sidoförhàllande. Emulsionen hade en medeldiameter hos de skivformade kornen av ca 2,5 um, en tjocklek hos de skivformade kornen av mindre än eller lika med 0,12 um, och ett genomsnittligt sido- förhállande hos de skivformade kornen av mer än 20:l, och de skivformade kornens projicerade area var större än 75 %, mätt såsom beskrivits ovan. Emulsionerna med högt sidoförhàllande och lågt sidoförhàllande sensibili- serades båda optimalt kemiskt och spektralt.

Båda fotografiska elementen exponerades under l/50 s genom en flerfärgad O-3,0 densitetsstegkil (plus 0,60 neutral densitet) med en 600 W 5500oK volframljuskälla.

Framkallningsbehandling utfördes under 3-l/4 min i en färgframkallare av den typ som beskrivs i British Journal of Photography Annual, 1979, sid 204-206. Sensitometriska resultat ges i tabell III. 450 919' 101 TABELL III Jämförelse mellan emulsioner med skívformade (högt sido- förhàllande) och tredimensionella (lågt sidoförhàllande) korn i flerskiktade, flerfärgsbildalstrande element Snabbt Rött Grönt 'Blått magenta- Log Log Kornighet Log skikt Känslighet Känslighet (rms): Känslighet Kontroll 225 220 0,011 240 Exempel 225 240 0.012 240 2 Mätt vid en densitet av 0,25 över slöja; 48 um öppning.

Resultaten i tabell III visar att de skivkornen enligt föreliggande uppfinning alstrade en betydande ökning i grönkänslighet med mycket liten ökning 1 kornighet.

EXEMPEL ll Och 12 - KÄNSLIGHET/KORNIGHET FÖR SVARTVITA FOTOGRAFISKA MATERIAL För att belysa känslighet/kornighetsfördelen hos fotografiska svartvitmaterial belades fem av de ovan beskrivna kemiskt och spektralt sensibiliserade emul- sionerna, emulsion 6, 9, 3, 4 och 5, pà en poly(etylen- tereftalat)-filmstomme. Varje belagt element innefattade en silverhalogenidemulsion (3,21 g silver/m2) och gelatin (4,l6 g/m2) vartill hade satts antislöjmedlet 4-hydroxi- -6-metyl-1,3,Åa-7-tetraazainden (3,6 g/mol silver). Ett täckskikt, som innefattade gelatin (0,88 g/m2) och härda- ren bis(vinylsulfonylmetyl)eter (l,75 %) baserat pá den totala gelatinvikten anbringades. _ De erhållna fotografiska elementen exponerades under l/100 S genom en O-3,0 densitets stegkil plus ett Wratten nr 9 filter och ett 1,26 densitets gràfílter med en 600 W, BOOOOK volframljuskälla. De exponerade elementen framkal- lades sedan 1 en N-metyl-p-aminofenolsulfat-hydrokinon- framkallare (Kodak DK-50) vid ZOOC, varvid emulsionerna med lågt sidoförhàllande framkallades under 5 min medan emulsionerna med högt sidoförhàllande framkallades under 3,5 min för att uppnå motsvarande kurvform för jämförelse I45o=919 102 (orden "Kodak" och ”Wratten" är varumärken). De resul- terande känslighets- och xornighetsmätningarna visas som en avsättning av log grönkänslighet mot kornighet (rms) gånger 10 1 fig 13. Sambanden känslighet-kornighet hos kontrollemulsionerna 3, 4 och 5 var klart sämre än de hos emulsionerna 6 och 9 enligt uppfinningen.

EXEMPBL 13 OCH 14, som BELYSBR öKAD KÄNsLIGm-:TSSEPARATION HOS SPEKTRALSBNSIBILISERADE OMRADEN OCH OMRADEN MED INNE- BOENDB KÄNSLIGHET Fyra fotografiska flerfärgselement framställdes, vilka i det följande benämnas för struktur I-IV. Bortsett fràn de särskilt identifierade skillnaderna nedan var elementen i huvudsak identiska till sin struktur. _ Struktur I Struktur II Struktur III Struktur IV Exponering Exponering Exponering Exponering ___í___ __f__* _,__* ___i__ OC OC OC OC B B B ' B IL + YF IL IL IL + YF FG FG TFC TFC IL ' IL IL IL FR FR TFR TFR i i __1_1-___ l-___ SG SG SC SG IL IL IL IL SR ° SR SR SR OC är ett skyddande gelatintäckskikt, YF är gult kol- loidalt silver (0,69 g/må, som tjänar som ett gulfil- termaterial, och de återstående termerna har definierats tidigare i samband med Skiktordningsarrangemangen I-IX De blå-(B), grön-(G), ooh röd-(R) registrerande färg- alstrande skiktenheterna som saknar prefixet T innehöll silverbromid- eller -bromojodidemulsioner med lågt sido- förhållande, vilka framställts såsom utläres av det 10 15 20 25 30 35 450 919 103 amerikanska patentet 3 320 069. Motsvarande skikt i de separata strukturerna hade samma jodidhalt, utom när så särskilt anges.

De snabbare grönkänsliga emulsionsskikten med skiv- formade korn (identifierade genom prefixet T i ovanstà- ende strukturer) innehöll en silverbromojodidemulsion med skivformade korn som framställts på följande sätt: Till 2,25 liter av en vattenhaltig 0,17 molar ka- liumbromidbengelatinlösning (1,5 vikt% gelatin) (lösning A) vid 80°C och pBr 0,77 sattes samtidigt genom dubbel- stràletillsättning under en tidsperiod av 2 min med konstant flödeshastighet (med en förbrukning av 0,61 % av det totala silvernitratet) vattenhaltiga 2,19 M kaliumbromid- och 2,0 M silvernitratlösningar (lösningar B-l respektive C-1).

Efter de bàda första minuterna avbröts tillförseln av lösning B-1 medan tillförseln av lösning C-l fort- sattes till per 1,00 vid eo°c uppnaaaes (z,44 s av tøfiait använt silvernitrat). En vattenhaltig ftalaterad gelatin- lösning (0,4 liter av 20 víkt% gelatinlösning) innehål- lande kaliumbromid (O,1O molar, lösning D) tillsattes därpå vid par 1,0 och ao°c.

Lösningarna B-l och C-l tillsattes sedan till reak- tionskärlet genom dubbelstráletillsättning under en tidsperiod av 24 min (med en förbrukning av 44 % av det totala silvernitratet) med en accelererad flödeshastighet (4,0X frán start till slut). Efter 24 min avbröts till- förseln av lösning B-l och tillförsel av lösning C-l fortsattes tills pBr 1,80 vid 80oC uppnàddes.

Lösning C-l och en vattenhaltig lösning (lösning B-2) av kaliumbromid (2,l7 molar) och kaliumjodid (0,03 molar) tillsattes därpå till reaktionskärlet genom dubbelstràletillsättning under en tidsperiod av 12 min (med en förbrukning av 50,4 % av det totala silverni- tratet) med en accelererad flödeshastighet (l,37X fràn start till slut). vattenhaltiga lösningar av kaliumjodid (0,36 molar, lösning B-3) och silvernitrat (2,0 molar, lösning C-2) 10 15 20 25 30 35 45Ûf919 104 tillsattes därpå genom dubbelsträletillsättning vid en xønstanc flöaeshascignet tills par 2,16 vid ao°c upp- nàddes, (2,59 % av totalt förbrukat silvernitrat). 6,57 moler silvernitrat användes för att framställa denna emulsion.

Emulsionen kyldes till 3S°C, kombinerades med 0,30 liter vattenhaltig ftalaterad gelatinlösning (l3,3 vikt% gelatin) och koagulationstvättades 2 ggr.

Den erhållna silverbromojodidemulsionen med skiv- formade korn hade en medelkorndiameter hos de skivformade kornen av 5,0 um och en medeltjocklek hos de skivformade kornen av ca 0,11 um. De skivformade kornen svarade för ca 90 % av kornens totala projicerade area och uppvisade ett genomsnittligt sidoförhàllande av ca 45:l.

Emulsionen sensibiliserades sedan optimalt spektralt och kemiskt genom tillsats av 350 mg/mol Ag anhydro-5- -kloro-9-etyl-5'-fenyl-3'-(3-sulfobutyl)-3-(3-sulfopro- pyl)oxakarbocyaninhydroxid, natriumsalt, 101 mg/mol Ag av anhydro-ll-etyl-l,l'-bis(3-sulfopropyl)-naf[l,2-d]- oxazolokarbocyaninhydroxid, natriumsalt, 800 mg natrium- tiocyanat per mol Ag, 6 mg natriumtiosulfatpentahydrat per mol Ag och 3 mg kaliumtetrakloroaurat per mol Ag.

Det snabbare rödkänsliga emulsionsskiktet med skiv- formade korn innehöll en silverbromojodidemulsion med skivformade korn som framställts och sensibiliserats optimalt pà motsvarande sätt som den grönsensibiliserade silverbromojodidemulsionen med skivformade korn som just beskrivits ovan, och skilde sig endast genom att 144 mg/- mol Ag av anhydro-5,6-dikloro-l-etyl-3-(3-sulfobutyl)-3'- -(3-sulfopropyl)bensimidazolonafto-[l,2-d]-tiazolokarbo- cyaninhydroxid_och 224 mg/mol Ag av anhydro~5,5'-dikloro- -3,9-dietyl-3'-(3-sulfobutyl)tiazarbocyaninhydroxid användes som spektralsensibiliseringsmedel. De snabbare grön- och rödkänsliga emulsionsskikten hos strukturerna I och II innehöll 9 mol% jodid, medan de snabbare grön- och rödkänsliga emulsionerna med Skivformade korn hos strukturerna III och IV innehöll 1,5 respektiove 1,2 mol% jodid. 4950 99-19 105 .

Andra detaljer beträffande strukturerna I-IV framgår direkt av det amerikanska patentet 4 184 876.

Strukturerna I-IV exponerades pà identiskt samma eat: med en soo w 2sso°x kalle under 1/1oo e med anvand- ning av ett Daylight 5-filter och en stegkil med densite- ten 0-4 och med 0,20 densitetsenheter mellan varje steg.

Separata prover på strukturerna I-IV exponerades såsom beskrivits ovan, men varvid man dessutom införde ett Wratten 98 filter för att erhålla blà exponeringar.

Separata prover av strukturerna I-IV exponerades såsom beskrivits ovan, men varvid man dessutom införde ett Wratten 9 filter för att erhålla minusblà exponeringar.

Alla proverna framkallningsbehandlades på identiskt samma sätt med användning av färgnegativförfarandet C-41 som beskrivs i British Journal av Photography Annual, 1979, sid 204. Framkallningen utfördes under 3 min 15 s vid 38°C. Karaktäristiska kurvor för gult, magenta och cyan avsattes för varje prov. Kurvor frán olika prover jäm- fördes genom att anpassa minimumdensitetsnivàerna, dvs lägga kurvornas minímumdensitetsdelar ovanpå varandra.

Resultaten sammanfattas i tabell IV. gagn, Iv Strukturer (Kgn- (Koš- III IV trolll_ troll) (Ex. 13) (Ex. 14) Grönstrukturskillnad FG FG TFG TFG Rödstrukturskillnad FR FR TFR TFR Gulfilter Ja Nej Nej Ja Log E Blá/Minusblà- känslighetsskillnad A (A) 1,3 0,55 0,95 1,75 A' (B) 1,9 0,95 1,60 >2,40 A" (C) 1,8 0,95 1,35 2,25 A"' (D) 2,5 1,55 2,20 >3,l0 10 15 20 25 30 35 450 919 106 A är skillnaden i log för blåkänsligheten hos den blåregistrerande färgalstrande enheten och log för blå- känsligheten hos den grönregistrerande färgalstrande enheten, såsom bestäms genom ekvation (A) ovan; A = ( ' Gwss) (BN ' GN7* A' är skillnaden 1 log för blåkänsligheten hos den blàreqistrerande färgalstrande enheten och log för blàkänsligheten hos den rödregistrerande färgalstrande ::(B _ enheten, såsom bestäms genom ekvation (B):, A' WQ8 ' Rwaa) (BN " Rnï* se .

A" är skillnaden i log för grönkänsligheten hos den grönregistrerande färgalstrande enheten och log för blàkänsligheten hos den grönregistrerande färgalstrande, enheten, såsom bestäms genom ekvation (C) ovan; A' = G w9 ' Gw9s*' °°h A"' är skillnaden i log för rödkänsligheten hos den rödregistrerande färgalstrande enheten och log för blåkänsligheten hos den rödregistrerande färgalstrande enheten, såsom bestäms genom ekvation (D) ovan; A"' = Rwe ' Rwsa' Vid jämförelse av strukturerna II och III framgår erhålles med korn 1 en- struktur III inte uppnådde känslighetsseparationerna hos struktur I, utnyttjade struktur III inte ett gulfiltermaterial och råkade därför inte ut för de redan diskuterade nack- delar som àtföljer användningen av sådana material. det att överlägsna känslighetsseparationer struktur III med användning av skivformade lighet med föreliggande uppfinning. Fastän Fastän struktur IV utnyttjade större mängder gulfilter- material än vad som var nödvändigt att använda i de struk- III små fotografiska elementen enligt uppfinningen, visar tur IV att känslighetsseparationerna hos struktur kunde ökas, om så önskas, genom att utnyttja även gulfilterdensiteter.

Ett monokromt element framställdes genom att belägga den snabbare grönsensibiliserade emulsionsskiktskomposi- tionen med skivformade korn som beskrivits ovan på en BW98" 45-0 919 107 filmstomme och täckskiktsbelägga kompositionen med ett skyddande gelatinskikt. Elementets blà/minusblàkänslig- hetsseparation bestämdes sedan med användning av de ex- ponerings- och framkallningsbehandlingstekniker som be- skrivits ovan. Den kvantitativa skillnaden bestämd enligt ekvation (C). A" = GWQ - GWQB, var 1,28 log En Detta visar att adekvat blå/minusblàkänslighetsseparation kan uppnås enligt föreliggande uppfinning när det minusblå- registrerande emulsionsskiktet med skivformade korn med högt sidoförhállande ligger närmst källan för exponeringe- strålning och inte skyddas av något ovanpåliggande blå- absorberande skikt.

EXEMPEL 15-19, SOM HÄNFÖR SIG TILL FÖRBÄTTRAD BILDSKÄRPA HOS FOTOGRAFISKA FLERFÃRGSELBMENT, SOM INNBHÅLLER EMUL- SIONER MED SKIVFORMADE KORN _ De följande exemplen belyser den förbättrade bildskärpa som uppnas genom användning av emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande i foto- grafiska material. I dessa exempel utnyttjar kontroll- elementen silverbroojodidemulsioner med lågt sidoför- hållande av den typ som beskrivs i det amerikanska patentet 3 320 069. I exemplen identifieras emulsioner med lågt sidoförhållande som konventionella emulsioner och deras fysikaliska egenskaper beskrivs i tabell V.

TABELL V Konventionell Medelkorn- Genomsnittligt emulsion diameter sidoförhàllande nr (um) ec1 1,1 3=1 C2 0,4-0,8 : C3 0,8 :l C4 1,5 3:1 CS 0,4-0,5 3:1 cs 'o,4-o,e 3:1 i4so 919 108 Fyra silverbromojodidemulsioner med skivformade korn (högt sidoförhàllande) framställdes enligt metoder som motsvarar de som beskrivits i exemplen som hänför sig till käns1ighet/kornighetsförbättringar. De fysi- kaliska egenskaperna hos dessa emulsioner beskrivs 1 tabell VI.

TABELL VI Skivformade korn Emulsion Ungefärlig g _¿ med skiv- Ungefärlig genomsnitt- % av formade medeldia- Tjocklek lig sidoför- projicerad korn meter hållande area nr (um) (um) - - n 7,5 ._._o,19 4o=1 :ss Tz 3,0 :mm 4o=1 >so Tal 2,4 30,09 27=1 >7o ml 1,6 :mos 21=1 >vo l Motsvarar exempel 4 genom att de bildats genom en abrupt ökning i jodid i de ringformade områdena hos de skivformde kornen.

De ovan beskrivna silverbromojodidemulsionerna (Cl-C6 och Tl-T4) belades sedan i en serie flerskiktade element. De specifika variationerna anges i tabellerna som innehåller resultaten. Fastän emulsionerna var ke- miskt och spektralt sensibiliserade, är sensibilisering inte nödvändig för att åstadkomma de observerade skär- peresultaten. 450; -1919 109 GEMBNsm-x sTRUxTuR A Täckskikt Snabbt blàkänsligt, gulfärgämnesalstrande skikt (FY) Långsamt blàkänsligt, gulfärqämnesalstrande skikt (SY) Mellanskikt (gulfilterskikt) fl_HHHW¶__w_H4_ Snabbt grönsensibiliserat, magentafärgämnesalstrande skikt (Fm ' Mellanskikt Snabbt rödsensibiliserat, cyanfärgämnesalstrande skikt (FC) Mellanskikt Långsamt grönsensibiliserat, magentafärgämnesalstrande skikt (SM) Mellanskikt Långsamt rödsensibiliserat, cyanfärgämnesalstrande skikt (SC) / / / / / 5 T 0 N M E / / / / / EXPONERING OCH FRAMMALLNINGSBEHANDLING Proverna exponerades och framkallades, såsom beskrivs 1 det följande. Skärpebestämningarna gjordes genom bestäm- ning av modulationsöverföringsfunktionerna (Modulation Transfer Functions (MTF)). Denna metod är känd inom tek- niken, se t ex Journal of Applied Photographic Engine- ering, 6 (l):l-8, l980.

MTF för rött ljus erhölls genom att exponera fler- skiktsbeläggningarna under l/15 s vid 60 % modulation med användning av ett Wratten 29 filter och ett gràfilter med densiteten 0,7. Gröna MTF erhölls genom exponering 2æe1am9 l 110 under l/15 s vid 60 % mdulation tillsammans med ett Wratten 99 filter.

Framkallningsbehandling skedde medelst färgnegativ- förfarandet C-41, som beskrivs 1 British Journal of Photography Annual 1979, sid 204. Framkallningstiden var 3-l/4 min vid 38°C (l0O°F). Efter framkallningsbehand- ling bestämdes sammanmultiplicerade modulationsöverfö- ringsvärden (Cascaded Modulation Transfer = CMT) på kant- skärpa vid 16 mm förstoring från MTF-kurvorna.

RESULTAT _ Samansättningen hos kontroll- och experimentbelägg- ningarna jämte CMT-skärpevärdena för röda och gröna expone- ringar anges i tabell VII.

'TABELL VII Skärpa hos flerskiktade färgenheter med konventionella emulsioner jämfört med flerskiktade enheter innehållande emulsioner med skívformade korn i vissa skikt hos den gemensamma strukturen (Ex (Ex (Ex (Ex (Ex Beläggning 15) 16) 17) 18) l9) nr l 2 3 4 S 6 7n FY Cl Cl T-l T-l T-l T-l T-l SY C2 C2 T-2 T-2 T-2 T-2 T-2 FM C3 T-3 T-3 T-3 C3 T-2 T-2 PC _ C4 C4 C4 C4 C4 C4 T-2 SM CS T-4 T-4 C5 C5 C5 CS SC C6 C6 C6 C6 C6 C6 C6 Röd CMT Kantskärpa 79,7 78,7 82,7 84,0 83,1 85,3 86,3 A CMT Enheter ---- ~l,0 +3,0 +4,3 +3,4 +5,6 +6,6 Grön CMT Kantskärpa 86,5 87,8 93,1 92,8 90,1 92,8 92,1 A CMT Enheter __- +2|3 +6|6 +6'3 +3|6 +sf3 +5,6 10 15 20 450 "91-'9 lll Såsom framgår av tabell VII, kan placering av emul- sioner med skivformade korn i flerskiktade färgbelägg- ningar oväntat leda till en minskning i skärpa. Vid be- traktning av röd CMT kantskärpa observeras att beläggning 2 som innehåller tvâ skikt med skivformade korn, är mindre skarp (-1,0 CMT-enheter) än kontrollbeläggning l, som är en helt konventionell emulsionsstruktur. På motsvaran- de sätt är beläggning 3 (fyra skikt med skivformade korn) mindre skarp än beläggning 4 (tre skikt med skivformade korn) med 1,3 CMT-enheter och mindre skarp än beläggning 5 (tva skikt med skivformade korn) med 0,4 CMT-enheter.

Emellertid visar beläggningarna 6 och 7 att man genom riktig placering av specifika emulsioner med skivformade korn (observera att beläggning 6 är skarpare i röd CMT- -kantskärpa än beläggning 4 med 1,3 enheter) i skikt när- mast källan för exponeringsstrálning, kan uppnå mycket betydande förbättringar jämfört med kontrollbeläggningen, som endast innehåller konventionella emulsioner. Såsom framgår av tabell VII är beläggning 6 6,3 gröna CMT-enhe- ter skarpare än beläggning l och beläggning 7 6,6 röda CMT-enheter skarpare än beläggning 1. #50? 919 ll2~ GEMENSAM STRUKTUR B Täckskikt Snabbt blákänsligt, gulfärgämnesalstrande skikt (FY)..WW Långsamt blàkänsligt, gulfärgämnesalstrande skikt (SY) Mellanskikt (gulfiilterskikt)_HHUHHhH,___ Snabbt grönsensibiliserat, magentafärgämnesalstrande eskikc (FM) 2 Långsamt grönsensibiliserat, magenta färgämnesalstrande skikt (SM) Mellanskikt Snabbt rödsensibiliserat, cyanfärgämnesalstrande skikt (Fc) Långsamt rödsensibiliserat, cyanfärgämnesalstrande skikt (SC) Mellanskikt / / / / / 5 T 0 M M E / / / / / Efter beläggning exponerades de fotografiska fler- färgselementen med gemensam struktur B och framkallnings- behandlades i enlighet med det förfarande som beskrivits i det föregående exemplet. Sammansättningsvariationerna hos kontroll- och experimentbeläggningarna jämte CMT- kantskärpevärdena anges i tabell VIII. ll3 .TABELL VIII 3450 '919 Skärpeförändringar som en funktion av emulsioner med skivformade korn och skiktarrangemang i fotografiska flerskiktselement med gemensam struktur B Beläggning nr l 2 3 4- FY Cl Cl T-1 T-l SY C2 C2 T-2 T-2 FM C3 T-3 T-3 C3 SM CS T-4 T-4 C5 FC C4 C4 C4 C4 SC C6 C6 C6 C6 Röd CMT Kantskärpa 80,0 78,4 83,9 82,8 A CMT Enheter ---- -1,6 +3,9 +2,8 Grön CMT Kantskärpa 87,3 88,9 94,3 92,3 A CMT Enheter -~- +l,6 +7,0 +5,0 värdena i tabell VIII belyser gynnsamma förändringar i skärpa hos fotografiska material som kan erhållas genom användning av emulsioner med skivformade korn, vilka emul- sioner ligger närmst källan för exponeringsstràlning, och skadliga förändringar när emusionerna med skivformade korn i mellanskikt ligger under ljusspridande emulsionsskikt.

GEMENSAM STRUKTUR C Snabbt magenta Långsamt magenta ///// STÛMME ///// Två monokroma element, A (kontroll) och B (exempel), framställdes genom att belägga snabba och långsamma magen- taskiktsformuleringar på en filmstome. 450 919 114 TABELL IX Emulsioner Element A Element B Skikt- C3 T3 Snabbt magenta C5 T4 Långsamt magenta De monokroma elementen utvärderades sedan med avse- ende på skärpa i enlighet med den metod som beskrivits för de tidigare exemplen med följande resultat.g' ' Element A (Kontroll) B (Emulsion med skivformade korn) TABELL X CMT-kantskärpa~§l6 mm)' 93,9 97,3 EXEMPEL 20, SOM BELYSER REDUCERAD HÖGVINKELSPRIDNING MED EMULSIONER MED SKIVFORMADE KORN MED HÖGT SIDOFÖRHÅLLANDE För att åstadkomma en särskild illustration av den reducerade högvinkelspridningen hos emulsioner med skiv- formade korn med högt sidoförhållande enligt uppfinningen jämfört med emulsioner med ej skívformade korn med samma genomsnittliga kornvolym, utnyttjades det kvantitativa vinkelljusspridningspàvisningsförfarande som beskrivits ovan med hänvisning till fig 5. Emulsionen med skivfor- made korn med högt sidoförhållande i enlighet med före- liggande uppfinning bestod av dispergeringsmedium och skivformade korn med en medeldiamter av 5,4 um och en medeltjocklek av 0,23 um samt ett genomsnittligt sidoför- hållande av 23,5:l. Mer än 90 % av kornens projicerade area utgjordes av de skivformade kornen. Medelkornvolymen vay 5,61 um3. En kontrollemulsion utan skivformade korn utnyttjades, vilken hade en medelkornvolym av 5,57 um .

(Vid upplösning 1 sfärer, hade båda Båda emulsionerna när de nedsänktes ningsindex. Varje 3 sfärer med samma volym, dvs ekvivalenta emulsionerna nästan samma korndiametrar). hade en total transmittans av 90 % i en vätska med ett motsvarande bryt- emulsion var belagd på en transparent 4550 9'!9 115 stomme med en silvertäckning av 1,08 g/m2.

Såsom mera speciellt anges i tabelll XI, mottogs lägre procentandelar totalt transmitterat ljus över pàvisningsytomràdena, som står emot varandra med en vin- kel Q upp till värden på 0 av 84°C med emulsionen med skivformade korn med högt sidoförhàllande enligt uppfin- ningen jämfört med kontrollemulsionen med motsvarande genomsnittliga kornvolym. Av tabell XI framgår även att samlingsvinkeln för båda emulsionerna vara betydligt under 6°. Sålunda kan ingendera emulsionen anses vara en grumlig emulsion med avseende pà sina ljusspridnings- egenskaper. När 9 var 700 uppvisade emulsionen enligt föreliggande uppfinning endast halva höqvinkelspridningen hos kontrollemulsionen.

TABELL XI Procent transmitterat ljus inom vinkeln® Emulsion med skiv- Emulsion utan skiv~ Procent- formade korn formade korn tuell é (exempelL_ (kontroll) reduktion 3o° 2 6 av so° is s? 7o° 12 24 50 ao° 25 33 24 s4° 40 4o o EXEMPEL 21 SOM BELYSER BLÅSPEKTRALSENSIBILISERING AV EN EMULSION MED SKIVFORMADE KORN En silverbromojodidemulsion (3 M%) jodid) med skiv- formade korn framställdes pà följande sätt: Till 3,0 liter av en 1,5 % gelatin, 0,17 M kalium- bromidlösning vid 60°C sattes under omröring och genom dubbelstràle 4,34 M kaliumbromid i en 3 % gelatinlösning och 4,0 M silvernitratlösning under en tidsperiod av 2,5 min under upprätthållande av ett pBr av 0,8 och en förbrukning av 4,8 % av totalt använt silvernitrat. 10 15 20 25 3D 35 4150 919 116- Tillförseln av bromidlösning avbröts sedan och tillför- seln av silvernitratlösningen fortsattes under 1,8 min tills ett pBr av 1,3 uppnàddes med en förbrukning av 4,3 % av använt silvernitrat. En 6 % gelatinlösning, _ som innehöll 4,0 M kaliumbromid och 0,12 M kaliumjodid, kördes sedan samtidigt med silvernitratlösningen under 24,5 min under upprätthållande av ett pBr av 1,3 1 ett accelererat flöde (2,0X fràn start till slut) (med en förbrukning av 87,1 % av totalt använt silvernitrat).

Tillförseln av bromidlösning avbröts och tillförseln av silvernitratlösningen fortsattes under 1,6 min vid en hastighet som förbrukade 3,8 % av totalt använt silvernitrat, tills ett pBr av 2,7 uppnàddes. Emulsionen kylaes sedan till 3s°c, 279 g ftalaterac geiatln 1651: i l,0 liter destillerat vatten tillsattes och emulsionen koagulationstvättades. Den erhållna silverbromojodid- emulsionen (3 M% jodid) hade en medelkorndiameter av ca 1,0 um, en medeltjocklek av ca 0,10 um, vilket gav ett sidoförhàllande av ca l0:l. De skivformade kornen svarade för mer än 85 % av den totala projicerade arean hos silverhalogenidkornen som förelåg i emulsionsskiktet.

Emulsionen sensibiliserades kemiskt med natriumtiocyanat, natriumtiosulfat och kaliumtetrakloroaurat.

BELÄGGNING l En del av den kemiskt sensibiliserade emul- sionen belades på en cellulosatriacetatfilmstomme. Emul- sionsbeläggningen utgjordes av skivformade silverbromo- jodidkorn (l,08 g Ag/m2) och gelatin (2,9 g/m2), vartill hade satts den magentafärgämnesalstrande kopplaren l-(6- -kloro-2,4~dimetylfenyl)-3~[a-(m-pentadecylfenoxi)butyr- amído]-5-pyrazolon (0,79 g/m2), 2-oktadecyl-S-sulfohydro- kinon (l,69 g/mol Ag) och 4-hydroxi-6-metyl-1,3,3a,7-tetra- azainden (3,62 g/mol Ag).

BELÄGGNING 2 En andra del av silverbromojodidemulsionen med skivformade korn spektralsensibiliserades för blått ljus genom tillsättning av 3X 10-4 mol/mol Ag av anhydrø- -5,6-dimetoxi-5-metyltio-3,3'-di(3-Sulf0pr0PYl)tiaCYanin' -hydroxid, trietylaminsalt (Åmax 490 nm). Den spektral- 10 15 20 25 30 35 450 91-*9 117 sensibiliserade emulsionen bildades sedan med användning av samma magentafärgämnesalstrande kopplare som i belägg- ning l och belades sàsom angivits ovan.

Beläggningarna exponerades under 1/25 s genom en o-3,o densitet stegkii med en soo w s4oo°K vøiframijus- källa. Framkallningsbehandling utfördes under 3 min i en färgframkallare lav den typ som beskrivs i British Journal of Photography Annual, 1979) sid 204Å Beläggning 2 uppvisade en fotografisk känslighet som var 0,42 log E snabbare än beläggning l, och uppvi- sade en effektiv ökning i känslighet som kunde hänföras till blàsensibilisering.

EXEMPEL 22, SOM HÄNFÖR SIG TILL EMULSIONER MED SKIVFORMADE KORN DOPADE MED ÄDELMETALLER UR GRUPP VIII I DET PERIODISKA SYSTEMET EMULSION A En AgBrI-emulsion (l mol% jodid) med korn med en medelkornstorlek av 0,8 um och lågt sidoförhâllande (<3:l) framställdes genom dubbelstràleutfällningstekník motsvarande vad som beskrivs i det amerikanska patentet 3 320 069 och hade 0,12 mg ammoniumhexaklororhodat (III) per mol silver närvarande under bildningen av silverhalo- genidkristallerna. Emulsionen sensibiliserades sedan kemiskt med 4,4 mg natriumtiosulfatpentahydrat per mol silver, 1,75 mg kaliumtetrakloroaurat per mol silver och 250 mg 4-hydroxí-6-metyl-1,3,3a,7-tetraazainden per mol silver under 23 min vid GUOC. Efter kemisk sensibili- sering spektralsensibiliserades emulsionen med 87 mg per mol silver av anhydro-5,6-dikloro-1,3'-dietyl-3-(3- -sulfopropyl)bensimidazoloxakarbocyaninhydroxid.

AgBrI-emulsionen med lågt sidoförhàllande belades till en mängd av 1,72 g silver/m2 och 4,84 g gelatin/m2 över ett titandioxid-gelatin (l0:l) -skikt på en pappers- stome. Emulsionsskiktet innehöll 4,65 g 4-hydroxi-6- -metyl-1,3,3a,7-tetraazainden per mol silver. Ett täck- skikt placerades pà emulsionsskiktet, vilket täckskikt bestod av 0,85 g gelatin/m2. l0 l5 20 25 30 35 4.50 919 118' EMULSION B Till 4,5 liter av en 1,5 % gelatin, 0,17 M kalium- bromidlösning vid 5S°C sattes under omröring och med dubbelstràle 2,34 M kaliumbromid- och 2,0 M silvernitrat- lösningar under en tidsperiod av 2 min, varvid man upp- rätthöll ett pBr av 0,8 (med en förbrukning av 1,6 % av totalt använt silvernitrat). Bromidlösningstillförseln avbröts och tillförseln av silvernitratlösning fortsattes under ca ll min med en hastighet som förbrukade 8,5 % av det totala använda silvernitratet tills en pBr av l,l uppnàddes. Efter 8 min sattes 0,1 mg ammoniumhexa- klororhodat per mol Ag (baserat på den slutliga silver- vikten) till reaktionskärlet. När ett pBr av l,l upp- nåddes dubbelstràletillfördes en 2,14 M kaliumbromid- lösning, som även var 0,022 M med avseende pà kaliumjodid, tillsammans med silvernitratlösningen under ca 22 min under det att pBr hölls vid l,l i ett accelererat flöde (4,3X fràn start till slut) och med en förbrukning av 77,9 % av det totala använda silvernitratet. Till emul- sionen sattes sedan en 2,0 M AgNO3-lösning tills ett pBr av 2,7 uppnàddes (en förbrukning av 12,0 % av det totala använda silvernitratet). Den totala silvernitrat- förbrukningen var ca 5 moler. Emulsionen kyldes till 35oC, en lösning av 200 g ftalaterat gelatin i 1,0 liter vatten tillsattes och emulsionen tvättades medelst koagulationsmetoden.

Den erhållna silverbromojodidemulsionen (1 M% jodid) med skivformade korn hade en genomsnittlig diameter hos de skivformade kornen av 1,5 um och en genomsnittlig tjocklek hos de skivformade kornen av 0,08 um. De skiv- formade kornen uppvisade ett genomsnittligt sidoförhàl- lande av l9:l och svarade för 90 % av den projicerade arean hos den totala kornpopulationen. Emulsionen med skivformade korn sensibiliserades sedan kemiskt med 5 mg natriumtiosulfatpentahydrat per mol silver och 5 mg kalium- tetrakloroaurat per mol silver under 30 min vid 65oC för erhållande av optimal finish. Efter kemisk sensibili- 450 91-9 119 sering spektralsensibiliserades emulsionen med skivfor- made korn med 150 mg/mol silver av anhydro-5,6-dikloro- -l,3'-dietyl-3-(3-sulfopropyl)bensimidazoloxakarbocyanin- hydroxid. Emulsionen med skivformade korn, emulsion B, belades sedan på samma sätt som beskrivits ovan för emul- sion A.

EXPONERING OCH FRAMALLNINGSBEHANDLING De båda ovan beskrivna beläggningarna exponerades 1 en Edgerton, Germeshausen och Grier sensitometer vid 10-4 s med användning av en stegkil med graderad densitet och ett gràfilter med densiteten 0,85. Stegkílen hade densiteten 0-3,0 med densiteten 0,15 för varje steg.

De exponerade beläggningarna framkallades sedan i en svartvitframkallare av hydrokinon-1-fenyl-3-pyra- zolidon. Efter fixering och tvättning utsattes beläggning- arna för densitometri, varvid resultaten ges 1 tabell VII: TABELL VIII Rodiumdopad AgBrI-emulsion med skivformade korn jämfört med rodiumdopad AgBrI-emulsion med lågt sidoförhàllande Silver- Relativ Kon- Emulsion täckning känslighet trast Dmax Dmin (sf/rå) A Kontroll 1,72 100 2,28 1,52 0,06 B Skivforma- de korn _ 1,61 209 2,20 1,75 0,10 Såsom framgår av tabell III uppvisade den rodium- dopade AgBrI-emulsinen med skivformade korn som var be- lagd med en lägre silvertäckningsgrad en 0,23 enheter högre maximumdensitet och var känsligare än kontrollen med 109 relativa känslighetsenheter (0,32 log E). Kon- trasten hos de bàda beläggningarna var nästan densamma.

Claims (48)

l0 15 25 30 35 i fan =~>e1a 120 PATENTKRAV

1. l. Fotografiskt element med en stomme och minst ett stràlningskänsligt emulsionsskikt, som inbegriper ett dispergeringsmedium och skivformade silverbromojodid- korn, k ä n n e t e c k n a t därav, att minst 50 % av den totala projicerade arean hos silverbromojodidkornen àstadkommes av skivformade silverbromojodidkorn, som har första och andra motbelägna, väsentligen parallella huvudytor, en tjocklek av mindre än 0,5 um, en diameter av minst 0,6 um, varvid diametern hos ett korn definieras som diametern hos en cirkel med en area som är lika med kornets prcjicerade area, samt ett genomsnittligt sido- förhàllande av mer än 8:1, vilket sidoförhàllande defi- nieras som förhållandet mellan diametern hos ett korn och dess tjocklek, varvid åtminstone nâgra av de skiv- formade silverbromojodidkornen har ett mittomràde, som sträcker sig mellan huvudytorna, vilket mittområde har en lägre andel jodid än minst ett annat område, som också sträcker sig mellan huvudytorna och är beläget närmre kornperiferin än mittområdet.

2. Fotografiskt element enligt kravet l, t e c k n a t k ä n n e - därav, att de skivformade silverbromo- jodidkornen, som svarar för minst 50 % av den totala projicerade arean, har en tjocklek av mindre än 0,3 um.

3. Fotografiskt element enligt kravet l eller 2, k ä n n e t e c k n a t därav, att de skivformade silverbromojodidkornen har ett genomsnittligt sidoför- hàllande av.minst l2:l.

4. Fotografiskt element enligt kravet l eller 2, k ä n n e t e c k n a t därav, att de skivformade silverbromojodidkornen har ett genomsnittligt sidoför- hàllande av minst 20:l.

5. Fotografiskt element enligt något av kraven 1-4, k ä n n e t e c k n a t därav, att det andra området och mittområdet skiljer sig åt i andelen jodid med minst l mol%. l0 15 20 25 30 35 450 919 121

6. Fotografiskt element enligt något av kraven l-5, k ä n n e t e c k n a t därav, att mittområdet inne- håller 0-5 mol% jodid, och att det sidoförskjutna omrâdet innehåller upp till 20 mol% jodid.

7. Fotografiskt element enligt något av kraven l-6, k ä n n e t e c k n a t därav, att mittomràdet inne- håller 0-5 mol% jodid inom 0,035 um av minst en av huvud- ytorna.

8. Fotografiskt element enligt något av kraven l-7, k ä n n e t e c k n a t därav, att det sidoförskjutna området är ett ringformigt område, som omger mittomràdet, och att jodidkoncentrationen hos de skivformade silver- bromojodidkornen ökar progressivt från mittomràdet till det ringformiga området.

9. Fotografiskt element enligt något av kraven l-7, k ä n n e t e c k n a t därav, att jodiden i de skiv- formade silverbromojodidkornen ökar abrupt vid gränsytan mellan mittomràdet och det sidoförskjutna området.

10. Fotografiskt element enligt något av kraven l-9, formade silverbromojodidkornen svarar för minst 70 % k ä n n e t e c k n a t därav, att de skiv- av den totala projicerade arean hos silverbromojodidkor- nen.

11. ll. Fotografiskt element enligt något av kraven l-9, k ä n n e t e c k n a t formade silverbromojodidkornen svarar för minst 90 % därav, att de skiv- av den totala projicerade arean hos silverbromojodid~ kornen.

12. l2. Fotografiskt element enligt något av kraven 1-11, formade silverbromojodidkornen är invändigt dopade. k ä-n n e t e c k n a t därav, att de skiv-

13. l3. Fotografiskt element enligt kravet 12, k ä n n e t e c k n a t därav, att de skivformade silverbromojodidkornen är invändigt dopade med en metall ur grupp VIII i det periodiska systemet.

14. l4. Fotografiskt element enligt något av kraven k ä n n e t e c k n a t 1-13, därav, att de skiv- 10 l5 20 25 30 35 450 919 122 formade silverbromojodidkornen är kemiskt ytsensibilise- rade med ädelmedelsensibiliseringsmedel, mellankalko- gensensibiliseringsmedel, reduktionssensibiliseringsmedel, eller en kombination av dessa sensíbiliseringsmedel.

15. Fotografiskt element enligt något av kraven 1-14, k ä n n e t e c k n a t därav, att de skivformade silverbromojodidkornen är kemisk sensibiliserade i när- varo av ett mogningsmedel.

16. Fotografiskt element enligt kravet 15, n e t e c k n a t k ä n - därav, att de skivformade silver- bromojodidkornen är kemiskt sensibiliserade i närvaro av ett svavelinnehållande mogningsmedel.

17. Fotografiskt element enligt något av kraven l-16, k ä n n e t e c k n a t därav, att de skivformade silverbromojodidkornen är spektralsensibiliserade för en del av spektrum i det minusblà området.

18. Fotografiskt element enligt något av kraven 1-17, därav, att det sidledsför- skjutna området är ett ringformigt område, som omger k ä n n e t e c k n a t mittområdet och innehåller minst 6 mol% jodid.

19. Fotografiskt element enligt något av kraven 1-18, därav, att ett blå- eller minusblåspektralsensibiliseringsmedel är adsorberat på k ä n n e t e c k n a t ytan av silverbromojodidkornen.

20. Fotografiskt element enligt något av kraven 1-19, k n a t silverbromojodidkornen är optimalt kemiskt sensibilise- k ä n n e t e c därav, att de skivformade rade med guld i kombination med minst endera av svavel och selen i närvaro av ett tiocyanatmogningsmedel och med ett spektralsensibiliserande färgämne, som har en absorptionstopp i den minusblå delen av det synliga spek- trum.

21. Fotografiskt element enligt något av kraven 1-20, k ä n n e t e c k n a t därav, att de skivformade kornen har ett genomsnittligt sidoförhållande av från 20:l till l00:l.

22. Fotografiskt element enligt något av kraven l-21, k ä n n e t e c k n a t därav, att kornen är kemiskt 10 15 20 25 30 35 450 919 123 sensibiliserade i närvaro av åtminstone en del av ett spektralsensibiliserande färgämne.

23. Fotografiskt element enligt något av kraven l-22, k ä n n e t e c k n a t därav, att ytterligare silver- halogenid finns pà ytan av silverbromojodidkornen i en mängd som är tillräcklig för att öka känsligheten.

24. Fotografiskt element enligt något av kraven l-23, k ä n n e t e c k n a t därav, att det stràlnings- känsliga emulsionsskiktet, som inbegriper ett disper- geringsmedium och skivformade silverbromojodidkorn, är beläget för mottagning av riktat ljus.

25. Fotografiskt element enligt något av kraven l-24, k ä n n e t e c k n a t därav, att de skivformade silverbromojodidkornen har en medeldiameter av minst 2 um.

26. Fotografiskt svartvitt element enligt något av kraven l-25, k ä n n e t e c k n a t därav, att de skivformade silverbromojodidkornen är optimalt kemiskt och ortokromatiskt eller pankromatiskt spektralsensibi- liserade.

27. Fotografiskt svartvitt element enligt kravet 26, k ä n n e t e c k n a t därav, att emulsionsskiktet, som innehåller de skivformade silverbromojodidkornen, är anordnat ovanpå minst ett annat bildalstrande silver- halogenidemulsionsskikt och är beläget för att under bild- nligt exponering mottaga ljus, som är fritt från nämn- värd spridning i ett ovanpàliggande ljusgenomsläppligt skikt.

28. Fotografiskt svartvitt element enligt kravet 27, k ä n n e t e c k n a t därav, att emulsionsskiktet, som innehåller de skivformade silverbromojodidkornen, är det yttersta emulsionsskiktet hos det fotografiska elementet.

29. Fotografiskt svartvitt element enligt något av kraven 26-28, k ä n n e t e c k n a t därav, att silverbromojodidkornen är kemiskt sensibiliserade med minst endera av guld, svavel och selen i närvaro 10 15 20 25 30 35 450 919 l24 av ett tiocyanatmogningsmedel.

30. Fotografiskt flerfärgselement, som inbegriper en stomme samt, anordnat därpå, emulsionsskikt för sepa- rat registrering av blått, grönt och rött ljus, vilka emulsionsskikt vardera innefattar ett dispergeringsmedium och silverbromojodidkorn, varvid de grön- och rödregi- strerande emulsionsskikten innehåller grön- respektive rödspektralsensibiliserande färgämnen, k ä n n e - t e c k n a t därav, att minst ett av de grön- och rödregistrerande emulsionsskikten innehåller kemiskt och spektralt sensibiliserade, skivformade silverbromo- jodidkorn, såsom definierats i något av kraven l-25.

31. 3l. Fotogtafiskt flerfärgselement enligt kravet 30, k ä n n e t e c k n a t därav, att ett av emulsions- skikten, som innehåller de skivformade silverbromojodid- kornen, är beläget för att mottaga exponeringsstràlning före de återstående emulsionsskikten hos det fotografiska flerfärgselementet.

32. Fotografiskt flerfärgselement enligt kravet 30, k ä n n e t e c k n a t därav, att ett av emulsions- skikten, som innehåller de skivformade silverbromojodid- kornen, är beläget för att mottaga riktat ljus och är beläget ovanpå minst ett annat emulsionsskikt hos det fotografiska flerfärgselementet.

33. Fotografiskt flerfärgselement enligt något av kraven 30-32, de skivformade silverbromojodidkornen har en medeldia- k ä n n e t e c k n a t därav, att meter av minst 2 um.

34. Fotografiskt flerfärgselement enligt kravet 30, k ä n n e t e c k n a t därav, att det blåregistre- rande emulsionsskiktet utgöres av kemiskt och spektralt sensibiliserande skivformade silverbromojodidkorn, såsom definierats i något av kraven 1 och 3-25.

35. Fotografiskt flerfärgselement enligt något av kraven 30-34, k ä n n e t e c k n a t därav, att de skivformade silverbromojodidkornen är kemiskt ytsensi- bilisorade med guld och minst endera av svavel och selen. 10 15 25 30 35 450 919 125

36. Fotografiskt flerfärgselement enligt något därav, av kraven 30-35, k ä n n e t e c k n a t att minst ett av emulsionsskikten, som innehåller skivformade silverbromojodidkorn och som är avsett att registrera grönt eller rött ljus, är beläget för att under exponering av det fotografiska elementet vid en färgtemperatur av SSOOOK mottaga blått ljus förutom ljus, som skiktet är avsett att registrera, och att A log E för emulsionsskiktet är mindre än 0,6, varvid A log E = T är log exponering för rött eller grönt log E - log EB log ET ljus, som emulsionen med skivformade korn är avsett att registrera, och log EB är log för samtidig exponering med blått ljus av emulsionsskiktet som innehåller skivformade korn.

37. Fotografiskt flerfärgselement enligt kravet 36, innehåller mindre gulfiltermaterial än vad som vanligen k ä n n e t e c k n a t därav, att elementet används, eller är fritt från gulfiltermaterial, som är beläget mellan exponeringsstrålning, som infaller på elementet, och minst ett av de grön- eller rödregist- rerande emulsionsskikten, som innehåller skivformade korn.

38. Fototgrafiskt flerfärgselement enligt kravet 36 eller 37, att minst ett av de grön- eller rödregistrerande skikten, k ä n n e t e c k n a t därav, som innehåller skivformade korn, är beläget för mottag- ning av exponeringsstràlning före det blåregistrerande emulsionsskiktet.

39. Fotografiskt flerfärgselement enligt kravet 36 eller 37, att ett av skikten, k ä n n e t e c k n a t därav, som innehåller de skivformade kornen, är beläget för mottagning av exponeringsstràlning före alla andra silverhalogenidemulsionsskikt hos det fotografiska elementet.

40. Fotografiskt flerfärgselement enligt något av kraven 30-39, k ä n n e t e c k n a t därav, att de skivformade silverbromojodidkornen finns i både det grön- och det rödregistrerande emulsionsskiktet. 10 15 20 25 30 35 450 919 126

41. Fotografiskt flerfärgselement enligt något av kraven 30-40, vilket inbegriper en filmstomme och, an- ordnat därpå, färgalstrande skiktenheter för separat registrering av blått, grönt och rött ljus, t e c k n a t k ä n n e - därav, att de färgalstrande skiktenheterna väljes så, att när det fotografiska elementet exponeras vid en färg- temperatur av 5500Ok genom en spektralt oselektiv stegkil och framkallningsbehandlas, det fotografiska elementet, i relation till blàkontrast och -känslighet, uppvisar grön- och rödkontrastvariationer av mindre än 20 % och grön- och rödkänslighetsvariationer av mindre än 0,3 log E, vid användning av blå-, grön- och röddensíteter, som bestämts i enlighet med American Standard PH2.l-l952, att var och en av de färgalstrande skiktenheterna inbegriper minst ett emulsionsskikt, som innefattar ett dispergeringsmedium och silverbromojodidkorn, att silverbromojodidkornen hos en triad av emul- sionsskikten för separat registrering av blått, grönt och rött ljus är belägna för mottagning av exponerings- strålning före varje kvarvarande emulsionsskikt och har en medeldiameter av minst 0,7 um, att skivformade silverbromojodidkorn i de grön- och rödregistrerande emulsionsskikten hos triaden har första och andra motbelägna, parallella huvudytor, mindre än 3 mol% jodid i ett mittomràde, som sträcker sig mellan huvudytorna, minst 6 mol% jodid 1 ett sidledsförskjutet område, som sträcker sig mellan huvudytorna,en tjocklek av mindre än 0,3 um, en diameter av minst 0,6 um, samt ett genomsnittligt sidoförhållande av minst l2:l, att de skivformade silverbromojodidkornen svarar för minst 70 % av den totala projicerade arean hos silverbromojodidkornen som finns i samma emulsionsskikt, att de skivformade silverbromojodidkornen är kemiskt ytsensibiliserade med guld och minst endera av svavel och selen, och att elementet är väsentligen fritt från gulfilter- material, som är beläget mellan exponeringsstràlníng 10 15 20 30 35 450 919 127 som infaller på elementet, och de röd- och grönregistre- rande emulsionsskikten hos triaden.

42. Fotografiskt flerfärgselement enligt kravet 41, k ä n n e t e c k n a t därav, att de grön- och röd- registrerande färgalstrande skiktenheterna hos triaden uppvisar en minusblàkänslighet, som är minst 10 ggr högre än deras blàkänslighet.

43. Fotografiskt flerfärgselement enligt kravet 42, k ä n n e t e c k n a t därav, att de grön- och röd- registrerande färgalstrande skiktenheterna hos triaden uppvisar en minusblàkänslighet, som är minst 20 ggr större än deras blåkänslighet.

44. Fotografiskt flerfärgselement enligt kravet 41, därav, att blàkänsligheten hos den blåreqistrering som alstras av elementet är minst k ä n n e t e c k n a t 6 ggr större än blåkänsligheten hos den minusblåregi- strering som alstras av elementet.

45. Fotografiskt flerfärgselement enligt kravet 44, k ä n n e t e c k n a t därav, att blåkänsligheten hos den blåregistrering som alstras av elementet är minst 10 ggr större än blåkänsligheten hos den minus- blåregistrering som alstras av elementet.

46. Fotografiskt flerfärgselement enligt något av kraven 41-45, k ä n n e t e c k n a t därav, att de färgalstrande skiktenheterna för separat registrering av blått, grönt och rött ljus innehåller gult, magenta respektive cyan färgämnesalstrande kopplare.

47. Fotografiskt flerfärgselement enligt något av kraven 4l-46, det blàregistrerande emulsionsskiktet hos triaden inne- k ä n n e t e c k n a t därav, att håller en högre molprocentandel jodid än de'grön- och rödregistrerande emulsionsskikten hos triaden.

48. Fotografiskt flerfärgselement enligt kraven 36-37, vilket omfattar en filstomme, och, beläget därpå, färgalstrande skiktenheter för separat registrering av blått, grönt och rött ljus, vilka skiktenheter innehål- ler gult, magenta respektive cyan färgämnesbild- alstrare, och varvid vardera skiktenheten innehåller lO 15 20 25 30 35 450 919 l28 minst ett silverhalogenidemulsionsskikt, t e c k n a t k ä n n e - därav, att de färgalstrande skiktenheterna väljes så, att när det fotografiska elementet exponeras vid en färg- temperatur av SSOOOK genom en spektralt oselektiv stegkil och framkallningsbehandlas, det fotografiska elementet, i relation till blåkontrast och -känslighet, uppvisar grön- och rödkontrastvariationer av mindre än 20 % samt grön- och rödkänslighetsvariationer av mindre än 0,3 log E, vid användning av blå-, grön- röddensiteter, som bestämts i enlighet med American Standard PH2.l-1952, att en triad av nämnda emulsionsskikt för separat- registrering av blått, grönt och rött ljus är anordnade för mottagning av exponeringsstrålning före varje äter- stàende emulsionsskikt, att minst ett av de grön- och rödregistrerande emul- sionsskikten hos triaden: är anordnade att mottaga väsentligen riktad expone- ringsstràlning före minst ett annat emulsionsskikt samt, under exponering av det fotografiska elementet vid en färgtemperatur av ssoo°æ<, blått :Ljus förutom ljus som skiktet är avsett att registrera, varvid A log E för emulsionsskiktet är mindre än 0,6, varvid A log E = log ET - log EB där log BT är log exponering för rött eller grönt ljus, som emulsionsskiktet är avsett att registrera, och log EB är log för samtidig exponering av emulsions- skiktet med blått ljus, och innehåller silverbromojodidkorn, som har en medel- diameter av minst l,O um, inbegripet optimalt kemiskt och spektralt sensibiliserade, skivformade silverbromo- jodidkorn, vilka har första och andra motbelägna, paral- lella huvudytor, mindre än 3 mol% jodid i ett mittomràde, som sträcker sig mellan huvudytorna, minst 6 mol% jodid i ett sidledsförskjutet område som sträcker sig mellan huvudytorna, en tjocklek av mindre än 0,3 um, en diameter av minst 0,6 um, samt ett genomsnittligt sidoförhållande av minst l2:l, och svarar minst 70 % av den totala pro- jicerade arean hos silverbromojodidkornen.