SE450794B - Fotografisk silverbromojodidemulsion innehallande skivformade silverbromojodidkorn samt sett att framstella denna emulsion - Google Patents

Description

10 15 20 25 30 35 450 794 2 kubiska eller oktaedriska. Kornkanterna kan uppvisa en rundning pà grund av mogningseffekter och i närvaro av starka mogningsmedel, såsom ammoniak, kan kornen t o m vara sfäriska eller föreligga som tjocka skivor, som är nästan sfäriska, såsom exempelvis beskrivs i den amerikanska patentskriften 3 894 871 och av Zelikman och Levi i "Making and Coating Photographic Emulsions", å Focal Press, 1964, sid 223. Stavar och skivformade korn i olika proportioner har ofta observerats inblandade bland andra kornformer, särskilt när pAg (den negativa logaritmen för silverjonkoncentrationen) hos emulsionerna har varierats under utfällningen, såsom exempelvis in- träffar vid enkelstràleutfällningar.

Skivformade silverbromidkorn har studerats ingående, ofta i makrostorlekar, som inte har någon fotografisk användning. Skivformiga korn definieras här som korn med tvà parallella eller väsentligen parallella kristall- ytor, vilka vardera är betydligt större än någon annan enskild kristallyta hos kornet. Sidoförhállandet, dvs förhållandet mellan diameter och tjocklek, hos skivfor- miga korn är betydligt större än 1:1. Silverbromidemul- sioner med skivformiga korn med högt sidoförhàllande har rapporterats av de Cugnac och Chateau i “Evolution of the Morphology of Silver Bromide Crystals During Physical Ripening", Science et Industries Photographiques, vol 33, nr 2 (1962), sid 121-125.

Från 1937 fram till 1950-talet sålde Eastman Kodak Company en Duplitized (varumärke) radiografisk filmpro- dukt under namnet No-Screen X-Ray Code 5133. Denna pro- dukt innehöll beläggningar av svavelsensibiliserade silverbromidemulsioner på filmstommens motsatta sidor.

Eftersom emulsionerna var avsedda att exponeras med röntgenstrålning var de inte spektralsensibiliserade.

De skivformade kornen hade ett genomsnittligt sidoförhàl- ° lande i området från ca 5 till 7:1. De skivformade kornen svarade för mer än 50 % av den projicerade arean, medan im icke-skivformade korn svarade för mer än 25 % av den W 10 15 20 25 30 35 450 794 h \ 3 projicerade arean. Vid reproduktion av dessa emulsioner flera gånger har emulsionen med det högsta genomsnittliga sidoförhàllandet en genomsnittlig diameter hos skivfor- miga kornen av 2,5 um, en genomsnittliga tjocklek hos de skivformiga kornen av 0,36 um, samt ett genomhnittligt sidoförhállande av 7:1. Vid andra förnyade framställningar innehåller emulsionerna tjockare skivformade korn med mindre diameter, vilka korn har ett lägre genomsnittligt sidoförhàllande.

Fastän silverbromojodidemulsioner med skivformade korn är kända inom tekniken uppvisar ingen ett högt genom- snittligt sidoförhàllande. En diskussion av skivformade silverbromojodidkorn finns i Duffin, Photographíc Emul- sion Chemistry, Focal Press, l966, sid 66-72 och i Trivel- li och Smith, “The Effect of Silver Iodide Upon the Struc- ture of Bromo-Iodide Precipitation Series", The Photo- graphic Journal, vol LXXX, juli 1940 sid 285-288. Trivel- li och Smith observerade en uttalad reduktion i både kornstorlek och sidoförhàllande vid införande av jodid.

Gutoff, "Nucleation and Growth Rates During the Precipi- tation of Silver Halide Photographic Emulsions“, Photo- graphic Sciences and Engineering, vol 14, nr 4, juli- augusti 1970, sid 248-257, rapporterar framställning av silverbromid- och silverbromojodidemulsioner av den typ som framställs genom enkelstràleutfällningar med användning en kontinuerlig utfällningsapparatur.

Förfaranden för framställning av emulsioner, i vilka en huvuddel av silverhalogeniden föreligger i form av skivformade korn, har nyligen publicerats. Den ameri- kanska patentskriften 4 063 951 beskriver bildning av silverhalogenidkristaller med skivformad karaktär, som avgränsas av [l00} kubiska ytor och som har ett sido- förhállande (baserat pà kantlängd) av från 1,5 till 7:1.

De skivformade kornen uppvisar kvadratiska och rektan- gulära huvudytor, som är karaktäristiskt för {lOO} kri- stallytor. Den amerikanska patentskriften 4 067 739 beskriver framställning av silverhalogenidemulsioner, vid vilka de flesta kristallerna är av den oktaedriska 10 15 20 25 30 35 450 794 f* 4 tvillingtypen, genom att bilda ympkristaller, låta ymp- kristallerna tillväxa i storlek genom Ostwald-mogning i närvaro av ett silverhalogenidlösningsmedel, samt av- sluta korntillväxten utan àterkärnbildning eller Ostwald- mogning under reglering av pBr (den negativa logaritmen för bromidjonkoncentrationen). De amerikanska patentskrif- terna 4 150 994, 4 184 877 samt 4 184 878, den brittiska patentskriften l 570 581 samt de tyska offentliggörande- skrifterna 2 905 655 och 2 921 077 beskriver bildning av silverhalogenidkorn med platt oktaedrisk tvillingkon- figuration genom användning av ympkristaller, som ut- ä. göres av minst 90 mol% jodid. Den amerikanska patent- skriften 4 063 951 anger speciellt en övre gräns för sidoförhållanden av 7:1, men av det mycket låga sidoför- hållande som erhålles genom exemplet (2:l), synes sido- förhållandet 7:1 orealistiskt högt. Det framgår klart från upprepning av exempel samt betraktning av mikrofoto- grafier, som publicerats, att de sidoförhållanden som realiserats i de övriga ovannämnda hänvisningarna även var mindre än 7:1. Det japanska patentet Kokai 142 329, publicerat den 6 november 1980, synes hänföra sig till motsvarande sak som det amerikanska patentet 4 150 994, men är inte begränsat till användning av silverjodid som ympkorn.

Enligt föreliggande uppfinning åstadkommas en foto- grafisk silverbromojodidemulsion, som inbegriper ett dispergeringsmedium och skivformade silverbromojodidkorn, kännetecknad därav, att skivformade silverbromojodidkorn, som har en tjocklek av mindre än 0,5 pm och en diameter av minst 0,6 pm, har ett genomsnittligt sidoförhållande av mer än 8:1 och svarar för minst 50 % av den totala projicerade arean hos silverbromojodidkornen i emul- § sionen, varvid sidoförhàllandet definieras som förhàl- 2 landet mellan korndiameter och tjocklek och diametern hos ett korn definieras som diametern hos en cirkel med en area som är lika stor som kornets projicerade area.

Föreliggande uppfinning åstadkommer också ett sätt ' (q, 10 15 20 25 30 35 450 794iw 5 att framställa en fotografisk silverbromojodidemulsion genom att införa silver-, bromid- och jodidsalter i ett reaktionskärl, som innehåller minst en del av disper- geringsmediumet, kännetecknat därav, att pBr hos dispergeringsmediumet i reaktionskärlet justeras före införing av jodidsaltet till en nivå av 0,6-1,6, att reaktionskärlet hålls väsentligen fritt från jodid före införing av silver- och bromidsalterna, och att pBr i reaktionskärlet hålls vid en nivå av minst 0,6 under införing av jodidsalterna.

Ovanstående förfarande för framställning av emul- sionen kan vid en utföringsform inbegripera införing av silver-, bromid- och jodidsalter i ett reaktionskärl, som innehåller åtminstone en del av dispergeringsmediumet för emulsionen som skall framställas, och kännetecknas av stegen: (l) att pBr hos dispergeringsmediumet i reak- tionskärlet justeras till en nivå av 1,6-0,6 före samti- dig införing av silver-, bromid- och jodidsalterna, (2) att reaktionskärlet hàlles väsentligen fritt från jodid före nämnda samtidiga införing av silver-, bromid- och jodidsalterna, och (3) att pBr i reaktionskärlet hålles vid en nivå av minst 0,6 under den samtidiga införingen av silver-, bromid- och jodidsalterna.

Enligt de amerikanska patenten 4 067 739 och 4 l5O 994 och övriga hänvisningar som angivits ovan, åstadkommes endast silverhalogenidemulsioner med låga sidoförhållanden. Hänvisningarna anger fördelar med av- seende på täckförmåga och andra fotografiska egenskaper.

Genom att framställa silverbromojodidemulsioner med högt sidoförhållande kombinerar uppfinningen för första gängen de kända fördelarna hos silverbromojodidemulsioner med fördelarna med högt sidoförhàllande.

Betydande fördelar i känslighet-kornighetssamband, skärpa, blåkänslighet samt blå- och minusblà- (dvs grönt eller rött) känslighetsskillnader, kan erhållas för ke- miskt och spektralt sensibiliserade silverbromojodidemul- sioner enligt uppfinningen med skivformade korn med högt 10 15 20 25 30 35 450 794 6 sidoförhållande. Emulsionerna enligt uppfinningen med skivformade korn med högt sidoförhállande förbättrar skärpan hos underliggande emulsionsskikt när skikten med skivformade korn anordnas för att mottaga ljus, som är fritt från nämnvärd spridning. Emulsionerna enligt föreliggande uppfinning är särskilt effektiva i detta avseende när de är lokaliserade i emulsionsskikten när- mast källan för exponeringsstrålning. När emulsionerna enligt föreliggande uppfinning är spektralsensibiliserade utanför spektrums blå del uppvisar de en stor separation i sin känslighet i det blå området av spektrum jämfört med det område av spektrum för vilket de är spektralsen- sibiliserade. Minusblåsensibiliserade silverbromojodid- emulsioner enligt uppfinningen är mycket mindre känsliga för blått ljus än för minusblått ljus och erfordrar inte filterskydd för att åstadkomma acceptabla minusblåexpo- neringsregistreringar vid exponering i neutralt ljus, såsom dagsljus vid SSOOOK. Silverbromojodidemulsionerna enligt föreliggande uppfinning uppvisar, när de är sensi- biliserade, förbättrade känslighet-kornighetssamband jämfört med tidigare kända emulsioner med skivformade korn och jämfört med de bästa känslighet-kornighetssam- band som tidigare uppnåtts med silverbromojodidemulsioner i allmänhet. Mycket stora ökningar i blåkänslighet_hos silverbromojodidemulsionen enligt föreliggande uppfinning har åstadkommits jämfört med deras inneboende blåkänslig- het vid användning av blåspektralsensibiliseringsmedel. än Emulsioner enligt föreliggande uppfinning kan använ- das i radiografiska element, som är belagda på båda si- dorna av en strålningsgenomsläpplig stomme för att reg- lera övergång. Jämförelse av radiografiska element, som innehåller emulsioner enligt föreliggande uppfinning, med liknande radiografiska element, som innehåller kon- ventionella emulsioner, visar att minskad övergång kan ' (fi) & hänföras till emulsionerna enligt föreliggande uppfin- ning. Alternativt kan jämförbara övergångsnivàer uppnås 10 15 20 25 30 fas 450 794' 7 med emulsionerna enligt föreliggande uppfinning med an- vändning av minskad silvertäckning.

Emulsioner enligt föreliggande uppfinning kan också användas vid bildöverföringsfilmenheter. Bildöverförings- filmenheterna har förmåga att uppnå ett högre förhållande mellan fotografisk känslighet och silvertäckning (dvs silverhalogenidbeläggning per areaenhet), snabbare till- gång till en betraktningsbar Överförd bild, samt högre kontrast hos överförda bilder med mindre framkallningstid.

Silverbromojodidemulsionerna enligt föreliggande uppfinning kan åstadkomma ytterligare fotografiska för- delar, såsom reducerad känslighet för variationer i be- handlingstemperatur samt ökad färgkontrast. Ytterligare andra fotografiska fördelar kan uppnås beroende pà den speciella fotografiska tillämpning som avses.

Dessutom erbjuder föreliggande uppfinning en fördel- aktig metod för framställning av emulsioner med silverbro- mojodidkorn med högt sidoförhållande.Fastän användningen av ympkristaller inte är oförenlig med genomförandet av uppfinningen, är det onödigt antingen att ha ympkristal- ler eller att manipulera utfällningsbetingelserna mellan kärnbildningen och tillväxtstegen-hos emulsionsutfäll- ningen för att erhålla korn med högre sidoförhàllande.

I sin föredragna form kan utfällningsförfarandet enligt uppfinningen manipuleringsmässigt vara enklare än de tidigare kända förfarandena för erhållande av skivfor- made silverbromojodidemulsioner och överlägset för att erhålla silverbromojodidemulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande i de fall andra förfaranden har misslyckats.

KORT RITNINGSBESKRIVNING Fig l och 2 är mikrofotografier av emulsioner en- ligt föreliggande uppfinning. I fig 3 och 4 har känslig- heten avsatts mot kornigheten. Fig 5 är ett schematiskt diagram som hänför sig till spridning.

I samband med silverbromojodidemulsionerna enligt föreliggande uppfinning definieras uttrycket “högt sido- o 10 15 20 25 30 35 450 794 8 förhållande" som att det krävs att silverbromojodidkor- nen, som har en tjocklek av mindre än 0,5 um och en dia- meter av minst 0,6 um, har ett genomsnittligt sidoförhål- lande av mer än 8:1 och svarar för minst 50 % av den 'fw totala projícerade arean hos silverhalogenidkornen.

De föredragna silverbromojodidemulsionerna med skiv- formade korn med högt sidoförhállande i enlighet med än föreliggande uppfinning är de, vid vilka silverbromo- jodidkornen, som har en tjocklek av mindre än 0,3 um (optimalt mindre än 0,2 um) och en diameter av minst 0,6 um, har ett genomsnittligt sidoförhàllade av minst l2:l och optimalt minst 20:l. Mycket höga genomsnittliga sidoförhållanden (l00:l eller t o m 200:l eller mer) kan erhållas. Vid en föredragen form av uppfinningen svarar dessa silverbromojodidkorn för minst 70 % och optimalt minst 90 % av den totalaprojicerade:arean hos silverbromojodidkornen.

Det inses att ju tunnare de skivformade kornen som svarar för en given procentandel av den projicerade arean, är desto högre är det genomsnittliga sidoförhållandet hos kornet. I det typiska fallet har de skivformade kornen en genomsnittlig tjocklek av minst 0,03 um, före- trädesvis minst 0,05 um, fastän t o m tunnare skivformade korn i princip kan utnyttjas. Vid bildöverföringsfilm- enheter kan skivformade korn med en genomsnittlig tjock- lek av upp till 0,5 um användas med fördel. En genom- snittlig korntjocklek av upp till 0,5 um diskuteras också nedan för registrering av blått ljus. För att uppnå höga sidoförhâllanden utan att otillbörligt öka korndiametrarna räknar man normalt med att de skivformade kornen hos emulsionerna enligt uppfinningen har en genomsnittlig tjocklek av mindre än 0,3 um.

M; De ovan beskrivna kornegenskaperna hos silverbromo- jodidemulsionerna enligt uppfinningen kan lätt konstate- f".~_ ras genom förfaranden som är välkända för fackmannen på omrâdet. Det här använda uttrycket “sidoförhållande“ hänför sig till förhållandet mellan kornets diameter 10 15 20 25 30 35 450 7940 I 9 och dess tjocklek. Kornets "diameter" definieras i sin tur som diametern hos en cirkel med en area, som är lika stor som den projicerade arean hos kornet sedd i ett mikrofotografi eller ett elektronmikroskopfotografi av ett emulsionsprov. Från skuggade elektronmikroskopfoto- grafier av emulsionsprover är det möjligt att bestämma tjockleken och diametern hos varje korn och att identifi- era de skivformade korn som har en tjocklek av mindre än 0,5 um, företrädesvis 0,3 um samt en diameter av minst 0,6 um. Härur kan sidoförhållandet för varje sådant skiv- format korn beräknas och ett medelvärde för sidoförhållan- dena hos alla de skivformade kornen i provet som uppfyller kraven på en tjocklek av mindre än 0,5, företrädesvis 0,3 um och en diameter av minst 0,6 um, kan beräknas för att erhålla deras genomsnittliga sidoförhållande.

Genom denna definition är det genomsnittliga sidoför- hàllandet medelvärdet för de individuella skivformiga kornens sidoförhållanden. 1 praktiken är det vanligen enklare att erhålla en genomsnittlig tjocklek och en genomsnittlig diameter hos de skivformade kornen, som har en tjocklek av mindre än 0,5 um och en diameter av minst 0,6 um, samt beräkna det genomsnittliga sidoför- hållandet som förhållandet mellan dessa båda medelvärden.

Vare sig medelvärdet av de individuella sidoförhållandena eller medelvärdena för tjockleken och diameter används för att bestämma den genomsnittliga sidoförhàllandet, skiljer sig de erhållna genomsnittliga sidoförhållandena inte nämnvärt inom de avsedda toleranserna för kornmät- ningar. De projicerade areorna för de skivformade silver- bromojodidkornen, som uppfyller kraven på diameter och tjocklek, kan summeras, de projicerade areorna hos de återstående silverbromojodídkornen i mikrofotografiet kan summeras separat, och från de båda summorna kan man beräkna procentandelen av den totala projicerade arean av silverbromojodidkornen som ástadkommes av de skiv- formade korn vilka uppfyller kraven på tjocklek och diameter. 10 15 20 25 30 35 450 794 10 Vid ovanstående bestämningar valdes en referenstjock- lek hos de skivformade kornen av mindre än 0,5 um för att skilja de här avsedda unikt tunna, skivformade kornen från tjockare, skivformade korn, som ger underlägsna foto- grafiska egenskaper. En referenskorndiameter av 0,6 um valdes, eftersom det vid mindre diametrar inte alltid är möjligt att skilja skivformade och icke skivformade korn àt i mikrofotografier. Uttrycket “projicerad area" används i samma betydelse som uttrycken "projektionsarea“ och "projektivarea", såsom vanligen utnyttjas inom tekniken (se exempelvis James och Higgins, Fundamentals of Photo- graphic Theory, Morgan and Morgan, New York, sid 15.

Pig l är ett exempel på ett mikrofotografi av en emulsion enligt föreliggande uppfinning som valts för att belysa de olika korn som kan förekomma. Korn 101 illustre- rar ett skivformat korn, som uppfyller de ovan angivna kraven på tjocklek och diameter. Det framgår att den stora huvuddelen av kornen i fig l är skivformade korn, som uppfyller kraven på tjocklek och diameter. Dessa korn uppvisar ett genomsnittligt sidoförhållande av l8:l.

I mikrofotografiet finns också nâgra få korn, som inte uppfyller kraven pà tjocklek och diameter. Korn 103 exempelvis visar ett icke skivformat korn. Det har en tjocklek av mer än 0,5 um. Kornet l05 visar ett fint korn, som inte uppfyller diameterkravet. Korn l07 visar ett tjockt, skivformat korn, som uppfyller diameterkravet, men inte tjocklekskravet. Beroende pà de valda betingel- serna för emulsionsframställningen, som diskuteras mera speciellt nedan, kan det utöver de önskade skivformade silverbromojodidkornen, som uppfyller kraven pá tjocklek och diameter, förekomma sekundära kornpopulationer av i huvudsak icke skivformade korn, fina korn eller tjocka, skivformade korn. Ibland kan andra icke skivformade korn, såsom stavar, förekomma. Medan det i allmänhet föredrages att maximera antalet skivformade korn, som uppfyller kra- ven på tjocklek och diameter, är förekomsten av sekundära kornpopulationer möjlig, förutsatt att emulsionerna fort- Q (L) 10 15 20 25 30 35 450 794* I ll farande har ett högt sidoförhållande, såsom definierats ovan.

Silverbromojodidemulsionerna med skivformade korn med högt sidoförhállande kan framställas genom ett ut- fällningsförfarande, som också utgör del av föreliggande uppfinning. I ett konventionellt reaktionskärl för silver- halogenidutfällning, vilket kärl är utrustat med en effektiv omrörarmekanism, införes ett dispergeringsmedium.

I det typiska fallet utgör dispergeringsmediumet som ursprungligen införes i reakticnskärlet minst ca 10 vikt%, företrädesvis 20-80 vikt%, baserat på totalvikten av det dispergeringsmedium som förefinnes i silverbromojodid- emulsionen vid kornutfällningens avslutning. Eftersom dispergeringsmediumet kan avlägsnas från reaktionskärlet genom ultrafiltrering under silverbromojodidkornsutfäl1- ningen, såsom utläres av den franska patentskriften 2 471 620, vilken motsvarar den belgiska patentskriften 886 645, inses det att den volym av dispergeringsmedium som ursprungligen förefinnes i reaktionskärlet, kan vara lika stor som eller t o m överstiga volymen av silver- bromojodidemulsionen som finns i reaktionskärlet vid avslutningen av kornutfällningen. Det dispergeringsmèdium som ursprungligen införes i reaktionskärlet är företrädes- vis vatten eller en dispersion av peptiseringsmedel i vatten, eventuellt innehållande andra ingredienser, såsom ett eller flera silverhalogenidmogningsmedel och/eller metalldopningsmedel, som beskrivs mera speciellt nedan.

När ett peptiseringsmedel finns närvarande från början, utnyttjas det företrädesvis i en koncentration av minst 10 %, mest föredraget minst 20 % av det totala peptise- ringsmedel som finns vid avslutningen av šilverbromo- jodidutfällningen. Ytterligare dispergeringsmedium sätts till reaktionskärlet med silver- och halogenidsalterna och kan också införas genom en separat stràle. Det är brukligt att justera andelen dispergeringsmedium, sär- skilt för att öka andelen peptiseringsmedel, efter av- slutningen av salttillförseln. 10 l5 20 25 30 35 450 794 l2 En mindre andel, i det typiska fallet mindre än 10 vikt%, av det hromidsalt som används vid bildningen av silverbromojodidkornen, förefinnes fràn början i reaktionskärlet för att justera bromidjonkoncentrationen hos dispergeringsmediumet vid börfian av silverbromojodid- utfällningen. Dispergeringsmediumet i reaktionskärlet är även från början väsentligen fritt från jodidjoner, eftersom förekomsten av jodidjoner före samtidig införing av silver- och bromidsalter gynnar bildningen av tjocka och skivformade korn. Såsom det används här med avseende på reaktionskärlets innehåll avser uttrycket “väsentligen fritt fràn jodidjoner“ att det finns otillräckligt med jodidjoner jämfört med bromidjoner för utfällning som en separat silverjodídfas. Det föredrages att hälla jodid- koncentationen i reaktionskärlet före silversalttill- förseln vid mindre än 0,5 mol% av den totala förekommande halogenidjonkoncentrationen. Om pBr hos dispergerings- mediumet ursprungligen är alltför högt, kommer de bildade skivformade silverbromojodidkornen att vara jämförelsevis tjocka och därför ha låga sidoförhållanden. Det avses att ursprungligen hålla pBr hos reaktionskärlet vid eller under 1,6, företrädesvis under 1,5. Om å andra sidan pBr är alltför lågt, gynnas bildningen av icke skivfor- made silverbromojodidkorn. Det avses därför att hålla pBr hos reaktionskärlet vid eller över 0,6, företrädesvis över l,l. Med det här använda uttrycket “pBr“ avses den negativa logaritmen för bromidjonkoncentrationen. pH, pCl, pl och pAg definieras på motsvarande sätt för väte-, klorid-, jodid- respektive silverjonkoncentrationerna.

Under utfällningen sätts silver-, bromid- och jodid- salter till reaktionskärlet medelst tekniker som är väl- kända vid utfällning av silverbromojodidkorn. I det ty- piska fallet införes en vattenhaltig lösning av ett lös- ligt silversalt, såsom silvernitrat, i reaktionskärlet samtidigt med tillförsel av bromid och jodidsalterna.

Bromid- och jodidsalterna införes även i det typiska fallet som vattenhaltiga saltlösningar, såsom vatten- Ky., 'šë 10 15 20 25 30 35 450 794 i 13 lösningar av ett eller flera lösliga ammonium-, alkali- I. metall- (t ex natrium- eller kalium-), eller jordalkali- - metall- (t ex magnesium- eller kalcium-) halogenidsalter.

Silversaltet införes åtminstone ursprungligen i reak- tionskärlet separat från jodidsaltet. Jodid- och bromid- salterna kan sättas till reaktionskärlet separat eller som en blandning.

Med införingen av silversalt i reaktionskärlet ini- tieras kärnbildningssteget hos kornbildningen. En popu- lation av kornkärnor bildas som har förmåga att tjäna som utfällningssäten för silverbromid och silverjodid när införingen av silver-, bromid- och jodidsalter fort- sätter. Utfällningen av silverbromid och silverjodid på befintliga kornkärnor bildar tillväxtsteget hos korn- bildningen. Sidoförhàllandena hos de skivformade korn som bildas enligt denna uppfinning, pâverkas mindre av jodid- och bromidkoncentrationer under tillväxtsteget än under kärnbildningssteget. Det är därför möjligt att under tillväxtsteget öka den tillåtna latituden för pBr under samtidig införing av silver-, bromid- och jodid- salter över 0,6, företrädesvis i området 0,6-2,2, mest föredraget 0,8-1,6, varvid det senare särskilt föredrages när en betydande andel kornkärnbildning fortsätter under införingen av silver-, bromid- och jodidsalter, såsom vid framställning av starkt polydispergerade emulsioner. ökning av pßr-värdena över 2,2 under tillväxten av skivformade korn resulterar i förtjockning av kornen, men kan tolereras i många fall under det att man fort- farande erhåller ett genomsnittligt sidoförhàllande av mer än 8:1.

Som ett alternativ till införingen av silver-, bro- mid- och jodidsalter som vattenhaltiga lösningar, avses det särskilt att införa silver-, bromid- och jodidsalter, ursprungligen eller vid tillväxtsteget, i form av fina silverhalogenidkorn suspenderade i dispergeringsmedium.

Kornstorleken är sådan att de lätt Ostwald-mognas på större kornkärnor om sådana förefinnes, när de väl in- 10 15 20 25 30 35 450 794 14 förts i reaktionskärlet. De maximalt användbara korn- storlekarna beror på de särskilda betingelserna i reak- tionskärlet, sàsom temperatur och förekomsten av solu- biliserings- och mogningsmedel. Silverbromid-, silver- jodid- och/eller silverbromojodidkorn kan införas. Efter- som bromid och/eller jodid utfälles framför klorid, är det även möjligt att utnyttja silverklorobromid- och silverklorobromojodidkorn. Silverhalogenidkornen är företrädesvis mycket fina, t ex mindre än 0,1 um i medeldiameter. (b) Under förutsättning av de ovan angivna pBr-kraven, kan koncentrationerna och hastigheterna hos införingen av silver-, bromid- och jodidsalt ha vilken som helst lämplig konventionell form. Silver- och halogenidsalterna införes företrädesvis i en koncentration av 0,1-5 mol/liter, fastän vidsträcktare konventionella koncentrationsområden, såsom från 0,01 mol/liter till mättnad exempelvis om- fattas. Speciellt föredragna utfällningstekniker är de, som uppnår avkortade utfällningstider genom att öka hastigheten hos silver- och halogenidsaltinföringen under körningen. Hastigheten för silver- och halogenid- saltinföringen kan ökas antingen genom att öka den hastig- het, varmed dispergeringsmediumet och silver- och halo- genidsalterna införes, eller genom att öka koncentra- tionerna hos silver- och halogenidsalterna i disperge- ringsmediumet som införes. Det föredrages speciellt att öka hastigheten hos silver- och halogenidsaltinföringen, men att bibehålla införingshastigheten under den tröskel- nivå, vid vilken bildningen av nya kornkärnor gynnas, dvs att undvika àterkärnbildning, såsom utläres av de amerikanska patenten 3 650 757, 3 672 900, 4 242 445, tyska OLS 2 107 118, europeiska patentansökan 80102242 samt Wey "Growth Mechanism of AgBr Crystals in Gelatin Solution“, Photographic Science and Engineering, vol 21, nr l, januari/februari 1977 sid 14 och följande. Genom att undvika bildning av ytterligare kornkärnor sedan (t. man övergått till utfällningens tillväxtstadium, kan l nå' 10 15 20 25 30 35 450 794 \ 15 man erhålla relativt monodispergerade skivformade silver- bromojodidkornpopulationer. Emulsioner med variations- koefficienter av mindre än ca 30 % kan framställas med användning av sättet enligt föreliggande uppfinning.

Det här använda uttrycket "variati0ngkoefficient“ defi- nieras som 100 ggr standardavvikelsen hos korndiametern dividerat med medelkorndiametern. Genom att avsiktligt gynna återkärnbildning under utfällningens tillväxtskede är det naturligtvis möjligt att åstadkomma polydisper- gerade emulsioner med betydligt högre variationskoeffi- cienter.

Koncentrationen av jodid 1 silverbromojodidemul- sionerna enligt föreliggande uppfinning kan regleras genom införingen av jodidsalter. Varje konventionell jodidkoncentration kan användas. T o m mycket små mängder jodid, t ex så små som 0,05 mol%, erkännes inom tekniken för att vara gynnsamma. I den föredragna formen inbegri- per emulsionerna enligt föreliggande uppfinning minst ca 0,1 mol% jodid. Silverjodid kan införlivas i de skiv- formade silverbromojodidkornen upp till dess löslighets- gräns i silverbromid vid temperaturen för kornbildning.

Silverjodidkoncentrationer av upp till ca 40 mol% i de skivformade silverbromojodidkornen kan sålunda uppnås vid en utfällningstemperatur av 90oC. I praktiken kan utfällningstemperaturen variera ned till nästan omgivande rumstemperatur, t ex ca 30°C. Det föredrages i allmänhet att utfällningen sker vid en temperatur i området 40-80°C.

För de flesta fotografiska tillämpningar föredrages detatt begränsa maximumjodidkoncentrationerna till ca 20 mol%, varvid den optimala jodidkoncentrationen är upp till ca 15 mol%.

Den relativa andelen av jodid- och bromidsalter som införes i reaktionskärlet under utfällningen kan bibehàllas i ett fixerat förhållande för att skapa en väsentligen enhetlig jodidprofil i de skivformade silver- bromojodidkornen, eller varieras för att uppnå olika ~ fotografiska effekter. Särskilda fotografiska fördelar ' 10 15 20 25 30 35 4503794 l6 erhålles genom att öka andelen jodid i ringformiga om- råden hos silverbromojodidemulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande jämfört med mittomràden hos de skivformade kornen. Jodidkoncentrationer i mitt- områdena hos de skivformade kornen kan variera från 0 till 5 mol%, med minst l mol% högre jodidkoncentration i de i sidled omgivande ringformiga områdena upp till ° löslighetsgränsen för silverjodid i silverbromid, före- trädesvis upp till ca 20 mol% och optimalt upp till ca 15 mol%. Vid en variantform avses det speciellt att av- sluta jodid- eller bromid~ och jodidsalttillsättning till reaktionskärlet före avslutningen av silversalt- tillsättningen, så att överskott av halogenid reagerar med silversaltet. Detta resulterar i att ett skal av silverbromid bildas pà de skivformade silverbromojodid- kornen. Det är följaktligen tydligt att de skivformade silverbromojodidkornen enligt föreliggande uppfinning kan uppvisa väsentligen enhetliga eller graderade jodid- koncentrationsprofiler, och att graderingen kan regleras, alltefter önskan, för att gynna högre jodidkoncentra- tioner i det inre eller vid eller nära ytan på de skiv- formade silverbromojodidkornen.

Modifierande föreningar kan förefinnes under silver- bromojodidutfällningen. Sådana föreningar kan finnas från början i reaktionskärlet eller kan de tillsättas tillsammans med ett eller flera av salterna i enlighet med konventionella förfaranden. Modifierande föreningar, såsom föreningar av koppar, tallium, bly, vismut, kadmium, zink, mellankalkogener (dvs svavel, selen och tellur), guld och ädelmetallar i grupp VIII, kan förefinnas under silverhalogenidutfällningen, såsom beskrivs i de ameri- kanska patentskrifterna l 195 432, l 951 933, 2 448 060, 2 628 167, 2 950 972, 3 488 709, 3 737 313, 3 772 031, 4 269 927, och Research Disclosure, vol 134, juni 1975, Item 13452. Research Disclosure och dess föregångare, 3 Product Licensing index, är publikationer från Industrial Opportunities Ltd; Homewell, Havant; Hampshire, P09 lEF, Storbritannien. Emulsionerna med skivformade korn, kan l0 15 20 25 30 35 450 7961 I 17 reduktionssensibiliseras invändigt under utfällningen, såsom anges av Moisar et al, Journal of Photographic Science, vol 25, 1977, sid 19-27.

De individuella silver- och halogenidsalterna kan sättas till reaktionskärlet genom tillförselrör vid eller under ytan medelst gravitationsmatning eller genom tillförselapparatur för bibehållande av regleringen av tillförselhastigheten och pH, PB: och/eller pAg hos innehållet i reaktionskärlet, såsom anges i de amerikan- ska patenten 3 821 002 och 3 031 304 samt av Claes et al, Photographische Korrespondenz, band 102, nr 10, l967, sid 162. För att erhålla snabb fördelning av reaktanterna i reaktionskärlet kan man använda speciellt konstruerade blandningsanordningar, såsom visas i de amerikanska patentskrifterna 2 996 287, 3 342 605, 3 415 650, 3 785 777, 4 147 551, 4 l7l 224, brittiska patentansökan 2 022 43lA, tyska OLS 2 555 364 och 2 556 885, samt Research Disclosure, vol 166, februari 1978, Item 16662. vid bildningen av silverbromojodidemulsionerna med skivformade korn finns från början ett dispergerings- medium i reaktionskärlet. Vid en föredragen form utgöres dispergeringsmediumet av en vattenhaltig peptiserings- medelssuspension. Peptiseringsmedelskoncentrationer av 0,2-10 vikt%, baserat på totalvikten av emulsions- komponenterna i reaktionskärlet kan utnyttjas. Det är brukligt att bibehålla koncentrationen av peptiserings- medlet i reaktionskärlet under ca 6 %, baserat på totalvikten, före och under silverhalogenidbildningen och att justera emulsionsbärmediumskoncentrationen uppåt för optimalabeläggningsegenskaper genom fördröjda, kompletterande bärmediumstillsatser. Det avses att emul- sionen, sådan den ursprungligen bildas, innehåller 5-50 g peptiseringsmedel per mol silverhalogenid, före- trädesvis 10-30 g peptiseringsmedel per mol silverhalo- genid. Ytterligare bärmedium kan tillsättas senare för att bringa koncentrationen upp till så mycket som 10 15 20 25 30 35 450 794 18 1000 g per mol silverhalogenid. Företrädesvis är koncen- trationen av bärmedium i den färdiga emulsionen över 50 g per mol silverhalogenid. När bärmediumet är belagt och torkat vid framställning av ett fotografiskt element, utgör det företrädesvis 30-70 vikt% av emulsionsskiktet.

Bärmedier (som inbegriper både bindemedel och pep- ~ tiseringsmedel) kan väljas bland de som konventionellt utnyttjas i silverhalogenidemulsioner. Föredragna pep- tiseringsmedel är hydrofila kolloider, som kan utnyttjas ensamma eller i kombination med hydrofoba material. Lämp- liga hydrofila material inbegriper sådana ämnen som proteiner, proteinderivat, cellulosaderivat, t ex cellu- losaestrar, gelatin, t ex alkalibehandlat gelatin (ben- eller hudgelatin) eller syrabehandlat gelatin (svinhuds- gelatin), gelatinderivat, t ex acetylerat gelatin, ftalaterat gelatin. Dessa och andra bärmedier beskrivs i Research Disclosure, vol l76, december 1978, Item 17643, sektion IX. Bärmediummaterialen, inbegripet i synnerhet de hydrofila kolloiderna, liksom de hydrofoba material som är användbara i kombination därmed, kan användas inte bara i emulsionsskikten hos de fotografiska ele- menten enligt uppfinningen, utan även i andra skikt, såsom täckskikt, mellanskikt och skikt, som är anordnade under emulsionsskikten.

De avses speciellt att kornmogning kan ske under framställningen av silverbromojodidemulsionerna enligt föreliggande uppfinning. Kända silverhalogenidlösnings- medel är användbara för att gynna mogning. Så t ex är det känt att ett överskott av bromidjoner, när de före- kommer i reaktionskärlet, gynnar mogning. Det är därför tydligt att bromidsaltlösningen, som införes i reaktions- kärlet, självt kan gynna mogning. Andra mogningsmedel kan också utnyttjas och kan helt inkluderas i disperge- ringsmediumet i reaktionskärlet före silver-och halogenid- salttillsättningen, eller de kan införas i reaktions- kärlet tillsammans med ett eller flera av halogenidsal- tet, silversaltet eller peptiseringsmedlet. Vid ytter- :Sf N 10 15 20 25 30 35 450 794' \ 19 ligare en annan variant kan mgningsmedlet införas obe- roende under halogenid- och silversalttillsättningarna.

Fastän ammoniak är ett känt mogningsmedel, är det inte ett föredraget mogningsmedel för de silverbromojodidemul- sioner enligt uppfinnigen som uppvisar de högsta känslig- hets-kornighetssambanden. De föredragna emulsionerna enligt föreliggande uppfinning är icke-ammoniakaliska eller neutrala emulsioner.

Bland de föredragna mogningsmedlen är de som inne- håller svavel. Tiocyanatsalter kan användas, såsom alka- limetallsalterna, vanligast natrium- och kaliumtiocyanat- salter, och ammontiocyanatsalter. Fastän varje konven- tionell mängd av tiocyanatsalterna kan införas, är de föredragna koncentrationerna i allmänhet 0,1-20 g tiocya- natsalt per mol silverhalogenid. Belysande känd teknik an gående användning av tiocyanatmogningsmedel àterfinnes i den ovannämnda amerikanska patentskriften 2 222 264, de amerikanska patentskrifterna 2 448 534 och 3 320 069.

Alternativt kan man utnyttja konventionella tioetermog- ningsmedel, såsom de som beskrivs i de amerikanska paten- ten 3 271 157, 3 574 628 och 3 737 313.

Silverbromojodidemulsionerna enligt föreliggande uppfinning med skivformade korn med högt sidoförhàllande tvättas företrädesvis för att avlägsna lösliga salter.

De lösliga salterna kan avlägsnas genom välkända tek- niker, såsom dekantering, filtrering och/eller kylsedi- mentering och lakning, såsom anges i Research Disclosure, vol l76, december l978, Item l7643, sektion II. Vid före- liggande uppfinning är tvättning särskilt fördelaktig för att avsluta mogning av de skivformade silverbromo- jodidkornen efter fullbordandet av utfällningen för att undvika ökning av deras tjocklek och minskning av deras sidoförhàllande. Emulsionerna, med eller utan sensibi- liseringsmedel, kan torkas och lagras före användning.

Fastän framställningen av silverbromojodidemulsioner- na med skivformade korn med högt sidoförhàllande har beskrivits med hänvisning till sättet enligt föreliggande -uppfinning, som skapar neutrala eller icke-ammoniakaliska 10 15 20 25 30 35 450 794 20 emulsioner, är emulsionerna enligt föreliggande uppfin- ning och deras användbarhet inte begränsade genom något särskilt förfarande för deras framställning. I enlighet med ett alternativt förfarande kan en strålningskänslig silverbromojodidemulsion med skivformade korn i enlighet med föreliggande uppfinning framställas enligt den metod, som inbegriper (a) att man i ett reaktionskärl skapar en emulsion, som innefattar ett dispergeringsmedium och silverhalogenidkorn med hög jodidhalt, och (b) att man samtidigt i reaktionskärlet inför silver- och bromid- salter, varvid medeldiametern hos kornen med hög jodid- halt är begränsad till mindre än 0,1 um och jodidkoncen- -2 mol per liter, trationen är begränsad till mindre än 10 innan silver- och bromidsalterna samtidigt införes.

När väl emulsionerna med skivformade korn med högt sidoförhàllande har bildats enligt sättet för föreliggan- de uppfinning kan de förses med skal för att åstadkomma en kärna-skalemulsion enligt förfaranden som är välkända för fackmannen på området. Varje fotografiskt användbart silversalt kan användas för att bilda skal på emulsioner- na med skivformade korn med högt sidoförhållande som framställts enligt föreliggande förfarande. Tekniker för att skapa silversaltskal beskrivs i de amerikanska patentskrifterna 3 367 778, 3 206 313, 3 3l7 322 och 4 150 994. Eftersom konventionella tekniker för skalbild- ning inte gynnar bildning av skivformade korn med högt sidoförhållande, sjunker emulsionens genomsnittliga sido- förhàllande när skaltillväxten fortskrider. Om betingelser, som är gynnsamma för bildning av skivformade korn, före- ligger i reaktionskärlet under skalbildningen, kan skal- tillväxten ske företrädesvis på kornens ytterkanter så att sidoförhållandet inte behöver minska. Emulsioner med skivformade korn med kärna-skal och med högt sidoförhål- lande är särskilt användbara för att framställa inre latenta bilder och kan användas vid alstring av antingen negativt arbetæmæ fotografiska element eller fotogra- fiska direktomvändningselement. |\l Ü 10 15 20 25 30 35 450 7947 \ 21 Fastän förfarandena för framställning av skivformade sílverhalogenidkorn som beskrivits ovan åstadkommer emul- sioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande, hos vilka de skivformade korn som uppfyller kraven på tjocklek och diameter för sidoförhållandet uppgår till minst 50 % av den totala projicerade arean hos den totala silverhalogenidkornspopulationen, inses det att ytter- ligare fördelar kan åstadkommas genom att öka andelen sådana skivformade korn. Företrädesvis utgöres minst 70 % (optimalt minst 90 %) av den totala projicerade arean av skivformade silverhalogenidkorn, som uppfyller kraven pà tjocklek och diameter. Medan mindre mängder icke skivformade korn är helt förenliga med många foto- grafiska tillämpningar, kan andelen skivformade korn ökas för att uppnå alla fördelarna med skivformade korn.

Större skivformade silverhalogenidkorn kan separeras mekaniskt fràn mindre, icke skivformade korn i en blandad population av korn med användning av konventionella separationstekniker, t ex genom användning av en centri- fug eller hydrocyklon. Ett belysande exempel pà hydro- cyklonseparation ges i den amerikanska patentskriften 3 326 641.

Emulsionerna med skivformade korn med högt sido- förhållande enligt föreliggande uppfinning kan sensi- biliseras kemiskt. De kan sensibiliseras kemiskt med aktivt gelatin, såsom belyses av T.H, James, The Theory of the Photographic Process, 4:e upplagan, Macmillan, 1977, sid 67-76, eller med svavel-, selen-, tellur-, guld-, platina-, palladíum-, iridium-, osmium-. rodium-, rhenium- eller fosforsensibiliseringsmedel eller kombi- nationer av dessa sensibiliseringsmedel, såsom vid pAg- nivåer av 5-10, pH-nivåer av 5-8 och temperaturer av 30-80OC, såsom anges i Research Disclosure, vol 120, april 1974, Item 12008, Research Disclosure, vol 134, juni 1975, Item 13452, de amerikanska patenten 1 623 499, l 673 522, 2 399 083, 2 642 361, 3 297 447, 3 297 446, brittiska patentet 1 315 755, de amerikanska patenten 10 15 20 25 30 35 450 794 22 3 772 031, 3 761 267, 3 857 711, 3 565 633, 3 901 714 och 3 904 415 samt brittiska patentet l 396 696, varvid kemisk sensibilisering eventuellt utföres i närvaro av tiocyanatföreningar, såsom beskrivs i amerikanska paten- då tet 2 642 361; svavelinnehâllande föreningar av den typ som beskrivs i de amerikanska patenten 2 521 926, 3 021 215 och 4 054 457. Det avses särskilt att sensi- bilisera kemiskt i närvaro av finish-(kemisk sensibili- sering)-modifierare, dvs föreningar som är kända för att undertrycka slöja och öka känsligheten när de före- kommer under kemisk sensibilisering, såsom azaindener, azapyridaziner, azapyrimidiner, bensotiazoliumsalter och sensibiliseringsmedel med en eller flera heterocyk- liska kärnor. Exempel på finish-modifierare beskrivs i de amerikanska patenten 2 131 038, 3 411 914, 3 554 757, 3 565 631, 3 901 714, det kanadensiska patentet 778 723 samt Duffin, Photographic Emulsion Chemistry, Focal Press (1966), New York, sid 138-143.

Emulsionerna kan dessutom eller alternativt reduktions- sensibiliseras, t ex med väte, såsom anges i de ameri- kanska patenten 3 891 446 och 3 984 249, genom behandling vid lågt pAg (t ex mindre än 5) och/eller högt pH (t ex högre än 8) eller genom användning av reduktionsmedel, såsom stannoklorid, tíokarbamiddioxid, polyaminer och aminboraner, såsom anges i det amerikanska patentet 2 983 609, Research Disclosure, vol 136, augusti 1975, Item 13654, de amerikanska patenten 2 518 698, 2 739 060, 2 743 182 och 2 743 183, 3 026 203 och 3 361 564.

Kemisk ytsensibilisering, inbegripet sensibilisering under ytan, anges i de amerikanska patenten 3 917 485 och 3 966 476 och omfattas särskilt.

Förutom att sensíbiliseras kemiskt kan silverbromo- e jodidemulsionerna med skivformade korn med högt sido- förhållande enligt föreliggande uppfinning även spektral- sensibiliseras. Det avses särskilt att utnyttja spektral- sensibiliserande färgämnen, som uppvisar absorptíonsmaxima i de blå och minusblà, dvs gröna och/eller röda, delarna av det synliga spektrum. För specialiserade tillämpningar 10 15 20 25 30 35 450 794ä \ 23 kan dessutom spektralsensibiliserande färgämnen utnytt-ü jas, som förbättrar spektralgensvaret utöver det synliga- spektrum. Sá t ex avses särskilt användning av infra- rödabsorberande spektralsensibiliseringsmedel.

Emulsionerna enligt uppfinningen kan vara spektral- sensibiliserade med färgämnen från en stor mängd olika klasser, inbegripet polymetinfärgämnesklassen, som in- begriper cyaniner, merocyaniner, komplexa cyaniner och merocyaniner (dvs tri-, tetra- och polykärniga cyaniner och merocyaniner), oxonoler, hemioxonoler, styryler, merostyryler och streptocyaniner.

De spektralsensibiliserande cyaninfärgämnena inbe- griper, förbundna medelst en metinlänk, två basiska heterocykliska kärnor, såsom de som härleds från kvartära kinolinium-, pyridinium-, isokinolinium-, 3H-indolium-, benslelindolium-, oxazolium-, oxazolinium-, tiazolium-, tiazolinium-, selenazolium-, selenazolinium-, imidazolium-, imidazolinium-, bensoxazolium-, bensotiazolium-, benso- selenazolium-, bensimidazolium--, naftoxazolium-, nafto- tiazolium-, naftoselenazolium-, díhydronaftotiazolium-, pyrylium- och imidazopyraziniumsalter.

De spektralsensibiliserande merocyaninfärgämnena inbegriper, förenat medelst en dubbelbindning eller metinlänk, en basisk heterocyklisk kärna av cyaninfärg- ämnestypen och en sur kärna, såsom kan härledas från barbitursyra, 2-tiobarbitursyra, rodanin, hydantoin, 2-tiohydantoin, 4-tiohydantoin, 2-pyrazolin-5-on, 2-isoxa- zolin-5-on, indan-1,3-dion, cyklohexan-1,3-dion, l,3-di- oxan-4,6-dion, pyrazolin-3,5-dion, pentan-2,4-dion, alkyl- sulfonylacetonitril, malononitril, isokinolin-4-on samt kroman-2,4-dion.

Ett eller flera spektralsensibiliserande färgämnen kan användas. Färgämnen med sensibiliseringsmaxima vid våglängder genom hela det synliga spektrum och med en stor mängd olika spektralsensitivitetskurvformer är kända.

Valet och de relativa proportionerna av färgämnen beror på det omrâde av spektrum för vilket känslighet önskas 10 lst 20 25 30 35 450 794 24 . och på formen som önskas hos spektralkänslighetskurvan.

Färgämnen med överlappande spektralkänslighetskurvor ger ofta i kombination en kurva, vid vilken känsligheten vid varje våglängd i överlappningsomràdet ungefärligen är lika med summan av känsligheterna för de individuella färgämnena. Det är sålunda möjligt att använda kombi- nationer av färgämnen med olika maxima för att uppnå en spektralkänslighetskurva med ett maximum mellan de individuella färgâmnenas sensibiliseringsmaxima.

Kombinationer av spektralsensibiliserande färgämnen kan användas som resulterar i supersensibilisering, dvs spektralsensibilisering som är större i nágot spektral- område än den från koncentrationen av ett av färgämnena ensamt eller den som skulle erhållas genom den additiva effekten av färgämnena. Supersensibilisering kan uppnås med utvalda kombinationer av spektralsensibiliserande färgämnen och andra tillsatsmedel, såsom stabiliserings- medel och antislöjmedel, framkallningsacceleratorer el- ler inhibitorer, beläggningshjälpmedel, ljusgöringsmedel och antistatmedel. Var och en av flera mekanismer även- ” li) h. som föreningar, som kan vara ansvariga för supersensibi- lisering, diskuteras av Gilman, “Review of the Mechanisms of Supersensitization“, Photographic Science and Engine- ering, vol 18, 1974, sid 418-430.

Spektralsensibiliserande färgämnen kan också påverka emulsionerna på andra sätt. Spektralsensibiliserande färgämnen kan också fungera som antislöjmedel eller sta- biliseringsmedel, framkallningsacceleratorer eller -in- hibitorer, samt halogenacceptorer eller elektronacceptorer, såsom beskrivs i de amerikanska patenten 2 l3l 038 och 3 930 860.

Bland användbara spektralsensibiliserande färgämnen (är för sensibilisering av silverbromojodidemulsioner finns de som anges i Research Disclosure, vol 176, december 1978, Item 17643, sektion 111. å För att erhålla alla fördelarna med uppfinningen föredrages det att adsorbera spektralsensibiliserande 10 15 20 25 30 35 450 794. \ 25 färgämne på kornytorna hos silverbromojodidemulsionerna_ med skivformade korn med högt sidoförhàllande enligt uppfinningen i en optimal mängd, dvs i en mängd som är tillräcklig för att åstadkomma minst 60 % av den maximala fotografiska känslighet som kan uppnås från kornen under avsedda exponeringsbetingelser. Mängden använt färgämne varierar med det särskilda färgämne eller färgämneskombi- nation som väljes, liksom med storleken och sidoförhål- landet hos kornen. Det är känt inom den fotografiska tekniken att optimal spektralsensibilisering erhålles med organiska färgämnen vid ca 25-100 % eller mer mono- skiktstäckning av den totala tillgängliga ytarean hos ytkänsliga silverhalogenidkorn, såsom t ex anges i West et al, “The Adsorption of Sensitizing Dyes in Photographic Emulsions", Journal of Phys, Chem., vol 56, sid 1065, 1952; Spence et al, “Desensitization of Sensitizing Dyes", Journal of Physical and Colloid Chemistry, vol 56, nr 6, juni l948, sid 1090-1103; och den amerikanska patent- skriften 3 979 213. Optimala färgämneskoncentrationsnivåer kan väljas genom förfaranden som utläres av Mees, Theory of the Photographic Process, 1942, Macmillan, sid 1067- l069. Fastän man inom tekniken vanligen förlitar sig på nativ eller inneboende blåkänslighet hos silverbromo- jodid i emulsionsskikt som är avsedda att registrera exponering för blått ljus, kan betydande fördelar erhål- las genom användning blåspektralsensibiliseringsmedel.

Spektralsensibilisering kan genomföras vid varje stadium av emulsionsframställning som är tidigare känt för att vara användbart. Inom tekniken genomföres spek- tralsensibilisering vanligen efter avslutningen av ke- misk sensibilisering. Det erkännes emellertid särskilt att spektralsensibilisering kan genomföras alternativt samtidigt med kemisk sensibilisering, helt och hållet kan föregå kemisk sensibilisering, eller t o m kan börja före avslutningen av silverhalogenidkornutfällningen, såsom anges i de amerikanska patenten 3 628 960 och 4 225 666. Såsom anges i det amerikanska patentet 4 225 666, 10 15 20 25 30 35 450 794 26 avses det särskilt att fördela införingen av Qet spektral- sensibiliserande färgämnet i emulsionen så, att en del av det spektralsensibiliserande färgäment föreligger före kemisk sensibilisering och en återstående del in- föres efter kemisk sensibilisering. Till skillnad fràn det amerikanska patentet 4 225 666 avses det särskilt att det spektralsensibiliserande färgämnet kan sättas till emulsionen efter det 80 % av silverhalogeniden har utfällts. Sensibiliseringen kan förbättras genom pAg- justering, inbegripet variation i pAg som avslutar en eller flera cykler under kemisk sensibilisering och/eller spektralsensibilisering. Ett särskilt exempel på pAg- justering ges i Research Disclosure, vol 181, maj 1979, Item 18155.

Silverbromojodidemulsioner med skivformade korn med högt sidoförhållande kan uppvisa högre känslighet- kornighetssamband när de är kemiskt sensibiliserade och spektralsensibiliserade än vad som tidigare har åstad- kommits med användning av silverbromojodidemulsioner, som innehåller skivformade korn med lågt sidoförhàllande och/eller som uppvisar de högsta kända känslighet-kornig- VH hetssambanden. De bästa resultaten har uppnåtts med användning av minusblàspektralsensibiliserande färgämnen.

Vid en föredragen form kan spektralsensibiliserings- medel införlivas i emulsionerna enligt föreliggande upp- finning före kemisk sensibilisering. Motsvarande resultat har också uppnåtts i vissa fall genom att införa andra adsorberbara mateial, såsom finish-modifierare, i emul- sionerna före kemisk sensibilisering.

Oberoende av den tidigare införlivningen av adsor- berbara material, föredrages det att utnyttja tiocyanater (ia under kemisk sensíbilisering i koncentrationer från ca 2 x 1o'3 av det amerikanska patentet 2 642 361, som omnämnts ovan. till 2 mol%, baserat på silver, såsom utläres Andra mogningsmedel kan användas under kemisk sensibili- sering. 10 15 20 25 30 35 450 794' \ 27 Vid ytterligare ett tredje tillvägagångssätt, som kan utövas 1 kombination med det ena eller båda de ovan- stående tillvägagångssätten eller separat därifrån, föredrages det att justera koncentrationen av silver- och/eller halogenidsalter omedelbart före eller under kemisk sensibilisering. Lösliga silversalter, såsom silveracetat, silvertrifluoroacetat och silvernitrat, kan införas, liksom silversalter som har förmåga att utfällas på kornytorna, såsom silvertiocyanat, silver- fosfat, silverkarbonat och liknande. Fina silverhalo- genidkorn (dvs silverbromid, -jodid och/eller -klorid),_ som har förmåga till Ostwald-mogning på de skivformade kornytorna, kan införas. Exempelvis kan en Lippmann- emulsion införas under kemisk sensibilisering. Den ke- miska sensibiliseringen av spektralt sensibiliserade emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande kan utföras vid ett eller flera ordnade diskreta säten på de skivformade kornen. Det antas att företrädesad- sorptionen av spektralsensibiliserande färgämne på de kristallografiska ytor, som bildar huvudytorna hos de skivformade kornen, medger att kemisk sensibilisering sker selektivt vid olika kristallografiska ytor hos de skivformade kornen.

Det föredragna kemiska sensibiliseringsmedlen för de högst uppnådda känslighet-kornighetssambanden är guld- och svavelsensibiliseringsmedel, guld- och selensensibí- liseringsmedel, samt guld-, svavel- och selensensibili- seringsmedel. Vid en föredragen form av uppfinningen innehåller sålunda silverbromojodidemulsionerna med skivformade korn med högt sidoförhàllande enligt före- liggande uppfinning en mellankalkoqen, såsom svavel och/eller selen, som inte är påvisbart, samt guld, som är påvisbart. Emulsionerna innehåller vanligtvis också påvisbara halter av tiocyanat fastän koncentrationen av tíocyanatet i den slutliga emulsionen kan reduceras avsevärt genom kända emulsionstvättningstekniker. Vid olika föredragna former, som angivits ovan, kan de skiv- formade silverbromojodidkornen ha ett annat silversalt 10 15 20 25 30 35 450 794 28 vid sin yta, såsom silvertiocyanat, eller en annan silver- halogenid med skild halogenidhalt (t ex silverklorid eller silverbromid), fastän det andra silversaltet kan föreligga under pàvisbara nivåer.

UI) Fastän det inte erfordras för att åstadkomma alla fördelarna, är företrädesvis emulsionerna i enlighet med föreliggande uppfinning, i överensstämmelse med för- härskande tillverkningspraxis, optimalt kemiskt och spektralt sensibiliserade. Detta innebär att de före- trädesvis uppnår känsligheter av minst 60 % av den maxi- mala log känslighet som är uppnàbar från kornen i spek- tralsensibiliseringsomràdet under de avsedda användnings- och behandlingsbetingelserna. Log känslighet definieras här som 100 (l-log E), där E mäts i meter-kandela-sekunder vid en densitet av 0,1 över slöja. När väl silverhalogenid- f: kornhalten hos en emulsion har karaktäriserats är det möjligt att från vidare produktanalys och prestandaut- värdering uppskatta huruvida ett emulsionsskikt hos en produkt synes vara optimalt kemiskt och spektralt sensi- biliserat i relation till jämförbara kommersiella er- bjudanden från andra tillverkare. För att uppnå skärpe- fördelarna enligt föreliggande uppfinning är det oväsent- ligt huruvida silverhalogenidemulsionerna är kemiskt eller spektralt sensibiliserade effektivt eller ineffek- tivt.

När väl emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande har alstrats genom utfällningsförfaranden, tvättats och sensibiliserats, såsom beskrivits ovan, kan deras framställning avslutas genom införlivning av konventionella fotografiska tillsatsmedel och de kan användbart utnyttjas för fotografiska tillämpningar, som kräver alstring av en silverbild, t ex konventionell 0» svart-vit fotografering.

Fotografiska element, som har emulsioner i enlighet med föreliggande uppfinning avsedda att alstra silver- bilder, kan härdas i en omfattning som är tillräcklig för att undvika nödvändigheten av att införliva ytter- 10 15 ' 20 25 30 35 450 794. \ 29 ligare härdare under framkallningsbehandling. Detta med- ger uppnàende av ökad silvertäckningsförmàga jämfört med fotografiska element som härdats och behandlats pâ motsvarande sätt, men med utnyttjande av emulsioner med icke skivformade korn eller med skivformade korn utan högt sidoförhâllande. I synnerhet är det möjligt att härda emulsionsskikten med skivformade korn med högt sidoförhàllande och andra hydrofila kolloidskikt hos svartvita fotografiska element i en omfattning som är tillräcklig för att reducera skiktens svällning till mindre än 200 %, varvid den procentuella svällningen bestäms genom (a) inkubering av det fotografiska ele- mentet vid 38°C under 3 dagar vid 50 % relativ fuktighet, (b) mätning av skikttjockleken, (c) nedsänkning av det fotografiska elementet i destillerat vatten vid 2l°C under 3 min, samt (d) mätning av ändringen i skikttjock- lek. Fastän härdning av de fotografiska elementen, som är avsedda att alstra silverbilder, i sådan omfattning att härdare inte behöver införlivas i behandlingslös- ningar speciellt föredrages, inses det att emulsionerna enligt föreliggande uppfinning kan härdas till vilken som helst konventionell nivå. Det avses dessutom särskilt att införliva härdare i behandlingslösningar, såsom exem- pelvis anges i Research Disclosure, vol 184, augusti 1979, Item 18431, paragraf K, som särskilt hänför sig till behandling av radiofotografiska material.

Typiska användbara, införlivade härdare (förhärdare) anges i Research Disclosure, vol 176, december 1978, Item 17643, sektion X.

Instabilitet, som ökar minimumdensiteten hos emul- sionsbeläggningar av negativ typ (dvs slöja) eller som ökar minimumdensiteten eller minskar maximumdensiteten hos direkt-positiva emulsionsbeläggningar, kan inhiberas genom införlivning av stabiliseringsmedel, antislöjmedel, antikinkmedel, stabilíseringsmedel för den latenta bilden och liknande tillsatsmedel, skikt före beläggning, såsom anges i Research Disclosure, vol 176, december 1978, Item 17643, sektion VI. Många i emulsionen och intilliggande 10 15 20 25 30 35 450 794 30 av de antislöjmedel som är effektiva i emulsioner kan också användas i framkallare och kan klassificeras under- några få allmänna rubriker, såsom anges av C.E.K. Mees, The Theory of the Photographic Process, andra upplagan, Macmillan, 1954, sid 677-680.

När man använder härdare av aldehydtyp, kan emul- sionsskikten skyddas med konventionella antislöjmedel. J Vid tillsats till sensibiliseringsmedel, härdare och anslöjmedel samt stabiliseringsmedel, kan en mängd andra konventionella fotografiska tillsatsmedel före- finnas. Det särskilda valet av tillsatsmedel beror på den exakta naturen av den fotografiska tillämpningen och ligger inom ramen för förmågan hos en fackman på området. En mängd olika användbara tillsatsmedel beskrivs i Research Disclosure, vol 176, december 1978, Item 17643.

Optiska ljusgöringsmedel kan införas, såsom beskrivs i Item 17643 vid paragraf V. Absorberande och spridande Vf) material kan utnyttjas i emulsionerna enligt uppfinningen och i separata skikt hos de fotografiska elementen, så- som beskrivs i paragraf VIII. Beläggningshjälpmedel, såsom beskrivs i paragraf XI, och mjukgöringsmedel och smörjmedel, såsom beskrivs i paragraf XII, kan förekomma.

Antistatskikt, såsom beskrivs i paragraf XIII, kan före- komma. Sätten för tillsats av tillsatsmedlen beskrivs i paragraf XIV. Matteringsmedel kan införlivas, såsom beskrivs i paragraf XVI. Framkallningsmedel och framkall- ningsmodifieringsmedel kan, om så önskas, införlivas, såsom beskrivs i paragraferna XX och XXI. När de foto- grafiska elementen enligt uppfinningen är avsedda att tjäna för radiografiska tillämpningar, kan emulsionen och de andra skikten hos det radiografiska elementet anta vilken som helst av de former som speciellt beskrivs i Research Disclosure, Item 18431, som angivits ovan.

Emulsionerna enligt uppfinngen, liksom andra, konventio- nella silverhalogenidemulsionsskikt, mellanskikt, täck- skickt och grundöverdragsskikt, om sådana finnes, som förekommer i de fotografiska elementen, kan beläggas (i vx), -10 15 20 25 30 35 450 794' 31 och torkas, såsom beskrivs i Research Disclosure, vol 176, december 1978, Item 17643, paragraf XV.

I enlighet med etablerad praxis inom tekniken, avses det speciellt att blanda emulsionerna med skivformade korn med högt sidoförhållande enligt föreliggande uppfin- ning med varandra eller med konventionella emulsioner för att uppfylla särskilt emulsionsskiktskrav. Så t ex är det känt att blanda emulsioner för att justera den karaktäristiska kurvan hos ett fotografiskt element för att uppfylla ett förutbestämt mål. Blandning kan utnytt- jas för att öka eller minska maximumdensiteter som er- hâlles vid exponering och behandling, för att minska eller öka minimumdensiteten, samt för att justera formen hos den karaktäristiska kurvan mellan tån och skuldran.

För att åstadkomma detta kan emulsionerna enligt uppfin- ningen blandas med konventionella silverhalogenidemul- sioner, såsom de som beskrivs i Research Disclosure, vol 176, december l978, Item 17643, som angivits ovan, paragraf I. Det avses speciellt att blanda emulsionerna såsom beskrivits i underparagraf F i paragraf I. När en relativt finkornig silverkloridemulsion blandas med eller belägges intill emulsionerna enligt föreliggande uppfinning kan man erhålla en ytterligare ökning i kän- slighet, dvs känslighet-kornighetssamband, hos emulsionen, såsom utläres av de amerikanska patenten 3 140 179 och 3 152 907.

I sin enklaste form utnyttjar fotografiska element enligt föreliggande uppfinning ett enda emulsionsskikt, som innehåller en silverbromojodidemulsion med skivfor- made korn med högt sidoförhâllande enligt föreliggande uppfinning samt en fotografisk stomme. Det inses natur- ligtvis att mer än ett silverhalogenidemulsionsskikt liksom täckskikt, grundöverdragsskikt och mellanskikt, kan införlivas. I stället för att blanda emulsioner, såsom beskrivits ovan, kan samma effekt vanligen uppnås genom att belägga emulsionerna som skall blandas, som separata skikt. Beläggning av separata emUlSiOnSSkikt 10 15 20 25 30 35 450 794 32 för att uppnå större exponeringslatitud är välkänt inom tekniken, såsom belyses av Zelikman och Levi, Making and Coating Photographic Emulsions, Focal Press, 1964, sid 234-238; det amerikanska patentet 3 662 228 och det brittiska patentet 923 045. Det är vidare välkänt inom tekniken att ökad fotografisk känslighet kan erhållas när snabbare och långsammare emulsioner belägges i se- parata skikt, i motsats till blandning. I det typiska fallet belägges det snabbare emulsionsskiktet så att det ligger närmre källan för exponerande strålning än det långsammare emulsionsskiktet. Detta tillvägagångssätt kan utsträckas till tre eller flera ovanpå varandra anordnade emulsionsskikt. Dylika skiktarrangemang om- fattas särskilt vid genomförandet av föreliggande upp- finning.

Skikten hos de fotografiska elementen kan beläggas på en mängd olika stommar. Typiska fotografiska stommar inbegriper polymerfilm, träfibrer, t ex papper, metall- plåt och -folie, glas och keramiska bärarelement, som är försedda med ett eller flera grundöverdragsskikt för att förbättra stomytans adhesiva egenskaper, antistat- egenskaper, dimensionsegenskaper, nötnings-, hàrdhets- och friktionsegenskaper, ljusgàrdsmotverkande egenskaper och/eller andra egenskaper. Dessa stommar är välkända inom tekniken (se exempelvis Research Disclosure, vol 176, decemberl978, Item 17643, sektion XVII).

Fastän emulsionsskiktet eller -skikten i det typiska fallet är belagda som intilliggande skikt på stommar med motbelägna, plana huvudytor, behöver detta inte vara fallet. Emulsionsskikten kan beläggas som i sidled för- skjutna skiktsegment på en plan stomyta. När emulsions- skiktet eller -skikten är segmenterade, föredrages det att utnyttja en mikrocellulär stomme. Användbara mikrocel- lulära stommar beskrivs i den publicerade PCT-ansökan WO80/01614, som publicerats den 7 augusti 1980, (motsvarar det belgiska' petentet sal 513) , samt det amerikanske patentet 4 307 165. Mikrocellerna kan variera i bredd Uli å» (ü- Å'- q! 10 15 20 25 30 35 450 794' l 33 från 1 till 200 um och i djup upp till 1000 um. Det före- drages i allmänhet att mikrocellerna har en bredd av minst 4 um och ett djup av mindre än 200 um, varvid de optimala dimensionerna är ca 10-100 um bredd och djup för vanliga svartvita bildalstringstillämpningar, spe- ciellt när den fotografiska bilden är avsedd att för- storas.

De fotografiska elementen enligt föreliggande upp- finning kan exponeras bildenligt på vilket som helst konventionellt sätt. Uppmärksamheten riktas härvid pà Reseach Disclosure, Item 17643, som angivits ovan, para- graf XVIII. Föreliggande uppfinning är särskilt fördel- aktig när bildenlig exponering sker med elektromagnetisk strålning inom det område av spektrum, vari de förelig- gande spektralsensibiliseringsmedlen uppvisar absorp- tionsmaxima. När de fotografiska elementen är avsedda att registrera blå, gröna, röda eller infraröda exponeringar, föreligger spektralsensibiliseringsmedel, som absorberar i den blå, gröna, röda eller infraröda delen av spektrum.

För svartvita bildalstringstillämpningar föredrages det att de fotografiska elementen är ortokromatiskt eller pankromatiskt sensibiliserade för att medge ljus att utsträcka känsligheten i det synliga spektrum. Strål- ningsenergi som utnyttjas för exponering, kan antingen vara icke-koherent (slumpvis fas) eller koherent (i fas), som alstras medelst laser. Bildenliga exponeringar vid omgivande, förhöjd eller reducerad temperatur och/eller tryck, inbegripet hög- eller làgintensitetsexponeringar, kontinuerliga eller intermittenta exponeringar, expone- ringstider, som varierar från minuter till relativt korta varaktigheter i omrâdet millisekunder till mikro- sekunder, samt solariserande exponeringar, kan utnytt- jas inom de användbara gensvarsområden som bestäms genom konventionell sensitometrisk teknik, såsom belyses av T.H. James, The Theory of the Photographic Process, 4:e upplagan, Macmillan, 1977, kapitlen 4, 6, 17, l8 och 23.

Den ljuskänsliga sílverhalogenid som finns i de 10 15 20 25 30 35 450 794 34 fotografiska elementen kan behandlas på konventionellt sätt efter exponering till alstring av en synlig bild genom att förena silverhalogeniden med ett vattenhaltigt alkaliskt medium i närvaro av ett framkallningsmedel som finns i mediumet eller elementet.

När väl en silverbild har alstrats i det fotografiska elementet, är det konventionell praxis att fixera den oframkallade silverhalogeniden. Emulsionerna med skiv- formade korn med högt sidoförhållande enligt föreliggande uppfinning är särskilt fördelaktiga för att medge att fixering åstadkommas på kortare tid. Detta medger att ' behandlingen pàskyndas.

De fotografiska elementen och teknikerna som be- skrivits ovan för framställning av silverbilder, kan lätt anpassas för alstring av färgad bild genom använd- ning av färgämnen. Vid den kanska enklaste tillämpningen för erhållande av en projicerbar färgbild, kan ett konven- tionellt färgämne införlivas i stommen till det foto- grafiska elementet, och silverbildsalstring sker såsom beskrivits ovan. I områden, där en silverbild alstras, göres elementet väsentligen oförmöget att genomsläppa ljus, och i de återstående områdena transmitteras ljus, som i färg motsvarar färgen hos stommen. På detta sätt kan en färgbild lätt alstras. Samma effekt kan också uppnås med användning av ett separat färgämnesfilterskikt eller färgämnesfilterelement tillsammans med ett element, som har ett transparent stomelement.

De fotografiska silverhalogenidelementen kan användas för alstring av färgämnesbilder genom selektiv förstöring eller alstring av färgämnen. De ovan beskrivna fotogra- fiska elementen för alstring av silverbilder kan användas för alstring av färgämnesbilder genom användning av fram- kallare, som innehåller färgämnesbildalstrare, såsom färgkopplare, som i Research Disclosure, vol 176, decem- ber 1978, Item 17643, sektion XIX, paragraf D. I denna form innehåller framkallaren ett färgframkallningsmedel (t ex en primär aromatisk amin), som i sin oxiderade Jin (fr 10' 10 15 20 25 30 35 450 794 i 35 form har förmåga att reagera med kopplaren (koppling) till bildning av bildfärgämnet.

Färgämnesalstrande kopplare kan alternativt inför- livas i de fotografiska elementen på konventionellt sätt.

De kan införlivas 1 olika mängder för att uppnå olika fotografiska effekter. Vid snabbare emulsionsskikt och emulsionsskikt med mellankänslighet kan exempelvis kon- centrationen av kopplare i relation till silvertäckningen begränsas till mindre än de normalt använda mängderna i snabbare emulsionsskikt och emulsionsskikt med mellan- känslighet.

De färgämnesalstrande kopplarna väljs vanligtvis för alstring av subtraktiva primära bíldfärgämnen (dvs gult, magenta och cyan) och är odiffunderbara, färglösa kopplare. Färgämnesalstrande kopplare med olika reaktions- hastigheter i enkla eller separata skikt kan utnyttjas för att uppnå önskade effekter för specifika fotografiska tillämpningar. _ De färgämnesalstrande kopplarna kan vid koppling frigöra fotografiskt användbara fragment, sàsom framkall- ningsinhibitorer eller acceleratorer, blekningsaccelera- torer, framkallningsmedel, silverhalogenidlösningsmedel, toningsmedel, härdare, slöjningsmedel, antislöjningsmèdel, tävlande kopplare, kemiska sensibiliseringsmedel eller spektralsensibiliseringsmedel samt desensibiliserings- medel. Framkallningsinhibitorfrigörande kopplare (DIR- kopplare) är välkända inom tekniken. Det är även färg- ämnesalstrande kopplare och icke-färgämnesalstrande kopp- lare, som vid koppling frigör en mängd olika fotografiskt användbara grupper. DIR-föreningar, som inte alstrar färgämne vid reaktion med oxiderade färgframkallningsmedel, kan också användas. DIR-föreningar, som klyvs oxidativt, kan också användas. Silverhalogenidemulsioner, som är relativt ljusokänsliga, såsom Lippmann-emulsioner, har använts som mellanskikt och täckskikt för att förhindra eller reglera migrering av framkallningsinhibitorfragment.

De fotografiska elementen kan införliva färgade 10 15 20 25 30 35 450 794 36 färgämnesalstrande kopplare, såsom de som används för att skapa integrala masker för negativa färgbilder och/- eller tävlande kopplare. De fotografiska elementen kan inbegripa bildfärgämnesstabilisatorer. Ovanstående be- skrivs iResearch Disclosure, vol 176, december 1978, Item 17643, sektion VII.

Färgämnesbilder kan alstras eller förstärkas genom M förfaranden, som 1 kombination med ett färgämnesbild- alstrande reduktionsmedel utnyttjar ett oxidationsmedel i form av ett inert övergàngsmetalljonkomplex. De foto- grafiska elementen kan vara särskilt anpassade att alstra färgämnesbilder genom sådana förfaranden.

De fotografiska elementen kan alstra färgämnesbilder genom selektiv förstöring av färgämnen eller färgämnes- ~h prekursorer, såsom silver-färgämne-blekningsförfaranden.

Det är brukligt vid alstring av färgämnesbilder i foto- grafiska silverhalogenidelement att avlägsna det framkal- ' lade silvret genom blekning. Sådant avlägsnande kan för- bättras genom införlivning av en blekningsaccelerator eller en prekursor för denna i en behandlingslösning ° eller i ett skikt hos elementet. I vissa fall är den mängd silver som alstras genom framkallning liten i re- lation till den mängd färgämne som alstras, särskilt vid färgämnesbildförstärkning, såsom beskrivits ovan, och silverblekning utelämnas utan nämnvärd synlig effekt.

Vid andra tillämpningar behålles silverbilden och färg- ämnesbilden är avsedd att öka eller komplettera den den- sitet som alstras av bildsilvret. Vid färgämnesför- bättrad silverbildalstring föredrages det vanligen att alstra ett neutralt färgämne eller en kombination av färgämnen, som tillsammans alstrar en neutral bild. uet är även möjligt att alstra monokromatiska eller neutrala e färgämnesbilder enbart med användning av färgämnen, var- vid silver helt avlägsnas fran de bildbärande fotogra- (w fiska elementen genom blekning och fixering.

Foreliggande uppfinning kan utnyttjas för att åstad- komma fotograriska flertärgsbilder. Allmänt kan varje 10 15 20 25 30 35 450 794i” I 37 konventionellt flerfärgsbildalstringselement, som inne- håller minst ett silverhalogenidemulsionsskikt, förbätt-. ras genom att endast tillfogas eller utbytas mot en emulsion med skivformade korn med högt sidorörhállande enligt foreliggande uppfinning. Föreliggande uppfinning är helt tillämplig på både additiv flerfärgsbildalstring och subtraktiv flerrärgsbildalstring.

För att belysa tillämpningen av uppfinningen på additiv flerfärgsbildalstring kan en filtersamling inne- hallande inlagda blå-, grön- och rödfilterelement, använ- das i kombination med ett fotografiskt element i enlighet med föreliggande uppfinning, som har förmåga att alstra en silverbild. En emulsion med skivformade korn med hogt sidoförhållande enligt föreliggande uppfinning, vilken är pankromatiskt sensibiliserad ocn bildar ett skikt av det fotografiska elementet, exponeras bildenligt genom den additiva primärfiltersamlingen. Efter behandling för alstring av en silverbild och betraktning genom fil- tersamlingen syns en flerfärgsbild. Sådana bilder betrak- tas bäst genom projektion. Följaktligen har bàde det fotografiska elementet och filtersamlingen en transparent stomme eller har de en gemensam transparent stomme.

Betydande fördelar kan åstadkommas genom tillämp- ning av uppfinningen pá fotografiska flerfärgselement, som alstrar flerfärgsbilder fran kombinationer av sub- traktiva primära bildalstringsfärger. Sådana fotografiska element utgöres av en stomme och typiskt av minst en triad av ovanpå varandra anordnade silverhalogenidemul- sionsskikt för separat registrering av blà, gröna och röda exponeringar som gula, magenta respektive cyan färg- ämnesbilder.

Vid en särskilt föredragen form bildar en minusblà sensibiliserad sllverbromojodidemulsion med skivformade korn med högt sidoförhållande i enlighet med uppfinningen minst ett av emulsionsskikten som är avsedda att regi- strera grönt eller rött ljus i en triad av blå-, grön- och rödregistrerande emulsionsskikt nos ett fotografiskt 10 15 20 25 30 35 450 794 38 flerfärgselement. Emulsionen med skivformade korn an- ordnas för att under exponering av det fotografiska elementet med neutralt ljus vid SSOÖDK mottaga blått ljus förutom det ljus emulsionen är avsedd att registrera.

Sambandet mellan det blå och minusblà ljus som skiktet mottager kan uttryckas genom A log E, där Jin A log E = log ET - log EB e log ET är log exponeringen för grönt eller rött ljus som emulsionen med skivformade korn är avsedd att registrera, och log EB är log för den samtidiga exponering för blått ljus som emulsionen med skivformade korn också mottar.

Vid varje tillfälle är exponeringen, E, i meter-kandela- -sekunder, såvida ej annat anges.

A log E kan vara ett positivt värde som är mindre än än 0,7 fortfarande erhåller acceptabel bildàtergivning av ett (företrädesvis mindre än 0,3) under det att man flerfärgat föremål. Detta är överraskande med hänsyn till den höga andelen korn som förefinnes i emulsionerna enligt föreliggande uppfinning med en medeldiameter av mer än 0,7 um. Om en jämförbar emulsion med icke skiv- formade korn eller skivformade korn med lägre sidoförhàl- lande, vilken emulsion har samma halogenidsammansättning och genomsnittliga korndiameter, får ersätta en silver- bromojodidemulsion med skivformade korn med högt sido- förhållande enligt föreliggande uppfinning erhålles en högre och vanligen oacceptabel nivå av färgförfalskning.

Vid en särskilt föredragen form av uppfinningen är åtmin- stone de minusblà-registrerande emulsionsskikten silver- bromojodidemulsioner i enlighet med föreliggande uppfin- ning. Det avses speciellt att det blàregistrerande emul- skonsskiktet hos triaden med fördel även kan vara en emulsion med skivformade korn med högt sidoförhàllande i enlighet med föreliggande uppfinning. Vid en särskilt föredragen form av uppfinningen har de skivformade korn -= som finns i vart och ett av emulsionsskikten hos triaden ' med en tjocklek av mindre än 0,3 um, en medelkorndiameter w 10 15 20 25 30 35 450 794" 39 av minst 1,0 um, företrädesvis minst 2 um. Vid en ytter- ligare föredragen form av uppfinningen kan de fotogra- fiska flerfärgselementen ges ett ISO-känslighetsindex av minst 180.

De fotografiska flerfärgselementen behöver inte innehålla något gulfilterskikt anordnat mellan expone- ringskällan och grön och/eller rödemulsionsskikten med skivformade korn med högt sidoförhàllande för att skydda dessa skikt från blåljusexponering, eller kan gulfilter- skiktet, om det förekommer, reduceras i densitet till mindre än varje gulfilterskiktsdensitet som tidigare använts för att skydda röd- eller grönregistrerande emul- sionsskikt hos fotografiska element, som är avsedda att exponeras i dagsljus, från blàljusexponering.-vid en särskilt fördragen form är inget blàregistrerande emul- sionsskikt anordnat mellan de grön- och/eller rödregistre- rande emulsionsskikten hos triaden och källan för expo- neringsstrálning. Därför är det fotografiska elementet väsentligen fritt frân blâabsorberande material mellan grön- och/eller rödemulsionsskikten och infallande expo- neringsstrålning.

Fastän det endast erfordras en grön- eller rödregi- strerande silverbromojodidemulsion med skivformade korn med högt sidoförhàllande, såsom beskrivits ovan, innehål- ler det fotografiska flerfärgselementet minst tre sepa- rata emulsioner för registrering av blått, grönt respek- tive rött ljus. Andra emulsioner än den erfordrade grön- eller rödregistrerande emulsionen med skivformade korn med högt sidoförhàllande kan ha vilken som helst lämplig konventionell form. Olika konventionella emulsioner anges i Research Disclosure, Item 17643, som angivits ovan, paragraf I. Vid en föredragen form innehåller alla emul- sionsskikten silverbromojodidkorn. vid en särskilt före- dragen form utgöres minst ett grönregistrerande emulsions- skikt och minst ett rödregistrerande emulsionsskikt av en emulsion med skivformade korn med högt sidoförhállande i enlighet med uppfinningen. Om mer än ett emulsions- skikt finns för registrering i den gröna och/eller röda 10 15 20 25 30 35 450 794 40 delen av spektrum, föredrages det att åtminstone det snabbare emulsionsskiktet innehållerëulemulsion med skiv- formade korn med högt sidoförhållande såsom beskrivits ovan. Det inses naturligtvis att alla de blå-, grön- 5 och rödregistrerande emulsionsskikten hos det fotogra- fiska elementet med fördel kan utgöras av emulsioner med skivformade korn enligt uppfinningen om så önskas. E Föreliggande uppfinning är helt tillämplig på foto- grafiska flerfärgselement, såsom beskrivits ovan, vid vilka känsligheten och kontrasten hos de blå-, grön- och rödregistrerande emulsionsskikten varierar i stor omfattning. Den relativa blåokänsligheten hos för grönt eller rött ljus spektralsensibiliserade silverbromojodid- emulsionsskikt med skivformade korn med högt sidoför- hållande enligt uppfinningen medger att grön- och/eller rödregistrerande emulsionsskikt anordnas vid vilket som helst ställe i ett fotografiskt flerfärgselement obe- roende av de återstående emulsionsskikten och utan att man vidtager några konventionella försiktighetsåtgärder för att förhindra deras exponering med blått ljus.

Föreliggande uppfinning är särskilt användbar vid fotografiska flerfärgselement, som är avsedda att återge färger korrekt vid exponering i dagsljus. Fotografiska element av denna typ kännetecknas av att de alstrar blå-, grön- och rödexponeringsregistreringar med väsentligen motsvarande kontrast och begränsad känslighetsvariation vid exponering för en SSOOOK (dagsljus) källa. Uttrycket "väsentligen motsvarande kontrast" avser här att de blà, gröna och röda registreringarna skiljer sig åt i kon- trast med mindre än 20 % (företrädesvis mindre än 10 %), baserat på blàregistreringens kontrast. Den begränsade If känslighetsvariationen hos de blå- gröna och röda regi- streringarna kan uttryckas som en känslighetsvariation (A log E) av mindre än 0,3 log E, där känslighetsvaria- tionen är den större av skillnaderna mellan känsligheten ' hos den gröna eller röda registreringen och känsligheten hos den blå registreringen. 10 15 20 25 30 35 450 794' _ \ 41 Både kontrast- och logkänslighetsmätningar, som är nödvändiga för bestämma dessa samband hos de fotogra-- fiska elementen, kan bestämmas genom att exponera ett fotografiskt element vid en färgtemperatur av SSOOOK genom en spektralt oselektiv (neutral densitet) stegkil, såsom ett koltestföremàl, och framkallningsbehandla det fotografiska elementet, företrädesvis under de behandlings- betingelser som tillämpas vid användning. Genom att mäta de blå, gröna och röda densiteterna hos det fotografiska elementet för transmission av blått ljus med våglängden 435,8 nm, grönt ljus med våglängden 546,1 nm och rött ljus med våglängden 643,8 nm, såsom beskrivs i American Standard PH2.l-1952, publicerad av American National Standard Institute (ANSI), 1430 Broadway, New York, N.Y. 10018, kan karaktäristiska kurvor för blått, grönt och rött ljus avsättas för det fotografiska elementet.

Om det fotografiska elementet har en reflekterande stomme i stället för en transparent stomme, kan transmissions- tätheterna utbytas mot reflektionstätheter. Från de karak- täristiska kurvorna för blàtt, grönt och rött ljus kan känslighet och kontrast bestämmas genom förfaranden som är välkända för fackmannen på området. Det särskilda känslighets- och kontrastmätningsförfarande som följs har liten betydelse, förutsatt att var och en av blå-, grön- och rödregistreringarna bestämmes på identiskt samma sätt i jämförande syfte. En mängd olika sensitome- triska standardmätningsförfaranden för fotografiska fler- färgselement, som är avsedda för olika fotografiska till- lämpningar, har publicerats av ANSI. Följande är represen- tativa: American Standard PH2.2l-l979, PH2.47-1979 och PH2.27-1979.

Fotografiska flerfärgselement, som har förmåga att korrekt återge färger vid exponering i dagsljus, erbjuder betydande fördelar jämfört med konventionella fotogra- fiska element, som uppvisar dessa egenskaper. I de foto- grafiska elementen kan man förlita sig på den begränsade blàkänsligheten hos de för grönt och rött ljus spektral- 10 15 20 25 30 35 450 794 42 sensibiliserade silverbromojodidemulsionsskikten med skivformade korn enligt uppfinningen för separation av blåkänsligheten hos det bláregistrerande emulsionsskik- tet och blàkänsligheten hos de minusblàregistrerande emulsionsskikten. Beroende på den särskilda tillämpningen, kan användningen av skivformade silverbromojodidkorn i de grön- och rödregistrerande emulsionsskikten i sig “ åstadkomma en önskvärt stor separation i blàgensvaret hos de blàregistrerande och minusbláregístrerande emul- sionsskikten.

U» Vid vissa tillämpningar kan det vara önskvärt att ytterligare öka blåkänslighetsseparationen hos blàregi- strerande och minusblàregistrerande emulsionsskikt genom att utnyttja konventionella blåkänslighetsseparations- tekniker för att komplettera den blåkänslighetsseparation som erhålles genom närvaron av de skivformade kornen med högt sidoförhàllande. Om exempelvis ett fotografiskt element placerar det snabbaste grönregistrerande emul- sionsskiktet närmast källan för exponeringsstrâlning och det snabbaste blàregistrerande emulsionsskiktet längst bort fràn källan för exponeringsstrålning, kan separa- tionen av blåkänsligheterna hos de blàregistrerande och grönregistrerande emulsionsskikten, fast den skiljer sig en hel storleksordníng (1,0 log E) när emulsionerna belägges separat och exponeras, effektivt reduceras ge- nom skiktordningsarrangemanget, eftersom det grönregistre- rande emulsionsskiktet mottar allt det blåa ljuset under exponering, men det grönregistrerande emulsionsskiktet och andra överliggande skikt kan absorbera eller reflek- tera en del av det blåa ljuset innan det når det blå- registrerande emulsionsskiktet. Under sådana omständig- heter kan användning av en högre andel jodid i det blå- e registrerande emulsionsskiktet användas för att komplet- tera de skivformade kornen för att öka blákänslighets- separationen hos de blåregistrerande och minusblàregi- " strerande emulsionsskikten. När ett blåregistrerande emulsionsskikt befinner sig närmre källan för expone- 10 15 20 25 30 35 450 794 i \ 43 ringsstrálning än det minusblàregistrerande emulsions- skiktet, kan man använda ett gulfiltermaterial med be- gränsad densitet som är belagt mellan de blàregistrerande och minusblaregistrerande emulsionsskikten för att öka blå- och minusblàseparation. Inte i något fall är det emellertid nödvändigt att använda någon av dessa konven- tionella känslighetsseparationstekniker i den omfattning att de i sig själva åstadkommer en storleksordningsskill- nad i blàkänslighetsseparationen eller en approximation därav, såsom tidigare har erfordrats inom tekniken. Detta uteslutes emellertid inte om exceptionellt stor blä- och minusblàkänslighetsseparation önskas för en särskild tillämpning. De fotografiska flerfärgselementen sålunda korrekt bildfärger vid exponering under återger balanse- rade belysningsförhàllanden under det att de medger ett mycket mera vidsträckt val i elementkonstruktion än vad som tidigare har varit möjligt.

Fotografiska flerfärgselement beskrivs ofta 1 form av färgalstrande skiktenheter. Vanligen innehåller foto- grafiska flerfärgselement tre stycken ovanpå varandra anordnade färgalstrande skiktenheter, som vardera inne- häller minst ett silverhalogenidemulsionsskikt med förmåga att registrera exponering för en skild tredjedel av spektrum och med förmåga att alstra en komplementär subtraktiv primär färgämnesbild. Blå-, grön- och röd- registrerande färgalstrande skiktenheter används sålunda för att åstadkomma gula, magenta respektive cyan färgämnes- bilder. Färgämnesbildalstrande material behöver inte före- komma i någon färgalstrande skiktenhet, utan kan helt och hållet-tillföras från behandlingslösningar. När färgämnesbildalstrande material är införlivade i det fotografiska elementet, kan de vara lokaliserade i ett emulsionsskikt eller i ett skikt, som anordnat att mot- taga oxiderat framkallnings- eller elektronöverförings- medel från ett intilliggande emulsionsskikt hos samma färgalstrande skiktenhet.

För att förhindra migrering av oxiderade framkall- 10 15 20 25 30 35 450 794 44 nings- eller elektronöverföringsmedel mellan färgalstran- de skiktenheter med åtföljande färgförsämring, är det brukligt att utnyttja så kallade fångare (scavenger).

Fångarna kan vara belägna i själva emulsionsskikten, såsom beskrivs i det amerikanska patentet 2 937 086, och/- eller i mellanskikt mellan intilliggande färgalstrande skiktenheter, såsom beskrivs i det amerikanska patentet e 2 336 327.

Fastän varje färgalstrande skiktenhet kan innehålla ett enda emulsionsskikt, införlivas ofta två, tre eller fler emulsionsskikt med olika fotografisk känslighet i en enda färgalstrande skiktenhet. När det önskade skikt- ordningsarrangemanget inte medger att flera emulsions- skikt.med olika känslighet föreligger i en enda färg- alstrande skiktenhet, är det brukligt att ha flera (van- ligen två eller tre) blå- grön- och/eller rödregistre- rande färgalstrande skiktenheter i ett enda fotografiskt element.. _ ff» Minst ett grön- eller rödregistrerande emulsions- skikt, som innehåller skivformade bromojodidkorn såsom beskrivits ovan, anordnas i det fotografiska flerfärgs- elementet för att mottaga en ökad andel av blått ljus under bildenlig exponering av det fotografiska elementet.

Den ökade andelen av blått ljus som när emulsionsskiktet med skivformade korn med högt sidoförhàllande kan er- hållas som ett resultat av reducerad blàljusabsorption genom ett överliggande gulfilterskíkt eller, företrädes- vis, eliminering av överliggande gulfilterskikt helt och hållet. Den ökade andelen blått ljus som når emul- sionsskiktet med skivformadekorn med högt sidoförhál- lande kan också erhållas som ett resultat av omdispone- ring av den färgalstrande skiktenheten, vari det inbe- gripes närmre källan för exponeringsstrålning. Så t ex kan grön- och rödregistrerande färgalstrande skikten- heter, som innehåller grön- och rödregistrerande emul- s sioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande anordnas närmre källan för exponeringsstrålning än en 10 15 20 450 794' 45 blàregistrerande färgalstrande skiktenhet.

De fotografiska flerfärgselementen kan ha varje lämplig form, som star i överensstämmelse med de ovan angivna kraven. Vilket som helst av de sex möjliga skikte arrangemangen enligt tabell 27a, sid 211, i Gorokhovskii, Spectral Studies of the Photographic Process, Focal Press, New York, kan utnyttjas. För att skapa en enkel, speciell illustration, är det möjligt att till ett konventionellt fotografiskt flerfärgssilverhalogenidelement under dess framställning sätta ett eller flera emulsionsskikt med skivformade korn med högt sidoförhállande, vilka emulsion- skikt är sensibiliserade för den minusblà delen av spek- trum och anordnade att mottaga exponerande strålning I de flesta fall föredrages det emellertid att utbyta konventionella minus- före de återstående emulsionsskikten. blàregistrerande emulsionsskikt mot ett eller flera minusblàregistrerande emulsionsskikt med skivformade korn med högt sidoförhàllande, eventuellt i kombination med skiktordningsarrangemangsmodifieringar. Alternativa skiktarrangemang inses bättre med hänvisning till ytter- ligare föredragna belysande former. 450 794 46 Skiktordningsarrangemang I Exponering M '_ _ + IL TG IL ITR Skiktordningsarrangemang II Exponering + TPB IL TFG IL TFR IL SB IL SG IL SR Skiktordningsarranqemang III Bx§onerin§ + TG IL TR IL B :VI 450 794 \ 47 Skiktordningsarrangemang IV . Exponering + TFG IL TFR IL TSG IL TSR IL B Skiktordningsarrangemang V Exponering 4 TFG IL TFR IL TPB IL TSG IL TSR IL SB 450 794 48 Skiktordningsarrangemang VI (<1 Exponering + TFR IL TB IL TFG IL TFR IL SG IL SR Skiktordningsarrangemang VII Exponering .

+ TFR IL TFG IL TB IL TFG IL TSG IL TFR - IL TSR 10 15 20 25 30 35 450 794"' Ä 49 där B, G och R betecknar blå-, grön- respektive rödregi- strerande färgalstrande skiktenheter av vilken som helst konventionell typ; T framför den färgalstrande skiktenheten B, G eller R anger att emulsionsskiktet eller -skikten innehåller en silverbromojodidemulsion med skivformade korn med högt sidoförhâllande, såsom beskrivits mera speciellt ovan, F framför den färgalstrande skiktenheten B, G eller R anger att den färgalstrande skiktenheten har högre fotografisk känslighet än åtminstone en annan färgal- strande skiktenhet, som registrerar ljusexponering i samma tredjedel av spektrum i samma Skiktordningsarrange- mang; S framför den färgalstrande skiktenheten B, G eller R indikerar att den färgalstrande skiktenheten har lägre fotografisk känslighet än åtminstone en annan färgal- strande skiktenhet, som registrerar ljusexponering i samma tredjedel av spektrum i samma Skiktordningsarrange- mang; och IL betecknar ett mellanskikt, som innehåller en fånga- re, men som är väsentligen fritt från gulfiltermaterial.

Varje känsligare eller okänsligare (snabbare eller lång- sammare) färgalstrande skiktenhet kan skilja sig i foto- grafisk känslighet fràn en annan färgalstrande skikten- het, som registrerar ljusexponering i samma tredjedel av spektrum som ett resultat av dess läge i Skiktordnings- arrangemanget, dess inneboende känslighetsegenskaper, eller en kombination av bádadera.

I Skiktordningsarrangemangen I-VII visas inte stom- mens läge. Enligt bruklig praxis är stommen i de flesta fall belägen längst bort från källan för exponerings- strålning, dvs under de visade skikten. Om stommen är färglös och spegelgenomsläpplig, dvs transparent, kan den anordnas mellan exponeringskällan och de angivna skikten. Uttryckt mera allmänt, kan stommen vara belägen mellan exponeringskällan och vilken som helst färgal- 10 15 20 25 30 35 450 794 50 strande skiktenhet som är avsedd att registrera ljus, för vilket stommen är transparent.

Om man först betraktar Skiktordningsarrangemang I, se man att det fotografiska elementet är fritt från gulfiltermaterial. Enligt konventionell praxis för ele- ment som innehåller gulfiltermaterial, ligger emellertid den blåregistrerande färgalstrande skiktenheten närmast källan för exponeringsstrålning. Vid en enkel form ut- göres varje färgalstrande skiktenhet av ett enda silver- halogenidemulsionsskikt. Vid en annan form kan varje färgalstrande skiktenhet innehålla två, tre eller flera olika silverhalogenidemulsionsskikt. När man jämför en triad av emulsionsskikt, ett med högst känslighet från vardera av de färgalstrande skiktenheterna, är de före- trädesvis i huvudsak matchade i kontrast och den foto- grafiska känsligheten hos de grön- och rödregistrerande emulsionsskikten skiljer sig från känsligheten hos det blàregistrerande emulsionsskiktet med mindre än 0,3 log E. När det finns två, tre eller fler olika emulsionsskikt med olika känslighet i varje färgalstrande skiktenhet, finns det företrädesvis två, tre eller fler triader av (9 emulsionsskikt i Skiktordningsarrangemang I med angivet kontrast- och känslighetssamband. Frånvaron av gulfilter- material under den blàregistrerande färgalstrande enheten ökar den fotografiska känsligheten hos denna enhet.

Det är inte nödvändigt att mellanskikten är väsent- ligen fria från gulfiltermaterial i Skiktordningsarrange- manget I. Gulfiltermaterial i en mängd som är mindre än vad som är konventionellt kan vara lokaliserat mellan de blå- och grönregistrerande färgalstrande enheterna utan att man avviker från ramen för uppfinningen. Vidare kan det mellanskikt som separerar de grön- och rödregi- strerande färgalstrande skiktenheterna innehålla upp till konventionella mängder gulfiltermaterial utan att If man avviker från uppfinningen. Vid användning av kon- ventionella mängder gulfiltermaterial är den rödregistre- rande färgalstrande enheten inte begränsad till använd- ning av skivformade silverbromojodidkorn, såsom beskri- 10 15 20 25 30 35 450 7942 \ 51 vits ovan, utan kan anta vilken som helst konventionell form, med reservation för de angivna kontrast- och känslig- hetssynpunkterna.

För att undvika upprepning diskuteras endast drag, som särskiljer Skiktordningsarrangemangen II-VII fran Skiktordningsarrangemang I speciellt. Vid Skiktordnings- arrangemang II har man, 1 stället för att införliva snabbare och långsammare blå-, röd- eller grönregistre- rande emulsionsskikt i samma färgalstrande skiktenhet, anordnat tvâ separata blå-, grön- och rödregistrerande färgalstrande skiktenheter. Endast emulsionsskiktet eller -skikten hos de snabbare (känsligare) färgalstrande en- heterna behöver innehålla skivformade bromojodidkorn, såsom beskrivits ovan. be långsammare grön- och rödregi- strerande färgalstrande skiktenheterna skyddas, pà grund av deras lägre känslighet samt den ovanpàliggande känsli- gare blàregistrerande färgalstrande skiktenheten, på tillfredsställande sätt från blàexponering utan använd- ning av ett gulfiltermaterial. Användning av silverbromo- jodidemulsioner med skivformade korn med högt sidoför- hållande i emulsionsskiktet eller -skikten hos de lång- sammare grön- och/eller rödregistrerande färgalstrande skiktenheterna uteslutes naturligtvis inte. Vid placering av den snabbare rödregistrerande färgalstrande skikt- enheten över den långsammare grönregistrerande färgal- strande skiktenheten kan ökad känslighet erhållas, såsom beskrivs i det amerikanska patentet 4 184 876 och tyska OLS 2 704 797, 2 622 923, 2 622 924 och 2 704 826.

Skiktordningsarrangemang III skiljer sig från Skiktordningsarrangemang I genom placeringen av den bláregistrerande färgalstrande skiktenheten längst bort från exponeringskällan. Detta placerar därvid den grön- registrerande färgalstrande skiktenheten närmast och den rödregistrerande färgalstrande skiktenheten närmare exponeringskällan. Detta arrangemang är mycket fördel- aktigt för alstring av skarpa, flerfärgade bilder med hög kvalitet. Den grönregistrerande färgalstrande skikt- 10 15 20 25 30 35 450 794 52 enheten, som ger det mest betydelsefulla synliga bidraget till flerfärgsbildalstring är, som ett resultat av att den är lokaliserad närmast exponeringskällan, i stånd att alstra en mycket skarp bild, eftersom det inte finns nâgra ovanpàliggande skikt som sprider ljus. Den röd- registrerande färgalstrande skiktenheten, som ger det därnäst mest betydelsefulla synliga bidraget till fler- färgsbilden, mottager ljus, som endast har passerat genom den grönregistrerande färgalstrande skiktenheten och som därför inte har spritts i en blàregistrerande färg- alstrande skiktenhet. Fastän den blàregistrerande färg- alstrande skiktenheten är sämre i jämförelse med Skikt- ordningsarrangemang I, neutraliserar skärpeförlusten inte de fördelar som ernàs i de grön- och rödregistre- rande färgalstrande skiktenheterna, eftersom den blàregi- strerande färgalstrande skiktenheten ger det i särklass minst betydelsefulla synliga bidraget till den alstrade flerfärgsbilden.

Skiktordningsarrangemang IV utvidgar Skiktordnings- arrangemang III till att inbegripa grön- och rödregistre- rande färgalstrande skiktenheter, som innehåller separata snabbare och långsammare emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhållande. Skiktordningsarrangemang V skiljer sig från Skiktordningsarrangemang IV genom att det har en ytterligare blåregistrerande färgalstrande skiktenhet över de långsammare grön-, röd- och blâregi- strerande färgalstrande skiktenheterna. Den snabbare blàregistrerande färgalstrande skiktenheten utnyttjar en silverbromojodidemulsion med skivformade korn med högt sidoförhállande, såsom beskrivits ovan. Den snabbare blàregistrerande färgalstrande skiktenheten verkar härvid för att absorbera blått ljus och reducerar därför andelen blått ljus som när de långsammare grön- och rödregistre- rande färgalstrande skiktenheterna. Enligt en variation behöver de långsammare grön- och rödregistrerande färg- alstrande skiktenheterna inte utnyttja emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande. m 10 15 20 25 30 35 450 794 \ 53 Skiktordningsarrangemang VI skiljer sig från Skikt- ordningsarrangemang IV genom att en blàregistrerande färgalstrande skiktenhet med skivformade korn är lokali- serad mellan de grön- och rödregistrerande färgalstrande skiktenheterna och källan för exponeringsstràlning. Såsom påpekats ovan, kan den blàregistrerande färgalstrande skiktenheten med skivformade korn utgöras av ett eller flera blàregistrerande emulsionsskikt med skívformade korn och, då flera blàregístrerande emulsionsskikt före- kommer, kan de skilja sig åt i känslighet. För att kom- pensera för det mindre gynnade läge som de rödregistre- rande färgalstrande skiktenheterna i annat fall skulle upptaga, skiljer sig också Skiktordningsarrangemang VI frán Skiktordningsarrangemang IV genom att det har en andra känslig rödregistrerande färgalstrande skiktenhet, som är anordnad mellan den blàregistrerande färgalstrande skiktenheten med skivformade korn och källan för expone- ringsstràlning. På grund av det gynnade läge som den andra känsliga rödregistrerande färgalstrande skikten- heten med skivformade korn upptar, är den känsligare än den första snabba rödregistrerande skiktenheten om de båda snabba rödregistrerande skiktenheterna inbegriper identiska emulsíoner. Det inses naturligtvis att de första och andra snabba rödregistrerande färgalstrande skiktenheterna med skivformade korn om så önskas kan utformas av samma eller olika emulsioner, och att deras relativa känsligheter kan justeras medelst tekniker som är välkända för fackmannen pà området. I stället för att utnyttja två snabba rödregistrerande skiktenheter, såsom visats, kan den andra snabba rödregistrerande skiktenheten om så önskas ersättas med en andra snabb grönregistrerande färgalstrande skiktenhet. Skiktord- ningsarrangemang VII kan vara identiskt med Skiktord- ningsarrangemang VI, men skiljer sig åt genom att det har både en andra snabb rödregistrerande färgalstrande skiktenhet med skivformade korn och en andra snabb grön- registrerande färgalstrande skiktenhet med skivformade korn anordnade mellan källan för exponeringsstràlning 10 15 20 25 30 35 450 794 54 och den blåregistrerande färgalstrande skiktenheten med skivformade korn.

Det finns naturligtvis många andra fördelaktiga skiktordningsarrangemang som är möjliga, varvid Skikt- ordningsarrangemangen I-VII endast är avsedda att vara belysande. För vart och ett av de olika skiktordnings- arrangemangen kan motsvarande grön- och rödregistrerande = färgalstrande skiktenheter bytas sinsemellan, dvs de känsligare röd- och grönregistrerande färgalstrande skiktenheterna kan utbytas mot varandra i läge i de olika skiktordningsarrangemangen och dessutom eller alternativt kan de långsammare grön- och rödregistrerande färgal- strande skiktenheterna utbytas sinsemellan i läge.

Fastän fotografiska emulsioner som är avsedda att alstra flerfärgsbilder bestående av kombinationer av subtraktiva primära färgämnen, normalt har formen av ett flertal ovanpå varandra anordnade skikt, som inne- håller införlivade färgämnesalstrande material, såsom färgämnesalstrande kopplare, krävs detta på intet sätt.

Tre färgalstrande komponenter, som vanligen benämnes paket och som vardera innehåller en silverhalogenidemul- sion för registrering av ljus i en tredjedel av det synliga spektrum och en kopplare med förmåga att bilda ett komplementärt subtraktivt primärt färgämne, kan placeras tillsammans i ett enda skikt hos ett fotogra- fiskt element för att alstra flerfärgsbilder. Exempel på fotografiska flerfärgselement med blandade paket beskrivs i de amerikanska patenten 2 698 794 och 2 843 489.

Det är den relativt stora separationen i blå- och 4<1> minusblàkänsligheterna hos de grön- och rödregistrerande färgalstrande skiktenhetena, som innehåller silverbromo- r f, jodidemulsioner med skivformade korn, som medger redu- cering eller eliminering av gulfiltermaterial och/eller användning av nya skiktordningsarrangemang. En teknik f som kan utnyttjas för att åstadkomma ett kvantitativt mått på det relativa gensvaret hos grön- och rödregi- strerande färgalstrande skiktenheter på blått ljus i 10 15 20 25 30 35 450 794.

X 55 fotografiska flerfärgselement, är att genom en stegkil exponera ett prov av ett fotografiskt flerfärgselement enligt uppfinningen, varvid man först utnyttjar en neu- tral exponeringskälla, dvs ljus vid SSOOOK, och därefter framkallningsbehandla provet. Ett andra prov exponeras därefter pá identiskt samma sätt, bortsett från införing av ett Wratten 98 filter, som endast genomsläpper ljus mellan 400 och 490 nm, och det andra provet framkallnings- behandlas därefter på identiskt samma sätt. Med använd- ning av transmissionsdensiteter för blått, grönt och rött ljus bestämda i enlighet med American Standard PH2.l-1952, såsom beskrivits ovan, kan tre färgämnes- karaktäristikor avsättas för varje prov. Skillnaderna A och A' i blákänslighet för den eller de blàregistre- rande färgalstrande skiktenheterna och blàkänsligheten hos den eller de grön- eller rödregistrerande färgal- strande skiktenheterna kan bestämmas från sambandet: (A) Af: (Bw98 ' Gw98) (BN " GN) eller (E) ^' = (Ewas ' Hives) (BN " Ru) där Bw98 är blåkänsligheten hos den blàregistrerande färgalstrande skiktenheten eller nering genom Wratten 98 filter; -enheterna vid expo- är blàkänsligheten hos den grönregistrerande G färgalgííande skiktenheten eller -enheterna vid expo- nering genom Wratten 98 filter; RW98 är blåkänsligheten hos den rödregistrerande färgalstrande skiktenheten eller -enheterna vid expo- nering genom Wratten 98 filter, BN är blákänsligheten hos den bláregistrerande färg- alstrande skiktenheten eller -enheterna vid exponering med neutralt ljus (5500°K); GN är grönkänsligheten hos den grönregistrerande färgalstrande skiktenheten eller -enheterna vid expo- nering med neutralt ljus (5500°K); .- RN är rödkänsligheten hos den rödregistrerande 10 15 20 25 30 35 450 794 56 färgalstrande skiktenheten eller -enheterna vid expo- nering med neutralt ljus (SSOOOK).

Ovanstående beskrivning tillskriver de blå-, grön- och rödregistrerande färgalstrande skiktenheterna blå-, grön- respektive röddensiteter utan att hänsyn tages till oönskad spektal absorption av de gula, magenta och cyan färgämnena. Sådan oönskad spektralabsorption är sällan av tillräcklig storleksordning för att materiellt påverka de erhållna resultaten för de ändamål de här utnyttjas.

De fotografiska flerfärgselementen uppvisar i frånvaro av gulfiltermaterial en blàkänslighet genom de blåregistrerande färgalstrande skiktenheterna som är minst 6 ggr, företrädesvis minst 8 ggr och optimalt minst 10 ggr blákänsligheten hos grön- och/eller röd- registrerande färgalstrande skiktenheter, som innehåller emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhållande, såsom beskrivits ovan. Som jämförelse visar ett exempel nedan att ett konventionellt fotografiskt flerfärgsele- ment, som saknar gulfiltermaterial uppvisar en blàkänslig- hetsskillnad mellan den blåregistrerande färgalstran- de skiktenheten och den grönregistrerande färgalstrande skiktenheten eller -enheterna av mindre än 4 ggr (0,55 log E) jämfört med nära lO ggr (0,95 log E) för ett jämförbart fotografiskt flerfärgselement i enlighet med föreliggande uppfinning. Denna jämförelse belyser den fördelaktiga reduceringen i blåkänslighet hos grönregi- strerande färgalstrande skiktenheter som kan uppnås med användning av silverbromojodidemulsioner med skivformade korn med högt sidoförhållande.

Ett annat mått på den stora separationen i blå- och minusblåkänsligheter hos fotografiska flerfärgelement är att jämföra grönkänsligheten hos en grönregistrerande färgalstrande skiktenhet eller rödkänsligheten hos en rödregistrerande färgalstrande skiktenhet med dess blå- känslighet. Samma exponering- och behandlingstekniker som beskrivits ovan utnyttjas, bortsett från att expone- 441 f» rn 10 15 20 25 30 35 450 794' I S7 ringen med neutralt ljus utbytes mot en minusblá expo- nering genom att införa ett Wratten 9 filter, som endast. genomsläpper ljus bortom 490 nm. De kvantitativa skill- nader A" och A"' som bestäms är (C) A" = GW9 - GW98 eller II där GW98 och Rwgs är såsom definierats ovan; GW9 är grönkänsligheten hos den grönregistrerande färgalstrande skiktenheten eller -enheterna vid expone- ring genom Wratten 9 filter; och RW9 är rödkänsligheten hos den rödregistrerande färgalstrande skiktenheten eller -enheterna vid expone- ring genom Wratten 9 filter. Även i detta fall är oönskad spektralabsorption hos färgämnena sällan av betydelse och kan ignoreras.

Röd- och grönregistrerande färgalstrande skikten- heter, som innehåller silverbromojodidemulsioner med skivformade korn, såsom beskrivits ovan, uppvisar en skillnad mellan sin känslighet i det blå området av spek- trum och sin känslighet i den del av spektrum för vilken de är spektralt sensibiliserade (dvs en skillnad i blå- känslighet och minusblàkänslighet) av minst 10 ggr (l,O log E), företrädesvis minst 20 ggr (l,3 log E)., I ett exempel nedan är skillnaden mer än 20 ggr (l,35 log E), medan för det jämförbara konventionella fotografi- ska flerfärgselement som saknar gulfiltermaterial denna skillnad är mindre än 10 ggr (0,95 log E). vid jämförelse av de kvantitativa sambanden A.till B och C till D för samma element är resultaten inte identiska ens om de grön- och rödregistrerande färgalstrande skikt- enheterna är identiska (utom för deras spektralsensibili- seringsvàglängder). Skälet härtill är att i de flesta fall kommer den rödregistrerande färgalstrande skikt- enheter eller -enheterna att mottaga ljus, som redan har passerat genom den motsvarande grönregistrerande färgalstrande skiktenheten eller -enheterna. Om emellertid ett andra element framställs, som är identiskt med det 10 15 20 25 30 35 450 794 58 första, utom att de motsvarande grön- och rödregistre- rande färgalstrande skiktenheterna har bytt plats, bör den rödregistrerande färgalstrande skiktenheten eller -enheterna hos det andra elementet uppvisa väsentligen identiska värden för sambanden B och D som de grönregi- strerande färgalstrande skiktenheterna hos det första elementet uppvisar för sambanden A respektive C. Uttryckt mera koncist påverkar enbart valet av spektralsensibili- sering för grönt i motsats till spektralsensibilisering för rött inte nämnvärt de värden som erhålles genom ovanstående kvantitativa jämförelser. Därför är det brukligt att inte skilja grön- och rödkänsligheter i jämförelse med blåkänslighet, utan att allmänt kalla grön- och rödkänsligheterna för minusblàkänsligheter.

Silverbromojodidemulsionerna med skivformade korn med högt sidoförhållande enligt föreliggande uppfinning är fördelaktiga på grund av deras reducerade högvinkel- ljusspridning jämfört med emulsioner med icke skivformade korn och korn med lägre sidoförhàllande. Detta kan visas kvantitatívt. Med hänvisning till fig 5 belägges ett prov av en emulsion 1 i enlighet med föreliggande upp- finning på en transparent (spegelgenomsläpplig) stomme 3 med en silvertäckning av 1,08 g/m2. Fastän det inte är visat är emulsionen och stommen företrädesvis ned~ sänkta i en vätska med ett i huvudsak motsvarande bryt- ningsindex för att minimera Fresnel-reflektioner vid ytorna på stommen och emulsionen. Emulsionsbeläggningen exponeras vinkelrätt mot stomplanet med en ljuskälla 5 med parallella ljusstràlar. Ljus från ljuskällan följer en bana, som anges i den streckade linjen 7, vilken bildar en optisk axel, och träffar emulsionsbeläggningen vid punkten A- Ljus som passerar genom stommen och emul- sionen kan avkännas på ett konstant avstånd från emul- sionen vid en hemisfärisk påvisningsyta 9. Vid en punkt B, som ligger vid skärningen mellan förlängningen av den ursprungliga ljusbanan och pàvisningsytan, påvisas ljus med maximal intensitetsnivà.

Wi Uf! 10 15 20 25 30 35 450 7941 \ 59 En godtyckligt vald punkt C visas i fig S på påvis- ningsytan. Den streckade linjen mellan A och C bildar en vinkel med emulsionsbeläggningen. Genom att för- flytta punkten C på pàvisningsytan är det möjligt att variera Q från 0 till 900- Genom att mäta intensiteten hos det ljus som sprids som en funktion av vinkeln 0, är det möjligt (pà grund av rotationssymmetrin hos ljus som sprids runt den optiska axeln 7) att bestämma den kumulativa ljusfördelningen som en funktion av vinkeln 0.

För en bakgrundsbeskrivning av den kumulativa ljusfördel- ningen hänvisas till DePalma och Gasper, "Determining the Optical Properties of Photografic Emulsions by the Monte Carlo Method", Photographic Science and Engineering, vol 16, nr 3, maj-juni 1971, sid 181-191.

Sedan den kumulativa ljusfördelningen har bestämts som en funktion av vinkeln Q vid värden från 0 till 900 för emulsionen 1 i enlighet med föreliggande uppfinning, upprepas samma procedur, men med en konventionell emulsion med samma genomsnittliga kornvolym belagd med samma silvertäckning pà en annan del av stommen 3. Vid jämfö- relse av den kumulativa ljusfördelningen som en funktion vinkel ® för de båda emulsionerna för värden pà Q upp :in 1o° (och 1 en aei fan upp till so° och högre) är mängden spritt ljus lägre vid emulsionerna i enlighet med föreliggande uppfinning. I fig 5 visas vinkeln 6 som komplementvinkeln till vinkeln 0. Spridningsvinkeln diskuteras här med-hänvisning till vinkeln 6. Emulsioner- na med skivformade korn med högt sidoförhàllande enligt uppfinningen uppvisar sålunda mindre högvinkelspridning.

Eftersom det är högvinkelspridning av ljus som på ett disproportionerligt sätt bidrar till att reducera bild- skärpan, innebär detta att emulsionerna enligt förelig- gande uppfinning med skivformade korn med högt sidoför- hàllande alltid har förmåga att alstra skarpare bilder.

Det här använda uttrycket “samlingsvinkel" avser det värde på vinkel 6 vid vilket hälften av ljuset som träffar påvisningsytan ligger inom ett område mittemot en kon som bildas genom rotation av linjen AC runt polaxeln l0 15' 20 25 30 35 450 794 60 vid vinkeln 6 medan hälften av ljuset som träffar påvis- ningsytan träffar påvisningsytan inom det återstående området.

Utan att vara begränsad till någon särskild teori beträffande de reducerade högvinkelspridningsegenska- perna hos emulsioner med skivformade korn med högt sido- förhållande enligt föreliggande uppfinning, antages det att de stora plana huvudkristallytor som uppvisas av de skivformade kornen med högt sidoförhållande liksom orienteringen av kornen i beläggningen svarar för de observerade förbättringarna i skärpa. Speciellt har man observerat att de skivformade korn som finns i en silver- halogenidemulsionsbeläggning är väsentligen inriktade i linje med den plana stomyta varpå de ligger. Ljus som riktas vinkelrätt mot det fotografiska elementet och träffar emulsionsskiktet tenderar sålunda att träffa de skivformade kornen väsentligen vinkelrätt mot en huvud- kristallyta. De skivformade kornens ringa tjocklek liksom deras orientering vid beläggning medger att emulsions- skikten med skivformade korn med högt sidoförhàllande enligt uppfinningen kan vara betydligt tunnare än kon- ventionella emulsionsbeläggningar, vilket också kan bi- draga till skärpa. Emulsionskikten enligt uppfinningen uppvisar emellertid förbättrad skärpa även när de är belagda med samma tjocklek som konventionella emulsions- skikt.

Vid en särskild föredragen form av uppfinningen uppvisar de skivformade kornen med högt sidoförhållande en minsta medelkorndiameter av åtminstone 1,0 um, före- trädesvis minst 2 um. Både förbättrad känslighet och skärpa kan uppnås när medelkorndiametrarna ökas. Medan maximalt användbara medelkorndiametrar varierar med den kornighet som kan tolereras för en särskild bild- alstringstillämpning, är de maximala medelkorndiametrarna hos emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhål- lande enligt föreliggande uppfinning i samtliga fall mindre än 30 um, företrädesvis mindre än 15 um, och op- timalt högst l0 um. (ah 10 15 20 25 30 35 450 794' t 61 Förutom att alstra de ovan antydda skärpefördelarna vid de angivna medeldiametrarna skall det också noteras att emulsionerna med skivformade korn med högt sidoför- hållande undviker ett antal nackdelar, som föreligger vid konventionella emulsioner med dessa stora medelkorn- diametrar. För det första är det svårt att framställa konventionella emulsioner utan skivformade korn med medelkorndiametrar över 2 um. För det andra pekar Farnell i "The Relationship Between Speed and Grain Size", The Journal of Photographic Science, 17, 1969, sid 116-125, pà reducerade känslighetsprestanda vid medelkorndiametrar över 0,8 um. Vid användning av konventionella emulsioner med höga medelkorndiametrar föreligger vidare en mycket större volym silver i varje korn jämfört med skivformade korn av jämförbar diameter. Såvida inte konventionella emulsioner belägges vid högre silvertäckningsgrader, vilket naturligtvis är en stor praktisk nackdel, är sä- lunda den kornighet som àstadkommes av de konventionella emulsionerna med stor medelkorndiameter högre än med emulsionerna enligt uppfinningen med samma medelkorndia- meter. Om vidare konventionella emulsioner med stor korn- diameter används, med eller utan ökad silvertäckningsgrad, erfordras tjockare beläggningar för att hysa den motsva- rande större tjockleken hos kornen med större diameter.

Tjockleken pà skivformade korn kan emellertid förbli mycket låg t o m fastän diametrarna överstiger de ovan angivna nivåerna för att erhålla skärpefördelar. De skärpefördelar som àstadkommes genom skivformade korn slutligen är delvis en distinkt funktion av kornens form till skillnad från enbart deras medeldiametrar och de har därför förmåga att ge skärpefördelar jämfört med konventionella icke skivformade korn.

Fastän det är möjligt att erhålla reducerad högvin- kelspridning med enkelskiktsbeläggningar av emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande enligt föreliggande uppfinning, följer det inte därav att reducerad högvinkelspridning nödvändigtvis erhålles vid 10 15 20 25 30 35 450 794 62 flerfärgsbeläggningar. Vid vissa flerfärgsbeläggningsar- rangemang kan ökad skärpa uppnås med emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhållande enligt upp- finningen men vid andra flerfärgsbeläggningsarrangemang kan emulsionerna med skivformade korn med högt sidoför- hållande enligt uppfinningen faktiskt försämra skärpan hos underliggande emulsionsskikt.

Med hänvisning till de tidigare diskuterade Skikt- ordningsarrangemang I kan man se att det bláregistrerande emulsionsskíktet ligger närmast källan för exponerings- strålning, medan det underliggande grönregistrerande emulsionsskiktet är en emulsion med skivformade korn enligt uppfinningen. Det grönregistrerande emulsions- skiktet i sin tur ligger ovanpå det rödregistrerande emulsionsskiktet. Om det blåregistrerande emulsíonsskik- tet innehåller korn med en medeldiameter i området 0,2-0,6 um, såsom är typiskt för många emulsioner med ej skivformade korn, uppvisar den maximal spridning av ljus som passerar genom för att nå de grön- och rödregi- strerande emulsionsskikten. Om ljus redan har spritts innan det når emulsionen med skivformade korn med högt sidoförhállande som bildar det grönregistrerande emul- sionsskiktet, kan de skivformade kornen olyckligtvis sprida ljuset som passerar genom det rödregistrerande emulsionsskiktet i en ändå större utsträckning än en konventionell emulsion. Detta särskilda val av emulsioner och skiktarrangemang resulterar sålunda i att skärpan hos det rödregistrerande emulsionsskiktet försämras betydligt i,en större omfattning än vad som skulle vara fallet om inga emulsioner enligt uppfinningen förefanns i skiktordningsarrangemanget.

För att i full utsträckning realisera skärpeförde- larna i ett emulsionsskikt, som ligger under ett silver- bromojodidemulsionsskikt med skivformade korn med högt sidoförhållande i enlighet med föreliggande uppfinning, föredrages det att emulsionsskiktet med skivformade korn är anordnat för mottagning av ljus, som är fritt O) uš 10 15 20 25 30 35 450 794 i 63 från nämnvärd spridning (företrädesvis anordnat att mot- taga väsentligen riktat ljus). Uttryckt pà ett annat sätt erhålles skärpeförbättringar i emulsionsskikt, som ligger under emulsionsskikt med skivformade korn, bäst endast när emulsionsskiktet med skivformade korn självt inte ligger under ett grumligt skikt. Om exempelvis ett grönregistrerande emulsionsskikt med skivformade korn med högt sidoförhållande ligger över ett rödregistrerande emulsionsskikt och ligger under ett Lippmann-emulsions- skikt och/eller ett blâregistrerande emulsionsskikt med skivformade korn med högt sidoförhàllande enligt upp- finningen, kommer skärpan hos det rödregistrerande emul- sionsskiktet att förbättras genom närvaron av det ovan- pàliggande emulsionsskiktet eller -skikten med skivfor- made korn. Uttryckt i kvantitativa termer gäller att om samlingsvinkeln hos skiktet eller -skikten som ligger över det grönregistrerande emulsionsskiktet med skiv- formade korn med högt sidoförhàllande, är mindre än ca 100 kan en förbättring i skärpa hos det rödregistrerande emulsionsskiktet erhållas. Det är naturligtvis oväsent- ligt huruvida det rödregistrerande emulsionsskiktet självt är ett emulsionsskikt med skivformade korn med högt sidoförhållande i enlighet med uppfinningen vad gäller inverkan av de ovanpáliggande skikten på dess skärpa.

Vid ett fotografiskt flerfärgselement, som inne- håller ovanpå varandra anordnade färgalstrande enheter, föredrages det att åtminstone det emulsionsskikt som ligger närmast källan för exponeringsstràlning, är en emulsion med skivformade korn med högt sidoförhàllande för att man skall erhålla skärpefördelarna. Vid en spe- ciellt föredragen form är varje emulsionsskikt, som ligger närmre källan för exponeringsstrálning än ett annat bildregistrerande emulsionsskikt, ett emulsions- skikt med skivformade korn med högt sidoförhàllande.

De ovan beskrivna Skiktordningsarrangemangen II, III, IV, V, VI och VII, är belysande för fotografiska fler- färgselementsskiktsarrangemang, som har förmåga att lO 15 20 25 450 794 64 åstadkomma betydande ökning i skärpa hos underliggande emulsionsskikt.

Fastän det fördelaktiga bidraget hos silverbromo- jodidemulsioner med skivformade korn med högt sidoför- hållande till bildskärpan i fotografiska flerfärgselement har beskrivits speciellt med hänvisning till fotografiska flerfärgselement, kan skärpefördelar också erhållas i _ « fotografiska flerskiktade svartvita element, som är avsedda att alstra silverbilder. Det är bruklig praxis att uppdela emulsflmmm, som alstrar svartvita bilder, i snabbare och långsammare skikt. Genom att utnyttja emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhållande enligt uppfinningen i skikt närmast källan för expone- ringsstrålning, förbättras skärpan hos underliggande emulsionsskikt.

H9 Ytterligare patentansökningar, som inlämnats sam- tidigt med föreliggande ansökan, beskriver mera i detalj ovanstående saker. Dessa patentansökningar baseras på de amerikanska patentansökningarna nr 320 898, 320 899, 320 904, 320 907, 320 908, 320 909, 320 9l0, 320 911, 320 912 och 320 920.

Uppfinningen belyses ytterligare genom följande specifika exempel: I vart och ett av exemplen omrördes innehållet i reaktionskärlet kraftigt under hela införingen av silver- och halogenidsalt. Uttrycket "procent" avser viktprocent, såvida ej annat anges. Termen "M" står för molar koncen- tration, sàvida ej annat anges. Alla lösningar är vatten- lösningar, såvida ej annat anges. (Ål 31 10 15 20 25 30 35 450 7945 \ 65 EXEMPEL 1 Till 4,55 liter av en 2,4 % ftalaterad (se de ameri- kanska patenten 2 614 928 och 2 614 929) gelatinlösning vid 71%, pa 5,8, justeraa :in ett par av 1,3 med kali- umbromid, sattes under omröring och med dubbelstråle en 1,40 M lösning av kaliumbromid, som även var 0,088 M med avseende på kaliumjodid, samt en 1,46 M av silver- nitrat under en tidsperiod av 27 min under det att pBr hölls vid 1,3. Omkring 4,6 moler silvernitrat förbrukades.

Emulsionen kyldes till 50°C och hölls under 15 min i närvaro av 8,9 g natriumtiocyanat per mol Aq. Emulsionen koagulationstvättades sedan enligt metoden i det ameri- kanska patentet 2 614 928. Vid vart och ett av proven under denna och efterföljande rubriker omrördes reak- tionskärlets innehåll kraftigt under hela införingen av silver- och halogenidsalt.

Ett mikrofotografi av emulsionen framställdes och visas i fig l. Medeldiametern och hos de skivformade kornen var 1,25 um och deras medeltjocklek 0,07 um. Det genomsnittliga sidoförhållandet hos de skívformade kornen var l8:l. De skivformade kornen svarade för 72 % av den totala projicerade arean hos silverhalogenidkornen.

Silverhalogenidkornen som utfällts bestod av silverbromo- joaid (e mois joaia).

EXEMPEL 2 Till 22 liter av en 2,27 % ftalaterad gelatinlösning vid 70°C innehållande 0,060 M natriumbromid sattes under omröring och genom dubbelstràle med likadana konstanta flödeshastigheter en 0,97 M natriumbromidlösning, som även var 0,027 M med avseende på kaliumjodid, och en 1,0 M silvernitratlösning under en tidsperiod av 30 s under det att pBr hölls vid 1,2 (en förbrukning av 1,6 % av totalt använt silvernitrat). Dubbelstràletillsätt- ningen fortsattes under ytterligare 5,5 min, varvid man upprätthöll ett pBr av 1,2 och vid en hastighet som för- brukade 4,5 % av det totala silvernitrat som användes.

Tillsättningen avbröts och därefter tillsattes en 3,88 M 10 l5 20 25 30 35 450 794 66 natriumbromidlösning, som även var 0,12 M med avseende pà natriumjodid, och en 4,0 M silvernitratlösning samti- digt under en tidsperiod av 9,5 min, varvid pBr hölls vid 1,2 vid en accelererad flödeshastighet (4,8X från start till slut, dvs 4,8 ggr snabbare vid slutet än vid starten) med förbrukning av 90,8 % av det totalt använda silvret. En 0,40 M sílvernitratlösning tillsattes sedan tills ett pBr 3,4 uppnàddes (med förbrukning av ca 3 % av det totalt använda silvernitratet). Totalt användes ca 37 moler silvernitrat.

Emulsionen koagulationstvättades på motsvarande sätt som i exempel l.

Elektromikroskopfotografier visade att denna emul- sion utgjordes av skivformade silverbromojodidkorn (3 mol% jodid) med en medelkorndiameter av 0,94 um och en medeltjocklek av ca 0,07 um. De skivformade silver- bromojodidkornen uppvisade ett genomsnittligt sidoför- hållande av l3:l och svarade för 73 % av den totala projicerade arean. Pig 2 är ett mikrofotografi av ett prov av emulsionen som framställts enligt detta exempel.

EXEMPEL FÖR ATT BELYSA KÄNSLIGHET/KORNIGHETSSAMBAND ' En serie silverbromojodidemulsioner med varierande sidoförhállande framställdes, såsom beskrivs nedan. De fysikaliska beskrivningarna av emulsionerna ges i tabell l efter framställningen av emulsion nr 7.

A. EMULSIONSFRAMSTÄLLNING OCH SENSIBILISERING EMULSION l (EXEMPEL) Till 5,5 liter av en 1,5 % gelatin-, 0,17 M kalium- bromidlösning vid 80°C sattes under omröring och genom dubbelstråle 2,2 M kaliumbromid- och 2,0 M silvernitrat- lösningar under en tidsperiod av 2 min, varvid pBr hölls vid 0,8 (med förbrukning av 0,56 % av totalt använt silver- nitrat). Bromidlösningen stoppades och tillsättningen av silvernitratlösningen fortsattes under 3 min (med förbrukning av 5,52 % av det totala använda silvernitratet).

Bromid- och silvernitratlösningarna kördes sedan sam- tidigt, varvid pBr hölls vid 1,0, i ett accelererat flöde W 10 15 20 25 30 35 450 794ö 3 67 (2,2X från start till slut) under l3 min (med förbrukning av 34,8 % av totalt använt sílvernitrat). Bromidlösningen stoppades och silvernitratlösningen tillfördes under 1,7 min (med förbrukning av 6,44 % av totalt använt sil- vernitrat). En 1,8 M kaliumbromidlösning, som även var 0,24 M med avseende pà kaliumjodid, tillsattes med silver- nitratlösningen under 15,5 min genom dubbelstråle i ett accelererat flöde (l,6X från start till slut), med för- brukning av 45,9 % av totalt använt silver, varvid pBr hölls vid 1,6. Båda lösningarna stoppades och en 5 min uppslutning med användning av 1,5 g natriumtiocyanat per mol Ag utfördes. En 0,18 M kaliumjodidlösning och silvernitratlösningen dubbelstràletillfördes vid lika flödeshastigheter tills ett pBr av 2,9 nåddes (med för- brukning av 6,8 % av totalt använt silvernitrat). Totalt användes ca ll moler silvernitrat. Emulsionen kyldes till 30°C och tvättades genom koagulationsmetoden en- ligt det amerikanska patentet 2 614 929. Till emulsionen sattes vid 40oC 464 mg per mol Ag av grönspektralsen- sibiliseringsmedlet anhydro-5-kloro-9-etyl-5'-fenyl-3'- -(3-sulfobutyl)-3-(3-sulfopropyl)-oxakarbocyaninhydroxid, natriumsalt, och pAg justerades till 8,4 efter en håll- period av 20 min. Till emulsionen sattes 3,5 mg natrium- tiosulfatpentahydrat per mol Ag och 1,5 mg kaliumtetra- kloroaurat per mol Ag. pAg justerades till 8,1 och emul- sionen upphettades sedan under 5 min vid 65°C.

EMULSION 2 (EXEMPEL) Till 5,5 liter av en 1,5 % gelatin-, 0,17 M kalium- bromidlösning vid 80°C, pH 5,9, sattes under omröring och med dubbelstråle 2,l M kaliumbromid- och 2,0 M silver- nitratlösningar under en tidsperiod av 2 min, varvid man höll ett pBr av 0,8 (med förbrukning av 0,53 % av totalt använt silvernitrat). Bromidlösningstillförseln avbröts och silvernitratlösningstillförseln fortsattes under 4,6 min med en hastighet som förbrukade 8,6 % av totalt använt silvernitrat. Bromid- och silvernitrat- lösningarna tillfördes sedan samtidigt under 13,3 min, 10 15 20 25 30 35 450 794 68 varvid upprätthölls ett pBr av 1,2 i ett accelererat flöde (2,5X från start till slut) med förbrukning av 43,6 % av totalt använt silvernitrat. Bromidlösningstill- förseln avbröts och silvernitratlösningstillförseln fort- sattes under 1 min (med förbrukning av 4,7 % av totalt använt silvernitrat). d! En 2,0 M kaliumbromidlösning, som även var 0,30 M med avseende på kaliumjodid, tillfördes med dubbelstràle med silvernitratlösningen under l3,3 min i ett accele- rerat flöde (1,5X från start till slut), varvid upprätt- hölls ett pBr av 1,7 och med en förbrukning av 35,9 % av totalt använt silvernitrat. Till emulsionen sattes 1,5 g natriumtiocyanat per mol Ag och emulsionen fick stà under 25 min. En 0,35 M kaliumjodidlösning och silver- nitratlösningen dubbelstråletillfördes vid en konstant, lika stor flödeshastighet under ca 5 min tills ett pBr av 3,0 nåddes (förbrukning ca 6,6 % av totalt använt silvernitrat). Den totala silvernitratförbrukningen var ca ll moler. En lösning av 350 g ftalaterat gelatin i 1,2 liter vatten tillsattes sedan, emulsionen kyldes till 30°C och tvättades genom koagulationsmetoden för emulsion l. Emulsionen sensibiliserades sedan optimalt 1' spektralt och kemiskt pà ett sätt motsvarande det som beskrivits för emulsion l.

EMULSION 3 (EXBMPEL2 Till 30,0 liter av en 0,8 % gelatin1 0,10 M kalium- bromidlösning vid 75°C sattes under omröring och med dubbelstràle 1,2 M kaliumbromíd- och 1,2 M silvernitrat- lösning under en tidsperiod av 5 min, varvid man höll ett pBr av 1,0 (förbrukning 2,1 % av totalt använt sil- vernitrat). En 5,0 liter lösning innehållande 17,6 % ftalaterat gelatin tillsattes sedan och emulsionen fick 1A stå under 1 min. Silvernitratlösningen tillfördes sedan till emulsionen tills ett pBr av 1,35 uppnàddes, med en förbrukning av 5,24 % av totalt använt silvernitrat. 0,14 M med avseende på kaliumjodid, dubbelstràletillfördes med . u En 1,06 M kaliumbromidlösning, som även var 10 15 20 25 30 35 450 7945' \ 69 silvernitratlösningen i ett accelererat flöde (ZX fràn start till slut) med förbrukning av 92,7 % av totalt använt silvernitrat, varvid ett pBr av 1,35 upprätthölls.

Totalt användes ca 20 moler silvernitrat. Emulsionen kymes till 3s°c, koaguiationstvättaaes och sensibili- serades optimalt spektralt och kemiskt pá ett sätt mot- svarande det som beskrivits för emulsion l.

EMULSION 4 QEXEMPELI Till 4,5 liter av en 1,5 % gelatin-,0,l7 M kalium- bromidlösning vid 55°C, pH 5,6, sattes under omröring och med dubbelstràle 1,8 M kaliumbromid- och 2,0 M silvernitratlösningar vid konstant, lika stor hastighet under en tidsperiod av l min vid ett pBr av 0,8 (med förbrukning av 0,7 % av totalt använt silvernitrat).

Bromid-, silver- och en 0,26 M kaliumjodidlösning kördes sedan samtidigt vid en lika stort konstant hastighet under 7 min vid ett pBr av 0,8 och med en förbrukning av 4,8 % av totalt använt silvernitrat. Trippelkörningen fortsattes sedan under en ytterligare tidsperiod av 37 min, varvid pBr hölls vid 0,8, i ett accelererat flöde (4X från start till slut) med en förbrukning av 94,5 % av totalt använt silvernitrat. Totalt användes ca 5 moler silvernitrat. Emulsionen kyldes till 35°C, 1,0 liter vatten innehållande 200 g ftalaterat gelatin tillsattes, och emulsionen koagulationstvättades. Emulsionen sensi- biliserades sedan optimalt spektralt och kemiskt på ett sätt motsvarande det som beskrivits för emulsion l.

EMULSION S (KONTROLL) Denna emulsion utfälldes pà det sätt som beskrivs i det amerikanska patentet 4 184 877.

Till en 5 % lösning av gelatin i 17,5 liter vatten vid 65°C sattes under omröring och genom dubbelstràle 4,7 M ammoniumjodid- och 4,7 M silvernitratlösningar vid en konstant, lika stor flödeshastighet under en tidsperiod av 3 min, varvid pI hölls vid 2,1 (med en förbrukning av ca 22 % av det silver som används vid ympkornsbered- ningen). Flödet av de båda lösningarna justerades sedan till en hastighet, som förbrukade ca 78 % av det totala 10 15 20 25 30 35 450 794 70 silvernitrat som användes vid ympkornberedningen under en tidsperiod av 15 min. Körningen av ammoniumjodidlös- ningen avbröts sedan och tillsättningen av silvernitrat- lösningen fortsattes till ett pI av 5,0. Totalt användes ca 56 moler silvernitrat vid beredningen av ympkorns- emulsionen. Emulsionen kyldes till 30°C och användes som en ympkornsemulsion för vidare utfällning, såsom beskrivs i det följande. Medeldiametern hos ympkornen var 0,24 um. 15,0 liter av en 5 % gelatinlösning, som innehöll 4,1 moler av den ovan framställda AgI-emulsionen, upp- hettades till 65°C. En 4,7 M ammoniumbromidlösning och en 4,7 M silvernitratlösning tillsattes med dubbelstràle vid en lika gtor, konstant flödeshastighet under en tidsperiod av 7,1 min, varvid man upprätthöll ett pBr av 4,7 (med en förbrukning av 40,2 % av det totala silver- nitrat som används vid utfällningen av ympkornen). Till- sättning av ammoniumbromidlösningen enbart fortsattes sedan tills ett pBr av ca 0,9 uppnàddes, varvid tillsätt- ningen avbröts. 2,7 liter av en lösning av 11,7 M ammo- niumhydroxid tillsattes sedan, och emulsionen fick stå under 10 min. pH justerades till 5,0 med svavelsyra och dubbelstráletillförseln av ammoniumbromid- och silverni- tratlösningen återupptogs under 14 min under bibehållande av ett pBr av ca 0,9 och med en hastighet, som förbrukade 56,8 % av det totalt förbrukade silvernitratet. pBr justerdes sedan till 3,3 och emulsionen kyldes till 30°C.

Totalt användes ca 87 moler silvernitrat. 900 g ftalate- rat gelatin tillsattes och emulsionen koagulationstvät- tades.

Emulsionens pAg justerades till 8,8 och till emul- sionen sattes 4,2 mg natriumtiosulfatpentahydrat per mol Ag och 0,6 mg kaliumtetrakloroaurat per mol Ag.

Emulsionen värmebehandlades sedan 16 min vid BOOC, kyl- des till 40°C, man tillsatte 387 mg per mol Ag av grön- spektralsensibiliseringsmedlet anhydro-5-kloro-9-etyl-5'- -fenyl-3'-(3-sulfobutyl)-3-(3-sulfopropyl)oxakarbocyanin- hydroxid, natriumsalt, och emulsionen fick sta under X5 1,4, 10 15 20 25 30 35 450 7940 i 71 10 min. Den kemiska och spektrala sensibiliseringen var optimal för de använda sensibiliseringsmedlen.

EMULSION 6 (KONTROLL) Denna emulsion är av den typ som beskrivs i det amerikanska patentet 3 320 069. Till 42,0 liter av en 0,050 M kaliumbromid-, 0,012 M kaliumjodid- och 0,051 M kaliumtiocyanatlösning vid 68°C, som innehöll 1,25 % ftalaterat gelatin, sattes medelst dubbelstrále under omröring vid lika flödeshastigheter en 1,32 M kalium- bromidlösning, som även var 0,11 M med avseende på kalium- jodid, och en 1,43 M silvernitratlösning under en tids- period av ca 40 min. Utfällningen förbrukade 21 moler silvernitrat. Emulsionen kyldes sedan till 35°C och koa- gulationstvättades genom metoden enligt det amerikanska patentet 2 614 928. I Emulsionens pAg justerades till 8,1 och till emul- sionen sattes 5,0 mg natriumtiosulfatpentahydrat per mol Ag och 2,0 mg kaliumtetrakloroaurat per mol Ag. Emul- sionen värmebehandlades sedan vid 65oC, kyldes till 40°C och man tillsatte 464 mg per mol Ag av grönspektral- sensibiliseringsmedlet anhydro-5-kloro-9-etyl-5'-feny1- -3'-(3-su1fobuty1)-3-(3-sulfopropyl)oxakarbocyaninhydroxid, natriumsalt, och emulsionen fick stà under 10 min. Den kemiska och spektrala sensibiliseringen var optimal för de använda sensibiliseringsmedlen.

EMULSION 7 (KONTROLL) Denna emulsion är av den typ som beskrivs i det amerikanska patentet 3 320 069.

Till 42,0 liter av 0,050 M kaliumbromid-, 0,012 M kanumjoaid- och o,øs1 M xaliumtiocyanatlösning vid sa°c innehållande 1,25 % ftalaterat gelatin sattes medelst dubbelstrále under omröring vid lika flödeshastigheter en 1,37 M kaliumbromidlösning, som var 0,053 M med avse- ende på kaliumjodid, och en 1,43 M silvernitratlösning under en tidsperiod av ca 40 min. Utfällningen förbru- kade 21 moler silvernitrat. Emulsionen kyldes sedan till 35oC och koagulatíonstvättades på samma sätt som emul- sion 6. 10 15 20 25 30 35 450 794 72 Emulsionens pAg justerades till 8,8 och till emul-' sionen sattes 10 mg natriumtiosulfatpentahydrat per mol Ag och 2,0 mg kaliumtetrakloroaurat per mol Ag. Emul- sionen värmebehandlades sedan vid SSOC, kyldes till 40°C, man tillsatte 387 mg per mol Ag av grönspektralsensibi- liseringsmedlet anhydro-5-kloro-9-etyl-5'-fenyl-3'-(3- -sulfobutyl)-3-(3-sulfopropyl)-oxakarbocyaninhydroxid, * natriumsalt, och emulsionen fick stå under 10 min. Den än kemiska och spektrala sensibiliseringen var optimal för de använda sensibiliseringsmedlen.

TABELL I FYSIKALISK BESKRIVNING AV EMULSION l-7 Skivformade korn Emul- Jodidhalt _ Dia- Tjock- Genomsnitt- \ av sion meter lek ligt sidoför- projice- flr (M\I) (pm) (pm) hållande rad area Exempel l 6 :3 .s o, 14 27 = i >so Exempel 2 1,2 23,8 0,14 27:l 75 Exempel 3 12,0 2,8 0,15 l9;l >90 Exempel 4 12,3 1,8 0,12 l5=l >50 Kontroll 5 4,7 1,4 0,42 3,3:l -- Kontroll 6 10 l,l 110,40 2,8:l* -- Kontroll 7 5 1,0 20,40 2,5:l* -- * Det amerikanska patentet 3 320 069 anger inte sidof förhållanden. Sidoförhällandena bestämdes genom att upprepa de tidigare exemplen och mäta kornen.

Emnlsionerna l-4 var emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande inom de föredragna de- finierade gränserna enligt föreliggande ansökan i det att deras tjocklek var mindre än 0,3 um. Fastän nâgra skivformade korn med en diameter av mindre än 0,6 um inkluderades vid beräkning av de skivformade l kornens medeldiametrar och procentuella projicerade area vid dessa och efterföljande emulsionsexempel, utom där denna nteslutning speciellt anges, fanns 10 15 20 25 30 35 450 794' \ 73 det otillräckligt med korn med liten diameter för att nämnvärt ändra de rapporterade värdena. För att erhålla ett representativt genomsnittligt sidoför- hållande för kornen hos kontrollemulsionerna jämfördes medelkorndiametern med medelkorntjockleken. Fastän den inte uppmättes, uppskattades den projicerade area som kunde hänföras till de få skivformade korn, som uppfyllde kraven på en tjocklek av mindre än 0,3 um och en diameter minst 0,6 um, i samtliga fall genom visuell inspektion. Denna projicerade area svarade för en mycket liten andel av ens någon av den totala projicerade arean hos kontrollemulsionernas totala kornpopulation.

B. KÄNSLIGHET/KORNIGHET HOS FOTOGRAFISKA ENKELSKIKTS- MATERIAL MED INFÖRLIVAO KOPPLARE De kemiskt och spektralt sensibiliserade emulsioner- na (emulsionerna l-7) belades separat i ett enkelskikts magenta arrangemang pà en cellulosatriacetatfilmstomme.

Varje belagt element innefattade en silverhalogenidemul- sion med 1,07 g silver/m2, gelatin i en mängd av 2,14 g/m2, en lösningsmedelsdispersion av den magentabildalstrande kopplaren l-(2,4-dimetyl-6-klorofenyl)-3-[a-(3-n-penta- decylfenoxi)-butyr-amido]-5-pyrazolon i en mängd av 0,75 g kopplare/m2, antifläckmedlet 5-sek-oktadecyl-hydro- kinon-2-sulfonat, kaliumsalt, i en mängd av 3,2 g/mol Ag, samt antislöjmedlet 4-hydroxí-6-metyl-1,3,3a,7-tetra- azainden i en mängd av 3,6 g/mol Ag. Ett täckskikt, som innefattade gelatin i en mängd av 0,88 g/m2 och härdaren bis(vinylsulfonylmetyl)eter i en halt av 1,75 % baserat på samtliga skikts totala gelatinvikt, anbringades.

De erhållna fotografiska elementen exponerades under 1/100 s genom en 0-3,0 densitets stegkíl plus ett Wratten nr 9 filter och 1,26 densitets gràfilter med en 600 W, 3ooo°1< volframljuskäna. Framkallningsbenanaling utfördes vid 37,7°C i ett färgförfarande av den typ som beskrivs i British Journal of Photography Annual, 1979, sid 204- 206. Framkallningstiderna varierades för att skapa 10 15 20 25 30 35 450 794 74 slöjtätheter av ca 0,10. Den relativa grönkänsligheten och kornighetens kvadratiska medelvärde (rms) bestämdes för vart och ett av de fotografiska elementen (kornig- hetens kvadratiska medelvärde bestäms genom den metod som beskrivs H.C. Schmitt, Jr och J.H. Altman, Applied Optics, 9, sid 871-874, april 1970).

Sambandet känslighet-kornighet för dessa belägg- “ ningar visas som en avsättning av log grönkänslighet mot kornigheten (rms) Xl0 i fig 3. Det framgår klart av fig 3 att optimalt kemiskt och spektralt sensibili- serade silverbromojodidemulsioner med högt sidoförhállan- de uppvisar ett mycket bättre samband känslighet-kornighet än vad silverbromojodidemulsionerna 5, 6 och 7 med lågt k» csidoförhàllande gör.

Det skall påpekas att användningen av ett enkel- skiktsarrangemang, där alla silverhalogenidemulsionerna är belagda med lika stor silvertäckning och med ett gemensamt silver/kopplareförhàllande, är det bästa arrange- manget för att belysa känslighets-kornighetssambandet för en silverhalogenidemulsion utan att man inför kompli- cerande interaktioner.

C. KÄNSLIGHET/KORNIGHETSFÖRBÄTTRING I ETT FLERSKIKTAT FOTOGRAPISKT ELEMENT MED INFÖRLIVAD KOPPLARE Ett fotografiskt flerfärgselement med införlivad kopplare framställdes genom att belägga följande skikt på en cellulosatriacetatfilmstomme i angiven ordning: Skikt l Långsamt cyanskikt, som inbegriper rödsensi- biiiseraae snverbmmojodidkorn, genuin, cyanbildsalstrande kopplare, färgad kopplare, och DIR-kopplare.

Skikt 2 Snabbt cyanskikt, som inbegriper snabbare röd- sensibiliserade silverbromojodidkorn, gelatin, ry; cyanbildsalstrande kopplare, färgade kopplare och DIRkopplare.

Skikt 3 Mellanskikt, som inbegriper gelatin och anti- “ fläckmedlet 2,5-di-sek-dodecylhydrokinon.

Skikt 4 Långsamt magentaskikt, som inbegriper grönsen- sibiliserade silverbromojodidkorn (l,48 g sil- 10 15 20 25 30 35 Skikt 5 Skikt 6 Skikt 7 Skikt 8 skikuge 450 794' S 75 ver/m2), gelatin (l,2l g/m2), magentakopplaren _ 1-(2,4,6-triklorofenyl)-3-[3-(2,4-diamylfenox- oxiacetamido)-bensamido]-5-pyrazolon (0,88 g/m2), den färgade kopplaren l-(2,4,6-trik1orofenyl)-3- -Ia-(3-tert-buty1-4-hydroxifenoxi)tetradekan~ amido-2-kloroanilino]-4-(3,4-dimetoxi)-fenylazo- -5-pyrazolon (0,l0 g/m2), och DIR-kopplaren l-{4-[a-(2,4-di-tert-amylfenoxi)butyramido]fenyl}- -3-pyrrolidono-4-(1-fenyl-5-tetrazolyltio)-5- -pyrazoløn (o,oz q/m2) och antifläckmealet s-sex- -oktadecylhydrokinon-2-sulfonat, kaliumsalt (om q/mz).

Snabbt magentaskikt, som inbegriper snabbare grönsensibiliserade silverbromojodidkorn (l,23 g Ag/m2), gelatin (0,88 g/m2), magentakopp- laren 1-(2,4,6-triklorofenyl)-3-[3-(2,4-diamyl- fenoxiacetamido)bensamido]-5-pyrazolon (0,l2 g/m2), den färgade kopplaren l-(2,4,6-triklorofenyl)- -3-[a-(3~tert-buty1-4-hydroxifenoxi)tetradekan- amido-2-kloroanilino]-4-(3,4-dimetoxi)fenylazo- -5-pyrazolon (0,03 g/m2), och antifläckmedlet 5-sek-oktadecylhydrokinon-2~sulfonat, kaliumsalt (o,os g/m2).

Mellanskikt, som inbegriper gelatin och anti- fläckmedlet 2,5-di-sek-dodecylhydrokinon.

Gulfilterskikt, som inbegriper gult kolloidalt silver och gelatin.

Långsamt gulskikt, som inbegriper blåsensibili- serade silverbromojodidkorn, gelatin, en gulfärg- ämnesalstrande kopplare och antifläckmedlet 5-sek-oktadecylhydrokinon-2-sulfonat, kaliumsalt.

Snabbt gulskíkt, som inbegriper snabbare blàsen- sibilíserade sílverbromojodidkorn, gelatin, en gulfärgämnesalstrande kopplare och antifläck- medlet 5-sek-oktadecylhydrokinon~2-sulfonat, kaliumsalt. 10 15 20 25 30 35 450 794 76 _ Skikt 10 UV-absorptionsskikt, som inbegriper ett UV-absorp- tionsmedel 3- (di-n-hexylamino) allylidenmalono- nitril och gelatin.

Skikt ll Skyddande täckskikt, som inbegriper gelatin och bis(vinylsulfonylmetyl)eter.

Silverhalogenidemulsionerna i varje färgbildsalstran- de skikt hos denna beläggning innehöll polydispersa korn med lågt sidoförhâllande av den typ som beskrivs 1 den amerikanska patentskriften 32320 069. Emulsionerna var alla optimalt sensibiliserade med svavel och guld i när- varo av tiocyanat och var spektralt sensibiliserade för de tillämpliga områdena av det synliga spektrum. Den emulsion som används i det snabba magentaskiktet var en polydispers (0,5-1,5 um), lågt sidoförhållande upp- visande(=3:Û silverbromojodid (12 M% jodid) emulsion, som framställts på motsvarande sätt som den ovan beskriv- na emulsion nr 6.

Ett andra fotografiskt flerfärgsbildalstrande element framställdes på samma sätt, utom att det snabba magenta- skiktet utnyttjade en silverbromojodidemulsion (8,4 M% jodid) med skivformade korn i stället för den ovan be- skrivna emulsionen med lågt sidoförhàllande. Emulsionen hade en medeldiameter hos de skivformade kornen av ca 2,5 um, en tjocklek hos de skivformade kornen av mindre än eller lika med 0,12 um, och ett genomsnittligt sido- förhållande hos de Skivformade kornen av mer än 20:l, och de skivformade kornens projicerade area var större än 75 %, mätt såsom beskrivits ovan. Emulsionerna med högt sidoförhàllande och lågt sidoförhàllande sensibili- serades bàda optimalt kemiskt och spektralt.

Båda fotografiska elementen exponerades under l/50 s genom en flerfärgad O-3,0 densitetsstegkil (plus 0,60 neutral densitet) med en 600 W SSOOOK volframljuskälla.

Framkallningsbehandling utfördes under 3-l/4 min i en färgframkallare av den typ som beskrivs i British Journal of Photography Annual, 1979, sid 204-206. SenSit0mEtriSka resultat ges i tabell II.

'U 10 15 20 25 30 35 450 794' l 77 TABELL II Jämförelse mellan emulsioner med skivformade (högt sido- förhàllande) och tredimensionella (lågt sidoförhàllande) korn i flerskiktade, flerfärgsbildalstrande element Snabbt Rött Grönt Blått magenta- Log Log Kornighet Log skikt Känslighet Känslighet (rms) Känslighet Kontroll 225 220 0,011 240 Exempel 225 240 0.012 240 2 Mätt vid en densitet av 0,25 över slöja; 48 um öppning.

Resultaten i tabell II visar att de skivformade kornen enligt föreliggande uppfinning alstrade en bety- dande ökning i grönkänslighet med mycket liten ökning i kornighet.

D. KÄNSLIGHET/KORNIGHET HOS FOTOGRAFISKA SVARTVITA MATERIAL För att belysa känslighet/kornighetsfördelen hos fotografiska svartvitmaterial belades fem av de ovan beskrivna kemiskt och spektralt sensibiliserade emul- sionerna, emulsion l, 4, 5, 6 och 7, på en poly(ety1en- tereftalat)-filmstomme. Varje belagt element innefattade en silverhaloqenidemulsion (3,2l g silver/m2) och gelatin (4,16 g/m2) vartill nade satts antislöjmealet 4-hyarøxi- -6-metyl-l,3,3a-7-tetraazainden (3,6 9/mol silver). Ett täckskikt, som innefattade gelatin (0,88 g/m2) och härda- ren bis(vinylsulfonylmetyl)eter (l,75 %) baserat pà den totala gelatinvikten anbringades.

De erhållna fotografiska elementen exponerades under l/100 s genom en O-3,0 densitetsstegkilplus ett Wratten nr 9 filter och ett 1,26 densitets gråfilter med en 600 W, 3000°K volframljuskälla. De exponerade elementen framkallades sedan i en N-metyl-p-aminofenolsulfat-hydro- kinonframkallare (Kodak DK-50) vid 20°C, varvid emulsio- nerna med làgt sidoförhàllande framkallades under S min medan emulsionerna med högt sidoförhállande framkallades under 3,5 min för att uppnå motsvarande kurvform för 10 15 20 25 30 35 450 794 78 jämförelse (orden "Kodak" och "Wratten" är varumärken).

De resulterande känslighets- och kornighetsmätningarna visas som en avsättning av log grönkänslighet mot kornig- het (rms) gånger 10 i fig 4. Sambanden känslighet-kornighet e hos kontrollemulsionerna 5, 6 och 7 var klart sämre än de hos emulsionerna l och 4 enligt uppfinningen.

EXEMPEL, SOM HÄNFÖR SIG TILL EMULSIONER MED SKIVFORMADEN “ KORN DOPADE MED ÄDELMETALLER UR GRUPP VIII I DET PERIO- DISKA SYSTEMET EMULSION A En AgBrI-emulsion (1 mol% jodid) med korn med en medelkornstorlek av 0,8 um och lågt sidoförhàllande (<3:l) framställdes genom dubbelstráleutfällningsteknik motsvarande vad som beskrivs i det amerikanska patentet 3 320 069 och hade 0,12 mg ammoniumhexaklororhodat (III) per mol silver närvarande under bildningen av silverhalo- genidkristallerna. Emulsionen sensibiliserades sedan kemiskt med 4,4 mg natriumtiosulfatpentahydrat per mol silver, 1,75 mg kaliumtetrakloroaurat per mol silver och 250 mg 4-hydroxi-6-metyl-1,3,3a,7-tetraazainden per mol silver under 23 min vid 60°C. Efter kemisk sensibili- sering spektralsensibiliserades emulsionen med 87 mg per mol silver av anhydro-5,6-dikloro-1,3'-dietyl-3-(3- -sulfopropyl)bensimidazoloxakarbocyaninhydroxid.

AgBrI-emulsionen med lågt sidoförhállande belades till en mängd av 1,72 g silver/m2 och 4,84 g gelatin/m2 över ett titandioxid-gelatin (l0:l) -skikt pä en pappers- stomme. Emulsionsskiktet innehöll 4,65 g 4-hydroXi-6- -metyl-1,3,3a,7-tetraazainden per mol silver. Ett täck- skikt placerades pà emulsionsskiktet, vilket täckskikt bestod av 0,85 g gelatin/m2.

EMULSION B Till 4,5 liter av en 1,5 % gelatin, 0,17 M kalium- bromidlösning vid 55°C sattes under omröring och med dubbelstråle 2,34 M kaliumbromid- och 2,0 M silvernitrat- lösningar under en tidsperiod av 2 min, varvid man upp- rätthöll ett pBr av 0,8 (med en förbrukning av 1,6 % »(21 10 15 20 25 30 35 450 7940 \ 79 av totalt använt silvernitrat). Bromidlösningstillförseln avbröts och tillförseln av silvernitratlösning fortsattes under ca ll min med en hastighet som förbrukade 8,5 % av det totala använda silvernitratet tills en pBr av 1,1 uppnàddes. Efter 8 min sattes 0,1 mg ammoniumhexa- klororhodat per mol Ag (baseratpà den slutliga silver- vikten) till reaktionskärlet. När ett pBr av 1,1 upp- nåddes dubbelstràletillfördes en 2,14 M kaliumbromid- lösning, som även var 0,022 M med avseende pà kaliumjodid, tillsammans med silvernitratlösningen under ca 22 min under det att pBr hölls vid 1,1 i ett accelererat flöde (4,3X från start till slut) och med en förbrukning av 77,9 % av det totala använda silvernitratet. Till emul- sionen sattes sedan en 2,0 M AgNO3-lösning tills ett pBr av 2,7 uppnåddes (en förbrukning av 12,0 % av det totala använda silvernitratet). Den totala silvernitrat- förbrukningen var ca 5 moler. Emulsionen kyldes till 35°C, en lösning av 200 g ftalaterat gelatin i 1,0 liter vatten tillsattes och emulsionen tvättades medelst koagulationsmetoden.

Den erhållna silverbromojodidemulsionen (l M% jodid) med skivformade korn hade en genomsnittlig diameter hos de skivformade kornen av 1,5 um och en genomsnittlig tjocklek hos de skivformade kornen av 0,08 um. De skiv- formade kornen uppvisade ett genomsnittligt sidoförhàl- lande av l9:l och svarade för 90 % av den projicerade arean hos den totala kornpopulationen. Emulsionen med skivformade korn sensibiliserades sedan kemiskt med S mg natriumtiosulfatpentahydrat per mol silver och 5 mg kalium- tetrakloroaura: per mol silver under 3o min vid ss°c för erhållande av optimal finish. Efter kemisk sensibili- sering spektralsensibiliserades emulsionen med skivfor- made korn med l50 mg/mol silver av anhydro-5,6-dikloro- -l,3'-dietyl-3-(3-sulfopropyl)bensimidazoloxakarbocyanin- hydroxid. Emulsionen med skivformade korn, emulsion B, belades sedan på samma sätt som beskrivits ovan för emul- sion A. 10 15 20 25 30 35 450 794 80 EXPONERING OCH FRAMKALLNINGSBEHANDLING De båda ovan beskrivna beläggningarna exponerades i en Edgerton, Germeshausen och Grier sensitometer vid 10-4 s med användning av en stegkil med graderad densitet och ett gråfilter med densiteten 0,85. Stegkilen hade densiteten 0-3,0 med densiteten 0,15 för varje steg. 31' De exponerade beläggningarna framkallades sedan w i en svartvitframkallare av hydrokinon-l-fenyl-3-pyra- zolidon. Efter fixering och tvättning utsattes beläggning- arna för densitometri, varvid resultaten ges 1 tabell III: TABELL III Rodiumdopad AgBrI-emulsion med skivformade korn jämfört med rodiumdopad AgBrI-emulsion med lågt sidoförhàllande Silver- Relativ Kon- Emulsion täckning känslighet trast Dmax Dmin 2 (g/m > A Kontroll 1,72 100 2,28 1,52 0,06 B Skivforma- de korn l,6l 209 1,75 0,10 2,20 Såsom framgår av tabell III uppvisade den rodium- dopade AgBrI-emulsinen med skivformade korn som var be- lagd med en lägre silvertäckningsgrad en 0,23 enheter högre maximumdensitet och var känsligare än kontrollen med l09 relativa känslighetsenheter (O,32 log E). Kon- trasten hos de båda beläggningarna var nästan densamma.

EXEMPEL, SOM BELYSER ÖKAD KÄNSLIGHETSSEPARATION HOS SPEKTRALT SENSIBILISERADE OMRÅDEN OCH OMRÅDEN MED EGEN- 5 KÄNSLIGHET Fyra fotografiska flerfärgselement framställdes, vilka i det följande benämnes för struktur I-IV. Bortsett från de särskilt identifierade skillnaderna nedan var elementen i huvudsak identiska till sin struktur. lO 15 20 25 30 35 450 794' 'a 81 Struktur I Struktur II Struktur III Struktur IV Exponering Exponering Exponering Exponering _i__ ___L_ __,L_. ___*____ OC OC OC OC __§__ _L__ ____B__ '__ß___.

IL + YF IL IL IL + YF FG FG TFG TFC IL IL IL IL FR FR TFR TFR IL IL IL IL SG SG SG SG IL IL IL IL SR ' SR SR SR OC är ett skyddande gelatintäckskikt, YF är gult kol- loidalt silver (0,69 g/mä, som tjänar som ett gulfil- termaterial, och de återstående termerna har definierats tidigare i samband med Skiktordningsarrangemangen I-V.

De blå-(B); grön-(G), och röd-(R) registrerande färg- alstrande skiktenheterna som saknar prefixet T innehöll _silverbromid- eller -bromojodidemulsioner med làgt sido- förhállande, vilka framställts såsom utläres av det amerikanska patentet 3 320 069. Motsvarande skikt i de separata strukturerna hade samma jodidhalt, utom när så särskilt anges.

De snabbare grönkänslíga emulsionsskikten med skiv- formade korn (identifierade genom prefixet T i ovanstå- ende strukturer) innehöll en silverbromojodidemulsion med skivformade korn som framställts pá följande sätt: Till 2,25 liter av en vattenhaltig(Ll7 molar kalium- bromidbengelatinlösning (1,5 vikt% gelatin) (lösning A) vid 80°Q och pBr 0,77 sattes samtidigt genom dubbel- stràletillsättning under en tidsperiod av 2 min med konstant flödeshastighet (med en förbrukning av 0,61 % av det totala silvernitratet) vattenhaltiga 2,19 M 10 l5 20 25 30 35 '450 794 82 t kaliumbromid- och 2,0 M silvernitratlösningar (lösningar B-l respektive C-l).

Efter de båda första minuterna avbröts tillförseln av lösning B-l medan tillförseln av lösning C-1 fort- sattes till pBr 1,00 vid 80oC uppnàddes (2,44 % av totalt använt silvernitrat). En vattenhaltig ftalaterad gelatin- lösning (0,4 liter av 20 vikt% gelatinlösning) innehål- lande kaliumbromid (0,l0 molar, lösning D) tillsattes därpå vid par 1,0 och so°c.

Lösningarna B-l och C-l tillsattes sedan till reak- tionskärlet genom dubbelstråletillsättning under en tidsperiod av 24 min (med en förbrukning av 44 % av det totala silvernitratet) med en accelererad flödeshastighet (4,0X från start till slut). Efter 24 min avbröts till- förseln av lösning B-l och tillförsel av lösning C-l fortsattes tills pBr l,80 vid 80°C uppnàddes.

Lösning C-l och en vattenhaltig lösning (lösning B-2) av kaliumbromid (2,17 molar) och kaliumjodid (0,03 molar) tillsattes därpå till reaktionskärlet genom dubbelstrâletillsättning under en tidsperiod av l2 min (med en förbrukning av 50,4 % av det totala silverni- tratet) med en accelererad flödeshastighet (l,37X från start till slut).

Vattenhaltiga lösningar av kaliumjodid (0,36 molar, lösning B-3) och silvernitrat (2,0 molar, lösning C-2) tillsattes därpå genom dubbelstràletillsättning vid en kønstant fiöaesnastighet tills par 2,16 vid 8o°c upp- nàddes, (2,59 % av totalt förbrukat silvernitrat). 6,57 moler silvernitrat användes för att framställa denna emulsion.

Emulsionen kyldes till 3S°C, kombinerades med 0,30 liter vattenhaltig ftalaterad gelatinlösning (l3,3 vikt% gelatin) och koagulationstvättades 2 ggr.

Den erhållna silverbromojodidemulsionen med skiv- formade korn hade en medelkorndiameter hos de skivformade kornen av 5,0 um och en medeltjocklek hos de skívformade kornen av ca 0,11 um. De skivformade kornen svarade för 14"» 10 15 20 25 30 35 450 794' i 83 ca 90 % av kornens totala projicerade area och uppvisade ett genomsnittligt sidoförhållande av ca 45:l.

Emulsionen sensibiliserades sedan optimalt spektralt och kemiskt genom tillsats av 350 mg/mol Ag anhydro-5- -kloro-9-etyl-5'-fenyl-3'-(3-sulfobutyl)-3-(3-sulfopro- pyl)oxakarbocyaninhydroxid, natriumsalt, 101 mg/mol Ag av anhydro-ll-etyl-l,l'-bis(3-sulfopropyl)-naf[l,2-d]- oxazolokarbocyaninhydroxid, natriumsalt, 800 mg natrium- tiocyanat per mol Ag, 6 mg natriumtiosulfatpentahydrat per mol Ag och 3 mg kaliumtetrakloroaurat per mol Ag.

Det snabbare rödkänsliga emulsionsskiktet med skiv- formade korn innehöll en silverbromojodidemulsion med skivformade korn som framställts och sensibiliserats optimalt pà motsvarande satt som den grönsensibiliserade silverbromojodidemulsionen med skivformade korn som just beskrivits ovan, och skilde sig endast genom att 144 mg/- mol Ag av anhydro-S,6-dikloro-l-etyl-3-(3-sulfobutyl)-3'- -(3-sulfopropyl)bensimidazolonafto-Il,2-d]~tiazolokarbo- cyaninhydroxid och 224 mg/mol Ag av anhydro-5,5'-dikloro- -3,9-diety1-3'-(3-sulfobutyl)tiazarbocyaninhydroxid användes som spektralsensibiliseringsmedel. De snabbare grön- och rödkänsliga emulsionsskikten hos strukturerna I och II innehöll 9 mol% jodid, medan de snabbare grön- och rödkänsliga emulsionerna med skivformade korn hos strukturerna III och IV innehöll 1,5 respektiove 1,2 mol% jodid.

Andra detaljer beträffande strukturerna I-IV framgår direkt av det amerikanska patentet 4 184 876.

Strukturerna I-IV exponerades på identiskt samma eat: med en soo w zsso°1< källa under i/loo s med använd- ning av ett Daylight 5-filter och en stegkil med densite- ten 0-4 och med 0,20 densitetsenheter mellan varje steg.

Separata prover på strukturerna I-IV exponerades såsom beskrivits ovan, men varvid man dessutom införde ett Wratten 98 filter för att erhålla blå exponeringar.

Separata prover av strukturerna I-IV exponerades såsom beskrivits ovan, men varvid man dessutom införde ett Wratten 9 filter för att erhålla minusblå exponeringar. 10 15 20 25 30 35 450 794 84 Alla proverna framkallningsbehandlades på identiskt samma sätt med användning av färgnegativförfarandet C-41 som beskrivs i British Journal av Photography Annual, 1979, sid 204. Framkallningen utfördes under 3 min 15 s vid 38oC. Karaktäristiska kurvor för gult, magenta och cyan avsattes för varje prov. Kurvor från olika prover jäm- fördes genom att anpassa minimumdensitetsnivàerna, dvs lägga kurvornas minimumdensitetsdelar ovanpå varandra.

Resulteten sammanfattas i tabell IV.

TABELL IV Strukturer I II III IV Grönstrukturskillnad FG FG TFG TFG Rödstrukturskillnad FR FR TFR TFR Gulfilter Ja Nej Nej Ja Log E B1å/Minusblà- känslighetsskillnad A (A) 1,3 0,55 0,95 1,75 A' (B) 1,9 0,95 1,60 >2,40 A" (C) 1,8 0,95 1,35 2,25 A"' (D) 2,5 1,55 2,20 >3,lO A är skillnaden i log för blàkänsligheten hos den blàregistrerande färgalstrande enheten och log för blå- känsligheten hos den grönregistrerande färgalstrande enheten, såsom bestäms genom ekvation (A) ovan; A = ' Gw98) ' (BN ' GN)* A' är skillnaden i log för blåkänsligheten hos (Bw9s' den blåregistrerande färgalstrande enheten och log för fi) blåkänsligheten hos den rödregistrerande färgalstrande enheten, såsom bestäms genom ekvation (B):, -A' = (BW98 - - RW WN - n» ~ i» A" är skillnaden i log för grönkänsligheten hos den grönregistrerande färgalstrande enheten och log för blàkänsligheten hos den grönregistrerande färgalstrande A31 10 15 20 25 30 35 450 794' \ 85 enheten, såsom bestäms genom ekvation (C) ovan; A" = Gwe ' Gw98*' °°h A"' är skillnaden ilog för rödkänsligheten hos den rödregistrerande färgalstrande enheten och log för blàkänsligheten hos den rödregistrerande färgalstrande enheten, såsom bestäms genom ekvation (D) ovan; A"' = Rws ' Rwes' Vid jämförelse av strukturerna II och III framgår det att överlägsna känslighetsseparationer erhålles med struktur III med användning av skivformade korn i en- lighet med föreliggande uppfinning. Fastän struktur III inte uppnådde känslighetsseparationerna hos struktur I, utnyttjade struktur III inte ett gulfiltermaterial och råkade därför inteznzför de redan diskuterade nack- delar som àtföljer användningen av sådana material.

Fastän struktur IV utnyttjade större mängder gulfilter- material än vad som var nödvändigt att använda i de fotografiska elementen enligt uppfinningen, visar struk- tur IV att känslighetsseparationerna hos struktur III kunde ökas, om så önskas, genom att utnyttja även små gulfilterdensiteter.

Ett monokromt element framställdes genom att belägga den snabbare grönsensibiliserade emulsionsskiktskomposi- tionen med skivformade korn som beskrivits ovan på en filmstomme och täckskiktsbelägga kompositionen med ett skyddande gelatinskikt. Elementets blà/minusblåkänslíg- hetsseparation bestämdes sedan med användning av de ex- ponerings- och framkallningsbehandlingstekniker som be- skrivits ovan. Den kvantitativa skillnaden bestämd enligt ekvation (C), A" = GW9 - GW98, var 1,28 log E.

Detta visar att adekvat blà/minusblàkänslighetsseparation kan uppnås enligt föreliggande uppfinning när det minus- blåregistrerande emulsiongskiktet med skivformade korn med högt sidoförhållande ligger närmst källan för expo- neringsstrålning och inte skyddas av något ovanpàliggande bláabsorberande skikt. 10 15 20 25 30 450 794 86 EXEMPEL, SOM HÄNFÖR SIG TILL FÖRBÄTTRAD BILDSKÄRPA HOS FOTOGRAFISKA FLERSKIKTSELEMENT, SOM INNEHÄLLER EMULSIONER MED SKIVFORMADE KORN De följande tre exemplen belyser den förbättrade P bildskärpa som uppnås genom användning av emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande i foto- grafiska material. I dessa exempel utnyttjar kontroll- Å elementen silverbromojodidemulsioner med lågt sidoför- hållande av den typ som beskrivs i det amerikanska patentet 3 320 069. I exemplen identifieras emulsioner med lågt sidoförhàllande som konventionella emulsioner och deras fysikaliska egenskaper beskrivs i tabell V.

EBELL v Ronventionell Medelkorn- Genomsnittligt emulsion diameter sidoförhállande nr (um) Cl l,l 3:1 C2 0,4-0,8 3:1 C3 0,8 3:1 C4 l,5 3:1 C5 0,4-0,5 3:1 C6 0,4-0,8 : Fyra silverbromojodidemulsioner med skivformade korn (högt sidoförhållande)framställdes enligt metoder som motsvarar de som beskrivits i exemplen som hänför sig till känslighet/kornighetsförbättringar (emulsionerna l-4). De fysikaliska egenskaperna hos dessa emulsioner beskrivs i tabell VI. fi? 450 794' 87 TABELL VI Skivformade korn Emulsion Ungefärlig med skiv- Ungefärlig genomsnitt- % av formade medeldia- Tjocklek lig sidoför- projicerad korn meter hållande area nr (um) (um) Tl 7,5 :0,l9 40:l ¿¿65 T2 3,0 :0,07 40:l >50 T3 2,4 20,09 27:l >70 T4 1,6 «:0,06 27:l >70 De ovan beskrivna silverbromojodidemulsionerna (Cl-C6 och Tl-T4) belades sedan i en serie flerskiktade element. De specifika variationerna anges i tabellerna som innehåller resultaten. Fastän emulsionerna var ke- miskt och spektralt sensibiliserade, är sensibilisering inte nödvändig för att åstadkomma de observerade skär- peresultaten.

GEMENSAM STRUKTUR A Täckskikt Snabbt blàkänsligt, gulfärgämnesalstrande skikt Långsamt blàkänsligt, gulfärgämnesalstrande skikt Mellanskikt (gulfílterskikt) Snabbt grönsensibiliserat, magentafärgämnesalstrande skikt Mellanskikt Snabbt rödsensibiliserat, cyanfärgämnesalstrande skikt Mellanskikt Långsamt grönsensibiliserat, magentafärgämnesalstrande skikt Mellanskikt Långsamt rödsensibiliserat, cyanfärgämnesalstrande skikt /////5T0MME///// 10 l5 20 25 450 794 88 EXPONERING OCH FRAMKALLNINGSBEHANDLING Proverna exponerades och framkallades, såsom beskrivs i det följande. Skärpebestämningarna gjordes genom bestäm- ning av modulationsöverföringsfunktionerna (Modulation Transfer Functions (MTF)). Denna metod är känd inom tek- niken, se t ex Journal of Applied Photographic Engine- ering, 6 (1):l-8, 1980.

MTF för rött ljus erhölls genom att exponera fler- skiktsbeläggningarna under 1/15 s vid 60 % modulation med användning av ett Wratten 29 filter och ett gràfilter med densiteten 0,7. Gröna MTF erhölls genom exponering under l/15 s vid 60 % modulation tillsammans med ett Wratten 99 filter.

Framkallningsbehandling skedde medelst färgnegativ- förfarandet C-41, som beskrivs i British Journal of Photography Annual 1979, sid 204. Framkallningstiden \ var s-l/æmin vid aa°c (1oo°r;. Efter framkanningsbenana- ling bestämdes sammanmultiplicerade modulationsöverfö- ringsvärden (Cascaded Modulation Transfer = CMT) pà kant- skärpa vid 16 mm förstoring från MTF-kurvorna.

RESULTAT Sammansättningen hos kontroll- och experimentbelägg- ningarna jämte CMT-skärpevärdena för röda och gröna expone- ringar anges i tabell VII. å! 450 794 ï 89 TABELL VII Skärpa hos struktur A, som varierats med avseende pà innehållet av konventionella emulsionsskikt och emul- sionsskikt med skivformade korn Beläggning nr l 2 3 4 S 6 7 FY Cl Cl T-l T-1 T-1 T-1 T-1 SY C2 C2 T-2 T-2 T-2 T-2 T-2 FM C3 T-3 T-3 T-3 C3 T-2 T-2 Fc c4 c4 i c4 c4 c4 c4 'r-z SM C5 T-4 T-4 C5 C5 C5 CS SC C6 C6 C6 C6 C6 C6 C6 Röd CMT Kantsxärpa 79,7 78,7 82,7 84,0 83,1 85,3 86,3 A CMT Enheter ---- -1,0 +3,0 +4,3 +3,4 +5,6 +6,6 Grön CMT Kantskärpa 86,5 87,8 93,1 92,8 90,1 92,8 92,1 A CMT Enheter --- +2,3 +6,6 +6,3 +3,6 +6,3 +5,6 Såsom framgår av tabell VII, kan placering av emul- sioner med skivformade korn i flerskiktade färgbelägg- ningar oväntat leda till en minskning i skärpa. Vid be- traktning av röd CMT kantskärpa observeras att beläggning 2 som innehåller två skikt med skivformade korn, är mindre skarp (-1,0 CMT-enheter) än kontrollbeläggning 1, som är en helt konventionell emulsionsstruktur. Pâ motsvaran- de sätt är beläggning 3 (fyra skikt med skivformade korn) mindre skarp än beläggning 4 (tre skikt med skivformade korn) med 1,3 CMT-enheter och mindre skarp än beläggning 5 (två skikt med skivformade korn) med 0,4 CMT-enheter.

Emellertid visar beläggningarna 6 och 7 att man genom riktig placering av specifika emulsioner med skivformade korn (observera att beläggning 6 är skarpare i röd CMT- -kantskärpa än beläggning 4 med 1,3 enheter) i skikt när- mast källan för exponeringsstràlning, kan uppnå mycket 10 15 20 25 30 450 794 90 betydande förbättringar jämfört med kontrollbeläggningen, som endast innehåller konventionella emulsioner. Såsom framgår av tabell VII är beläggning 6 6,3 gröna CMT-enhe- ter skarpare än beläggning 1 och beläggning 7 6,6 röda CMT-enheter skarpare än beläggning l.

GEMENSAM STRUKTUR B Täokskikt Snabbt blàkänsligt, gulfärgämnesaistrande skikt Långsamt blåkänsligt, gulfärgämnesalstrande skikt Mellanskikt (gulfilterskikt) Snabbt grönsensibiliserat, magentafärgämnesalstrande ' skikt Långsamt grönsensibiliserat, magenta färgämnesalstrande skikt Mellanskikt Snabbt rödsensibiliserat, cyanfärgämnesalstrande skikt Långsamt rödsensibiliserat, cyanfärgämnesalstrande skikt Mellanskikt ///// STOMMB ///// Efter beläggning exponerades de fotografiska fler- färgselementen med gemensam struktur B och framkallnings- behandlades i enlighet med det förfarande som beskrivits i det föregående exemplet. Sammansättningsvariationerna hos kontroll- och experimentbeläggningarna jämte CMT- kantskärpevärdena anges i tabell VIII. 5 10 15 20 25 30 35 450 794. \ 91 TABELL VIII Skärpa hos struktur B, som varierats med avseende pà innehållet av konventionella emulsionsskikt emulsionsskikt med skivformade korn Beläggning nr l 2 3 4 FY Cl Cl T-1 T-l SY C2 C2 T-2 T-2 FM C3 T-3 T-3 C3 SM CS T-4 T-4 CS FC C4 C4 C4 C4 SC C6 C6 C6 C6 Röd CMT Kantskärpa 80,0 78,4 83,9 82,8 A CMT Enheter ---- -1,6 +3,9 +2,8 Grön CMT Kantskärpa 87,3 88,9 94,3 92,3 A CMT Enheter --- +l,6 +7,0 +5,0 Värdena i tabell VIII belyser gynnsamma förändringar i skärpa hos fotografiska material som kan erhållas genom användning av emulsionernedskivformade korn, vilka emul- sioner ligger närmst källan för exponeringsstràlning, och skadliga förändringar när emusionerna med skivformade korn i mellanskikt ligger under ljusspridande emulsions- skikt.

GEMENSAM STRUKTUR C Snabbt magenta Långsamt magenta ///// STOMME ///// Två monokroma element, A (kontroll) och B (exempel), framställdes genom att belägga snabba och långsamma magen- taskiktsformuleringar på en filmstomme. 10 15 20 25 30 35 450 794' 92 TABELL IX Emnlsioner Element A Element B Skikt ? C3 T3 Snabbt magenta CS T4 Långsamt magenta la De monokroma elementen utvärderades sedan med avse- ende på skärpa i enlighet med den metod som beskrivits för de tidigare exemplen med följande resultat.

TABELL X Element CMT-kantskärpa (16 mm) A (Kontroll) 93,9 B (Emulsion med skivformade korn) 97,3 EXEMPEL, SOM BELYSER REDUCERAD HÖGVINKBLSPRIDNING GENOM EMULSIONER MED SKIVFORMADE KORN MED HÖGT SIDOFÖRHÅLLANDE För att åstadkomma en särskild illustration av den reducerade högvinkelspridningen hos emulsioner med skiv- formade korn med högt sidoförhàllande enligt uppfinningen jämfört med emulsioner med ej skivformade korn med samma genomsnittliga kornvolym, utnyttjades det kvantitativa vinkelljusspridningspàvisningsförfarande som beskrivits ovan med hänvisning till fig 5. Emulsionen med skivfor- made korn med högt sidoförhállande i enlighet med före- liggande uppfinning bestod av dispergeringsmedium och skivformade korn med en medeldiamter av 5,4 um ochen medel- tjocklek av 0,23 um samt ett.genomsnittligt sidoförhàl- lande av 23,5:l. Mer än 90 % av kornens projicerade area utgjordes av de skivformade kornen. Medelkornvolymen fo var SJH um3. En kontrollemulsion utan skivformade korn utnyttjades, vilken hade en medelkornvolym av 5,57 um3.

(Vid upplösning i sfärer med samma volym, dvs ekvivalenta sfärer, hade båda emulsionerna nästan samma korndiametrar).

Båda emulsionerna hade en total transmittans av 90 % när de nedsänktes i en vätska med ett motsvarande bryt- ningsindex. Varje emulsion var belagd på en transparent 10 l5 20 25 30 35 450 794” 93 stomme med en silvertäckning av 1,08 g/m2.

Såsom mera speciellt anges i tabelll XI, mottogs lägre procentandelar totalt transmitterat ljus över pàvisningsytområdena, som står emot en vinkel Q upp till värden pà 0 av 900 med emulsionen med skivformade korn med högt sidoförhållande enligt uppfin- ningen jämfört med kontrollemulsionen med motsvarande genomsnittliga kornvolym. Av tabell XI framgår även att samlingsvinkehlför båda emulsionerna var betydligt under 50 lig emulsion med avseende på sina ljusspridningsegenskaper.

När 0 var 700 uppvisade emulsionen enligt föreliggande uppfinning endast halva högvinkelspridningen hos kontroll- emulsionen. I . Sålunda kan ingendera emulsionen anses vara en grum- TABELL XI Procent transmitterat ljus inom vinkeln 0 Emulsion med skiv- Emulsion utan skiv- Procen- formade korn formade korn tuell 0 (exempel) (kontroll) reduktion 3o° 2 6 67 5o° 5 15 67 7o° 12 24 so 8o° 25 33 24 s4° 40 40 o EXEMPEL, SOM BELYSER BLÅ SPEKTRALSENSIBILISERING HOS EN EMULSION MED SKIVFORMADE KORN En silverbromojodidemulsion (3 M% jodid) med Skiv' formade korn framställdes på följande sätt: Till 3,0 liter av en 1,5 % gelatin, 0,17 M kalium- bromidlösning vid 6OOC sattes under omröring och genom dubbelstråle 4,34 M kaliumbromid i en 3 % gelatinlösning och 4,0 M silvernitratlösning under en tidsperiod av 2,5 min under upprätthållande av ett pBr av 0,8 och en förbrukning av 4,8 % av totalt använt silvernitrat. 10 15 20 25 30 35 450 794 94 Tillförseln av bromidlösning avbröts sedan och tillför- seln av silvernitratlösningen fortsattes under 1,8 min tills ett pBr av 1,3 uppnáddes med en förbrukning av 4,3 % av använt silvernitrat. En 6 % gelatinlösning, som innehöll 4,0 M kaliumbromid och 0,12 M kaliumjodid, kördes sedan samtidigt med silvernitratlösningen under 24,5 min under upprätthållande av ett pBr av 1,3 i ett accelererat flöde (2,0X fràn start till slut) (med en förbrukning av 87,1 % av totalt använt silvernitrat).

Tillförseln av bromidlösning avbröts och tillförseln av silvernitratlösningen fortsattes under 1,6 min vid en hastighet som förbrukade 3,8 % av totalt använt silvernitrat, tills ett pBr av 2,7 uppnàddes. Emulsionen kyldes sedan till 35°C, 279<;ftalaterat gelatin löst i 1,0 liter destillerat vatten tillsattes och emulsionen koagulationstvättades. Den erhållna silverbromojodid- emulsionen (3 M% jodid) hade en medelkorndiameter av ca 1,0 um, en medeltjocklek av ca 0,10 um, vilket gav ett sidoförhàllande av ca 10:l. De skivformade kornen in] (a svarade för mer än 85 % av den totala projicerade arean hos silverhalogenidkornen som förelåg i emulsionsskiktet.

Emulsionen sensibiliserades kemiskt med natriumtiocyanat, natriumtiosulfat och kaliumtetrakloroaurat.

BBLÄGGNING 1 En del av den kemiskt sensibíliserade emul- sionen belades pà en cellulosatriacetatfilmstomme. Emul- síonsbeläggningen utgjordes av skivformade silverbromo- joaiakorn (Los g Ag/mz) och geiatin (2,9 g/mz), vartill hade satts den magentafärgämnesalstrande kopplaren l-(6- -kloro-2,4-dimetylfenyl)~3-[u-(m~pentadecylfenoxi)butyr- amido]-5-pyrazolon (0,79 g/m2), 2-oktadecyl-5-sulfohydro- kinon (1,69 g/mol Ag) och 4-hydroxi-6-metyl-1,3,3a,7-tetra- azainden (3,62 g/mol Ag).

BELÄGGNING 2 En andra del av silverbromojodidemulsionen med skivformade korm spektralsensibiliserades för blàtt 4 Q, ljus genom tillsättning av 3X 10- mol/mol Ag av anhydro- -S,6-dimetoxi-5-metyltio-3,3'-di(3-sulfopropyl)tiacyanin- -hydroxid, trietylaminsalt (lmax 490 nm). Den spektral- 10 15 20 25 30 35 450 794' i 95 sensibiliserade emulsionen bildades sedan med användning av samma magentafärgämnesalstrande kopplare som i belägg- ning l och belades såsom angivits ovan.

Beläggningarna exponerades under 1/25 s genom en o-3,o densitet stegkil med en soo w s4oo°x volframljus- källa. Framkallningsbehandling utfördes under 3 min i en färgframkallare av den typ som beskrivs i British Journal of Photography Annual, 1979, sid 204-206.

Beläggning 2 uppvisade en fotografisk känslighet som var 0,42 log E snabbare än beläggning 1, och uppvi- sade en effektiv ökning i känslighet som kunde hänföras till blàsensibilisering.

EXEMPEL, SOM BELYSER EGENSKAPER HOS SILVERBROMÛJODIDER I-'IED ENHETLIG JODIDFÖRDELNING A. EMULSIONSFRAMSTÄLLNINGAR EMULSION l 5ExemBel) Till 30 liter av en väl omrörd, vattenhaltig ben- gelatinlösning (0,8 vikt%), som var 0,10 molar med avse- ende på kaliumbromid, sattes genom dubbelstråletillsätt- ning ett konstant flöde av en 1,20 molar kaliumbromid- och en 1,2 molar silvernitratlösning under 5 min vid pBr 1,0 vid 7s°c, varigenom 2,40 z av totalt använt silver förbrukades.-En ftalaterad gelatinlösning (2,4O li- ter, 20 vikt%) sattes till reaktionskärlet och omrördes under l min vid 75°C. Den ovan beskrivna silvernitrat- lösningen tillsattes sedan vid konstant flödeshastighet under ca S min tills ett pBr av 1,36 vid 75°C uppnàddes med en förbrukning av 4,80 % av totalt använt silver.

En vattenhaltig lösning, som innehöll kaliumbromid (l,06 molar) plus kaliumjodid (O,l4 molar), en vatten- haltig lösning av silvernitrat (l,2 molar) tillsattes genom dubbelstråletillsättning med användning av accele- rerat flöde (2,4X från start till slut) vid pBr 1,36 vid 75°C under ca 50 min tills silvernitratlösningen var utarmad, varigenom 92,8 % av totalt använt silver förbrukades. Omkring 20 moler silver användes för att framställa emulsionen. Efter utfällning kyldes emulsionen 10 15 20 25 30 35 450 794 96 till 35°C, 350 g ytterligare ftalaterat gelatin tillsat- tes, omrördes väl och emulsionen tvättades 3 ggr genom koagulationsförfarandet enligt Yutzy och Russell (se det amerikanska patentet 2 614 929). Därefter tillsattes 2,0 liter bengelatinlösning (12,3 vikt% och emulsionen jusceraaes :iii pa 5,5 och png till 8,3 vid 4o°c.

Den erhållna silverbromojodidemulsionen (88:12) 1 hade en medelkorndiameter hos de skivformade kornen av 2,8 um och en tjocklek av 0,095 um samt ett genomsnittligt sidoförhållande av 29,5:l. De skivformade kornen svarade för mer än 85 % av den totala projicerade arean hos silver- bromojodidkornen som förelåg i emulsionen.

.Fl EMULSION 2 (Exempel) Till 7,5 liter av en väl omrörd bengelatinlösning, (0,8 vikt%), som var O,lO molar med avseende på kalium- bromid, sattes genom dubbelstråletillsättning en 1,20 molar kaliumbromidlösning och en 1,20 molar silvernitratlösning vid konstant flöde under S min vid pBr 1,0/GSOC med en förbrukning av 2,4 % av totalt använt silver. Efter till- sättning av en vattenhaltig ftalaterad gelatinlösning (0,7 liter, 17,1 vikt%) omrördes emulsionen under l min vid 6S°C. En l,2Qxmflarsilvernitratlösning tillsattes vid 65°C tills pBr l,36 uppnåddes med en förbrukning av 4,1 % av totalt använt silver. En halogenidlösning, som innehöll kaliumbromid (l,06 molar) plus kaliumjodid (0,l4 molar) samt en 1,20 molar silvernitratlösning till- sattes genom dubbelstráletillsättning under utnyttjande av accelererat flöde (2X från start till slut) under sz min vid par 1,36/ss°c med en förbrukningav 93,5 z av totalt använt silver. Omkring 5,0 moler silver användes för att utfälla denna emulsion. Efter utfällning kyldes emulsionen till 35°C, justerades till pH 3,7 och tvätta- 3 des genom,förfarandet enligt Yutzy och Russell (se det amerikanska patentet 2 614 929). Ytterligare ftalaterad gelatinlösning (0,5 liter, 17,6 vikt) tillsattes. Efter omröring under 5 min kyldes emulsionen åter till 35°C/- pH 4,1 och tvättades medelst förfarandet enligt Yutzy *<3 10 15 20 25 30 35 450 7949 \ 97 och Russell. Därefter tillsattes 0,7 liter vattenhaltig bengelatinlösning (l1,4 vikt%) Qch emulsionen justerades till ps 5,5 een pAg 8,3 via 4o°c.

Den erhållna silverbromojodidemulsionen (88:12) hade en medelkorndiameter hos de skivformade kornen 2,2 um, en tjocklek av 0,11 um och ett genomsnittligt sidoförhàl- lande av 20:l. De skivformade kornen svarade för mer än 85 % av den totala projicerade arean hos silverbromojodid- kornen som fanns 1 emulsionen.

EMULSION 3 (Exempel) Till 7,5 liter av en väl omrörd bengelatinlösning (0,8 viktå), som var 0,10 molar med avseende på kalium- bromid, sattes medelst dubbelstråletillsättning en 1,20 molar kaliumbromidlösning och en 1,20 molar silver- nitratlösning vid konstant flöde under 5 min vid pBr 1,0/55°C, varigenom 2,40 % av totalt använt silver förbru- kades. Efter tillsättning av en ftalaterad vattenhaltig gelatinlösning (0,7 liter, 17,1 vikt%) och omröring under l min vid ss°c, tillsattes en 1,20 molar silvernltret- lösning vid konstant flödeshastighet tills pBr 1,36 uppnàddes med en förbrukning av 4,1 % av totalt använt silver. En halogenidlösning, som innehöll kaliumbromid (l,06 molar) plus kaliumjodid (0,l4 molar), och en 1,20 molar silvernitratlösning tillsattes genom dubbel- stràletillsättning under utnyttjade av accelererat flöde (2X från start till slut) under 52 min vid pBr 1,36/S5°C med en förbrukning av 93,5 % av totalt använt silver.

Omkring 5,0 moler silver användes för att framställa denna emulsion. Efter utfällning kyldes emulsionen till 3s°c, justereaes till pn 3,7 och tvättaaes medelst förfe- randet enligt Yutzy och Russell (se det amerikanska paten- tet 2 614 929). Ytterligare ftalaterad gelatinlösning (0,5 liter, 17,6 vikt%) tillsattes. Efter omröring under 5 min kyldes emulsionen äter till 35°c/pa 4,1 och tvät- tades medelst förfarandet enligt Yutzy och Russell. Där- efter tillsattes 0,7 liter vattenhaltig bengelatinlösning (ll,4 vikt%) och emulsionen justerades till pH 5,5 och pAg 8,3 vid 4o°c. 10 15 20 25 30 35 450 794 98 Den erhållna silverbromojodidemulsionen (88:12) hade en medelkorndiameter hos de skivformade kornen av 1,7 um, en tjocklek av 0,11 um och ett genomsnittligt sidoförhàl- lande av lS,S:l. De skivformade kornen svarade för mer än 85 % av den totala projicerade arean hos silverbromo- jodidkornen som fanns i emulsionen.

EMULSION 4 (Exempel) Till 7,5 liter av en väl omrörd bengelatinlösning (0,8 vikt%), som var 0,10 molar med avseende på kalium- bromid, sattes medelst dubbelstràletillsättning en 1,20 molar kaliumbromidlösning och en 1,20 molar silver- nitratlösning vid konstant flöde under 2,5 min vid pBr 1,0/SSOC, varigenom 2,40 % av totalt använt silver för- brukades. Efter tillsättning av en vattenhaltig ftala- terad gelatinlösning (0,7 liter, 17,1 vikt%) och omröring under 1 min vid 55°C, tillsattes en 1,20 molar silver- nitratlösning vid en konstant flödeshastighet tills pBr 1,36 uppnáddes med en förbrukning av 4,1 % av totalt använt silverl En halogenidsaltlösning, som innehöll kaliumbromid (1,06 molar) plus kaliumjodid (0,l4 molar) och en 1,20 molar silvernitratlösning tillsattes medelst dubbelstràletillsättning under utnyttjande av accelererat flöde (2X från start till slut) under 52 min vid pBr 1,36/SSOC med en förbrukning av 93,5 % av totalt använt silver. Omkring 5,0 moler silver användes för att fram- ställa denna emulsíon. Efter utfällning kyldes emulsionen till 35°C, justerades till pH 3,7 och tvättades medelst förfarandet enligt Yutzy och Russell, det amerikanska patentet 2 614 929. Ytterligare ftalaterad gelatinlös- ning (0,5 liter, 17,6 vikt%) tillsattes och emulsionen àterdispergerades vid pH 6,0, 4000. Efter omröring under s min kyiaes emuisionen åter till 3s°c/pH 4,1 och tvätta- des medelst förfarandet enligt Yutzy och Russell. Därefter tillsattes 0,7 liter vattenhaltig bengelatinlösning (ll,Q víkt%) och emulsíonen justerades till pH 5,5 och pAg 8,3 vid 4ø°c.

Den erhållna silverbromojodidemulsionen (88:12) hade en medelkorndiameter hos de skivformade kornen av 0,8 um, 1; II) g) 10 15 20 25 30 35 a. 450 7940 i 99 i tjocklek av 0,08 um och ett genomsnittligt sidoförhàllade av l0:l. De skivformade kornen svarade för mer än 55 % av den totala projicerade arean hos de silverbromojodid- korn som fanns i emulsionen.

EMULSION A (KOntrOl1) 9,0 liter av en vattenhaltig ftalaterad gelatinlös- ning (l,07 vikt%X som var 0,045 molar med avseende pà kaliumbromid, 0,01 molar med avseende på kaliumjodid och 0,11 molar med avseende på natriumtiocyanat, place- rades i ett utfällningskärl och omrördes. Temperaturen justerades till GOOC. Till kärlet sattes genom dubbel- stràletillsättning en 1,46 molar kaliumbromidlösning, som var 0,147 molar med avseende på kaliumjodid, och en 1,57 molar silvernitratlösning under 40 min vid kon- stant flödeshastighet vid 60°C med en förbrukning av 4,0 moler silver. Vid omkring 1 min före avslutningen av körningen avbröts halogenidsaltlösningen. Efter ut- fällning kyldes emulsionen till 33°C och tvättades 2 ggr medelst ett koagulationsförfarande som beskrivs av Yutzy och Frame i det amerikanska patentet 2 614 928. Därefter (16,5 vikt%) och emulsionen justerades till pH 6,4 vid 40°C. tillsattes 680 ml av en bengelatinlösning aMULsIoN ß (Kontroll) Denna emulsion framställdes på motsvarande sätt som emulsion A, utom att temperaturen reducerades till SOOC och den totala körtiden reducerades till 20 min.

EMULSION C (KOntrOll) Denna emulsion framställdes på motsvarande sätt som emulsion A, utom att temperaturen reducerades till SOOC och den totala körtiden reducerades till 30 min.

EMULSION D (Kontroll) Denna emulsion framställdes pa motsvarande sätt som emulsion A, utom att temperaturen ökades till 75°C.

Den totala körtiden var 40 min.

De fysikaliska egenskaperna hos silverbromojodid- emulsionerna med skivformade och kontrollemulsionerna sammanfattas i tabell XII. 10 15 20 25 30 35 450 794 100 TABELL XII Medel- Medel- Genomsnitt- Projicerad Emul- Korn- korn- korn- ligt sido- area, % för _ sion form diame- tjock- förhållande skivformade “ ter lek korn (um) (um) l skiv- 2,8 0,095 29,5:l >85 1 formad 2 Skiv- 2,2 0,11 20:l >85 formad 3 Skiv- 1,7 0,11 l5,5:l >85 formad formad A sfärisk 0,99 x '-'1=1 n B sfärisk 0,89 z '-'1=1 :x C Sfärisk 0,91 1 =l:l xx D Sfärisk l,l0 x =l:l xx 2 Uppskattad till ungefär lika stor som korndiametern. xx Skivformade korn med en diameter av mer än 0,6 um saknades i huvudsak.

Var och en av emulsionerna l-4 och A-D innehöll 88 mol% bromid och 12 mol% jodid. I var och en av emul- sionerna var jodiden väsentligen enhetligt fördelad i kornen.

B. FÄRGÄMNESBILDALSTRINGSRESULTAT AgBrI-emulsionerna med skivformade korn och kontroll- emulsionerna sensibiliserades optimalt kemiskt vid pAg, som justerat till 8,25 vid 4OOC i enlighet med betingel- serna som anges i tabell XIII. För emulsionerna med skiv- formade korn föregicks den kemiska sensibiliseringen av spektralsensibilisering vid pAg 9,95 vid 40°C, medan kontrollemulsionerna spektralsensibiliserades optimalt efter kemisk sensibilisering utan ytterligare pAg-juste- ring. Alla värden avser milligram sensibiliseringsmedel/- mol Ag. ' hf gå 10 15 20 25 30 35 450 794" \ 101 TABELL XIII Kemisk Sensibilisering Spektral- (mg/mol Ag)x sensibli- seringxx Emul- Guld Svavel Tiocyanat Hàlltid Färgämne sion (min/cb) A Skivformade korn l 3,0 9,0 100 5/60 700 2 4,0 12,0 100 0/60 793 3 4,0 12,0 100 0/65 800 4 5,0 15,0 100 5/60 900 Kontroll A l,0 2,9 0 5/65 210 B 1,1 3,2 o s/ss 290 C 0,8 2,4 0 5/65 233 u 0,5 1,5 o s/es zoo x Guld = kaliumtetrakloroaurat Svavel = natriumtiosulfatpentahydrat Tiocyanat = natriumtiocyanat xx Färgämne A = anhydro-5-kloro-9-etyl-5'-fenyl-3'- (3-sulfobutyl)-3-(3-sulfopropyl)oxakarbocyanin- -hydroxid, natriumsalt De skillnader i sensibilisering som framgår av tabell XIII var nödvändiga för att uppnå optimal sensibilisering för var och en av de olika emulsionerna. Om kontroll- emulsionerna hade sensibiliserats kemiskt och spektralt på identiska samma sätt som emulsionerna med skivformade korn skulle deras relativa prestanda ha varit lägre än optimalt. För att illustrera resultaten för identiska sensibiliseringar hos emulsionerna med skivformade korn och kontrollemulsionerna, sensibiliserades delar av emulsion 2 och emulsion C, i det följande benämnda emul- sion 2x respektiove emulsion Cx, kemiskt och spektralt pà identiskt samma sätt såsom följer: Varje emulsíon sensibiliserade spektralt med 900 mg färgämne A/mol Ag vid pAg 9,95 vid 40°C, justerades till pAg 8,2 vid 4000 och sensibiliserades sedan kemiskt under 20 min vid 6500 med 4,0 mg kaliumtetrakloroaurat/mol Ag, 12,0 mg. 10 15 20 25 30 35 450 794 102 natriumtiosulfatpentahydrat/mo1 Ag och 100 mg natrium- tíocyanat/mol Ag.

AgBrI-emulsionerna med skivformade korn och AgBrI- kontrollemulsionerna belades separat i ett magenta-enkel- skiktsarrangemang på en cellulosatriacetatfilmstomme i en mängd av 1,07 g silver/m2 och 2,15 g gelatin/m2.

Beläggningselementet innehöll också en lösningsmedels- * dispersion av den magentabildalstrande kopplaren l-(2,4- -di-metyl-6-klorofenyl)-3-Eu(3-n-pentadecylfenoxi)-butyr- amido]~S-pyrazolon (0,75 g/m2), antislöjmedlet, 4-hydroxi- -6-metyl-1,3,3a,7-tetraazainden, natriumsalt (3,6 g/mol Ag), samt antifläckmedlet kalium-5-sek-oktadecylhydro- kinon-2-sulfonat (3,5 g/mol Ag). Beläggningarna överdrogs med ett gelatintäckskikt (O,5l g/m2) och härdades vid 1,5 % bis(vinylsulfonylmetyl)eter baserat pá den totala gelatinhalten.

Kfl Beläggningarna exponerades under 1/l0O s med en 600 W BOOOOK volframljuskälla genom en 0-3,0 densitets stegkil plus Wratten nr 9~filter och 1,8 densitet grå- filter. Framkallningsbehandling utfördes under olika tider mellan 1,5 och 6 min för att uppnå motsvarande slöjnivàer vid 37,7°c i en färgframkallare av den typ som beskrivs i British Journal of Photography Annual, 1979, sid 204-206.

Både relativa känslighetsvärden och kornighetsmät- ningar gjordes oberoende av varandra vid 0,25 densitets- enheter över slöja. I fig 6 visas log grönkänslighet mot kornighet (rms) x 103 . Såsom framgår av figuren, uppvisade AgBrI-emulsionerna med skivformade korn konse- kvent känslighets-kornighetssamband som var överlägsna de för kontrollemulsionerna.

Käns1ighets-korníghetssambanden för emulsionerna % Zx och Cx i fig 6 bör särskilt jämföras. Med hänsyn till att emulsionen Zx med skivformade korn och kontrollemul- sionen Cx var sensibiliserade kemiskt och spektralt på identiskt samma sätt, jämfört med individuell optimerad kemisk och spektral sensibilisering, såsom är fallet för emulsionerna 2 och C, erhölls en ända större över- M 10 15 20 25 30 35 450 794' \ 103 lägeenhec 1 käne1ighete-kornighetssambenaet för emulsienen 2x jämfört med emulsionen Cx. Detta är särskilt över- raskande, eftersom emulsionerna 2x och Cx uppvisade väsent- ligen likadana genomsnittliga volymer per korn, nämligen 0,418 um3 respektive 0,394 um3.

För att jämföra de relativa separationerna i minusblà- och blákänslighet hos exempelemulsionerna och kontroll- emulsionerna, exponerades dessa emulsioner, som var sensi- biliserade och belagda såsom beskrivits ovan, i det blå området av spektrum under l/100 s med en 600 W 3000°K volframljuskälla genom en 0-3,0 densitet stegkil (0,l5 enheters densitetssteg) plus Wratten nr 36 + 38A fil- ter och 1,0 densitet gråfilter. Minusblàexponeringen var densamma, utom att ett Wratten nr 9 filter användes i stället för Wratten nr 36 + 38A filter och att grä- filtret var pà 1,8 densitetsenheter. Framkallningsbehand- ling utfördes under olika tider av mellan 1,5 och 6 min vid 37,7°C i en färgframkallare av den typ som beskrivs i British Journal of Photography Annual, 1979, sid 204- 206. Avsättningar av känslighet/slöja gjordes och rela- tiva blå- och minusblåkänsligheter registrerades vid 0,20 densitetsenheter över slöja. Sensitometriska resul- tat ges i tabell XIV.

TABELL XIV A Känslighet (Minusblàkänslighet - blàkänslishet Emulsion Skivformade korn l +45* 2 - +42 3' +43 4 +37 Kontroll A -5 B +5 c +o D -5 x 30 relativa känslighétsenheter = 0,30 log E 10 15 20 25 30 35 450 794 2 "*“ 104 Såsom framgår av tabell XIV, uppvisade AgBrI-emul- sionerna med skivformade korn betydligt högre minusblà till blákänslighetsseparation än kontrollemulsionerna med samma halogenidsammansättning. Dessa resultat visar att optimalt sensibiliserade AgBrI-emulsioner med skiv- formade korn med högt sidoförhállande i allmänhet upp- visar ökad känslighet i spektralområdet jämfört med optimalt sensibiliserade konventionella AgBrI-emulsioner.

Om jodidhalten minskas kan en mycket större separation av minusblà- och blàkänsligheter erhållas, såsom redan framgått av tidigare exempel.

Emulsionerna 1, 2 och 3 samt kontrollemulsionerna A, B, C och D jämfördes med avseende på skärpa. Sensibi- lisering, beläggning och framkallningsbehandling var identiska med vad som beskrivits ovan. Modulationsöver- föringsfunktioner för grönt ljus erhölls genom att ex- ponera beläggningarna under olika tidrymder av mellan 1/30 och l/2 s vid 60 % modulation i förbindelse med Wratten nr 99filter. Efter framkallningsbehandling er- hölls CMT-kantskärpevärden vid 16 mm förstoring fràn jr MTF-kurvorna. Exempelemulsionerna uppvisade en grön CMT-kantskärpa av från 98,6 till 93,5. Kontrollemulsio- nerna uppvisade en grön CMT-kantskärpa av från 93,l till 97,6, Den gröna CMT-kantskärpan hos emulsionerna 2 och C, som hade i huvudsak samma volymer per korn, anges i tabell XV.

TABELL XV Grön CMT-kantskärpa Exempel-emulsion 2 97,2 Kontroll-emulsion C 96,1 U C. %ILVERBILDALSTRINGSRESULTAT Kontrollemulsionerna justerades till pä 6,2 och pAg 8,2 vid 40oC och sensibiliserades sedan optimalt W kemiskt genom tillsats av natriumtiosulfatpentahydrat plus kaliumtetrakloroaurat och genom att hålla emulsio- nerna vid en specifierad temperatur under en viss tids- 10 15 20 25 30 35 450 7949” \ 105 period. Emulsionerna spektralsensibiliserades genom att tillsätta anhydro-5-kloro-9-etyl-5'-fenyl-3'-(3-sulfobu- tyl)-3-(3-sulfopropyl)-oxakarbocyaninhydroxid, natrium- salt (färgämne A) samt anhydro-3-etyl-9-metyl-3'-(3-sulfo- butyl)tiokarbocyaninhydroxid (färgämne B) i angivna mäng- der (se tabell XVI beträffande detaljerna).

Emulsionerna med skivformade korn spektralsensibili- serades genom att sätta färgämne A och B till emulsionerna vid pAg 9,95 vid 40°C före kemisk sensibilisering med natriumtiocyanat, natriumtiosulfatpentahydrat och kalium- tetrakloroaurat vid en specificerad temperatur under en viss tidsperiod (se tabell XVI).

TABELL xvi Emul- :SCN/S/Au Tid/Temp Färgämne A/- 35 mm sion (mg/moi Ag) (min/°c) Färgämne B cmm 9 (mg/m0l A9) 1 100/4,5/1,5 o/60 367/236 101,3 2 loo/4,5/1,5 5/60 387/236 1ø1,5 3 100/4,5/1,5 5/60 581/354 l00,8 4 100/12/4 o/55 581/354 97,3 A o/1,94/0,97 5/65 123/77 97,6 B o/1,94/0,97 15/65 139/ss 86,5 c o/1,94/0,97 10/65 116/73 97,5 n o/1,50/0,525 s/60 68,1/43 98,0 1 SCN: Natriumtiocyanat S: Au: Natriumtiosulfatpentahydrat Kaliumtetrakloroaurat Emulsionerna belades i en mängd av 4,3 g Ag/m2 och 7,53 g gelatin/m? på en filmstomme. Alla beläggningarna härdades med mukoklorsyra (1,0 % på gelatinvikten). Varje beläggning överdrogs med ett täckskikt av 0,89 g gela- tin/m2.

Förfarandet för erhållande av fotografiska modula- tionsöverföringsfunktioner beskrivs i Journal of Applied Photographic Engineering, 6(l):l-8, 1980. 10 15 20 25 30 35 450 794 106 Modulationsöverföringsfunktioner erhölls genom att exponera under l/15 s vid 60 % modulation med användning av ett gràfilter med densiteten 1,2. Framkallningsbehand- ling utfördes under 6 min vid 20oC i en N-metyl-p-amino- fenolsulfat-hydrokinonframkallare (Kodak framkallare D-76). Efter framkallningsbehandling bestämdes samman- få multiplicerade modulationsöverföringsvärden på kantskärpa (CMT) vid 35 mm förstoring från MTF-kurvorna (se tabell XVI). vardena 1 tabell xv1 visar tydlig: den förbättring i skärpa som kan erhållas med emulsioner med skivformade korn vid ett svartvitt arrangemang.

För att jämföra silverbildskänslighet-kornighetssam- banden exponerades separata delar av de ovan beskrivna beläggningarna även under l/100 s med en 600 W 5500°K volframljuskälla genom en 0-4,0 stegkil med kontinuerlig densitet och framkallningsbehandlades under 4, 6 och 8 min vid 20°C i en N-metyl-p-aminofenolsulfat-hydrokinon- framkallare (Kodak framkallare D-76). Värden på relativ känslighet bestämdes vid 0,30 densitetsenheter över slöja och bestämningar av kornighet (rms) vid halvriktat ljus (grönt) gjordes vid 0,6 densitetsenheter över slöja.

I fig 7 visas en avsättning av het (rms, halvriktat ljus) för Känslighet-kornighetssambanden med skivformade korn var klart log känslighet mot kornig- framkallningstiden 6 min. för AgBrI-emulsionerna överlägsna de för AgBrI- kontrollemulsionerna. Framkallningstiderna 4 och 8 min gav motsvarande resultat. I de fall där motsvarande kontraster inte erhölls, hade emulsionerna med skivforma- de korn högre kontrast. Detta hade till resultat att det visade att emulsionerna med skivformade korn med högre kontrast hade en högre kornighet än vad som skulle = varit fallet om emulsionernas kontrast hade matchats.

Fastän sålunda fig 7 visar att emulsionerna med skiv- formade korn är klart överlägsna kontrollemulsionerna i så motto att emulsionerna med skivformade korn uppvisar högre konstrast än kontrollemulsionerna, demonstreras inte den fulla omfattningen av överlägsenheten hos deras 'JM 'm lO 15 20 25 30 35 450 794¶' l 107 känslighet-kornighetssamband.

BXEMPEL, SOM BELYSER PRESTANDA HOS EN EMULSION MED SIDO- FÖRHÅLLANDET l75:l Den silverbromojodidemulsion med skivformade korn med högt sidoförhàllande som utnyttjas i detta exempel hade en medelkorndiameter hos de skivformade kornen av ca 27 um, en medeltjocklek hos de skivformade kornen av 0,156 um samt ett genomsnittligt sidoförhállande av ca l75:l. De skivformade kornen svarade för mer än 95 % av den totala projicerade arean hos de förekommande sílverbromojodidkornen.

Emulsionen sensibiliserades kemiskt och spektralt genom att hålla den under 10 min vid 65°C i närvaro av natriumtiocyanat (150 mg/mol Ag), anhydro-5,5-dikloro- -3,3'-bis(3-sulfopropyl)tiacyaninhydroxid, trietylaminsalt (850 mg/mol Ag), natriumtiosulfatpentahydrat (l,50 mg/mol Ag) och kaliumtetrakloroaurat (0,75 mg/mol Ag).

Den sensibiliserade emulsíonen kombinerades med den gulfärgämnesalstrande kopplaren a-pivalyl-a-[4-(4- hydroxibensen-sulfonyl)fenyl]-2-kloro-5-(n-hexadekansul- fonamido)-acetanilid (0,9l g/m2), 4-hydroxi-6-metyl-l,3,- 3a,7-tetraazaindin (3,7 g/mol Ag) 2-(2-oktadecyl)-5-sulfo- hydrokinonnatriumsalt (3,4 g/mol Ag) och belades i en mängd av l,35 g Ag/m2 och 2,58 g gelatin/m2 pà en poly- esterfilmstomme. Emulsionsskiktet belades med ett gela- tintäckskikt (0,54 g/m2) innehållande bis-(viny1sulfonyl- metyl)eter (1,0 % av totala gelatinvikten).

Den torkade beläggningen exponerades (l/100 s, 500 W, 5500°K) genom en stegkil med graderad densitet med ett gràfilter med densiteten 1,0 plus ett Wratten 2B filter och framkallningsbehandlades under 4,5 min/37,8°C i en färgframkallare av den typ som beskrivs i British Jour- nal of Photography Annual,l979, sid 204-206. Elementet hade ett Dm. av 0,13, ett Dmax ln av 1,45 och en kontrast av 0,56.

Claims (19)

10 15 20 25 30 35 450 794 108 PATENTKRAV

1. Fotografisk silverbromojodidemulsion, som in- begriper ett dispergeringsmedium och skivformade silver- bromojodidkorn, k ä n n e t e c k n a d därav, att skivformade silverbromojodidkorn, som har en tjocklek av mindre än 0,5 pm och en diameter av minst 0,6 pm, har ett genomsnittligt sidoförhâllande av mer än 8:1 och svarar för minst 50 % av den totala projicerade :u f) arean hos silverbromojodidkornen i emulsionen, varvid sidoförhållandet definieras som förhållandet mellan korndiameter och tjocklek och diametern hos ett korn definieras som diametern hos en cirkel med en area som är lika stor som kornets projicerade area.

2. Silverbromojodidemulsion enligt kravet 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att de skivformade silverbromojodidkornen, som har en tjocklek av mindre än 0,3 pm, svarar för minst 50 % av den totala projicerade arean hos kornen i emulsionen.

3. Silverbromojodidemulsion enligt kravet l eller 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att det genom- snittliga sidoförhàllandet är minst l2:l.

4. Silverbromojodidemulsion enligt något av kraven l-3, k ä n n e t e c k n a d därav, att det 9eflOm- snittliga sidoförhâllandet är minst 20:l.

5. Silverbromojodidemulsion enligt något av kraven l-4, formade silverbromojodidkornen som har en tjocklek av k ä n n e t e c k n a d därav, att de skiv- mindre än 0,3 um och en diameter av minst 0,6 um, har ett genomsnittligt sidoförhållande av mer än 8:1 och svarar för minst 70 % av den totala projicerade arean hos silverbromojodidkornen i emulsionen.

6. Silverbromojodidemulsion enligt kravet 5, h k ä n n e t e c k n a d därav, att de skivformade silverbromojodidkornen svarar för minst 90 % av den totala projicerade arean hos silverbromojodidkornen i emulsionen, 10 15 20 25 30 35 450 794 109

7. Silverbromojodidemulsion enligt något av kraven l-6, ligger i silverbromojodidkornen i en koncentration av 0,05-40 mol%.

8. Silverbromojodidemulsion enligt kravet 7, k ä n n e t e c k n a d därav, att jodid före- k ä n n e t e c k n a d därav, att jodid föreligger i silverbromojodidkornen i en koncentration av 0,1-20 mol%.

9. Silverbromojodidemulsionen enligt kravet 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att silverbromojodid- kornen utgöres av upp till 15 mol% jodid, och att silver~ bromojodidkornen, som har en tjocklek av mindre 0,3 um och en diameter av minst 0,6 um, har ett genomsnittligt sidoförhàllande i området från 20:l till 50:l och svarar för minst 90 % av Gen totala projicerade arean hos silver- bromojodidkornen i emulsionen.

l0. Sätt att framställa en fotografisk silverbromo- jodidemulsion enligt något av kraven l-9, genom att införa silver-, bromid- och jodidsalter i ett reaktionskärl, som innehåller minst en del av dispergeringsmediumet, k ä n n e t e c k n a t därav, att pBr hos dispergeringsmediumet i reaktionskärlet justeras före införing av jodidsaltet till en nivå av 0,6-1,6, att reaktionskärlet hålls väsentligen fritt från jodid före införing av silver- och bromidsalterna, och att pBr i reaktionskärlet hålls vid en nivå av minst 0,6 under införing av jodidsalterna.

ll. Sätt enligt kravet 10, k ä n n e t e c k n a t av stegen l) att pBr hos dispergeringsmediumet i reaktionskärlet justeras till en nivå av 1,1-1,6 före samtidig införing av silver-, bromid- och/eller jodidsal- terna, att reaktionskärlet hålls väsentligen fritt från jodid före samtidig införing av silver- och bromid- 2) salterna, och 3) att pBr i reaktionskärlet hålls vid en nivå av minst 10 15 20 25 30 450 794 110 0,6 under den samtidiga införingen av silver-, bromid- och jodidsalterna.

12. Sätt enligt kravet 10 eller ll, t e c k n a t därav, att pBr i reaktionskärlet hålles i området 0,6-2,2 under införingen av jodidsalt. k ä n n e -

13. Sätt enligt något av kraven 10-12, t e c k n a t k ä n n e - W därav, att ett peptiseringsmedel införes i reaktionskärlet så att det föreligger under samtidig införing av silver-, bromid- och/eller jodidsalter.

14. Sätt enligt något av kraven 10-13, t e c k n a t därav, att innehållet i reaktionskärlet nåns vid 3o-90°c under samtidig bromid- och/eller jodidsalter. k ä n n e - införing av silver-,

15. Sätt enligt något av kraven 10-13, t e c k n a t k ä n n e - därav, att innehållet hos reaktions- kärlet hålls vid 40-8000 under samtidig införing av silver-, bromid- och/eller jodidsalter.

16. Sätt enligt något av kraven 10-15, t e c k n a t k ä n n e - därav, att pBr hos dispergeringsmediumet i reaktionskärlet före införing av jodidsaltet justeras till en nivå av l,l-1,5.

17. Sätt enligt något av kraven 10-16, i k ä n n e - t e c k n a t därav, att pBr i reaktionskärlet hålls i omrâdet 0,8-1,6 under införingen av jodidsalt.

18. Sätt enligt något av kraven 10-17, t e c k n a t k ä n n e - därav, att silversaltet och minst ett av bromid- och jodidsalterna införes i form av silver- halogenidkorn med en medeldiameter av mindre än 0,1 um.

19. Sätt enligt något av kraven 10-18, t e c k n a t tionskärlet hålls under 0,5 mol% av den totala halogenid- k ä n n e - därav, att jodidkoncentrationen i reak- koncentrationen i reaktionskärlet före samtidig införing av silver- och halogenidsalterna. q? ny.,