SE454028B - Radiografiskt element med forsta och andra silverhalogenidemulsionsskikt, som inbegriper ett dispergeringsmedium och stralningskensliga silverhalogenidkorn - Google Patents

Description

454 028 2 verhalogenidemulsioner med högre känslighet. Konven- tionella radiografiska element belyses i Research Dis- closure, vol l84, augusti 1979, Item l843l (publicerad av Industrial Opportunities Ltd; Homewell, Havant; Hamp- shire, P09 lEF, Storbritannien).

Från 1937 till 1950-talet sålde Eastman Kodak Company en Duplitízed (varumärke) radiografisk filmprodukt under namnet No-Screen X-Ray Code 5133. Denna produkt innehöll beläggningar av svavelsensibiliserade silverpromidemul- sioner på filmstommens motsatta sidor. Eftersom emulsio- nerna var avsedda att exponeras med röntgenstràlning var de inte spektralsensibiliserade. De skivformade kornen hade ett genomsnittligt sidoförhällande i mellan- området från ca 5 till 7:1 och var relativt tjocka.

De skivformade kornen svarade för mer än 50% av den projicierade arean, medan icke-skivformade korn svarade för mer än 25% av den projicierade arean. Vid reproduk- tion av dessa emulsioner flera gånger hade emulsionen med det högsta genomsnittliga sidoförhâllandet en genom- snittlig diameter hos de skivformade kornen av 2,5 pm, en genomsnittlig tjocklek hos de skivformiga kornen av 0,36 um, samt ett genomsnittligt sidoförhållande av 7:1. Vid andra förnyade framställningar innehöll emulsionerna tjockare skivformade korn med mindre diameter, vilka korn hade ett lägre genomsnittligt sidoförhállande.

Den amerikanska patentskriften 4 130 428 beskriver en kombination av två fluorescensskärmar, som emitterar vid ett maximum av 450-470 nm, och ett radiografiskt silverhalogenidmaterial med en spektralsensibiliserad silverhalogenidemulsion belagd på båda sidorna av stommen.

Materialen innehåller eventuellt ett färgämne för att minska övergång. Det finns ingen uppgift angående emul- sioner med skivformiga korn.

Enligt föreliggande uppfinning àstadkommes ett radiografiskt element, som har 454 028 3 första och andra silverhalogenidemulsionsskikt, som inbegriper ett dispergeringsmedium och strålnings- känsliga silverhalogenidkorn och en stomme, som är anordnad mellan silverhalogenid- emulsionsskikten och som har förmåga att transmittera strålning för vilken det andra silverhalogenidemulsions- skiktet är känsligt, kännetecknat därav, att åtminstone det första silverhalogenidemulsionsskiktet innehåller skivformade silverhalogenidkorn, som har en tjock- lek av mindre än 0,2 um och ett genomsnittligt sidoför- hållande av från 5:1 till 8:1, vilka silverhalogenid- korn svarar för minst 50 % av den totala projicerade arean hos silverhalogenidkornen som finns i silverhaloge- nidemulsionsskiktet, varvid sidoförhållandet definieras som förhållandet mellan korndiameter och tjocklek och diametern hos ett korn definieras som diametern hos en cirkel med en area som är lika stor som kornets pro- jicerade area, och spektralsensibiliserande färgämne adsorberat till ytan av de skivformade silverhalogenidkornen.

Det föreliggande radiografiska elementet åstadkom- mer ökad fotografisk känslighet vid jämförbara över- gàngsnivåer av exponeringsstrålning.

Vid en föredragen konfiguration har de radiogra- fiska elementen två silverhalogenidskikt, eller bild- alstringsenheter som innehåller dessa skikt, belagda på vardera av två motbelägna huvudytor hos en trans- mitterande stomme, såsom en filmstomme. Alternativa arrangemang är möjliga. I stället för att belägga bild- alstringsenheterna på motbelägna sidor av samma stomme, kan de vara belagda på separata stommar och de erhållna strukturerna staplade så att en stomme eller båda stom- marna separerar bildalstringsenheterna.

Bildalstringsenheterna kan ha formen av vilket som helst konventionellt radiografiskt bildalstringsskikt 454 023 4 eller kombination av skikt, förutsatt att minst ett skikt inbegriper en silverhalogenidemulsion med relativt tunna skivformade korn med mellanliggande sidoförhål- lande, såsom beskrivs mera speciellt nedan. Medan det särskilt avses att bildalstringsenheterna vardera kan utnyttja olika stràlningskänsliga silverhalogenidemul- sioner, utgöres vid en särskilt föredragen form av upp- finningen båda bildalstringsenheterna av silverhalogenid- emulsioner med tunna skivformade korn med mellanliggande sidoförhàllande. Det föredrages allmänt att utnyttja två identiska bildalstringsenheter, som är åtskilda av en mellanliggande stomme. Andra emulsioner än den erforder- liga emulsionen med tunna skivformade korn med mellan- liggande sidoförhàllande kan ha varje lämplig konven- tionell form. Olika konventionella emulsioner belyses i Research Disclosure, vol 176, december 1978, Item 17643, paragraf I, Emulsion preparation and types. a. Emulsioner mer tunna skivformade korn med mellan- liggande sidoförhállande och framställning därav Silverhalogenidemulsionerna med tunna, skivformade korn med mellanliggande sidoförhållande utgöres av ett dispergeringsmedium och spektralsensibiliserade, skiv- formade silverhalogenidkorn. Som det tillämpas här på silverhalogenidemulsionerna definieras uttrycket "tunna ..... mellanliggande sidoförhàllande“ som att det krävs att de skivformade silverhalogenidkornen, som har en tjocklek av mindre än 0,2 um och ett genomsnittligt sidoförhàllande i omrâdet 5:1 till 8:1, svarar för minst 50 % av den totala projicerade arean hos silverhalogenid- kornen. Vid en föredragen form av uppfinningen svarar dessa silverhalogenidkorn, som uppfyller ovanstående krav på tjocklek och sidoförhàllande, för minst 70 % och optimalt minst 90 % av den totala projicerade arean av silverhalogenidkornen.

De kornegenskaper som beskrivits ovan hos silver- halogenidemulsionerna som utnyttjas i de radiografiska elementen enligt uppfinningen, kan lätt fastställas l0 454 028 genom förfaranden som är välkända för fackmannen på området. Som det används här hänför sig uttrycket "sido- förhållande" till förhållandet mellan kornets diameter och dess tjocklek. Kornets "diameter" definieras i sin tur som diametern hos en cirkel med en area, som är lika stor som den projicerade arean hos kornet sedd i ett mikrofotografi eller ett elektronmikroskopfoto- grafi av ett emulsionsprov. Från skuggade elektron- mikroskopfotografier av emulsionsprover är det möjligt att avgöra tjockleken och diametern hos varje korn samt identifiera de skivformade korn som har en tjocklek av mindre än 0,2 um, dvs de tunna skivformade kornen.

Härur kan sidoförhållandet för varje sådant tunt, skivformat korn beräknas, och ett medelvärde för sido- förhållandena hos alla de tunna, skivformade kornen i provet kan beräknas för att erhålla deras genomsnitt- liga sidoförhàllande. Genom denna definition är det genomsnittliga sidoförhållandet medelvärdet för de individuella, tunna, skivformade kornens sidoförhàl- landen. I praktiken är det vanligtvis enklare att er- hålla en genomsnittlig tjocklek och en genomsnittlig diameter hos de tunna, skivformade kornen, som har en tjocklek av mindre än 0,2 um, samt beräkna det genom- snittliga sidoförhållandet som förhållandet mellan dessa båda medelvärden. Vare sig medelvärdet av de individu- ella sidoförhållandenaeller medelvärdena för tjockleken och diametern används för att bestämma det genomsnitt- liga sidoförhållandet, skiljer sig de erhållna genom- snittliga sidoförhållandena inte nämnvärt inom de av- sedda toleranserna för kornmätningar. De projicerade areorna för de tunna, skivformade silverhalcgenidkornen kan summeras, de projicerade areorna hos de återstående silverhalogenidkornen i mikrofotografiet kan summeras separat, och från de båda summorna kan man beräkna pro- centandelen av silverhalogenidkornens totala projicerade area som åstadkommas av de tunna, skivformade kornen. vid ovanstående bestämningar valdes en referens- tjocklek hos de skivformade kornen av mindre än 0,2 um 454 028 6 för att skilja de här avsedda, unikt tunna, skivformade kornen från tjockare skivformade korn, som ger under- lägsna radiografiska egenskaper. Vid mindre diametrar är det inte alltid möjligt att skilja de skivformade och icke-skivformade kornen åt i mikrofotografier. I föreliggande sammanhang är de skivformade kornen de silverhalogenidkorn som har en tjocklek av mindre än 0,2 um och som verkar skivformade vid 2500 ggr försto- ring. Uttrycket “projicerad area" används i samma be- tydelse som uttrycken "projektionsarea" och "projektiv area", såsom vanligen utnyttjas inom tekniken (se t ex James and Higgins, Fundamentals of Photographic Theory, Morgan and Morgan, New York, sid 15).

De skivformade kornen kan utgöras av varje silver- halogenidkristallkomposition som är känd för att vara användbar inom fotoqtafin. Vid en föredragen form, som erbjuder det bredaste området av observerade fördelar, utnyttjar föreliggande uppfinning silverbromojodidemul- sioner med tunna, skivformade korn med mellanliggande sidoförhâllande. Erhàllande av tunna korn vid början av utfällningen, resulterar, såsom beskrivs nedan, i emulsionerna med tunna skivformade korn med mellanlig- gande sidoförhållanden. Mellanliggande sidoförhållande, i motsats till högt sidoförhållande, kan uppnås genom att enbart avsluta utfällningen tidigare, fastän andra förfaranden, såsom ökning av korntjockleken hos korn med högt sidoförhållande tillräckligt mycket för att reducera sidoförhållandena samt andra tekniker som används i exemplen, kan utnyttjas alternativt eller i kombination.

Silverbromojodidemulsioner med tunna, skivformade korn med mellanliggande sidoförhållande kan framstäl- las genom ett utfällningsförfarande, som motsvarar det följande: I ett konventionellt reaktionskärl för silver- halogenidutfällning, vilket kärl är utrustat med en effektiv omrörarmekanism, införes ett dispergerings- medium. I det typiska fallet utgör dispergeringsmediumet 454 028 7 som ursprungligen införes i reaktionskärlet minst ca l0 %, företrädesvis 20-80 vikt%, baserat pà totalvikten av det dispergeringsmedium som förefinnes i silverbromo- jodidemulsionen vid kornutfällningens avslutning. Efter- som dispergeringsmediumet kan avlägsnas från reaktions- kärlet genom ultrafiltrering under silverbromojodid- kornutfällningen, såsom anges i US patentet 4 334 012, inses det att den volym av dispergeringsmedium som ur- sprungligen förefinnes i reaktionskärlet, kan vara lika stor som eller t o'm överstiga volymen av silverbromo- jodidemulsionen som finns i reaktionskärlet vid avslut- ningen av kornutfällningen. Det dispergeringsmedium som ursprungligen införes i reaktionskärlet är före- trädesvis vatten eller en dispersion av peptiserings- medel i vatten, eventuellt innehållande andra ingredi- enser, sàsom ett eller flera silverhalogenidmognings- medel och/eller metalldopningsmedel, såsom beskrivs mera speciellt nedan. När ett peptiseringsmedel finns närvarande från början, utnyttjas det företrädesvis i en koncentration av minst 10 %, mest föredraget åtmin- stone 20 % av det totala peptiseringsmedel som finns vid avslutningen av silverbromojodidutfällningen. Ytter- ligare dispergeringsmedium sätts till reaktionskärlet med silver- och halogenidsalterna och kan också införas genom en separat stràle. Det är brukligt att justera andelen dispergeringsmedium, särskilt för öka andelen peptiseringsmedel, efter avslutningen av salttillför- seln.

En mindre andel, i det typiska fallet mindre än vikt%, av det bromidsalt som används vid bildningen av silverbromojodidkornen, förefinnes från början i reaktiønskärlet för att justera bromidjonkoncentrationen hos dispergeringsmediumet vid början av silverbromo- jodidutfällningen. Dispergeringsmediumet i reaktions- kärlet är även från början väsentligen fritt från jodid- joner, eftersom förekomsten av jodidjoner före samtidig införing av silver- och bromidsalter gynnar bildningen av tjocka och icke skivformade korn. Såsom det används 454 028 8 här med avseende på reaktionskärlets innehåll avser ut- trycket "väsentligen fritt från jodidjoner" att det finns otillräckligt med jodidjoner jämfört med bromid- joner för utfällning som en separat silverjodidfas. Det föredrages att hålla jodidkoncentrationen i reaktions- kärlet före silversalttillförseln vid mindre än 0,5 mol% av den totala förekommande halogenidjonkoncentrationen.

Om pBr hos dispergeringsmediumet ursprungligen är allt för högt, kommer de bildade skivformade silver- bromojodidkornen att vara jämförelsevis tjocka och därför ha låga sidoförhållanden. Det föredrages att a ursprungligen hålla pBr hos reaktionskärlet vid eller under 1,5. Om å andra sidan pBr är alltför lågt, gynnas bildningen av icke skivformade silverbromojodidkorn.

Det är därför avsett att hålla pBr hos reaktionskärlet vid eller över 0,6, företrädesvis över l,l. Med det här använda uttrycket “pBr" avses den negativa logaritmen för bromidjonkoncentrationen. Både pH och pAg defini- eras på motsvarande sätt för väte- respektive silver- jonkoncentrationerna.

Under utfällningen sätts silver-, bromid- och jodidsalter till reaktionskärlet medelst tekniker, som är välkända vid utfällning av silverbromojodidkorn. I det typiska fallet införes en vattenhaltig silversalt- lösning av ett lösligt silversalt, såsom silvernitrat, i reaktionskärlet samtidigt med tillförsel av bromid- och jodidsalterna. Bromid- och jodidsalterna införes även i det typiska fallet som vattenhaltiga saltlös- ningar, såsom vattenlösningar av ett eller flera lösliga ammonium-, alkalimetall- (t ex natrium eller kalium), eller jordalkalimetall- (t ex magnesium eller kalcium) halogenidsalter. Silversaltet införes åtminstone ursprung- ligen i reaktionskärlet separat från jodidsaltet. Jodid- och bromidsalterna kan sättas till reaktionskärlet sepa- rat eller som en blandning.

Vid införingen av silversalt i reaktionskärlet ini- tieras kärnbildningssteget hos kornbildningen. En popula- tion av kornkärnor bildas som har förmåga att tjäna som l5 454 028 9 utfällningsäten för silverbromid och silverjodid när införingen av silver-, bromid- och jodidsalter fort- sättes. Utfällning av silverbromid och silverjodid pà befintliga kornkärnor bildar tillväxtsteget hos korn- bildningen. Sidoförhàllandena hos de skivformade korn som bildas enligt uppfinningen påverkas mindre av jodid- och bromidkoncentrationer under tillväxtsteget än under kärnbildningssteget. Det är därför möjligt att under tillväxtsteget öka den tillåtna latituden för pBr under samtidig införing av silver-, bromid- och jodidsalter över 0,6, företrädesvis i omrâdet ca 0,6-2,2, mest före- draget frân ca 0,8 till ca 1,5. Det är naturligtvis möjligt och föredrages i själva verket att hälla pBr i reaktionskärlet under hela silver- och halogenidsalt- införingen inom de ursprungliga gränser, som beskrivits ovan, före silversaltinföringen. Detta är särskilt före- draget när en betydande andel kornkärnbildning fortsätter under införingen av silver-, bromid- och jodidsalter, såsom vid framställningen av starkt polydispergerade emulsioner. Ökning av pBr-värdena över 2,2 under tillväx- ten av skivformade korn resulterar i förtjockning av kornen, men kan tolereras i många fall under det att man fortfarande erhåller tunna silverbromojodidkorn med ett mellanliggande sidoförhállande.

Som ett alternativ till införingen av silver-, bromid- och jodidsalter som vattenhaltiga lösningar, avses det särskilt att införa silver-, bromid- och jodid- salter, ursprungligen eller vid tillväxtsteget, i form av fina silverhalogenidkorn suspenderade i dispergerings- medium. Kornen är tillräckligt små för att lätt Ostwald- -mognas på större kornkärnor, om sådana förefinnes, när de väl införts i reaktionskärlet. De maximalt använd- bara kornstorlekarna beror på de särskilda betingelserna i reaktionskärlet, såsom temperatur och förekomsten av solubiliserings- och mogningsmedel. Silverbromid-, silver- jodid- och/eller silverbromojodidkorn kan införas. Efter- som bromid och/eller jodid utfälles framför klorid, är det även möjligt att utnyttja silverklorobromid- och 454 028 silverklorobromojodidkorn. Silverhalogenidkornen är före- trädesvis mycket fina, t ex mindre än 0,1 um i medeldia- meter.

Under förutsättning av de ovan angivna pBr-kraven, kan koncentrationerna och hastigheterna hos införingen av silver-, bromid- och jodidsalter ha vilken som helst lämplig konventionell form. Silver- och halogenidsal- terna införes företrädesvis i koncentrationer av 0,1-5 mol/liter, fastän vidsträcktare konventionella koncentra- tionsomràden, såsom från 0,01 mol/liter till mättnad, exempelvis är möjliga. Speciellt föredragna utfällnings- tekniker är de, som uppnår avkortade utfällningstider genom att öka hastigheten hos silver- och halogenid- saltinföringen. Hastigheten för silver- och halogenid- saltinföringen kan ökas antingen genom att öka den hastighet, varmed dispergeringsmediumet och silver- och halogenidsalterna införes eller genom att öka koncentrationerna hos silver- och halogenidsalterna i dispergeringsmediumet som införes. Det föredrages speci- ellt att öka hastigheten hos silver- och halogenidsalt- införingen, men att bibehålla införingshastigheten under den tröskelnivå, vid vilken bildningen av nya kornkärnor gynnas, dvs att undvika àterkärnbildning, såsom utläres av de amerikanska patenten 3 650 757, 3 672 900, 4 242 445, tyska OLS 2 107 ll8, EPC-ansökan 80102242, samt Wey “Growth Mechanism of AgBr Crystals in Gelatin Solution", Photographic Science and Engineering, vol 21, nr l, januari/februari 1977, sid 14 och följande. Genom att undvika bildning av ytterligare kornkärnor sedan man övergått till utfällningens tillväxtstadium, kan man erhålla relativt monodispergerade tunna skivformade silverbromojodidkornpopulationer. Emulsioner med varia- tionskoefficienter av mindre än ca 30 % kan framställas.

Det här använda uttrycket "Variationskoefficient" defi- nieras som 100 ggr standardavvikelsen hos korndiametern dividerat med medelkorndiametern. Genom att avsiktligt gynna àterkärnbildning under utfällningens tillväxtskede är det naturligtvis möjligt att àstadkoma polydisper- 454 028 ll gerade emulsioner med betydligt högre variationskoeffi- cienter.

Jodidkoncentrationen i silverbromojodidemulsionerna som utnyttjas i de radiografiska elementen enligt före- liggande uppfinning, kan regleras genom införing av jodidsalter. Varje konventionell jodidkoncentration kan användas. Även mycket små jodidmängder, t ex så litet som 0,05 mol%, erkännes inom tekniken för att vara gynn- samma. Utom när annat anges baseras alla hänvisningar till halogenidprocenttal på silver, som föreligger i den motsvarande emulsion, korn eller kornomràde som diskuteras. Ett korn, som består av silverbromojodid innehållande 40 mol% jodid innehåller t ex också 60 mol% bromid. I en föredragen form inbegriper de använda emul- sionerna minst ca 0,1 mol% jodid. Silverjodid kan inför- livas i de skivformade silverbromojodidkornen upp till dess löslighetsgräns i silverbromid vid kornbildnings- temperaturen. Silverjodidkoncentrationer upp till ca 40 mol% i de skivformade silverbromojodidkornen kan sålunda uppnås vid en utfällningstemperatur av 90°C.

I praktiken kan utfällningstemperaturerna variera ner till nära omgivande rumstemperatur, t ex ca 30°C. Det föredrages allmänt att utfällningen genomföras vid en temperatur i omrâdet 40-80°C. Medan det för de flesta fotografiska tillämpningar föredrages att begränsa den maximala jodidkoncentrationen till ca 20 moli, varvid den optimala jodidkoncentrationen är upp till ca 15 mol% och sådana jodidkoncentrationer kan utnyttjas vid ut- övandet av uppfinningen, föredrages det typiskt vid radiografiska element att begränsa jodidkoncentrationen till upp till 6 mol%.

Den relativa andelen av jodid- och bromidsalter som införes i reaktionskärlet under utfällningen, kan bibe- hållas i ett fixt förhållande för skapa en väsentligen enhetlig jodidprofil i de skivformade silverbromojodid- kornen, eller varieras för att uppnå skilda fotogra- fiska effekter. Fördelar i fotografisk känslighet l5 454 028 12 och/eller kornighet kan erhållas genom att öka andelen jodid i sidledsförskjutna, typiskt ringformiga omràden, hos silverbromojodidemulsioner med skivformade korn med högt sidoförhàllande jämfört med mittområden hos de skivformade kornen. Jodidkoncentrationen i de skiv- formade kornens mittomráde kan variera från 0 till mol%, varvid jodidkoncentrationen i det sidledsom- givande ringformiga området är minst l mol% högre upp till löslighetgränsen för silverjodid i silverbromid, företrädesvis upp till ca 20 mol% och optimalt upp till ca l5 mol%. De skivformade silverbromojodidkornen som utnvttjas i de radiografiska elementen enligt förelig- gande uppfinning, kan uppvisa väsentligen enhetliga eller graderade jodidkoncentrationsprofiler, och grade- ringen kan regleras, allt efter önskan, för att gvnna högre jodidkoncentrationer invändigt eller vid eller nära de skivformade silverbromojodidkornens vta.

Fastän framställningen av silverbromoiodidemul- sioner med tunna, skivformade korn med mellanliggande sidoförhàllande har beskrivits med hänvisning till ovan- stående förfarande, som alstrar neutrala icke-ammonia- kaliska emulsioner, är emulsionerna som utnyttjas i de radiografiska elementen enligt föreliggande uppfin- ning och deras användning inte begränsade genom något särskilt förfarande för deras framställning. Alternativt kan man framställa silverbromojodidemulsioner med korn med mellanliggande sidoförhàllande genom användning av silverjodidympkorn genom att modifiera förfarandet enligt de amerikanska patenten 4 150 994, 4 l84 877 eller 4 184 878, som angivits ovan, på följande sätt: vid en föredragen form reduceras silverjodidkoncentra- tionen i reaktionskärlet under 0,05 mol/liter och den maximala storleken hos silverjodidkornen som ursprung- ligen föreligger i reaktionskärlet reduceras under 0,05 um. Genom att enbart avsluta utfällningen tidigare kan man framställa silverbromojodidemulsioner med tunna, skivformade korn med mellanliggande sidoförhållande, som utnyttjas i de radiografiska elementen enligt upp- l0 454 028 13 finningen.

Silverbromidemulsioner med tunna, skivformade korn med mellanliggande sidoförhállande, vilka emulsioner saknar jodid, kan framställas genom de ovan beskrivna förfarandena (bortsett från de vid vilka silverjodid- ympkorn utnyttjas), som ytterligare modifierats för att utesluta jodid. Allmänt resulterar uteslutning av jodid i bildning av tunnare skivformade korn när ut- fällningsbetingelserna i övrigt motsvarar de som be- skrivits för utfällning av skivformade silverbromojodid- korn. Alternativt kan man framställa silverbromidemul- sioner med tunna, kvadratiska och rektangulära korn med mellanliggande sidoförhàllande. Vid detta förfarande utnyttjas kubiska ympkorn med en kantlängd av mindre än 0,15 um. Medan pAg hos ympkornsemulsionen hàlles i området från 5,0 till 8,0 mognas emulsionen väsent- ligen i avsaknad av icke-halogenidiska silverjonkomplex- bildningsmedel för bildning av skivformade silverbromid- korn med det önskade mellanliggande genomsnittliga sido- förhállandet. Ytterligare andra framställningar av silverbromidemulsioner med tunna, skivformade korn med mellanliggande sidoförhàllande, vilka emulsioner saknar jodid, belyses i exemplen.

Andra silverhalogenidemulsioner med tunna, skiv- formade korn med mellanliggande sidoförhàllande kan framställas genom något av följande belysande förfaran- den. Höga sidoförhállanden kan undvikas enbart genom att avsluta utfällningen när de önskade mellanliggande sidoförhàllandena uppnås.

Det är möjligt att framställa skivformade korn med minst 50 mol% klorid, vilka korn har motbelägna kristallytor, som ligger i {lll}-kristallplan, och minst en periferikant, som ligger parallellt med en <2ll>- kristallografisk vektor 1 planet för en av huvudytorna.

Sådana emulsioner med skivformade korn kan framställas genom att bringa vattenhaltiga silver- och kloridinne- hållande halogenidsaltlösningar att reagera i närvaro 454 028 14 av en kristallkaraktärmodifierande mängd av en aminosub- stituerad azainden och ett peptiseringsmedel, som har en tioeterlänk.

Emulsioner med skivformade korn, i vilka silverhalo- genidkornen innehåller silverklorid och silverbromid i åtminstone ringformiga kornområden och företrädesvis genom hela kornen, kan också framställas. De skivformade kornområden som innehåller silverklorid och -bromid, bildas genom att upprätthålla ett molförhållande mellan klorid- och bromidjoner av från l,6:l till ca 260:1 och totalkoncentrationen av halogenidjoner i reaktionskärlet i området från 0,10 till 0,90 normal under införing av silver-, klorid-, bromid- och, eventuellt, jodidsalter i reaktionskärlet. Molförhållandet mellan silverklorid och silverbromid i de skivformade kornen kan variera från 1:99 till 2:3.

Det tunna skivformade kornen kan ha medeldiametrar av upp till 1,6 um. Mindre medeldiametrar är emellertid möjliga och begränsas enbart av den minsta genomsnitt- liga skivformade korntjocklek som kan uppnås. I det typiska fallet har de skivformade kornen en medeltjock- lek av minst 0,03 um, fastän ändå tunnare skivformade korn i princip kan användas, t ex så tunna som 0,01 um, beroende på halogenidhalten. Därför är minimumdiametrar- na hos dessa korn, under förutsättning av ett genom- snittligt sidoförhållande av 5:1, typiskt minst 0,15 um.

Modifierande föreningar kan förefinnas under ut- fällningen av de skivformade kornen. Sådana föreningar kan finnas från början i reaktionskärlet eller kan de tillsättas tillsammans med ett eller flera av salterna i enlighet med konventionella förfaranden. Modifierande föreningar, såsom föreningar av koppar, tallium, bly, vismut, kadmium, zink, mellankalkogener (dvs svavel, selen och tellur), guld och ädelmetaller i grupp VIII, kan finnas under silverhalogenidutfällningen, såsom anges i de amerikanska patenten l 195 432, 1 951 933, 2 448 060, 2 628 167, 2 950 972, 3 488 709, 3 737 313, 454 028 3 772 031 och 4 269 927 och Reserach Disclosure, vol 134, juni 1975, Item 13452. Emulsionerna med skivformade korn kan reduktionsensibiliseras invändigt under utfäll- ningen, såsom anges av Moisar et al, Journal of Photo- graphic Science, vol 25, 1977, sid l9-27.

De individuella silver- och halogenidsalterna kan sättas till reaktionskärlet genom tillförselrör vid eller under ytan medelst gravitationsmatning eller genom tillförselapparatur för bibehållande av regleringen av tillförselhastigheten och pH, pBr och/eller pAg hos innehållet i reaktionskärlet, såsom anges i de ameri- kanska patenteten 3 821 002 och 3 031 304 samt av Claes et al, Photographische Korrespondenz, band l02, nr 10, 1967, sid 162. För att erhålla snabb fördelning av reak- tanterna i reaktionskärlet kan man använda speciellt konstruerade blandningsanordningar, såsom visas i de amerikanska patentskrifterna 2 996 287, 3 342 605, 3 415 650, 3 785 777, 4 147 551, 4 171 224 samt brit- tiska patentansökan 2 022 43lA, tyska OLS 2 555 364 och 2 556 885 samt Research Disclosure, vol 166, febru- ari 1978, Item 16662.

Vid bildningen av emulsionerna med skivformade korn finns från början ett dispergeringsmedium i reaktions- kärlet. Vid en föredragen form utgöres dispergerings- mediumet av en vattenhaltig peptiseringsmedelssuspension.

Peptiseringsmedelskoncentrationer av 0,2 till ca 10 viktå, baserat på totalvikten av emulsionskomponenterna 1 reak- tionskärlet, kan utnyttjas. Det föredrages att bibehålla koncentrationen av peptiseringsmedlet i reaktionskärlet före och under silverbromojodidbildningen under ca 6 vikt%, baserat på totalvikten. Det är bruklig praxis att hålla koncentrationen av peptiseringsmedlet i reaktionskärlet i området under ca 6 vikt%, baserat på totalvikten, före och under silverhalogenidbildningen och att justera emulsionsbärmediumskoncentrationen uppåt för optimala beläggningsegenskaper genom fördröjda, kompletterande bärmediumstillsatser. Det är möjligt att emulsionen, l0 454 028 16 sådan den ursprungligen bildas, innehåller ca S-50 g peptiseringsmedel per mol silverhalogenid, företrädesvis ca 10-30 g peptiseringsmedel per mol silverhalogenid.

Ytterligare bärmedium kan tillsättas senare för att bringa koncentrationen upp till så mycket som 1000 g per mol silverhalogenid. Företrädesvis är koncentra- tionen av bärmedium i den färdiga emulsionen över 50 g per mol silverhalogenid. När bärmediumet är belagt och torkat vid framställning av ett fotografiskt element, utgör det ca 30-70 vikt% av emulsionsskiktet.

Bärmedier (som inbegriper både bindemedel och pep- tiseringsmedel) kan väljas bland de som konventionellt utnyttjas i silverhalogenidemulsioner. Föredragna pep- tiseringsmedel är hydrofila kolloider, som kan utnyttjas ensamma eller i kombination med hydrofoba material.

Lämpliga hydrofila bärmedier inbegriper ämnen, såsom proteiner, proteinderivat, cellulosaderivat, t ex cellu- losaestrar, gelatin, t ex alkalibehandlat gelatin (ben- eller hudgelatin) eller syrabehandlat gelatin (svinhuds- gelatin), gelatinderivat, t ex acetylerat gelatin, samt ftalaterat gelatin. Dessa och andra bärmedier beskrivs i Research Disclosure, vol 176, december 1978, Item 17643, Section IX. Bärmediummaterialen, inbegripet i synnerhet de hydrofila kolloiderna, liksom de hydrofoba material som är användbara i kombination därmed, kan användas inte bara i emulsionsskikten hos de radiografiska elemen- ten enligt uppfinningen, utan även i andra skikt, såsom täckskikt, mellanskikt och skikt, som är anordnade under emulsionsskikten.

Kornmogning kan ske under framställningen av silver- halogenidemulsionerna som utnyttjas i de radiografiska elementen enligt föreliggande uppfinning, och det före- drages att kornmogning sker i reaktionskärlet under ät- minstone silverbromojodidkornbildningen. Kända silver- halogenidlösningsmedel är användbara för att gynna mog- ning. Så t ex är det känt att ett överskott av bromid- joner, när de förekommer i reaktionskärlet, gynnar mogning. 454 028 17 Det är därför tydligt att bromidsaltlösningen, som in- föres i reaktionskärlet, självt kan gynna mogning. Andra mogningsmedel kan också utnyttjas och kan helt inklu- deras i dispergeringsmediumet i reaktionskärlet före silver- och halogenidsalttillsättning, eller kan de införas i reaktionskärlet tillsammans med ett eller flera av halogenidsaltet, silversaltet eller peptise- ringsmedlet. Vid ytterligare en annan variant kan mog- ningsmedlet införas oberoende under halogenid- och silversalttillsättningarna. Fastän ammoniak är ett känt mogningsmedel, är det inte ett föredraget mogningsmedel för de här använda silverbromojodidemulsionerna, som uppvisar de högsta känslighet-kornighetssambanden. De föredragna emulsionerna är icke-ammoniakaliska eller neutrala emulsioner.

Bland de föredragna mogningsmedlen är de som inne- håller svavel. Tiocyanatsalter kan användas, såsom alka- limetallsalterna, vanligast natrium- och kaliumtiocyanat- salter, och ammoniumtiocyanatsalter. Fastän varje kon- ventionell mängd av tiocyanatsalter kan införas, är de föredragna koncentrationerna i allmänhet fràn ca 0,1 till 20 g tiocyanatsalt per mol silverhalogenid.

Belysande känd teknik angáende användning av tiocyanat- mogningsmedel àterfinnes de amerikanska patenten 2 222 264, som angivits ovan, 2 448 534 och 3 320 069.

Alternativt kan man utnyttja konventionella tioeter- mogningsmedel, såsom de som beskrivs i de amerikanska patenten 3 271 157, 3 574 628 och 3 737 313.

Emulsionerna med tunna, skivformade korn med mellan- liggande sidoförhàllande tvättas företrädesvis för att avlägsna lösliga salter. De lösliga salterna kan avlägs- nas genom dekantering, filtrering och/eller kylsedimen- tering och lakning, såsom anges i Research Disclosure, vol l76, december 1978, Item 17643, Section II. Emulsio- nerna, med eller utan sensibiliseringsmedel, kan torkas och lagras före användning, såsom anges i Research Dis- closure, vol 101, september 1972, Item 10152. Vid fram- 454 028 18 ställning av emulsionerna är tvättning särskilt fördelak- tigt för att avsluta mogningen av de skivformade kornen efter avslutningen av utfällningen för att undvika ök- ning av deras tjocklek och reducering av deras sido- förhållande.

Fastän förfarandena för framställning av skivfor- made silverhalogenidkorn som beskrivits ovan åstadkommer emulsioner med tunna, skivformade korn med mellanlig- gande sidoförhållande, i vilka emulsioner de skivformade kornen, som satisfierar tjocklekskravet för bestämning av genomsnittligt sidoförhållande, svarar för minst S0 % av den totala projicerade arean hos den totala silverhalogenidkornpopulationen, inses det att ytterli- gare fördelar kan erhållas genom att öka andelen av förekomsten av dylika tunna skivformade korn. Företrä- desvis svarar de skivformade silverhalogenidkornen för minst 70 % (optimalt minst 90 %) av den totala proji- cerade arean. Kornen utöver de som krävs för att upp- fylla kraven på projicerad area kan antingen vara icke- -skivformade eller, företrädesvis, skivformade korn med högt sidoförhållande (mer än 8:1), mest föredraget tunna, skivformade korn med högt sidoförhållande. b. Sensibilisering Fastän det inte krävs för att uppnå fördelarna med uppfinningen, är silverhalogenidemulsionerna med tunna, skivformade korn med mellanliggande sidoförhål- lande liksom andra silverhalogenidemulsioner i de radio- grafiska elementen enligt uppfinningen företrädesvis kemiskt sensibiliserade. De kan vara kemiskt sensibili- serade med aktivt gelatin, såsom belyses av T.H. James, The Theory of the Photographic Process, 4:e upplagan, Macmillan, 1977, sid 67-76, eller med svavel-, selen-, tellur-, guld-, platina-, palladium-, iridium-, osmium-, rodium-, rhenium- eller fosforsensibiliseringsmedel eller kombinationer av dessa sensibiliseringsmedel, såsom vid pAg-nivåer av 5-10, pH-nivåer av 5-8 och tem- peraturer av 30-80°C, såsom anges i Research Disclosure, 454 028 19 vol 120, april 1974, Item 12008, Reserach Disclosure, vol 134, juni 1975, Item 13452, de amerikanska patenten 1 623 499, 1 673 522, 2 399 083, 2 642 361, 3 297 447, 3 297 446, 3 772 031, 3 761 267, 3 857 711, 3 565 633, 3 901 714 och 3 904 415 och de brittiska patenten l 396 696 och 1 315 755; varvid kemisk sensibilisering eventuellt utföres i närvaro av tiocyanatföreningar, såsom beskrivs i det amerikanska patentet 2 642 361; svavelinnehàllande föreningar av den typ som beskrivs i de amerikanska patenten 2 521 926, 3 021 215 och 4 054 457. Det avses speciellt att sensibilisera kemiskt i närvaro av finish-(kemisk sensibilisering)-modifierare, dvs föreningar som är kända för att undertrycka slöja och öka känsligheten när de förekommer under kemisk sensibilisering, såsom azaindener, azapyridaziner, aza- pyrimidiner, bensotiazoliumsalter, och sensibiliserings- medel med en eller flera heterocykliska kärnor. Exempel pà finish-modifierare beskrivs i de amerikanska patenten 2 131 038, 3 411 914, 3 554 757, 3 565 631 och 3 901 714, det kanadensiska patentet 778 723 och Duffin Photographic Emulsion Chemistry, Focal Press (1966), New York, sid 138-143. Emulsionerna kan dessutom eller alternativt reduktionssensibiliseras, t ex med väte, såsom anges i de amerikanska patenten 3 891 446 och 3 984 249, genom behandling vid lågt pAg (t ex mindre än 5) och/eller högt pH (t ex högre än 8) eller genom användning av reduktionsmedel, såsom stannoklorid, tiokarbamiddioxid, polyaminer och aminboraner, såsom anges i de amerikanska patenten 2 983 609, 2 518 698, 2 739 060, 2 743 182, 2 743 183, 3 026 203 och 3 361 564 och Research Disolo- sure, V01 136, augusti 1975, Item 13654. Kemisk ytsensi- bilisering, inbegripet sensibilisering under ytan, anges i de amerikanska patenten 3 917 485 och 3 966 476, om- fattas speciellt.

Silverhalogenidemulsionerna med tunna, skivformade korn med ett mellanliggande sidoförhâllande är alltid spektralsensibiliserade. Det avses speciellt att i kom- bination med emulsionerna med tunna, skivformade korn 454 028 med mellanliggande sidoförhàllande och andra här beskriv- na emulsioner utnyttja spektralsensibiliserande färg- ämnen, som uppvisar absorptionsmaxima i de blå och minus- blá, dvs gröna och röda delarna av det synliga spektrum.

För specialiserade tillämpningar kan dessutom spektral- sensibiliserande färgämnen utnyttjas, som förbättrar spektralgensvaret utöver det synliga spektrum. Så t ex är användning av infradrödabsorberande spektralsensibi- liseringsmedel särskilt avsedd.

Silverhalogenidemulsionerna med tunna, skivformade korn med mellanliggande sidoförhàllande kan vara spek- tralsensibiliserade med färgämnen från en stor mängd olika klasser, inbegripet polymetinfärgämnesklassen, som inbegriper cyaniner, merocyaniner, komplexa cyaniner och merocyaniner (dvs tri-, tetra- och polykärniga cyaniner och merocyaniner), oxonoler, hemioxonoler, styryler, merostyryler och streptocyaniner.

De spektralsensibiliserande cyaninfärgämnena inbe- griper, förbundna medelst en metinlänk, två basiska heterocykliska kärnor, såsom de som härleds från kvar- tära kinolinium-, pyridinium-, isokinolinium-, 3H-indo- lium-, bens[e]indolium-, oxazolium-, oxazolinium-, tiazolium-, tiazolinium-, selenazolium-, selenazolinium-, imidazolium-, imidazolinium-, bensoxazolium-, benso- tiazolium-, bensoselenazolium-, bensimidazolium-, naftoxazolium-, naftotiazolium-, naftoselenazolium-, dihydronaftotiazolium-, pyrylium- och imidazopyrazinium- salter.

De spektralsensibiliserande merocyaninfärgämnena inbegriper, förenat direkt eller via en mellanliggande metinlänk, en basisk heterocyklisk kärna av cyaninfärg- ämnestypen och en sur kärna, såsom kan härledas från barbitursyra, 2-tiobarbitursyra, rhodanin, hydantoin, 2-tiohydantoin, 4-tiohydantoin, 2-pyrazolin-5-on, 2-isoxazolin-S-on, indan-1,3-dion, cyklohexan-1,3-dion, l,3-dioxan-4,6-dion, pyrazolin-3,5-dion, pentan-2,4-dion, alkylsulfonylacetonitril, malononitril, isokinolin-4-on, och kroman-2,4-dion. I 454 028 21 Sensibiliseringsverkan kan korreleras till molekylar- energinivàernas position hos ett färgämne med avseende pà grundtillstàndet och ledningsbandenerginivàerna hos silverhalogenidkristallerna. Dessa energinivàer kan i sin tur korreleras till polarografiskaoxidations- och reduktionspotentialer, såsom diskuterasi Photographic Science and Engineering, vol 18, 1974, sid 49-53 (Sturmer et al) sid 175-178 (Leubner) och sid 475-485 (Gilman).

Oxidations- och reduktionspotentialer kan mätas såsom beskrivs av R.J. Cox, Photographic Sensitivity, Academic Press, 1973, kapitel 15.

Kemin hos cyaninfärgämnen och besläktade färgämnen belyses av Weissberger och Taylor, Special Topics of Heterocyclic Chemistry, John Wiley and Sons, New York, 1977, kapitel VIII; Venkataraman, The Chemistry of Synthetic Dyes, Academic Press, New York, 1971, kapitel V; James, The Theory of the Photographic Process, 4:e upplagan, Macmillan, 1977, kapitel 8, och F.M. Hamer, Cyanine Dyes and Related Compounds, John Wiley and Sons, 1964.

Ett eller flera spektralsensibiliserande färgämnen kan användas. Färgämnen med sensibiliseringsmaxima vid våglängder genom hela det synliga spektrum och med en stor mängd olika spektralsensibiliseringskurvformer är kända. Valet och de relativa proportionerna av färg- ämnen beror på det område av spektrum för vilket känslig- het önskas, och på formen som önskas hos spektralkänslig- hetskurvan. Färgämnen med överlappande spektralkänslig- hetskurvor ger ofta i kombination en kurva, vid vilka känsligheten vid varje våglängd i överlappningsomrâdet ungefärligen är lika med summan av känsligheterna för de individuella färgämnena. Det är sålunda möjligt att använda kombinationer av färgämnen med olika maxima för att uppnå en spektralkänslighetskurva med ett maxi- mum mellan de individuella färgämnenas sensibiliserings- maxima.

Kombinationer av spektralsensibiliserande färgämnen kan användas som resulterar i supersensibilisering, dvs 454 028 22 spektralsensibilisering som större i nàgot spektralom- ràde än den från koncentrationen av ett av färgämnena ensamt eller den som skulle erhållas genom den additiva effekten av färgämnena. Supersensibilisering kan uppnås med utvalda kombinationer av spektralsensibiliserande färgämnen och andra tillsatsmedel, såsom stabiliserings- medel och antislöjmedel, framkallningsacceleratorer eller inhibitorer, beläggningshjälpmedel, ljusgörings- medel och antistatmedel. Var och en av flera mekanismer ävensom föreningar, som kan vara ansvariga för super- sensibilisering, diskuteras av Gilman, "Review of the Mechanisms of Supersensitization", Photographic Science and Engineering, vol 18, 1974, sid 418-430.

Spektralsensibiliserande färgämnen påverkar också emulsionerna på andra sätt. Spektralsensibiliserande färgämnen kan också fungera som antislöjmedel eller stabiliseringsmedel, framkallningsacceleratorer eller -inhibitorer, samt halogenacceptorer eller elektron- acceptorer, såsom beskrivs i de amerikanska patenten 2 l3l 038 och 3 930 860.

Vid en föredragen form av uppfinningen har de skiv- formade silverhalogenidkornen adsorberat spektralsensi- biliserande färgämne till sina ytor, vilket färgämne uppvisar en skiftning i färgton som en funktion av ad- sorption. Varje konventionellt spektralsensibiliserande färgämne som är känt för att uppvisa en batokrom eller hypsokrom ökningi ljusabsorption som en funktion av adsorption till ytan av silverhalogenidkorn kan utnytt- jas vid utövandet av uppfinningen. Färgämnen som satis- fierar sådana kriterier är välkända inom tekniken, såsom framgår av T.H. James, The Theory of the Photographic Process, 4:e upplagan, Macmillan, 1977, kapitel 8 (sär- skilt, F. Induced Color Shifts in Cyanine and Merocyanine Dyes) och kapitel 9 (särskilt H. Relations Between Dye Structure and Surface Aggregation) och F.M. Hamer, Cyanine Dyes and Related Compounds, John Wiley and Sons, 1964, kapitel XVII (särskilt F. Polymerization and Sensitiza- tion of the Second Type). Spektralsensibiliserande 454 028 23 merocyanin-, hemicyanin-, styryl- och oxonolfärgämnen, som alstrar H-aggregat (hypsokrom skiftning) är kända inom tekniken, fastän J-aggregat (batokrom skiftning) inte är vanliga för färgämnen av dessa klasser. Före- dragna spektralsensibiliserande färgämnen är cyanin- färgämnen, som uppvisar antingen H- eller J-aggregation.

Vid en speciellt föredragen form är de spektral- sensibiliserande färgämnena karbocyaninfärgämnen, som uppvisar J-aggregation. Sådana färgämnen kännetecknas av två eller flera basiska heterocykliska kärnor, som är förenade med en länk av tre metingrupper. De hetero- cykliska kärnorna inbegriper företrädesvis kondenserade bensenringar för att öka J-aggregationen. Föredragna heterocykliska kärnor för att gynna J-aggregation är kvartära kinolinium-, bensoxazolium-, bensotiazolium-, bensoselenazolium-, bensimidazolium-, naftooxazolium-, naftotiazolium- och naftoselenazoliumsalter.

Fastän man inom tekniken vanligen förlitar sig på inneboende blàkänslighet (egenblàkänslighet) hos silverbromid eller -bromojodid i emulsionsskikt, som är avsedda registrera exponering av blått ljus, kan betydande fördelar erhållas genom användning av spek- tralsensibiliseringsmede1, t o m när deras huvudsak- liga absorption ligger i det spektralomráde för vilket emulsionerna äger egenkänslighet. Sá t ex inses det speciellt att fördelar kan erhållas med användning av blàspektralsensibiliserande färgämne.

Användbara blàspektralsensibiliserande färgämnen för silverbromid- och silverbromojodidemulsioner med tunna, skivformade korn med mellanliggande sidoförhàl- lande kan väljas från vilken som helst av de färgämnes- klasser som är kända för att ge spektralsensibiliserings- färgämnen. Polymetinfärgämnen, såsom cyaniner, mero- cyaniner, hemicyaniner, hemioxonoler och merostyryler, är föredragna blàspektralsensibiliseringsmedel. Allmänt användbara blåspektralsensibiliseringsmedel kan väljas bland dessa färgämnesklasser genom deras absorptionsegen- 454 028 24 skaper, dvs färgton. Det finns emellertid allmänna struk- turella korrelationer, som kan tjäna som ledning vid val av användbara blàsensibiliseringsmedel. I allmänhet gäller att ju kortare metinkedjan är, desto kortare är våglängden för sensibiliseringsmaximumet. Kärnor påverkar också absorptionen. Addition av kondenserade ringar till kärnan tenderar att gynna längre absorptions- váglänger. Substituenter kan också ändra absorptions- egenskaperna.

Bland användbara spektralsensibiliserande färgämnen för sensibilisering av silverhalogenidemulsioner finns de som anges i Reserach Desclosure, vol 176, december 1978, Item 17643, Sektion III.

Konventionella färgämnesmängder kan utnyttjas vid spektralsensibilisering av emulsionsskikten, som inne- håller icke-skivformade silverhalogenidkorn eller skiv- formade silverhalogenidkorn med lågt sidoförhàllande.

För att erhålla de fullständiga fördelarna med uppfin- ningen föredrages det att adsorbera spektralsensibili- serande färgämnen på kornytorna hos emulsionerna med tunna, skivformade korn med mellanliggande sidoförhàl- lande i en väsentligen optimal mängd, dvs en mängd som är tillräcklig för att åstadkomma minst 60 % av den maximala fotografiska känslighet som kan uppnås från kornen under avsedda exponeringsbetingelser. Mängden använt färgämne varierar med det särskilda färgämne eller färgämneskombination som väljes, liksom med stor- leken och sidoförhállandet hos kornen. Det är känt inom den fotografiska tekniken att optimal spektralsensibili- sering erhålles med organiska färgämnen vid ca 25-100 % eller mer monoskiktstäckning av den totala tillgäng- liga ytarean hos ytkänsliga silverhalogenidkorn, såsom t ex anges i West et al, "The Adsorption of Sensitizing Dyes in Photographio Emnlsions", Journal of Phys. Chem., vol 56, sid 1065, 1952; Spence et al, “Desensitization of Sensitizing Dyes", Journal of Physical and Colloid Chemistry, vol 56, nr 6, juni 1948, sid 1090-1103; samt 454lo2s det amerikanska patentet 3 979 2l3. Optimala färgämnes- koncentrationsnivåer kan väljas genom förfaranden som utläres av Mees, Theory of the Photographic Process, 1942, Macmillan, sid 1067-1069.

Spektralsensibilisering kan ske vid varje emulsions- framställningssteg som hittills är känt för att vara användbart. Det är vanligast att spektralsensibilisering sker inom tekniken efter avslutningen av kemisk sensi- bilisering. Det inses emellertid speciellt att spektral- sensibilisering alternativt kan ske samtidigt med kemisk sensibilisering, helt kan föregå kemisk sensibilisering, och t o m kan starta före avslutningen av silverhalo- genidkornutfällningen, såsom utläres av de amerikanska patenten 3 628 960 och 4 225 666. Såsom anges i det senare, avses det speciellt att fördela införingen av det spektralsensibiliserande färgämnet i emulsionen så, att en del av det spektralsensibiliserande färgämnet föreligger före kemisk sensibilisering och en återstä- ende del införes efter kemisk sensibilisering. Till skillnad från det amerikanska patentet 4 225 666 avses det speciellt att det spektralsensibiliserande färgämnet kan sättas till emulsionen efter det att 80 % av silver- halogeniden har utfällts. Sensibilisering kan ökas genom pAg-justering, inbegripet cyklisering, under kemisk och/eller spektral sensibilisering. Ett specifikt exem- pel pà pAg-justering ges i Research Disclosure, vol 181, maj 1979, Item 18155. vid en föredragen form kan spektralsensibiliserings- medel införlivas i de emulsioner som utnyttjas i de radiografiska elementen enligt föreliggande uppfinning före kemisk sensibilisering. Motsvarande resultat har också uppnåtts 1 vissa fall genom att införa andra adsorberbara material, såsom finish-modifierare, i emulsionerna före kemisk sensibilisering.

Oberoende av den tidigare införlivningen av adsor- berbara material, föredrages det att utnyttja tiocyana- ter under kemisk sensibilisering i koncentrationer av från ca 2 x 10-3 till 2 mol%, baserat på silver, såsom 454 028 26 utläres av den ovan angivna amerikanska patentskriften 2 642 361. Andra mogningsmedel kan användas under kemisk sensibilisering.

Vid ännu ett tredje tillvägagångssätt, som kan utövas i kombination med det ena eller båda de ovan- nämnda tillvägagångssätten eller separat i förhållande till dessa, föredrages det att justera koncentrationen av silver- och/eller halogenidsalter som föreligger omedelbart före eller under kemisk sensibilisering.

Lösliga silversalter, såsom silveracetat, silvertri- fluoroacetat och silvernitrat, kan införas, liksom silversalter, som har förmåga att utfällas på kornytor- na, såsom silvertiocyanat, silverfosfat, silverkarbonat och liknande. Fina silverhalogenid- (dvs silverbromid, -jodid och/eller -klorid)-korn, som har förmåga att Ostwald-mognas på de skivformade kornens yta, kan in- föras. Så t ex kan en Lippmann-emulsion införas under kemisk sensibilisering. Den kemiska sensibiliseringen av spektralsensibiliserade emulsioner med skivformade korn med högt sidoförhållande vid ett eller flera ord- nade diskreta säten hos de skivformade kornen, avses speciellt. Det antas att företrädesadsorptionen av spek- tralsensibiliserande färgämne på de kristallografiska ytor som bildar de skivformade kornens huvudytor, till- låter kemisk sensibilisering att ske selektivt vid olika kristallografiska ytor hos de skivformade kornen.

De föredragna kemiska sensibiliseringsmedlen för de högst uppnådda känslighet-kornighetssambanden är guld- och svavelsensibiliseringsmedel, guld- och selen- sensibiliseringsmedel, och guld-, svavel- och selensensi- biliseringsmedel. Vid en föredragen form av uppfinningen innehåller sålunda silverbromid- eller, mest fördraget, silverbromojodidemulsioner med tunna, skivformade korn med mellanliggande sidoförhållande en mellankalkogen, såsom svavel och/eller selen, som inte är påvisbar, och guld, som är påvisbart. Emulsionerna innehåller också vanligen påvisbara halter tiocyanat, fastän kon- centrationen av tiocyanatet i de slutliga emulsionerna l5 454 028 27 kan vara starkt reducerad genom kända emulsionstvätt- ningstekniker. I olika av de ovan angivna föredragna formerna kan de skivformade silverbromid- eller silver- bromojodidkornen ha ett annat silversalt vid sin yta, såsom silvertiocyanat, eller en annan silverhalogenid med skiljaktig halogenidhalt (t ex silverklorid eller silverbromid), fastän det andra silversaltet kan före- ligga under pàvispara halter.

Fastän det inte krävs för att åstadkomma alla för- delarna, är företrädesvis emulsionerna som utnyttjas vid föreliggande uppfinning, i överensstämmelse med förhärskande tillverkningspraxis, väsentligen optimalt kemiskt liksom väsentligen optimalt spektralt sensibili- serade. Detta innebär att de företrädesvis uppnår känslig- heter av minst 60 % av den maximala log känslighet som är uppnåbar från kornen i spektralsensibiliseringsom- rådet under de avsedda användnings- och behandlingsbe- tingelserna. Log känslighet definieras här som 100 (l-log E), där E mäts i meter-kandela-sekunder vid en densitet av 0,1 över slöja. c. Fullständigande av det radiografiska elementet När väl emulsioner med tunna, skivformade korn med mellanliggande sidoförhållande har alstrats genom utfällningsförfaranden, tvättats och sensibiliserats, såsom beskrivits ovan, kan deras framställning avslutas genom införlivning av konventionella fotografiska till- satsmedel.

De radiografiska elementen enligt föreliggande upp- finning, som är avsedda att alstra silverbilder i en ut- sträckning som är tillräcklig för att undvika nödvändig- heten av att införliva ytterligare härdare under fram- kallningsbehandling, medger uppnående av ökad silver- täckningsförmåga jämfört med radiografiska element som på motsvarande sätt härdats och framkallningsbehandlats, men vilka element utnyttjar emulsioner med icke-skivformade eller konventionella, tjocka skivformade korn. Speciellt är det möjligt att härda emulsionsskikten med tjocka l5 454 D28 28 skivformade korn och andra hydrofila kolloidskikt hos radiografiska element i en mängd som är tillräcklig för att reducera svällning av skikten till mindre än 200 %, varvid procent svällning bestäms genom (a) inkubering av det radiografiska elementet vid 38°C i 3 dagar vid 50 % relativ fuktighet, (b) mätning av skikttjockleken, (c) nedsänkning av det radiografiska elementet i destil- lerat vatten vid 2l°C i 3 min, och (d) mätning av änd- ring i skikttjockleken. Fastän härdning av de radiogra- fiska elementen som är avsedda att alstra silverbilder i sådan utsträckning att härdare inte behöver införlivas i framkallningsbehandlingslösningar är speciellt före- dragen, inses det att emulsionerna som utnyttjas i de radiografiska elementen enligt föreliggande uppfinning kan härdas till vilken som helst konventionell nivå.

Det avses vidare speciellt att införliva hårdare i fram- kallningsbehandlingslösningar, såsom exempelvis belyses av Research Disclosure, vol 184, augusti 1979, Item 18431, paragraf K, som hänför sig särskilt till framkallnings- behandling av radiografiska material.

Typiska användbara införlivade härdare (förhärdare) inbegriper formaldehyd och fria dialdehyder, såsom suc- cinaldehyd och glutaraldehyd; blockerade dialdehyder; a-diketoner; aktiva estrar:, sulfonatestrar; aktiva halogenföreningar; s-triaziner och diaziner; epoxider; aziridiner; aktiva olefiner med två eller flera aktiva vinylgrupper (t ex vinylsulfonylgrupper); blockerade aktiva olefiner; karbodiimider; isoxazoliumsalter, som är osubstituerade i 3-ställning; estrar av 2-alkoxi-N- -karboxidihydrokinolin; N-karbamoyl- och N-karbamoyloxi- pyridiumsalter; härdare med blandad funktion, såsom halogensubstituerade aldehydsyror (t ex mukoklorsyra och mukobromsyra); onium-substituerade akroleiner; vinylsulfoner innehållande andra härdande funktionella grupper; och polymera hårdare, såsom dialdehydstärkelser och sampoly(akrolein-metakrylsyra); varvid användningen av sådana härdare, ensamma eller i kombination, belyses ytterligare av Research Disclosure, vol 176, december 1978, 454 Û28 29 Item 17643, Section X.

Förutom de drag som beskrivits speciellt ovan kan de radiografiska elementen enligt uppfinningen inbegripa ytterligare kännetecken av konventionell natur hos radio- grafiska element. Exempel på drag av denna typ beskrivs exempelvis i Research Disclosure, Item 18431, som angi- vits ovan. Så t ex kan emulsionerna innehålla stabili- seringsmedel, antislöjmedel och antikinkmedel, såsom anges i paragraf II, A-K. Det radiografiska elementet kan innehålla antistatmedel och/eller -skikt, såsom anges i paragraf III. De radiografiska elementen kan innehålla täckskikt, såsom anges i paragraf lv. Täck- skikten kan innehålla matteringsmedel, såsom beskrivs i Research Disclosure, Item 17643, som nämnts ovan, paragraf VI. Täckskiktet och andra skikt hos de radio- grafiska elementen kan innehålla mjukningsmedel och smörjmedel, såsom de som beskrivs i Item 17643, paragraf XII. Fastän de radiografiska elementen enligt uppfin- ningen vid de flesta applikationer används för alstring av silverbilder, kan färgmaterial, såsom de som beskrivs i Item 17643, paragraf VII, införlivas för att medge alstring av färgämnes- eller färgämnesförbättrade silver- bilder. Framkallningsmedel och framkallningsmodifierare, såsom de som anges i Item 17643, paragraferna XX och XXI, kan eventuellt införlivas. Övergångsfördelarna hos föreliggande uppfinning kan ytterligare förbättras genom att utnyttja konventionella tillvägagångssätt för övergångsexponeringsreglering, såsom beskrivs i Item I843l, paragraf V.

I enlighet med etablerad praxis inom tekniken avses det speciellt att blanda emulsionerna med skivformade korn med mellanliggande sidoförhállande med varandra eller med konventionella emulsioner för att uppfylla specifika emulsionsskiktskrav. Så t ex är det känt att blanda emulsioner för att justera den karaktäristiska kurvan hos ett fotografiskt element för att uppfylla ett förut bestämt mål. Blandning kan utnyttjas för att 454 028 öka eller minska de maximumdensiteter som erhålles vid exponering och framkallningsbehandling, för att minska eller öka minimumdensiteten, och för att justera formen hos den karaktäristiska kurvan mellan dess tå och skuldra.

För att uppnå detta kan emulsionerna med tunna, skiv- formade korn med mellanliggande sidoförhållande blandas med konventionella silverhalogenidemulsioner, såsom de som beskrivs i Research Disclosure, Item 17643, som angivits ovan, paragraf I. Det avses speciellt att blan- da emulsioner, som beskrivs i underparagraf F till paragraf I. När en relativt finkornig silverkloridemul- sion blandas med emulsionerna med tunna korn med mellan- liggande sidoförhållande, särskilt silverbromojodid- emulsionerna, kan man erhålla en ytterligare ökning i känsligheten, dvs känslighets-kornighetssambandet.

Stommarna kan vara av varje konventionell typ, som är känd för att medge övergång. Föredragna stommar är polyesterfilmstommar. Polv(etylentereftalat)filmstom- mar är särskilt föredragna. Sådana stommar, liksom deras framställning, beskrivs i US patenten 2 823 421, 2 779 684 och 3 939 000. Medicinska radiografiska ele- ment är vanligen blåtonade. I allmänhet sätts tonings- färgämnena direkt till den smälta polyestern före sträng- sprutning och de måste därför vara termiskt stabila.

Föredragna toningsfärgämnen är antrakinonfärgämnen, såsom de som beskrivs i US patenten 3 488 195, 3 849 139, 3 918 976, 3 933 502 och 3 948 664, samt de brittiska patenten l 250 983 och l 372 668.

De spektralsensibiliserande färgämnena väljes så att de uppvisar en absorptionstopp i sitt adsorberade tillstånd, vanligtvis, i deras aggregerade form, i H- eller J-bandet, i ett område av spektrum som motsvarar den elektromagnetiska strålningsvåglängd för vilken elementet exponeras bildenligt. Den elektromagnetiska strålningen som åstadkommer bildenlig exponering emitte- ras från lysämnen hos förstärkningsskärmar. En separat förstärkningsskärm exponerar vardera av de båda bild- 454 028 31 alstringsenheterna som är lokaliserade på motsatta sidor av stommen. Förstärkningsskärmarna kan emittera ljus i de ultravioletta, blå, gröna eller röda delarna av spektrum, beroende på de specifika lvsämnen som väljs för införlivning i skärmarna. Det är vanligt att förstärk- ningsskärmarna emitterar ljus i det gröna (500-600 nm) området av spektrum. De föredragna spektralsensibilise- rande färgämnena för användning vid utövandet av före- liggande uppfinning är därför de, som uppvisar en absorp- tionstopp i den gröna delen av spektrum. Vid en särskilt föredragen form av uppfinningen är det spektralsensibili- serande färgämnet ett karbocyaninfärgämne, som uppvisar en J-bandabsorption när det är adsorberat på de skiv- formade kornen i ett spektralområde, som svarar mot toppemissionen hos förstärkningsskärmen, vanligen det gröna området av spektrum.

Förstärkningsskärmarna kan själva utgöra en del av de radiografiska elementen, men vanligen är de separata element, som återanvändes för att åstadkomma expone- ringar av successiva radiografiska element. Förstärk- ningsskärmar är välkända inom den radiografiska tekni- ken. Konventionella förstärkningsskärmar och deras kompo- nenter beskrivs i Research Disclosure, vol 18431, som angivits ovan, paragraf IX, och av US patentet 3 737 313.

De exponerade radiografiska elementen kan framkall- ningsbehandlas medelst varje lämplig konventionell teknik.

Dylika framkallningstekniker belyses i Research Disclo- sure, Item 17643, som angivits ovan, paragraf XIX. Vals- transportbehandling föredrages särskilt, såsom beskrivs i US patenten 3 025 779, 3 515 556, 3 545 971 och 3 647 459, samt brittiska patentet l 269 268. Härdnings- framkallning kan företagas, såsom belyses i US patentet 3 232 761. Antingen kan framkallarna eller de radiogra- fiska elementen innehålla addukter av tioamin och glutar- aldehyd eller akrylaldehyd, såsom belyses i US patenten 3 869 289 och 3 708 302. 454 028 32 EXEMPEL Uppfinningen förstås bättre genom hänvisning till de följande belysande exemplen.

I vart och ett av exemplen omrördes reaktionskär- lets innehåll kraftigt under silver- och halogenidsalt- införingarna. Alla lösningar är vattenlösningar, såvida inget annat anges.

EXEMPEL l och 2 Kontrollemulsion A Kontrollemulsion A, som är typisk för den tidigare tekniken med avseende på övergàngsgensvar, var en 0,4 um diameter oktaedrisk Agßr-emulsion, som framställts medelst konventionell dubbelstràleutfällningsteknik vid reglerat pAg 8,3 vid 7s°c.

Emulsion l med skivformade korn Till 6,0 liter av en väl omrörd vattenlösning av bengeietin (ons vikta) via ss°c, vilken innehöll 0,143 molar kaliumbromid, sattes en 1,0 molar AgN03-lös- ning vid konstant flöde under 4 min, varvid förbrukades 1,8 % av det totalt använda silvernitratet. AgNO3-lös- ningen tillsattes därefter medelst accelererat flöde (5,75 x från början till slut) under ytterligare 4 min, varvid förbrukades 6,6 % av det totalt använda silver- nitratet. Därefter tillsattes 850 ml av en ftalaterad gelatinlösning (l5,3 vikt%). En 2,3 molar NaBr-lösning och 2,0 molar AgN03-lösning tillsattes vid ett reglerat par av ce 1,47 via ss°c genom aubbeistraiex-.iiieättning medelst accelererat flöde (5 x från start till slut) under 26 min, varvid förbrukades 35,6 % av totalt använt silvernitrat. Därefter avbröts NaBr-lösningen och AgN03- -lösningen fortsattes med en konstant flödeshastighet tills pAg 8,35 vid 55°C uppnàddes, varvid förbrukades 3,4 % av totalt använt silvernitrat. Ytterligare 850 ml av en ftalaterad gelatinlösning (l5,3 vikt%) tillsattes.

Därefter tillsattes en 2,3 mol NaBr-lösning och en 2,0 molar AgN03-lösning medelst dubbelstràletillsättning vid konstant flöde under 58 min vid reglerat pAg 8,35 l0 454 028 33 vid 55°C, varvid förbrukades 52,5 % av totalt använt silvernitrat. Omkring 8,8 moler silvernitrat användes för att framställa denna emulsion. Efter utfällning kyldes emulsionen till 40°C, tvättades 2 ggr genom koagulationsförfarandet enligt US patentet 2 614 928.

Därefter tillsattes 1,6 liter av en bengelatinlösning (l6,8 vikt%) och emulsionen justerades till pH 5,5 och pAg 8,3 vid 4o°c.

Den erhållna Agßr-emulsionen med skivformade korn hade en medelkorndiameter av 0,73 um, en medeltjocklek av 0,093 um och ett genomsnittligt sidoförhàllande av 7,9:l, och mer än 75 % av den projicerade arean hänförde sig till tunna, skivformade korn med mellanliggande sido- förhållande (tjocklek <0,30 um och sidoförhàllande >5:l).

Emulsion 2 med skivformade korn Emulsion 2 med skivformade korn framställdes på motsvarande sätt som emulsion l ovan, utom att för dubbel- stråletillsättningen av NaBr- och AgNO3-lösningarna vid pBr 1,47 vid SSOC den accelererade flödesprofilen var 3,75 x från start till slut och körningstiden minskades från 26 min till 17 min, varvid förbrukades 21,5 % av totalt använt silvernitrat, Totalt användes 7,25 moler silvernitrat för att framställa denna emulsion.

Den erhållna AgBr-emulsionen med skivformade korn hade en medelkorndiameter av 0,64 um, en medeltjocklek av 0,098 um och ett genomsnittligt sidoförhàllande av 6,5:l, och mer än 70 % av den projicerade arean hänförde sig till tunna, skivformade korn med ett mellanliggande sido- förhållande (tjocklek <0,30 um och sidoförhàllande >$:l).

Sensibilisering och beläggning Kontrollemulsion A och emulsionerna l och 2 med skivformade korn sensibiliserades kemiskt med 5 mg kaliumtetrakloroaurat/mol Ag, 10 mg natriumtiosulfat- pentahydrat/mol Ag och 150 mg natriumtiocyanat/mol Ag, hölls under 45 min vid 70°C och spektralsensibiliserades sedan med 600 mg anhydro-5,5'-dikloro-9-etyl-3,3'-di- (3-sulfopropyl)-oxa-karbocyaninhydroxid, natriumsalt/mol Ag och 400 mg kaliumjodid/mol Ag. 454 028 34 Kontrollemulsionen och emulsionerna med skivformade korn belades på båda sidor av en poly(etylentereftalat)- filmstomme. vardera sidan innehöll ett emulsionsskikt med 21,5 mg silver/dmz och 28,7 mg gelatin/dmz med ett täckskikt med 8,8 mg gelatin/dmz. Emulsionerna förhärda- des med 0,5 vikt% bis(vinylsulfonylmetyl)eter baserat på den totala vikten av gelatin. övergàngs- och känslighetsjämförelser Beläggningarna exponerades med strålning från en Picker Corp.-enfasröntgenstrålegenerator med ett Machlett Dymax Type 59B röntgenstrålerör. Exponeringstiden var l s vid användning av en rörström av 100 mA och en rör- spänning av 70 kV. Efter exponering framkallningsbe- handlades de radiografiska elementen i en konventionell framkallningsanordning för radiografiska element, vilken anordning är kommersiellt tillgänglig under varumärket Kodak RP X-Omat Film Processor MBA-N, varvid man använde standardframkallarenför denna framkallningsanordning, vilken framkallare är kommersiellt tillgänglig under varumärket framkallare MX-810. Framkallningstiden var 21 s vid 3s°c. övergàngsjämförelserna för beläggningarna erhölls från en sensitometrisk exponering med användning av en förstärkningsskärm intill filmen. Emissionen från denna enda skärm alstrade en primär sensitometrisk kurva, som var hänförbar till emulsionsskiktet intill förstärkningsskärmen, och en sekundär, långsammare kurva, som var hänförbar till det emulsionsskikt som var sepa- rerat medelst filmstommen från förstärkningsskärmen.

Emulsionsskiktet som befanns sig längst bort från expo- neringsskärmen exponerades helt med strålning, som hade genomträngt det närmsta emulsionsskiktet och filmstommen.

Sålunda exponerades emulsionsskiktet som befann sig längst bort från skärmen fullständigt med strålning, som hade "gått över". Den genomsnittliga förskjutningen (uttryckt som A log E) mellan de mellanliggande delarna hos de karaktäristiska kurvorna (densitet avsatt mot log E, varvid E är exponeringen i meter-kandela-sekunder) 454 028 användes för att beräkna procentuell övergång för de separata beläggningarna med användning av följande ekvation: (A) 1 .________________._._ X 100 Procentuell övergáng = antiloq (A log E)+ 1 övergången och de sensitometriska resultaten för beläggningarna hos kontrollemulsionen och emulsionerna med skivformade korn anges i tabell I.

TABELL I Emulsion Korndia- Tjocklek Sidoför- Över- Relativ meter hållande gäng log käns- nr (um) (um) (%) lighet x Kontroll A 0,4 0,4 1:1 17,0 100 Skivformad l 0,73 0,093 7,9:l 18,0 205 Skivformad 2 0,64 0,098 6,5:1 17,5 199 * 30 relativa känslighetsenheter = 0,30 log E värdena i tabell I belyser den fotografiska fördelen med silverhalogenidemulsionerna med tunna, skivformade korn med mellanliggande sidoförhàllande vid beläggning på båda sidor av en stomme och testning med röntgenstrál- ning. Kontrollemulsion A hade en kornvolym av 0,030 um och emulsionen 2 med skivformade korn hade en kornvolym av 0,032 um3. Fastän båda emulsionerna uppvisade jämför- bara övergàngsresultat vid nästan ekvivalenta kornvolymer, var emulsionen med skivformade korn betydligt känsligare (ca 1,0 log E). Likaledes hade emulsion 1 med skivformade korn, som hade en kornvolym av 0,038 uma, motsvarande övergång som kontrollemulsionen A och var 1,05 log E snabbare (känsligare).

Claims (15)

l0 15 20 25 30 454 028 36 PATENTKRAV

1. l. Radiografiskt element med första och andra silverhalogenidemulsionsskikt, som inbegriper ett dispergeringsmedium och stràlningskänsliga silverhalo- genidkorn, och en stomme anordnad mellan silverhalogenidsskikten, vilken stomme har förmåga att transmittera strålning för vilken det andra silverhalogenidemulsionsskiktet är känsligt, k ä n n e t e c k n a t det första silverhalogenidemulsionsskiktet innehåller skivformade silverhalogenidkorn, som har en tjocklek av mindre än 0,2 um och ett genomsnittligt sidoförhàl- lande av från 5:1 till 8:1 och som svarar för minst S0 % av den totala projicerade arean hos de silverhalo- genidkorn som finns i silverhalogenidemulsionsskiktet, varvid sidoförhàllandet definieras som förhållandet mellan korndiameter och tjocklek och diametern hos ett korn definieras som diametern hos en cirkel med en area, som är lika med kornets projicerade area, och spektralsensibiliserande färgämne, som är adsorberat till de skivformade silverhalogenidkornens yta.

2. Radiografiskt element enligt kravet l, n e t e c k n a t därav, att stommen är en filmstomme.

3. Radiografiskt element enligt kravet 2, k ä n - därav, att stommen är en blátonad, därav, att åtminstone k ä n - n e t e c k n a t transparent filmstomme.

4. Radiografiskt element enligt något av kraven 1-3, k ä n n e t e c k n a t därav, att de skivformade silverhalogenidkornen svarar för minst 70 % av den totala projicerade arean hos silverhalogenidkornen.

5. Radiografiskt element enligt något av kraven l-4, k ä n n e t e c k n a t därav, att dispergeringsmedi- umet inbegriper en härdbar hydrofil kolloid.

6. Radiografiskt element enligt kravet 5, k ä n - 10 15 20 25 30 35 454 028 37 n e t e c k n a t därav, att dispergeringsmediumet är gelatin eller ett gelatinderivat.

7. Radiografiskt element enligt något av kraven 1-6, k ä n n e t e c k n a t därav, att silverhalogeniden är silverbromid eller silverbromojodid.

8. Radiografiskt element enligt något av kraven 1-7, k ä n n e t e c k n a t därav, att det spektralsensi- biliserande färgämnet uppvisar en färgtonskiftning som en funktion av adsorption.

9. Radiografiskt element enligt något av kraven 1-8, k ä n n e t e c k n a t därav, att det spektralsensi- biliserande färgämnet är ett polymetinfärgämne, före- trädesvis ett cyaninfärgämne.

10. Radiografiskt element enligt kravet 9, k ä n n e t e c k n a t därav, att det sensibili- serande färgämnet är ett cyaninfärgämne, som uppvisar en batokrom Skiftning i färgton som en funktion av absorp- tion.

11. ll. Radiografiskt element enligt kravet 10, k ä n n e t e c k n a t därav, att cyaninfärgämnet innehåller minst en kinolinium-, bensoxazolium-, benso- tiazolium-, bensoselenazolium-, bensimidazolium-, naft- oxazolium-, naftotiazolium- eller naftoselenazoliumkärna.

12. Radiografiskt element enligt kravet ll, k ä n n e t e c k n a t därav, att cyaninfärgämnet är ett karboëyaninfärgämne.

13. Radiografiskt element enligt något av kraven 7-12, k ä n n e t e c k n a t därav, att det sensi- biliserande färgämnet föreligger i en koncentration av ca 25-100 mol% av monoskiktstäckning av ytan av silver- bromid- eller -bromojodidkornen.

14. Radiografiskt element enligt något av kraven 8-13, k ä n n e t e c k n a t därav, att detspek- tralsensibiliserande färgämnet är ett grönspektralsensi- biliserande färgämne.

15. Radiografiskt element enligt något av kraven 7-14, k ä n n e t e c k n a t därav, att de skiv- 454 028 38 formade silverbromid- eller silverbromojodidkornen har sensibiliserats kemiskt och spektralt för att uppnå en känslighet av minst 60 % av den maximala log känslig- het som är uppnàbar från kornen i spektralsensibilise- ringsomràdet, varvid log känslighet definieras som 100 (1-log E), där E är den exponering, mätt i meter-kandela- -sekunder, som alstrar en densitet av 0,1 över slöja.