SE455042B - Forfarande for framstellning av alkoholhaltiga pulver - Google Patents

Description

455 042 2 i pulvret skall vara hög och alkoholutbytesgraden (förhållandet för den kvarvarande alkoholen) skall även vara hög för att göra framställningsförfarandet ekonomiskt och industriellt fördelaktigt.

I det konventionella förfarandet måste emel- lertid olika svårigheter övervinnas för att man skall kunna framställa ett alkoholhaltigt pulver som har en hög alkoholhalt och vars ovannämnda egenskaper är utmärkta vid en hög alkoholutbytesgrad.

Vidare är det konventionella förfarandet brist- fälligt eftersom inte endast alkoholutbytesgraden utan även förhållandet av den kvarvarande doft- komponenten är låg vid bildning av ett pulver av en vattenhaltig lösning av en alkohol innehållande en doftkomponent, såsom spritdryck.

Man har därför försökt framställa alkohol- haltiga pulver som har en hög alkoholhalt vid en hög alkoholutbytesgrad genom användning av hydro- lyserade stärkelser med ett kontrollerat DE-värde för att övervinna de ovanstående nackdelarna, men avvikelser från alkoholutbytesgraden iakttogs bl a och inga tillfredsställande resultat erhölls. När t ex olika hydrolyserade stärkelser med ett DE-värde av 13, vilka genom erfarenhet ansågs föredragna, framställdes och alkoholhaltiga pulver framställdes av dessa hydrolyserade stärkelser, iakttogs avvikel- ser inte enbart i alkoholutbytesgraden utan även i produkternas egenskaper, såsom löslighet och smak, även om DB-värdet var detsamma i de hydrolyserade stärkelserna. I Med avsikt att eliminera de inbegripna svårig- heterna vid framställningen av alkoholhaltiga pulver utsträcktes forskningarna till annat än DE-värdet och man fann att kvaliteten på ett alkoholhaltigt pulver påverkas av glykospolymerisationsgraden och 455 042 3 att när en hydrolyserad stärkelse omfattande minst 50 % oligosackarider med en glykospolymerisationsgrad av upp till 8 och upp till 10 % sackarider med en glykospolymeri- sationsgrad av upp till 2 används kan ett alkoholhaltigt pulver med utmärkt kvalitet erhållas vid en hög alkohol- utbytesgrad.

Föreliggande uppfinning har nu avslutats med dessa resultat som bas. Närmare bestämt âstadkommes i enlighet med föreliggande uppfinning ett förfarande för framställ- ning av alkoholhaltiga pulver med hög alkoholhalt i högt utbyte, vilket omfattar blandning av en hydrolyserad stärkelse omfattande minst 50 % sackarider med en glykos- polymerisationsgrad av 1-8 och upp till 10% sackarider med en glykospolymerisationsgrad av l-2, vilken hydrolyse- rade stärkelse är löslig i en 40 vikt% vattenlösning av alkohol, i en alkoholhaltig vattenlösning med en alkohol- koncentration av minst 40 vikt%, vilken stärkelse är när- varande i en mängd av l00-200 % baserat på vattnet i den alkoholhaltiga vattenlösningen, och spraytorkning av den resulterande vätskeformiga blandningen.

Föreliggande uppfinning kännetecknas av att det vid spraytorkning av en blandning av en vatten- haltig lösning av en alkohol med en hydrolyserad stärkelse väljs och används en hydrolyserad stärkelse omfattande upp till 10 %, företrädesvis upp till 5 %, sackarider med en glykospolymerisationsgrad av upp till 2 och upp till 50 % av en polysackarid med en glykospolymerisationsgrad av minst 9, dvs en hydro- lyserad stärkelse omfattande minst 40 % oligo- sackarider med en glykospolymerisationsgrad av 3-8 och denna utvalda hydrolyserade stärkelse införlivas i och inblandas i en vattenlösning av en alkohol med en alkoholkoncentration av minst 40 % (vikt%) i en mängd av minst 120 % baserat på vattneti den vattenhaltiga alkohollösningen. I föreliggande beskrivning uttrycks alla alkoholkoncentrationer i "%", vilket betyder viktprocent. Vidare anger symbolen "G" glykos och indexsiffran anger polymerisations- graden. Till exempel representerar Gl, G2 och G3 455 042 4 glykos, maltos respektive maltotrios och G9_n be- tecknar sackarider med en glykospolymerisationsgrad av minst 9. Vidare inbegriper "sackarider med en glykospolymerisationsgrad av upp till 2" och "oligo- sackarider med en glykospolymerisationsgrad av upp till 8" Gl (glykos).

I vanliga fall föreligger oligosackarider knappast naturligt i den fria formen och de er- hålles hydrolyserade medelst en syra eller ett enzym, såsom amylos, amylopektin eller glykogen.

En oligosackarid som bildas genom partiell hydrolys av en stärkelse med en syra eller ett enzym har en a-1,4-bindning och en liten mängd av en u-l,6- -bindning föreligger ibland. Resultaten av bestäm- ningen av sackaridkompositionsegenskaperna hos kom- mersiellt tillgängliga hydrolyserade stärkelser visas i tabell l. 455 042 ^Nv :oda INHQCUUGOJ Åmfiufihx w~.wnH ,~a=°¿~< ma mm OJ ma NN Amuv Uouwm Ifivflwwsw m.m~ m.m H.w m.oH Nß- m.@ www qhw m,æ »N @.wn @.m w,@ ~.ß o.æ Nßm æ~> «.> H.> “N <.@m m.m m.q ß.J Hßm m.< 0.3 @.@ m_< ffi o.o@ ~.m >.@ wfiw 3.: wßq Nkm m.< w- @H w~@@ nfim o,m ~.n @.m N~< mkq <.« @_n mä m_N@ m.@ o.> m,@ ~.« NN; æ.< Hhm @.o HH ß.@> mßm ßßm <.< m.N >_N ßfim NKH »man b.n fi|mø mo ßo wo mv Qu nu Nu HU .ä.@ H dAmm fivwummæflouvæznëæusw Imuæmv U uxsvoum ^vm~wmaHouw>:|E»Naw Imuæwv M uxnvoum Avmuwmæflouwæsaähmcw uwuæwv m uxswoum Åeämcw umfiwvwä wmumm |»~°»v>=v Q ux=v°»~ Awuæm umflwvwä vmumm Lfioäšö u »sååå Aëhucw umfiwums umumw læfiouvasv m uxsvoum Aëhucu umflwvwë wmuww læflouwæsv 4 uxawoum 455 042 6 DE-värdet upptas vanligen som det värde som anger hydrolysgraden i en hydrolyserad stärkelse och används ofta som faktorn för bedömning av medelmole- kylvikten, sötheten, viskositeten och fuktabsor- beringsegenskapen. Eftersom DE-värdet är beräknat på basis av resultat av de mätningar som gjorts på ett direktreducerande socker av en hydrolyserad stärkelse kan emellertid sackaridkompositionens kännetecken eller den hydrolyserade stärkelsens egenskaper strikt uttryckas genom DE-värdet. Eftersom t ex syrahydro- lysen skiljer sig avsevärt från enzymhydrolysen i hydrolyseringsmekanismen, även om DE-värdet är det- samma, skiljer sig sackaridsammansättningen i den hydrolyserade stärkelse som erhålles genom syra- hydrolysen från den i den hydrolyserade stärkelse som erhålles från enzymhydrolysen och egenskaperna skiljer sig mellan de två hydrolyserade stärkelserna.

Såsom framgår av tabell l är det huvudsakligen omöjligt att gissa sackaridsammansättningen i hydro- lyserad stärkelse med utgångspunkt från DE-värdet.

Man ser att en hydrolyserad stärkelse som används i föreliggande uppfinning, vilken omfattar minst 40 % oligosackarider med en glykospolymerisationsgrad av 3-8 och upp till 10 % sackarider med en glykos- polymerisationsgrad av upp till 2 inte återfinnes i kommersiellt tillgängliga produkter.

Den hydrolyserade stärkelse som används vid föreliggande uppfinning, vilken omfattar upp till 10 % lågsackarider med en glykospolymerisationsgrad av upp till 2 och upp till 50 % polysackarider med en glykospolymerisationsgrad av minst 9, dvs minst 40 % oligosackarider med en glykospolymerisationsgrad av 3-8, framställs enligt de nedan beskrivna metoderna.

Naturligtvis kan hydrolyserade stärkelser erhållna enligt andra metoder användas så länge som de avsedda ändamålen med föreliggande uppfinning kan uppnås genom användning av dessa hydrolyserade stärkelser. 455 042 7 ¿_l_7 En metod omfattande fraktionering av en hydro- lyserad stärkelse som erhållits genom konventionell syra-enzymhydrolys (hydrolyserad stärkelse innehål- lande oligosackarider G3 - G8 i så höga halter som möjligt, dvs hydrolyserad stärkelse erhållen huvud- sakligen genom enzymhydrolys och som har ett DE-värde av 15-30 föredrages) med en alkohol och separering och avlägsnande av onödiga komponenter för att erhålla en hydrolyserad stärkelse som har den ovannämnda sackaridsammansättningen. ¿"2_7 En metod, vid vilken stärkelse utsättes för en speciell tvâ-stegskondensering med användning av oramylas för att erhålla en hydrolyserad stärkelse som har den ovannämnda sackaridsammansättningen.

Enligt den konventionella tekniken var det svårt att erhålla enbart en produkt som har en speciell polymerisationsgrad medelst en reaktion med användning av en syra och a-amylas, men på senare tid (1972-1973) har det utvecklats en metod för erhållande av en hydrolyserad stärkelse huvudsakligen sammansatt av oligosackarider och med reducerade halter av glykos och maltos genom speciell två-stegskondensering med användning av a-amylas med en substrategenart som kan selektivt hydrolysera relativt höga molekyler. _/_ 3_/ (kokning och avskiljning) av lågsackarider Gl och G2 En metod omfattande biokemisk omvandling som finns i en hydrolyserad stärkelse (hydrolyserad stärkelse innehållande oligosackariderna G3 - G8 i så höga halter som möjligt och med reducerade halter av sackarider G9 - Gn föredrages) med en mikroorganism, såsom jäst. [4] omsättes med ett malt-oligosackaridbildande enzym, En metod, i vilken en kondenserad stärkelse såsom malt-pentosbildande enzym, och den resulterande hydrolyserade stärkelsen, som har en hög maltoligo- sackaridhalt behandlas enligt ovanstående metod ¿_l_7 455 042 8 eller ¿_3_7 eller används direkt, när sackaridsamman- sättningen ligger inom det ovan nämnda omrâdet.

Som den utgångsstärkelse som används i ovan- nämnda metod kan nämnas vanliga stärkelser, såsom majsstärkelse, potatisstärkelse och tapiokastärkelse och substrat av stärkelsetyp, såsom amylos, amylopektin och glykogen.

I förfarandet för framställningen av alkohol- haltiga pulver enligt föreliggande uppfinning kan, förutom den ovannämnda specificerade hydrolyserade stärkelsen, användas en skyddande substans (bärare), som gelatin, gummi arabicum eller CMC, så länge de kännetecknande dragen hos förfarandet enligt före- liggande uppfinning inte går förlorade.

Den hydrolyserade stärkelse som används vid föreliggande uppfinning skall tillfredsställa det grundläggande kravet att halten oligosackarider som har en glykospolymerisationsgrad av upp till 8 skall vara minst 50 % och halten sackarider som har en glykospolymerisationsgrad av upp till 2 skall vara upp till 10 %. Emellertid föredrages särskilt en hydrolyserad stärkelse, i vilken halten sackarider med en glykospolymerisationsgrad av upp till 2 är upp till 5 %, dvs sådana lågsackarider föreligger knappast. Om sådan hydrolyserad stärkelse används kan alkoholutbytesgraden ytterligare förbättras.

Den hydrolyserde stärkelse som används i föreliggande uppfinning är företrädesvis löslig i en 40 vikt% vattenhaltig lösning av en alkohol (detta betyder att när en 25 % vattenlösning av den hydrolyserade stärkelsen sättes till en 40 vikt% vattenlösning av en alkohol (25°C) i en mängd av % baserat på lösningen, blir blandningens absorp- tion vid 6OO nm efter 5 min mindre än 0,5). Den alko- hollösliga kritiska koncentrationen av den hydroly- 455 042 9 serade stärkelsen bestäms enligt polymerisationsgraden och mängden av en högpolymerdel av den hydrolyserade stärkelsen. Såsom framgår av de i det nedan beskrivna testet erhållna resultaten kan, om den hydrolyserade stärkelsen är löslig i en vattenhaltig alkohollösning med en koncentration av minst 40 vikt%, den hydro- lyserade stärkelsen sättas till och inblandas i en vattenhaltig alkohollösning med en hög alkoholkon- centration och det är möjligt att framställa ett alkoholhaltigt pulver med en hög alkoholhalt vid en hög alkoholutbytesgrad.

I föreliggande uppfinning sättes en hydrolyserad stärkelse omfattande minst 50 % oligosackarider med en glykospolymerisationsgrad av upp till 8 och upp till 10 % sackarider med en glykospolymerisationsgrad av upp till 2 till och inblandas i en alkoholhaltig vattenlösning och den resulterande vätskeformiga blandningen spraytorkas.

Som den alkoholhaltiga vattenlösningen kan nämnas vattenhaltiga alkoholer, drycker (jästa sprit- drycker), såsom raffinerad "sake" och vin, sprit, såsom whisky, konjak, rom och "shochu", blandade spritdrycker, såsom "mirin", likör och örtsprit, kryddande spritdrycker, såsom vin och "mirin" som har gjorts odrickbara, doftämnen, såsom vaniljtinktur och apelsinessence, kryddtinkturer, såsom peppar- tinktur och ingefärstinktur, råa drogtinkturer, såsom lakritsrottinktur och grön gentianatinktur, vatten- haltiga alkoholextrakt av bordslyxmaterial, såsom teblad, kaffebönor och kakaobönor, vattenhaltiga alkoholextrakt av kryddande material, såsom torkad pelamid och tång, och alkoholblandningar därav.

Den hydrolyserade stärkelsen tillsättes till en alkoholhaltig vattenlösning med en alkoholkoncen- tration av minst 20 vikt%, företrädesvis minst 40 vikt%, i en mängd av 100 - 200 %, baserat på vattnet i den 455 042 alkoholhaltiga vattenlösningen och den resulterande vätskeblandningen spraytorkas.

Enligt ovannämnda förfarande enligt förelig- gande uppfinning kan olika alkoholhaltiga pulver med en hög alkoholhalt erhållas vid hög alkoholutbytesgrad.

Testet enligt föreliggande uppfinning beskrivs nedan. ïàï aramylas sattes till en emulsion av majs- stärkelse och hydrolysen genomfördes tills DE-värdet var 8. Den hydrolyserade vätskan uppvärmdes vid l30°C i lO min och kyldes och a-amylas tillsattes återigen och hydrolysen genomfördes tills DE-värdet var 21,5.

Det analytiska resultatet av den erhållna hydrolyserade stärkelsen (före fraktionering) visas i tabell 2.

Till 200 kg av en vattenhaltig alkohollösning med en alkoholkoncentration av S8 % sattes 100 kg av en torkad produkt av den erhållna hydrolyserade stärkel- sen för erhållande av en opak vätskeblandning. Denna vätskeblandning fick stå still i 12 h för erhållande av ett övre och ett nedre transparent skikt. Det övre skiktet separerades och torkades för erhållande av en fraktion A.

Till det separerade nedre skiktet sattes 130 kg av en vattenhaltig alkohollösning med en alkoholkoncen- tration av 47 % för erhållande av en opak vätskeblandning.

Vätskeblandningen fick stå still i 12 h för erhållande av ett övre och ett nedre transparent skikt. Det övre skiktet separerades och torkades för erhållande av en fraktion B. Det nedre skiktet torkades för erhållande av en fraktion C. Det analytiska resultatet av de så erhållna fraktionerna A, B och C visas i tabell 2. 455 042 ll mm møfl OH m.Hw m~m wnw H_~ m- mflw <.~ @.H qßfi Q cofißxflßh m: NN wfi mfifi ÜÜÜ im män NC. Orw wß. ïm æÄ m coflšønm mm Nfi oq «.@N ~.m w.m >.< @~w H.æ :.m @.ßH mßow < noflpxnph nmflflumcofln Nm mn m.H~ æ.om @,@ m.m m.m @*@ >.m q.@ æ.@ n.ß «xm~w wummv w G0. wmflüxumum |ßwu%wUc%% wmuwmæfiouwæm Mwwuwux fimbv mflfiwwfi ßwßfim ^§v Awv ml Af ^f _ ,.|Ho:o«H< «oxmfi> ma cfmu wo wo wo mo :J n No H KJ N QÅmm 455 042 12 Genom att använda fraktionerna A, B och C fram- ställdes en 1:3 blandning av fraktionerna A och C och den hydrolyserade stärkelsen före fraktionering, varvid vätskeblandningarna (40°C) skilde sig i mäng- den alkohol i förhållande till vatten och mängderna sackarider i förhållande till vatten, såsom visas i tabellerna 3, 4, 5, 6 och 7. Varje vätskeblandning UPP" värmdes till 60°C medelst en plattvärmare och spray- torkades därefter vid en kammartemperatur av 75°C.

Sålunda erhölls alkoholhaltiga pulver såsom visas i tabell 3-7. Vidare framställdes vätskeblandningar som visas i tabell 8 genom användning av kommersiellt tillgänglig glykos, kommersiellt tillgänglig maltos, omfattande 95 % maltos och 5 % glykos) och maltotrios (omfattande 90 % maltotrios och 5 % maltohexos) framställd genom hydrolysering av pullulan (pullulan PF-10 från Hayashibara K.K.) medelst pullulanas (CKZO-L från Amano Seiyaku K.K.) och varje vätske- blandning spraytorkades vid en kammartemperatur av 75°C. De erhållna resultaten visas i tabell 8. 455 042 13 ^N.mfiv Høkmmv ^m.m~v ^H.>Hv Hm_HHv 0 x«.HH æw.HH æn.HH æ~,m æß.@ Q Hmwwqv ^ßNmmv Howmmv ^æ,w~v ^mWmHv oß Km :H Rß JH Km JH än fifl wo OH HHMm«v ^@.H am @H w«.ßH RH NH fim.

^HHmHv HQHHHV ^H.>mv Hoflæwv HQMHNV om mm wH wfi.@H w@.@H Hm >H ¶@ “H ONH Omfl Onfi OHH Om Gwuum> Hmfiwu OOH mmm ooH »wa Ho=oxH« wwflmxuwum Umuwmæfiouøæc Aumflmuv Umcmz ^umHwu. vmcmz 4 cøwuxmuw :www mmflwxumuw wmummäfiouuwz M Qàmmšä cwuum> umawø 455 042 14 Åxmnwmv flß nw Aawflwmv m @~ Afioxamv \ »Hm $ _Oßfl ^æHH@wv .ä å ^a@_@wv flß.>~ Axmwomv »N Hm s P åmmv Omfl Axmnfiwv ^fioMH~v :N QN R» @~ Åfiwummv ^n@H«>v æß mw ao om wfiuwmv ^n fiw mm fiß fin Aflmnwwv ^fioMm>v xm mn am wm Omfi OHH :wußm> umawv OOH Hmm wmflmxumum flmuwmæflouwæn Aumfiwuv Umuwä ^Rm_::V afl.- ow ^fim,ßqv f@.m~ ON ^floH@mv X0 Hm om ^fim.mmv x~.qm om om :wuum> umawv oofi “mm Honoxfim Aumfiwwv umqwz m cofluxmnu :www wmflwxumum Umuwmwfløuflwm v Aflmmêß 455 042 »w»flm uwufim |oxmfl> man umw|oxmfl> won www m m m mfififimëo m m Q mwflfiweo ^wo.mæV .wß.vßv mcficxuouæmumm mcflcxuouæmumm ww.wN ww.ß~ uwuflm uwuflm ^wm.Hmv ^w«.æmv |oxwfi> ma: nmw.oxmfl> man www wo.wN wo.w~ m m m mfiflwmëo m m m mflafiwaø U uwsmflflësum U uwzmwflësum mcflcxnouæmumm mcflcxnouæmumm uw> u«> uwufim ^wv.mmv ^w>.«mv ^wm.>mv |oxmfl> mm; www wm. m m m mflflfimëo m uwnmfiaëdum m umzmflflësum m umzmwfiëdum mcflcxuouæmumm u«> uw> ufi> uwuflm ^wH~HNv ^wæ.ßNv ^wæ.mNv |oxmw> mm: mmm wæ.oH wm.mH wæ.æH m m m mflflfiwëø < uwnwfiflâflum 4 uwßmwaësum 4 uwcmflfiësum mcflcxuoummumm uH> ufi> uH> oßfi omfi omfi OHH ^æm~mmv wm.>N ^wm.mvv wm.mN U umnmflflëflum ufl> m umcmwflënum ufi> ^mH.mNv wo.æH < uwflmflfiäflum ufl> mm Om Oß Om Om cwuum> umaww OCH Hmm wmflwxuwum flmuwwæaøuwhn ^umHwøv Umcmz cmuuø> umaww oofl »mm Honogfiw Aumfiww. ømcmz U coflnxmuu cwuu mmfiwxumum umuwwæflouwwm m dflmmdß 455 042 16 umuflm |oxwfi> mm: Hmm m m Q mflflfimäo mcficxuouæmumw umuflm |oxm«> mm: Hmm m m Q mflflfimëo mcflcxuouæmumm .@m.mm. w~_mfl m uwsmflfläsum ufl> .wo.H~V ww.m 4 uosmflflëdum ufl> Oßfl ^w>.Hß.

@«.H~ .wm_~wV w0.m~ 0 umsmflflsøum uH> ^wm~m«v w0.mH m uwswflflësum ufl> ^wO.m~v wm.~H 4 uwsmfiflänum ufl> Omfi ^H.ßwv wß.NN ^wo.wwv wm.mN ^wH.«vV wm.ON m uwcmfifiäsum ufl> Awm.m~. @m.wH 4 umcmflfiëduw u«> OMH ^wæ_mmv æw~mN ^wfi.mwv wm.>N ^wß.ßv. mN.vN m uwnmflfläflum u«> ^w>.Hm. ww.mH m uwsmflfiesuw »«> Oafl :@uum> umfiww oofl mmm wmawxuwuw flmuwmæfiouwæs Aumfiwwvwmcwz ^w>.mvv »«_- om ^ww.ovv æw.mN Oß ^wm.NmV wv.HN 0 umsmflflåsnm ufl> Om ^»w_@~v w~_o~ m uwzmflfläsam »@> om mw .||||||z:||||||1| cw»um> umflwfl oofi Hmm Hoßoxflß ^umHwøv wmcwz 0 :oo 4 cøfluxmuw >m mcflcucmfin mnfi cm M mmflwxumum ømuwmæflouuæm w ÅAWm 455 042 17 Åfimnmßv ^fiwMm@v ^fimM@mv ^x@M«@v ^noMm~v .vn ow Ro ow xw ofi fm må WS ma om Axmnwßv Afimußwv fiwmfiwv Afiæwßqv Aafinæwv X0 mw mfl mm am mw 2: WN æw NH oß Axnmßßv ^fimMoßv fiawwfiwv Åfifimfißv Aæmmwwv mm mw än wm “ä um Ro mw .mn ma om ^moMßßV Axfinflßv ^xHM«@v am.flmv ^R>Hw~v am ßw fiß mm ßm mw æw.w~ *J HN om oßfi omfi omfl ofifl om Gwuum> umfimw CWUUNP .HGHOU OCH Hmwfi OOH .Hünw AOSOMHN wwfiwxumum flmuwmæflouwæ: Ûmfiwøv ømcwä ÜmámÉ vwcmä mcwuwcüfluxmum wumw wwfiwxuwum flmuwmäflouflæm ß AQWm 455 042 18 mmmäunw wwcmumn auomnmuxøu vw: u>flumflmu mums uu>Hsm uwflflwsum zoo mmouuxmfi :wmmwšumssßx 33 mcflnåwzwfl> w 2 w msä w Oß mo um> uwucmfiflwnuwu |mm:fl:nfl>uøuw>H:m zoo wmouuxmfl cwmmm>umEEmx Hflflu m:flcuwmswH> w mä w o_w mflfifiwëo nw>Hdm >m mGfic:fl>un zoo :wmmm>umEEmx Ufl> umuwmc uflfia n 1 WMHWWUMNQDD wcwumfiafluwmcflcxuoa nflosoxfld ufimsflonoxflm ^OOH"Vmn©V H ÜUGNHHWSHÛMWÜCHCUEMHQ ¶HHN¥UNWuGÜä&N>«HOflO¥Hflv MOHHUODHNE SUO WOUHME ~wÛ¥%HU w ddmmdfi mofluuouflmâ moufimâ moxæflü ÜHHMMONW 455 042 19 I tabellerna 3-8 är varje procentvärde alkohol- halten i det alkoholhaltiga pulvret och varje procent- värde inom parentes är alkoholutbytesgraden.

I tabellerna 5 och 6 anger "vit grumlighet“ att den skyddande substansen (bäraren) inte löses i en vattenhaltig alkohol och separation förorsakas i vätskeblandningen. Närmare bestämt anger "vit grum- lighet A" att markant vit grumlighet iakttas och separation av vätskeblandningen i övre och undre skikt äger omedelbart rum, “vit grumlighet C" anger att vit grumlighet iakttas men separation förorsakas knappast och "vit grumlighet B" anger mellantill- ståndet mellan vit grumlighet A och vit grumlighet C.

Dessa vätskeblandningar spraytorkades med tillräcklig omröring.

I tabellerna 5 och 6 anges det fallet där spray- torkning var omöjlig p g a alltför hög viskositet i vätskeblandningen med "spraytorkning omöjlig p g a för hög viskositet".

I föreliggande uppfinning bestäms och beräknas sackaridsammansättningen, viskositeten, den alkohol- lösliga kritiska koncentrationen och alkoholutbytes- graden enligt följande metoder.

Sackaridsammansättning: Sackaridsammansättningen bestämdes kvalitativt genom en vätskekromatografi med användning av PNH2-lO/ S2504 (från Shimazu Seisakusho) som kolonn, en aceto- nitril-vatten som rörlig fas och en differential- difraktometer som påvisande anordning.

Viskositet: Provet (500 g) löstes i 500 g vatten och visko- siteten mättes med en viskometer av roterande cylinder- typ vid 40°C.

Alkohollöslig kritisk koncentration: Vattenhaltiga alkohollösningar (ZSOC) som skiljer sig beträffande alkoholkoncentrationen framställdes. 455 042 Provrör satsades med 10 ml vardera av de vattenhaltiga alkohollösningarna och 0,5 ml av en 25 % vattenhaltig lösning av provet sattes till varje provrör. Efter min mättes absorptionen vid 600 nm. De erhållna resultaten uppritades på ett diagram och koncentra- tionen av den vattenhaltiga alkohollösningen som gav absorptionen 0,5 avlästes och definierades som den lösliga kritiska koncentrationen.

Alkoholanvändningsförhållande: Alkoholutbytesgraden beräknades enligt följande formel: Alkoholutbytesgrad (%) = -å- x E x -A99- A vari A betecknar mängden använd alkohol, B betecknar mängden använd sackarid (fast), C betecknar mängden (%) sackarid (fast) som finns i det framställda alko- holhaltiga pulvret, D betecknar mängden (%) vatten som finns i det framställda alkoholhaltiga pulvret och E betecknar alkoholhalten (%) i det framställda alkoholhaltiga pulvret.

För övrigt betecknar Gl, G2, G3, ..._ Gn sacka- rider med glykospolymerisationsgraderna l, 2, 3, .... respektive n.

Såsom framgår av tabell 3 är alkoholutbytesgraden mycket låg när fraktionen A, som har Gl- och G2-halter som överstiger 30 %, används, även om den kan till- sättas i stora mängder till vattenhaltiga alkohol- lösningar som har en hög alkoholkoncentration och i stora mängder baserade på vatten i vattenhaltig alkohol- lösning. Såsom framgår av tabell 5 är, när fraktionen C, som har en G9_n polysackaridhalt som överstiger 80 %, används, alkohollösliga kritiska koncentrationen låg och fraktionen C är olöslig i en vattenhaltig alkohol- lösning som har en hög alkoholkoncentration och visko- siteten är mycket hög och den i vatten lösta mängden är liten. Även om man avser att erhålla en hög alkohol- 455 042 21 halt och en hög alkoholutbytesgrad är det följaktligen omöjligt att framställa det avsedda alkoholhaltiga pulvret, eftersom en blandad vätska framställes under upp- trädande av vit grumlighet och separation eller kan den inte sprayas mekaniskt genom alltför hög viskositet.

När alkoholkoncentrationen däremot är låg och den tillsatta mängden av fraktíonen C till vatten är liten blir den erhållna alkoholutbytesgraden och alkohol- halten inte lägre än de som erhålles genom användning av fraktionen B (visad i tabell 4) om den tillsatta mängden av fraktionen B och alkoholkoncentrationen är desamma som beskrivs ovan, men ett pulver som har en hög alkoholhalt och en hög alkoholutbytesgrad kan inte erhållas. Av de experimentella data för 1:3 blandningen av fraktionerna A och C, som visas i tabell 6, framgår det att även om blandningens medelpolymerisationsgrad är huvudsakligen densamma som den för fraktionen B, är det dåliga inflytandet av lågsackariderna Gl och G2 och polysackariderna G9_n tydligt och därför är alkoholutbytesgraden låg och det är omöjligt att framställa en produkt som har en hög alkoholhalt. Av de experimentella data som visas i tabell 8 framgår det att maltotrios (G3) har en alkoholskyddande egenskap och låga sackarider (Gl och G2) har ingen väsentlig skyddande egenskap och att i fallet med sådana låga sackarider är det mycket svårt att framställa ett pulver.

Av de föregående experimentella data framgår det att bland sackaridkomponenterna i hydrolyserade stärkelser har de som har en glykospolymerisationsgrad av minst 3 en alkoholskyddande förmåga och att låg- sackarider Gl och G2 inte har någon väsentlig skyd- dande förmåga och att det är mycket svårt att bilda pulver av dessa låga sackarider. Av de data som visas i tabellerna 3-7 framgår det att när mängden av den skyddande substansen (bäraren) i förhållande till 455 042 22 vattnet (och den vattenhaltiga alkohollösningen) är stor (koncentrationen är hög) ökas alkoholutbytes- graden. Av data som visas i tabellerna 3-7 framgår det också att när koncentrationen av bäraren ökas reduceras alkoholhalten i det resulterande pulvret.

Följaktligen är det tydligt att för att framställa ett pulver med en hög alkoholhalt vid en hög alkohol- utbytesgrad är det nödvändigt att tillsätta en bärare i en hög koncentration till en vattenhaltig alkohol- lösning med en hög alkoholkoncentration. Emellertid har polysackarider med en glykospolymerisationsgrad av minst ca 9 en tillräcklig alkoholskyddande förmåga, men i proportion till att polymerisationsgraden ökar blir det svårt att lösa den i en vattenhaltig alkohol- lösning med en hög alkoholkoncentration och i vatten vid hög koncentration (p g a att viskositeten är hög).

Följaktligen har man funnit att polysackarider med en glykospolymerisationsgrad av minst ca 9 inte är lämpliga för framställning av ett alkoholhaltigt pulver med en hög alkoholhalt vid en hög alkohol- utbytesgrad.

När en hydrolyserad stärkelse som är löslig i en vattenhaltig alkohol med en alkoholkoncentration av minst 40 vikt%, vilken stärkelse omfattar upptill 50% av en polysackarid med en glykospolymerisationsgrad av minst 9, minst 50 % oligosackarider med en glykospolymeri- sationsgrad upp till 8 och upp till 10 % låga sackarider med en glykospolymerisationsgrad av upp till 2, väljs och när den utvalda hydrolyserade stärkelsen sättes till en vattenhaltig alkohollösning och den resulterande vätskeblandningen spraytorkas vid en så låg temperatur som möjligt, kan, samman- fattande bedömt med utgångspunkt från de ovanstående experimentella data, ett alkoholhaltigt pulver med en hög alkoholhalt erhållas vid en hög alkoholutbytes- grad och vattenlösligheten hos det erhållna alkohol- 455 042 23 haltiga pulvret är mycket god och en vattenlösning av det alkoholhaltiga pulvret har en låg viskositet.

Vidare har det erhållna alkoholhaltiga pulvret en låg söthet beroende på den skyddande substansen och har olika utmärkta egenskaper, såsom fuktabsorptions- beständighet, antikakbildningsegenskap och doftkvar- hållande egenskap i det pulverformiga tillståndet.

Sammanfattningsvis har man funnit att i det fallet där sackaridsammansättningen ligger inom ovannämnda område kan det resulterande alkoholhaltiga pulvrets egenskaper förbättras när halten oligosackarider G3 - G8 ökas.

I föreliggande uppfinning kan inte endast alkohol- komponenten utan även olika doftkomponenter omvandlas till pulver samtidigt. Man har funnit att det kvar- varande förhållandet mellan doftkomponenterna som har en låg kokpunkt som närmar sig den för alkoholen i huvudsak är proportionell mot alkoholutbytesgraden.

För att erhålla ett alkoholhaltigt pulver av sprit- dryck eller liknande som bibehåller doftkomponenterna är det följaktligen viktigt att höja alkoholutbytes- graden.

Föreliggande uppfinning kommer nu att beskrivas i detalj med referens till följande exempel.

EXEMPEL l Till 300 kg av en vattenhaltig alkohollösning med en alkoholkoncentration av 63 % sattes under omröring 150 kg av en hydrolyserad stärkelse (med ett DE-värde av 24 och en vattenhalt av 5,0 %) med en sackaridsammansättning av 7,8 % Gl, 7,7 % G2, 8,6 % G3, 8,2 % G4, 7,5 % G5, 7,2 % G6, 6,4 % G7, 7,5 % G8 och 39,1 % G9_n för att erhålla en opak vätskeblandning. Denna vätskeblandning fick stå i h för att separeras i ett övre och ett undre transparent skikt. Genom fraktionering erhölls 205 kg av et övre skikt som hade en fastämneshalt av 13,8 %, 455 042 24 en alkoholhalt av 58,5 % och en vattenhalt av 27,7 % och 245 kg av ett undre skikt som hade en fastämnes- halt av 46,5 %, en alkoholhalt av 28,2 % och en vattenhalt av 25,3 %.

Till 245 kg av det erhållna undre skiktet sattes kg vatten och den resulterande vätskeblandningen uppvärmdes vid 60°C medelst en plattvärmare och spray- torkades vid en kammartemperatur av 75°C för att er- hålla ca 180 kg av ett alkoholhaltigt pulver med en alkoholhalt av 35 % och en vattenhalt av 3,0 % (alkoholutbytesgraden var 93 %). Det erhållna alkohol- haltiga pulvret var mycket lösligt i vatten och dess vattenlösning hade reducerad söthet och viskositet och en god smak och pulvret hade utmärkt lagrings- stabilitet. Sålunda fann man att det erhållna pulvret var värdefullt som en pulverformig cocktail eller som ett tillsatsmedel till olika bakverk och liknande.

När sackaridsammansättningen i det erhållna alkohol- haltiga pulvret bestämdes fann man att pulvret om- fattade 2,6 % Gl, 2,8 % G2, 7,4 % G3, 8,6 % G4, 8,5 % G 8,4 % G6, 7,5 % G7, 8,8 % G8 och 45,4 % G9_n.

När det separerade övre skiktet destillerades ! genom användning av en destillationsanordning erhölls en vattenhaltig alkohollösning med en alkoholkoncen- tration av 65 %. Denna lösning kunde användas upp- repade gânger för ovannämnda fraktionering. När destil- latíonsåterstodens sammansättning bestämdes fann man att destillationsåterstoden omfattade 28,5 % Gl, 27,3 % G2, 13,5 % G3, 6,7 % G4, 3,3 % G5, 2,7 % G6, 2,2 % G7, 2,3 % G8 och 13,5 % G EXEMPEL 2 I 300 kg av en vattenhaltig alkohollösning med a 9-n en alkoholkoncentration av 58 % blandades och löstes 190 kg av en hydrolyserad stärkelse (med ett DE-värde av 23 och en vattenhalt av 5 %) med en sackaridsamman- 455 042 sättning av 7,1 % Gl, 7,3 % G2, 7,8 % G3, 8,0 % G4, 6,8 % G5, 7,2 % G6, 6,8 % G7, 8,1 % G8 och 40,9 % G9_n och på samma sätt som beskrivs i exempel l separerades vätskeblandningen i 190 kg av ett övre skikt (A) och 300 kg av ett nedre skikt (B). Det övre skiktet (A) hade en fastämneshalt av 28,5 %, en alkoholhalt av 47,9 % och en vattenhalt av 23,5 % och det nedre skiktet (D) hade en fastämneshalt av 42,4 %, en alkoholhalt av 27,3 % och en vattenhalt av 30,3 %.

Vidare blandades 300 kg av det erhållna nedre skiktet (B) med 167 kg 92,4 % alkohol och 133 kg vatten och på samma sätt som beskrivs i exempel 1 separerades I vätskeblandningen i 382 kg av ett övre skikt (C) och 218 kg av ett undre skikt (D). Det övre skiktet (C) hade en fastämneshalt av 19,8 %, en alkoholhalt av 41,4 % och en vattenhalt av 38,8 % och det undre skiktet (D) hade en fastämneshalt av 23,6 %, en alkoholhalt av 35.9 % och en vattenhalt av 40,4 %.

På samma sätt som beskrivs i exempel l utvanns alkoholkomponenten ur 382 kg av det övre skiktet (C) och återstoden torkades för att erhålla 75 kg av en torr produkt (med en vattenhalt av 5,0 %). Produkten hade en sackarídsammansättning av 2,7 % Gl, 2,8 % G2, 6,3 % G3, 8,9 % G4, 9,5 % G5, 9,8 % G6, 11,2 % G7, 12,0 % G8 och 36,8 % G9_n och den alkohollösliga kritiska koncentrationen var 52 %, viskositeten var 23 cP och DE-värdet var 17,1.

Därefter blandades 50 kg av den erhållna torra produkten och löstes i 65 kg av en ursprunglig "Scotch whisky" med en alkoholhalt av 48 % och den erhållna vätskeblandningen uppvärmdes vid 55°C medelst en platt- värmare och spraytorkades vid en kammartemperatur av 70°C för erhållande av ca 78 kg av ett Scotch whisky- -pulver med en alkoholhalt av 36% (alkoholutbytesgraden var 91 %). Doftkomponenterna förutom alkoholkomponenten utvanns utan väsentlig förlust tillsammans med alkohol- 455 042 26 komponenten. När pulvret löstes i vatten var smaken av “Scotch whisky" 1 huvudsak bibehållen. Pulvret kunde användas allmänt som ett whisky-drinksmaterial eller som ett material att tillsättas till olika födoämnen.

EXEMPEL 3 Då en emulsion av majsstärkelse utsattes för en tvåstegshydrolys med användning av uramylas upp- värmdes och kokades en hydrolysvätska erhâllen genom att genomföra det första stegets kondensering med användning av d-amylas PCrystase KD" från Daiwa Kasei K.K.) tills DE-värdet var 1,7 för att inaktivera enzymet och åstadkomma svällning och dispersion av stärkelsen och det andra stegets hydrolys genomfördes under tillsats av aramylas ("Crystase KD") återigen tills DE-värdet var 16,5 för att erhålla en hydro- lyserad stärkelse (med en vattenhalt av 3,0 %) med en alkohollöslig kritisk koncentration av 42,5 % och med en sackaridsammansättning av 1,1 % Gl, 5,7 % G2, 8,7 % G3, 7,3 % G4, 6,8 % G5, 13,7 % G6, 13,4 % G7, 7,7 % G8 och 35,6 % G9_n. Därefter tillsattes 100 kg av den erhållna hydrolyserade stärkelsen till 125 kg av en konjak (V.S.O.P.) (med en alkoholhalt av 46 %) och den resulterande vätskeblandningen uppvärmdes vid 55°C medelst en plattvärmare och spraytorkades vid en kammartemperatur av 72°C för att erhålla ca 152 kg av ett konjakspulver med en alkoholhalt av 34,3 % (alkoholutbytesgraden var 91 %).

När det erhållna konjakspulvret löstes i vatten var den resulterande lösningens doft inte väsentligt annorlunda än den hos konjaken före torkningen och lösningen hade en låg viskositet och en god smak.

Pulvret hade utmärkta lagringsstabilitetsegenskaper, såsom fuktbeständighet och anti-kakbildningsegenskap. 455 042 27 EXEMPEL 4 I ca 180 l vatten löstes 80 kg av samma hydro- lyserade stärkelse (med ett DE-värde av 24 och en vattenhalt av 5,0 %) som användes i exempel 1 och 8 g magnesiumsulfat, 50 g monokaliumfosfat, 80 g jästextraktpulver, 30 g pepton och 160 g bagerijäst (från Kaneka Yeast K.K.) och lösningen omrördes och hölls vid 30 1 l°C under införande av steriliserad luft med en hastighet av 60 ml per min per liter av lösningen. I detta tillstånd genomfördes odling i 45 h och pH-värdet justerades till 6,5 medelst natriumkarbonat och kulturbuljongen uppvärmdes vid 90°C för att åstadkomma sterilisering. Den resul- terande vätskan utsattes för avfärgnings-, avluftnings- och avsaltningsbehandlingar med användning av aktivt kol och ett jonbytarharts och spraytorkades därefter för erhållande av 68 kg av ett torrt pulver (med en vattenhalt av 2,5 %). Det erhållna pulvret hade en alkohollöslig kritisk koncentration av 42 %, ett DE-värde av 14 och en viskositet av 45 cP och hade en sackaridsammansättning av 1 % Gl, l,2 % G2, 6,4 % G3, 9,2 % G4, 9,9 % G5, 8,4 % G6, 8,0 % G7, 10,5 % G8 och 45,4 % G9_n Därefter tillsattes 38 kg av det erhållna pulvret till en vätskeblandning av 33 kg av en raffinerad "sake" med torr smak (med en alkoholhalt av 16 %, en extrakthalt av 4 % och en vattenhalt av 80 %) och 22 kg 92,4 % alkohol och blandningen upp- värmdes vid 60°C och spraytorkades vid en kammar- temperatur av 75°C för erhållande av ca 63 kg av en pulverformig raffinerad "sake" med en alkoholhalt av 37,5 % (alkoholutbytesgraden var 93 %).

När den erhållna pulverformiga raffinerade "saken" löstes i varmt vatten erhölls en raffinerad "sake"-drink med torr smak och vilken var fri från söthet beroende på bäraren och den ursprungliga raffi- 455 042 28 nerade "sakens" doft bibehölls i tillräcklig mån och drycken hade en god arom och ingen viskositetÄ EXEMPEL 5 En emulsion av glutinös majsstärkelse utsattes för tvâstegs-hydrolys med användning av ufamylas på följande sätt. Det första stegets kondenseringshydrolys genomfördes med användning av "Crystase KD" (afamylas) tills DE-värdet var l,8 och den erhållna vätskan uppvärmdes och kokades för att inaktivera enzymet och âstadkoma svällning och dispergering av stärkelsen.

I det andra steget tillsattes återigen "Crystase KD" och hydrolys genomfördes tills DE-värdet var 18 och vätskan torkades för erhållande av en hydrolyserad stärkelse med en sackaridsammansättning av 1,5 % Gl, 7,2 % G2, 11,5 % G3, 9,1 % G4, 8,3 % G5, 16,8 % G6, 13,5 G7, 5,5 % G8 och 26,6 % G9_n. På samma sätt som beskrivs i exempel 4 behandlades 80 kg av den hydrolyserade stärkelsen (med en vattenhalt av 5 %) med jäst för att omvandla lågsackarider, såsom glykos och maltos, och den behandlade stärkelsen utsattes för avfärgnings- och avsaltningsbehandlingar och tor- kades därefter för erhållande av ca 70 kg av ett torrt pulver (med en vattenhalt av 3,0 %). Det erhållna pulvret hade en alkohollöslig kritisk koncentration av 47 % och en sackaridsammansättning av O % Gl, 0 % G2, ll,l % G3, 10,1 % G4, 9,2 % G5, 18,8 % G6, 15 % G7, 6,1 % G8 och 29,7 % G9_n.

Därefter tillsattes 70 kg av det erhållna pulvret till 100 kg av en mörk rom med en alkoholhalt av 50 %, vilken framställts des vid 65°C medelst en plattvärmare och spraytorkades vid en kammartemperatur av 70°C för erhållande av i Jamaica, och blandningen uppvärm- ll7 kg av en pulverformig rom med en alkoholhalt av 40 % (alkoholutbytesgraden var 94,2 %).

Den erhållna pulverformiga romen hade en god vattenlöslighet och smaken på en vattenhaltig lösning 455- 042 29 av pulvret var inte väsentligt annorlunda än den hos den ursprungliga romen före pulverbildningen. Vidare kunde någon väsentlig viskositet, söthet och lukt beroende på bäraren inte iakttas. Dessutom hade den pulverformiga romen utmärkta stabilitetsegenskaper, såsom fuktabsorptionsbeständighet i det pulver- formiga tillståndet.

EXEMPEL 6 En lösning omfattande 27,5 kg rött vin (med en alkoholhalt av 10 % och en extrakthalt av 4 %), 20 kg 95 % alkohol för bryggning, 0,4 kg vinsyra, 0,1 kg äppelsyra, 0,3 kg citronsyra, 0,1 kg av ett vindoftsämne och 0,05 kg av ettjordgubbsdoftämne blandades med 36 kg av ett torrt pulver av en hydrolyserad stärkelse erhållen genom omvandling av lågsackarider med jäst på samma sätt som beskrivs i exempel 4. Den resul- terande vätskeformiga blandningen uppvärmdes vid 60°C medelst en plattvärmare och spraytorkades vid en kammartemperatur av 75°C för erhållande av ca 57 kg av ett pulver med en alkoholhalt av 33,5 %.

Därefter blandades 50 kg av det så erhållna pulvret homogent med 10 kg granulärt socker för bildning av ett vincocktailpulver. När 40 g av vincocktail- pulvret löstes i l20 ml kallt vatten var vattenlös~ ligheten mycket god och den erhållna "vincocktailen" var fri från viskositet och hade utmärkt smak och arom. När det erhållna vincocktailspulvret inneslöts i aluminiumlaminerade påsar och lagrades under en lång tid fann man att stabilitetsegenskaper, såsom anti- -kakbildningsegenskapen, funktabsorptionsbeständig- heten och den smakbevarande egenskapen var utmärkta.

Sålunda bekräftades det att det erhållna pulvret var värdefullt som en pulvercocktail (instant cocktail).

ExsMPEL 7 i En lösning omfattande 45 kg av en "mirin" (en söt kryddande spritdryck) (med en extrakthalt av 8 % och en alkoholhalt av 20 %) och 22 kg 95 % 455 042 alkohol blandades med 50 kg av det torra pulvret av den hydrolyserade stärkelse som erhållits i exempel 5 och den resulterande vätskeblandningen uppvärmdes vid 50°C medelst en plattvärmare och spraytorkades vid en kammartemperatur av 72°C för erhållande av ca 75 kg av en pulverformig "mirin" med en alkohol- halt av 31 %.

EXEMPEL 8 Till 45 kg av en citronessence (med en alkohol- halt av 50 %) sattes 43,5 kg av det torra pulvret av den hydrolyserade stärkelsen som erhållits i exem- pel 2, löstes därefter och den resulterande vätske- formiga blandningen spraytorkades vid en kammartem- peratur av 75°C för erhållande av ca 65 kg av en pulverformig citronessence. Det erhållna pulvret hade en alkoholhalt av 31,2 % och en vattenhalt av 2,5 % och smaken på en vattenlösning av pulvret var huvudsakligen densamma som den hos citronessencen (vätskan) före torkningen. När pulvret lagrades under en lång tid förändrades smaken inte alls. Detta pulver kunde användas som ett tillsatsmedel till en pulverformig juice (instant juice) eller pulverformigt te (instant tea).

EXEMPEL 9 Till en lösning omfattande 64 kg av en peppar- tinktur (med en alkoholhalt av 85 %) och 54 kg vatten sattes 100 kg av det torra pulvret av den hydroly- serade stärkelsen som erhållits i exempel 3, löstes därefter och den resulterande vätskeblandningen spray- torkades vid 78°C för erhållande av ca 150 kg av en pulverformig peppartinktur (med en alkoholhalt av 32,3 %). Det erhållna pulvret kunde effektivt användas för olika såsblandningar.

EXEMPEL 10 Till 140 kg av en vätska (med en alkoholhalt av 40 % och en extrakthalt av 5 %) erhållen genom extra- hering av torkad polyamid med vattenhaltig alkohol .. frn-s. , .. ..... . 455 042 31 sattes 125 kg av det torra pulvret av den hydrolyse- rade stärkelsen som erhållits i exempel 3, löstes därefter och den resulterande lösningen spraytorka- des vid en kammartemperatur av 78°C för erhållande av ca 182 kg av ett pulverformigt pelamidextrakt med en alkoholhalt av 27 %. Den torkade pelamidens arom bibehölls i tillräcklig grad i det erhållna pulvret såväl som alkoholkomponenten och när pulvret lagrades under lång tid iakttogs en god lagrings- stabilitet. Följaktligen bekräftades det att pulvret kunde effektivt användas för olika pulverformiga (instant) kryddningar.

Claims (3)

1. 0 15 20 25 4:55 042 32 PATENTKRAV l. Förfarande för framställning av alkoholhaltiga pulver med hög alkoholhalt i högt utbyte, k ä n n e - t e c k n a t av att en hydrolyserad stärkelse om- fattande minst 50% sackarider med en glykospolymeri- sationsgrad av l-8 och upp till 10% sackarider med en glykospolymerisationsgrad av 1-2, vilken hydrolyse- rade stärkelse är löslig i en 40 vikt% vattenlösning av alkohol, blandas i en alkoholhaltig vattenlösning med en alkoholkoncentration av minst 40 vikt%, vilken stärkelse är närvarande i en mängd av l00-200% baserat på vattnet i den alkoholhaltiga vattenlösningen, och den resulterande vätskeformiga blandningen spraytorkas.

2. Förfarande enligt krav l, k ä n n e t e c k - n a t av att den alkoholhaltiga vattenlösningen som har en alkoholkoncentration av minst 40 vikt% väljes Ü bland alkoholhaltiga drycker och vattenhaltiga etanol- lösningar innehållande endast vatten och etanol.

3. Förfarande enligt krav l, k ä n n e t e c k - n a t av att den alkoholhaltiga vattenlösningen som har en alkoholkoncentration av minst 40 vikt% innehåller ett material som väljes bland doftämnen, valda bland vanillintinktur och apelsinessence, kryddtinktur, vald bland peppartinktur och ingefärstinktur, rá drog- tinktur, vald bland lakritsrottinktur och grön gentiana- tinktur, vattenhaltigt alkoholextrakt av bordslyx- valt bland teblad, och vattenhaltigt alkoholextrakt av kryddande material, material, kaffebönor och kakaobönor, valt bland torkad pelamid och tång.