SE455504B - Amidinoderivat av mitomycin-c och forfarande for framstellning derav - Google Patents

Description

455 504 Ehuru detta system är bekvämt och lämpligt för ett antal enkla derivat, såsom de som uppbär N-substituenter på azi- rinoringkväveatomen eller i 7- eller 9a-ställningarna, upp- visar det vissa tvetydigheter och brister för allmänt bruk.

Beträffande föreningarna enligt föreliggande uppfinning, av vilka nâgra har substituenter både på kväveatomen i azirino- ringen och pâ karbamoylkväveatomen i sidokedjan, finns icke någon konventionell numrering för att särskilja dessa positio- ner. Därför har vi i föreliggande sammanhang valt att hänvisa till azirinokväveatomen som N1a och till karbamoylkväveatomen som N10 vid användning av mitosannomenklatursystemet. Beträf- fande den stereokemiska konfigurationen av produkterna enligt föreliggande uppfinning identifieras dessa genom stamuttrycket "mitosan“ eller genom strukturformler för att identifiera den stereokemiska konfigurationen därav på samma sätt som för mi- tomycin C.

Mitomycin C är ett antibiotikum, som framställs genom jäsning och för närvarande finns i handeln med tillstånd av Food and Drug Administration för terapi av disseminerat adenokarcinom i magen eller pankreas i prövade kombinationer med andra god- kända kenmterapeutiska medel och som lindrande behandling när andra behandlingsmedel har misslyckats. (Mutamycin Bristol Laboratories, Syracuse, New York 13201, Physicians' Desk Re- ference 35th Edition, 1881, Sid. 717 och 718). Mitomycin C och dess framställning genom jäsning är föremål för amerikanska patentet 3 660 578 av den 2 maj 1972.

Strukturerna av mitomycin A, B, C och av porfiromycin publice- rades först av J.S. Webb et al. vid Lederle Laboratories Di- vision American Cynamid Company, J. Amer. Chem. Soc. âí (1962) 3185-3187. En av de kemiska omvandlingar som utnyttjades vid denna strukturundersökning för att relatera mitomycin A till mitomycin C var omvandlingen av den förstnämnda, 7-9o(-dimet- oximitosan, genom omsättning med ammoniak till den sistnämnda, 7-amino-9q&metoximitosan. Utbytet av 7-metoxigruppen i mito- mycin A har visat sig utgöra en reaktion av avsevärt intresse vid framställning av aktiva antitumörderivat av mitomycin C. f* 455 504 Följande artiklar och patentskrifter avser omvandlingen av mitomycin A till ett 7-substituerat aminomitosyn C-derivat med antitumöraktivitet. Ändamålet med föreliggande uppfin- ning har varit att framställa derivat, som är aktivare och i synnerhet mindre toxiska än mitomycin C: Matsui et al. "The Journal of Antibiotics" XXI (1968) 189-198 Kinoshita et al. "J. Med. Chem." 14 (1971) 103-109 Iyengar et al. "J. Med. Chem." 24 (1981) 975-981 Iyengar, Sami, Remers och Bradner, Abstracts of Papers Annual Meeting of the American Chemical Society, Las Vegas, Nevada, mars 1982, Abstract No. MEDI 72.

Följande patent avser framställningen av 7-substituerade ami- nomitosanderivat genom omsättning av mitomycin A, mitomycin B eller ett N1a-substituerat derivat med en primär eller sekun- där amin: Cosulich et al, US 3 332 944 av den 25 juli 1967 Matsui et al, US 3 420 846 av den 7 januari 1969 Matsui et al, US 3 450 705 av den 17 juni 1969 Matsui et al, US 3 514 452 av den 26 maj 1970 Nakano et al, US 4 231 936 av den 4 november 1980 Remers, US 4 268 676 av den 19 maj 1981.

Mitomycin C-derivat med en substituerad aminosubstituent i 7- ~ställningen har även framställts genom direkt biosyntes, dvs. genom att komplettera jäsningsmediumet med en serie primära aminer och utförande av den konventionella mitomycinjäsningen (C.A. Claridge et al. Abst. of the Annual Metting of Amer.

Soc. for Microbiology 1982. Abs. 028).

Mitomycin C är den primära mitomycin-produkt som erhålls vid jäsning och utgör den kommersiellt tillgängliga formen. Nuva- rande teknologi för omvandling av mitomycin C till mitomycin A för användning vid framställning av de halvsyntetiska sub- 455 504 stituerade aminoanaloger av mitomycin C som avses i ovan an- givna publikationer innefattar hydrolys av mitomycin C till motsvarande 7-hydroximitosan, en synnerligen instabil för- ening, och därefter metylering av denna substans med diazo- metan, som är en mycket farlig substans att hantera. Ett för- sök att undvika användningen av diazometan för metylering av 7-O-demetylmitomycin A, som framställs genom hydrolys av mito- mycin C, innefattar användningen av 7-acyloximitosaner (Kyowa Hakko Kogyo KK i japanska patentet J5 6073-085, Farmdoc No. 56227 D/31).

Föreliggande uppfinning avser en ny grupp av monoguanidino- eller mono- och bis-amidinoanaloger av mitomycin C, där en- dera av eller både 7-aminokväveatomen och N1o-karbamoylkvä- veatomen i mitomycin C utgör del av en amidinosubstituent el- ler 7-aminokvävet utgör del av en guanidinogrupp. Motsvaran- de analoger av mitomycin A med metoxigruppen i 7-ställning och amidinogruppen i N10-ställningen innefattas även. Fören- ingarna enligt föreliggande uppfinning motsvarar följande struk- turformel: vari A är amino, metoxi, hydroxi, (1-lägre alkyl-2(1H)-pyridinyli- den)amino eller en grupp med formeln 2 2 R H R ( ) a | z “H2 R?R¿N-Cšâl-, R;-N*3fN*: \F ___( N-Rg L c32)n k .

R? §7,Lš_ - eller g/Äï* I 455 504 2 3 B är en amíno- eller amidínogrupp med formeln R R N-C=N-, varvid åtminstone den ena av A och B är någon av de an- givna grupperna förutom amino, metoxi eller hydroxi; n är heltalet 0, 1, 2 eller 3; 1. . .. .

R är väte, lagre alkyl eller lägre alkanoyl; R2 är väte, lägre alkyl eller di(lägre alkyl)amino; 3 4 R är lägre alkyl, lägre alkoxi eller tillsammans med R och den kväveatom till vilken de är bundna utgör pyrroli- din, 2- eller 3-(lägre alkyl)pyrrolidin, piperidin eller morfolin; 4 3 R är lägre alkyl eller tillsammans med R och den kväve- atom till vilken de är bundna utgör pyrrolidin, 2- eller 3-(lägre alkyl)pyrrolidin, piperidin eller morfolin; och 7 9 R och R oberoende av varandra är väte eller lägre alkyl; varvid var och en av ovannämnda lägre alkyl-, lägre alkanoyl- och lägre alkoxigrupper innehåller 1-6 kol- atomer.

Fackmannen inser att tautomera former av vissa av före- gående amidinogrupper existerar. Dessa faller även inom ramen för föreliggande uppfinning.

Ovan angivna substanser med formel I har antitumöraktí- vitet pà försöksdjur. De är även användbara som mellan- produkter för framställning av andra föreningar med anti- tumöraktivitet på djur. 455 504 Ett förfarande som utnyttjar ovan angivna substanser som mellanprodukter för framställning av andra före- ningar med antitumöraktivitet hos djur innefattar omsättning av en förening med formeln I, vari A eller både A och B är nämnda amídinogrupp, med gg primära amin, vilket resulterar i spjälkning av_N o-amino- metylensubstituenten, om en sådan är närvarande, under omvandling därav till NH2-gruppen såsom den är närvarande i mitomycin A och mitomycín C. De primära aminerna reagerar med vissa undantag även vid ställ- ningen 7 genom förträngning av amidinogruppen och ersättande därav med den aminosubstituent som mot- svarar reaktanten. Dessa förfaranden àskàdliggörs i följande reaktíonsschema. 2 2-13 9.2 (f i RB \\ _ I Cfiécfifi _ /n-cee f _ Kf: 34 ocx3 cz-z I ~' 1 3 0 lN-R RSNHZ II 6 455 504 R5 stituerade aminomitomycin C-föreningar, beskrivna ovan, och i betecknar kvävesubstituenten i olika kända och nya 7-sub- de primära aminer med förmåga att förtränga 7-amidinogruppen i formel II och utgörs av annan C1_18-alkyl än tert.-alkyl, C1_18-alkoxi, C1_18-alkenyl, C1_18-alkynyl, C1_18-haloalkyl, C 1-18 eller lägre aralkoxi, vardera med upp till 12 kolatomer, el- -hydroxialkyl, C4_8-cykloalkyl, aryl eller lägre aralkyl ler en heteroalicyklisk eller heteroaromatisk grupp med 3-8 ringkomponenter, varav minst två är kolatomer. R6, som repre- senterar kvävesubstituenten i de primära aminer som endast har förmåga att spjälka N10-amidinosubstituenten, utgör åter- stoden av en mycket svagt basisk alifatisk amin eller en kraf- tigt steriskt hindrad alkylamin eller aralkylamin. Exempel härpà är trifluoretylamin, benshydrylamin, (exempelvis amino- difenylmetan) eller tert.-butylamin.

Föreningarna med formel I framställs genom omsättning av mito- mycin C, 7-hydroxi-9a-metoximitosan eller mitomycin A eller en N13-substituerad analog av någon av föregående substanser med en amidacetal. Dessa föreningar med formel I, vari A men icke B utgör nämnda amidinogrupp, kan även framställas genom omsättning av mitomycin C eller en N1a-substituerad analog där- av med en stark bas för bildning av en anjon vid N7, följt av omsättning av anjonen med ett reagens med förmåga att bilda aminometylengruppen, såsom ett halometyleniminiumsalt.

De föredragna föreningarna enligt föreliggande uppfinning är 455 504 mitomycin C-analoger, där 7-aminogruppen är införlivad med en substituerad eller osubstituerad amidinogrupp. De har kraftig antitumöraktivitet med avseende på experimentella djurtumörer. Dessa föreningar framställs genom omsättning av mitomycin C med ett reagens med förmåga att omvandla 7- -aminogruppen till en 7-amidinogrupp. Föredragna reagens för detta syfte är amidacetalerna, som reagerar med gott utbyte och under milda betingelser med mitomycin C (exemplen 1-5 och 18). En annan grupp av amidinbildande reagens är imido- ylhaliderna (exempel 17), halometyleniminiumsalter (exempel 15), 2-halo-1-alkylpyridiniumhalider (exempel 16) och imino- etrar eller iminotioetrar (exemplen 13 och 14), som reagerar meddenanjoniska formen av mitomycin C, som bildas genom av- protonering av 7-aminogruppen däri genom behandling med en stark bas. betingelser för avprotonering av mitomycin C in- nefattar behandling av mitomycin C i dimetylformamídlösning med ca 1,5 molära andelar natriumhydrid vid rumstemperatur.

Omsättningen av den på så sätt bildade anjoniska formen med något av föregående reagens utnyttjar företrädesvis 1-1,5 mo- lära andelar därav med avseende på mitomycin C vid en tempe- ratur frân rumstemperatur till ca -6006. Aprotiska, polära organiska lösningsmedel såsom dimetylformamid, hexametylfos- foramid, dimetylsulfoxid eller pyridin används som reaktions- medium. Metoden är emellertid ickebegränsad till bildningen av anjonisk mitomycin C.pà detta speciella sätt, eftersom mo- difikationer kan förekomma såsom är uppenbart för fackmannen.

Det föredragna förfarandet för framställning av föreningarna med formel I, vari É eller både.A och B utgör en amidinogrupp R med formeln R3R4N-C=N- innebär omsättning av mitomycin C eller mitomycin A eller ett N1a-substituerat derivat av endera med en amidacetal med formeln 3 P? R\ | 8 /N-c-on v 4 l 3 R OR 455 504 3 vari R2, R och R4 har ovan angivna betydelser och RB är läg- re alkyl eller cykloalkyl med upp till 6 kolatomer eller de tvâ R8-grupperna är förenade som en alkylenkedja, vilken med de två syreatomerna och den mellanliggande kolatomen bildar en cyklisk struktur med 5 eller 6 ringkomponenter. Omsättning- en med dylika amidacetaler med primära aminer är en inom tek- niken välkänd reaktion och fackmannen inser hur reaktionen skall utföras med mitomycin C, mitomycin A eller N1a-alkylde- rivaten därav. Hänvisning sker exempelvis till H.E. Winberg, US 3 121 084 av den 11 februari 1964 och till R.P. Abdulla et al. "The Chemistry of Formamide Acetals“, Tetrahedron ââ (1979) 1720-24.

Det är föredraget att utföra reaktionen i ett flytande vat- tenfritt reaktionsmedium, där utspädningsmedlet är en vätska, som är förenlig med reaktionsbetingelserna. Företrädesvis är sistnämnda ett lägre, halogenerat alifatiskt kolväte eller en lägre alkanol eller med fördel en blandning av båda. Kloro- form och metanol och blandningar därav är mycket lämpliga. Re- aktionen utförs vid en temperatur av 40-GSOC under en tillräck- lig tid för att reaktionen skall gå till fullbordan.

När man använder ett stort överskott (ca 60-faldigt) av aceta- len utgör den dominerande produkten bis-amidinoprodukten, dvs. sådana substanser med formel I vari både A och B utgör amidino- gruppen. N1a-formylderivatet bildas ibland som biprodukt. Med en begränsad mängd (ca 10-faldig) av acetalen bildas emeller- tid förutom bis-amidinoprodukten en mono-amidinoprodukt, dvs. en produkt med formel I, där A är aminogruppen och B är amidi- nogruppen. Blandningar av ovan angivna reaktionsprodukter kan lätt separeras genom kromatografering såsom beskrivs i exemplen nedan.

Vissa kommersiellt tillgängliga amidacetaler, som kan användas vid detta förfarande, återges i tabell I nedan, vilken har ta- gits från hänvisningen ovan till Abdulla et al, sid. 1685. 455 504 . à 10 Tabell I Vissa kommersiellt tillgängliga amidacetaler Acetal Struktur _ A ' (cH3)2N<:1z(ocH3)2 B (G13) zncruocrzzczë) 2 CH: C (æ3)2m(°c“2'¿,'æ3)2 G13 .

D (m3) znc (oss) (m3) 2 o-az E (aayzzocn QH; 2 /C33 F (G13) 2NcH(o-ca\ 12 CH: G (ma) zmflmzmzmåz H (G13) ZNCHWO) 2 455 504 ll 2 De substanser med formel I vari R är di(lägre alkyl)- amino framställs genom att man ersätter amidacetalerna i förfarandet ovan med följande ortokarbonatderivat. (021-150) c/ Nmflyz 2 N(<:H3)2 VII Detta reagens är tillgängligt från H. Meerwein et al., Liebigs Ann. Chem. gå; (1961) 1. 2 s? De amidinoderivat med formel I vari A är R NHC=N- fram- ställs utgäende från den anjoniska formen av mitomycin C eller ett N -substituerat derivat därav såsom beskrivits ovan. Lämpliga halometvleniminiumsalter för användning vid detta förfarande har beskrivits i litteraturen. Repre- sentativa salter är sådana som uppräknas av W. Kantlehner in “Advances in Organic Chemistry", Vol. 9, Part 2, Wiley Interscience, 1979, sid. 81 och 82. Tabell II, som följer nedan, har tagits från Kantlehners sammanfattning. 455 5-04 12 Tabell II Halènmetylen imin iumsa lter 2 ß R %l() “basis 32 Rä 34 x y smp. OC H 01-13 C33 Cl Cl 140-145 H C113 C113 Br Br 156-158 H C33 Qi3 I I 110 3 :mzy 5- c1 c1 ss-es H m3 11 f* °: 1:1 CH3 CH3 C33 C: :I 68 70 CH C ' czgs m3 3' c1 c1 sz-as Qzgs 405) 5- n_.c H7 CH3 CHB Cl Cl 82-84 3 \ C: :i 1:: ldc3H7 CZHS CZHS :I Cl 50 55 TPCÅHQ Qía G13 . _. ((112) 3- CH3 Cl Cl 75-79 H Cl Cl 93-95 Cans m3 H Cl Br 115-117 Cans m3 C685 C113 n c1 a: 115-118 Cl Cl 95-96 06115 C213 . CH3 CGHS *0125- c1 cl 136-140 _ _ 64 csus (C112) 4 Br 1:3 97 C635 _(C32)5- Br r3 5 C635 .<_;_;;_(Q-12) 4-91- Br Br3 12 CH3 CH3 Br B 124 _. _ r CH CH 3 C33 Br Br 120 (SönåJ C635 CH3 3 178 (Sönd ) _ _ B * CSHS (G94 :i s: 195 (SönëJ 455 504 13 Tabell II (fort§¿l 2 R R3 R4 X y smp oc Gsus '?*'(m2)4' Br Br 160 C53 . se *H- W 3-91- ßf Br __ m3 _ m3 Cans fi-H' (912) 4- sr sr 35-95 “æaav F CÜiBæGH-z 'æflzlg Cl Cl 95 P'NO2'CGH4 m3 CH3 cl cl 90 tsöna.) Ffmícsn-f "(915) 5- c1 c1 117-119 f/ \§ “H3 H c1 c1 1o3-1o4 0 CH3 H ' c1 s; 132-134 tsönd.) m; D . cl 'c1 103-105 (H3 D c1 Br 133-134 (söndq C2H5 H c1 c1 93-94 02115 H c1 sr 151-152 G13 G13 c1 c1 181-182 Cgfis -CZHS cl c1 99-103 Vid användning av ett halometyleniminiumsalt som reaktant en- ligt tabell II är det ibland lämpligt att använda motsvarande amid som lösningsmedel, dvs. den amid från vilken iminiumsaltet har framställts. I de fall då motsvarande amider är fasta kan hexametylfosforamíd eller pyridin användas. Detta àskådliggörs i exemplen 17 och 19 nedan.

De imidoylklorider som härrör från N-substituerade formamider är även lämpliga reaktanter för detta syfte. Framställningen där- av är väl känd inom tekniken såsom åskádliggörs i tabell III, som har tagits från H. Ulrich in "The Chemistry of Imidoyl Halides", Plenum Press, New York, 1968, sid. 74-76. Deras omsättning med 455 504 14 ' aminer under bildning av amidiner är även väl etablerad tek- nik, sâsom åskâdliggörs av S.R. Sandler och W. Karo i "Orga- nic Chemistry", Vol. 12-III, A.T. Blomquist och H. Wasserman, redaktörer, Academic Press, New York 1972, sid. 227.

TABELL III Imidoylklorider¶ R? 3 Cl _ R2 R3 K.p.OÉ/mm (smp.,°C CH3 Csfill _ 45'56/0.04 CSHS (113-120) 2-Gí3C6I-I4 _60/0.l 2-FCGH4 70/0.25 2~ClC6H4 lll-114/14 2-BICGHÅ 142-143/12 CZHS .C6H1l 43-44/0.02 CH3CH2CC12 C2H5 72-75/14A (ma) za; - csnn 40-41/0 . 001 455 504 15 rap. °C/m R2 R3 (smp. OC) 2-ca3c6a4 s7/o.3 4-cra3c6a4 ao-as/oæ 4-cri3ocóa4 93-94/o.25 n-cläxgflïzilsk!! n-cliag 72-76/031 ccfl3)3c csnn 1o4-1os/2o csfllocl C235 1ø2/3 csns G13 46-47/2 90-92/13 CZHS 47-48/1 i-C3H7 52-54/1 n-c4H9 as-ss/J.

C6H1l 110-112/1 (66-67) aazcsns 128-130/1 cöas 175-176/12 (4o-_41) 2, 6- (C243) 2c6n3 153-156/1 z-czäocsr-xq 188-190/6 4-cz13oc6ri4 198-200/20 (61-63) 2,4-(02N)2c6r13 (122-124) 2-G43c6z44 06115 174-177/10 4-CH C H C H 141-144/1 3 6 4 5 (40-41) 4-c1c61a4 cóus (se-ev) 445106144 4-Brc61a4 (93-94) 4411300634 Cans 183-185/3 (73-76) 4-o¿Nc6a4 csnn (40-42) cßas (137432) 4-o2Nc6H4 (132-134) 3,5- (ozN) 2c6z13 cönll (86-87) 2,4,6-(CH3)3C6H2 CSHS 164-165/l (60-62) 455 504 16 De substanser med formel I vari A är den kväveosubstituerade R2 amidinogruppen, HZN-å =N- framställs genom om- sättning av en aminoskyddad iminoeter med mitomycin A, ett N7- -substituerat derivat därav eller ett N1a-(lägre a1kyl)-deri- vat av endera substansen i anjonisk form såsom beskrivits ovan. Skyddsgruppen avlägsnas därefter på konventionellt sättí Isopropylformimidat,_där aminogruppen är skyddad med en Å, - ~trimetylsilyletoxikarbonylgrupp, är en lämplig reaktant (ex- empel 13). cioozczzzoxzsi (m3) 3 (G3) ZWOUtNH-PICI -_------ (m3) zcræoeasvcozcfazcrzzsi (m3) 3 När A är (1-lägre alkyl-2(1H)~Pyridinyliden)amino eller en grupp med formeln Ü I ( 2)n eller (CH2)n N - K \N-R9 'v R /LN *f .Rv innefattar framställningen omsättning av den anjoniska formen av mitomycin C med cykliska halometyleneniminiumsalter eller imidoylhalider, där R2 och R3 i formeln R7R2 R3-å-è=N- är förenade under bildning av en ring. Lämpliga rea- gens för omsättning med mitomycin C-anjonen är 2-klor~1-metyl- pyridiniumjodid (exempel 16), 2-klor-4,5-dihydro-1-metyl-1(3H)- pyrrolidiniumklorid(tabell II), N,N'-dimetyl-N,N'-trimetylen- -kloroformamidiniumklorid (exempel 28) och andra cykliska imi- doylhalider, som härrör från 2-azetidinoner, 2-pyrrolidinoner, 7 eller R9 i slutproduk- 2-piperidinoner och 2-azepinoner. När R ten är väte används även här en skyddsgrupp såsom angivits ovan i den cykliska halometyleniminiumsaltmellanprodukten. 455 504 17 De substanser med formel I vari A eller både A och B är en §2 amidinogrupp med formeln R3R4N-C=N- reagerar med primära ami- ner med formeln RSNH, där R5 är annan C1_18-alkyl än tert.- -alkyl, C1_18-alkenyl, C1_18~alkynyl, C1_18-haloalkyl, C1_18- -hydroxialkyl, C4_8-cykloalkyl eller aryl eller lägre aralkyl, vardera med upp till 12 kolatomer, eller en heteroalicyklisk eller heteroaromatisk grupp med 3-8 ringkomponenter, varav minst 2 är kolatomer. Den enda begränsning som gäller vid va- let av primär amin, frånsett frånvaron av funktionella grupper, som är oförenliga med reaktionsbetingelserna, är att amino- kväveatomen är bunden till en kolatom, som uppbär minst en vä- teatom och mindre än 2 arylgrupper. En vattenfri, flytande or- ganisk förening används som reaktionsmedium och vilken som helst dylik substans kan användas under förutsättning att den är förenlig med reaktionsbetingelserna och icke delar i reak- tionen på ett ogynnsamt sätt. Man använder i allmänhet ett överskott av den primära aminreaktanten, räknat på molekylär bas. En reaktionstemperatur inom intervallet från ca -15°C till +50oC föredrages. Den produkt som härrör från denna reak- tion är en 7-substituerad amino-9 a-netoximitosan, nämligen ett mitomycin-C-derivat med en substituent på 7-aminogruppen av det för R5 angivna slaget. Dylika föreningar är kända inom tekniken att uppvisa en väsentlig grad av antitumöraktivitet hos försöksdjur.

Vissa primära aminer, som betecknas med formeln R6NH2, har icke visat sig kunna förtränga 7-amidinogruppen enligt det i föregående stycke beskrivna förfarandet. R6 är alkyl, cyklo- alkyl, cykloalkylalkyl, aralkyl eller heteroalicyklyl med 4-18 kolatomer, där den kolatom som uppbär aminogruppen är en ter- tiär kolatom eller sekundär kolatom uppbärande två arylgrupper.

Vissa andra svagt basiska alifatiska aminer såsom trifluoret- ylamin förmår icke heller förtränga 7-amidinogruppen. Dessa aminer är användbara för omvandling av en förening med formeln I, där både A och B utgör nämnda amidinogrupp med formeln 455 504 18 R2 R3R4N-å=N-, till en förening med formel I, där endast A ut- gör nämnda amidinogrupp. Ehuru dessa aminer icke har förmåga att förtränga 7-amidinogruppen har de icke desto mindre för- måga att spjälka den amidinogrupp som betecknar B till NH2 för tillhandahållande av den karbamidofunktion som är karak- teristisk för de osubstituerade mitosanerna. Aminen själv kan tjäna som reaktionsmedium eller också kan man använda ett lös- ningsmedelssystem av det i föregående stycke angivna slaget.

Detta förfarande utförs företrädesvis inom temperaturinterval- let 20 - 6o°c.

Uppfinningen åskådliggörs närmare medelst följande utförings- exempel, vari smältpunkterna registrerades med hjälp av av en Thomas-Hoover kapillärsmältpunktapparat och är okorrigerade.

Temperaturerna anges i Celsiusgrader. Protonkärnmagnetreso- nansspektra (NMR) registrerades på en Varian-XL100-spektrome- ter i pyridin-ds, såvitt ej annat anges. Infrarödspektra (IR) erhölls med en Beckman-4240-spektrofotometer och provet pres- sades till en tablett med kaliumbromid. IR-värdena är v' i cm_1. UV-synliga spektra registrerades på en Varian- max -Cary-219-spektrofotometer.

Tunnskiktskromatografering (tlc) utfördes på 0,25 mm i för- väg bestrukna silikagelplattor under användning av UV-ljus som framkallningsmedel. Kromatograferíng utfördes under användning av Silica Woelm (32-63 pm). Lösningsmedlen avdrevs under redu- cerat tryck och vid en temperatur under 5006.

Exempel 1. Förening V 7-Åïdimetylamino)metylenfamino-N10-(dimetylamino)-metylen- -9a-metoximetosan Förening VI 7-Lídimetylamino)metylenfamino-N1O-(dimetylamino)-metylen- -N1a-formyl-9a-metoximitosan Till en suspension av 500 mg (1,50 mM) mitomycin C i 25 ml klo- 18, 21 och 23 timmar) N,N-dimetylformamid-dimetylacetal och suspensio- roform sattes totalt 9,6 ml (portioner om 2,4 ml i 0, nen omrördes 41 timmar vid ca 500. Efter avdrivning av lös- ningsmedlet och överskottet reagens under reducerat tryck er- hölls en mörkgrön återstod; tlc (metylenklorid/metanol 20:1) avslöjade frånvaron av mitomycin C och närvaron av två nya grö- na komponenter (Rf = 0,16 och 0,22). Huvudkomponenten (Rf = = 0,16) isolerades genom snabbkromatografering under användning av metylenklorid/metanol 20:1 som elueringsmedel som ett grönt fast material (340 mg;51,S %), som vid upplösning i dietyleter följt av tillsats av hexan gav föreningen V som ett mörkgrönt amorft pulver. m (Em-djn-a-, 5): 2.18 (s, an), 2.70 (ba, IH). 2-76 (s, BHM '-3 2.82 (s, sm. 2-86 (s, BH), 3-22 <5' m' 3-3° fbs' m* m” (d J=l2HZ)I 4.12 (då: m: J-:J-Û: 4HZ): 4-43 (dl LH! J=l2Hz)' I 4 so (ns, m), s.1o (t. m. J=10Hz>. 5-52 (då, IH, J=l°f WN 7.85 (s. IH), 8-64 <5- 11”- 4 5 5 5 Û 4 19 20 (oafixrfnucns) 2 o fi o (C33) 2NG1=N pflzooeam (C113) 2 (m3) ZNQeN ° Qízcclšqæm (m ) ocfl3 3 2 m3 o N ïeyfl + C33/ N m3 0 }XHO v v: 455 504 _' 20 IR(KBr) âï , Cm_1: 3300, 2930, 1675, 1520, 1545, 1230, ax 1060.

Uvmzo) Åm , mn: 390 och 244 ax Analys Ber. för C21H28N605: C 56,71 H 6,08 N 18,90 Funnet: C 56,20 H 6,28" N 17,88; Den i mindre mängd förekommande komponenten (Rf = 0,22) iso- lerades (180 mg;25,35 %) som ett amorft fast material vid ut- fällning ur dietyleter och hexan och identifíerades som för- ening VI.

IW (Pyridin-gš, 5): 2.20 (s, 311), 2.e0-3.o0 (3 singletter, 1214), 3.2 (s, an), 3.55 (m, za), 4.04 (a, m, J=4az), 4.16 (da, m, J=12, 4142), 4.60 (d, m, J=13Hz), 4.ss(t, m, J=12az), 4.90 (s, m), 5.40 (aa, m, J=1z, 492), 1,90 (s, m), M4 "(s, m), 9.05 (s, m). -1- UWCBI) vmax. (m) . 2490, 2050, 1599, 1630, 1500. 1540, 1250, 1050. ~ Uvüizo), Miu, m: 390 och 244' Analys Ber. för czzuzsnöoö; c 55,89 H 5,93 N 17,78 Funnet: C 55,41 H 5,96 N 16,99.

Lösningar av föreningarna V och VI i antingen etylacetat eller N,N-dimetylformamid-dimetylacetal, vilka fick stå vid rumstem- peratur mer än 10 timmar, visade sig vid tlc att föreningen VI (Rf = 0,22) omvandlades till förening V (Rf = 0,16) för erhål- lande av en lösning, som var kraftigt anrikad med avseende på sistnämnda förening. 455 504 21 ' Exemplen 2 - 7 utfördes i enlighet med förfarandet enligt ex- empel 1 med nedan angivna modifikationer för framställning av olika ytterligare föreningar enligt föreliggande uppfinning.

Exempel 2 Förening VII 7-[Ydiisopropylamino)metylen7amino-N1O-(diisopropylamino)- metylen-9a-metoximitosan En suspension av 200 mg (0,6 mM) mitomycin C i 3 ml N,N-diiso- propylformamid-dietylacetal upphettades under omröring 15 tim- mar vid 530. Reaktionsblandningen hälldes i 50 ml vatten och extraherades med 3 x 30 ml etylacetat. Det kombinerade orga- niska extraktet torkades över natriumsulfat och indunstades för erhållande av en mörkgrön sirap; tlc (mety1enklorid/meta- nol 10:1) avlöjade en grön huvudkomponent med Rf = 0,43 med me- ra mobila föroreningar (Rf = 0,45 - 0,50). Huvudkomponenten VII isolerades som ett mörkgrönt fast material (156 mg; 46,8 %) medelst tvâ snabbkromatograferingsförfaranden under användning av metylenklorid/metanol 20;1 som elueringslösningsmedel.

MR KDCl3,S): 1.l0d,50 6 singletter, 24H), 1.94 (s, 3H), 2-78 (då, lfl, J-4, 2Hz), §.0S (d. la, J=4n2), 3.22 (5, sn), 3.60 On, SH), 3.75 (då, lH, J=l0, 4Hz), 4.24 (d, 13, J=12 32), 4.56 (t, lH, J=l0 Hz), 4.88 (dd, 1H, J=10, 452), 7_33 (S, IH), 8.67(s, HÜ.

IR 1235, ioeø.

UWmOI-I) AMX, nm: 246 och 393 ' Analys NO Ber. för C29H44 6 5: C 62,55 H 7,91 N 15,10 Funnet: C 62,03 H 7,80 N 14,60. 455 504 22 ' Exemgel 3 Förening XIV 7-Åïdimetylamino)metyleq7amino-N10-(dimetylamino)-metylen- -9a-metoxi-N1a-metylmitosan I detta exempel användes 130 mg (0,37 mM) porfiromycin (N1a- -metylmitomycin C) som utšángsmaterial vid reaktionen med 0,8 ml (1,5 mM} N,N-dimetylformamid-dimetylacetal under använd- ning av 10 ml kloroform och 2 ml metanol som reaktionslösnings- medel och en reaktionsperiod av 50 min. vid 50°C. Föreningen XIV erhölls som en sirap efter avdrivning av reaktionslös- ningsmedlet, rening genom snabbkromatografering under använd- ning av 20 g silikagel och metylenklorid/metanol (20:1) som elueringslösningsmedel.

NMR (pyridin-'§5, §); 2.22 (bs, 4H), 2.28 (s, 3H), 2.70 (d, lH, J=4Hz), 2.80 (S, 3H), 2.84 (5, 3H), 2.90 (s, SH), 3.20 (s, BH), 3.52 Gåd, lñ, J=2, IZHZ), 4.10 (åå, lfl, J=4, 1lHz), 4.38 (d, lH, J=l2 H2), 4.92 (t, lH, J=llH2), 4.96 (bs, IH), 5.46 (dd, lH, J=4, llñz), 7.86 (S, Ufi, 8.70 (S, lH).

' Rf = 0,53, tunnskiktskromatografering med 9:1 metylenklorid/ metanol. m (mar) um, mfl: 2930, 1680, 1620, 1545, 1230, 1115.

Uvmeou) max, nm: 386 Och 243 Analys, Ber. för C22H30N6O5: C 57,60 H 6,55 N 18,33 Funnetš C 57,11 H 6,11 N 17,99.

Detta förfarande gav föreningen XV, 7-amino-N1O-dimetylaminomet- ylen-9a-metoxi-N1a-metylmitosan som biprodukt i 30%-igt utbyte; tlc: Rf = 0,40 (metylenklorid/metanol 9:1). 455 504 23 W (Pyridin-gs, 5): 2.02 (s, 30), 2.16 (ad, u; 3:2 Sh) 2-25 (s 314) 2.66 <1 s ' ' ' 3 10 (s, an), 3 51 J Sh), 2.76 <5' 35)' 2-86 (S, 30), . I I v I I J=2I 4.08 m, J=4 ' ' I 32): 4.60 (d m, Jslo _ ' m' “°°° (f- m' H0 H2), 5.05 (bs), 6.43 W' mf J=4f 10112), 0.70 (s, m), IR mar -1. ( ) vmax, cm . 3430, 3330, 3270, 2940, 2960, 1690, 1625, 1553, 1230, 1125.

WWBOH) Åm, nm: 350, 244 och 216_ Analys Ber. för C19H25N505: C 56,53 H 6,20 N 17,38 Funnet: C 54.68 H 6,13 N 16,59.

Exempel 4 Förening IX 9a-metoxi~7-[11-piperidinylamino)metyleqjämino-N10-(1- piperidinylmetylen)mitosan 3 ml N-(dietoximetyl)piperidin och 200 mg mitomycin C omsattes 2,5 timmar vid 60° i 3 ml kloroformlösning. Produkten erhölls i ett utbyte av 27,6 %; tlc: Rf = 0,20 (metylenklorid/metanol 20:1).

NMR (pyridin 5): 1.30 (bs, 1211), 2.20 (s, 311), 2.00 (bg, IH), 3.24 (s, 311), 3.o0-3.40 (m, sn), 3 40-3 so (m sn) 4 13 ' ' I 1 s (dd, ln, J=10, 4112), 4.45 (a, 114, J=12 Hz) 4 90 (bs 211) 5 12 7 ' I p s (t, m, J=10Hz), 5.56 (aa, 114, J=10 4112), 7 07 (s m; 8 70 ' I I s (S, lH). 112003 )“ '1= r um, sm 3300, 2950, 2010, 1600, 1630, 1610, 1550, 1200, 1070.

UVWZO) Am, m: 394 och 246. 455 504 24 Analys Ber. för C27H36N6O5: C 61,79 H 6,87 N 16,02 Funnet: C 61,01 H 6,85 N 15,34.

N1a-formylderivatet av föregående substans, föreningen VIII N1a-formyl-9a-metoxi-7-[T1-píperiöinylamino)metyleg7amino- -N10-(1-piperiäinylmetylen)mitosan, erhölls som huvudkompo-~ nent i ett utbyte av 43 %; t1c: Rf = 0,25 (metylenklorid/met- anol 20:1).

DNR (PYIidin-š, 5): 1.38 (bs, IZH), 2.23 (s, 3H), 3.00-3.40 (m, 4H), 3.23 (S, 3H), 3.40-3.90 (m, GH), 4.07 (d, lH, =4Hz), 4.18 üàd, lH, J=ll, 4Hz), 4.63 (d, IH), 4.90 (t, lH, J=llHz), 4.94 (bs, lH), 5.54 (dö, lH, J=ll, 4Hz), 7.94 (s, 1H), 8.71 (s, IH), 9.08 (s, lH).

:R(xBr) 9 , cnF1= 2490, zeeo, 1698, 1630, lsoo, 1540, max 1250, 1060. uv(H 0) Å um: 394 och 247. 2 nax' Analys Ber. för CZBH N O - C 60,08 H 6,52 N 15,21 36 6 6' Funnet= 'c 59,99 H 6,17 N 15,07 Exemgel 5 Förening X 1 9a-metoxi-7-[11-morfolino)metylenfamino-N 0-(1-morfolino- metylenmitosan En omrörd suspension av 200 mg (0,6 mM) mitomycin C i 10 ml kloroform och 4 ml N-dietoximetylmorfolin upphettades 42 tim- mar vid ca 53°. Reaktionsblandningen koncentrerades till en sirap i högvakuum. En grov snabbkromatograferingsseparation (metylenklorid/metanol 25:1) utfördes för att isolera de grön- 455 504 25 färgade komponenterna från överskottet av reagens. De kombi- nerade gröna komponenterna upplöstes i 20 ml etylacetat och tvättades med 3 x 20 ml vatten. De kombinerade tvättvätskorna återextraherades med 3 x 15 ml etylacetat. Samtliga etylace- tatfraktioner kombinerades, torkades över natriumsulfat och in- dunstades till en mörkgrön sirap; tlc (metylenklorid/metanol 10:1) avslöjade en enskild grön komponent med Rf = 0,33 med fle- ra gröna föroreningar (Rf 0,35 - 0,40). Efter snabbkromatogra- fering isolerades komponenten med Rf 0,33 (130 mg; 56,8 %) som ett mörkqrönt amorft fast material, som karakteriserades som förening X. man (coc13, 5)= 1.91 (s, 311). 2.80 (bs, in), 3.13 (a, m, min), 3.22 (s, an), 330-334 (m, ma), 4.20 (d, m, J=12n1), 4.40 (bs, in), 4.54 (t, m, J=1onz), 4.138 (ad, m, J=1ouz, m), 7.74 (s, in), 8.51 (s, m). manar) um, and; 33oo, 2970, 2920, 1630, 1625, 1550, 1235, 1o7o. uvuaeon) AMX, nm: 386 0011244.

Analys Ber. för C H N O : C 56,78 H 6,06 N 15,90 funnet, 25 32 6 7 c 53,07 n 5,03 N 15,37.

Exempel 6 Förening XVI' 7-amino-N10-dimetylaminometylen-9a-metoximitosan 200 mg (0,6 mM) mitomycin C upplöstes i 10 ml kloroform och 2 ml metanol och 0,64 ml (4,8 mM) N,N-dimetylformamid-dimetyl~ acetal tillsattes, varefter lösningen omrördes 50 minuter vid ca 500. Tunnskiktskromatografering (metylenklorid/metanol 90:10) avslöjade spårmängder av oreagerat mitomycin C (Rf = 0,22) och tvâ nya komponenter (Rf = 0,42 respektive 0,33). Lösningen kon- centrerades under reducerat tryck till en sirap, som snabbkro- matograferades (25 g silikagel) under användning av metylenklo- rid/metanol (20:1) som elueringslösningsmedel. 455 504 26 Den mera mobila komponenten (Rf = 0,42) isolerades som ett grönt, amorft fast material (60 mg; 22,5 %) och identifiera- des som förening V genom sitt NMR-spektrum (pyridin~d5).

Den blåa huvudkomponenten (Rf = 0,33) isolerades som ett amorft fast material (148 mg; 63,3 %) och karakteriserades såsom förening XVI. Ett analytiskt prov erhölls genom utfäll- ning ur metylenklorid och n-pentan. man (pyridin-fi, sn 2.02 (s, 3:4), 2.16 (bs, 414), 2.66 (s, an), 3.21 (s, 30), 3.20 (d, m, J=4ns), 3.62 (ad, 1:4, J=2, 13142), 3.94 (bs), 4.14 (da, m, J=4, 12112). 4.56 (d, 111, J=13as), 5.12 (t, m, J=10Hz), 5.52 (dd, m, J=4, 10142). l m (m) v , en ' = 3430, 3320, 3200, 2930, 1675, 1615, 1650 HBK 1230, 1115. uvuazo) Am, m: 364, 244 och 219.

“ Analys Ber. för C18H23N5O5: C 55,48 N 5,91 N 17,98 Funnet: C 54.70 H 6,14 N 17,95 Exemgel 7 Förening XVIÉ . . ,10 . _ . 7,9a-dimetoxi-N ~d1metylaminometylenmitosan 170 mg mitomycin A ersatte mitomycin C i exempel 1 och omsat- tes med 0,6 ml N,N-dimetylformamid-dimetylacetal i kloroform/ metanol (10:1)-lösning 1 timme vid 500. Den önskade produkten erhölls i ett utbyte av 48 %; tlc: Rf = 0,50 (metylenklorid/met- anol 941). mm (pyridiswgö, 5): 1.83 (s, 311), 2.76 (bs, 414), 2.36 (s, 314), 3.22 (s, 311), 3.28 (d, m), 3.56 (dd, 114, J=2, 13112), 4.02 (s, 311), 4.10 (dd, 111, J=4, 10112), 4.24 (d, J=13Hz), 5.10 (t, IH, J=10Hz), 5.50 (dd, m, J=4, 10112), 8.67 (s, m).

IR (KBr) vw, und: 3300, 2930, 1675, 1655, 1625, 1500 1235, 1120. 455 504 27 > UV (H2=)'Y'max,nm: 530, 316 och 244.

Analys Ber. för C19H24M6O6: C 56,39 H 5,94 N 13,85 Funnet: C 56,51 H 5,92 N 13,71.

N1a -formylderivatet av förening XVII erhölls som förening XVIII, 7,9a-dimetoxi-N10-dimetylaminometylen-N1a-formylmitosan, i ett utbyte av 16,5 %; tlc: Rf = 0,61 (metylenklorid/metanol 9:1).

NR (pyridin-flgs, 8): 1.88 (s, 3H), 2.76 (S, 3H), 2.85 (S, 3H); 3.54 (d, lH), 3.62 (bs, lH), 4.05 (s, 3H), 4.05 (bs, lH), 4.14 (dd, lH, J=4, l2Hz), 4.40 (d, lH, J=l3Hz), 4.86 (t, lH, J=l2Hz), 5.42 (dd, lñ, J=4, l2Hz), 8.66 (s, lH), 9.08 (s, IH).

\ Exemgel 8 Förening XIX 7-(dimetylaminometylen)amino-9a~metoximitosan Till 600 mg (1,35 mM) av förening V, upplöst i 10 ml metanol, sattes 2,2 ml (10,8 mM) aminodifenylmetan och den erhållna lös- ningen omrördes 4 timmar vid 540. Reaktionsförloppet övervaka- des medelst tlc (metylenklorid/metanol 90:10). Mot slutet av den 4 timmar långa reaktionsperioden hade utgångsmaterialet (Rf = 0,35) försvunnit och istället uppträdde en ny grön huvud- zon (Rf = 0,29). Lösningen koncentrerades vid reducerat tryck och den erhållna sirapen snabbkromatograferades (25 g silika- gel) under användning av metylenklorid/metanol 20:1 som elue- ringsmedel. Fraktioner, som innehöll den gröna komponenten (Rf = = 0,29), sammanfördes, torkades över natriumsulfat och koncen- trerades. Föreningen XIX erhölls som ett amorft fast material (215 mg; 41 %). 455 504 28 maa (pyriain 115, 6): 2.18 (s, 3:1), 2.10 (ba, 11:), 2.80 (s, an). 2.88 (s, 311), 3.08 (ba, 111), 3.21» (s, ax), 3.56 (ba, in, Jsiznz), 4:00 (aa, in), 14.111» (a, 111, J=12Hz), 5.06 (t, 111, J=10Hz), 5.56 (dä, m, J=1o, 4:a), 7.58 (bs, ZH), 7.88 (s, JIU.

IR (mryumax, m4, 330031150, 2960-2910, 1715, 1620, 1535. 1050 uv (1120) Amax, m: 390 Och 226 Analys Ber. för C18H23N5O5: C 55,48 H 5,91 N 17,98 -Funnet: C 54,83 H 5,67 N 16,90 När N1a-formylderivatet, förening VI, ersattes föreningen V i exempel 8 såsom utgångsmaterial men under användning av rums- temperatur under 20 timmar som reaktionsbetingelser erhölls föreningen XIX pâ väsentligen samma sätt och i väsentligen sam- ma utbyte.

Exempel 9 Förening XX 7-(dimetylaminometylen)amino-9a-metoxi-N1a~metylmitosan 1 g (2,18 mM) av förening XIV upplöstes i 20 ml metanol, 3,5 ml (17,18 mM) aminodimetylmetan tillsattes och den erhållna lös- ningen omrördes 5 timmar vid rumstemperatur och 5 timmar vid 400. Tunnskiktskromatografering (CH2Cl2/MeOH 90;10) av reak- tionsblandningen avslöjade att praktiskt taget allt utgângsma- terial (Rf = 0,55) hade förbrukats och att en ny grön huvudzon (Rf = 0,48) hade uppträtt. Upparbetning på ett sätt liknande det i exempel 8 gav föreningen XX som ett amorft fast material (350 mg). Ytterligare rening åstadkoms genom snabbkromatografe- ring (7 g silikagel) under användning av CH2Cl2/MeOH (250 ml, 96/4 v/v) och utfällning av det erhållna fasta materialet (Rf = 0,48) ur 5 ml metylenklorid och 50 ml hexan för erhållande av analytiskt ren XX (314 mg; 35,7 %) som ett fast material. 455 504 29 NMR ((11:13, 5): 1.93, s, 31:), 2.26 (bs, m), 2.26 (s, 314), 3.06 (s, 311), 3.08 (bs, m), 3.10 (s, 30), 3.20 (s, 311), 3.46 (bd, m, J=12, 1112), 3.58 (dä, 114, J=4, 10112), 4.17 (a, m J=12Hz), 4.38 (t, 111, J=10Hz). 4.68 (m, zu). 4.76 (ed, m, J=4, 10x12), 1.12 (s, m).

I IR (m) VW, and: 3440, 3350, 3190, 3020, 2940, 2910, 1725, 1630, 1550, 1055.

UV (MeOH) Åmax, nm: 386 OCh 231.

Analys Ber. för C19H25N5O5: C 56,53 H 6,20 N 17,36 Funnet: C 53,90 H 5,13 N 15,81 Exempel 10 Förening XI 7-(n-propyl)amino-9a-metoximitosan 330 mg (0,74 mM) av förening V upplöstes i 10 ml vattenfri metan- ol och 1,0 ml n-propylamin sattes därtill. Reaktionsblandningen omrördes 6 timmar vid rumstemperatur och 16 timmar vid ca 00 ~ - 40. Lösningsmedlet och'överskottet reagens avdrevs under re- ducerat tryck och återstoden snabbkromatograferades under an- vändning av silikagel såsom adsorbent. Den blåa komponent (Rf = = 0,40) som erhölls genom eluering med metylenklorid/metanol 30:1 âterutfälldes ur metylenklorid med hexan för erhållande av förening XI som ett amorft grått pulver (125 mg; 44,5 %). m (pyridin-gs, 8): 0.00 (s, 311), 1.42 (m, za), 2.11 (s, an), 2.74 (bs, lfl), 3.12 (bs, lñ), 3.22 (s, 3H), 3.36 (q, 2H), 3.60 (d, m, J'=12Hz), 3.96 (da. m. J=1J11z. 402). 4.54 (d, m, 442142), 5.00 On, 3H), 5.36 (dd, ln, =ll, 4Hz), 6.90 (t, lH). l manar) um, cm' = 3440, 3300, 2960, 2940, 1715, 1630, 1600, 1550, 1510, 1220, 1060. uvm o) )( m: 372 och 222 2 -max' 455 504 30 Analys Ber. för C18H24N4O5: C 57,40 H 6,38 N 14,88 Funnet: C 57,28 H 6,41 N 14,08.

Exemgel 11 Förening XII 7-(2-hydroxietyl)amino-9a-metoximitosan 330 mg (O,74 mM) av förening V upplöstes i 5 ml vattenfri met- anol och 2 ml etanolamin tillsattes. Reaktionsblandningen omrör- des 2 timmar vid rumstemperatur och späddes därefter med 50 ml vatten och extraherades med 5 x 60 ml etylacetat. De kombine- rade etylacetatextrakten torkades över natriumsulfat och kroma- tograferades till en blâaktigt purpurfärgad återstod, som vid kolonnkromatografering under användning av 10 % metanol i met- ylenklorid och koncentrering av de sammanförda fraktioner som innehöll den blå föreningen gav 105 mg (37 %) av föreningen XII som ett amorft fast material.

NM (Pyridin-§s, 5): 2.14 (s, au). 2.81 (bs, in), 3.18 (d, lg, J=4H2), 3.24 (S, 3H), 3.65 (då, 1H, J=2, l2Hz), 3.70-4.20 On, SH), 4.52 (d: m] J=l3Hz)f (t, m, Jäälzxz), (t, m), 7.58 (bs). _l_ IR(KBf) vmax, Cm - 3300-3500. 2930, 171ø. 1630, isoo, 1540, 1s1o, izoo, loss.

Uv(H20>Amax, um: 371 Och 221 Analys Ber. för C17H22N4O6: C 53,92 H 5,82 N 14,80 Funnet: C 51,30 H 5,88 N 14,80. 455 504 31 Exempel 12 Förening XIII 7-(2-bensyltioetyl)amino-9a-metoximitosan 200 mg (0,45 mM) av föreningen V upplöstes i 2 ml metanol, 0,5 ml S-bensyl-2-aminoetandiol tillsattes och lösningen omrördes 16 timmar vid rumstemperatur. Den återstod som erhölls vid av- drivning av lösningsmedlet vid reducerat tryck snabbkromatogra- ferades (40 g; silikagel) under användning av 6 % metano1/met- ylenklorid (400 ml) som elueringsmedel. Den blåa komponenten (Rf ca 0,5 i 10 % MeOH/CH2Cl2 isolerades som ett amorft fast material (65 mg; 29,8 %). Dess spektraldata (NMR, IR, UV och mass-spek) var i överensstämmelse med den tillskrivna struktu- ren.

Analys Ber. för C24H28N4O5S: C 59,49 H 5,82 N 11,56 Funnet: C 59,72 H 5,94 N 11,08.

Exempel 13 Framställning av H O oamüä gN u 'J ükz OCH3 CH: N ~. o »NH (A) Till en lösning av 1 mm l isopropylformimidat-hydroklorid i 2 ml dimetylformamid (DMF) sättslångsamt2,1 mmol diisopro- pyletylamin vid OOC under kväveatmosfär. Till den erhållna lösningen sätts droppvis GC-trimetylsilyletylklorformiat vid OOC. Den erhållna klara lösningen betecknas lösning A.

(B) En lösning av 1 mmol mitomycin C i 5 ml DMF sätts till en suspension av 1,5 mmol natriumhydrid i 3 ml DMF. Lösningen om- rörs 20 minuter vid rumstemperatur och kyls till en temperatur från -400 till -500 innan lösning A (ovan) tillsätts. Lösningen hålls 1 timme vid -400 och får därefter antaga rumstemperatur.

Efter att ha fått stå vid rumstemperatur ca 6 - 18 timmar späds 455 504 32 reaktionsblandningen med CH2Cl2 och filtreras. Den fasta äter- stod som erhålls efter indunstning av filtratet kromatografe- ras på silikagel för isolering av den i rubriken angivna ami- dinoskyddade föreningen.

(C) Amidinoskyddsgruppen i föregående mellanprodukt avlägsnas medelst det förfarande som anges av Carpino och Tsao (J. Chem.

Soc. Chem. Comm. 358 (1978)) för erhållande av den i rubriken angivna osubstituerade amidinoföreningen.

Exempel 14 Framställning av H 0 CCENH \__N H J 2 maff- ' 3 ïís Me N 0 _.NH (A) Till en lösning av 1 mmol isopropylformimidat-hydroklorid i 2 ml DMF sätts långsamt 21 mmol diisopropyletylamin vid OO under kväveatmosfär. Till den erhållna lösningen sätts metyljodid vid Oo. Den erhållna lösningen betecknas lösning B.

(B) Det i exempel 13 (B) angivna förfarandet upprepas, varvid man ersätter lösning A med lösning B för erhållande av den i rubriken angivna föreningen- Exempel 15 N\(Q*3)2 m, P, _ u 2 (1) Nan / m3 a 2 m3 nu? . - H _ * ' \\ Gi \_ (2) ® 6 o .- NH 3 O f NH (C113) 2N=øac1c1 . xn: 455 504 33 En 0,5 M lösning av N,N-dimetylklormetyleniminiumklorid fram- ställdes genom droppvis tillsats av 1,57 g (12,5 mmol) oxalyl- maria vid o° till en lösning av 915 mg (lmsmmon om* i 25 m1 CHCl3, följt av omröring 30 minuter vid rumstemperatur. Sepa- rat sattes en lösning av 334 mg (1 mmol) mitomycin C i 5 ml DMF till en suspension av 36 mg (1,5 mmol) NaH i 3 ml DMF. Lösning- en omrördes 20 minuter vid rumstemperatur och kyldes till en temperatur av från -400 till -500 och därefter tillsattes ovan angivna lösning av N,N-dimetylklormetyleniminiumklorid (3 ml; 1,5 mmol). Ytterligare 18 mg (0,75 mmol) Nafi tillsattes efter 10 mi- nuters omröring vid -400. Lösningen hölls vid -400 under 1 tim- me och späddes därefter med CH2Cl2 och filtrerades. Den återstod som erhölls efter indunstning av filtratet kromatograferades me- delst tunnskiktskromatografering (tlc) på silikagel (10 % CH30H-CH2Cl som elueringsmedel). Extraktion av det gröna huvud- bandet gav 78 mg (43 % räknat på utvunnen mitomycin C) av ett amorft fast material, vars NMR-spektrum och tlc-egenskaper var identiska med motsvarande egenskaper hos den i exempel 8 fram- ställda föreningen XIX. Extraktion av det violetta bandet gav 150 mg mitomycin C.

Exempel 16 7(1~metyl-2-(H)-pyridinyliden)amino-9a-metoximitosan (1) Nafl Till en blandning av 242 mg (0,725 mmol) mitomycin C och 43,5 mg (1,81 mmol) NaH sattes 4 ml DMF. Efter omröring 15 minuter 455 504 _. 34 ' tillsattes 370 mg (1,45 mmol) 2-klor-1-metylpyridiniumjodid vid rumstemperatur. Lösningen omrördes 1,5 timmar och späddes därefter med etylacetat (EtOAc) och filtrerades. Den efter in- dunstning av filtratet erhållna återstoden kromatograferades (TLC) på silikagel (5 %CH3OH-CH2Cl2 som elueringsmedel). Den i mindre mängd förekommande produkten (12 mg) var förening XIX (exempel 8). Huvudprodukten (75 mg) renades ytterligare med kiselgel-TLC (10 %CH3OH-CH2Cl2) för erhållande av 6 mg (2%) av den i rubriken angivna föreningen: ma (pyrianf-as, 5) 5.11 (s, '3n),'2.7s (ba, m), 3.20 (m, m), 3.26 (s, an), 3.49 (s, sn), 3.63 (aa, m, J = 13, 1 Hz), 4.01 (aa, m, J= 11, 4 sz), 4.51 (a, m, J= 13 Hz). 5.10 (t, m, J = 10 Hz), 5.43 (aa, m, J = 1o, 4 m), 5.99 (at, 111,11 = s, (2 az), 6.09 (aa, 2111,.) = 9, 1 H2), 6.95 (då, lH, J'= 9, 7, 2 HZ): 7.32 (då, lH, J = 7, l H2).

Exempel 17 7-[(metylaminometylen)aminQ]~9a-metoxímitosan 9 .-'"°°““2 ' (1) Nan /~ OCH; H N 2 G35 _ H _ _____> _ x - ~ Om: N=æc1 m3 " m CH: \ .-ÄH 3 O 12 mg (0,5 mmol) natriumhydrid sätts under kväveatmosfär till en lösning av 167 mg (0,5 mmol) mitomycin C i 2 ml hexametyl- fosforamid. Till denna lösning sätts 19 mg (0,25 mmol) N-metyl- formimidoylklorid (N.H. Bosshard och H. Zollinger, Helv.Chem.

Acta, gg (1959) 1659). Lösningen omrörs 10 minuter vid rums- temperatur och därefter tillsätts 6 mg (0,25 mmol) NaH och 9,5 mg (0,13 mmol) N-metylformimidoylklorid. Efter omröring 6-12 455 504 35 timmar späds lösningen med etylacetat och filtreras. Avdriv- ning av lösningsmedlet, följt av kromatografisk rening av återstoden, ger den i rubriken angivna föreningen.

Exemgel 18 Förening XXI 9a-metoxi-7-(1-morfolinometylen)aminomitosan Till 600 mg (1,8 mmol) mitomycin C, suspenderat i 30 ml kloro- form, sattes 12,5 ml 4-dietoximetylmorfolin och den erhållna suspensionen upphettades 48 timmar vid 58°. Mot slutet av des- sa 48 timmar visade TLC (20 % MeOH i CH2Cl2) att reaktionen var ofullständig. Lösningen koncentrerades under reducerat tryck och till den erhållna sirapen sattes 100 ml vatten. Efter omrö- ring 20 minuter extraherades den mörkgröna lösningen med 5 x 50 ml metylenklorid odidetkombinerade extraktet torkades och koncentrerades till en sirap. Till denna sirap i 20 ml metanol sattes 6,5 ml aminodifenylmetan och den erhållna lösningen om- rördes 18 timmar vid 30-350. Tunnskiktskromatografering (20 % MeOH i CH2Cl2) avslöjade en grön huvudzon med en mindre, lång- sammare violett zon. Lösningen koncentrerades under reducerat tryck och den erhållna sirapen renades genom sedvanlig snabb- kromatograferingsteknik för erhållande av den i rubriken angiv- na föreningen som ett mörkgrönt, amorft fast material (75 mg; 10 %). Ett analytiskt prov erhölls genom utfällning därav ur en metylenkloridlösning med n-hexan. 455 504 36 NM (pyridin- §5, 8): 2.16 (s, 3H), 2.76 (dd, 13, 3:5 och 132), 3-16 (d, IH, J=5 Hz), 3.24 (s, an), 3.zs-3.a0 (m, ma), 4.02 (aa, lH, J=10 and 4Hz), 4.40 (d, m, J=12Hz), 5.06 (t, m, J=10uz), 5-46 (dä, m, J=10 ochmz), 7.90 (s, m) -l ' IR um, m : 3360, 3280, 2960, 2920, 1720, 1600, 1520, 1230, 1050 Å - h UV(MeOH) mx. 38400 234 Analys Ber. för CZOHZSNSOG: C 55,64 H 5,80 N 16,23 Funnet: C 55,07 H 5,55 N 15,88.

Exemgel 19 Förening XXII 7-(1~pyrrolidinylmetylen)amino-9a-metoximitosan H21, ffi f" (1) man /ä (133 *ma - à a - .

.- ' Q C33 0 NH [;;:š7==CHCl Cšj En 0,5 molär lösning av pyrrolidinylklormetyleniminiumklorid framställdes genom droppvis tillsats av 3,17 g (25 mmol) oxal- ylklorid vid Oo till en lösning av 2,48 g (25 mmol) 1-formyl- pyrrolidin i 50 ml CHCI3, följt av omröring 30 minuter vid rumstemperatur. Separat tillsattes 24 mg (1 mmol) natriumhydrid under kväveatmosfär till en lösning av 334 mg (1 mmol) mitomy- cin C i 3 ml 1-formylpyrrolidin. Efter 20 minuters omröring vid rumstemperatur kyldes lösningen till en temperatur av från -400 till ~50° och ovan framställda iminiumsaltlösning (1 ml; 0,5 mmol) tillsattes. Till denna blandning sattes växelvis med 10 455 504 37 minuters intervall 12 mg (0,5 mmol) NaH, 0,5 ml (0,25 mmol) av iminiumsaltlösningen, 6 mg (0,25 mmol) Nafl, 0,25 ml (0,125 mmol) av iminiumsaltlösningen och slutligen 3 mg (0,125 mmol) NaH och 0,125 ml (0,063 mmol) av iminiumsaltlös- ningen. Efter 30 minuters omröring vid -300 uppvärmdes bland- ningen till rumstemperatur. Den späddes med etylacetat och det oorganiska saltet avfiltrerades. Den efter avdrivning av lösningsmedlet erhållna återstoden kromatograferades medelst tunnskiktskromatografering på silikagel (10% CH3OH-CH2C12).

Extraktion av det gröna bandet gav 120 mg (15% utbyte) av den i rubriken angivna föreningen: NM (pyridin §5, 5) 1.58 (m, 4H), 2.29 (S, BH), 2.73 (m, lH), 3.oe-3.so (m, su), 3.59 (da, m, J=13, m2), 4.03 (aa, m, J=1o, 4 Hz), 4.44 (d, m, J=12 Hz), 5.05 (t, in, J=1o Hz), 5.45 (aa, m, J=1o, 4 Hz), 8;04 (s, IH) l IR (KBr) ukax, Cm- : 3420, 3280, 2960-2870, 1715, 1625, 1560, 1300, 1055.

Exempel 20 7-¿fi-metyl-N-(metylamino)metyl]amino-9a-metoximitosan C53 0 f-ocrvnz - må '\I¿oca3 (1) man N “- L NH a* (2) m3n=cuci Förfarandet enlgt exempel 17 upprepas varvid man ersätter mitomycin C med 9a-metoxi-7-(N-metylamino)mitosan (Matsui et al., The Journal of Antibiotics, XXI (1968) 189-198) i lik- nande molär mängd. 4551504 Exempel 21 Förening XXIII 7-1¶-(dimetylamino)etyliden/amino-N1o:]1-(dimetylamino)- ,etylidenT-9 -metoximitosan VN J N(CH ) f_- 3 2 (ensam I C113 N _ CH3 m: o .

En suspension av 600 mg (1,79 mM) mitomycin C i 2 ml metanol framställdes och behandlades med 3 ml N,N-dimetylacetamid-dimet- ylacetal. Suspensionen upphettades 2 timmar under omröring vid 75 ~ 800. I detta skede avslöjade TLC (CH2Cl2/metanol 10:1) att praktiskt taget allt mitomycin C hade förbrukats vid reak- tionen. Produkten uppträdde som en grön zon. Lösningsmedlet och flyktiga material avlägsnades genom koncentrering av reak- tionsblandningen till torrhet under reducerat tryck, varvid man erhöll en sirap, som upplöstes i metylenklorid och applicerades på en silikagelkolonn (40 g silikagel) och kolonnen framkalla- des med 200 ml enprocentig metanol i metylenklorid, 200 ml två- procentig metanol i metylenklorid och 400 ml femprocentig met- anol i metylenklorid. De fraktioner som innehöll den gröna zo- nen, som representerade produkten, kombinerades och koncentre- rades till ett amorft fast material i en mängd av 110 mg (13 % utbyte). Detta material upplöstes i 2 ml aceton och utfälldes ur lösningen genom tillsats av hexan. Produkten tillvaratogs genom filtrering- Analys Ber. för C23H32N6O5: C 58,46 H 6,83 N 17,79 Funnet: C 58,89 H 6,89 N 17,64 455 504 39 uv (meon) Åmax. nn: 235, 364 -1 IR (Kßr) vmax, cm : 3440, 3295, 2925, 1770, 1660, 1620, 1590. 1550, 1300. iøss 1HNMR-spektrumet i pyridin-ds är i överensstämmelse med struk- turen hos den i rubriken angivna föreningen.

Exemgel 22 Förening XXIV 7-¿fi-(dimetylamino)etylidenamin97-9a-metoximitosan CH3 o ¿:::N CH O" (CH3)2Nf' ,' 2 CNH2 CH3 C33 'inn En lösning av 100 mg (0,21 mM) av föreningen XXIII i 2 ml klo- roform sattes till 2 ml aminodifenylmetan och lösningen upp- hettades 24 timmar vid ca 55 - 600. I detta skede fanns spår- mängder av föreningen XXIII kvar i reaktionsblandningen men denna koncentrerades icke desto mindre och återstoden kroma- tograferades över en neutral aluminiumoxid under användning av gradienteluering, varvid man började med metylenklorid och slutade med metanol/metylenklorid 2,5:1. Den gröna huvud- zonen isolerades som ett amorft, grönt fast material i en mängd av 25 mg (29,4 % utbyte). Detta material renades genom upplösning i aceton och tillsats av hexan till acetonlösning- en till dess utfällning skedde. Produkten tillvaratogs genom filtrering och torkades. 455 504 40 Analys Ber. för C25H32N6O5: C 56,58 H 6,20 N 17,37 Funnet: C 55,71 H 6,34 N 15,23. uv (H20) Åmax. nm= 314, 230 (skuxåraä.

IR (xßryvmax, cm'l= 3420. 3350, 32so,_292o, 1710, 1610, 1s4o."13oo, loso 1HNMR-spektrumet i pyridin-ds är i överensstämmelse med strukturen.

Exempel 23 Förening XXV 7j1j-metyl-2-pyrrolidinyliden)amin9]-N1o-¿¶1-metyl-2- pyrrolidinyliden)aming7-9a-metoximitosan \ n I N*'“"'N *\u I I CH3 CH3 1,5 g (10,3 mM) 2,2-dimetoxi~1-metylpyrrolidin (H. Eilíngsfeld et al. Angew. Chem. lå (19601 836) och 280 mg (0,34 mM) mito- mycin C i 20 ml metanol upphettades 5 timmar vid 550. Reak- tionsblandningen undersöktes medelst tunnskiktskromatografi på en aluminiumoxidplatta under användning av metylenkloridlmet- anol 97:3 som lösningsmedel. TLC avslöjade en grön huvudfläck, som representerade produkten och en mindre blå fläck, som rep- resenterade utgângsmaterialet mitomycin C. Lösningsmedlet av- lägsnades genom destillatfon i vakuum vid 400 och återstoden upplöstes i metylenklorid och applicerades på en 4,5 cm kolonn, som innehöll 150 g aluminiumoxid. Eluering skedde med 50 ml metylenklorid, följd av 600 ml enprocentig metanol i metylen- klorid. Stora föroreningar avlägsnades men några rena fraktio- 455 504 41 ner isolerades icke. Det kombinerade eluatet koncentrerades genom destillatíon vid 200 till en oljig återstod, som uppen- barligen innehöll viss mängd 2,2-dimetoxi-1-metylpyrrolidin.

Detta material kromatograferades ånyo på en aluminiumoxidko~ lonn (25 g alumíniumoxid) under användning av 200 ml metylen- klorid, följt av 100 ml 1%-ig metanol i metylenklorid. Detta resulterade i avlägsnandet av 2,2-dimetoxi-1-metylpyrrolidinen och resulterade i ett antal fraktioner, som innehöll mindre föroreningar och flera rena fraktioner, vilket bekräftades me- delst TLC (en grön fläck) representerande den önskade produk- ten i ett utbyte av 53 mg.

An l- -- . . a Ber. for C25H32N6o5 0.85 H20. c, 58.66; H, 6.64; N, 16.42.

Funnetï Cr 53-537 H, 6.46; Nr 16.50.

UV (meon) Åmax. um: .3s4, 239 _1 _ _ In (xBr)vmaX, cm : 3300, 3220, 2940, 1660, 1620, 1550/ 1290, 1055 1HNMR-spektrumet i pyridin-ds är i överensstämmelse med struk- turen för den í rubriken angivna föreningen.

Exemgel 24 7-Zl1-metyl-2-pyrrolidiniliden)aminq]-9a-metoximitosan O ::::N N :N/ /cn ocna I 2 2 CH3 CB ”NH 455 504 -v 42 En lösning av 80 mg (0,16 mM) av föreningen XXV och 0,48 ml n-butylamin i 15 ml kloroform återloppskokades 48 timmar. TLC (metanol/metylenklorid,2 % på aluminiumoxid) avslöjade en grön huvudfläck och en liten ledande blå fläck samt en liten eftersläpande röd fläck, samtliga efterfläpande utgângsmate- rialet. Reaktionslösningen applicerades på en kolonn, som in- nehöll 50 g aluminiumoxid, och eluerades med 200 ml enprocen- tig metanol i metylenklorid, följt av 400 ml tvâprocentig met- anol i metylenklorid. De fraktioner som vid TLC visade sig in- nehålla en enda grön huvudkomponent kombinerades och koncen- trerades till en återstod av den önskade produkten i en mängd av 24 mg.

NMR (pyridin-QS, 5) 1.72 (q, 2H), 2.04 (s, 3H), 2.16 (q, ZH), 2.72 (bs, lH), 2.84 (s, 3H), 3.12 (m, 3H), 3.24 (s, 3H), 3.60 (dd, lH, J=l4, 2 Hz), 4.00 (dd, lñ, J=l2, 6 Hz), 4.40 (a, in, J=14 Hz), 5.04 (å, in, J=14 Hz), 5.38 (da, in, J=12, 6 Hz), 7.48 (bs, zu).

Exempel 25 Förening XXVI 7-Äïmetoxiamino)metylenfamino-9a~metoximitosan O OCONH 2 En lösning av 660 mg (1,7 mM) av förening XIX i 10 ml metanol framställdes och 170 mg (2,0 mM) metoxiaminhydroklorid sattes därtill. Lösningen omrördes 3 timmar vid 100 och därefter 2 timmar vid rumstemperatur. TLC avslöjade endast spår av orea- 455 504 43 gerad förening XIX. En svart fällning bildades då blandningen fick stå och denna fällning tillvaratogs och tvättades med aceton, varvid man erhöll 380 mg (57 %) av den önskade pro- dukten.

Anal. Ber. för Cl7H2lN5 6: C, 52.19; H, 5.40; N, 17.90 C, 51.64: H, 5.40; N, 17.83.

Funnet: UV (MeOH) Åmax. nm: 376, 242 X, cm'1= 344m, 3250, 3140, zszo, 1730, 1645, IR (KBr)vm 1615, 1560, 1450, 1320, 1050 å 1HNMR-spektrumet i pyridin-ds är i överensstämmelse med struk- turen för antingen den i rubriken angivna föreningen eller dess tautomer vid C-7, dvs. “z-ë-ê CH3ON Exemgel 26 Förening XXVII 7-Äïbensyloxiamino)metylen]amíno-9a-metoximitosan H OCCNH2 censcazonn En lösning av 100 mg (0,26 mM) av förening XIX i 2 ml metanol innehållande 0,5 ml trietylamin framställdes och 400 mg (2,5 mM) O-bensylhydroxylamin-hydroklorid tillsattes. Reaktionen fick fortgå 2,5 timmar vid rumstemperatur. TLC (CH2Cl2/metanol 455 504 44 10:11 avslöjade en orangebrun huvudzon framför den gröna zonen, vilken sistnämnda zon motsvarade förening XIX. Reak- tionsblandningen koncentrerades till en återstod, som snabb- kromatograferades över 20 g silikaqel under användning av CH2Cl2/metanol 20:1 som elueringslösningsmedel. Den bruna hu- vudzonen, som utgjorde den önskade produkten, tillvaratogs som ett amorft fast.material i en mängd av 80 mg (65,6 % ute byte).

Anal. Ber- för C23H25N5O6: C, 59.10: H, 5.35; N, 14.97 Funnet* C, 53-437 H, 5.48; N, 14.62. uv (neon) Åmax. mm: avs, 245, 209 IR (Kax) vmax, emT1= 3460, 3300, 2945, 2920, 1745, 1720, 1570, 1275, 1220, 1060 1HNMR-spektrumet i pyridin-d5 är i överensstämmelse med struk- turen för antingen den i rubriken angivna föreningen eller dess tautomer vid C-7, dvs.

H _ *y-N-i C6HSCH2ON Oreagerat utgångsmaterial, förening XIX i en mängd av 10 mg, återvanns. 455 504 45 Exempel 27 Förening XXVIII 7~(1.3-dimetyl-2-imidazolinyliden)-9a-metoximitosan CH3 I N K: :>:::N N I CH3 CH 0,34 g (1 mmol) upplöstes i 5 ml 1,3-dimetyl-2-imidazolidon och 0,1 g natriumhydrid (50 % i olja, 2,08 mmol) tillsattes vid rumstemperatur. Blandningen hölls 20 minuter vid rumstem- peratur och kyldes därefter i ett is-salt-bad (-15OC). Bland- ningen hölls 10 minuter vid denna temperatur och därefter tillsattes 0,65 g (2 mmol) 2~klor-1,3-dimetyl-4,5-dihydro- -(3H)-imidazol-iminium-klorid. Blandningen hölls 1 timme vid -15°C och späddes därefter med etylacetat och kromatografera- des på en aluminiumoxidkolonn. Kolonnen eluerades med metylen- klorid, följt av metylenklorid innehållande 2 volymprocent met- anol. En grönfärgad fraktion erhölls, som utgjordes av den önskade produkten, vilken'renades ytterligare genom kromato- grafering på aluminiumoxid under användning av metylenklorid, som innehöll 10 volym% metanol; utbyte 20 mg (5 %).

Analys Ber. för C20H26N6O5-1-1/4 H20: C 53,03 H 6,34 N 18,55 Funnet: C 52,68 H 6,21 N 18,15.

NMR (pyriåin~'d5f 5) 2-32 (S, 3H) 2 47 (s I I (s, an), 2.14 (m, ln), 3.03-3.32 (m, I (bd' 13' J=12 52): 4-02 (dd, la, J=11 J=12 HZ),5.09 (bt, IH, J=11 32), 3H), 2.59 55)' 3-26 (S. 3H). 3.66 ' 4 H2). 4.75 fa, 13, 5.44 (då, IH, J=lll 4 Hz)_ IR (rar) 34oo, szeo, 2930, 1700, 1610 1480 ' v 1330, loss cm'1.

Uv (neon, Ämax) soo, 375, 252 (sk), 222 nm 455 504. 46 Exempel 28 Förening XXIX 7-[X1,3-dimetyltetrahydropyrimidinyliden)amino-9a- -metoximitosan 200 mg natriumhydrid (50 % oljedispersion, 4,2 mmol) sattes under kväve till en lösning av 680 mg (2 mmol) mitomycin C i 8 ml 1,3-dimetyl-3,4,5,6-tetrahydro(1H,3H)-2-pyrimidinon.

Blandningen hölls 20 minuter vid rumstemperatur och kyldes därefter till -250. 0,73 9 (4 mmol) 2-klor-1,3-dimetyl-2,3,4,5- -tetrahydro-pyrimidiniumklorid tillsattes och blandningen hölls därefter 3 timmar vid -250. Den späddes därefter med etylacetat och 2 ml metanol. Blandningen applicerades utan ytterligare behandling på en torr kromatografikolonn av alu- miniumoxid och eluerades först med metylenklorid och därefter med 2 volym% metanol/metylenklorid för erhållande av 0,35 g (39,5 % utbyte) av den önskade produkten med smältpunkten 138-14o°.

Anal. B . f" . _ er or C2lH27N6O5 H20. C, 54.65; H, 6.33; N, 13,21 Funnet: “MR (PYfidí“7'd5- 5) 1-80 (m, za). 2.42 (S, su), 2,52 (s' 3H?' 2'64 (S' 33)' 2'76 (m1 13)- 2-90-3-30 tm, sa), 3 26 (S, ya), 3.74 (a, ln, J=12 Hz), 4.05 (aa, 1n, J=11, 4 Ra). 4 97 (df lH, J=12 Hz), 5.09 (t, ln, J=11 Hz), 5.41 (da, ln, I I J=11, 4 Hz). x IR (xsr) 3430, 3280, 2930, 1710, 1570 laso 1450 I , , 1350. loso cm'l.

UV (MeOH, Ämax) 635, 377, 254 ¿Sk)' 223 nm C, 54-78; H. 6.18; N, 13,21, 455 504 47 Exemgel 29 Förening XXX 7-(tetrametyldiaminometylen)amino-9a-metoximitosan (CH3)2“ °~ ,--oçoma C:::N 'I 2 ocn3 (CH3)2N °;NB ca3 \\ 425 mg (1,42 mmol) mitomycin C blandades med 85,3 mg av en 50%-ig dispersion i olja av natriumhydrid och 4 ml dimetyl- formamid tillsattes därefter. Blandningen omrördes vid rums- temperatur 1O minuter under argonatmosfär och kyldes därefter till -35°. 259 mg (2,1: mmol) tetrametylklofoformamiaimiumkio- rid tillsattes och blandningen fick uppvärmas till 50 under en 2-timmars-period. Krossad torris tillsattes därefter till blandningen för att avbryta reaktionen och lösningsmedlet av- lägsnades genom destillation under reducerat tryck. Återsto- den kromatograferades på 100 g av en aluminiumkolonn under an- vändning av 3 volym% metanol i metylenklorid för eluering.

Detta material renades ytterligare genom tunnskiktskromatogra- fering på aluminiumoxid (5 volym% metanol i metylenklorid) för erhållande av två fraktioner av 17 mg och 76 mg. Den sistnämnda kristalliserades ur aceton-eter för erhållande av den önskade produkten (12 5 utbyte) med smältpunkten 193-195°.

Analys Ber. för C20H28N6O5: C 55,54 H 6,53 N 19,43 Funnet: C 54,92 H 6,53 N 19,29. 455 504 _. 48 . . '. 9 SH) 2-68 NMR (pYrl¿1n__¿5, 5) 2.26 (s. 33). 2 5 šsgs (S, 33) = H .

(S, en), 2.75 (m. la). 3.15 (a. ln), 4 2)- ' ' s (a in J-12 Hz). 4 00 (ddfl1H- J=11' 5 “Z)' 4'62 (d' lfl' 3.6 4 I _ ' __ _ då ln 3:11 5 H2) .

J=12 sz), s.c4 (t, IH: J~ll Hzï' 4 38 ( ' ' ' IR (Kax) 3430 azeo 2920, 111ø. 1610, 1495, 1335, p I loss cm"l.

UV (MeOH| Xmaxl 5191 380' 260' 220 nm' Exemgel 30 Förening XXXI 7-(1-piperidinylmetylen)amino-9a-metoximitosan 0 H O H çH2ocNH3 C:::N \ i : / ocn3 N _ ':NB CH3 En 0,5 M lösning av piperidinylklormetyleniminiumklorid fram- ställdes genom droppvis tillsats av 180 mg (3 mmol) oxalylklo- rid till 6 ml kloroform innehållande 0,34 g (3 mmol) 1-formyl- piperidin. Separat tillsattes 96 mg natriumhydrid (50 % olje- dispersion, 2 mmol) under kväve till en lösning av 334 mg (1 mmol) mitomycin C i 3 ml 1-formylpiperidin. Efter 15 minuters omröring vid rumstemperatur kyldes lösningen till -250 och ovan framställda iminiumsaltlösning (4 ml, 2 mmol) tillsattes.

Reaktionsblandningen hölls vid -250 under 1 timme och reaktio- nen avbröts genom tillsats av isvatten. Efter tillsats av 1 ml metanol absorberades produktblandningen på neutral aluminium- oxid. Detta material applicerades på 30 g av en aluminiumoxid- .kolonn. Kolonnen eluerades först med metylenklorid och därefter 455 504 49 med 3 volym% metanol i metylenklorid för erhållande av 360 mg (84 %) av den i rubriken angivna föreningen med smältpunkten ss - 7o°.

Analys C 55,80 H 6,58 N 15,49 Ber. för c2¶H25N5o6-1-1/4 H20: c 55,57 H 6,21 N 15,91.

Funnet: NMR (Pyridín -ds, 8) 1.42 (bs, 63), 2,19 (S, 33), 2.72 (m, 13). 3.06-3.30 (m, 33), 3.25 (S, 35), 3_4g_3_7° tm, za). 3.57 (d. ln, J=13 Hz), 4.01 (da, ln, J=11, 4 Hz). 4-43 lå- IH: J=13 Hz). s.o2 (bt. la, 3=11 Hz). 5.55 (da, la, J=11, 4 Hz), 7.86 (5, luy, IR (KBr) 3440, 3350, 3300, 2935, 2835, 1710, 1615, 1520 I 1445. 1305, 1250. 1200, 1oss =m“l.

UV (Me0H, *max) 590, 389, 262 (sk), 234, 212 (sk) nm_ Exempel 31 7-hydroxi-N10-dimetylaminometylen-9a-metoximitosan Till en lösning av 20 mg 7-hydroxi-9a-metoximitosan i 3 ml metylenklorid sattes 1 ml dimetylformamid-dimetylacetal och lösningen omrördes 30 minuter vid ca 650. Reaktionsförloppet följdes medelst TLC (10:1 CH2Cl2/MeOH). Produkten utvanns ge- nom koncentrering av blandningen under reducerat tryck och 455 504 ~v 50 återstoden kromatograferades över silikagel för erhållande av den i rubriken angivna föreningen.

Aktivitet med avseende på P-388 leukemi hos möss Tabell IV innehåller resultaten av laboratorieförsök med honmöss CDF1, hos vilka har implanterats intraperitonealt ett tumörinockulat omfattande_106 askitesceller av P-388-musleu- kemi och som behandlades med olika doser av antingen en test- förening med formel I eller mitomycin C. Föreningarna ad- ministrerades medelst intraperitoneal injektion. Grupper om 6 möss användes på varje dosnivå och de behandlades med en enda dos av föreningen endast den första dagen. En grupp av 10 saltlösningsbehandlade kontrollmöss ingick i varje försöks- serie. De med mitomycin C behandlade grupperna användes som positivt kontrollprov. En 30 dagars observationstid utnyttja- des varvid man noterade medelöverlevnadstiden i dagar för var- je grupp av möss och antalet överlevande mot slutet av den 30 dagar långa perioden. Mössen vägdes före behandling och ånyo på den sjätte dagen. Viktförändringen togs som ett mått på lä- kemedlets toxicitet. Möss med en vikt om 20 g vardera användes och en viktförlust upp till ca 2 g ansågs icke vara överdrivet stor. Resultaten bestämdes som % T/C som är förhållandet mellan medelöverlevnadstiden för den behandlade gruppen och medelöver- levnadstiden för den saltlösningsbehandlade kontrollgruppen multiplicerat med 100. De saltlösningsbehandlade kontrolldjuren dog vanligtvis inom 9 dagar. Den "maximala effekten" i följan- de tabell uttrycks som % T/C och den dos som ger denna effekt återges. Värdena inom parentes är de värden som erhölls med mi- tomycin C som positivt kontrollprov vid samma försök. Således kan man få en uppfattning om den relativa aktiviteten hos före- liggande föreningar i förhållande till mitomycin C. En minsta effekt uttryckt som % T/C ansågs vara 125. Ûïlflåflïüleffißtbfiidos Qïfiënges i nedanstående tabell är den dos som ger ett värde på % T/C av ca 125. De två värden som återges i varje fall i spal- ten med rubriken "genomsnittlig viktförändring"_är den genom- snittliga förändringen per"mus vid den maximala effektiva dosen respektive vid den minsta effektiva dosen. 455 504 51 Inhibering av P-388 Ieukemi hos möss Förening Maximal effekt 1 Minsta effek- Genomsnittïíg 2 (exempel nr.) 1 T/C Hos tiva dos viktändring V (I) _ 311 (244) 6.4 (3.2) <0.2 -1.9, -O.2 183 (272) 6.4 (3.2) 0.1 -1.0, +0.3 VI (1) 233 (244) 6.4 (3.2) <0.2 -0.1, +0.l VII (2) 141 (224) 25.6 (3.2) 0.8 -1.2, +0.2 IX (4) 165 (224) 12.8 (3,2) 0.22 ~0.7, +0.8 X (5) 300 (224) 12.8 (3.2) I 0.2 - -2.1, none xnz (12) 161 (211) 12.8 (3.2) 3.2 -o.3, +o.2 x1v (3) 233 (272) 12.8 (3.2) 'o.2 -3.a, +o.1 XV (3) 144 (272) -25.6 (3.2) 6.4 ~l.4, +O.2 XVI (6) 144 (272) 6.4 (3.2) 3.2 -0.4, -0.3 XVII (7) 144 (272) 0.8 (3.2) 0.02 -0.2f ~0.3 XVIII (7) 167 (272) 6.4 (3.2) 0.05 -1.0: +O.3 1 xD: (s) 333 (294) 1.6 (m) 40.2 -1.9, +1.s 200 (239) 0.8 (3.2) (0.2 -2.7, ~l.8 455 504 _' v. 52 Inhibering av P-388 leukemi (fortsättning) Förening Maxima) effekt 1 Mínsta effek- Genomsnittlig (exempeï nr.) ï_T7É_'_"___"_H5š_ t1va dos v1ktandr1ng xx (9) 333 (294) 3.2 (3.2) ¿0.2 -2.7, +3.2' xx: (18) 189 (183) 1.6 (3.2) . 0.025 _0_5, _0_1 ' xxx: (30) 150 (144) 6.4 (4.8) 1.6 4,6, -m 267 (267) 3.2 (4-8) <1.6 -2.3, -1.7 xxx (29) 206 (263) 3.2 (4.8) 43.2 _11, _11 xxv: (25) 183 (239) 0.4 (3.2) 40.025 -3.1, _2_3 XXVII (26) 144 (239) 0.2 (3.2) 0.023 -1.3, -0.9 xxn: (21) 194 (319) 12.8 (3.2) ' 0.2 ' _1,2, +0_2 xxIv (22) 313 (319) 6.4 (3.2) ¿0.1 _28, 40,3 xxv (23) 188 (331) 25.6 (4.8) 0.4 -2.2, 440,1 xxvnI (27) 119 (313) .3.2 (3.2) 3.2 +2.2, +2.2 XXIX (28) 331 (319) 25.6 (3.2) 0.4 I -2.8, +O.6 1 mg/kg kroppsvikt 2 gram per mus, dag 1-6, vid maximaï och minsta effektiva dos 455 504 53 Föreningarna XIX och XX är av exceptionellt intresse, eftersom deras aktivitet är klart överlägsen aktiviteten av mitomycin C både vad gäller maximal effekt och milligram potens (jämföran~ de doseringsstorlekar för ekvivalenta effekter). De är båda föreningar med formel I, vari A är nämnda amidinogrupp och B är -NH2, eller med andra ord mitomycin C-derivat, som är sub- stituerade vid N7 med en aminometylengrupp med formeln 2 R 3 4 1 R R N-c=, där 122, R3 och R4 har ovan angivna betydelser.

Bis-amidinoföreningarna enligt föreliggande uppfinning med for- mel I vari både A och B utgör nämnda amidinogrupp, är även av väsentligt intresse som aktiva antitumörföreningar. Hänvisning sker till data i tabellen ovan för föreningarna V, VI, VII, IX, X och XIV, vilka uppfyller detta strukturkrav.

Tabell V nedan innehåller resultaten av antitumörförsök under användning av B16-melanom hos möss. BDF1-möss utnyttjades och tumörimplantatet inympades intraperitonealt. Man utnyttjade en 60 dagar lång observationstid. Grupper om 10 möss användes för varje provad doseringsmängd och medelöverlevnadstiden för varje grupp bestämdes. Kontrolldjur, som hade ympats på samma sätt som försöksdjuren och behandlats med injektionsbäraren men icke med något läkemedel, uppvisade en medelöverlevnadstid av 21 dagar. överlevnadstiden i förhållande till den hos kon- trolldjuren (% T/C) användes som ett mått på effektiviteten och den maximala effektiva dosen och den minsta effektiva dosen för varje testförening bestämdes. Den minsta effektiva dosen defi- nieras som den dos som ger ett värde på % T/C av 125. För var- je doseringsnivå behandlades försöksdjuren med testföreningen på dagarna 1, 5 och 9 intraperitonealt. Den genomsnittliga vikt- ändringen på den angivna dagen vid den maximala effektiva dosen och vid den minsta effektiva dosen användes som ett mått på toxi- citeten. Viktförlust av 2 g för en mus om 20 g ansågs icke va- ra överdrivet stor. 455 504 54 Tabell V Inhibering av B16-melanom Maximal effekt Förening nr. Minsta Genomsnittlig (exempel) % T/C Dos effektiva dos viktändring (dag) V (1) >298 (256) 0,8 (3,2)* >0,2 +0,5 -0,2 (5) X (5) >295 (198) 2,0 (3,0)_ <2,0 -0,4 -0,4 (6) XXI (18) >295 (198) 0,4 (3,0) <0,2 -0,2 -1,8 (6) XX (9) 262 (198) 0,8 (3,0) <0,2 -2,6 -1,6 (6) XIX (8) >235 (165) 1,2 (3,0) <0,5 +0,6 +0,8 (5) 'k värden inom parentes är kontrollvärden för mitomycin C Föreningarna XXX (exempel 29) och XXIX (exempel 28) testades med avseende på B16-melanom hos möss genom subkutan implante- ring av tumören och intravenös läkemedelsbehandling. Behand- lingsschemat och överlevnadstidsberäkningarna (en 40 dagar lång observationstid utnyttjades) utfördes som beskrivits ovan. Vikt- ändringen pà dag 12 uppmättes. Den maximala effektiva dosen av föreningen XXX var 1 mg per kg, vilket gav ett värde % T/C av 156 och en viktökning av 1,5 g. Grupper om 6 djur utnyttjades och 3 djur överlevde vid denna dos hela observationstiden. Den minsta effektiva dosen var 0,25 mg/kg, vid vilken dos viktänd- ringen på dag 12 var 1,0'g. För förening XXIX var den maximala effektiva dosen 8 mg/kg för ett värde % T/C av 177 och en vikt- ändring av -0,6. Den minsta effektiva dosen var 4 mg/kg med en viktändring av +0,8. Vid samma försök var den maximala effektiva dosen av mitomycin C 3 mg/kg för ett värde % T/C av 195 med en viktändring av -0,5. Den minsta effektiva dosen av mitomycin C bestämdes ej.

Vid en kortvarig toxikologisk provning under användning av grupper om 5 hanmöss BDF1 per dos, vilka möss tillfördes en en- da dos av förening XIX intraperitonealt, kunde man icke påvisa någon signifikant minskning av lymfocyttalet vid en optimalt effektiva dosen av denna förening (1,6 mg/kg intraperitonealt).

Vid denna dos kunde man icke heller påvisa någon signifikant Höjning av blodkarbamidkvävet (BUN) eller serumglutaminfosfo- 455 504 55 transferas (SGPT), vilkët~antydde frånvaron av ogynnsam verkan på njur- eller leverfunktionen eller suppresion av den lymfo- cytiska aktiviteten.

Pâ grund av den utomordentliga antitumöraktivitet som har konstaterats med avseende på tumörer hos försöksdjur och den minskade toxiciteten jämfört med mitomycin C kan föreningarna med formel I enligt föreliggande uppfinning användas för in- hibering av tumörer hos däggdjur. För detta ändamål administre- ras de systemiskt till ett däggdjur med en tumör i väsentligen icke-toxisk antitumöreffektiv dos.

Claims (14)

455 504 5% í/j *èš _\°';'"'*r -f PATENTKRAV

1. Föreningar med formeln 0 I p, CHZQI-B I CCH3 I N (LH 3 “N-Rl O vari A är amino, metoxí, hydroxí, (l-lägre alkyl-Zfll-U-pyrí- dinylidemamino eller en grupp med formeln PF» *få :åæfueéuw R3_-u~c=:«- . ~' ( ) (G12) m2 f* ._ 2 L /k n \N-1=l9 I? \N_ _ eller l\ Hzneäqfi _ B. ' ;E;/\N.. 7 5 R Ü 455 504 R2 3 är amino eller en amídínogrupp med formeln R R N-C=N- varvid åtminstone den ena av A och B är någon annan av de angivna grupperna än amino, metoxi eller hydroxí; är heltalet 0, 1, 2, eller 3; är väte, lägre alkyl eller lägre alkanoyl; är väte, lägre alkyl eller di(lägre alkyl)amino; är lägre alkyl, lägre alkoxí eller tillsammans med R och den kväveatom till vilken de är bundna är pyrro~ lídin, 2- eller 3-(lägre alkyl)pyrrolídin, piperídin eller morfolín; . 3 .. är lägre alkyl eller tillsammans med R och den kvave- atom till vilken de är bundna är pyrrolidin, 2- eller 3-(lägre alkyl)pyrrolidin, piperidín, eller morfolin; är annan Cl 18-alkyl än tert.-alkyl; och 7 9 R och R oberoende av varandra är väte eller lägre alkyl, varvid var och en av ovannämnda lägre alkyl~, lägre alkanoyl- och lägre alkoáigrupper innehåller l - 6 kol- âtOmeI' .

2. Föreningar enligt krav l med formeln I, t e c k n a d e varandra är en amidinogrupp med formeln k ä n n e - därav, att A och B vardera oberoende av 2 R 3 4 R R N-C=N-. 455 504 i ät

3. Föreningar enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d e därav att R och R vardera är väte och att R och R var- dera är metyl.

4. Föreningar enligt krav l med formeln I, vari A är amino och B är en amidinogrupp med formeln 2 R a

5. Föreningar enligt krav 1 med formeln I, k ä n n e - t e c k n a d e därav, att A är metoxi och B är en amidinogrupp med formeln

6. Föreningar enligt krav 1 med formeln I, k ä n n e - t e c k n a d e därav, att A är någon av nämnda amidino- grupper och att B är amino.

7. Föreningar enligt krav 6, k ä n n e t e c k n a d e därav, att A är en amidinogrupp med formeln 2 R 3 4 R R-c=N- 3 4 och att R och R är metyl.

8. Föreningen 7-(dimetylaminometylen)amino-9a-metoximítosan enligt krav 7.

9. Förfarande för framställning av föreningar enligt krav 1 med formeln I, k ä n n e t e c k n a t därav, att man šq 455 504 (a) omsätter en förening, som utgörs av mitomycín C, mito- a mycin A eller ett N -(lägre alkyl)derivat av endera före- ningen, med en amidacetal med formeln Ra ff N-c-oas 1/ I 3 R4 oR vari R2, R3 och R4 har i kravet 1 angivna betydelser och R8 vardera oberoende av varandra är lägre alkyl eller cyklo- alkyl med upp till 6 kolatomer eller tillsammans är alkylen, som med de därtill bundna syreatomerna och mellan- liggande kolatom bildar en cyklisk struktur med 5 eller 6 ringkomponenter, i lösning i ett vattenfritt, reaktions- kompatibelt, flytande organiskt reaktionsmedium vid 40 - 65°C till dess en reaktionsprodukt bildas, där B eller både A och B i formeln I är en amidinogrupp med formeln 2 R 3 4 R R N-C=N-; eller (b) behandlar en första förening enligt krav l med formeln I, vari var och en av A ooh B är en amidinogrupp med formeln 2 R 3 4 R R N-C=N-, med mer än en molär andel av en amin, som utgörs av aminodi- fenylmetan, trifluoretylamin eller tert.-butylamin, vid en temperatur av 20 - 60°C till dess nämnda första förening har omvandlats till en andra förening enligt krav 1 med formeln I, vari A är en amidinogrupp och B är amino; eller, 455 504 SQ (c) för framställning av föreningar enligt krav 1 med formel I, vari B är -NH2, A är (1-lägre alkyl~2(lH)-pyridin- ylíden)amino eller en grupp med formeln (ugn :<2 a :<2 2 (min \ 9 3 I I I I N'"R Rain-car, R3u-c=u-, u2N-c=N- , ä eller N ' ' N _ | Rv och Rl, R2, R3, R4, Rs, R7 och n har i kravet 1 angivna betydelser, omsätter en lösning i dimetylformamid (eller något annat kompatibelt lösningsmedel) av mitomycin C med 1,0-1,5 molära andelar natriumhydríd och därvid framställer en anjonísk form av mitomycin C och omsätter nämnda anjoniska form med ett elektrofilt reagens med förmåga att bilda nämnda amidinogrupp, vilket reagens utgörs av en iminoeter, en iminotioeter, en halometyleniminiumhalid eller ett iminohalidsalt.

10. Förfarande enligt krav 9(a), k ä n n e t e c k n a t därav, att det flytande organiska reaktionsmediumet innefat- tar ett lägre halogenerat alifatiskt kolväte och att mer än 2 molära andelar av nämnda amidacetal i förhållande till mitomycin C används, varvid en förening erhålls, där var och en av A och B är en amidinogrupp.

11. ll. Förfarande enligt krav 10, k ä n n e t e c k n a t därav, att reaktionsmediumet är kloroform.

12. Förfarande enligt krav 10, k ä n n e t e c k n a t därav, att reaktionsmediumet är en blandning av ett halo- generat lägre alifatiskt kolväte och en lägre alkanol. H 455 504

13. Förfarande enligt krav 12, k ä n n e t e c k n a t därav att reaktíonsmediumet är en blandning av kloroform och metanol.

14. Förfarande enligt krav 9(b), k ä n n e t e c k n a t därav, att reaktionsmediumet innefattar metanol, kloroform, metylenklorid eller en annan lägre haloalkan.