SE533269C2

SE533269C2 - Dubbelsidigt, indexerbart planfrässkär

Info

Publication number: SE533269C2
Application number: SE0850145A
Authority: SE
Inventors: Amil Oprasic; Lennart Wihlborg; Leif Widin; Stefan Roman
Original assignee: Sandvik Intellectual Property
Priority date: 2008-12-17
Filing date: 2008-12-17
Publication date: 2010-08-03
Also published as: KR101660530B1; SE0850145A1; EP2198997A2; EP2198997B1; US20100150671A1; US8882405B2; JP2015110269A; EP2902145B1; JP2010142948A; CN101745675A; JP5739098B2; EP2198997A3; KR20100070296A; EP2902145A1; CN101745675B; JP6392136B2

Description

40 45 50 S5 60 533 253 konformade ytan. Just den negativa axiella intippningen av skäret ger upphov till dels större axiella skärkrafter än de skärkrafter, som uppstår då skären är positivt intippade, dels svårbemästrade problem med såväl spånformningen som spånevakueringen, bl.a. såtillvida att spånorna tenderar att riktas snett nedåt mot den genererade plana ytan snarare än att gå fria från denna.

Innan uppfinningens bakgrund beskrivs ytterligare, skall påpekas att vissa grundläggande begrepp, som förekommer i detta dokument, tex. "släppningsvinkel", kan vara av antingen nominell eller effektiv karaktär. Då exempelvis en släppningsvinkel är "nominell" hänför sig densamma enbart till skäret som sådant, dvs. utan samband med fräskroppen, men om densamma är "effektiv" avses den släppningsvinkel, som är förhanden då skäret är monterat i den roterbara fräskroppen och verkställer spånavskiljning.

De problem, som förorsakas av den negativa axiella resp. radiella intippningen, är särskilt accentuerade i fräsar med den äldre typ av skär, som har prismatisk grundform och inbegriper skäreggar, vilkas huvudeggar är raka och parvis parallella utmed gemensamma släppningsytor, liksom även bieggarna är raka och parvis parallella utmed sina gemensamma släppningsytor. I detta fall blir huvudeggarna särdeles trögskärande och ger upphov till uttalade spånforrnnings- och spånevakueringsproblem, i och med att de måste tippas in i en stor negativ axialvinkel för att ge önskad, effektiv släppningsvinkel mellan den genererade plana ytan i arbetsstycket och släppningsytan bakom den ytavstrykande bieggen.

Teknikens ståndpunkt Under senare tid har framkommit ett antal förslag till lösningar av ovannämnda problem. Sålunda presenteras i US 5807031 (MITSUBISHI) ett dubbelsídigt, kvadratiskt planfrässkär, vars spånavskiljande huvudeggar är nominellt snedställda relativt skärets neutralplan, närmare bestämt på så sätt att den enskilda huvudeggen, räknat från en första ände i anslutning till den samverkande bieggen, först sjunker undan i riktning mot skärets undersida och därefter, från en lägsta punkt, åter stiger mot en motsatt ände. På så sätt löses ovarmämnda problem på ett allmänt sätt, såtillvida att själva huvudeggens effektiva axialvinkel reduceras från ett relativt stort negativt värde till ett mindre, mer positivt värde, trots att skäret i sig (dvs. skärets neutralplan) har en tillräckligt stor negativ axialvinkel för att skapa erforderlig släppning bakom den ytavstrykande bieggen. Icke desto mindre är emellertid detta kända skär förknippat med ett antal brister och nackdelar. En sådan nackdel är att bieggarnas släppningsytor ~ i likhet med motsvarande släppningsytor hos de äldre skären - 65 70 75 80 85 90 533 253 är plana och utbreder sig i rät vinkel mot skärets neutralplan. Detta innebär att Skäret, för att ge en tillfredsställande effektiv släppning omedelbart bakom den aktiva bieggen, fortfarande kräver en axiellt negativ intippningsvinkel, som är tämligen stor. En annan nackdel är att de båda bieggarna utmed en gemensam släppningsyta ivarje hörn på skäret är inbördes parallella. Detta innebär att övergången mellan den enskilda bieggen och tillhörande huvudegg bildar ett tämligen skarpt eller knixigt hörn (betraktat nominellt i sidovy) såtillvida att vinkeln mellan bieggen och den undansjunkande huvudeggen är betydligt mindre än l80°.

I det föredragna utförandet uppgår denna vinkel sålunda till 165-170°. I och med att hörnövergången mellan huvudeggen och bieggen utgör skärets, för bl.a. krafter, värme och erosion, absolut mest utsatta del, innebär den tämligen markanta knixen på densamma att skäret blir ömtåligt och får en begränsad livslängd. Dessutom ger förslitningen av knixen lätt upphov till synliga ränder i den färdiga, avstrukna ytan, närmare bestämt i form av i och för sig grunda, men icke desto mindre högst menliga spår i den i övrigt plana ytan. Med andra ord blir den genererade ytans finish skäligen medioker.

Ett planfrässkär, som liknar det ovan beskrivna skäret och som i huvudsak behäftas med samma nackdelar som detta, är tidigare känt genom US 7306409.

Upgﬁnningens sﬂten och särdrag Föreliggande uppfinning tar sikte på att undanröja ovannämnda nackdelar hos de tidigare kända planfrässkären och skapa ett förbättrat planfrässkär. Ett primärt syfte med uppfinningen är därför att skapa ett dubbelsidigt planfrässkär, vars axiellt negativa intippningsvinkel i fräskroppen reduceras till ett absolut minimum under optimering av fräsverktygets prestanda. Vidare tar uppfinningen sikte på att skapa ett planfrässkär, i vilket de eftersträvade, skärtekniska förbättringama kan ernås utan att skäret försvagas genom onödig reduktion av mängden gods (hårdmetall) i detsamma. Dessutom skall skärets utforrrming erbjuda möjlighet att anpassa släppningen under bieggen till specifika applikationer vid vilka det bearbetade materialet kräver en förstorad släppning, utan att skärets montering i fräskroppen påverkas. Ännu ett syfte är att skapa ett planfräs skär, som låter sig tillverkas genom pressning och sintring av Lex. hårdmetallpulver, utan att skärets utformning försvårar processen och/eller menligt påverkar skärets ytkvalitet. Lämpligast skall skäret kunna vara direktpres sat, dvs. erhålla sin slutgiltiga form utan slipning. 95 100 105 110 115 533 253 Enligt uppfinningen nås åtminstone det primära syftet medelst de särdrag, som är angivna i det självständiga patentkravets 1 kännetecknande del. Fördelaktiga utföranden av det uppfinningsenliga planfrässkäret är vidare definierade i de osj älvständiga patentkraven.

Kort beskrivning av bifogade ritningar Pâ ritningarna är: Fig. 1 Fig. 2 Fig. 3 Fig. 4 Fig. 5 Fig. 6 Fig. 7 Pig, 8 Fig. 9 Fig. 10 Fig. 11 Fig. 12 Fig. 13 Fig. 14 en perspektivisk sprängvy visande ett fräsverktyg i form av en planfräs, som är bestyckad med skär enligt uppfinningen, en sidovy av fräsens grundkropp med uppgift att illustrera resultatet av det enskilda skärets axiella intippning i fräskroppen, en planvy underifrån med uppgift att illustrera resultatet av skärets radiella intippning, en fâgelperspektivvy visande skärets ovansida, en grodperspektivvy visande skärets identiska undersida, en planvy ovanifrån av skäret, en sektion Vll-Vll i Fig. 6, en förstorad detaljsektion genom ett hörn på Skäret, visande utformningen av släppningsytan mellan ett par övre och undre bieggar, en analog detaljsektion visande ett alternativt utförande av släppningsytan, en förstorad sidovy av skäret, en sidovy visande skäret diagonalt i riktning av det enskilda hömets bisektris, och ett i mycket förstorad skala utfört detalj snitt illustrerande skärets enskilda bie g g, en perspektivvy visande ett andra, alternativt utförande av skäret enligt uppfinningen, en partiell planvy visande hurusom släppningsytan i anslutning till en huvudegg är bruten, 120 125 130 135 140 145 150 533 2GB 5 Fig. 15 en perspektivvy visande ett tredje, altemativt utförande visande hurusom hörnytor på Skäret är brutna, Fig. 16 en ändvy av skäret enligt Fig. 15, och Fig. 17 en förstorad detalj vy visande konturformen hos en biegg ingående i skäret enligt Fig. 15 och 16.

Detaljerad beskrivning av ett föredraget utförande av uppfinningen IFig. 1-3 exempliﬁeras ett fräsverktyg i form av en planfräs, vilken är sammansatt av en grund- eller fräskropp I och ett antal bytbara skär 2. Fräskroppen 1 är roterbar i rotationsriktningen R kring en med Cl betecknad, geometrisk centrumaxel, och inbegriper i en främre eller undre ände ett antal spånfickor 3 för vart och ett av skären 2. I exemplet uppgår antalet spånfickor till fem. Spånfickorna 3 är urtagna i en rotationssymmetrisk mantelyta 4 och inbegriper ett säte eller skärläge, som representeras av en plan bottenyta 5. Ehuru det är fullt möjligt att applicera det enskilda skäret direkt mot bottenytan 5, är i detta fall anordnad en underläggsplatta 6 mellan bottenytan 5 och skäret 2.

Denna underläggsplatta hålls semipemianent fixerad mot bottenytan 5 med hjälp av en rörskmv 7, i vars hongänga 8 kan dras fast en hangänga 9 på en skruv 10 för fixering av själva skäret 2.

Såsom framgår tydligare av Fig. 4 och 5, har skäret 2 kvadratisk grundform och inbegriper fyra skäreggar 11, som var och en innefattar såväl en spånavskiljande huvudegg 12 i anslutning till en första släppningsyta 13, som en ytavstrykande biegg 14 (stundom benämnd "planfasegg") i anslutning till en andra släppningsyta eller hömyta 15. På grund av att skäret är dubbelsidigt måste detsamma monteras i ett anpassat intippningsläge i fräskroppen 1. Av Fig. 2 framgår sålunda hurusom den bottenyta 5, som ytterst bestämmer skärets 2 rymdgeometriska läge i fräskroppen 1 ej löper parallellt med centrumaxeln Cl, utan är tippad nedåt/framåt i förhållande till centrumaxeln Cl och rotationsriktningen R. Pâ så sätt skapas en effektiv släppning mellan den under, eller rotationsmässigt bakom, bieggen 14 befintliga släppningsytan 15 och den plana yta, som genereras och jäinnas ut med hjälp av bieggen 14.

För att på analogt sätt skapa en släppning mellan huvudeggens 11 släppningsyta 13 och den konformiga yta, som genereras av huvudeggen, är bottenytan 5 dessutom intippad i en radiellt negativ intippningsvinkel (se Fig. 3). För att ytans 15 släppning skall bli välfungerande bör den axiella intippningsvinkeln uppgå till minst 4°, men kan vara större. I exemplet uppgår den 155 160 165 170 175 180 533 ÉE-š axiella intippningsvinkeln till 6°, vilket ger en effektiv släppningsvinkel u på ca 6° (se Fig. 2).

Den effektiva släppningsvinkeln o. påverkas även av den radiella intippningsvinkeln, dock marginellt. Den radiella intippningsvinkeln kan uppgå till 8° eller mer. De axiella och radiella intippningsvinklarna tillsammans bestämmer den effektiva släppningsvinkeln ß bakom huvudeggen (se Fig. 3). Lämpligen bör ß ligga inom intervallet 8-20°.

Det skall påpekas att fräskroppen 1 lämpligen tillverkas av stål eller aluminium, medan de bytbara skären 2 tillverkas av hårdmetall, keramik, eller annat hårt och nötningsbeständigt material.

Nu hänvisas till Fig. 4-12, som i detalj åskådliggör enbart själva skäret 2, dvs. utan samband med fräskroppen 1. På traditionellt sätt inbegriper skäret en ovansida 16A och en undersida 16B (se fig. 7 och 11), vars topografiska eller skärgeometriska utfornming överensstämmer med ovansidans 16A utformning. Generellt är ovan- och undersidorna parallella med ett neutralplan NP, som är beläget mitt emellan desamma. Neutralplanet NP utbreder sig i rät vinkel mot skärets geometriska centrumaxel C2, som i detta fall, då skäret är utformat med ett genomgående hål 17 för skruven 10, även bildar en centrumaxel för detta hål. Såsom tidigare påpekats har skäret kvadratisk grundform och inbegriper fyra skäreggar 11, som var och en innefattar en huvudegg 12 och en ytavstrykande biegg 14. I Fig. 4 är vissa av hänvisningsbeteckningarna 11, 12, 13 och14 försedda med suffixen a, b, c och d för att särskilja skäreggarna från varandra. Motsvarande hänvisningsbeteckníngar i Fig. 5 saknar dylika suffix. IFig. 4 tänkes en första skäregg lla vara aktiv, varvid huvudeggen l2a och bieggen 14a samverkar med varandra under fräsningsoperationen, medan de tre övriga skäreggar (andra, tredje och fjärde), som är betecknade 11b, llc, 1ld, är inaktiva. I Fig. 4 visas den aktiva huvudeggen l2a angränsa till en inaktiv biegg 14b samtidigt som den aktiva bieggen 14a angränsar mot en inaktiv huvudegg 12d.

I såväl ovansidan 16A som undersidan 16B ingår en plan yta 18, som bildar skärets kontakt~ eller uppläggningsyta mot underläggsplattan 6. Periferiskt utanför kontaktytan 18 är utformade spånytor 19, som tillsammans med de övre partierna av släppningsytoma 13, 15 avgränsar de olika skäreggarna. För att särskilja släppningsytorna 13, 15 i anslutning till den aktiva skäreggen lla har dessa ytor försetts med suffixet a i Fig. 4. I detta sammanhang skall även påpekas att hänvisningsbeteckningarna 12, 14 pekar på de egglinjer, som är utbildade i Övergångarna mellan släppningsytorna och spânytorna. 185 190 195 200 205 210 533 253 I och med att fräsens effektiva ställvinkel K (se Fig. 2) i detta fall skall uppgå till ungefär 45°, bildar de parvis samverkande bi- och huvudeggarna 14, 12 en trubbig vinkel av 135° med varandra betraktat i planvy (se Fig. 6). Vidare sträcker sig bieggen 14 i rät vinkel mot en bisektris B, som i sin tur bildar 45° vinkel med varje par av huvudeggar 12 och släppningsytor 13, som löper mot ett gemensamt, enskilt hörn på skäret.

Av Fig. 10 framgår att den enskilda huvudeggen 12 sträcker sig mellan första och andra ändar 20, 21. Från den första änden 20 sjunker huvudeggen undan i riktning nedåt mot skärets undersida 16B, närmare bestämt i en vinkel y, för att därefter från en lägsta punkt 22 åter stiga mot den motsatta andra änden 21. I Fig. ll betecknar RP två referensplan, som är parallella med neutralplanet NP.

Så långt det visade skäret hittills beskrivits är detsamma i allt väsentligt tidigare känt genom förutnämnda US 5807031 resp. US 7306409.

Enligt uppfinningen är den såsom släppningsyta tj änande hörnytan 15, som utbreder sig mellan varje enskilt par av övre och undre bieggar 14, utformad med övre och undre delytor 151, 152 (se även Fig. 8), vilka bildar en spetsig vinkeln med varje referensplan RP. I exemplet uppgår denna vinkel n till 85°, innebärande att komplementvinkeln 6 uppgår till 5°.

I det i Fig. 8 visade utförandet är de båda delytoma 151, 152 plana och övergår i varandra via en gränslinje 153, som med fördel kan utgöras av en radieövergång, dvs. en ytterst smal och konkavt välvd yta. Vidare är de båda delytoma 151, 152 identiska, ehuru spegelvända, varav följer att gränslinjen 153 är belägen i skärets neutralplan NP. Vinkeln 7» mellan de båda V-formigt konvergerande delytoma 151 , 152 blir i exemplet 170°.

Vinkeln n kan givetvis avvika såväl uppåt som nedåt från det ovan angivna värdet 85°. Dock bör 11 uppgå till minst 72° (6 = 18°) och högst 89° (9 = 1°).

Av Fi g. 11 och 12, i vilka skäret betraktas i riktning av bisektrisen B i Fig. 6, framgår hurusom den enskilda bieggen 14 på det uppfinningsenliga skäret är snedställd i en måttlig vinkel a relativt referensplanet RP, närmare bestämt på så sätt att den ände eller punkt 23, som ansluter sig till huvudeggen 12, är belägen på en lägre nivå än den motsatta änden eller punkten 24. Vinkeln s mellan bieggen och planet RP uppgår i exemplet till 3°. I detta sammanhang skall påpekas att eggarna 12, 14 övergår i varandra via en eller flera radieövergångar av traditionellt slag. I exemplet visas en dylik radieövergång 25 i form av en 215 220 225 230 235 240 12.11 12.-å Iå-J l"'-3 IT! UI' smal, konvex yta belägen mellan eggarnas släppningsytor 13, 15. Den beskrivna snedställningen av bieggen 14 medför att skärets mest utsatta del, nämligen hömövergången mellan bieggen och huvudeggen, kommer att sakna den abrupta knix, som blir resultatet då eggarna ~ betraktat i sídovy - inbördes bildar en vinkel, som är betydligt mindre än 180°.

Närmare bestämt övergår bieggen 14 och huvudeggen 12 i varandra utmed en väsentligen rak (eller ytterst svagt bomberad) egglirije betraktat från sidan i vyn enligt Fig. 11. Med andra ord, övergår de båda egglinjerna i varandra utmed en ytterst svagt krökt och därmed harmonisk övergångslinje, som förstärker hömövergången och ger skäret en ökad livslängd.

Ehuru s i exem let u år till 'ust 3°, kan denna vinkel variera förutsatt att den P PPE J uppgår till åtminstone l°. Ä andra sidan bör vinkeln ej överskrida 7°. Med fördel ligger vinkeln e inom intervallet 2-5°.

För blotta ögat framstår bieggen 14 såsom varande rak, icke blott iplanvyn enligt Fig. 6, utan även i den förstorade sidovyn enligt Fig. 12. I praktiken kan dock bieggen ha annan form än genuint linjär, åtminstone i den ena koordinatriktningen. I synnerhet kan densamrna vara konvext välvd betraktad i planvy enligt Fig. 6, varvid en rät linje mellan ändpunkterna 23 och 24 bildar en korda till den båglinje som konstituerar bieggen, varvid kordan är avgörande för vinkeln a. Det är även tänkbart att ge egglinjen 14 en svagt konvex form betraktat i sidovy enligt Fig. 11 och 12.

Genom att på ovan beskrivet sätt utforma den ytavstrykande bieggen 14 med en viss, konvex välvning eller bombering, kan den genererade, plana ytan i arbetsstycket ges en fördelaktig ytstruktur. Istället för att lärnna efter sig diminutiva, nedsänkta rärmor eller diken i ytan, såsom fallet är då bieggen är rak och övergår i huvudeggen via en jämförelsevis spetsig knix, bildas diminutiva och för ögat osynliga kammar mellan i övrigt ytterst svagt konkava ytfält, vilka tillsammans upplevs såsom en plan och slät yta.

Här skall påpekas att det enskilda referensplanet RP är så orienterat att de högst belägna ändpunkterna 24 hos sanitliga fyra bieggar 14 är belägna i planet RP. Med andra ord bestäms planets RP nivå relativt neutralplanet NP av det axiella avståndet mellan den enskilda ändpunkten 24 och neutralplanet NP.

Ehuru de ovan beskrivna skäreggama 11 i och för sig skulle kunna vara skarpa Lex. genom slipning, är desamma i det föredragna utförandet utformade med s.k. förstärkningsfaser 26 (se Fig. 4), dvs. ytterst smala ytor på ovansidan och undersidan i 245 250 255 260 265 270 275 E33 LÉEÉ omedelbar anslutning till resp. släppningsytor. l detta sammanhang skall även nämnas att Skäret kan vara direktpressat i så måtto att det erhåller sin slutliga form direkt efter pressning och sintring, och utan att behöva efterbehandlas genom slipning eller liknande.

I det visade, föredragna utförandet är var och en av släppningsytoma 13 i anslutning till huvudeggarna 12 plana och utbreder sig i rät vinkel mot neutralplanet. Detta innebär att gränslinjerna 27 mot hömytans delytor 151, 152 kommer att löpa svagt V-forrnigt relativt varandra. [detta fall är den enskilda gränslinjen 153 något längre än var och en av bieggama 14. Dessutom skall noteras att gränslinjen 153 är parallell med var och en av de båda bieggama 14. Härav följer att gränslinjen 153 med neutralplanet NP bildar samma vinkel e, som den enskilda bieggen 14 bildar med referensplanet RP.

Betraktat i Fig. 8 kan den av delytoma 151, 152 bildade V-formationen sägas bilda en midja, vars djupast belägna del utgörs av gränslinjen 153. Med andra ord kan delytoma 151,152, betraktat i fig. 8, sägas luta generellt inåt mot skärets centrumaxel CZ. Det djup d med vilket midjans botten, dvs. gränslinjen 153, är försänkt i förhållande till det för bieggama 14 gemensamma planet VP, påverkas i detta utförande bland annat av skärets tjocklek T (se Fig. 7) och vinklarna 6 för nämnda delytor. Om 9 är stor blir d stor, och vice versa. 1 absoluta tal kan d ligga inom intervallet 0,04- 0,80 mm.

I Fig. 9 visas ett alternativt utförande av ett skär, vars hörnytor 15 fortfarande har generellt konkav form, men där de båda delytoma 151, 152 är åtskilda av en mellanyta 154, mot vilken de gränsar via gränslinjer eller radieövergångar 153. Ytoma 151, 152 och 154 kan vara antingen plana, såsom illustreras i Fig. 9, eller konkavt välvda. Exempelvis skulle de enskilda delytoma 151, 152 kunna vara konkavt välvda samtidigt som mellanytan 154 är plan. Även det omvända förhållandet är tänkbart. Dessutom är det möjligt att utforma hömytan i dess helhet i form av en konkavt välvd yta med en jämförelsevis stor radie. Vidare är det tänkbart att förläna hömytan den konkava formen med hjälp av ett flertal olika delytor med olika radier, dock under förutsättning att de båda närmast bieggama befintliga delytoma har samma radie och samma vinkel n.

Lämpligen tillverkas det uppfinningsenliga skäret genom multiaxiell pressning (MAP), varvid den aktuella pulvermassan pressas icke blott mellan två stämplar, som på konventionellt sätt pressas vertikalt mot den blivande grönkroppens ovan- och undersidor, utan även mellan åtminstone två ytterligare stämplar, som press as mot kroppens sidor eller släppningsytor. För att efter avslutad pressning underlätta avlägsnande av de båda horisontellt 280 285 290 295 300 305 10 arbetande stämplarna och undvika skador på grönkroppens släppningsytor, kan skäret utföras i enlighet med de båda utföranden, som exemplifieras i Fig. 13-14 resp. Fig. 15-17.

Utmärkande för båda utförandena enligt Fig. 13-17 är att var och en av två diametralt motsatta släppnirigsytor är brutna genom att inbegripa två ytfält, vilka sinsemellan - betraktat i planvy mot godtyckliga och med neutralplanet NP parallella plan - bildar en vinkel, som är större än 180°, och vilka är åtskilda från varandra via en brytlinje, som sträcker sig mellan skärets ovansida och undersida.

I utförandet enligt Fig. 13 och 14 utgörs de brutna ytorna av släppningsytorna 13 i anslutning till huvudeggarna 12. Ehuru endast ett par diametralt motsatta släppningsytor är nödvändiga för att underlätta sidostämplarnas avlägsnande, har i detta fall samtliga fyra släppningsytor 13 utförts såsom brutna ytor i vilka ingår två ytfält 28a, 28b, vilka åtskiljs av en brytlinje 29. På så sätt blir skäret symmetriskt. I exemplet är ytfälten 28a, 28b plana och brytlinjen 29 rak, varvid den sistnärrmda sträcker sig mellan skärets ovan- och undersidor 16A, 16B, närmare bestämt mellan motsatta ändpunkter 30a, 30b. Varje dylik brytpunkt bildar även en övergång mellan två deleggar 121, 122, som tillsammans bildar huvudeggen 12. Vinkeln o mellan ytfälten 28a, 28b (och därmed även mellan deleggarna 121 och 122) såsom ovan påpekats, större än 180°, och uppgår i exemplet till 184°. I praktiken kan vinkeln o' variera men bör dock uppgå till minst 180,5° och högst 190°. Med fördel kan o ligga inom området 181-186" eller l83-185°.

I exemplet enligt Fig. 13 och 14 är brytlinjen 29 lokaliserad mitt emellan huvudeggens 12 ändar sådana dessa konstitueras av ändpunkterna 20, 21. Detta innebär att ytfälten erhåller identisk, ehuru spegelvänd konturfonn, och att de båda eggsektionerna 121, 122 blir lika långa.

Genom att på det ovan beskrivna sättet utforma skäret med åtminstone ett par diametralt motsatta släppningsytor i form av brutna ytor, kan tvâ diametralt motsatta, horisontellt arbetande stämplar dras tillbaka i en linjär rörelsebana från den fárdigpressade grönkroppen på ett sådant sätt att varje punkt på de stämpelytor, som bestämmer formen, omedelbart släpper från grönkroppen utan att skrapa någon yta på densamma. Med andra ord säkerställer skärets utformning en god ytkvalitet, något som i sin tur möjliggör framställning av direktpressade, icke slipade skär med god måttnoggrannhet. 310 315 320 325 330 335 íš33 E53 11 I utförandet enligt Fig. 15-17 är den enskilda hörnyta 15, som bildar släppningsyta i anslutning till bieggarna 14, bruten i enlighet med uppfinningen. Närmare bestämt är var och en av de båda delytor 151, 152, som tillsammans bildar hömytan 15, brutna utmed en gemensam brytlinje 29, vilken i varje delyta åtskiljer två ytfält 28a, 28b. Även i detta fall är ytfälten 28a, 28b plana och brytlinjen 29 rak. Till skillnad från det tidigare beskrivna utförandet är emellertid skäret enligt Fig. 15-17 utfonnat på ett sådant sätt att brytlinjen 29 löper i spetsig vinkel X mot bieggen 14, ungefär diagonalt över hörnytan 15. De båda punkter 30a, 30b som bildar brytlinjens 29 ändar, kommer därför att även i detta fall bilda brytpunkter utmed var och en av bieggama 14. Närmare bestämt bildar punkten 30a en brytpunkt (se Fig. 17) mellan en första eggsektion 141, som är längre än en andra eggsektion 142. I det visade, föredragna exemplet är brytpunkten 30a belägen mycket nära bieggens 14 ena ände, varigenom den andra eggsektionens 142 längd utgör blott en bråkdel av den första eggsektionens 141 längd. I exemplet bestäms bieggens 14 totala längd av avståndet mellan ändpunkterna 23 och 24, varvid eggsektionens 141 längd (saknar beteckning) mellan punktema 30a och 23 är mer än tio gånger större än eggsektionens 142 längd mellan punktema 30a och 24. Detta innebär att större delen av bieggens totala längd kan effektivt utnyttjas för dess ytavstrykande funktion på den plana yta, som genereras av den anslutande, spånavskiljande huvudeggen 12. I praktiken bör eggsektionens 141 längd vara minst fem, lämpligen åtminstone tio gånger större än eggsektionens 142 längd.

För att förtydliga vinkeln mellan eggsektionerna 141, 142 (och ytfälten 28a, 28b) har i Fig. 17 inritats två streckprickade linjer, som bildar 90° vinkel med respektive eggsektion, varvid vinkeln mellan dessa linjer har betecknats xp. l exemplet uppgår u: till 4,24°, varav följer att o i detta fall uppgår till l84,24°.

I detta sammanhang skall påpekas att brytlinjen 29 även kan lokaliseras helt diagonalt, dvs. så att dess ändpunkter 30a, 30b sammanfaller med bieggarnas 14 motsatta ändpunkter. På så sätt elimineras eggsektionen 142 under bibehållande av en helt rak biegg 1 4.

Uggfinningens fördelar Genom att på det ovan beskrivna sättet ge den enskilda hörnytan mellan ett par övre och undre bieggar konkav form, kan skärets axiellt negativa intippning (se Fig. 2) reduceras högst påtagligt. Det faktum att hörnytorna utformas såsom konkava midjor medför i och för sig en viss reduktion av materialet (hårdmetallen) i skäret, men i och med att 340 345 350 355 12 huvudeggarnas släppningsytor i det föredragna utförandet fortfarande är plana och sträcker sig i rät vinkel mot skärets neutralplan, blir denna materialreduktion negligerbar för skärets totala styrka, varvid skall beaktas att påkänningarna på de spånavskilj ande huvudeggarna är betydligt större än påkänningarna på bieggarna, som ju enbart har till uppgift att avstryka den genererade ytan. En annan fördel med det uppfinningseriliga skäret är att skärets känsligaste partier, nämligen hörnövergångarna mellan de samverkande bi- och huvudeggarna förstärks högst avsevärt genom att bieggarna snedställts relativt neutralplanet. Genom att utföra skäret med brutna släppningsytor enligt Fig. 13-17 kan hörnytornas konkava form åstadkommas utan att skärets ytﬁnish och måttnoggramihet äventyras. En annan fördel är att skärets utformning erbjuder möjlighet att anpassa släppningen under bieggen till specifika applikationer, vid vilka det bearbetade materialet kräver en förstorad släppning, utan att skärets montering i fräskroppen påverkas.

Tänkbara modifikationer av upgﬁnningen I det i Fig. 1-8 ilustrerade utförandet är hömytans 15 övre och undre delytor 151, 152 plana. I alternativa utföranden är det tänkbart att utforma delytorna välvda, konvext eller konkavt. - så länge som de närmast bieggama befintliga delytorna 151, 152 bildar spetsig vinkel 11 med varje referensplan RP. I dylika utföranden med välvda delytor definieras vinkeln n, som vinkeln en tangent till den enskilda delytan närmast bíeggen bildar med referensplanet RP.

Claims

360 365 370 375 380 533 ZEÉl 13 PATENTKRAV

1. Dubbelsidigt, indexerbart planfrässkär, innefattande en ovansida (16A) och en undersida (16B), ett med dessa parallellt neutralplan (NP) med vilket en geometrisk centrurnaxel (C2) bildar rät vinkel, samt ett ﬂertal växelvis användbara skäreggar (11), vilka är utformade utmed runtomgående gränslinj er i övergångar mellan ett antal släppningsytor ( 13, 15) och såväl ovansidan som undersidan, och vilka var för sig inbegriper en spånavskiljande huvudegg (12) och en ytavstrykande biegg (14), som - betraktat i planvy - bildar en trubbig vinkel med huvudeggen, kännetecknat därav, att mellan varje par av övre och undre bieggar (14) utbreder sig en såsom släppningsyta tjänande hörnyta (15), som ansluter sig till bieggama via delytor (151, 152), vilka - betraktade i sidoprojektion - bildar en spetsig vinkel (n) med enskilda referensplan (RP), som är parallella med neutralplanet (NP).

2. Planfrässkär enligt krav 1, kännetecknat därav, att den enskilda delytan (151, 152) är plan.

3. Planfrässkär enligt krav 1 eller 2, kännetecknat därav, att de båda delytoma (151, 152) är åtskilda av åtminstone en mellanyta (154).

4. Planfrässkär enligt krav 3, kännetecknat därav, att mellanytan (154) är plan och övergår i delytorna (151, 152) via raka gränslinjer (153).

5. Planfrässkär enligt krav 1, kännetecknat därav, att delytorna ingår i en enda sammanhängande hörnyta med konkavt välvd form.

6. Planfrässkär enligt något av föregående krav, kännetecknat därav, att den enskilda släppningsytan (13) mellan ett par övre och undre huvudeggar (12) är plan och utbreder sig i rät vinkel mot neutralplanet (NP).

7. Planfrässkär enligt något av föregående krav, kännetecknat därav, att den enskilda bieggen (14) är ~ betraktad i sidovy - snedställd i en måttlig vinkel (s) relativt sagda referensplan (RP), närmare bestämt på så sätt att dess till den samverkande huvudeggen (12) anslutna ände (23) är belägen på en lägre nivå än den motsatta änden (24).

8. Planfrässkär enligt krav 7, kännetecknat därav, att sagda vinkel (s) uppgår till minst 1°. 385 390 395 400 405 E33 'EEEE 14

9. Planfrässkär enligt krav 7 eller 8, kännetecknat därav, att sagda vinkel (s) uppgår till högst 7°.

10. , Planfrässkär enligt något av föregående krav, kännetecknat därav, att var och en av tvâ diametralt motsatta släppningsytor (13, 13; 15, 15) är brutna genom att inbegripa två ytfált (28a, 28b), vilka sinsemellan - betraktat i planvy mot godtyckliga, med neutralplanet (NP) parallella plan ~ bildar en brytvinkel (o), som är större än l80°, och vilka är åtskilda från varandra via en brytlinje (29), som sträcker sig mellan ovansidan (16A) och undersidan ( 16B ).

11. Planfrässkär enligt krav 10, kännetecknat därav, att brytvinkeln (o) uppgår till minst 180,5°.

12. Planfrässkär enligt krav 10 eller 11, kännetecknat därav, att brytvinkeln (o) uppgår till högst 190°.

13. Planfrässkär enligt något av kraven 10-12, kännetecknat därav, att brytlinjen (29) löper parallellt med centrumaxeln (C2).

14. Planfrässkär enligt något av kraven 10- 12, kännetecknat därav, att brytlinj en (29) löper i en spetsig vinkel (X) mot en anslutande bi- eller huvudegg.

15. Planfrässkär enligt krav 14, kännetecknat därav, att den brutna släppningsytan utgör en hörnyta (15) mellan ett par övre och undre bieggar (14).

16. Planfrässkär enligt krav 15, kännetecknat därav, att brytlinjen (29) sträcker sig mellan ett par motsatta ändar (30a, 30b), som var för sig bildar en brytpunkt mellan första och andra eggsektioner (141, 142) ingående i den enskilda bieggen (14), varvid den första eggsektionen (141) är längre än den andra (142) och ansluter sig till en samverkande huvudegg (12).