SE532649C2 - Indexerbart frässkär - Google Patents

Description

40 45 50 55 60 532 E49 att ha minst två brukbara skäreggar och därmed vara indexerbara, erhåller en livslängd som är minst dubbelt så stor som de skär, vilka har endast en skäregg.

Ett problem med tidigare kända, högkapacitiva frässkär (se exempelvis WO/02/055245 A1 och SE 527617 C2) är emellertid att desamma under vissa omständigheter kan utsättas för vibrationer, som om de blir regenerativa och tillåts växa okontrollerat i styrka, kan få drastiska konsekvenser, såsom verktygs- eller maskinhaverier, kassationer av dyrbara arbetsstycken, personella olycksrisker, etc. Risken för uppkomst av vibrationer är särskilt stor då fräsverktyget är slankt och arbetar med stora skärdjup, t.ex. i aluminium. Så länge skärdjupen är små eller måttliga (upp till 2 mm) slocknar begynnande vibrationstendenser vanligen ut av sig sj älva, men då skärdjupen ökar, exempelvis till 1/4 av skäreggens längd eller mer, varav följ er att även skärkrafterna stegras, inträffar ofta att vibrationerna återkopplas och växer på ett okontrollerat sätt. Särdeles markant är vibrationsrisken för verktyg av stål, såsom pinnfräsar, vilkas längd är flerfaldigt större än diametem (L>3xD). ßpfinningens syften och särdrag Föreliggande uppfinning tar sikte på att komma till rätta med ovannämnda problem och skapa ett förbättrat frässkär av indexerbar typ. Ett primärt syfte är därför att skapa ett av hårdmetall eller armat hårt och nötningsbeständigt material tillverkat frässkär, som har en inneboende förmåga att automatiskt dämpa eller släcka ut vibrationer så snart dessa tenderar att uppstå. Det yttersta syftet med att motverka uppkomsten av vibrationer år att kunna öka det axiella skärdj upet och därmed avverkningsvolymen utan risk att eskalerande vibrationer skadar verktyget och/eller maskinen. Ett ytterligare syfte med uppfmningen är att förverkliga den vibrationsdämpande funktionen medelst tekniskt enkla och därmed prisbilliga medel. Det är även ett syfte att skapa ett frässkär, som är särskilt lämpligt att använda i pinnfräsar.

Enligt uppfinningen nås åtminstone det primära syftet med skäret medelst de särdrag, som är angivna i patentkravets 1 kännetecknande del. Fördelaktiga utföranden av det uppfinningsenliga frässkäret är vidare definierade i de osjälvständiga patentkraven 2-8.

Terminologi Innan exemplifierande utföranden av uppfinningen beskrivs närmare, skall klargöras nâgra begrepp, som används i detta dokument och som är viktiga för förståelsen av uppfinningens natur. Sålunda innebär begreppet ”nominell” släppningsvinkel att den aktuella 65 70 75 80 85 90 532 B45 vinkeln enbart hänför sig till sj älva Skäret, dvs. utan samband med fräsens grundkropp. Om en släppningsvinkel däremot är ”effektiv”, avses den vinkel, som samma släppningsyta bildar i förhållande till en imaginär cylinder, vilken är koncentrisk med fräskroppens centrurnaxel och vilken tangeras av skärets huvudegg i anslutning till släppningsytan.

Vidare används begreppen ”intippning” och ”intippningsvinkel” för att definiera det monterade skärets spatiala läge i fräskroppen. Detta läge bestäms i praktiken av hur bottnen i det säte i fräskroppen, i vilket skäret fixeras, är belägen i förhållande till fräskroppens geometriska centrumaxel. Vanligt hos t ex pinnfräsar för hörnfräsningsoperationer är att sätets botten är placerad på ett sådant sätt att skärets axiella och radiella intippningsvinklar båda blir positiva, vilket innebär att skäret lutar dels bakåt/uppåt betraktat i sidovy och i förhållande till verktygets rotationsriktning (axiell intippnirig), dels att detsamma är snedställt bakåt/inåt i rotationsriktningen i förhållande till en tänkt radie från fräskroppens centrumaxel till dess periferi (radiell intippning).

Kort beskrivning av bifogade ritningar På ritningarna är: FIG. l en perspektivisk sprängvy av en fräs i förrn av en pinnfräs, vilken är bestyckad med två skär enligt ett första utförande av uppfinningen, FIG. 2 en förstorad, sprängd sidovy visande ett skär och ett säte för detta i fräskroppen, FIG. 3 en ändvy av fräskroppen, FIG. 4 en förstorad fågelperspektivvy av enbart skäret enligt uppfinningen, FIG. 5 en grodperspektivvy av samma skär, FIG. 6 en planvy ovanifrån av skäret, FIG. 7 en tvärsektion VII-VII i F ig. 6, FIG. 8 en förenklad planvy uppifrån visande skärets konturforrn, FIG. 8A-F förstorade detaljsnitt A, B, C, D, E och F i Fig. 8, FIG. 9 ett ytterligare detalj snitt visande breddmåtten hos två släppningsytor i anslutning till skärets huvudskäregg, 95 100 105 110 115 120 53.? E43 4 FIG. 10 en schematisk perspektivvy illustrerande en imaginär cylinder utmed vilken skärets huvudegg rör sig under fräsens rotation, FIG. ll en schematisk detaljbild, som illustrerar uppfinningens funktion, FIG. 12 en fågelperspektivvy visande ett alternativt utförande av det uppfinningsenliga Skäret, och FIG. 13 en grodperspektivvy av Skäret enligt Pig. 12.

Detaljerad beskrivning av föredragna utföranden av uppfinningen Det i Fig. 1-3 visade fräsverktyget innefattar dels en grund- eller fräskropp 1, dels ett antal skär 2 enligt uppfinningen. I exemplet utgörs fräsen av en pinnfräs, som är bestyckad med två skär. Fräskroppen innefattar en mantelyta 3 och främre och bakre ändar 4, 5 mellan vilka sträcker sig en geometrisk centrumaxel Cl, kring vilken fräskroppen är roterbar i en förutbestämd rotationsriktning R. Det enskilda skäret 2, som kommer att beskrivas mer detaljerat nedan, är indexerbart genom att inbegripa två växelvis användbara skäreggar 6. Varje skär fixeras i ett i fräskroppens främre ände urtaget säte, vilket representeras av en botten 7, som i detta fall utgörs av en s.k. serrationskopplingsyta, dvs. en yta, i vilken ingår ett flertal inbördes parallella och av rillor åtskilda åsar, vilka kan gripa in i rilloma i en motsvarande serrationskopplingsyta på skärets 2 undersida. Fixering av skäret 2 sker i detta fall med hjälp av en skruv 8, vilken kan föras genom ett genomgående hål 9 i ' skäret och dras fast i en hongänga i ett hål 10, som mynnar i sätesbottnen 7.

Nu hänvisas till Fig. 4-7, som illustrerar själva skärets 2 beskaffenhet. På sedvanligt sätt innefattar detta skär, förutom de båda skäreggarna 6, en ovansida ll och en undersida 12. I Fig. 4 och 5 är hålets 9 centrumaxel betecknad C2. I och med att de båda skäreggarna 6 är identiska och kan inta ett och samma rymdgeometriska läge i fräskroppen efter indexering av skäret genom vridning 180° kring centrumaxeln C2, kommer blott den ena att beskrivas i detalj nedan. Varje skäregg 6 inbegriper en egglinje 13 och är utformad mellan en i ovansidan ll ingående spånyta 14 och en från ovansidan mot undersidan sig utbredande släppningsyta 15.

Såsom tidigare nämnts har skärets undersida 12 formen av en serrationskopplingsyta, som är bildad av ett antal raka åsar 16 (se Fig. 5 och 7), vilkas ryggar är belägna i ett gemensamt plan. Med andra ord är skärets undersida generellt plan. I F ig. 7 125 130 135 140 145 150 EQÉ E43 visas ett referensplan RPl, som är parallellt med skärets undersida. I F ig. 7 betecknar N dessutom en normal till referensplanet RPl, dvs. en rak linje, som sträcker sig i rät vinkel mot referensplanet. I förhållande till denna normal N bildar släppningsytan 15 en viss släppningsvinkel ot, som vanligen ligger inom området 10-20° för den aktuella typen av skär. I exemplet uppgår ot till ca. 12”.

I skärets ovansida 11 är utformade ett antal fördjupningar 17, vilka är tillkomma av tillverkningstekniska skäl och vilka i och för sig saknar betydelse för uppfinningstanken och därför ej kommer att beskrivas i detalj. Dock skall påpekas att desamma i allt väsentligt är belägna innanför de båda perifera spånytorna 14.

Generellt har skäret 2 avlång grundform. Varje enskild skäregg 6 inbegriper ett flertal deleggar (se Fig. 6), nämligen en huvudegg 18, en hömegg 19 samt en ytavstrykande biegg 20, av vilka huvudeggen 18 sträcker sig från en utgångsände 21 till en punkt 22, där densamma övergår i hömeggen 19. Hörneggen 19 sträcker sig i sin tur från övergångspurilcten 22 till en punkt 23, där densamma övergår i den ytavstrykande bieggen 20. Betraktad i planvy ovanifrån enligt Pig. 6 är huvudeggen svagt konvex, ehuru bågens radie är så stor att konvexiteten ej är synlig för blotta ögat. Även hömeggen 19 är konvext krökt betraktad i planvy, men med en radie, som är mycket mindre än huvudeggens 18 krökningsradie. Såsom framgår av F ig. 8 har hömeggen 19 i huvudsak formen av en kvartscirkel, vilken delas i två lika stora hälfter av en bisektris B. Bieggen 20 (se åter Fig. 6) är ytterst svagt konvex (men framstår såsom rak för blotta ögat i Fig. 6) och sträcker sig generellt tvärs skärets geometriska längdaxel L. Denna längdaxel L är parallell med åsarna 16 på skärets undersida. Bieggen 20 övergår i sin tur i en ytterligare skäregg 24, vilken sträcker sig i en spetsig vinkel ß mot ett referensplan RP2 i rät vinkel mot längdaxeln L. Vinkeln ß kan med fördel ligga inom området 25-351), och uppgår i exemplet till ca. 31°. Denna skäregg 24 kan på i och för sig känt sätt utnyttjas för s.k. rampingoperationer, och benämns därför fortsättningsvis rampingegg.

Av Fig. 6 framgår vidare att den enskilda huvudeggen 18 är snedställd i en viss, måttlig vinkel y i förhållande till ett med längdaxeln L parallellt referensplan RP3, som tangerar övergångspunkten 22 mellan den till vänster visade huvudeggen 18 och hömeggen 19 i förlängning av denna. Såsom bäst framgår av Fig. 4 är skäret vidare så utformat att huvudeggen 18 stiger från utgångsänden 21 mot hömeggen 19 såtillvida att det vertikala avståndet mellan egglinjen 13 och skärets undersida 12 successivt ökar i riktning från punkten 21 mot hömeggen 19. På omvänt sätt sjunker rampingeggen 24 från bieggen 20 till 155 160 165 170 175 180 532 649 utgångsänden 21 för en angränsande (inaktiv) skäregg 6. Vidare skall noteras att huvudeggen 18 är svagt konkavt krökt betraktad i sidoy.

För tydlighets skull skall påpekas att vinkeln y definieras mellan å ena sidan referensplanet RP3 och å andra sidan en imaginär, rak kordalinje mellan den svagt konvexa huvudeggens 18 båda ändpunkter 21, 22.

Nu hänvisas åter till Fig. 1-3, av vilka framgår att sätesbottnen 7 är så belägen i fräskroppen 1 att Skäret 2 i monterat skick erhåller dels en axiellt positiv intíppningsvinkel ö, dels en radiellt positiv intippningsvinkel e. Trots den radiella intippningen s kommer skäret att släppa från den genererade ytan tack vare den jämförelsevis stora, nominella släppningsvinkeln a. Den effektiva släppningsvinkeln i; i förhållande till tangentlinj en T kan grovt sett sägas utgöra skillnaden mellan a och e. På analogt sätt erhåller bieggen 20 en effektiv släppning n, som grovt sett utgör skillnaden mellan skärets nominella släppningsvinkel (saknar beteckning) i anslutning till bieggen 20 och den axiella intippningsvinkeln ö. I praktiken påverkar dock de axiella och radiella intippningarna varandra inbördes på ett sådant sätt att de exakta släppningsvinklarna ej kan beräknas blott genom enkel subtraktion.

Nu hänvisas till den schematiska bilden i Fig. 10, där 25 betecknar en tänkt cylinder, som genereras av skärets huvudegg 18 då denna roterar i riktningen R kring fräskroppens centrumaxel Cl (jfr. Fig. 1). Diametern D hos denna cylinder 25 bestäms av det radiella avståndet mellan centrumaxeln Cl och huvudeggen 18. Tack vare det faktum att huvudeggens 18 egglinje är svagt konvex kommer varje punkt utmed densamma att lokaliseras utmed cylindern 25, trots att skäret, och därmed huvudeggen, är snedställt i den axiella intippningsvinkeln ö.

Så långt det visade Skäret hittills beskrivits är detsamma i allt väsentligt tidigare känt, t.ex. genom ovannämnda WO 02/055245 A1 och SE 527617 C2. Skär av den aktuella typen är även kommersiellt tillgängliga under beteckningen CoroMill 790 (tillverkas av AB Sandvik Coromant). Dessa kända skär tenderar emellertid att i sitt i fräskroppen monterade tillstånd ge upphov till regenerativa vibrationer, som kan förorsaka maskin- och verktygshaverier. Vibrationsriskerna blir särskilt stora då fräskroppen är slank och tillverkad av stål eller annat förhållandevis mjukt, böjligt material (Lex. i jämförelse med hårdmetall).

Särskilt stor blir risken därför vid pinnfräsar av det exemplifierade slaget, där själva fräskroppen kan ha en längd av 3xD eller mer. 185 190 195 200 205 210 532 E49 För att undanröja eller motverka risken for okontrollerbara vibrationer har det uppfinningsenliga Skäret utformats med en andra släppningsyta 26 mellan den förstnämnda släppningsytan 15 och egglinj en 13 (se Fig. 4, 5 och 9). Utmärkande for denna andra släppningsyta 26 är att densamma är i huvudsak jämnbred utmed sin längdutsträckning och att dess nominella släppningsvinkel a successivt minskar från huvudeggens 18 utgångsände 21 mot hörneggen 18. Bredden W2 (se Fig. 9) hos denna släppningsyta 26 bör å ena sidan uppgå till högst 0,3 mm och å andra sidan till minst 0,05 mm. Lämpligen ligger W2 inom området 0,10-0,20 mm. I praktiken bör den andra släppningsytan 26 åstadkommas genom slipning för att tillsammans med likaledes slipade flanker på serrationskopplingsytomas 7,12 åsar säkerställa en minutiöst noggrann positionering av huvudeggens 18 egglinje relativt fiäskroppens centrumaxel.

Dessutom är den andra släppningsytans 26 nominella släppningsvinkel genomgående mindre än den första släppningsytans 15 släppningsvinkel a och minskar successivt i riktning från utgångsänden 21 mot hömeggen 19.

För att illustrera släppningsytornas 15, 26 släppningsvinklar i olika avsnitt utmed skäreggen, hänvisas nu till Fig. 8 och SA-F. I dessa figurer är den första släppningsytans 15 släppningsvinkel fortfarande betecknad a, medan den andra släppnirrgsytans 26 släppningsvinkel är betecknad Ä. Nedan följer en tabell visande hur respektive släppningsvinklar samt skillnaden mellan dessa varierar i de olika snitten.

Sgfl L g Vinkelskillnad A 9,l9° l5,l3° 5,94° B 6,63° 13,1 l° 6,48° C 3,34° l1,09° 7,75° D 0,01° 9,1l° 9,l0° E 4,690 l4,2l° 9,52° F l5,l6° l8,ll° 2,95° Såsom framgår av tabellen minskar såväl lt som a i riktning från huvudeggens 18 utgångsände 21 (snittet A) mot övergången 22 till hörneggen 19. Dock är minskningen av 1. proportionellt större än minskningen av a, vilket innebär att skillnaden mellan de båda 215 220 225 230 235 240 245 532 E49 vinklarna ökar i riktning från snitt A till snitt D. Det skall vidare noteras att Ä närmar sig värdet noll i omrâdet av övergången 22 (se snittet D) för att därefter öka utmed hömeggen 19, dvs. i riktning från övergången 22 mot övergången 23 till bieggen 20. Att vinkeln X åter tillåts öka utmed hörneggen 19 betingas av de allmänna konstruktionskrav som ställs på skäret, varvid skall understrykas att ytans 26 vibrationsdämpande effekt är av vital betydelse utmed huvudeggen 18, men av mindre betydelse utmed hömeggen 19 (i synnerhet utmed den del som sträcker sig mellan bisektrisen B och övergångspunkten 23). l det visade exemplet sträcker sig den andra släppningsytan 26 icke blott utmed huvudeggen 18 i dess helhet utan även utmed såväl hörneggen 19 som den ytavstrykande bieggen 20. Denna föredragna utformning är i första hand betingad av tillverkningstekniska skäl, såtillvida att en andra släppningsyta är enkel att slipa hela vägen från utgångspunkten 21 till bieggen 20, Dock erhålls den effektiva vibrationsdämpning, som åstadkoms av släppningsytan 26, i första hand utmed åtminstone delar av huvudeggen 18. Sålunda bör släppningsytan 26 sträcka sig utmed större delen av huvudeggen 18 från punkten 22 mot punkten 21. Med fördel sträcker sig ytan 26 även utmed åtminstone den del av hömeggen 19, som förefinns mellan punkten 22 och bisektrisen B.

För att belysa den andra släppningsytans 26 vibrationsdämpande effekt hänvisas nu till Fig. 11. Där visas huruscm den av skärets huvudegg 18 genererade ytan i ett arbetsstycke blir generellt vågformig, därest verktyget börjar vibrera. Vidare visas schematiskt hur skäret rör sig utmed den vågforrniga ytan, vars vågforrn i huvudsak liknar den (sinusformiga) formation, som erhålls vid fräsning i aluminium. Till vänster i Fig. 11 framgår sålunda hurusom endast huvudeggens eg glinje 13 har kontakt med vågytan, då skäret rör si g i riktning uppåt (egentligen radiellt utåt från arbetsstycket) mot en vågtopp. Härvid är släppningen bakom egglinjen förhållandevis stor, vilket bl.a. innebär att värmeutvecklingen är måttlig. När skäret däremot rör sig nedåt från en vâgtopp mot en vågdal kommer släppningsytan 26 att erhålla kontakt med vågytan och slira utmed denna. På så sätt dämpas de vibrationstendenser, som skulle kunna utvecklas därest skäret på traditionellt sätt vore fritt rörligt relativt vågytan. Härvid kommer skäret visserligen att momentant utveckla mer värme än i det föregående läget, men i och med att ytans 26 bredd W2 är begränsad (max 0,3 mm) kommer värmeutvecklingen att vara kortvarig och därmed kontrollerbar. När nämligen skärets egglinje 13 når fram till vågdalen har släppningsytan 26 förlorat kontakt med vågytan, dvs. släppningen bakom egglinjen är ånyo etablerad. Vid skärets fortsatta rörelse i riktning av pilen ökar den effektiva släppningen fram till nästa vågtopp, varefter den smala 250 255 260 265 270 275 532 B49 släppningsytan 26 ånyo kommer att slira mot vågytan. Med andra ord åstadkommer den smala släppningsytan 26 en periodiskt återkommande dämpning av förekommande tendenser till vibrationer, utan att för den skull komplicera skärförloppet genom en alltför intensiv värmeutveckling.

Såsom framgår av F ig. 9 är den första släppningsytans 15 bredd Wl i detta fall större än den andra släppningsytans 26 bredd W2. Dock är den första släppningsytans 15 bredd Wl av underordnad betydelse. Det väsentliga är att den andra släppningsytans 26 bredd W2 är begränsad och i huvudsak lika stor utmed ytans hela längdutsträckning längs egglinjen.

Sålunda bör W2 uppgå till minst 0,05 mm (för att ge önskad dämpningseffekt) och högst 0,30 mm (för att ej ge alltför stor värmeutveckling). Lämpligen bör W2 ligga inom området 0,08- 0,25 mm, eller 0,10-0,20 mm. Genom att välja skärets nominella släppningsvinklar k, ot i enlighet med ovanstående tabell erhålls effektiva släppningsvinklar, som är mycket måttliga. I skärets monterade tillstånd kommer släppningsytans 26 effektiva släppningsvinkel (saknar hänvisningsbeteckning på grund av att skalan i Fig. 3 ej medger inritning av denna vinkel) att ligga inom området 0,01- 1 ,5°, och vara i huvudsak lika stor utmed hela huvudeggen, närmare bestämt till följd av att k successivt minskar från utgångsänden 21 mot hörneggen 19 på tidigare beskrivet sätt. Med fördel bör ytans 26 effektiva och konstanta släppningsvinkel uppgå till minst O,l° och högst 1,2°. Lämpligast ligger vinkeln inom området 0,8-l,2°.

Det genom SE 527617 C2 kända frässkäret är i och för sig utformat med en s.k. släppningsfas mellan den spånavskilj ande huvudeggens egglinje och den traditionella släppningsytan i anslutning till huvudeggen, varvid släppningsfasen uppges ha en bredd av minst 0,05 mm och högst 0,30 mm. Syftet med denna släppningsfas är emellertid uteslutande att förstärka skäreggen, närmare bestämt på ett likforrnigt sätt utmed dess perifera utsträckning. Av detta skäl blir släppningsfasens släppningsvinkel lika stor i alla punkter utmed åtminstone huvudeggen; något som i sin tur innebär att släppningsfasens bredd varierar, närmare bestämt på så sätt att den minskar utmed del av huvudeggen i riktning mot hörneggen. Om det därför hypotetiskt antas att fackmannen skulle försöka utnyttja det kända skäret i syfte att bemästra vibrationsproblemen, komme den varierande bredden hos den förstärkande släppningsfasen att ge upphov till problem t ex med gradbildning på det bearbetade materialet (exempelvis aluminium) och kletning av arbetsmaterial på skäret. Detta ger även upphov till en ökad värmeutveckling. Sålunda skulle släppningsfasens bredaste sektion, som är verksam då skärdjupet är stort, skära in i vägtopparna (jfr. Fig. ll) så djupt 280 285 290 295 532 E45 10 och så länge att större mängder värme utvecklas samt att nämnda problem med gradbildning och kletning uppstår, vilket äventyrar ett gott bearbetningsresultat. l Fig. 12 och 13 visas ett alternativt utförande av det uppfinningsenliga Skäret, som skiljer sig från det tidigare utförandet genom att hörneggen 19 har en betydligt mindre radie och en kortare utsträckning än i det föregående fallet. I övrigt är en andra släppningsyta 26 utformad mellan en första släppningsyta 15 och huvudeggens 18 egglinje 13. I detta fall sträcker sig dock ytan 26 endast utmed huvudeggen 18, dvs. ej utmed hörneggen 19 resp. den ytavstrykande bieggen 20. Till följd av att hömeggen 19 är liten kommer dock släppningsytan 26 att på ett tillförlitligt sätt dämpa vibrationstendenser även vid små skärdjup. Det må påpekas att huvudeggen 18 även i detta fall är svagt konvex betraktad i planvy (ej synligt för ögat) och stiger i förhållande till skärets undersida från utgångsänden 21 till övergången 22 mot hörneggen 19.

Tänkbara modifikationer av uppfinningen Uppfinningen är ej begränsad enbart till de ovan beskrivna och på ritningarna visade utfórandena. Sålunda kan skäret utformas så att det kan fixeras i fräskroppen på annat sätt än med hjälp av en skruv. Med andra ord kan skäret tillverkas utan något genomgående hål. Det är även tänkbart att utforma kopplingsytan på skärets undersida på annat sätt än i form av en serrationsyta med enbart raka, parallella åsar. Sålunda kan kopplingsytan vara av den moderna typ, som låser skäret i fler än en koordinatriktning. Ej heller behöver skärets skäreggar inbegripa någon rampingegg av det visade slaget. Vidare kan skäret utföras med fler än två skäreggar.

Claims (8)

300 305 310 315 320 325 532 545 11 Patentkrav

1. l. Indexerbart frässkär, innefattande en ovansida (1 l), en med ett tänkt referensplan (RPl) parallell undersida (12), och två skäreggar (6), som var för sig inbegriper en egglinje (13) och är utformad mellan en i ovansidan (1 l) ingående spånyta (14) och en från ovansidan mot undersidan sig utbredande första släppningsyta (15), vilken bildar en spetsig, nominell forsta släppningsvinkel (a) med en godtycklig normal (N) till referensplanet (RPl), varvid den enskilda skäreggen (6) innefattar en huvudegg (18), som är åtminstone delvis konvext krökt betraktad i planprojektion ovanifrån, och som sträcker sig från en utgångsände (21), som bestämmer skärets maximala skärdjup, till en hörnegg (19) vars krökningsradie är mindre än huvudeggens (18) krökningsradie, varvid huvudeggen (18) stiger i riktning från utgångsänden (21) mot hörneggen (19) genom att dess avstånd till undersidan (12) successivt ökar i denna riktning, och varvid mellan egglinjen (13) och den forsta släppningsytan (15) är utformad en andra släppningsyta (26), vilken har en bredd av högst 0,3 mm, och en nominell andra släppningsvinkel (k), som är mindre än den första släppningsvinkeln (a), kännetecknat därav, att den andra släppningsytan (26) är järnnbred och att dess släppningsvinkel (k) minskar successivt i riktning från utgångsänden (21) mot hörneggen (19).

2. Frässkär enligt krav l, kännetecknat därav, att den andra släppningsvinkeln (k) uppgår till högst 10°.

3. Frässkär enligt krav 1 eller 2, kännetecknat därav, att den andra släppningsytan (26) sträcker sig utmed hela huvudeggen (18) från dennas utgångsände (21) till dess övergång (22) mot hömeggen (19).

4. Frässkär enligt något av föregående krav, kännetecknat därav, att den andra släppningsytan (26) sträcker sig icke blott utmed huvudeggen (18) utan även utmed åtminstone en del av hörneggen (19).

5. Frässkär enligt krav 4, kännetecknat därav, att från övergången (22) mellan huvudeggen (18) och hörneggen (19) ökar den andra släppningsytans (26) släppningsvinkel (k) icke blott utmed huvudeggen, utan även utmed hömeggen.

6. Frässkär enligt krav 5, kännetecknat därav, att den andra släppningsytans (26) släppningsvinkel (k) närmar sig noll vid övergången (22) mellan huvudeggen och hörneggen. 532 649 12

7. Frässkär enligt något av föregående krav, kännetecknat därav, att skillnaden 330 mellan de båda släppningsvinklarna (a, k) ökar successivt i riktning från utgångsänden (21) mot hörneggen (19).

8. Frässkär enligt något av föregående krav, kännetecknat därav, att åtminstone den andra släppningsytan (26) är slipad.