SE501208C2 - Rälsklämma för montering av en räl omfattande rörelseförhindrande organ och fjäderbefästning - Google Patents

Description

501 208 2 Emellertid medför denna konstruktion en avsevärd nackdel, som föreliggande uppfinning är avsedd att eliminera. För det första bör funktionen hos en skenbefästning enligt de franska patenten FR 2 256 287 och 2 330 803 att beskrivas i korthet. För detta ändamål kommer beskrivningen och hänvisningsbeteckningarna enligt nämnda patent FR 2 256 287 att användas.

En sådan befästning visas i fastklämt läge i nämnda patents Fig. 9. Befästningen omfattar en fjäder (enligt Fig. l till 3 eller 4 till 6) och ett vid stödet 6 fäst förankringsorgan 10.

För att placera det i. detta läge, mäste fjäderns parti 1 införas (genom förflyttning i sidled i förhållande till skenan) in i förankringsorganets 10 hål 10C. Under denna införing måste fjäderns parti 3 höja sig längs rampen 10A och fjädern deforme- ras därav; detta skapar en klämverkan via partiet 5 pä skenan 8 (en isolerande insats 9 har endast till uppgift att undvika kontakt mellan fjädern och skenan).

Nu kommer skenans uppträdande och i första hand de pàkänningar som den utsätts för, att analyseras.

Dessa pàkänningar är huvudsakligen av två typer: - verkan av den rullande materielens hjul, - verkan av temperaturvariationerna.

Det är hjulens verkan som måste analyseras mer i detalj: Under hjulens passage, utövar de en sned belastning på sken- huvudet, vilken belastning kan delas upp i en vertikal kraft, riktad nedåt och vinkelrätt mot skenan och en horisontell kraft, riktad mot spárets utsida och inrymd i ett plan som är vinkelrätt mot skenan. Skenan tenderar därför att rotera kring sin egen längdaxel. Under det att en axel passerar, och speciellt i en kurva, vrids spárets två skensträngar således men i inbördes motsatta riktningar, vilket förorsakar en lokal vidgning av spárbredden. Sådan vidgning av spàrbredden kan bli kritisk i kurvor med liten radie eller när den till den krökta banan givna kantställningen skiljer sig mycket från den teoretiska som skulle motsvara fordonets fart. Detta fenomen 501 208 3 accentueras också av vissa typer av rullande materiel, som möjliggör en större kurvtagningsförmága än andra fordon. I en kurva med en radie av 200 till 300 meters radie, kan den horisontella kraftkomponenten som utövas av hjulet mot sken- huvudet lätt uppgå till 4 till 5 ton för en axelvikt av 20 till 22 ton. De två befästningar som är placerade på vardera sidan av samma skena har därför inte alls samma funktion. På spårets utsida tenderar skenhuvudets kantsida först att röra sig mot stödet och på spårets insida tenderar skenhuvudet att lyftas.

På spårets utsida tenderar fjäderns parti 5 (enligt franskt patent nr. 2 256 287) således först att sänka sig, för att följa huvudkantens rörelse och under tiden utövar den en svagare klämkraft; under det att fjäderns parti 5 utsätts för en lyftning på spårets insida.

Denna fjäder har såsom alla fjädrar en viss möjlig arbetsslag- längd; ju mer partiet 5 tvingas att lyfta, desto mera deforme- ras fjädern. Bortom en viss tröskel blir denna deformation delvis icke àtergående: det "elastiska" området övergår då till det "plastiska“ området. När skenan återgår till sitt normala läge, återgår fjädern inte helt och hållet till sitt normala läge eller utövar inte samma kraft, eftersom den deformerats.

Partiet 5 kanske inte längre den isolerande brickan 9, dvs. skenan kläms inte alls. Om detta fenomen uppträder vid flera efter varandra följande kan resultatet bli en urspåring.

En annan allvarlig synpunkt är att detta inte kan upptäckas vid en enkel okulärbesiktning och att det inte finns några sätt att åtgärda (om inte fjädern byts ut), såsom är fallet med skruvade befästningar.

När en befästning enligt franskt patent 2 256 287 eller 2 330 803 har överbelastats och har förlorat hela eller delar av sin klämverkan, kan skenans rotationsrörelser, vanligen kallad "tippning" , förstärkas. Fenomenet med utmattning av befästning- arna kan ocksá förstärkas och fortsätter av sig självt. Ju större denna tippning är, desto mera blir det växlande slitaget mellan befästningarna och skenan. Detta slitage på befästning- 501 208 arna leder också till en reducering av klämverkan pà skenan. i 4 Man skulle kunna anta att det skulle vara tillräckligt att konstruera en befästning med större klämkraft mot skenan, för att undvika detta fenomen med skentippning. Emellertid skulle det i så fall bli nödvändigt att förstyva befästningen betyd- ligt, vilken därvid skulle förlora delar av sin elasticitet och bli spröd.

Problemet består därför i, att dessa icke skruvade befästningar som framställts i enlighet med de franska patenten 2 256 287 eller 2 330 803 inte innebär någon nämnvärd ökning av styvheten med hänsyn till skenans tippning: de använda fjädrarna uppför sig pá kvasilinjärt sätt i deras kurva: belastning/deformation i närheten av befästningens funktion, dvs. i skenans klämda tillstànd. De har samma styvhet under belastning som under obelastning. Detta är en betydande nackdel som de klandras för, och vilken förhindrar användningen av denna typ av befästningar med mycket flexibla sulor under skenan på hård-trafikerade sträckor.

Det är alltid en fördel med att använda mycket flexibla sulor under skenan, för att skydda stöden så mycket som möjligt, och i synnerhet när de senare är slipers tillverkade av betong, frán de pákänningar som uppstår genom den rullande materielen (hjul- skenstötar beroende pá oregelbundna ytor hos hjulen eller skenorna). Emellertid, för att kunna använda en mycket flexibel (kompressibel) sula, erfordras ett befästningssystem som förhindrar en oönskad tippning av skenan på sitt underlag under inverkan av sidokrafterna.

Det är således ett ändamål med uppfinningen att lösa det nya tekniska problem som består i att åstadkomma en befästning för montering av en skena på ett skenstöd sonx möjliggör, med avseende skenans tippning, en absolut blockering om tippnings- rörelsen överskrider ett visst värde.

Detta nya tekniska problem löses för första gången genom föreliggande uppfinning på ett sätt som är mycket enkelt att 501 208 förverkliga, billigt och lämpat för användning i industriell skala.

Med andra ord, är ändamålet med uppfinningen att undvika nackdelarna med de enligt de franska patenten 2 256 287 eller 2 330 803 framställda befästningarna, genom att åstadkomma befästningar som med avseende pà skenans tippning erbjuder en absolut blockering, om denna tippning överskrider ett visst värde.

Denna blockering är en betydande förbättring med avseende pà icke skruvade befästningar, eftersom det, på förhand, är svårt att tänka sig denna möjlighet vid befästningssystem där förank- ringen finns pà plats i stöden pà icke demonterbart sätt, i motsats till vid de skruvade befästningarna där, efter att skenan har' monterats pà sina stöd. medelst befästningarnas fjädrar, kan skruvskallarna eller muttrarna justeras för tillförsäkrande av en blockering som förhindrar att befäst- ningen rör sig uppåt, dvs. förhindrar att skenan lyfts i förhållande till sitt stöd.

Följaktligen ger uppfinningen en befästning för montering av en skena pà ett skenstöd omfattande: - en fjäderbefästning som bildar ett organ för montering eller fastklämning av skenan vid ett skenstöd, bestående av en av elastisk metall tillverkad befästning med en första ände (A) och en andra ände (B) och i en följd uppvisande, från den första änden (A), ett första parti som bildar en huvudsakligen rätlinjigt med skenan parallell arm, ett andra parti som bildar en i huvudsak 180° böj, ett tredje parti, ett fjärde parti som bildar en i huvudsak l80° böj belägen på samma sida som det andra partiet i förhållande till det tredje partiet, och ett femte parti som sträcker sig huvudsakligen parallellt med rälsen och är anordnat att utöva en klämkraft pá skenans basfläns, och - en förankringsanordning, som är inrättad att uppta fjäderbefästningen och är inbäddad i eller fixerad i skenstö- det, kännetecknad därav, att fjäderbefästningen omfattar ett 501 208 6 sjätte parti som är beläget bredvid det femte partiet och riktat mot det första partiet, sá att, när fjäderbefästningen är monterad i förankringsanordningen klämmer den mot skenans basfläns medelst sitt femte parti, och lämpligen samarbetar nämnda bredvid liggande sjätte parti med organ för förhindrande av rörelser hos fjäderbefästningen, vilka är stelt förbundna med förankringsanordningen.

Enligt ett speciellt fördelaktigt utföringsexempel av upp- finningen kännetecknas befästningen av, att de jrörelseför- hindrande organen omfattar en urtagning som är gjord i huvudsak parallellt med partiet i monterat läge eller läget för fjäder- befästningens fastklämning.

Enligt ett annat utföringsexempel omfattar de rörelseförhind- rande organen en klack på förankringsanordningen, vilken klack skjuter ut parallellt med det femte partiet och under vilken det sjätte partiet upptas.

Enligt ytterligare ett utföringsexempel av uppfinningen är befästningen kännetecknad av att det sjätte partiet sträcker sig i huvudsak vinkelrätt mot det femte partiet.

Enligt ytterligare en föredragen utföringsform är befästningen enligt uppfinningen kännetecknad av att nämnda rörelseförhind- rande organ omfattar rörelseförhindrande organ som motverkar en lyftning av det femte partiet och därigenom en lyftrörelse i skenan.

Slutligen, enligt ännu en variant av uppfinningen, kännetecknas befästningen där förankringsanordningen omfattar ett längs- gående hål, i vilket fjäderbefästníngens första parti införs genom sidoförflyttning, av att den omfattar ett sidostopp 12A, 15A för införing' av fjäderbefästningen i förankringsanord- ningen.

Uppfinningens princip är därför att modifiera fjäderns form i Fig. 1 till 3 eller 4 till 6 hos de franska patenten 2 256 287 501 208 7 eller 2 330 803 och formen hos fjäderns förankringsanordning, så att om fjäderns parti 5, när denna redan är placerad i sitt läge och klämmer mot skenan, utsätts för en uppátriktad förflyttning till följd av lyftningen av skenans basfläns, kommer nämnda parti 5 delvis att stöda mot en del av förank- ringsorganet 10.

Detta stopp får givetvis inte förhindra positioneringen av skenan på sitt stöd, när spåret läggs. Uppfinningen består mer preciserat av böjning av en del av fjäderns parti 5 och av framställning av ett urtag eller en klack pá förankringsorganet , sá att partiets 5 böjda parti 6 kommer så sent som möjligt, vid slutet av fjäderns positionering, nedanför klacken eller i insatsens 10 urtagning.

Uppfinningen kommer att beskrivas mer detaljerat i det följan- de, med hänvisning till de bifogade ritningarna, pá vilka Fig. 1, 2 och 3 är sido-, änd- och planvyer av en skenbefäst- ning enligt uppfinningen, Fig. 4, 5 och 6 motsvarar Fig. 1, 2 och 3, förutom att de hänför sig till en fjäderbefästning som är symmetriskt omvänd mot den föregående (men ändá utformad enligt föreliggande uppfinning), Fig. 7 och 8 är varianter beträffande fjäderbefästningens form, Fig. 9 är ett snitt längs linjen X-X i Fig. 3, men som ej visar de delar som ligger utanför snitt- planet, Fig. 10 är en variant av Fig. 9, Fig. 11 är en planvy av en skenbefästning enligt föreliggande uppfinning, dvs. omfattande en modifierad fjäderbefästning och ett modifierat förankringsorgan, Fig. 12 är en ändvy av en befästning enligt föreliggan- de uppfinning, Fig. 13 är en perspektivvy av den övre delen av ett förankringsorgan enligt föreliggande uppfin- ning och som används i Fig. 12, med den övre 501 208 8 delen avses den del av förankringsorganet som sticker upp ovanför stödet och är avsett att uppta fjäderbefästningen, Den fángna delen av stödet kan à sin sida ha valfri form, Fig. 14 är en vy av Fig. 13 i riktningen av pilen XIV, Fig. 15 är en ändvy som är identisk med Fig. 12, men med skenan blockerad i sitt maximala tippläge, tack vare föreliggande uppfinning, Fig. 16 är ett variantutförande av den övre delen av förankringsorganet, även i enlighet med upp- finningen, och Fig. 17 är ett exempel pá en applikation av uppfin- ningen för placering pá en basplatta, i en perspektivvy av fjäderbefästningen och en del av basplattan.

Nu refereras till ritningarna, där Fig. l till 3 visar en fjäderbefästning enligt föreliggande uppfinning, och vilken lämpligen är formad i ett stycke av en metallstång som uppvisar ett flertal krökar, med en första ände A och en andra ände B.

Om man börjar fràn den första änden A omfattar denna fjäderbe- fästning i tur och ordning: - ett första parti 1 som bildar en huvudsakligen rätlin- jig arm, som är fördelaktigt definierad, såsom framgår av det följande, huvudsakligen av en rät linje, vilken är bàde horisontell och huvudsakligen parallell med skenan, - ett andra parti 2 som bildar en huvudsakligen 180° böj, vilken kan men behöver inte vara i ett plan, - ett tredje parti 3 som lämpligen är mer eller mindre krökt inåt, - ett fjärde parti 4 som bildar en huvudsakligen 180” böj belägen pà samma sida som det andra partiet 2 i förhållande till det tredje partiet 3, och - ett femte parti 5 som sträcker sig huvudsakligen parallellt med skenan och är anordnat att utöva en klämkraft pá skenans basfläns. 501 208 9 Enligt föreliggande:uppfinning kännetecknas denna fjäderbefäst- ning av att den omfattar ett sjätte parti 6 som sträcker sig åt sidan från det femte partiet 5, och är riktat mot det första partiet, sá att när fjäderbefästningen är monterad pà en förankringsanordning, som kommer att beskrivas i det följande med hänvisning till Fig. 11 till 17, kommer fjäderbefästningen enligt uppfinningen att klämma med sitt femte parti mot skenans basfläns.

Det sidoriktade sjätte partiet 6 samverkar med rörelseför- hindrande organ vid fjäderbefästningen som är stelt förbundna med förankringsanordningen.

Dessa organ kommer att beskrivas mer detaljerat med hänvisning till Fig. 11 till 17.

Det fjärde partiets 4 böj uppvisar lämpligen en större kurva- tur-radie än den hos det andra partiets 2 böj, med det resulta- tet att det femte partiet 5 är beläget bortanför det första partiet 1, i förhållande till det tredje partiet 3.

Det andra elementet hos befästningen enligt uppfinningen avser en förankringsanordning som betecknas med 10 eller 16 i Fig 11 till 17, vilken är anordnad att uppta nämnda fjäderbefästning och som är inbäddad eller fixerad i skenstödet, såsom kommer att beskrivas i det följande.

Fig. 1 till 3 visar att det sjätte partiet 6 lämpligen är anordnat i huvudsak vinkelrätt mot det femte partiet 5.

Den nedre delen av det femte partiet 5 och lämpligen den motsvarande delen av det sjätte partiet 6 kan omfatta ett platt avsnitt 5A. Pà liknande sätt kan ett platt avsnitt vara anordnat pà den övre delen av det sjätte partiet 6 som sam- verkar med förankringsanordningen. 501 208 10 Dessutom kan påpekas, att fjäderbefästningen enligt uppfin- ningen, sásom den visas i Fig. 1 till 3, liknar ett bakvänt Ile" _ Fig. 4, 5 och 6 är respektive motsvarigheter till Fig. 1, 2 och 3 och avser fjäderbefästningen enligt uppfinningen i omvänd form, liknande ett "e".

Emellertid har två små varianter gjorts för att åskådliggöra olika möjliga utföringsexempel. Till exempel är' partiet 1 längre än i Fig. 1, 2 och 3 och hamnar således nedanför det fjärde böjda partiet.

Dessutom omfattar inte det sjätte partiet enligt uppfinningen ett platt avsnitt och bibehåller ett huvudsakligen runt tvär- snitt.

Fig. 7 är en annan variant av Fig. 4. Det andra böjda partiet 2 är mer utvecklat än i de föregående utföringsexemplen, och det tredje partiet 3 uppvisar en betydande lutning 3A, 3B. Pà liknande sätt omfattar inte de femte och sjätte partierna ett platt avsnitt eller en tillplattad del.

Fig. 8 är en variant av Fig. 6, i vilken det fjärde partiet 4, femte partiet 5 och sjätte partiet 6 kan utgå från samma spiralformade ramp och även uppvisa en huvudsakligen konstant kurvatur.

Fig. 9 visar ett snitt längs linjen X-X i Fig. 3. Med tanke på att partiets 1 axel är horisontell, är den raka linjen D1 som visas i Fig. 9 en horisontell rak linje som är vinkelrätt mot partiets l axel och sträcker sig genom centrum Cl hos nämnda parti 1. Räta linjer D3 och D5 är linjer som är parallella med D1 och sträcker sig genom centrum Cl och C5 hos partiernas 3 och 5 respektive tvärsnitt. I denna figur visas D3 mellan Dl och D5, men D5 kan även befinna sig mellan Dl och D3 eller Dl mellan D3 och D5. Fig. 9 definierar tvá vinklar a och ß. 501 2Û8 -11 Vinkeln (C3, Cl, CS) benämnd ß är reducerad när fjäderbefäst- ningen är insatt i sitt läge i sitt förankringsorgan.

Vinkeln a är den som bildas av huvudaxeln hos det tillplattade tvärsnittet hos partiet 5 och den raka linjen D5. Denna vinkel kommer att uppstå under positioneringen av fjäderbefästningen, genom att den bringas att anpassa sig till det lutande planet hos skenans basfläns, eller förekommande isolerbricka. Denna vinkling kommer att förorsaka en rotation av partiet 6 kring en axel som i huvudsak sammanfaller med den hos partiet 5.

Fig. 10 är helt enkelt en variant av Fig. 9 som är avsedd att visa att två av de tre raka linjerna Dl, D2 och D3 kan samman- falla. Vinkeln a kan vara noll, positiv eller negativ. Vinkeln ß kan vara mindre än, lika med eller större än 180°. Samma fjäderbefästning kommer i sitt konventionella utförande att uppvisa en sådan form att de olika möjliga tvärsnitten X-X är evolutiva beträffande vinkeln ß.

Fig. 11 är en planvy av en befästning enligt uppfinningen, dvs. visande i fastklämt läge kombinationen av en fjäderbefästning enligt uppfinningen och en förankringsanordning, vilka båda uppvisar de nödvändiga modifieringarna. Fjäderbefästningen är monterad i förankringsanordningen, dvs. partiet 1 är monterat genom förskjutning in i ett longitudinellt cylindriskt hål 1OC i förankringsorganet 10.

Såsom tidigare har beskrivits, uppvisar fjäderbefästningen ett sjätte parti 6, vilket under montering förs in i en urtagning 12, eller fördjupning, som är utförd i förankringsanordningen och bildar rörelseförhindrande organ. Denna urtagning uppvisar också en vägg 12A som, om så är nödvändigt, tjänar som ett stopp för det sjätte partiet 6; detta gör det möjligt att alltid driva in fjäderbefästningarna i sina hållare pà samma sätt, utan att behöva använda det andra partiet 22 i anliggning mot förankringsorganen 10. I själva verket utsätts partiet 2 för betydande vridpåkänningar och skador på detta parti måste undvikas liksom nötning i kontakt mot förankringsorganet 10. 501 208 H Denna urtagning 12 är utförd i huvudsak parallellt med det femte partiet 5 i det monterade eller klämda läget.

Föreliggande uppfinning erbjuder således den oväntade och extra möjligheten av en bättre kontroll av fjäderbefästningens aktiva slaglängd i förankringsanordningen och undvikande av fjäder- brott i det andra böjda partiet 2.

I Fig. 11 betecknar hänvisningssiffran 8 skenan (sedd ovan- ifrån) och R betecknar kanten på skenans basfläns. För att inte onödigtvis göra denna figur svártydd, har en icke-isolerande installation visats här, dvs. utan den mellanliggande isoler- ingsbrickan som visas vid 9 i Fig. 12.

Pig. 12 är en ändvy av en befästning i klämläge och i enlighet med föreliggande uppfinning. Den visar skenan 8 vilande pà en elastisk sula 7 som vilar på stödet ll. Mellan skenans 8 basfläns och fjäderbefästningens femte parti 5 är en elektrisk isoleringsbricka 9 insatt. Av förankringsorganet 10 är endast den övre delen visad; den i stödet ll ínrymda delen av förank- ringsorganet har inte visats.

Mellan fjäderns sjätte parti 6 och ytan l2C hos den i förank- ringsorganet 10 gjorda urtagningen är ett spel J anordnat, vilket är i storleksordningen mellan 0 och 10 mm, och lämpligen mellan 0 och 4 mm, När skenan tenderar att lyfta, till exempel under tippning till följd av en sidoriktad belastning mot skenhuvudet, tenderar basflänsens kant R på skenan att röra sig uppåt parallellt med sig själv, vilket åstadkommer en böjning uppàt av fjäderbefästningens partier 5 och 6. Emellertid kommer partiet 6 att snabbt bringas att stöda mot en övre yta l2C pà den i förankringsorganet gjorda urtagningen, bildande rörelse- förhindrande organ som motverkar en lyftning av det femte partiet 5 och således lyftning av skenan, vilket omedelbart stoppar skenans rörelse. Denna Fig. 12 visar en ungefärlig parallellitet mellan den i förankringsorganet gjorda urtag- ningens yta l2C och fjäderbefästningens ände 6. Detta är ett idealfall, när fjäderbefästningens ände 6 är utsatt för en 501 208 13 uppätgàende rörelse under verkan av en påbörjad lyftning av kanten R av skenans 8 basfläns, för att nämnda ände 6 skall komma i kontakt mot en del av ytan l2C. I själva verket är inte ytan l2C och änden 6 inte nödvändigtvis parallella, och i sà fall pá grund av de varierande toleranserna. Fjäderbefäst- ningens sjätte parti kommer därigenom först att beröra ytan l2C medelst en kant; emellertid är detta inte till hinder för uppfinningen. Dess ändamål består i att åstadkomma ett stoppan- de av skenans rörelse: det är uppenbart att om denna belastning för lyftning av skenan eller för att bringa den att tippa, skulle nà upp till flera tiotals ton, skulle stoppandet av skenans rörelse inte bli fullständig, eftersom partiet 6 antingen kommer att krökas eller skjuvas eller förankrings- organet brytas sönder.

Emellertid är uppfinningen avsedd för konventionella järnvägar där lyftkraften pá skenan eller den tippande kraften aldrig överstiger 10 till 15 ton, även vid axeltryck pà 20 till 35 ton.

En variant av funktionen hos föreliggande uppfinning består i dimensioneringen av de femte och sjätte partierna 5, 6 be- träffande längd och tjocklek, så att en liten vridning av det femte partiet 5 tillåts när det sjätte partiet 6 kommer i kontakt med ytan l2C. Denna relativa elasticitet gör det möjligt att erhålla ett mellanstadie av styvhet mellan fjäder- befästningens styvhet när det sjätte partiet 6 rör sig inom spalten J och det fullständiga stoppet med kvasi-oändlig styvhet i systemet, när partiet 6 är fastkilad mellan ytan l2C och den isolerande insatsen 9 (eller skenan 8 då denna är direktmonterad utan insats).

Fig. 13 visar ett tänkbart utföringsexempel av urtagningen 12 i den övre delen av förankringsorganet 10. Denna urtagning är begränsad av ytor 12A, l2B och l2C.

Ytan l2C tjänar för att stoppa den uppätgàende rörelsen hos fjäderbefästningens parti 6, såsom har beskrivits ovan. 501 208 14 Ytan 12A kan lämpligen tjänstgöra som ett stopp vid slutet av slaglängden, under införingen av fjäderbefästningen j- sitt förankringsorgan; varvid det sjätte partiet 6 vid slutet av fjäderbefästningens positionering kommer att stöda mot ytan 12A. Detta förhindrar att insidan av fjäderns böj 2 av misstag kommer att befinna sig i anliggning mot förankringsorganets 10 flank (vid montering eller följande).

Ytan 12B mäste vara sådan att den inte hindrar fjäderbefäst- ningens partier 5 och 6 från att röra sig nedåt, t.ex. partiet 6 fär inte under nâgra förhållanden beröra den. För detta ändamål och i praktiken, måste alla punkter pá denna yta 12B ligga nedanför ett horisontellt plan som sträcker sig genom kanten R hos skenans 8 basfläns, och lämpligen mer än 2 mm från nämnda horisontella plan.

Fig. 14 är sedd i riktningen av pilen XIV i Pig. 13, och visar ytan 12A perfekt ortogonal i förhållande till borrningens 10C längdaxel i förankringsorganet 10. Denna vinkelräta form är emellertid inte absolut nödvändig; ytan 12A kan även vara krökt för att motsvara radien hos förbindelsen mellan fjäderbefäst- ningens partier 5 och 6.

Ytan 12A, även om den bibehálles huvudsakligen vinkelrät mot förankringsorganets 10 lageryta 10D, kan även luta något i förhållande till hálets 1OC axel. Denna svaga lutning kan uppgå till cirka i15 grader. I detta fallet kommer en fjäderbefäst- ning att användas, vars vinkel mellan axeln hos partiet 5 och axeln hos partiet 6 kommer att vara anpassad till den lutning hos ytan 12A, så att möjligheten av en god kontakt mellan partiets 6 sida och ytan 12A alltid kan garanteras.

Fig. 15 visar montaget enligt Fig. 12 i blockerat läge; skenans tippning motsvaras av en vinkel F. Lyftningen av kanten R pà skenans 8 basfläns motsvaras av placeringen av partiet 6 i kontakt med förankringens 10 yta 12A. 501 208 ^l5 Rörelsen vid skenans 8 tippning stoppas således eller erfordrar en betydande kraft, eftersom förankringsorganet 10 är stelt och ordentligt inbäddat i stödet 11.

Fig. 16 är ett variantutförande av överdelen av förankrings- anordningen 10, avsett att samverka med den tidigare beskrivna fjäderbefästningen. Klacken 13 har samma uppgift som ytan 12C i Fig. 12 till 15. Förankringsorganets 10 sidoflank 10E är i sig själv anordnad att ha samma uppgift som ytan 12A hos Fig. ll, 12 och 14, dvs. att tjänstgöra som stopp under införingen av fjädern i sitt förankringsorgan. Fjäderbefästningens parti 6 är så anordnat att det kan komma att stöda mot undersidan av klacken 13 om skenan lyfter sig eller tippar i förhållande till sitt stöd. Formen pà klacken 13 är här visad mycket schematisk och en fackman kan modifiera den, i synnerhet för dess för- stärkning, utan att avlägsna sig fràn ramen för uppfinningen.

Fig. 17 avser mer specifikt den så kallade "indirekta" monte- ringen med basplatta pá en slipers av trä eller metall.

Användningen av en basplatta 14 är i själva verket allmänt utbredd, när stödet är en metallslipers och till och med nödvändig när stödet är en träslipers (frán det ögonblick när det är önskvärt att använda en sådan fjäderbefästning som beskrivs i de franska patenten 2 256 287 eller 2 330 803, även om dessa patent bara beskriver utläggning på ett betongstöd).

I föreliggande fall, och för att dra nytta från föreliggande uppfinning, har en urtagning 15, som begränsas av ytor 15A, l5B och 15C gjorts i basplattan 14. Denna basplatta 14 är även försedd med två krökar 16, mellan vilka skenan och dess sula kommer att inrymmas. Böj 16 och urtagning 15 motsvarar funktio- nen hos förankringen 10 respektive urtagningen 12, såsom de beskrivits i anslutning till föregående figurer.

Fjäderbefästningen är monterad i sitt läge genom införing av partiet 1 i den av krökningen 16 bildade längsgående fördjup- ningen. so1g2os 16 När positioneringen är genomförd, dvs. när fjäderbefästningens femte parti 5 stöder mot kanten av skenans basfläns eller en möjligen insatt isoleringsbricka, kommer partiet 6 att upptas i urtagningen 15, i anliggning mot ytan 15A. Funktionen hos detta system är helt och hållet identisk med vad som tidigare har beskrivits.

Med denna utformning av basplattan kan en klack användas i stället för en urtagning 15, pá motsvarande sätt som har visats i Fig. 16.

Slutligen bör det nämnas, att Fig. ll till 16 samtliga antar att samma typ av fjäderbefästning används, för att inte göra beskrivningen onödigtvis komplicerad, dvs. den i Fig. 1 till 3 beskrivna. Emellertid är det tillräckligt att utföra urtag- ningarna eller stoppen 12 eller 13 liksom rampen 10A pá den andra sidan av förankringsorganet 10 (dvs. sidan 1OF i stället för sidan lOE i Fig. 14), för att förankringsorganet enligt uppfinningen skall kunna samverka med en fjäderbefästning enligt Fig. 4 till 8. Det samma är tillämpligt för Fig. 17.

Uppfinningen innefattar även den ovan beskrivna och i Fig. 1 till 17 produkt, vilken utgör en integral del av uppfinningen. visade fjäderbefästningen som en ny industriell

Claims (8)

501 208 17 PATENTKRAV

1. Befästning för montering av en spârskena på ett skenstöd omfattande: - en fjäderbefästning som bildar ett organ för montering eller fastklämning av skenan vid ett skenstöd, bestående av en av elastisk metall tillverkad befästning, i form av ett stående eller upp och nedvänt "e" med en första ände (A) och en andra ände (B) och i en följd uppvisande, från den första änden (A), ett första parti (1) som bildar en huvudsakligen rätlinjigt med skenan parallell arm, ett andra parti (2) som bildar en i huvudsak l80° böj, ett tredje parti (3), ett fjärde parti (4) som bildar en i huvudsak l80° böj belägen på samma sida som det andra partiet (2) i förhållande till det tredje partiet (3), och ett femte parti (5) som sträcker sig huvudsakligen paral- lellt med rälsen och är anordnat att utöva en klämkraft pà skenans basfläns, och - en förankringsanordning (10 eller 16), omfattande ett longitudinellt hål (10c), i vilket fjäderbefästningens första parti (1) är inskjutet och en övre yta, pá vilken fjäderbe- fästningens tredje parti vilar när den sitter på plats, vilken förankringsanordning också är inbäddad i eller anbragt i skenstödet, k à n n e t e c k n a d därav, att fjäderbefäst- ningen omfattar ett sjätte parti (6) som är beläget bredvid det femte partiet (5) och riktat mot det första partiet (1) så att, när fjäderbefästningen är monterad i förankringsanordningen, klämmer densamma mot skenans basfläns medelst ett femte parti (5), och samarbetar med organ (12, 13 eller 15) vid fjäderbe- fästningen, vilka är stelt förbundna med förankringsanord- ningen, för förhindrande av rörelser hos det femte fjäderbe- fästningspartiet (5) till följd av en lyftrörelse i skenan.

2. Befästning enligt kravet 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att de rörelseförhindrande organen (12, 13 eller 15) omfattar en urtagning (12 eller 15) som är gjord i huvudsak parallellt med partiet (5) i monterat läge eller läget för fjäderbefästningens fastklämning. 501 208 18

3. Befästning enligt kravet 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att de rörelseförhindrande organen (12, 13 eller 15) omfattar en klack (13) på förankringsanordningen, vilken klack skjuter ut parallellt med det femte partiet (5) och under vilken det sjätte partiet (6) upptas.

4. Befästning enligt något av kraven 1 till 3, k ä n n e - t e c k n a d därav, att de rörelseförhindrande organen (12, 15) bildar ett stopporgan (12A, 15A) gentemot införingen i längdled av fjäderbefästningen i sin förankringsanordning (10, 16).

5. Befästning enligt något av kraven 1 till 4, k å n n e - t e c k n a d därav, att det sjätte partiet (6) sträcker sig i huvudsak vinkelrätt mot det femte partiet (5).

6. Befästning enligt något av kraven 1 till 5, k ä n n e - t e c k n a d därav, att de fjärde, femte och sjätte partierna utgår från en och samma spiralformade ramp och här uppvisar en huvudsakligen konstant krökning.

7. Befästning enligt något av kraven 1 till 6, k ä n n e - t e c k n a d därav, att i fjäderbefästningens moteringsläge i förankringsanordningen, är det sjätte partiet (6) monterat med ett spel (5) gentemot förankringsanordningen, så att det sjätte partiet kan överbrygga detta spel (J), innan det stoppas upp helt mot förankringsanordningen.

8. Befästning enligt något av kraven 1 till 7, k ä n n e - t e c k n a d därav, att de femte och sjätte partierna (5, 6) är så dimensionerade i sin längd och tjocklek, att de möjliggör en viss vridning av det femte partiet (5), när det sjätte partiet (6) kommer i kontakt med de rörelseförhindrande organen (12, 13 eller 15).