SE465929B - Substituerade 7-oxomitosaner - Google Patents

Description

465 929 10 15 20 25 30 35 Ett trivialnumenklatursystem, som har funnit vid- sträckt användning inom mitomycinlitteraturen, iden- tifierar föregående ringsystem innefattande flera av de karakteristiska substituenterna i mitomycinerna som mitosan.

Mitosan Enligt detta system är mitomycin A 7,9a-dimetoximito- san och mitomycin C är 7-amino-9a-metoximitosan. Be- träffande den stereokemiska konfigurationen hos produk- terna enligt föreliggande uppfinning identifieras dessa genom stamuttrycket "mitosan“ eller genom strukturform- ler för att identifiera den stereokemiska konfiguratio- nen därav på samma sätt som för mitomycin A eller C. Û CH20CONH2 Mitomycin A g=Rl=0CH Mitomycin c R; 2 I Rl-:OCH 3 Ä/ 10 15 20 25 30 35 465 929' Mitomycin C är ett antibiotikum, som framställes genom jäsning och för närvarande finns i handeln med tillstånd av Food and Drug Administration för terapi av dissemine- rat adenokarcinom i magen eller pankreas i prövade kom- binationer med andra godkända kemoterapeutiska medel och som lindrande behandling när andra behandlingsmedel har misslyckats (Mutamyciášïßristol Laboratories, Syracuse, New York 13221, Physicians' Desk Reference 37th Edition, 1983, pp. 747 och 748). Mitomycin C och dess framställning genom jäsning är föremål för det amerikanska patentet 3 660 578 av den 2 maj 1972.

Strukturerna av mitomycin A, B, C och av porfiromycin publicerades först av J. S. Webb et al. vid Lederle Laboratories Division American Cyanamid Company, J. Am.

Chem. Soc., 84, 3185-3187 (1962). En av de kemiska om- vandlingar som utnyttjades vid denna strukturundersök- ning av att relatera mitomycin A tüJ.mitomycin C var om- vandlingen av den förstnämnda, 7,9a-dimetoximitosan, ge- nom omsättning med ammoniak till den sistnämnda, 7-amino- 9%-metoximitosan. Förträngningen av 7-metoxigruppen i mitomycin A har visat sig utgöra en reaktion av avsevärt intresse vid framställning av aktiva antitumörderivat av mitomycin C. Nyligen har de stereokemiska konfiguration- erna hos positionerna 1, 1a, 8a och 8b visat sig vara de som anges ovan med avseende på nomenklaturen enligt Chemical Abstracts [Éhirhata et al., J. Am. Chem. Soc., 105, 7199-7200 (1983)]. Den tidigare litteraturen hänför sig till enantiomeren.

Följande artiklar och patentskrifter avser bl.a. omvand- lingen av mitomycin A till ett 7-substituerat derivat av aminomitomycin C med antitumöraktivitet. Syftet med denna undersökning var att framställa derivat, som var mera aktiva och i synnerhet som var mindre toxiska än mito- «: mycin C: 465 929 10 15 20 25 30 35 Matsui et al., J. Antibiotics, xxI, 189-198 (1968); Konishita et al., J. Med. Chem., 14, 103-109 (1971); Iyengar et al., J. Med. Chem., 24, 975-981 (1981); Iyengar, Sami, Remers och Bradner, Abstracts of Papers, 183rd Annual Meeting of the American Chemical Society, Las Vegas, Nevada, mars 1982, Abstract No. MEDI 72; Cosulich et al., U.S. 3 332 944 av den 25 juli 1967; Matsui et al., U.S. 3 420 846 av den 7 januari 1969; Matsui et al., U.S. 3 540 705 av den 17 juni 1969; Matsui et al., U.S. 3 514 452 av den 26 maj 1970; Nakano et al., U.S. 4 231 936 av den 4 november 1980.

Remers, U.S. 4 268 676 av den 19 maj 1981.

Följande patentansökningar avser framställningen av 7- substituerade derivat av aminomitomycin C, där substi- tuenten inkluderar en disulfidbindning.

Kono et al., Europeiska patentansökan nr. 116 208 (1984); Vyas et al., brittiska patentansökan nr. 2 140 799 (1984). 7-alkoxisubstituerade mitosaner, som strukturellt är be- släktade med mitomycin A, beskrives som användbara anti- biotika med aktivitet på tumörer hos försöksdjur enligt en artikel av Urakawa et al., J. Antibiotics, 23, 804- 809 (1980).

Mitomycin C är den mitomycin-huvudprodukt som framställes genom jäsning och som den ärlxmmæßiaflttillgängliga for- men. Nuvarande teknologi vad gäller omvandlingen av mito- mycin C till mitomycin A uppvisar ett antal brister. Hydro- lys av mitomycin C till motsvarande 7-hydroxi-9a-metoxi- mitosan och därefter metylering av denna substans kräver diazometan, en mycket falig substans att hantera i till- verkningsskala, och 7-hydroximellanprodukten är mycket instabil [Matsui et al., J. Antibiotics, XXI, 189-198 (1968)]. Ett försök att undvika dessa svårigheter inne- fattar användningen av 7-acyloximitosanter (Kyowa Hakko 10 15 20 25 30 35 465 929' Kogyo KK japanska patentet J5 6073-085, Farmdoc No. 56227 D/31). Alkoholys av mitomycin A, såsom beskrives av Urakawa et al., J. Antibiotics, 23, 804-809 (1980), är begränsad till framställningen av endast specifika 7-alkoxistrukturtyper till följd av tillgängligheten och reaktiviteten hos alkoholutgångsmaterialen.

Föreliggande uppfinning avser en grupp mitomycin A- analoger med en organisk ditiosubstituent införlivad med alkoxigruppen i 7-ställningen. Dessa föreningar kan àskâdliggöras med den allmänna formeln R 2 ° cnzocrmz a -ss-Aikz-o vari R2 är en organisk grupp, nämligen strukturkompo- nenten i en organisk tiol med formeln RZSH, och Alkz och R1 har nedan angivna betydelser. Dessa föreningar kan alternativt beskrivas med formlerna II och III. o _ cnzoâzmz 31 I I a Aikl ss zukz II CH3 465 929 10 15 20 25 30 35 vari Alk1 Alk Alk R3 är halogen, karboxi, alkanoyloxi med 1-7 kolato- III är en rak eller grenkedjig alkylengrupp med 1-6 kolatomer när R3 är förenad med denna via en kolatom därav och med 2-6 kolatomer när R3 är förenad därmed via en svavel-, syre- eller kväveatom därav och R3 och -SS- i detta fall är bundna till olika kolatomer; är en rak eller grenkedjig alkylengrupp med 2-6 kolatomer, som eventuellt uppbär en substi- tuent A, varvid de därtill bundna svavel- och syreatomerna och en eventuell substituent A, som är bunden därtill via syre, svavel eller kväve, är kopplade till olika kolatomer i Alkz, varvid substituenten A utgörs av en eller två C1_6-alkyl, C1_6-alkanoyl, C1_6-alkoxi, halo- gen, C1_6-alkoxikarbonyl, cyano, C1_6alkylamino, C1_6-dialkylamino, C1_6-alkanoylamino eller C1_6-alkoxikarbonyl; och Alkz kan innehålla en dubbelbindning; är väte, lägre alkyl, lägre alkanoyl, bensoyl eller substituerad bensoyl, där substituenten är lägre alkyl, lägre alkoxi, halogen, amino eller nitro; mer, hydroxi vari syreatomen är bunden till Alk1 alkylamino med 1-12 kolatomer, N-alkoxialkyl- amino med 2-7 kolatomer, alkanoylamino med 1-7 med 3-6 kolatomer, alkylamino eller di- kolatomer, bensoylamino eller B-substituerad bensoylamino, naftoylamino eller B-substituerad naftoylamino, fenylamino eller B-substituerad h, 10 15 20 25 30 35 4e5 929' fenylamino, cykloalkyl eller B-substituerad cykloalkyl vardera med 3-8 ringled, cyklo- alkenyl eller B-substituerad cykloalkenyl vardera med 5-8 ringled, fenyl eller B-substi- tuerad fenyl, naftyl eller B-substituerad naf- tyl, en heteroaromatisk eller heteroalicyklisk grupp med 1-2 ringar, 3-8 ringled i varje ring och 1-2 heteroatomer i varje ring, vilken hetero- atom utgöres av syre, kväve och/eller svavel, pyridylamino eller tiazolylamino, alkoxi eller alkyltio vardera med 1-6 kolatomer, alkoxi- karbonyl eller alkylaminokarbonyl vardera med 2-7 kolatomer, aminokarbonyl, fenoxikarbonyl eller B-substituerad fenoxikarbonyl, fenoxi eller B-substituerad fenoxi, naftoxi eller B- substituerad naftoxi, alkoxikarbonylamino med 2-6 kolatomer, ureido (-NHCONH2), N-alkylurey- len (-Nnconneikyi) med 2-7 kolatomer, N3-he1e- alkylureylen med 3-7 kolatomer, N3-haloalkyl- N3-nitrosoureylen med 3-7 kolatomer, dialkyl- aminokarbonyl med 3-13 kolatomer, dialkylamino- alkoxi med 4-13 kolatomer, alkanoylaminoalkoxi med 3-7 kolatomer och hydroxialkylamino eller N,N-dihydroxialkylamino vardera med 2-8 kol- atomer, varvid B-substituenten är en eller två lägre alkyl-, lägre alkanoyl-, lägre alkoxi-, halogen-, amino-, karboxi-, hydroxi- eller nitrogrupper, och R4 är alkyl med 1-12 kolatomer, aikenyl eller eikynyi vardera med 3-12 kolatomer, cykloalkyl eller B- substituerad cykloalkyl med 3-8 ringled, cyklo- alkenyl eller B-substituerad cykloalkenyl var- dera med 5-8 ringled, fenyl eller B-substitue- rad fenyl, naftyl eller B-substituerad naftyl, en heteroaromatisk eller heteroalicyklisk grupp med 1-2 ringar, 3-8 ringled i varje ring och 1-2 heteroatomer i varje ring, vilka heter- 465 929 atomer utgörs av syre, kväve och/eller svavel, med det förbehållet att den heterocykliska gruppen är kopplad via en kolatom, som är bun- den till minst en annan kolatom (dvs den kol- 5 atom som är bunden till -SS- kan i sig själv icke vara bunden till två andra heteroatomer), varvid B-substituenten utgörs av en eller tvâ lägre alkyl-, lägre alkanoyl-, lägre alkoxi-, halogen-, amino-, karboxi-, hydroxi- eller 10 nitrogrupper, eller R4 och den intilliggande svavelatomen tillsammans utgör S-cysteinyl, varvid S-cysteinylgruppen kan vara förestrad, föreligga i saltform eller ingå i en ogiftig och icke-allergenisk peptid, 15 och ogiftiga, farmaceutiskt godtagbara salter därav.

Föreningarna enligt föreliggande uppfinning är inhibitorer av experimentella tumörer på djur. De substanser som i 20 föreliggande sammanhang betecknas som föreningarna enligt exemplen 17, 20 och 21-34 är närmare bestämt nya substan- ser. De användes på ett sätt liknande användningen av mitomycin C. De använda doseringarna anpassas i förhål- lande till deras toxiciteter relativt toxiciteten hos 25 mitomycin C1 I de fall där den nya föreningen är mindre toxisk användes en högre dos.

Enligt en ytterligare aspekt av föreliggande uppfinning tillhandahålles ett nytt förfarande för framställning 30 av mitosaner med formlerna II ochrIII. Detta nya för- farande innebär att man omsätter en mitosan med formeln IV O 0 C N Hzmflz 35 H ocg IV cH -Rl 'n 10 15 20 25 30 35 465 929 med en triazen med formeln V eller formeln VI Ar-N=N-Nu-A1k2-ss-A1k1-R3 Ar-N=NH-A1k2-ss-R4 V VI . 1 3 4 . vari R , R , R , Alk1 och Alkz har ovan angivna bety- delser och Ar är den organiska resten av en diazote- ringsbar aromatisk amin.

Enligt en variant av föreliggande uppfinning tillhanda- hålles ett alternativt förfarande för framställning av mitosaner med formlerna II och III. Detta förfarande innebär att man omsätter en tiol med formeln VII eller VIII R3Alk1SH R4SH VII VIII med ett mitosanderivat med formeln Ib NO 2 0 oi / \ ss-Alkz-o C32 NH? - OCH sr 3 Ib C113 _R Disulfidmitosanerna med formeln Ib framställes medelst nedan beskrivna triazen-metod. Mitosanerna med formeln Ib, vari Aikz är erylen och R1 är väte, beskrivas när- mare i exempel 20.

Enligt en annan aspekt av föreliggande uppfinning till- handahålles ett förbättrat förfarande för framställning av föreningar med formeln IX 10 465 929 10 15 20 25 30 35 vari R5 är väte eller c1_6-alkyl och R6 är C1_12-alkyl eller substituerad C1_12-alkyl, C3_12-cykloalkyl eller substituerad C3_12-cyklo- alkyl, där den kolatom som är bunden till mitosan- 7-syreatomen uppbär 1-2 väteatomer och substituen- terna utgörs av halogen, C1_6-alkoxi, C1_6-alkanoyl, ce-14 alkylamino, C2_12-dialkylamino, C6_12-aryl, C6_12- -aroyl, cyano, trihalometyl, amino, C1_6-mono- aryloxi, C1_6-alkanoyloxi, C7_14-aroyloxi, hetero- cykel med 1 eller 2 ringar och 5-12 ringatomer inne- fattande upptill 4 heteroatomer, som utgörs av kväve, syre och/eller svavel, och varvid alkoxi-, alkanoyl-, aroyl-, aryl-, aryloxi-, alkanoyloxi-, aroyloxi- och heterocykelsubstituenterna eventuellt innehåller 1-2 substituenter, som utgörs av halogen, C1_6-alk- oxi, C1_6-alkanoyl, cyano, trihalometyl, amino, C1_6-alkylamino èller C2_12-dialkylamino.

Många av föreningarna med formeln IX är kända föreningar med inhiberande aktivitet med avseende på experimentella djurtumörer in vivo. Ett antal nya föreningar med formeln IX har även framställts medelst detta förfarande och ' faller inom ramen för föreliggande uppfinning. I synner- het är de substanser som nedan betecknas som föreningarna enligt exemplen 14,'15, 16 och 19 nya substanser och dessa uppvisar även antitumöraktivitet med avseende på experi- mentella djurtumörer. Dessa föreningar faller inom ramen för föreliggande uppfinning. De användes på ett sätt lik- nande användningen av mitomycin C. De använda doseringarna 10 15 20 25 30 35 11 465 929" anpassas i förhållande till deras toxiciteter relativt toxiciteten hos mitomycin C. I de fall då denrna.fönHnngen är mindre toxisk användes en högre dos.

Det nya förfarandet för framställning av föreningar med formeln IX innebär att man omsätter en mitosan med for- meln X CH med en triazen med formeln XI 6 Ar-N=N-NH-R XI vari RS och R6 har ovan angivna betydelser och Ar är den organiska resten av en diazoteringsbar aromatisk amin.

Med uttrycken "lägre alkyl", "lägre alkoxi" och “lägre alkanoyl" avses i föreliggande sammanhang (såvitt ej annat anges) rakkedjiga eller grenkedjiga alkyl-, alkoxi- respektive alkanoylgrupper med 1-6 kolatomer, såsom metyl, etyl, propyl, isopropyl, butyl, isobutyl, t-butyl, amyl, hexyl, etc. Företrädesvis innehåller dessa grupper 1-4 kolatomer och i synnerhet innehåller de 1 eller 2 kol- atomer. Om ej annat anges i något enskilt fall avser uttrycket "halogen" att innefatta klor, fluor, brom och jod. Uttrycket “ogiftigt farmaceutiskt godtagbart salt" avser att innefatta salter av föreningarna med fiormlerna I och II med någon ogiftig farmaceutiskt god- tagbar syra eller bas. Dylika syror är välkända och inne- fattar klorvätesyra, bromvätesyra, svavelsyra, sulfan- 12 465 929 10 15 20 25 30 35 syra, fosforsyra, salpetersyra, maleinsyra, fumarsyra, bärnstensyra, oxalsyra, bensoesyra, metansulfonsyra, vinsyra, citronsyra, kamfersulfonsyra, levulinsyra och liknande. Dylika baser är välkända och innefattar exem- pelvis ogiftiga metallsalter såsom av natrium, kalium, kalcium och magnesium, ammoniumsaltet och salter med ogfitiga aminer, exempelvis trialkylaminer, prokain, dibensylamin, pyridin, N-metylmorfolin, N-metylpiperi- din och liknande. Salterna framställes medelst inom tek- niken kända metoder.

Såsom angivits ovan tillhandahåller föreliggande upp- finning ett nytt förfarande för framställning av före- ningar med formeln IX, vilket förfarande innebär att man omsätter en mitosan med formeln X med en triazen med formeln XI såsom visas i reaktionsschema 1.

Reaktionsschema 1 XI vari R5 och R6 har ovan angivna betydelser och Ar är den organiska resten av en diazoteringsbar aromatisk amin.

De 1-substituerade-3-aryltriazenerna med formeln XI, och närmare bestämt 1-alkyl-3-aryltriazenerna, utgör +/ IX 10 15 20 25 30 35 13 465 929' en klass av reagens som är kända att vara användbara för omsättning med karboxylsyror under bildning av mot- svarande lägre alkylestrar. 1-metyl-3-(4-metylfenyl)tria- zen kan framställas enligt de allmänna förfaranden som beskrives av E. H. White et al. In Org. Syn., 48, 102- 105 (1968) och som beskrives i förberedningsexempel 1 nedan. Detta förfarande går endast bra att utföra med vattenlösliga aminer och ett andra förfarande, som be- skrives av E. H. White et al., Tetrahedron Letters, No. 21, 761 (1961) och som även beskrives i förberednings- exempel 2 nedan, är mera lämpligt för framställning av triazener av vattenolösliga aminer.

Reagenset 1-metyl-3-(4-metylfenyl)triazen, som framställes på ovan angivna sätt, har tidigare använts för framställ- ning av metylestrar av karboxylsyror såsom 2,4-dinitro- bensoesyra [E. H. White et al. Org. Syn., 48, 102-105 (1968)] och cefalosporansyror, som ger den önskade A3- föreningen utan isomerisering avyßz-isomeren [Mangia, Tetrahedron Letters, No. 52, sid 5219-20 (1978)]. Rea- genset har även använts för framställning av ett 3-metoxi- cefalosporindeæivatc genom omsättning med motsvarande 3-hydroxi-3-cefem-4-karboxylat i bensenlösning vid åter- flödestemperatur (Wiederkeher et al. U.S. 4 069 324 av den 17 januari 1978).

Andra 1-(lägre alkyl)-3-aryltriazener med formeln XI kan likaledes framställas genom omsättning av andra lägre alkylaminer med aryldiazoniumsalter på liknande sätt.

Varje arylamin med 6-12 kolatomer, som lätt bildar ett diazoniumsalt, kan användas som källa för arïldelen i den 1,3-disubstituerade triazenen. Några exempel på tria- zener framställda på detta sätt och använda enligt före- liggande uppfinning är: 14 465 929 10 15 20 25 30 35 1-(n-butyl)-3-(4-metylfeny1)triazen; 1-(1-metyletyl)-3-(4-metylfenyl)triazen; 1-(4-metylfenyl)-3-[É-(4-morfolinyl)etylftriazen; 1-(4-metylfenyl)-3-[2-(2-pyridyl)etyl]triazen; 1-(2-bensyltioletyl)-3-(4-metylfenyl)triazen; 1-(4-klorfenyl)~3-(2-metoxietyl)triazen; 1-(4-klorfenyl)-3-(1,3-dioxol-2-ylmetyl)triazen; 1-(4-klorfenyl)-3-(tetrahydrofuran-2-ylmetyl)triazen.

Andra triazener har beskrivits i litteraturen, vilka är lämpligare reaktanter för användning vid förfarandet enligt föreliggande uppfinning för tillhandahållande av 7-(substituerad alkoximitosan) med formeln IX. De som beskrivas av T. A. Daniels et al., Can. J. Chem., 55, 3751-3754 (1977) är exempel härpå.

X-<::::>-N=N-NH-CH2-Y = H, Y = CN = N02, Y = CN = C02Me, Y = CN = Ao, Y = CN - N02, Y - C02Et = C02Me, Y = CO2Et = C02Me, Y COPh = N02, Y Ulfll-hßfl-OUW NNNNNNNN I ll .Il -CH(OCH3)2 Nedan följer ytterligare exempel på lämpliga triazen- utgångsmaterial med formeln XI för användning enligt föreliggande uppfinning. 1- (n-butyl) -3- (f-'é-naftyl ) triazen 1-(n-hexyl)-3-fenyltriazen 1-etyl-3-(2,4=dimetylfenyl)triazen 1-(1-metyletyl)-3-(4-metoxifenyl)triazen 10 15 20 25 30 35 15 465 929 För framställning av mitomycin A föredrar de att an- vända 3-metyl-1-(4-metylfenyl)triazen som metylerings- reagens. Företrädesvis användes minst två molära delar av sistnämnda per molär del av 7-hydroxi-9a-metoximito- san och reaktionen utföres företrädesvis i ett flytande organiskt lösningsmedel för 7-hydroxi-9a-metoximitosan- utgångsmaterialet. Föredragna lösningsmedel är lägre alkanoler, lägre alkansyra (lägre alkylksuææ, di(lägre alkyl)etrar, cykliska alifatiska etrar och lägre poly- halogenerade alifatiska kolväten. Dessa lösningsmedel innehåller upptill 6 kolatomer men sådana som kokar vid temperaturer understigande 100oC föredras. Speciellt föredragna lösningsmedel är metylenklorid, metanol, di- etyleter, etylacetat och blandningar därav. Reaktionen kan utföras vid reaktionsblandningen âterflödestempera- tur eller upptill cirka 6o°c. vid temperaturer över- stigande denna har mitosanreaktanten benägenhet att sönderdelas med en åtföljande utbytesminskning. Det är föredraget att utföra reaktionen vid rumstemperatur eller därunder, exempelvis inom intervallet 0-25°C.

Ett bekvämt sätt att bestämma huruvida reaktionen är fullbordad är medelst tunnskiktskromatografi. Mitomycin A är mörkt purpurfärgad och kan lätt skiljas från ut- gångsmaterialetodïfràibQmxñddæm.I lösningsmedelssyste- met metylenklorid/metanol (90/10) uppvisar mitomycin A Rf = 0,36. Kromatografering på neutral aluminiumoxid kan användas för rening av produkten.

Ovan angivna reaktionsbetingelser och försiktighetsåt- gärder är allmänt tillämpliga på framställningen av andra 7-R6O-mitosaner med formeln IX enligt föreliggande för- farande.

Det nya förfarandet enligt föreliggande uppfinning, som utnyttjar 1-substituerade-3-aryltriazener, kan även an- vändas för framställning av föreningar med formlerna II 16 465 929 10 15 20 25 30 35 eller III, varvid man omsätter en mitosan med formeln IV med en triazen med formeln V eller VI såsom anges i reaktionsschema 2.

Reaktionsschema 2 Ar-N=N-NH-Alkz-ss-A1kl-R3 _, Il V > II eller 111 efler Ar-N=N-NH-Alkz-SS-R4 VI vari R1, R3, R4, Alk1 och Alkz har ovan angivna bety- delser och Ar är den organiska resten av en diazoterings- bar aromatisk amin.

Aryltriazener med formlerna V eller VI kan framställas på liknande sätt såsom beskrivits ovan för framställ- ningen av aryltriazener med formeln XI med undantag av att de däri använda alkylaminerna ersättes med aminodi- sulfider med formeln XII R2-SS-Alk NH XII 2 2 vilka alternativt kan beskrivas med formlerna XIII och XIV 3 4 R -Alk1~SS-Alkz-NH2 Och R -SS-Alkz-NH2 XIII XIV 10 15 20 25 30 35 17 465 929' Aminodisulfider med formlerna XIII och XIV är kända föreningar och kan framställas medelst olika metoder.

Så exempelvis kan de framställas genom omsättning av 3 den lämpliga tiolen R Alk1SH eller R4SH med ett Bunte- salt med formeln NH2Alk2SSO3Na XV eller med ett sulfenyltiokarbonat med formeln O I NH2Alk2SSáOCH3 XVI Klayman et al., J. Org. Chem., 29, 3737-3738 (1964) har framställt följande föreningar medelst Bunte-salt- metoden: 2-aminoetyl-n-butyl-disulfid; 2-aminoetyl-n-hexyl-disulfid; 2-aminoetyl-n-oktyl-disulfid; 2-aminoetyl-n-decyl-disulfid; 2-aminoetyl-fenyl-disülfid; 2-aminoetyl-bensyl-disulfid.

Metanol har visat sig vara det föredragna reaktionslös- ningsmedlet för omsättning av Bunte-saltet med tiolen.

Reaktionstemperaturer av från Oo till -10OC har visat sig vara föredragna under användning av detta lösnings- medel. Högre temperaturer var nödvändiga med andra lös- ningsmedel. Den stora nackdelen med denna metod är bild- ningen av symmetriska disulfider som biprodukt, förmod- ligen som en följd av disproportionering av den önskade blanddisulfiden.

Blanddisulfid-utgångsmaterialen med formlerna XIII och XIV framställes företrädesvis via omsättning av den lämp- liga tiolen ifråga med ett sulfenyltiokarbonat med 18 465 929 10 15 20 25 30 35 formeln XVI. Detta är den metod som anges av S. J.

Brois et al., J. Am. Chem. Soc., 92, 7629-7631 (1970).

Typiskt innebär detta framställningsförfarande att man sätter tiolen till en metanollösning av aminoalkylsul- fenyltiokarbonatet med formeln XVI och låter reaktionen fortgå vid en temperatur inom intervallet 0-25°C. Reak- tionstiderna varierar från i huvudsak ögonblicklig om- sättning till flera timmar beroende pâ den speciella tiol ifråga som användes. Reaktionsförloppet kan följas genom att man uppmäter närvaron av oreagerad tiol i reak- tionskärlet. Om reaktionen går trögt kan en katalytisk mängd trietylamin tillsättas som reaktionsaccelerator. 1-(substituerad disulfid)-3-aryltriazinerna med form- lerna V eller VI framställes genom omsättning av amino- disulfiden med formeln XII med aryldiazoniumsalter på ett sätt liknande det som har beskrivits ovan för fram- ställning av aryltriazener med formeln XI. Varje aryl- amin 6-12 kolatomer, som lätt bildar ett diazoniumsalt, kan användas som källa för aryldelen i den 1,3-disubsti- tuerade triazinen. Några exempel på disulfidtriazener framställda på detta sätt och använda enligt föreliggande uppfinning är 1-[2-(2-acetamidoetylditio)etyl]-3-(4-metylfenyl)triazen); 1-[2-(3-nitro-2-pyridylditio)etyl]-3-(4-metylfeny1)triazen.

Nedan ges ytterligare exempel på lämpliga triazen-utgångs- material med formlerna V eller VI för användning enligt föreliggande uppfinning. 1-[2-(3-nitro-2-pyridylditio)etyl]-3-(4-klorfenyl)triazen; 1-[É-(3-nitro-2-pyridylditio)propyl]-3-(4-metylfenyl)tria- zen; 1-[2- (z-pyridylaitio) etylj-s- (4-mety1feny1) triazen ; 1-[2-(fenylditio)etyl]-3-(4-metylfenyl)triazen; 1-[?-(butylditio)etyl]-3-(4-metylfenyl)triazen; 10 15 20 25 30 35 19 465 929' 1-[ï-(4-metoxifenylditio)etyl]-3-(4-metylfenyl)triazen; 1-[2-(4-nitrofenylditio)etyl]-3-(4-metylfenyl)triazen; 1-{É-[12-bensoylaminoetyl)ditio]etyl}-3-(4-metylfenyl)- triazen; 1-[2-(4-klor-2-naftylditio)etyl]-3-(4-metylfenyl)-triazen; 1%[?-(cyklopropylmetylditio)etyl]-3-(4-metylfenyl)triazen; 1-{2-[(2-fenoxietyl)ditio]etyl}-3-(4-metylfenyl)triazen.

Vid en föredragen utföringsform av föreliggande uppfinning tillhandahâlles ett alternativt förfarande för framställ- ning av disulfidmitosaner med formeln Ia ° CHZOÉNHZ e°CH3 2 R SS-CHZCHZO Ia CH3 N vari R2 är en organisk grupp, nämligen strukturkomponen- ten av en organisk tiol med formeln RZSH, som alternativt kan beskrivas med R3A1k1 eller R4, där R3, R4 och A1k1 har ovan angivna betydelser.

För framställning av disulfidmitosanerna med formeln Ia är det föredraget att använda 9a-metoxi-7-[É-(3-nitro-2- pyridyltio)etoxi]mitosan med formeln XVII i en tiolut- bytesprocess med en lämplig organisk tiol med formeln RZSH, såsom visas i reaktionsschema 3. Den drivande kraf- ten bakom bildningen av disulfiderna med formeln Ia är stabiliteten hos biprodukten, nämligen 3-nitro-2-merkapto- pyridin, som enbart existerar som tionen XVIII. 20 465 929 10 15 20 25 30 35 Reaktionsschema 3 °2 o cazoäuaz y _- N \\ 3 C83 XVII 2 ° ca 03x32 - Q R -SS-CH2CH2O *\\ 2 JIZH a 3 + N C33 H XVI Ia Om det är önskvärt att framställa mitosaner med formeln II eller III, vari Alkz har annan betydelse än etylen, såsom trimetylen eller propylen, utnyttjas alternativt den lämpliga triazenen med formeln V eller VI vid det förfarande som anges i reaktionsschema 2 för framställ- ning av disulfidmitosaner med formeln Ib I m2 ° n oími / \ r 0 °= = SS-A ' 2 §ocx3 Ib 31 i -n C33 10 15 20 25 30 35 21 465 929' vari Alk2 och R1 har ovan angivna betydelse.

Det finns två allmänna syntesförfaranden, som beskrives närmare nedan, för framställning av såväl lipofila som hydrofila mitosaner med formeln Ia. Den allmänna metoden A utnyttjas för framställning av antingen lipofila eller måttligt lösliga disulfider med formeln Ia, medan den allmänna metoden B användes för vattenlösliga disulfider med formeln Ia, vilka företrädesvis isoleras som natrium- salterna eller som zwitterjonformerna. Företrädesvis an- vändes minst en ekvivalent av merkaptanen R2SH per ekvi- valent mitosan med formeln XVII och reaktionen kan ut- föras i närvaro av cirka en ekvivalent bas per ekvivalent merkaptan R2SH. Föredragna baser är de tertiära aminerna, exempelvis trietylamin, N-metylmorfolin, N-metylpiperidin, pyridin och 2,6-lutidin, och oorganiska baser, exempelvis natriumbikarbonat, kaliumkarbonat, kaliumbikarbonat och liknande. Lämpliga inerta lösningsmedel för omsättning av utgångsmaterialen med formlerna XVII och RZSH är lägre alkanoler, lägre alkansyra(lägre alkyl)estrar, lägre alifatiska ketoner, cykliska alifatiska etrar, lägre polyhalogenerade alifatiska kolväten och vatten. De orga- niska lösningsmedlen innehåller upptill 8 kolatomer men sådana som kokar vid temperaturer understigande 10000 föredras. Specifikt föredragna lösningsmedel är metylen- klorid, metanol, aceton, vatten och blandningar därav.

Reaktionen kan utföras vid reaktionsblandningens åter- flödestemperatur eller upptill cirka 60°C. Det är före- draget att utföra reaktionen vid rumstemperatur eller där- under, exempelvis inom intervallet 0-25 C.

Ovan angivna reaktionsbetingelser och försiktighetsåt- gärder är allmänt tillämpliga på framställningen av andra disulfidmitosaner med formlerna Ia och Ib enligt den all- männa metod som anges i reaktionsschema 3. 22 465 929 10 15 20 Nedan följer en uppräkning av representativa tioler med formeln R3Alk1SH eller R4SH, vilka via Bunte-sal- tet XV eller sulfenyltiokarbonatet XVI kan omvandlas till mellanprodukter med formlerna XIII och XIV, vilka i sin tur omvandlas till produkter enligt föreliggande uppfinning. När det gäller den föredragna utföringsfor- men kan de representativa tiolerna användas i en reak- tion med mitosaner med formlerna Ia eller Ib för fram- ställning av produkter enligt föreliggande uppfinning.

De enda begränsningar som ställs pâ förfarandet enligt föreliggande uppfinning är emellertid användningen av tioler, som innehåller ändstàende primära alkylaminer, vilka kan leda till en blandning av produkter, och an- vändningen av heteroaromatiska tioler, som eventuellt icke reagerar med föreningar med formlerna Ia eller Ib. 23 qscn3 HSCHZCHB HSCH2CH2CH3 HSCH(CH3)2 HS(CH2)3CH3 HS~$H-CH CH CH 2 3 3 nsca2cH(ca3)2 HS “<3 465 929 ', '465 9 ”l HS HS-CH HS-CH2-CH=GH2 Hs-ca -cH=c(cH3)2 2 HS-CH fC5CH 2 HS-CH -C5C-CH 2 3 .1 1 U Hs(cH2)noR n = 2-4; R = H, ccH3, cH3 Hs(cn2)ncxR n = 1-3; x = o, NH, NR1; R/R1~=-H, C33 W 1 _ _ _ 1 = Hs(cH2)nNHR n - 2 4, R CH3, cH2cH3, cnzcnzcfls, c%g3 Hs(cH2)nNR1R2 n = 2-4; nl/R2 = CH3, bH2cH3 ns-cH2cH2scn3 Hs-cH2cH2NHc(CH3)3 H Hs-CH -c-än NHR1 nl - ca 3 H3 Hs-cn cn NH 2 2 25 465 929 ca: as-cnzcnz-N\\ I n = 3-5 cnznnlaz as-Én-ca Nnlaz R1 = ca - az = H cn 2 3' ' 3 ns-cfl -cn-cs NHR1 nl - cn 2 2 ' 3 1 1 NHR HS-CI-Iz-çl-I-NHZ '+ peptider: cozn HS-Cliz-EZH-CHZ-NHZ + peptider cøzn HS-Clíz-Ctll-I-CHZ-COZH + peptider “H2 çnzcozn fls-CilzCHztlïfi + peptider NH2 *V2 §HcocH2cH2cHco2H ns-cnzfn conacnzcozfl Il' Hs-cH=cH-NHccH3 HS-CHZ-fï-I-CHZOH OH CHB l HS-CHZCH-CHZOH ' 26 465 929 HS-CH2?H-CH2 OCH3 nalnz nl - C113; 1:2 - a, caa HS-CH CH2-É-CH3 2 CH3 HS-CHZCHZNH ns-cnzcnzwa / Nan: N / Hs-cH2cH2-NH-< E s CH HS-CH CH -O-å-âfi 2 2' 3 H3 HS NHCH3 O H HS NHCCB3 27 2 HS \ 4 II HS N 1/ %\§ HS O | \ HS /N magh 465 929 '46-5 929, HS-(CHZM / \N n HS (CH) N/äul n _ 2 n- \;N /Nšn Hs-(cHQn-NW n Rl HS- (CHZH-ÄN-à n H HS- (Cïíznll/ JS n HS- (CHZH-GK 11 -/ 5 ° I-IS-(CHQn-Å-xß n N Hs- (CHQn-éšfi- NH: n / X x / Hs-(cnfln N/Å- N32 n N (C335 / HS-CHZ-Ä S R N Rl.

=H, CH 28 1,2 2,4 2-4;R1 1,2 1, 2:X= 1, 2;X= 1, 1, 1, 1, 3.

= OCH CH 0, 0, 0, 0, 0, 2 3 NH NH NH NH NH NH J. ns-cnz-Z ÉNR -CH -N\L-_/X HS-CH2 2 Hs-CHZÖ N H54! NRI N / \(cnz)m us-(cnfn Ä H 2 ns-cn N 2 7LR1 N 1 Hs-æZ-fm* oj RI'- 29 H, CH3 x 3 o, NH, S W Il W ll H, CH H, CH3 a, C113 1 ;R =H,CH3 465 929 465 929 10 15 20 25 30 35 30 N(CH Hs/\/Im\/\on OH acw/xml Användbarheten av föreningarna med formlerna I och IX för antineoplastisk terapi framgår av resultaten från "screening"-försök utförda in vivo, där föreningarna har administrerats i varierande doser till möss hos vilka man har inducerat ett P-388 leukemiskt eller B16 melanomisk tillstånd.

Föreningarna enligt föreliggande uppfinning antas upp- visa antibakteriell aktivitet mot grampositiva och gram- negativa mikroorganismer på ett sätt liknande det som har konstaterats för de naturligt uppträdande mitomy- cinerna och är således potentiellt användbara som tera- peutiska medel vid behandling av bakterieinfektioner hos människor och djur. 10 15 20 25 30 35 P* 465 929' Aktivitet med avseende på P-388 leukemi hos möss Tabell I innehåller resultaten av laboratorieförsök med honmöss CDF1, hos vilka man intraperitogealt har implanterat ett tumörinokulat omfattande 10 askites- celler av P-388 musleukemi och som behandlades med olika doser av antingen en testförening med formeln I eller II eller med mitomycin C. Föreningarna administrerades medelst intraperitoneal injektion. Grupper om sex möss användes på varje dosnivå och de behandlades med en enda dos av föreningen på dagen efter inympningen. En grupp av tio saltlösningsbehandlade kontrollmöss ingick i varje försöksserie. De med mitomycin C behandlade grupp- erna användes som positiv kontroll. En 30 dagars obser- vationstid utnyttjades, varvid man noterade medelöver- levnadstiden i dagar för varje grupp av möss och antalet överlevande mot slutet av den 30 dagar långa perioden.

Mössen vägdes före behandling och ånyo på 6:e dagen.

Viktförändringen togs som ett mått på läkemedlets toxi- citet. Möss med en vikt om 20 g vardera användes och en viktförlust av upptill cirka 2 g ansågs icke vara över- drivet stor. Resultaten bestämdes som procent T/C, som är förhållandet mellan medelöverlevnadstiden för den be- handlade gruppen (T) och medelöverlevnadstiden för den saltlösningsbehandlade kontrollgruppen (C), multipliceras med 100. De saltlösningsbehandlade kontrolldjuren dog vanligtvis inom 9 dagar. Den “maximala effekten" i föl- jande tabell anges uttryckt som procent T/C och den dos som ger denna effekt. Värdena inom parentes är de värden som erhölls med mitomycin C som positiv kontroll vid samma försök. Således kan man få en uppfattning om den relativa aktiviteten hos föreliggande substanser i förhållande till mitomycin C. En minsta effekt uttryckt som procent T/C ansågs vara 125. Den minsta effektiva dos som anges i nedanstående tabell är den dos som ger ett värde på procent T/C av cirka 125. De två värden som återges i spalten med rubriken “genomsnittlig viktändring" är den 465 929 _ 32 genomsnittliga viktändringen per mus vid den maximala effektiva dosen respektive vid en minsta effektiva do- Sen. 33 465 929 m.°| mß-Ol “«.~| “h-fll «>.=| “n.O+ vüflubcm |mxfi> vfifi luuficwâøamw mo.ov mc.ov mc.O .~.m.«.w Awomvwmfi @íLß&Y~=um~=u~=o| .~.~.~.m .@om.n- / .\ ~=u~=u« \ , N N .~.m.«.w .@°~.-~ o z- :U =u| .~.m.@.~ .@=~.>w~ Hm|m «.~.m.w.~ «.w°m.>wfi =m|m won u\s w m F UMOMMM Hßñflxßä 30 Om MWÛFÜWÛÃ HEÜÅÜÜH æwmlmm xwfl AMwOHPHQHÄCH H Qnmmæm wfi ma wa . mmfi mmfi .xw .Hmm Ufiflnwuwm 341 465 929 ~.~+ “v.o+ m.~+ ~o.~| >.~+ »m.o+ n.~+ ~w.o| n.o| «~.~| mcfluwcm |mxH> uflfi uuuficmšocww mc.cv mc.Ov m0 _\ Q m>fiuxwmww ßflmfiflä P . . uxwmwm Hmšflxmä .@.«.@.- .m~m^.@~fl ~oz wm~=o~=o| IIZ .@.«.<.w .flm~^.w°~ / \\ mm~zu~=o| ~ oz o/, .~.~.<.° .~ß~.>w~ =o~=u| o\ .~.n.v.° .~>~.-~ m=uo~=u~=u| Nmwmzoummu .~.~.«.@ .@°~.~@~ ~=umm~=u~uu| mon Uxä w M mm om mn ma ßfi .Nm .Ham bnflflwnwm ^.m-omv H Hfimnma 465 929 35 xmmumu määmm @fl> WOW N>HUUHÜUHMQ .NUWÉHE .S00 mmflmumwu Eom U Gfloæšouwš Hww>m mmuflwnmm âøcfi mGwvHm> .w Aowmf. mow|«ow .MN .wufluofinfiucæ .n ..Hm vw msmxmun\ .m mfimñflxmš wfiHm> Ufi> www Hmm Emuw Hmßflm Mmflauufiflmäoflww .N vxfl>mmm0Hx mM\wE .F ø.~+ “~.m| H.=v bflflumnm wow |mxfl> wfifi. m>flu«w@»w mßmcflz |UUH~MWEÛCÜÜ _.

SJK .m 323 33 ~=z mm~=o~=u| 2 fmwm Uxä æ M Jxw .Ham uxwmmw flmšflxmä Uflficmuflm _.muHOwv H Hflwnmß 36 465 929 Aktivitet mot B16 melanom Tabell Itinnehâller resultaten av antitumörförsök under användning av B16 melanomväxt hos möss. BDF1- 5 möss utnyttjades och tumörimplantatet inympades intra- peritonealt. Man utnyttjade en 60-dagar långcbsænætflxs- tid. Grupper om tio möss användes för varje provad do- seringsmängd och medelöverlevnadstiden för varje grupp bestämdes. Kontrolldjur, som hade ympats på samma sätt 10 som försöksdjuren och behandlats med injektionsvehikeln men icke med något läkemedel, uppvisade en medelöver- levnadstid av 24 dagar. överlevnadstiden i förhållande till den hos kontrolldjuren (% T/C) användes som ett mått på effektiviteten och den maximala effektiva dosen 15 och den minsta effektiva dosen för varje testförening bestämdes. Den minsta effektiva dosen definierades som den dos som gav ett värde på % T/C av 125. För varje doseringsnivâ behandlades försöksdjuren med testföre- ningen på dagarna 1, 5 och 9 intravenöst. 20 __ p_ B16 melanom Förening Maximal effekt Minsta effektiva Genomsnittl'g 25 enl. ex. % T/C dos dos1 viktändrinq za 1s7(112)31,e(3)3 >214(145) 2,4(3) <1,6 -2,4; -1,9 20 110(112) 3,2(3) 3,2 +0;5; +0f5 30 26 152(145) 1,6(3) _ <1,6 ~0,6; -0,6 1. mg/kg kroppsvikt 2. genomsnittligt antal gram per dag för varje maximala 35 och minsta effektiva dos 3. värdena inom parentes avser mitomycin C testat vid samma försök. 10 15 20 25 30 35 37 465 929' Till följd av den antitumöraktivitet som observeras på tumörer hos försöksdjur kan substansen enligt före- liggande uppfinning användas för inhibition av tumörer hos däggdjur. För detta syfte administreras de syste- miskt till ett däggdjur med tumör i en väsentligen o- giftig antitumörinhiberande effektiv dos.

Föreningarna enligt föreliggande uppfinning är i första hand avsedda för användning genom injektion på samma sätt och i samma syften som mitomycin C. Något större eller mindre doser kan användas beroende på den speciella tumörkänsligheten ifråga. Föreningarna kan lätt beredas som torra farmaceutiska kompositioner, som innehåller utspädningsmedel, buffertämnen, stabilisatorer, solu- biliserande medel och andra beståndsdelar som bidrar till den farmaceutiska förfiningen. Dessa kompositioner rekonstitueras därefter med ett injicerbart vätskemedium strax före användning. Lämpliga injicerbara vätskor inne- fattar vatten, isotonisk saltlösning och liknande.

Uppfinningen åskådliggöres närmare medelst följande ut- föringsexempel, vari samtliga temperaturangivelser avser Celciusgrader och smältpunkterna är okorrigerade. Proton- kärnmagnetresonans (1H NMR)-spektra registrerades på en Varian XL100, Joel FX-90Q eller Bruker WM 260 spektro- meter i antingen pyridin-d5 eller DZI såsom anges. När pyridin-ds användes som lösningsmedel utnyttjar man pyridinresonansen vid §=8,57 som inre referens, medan tillsammans med D20 som lösningsmedel TSP användes som inre referens. De kemiska förskjutningarna anges i 8 enheter och kopplingskonstanterna i Hertz. Spjälknings- mönstren betecknas enligt följande: s, singlett; d, dubblett; t, triplett; q, kvartett; m, multiplett; bs, bred signal; dd, dubblett av dubblett; dt, dubblett av triplett. Infrarödspektnaf bestämdes antingen på en Beckman Model 4240 spektrometer eller en Nicolet SDX FT-IR spektrometer och anges i cm;1. Ultraviolett (UV)- 465 929 10 15 20 25 30 35 38 spektra bestämdes antingen på en Cary Model 290 spektro- meter eller en Hewlitt Packard 8450A spektrometer för- sedd med en flerdiodsdetektor. Tunnskiktskromatografi (TLC) utfördes på 0,25 mm Analtech silikagelplattor GF.

Snabbkromatografi utfördes antingen på Woelm neutral aluminiumoxid (DCC-kvalitet) eller Woelm silikagel (32- 63 pm) och med angivna lösningsmedel. Samtliga indunst- ningar av lösningsmedel utfördes under reducerat tryck och vid en temperatur under 40°C. 1-alkyl-3-aryltriazenerna utgör en klass reagens, som är kända att vara användbara för omsättning med karboxyl- syror för bildning av motsvarande lägre alkylestrar. 1- metyl-3-(4-metylfenyl)triazen kan framställas som följer: Förberedningsexempel.1 enligt E. H, White et al., Org. Syn., 48 102-195 (1968). 1-metvl-3-påfiolvlfriazefi. 50,2 g (o,47 mol) p-toluiain sättes till en 2 liters kolv försedd med en 200 ml dropp- tratt och en effektiv omrörare och kolven nedsänkes i ett is-saltbad vid cirka -100. En lösning av 46,8 g(0,55 mol) kaliumnitrit i150Ifl"vatüm1införes i dropptratten och en blandning av 250 g krossad is och 140 ml koncen- trerad klorvätesyra sättes till p-toluidinen under om- röring. Kaliumnitritlösningen tillsättes långsamt under fortsatt omröring under 1-2 timmar till dess man erhåller ett positivt stärkelse-kaliumjodidtest (Anm. 1) och bland- ningen omröres ytterligare 1 timme för att tillförsäkra omsättning av all toluidin.

Lösningen av pètoluendiazoniumkloriden inställes därefter på pH 6,8-7,2 vid OO med en kall koncentrerad vattenlös- ning av natriumkarbonat, varvid lösningens färg blir röd till orange och en liten mängd rött material utfaller.

Den kalla neutrala lösningen överföres därefter till en dropptratt och sättes långsamt till en kraftigt omrörd blandning av 150 g natriumkarbonat, 300 ml av en 30-35 10 15 20 25 30 35 39 465 929' %-ig vattenlösning av metylamin (Anm. 2) och 100 g krossad is i en 3 liters kolv. Reaktionsblandningen hålles vid cirka -100 under tillsatsen, som kräver cirka 45 minuter (Anm. 3). Lösningen extraheras med tre 1 liters portioner eter. Eterextrakten torkas över vattenfritt natriumsulfat och indunstas i rotationsindunstare vid rumstemperatur för erhållande av 65 g rä 1-metyl-3-p- tolyltriazen (Anm. 4). Denna införes i en vattenkyld sublimerare och triazenen sublimeras vid 500 (1 mm); man erhåller 43,3 g (0,29 mol; 62%) av ett gult kristal- lint sublimat med smp. 77-800 (Anm. 5). Sublimatet kan omkristalliseras ur hexan för erhållande av triazenen som vita nålar med smp. 80,5-81,50. Det är mera lämp- ligt att upplösa den i en minsta möjliga mängd eter och späda lösningen med tvâ volymer hexan och kyla till OO, varvid man erhåller plattor med en ljusgul nyans och med smp. 79-810. Utbytet av ren triazen är 33-37 g (47-53%) (Anm. 6).

ANMÄRKNiNGAR 1. De individuella testerna med stärkelse-kaliumjodid- papper bör utföras 1-2 minuter efter det att tillsatsen av kaliumnitrat har avbrutits. 2. Man kan använda en 40%-ig vattenlösning av metylamin. 3. Reaktionen är fullbordad när en droppe lösning icke längre ger någon röd färg med en lösning av'ß-naftol i en vattenlösning av natriumkarbonat. 4. Huvudföroreningen är 1,5-di-p-tolyl-3-metyl-1,4- pentazadien (smp. 1480). Denna kan avlägsnas genom frak- tionerad kristallisation men det är lättare att sublimera triazenen från reaktionsblandningen. 5. Sublimatet innehåller spår av 1,3-di-p-tolyltriazen, såsom kan konstateras genom tunnskiktskromatografi. Om- 40 465 929 10 15 20 25 30 35 kristallisation ger den rena 1-metyl-3-p-tolyltriazenen. 6. Detta förfarande går endast bra att utföra med vatten- lösliga aminer. Förfarandet elnigt förberedningsexempel 2 nedan är mera lämpligt för framställning av triazener av vattenolösliga aminer.

Förberedningsexempel 2 enligt E. H. White et al., Tetrahederon Letters No. 21, sid. 761 (1961). 1-n-butyl-3-p-klorfenyltriazen. En lösning av 2,87 g (10,1 mmol) p-klorbensendiazoniumhexafluorfosfat (om- kristalliserat ur aceton-metanol) i dimetylformamid (dimetylaminfri) sattes långsamt till omrörd blandning av 0,73 g (10,0 mmol) n-butylamin, 15 g pulvriserat natriumkarbonat och 30 ml dimetylformamid och blandningen omrördes och hölls vid -50. Diazoniumsaltlösningen kan användas vid rumstemperatur; emellertid erhålles vanli- gen en renare produkt om diazoniumsaltlösningen fram- ställes i och levereras från en kyld separertratt, som hâlles vid cirka -50°. Blandningen uppvärmdes till 00 och omrördes till dess ett negativt test erhölls med 2-naftol (endast några minuter kräves vanligtvis). Eter tillsattes, blandningen filtrerades och filtratet tvätta- des omsorgsfullt med vatten och torkades därefter. (Tria- zenen kan isoleras i detta skede och omkristalliseras ur pentan vid låga temperaturer.

Förberedningsexempel 3. 7-hydroxi-9a-metokimitosan. 2,2 g (6,6 mmol) mitomycin C upplöstes i 140 ml 0,1N metanolisk natriumhydroxid (50%) och reaktionsblandningen omrördes 30 timmar vid rumstemperatur. Lösningen inställes därefter på ett pH av cirka 4,0 med 1N klorvätesyra och extraherades med 4 x 500 ml etylacetat. De kombinerade etylacetatextrakten 10 15 20 25 30 35 41 465 929' torkades över natriumsulfat och indunstades under redu- cerat tryck vid cirka 30-35°C för erhållande av en fast återstod, som vid upplösning i eter och behandling med ett överskott av hexan gav en purpurfärgad fällning.

Fällningen tillvaratogs och lufttorkades för erhållande av den i rubriken angivna föreningen som ett fint pur- purfärgat pulver (1,4 g; 63%). 1H NMR (pyriain-gs, 3)= 2,os(s, sn), 2,14(bs, 1H), z,74(bs, 1H), 3,13(a, 1H), 3,z4(s, sn), 3,ss(a, 1H), 4,oo(aa, 1H), 4,37(a, 1H), s,os(t, 1n>, s,4o, s,9o Förberedningsexempel 4 Mitomycin A. 100 mg (0,30 mmol) 7-hydroxi-9a-metoxi- mitosan och 100 mg (0,67 mmol) 3-metyl-1-p-tolyltria- zen upplöstes i 2 ml metylenklorid och 10 ml dietyleter.

Efter försiktig åtloppskokning 6 timmar omrördes lös- ningen 18 timmar vid rumstemperatur. TLC (metylenklorid: metanol 90:10) avslöjade närvaron av en mörkt purpur- färgad fläck vid Rf=0,36 mer än spârmängd av förorening vid Rf=0,41. Reaktionsblandningen koncentrerades till torrhet och kromatograferades på Woelm neutral aluminium- oxid under användning av metylenklorid och metylenklorid: metanol (30:1) som elueringslösningsmedel. De fraktioner som innehöll komponenüa1vidRF=0,36 sammanfördes och kon- centrerades till torrhet. Utfällning av den torra åter- stoden ur metylenklorid och hexan gav den i rubriken an- givna föreningen som ett fint amorft purpurfärgat pulver (25 mg (24%) med smp. 161°.

Analys beräknat för C16H19N3O6: C, 54,96; H, 5,44: N, 12,02 Funnet: C, 53,96; H, 5,37; N, 11,99. 465 929 10 15 20 25 30 35 42 IR(KBr):rmax, cm-1: 3400, 3300, 2950, 1700, 1575, 1200, 1060.

H NMR (Pvridin-g5,8): 1,82(s, 3H), 2,74(dd, 1H), 3,12 (d, 1H), 3,24(s, 3H), 3,54(dd, 1H), 3,96 (s, 3H), 4,22(d, 1H), 4,84(bs, 2H), 5,02(t, 1H), 5,38 (dd, 1H). 1630, 1 Utbytet i detta exempel kan höjas till 63% om man använ- der metylenklorid som reaktionslösningsmedel och i rums- temperatur under en tidsrymd av 24 timmar.

Förberedningsexempel 5 I en 250 ml enhalsad rundbottnad kolv infördes fast natriumkarbonat, en 35%-ig lösning av amin (mängd såsom i förberedningsexempel 1) och is och suspensionen omrör- des vid -SOC (is-salt-bad). Till denna suspension sattes droppvis en kall suspension av p-klorbensendiazonium- hexafluorfosfat (Aldrich Chemical Co.) i is, vatten och natriumkarbonat (lösning cirka pH 7). Efter fullbordad tillsats extraherades reaktionsblandningen med dietyl- eter. De kombinerade dietyleterextrakten återtvättades med vatten, torkades över natriumsulfat och koncentrera- des. Den gulaktiga fasta återstoden renades genom kolonn- kromatografering på Woelm aluminiumoxid under användning av hexan-metylenklorid (1:1) som elueringslösningsmedel (1H NMR registrerat).

Egèmgél 1-10 Triazenerna 1-7 enligt tabellIII nedan framställdes i enlighet med förberedningsexempel 1 ovan, där triazenen enligt exempel 1 exemplifieras. Triazenerna renades genom kolonnkromatoqrafering på Woelm aluminiumoxid.

Triazenerna 8-10 i tabell III nedan framställdes enligt förberedningsexempel 5 ovan. n N N :uouzzwzu :omm 465 929 43 =u~=u=z»zuz<=wun=u|a ÛNzuwwzu~zuxz|znz<=won=u|m .. ~=z~=o~=omm~..u~=u=zuo~=u ~:z~=u~:um~=o|Aïl%1v u z ^í%%xvr~=u~=u=z|z|zv=øun=u»m 1 ~=z~=u~=u«^É%¶%v m O :~:u~:u:z|z|z<=oun=u..n ._ ~._z~:u~=u|z o ._ /IK /|\ ~_~=u.=u=z»=|z-=wun=u-m = ~=z=u~.~=o. n . n=u~.~=u.4|znz~=won=u|m = ~=z~.~=u.~=u ~ = ~=u:z|znzv=wun=o|m |«u+~z|^ï1ïLv|~=u ~=zn=u .

HHÜNNHHÉ. ÖÉÖWMHÜHAHÛNÜHQ. .Hg fimwawfifiwvmm ~ ~ z=z|znz x Al||||||||||| @<@ z x + :zu HwflwNmfiHB HHH HHGQME 44 465 929 Q c ~=u|:z..z._.ze:@u«u|m .. ~=z~:u\~ o w S o, ~ w w ~ ~ o T :u =u=z|zuz _. 03.... ._ :z :UÄ i m \ o O . n=uo~:u~:u=z|zuz~:@u~u|m nwå+~z åo ~=z~=u~=uon:u _. :www-BB ufimmëøflconmfln CÉE u: .Awdwwnwxnnl A.m@Howv HHH dammas 10 15 20 25 30 35 45 465 929' Exemgel 11 1-[2-(3-nitro-2-pyridyltio)etyl]-3-(4-metylfenyl)- triazen En lösning av 4-metylfenyldiazoniumklorid framställdes såsom beskrives i förberedningsexempel 1 utgående från p-toluiain och instäiides på pH e,a-7,2 vid o° såsom beskrives i detta förberedningsexempel. En lösning inne- hållande 21,15 mmol av diazoniumsaltet i 45 ml lösning framställdes på detta sätt och infördes i en dropptratt,, som var ansluten till en 250 ml trehalsad rundbottnad kolv, som innehöll 5,34 g (20,0 mmol) 2-(3-nitro-2-pyri- dyltio)-etylamin, 7 g natriumkarbonat och 150 ml dioxan, som hade satts till kolven i nämnd ordning. 6 ml av en mättad vattenlösning av natriumkarbonat och 10 g i sattes till kolven. Kolven kyldes i isbad och innehållet omrördes mekaniskt. Diazoniumsaltlösningen tillsattes därefter droppvis under 1 timme från dropptratten. Efter fullbor- dad tillsats fick reaktionsblandningen anta rumstempera- tur och extraherades därefter med 3 x 400 ml eter. Tork- ning och indunstning av extrakten gav den önskade produk- ten, som renades genom kromatografering under användning av en med aluminiumoxid fylld kolonn med en diameter av 2,5 cm och en längd av 25 cm och under användning av hexanzmetylenklorid (4:1), hexanzmetylenklorid (3:2), hexan:metylenklorid (1:4) och slutligen metylenklorid innehållande 1% metanol för framkallning och eluering av kolonnen. De lämpliga fraktionerna ifråga (identifie- rades genom TLC) kombinerades och indunstades för er- hållande av 2,5 g av den i rubriken angivna föreningen.

Exèfimëi iå-ià Allmänt förfarande för framställning av 7-alkoxi-9a- metoximitosaner (12-19) En lösning av 2,4 ekvivalenter triazen i metylenklorid 465 929 10 46 metanol (4:1) sattes till en lösning av 7-hydroxi-9a- metoximitosan (framställd enligt förberedningsexempel 3) i metylenkloridzmetanol (4:1). Reaktionsblandningen omrördes vid rumstemperatur och reaktionsförloppet följ- (10% metanol i metylenklorid). 7-alkoxi-9a-metoximitosanprodukten des medelst tunnskiktskromatografi (TLC) uppträdde som en mörkt purpurfärgad fläck vid TLC. Reak- tionsblandningen kromatograferades på Woelm aluminium- oxid när reaktionen bedömdes vara fullbordad på basis av TLC och 7-alkoxi-9a-metoximitosanen erhölls som ett amorft fast material. De framställda produkterna identi- fierades som exempel nr 12-19 i tabell IV nedan. 47 465 929 ..=~ .uø.««.m ..=~ .s.°°.m ._=~ .u.«~.- ..:~ .øo.=o.v ._=~ .u.wm.n ..=m .m.v~.n _ ._=~ .un.w~.m ..:~ .un.w>.~ ..=~ .mn.ø~.~ 1 | _ ..=n ^m.=w.~ ..=~ .u.@~.~ ..=~ .u.°~.~ ~.n=u.=u|nm nn. ..=~ .mn.«@.> ..=~ .uuq-«.m ..=~ .».<°.m ..=~ .e.m~.« ..=~ .mu.°e.« ..=~ .u.~m.~ ..=~ .m.=~.~ ø=.e~ .z “m~.w .= N-.@m .u nu ..=~ .mn.~=.n ..=~ .un.-.~ ..=~ .mn.==.~ <~.e~ .z “-<.@ _: “e@.@m .u ua 1 ..=n .a.«@.~ ..=- .a.~f.~ ._=m .».=@.= @=u~=u~:u~=u«uz n~. ann un mäfiflfiflumvflwzåwfiu fIEO. zu 2 .mlx .Åman-amy :Zz :d HwEHOh Hwnfifiwvfim o M \ :u oz O HUGMWOUHEMNOHÜEIÜGIHXOMHMIN >H Hflwfldfi \|..\.. 48 ..=~ .uo.°w.m ..=H .u..< ..=~ .u.<~.< mwofl .=fi- ..=~ .uu.@@.fi ..=~ .».w>.~ ..=. .ø.~m.~ .m~w~ .=.>~ ..=n .«.«~.~ ._=m .s.@°.~ ._=. _nn.@>.~ 1 .=~@~ .øemn ..=~ .un~f~.~ ..=~ .@.«°.~ ..=n .@.=@.. n=uou=z~=u~=u»ww~=u~=u||m ß. ..mn.w~.» ..s.w«.> ._=~ .vu.@~.m 465 929. »».@ .m www. ..=H .».-.w ..=~ .e.=@.- ..=~ .@.@~.- .n@.ø .z .ww.m .= “w~.@m .u nu .=_- .=~w~ ..=. .øu.<°.~ ..=~ .=.@@.n ..=~ .u.@m.~ =w.@ .u .mmmfi .=fl@~ ..=n .u.@~.n ..=~ .@n.@~.n ..=~ .».<@.~ @w.@ .z _=».m _: “»fl.@m .u “e .=@- .°-M ..=~ .nn.@>.~ ._=~ .@p.~..~ ..=n .@.~@.~ A¶s<@Yw=um~=u~=u|um øfl =w°~ ..=~ .uo.@n.m ._e.~@.- .°.- .m~w~ ..=~ .u.@~.~ ..=~ .øu.~«.n ..=~ _v.°m.~ nø.~. .z .wø.m _: ~va.@m .u nu .m.>« .ønau ..=n .».e~.n ..=~ .u.ø~.n ..=~ .nn.=e.n ~>.~. .z .«~.m _: .«n.@m .u nu .eonn .ønfn ..=_ .@n.~>.~ ..=~ _-n.@«.~ ..=@ _n_@w.~ ^Xï¶Av1~=u~=u||ø m~ |.z ._=~ .uu.«-.m ..-u~=u mmefl ..=~ .u.~°.m ..=~ .e.=w.~ ..=~ .w.@~.< wøfioš m.o Mmm umuwmäuhox o.- .ewwfl ..:fl .wø.øe.v ..:~ .E.@w.n ..=~ .u.vm.n ~<..~ _: .=e.@ .= .mß.~m .o .m .m~>« .=<@~ ..=@ .=. -.~ ..=H .ø.@~.n ..=~ .@n.@>.~ \|4;/ _<._. .z _m«.m .= _=w.~m .o ua .ewwm .øwvn ..=~ .u.@m.~ ..=< .e.=-.~ ..=~ .u.@m.~ o z|~=u~=u||æ v.u-Å Emm .HQ mmhfimcmumucwšwflm Jaså :H .@.m||.äuqu?= m:z.: Hmšnom ammïwxm A.w#HOmv >H HAQQMH 49 465 929 .uflo .OOH ..Hm uw m3mxmuD ~< cfloæëoßflñ >m mæfiønoxflm Eöcwm Hmnaamuwëmnw cmëfl AU mzHu |^|. :Oo |^+. fl umnm>HmwnO som Hmaæxwfioâ AU Aoæmfv moæ|woæ .mm ~mofiuOflQfluG< .h ..am um mšmxmub An ßwåäw n m .Hšmfiwuowp u a E ..:~ .mn.~m.> cwcfi .o*- ..=~ .vo.w~.m ..=~ .e.w~.m ..=~ .».@@.~ .m~@~ .=-_ _.=~ .a.ow.- ..=~ .u.°~.v ._=~ _uv.<@.n vß.ø _: .@~.m _: .«v.nm .u _» .°w@~ .°=- ..:~ .:.«@.~ ..=~ .øu.~m.n ..=~ .@.°~.n of ~n.« .z .=m.m _: hmfi.-m .u na _°@~n .=@«~ ..=H .u.@°.n ..=~ .s.-.~ ..=~ .«.~@.. @@ø\=u|~=u|um »_ mwøfi ..=~ .ø¶.°«.m ..=~ .».«=.m ._=~ .s.@m.« . .°=- .omwfl ..=~ .u.°~.« ..=~ .uø.@@.n ..=~ .s.~m.~ -.=. .z .m~.m .= ~m«.~m .u nu .øøßfi ~°mm~ ..=n .w.«~.n ..=~ .n.°~.~ ..=. .w.=°.~. øu.ø~ .z _@@.m _: “wa..~ ..=~ .mn.°°.~ ..=n .m.@@.~ ~=uo~:u~=u||z nu.

Emm .HG mwfimcmwmwsmqwfim .~|su. zfl .Q .mw|.=flufi~>m. mzz =~ Hmmswxm ^.muHOmv >H afimnmfi 465-929 10 15 20 25 30 35 50 Exempel 20 9a-metoxi-7-[2-(3-nitro-2-pyridyldition)etoxifmitosan (20) 580 mg (1,73 mmol) 7-hydroxi-9a-metoximitosan infördes i en rundbottnad kolv och upplöstes i 60 ml metylenklorid.

Triazenen enligt exempel 11, cirka 2,5 g (5,7 mmol), sat- tes till lösningen i kolven och blandningen omrördes 14 timmar vid SOC och därefter 8 timmar vid rumstemperatur.

Reaktionsförloppet övervakades medelst kiseldioxid-TLC under användning av metylenklorid:metanol (9:1). Reak- tionsblandningen hölls vid rumstemperatur ytterligare 26 timmar och upparbetades därefter genom kolonnkromatogra- fering på en kolonn med en diameter av 85 mm och med en längd av 30,5 cm och som var fylld med aluminiumoxid.

De lösningsmedel som användes i följd för framkallning och eluering var portioner om 200 ml vardera av metylen- klorid, 0,5% metanol i metylenklorid, 1,0% metanol i metylenklorid, 1,5% metanol i metylenklorid, 2% metanol i metylenklorid och 4% metanol i metylenklorid. De lämp- liga fraktionerna ifråga kombinerades och indunstades för erhållande av den i rubriken angivna föreningen, 470 mg.

Analys beräknat för C22H23N5O8S2: C, 45,65; H, 4,09; (korrigerat för 0,5 mol% CH2Cl2): N, 11,82 Funnet : C, 45,74; H, 4,14; N, 11,61 IR (KBr), Vmax, cm-1: 3440-3200, 3060, 2930, 1720, 1570, 1510, 1395, 1335, 1210, 1055. 111. mm (pyriain-gs, 8): 1,s1(s, an), 2,oo(bs, 1H), 2,61 (bs, 1H), 2,98(bs, 1H), 3,08(s, 3H), 3,20(m, 2H), 3,39(d, 1H), 3,83(dd, 1H), 4,07(d, 1H), 4,59- 4,89(m, 3H), 5,21(dd, 1H), 7,16 (dd, 1H), 8,31(dd, 1H), 8,71 (dd, 1H). 10 15 20 25 30 35 51 465 929 Genom att tillämpa förfarandena enligt exemplen 11 och 20 på andraul-(3-nitro-2-pyridylditio)alkylaminer med 2-6 kolatomer i alkylgruppen kan mitosanderivat med föl- jande formel framställas.

N \ ss- (C112 )n-0 / °2 ca3 D = 2-6 1 _ R - H VPÄIGI' Cl-ö- = 2*6 N R1 = H eller C1_6-alkyl Exempel 21-34 7-alkoxiditio-9a-metoximitosanerna 21-34 enligt tabell V nedan framställdeszunder användning av den allmänna metoden A eller B nedan, vilket anges i tabell V. Fysi- kaliska data för mitosanföreningarna 21-34 anges i tabell VI nedan.

Metod A Till en deoxigenerad lösning av mitosan enligt exempel 20 (cirka 0,1 mmol) i 3-5 ml aceton sättes under omröring och under argon cirka 1,1 ekvivalenter trietylamin, följd av droppvis eller portionsvis tillsats av en ekvivalent ev en merkaptan (i det fall då utgångsmerkaptanen är oren kräves mer än en ekvivalent av tiolen) i 1-2 ml aceton.

Vid de flesta reaktioner (i de fall då utgångsmitosanen enligt exempel 20 och produkten har mycket närliggande R -värden vid TLC, utnyttjas övervakning medelst högtrycks- f vätskekromatografering (HPLC;|LBondapak-C18-kolonn)) över- 465 929 52 vakas reaktionsförloppet medelst silikagel-tunnskikts- kromatografi (10% metanol i metylenklorid). Fullbordan av reaktionen indikeras av försvinnandet av den fläck som motsvarar utgångsmaterialet och uppträdandet av 5 produktfläcken. I detta skede koncentreras reaktions- blandningen under reducerat tryck (vid cirka 30°C) och återstoden kromatograferas på en neutral Woelm-aluminium- oxidkolonn (6,4 mm x 25,4 cm), som har fyllts genom upp- slamning med 2-5% metanol i metylenklorid. Detta för- 10 farande separerar den önskade mitosanprodukten från pyridyltionbiprodukten, som kvarhålles på kolonnen. Den produkt som således elueras under användning av 2-5% metanol i metylenklorid renas ytterligare omsorgsfullt genom silikagel-snabbkromatografi under användning av 15 5-7% metanol i metylenklorid som elueringslösningsmedel.

Det huvudband som motsvarar produkten isoleras och den amorfa 7-alkoxiditio-9a-metoximitosanen karakteriseras.

Metadlß 20 Till en lösning av cirka 0,1 mmol mitosan enligt exempel 20 i 2-5% aceton (metylenklorid kan även användas men aceton föredrages) i 10 ml metanol sättes cirka 6 droppar av en mättad vattenlösning av natriumbikarbonat (i det 25 fall då merkaptanen är L-cystein användes icke denna bas), följt av tillsats av en ekvivalent merkaptan i 1 ml metanol (vatten användes om utgângstiolen är vattenlös- lig). Reaktionsförloppet övervakas medelst TLC (silika- gel, 10% metanol i metylenklorid). Efter fullbordad reak- 30 tion spädes reaktionsblandningen med 15 ml vatten och koncentreras till cirka 10 ml under reducerat tryck vid cirka 30°C. Den erhållna lösningen kromatograferas på en C-18 reversfaskolonn med stegvis gradienteluering (100% vatten till 80% metanol i vatten; eluering med vatten 35 separerar den gula pyridyltionprodukten från produkten, som kvarhâlles på kolonnen). Produkten, som elueras som ett rött huvudband, tillvaratas och koncentreras för er- 53 465 929 hållande av 7-alkoxiditio-9a-metoximitosan som ett amorft fast material. Om ytterligare rening kräves upprepas ovan angivna kromatograferingssteq. 465 929¶' S4 Tabell V , 7-alkoxiditio-9a-metoximitosaner à eller Rss/\v/0 asu + g_0_ ----> , B CH3 Exempel Tiol nr (353) Metod Produkt _ ' H ' 21 etyl-2-metkapto- A R=-CHZCHZOCCH3 acetat 22 _3-merkapto-l,2- A R=-CH2CH(0H)CH2OH propanz _ -- + 23 3-mer aptoproplon B =-CH2CH2C00 Na syra 2 4 cysteix; B R=-cH2cH (Nnf) coo' 25 tiofenol* A R: Gus 28 ' p-aminobensentiol A R ; '<::::>“NH2 W ll 26 p-nitrobensentiol A 27 p-metoxibensentiol A R 5* 465 929 Tåbell V (forts.) Exemael Thj-Ol nr (RSH) mietod Produkt coo'Na* 29 Z-merkaptobensoesyra B' R = 30 Z-nijzro-ßi-gnerkapto- B R = N02 bensoesyra _ + C00 Na 31 4-merkaptopyridin A R = ~<í:ïSš N 32 2-merkaptometyl-1- A R = -CH2-<ï :Än metylimidazol N I CH3 *fä §HcocH2cH2cHcoo'Na 33 glutation B R=-cæ12<|:H coNHcH2coo'Na+ 3 4 dimetylamin- B R=-CH2CH2N (C33) 2 etantiol 56 465=929 .Omcfi .mwøfl .Ocmfi .øwwa .mmmn Ä-Nmfl .owmn ..~=m.«.~.~H.=~.øø.m~.m..~=@.=«.=~ .».~m.<..=~.a.wm.«._~=>.@.=~.u.

-.«..~=H.-.=H.v.m°.«..~=m.« .~.~H.=H.uu.«w.m..~mH.-.=~.u. >m.m..=n.w.>=.~..=~.mn.mm.~ ..~=~.w.=~.u.wm.~..~=>.w .=fl.=«>~ wH~ .=~.».>@.~..mH.@n.@m.~..~=m.> .=~@~.°~mn.°~mm .«-.°~m .=fi.».>m.~..m~_m.«@.~..=m.m.wß.H m=umo~=u~mu|nm H~ .ansa .x~s>. .ac 1xøe<. .Emm .@.. Hwsnom Mc .~m=. mfi .=on=o. >= w.mm;,=flu«u>m. «»~w«mzz =~ Hwlawxfl zu . .HGGMWOHAEflNOUQEIN QIOHUÉHÜHXOMHMIN.

H>.HHwnmw 465 929 57 .mwcfi .°-~.=-~.=°- .e«m~.m°«~.am«~ .m>m~.ø~w«.°mw~ .m~>~.o~a~.om«m ..:~.e.«w.>..~m@.°~.H.«_m~.uw.o~.m _.:H.s.«@.«..=~.E.mm.«..~=m.~H .=fi.w.@=.«..~==.HH.°.«.=H.oo.~w.m ..~=<.~«.=~.u.wm.m..~=«.>.=~.u.>~.n øflm ..=~.m.°ø.m..=m_a.«m.~..~=v.» .m-.m~fl .=~.~.@>.~..:H.wn.ow.~_.=m.m.>>.~ +øz|ooo~=u~=o|um m~ . ..=~.a.m.>..=~.mn.mw.w _.=H.mn.m~.w..m~.uw.m~.m..~=@.°H .».=H.~m.«..=H.s.«@.«..=fl.e.>m.v __=H.mn.@~.«_.~=«.-.=H.w.@°.«._=~ .°~°~ .mn.«m.m..~=~.H~.m.«.m~.oø.«@.m .=>=~.mH-.m°~H _.~m«.~H.=H.o.>m.m..~=~.~H.m.«.=H .=«w~.o~v~.mm«~ .wø.æ~.~..=H.s.mH.m_.=n.m.ß=.~ .°@m~.mmw~.mm@~ c~m _.=~.a.o°.n..~=m.@.=~.».mo.m .=~>~.m@m~.=««~ .«-.m- _.=H.mn.o@.~._:H.mn.m«.H..mm.w.~>.~ mo~mu=u~=u|nm - ä .H E .-E>. _E= .x~s«. .Emm .@. Hwawom Mg _umz. mw .=omzo. >= m. W: :«ø«u>m. mums mzz = Hwaawxm ~ ^.wuuomv >H fiflwnma 58 '465 929 .mmønfiäfiflÄzmfi .ocmfi .mmmfi-omvfi ._~=~.ß.=~.ø.°m.> _.~=~.>.~.>.=~.øw.m~.>..~=~.>.:H.w.

HH.~._~==.HH.m.«.=fi.øu.m~.m..=fi_a. ~m.«..=H.s.>m.«..=H.s.m«.«..~=«.~H .=~.u.w°.«..~=°.~fi.m.«.=~.uu.~@.@ .m>m~.ø~w~.=mwH qwm _.=~.u.m~.m..=n.m.w=.n..=m.a.@m,~ .m~>~.°~«~.=««~ .«~m.w°~ ..=~.mn.~w.~..=~.mn.mm.~..=m.m.m>.H um m~ ..~m@.°H.w.v.=H_uu. .=@ø~.=H- @w.«..=~.e.@@.«..~=m.°~.=~.».°~.# .°°n~.ø«m~.°m<~ ..~=~.@.o.«.=H.ou.=fi.«_.~=m~.=~.u. .mmv~.m>mH.mmw~ @~m.H@m ~=.«..~=ø.m~.°.«.=H.uu.wn.m..=n.m. .m~>~.e~«~.øm«n .«~n.w- m~.m..=m.s.mH.m|mm.~\.=n.m.~m.H =oou=u~=uum «~ _ Nm» .H42 .x~s>. .E= .x~:<. .aan .@. Hwagou M: .~mz. zfi _=o~=u. >= m. ml =fl@fi~>@. ßuflw mzz = Hwflswxm a A. muïuOwl H> HHQQMB '465 929 59 .=~°~.mmc~ .ø°-.=>-.o-~ .m«~H.mm-.omm~ .°°<~.°vv~.om«~ .o>m~.m~wH.m~>~ .°m@~.°om@.o@«m ..~=>.@.=~.u.°m.>..~=>.w.=~.ø“«@.@ ..~=°.HH.~.«.=H.øuV>~.m_.~n@.oH _ .=~.u.mm.v..m~.a.mm.«..~=m.- .=~.n.wo.<..~=o.fiH.~.«.=~.@ø.«@.m _.=n.m.flm.m..~=o.~H.=H.ø.>m.~ ..=~.w.@°.~..=~.».~o.m_.=~.mn.o°.~ wm~.-m ..=~.mn.mw.~..=H_e.oo.~..=m.m.-,H mnuo | um »N ..~:w.w.=~.ø. ~o.@..~z@.@.=~.ø.mm.~._~=Q.HH.~.« ,mm=~.m=H~.oH- .=~.uu.°~.m..N==.HH.=H.».w@.«..=~ .mm-.mmm~.o=«~ .e.mm.«..~:~.-.=H.u.~°.«..~m°.~fl .mv«~.m=m~.°~m~ .~.«.=~.øø.m>.n..~:H.~H.=~.ø.m~.~ .°~@~.m«w~.m-~ ..=m.m.«°.m..=~.».°o.m..=fi.mn.m@.~ .°«m~.=m~m.o@«m mH~.-m ..=H.mn.>m.~..=~.a.«m.H..=m.w.m>.~ Noz um w~ ~fllEU ~%@E>~ .EC .xdäxv -EQQ ~øv Hwšuow .Hz .~nz. zw .=o~=u. >= .«. m|J=fiø«u>m._~»«@ mzz :H Hwmawxm n; . 11... ^.muH0wv H> Hfiwnmä 60 465 929 .mNcn.oßOfi~Ofififl .mflNn.mOmfl.0vm~ .omm~.mmc~.mmmfi ..~z>.>.=~.ø.>«.w _.~=fl.@.=fi.w.m~.@._=~.mn.m.~ ..~=v.>.@.>.=H.øø.-.>..~=<.ß .=«.».=°.>..~=«.°H_~.«.=~.oø.@H.m _.=H.s.>m.«..m~.e.mm.«._~=<.~H .=fi.u.m=.«..~:=.H~.~.@.:fl.uu.o@.m ..~=@.-.=H.@.@m.m..=m.m.@°.~ ßz OOU .°@w~.mww~.o~>~ «~m.=~@ ..=~.mn.mm.~..~m~.@.=~.».=m.~ + | .°~«~.°=mn.omnm .w«~.v- ..=H.wn.mm.~..=fl.s.mm.~..=m.m.w>.H um @~ ..~=~.@.=~.ø.>m.>..~=~.@ .=~.ø.~ß.w..=H.mn.vw.m..~==.H~ .~.«.:~.@w.~«.m..~mw.°~.=~.». .m@°H.mo- wm.«..=~.s.mm.«..~=m.-.=~.u. .ø-~.==-.mn- «°.«..~=°.H~.~.«.=~.øu.«@.m .=H«~.°m«~.mm«~ ..~=m.~H.=H_w.>@.m._=m.w.»°.m .m>m~.°m@~.o~>~ ..=n_s.~H.m|@m.~..=~.mn.ow.~ .°~m~.c>-.Qm«m ~m~.@- _.~=w.w.=H.u.m°.~..=~.m.«>.H ~=z um @~ _ .B :sei ...a .äeá ...aFš flëæä ä nl. m I Hwmšmxm .uma. :H .mo zu. >= w. @|.:«øfiu>m. mumw mzz :H A.wuu0uv H> Hfiwnmä 465 929 61 .mwcfl .Qflmfl .ocmfl -mmmfi .mofifi .om-Ä ..~=m.«.m.H.=~.@ø.@«.@ ..=~.e.w.>._~=m.«.m.~.=~ .øu.mm.>..~=m.oH.~.v.=~.øø.m~.m _.=~.mn.°m.«..m~.s.~m;«..~=«.~H .=«.u.>°.«_.~=o.HH.~.v.=fi.uu.~w.m _.~=m.HH.=H.ø.mm.m..=m.m.@o.m .m>m~.o~@~.°m@~ -m.m~m _.=H.a.oQ.m..~=fi.w.=~.».~=.m..mä 11 .ø~>~.ø~m~.°m«m .~v~.m- .wn.=w.~..:fi.wn.m@.H..m.=m.w>.H z/. \ ua än ..z~.mn.«H.@..N=n.@.=~.w. m@.>..~=m.m.=~.ø.m«.>..~=~.°~ .~.v.m~.ww.H~.m..~=m.o~.=~.u. =>=~.m-H @w.«_.=~.a.mm.«..~mH.-.=fl.u.wo.« .ovm~.°=«fi.°m«~ _.~=m.Q~.m.«.=H.øv.~@.m..~=@.- az oou .=~m~.=«m~.=~w~ °~m o~m.=~.ø.mm.m_.=~.s.°m.~..~=m.w + 1 .°-~.°~@~.ø««~ .H~m.m- .:~.».mm.~..mH.mn.wm.~..=~.m.m>»~ ~oz um om ..-E .x~e>. .e= .x~e<. .Emm .@. HQEMQM Hg .um=. mH .=om=o. >o w. mf cfløfiuæm. mama mzz m Hwmawxm fl TmQHOwJ H> HHwQmB 62 465 929 .omøfl .møøfi .mean .ofiNfi .oømfl .ovmfi .mouå .mmefl .emma . ..N:>.o..m.v.=. .øø.m@.«..=~.e.w«.«..~=m.=~.=H.». om....~=H.m~.z~.w.~°.«..=..e. cm.~|°>.~..~:m.°H.«.«.=~.@u.°>.m ..N=H.~..=H.ø.~w.m..~=H.<..w.« .=..uu.@~.m..=m.m.@~.m._=m.e. .m~w~.=m@~.m~»H «~m oH.m|m@.~..~m~.w.m.~.=~.uu.mm.~ +wz|ooo~:u=zow . .°~«~.°m~m.o@mm .w@m.w~n ..~=~.«H.«.>.=~.wu.@H.~..=@.m.Hm.fi muwmunnm mm _ +ßz|oommu~=u~:uou=L i ..=~.v.mm.w ..~=m.°H.«.<.=H.øu.m~.m..=..e.mw.« .mwcfi ..=~.e.@«.«..=~.m.HH.«..~=m.-.=H .m°-.=-~.°°m~ .ø.w=.«..~m°.flH.«.«.=..øu.«w.m »m-..°m«~.°m«. _.=~.m.m«.~_.=~.s.°«.@..nn ~=u .ø@m~.=m@..°mw~ cwm .w.@ø.m..~=~.«.m~.w.@m.~._~=«.w w .°~>~.=wm~.envm .n~n.@- .=~.».n>.~..=H.mn.mm.~..=~.m.«>.~ . 21 »v|~=u|um - z :Ja-U .Kmëâ 1:: .UBEÉ Ašmm. .av HmÉHOw u: .unz. nu .=om=o. >= m. mf cfiwfluæm. øumw mzz =~ Hwmamxm ..m@~o«. H> HHw@fla_ 465 929 63 .MM S00 WN C®%Qs~®vm® PÜHHCUÜ .HÜQÜWOPHE .HÛH WÜÜGWïKÄÜ ÛNQ »ß .~=n.o~\m.«.=H.øu.@~.m ..=~.a.>m.«..~=m.-.=H.u. wo.v..N=~.cH.m.«.=~.uø.<@.~ | ..=fi.a.=«.m..=m.m.@=.m..=m .e.mo.m|°@.~..=m.s.~w.~..=@ .m.«~.~..=H.mn.mm.H..=m.m.>>.fi ~.m=o.z~=o~=u|um «n ~|E .xmE>. .En .XmE .Hmx. mH _mom=u. >: m. m|.=fio«u>m. mumø mzz = flwmemxm A TmMHOwC H> Hflmnmå.

Claims (20)

465 929 10 15 20 25 30 35 PATENTKRAV êë

1. Föreningar med formeln II eller formeln III ñ _ 0 ca ocna ' R3-Aik -ss-Aik 2 2 - 1 2 II ca -al R4-SS-Alk2- III CH vari Alk1 är en rak eller gregkedjig alkylengrupp med 1-6 kolatomer när R är förenad med denna via en kolatom därav och med 2-6 kolatomer när R3 är förenad därmed via en syre- eller kväveatom därav och R3 och -SS- i detta fall är bundna till olika kolatomer; Alk är en rak eller grenkedjig alkylenqrupp med

2. -6 kolatomer, Rl är väte eller elkyl med 1-6 kelatemer; Q R3 är karboxi, alkanoyloxi med 1-7 kolatomer, di- V alkylamino med 1-12 kolatomer, alkanoylamino med 1-7 kolatomer, en heteroaromatisk grupp med 1-2 ringar, 3-8 ringled i varje ring och l-2 heteroatomer i varje ring, vilken heteroatom 10 15 20 2. Föreningar enligt krav 1, (h. Vr 465 929 _utgöres av syre, kväve och/eller svavel, eller 1,2-dihydroxietyl; och är en heteroaromatisk grupp med 1-2 ringar, 3-8 ringled i varje ring och 1-2 heteroatomer i varje ring, vilka heteroatomer utgörs av syre, kväve och/eller svavel, med det förbe- hållet att den heterocykliska gruppen är kopp- lad via en kolatom, som är bunden till minst en annan kolatom (dvs den kolatom som är bunden till -SS- kan i sig själv icke vara bunden till två andra heteroatomer), fenyl eller B-substi- tuerad fenyl eller en glutationrest, varvid B-substituenten utgörs av en eller tvâ lägre al- koxi-, amino-, karboxi- eller nitrogrupper, eller R4 och den intilliggande svavelatomen tillsammans utgörs S-cysteinyl, varvid S-cysteinylgruppen kan vara förestrad eller föreligga i saltform, och ogiftiga, farmaceutiskt godtagbara salter därav. / därav, att Alkz är etylen och R1 är väte.

3. Föreningar enligt krav 2 med formeln II, k ä n n e t e c k n a d e 25 30 35 därav, att Alk är etylen 1 och R3 är acetylamino. k ä n n e t e c k n a d ë 465 929 “f 10 ,\ 15 20 25 30 35

4. Föreningar enligt krav 2 med formeln II, k ä n n e t e c k n a d e därav, att Alk1 är etylen och R3 är acetyloxi.

5. Föreningar enligt krav 2 med formeln II, k ä n n e t e c k n a d e därav, att A1k1 är metylen och R3 är 1,2-dihydroxietyl.

6. Föreningar enligt krav 2 med formeln II, k ä n n e t e c k n a d e därav, att Alk1 är etylen och R3 är karboxi eller ett ogiftigt farmaceutiskt god- tagbart salt därav.

7. Föreningar enligt krav 2 med formeln II, k ä n n e t e c k n a d e därav, att Alk1 är metylen och R3 är 1-karboxiaminometyl eller ett ogiftigt farma- l ceutiskt godtagbart salt därav.

8. Föreningar enligt krav 2 med formeln II, _ k ä n n e t e c k n a d e därav, att Alk1 är metylen och R3 är 1-metylimidazol-2-yl.

9. Föreningar enligt krav 2 med formeln II, k ä n n e t e c k n a d e .därav, att Alk1 är etylen och R3 är dimetylamino.

10. Föreningar enligt krav 2 med formeln III, k ä n n e t e c k n a d-e därav, att R4 är fenyl, 4- nitrofenyl, 4-metoxifenyl, 4-aminofenyl, 2-karboxifenyl eller ett ogiftigt farmaceutiskt godtagbart salt därav, 4-nitro-3-karboxifenyl eller ett ogiftigt farmaceutiskt godtagbart salt därav eller 4-pyridyl.

11. Föreningen enligt krav 2 med formeln é? 465 929' NH ao coaân O 2 zcnzconn O CH OÉNH cncnzsscxzcazo 2 2 Hozccxznnco 3 C33 5 eller ett ogiftigt farmaceutiskt godtagbart salt därav. 10

12. Föreningar enligt krav 1 med formeln Ib NO 2 O CH 'NH _ 2G // \\ SS Alk 0 2 2 1 5 __ èpCI-I3 Ib css f -al 20 vari R1 och Aik har i kravet 1 angivna betydelser. 2

13. Föreningen enligt krav 12 med formeln 25 / 02 ° CH Oflna ss-cszcgz -o 2 _'N -oca e 3 XVII 30 C83

14. Farmaceutisk komposition, k ä n n e t e c k n a d därav, att den innehåller en förening enligt krav 1 till- 35 sammans med ett farmaceutiskt godtagbart lösningsmedel, utspädningsmedel, adjuvans och/eller bärare. 465 929 éf 10 .Û 15 20 25 30 35

15. Förfarande för framställning av en förening enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att man öm- sätter minst en ekvivalent av en triazen med formeln V eller formeln VI Ar-N=N-A1k2-ss-A1k1-R3 Ar-N=N-A1x<2-ss-R4 V VI med en ekvivalent av en mitosan med formeln IV O I CH20CNH2 H 1 l vari R1, R3, R4, Alk och Alk har de i kravet 1 angivna 1 2 betydelserna och Ar är den organiska resten av en diazo- teringsbar aromatisk amin, under reaktionsbetingelser i ett inert organiskt lösningsmedel vid en temperatur från 0 till 60°C till dess en väsentlig mängd av produkten med formeln II eller formeln III har erhållits.

16. Förfarande enligt krav 15, k ä n n e t e c k n a t därav, att triazenen med formeln VI är 1-[É-(3-nitro-2- pyridy1ditio)etyl]-3-(4-metylfenyl)tr1azen.

17. Förfarande för framställning av en förening enligt krav 1, k ä n n e t e c k_n a t därav, att man om- sätter minst en ekvivalent av en tiol med formeln R3Alk1SH eller formeln R4SH-med en ekvivalent av en mitosan med formeln Ib 10 15 20 25 30 35 ß? 465 929 ' N02 / \ ss-Alkz-o Ib vari R1, R3, R4, Alk1 och Alkz har i kravet 1 angivna betydelser, och eventuellt i närvaro av minst en ekvi- valent av en bas i ett inert lösningsmedel vid en tem- peratur från 00 till 60°C till dess en väsentlig mängd av produkten med formeln II eller formeln III har er- hållits.

18. Förfarande enligt krav 17, k ä n n e t e c k n a t därav, att Alkz är etylen och R1 är väte. I

19. Förfarande enligt krav 17 eller {8, k ä_n n e - t e c k n a t därav, att en ekvivalent bas användes vid reaktionen.

20. Forfarande enligt krav 17 eller 18, k ä n n e - t e c k n a t därav, att man som reaktionsmedium an- vänder en lägre alkanol, en lägre alkansyra (lägre alkyl)- ~ ester, en lägre alifatisk keton, en cyklisk alifatisk eter eller ett lägre polyhalogenerat alifatiskt kolväte med upp till 8 kolatomer eller vatten.