SE435467B - Rorformat element samt sett och anordning for att framstella ett sadant - Google Patents

Description

l5 8103302-9 inre formningsorgan. Materialets temperatur i omformningsområdet kontrolleras genom värmeöverföring i omformningsomrâdets kontaktytor mellan dragringarna och/eller det inre formningsorganet.

Det är tidigare känt genom patentansökan SE 7905043-l ett element där väggtjockleken hos ett företrädesvis centralt parti av elementet redu- cerats till ca l/3 av materialets ursprungstjocklek. Reduktionen erhålls därigenom att ett rörformat ämne med materialet vid en utgångstemperatur understigande glasomvandlingstemperaturen (TG) i var sin ände fixeras mellan två backar, vilka därefter förflyttas från varandra. Genom att i ett ringformat område låta materialet ha en högre temperatur än det omgivande materialet, erhålls en startanvisning i vilken tjockleks- reduktionen påbörjas under dragningsförloppet. I vissa tillämpningar stabiliseras elementets inre diameter med hjälp av en inre dorn. Det kända förfarandet åstadkommer ett element där materialet är axiellt orienterat och har en kristallisation understigande ca 30%, vanligtvis av storleksordningen lfl - 25%.

Genom den svenska patentansökan 7905045-6 är känt att medelst ett yttre organ mekaniskt påverka ett rörformat ämne för reduktion av material- tjockleken. Organet utgörs av en eller flera trissor som anligger mot ämnets yttre och/eller inre yta med så stor kraft att den önskade tjock- leksreduktionen uppkommer när materialets utgångstemperatur understiger glasomvandlingstemperaturen. Det yttre organet förflyttas i ämnets perifeririktning och samtidigt i ämnets axiella riktning. Även med denna teknik erhålls ett element där i områdena med reducerad material- tjocklek kristallisationen understiger ca 30 % och är av storleksord- ningen l0 - 25 %. Däremot är materialet icke lika utpräglat orienterat i ämnets axiella riktning som när förfarandet enligt föregående stycke tillämpas.

Enligt de ovan angivna uppfinningarna erhålls i vissa tillämpningar element som avviker från varandra i övergângszonen mellansträckt och icke sträckt material. Detta förhållande uppstår när t ex ett centralt parti av ett rörformat ämne sträcks med materialet i ämnet vid en ut- gångstemperatur understigande glasomvandlingstemperaturen (TG) och det l5 8103302-9 3 sträckta ämnet delas i två delar för att bilda två separata element.

Olikheten beror på att det ena elementet innehåller startzonen för den genom sträckningen åstadkomna flytningen, medan det andra elementet innehåller stoppzonen för flytningen.

Vid tillämpningen av uppfinningen enligt SE 7905043-l utbildas normalt en ringformad övergângszon mellan sträckt och tunnare material resp icke sträckt och tjockare material, där materialytan i övergångszonen bildar en vinkel av ca 450 med materialytorna hos det sträckta resp icke sträckta materialet. Vid dragningen erhålls ibland axiellt för- skjutna spetsliknande områden hos den i huvudsak ringformade övergångs- zonen, vilka områden som regel medför att det framställda elementet måste kasseras.

Föreliggande uppfinning avser ett rörformat element och ett sätt och en anordning för framställning av elementet. Härvid utgår man från ett rörformat ämne av i huvudsak amorft material. Elementet har vägg- partier där ämnets väggtjocklek reducerats till en tjocklek motsvarande den ett ark av ämnets material och med ämnets materialtjocklek erhåller vid monoaxiell dragning till flytning. Vid t ex PET motsvaras detta av en reduktion av tjockleken till ca l/3 av den ursprungliga. Mate- rialet i elementets väggpartier med reducerad materialtjocklek är i huvudsak orienterat endast i elementets axelriktning. Vid PET under- stiger kristallisationen ca 30 % och har företrädesvis ett värde inom området l0-25 % varvid den genom materialets orientering uppkomna kris- tallisationen maximalt uppgår till ca l7 %.

Enligt uppfinningen uppnås högre hastighet vid reduktionen av material- tjockleken än vid tidigare känd teknik. Dessutom erhåller övergångs- zonen mellan material med ursprunglig väggtjocklek och material med reducerad väggtjocklek alltid en i förväg bestämd form samtidigt som längden av partierna med reducerad väggtjocklek alltid är väl definierad beroende på att ämnets omformning är mekaniskt styrd i själva övergångs- zonen. Vid t ex framställning av ett element till två mot varandra blivande preformar och utgående från ett rörformigt ämne, dubblas l0 l5 8103302-9 4 dessutom produktionshastigheten genom att dragningen börjar i en central zon och från denna samtidigt fortsätter mot rörets båda ändar. Efter avkapningen av det bildade elementet och tillslutningen av de avkapade delarna erhålls två preformar, där övergångszonen mellan material med ursprunglig tjocklek och material med reducerad tjocklek alltid har en i förväg bestämd form och har materialegenskaper som överensstämmer från preform till preform.

Enligt föreliggande uppfinning är det vidare möjligt att åstadkomma ett element där materialtjockleken är reducerad utefter elementets hela längd eller i ett eller flera cylindriska partier av elementet.

Elementet utgörs av ett i båda ändar öppet rör eller i vissa tillämp- ningar av ett rör tillslutet i sin ena ände. Elementet är företrädes- vis avsett att omformas till behållare, varvid av varje element bildas endera en enda behållare eller ett antal behållare. I det senare fallet delas elementet i ett antal delar vilka därefter omformas till.behâllare.

Vid framställning av ett element enligt Uppflflnlflgen Utgå* ma" från ett rörformat ämne av polvetylentereftalat eller därmed liknande termoplast- material och med materialet i amorft tillstånd. I ett eller flera efter varandra följande förlopp reduceras ämnets materialtjocklek, t ex vid polyetylentereftalat till ca l/3 av den ursprungliga tjockleken.

Reduktionen sker endera utefter ämnets hela längd eller i ett eller flera partier av ämnet. I vissa tillämpningar används därvid en drag- ring, som har en inre omkrets relaterad till ämnets yttre omkrets på sådant sätt att dragringen vid förflyttningen i ämnets axelriktning åstadkommer en reduktion av materialtjockleken. Materialet har därvid omedelbart före reduktionen av tjockleken en temperatur i området för eller understigande materialets glasomvandlingstemperatur, i fortsätt- ningen förkortat till TG, och företrädesvis en temperatur maximalt av- vikande från TG med l5° C. Även om uppfinningens tekniska effekt er- hålls vid väsentligt lägre temperatur, är det till fördel att använda en utgângstemperatur i närheten av TG, t_ex understigande TG med l - 3° C, eftersom denna utgångstemperatur hos materialet möjliggör en hög hastighet vid dragringens förflyttning. I vissa tillämpningsexempel 8103302-9 samverkar dragringen med ett inre formningsorgan beläget inuti ämnet, varvid det inre formningsorganet har en yttre begränsning anpassad mot ämnets inre begränsningsyta. I andra tillämpningar används endast det inre formningsorganet. Vid dragringens och/eller det inre formnings- organets förflyttning i ämnets axelriktning reduceras materialtjockleken i ämnet under kontakt med dragringen och/eller formningsorganet. Under omformningsförloppet bildas en övergângszon mellan material med ur- sprunglig tjocklek och material med reducerad tjocklek, vilken övergångs- zon successivt förflyttas i ämnets axelriktning. Materialet i övergångs- zonen hålls under omformningsförloppet vid en temperatur näraliggande TG genom värmeavledning till dragringen och/eller organet anordnat inuti det rörformade ämnet. I vissa tillämpningar tillåts dock mate- rialet i övergångszonen att anta en temperatur överstigande TG med max 30° C och företrädesvis med max l5° C.

I vissa tillämpningar kyls materialet i området intill övergångs- zonen till en temperatur understigande TG omedelbart efter det att dess tjocklek reducerats.

Enligt uppfinningen ges möjlighet att åstadkomma ett element som har materialpartier med i huvudsak monoaxiell orientering och med reducerad väggtjocklek och vars yttre omkrets minskat och/eller vars inre om- krets ökat jämfört med omkretsen hos motsvarande materialpartier hos ämnet.

För det fall att partier med reducerad väggtjocklek skall framställas i områden belägna mellan ämnets ändar, påbörjas tjockleksreduktionen genom inpressriiragen av ett eller flera perifert riktade spår i ämnes- väggen samtidigt som ämnet av yttre organ utsätts för sträckkrafter i sin axelriktning. I spåren reduceras vid sträckningen väggtjockleken vid PET till ca l/3 av den ursprungliga tjockleken samtidigt som ämnet förlängs i axiell riktning. Den fortsatta reduktionen av ämnesväggens tjocklek sker genom att dragringen sätts in i nämnt eller nämnda spår och för- flyttas i ämnets axelriktning. I vissa tillämpningar används tvâ ringar, varvid utgående från ett visst spår reduktionen av väggtjock- leken samtidigt sker i riktning mot ämnets båda ändar. 8103302-9 För det fall att ämnet är tillslutet i sin ena ände och reduktion av väggtjockleken skall ske intill tillslutningen, förflyttas företrädes- vis dragringen från tillslutningen mot ämnets andra ände. I vissa tillämpningar låter man därvid tjockleksreduktionen fortsätta utefter ämnets hela längd.

I de tillämpningar där ämnet består av ett i båda ändar öppet rör till- sluts detta i vissa fall efter tjockleksreduktionen genom uppvärmning av materialet i elementets ena ände, varefter materialet sammanpressas i en form som t ex är skålformad. I patentskriften DE PS l 704 ll9 ges exempel på teknik lämpad för sådan tillslutning. l Reduktion av materialtjockleken i flera steg används företrädesvis för det fall att materialet är så tjockt att svårigheter föreligger att avleda erforderlig värmeeffekt ur övergângszonen. Genom att redu- cera materialtjockleken ett antal gånger före den sista tjockleks- reduktionen erhålls ett tunnare material vilket underlättar värme- transporten från övergångszonen till anliggande dragring och/eller inre formningsorgan.

I en anordning för att enligt uppfinningen åstadkomma ett element ingår tvâ dragringar. Axiellt med de båda dragringarna och inuti dessa är anordnat en dorn kring vilken vid dragning ett rörformat ämne placeras.

Ett fixerings- och positioneringsorgan (i fortsättningen benämnt fixe- ringsorgan) är vidare anordnat åtminstone i anslutning till ämnets ena ände. Varje dragring består av två dragringshalvor vilka av drivorgan förflyttas mellan ett arbetsläge där dragringshalvorna anligger mot varandra och ett öppet läge där dragringshalvorna är skilda från var- andra. Det öppna läget används vid insättning eller uttagning av det rörformade ämnet resp det framställda elementet ur anordningen.

Drivorgan är vidare anordnade för dragringarnas och fixeringsorganets förflyttning i ämnets axelriktning. Åtminstone vid dragringarnas för- flyttning mot det rörformade ämnets ändar är dragringarnas rörelse gkopplad till fixeringsorganets rörelse så att intill varandra placerad dragring och fixeringsorgan förflyttas åt samma håll och så att kvoten 8103302-9 7 mellan resp dragrings och fixeringsorgans hastighet är bestämd av den tjockleksreduktion materialet i det rörformade ämnet skall undergâ.

Därigenom säkerställs att fixeringsorganet förflyttas minst motsva- rande den förlängning av ämnet som sker under dragringarnas förflytt- ning för reduktion av materialtjockleken.

Fixeringsorganet är anordnat med axiellt rörliga fjädringselement mot vilka det rörformade ämnets kant anligger. Ev längdtoleranser hos ämnet upptas därigenom av fjädringselementen.

Varje dragring består i en utföringsform av uppfinningen av tre del- ringar med en viss termisk isolering sinsemellan. Varje delring är anordnad med kanaler för vätska, där vätskan endera värmer eller kyler delringen. Likaså är den tidigare omnämnda dornen anordnad med kanaler för vätska. Den mellersta delringen omfattar den del av dragringen mot vilken övergångszonen mellan material med ursprunglig väggtjocklek och material med reducerad väggtjocklek utbildas under dragningen av det rörformade ämnet. Av de omgivande delringarna anligger under drag- ningen den som har den största innerdiametern mot material med ur- sprunglig tjocklek medan den andra delringen som har den minsta inner- diametern anligger mot tjockleksreducerat material.

Ett centralt fixeringsorgan är vidare anordnat för fasthållning av äm- net i ett område i det tidigare omnämnda startspåret. I sitt arbetsläge anligger därvid det centrala fixeringsorganet under tryck mot material- väggen i spåret i ett omrâde beläget mellan de båda dragringarna. Det centrala fixeringsorganet består företrädesvis av tvâ halvor vilka i organets arbetsläge omsluter ämnesväggen och bildar i ämnets periferi- riktning områdesvis fördelade anliggningsytor. Detta åstadkoms t ex därigenom att det centrala fixeringsorganets mot ämnesväggen vända ytor bildar cylinderytor med ett elliptiskt eller mânghörnigt tvär- snitt.

Vid omformning av ett rörformat ämne till ett element placeras ämnet kring dornen varvid dess axiella position inställs av fixeringsorganet för ämnets ena ände. Det centrala fixeringsorganet jämte dragrings- 8103302-9 l5 8 halvorna förflyttas därefter till arbetsläget. I det rörformade ämnet är anordnat, i enlighet med ovanstående beskrivning, ett centralt runt- omgående spår i vars botten väggtjockleken är reducerad till det värde de tunnare materialpartierna i det blivande elementet kommer att er- hålla. Formen hos och den sammanlagda axiella längden av de delar av det centrala fixeringsorganet och av dragringarna som förs in i spåret överensstämmer med formen hos och den axiella längden av spåret. Före- trädesvis är ämnets material i det blivande dragområdet redan före placeringen på dornen uppvärmt till en temperatur i närheten av men understigande TG. Genom de kontaktytor som bildas mellan ämnets mate- rial och dragringarna jämte dornen och i förekommande fall det centrala fixeringsorganet erhåller materialet rätt dragningstemperatur.

Under själva dragningsförloppet förflyttas dragringarna och fixerings- organet i anslutning till rörets ände av drivorgan i riktning från spåret, varvid det tidigare angivna hastighetsförhållandet mellan dragringar och fixeringsorganet upprätthålls. Materialtjockleken i ämnet reduceras där- vid av dragringarna så länge förflyttningen pågår. Samtidigt förlängs ämnet i sin axelriktning.

Väsentligt för anordningen är temperaturkontrollen av materialet i över- gångszonen mellan amorft material med ursprunglig väggtjocklek och tjock- leksreducerat material. Dragringen har en inre profil anpassad mot den förändring av materialtjockleken som sker i övergångszonen. Profilen är så vald att det i övergångszonen liksom företrädesvis även framför och efter densamma under dragningsförloppet bildas kontaktytor mot dragringens inre yta. Därigenom styr dragringen formen på övergângsytan i övergångs- zonen. Genom värmeledning mellan materialet i ämnet och dragringarna resp dornen regleras temperaturen hos materialet i ämnet under hela drag- ningsförloppet. Speciellt viktigt är att den delring av dragringen som har kontakt med materialet i övergângszonen håller ämnets material vid en temperatur näraliggande TG.

I en förenklad utföringsform av uppfinningen används en enda dragring som från ett startspår förflyttas företrädesvis ända ut till kanten av någon av ämnets ändar. Härvid erhålls ett element som har reducerad väggtjock- lek endast i sin ena ände. I denna utföringsform används endast en drag- 8103302-9 ring. Dragringens förflyttning avbryts i vissa tillämpningar innan den passerar över det rörformade ämnets kant. Efter dragningen omges kanten därigenom av en krans där väggens tjocklek icke är reducerad.

Det element som därigenom har framställts är lämpat att använda som preform, ev efter viss omformning av kransen, dvs den blivande myn- ningskanten, för en behållare avsedd att tillslutas t ex med en s k "crown cork". Före omformningen av elementet till behållare stabili- seras den blivande mynningen genom uppvärmning och termisk kristalli- sation. Vanligtvis låter man kristallisationen fortgå så länge att materialet i den ovan angivna kransen blir opakt.

Det centrala fixeringsorganet håller åtminstone under initialskedet av dragringen respektive dragringarnas förflyttning partier av mate- rialväggen i spårets botten tryckt mot dornen. Härigenom fixeras äm- nets läge relativt dornen. I den utföringsform av uppfinningen där två dragringar förflyttas från varandra är som nämnts det centrala fixe- ringsorganet anordnat för ingrepp mot ämnesväggen i ett omrâde beläget mellan dragringarna. Genom fasthållningen av ämnet mot dornen för- hindras den axiella förflyttning av ämnet i förhållande till dornen som skulle kunna inträffa beroende på de axiellt riktade krafter som upp- står i kontaktytorna mellan resp dragring och materialet i övergångs- zonen mellan ämnesvägg med reducerad tjocklek och ämnesvägg med icke reducerad tjocklek. En förflyttning skulle t ex kunna medföra den nack- delen att omrâdet med reducerad väggtjocklek förläggs osymmetriskt i farhamnae m1 startsparet. ' Genom användandet av ett fixeringsorgan enligt föregående stycke ges möjlighet att åstadkomma godtycklig axiell längd av det omrâde i vilket materialväggens tjocklek reducerats. I vissa tillämpningar låter man därvid materialväggen utefter ämnets hela längd erhålla sådan reduktion, medan man i andra tillämpningar avbryter tjockleks- reduktionen innan dragringen respektive dragringarna når fram till och passerar ut över ämnets ände respektive ändar. Genom att kvarlämna ett omrâde bestående av amorft material längst ut på ämnets ände respektive ändar erhålls ett materialparti exempelvis väl lämpat för att tillslutas för att bilda botten hos en förform t ex med tillämp- 8103302-9 ning av den teknik som beskrivs i patentskriften DE PS 1 704 119 e11er för att efter termisk krista11isation bi1da en mynningskant för sam- verkan med en s k "crown cork".

I en a1ternativ utföringsform reduceras med hjä1p av dragringen materiaï- väggen hos ett i botten ti11s1utet rörformat ämne som i sin mynningsdei redan är anordnat med ti11s1utningsorgan, t ex försett med gängor. Det ämne vars materia1 är avsett att undergå tjock1eksreduktionen är därvid framstä11t en1igt någon tidigare känd teknik, t ex genom sprutformning (injection mou1ding) e11er extrudering med efterfö1jande ti11s1utning och formning av botten och mynningsparti. I vissa ti11ämpningar ut- bi1das därvid startspâret en1igt ovan beskrivet sätt medan i andra ti11- 1ämpningar en startanvisning e11er startspåret ti11 de1ar e11er he1t och hå11et åstadkoms i samband med sprutformningen av preformen.

Vid reduktionen av ämnesväggens materia1tjock1ek med hjälp av en yttre dragring erhå11s som redan angivits även en viss reduktion av ämnets inre diameter. Dornen inuti ämnet utgör därvid ett formingsorgan som bestämmer stor1eken av denna diameterminskning. Det har därvid över- raskande visat sig att inom de ovan angivna temperaturinterva11en för materia1et under omformningsför1oppet den genom kontraktionen åstad- komna an1iggningen av materia1väggen mot dornen innebär re1ativt små an1iggningstryck me11an ämnesväggens inneryta och dornens ytteryta varför det ej uppstår några prob1em att efter avs1utad formning (drag- ning) av ämnet skilja det bi1dade e1ementet från dornen.

I vissa ti11ämpningar ky1s materia1et omede1bart sedan det antagit sin reducerade väggtjock1ek ti11 en temperatur understigande materia1ets g1asomvand1ingstemperatur (TG) för att hå11a materiaïets termiska kris- ta11isation så ïâg som möjligt.

I vissa ti11ämpningsformer av anordningen erfordras icke någon inre dorn utan e1ementet ti11âts anta en inre omkrets mindre än ursprungs- omkretsen. Genom att i andra ti11ämpningsexempe1 vä1ja en inre dorn vars yttre omkrets är mindre än ämnets inre omkrets är det möj1igt att vid dragningen styra reduktionen av ämnets inre omkrets ti11 ett för det specie11a ti11ämpningsexemp1et anpassat värde.

(TI 8103302-9 11 Utöver den kristallisation materialet erhåller genom den axiella orien- teringen, erhâller materialet i vissa tillämpningar en kompletterande termisk kristallisation.

De kristallisationsvärden som anges i denna patentansökan hänför sig till den terori som anges i publikationen “Die Makromolekulare Chemie“ 176, 2459-2465 (1975).

De siffervärden på kristallisationer, tjockleksreduktioner och tempera- turer som angivits ovan avser PET men för vart och ett av de termoplast- material, vars egenskaper medger att uppfinningen tillämpas, erhålls vid tillämpningen av uppfinningen,vid temperaturer anpassade mot resp mate- rial.kristallisationsvärden liksom tjockleksreduktioner vilka har mot- svarighet i de för PET angivna värdena.

I denna ansökan är uppfinningen angiven såsom lämpad att tillämpas för materialet polyetylentereftalat (PET) eller därmed liknande material.

Det är inom tekniken känt ett stort antal material av typ polyester eller polyamid med liknande egenskaper, varför uppfinningen som sådan helt eller delvis är tillämpbar även pâ dessa material med anpassning av tjockleksreduktionerna och temperaturerna mot de specifika villkor som resp material ställer. Exempel på material pâ vilka uppfinningen efter den angivna anpassningen är tillämpbar är polyhexametylen-adipamid, polycaprolactam, polyhexametylen-sebacamid, polyetylen-2,6- och 1,5- naftalat, polytetrametylen-l,2-dioxybensoat och copolymerer av etylen- tereftalat, etylenisoftalat och andra liknande polymerplaster.

Uppfinningen beskrivs närmare i anslutning till ett antal figurer, där fig l visar en perspektivvy av en draganordning, fig 2 visar ett längdsnitt genom draganordningen enligt fig l med draganordningens dragringar i utgångslägen före dragningen, fig 3 visar ett längdsnitt genom en draganordning med ett 8103302-9 12 centralt fixeringsorgan och med dragringarna resp fixe- ringsorganet i utgångslägen före dragning, fig 4 visar del av ett längdsnitt motsvarande fig 3 med dragringarna förflyttade från varandra, fig 5 visar det centrala omrâdet enligt fig 3 i detalj, fig 6 visar det centrala området enligt fig 4 i detalj, fig 7-9 visar alternativa utföringsformer av elementet.

I fig. l som visar en översiktlig perspektivvy av en draganordning enligt uppfinningen återfinns en bottendel 30 från vilken utgår ett antal i figuren vertikalt anordnade styrpelare 3l. Beskrivningen är i fortsättningen knuten till denna orientering av anordningen, men upp- finningstanken är på intet sätt beroende av en sådan speciell oriente- ring. I fortsättningen tillämpas stundom beteckningarna "övre" resp "undre" eller liknande beteckningar i anslutning till olika organ, varvid dessa beteckningar endast används i förtydligande syfte.

I anslutning till bottendelen är anordnat drivanordningar med utväx- lingar (ej visade i figuren) för ett antal parallellt med styrpelarna anordnade drivskruvar 32. Vinkelrätt mot styrpelarna och drivskruvarna är anordnat fyra bärplattor 50, 60, 70, 80. I varje bärplatta återfinns lagringar passande styrpelarna 31 samt gängade hål 52, 62, 72, 82 för samverkan med ett antal av drivskruvarna 32. Vidare är plattorna anord- nade med genomgångar 58, ö8,f78, 88 för de drivskruvar som ej är i gängat ingrepp med den aktuella bärplattan. Den översta och den understa bärplattan 50 resp 60 är anordnad för samverkan med de två drivskruvarna 32 a och c medan de båda mellanliggande bärplattorna 70 resp 80 är an- ordnade för samverkan med de tvâ återstående drivskruvarna 32 b och d.

Vidare är drivskruvarnas övre delar vilka samverkar med bärplattorna 50 och 70 gängade åt motsatt håll mot drivskruvarnas nedre delar som samverkar med bärplattorna 60 och 80. Detta innebär att vid drivskruvar- nas rotation förflyttas de båda övre bärplattorna i samma riktning men motsatt den riktning i vilken de båda undre bärplattorna förflyttas. 8103302-9 13 Eftersom den översta och den understa bärplattan drivs av skruvarna 32 a och c och de båda mellersta bärplattorna av skruvarna 32 b och d bestäms förflyttningshastigheten för resp bärplatta av rotations- hastigheten och stigningen hos de skruvar med vilka resp bärplatta samverkar. Stigningen hos drivskruvarnas gängning är så vald att den översta och den understa bärplattan alltid förflyttas med lägre hastig- het än de båda mellersta. I utgångsläget befinner sig de båda mellersta plattorna tätt intill varandra och den översta resp understa plattan i lägen som medger förflyttning mot styrpelarnas ändområden. Efter av- slutad förflyttning har de mellersta bärplattorna närmat sig den övre resp den undre bärplattan.

Den understa bärplattan 60 och i vissa tillämpningar den översta bärplat- tan 50 är anordnade med fixeringsorgan 6l resp 5l för fasthållning av var sin ände av ett rörformat ämne l0. Ämnet är anordnat med ett företrädesvis centralt runtomgående startspår l2 (fig 2) i vilket materialets tjocklek är vid PET ca l/3 av ursprungstjockleken. Startspåret utbildas företrädesvis före ämnets placering i- anordningen genom att ett yttre tryck ansätts mot materialväggen, t ex medelst ett antal samverkande trissor, samtidigt som det rörformade ämnet utsätts för sträckkrafter i sin axelriktning.

Vid bildandet av startspåret uppnås medelst trissorna och genom sträck- ningen en förutbestämd axiell längd hos spåret som därigenom får en profil i stort sett överensstämmande med profilen hos de delar av drag- ringarna som vid omformningen av ämnet till elementet införs i spåret (jfr beskrivningen till fig. 2 nedan). När startspåret utbildas, sker en förlängning av det rörformade ämnet i axelriktningen. De båda mellersta bärplattorna 70 och 80 är anordnade med var sin dragring 7l resp 81 där den senare dragringen är skymd i figuren. Den översta bär~ plattans fixeringsorgan 5l och de båda mellersta bärplattornas drag- ringar 7l, 8l består av två halvor 5l a,b, 71 a,b resp 81 a,b vilka av drivorgan 53, 73, 83 förflyttas till och från det stängda läget som visas i figuren (drivorganet 83 är skymt i figuren).

I fig 2, som visar ett längdsnitt genom draganordningen enligt fig l och som visar principen för anordningens funktion, åskådliggör den vänstra delen av figuren anordningen när det övre fixeringsorganet 51 8103302-9 14 och de båda dragringarna 71,81 befinner sig i öppet 1äge och den högra de1en av figuren anordningen när det övre fixeringsorganet 51 och de båda dragringarna 71,81 befinner sig i stängt 1äge (arbets1äget).

I figuren återfinns även ämnet 10. I dess centra1a de1 är anordnat ett perifert runtomgående startspår 12 utformat en1igt ovanstående beskrivning.

Utöver vad som framgår av fig. 1 visar fig. 2 att de övre och undre fixeringsorganen 51, 61 är anordnade med återfjädrande stödbrickor 54 resp 64 mot vi1ka det rörformade ämnets 10 ändkanter an1igger.

Fjädrar 55, 65 oms1utande styrorgan 56 resp 66 för stödbrickorna 54 resp 64 med styrorganen fastskruvade i stödbrickorna åstadkommer den nödvändiga återfjädrande funktionen.

Figuren visar vidare att de båda dragringarna 71 resp 81 består av två dragringsha1vor 71 a,b resp 81 a,b. Varje dragring är uppde1ad i tre de1ringar 74, 75, 76 resp 84, 85, 86, vi1ka i sin tur var och en består av två de1ringsha1vor. De1ringarna åtski1js av en viss termisk iso1ation. De1ringarna fixeras ti11 varandra genom ringhö1jen 77 a,b resp 87 a,b för att ti11sammans bi1da dragringarnas båda dragrings- ha1vor. I varje de1ring återfinns kana1er 174, 175, 176 och 184, 185, 186 för transport av vätska.

Dragringens de1ringar utgörs av en de1ring 74 resp 84 med en inre om- krets anpassad mot omkretsen hos materia1 hos ämnet där materia1tjock- 1eken ej är reducerad, en de1ring 76 resp 86 med en inre omkrets an- passad mot omkretsen hos materia1 hos ämnet där materia1tjock1eken är reducerad och en de1ring 75 resp 85 för att bi1da kontaktytor mot materia1et i övergångszonen me11àn reducerat och oreducerat materia1 hos ämnet.

S1ut1igen visar fig. Zlen dorn 20 anpassad mot ämnets 10 inneryta och försedd med vätskekana1ar 21. e1ozso2-9 Fig 3 och 4 visar hur ett centralt fixeringsorgan 41 a,b är anordnat i området mellan dragringarna 7l och 8l. Fixeringsorganet är därvid anordnat på en central bärplatta 40 med ett fast läge i anordningen.

Detta fasta läge âstadkoms t ex därigenom att bärplattan är fixerad vid styrpelarna-3l. Den centrala bärplattan är vidare anordnad med drivorgan 43 a,b för förflyttning av det centrala fixeringsorganets båda delar 41 a,b till och från resp delars arbetsläge. I vissa ut- föringsformer är det centrala fixeringsorganet anordnat med vätske- kanaler l4l a,b. Uvriga organ i fig 3 och 4 har motsvarighet i fig 1-2 och har i förekommande fall hänvisningssiffrorna överensstämmande med hänvisningssiffrorna i dessa figurer. Fixeringsorganet 5l saknas i figuren och i vissa tillämpningar används heller icke något sådant fixeringsorgan.

Fig 4 visar speciellt hur dragringarna är förflyttade eller under för- flyttning från varandra i ämnets axelriktning. Hos ämnet 10' återfinns en central ämnesdel ll i vilken materialets väggtjocklek är reducerad.

I övergångszoner l3,l4 mellan material med ursprunglig väggtjocklek och material med reducerad väggtjocklek utbildas kontaktytor mellan de mel- lersta delringarna 75,85 och materialet i resp övergångszon. Därigenom styr delringarna formen hos övergångsytan mellan material med ursprung- lig väggtjocklek och material med reducerad väggtjocklek.

Fig 5 och 6 visar i detalj de centrala områdena ll i fig 3 och 4, dvs de områden där ämnets materialvägg är anordnad med ett startspâr resp där materialväggen undergått tjockleksreduktion i samband med dragring- arnas förflyttning. Med hänvisningssiffran ll2 markeras ett anliggningsw område mellan ämnets l0,l0' inneryta och dornens 20 ytteryta åstadkommet genom viss deformation av ämnesväggen orsakad av fixeringsorganet 4l a, när detta befinner sig i arbetsläge. Hänvisningssiffrorna ll5,ll6 anger områden för anliggning mot dornen av innerytan hos vid dragningsförloppet tjockleksreducerade materialpartier hos ämnet l0'. Vidare är termiskt isolerande material 79a, 89a anordnat mellan dragringarnas delringar 75a, 76a resp 85a, 86a. 8103302-9 l6 Det centrala fixeringsorganet 4l anordnas enligt uppfinningen enligt ett flertal alternativa utföringsformer. Dessa utmärks av att fixe- ringsorganet 41 a,b i arbetsläget omsluter ämnesväggen och därvid bil- dar i ämnets perifeririktning områdesvis fördelade anliggningsytor mot ämnesväggens ytteryta. Denna fördelning av anliggningsytorna åstadkoms av fixeringsorganet t ex därigenom att fixeringsorganets mot ämnet vän- da ytor icke utgör cylinderytor med cirkulärt tvärsnitt utan cylinder- ytor med t ex elliptiskt eller mânghörnigt tvärsnitt.

Fig 7-9 visar exempel på element 2l0', 2l0", 2l0"' enligt uppfin- ningen. Elementet 2l0' i fig 7 har i sin nedre del ett cylindriskt väggparti 213 av amorft material anslutande till en tillsluten botten- del 2ll' hos elementet även den av amorft material. Fig 8 visar ett element 2l0" där elementets yttre cylindriska yta har samma diameter utefter elementets hela längd. Elementets tillslutna bottendel 2ll" består även i denna utföringsform av amorft material. Fig 9 slutligen visar en utföringsform där elementets mynningskant 212 består av mate- rial av ursprunglig tjocklek medan resterande del av elementet har en utformning överensstämmande med den i fig 8.

Vid tillämpningen av uppfinningen införs ämnet 10 över dornen 20 intill dess att det anslår mot det undre fixeringsorganet 61. Detta utgör här- vid ett organ som bestämmer ämnets axiella läge och därigenom säkerstäl- ler att ämnets spår l2 intar ett läge anpassat mot placeringen av drag- ringarna 7l,8l liksom mot fixeringsorganet 41. Denna situation motsvaras av vänstra delen av fig 2 och 3. I förekomande fall förflyttas det övre fixeringsorganet till stängt läge (högra delen av fig 2) för att ytterli- gare låsa ämnets position. Drivorganen 43,73,83 förflyttar därefter det centrala fixeringsorganet 41 resp dragringarna 7l,8l till anliggning mot ämnets ytteryta i och intill spåret l2. De båda dragringarna åstadkommer därvid kontaktytor med ämnets yttervägg där väggtjockleken är oreducerad, där väggtjockleken är reducerad till sitt minsta värde och där övergångs- zonen mellan nyss nämnda tvâ områden är utbildad.

Företrädesvis har ämnets material en förhöjd temperatur, dock understi- gande TG, när det placeras på dornen. Materialtemperaturen slutinställs 8103302-9 17 genom värmeöverföring mellan dorn och ämne resp mellan dragringar och ämne. Normalt erfordras ej någon värmeöverföring mellan det centrala fixeringsorganet 41 och ämnet men fixeringsorganet håller alltid en temperatur som säkerställer att materialet i spårets botten bibehåller erforderlig mekanisk stabilitet för att ämnet skall kunna hållas fixerat av det centrala fixeringsorganet. Temperaturregleringen sker medelst den vätska som strömmar genom vätskekanalerna 2l hos dornen resp vätske- kanalerna l74,l75,l76 och l84,l85,l86 hos dragringarna och i förekommande fall genom vätskekanalen l4l hos det centrala fixeringsorganet 4l. Genom den värmeisolation som finns mellan dragringarnas delringar upprätthålls som regel en viss temperaturdifferens mellan olika materialområden hos ämnet. Delringarna 74,84 med den största innerdiametern värmer i det läge som visas i högra delen av fig 2 och 3 materialet till en temperatur strax under TG, företrädesvis till en temperatur motsvarande vid PET en tempe- ratur understigande TG med högst l5° C. Delringarna 75,85 har en liknande funktion medan delringarna 76,86 håller en temperatur väl understigande TG, företrädesvis en temperatur understigande TG med minst l5° C för att kyla materialet sedan det undergått tjockleksreduktionen.

När materialet uppnått de fastställda temperaturerna startar bottendelens drivanordningar rotationen av drivskruvarna 32, varvid bärplattan 70 med sin dragring 7l och i förekommande fall bärplattan 50 med sitt fixerings- organ 5l förflyttas uppåt i figurerna. Bärplattorna 80,60 och därmed dragringen 8l och fixeringsorganet 6l förflyttas samtidigt nedåt i figurer- na. Materialtjockleken i ämnet reduceras därvid av dragringarna så länge förflyttningen pågår. Samtidigt förlängs ämnet i sin axelriktning varvid förlängningen är proportionell mot reduktionen av materialtjockleken och mot dragringarnas axiella förflyttning. Förflyttningshastigheterna hos bärplattorna 50 och 60 är därvid så valda att fixeringsorganen förflyttas fortare från det centrala fixeringsorganet 41 än ämnets ändkanter. Se- nast samtidigt med att dragringarnas axiella förflyttning påbörjas, lös- görs det övre fixeringsorganets 5l fasthållning av ämnets övre ände.

Den mellersta dragringen 75 resp 85 anligger mot övergångszonen mellan material med reducerad tjocklek och material med ursprunglig tjocklek.

Profilen hos den mellersta delringen är så vald att materialet under om- formningsförloppet bildar kontaktytor mot delringens inre yta. Därigenom l0 8103302-9 18 styr delringen formen på övergångsytan mellan materiaï med reducerad tjocklek och material med ursprunglig tjocklek. Delringen har även en temperaturreglerande funktion därigenom att i de nämnda kontaktytor- na sker en värmeöverföring så att under hela dragningsförloppet mate- rialet i övergångszonen hålls vid en temperatur näraliggande TG. Speci- ellt när dragningen sker vid hög hastighet eller vid stor material- tjocklek är det nödvändigt att den mellersta dragringen har en god värmeavledande förmåga för att materialet i övergångszonen icke skall få för hög temperatur.

Sedan dragringarna förflyttats från varandra så att den centrala ämnes- delen ll erhållit en i förväg bestämd längd, avbryts bärplattornas för- flyttning. Drivorganen 43,73,83 förflyttar därefter det centrala fixe- ringsorganet 41 och dragringarna 7l resp 8l till öppet läge och det på beskrivet sätt bildade elementet avlägsnas från dornen varefter ett nytt rörformat ämne placeras på dornen och förloppet upprepas.

I sitt arbetsläge omsluter det centrala fixeringsorganet 41 ämnet l0 i spårets botten l2. Härvid bildas mot spårets botten anliggningsytor vilka är fördelade i ett antal områden utefter ämnets omkrets. Anligg- ningstrycket i dessa ytor medför i sin tur att kontaktytor bildas mellan ämnets inre yta och dornens yta. Kontaktytorna får lägen som motsvarar anliggningsytornas fördelning. Kontaktytorna uppstår därigenom att fixe- ringsorganet deformerar formen hos ämnets inre begränsningsyta. Fixe- ringsorganets anliggningstryck är så valt att vid deformationen av formen i materialtjockleken i spårets botten i huvudsak bibehålls oförändrad. En kontaktyta visas i detalj i fig 6 och har hänvisningssiffran ll2.

När drivorganen i bottendelen 30 (fig l) roterar drivskruvarna 32 och därigenom förflyttar dragringarna 7l,8l från varandra i ämnets axelrikt- ning och under samtidig omformning av materialväggen och förlängning av ämnet, uppstår givetvis axiellt riktade krafter i kontaktytorna mellan dragringarna och materialet i övergångszonerna. Friktionen mellan ämnet och dornen i de tidigare nämnda kontaktytorna 112 mellan materialet i spårets botten och dornen fixerar därvid ämnets läge på dornen och säker- ställer att ämnets omformning sker symetriskt kring spåret l2. 8103302-9 19 Av fig 6 framgår vidare att i anslutning till den sträckning av mate- rialet som sker vid ämnesväggens omformning, sker en kontraktion av ämnet varigenom dess inneryta förflyttas till anliggning mot dornen 25, I figuren är sådana anliggningsytor markerade med hänvisningsiffrorna ll5,ll6. Utbildningen av dessa anliggningsytor kompletterar den fixe- ring av ämnet relativt dornen som erhålls med hjälp av det centrala fixeringsorganet 41. Det har visat sig att i de flesta tillämpnings- exempel den kompletterande fixeringen medelst anliggningsytor ll5,ll6 ej erfordras för att uppnå den eftersträvade symmetriska omformningen av ämnet.

Ovanstående beskrivning visar att en anordning enligt uppfinningen med- ger att godtycklig längd av ämnet erhåller reducerad materialtjocklek.

Det är således möjligt att låta materialreduktionen omfatta ämnets hela längd, att avbryta densamma omedelbart före ämnets ändar eller att låta den ske i ett antal i ämnets axelriktning förlagda områden åtskilda av materialpartier där någon tjockleksreduktion ej skett. För varje område med reducerad materialtjocklek påbörjas reduktionen av tjockleken i ett nytt startspår.

Vid framställning av ett element med flera tjockleksreducerade material- partier förflyttas det centrala fixeringsorganet resp dragringarna till ett första startspår och intar arbetsläget i detta. Från startspåret förflyttas dragringarna ett stycke i ämnets axiella riktning under reduk- tion av materialtjockleken tills det första materialpartiet med reducerad väggtjocklek framställts. Fixeringsorganets fixering av ämnet upphör och dragringshalvorna förflyttas från varandra och därefter till nästa start- spår varefter organen intar på nytt arbetsläget. Dragringarna förflyttas nu åter i ämnets axiella riktning för åstadkommandet av ett nytt material* omrâde med reducerad materialtjocklek osv. Förloppet upprepas intill dess att det önskade antalet områden med reducerad materialtjocklek åsta:~ kommits. Genom styrning av de undre och i förekommande fall de övre fixeringsorganens 6l,5l förflyttning i ämnets axelriktning till att svara mot ämnets axiella förlängning, säkerställs vid varje dragningstillfällt korrekt ingrepp i resp startspår för det centrala fixeringsorganet 4l resp för dragringarna 7l,8l. a1oz3o2-9 Det har överraskande visat sig att när ämnet omfonnas vid de ovan an- givna temperaturerna erhålls relativt små anliggningstryck mellan ämnets material och dornen, varför det ej uppstår nâgra problem att efter avslutad formning skilja det genom formningen bildade elementet från dornen. ' Demi fig 7-9 visade utföringsformerna av element utgör exempel på element framställda enligt föregående beskrivning. Vid framställningen av ett element enligt fig 7 reduceras tjockleken i en föredragen till- lämpning hos ett i båda ändar öppet rörformat ämne, varvid i den ände av ämnet som sedermera skall tillslutas, kvarlämnas ett materialomrâde av amorft material vilket efter uppvärmning tillsluts enligt ovan be- skriven teknik. Fig 8 och 9 avser utföringsformer där ett redan till- slutet rörformat ämne av amorft material erhåller cylindriska vägg- partier bestående av i huvudsak monoaxiellt orienterat material. I fig 8 omfattar det monoaxiellt orienterade materialet elementet i hela dess längd, medan i fig 9 mynningskanten 2l2 består av material vilket ej undergått sådan orientering. _ Hos det bildade elementet utgör delen ll med reducerad väggtjocklek i vissa tillämpningar ett centralt parti i vilket parti elementet avskärs för att bilda tvâ symmetriska delar. Resp del tillsluts i änden med ursprunglig väggtjocklek och en förform att användas t ex för blåsning av en behållare är färdigställd. De delar av förformen som har reduce- rad väggtjocklek bildar vid den fortsatta omformningen utgångsmaterial för t ex mynningsdelen hos den blivande behållaren.

Enligt uppfinningen är det t ex även möjligt att anordna två intill var- andra anordnade startspår åtskilda av ett amorft materialparti. Det centraàf fixeringsorganet fixerar därvid ämnet i detta amorfa materialparti och dragringarna förflyttas vid dragningen från materialpartiet. Genom att det bildade ämnet med sträckt material avkapas i materialpartiet med amorft material, erhålls två rörformade element (ev efter tillslutning av rörets bottendel) med ett mynningsparti motsvarande det som visas i fig 9. 8103302-9 21 Inom uppfinningstanken ryms möjligheten att, utöver den kristallisation materialet erhåller i samband med den monoaxiella orienteringen, genom materialets uppvärmning ytterligare öka kristallisationen. Denna får därvid icke drivas så långt att för det fall att elementet utgör en förform som i ett efterföljande steg omformas till en artikel, mate- rialets möjlighet till fortsatt omformning äventyras. Normalt tillåts kristallisationen hos ett element av PET att uppgå maximalt till ca 30 % när detsamma skall ytterligare omformas. Företrädesvis låter man dock kristallisationen anta värden mellan lO-25 %, varvid den genom den monoaxiella orienteringen uppkomna kristallisationen maximalt uppgår till ca 17 %.

I ovanstående beskrivning har antagits att reduktionen av material- tjockleken till dess slutliga värde sker i ett enda reduktionssteg.

Inom uppfinningstanken ryms även möjligheten att genom ett antal successiva reduktionssteg minska materialtjockleken för att i ett sista steg reducera materialtjockleken till den slutgiltiga.

Dragringen resp dragringarna består därvid av ett antal delringar för den successiva stegvisa reduktionen av materialtjockleken. Den i detta stycke beskrivna utföringsformen tillämpas företrädesvis när ämnets material har stor väggtjocklek och/eller vid höga förflyttningshastigheter hos dragringarna.

I ovanstående beskrivning har visats rörformade ämnen med ett cirkulärt tvärsnitt. Det är givet att uppfinningstanken även är tillämpbar på rörformade ämnen med andra tvärsnitt.

Utöver av ovanstående beskrivning framgår uppfinningen även av efter- följande patentkrav.

Claims (1)

1. l0 l5 20 25 30 8103302-9 22 PATENTKRAV Rörformat element (ll) av polyester, polyamid eller därmed lik- nande termoplastmaterial företrädesvis tillslutet i sin ena ände och framställt från ett ämne (l0) av i huvudsak amorft material, k ä n n e t e c k n a t därav, att elementet åtminstone i sin cylindriska del helt eller delvis består av material i huvudsak endast orienterat i elementets axelriktning och med en kristalli- sation erhållen genom orienteringen motsvarande den som uppstår i ett ark av materialet, vilket vid en utgângstemperatur under-0 stigande området för materialets glasomvandlingstemperatur (TG) sträcks monoaxiellt så att flytning inträffar i arkets material. Rörfonnat element enligt patentkrav l framställt från ett ämne av polyetylentereftalat med en kristallisation understigande l0%, k ä n n e t e c k n a t därav, att elementet åtminstone i sin cylindriska del helt eller delvis består av material med en kristallisation som maximalt uppgår till ca 30% och företrädesvis antar värden mellan l0 och 25 % och där den genom den nämnda orienteringen i materialet uppkomna kristallisationen maximalt uppgår till l7 %. Sätt att åstadkomma ett element (ll) av polyester, polyamid eller därmed liknande termoplastmaterial utgående från ett rör- format ämne med en ämnesvägg av i huvudsak amorft material, där elementet företrädesvis är avsett att omformas till en behållare, k ä n n e t e c k n a t därav, att elementet bildas genom re- ducering av materialtjockleken i hela ämnet (10) eller i ett eller flera områden hos ämnet genom ett eller flera efter varandra följande omformningssteg, varvid ett mekaniskt formningsorgan (71,81) anligger mot och bildar kontaktytor med materialet hos äm- net i en övergângszon (13,14) mellan tjockare och tunnare material och förflyttar denna övergångszon under samtidig förlängning av äm- net i övergångszonens förflyttningsriktning och att efter den sista I omformningen det tunnare materialet företrädesvis har en orientering och företrädesvis en tjocklek svarande mot den ett ark av amorft material erhåller genom monoaxiell sträckning till flytning hos materialet om omedelbart före sträckningen arkets tjocklek är den- fla: 10 15 20 25 30 8103302-9 23 samma som utgångstjockleken hos ämnesväggen och material- temperaturen hos arket är densamma som temperaturen hos äm- nets material omedelbart före den sista omformningen. Sätt enligt patentkrav 3, k ä n n e t e c k n a t därav, att omedelbart före tjockleksreduktionen har det material som vid övergångszonens (13,14) förflyttning undergår tjockleksreduk- tionen en temperatur under eller i omrâdet för materialets glas- omvandlingstemperatur (TG). Sätt enligt patentkrav 3 eller 4, k ä n n e t e c k n a t därav, att materialet i övergångszonen hålls vid en temperatur näralig- gande dess glasomvandlingstemperatur (TG) genom värmeöverföring mellan materialet och de mekaniska formningsorganen. Sätt enligt något av patentkraven 3 - 5, k ä n n e t e c k n a t därav, att vid bildandet av elementet den yttre omkretsen minskar hos snittet för de materialpartier där materialtjockleken redu- ceras och/eller att den inre omkretsen ökar hos snittet för de materialpartier där materialtjockleken reduceras. Sätt enligt något av patentkraven 3 - 6, k ä n n e t e c k n a t därav, att tjockleksreduktionen sker i ett eller flera områden (ll) belägna mellan och/eller anslutande sig till ämnets ändar och att ämnet därefter i förekommande fall delas för att bilda ett antal element vart och ett med företrädesvis ett område med reducerad väggtjocklek. Sätt enligt något av patentkraven 3 - 7, k ä n n e t e c k n a t därav, att tjockleksreduktionen påbörjas i runtomgående spår (12) som åstadkoms genom ansättning av en yttre tryckkraft mot det aktuella materialområdet kombinerat med axiellt riktade sträck- krafter, varvid materialtjockleken i spårets botten reduceras genom materialets dragning till flytning och samtidig förlängning av ämnet, att ämnesväggens fortsatta tjockleksreduktion âstadkoms 10 15 20 25 30 8103302-9 10. ll. 24 genom insättning av dragringar (71, 81) i sagt eller sagda spår och dragringarnas förflyttning från spåret i ämnets axelriktning och att reduktionen av väggtjockleken företrädesvis sker i båda riktningarna från spåret respektive spåren (12). Sätt enligt patentkrav 8, k ä n n e t e c k n a t därav, att i området för spårets (12) botten ett fixeringsorgan (41) fixerar ämnets axiella position genom ansättandet av tryckkrafter mot delar av materialväggen och företrädesvis förflyttar denna till anliggning mot dornens (20) ytteryta för fixering av ämnets (10) axiella läge åtminstone under initialskedet av de mekaniska formingsorganens (71, 81) tjockleksreduktion av ämnesväggen. Sätt enligt något av patentkraven 3 - 9, k ä n n e t e c k - n a t därav, att vid polyetylentereftalat materialtjockleken i det eller de partier som undergår tjockleksreduktion reduceras till en slutlig materialtjocklek av ca 1/3 av materialets ursprung- liga tjocklek och att materialet åtminstone omedelbart före den sista tjockleksreduktionen bibringas en temperatur understigande och företrädesvis avvikande från dess glasomvandlingstemperatur (Te) med mindre än 1s° c den vaniigtvis med mindre an s° c. Anordning för att enligt sättet enligt patentkrav 3 framställa ett rörformat element av polyester, polyamid eller därmed liknande material med cylindriska partier med reducerad materialtjocklek' utgående från ett rörformat ämne av i huvudsak amorft material, k ä n n e t e c k n a d av ett antal dragringar (71, 81) an- ordnade för att omge ämnet och/eller ett formningsorgan (20) anordnat inuti ämnet, ett antal drivorgan (32) anordnade för. respektive dragrings- och/eller formningsorgans förflyttning relativt ämnet i dess axelriktning, ett fixeringsorgan (41) anord- nat för fixering av ämnets (10) axiella läge åtminstone under initialskedet av ämnets omformning, varvid dragringarna, form- ningsorganet och/eller fixeringsorganet (41) företrädesvis är anordnade med kanaler (21, 174-176, 184-186) för passage av vätska för stabilisering av temperaturen hos ämnets material till värden i närheten av glasomvandlingstemperaturen. 10 12. 8103302-9 25 Anordning en1igt patentkrav 11, k ä n n e t e c k n a d därav, att dragringarna (71, 81) är sammansatta av ett anta1 dragr1ngs~ segment företrädesvis tvâ dragringsha1vor (71 a-b, 81 a-b) vi1ka av drívorgan (73, 83) förf1yttas ti11 och från ett arbets1äge 1 vi1ket dragringarna bi1dar en 1 huvudsak pe1arformad s1uten inneryta anpassad mot begrängsningsytan hos spåret (12) och att dragringarna företrädesvis är axie11t uppde1ade 1 de1ringar (74-76, 84-86) som rege1 anordnade med varandra åtskí1jande termisk íso1ation (79, 89) och att varje de1ring är anordnad med vätskekana1er (174-176, 184-186).