SE468666B - Saett och anordning foer att kristallisera amorft plastmaterial i ett aemne - Google Patents

Description

20 25 30 Qx O'\ çyx lägre hastigheter för övergängszonens förflyttning. Vid en temperatur nära eller i området för Tg utnyttjas förflyttningshastigheter som medför ur investeringssynpunkt acceptabla cykeltider för använd utrustning.

Temperaturkonditioneringen är nödvändig för att materialet skall passera genom spalten utan att brista och utan att defekter, t ex i form av opaka partier eller repor i materialväggen skall uppstå.

Reporna är som regel en följd av att friktionen mellan plastmateria- let och spaltens begränsningsytor är för hög. För fackmannen ligger det nära till hands att försöka undvika repor genom polering av anliggningsytorna men det visar sig i realiteten att enbart polering ej löser friktionsproblemet. Vid alltför hög temperatur hos plast- materialet uppstår det nämligen vid anliggning mot metall en språng- vis ökning av friktionen. Vid t ex polyetylentereftalat i det följan- de förkortat till PET sker en tiofaldig ökning av friktionen om mate- rialtemperaturen, när den befinner sig i området för glasomvandlings- temperaturen, ökas med ca 100C.

En begränsande faktor vid orientering/kristallisation av plastmateri- al med användning av en spalt genom vilken materialet passerar under tjockleksreduktion är att vid orienteringen/kristallisationen frigörs energi. Ovan beskriven temperaturkonditionering av materialet, innan det passerar in i spalten, måste därför enligt känd teknik kombineras med en temperaturkontroll (kylning) av plastmaterialet när det passe- rar genom spalten, dvs när övergångszonen förflyttas i ämnets materi- al. Den frigjorda energin inkluderande friktionsenergin mellan plast- materialet och omgivande mekaniskt material leder enligt känd teknik till en uppvärmning av materialet vilken kan medföra att materialets anliggningsytor mot spaltens väggar antar alltför höga temperaturer.

Den energi som frigörs inuti plastmaterialet medför att en varm kärna av material bildas inuti materialet i det område där materialflytning- en inträffar. Från denna varma kärna leds energin mot plastmateria- lets begränsningsytor. Den varma centrala kärnan omges i ämnesväggen av material i denna som bildar ämnets inåt och utåt vända begräns- ningsytor. 10 15 20 25 30 35 468 666 Eftersom den inre friktionen hos den varma centrala kärnan är mindre än den inre friktionen hos omgivande och kallare material, glider, vid alltför stora skillnader i de friktionskrafter som ansätts mot materialets begränsningsytor, innanför ytorna belägna materialpartier i förhållande till varandra, vilket bl a leder till att det från bör- jan homogena lagret av amorft material efter passagen genom spalten bildar tre skikt av material, vilka är relativt löst förenade med varandra. Speciellt när endast en av materialytorna antar en tempe- ratur som överstiger temperaturområdet för Tg med mer än ca 100C uppstår så stora skillnader i friktionskrafter att den ovan beskrivna skiktbildningen uppträder. Vid t ex PET bildas dessutom i det centra- la skiktet blåsor i materialet. Den framställda produkten blir genom de angivna defekterna helt oanvändbar och kan ej heller omformas exempelvis till en användbar behållare.

I den ovan angivna patentskriften US 4,631,163 beskrivs en teknik där de beskrivna problemen ej uppträder. Den i patentskriften beskrivna lösningen är baserad på att det i övergångszonen mellan amorft materi- al och orienterat material råder energibalans mellan tillförd energi och bortförd energi vid en för den aktuella behandlingen av materia- let lämplig temperatur. Enligt den i patentskriften beskrivna tekni- ken förflyttas övergångszonen genom en spalt under anliggning mot en relativt övergångszonens förflyttningsriktning snedställd formnings- yta som ingår i en av spaltens begränsningsväggar. Den snedställda formningsytan medför att spaltens öppningsarea varierar i ämnets för- flyttningsriktning. Den största arean har spalten i ett område där ämnets material förflyttas in i spalten och den minsta arean i ett område där ämnets material lämnar spalten. I området för den sned- ställda formningsytan är spaltens begränsningsväggar anordnade med kanaler för ett medium som upptar eller avger och transporterar värme- energi. I fortsättningen används för ett sådant medium som regel det förkortade uttrycket "värmebärande medium". Under passagen genom spal- ten anligger plastmaterialet, förutom mot den snedställda formnings- ytan, även mot dornens yttre begränsningsyta. Anliggningen mot form- ningsytan och dornen utnyttjas för att genom värmeledning åstadkomma ett energiutbyte mellan materialet i övergångszonen och spaltens 63 10 15 20 25 30 (366 begränsningsväggar dvs för att kyla plastmaterialet så att den varma kärnans utbredning blir starkt reducerad. Detta uppnås därigenom att materialets förflyttningshastighet relativt spalten hålls så låg att temperaturen är i huvudsak densamma för allt material som anligger mot spaltens anliggningsytor och att temperaturen hos materialet i kärnan, när materialet lämnar spalten, är lägre än materialets smält- temperatur. Härigenom undviks de ovan angivna problemen.

Den ovan angivna patentskriften beskriver en teknik där, för att uppnå energibalans mellan tillförd energi och bortförd energi, huvuddelen av den energi som frigörs i övergångszonen bortförs via spaltens snedställda formningsyta. Nyss angivet förhållande är det som gäller i ett fortvarighetstillstånd, dvs när övergångszonen för- flyttas i ämnets längdriktning. Den beskrivna tekniken kräver mycket effektiv energitransport i området för den snedställda formningsytans anliggning mot plastmaterialet. Eftersom huvuddelen av energin fri- görs inuti plastmaterialet och materialet därvid når relativt höga temperaturer (av storleksordningen smälttemperatur), når om kyl- kapaciteten är för låg materialet i det område där det anligger mot spaltens snedställda formningsyta så höga temperaturer att den oönskade språngvisa ökningen av friktionen uppträder.

I sammanhanget skall även uppmärksammas att när materialet passerar övergångszonen sker en förlängning av ämnet. Denna bestäms av aktuell reduktion av tjockleken hos ämnets vägg av i huvudsak amorft mate- rial. Förlängningen medför att ännu ej orienterat amorft material för- flyttas t ex i riktning från ämnets botten. Denna förflyttning sker under anliggning mot dornen. Friktionskrafter förekommer således mellan plastmaterialet och dornen, varför en effektiv kylning av det mot dornen anliggande materialet erfordras. Speciellt är det nöd- vändigt att undvika den språngvisa ökningen av friktionen i området för Tg. 10 15 20 25 30 35 468 666 Ovanstående problem löses enligt den ovan angivna patentskriften där- igenom att övergångszonen förflyttas relativt långsamt för att möjlig- göra effektiv kylning av materialet i övergångszonen och därmed så låg temperatur hos materialet att den språngartade ökningen av frik- tionen ej äger rum. Den relativt långsamma förflyttningen av över- gångszonen leder i sin tur till att den vid kristallisationen fri- gjorda energin sprider sig in i det i huvudsak amorfa materialet så att detta har en förhöjd temperatur redan innan det amorfa materialet deformeras. Detta leder i sin tur till att kraven på energiavledning i övergångszonen blir ännu högre. Det är dock uppenbart att genom den långsamma förflyttningen av övergångszonen det är möjligt att till- fredsställande avleda såväl den energi som frigörs i samband med materialets deformation/kristallisation som den energi som frigörs genom friktionen mot spaltens yttre begränsningsyta resp dess inre begränsningsyta. M a o energin avleds tillräckligt hastigt (effek- tivt) för att materialtemperaturen hos plastmaterialet ej skall höjas till värden som medför den språngvisa ökningen av friktionen och/eller den oönskade relativa förflyttningen (glidningen) av ytterlagren i materialväggen.

Föreliggande uppfinning avser ett sätt och en anordning där övergångs- zonen förflyttas med väsentligt högre hastighet än enligt känd teknik och där ovan angivna problem är eliminerade. Den eftersträvade effek- ten uppnås medelst ett sätt och en anordning innefattande de känne- tecknande delarna av de oberoende kraven. Uppfinningen är i första hand avsedd att tillämpas på i huvudsak amorft plastmaterial varmed avses ett material vars kristallinitet uppgår till maximalt ca 10 %.

Såsom anges i de kännetecknande delarna av de oberoende kraven an- passas enligt föreliggande uppfinning hastigheten för övergångszonens förflyttning efter plastmaterialets värmeledningsförmåga så att den i övergångszonen frigjorda kristallisationsenergin i huvudsak når fram till plastmaterialets begränsningsytor först sedan materialet passe- rat den del av spalten som har den minsta spaltvidden. Härigenom bibehåller materialytorna under passagen genom spalten den efter- strävade låga temperaturen, dvs en temperatur som understiger den vid vilken friktionen undergår en språngvis ökning. Den friktionsenergi få o 10 15 20 25 30 666 som frigörs i övergångszonen förmår ej höja plastmaterialets tempe- ratur till så höga värden att friktionskrafterna ökar språngvis.

Energin från den varma kärnan när fram till materialets begräns- ningsytor först sedan materialförtunningen är avslutad. Materialet har då redan genomgått sin förlängning och anligger mot dornen utan att förflyttas relativt denna. Materialet är relativt tunt och dornen avleder effektivt den energi som når fram till materialets anligg- ningsyta mot dornen.

I en föredragen utföringsform av uppfinningen inställs plastmateria- let, innan det passerar genom spalten, till en förhöjd temperatur som dock understiger den temperatur vid vilken friktionen är stor. Upp värmningen sker därvid som regel genom att materialet i ämnet under ett eller flera tillfällen anligger mot en inuti ämnet anbringad dorn och/eller en hylsa som omger ämnet.

I vissa tillämpningar är hylsan utformad som en hållare, vilken har den förhöjda temperaturen. Hållaren är anordnad för att roteras kring en utanför denna belägen centrumaxel och för att därvid förflyttas till efter varandra belägna positioner. I åtminstone en av dessa positioner sker en förflyttning av en dorn till läget inuti ämnet.

Efter den i förväg bestämda anliggningstiden mot ämnets inneryta utdras dornen ur ämnet varefter hållaren roteras kring centrumaxeln till sitt nästa läge. Under denna förflyttning påbörjas en energivågs vandring i riktning mot ämnets ytteryta. Efter en i förväg bestämd tid förflyttas, i de utföringsformer där mer än ett uppvärmnings- tillfälle används, på nytt en dorn ned i ämnet varvid på nytt ämnets plastmaterial tillförs energi. Dornen flyttas därefter från läget inuti ämnet och detta ges möjlighet att medelst hållaren förflyttas till nästa position. Antalet positioner i vilka plastmaterialet upp- värms och förflyttningshastigheten hos hållaren bestäms av tjockleken hos plastmaterialet i ämnet, av plastmaterialets värmeledningsförmåga och av den temperatur till vilken plastmaterialet skall uppvärmas. 10 15 20 25 30 468 666 Det bör uppmärksammas att den beskrivna utföringsformen med ämnet placerat i en hållare vilken roteras kring en centrumaxel belägen utanför hållaren ger möjlighet att använda olika dornar i resp position. Temperatur och/eller material i resp dorns anliggningsyta skiljer sig i vissa utföringsformer av uppfinningen från position till position. Härigenom ges möjlighet att styra såväl uppvärm- ningstid (anliggningstid) i varje separat position som att minimera risken för klibbningstendenser mellan dorn och plastmaterial i resp position.

I en föredragen utföringsform av uppfinningen är dragringens hastig- het relativt ämnets plastmaterial lägre i begynnelseskedet av drag- ringens förflyttning. Härigenom etableras i övergångsområdet mellan i huvudsak amorft material och orienterat material hos ämnet en energi- våg föranledd av den termiska energi som frigörs i samband med materi- alets kristallisering. Genom den valda låga hastigheten för dragring- ens förflyttning hinner denna energivåg förflytta sig in i plastmate- rialet innan detta når fram till spalten varigenom materialet uppnår en för den efterföljande orienteringen lämpad temperatur (oriente- ringstemperatur). När så skett har det överraskande visat sig möjligt att uppnå en kraftig ökning av dragringens förflyttningshastighet.

Sålunda gäller att materialet fördrar en ökning av förflyttningshas- tigheten med mer än 10 ggr jämfört med maximihastigheten vid tidigare känd teknik utan att kvaliteten hos det orienterade materialet är för- sämrad. Praktiska försök har t ex visat att hastigheten kunde höjas från 4 m/min vid tillämpning av den kända tekniken till 45 m/min vid tillämpning av den nya tekniken. Hastigheten 45 m/min utgjorde därvid ingen övre gräns för den hastighet vid vilken processen kunde genom- föras med bibehållen kvalitet hos det orienterade materialet.

I vissa utföringsformer tempereras materialet medelst externa medel för att åstadkomma den ovan angivna temperaturfördelningen i ett tvärsnitt genom materialväggen, varigenom dragringens förflyttning relativt plastmaterialet redan från början sker med maximal förflytt- ningshastighet. ..1\ 10 15 20 CC) Û\ (LW Ö\ I de beroende kraven anges ytterligare ändamålsenliga utföringsformer av uppfinningen.

Uppfinningen beskrivs närmare i anslutning till ett antal figurer vilka visar i fig la fig 1:» fig 2 fig 3 fig 4a fig 4b fig 5a fig 5b fig 6a,b fig 7 ett tvärsnitt genom ett kombinerat hållar- och mottagningsorgan för ett ämne, ett tvärsnitt motsvarande tvärsnittet i fig la med en konditioneringsdorn belägen ovanför hållaren, ett tvärsnitt motsvarande snittet i fig 1 där konditioneringsdornen är införd i ämnet, ett tvärsnitt motsvarande snittet i fig 2 där konditioneringsdornen expanderats, ett tvärsnitt motsvarande de tidigare tvärsnitten där en orienteringsdorn är införd i ämnet, området A hos fig 4 i förstoring, ett tvärsnitt motsvarande snittet i fig 4 utan ämne i hållar- och mottagningsorganet med orienteringsdornen förflyttad nedåt i figuren, ett tvärsnitt motsvarande snittet i fig 5a visande ämnet under omformning, området B hos fig Sa resp 5b i förstoring och en vy uppifrån av en anordning för mottagning, temperaturkonditionering och omformning av ämnet. 10 15 20 25 30 468 666 I figurerna som visar en utföringsform av uppfinningen återfinns ett ämne 10 med en tillsluten bottendel 11 och en mynningsdel 12. Ämnet har en inåt vänd bottenyta 13 och en inåt vänd, som regel i huvudsak cylindrisk eller svagt konisk yta 14 som begränsar ämnets vägg 15.

Vid konisk yta har denna sin största omkrets i mynningsdelen 12.

Väggens ytteryta har hänvisningsbeteckningen 17. I fig 5b visas hur ämnet till en del genomgått en omformning varigenom bildats ett tunnare väggparti 16a i ämnets nedre del medan resterande väggparti l6b fortfarande har sin ursprungliga form. Mellan väggpartiet med ursprunglig tjocklek och väggpartiet med reducerad tjocklek återfinns ett övergångsområde 18.

Ett mottagningsorgan 30 (jfr fig la och lb) vilket även utgör hållare för ämnet har en sidovägg 31 vars inre begränsningsyta 32 har en stor- lek och form i huvudsak överensstämmande med ytterformen hos ämnets vägg 15. Som regel är därför begränsningsytan svagt konisk med sin största omkrets i hållarens övre del. Kanaler 38 för värmebärande medium är anordnade i sidoväggen. Ett underlag, t ex en platta 33 är belägen under hållarens sidovägg 31 för att uppbära ämnet.

Ett mekaniskt organ vilket i figurerna är visat som en dorn 20 (jfr fig lb), i fortsättningen utan inskränkande betydelse benämnd kondi- tioneringsdorn, begränsas av en bottenyta 25 och en sidoyta 26.

Dornen är via en drivaxel 21 ansluten till ett i figurerna ej visat drivorgan. Detta är anordnat för att förflytta dornen från det i fig lb visade läget i vilket dornen befinner sig ovanför ämnet till det i fig 2 visade läget i vilket dornen är införd i ämnet. Konditionerings- dornen är anordnad för att inställas till en viss temperatur vilken är anpassad till den temperatur som ämnets material skall instâllas till. Konditioneringsdornen är för detta ändamål försedd med kanaler 28 för värmebärande medium och för att efter placering inuti ämnet endera avge energi till ämnet eller avleda energi från ämnet.

Konditioneringsdornens yttre begränsningsyta (sidoyta) 26 är dimensionerad för att ha en form i huvudsak överensstämmande med formen hos ämnets inåt vända begränsningsyta 14. Dornen har således som regel en svagt konisk form med sin minsta omkrets närmast dornens JJ; .J \ 10 15 20 25 30 35 OT) ('j\ CN Ö\ 10 bottenyta 25. Som regel varierar ämnets dimensioner från ämne till ämne, varför konditioneringsdornen som regel är dimensionerad för att bilda en spalt 41 mellan sin ytteryta 26 och ämnesväggens inneryta 14 när dornen är införd i ämnet. Konditioneringsdornen är i en föredra- gen utföringsform anordnad med en första dorndel 22 och en andra dorndel 23, vilka medelst drivorgan (ej visade i figurerna) är för- flyttbara från varandra under ökning av konditioneringsdornens om- krets. Dorndelarna separeras därvid från varandra i det med hänvis- ningssiffran 24 markerade längdsnittet. Det är för fackmannen uppen- bart att i vissa utföringsformer används fler än två dorndelar och speciellt vid tillämpningar där variationen i konditioneringsdornens omkrets skall vara stor. Som framgår av fig 3 bildas minst en spalt 27 mellan dorndelarna vid deras förflyttning från varandra. Antalet dorndelar är anpassat efter den maximala expansion av ämnet för vilken konditioneringsorganet dimensioneras. Härigenom undviks att avstånden mellan dorndelarna i området för anliggningen mot ämnet efter avslutad expansion är alltför stora. Vid för stort avstånd varierar ämnets materialtemperatur i ämnets omkretsriktning i så hög grad att utfallet av ämnets fortsatta omformning ej blir godtagbart.

Som regel dimensioneras därför dornen så att avståndet maximalt är av storleksordningen materialtjockleken hos ämnet före omformningen.

Fig 4a,4b; 5a,5b visar mottagningsorganet 30 (hållaren) under samver- kan med en orienteringsdorn 60, med en i huvudsak cylindrisk yttre begränsningsyta (sidoyta) 66. Orienterringsdornen är via en drivaxel 61 ansluten till i figurerna ej visade drivorgan. Dornen har yttre dimensioner motsvarande i huvudsak ämnets 10 inre dimensioner, vilket innebär att, med dornen placerad i det i fig 4a visade läget dvs med dornen införd i ämnet, dornens sidoyta 66 anligger åtminstone med sin undre del mot innerytan 14 hos ämnet. Kanaler 68 är anordnade i orien- teringsdornen för att inställa temperaturen hos orienteringsdornens sidoyta 66. Dornens bottenyta 65 är anordnad för att anligga mot ämnets inåt vända bottenyta 13. I den i figurerna visade utförings- formen är dornens bottenyta anordnad med ett centralt försänkt område 64. Därigenom bildar dornens bottenyta en runtomgående yttre nedåt utskjutande kant 63 avsedd att bilda dornens anliggningsyta mot 10 15 20 25 30 35 468 666 11 ämnets inåt vända bottenyta. Konstruktionen medför att dornen an- ligger mot ämnets bottenyta endast i ett område intill ämnets vägg 15. Det försänkta området har en form och ett djup som är anpassat efter formen hos ämnets bottendel för att säkerställa att oavsett formen på ämnets inåt vända bottenyta dornen anligger mot ämnets bottenyta endast i det ringformade området intill ämnets vägg.

I fig 4a,4b; 5a,5b; 6a,6b visas hur underlaget 33 är anordnat med en öppning 35 av en storlek medförande att den tillåter ämnet att pas- sera genom öppningen. Ämnet är i fig 4a,4b fortfarande fixerat av hållaren 30 som en följd av ämnets expansion till anliggning mot hållaren. I de utföringsformer där hållarens inre begränsningsyta är konisk förbättras givetvis fasthållningen av ämnet. I anslutning till öppningen är anordnat en dragring 50 med ett runtomgående område 51 i vilket dragringens inre omkrets reduceras från ett större värde när- mast ämnet till ett mindre värde längre ifrån ämnet (jfr fig 4a och 6a). Detta runtomgående område begränsas mot öppningens centrum av en arbetsyta 52. Arbetsytan föregås hos dragringen av en inträdesyta 55 belägen närmast hållaren 30 och följs av en utträdesyta 56 belägen längst från hållaren. Såväl inträdesytan som utträdesytan är orien- terade i huvudsak parallellt med orienteringsdornens sidoyta 66.

Reduktionen av dragringens inre omkrets sker med hjälp av arbetsytan som bildar en sned vinkel med såväl inträdesytan som utträdesytan och förbinder dessa. I plan tvärs hållarens 30 axelriktning är arbetsytan där den övergår i inträdesytan belägen närmare hållaren än där den övergår i utträdesytan. Dragringen 50 är anordnad med en eller flera kanaler 58 för värmebärande medium för inställning av temperaturen hos dragringens inträdesyta 55, arbetsyta 52 och i vissa tillämpning- ar även dess utträdesyta 56. Mellan dragringen och orienteringsdornen bildas med dragringen införd i öppningen (jfr fig 6a) en spalt 54, i fortsättningen benämnd dragringsspalt 54, med en spaltvidd understi- gande materialtjockleken hos ämnet 10. Dragringsspalten har sin minsta spaltvidd i en del 57 av dragringen som är belägen mellan utträdesytan 56 och orienteringsdornen 60.

Fig 6a-b visar i detalj utformningen av en föredragen utföringsform av anordningen i området för dragringen 50 och visar därjämte ämnets 10 15 20 25 30 35 12 10 utseende i området för dragringsspalten 54 under själva omform- ningsförloppet. I detta område återfinns övergångsområdet 18 mellan det väggparti 16b som har ursprunglig materialtjocklek och det vägg- parti 16a som har reducerad materialtjocklek. Av figuren framgår att ämnet är visat i en utföringsform där ämnesväggens 15 inåt vända be- gränsning 14 bildar en konisk yta vars omkrets ökar mot ämnets myn- ningsdel. Eftersom orienteringsdornen 60 är i huvudsak cylindrisk bildas mellan dornens sidoyta 66 och begränsningsytan 14 en spalt 42 med en spaltbredd som ökar mot ämnets mynning. Där övergångsområdet 18 övergår i ämnesväggens tunnare väggparti l6a anligger ämnesväggen mot orienteringsdornen i ett runtomgående område 44 och med en rela- tivt liten utsträckning i ämnets axiella riktning. Av fig Gb framgår att ämnets material anligger såväl mot hållarens 30 sidovägg 31 som mot dragringens inre begränsningsyta innan materialet vid passagen av dragringens arbetsyta 52 av denna deformeras så kraftigt att materia- let orienteras/kristalliseras. Vid anliggningen inställs plastmateria- lets temperatur, åtminstone i ett ytskikt av materialet, till en för den efterföljande behandlingen anpassad temperatur. Vid PET har i en föredragen utföringsform sidoväggens inre begränsningsyta en tempera- tur i området för Tg (t ex ca 7500) medan dragringens inre begräns- ningsyta har en lägre temperatur, företrädesvis minst ca 50C lägre och som regel minst ca 1000 lägre.

Efter övergångsområdet 18 följer ett område 19 i vilket ämnesväggen och därmed dess inre begränsningsyta 14 buktar ut från dornen. Detta område är beläget i huvudsak där dragringsspaltens smalaste parti börjar (sett i materialets förflyttningsriktning genom spalten). Den del av ämnesväggens begränsningsyta 14 som buktar ut från dornen be- nämns som regel släppyta 46. Släppytan har en relativt liten utsträck- ning i ämnets axiella riktning. Mellan släppytan och dornen bildas en runtomgående ringformad spalt 43.

I området 19 för släppytan 46 har ämnesväggen redan antagit sin reducerade tjocklek. Vidare är dragringsspalten som regel dimensio- nerad så att dess minsta spaltbredd överstiger den tjocklek ämnes- väggen antar vid materialets orientering/kristallisation. Därjämte gäller att nedanför den ringformade spalten 43 anligger ämnesväggen 10 15 20 25 30 35 468 666 13 15 nu i form av väggen 16a med reducerad materialtjocklek och bestå- ende av orienterat/kristalliserat material på nytt mot orienterings- dornen. Mellan ämnesväggen l6a med reducerad materialtjocklek och dragringens 50 utträdesyta 56 bildas därför en spalt så snart som materialet i ämnesväggen passerat förbi dragringens arbetsyta 52.

Härigenom undviks all friktion mellan ytterytan hos ämnesväggen och dragringen i det smalaste partiet 57 av dragringsspalten 54.

Fig 5a-b resp 6a-b innefattar även en utföringsform i vilken anord- ningen är försedd med en kalibreringshylsa 70 som ansluter till dragringen 50. Kalibreringshylsan är så placerad att hylsan och hållaren 30 befinner sig på var sin sida om dragringen. Kalibrerings- hylsan är försedd med kanaler 78 för värmebärande medium. Kalibre- ringshylsans inre begränsningsyta 72 har en minsta omkrets och form som i huvudsak överensstämmer med den inre omkretsen och formen för utträdesytan 56 dvs i ett tvärsnitt genom dragringen resp genom kalibreringshylsan har de båda ytorna överensstämmande form. Den överensstämmande formen innebär att de båda ytorna har en jämn övergång i varandra. I vissa tillämpningar har dock kalibrerings- hylsans inre begränsningsyta en större omkrets än dragringens ut- trädesyta. Kalibreringshylsan resp dragringen är anordnade för att löstagbart fixeras i underlaget 33 t ex därigenom att såväl under- laget 33 som de båda organen är försedda med inre resp yttre gängor med vars hjälp organen förbinds med underlaget. En bottenplatta 80 är anordnad för att av drivorgan (ej visade i figurerna) förflyttas till och från det i fig 5a-b visade läget där plattan utgör ett bottenstöd 80 i kalibreringshylsan 70. Pilen C åskådliggör en utföringsform där bottenplattan förflyttas tvärs kalibreringshylsans axelriktning. Det är uppenbart att i andra utföringsformer bottenplattan t ex i en lagring svängs kring en horisontell axel till och från det i figuren visade läget.

Fig 7 visar en föredragen utföringsform av uppfinningen där underlags- plattan 33 är anordnad under en sammanhållen enhet 37 bildad av ett antal mottagningskoppar (hållare) 30a-30e, vilka via förbindnings- organ 36 är fixerade till varandra. Hållarna är därvid som regel utformade som svagt koniska, i båda ändar öppna rör 30a-30e. Hållarna 1É~68 10 15 20 25 30 C.

CJ\ O\ 14 har sin största öppning vänd uppåt. Den sammanhållna enheten är via förbindningsorganen ansluten till en centrumaxel 34, kring vilken drivorgan (ej visade i figuren) roterar enheten till bestämda lägen i vilka de ovan i anslutning till figurerna 1-6 beskrivna kombinationer- na av organ bildas. I vissa tillämpningar är centrumaxeln fast förbun- den med den samanhållna enheten för att rotera denna. Vridningsrörel- sen kring den sammanhållna enhetens centrum är som regel indexerad så att hållarna med ett i förväg inställbart intervall befinner sig i nå- gon av de med hänvisningssiffrorna 1-5 angivna positionerna. Hållar- nas förflyttning till positionerna 1-5 sker genom relativ rörelse i förhållande till underlaget 33 vilket som regel har en fixerad posi- tion.

I positionen 1 som motsvaras av fig la mottas ämnet 10 av mottagnings- organet (hållaren) 30a som i fig 7 befinner sig i position 1. Positio- nerna 2, 3 och 4 svarar var och en mot de kombinationer av organ som visas i fig lb, 2 och 3 och positionen 5 motsvaras av kombinationen av organ som visas i fig 4a,4b; 5a,5b; 6a,6b. Plattan 33 är i det område som motsvaras av positionen 5 för hållaren 30e anordnad med öppningen 35 och dragringen 50. I den i fig 7 visade utföringsformen medger anordningen att allt efter behov ämnet temperaturkonditioneras vid maximalt tre tillfällen. Det är uppenbart att antalet positioner ökas eller minskas för t ex anpassning av utrustningen efter antalet erforderliga temperaturkonditioneringstillfällen.

I anordningen ingår i figurerna ej visade styr- och reglerorgan för att förflytta konditioneringsdornen resp orienteringsdornen. I figu- rerna ej visade styr- och reglerorgan är anordnade för att styra och reglera konditioneringsdornens rörelser och expansion och därmed även det tidsintervall under vilket dornen efter expansionen anligger mot ämnesväggens inre begränsningsyta. Styr- och reglerorgan (ej visade i firurerna) är även anordnade för att styra orienteringsdornens för- flyttningshastighet och inställning av temperaturen hos det värmebä- rande medium som tillförs konditioneringsdornen 20, orienteringsdor- nen 60, hållaren 30, dragringen 50 och i förekommande fall kalibre- ringshylsan 70. 10 15 20 25 30 35 468 666 15 Vid tillämpning av uppfinningen förflyttas ämnet 10 i en föredragen utföringsform motsvarande den i anslutning till fig 7 beskrivna in i mottagningsorganet (hållaren 30a) till det i fig la visade läget.

Därefter roteras den sammanhållna enheten 37 ett steg, varigenom hållaren 30a förs till positionen 2. Under förflyttningen befinner sig hållaren strax ovanför underlagsplattans 33 övre begränsningsyta medan ämnet fixeras av hållaren och som regel glider på begränsnings- ytan. I positionen 2 förflyttas konditioneringsdornen 20 från ett övre läge, jfr fig lb, till ett undre läge, jfr fig 2. I det övre läget befinner sig konditioneringsdornen ovanför och utanför ämnet och i det undre läget inuti detta. I en föredragen utföringsform är konditioneringsdornen dimensionerad för att med sin yttre begränsning 26 bilda spalten 41 med ämnets inre begränsnignsyta 14. I de tillämp- ningar där ämnet har en konisk form säkerställer som regel konicite- ten att spalten erhålls.

Härigenom undviks att ämnets inåt vända yta 14 är i kontakt med dornen 20 under dess förflyttning in i ämnet och därmed undviks t ex okontrollerad uppvärmning av ämnets material och därmed risk för oönskad friktion mellan dorn och plastmaterial.

Med hänsyn till varierande storlek hos ämnena är i en föredragen utföringsform även hållaren 30 dimensionerad för att mellan sig och ämnets utåt vända begränsningsyta 17 bilda en spalt 40. Konditione- ringsdornen expanderas därefter till anliggning mot ämnets inre begränsningsyta och därefter som regel ytterligare för att förflytta ämnets material utåt till säker anliggning mot hållarens inåt vända begränsningsyta 32. Expansionen hos konditioneringsdornen är styrd till att fortgå intill dess att ämnet med sin ytteryta anligger mot hållarens inneryta. Härigenom uppnås säker kontakt mellan konditione- ringsdornen och ämnet och mellan hållaren och ämnet och god kontroll av energiöverföringen mellan ämnet och dornen resp hållaren. I en föredragen utföringsform använder man sig av en relativt liten expan- sion som regel begränsad till maximalt ca 20 % och företrädesvis till maximalt ca 10 %. Vid liten expansion erfordras endast ett fåtal dorn- delar medan vid en större expansion man ökar antalet dorndelar för att minska vidden på de spalter som vid expansionen bildas mellan 10 15 20 25 30 666 16 dorndelarna. Därigenom säkerställs en likformig uppvärmning av plast- materialet. Medelst värmebärande medium i kanalerna 28 resp 38 hos konditioneringsdornen resp hållaren, inställs temperaturen i dornens anliggningsytor mot ämnet. I en föredragen utföringsform är konditio- neringsdornen 20 och hållaren 30 koniska med sin största omkrets närmast dornens resp hållarens övre del.

Följande exempel på använda temperaturer och tider kan anges för temperaturkonditionering av PET. Temperaturen hos konditionerings- dornens 20 ytteryta 26 är som regel överstigande området för Tg och därvid med minst 1006, som regel med minst 3000 och företrädesvis med minst 5000. Medelst styr- och reglerorgan inställs tiden för konditioneringsdornens anliggning mot ämnets inneryta och väljs denna till högst ca 5 sek, vanligtvis till högst ca 3 sek och företrädesvis till högst ca 2 sek. Använd anliggningstid är givetvis anpassad till konditioneringsdornens temperatur och egenskaperna hos plastmateria- let. De i detta stycke angivna temperaturerna och tiderna avser temperaturkonditionering av ett ämne av PET vars väggtjocklek är av storleksordningen 2 mm. Det är uppenbart att för andra plastmaterial och/eller andra dimensioner hos ämnet konditioneringstiden anpassas mot den aktuella situationen.

Sedan konditioneringsdornen anlegat mot ämnet under den förutbestämda tiden kontraheras dornen varefter den uttas ur ämnet. Detta förflyt- tas därefter till nästa position (position 3), där det i förekommande fall sker en förnyad anliggning av positionens konditioneringsdorn mot ämnets material för utbyte av värmeenergi mellan dorn och ämne. Även i denna position regleras anliggningstiden motsvarande vad som angivits i föregående stycke. Det är uppenbart att förloppet för ämnets temperaturkonditionering kan upprepas i en enskild station genom att låta dornen genomlöpa ovan angivet rörelseschema mer än en gång med hållaren kvar i samma position.

Efter att ha passerat positionerna 2-4 för temperaturkonditionering förs ämnet till positionen 5. Ämnet hålls därvid som regel fast av hållaren 30 i ett läge ovanför dragringens 50 arbetsyta 52 (jfr fig 4b). När hällaren intagit position 5 förflyttas orienteringsdornen 60 10 15 20 25 30 35 468 666 17 nedåt och genom öppningen 35 i bottenplattan 33, varvid dornens bottenyta 65 under anliggning mot ämnets inåt vända bottenyta 13 åtminstone i ett område närmast ämnets vägg 15 förflyttar ämnet 10 genom öppningen. Som regel är den inuti ämnet placerade dornen anord- nad för att med sin begränsningsyta 66 kyla ämnesväggens 15 inåt vända begränsningsyta åtminstone hos det material som passerat genom dragringsspalten. Vid orienteringsdornens förflyttning bildas en över- gångszon mellan tunnare (orienterat) och tjockare (amorft) material.

Vid orienteringsdornens förflyttning förskjuts övergångszonen i äm- nets axelriktning och in i det amorfa materialet under samtidig reduk- tion av mängden amorft material. Härigenom orienteras materialet hos väggen 15 i axiell riktning när materialet passerar förbi arbetsytan 52. Beroende på önskad tillämpning av uppfinningen orienteras allt material i ämnet eller endast en del av detta. I tillämpningar där allt material i ämnets vägg erhåller reducerad materialtjocklek be- finner sig det omformade ämnet i en position under dragringen sedan orienteringsdornens rörelse avslutats. En kanal 62 för tryckmedium är anordnad för att lossgöra det omformade ämnet från orienterings- dornen. Sedan orienteringsdornen återgått till sitt startläge för- flyttas hållaren 30 till positionen l varefter det ovan beskrivna förloppet upprepas.

I en föredragen utföringsform är orienteringsdornen dimensionerad för att med sin yttre begränsning 66 bilda spalten 42 med ämnets inre begränsningsyta 14 hos den del 16b av ämnesväggen som har ursprungs- tjocklek. Härigenom undviks att ämnets väggparti 16b av ursprungs- tjocklek anligger mot orienteringsdornen 60 i samband med den för- längning av ämnet och förskjutning av väggpartiet relativt dornen som äger rum när materialet i ämnet av orienteringsdornen förskjuts genom dragringsspalten 54. Därmed undviks de friktionskrafter och repskador som skulle uppstå vid väggpartiets l6b förflyttning utefter dornen om väggpartiet samtidigt anlåg mot denna." Temperaturen hos hållaren 30 inställs som regel till ett värde som högst uppgår till en temperatur vid vilken termoplastmaterialet börjar termokristallisera. Som regel sker därför inställningen till en temperatur inom området för termoplastmaterialets Tg men i vissa 4-68 10 15 20 25 30 35 666 18 tillämpningar till en temperatur understigande Tg. För PET har en temperatur av max ca 8500, företrädesvis max ca 800C, visat sig medföra en god temperaturfördelning i ämnets vägg. Det är uppenbart att temperaturen hos hållarens sidovägg inställs till en temperatur som medför att ämnesväggens utåt vända begränsningsyta vid passagen in i dragringsspalten 54 har en temperatur som understiger den tempe- ratur vid vilken den ovan angivna språngvisa ökningen av friktionen uppträder. Även om ovan som maximivärden angivits 8506 resp 8000 används i vissa tillämpningar väsentligt lägre temperaturer, t ex max 7508 alternativt 6506.

Därigenom att samtliga de mekaniska organ som är i kontakt med plast- materialet består av material med god värmeledningskoefficient (som regel metaller), uppnås enligt uppfinningen en inställning och regle- ring inom snäva toleranser av temperaturen hos termoplastmaterialet i alla skeden av det ovan beskrivna förloppet. Detta är speciellt vik- tigt i övergångsområdet 18 hos ämnets väggmaterial vilket är det om- råde där ämnets material anligger mot arbetsytan 52 hos dragringen och där materialtjockleken hos ämnet reduceras. I detta område är anliggningstrycket mellan ämnets material och dragringen som högst och därigenom även friktionskrafterna. Eftersom den ovan beskrivna inställningen av materialtemperaturen i området för ämnesväggens yttre begränsning medför att termoplastmaterialet vid passagen in i dragringsspalten har en temperatur som ligger under temperaturen för den språngvisa ökningen av friktionen minimeras friktionskrafterna och därmed även den energi som utvecklas pga friktionen.

I övergångsområdet förs ämnesväggen i det ringformade området 44 till anliggning mot orienteringsdornen 60. Plastmaterialet har även här en temperatur som understiger den temperatur vid vilken den språngvisa ökningen av friktionen uppträder, varför den i detta område genom friktionen bildade energin är liten och därför ej medför en så stor ökning av plastmaterialets temperatur att friktionskrafterna ökar språngartat. Plastmaterialet passerar därefter in i dragringsspaltens 54 smalaste parti och har redan vid passagen in i detta område hos dragringsspalten antagit sin slutliga tjocklek. Materialet bildar därvid en spalt 53 med dragringen och även i ett kortare område den 10 15 20 25 30 35 468 666 19 ovan angivna ringformade spalten 43 mellan materialet och oriente- ringsdornens utträdesyta 56. Nedanför den ringformade spalten bringas materialet på nytt till anliggning mot orienteringsdornen. Materialet har när det når förnyad kontakt med orienteringsdornen sin slutliga reducerade tjocklek och därmed även sin slutliga längd vilket innebär att någon relativ rörelse mellan plastmaterialet och dornen ej längre uppträder vid dornens fortsatta förflyttning relativt dragringen.

Orienteringsdornens begränsningsyta 66 inställs till en temperatur som understiger plastmaterialets Tg med minst 50C, företrädesvis med minst 1000. Mellan det tunna plastmaterialets yttre begräns- ningsyta 17 och dragringens utträdesyta 56 uppstår heller icke någon friktion eftersom även här en spalt finns. Normal temperatur för dragringens arbetsyta 52 är vid PET högst 750C och som regel högst 650C.

Hastigheten för orienteringsdornens förflyttning relativt dragringen är så vald att den energi som frigörs i materialet när detta oriente- ras i samband med passagen genom dragringsspalten ej hinner nå fram till plastmaterialets begränsningsväggar innan plastmaterialet släppt kontakten med dragringen. Således har den frigjorda energin nått plastmaterialets inre begränsningsyta tidigast när materialet passe- rar in i dragringsspaltens smalaste del vilket innebär att den för- höjning av materialtemperaturen som uppstår sker för plastmaterial som ej är i kontakt med dragringen eller för plastmaterial som ej beskriver någon rörelse relativt orienteringsdornen. Det orienterade materialets ytteryta är helt fri från kontakt med mekaniska organ sedan materialet passerat genom dragringsspalten.

I de utföringsformer där den i anslutning till fig Sa-b och 6a-b visade kalibreringshylsan ingår har dennas mot plastmaterialet vända begränsningsvägg en relativt låg temperatur som regel en temperatur understigande materialets glasomvandlingstemperatur med minst 1506 företrädesvis minst 300C och som regel minst 450C. När oriente- ringsdornen förflyttats till sitt ändläge och som regel allt material i ämnet passerat genom dragringsspalten tillförs tryckmedium genom orienteringsdornens kanal 62 för tryckmedium varvid ämnets material expanderas till anliggning mot kalibreringshylsan 70. Expansionen är 468 10 15 20 25 30 35 s ß 1 .fm CJ\ 20 relativt liten eftersom avståndet mellan ämnesväggen och kalibre- ringshylsan högst är av storleksordningen en halv väggtjocklek. Ovan angiven anliggning mot kalibreringshylsan medför att det expanderade ämnet hålls fast av kalibreringshylsan och orienteringsdornen för- flyttas ut ur ämnet. Bottenstödet avlägsnas från den i fig 5a-b visade positionen. En stötvis ökning av trycket inuti ämnet sker senast när det för orienteringsdornen endast återstår en kort för- flyttning innan dornen har helt avlägsnats ur ämnet. Ökningen av trycket medför att ämnet, som ej längre uppstöds av bottenstödet, blåses ut ur kalibreringshylsan. Tiden för plastmaterialets anligg- ning mot kalibreringshylsan väljs som regel minst så lång att plast- materialet antar en temperatur understigande temperaturområdet för Tg.Genom anliggningen mot kalibreringshylsan och den kylning av plastmaterialet som därvid sker har ämnets slutformning skett och ämnet antagit en slutlig form som överensstämmer med kalibrerings- hylsans inre form.

Såväl under passagen genom dragringsspalten 54 som därefter liksom under det tidigare beskrivna temperaturkonditioneringsförloppet har hållarens 30 sidovägg 31 via sin mot ämnet vända begränsningsyta 32 påverkat temperaturfördelningen i ämnet. I vissa tillämpningar och/eller positioner har begränsningsytan 32 en lägre yttemperatur än konditioneringsdornens 20 sidoyta 26 medan i andra tillämpningar och/eller positioner begränsningsytan 32 har en yttemperatur över- stigande yttemperaturen hos konditioneringsdornens sidoyta 26. I normalfallet har hållarens sidoyta 32 en temperatur understigande eller i området för Tg.

Vid drivorganens förflyttning av orienteringsdornen 60 genom öppning- en 35 skjuter orienteringsdornen ämnets tillslutna bottendel 11 fram- för sig samtidigt som orienteringsdornen mellan sig och dragringen 50 bildar dragringsspalten vars storlek vid PET maximalt uppgår till ca halva materialtjockleken hos det ursprungliga ämnet, vilket består av i huvudsak amorft material. Härmed avses termoplastmaterial med en kristallinitet maximalt uppgående till ca 10 %. Genom den relativa förflyttningen av orienteringsdornen 60 i förhållande till dragringen 50 och därmed förflyttningen av ämnets bottendel tvingas material- 10 15 20 25 30 468 666 21 väggen i ämnet att passera genom dragringsspalten 54 varigenom mate- rialtjockleken hos ämnets vägg reduceras under samtidig monoaxiell orientering/kristallisation av ämnets material.

Under orienteringsdornens förflyttning ökas således successivt mäng- den och längden av det monoaxiellt orienterade materialet medan sam- tidigt mängden och längden av det amorfa materialet reduceras. Vid tillämpningar där allt material i ämnets vägg passerar genom spalten orienteras således allt material i väggen. Med hjälp av kanalerna 38, 58 och 68 i hållarens 30 vägg 31, i dragringen 50 resp i orienterings- dornen 60 kontrolleras materialtemperaturen hos materialets anligg- ningsytor i övergångsområdet 18. Sålunda gäller att för amorft mate- rial, dvs material som ännu ej passerat genom spalten, sker en slut- justering av temperaturen åtminstone hos ytskikt av ämnets material medelst orienteringsdornen 60, hållarens 30 sidovägg 31, dragringens 50 inträdesyta 55 och även i viss utsträckning medelst själva arbets- ytan 52. Den energi som frigörs under orienteringsförloppet förflyt- tas av plastmaterialet förbi de mekaniska begränsningsytor som omger övergångsområdet och når plastmaterialets begränsningsytor i så stor omfattning att ytlagrens temperatur förs upp i området för den språngvis ökande friktionen först sedan materialets tjockleksreduktion avslutats.

I vissa utföringsexempel ersätts kanalerna för värmebärande medium i hållaren 30 och orienteringsdornen 60 med elektriska motståndstrådar.

Endast när hällaren 30 och/eller orienteringsdornen 60 används för att kyla material i ämnet anordnas kanalerna regelmässigt för att transportera värmebärande medium.

Ovanstående detaljbeskrivning har endast refererat till ett begränsat antal utföringsformer av uppfinningen, men det inses lätt av fackman- nen att uppfinningen inrymmer ett stort antal utföringsformer inom ramen för de efterföljande patentkraven.

Claims (1)

1. 0 15 20 25 468 666 22 PATENTKRAY Sätt att orientera i huvudsak amorft plastmaterial i ett ämne (10) där plastmaterialet bringas att förflyttas genom en spalt (54) med en minsta spaltvidd understigande materialtjockleken, varvid materialet orienteras (kristalliseras) under bildandet av en övergångszon (18) mellan ännu ej orienterat (tjockare) material (16b) och orienterat (tunnare) material (16a), k ä n n e t e c k n a t därav, att ämnet förflyttas genom spalten (54) med en hastighet medförande att vid orienteringen frigjord kristallisationsenergi i huvudsak når fram till plastmaterialets begränsningsytor (14, 17) vid en tidpunkt då materialet redan antagit sin tunnare tjocklek. Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att spalten (54) ges en minsta spaltvidd som överstiger det orienterade materialets tjocklek. Sätt enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a t därav, att ämnet (10) förflyttas genom spalten med en hastighet i huvudsak motsvarande värmeenergins utbredningshastighet i plastmaterialet eller överstigande denna hastighet. Sätt enligt något av krav 1-3, k ä n n e t e c k n a t därav, att ämnet (10) ges i huvudsak rörform och att spalten (54) bildas medelst en dragring (50) som omger en dorn (60) och under relativ förflyttning i förhållande till dornen förskjuter spalten i dorn- ens axiella riktning. Sätt enligt krav 4, k ä n n e t e c k n a t därav, att det vid plastmaterialets orientering bildade orienterade plastmaterialet bringas till anliggning mot dornen (60) först sedan det i huvud- sak antagit sin slutliga tjocklek. 10 15 20 25 30 35 10. 468 666 23 Sätt enligt krav 5, k ä n n e t e c k n a t därav, att sedan kristallisationsenergin nått fram till det tunnare plastmaterialets begränsningsytor, plastmaterialet anligger mot orienteringsdornen (60) i huvudsak utan någon relativ rörelse i förhållande till dornen i dess axelriktning. Sätt enligt något av krav 4-6, k ä n n e t e c k n a t därav, att dornens (60) yttemperatur inställs till ett värde som understiger plastmaterialets glasomvandlingstemperatur med minst ca 5°C, företrädesvis med minst ca 10° C. Sätt enligt krav 4-7, k ä n n e t e c k n a t därav, att drag- ringens (50) mot dornen vända yta inställs till en temperatur som understiger plastmaterialets glasomvandlingstemperatur med minst ca 5° C, företrädesvis med minst ca 10° C. Sätt enligt något av krav 4-8, k ä n n e t e c k n a t därav, att efter passagen genom spalten (54) det orienterade plastmaterialet hos ämnet genom övertryck i detta expanderas till anliggning mot en kalibreringshylsas (70) inre begränsningsyta (72). Anordning för att vid sättet enligt något av föregående krav orientera i huvudsak amorft plastmaterial i ett ämne (10) där i anordningen ingår en spalt (54) med ett parti (57) vars spaltvidd understiger materialtjockleken hos ämnets material och organ för att förflytta åtminstone delar av ämnet genom spalten under reduktion av plastmaterialets tjocklek för orientering (kristallisation) av plastmaterialet, och där sagda parti (57) har en spaltvidd överstigande den tjocklek plastmaterialet vid orien- teringen bibringas av de organ (50,60) som bildar spalten (54), k ä n n e t e c k n a d därav, att att spalten (54) bildas mellan en dragring (50) och en dorn (60) som omges av dragringen, att drag- ringen och dornen är anordnade för att förflyttas relativt varandra i dornens axelriktning och att dragringens mot dornen vända yta in- nefattar en relativt dornens axelriktning snedställd arbetsyta (52) som i plastmaterialets förflyttningsriktning relativt dragringen LH __: UI Ü 11. 468 666 24 har ett kontinueriigt minskande avstånd ti11 dornens (60) begräns- ningsyta (66) och viïken arbetsyta föïjs av och ansïuter ti11 en utträdesyta (56) vars minsta avstånd ti11 dornens begränsningsyta överstiger den tjockïek p1astmateria1et antar vid orienteringen. Anordning enïigt krav 11. k ä n n e t e c k n a d därav. att drag- ringens (50) utträdesyta (56) föïjs av en kaïibreringshyïsa (70), att dornen (60) och ka1ibreringshy1san är anordnade för att genom reïativ röreise förf1ytta dornen in i ka1ibreringshy1san, att kaïib- reringshyïsans inre begränsningsyta (72) med dornen förfïyttad in i hy1san biidar med dornens begränsningsyta (66) en spaït, att kaïib- reringshyïsan (70) är anordnad med kana1er (78) för temperaturin- stä71ning av hyïsans inåt vända yta (72) och att dornen (60) är an- ordnad med organ (62) för tiiïförande av tryckmedium ti11 det inre av ämnet för ämnesväggens expansion ti11 aniiggning mot kaiibre- ringshyisans inåt vända yta när ämnet av dornen är förfiyttat in i den me11an dornen och kaiibreringsnyisan biidade spa7ten.