SE469171B - 2-tioxo-5-pyrimidinkarboxamider, farmaceutisk komposition innehaallande dessa samt foerfarande foer framstaellning daerav - Google Patents

Description

g c\ 10 15 20 25 30 35 k) Analoger av liknande barbitursyraderivat har även beskrivits i litteraturen. Således avslöjas N-substituerade 2-amido- karbonyltiobarbitursyror med formeln ø ,¿ln\\~ : ' -c - ua - n* -oa i, z vari R1 är alkyl, alkenyl, på olika sätt substituerad alkyl, alkenyl eller karbonyl eller eventuellt substituerad aryl eller aralkyl, R2 och R3 vardera oberoende av varandra är alkyl, alkenyl, cykloalkyl, aryl, aralkyl eller väte, med det förbehållet att icke mer än en av R2 3 (II) och R är väte, och X är syre eller svavel, i DE-OS 24 05 732 (Bayer AG) och i US 3 961 061 (Kramer et al) beviljat den 1 juni 1976.

Dessa tiobarbitursyraderivat anges ha insekticida, akarici- da, fungicida och baktericida egenskaper.

Andra 5-karboxamidosubstituerade tiobarbitursyror, såsom (III) vari X är syre eller svavel, R1 och R2 vardera kan vara alkyl, alkenyl, bensyl eller osubstituerad eller substitue- rad fenyl, R3 kan vara halogen, nitro eller trihalometyl, R4 är väte, halogen eller trihalometyl och R5 är väte, _ halogen, metyl eller metoxi, beskrives äveni.patentlittera- turen. Dylika föreningar avslöjas i den publicerade europa- patentansökningen 74335 (Ciba-Geigy) och i US 4 283 444 (De Sousa et al), beviljat den 11 augusti 1981, såsom an- vändbara för att skydda keratinhaltigt material, speciellt 10 15 20 25 30 35 ylle, från insektsangrepp.

Ett av syftena med föreliggande uppfinning är att tillhanda- hålla en ny klass av 5-pyrimidinkarboxamider, i synnerhet en ny grupp av 5-karboxamido-2-tio-barbitursyraderivat, vilka är användbara antileukemimedel och antitumörmedel, liksom farmaceutiska kompositioner för utnyttjande av desamma.

Andra ändamål och fördelar med uppfinningen framgår av den nedan angivna detaljerade beskrivningen av föredragna ut- föringsformer av uppfinningen. fiammanfattning av uppfinningen Föreningar, som är användbara vid utövande av föreliggande uppfinning, är 5-karboxamido- derivat av 2-tio-barbitursyra med formeln 0 o "_" "I l|__"<. 8% (I) OH vari R, är fenyl, 2- eller 3-halofenyl eller 2-metylfenyl och farmaceutiskt godtagbara syraadditionssalter därav.

Additionssalter av ovannämnda föreningar kan bildas med en mångfald farmakologiskt godtagbara organiska och oorganiska saltbildande reagens. Användbara additionssalter kan således bildas genom blandning av den organiska syran med en ekvi- valent av en bas, exempelvis en organisk amin såsom trietyl- amin eller N-metylglukamin, och oorganiska katjoner såsom natrium, kalium eller liknande. Additionssalterna av de orga- niska syrorna enligt uppfinningen är i allmänhet kristallina fasta material, som är relativt olösliga både i polära lös- ningsmedel såsom vatten metanol och etanol och icke-polära 4 Ö“\ 10 15 20 25 30 35 »Q ...å \J -A organiska lösningsmedel såsom dietyleter, bensen, toluen och liknande. De är något lösliga i aprotiska lösningsmedel såsom dimetylformamid och dimetylsulfoxid. 5-karboxamido-2-tio-barbitursyra-derivaten kan föreligga i den form som åskådliggöres i formeln I eller i någon av dess tautomera former. För enkelhetens skull kommer föreningarna enligt uppfinningen i det följande att endast åskådliggöras i den form som visas i formel I men det torde vara underför- stått att denna formel innefattar tautomererna därav eller tautomera blandningar. 5-karboxamid-2-tiobarbitursyraderivaten kan lätt framstäl- las genom omsättning av 2-tiobarbitursyra med fenylisocya- nat eller ett lämpligt organiskt isocyanat i närvaro av ett lösningsmedel eller dispergeringsmedium såsom dimetylsul- foxid, pyridin, dimetylformamid, N-metylpyrrolidon, dimetyl- acetamid, sulfolan, tetrahydrotiofenoxid eller acetonitril.

Tillsatsen av en tertiär amin såsom trietylamin eller en organisk bas såsom pyridin är känd att underlätta reaktio- ner innefattande isocyanater eller isotiocyanater. De molä- ra proportionerna av 2-tiobarbitursyra till fenylisocyanat- reaktant kan variera från ca 2:1 till 1:2 och är företrädes- vis från ca 1,1:1 till 1:1,1, varvid i allmänhet stökiomet- riska proportioner är tillräckliga. Reaktionen kan utföras vid temperaturer, som varierar från ca 0 till 200°C, van- ligen från ca 24 till 160°C; i de flesta fall förlöper reaktionen bra vid temperaturer från ca 80 till 100°C. Bild- ningen av 5-karboxamiddcrivaten är i huvudsak fullbordad inom reaktionsperioder varierande från ca 0,5 till 6 och vanligen från ca 2 till 4 timmar.

Alternativt kan karboxamiderna framställas på andra sätt. Så exempelvis kan tiokarbamid omsättas med på lämpligt sätt substituerade arylaminokarbonylpropandisyradiestrar (fram- ställes pâ känt sätt genom omsättning av malonsyradiestrar 10 15 20 25 30 35 med på lämpligt sätt substituerade eller osubstituerade arylisocyanater) och de erhållna produkterna separeras och utvinnas. Om så önskas kan en lämplig S-substituerad pseudo- tiokarbamid NH R - S - C /\ NH2 användas vid reaktionen i stället för tiokarbamid och den erhållna 2-substituerade tiopyrimidinylföreningen omsättas med vätesulfid eller ett alkalimetall- eller ammoniumsalt därav (exempelvis NaSH) för bildning av den önskade 2-tioxo- pyrimidinkarboxamiden.

Föreningarna enligt uppfinningen kan även framställas genom omsättning av motsvarande osubstituerade pyrimidiner med ett dialkylsulfat eller annat alkyleringsmedel, omsättning av den på så sätt bildade 2-(alkyltio)-pyrimidindionen med ett på lämpligt sätt osubstituerat eller substituerat orga- niskt isocyanat för bildning av den önskade 5-karboxamido- gruppen och omsättning av denna produkt med vätesulfid eller ett alkalimetall- eller ammoniumsalt därav för bildning av den önskade produkten.

Det kan även vara möjligt att framställa karboxamidföre- ningarna genom att man helt enkelt förtränger aminogrupperna på motsvarande 2-aminopyrimidinkarboxamider eller alkali- metall- eller ammoniumsalter därav, varvid de önskade före- ningarna enligt föreliggande uppfinning bildas.

Föreningarna enligt uppfinningen är cytotoxiska medel, som är användbara för att inducera regressionen av blodsjuk- domar såsom leukemi liksom för att inhibera tillväxten av fasta och icke-fasta tumörer. De kan användas separat eller ss Cfw. 10 15 20 25 30 35 xc; Å l-Ir' fi i kombination med andra kemoterapeutiska medel, som är akti- va för dessa syften. Hed uttrycken "regression" och 'inbi- bition“ avses i föreliggande sammanhang hämmandet eller retardationen av utvecklingen av den elakartade beskaffen- heten eller andra manifestationer av sjukdomen, jämfört med sjukdomsförloppet i frånvaro av behandling.

Administrering av olika av 5-pyrimidinkarboxamiderna enligt uppfinningen till möss i mängder varierande från ca 12 till 200 mg/kg, företrädesvis från ca 25 till 100 mg/kg kroppsvikt, har visat sig effektivt indu- cera regressionen av leukemi och inhibitionen av tillväxten av tumörer. Det inbördes sambandet mellan doseringarna för däggdjur av olika storlekar och arter beskrives av Freireich, E.J., et al., Quantitative Comparision of Toxicity of Anti- cancer Agents in Mouse, Rat, Hamster, Dog, Monkey and Man, Cancer Chemotherapy, Reg. 50, No. 4,219-244, maj 1966.

Dosnivån kan naturligtvis regleras för tillhandahållande av ett optimalt terapeutiskt svar. Så exempelvis kan flera av- delade doser administreras dagligen eller också kan dosen reduceras proportionellt, alltefter vad den terapeutiska situationen kräver.

De aktiva föreningarna kan lämpligen administreras paren- teralt, intraperitonealt intravenöst eller oralt. Lösningar eller dispersioner av de aktiva föreningarna kan beredas i vatten, lämpligen blandade med ett ytaktivt medel såsom hydroxipropylcellulosa. Dispersioner kan även beredas i glycerol, flytande polyetylenglykoler och blandningar därav och i oljor. Under normala lagrings- och användningsbeting- elser innehåller dessa preparat ett konserveringsmedel för att förhindra tillväxten av mikroorganismer.

De farmaceutiska former som är lämpliga för injektionsbruk innefattar sterila vattenlösningar eller dispersioner och sterila pulver för extemporär beredning av sterila injicer- bara lösningar eller dispersioner. För dylikt bruk måste 10 15 20 25 30 35 formen vara steril och tillräckligt flytande för att lätt kunna administreras med en spruta. Den farmaceutiska formen måste vara stabil under tillverknings- och lagringsbeting- elserna och måste skyddas mot den kontaminerande inverkan av mikroorganismer såsom bakterier och svamp.

Bäraren kan vara ett lösningsmedel eller dispergeringsmedium, som exempelvis innehåller vatten, etanol, en polyol (exem- pelvis glycerol, propylenglykol och flytande polyetylengly- kol eller liknande), lämpliga blandningar därav eller vege- tabiliska oljor. Den rätta fluiditeten kan upprätthâllas exempelvis genom användning av ett överdrag såsom lecitin, genom upprätthållande av erforderlig partikelstorlek när det gäller en dispersion och genom användningen av ytaktiva me- del. Att förhindra inverkan av mikroorganismer kan ombesör- jas genom olika antibakteriella och antifungicida medel, exempelvis paraben, klorbutanol, fenol, sorbinsyra, thime- rosal eller liknande. I många fall kan det vara föredraget att införliva isotoniska medel, exempelvis socker eller natriumklorid, i doseringsformen. Utsträckt absorption av de injicerbara föreningarna kan åstadkommas genom införli- vande av medel, som fördröjer absorptionen, exempelvis alu- miniummonostearat och gelatin.

Sterila injicerbara lösningar framställes genom att man in- förlivar den aktiva föreningen i det lämpliga lösningsmed- let i blandning med olika beståndsdelar av den typ som har beskrivits ovan, alltefter behov, följt av sterilfiltrering.

I allmänhet beredes dispersioner genonxatt man införlivar den steriliserade aktiva beståndsdelen med en steril vehi- kel, som innehåller dispergeringsmediumet och eventuellt andra erforderliga beståndsdelar. Om å andra sidan sterila pulver användes för framställning av sterila injicerbara lösningar är det föredraget att underkasta en sterilfiltre- rad lösning av de önskade beståndsdelarna vakuumtorkning eller frystorkning, varvid man erhåller ett pulver av den aktiva beståndsdelen plus eventuella ytterligare önskade beståndsdelar. 10 15 20 25 30 35 Uttrycket "farmaceutiskt godtagbar, i huvudsak ogiftig bära- re eller excipient" innefattar lösningsmedel, dispergerings- medier, överdrag, antibakteriella och antifungicida medel, isotoniska och abscrptionsfördröjande medel och liknande.

Användningen av dylika medier och medel som bärare eller excipienter för farmaceutiskt aktiva substanser är väl känd inom tekniken. Med undantag av att något konventionellt me- dium eller medel är inkompatibelt med den aktiva bestånds- delen eller är giftigt innefattas användningen därav i de terapeutiska beredningarna enligt uppfinningen. Ytterligare aktiva beståndsdelar kan även införlivas med de terapeutiska kompositionerna.

Det kan vara fördelaktigt att bereda kompositionerna enligt uppfinningen i enhetsdcseringsformer för att underlätta admi- nistreringen och doseringen. En enhetsdoseringsform avser i föreliggande sammanhang en fysikaliskt åtskild enhet, som är lämplig för användning som enhetsdos för det för behand- ling avsedda däggdjuret; varje enhet innehåller en i förväg bestämd mängd av aktivt material, vilken mängd har beräknats att framkalla den önskade terapeutiska effekten, i förening med den erforderliga farmaceutiskt godtagbara bäraren. Spe- cifikationer för enhetsdoseringsformer dikteras av och är direkt beroende av (a) de unika egenskaperna hos det aktiva materialet och den speciella terapeutiska effekt som skall uppnås och (b) de begränsningar som ligger i tekniken att bereda dylikt aktivt material för behandling av sjukdomar hos levande objekt med sjukdomstillstånd, utan överdrivna cytotoxiska biverkningar.

Regression av leukemi och inhibition av tumörtillväxt kan uppnås exempelvis genom användning av dagliga doser under upp till 5 eller 10 dagar eller längre. Multipeldosering eller dosering på någon önskad periodisk basis kan även ut- nyttjas. Den terapeutiskt aktiva beståndsdelen administre- ras således i mängder, som är tillräckliga för att åstad- komma regression och inhibition av ytterligare tillväxt av leukemi eller tumör, i frånvaro av överdrivet skadliga bi- verkningar av cytotoxisk natur. v-. m., 10 15 20 25 30 35 files» 171 Kgrt beskrivning av ritningen Bifogade ritning är ett diagram, som visar effekterna av behandling med och administrering av en av föreningarna en- ligt uppfinningen vid regression av L1210 lymfoid leukemi.

Bästa utföringsform av uppfinningen Bland 5-pyrimidinkarboxamiderna enligt uppfinningen föredras sådana föreningar med formeln I ovan, vari R, är fenyl, 2- eller 3-halofenyl, 2-metylfenyl.

Speciellt föredragna föreningar tillhörande denna undergrupp är sådana, vari R4är fenyl (exempel 1 nedan), 2-klorfenyl (exempel 2), 2-metylfenyl (exempel 3), 3-fluorfenyl (exempel 4), 2-fluorfenyl (exempel 5). Hittills har de bästa resulta- ten uppnåtts med föreningen enligt exempel l, nämligen 1,2,3,4-tetrahydro-6-hydroxi-4-oxo-N-fenyl-2-tioxo-5-pyrimi- dinkarboxamid.

Uppfinningen åskådliggöres närmare medelst följande utfö- ringsexempel, som åskådliggör framställning och farmakolo- gisk provning av föredragna utföringsformer av föreningarna enligt uppfinningen. I utföringsexemplen avser samtliga tem- peraturangivelser Celsiusgrader och viktandelar är på vikt- basis.

~Y>~ CT* \ O 10 15 20 25 30 35 ...å »J q 10 I. FRAMSTÄLLNING AV FÖRENINGAR ENLIGT UPPFINNINGEN Exempel 1 Framställning av 1,2,3,4-tetrahydro-6-hydroxi-4-oxo-N-fenyl- 2-tioxo-S-pyrimidinkarboxamid A. Omsättning av tiobarbitursyra med fenylisocyanat 14,4 g 2-tiobarbitursyra (som alternativt kan benämnas di- hydro-2-tioxo-4,6-(1H,5H)-pyrimidindion eller 4,6-dihydroxi- 2-merkaptopyridin) och 11,9 g fenylisocyanat upplöstes i 100 ml torr pyridin. Lösningen upphettades under omröring och hölls vid 75-85°C under ca 4 timmar. Vid kylning utföll ett orangefärgat fast material, som isolerades, tvättades med ca 25 ml dimetylformamid och torkades.

Utbyte: 16,8 g (64%).

NMR (DMSO) 7,1-8,05 (multiplett;integral 5): 11,4 ß (sing- ieu, 1); 12,o-13,7¿ (bred diffus topp. 3).

Elementaranalys för C11H9N303S gav följande resultat: Beräknat Funnet C 50,19 50,30 H 3,45 4,02 N 15,96 15,75 Masspektrometrisk analys gav följande resultat: Beräknat Funnet M/E = 263 263 Föreningen sönderdelades vid 310°C och däröver. Strukturen bekräftades ytterligare medelst röntgenkristallografisk un- dersökning av trietylammoniumsaltet.

B. Omsättning av tiokarbamid med karboxanilidomalonat 1,5 g tiokarbamid blandades intimt med karboxanilidomalonat, 10 15 20 25 30 35 11 L-éï? 'E71 dvs. (C2H502C)2 CHCONH-<:> , 3,6 9), och det hela upphetta- des mycket försiktigt i en liten kolv i oljebad. Vid ca 115°C blev reaktionsblandningen halvflytande med en fast återstod på kolvens botten. Vid ca 150°C började reaktions- blandningen att tjockna och ett flyktigt material avgick.

Reaktionsblandningen upphettades till 1800. fick stå vid denna temperatur under 0,5 timmar och kyldes därefter. Ett kaki- och ockrafärgat pulver erhölls på detta sätt som pro- dukt.

Produkten tvättades med etanol och torkades (1,8 g). Mass- spektrum var i överensstämmelse med produkten enligt exem- pel 1A. Molekylvikt = 263; 171 (pyrimidinkarbonylfragment); 93 (anilinfragment).

Exempel 2 Framställning av N-(2-klorfenvl)-1,2,3.4-tetrahydro-6- hydroxi-4-oxo-2-tioxo-5-pyrimidinkarboxamid 14,4 g 2-tiobarbitursyra torkades omsorgsfullt, finpulvrise- rades och suspenderades i 100 ml torr pyridin. Suspensionen uppvärmdes under omröring till ca 50° och 15,35 g 2-klor- fenylisocyanat tillsattes. Mycket av suspensionen gick i lösning. Blandningen omrördes 4 timmar vid 75-85° och fick stå över natten vid rumstemperatur.

Pyrimidinkarboxamiden tillvaratogs som ett purpurfärgat pul- ver; det tvättades med en liten mängd pyridin, som avlägs- nade större delen av färgen, återsuspenderades och triture- rades i 100% etanol, tillvaratogs och torkades. Utbyte 23 g (77%), grâvitt pulver, icke någon skarp smältpunkt (sönaeraelar över 2so°c). man (nnso) 7,1-s,38 (multipiect, integral 4); 11,88 (singlett, 1); 11,7-13,0å (bred diffus topp, 3).

Masspektrum 299-297 (molekyljon, klorisotoper); 171 (pyri- midinkarbony1fragment); 129-127 (o-kloranilin, klorisoto- per). 10 15 20 25 30 35 \__x'_°) -.._3- »a .- à 12 Exempel 3 Framställning av 1,2,3,4-tetrahydro-6-hydroxi-N-(2-metyl- fenyl)-4-oxo-2-tioxo-5-pyrimidinkarboxamid Det i exempel 2 beskrivna förfarandet upprepades under om- sättning av 2-tiobarbitursyra och 2-metylfenylisocyanat för erhållande av pyrimidinkarboxamiden som ett brunfärgat pul- ver med en smältpunkt överstigande 250°C (sönderdelning); nun (nnso) 2,35 , eingiert, inregrei s; 7,1s-s,ooê> multi- plerr, ; 11,46 einglerr, 1; 12,o-13,75, bred diffus topp, 3. Masspektrum 277, 171,107.

Exempel 4 Framställning av N-(3-fluorfenyl)-1,2,3,4-tetrahydro-6- hydroxi-4-oxo-2-tioxo-5-pyrimidinkarboxamid Det i exempel 2 beskrivna förfarandet upprepades under om- sättning av 2-fluorfenylisocyanat för erhållande av pyrimi- dinkarboxamiden som ett rosafärgat pulver med en smältpunkt överstigande 2so° (eönderdelning). man (onson sn-vnå multiplerr, 1nregre1 4; 11,45 einglei-x., 1; 12,135, bred diffus topp, 3. Masspektrum 281,171,111.

Exempel 5 Framställning av N-2(2-fluorfenyl)-1,2,3,4-tetrahydr0_5- hydroxi-4-oxo-2-tioxo-S-pyrimidinkarboxamid Det i exempel 2 beskrivna förfarandet upprepades under om- sättning av 2-fluorfenylisocyanat för erhållande av pyrimi- dinen som ett blekrosa-purpurfärgat pulver med en smält- punkt överstigande 2500 (sönderdelning). NMR (DMSO) 7,2-8,48 (lwmplexa multipletter), 11,88 (singletr). ns 2a1,171,111. 10 15 20 25 30 35 rm 0\ \<_ “<1 II. FARMAKOLOGISK PROVNING AV FÖRENINGAR ENLIGT UPPFINNINGEN Föreningarna enligt exemplen 1-4 har visat sig uppvisa anti- leukemi- och antitumöraktivitet vid följande tests utförda in vivo: PROVNING IN VIVO A. Antitumöraktivitet hos föreningen enligt exempel 1 Antitumöraktivitetsspektrumet för föreningen enligt exempel 1 bestämdes genom användning av ett antal standardtestför- faranden enligt National Cancer Institute (NCI). Antitumör- aktiviteten bestämdes in vivo mot flera olika tumörer under utnyttjande av olika behandlingsscheman och administrerings- sätt. De erhållna resultaten, uttryckta som procentuell ökning av livslängden (% ILS) hos försöksdjuren, är samman- fattade i följande tabell.

TABELL I SAMMANFATTNING AV ANTITUMÖRAKTIVITETEN HOS FÖRENINGEN ENLIGT EXEMPEL 1 Tumör Behandlings- Aktivitetsgraderingz schema 1 (%ILS, botade/totalt) Murintumörer: i.p. B16 melanom Dagar 1-9 ++ (93,85) s.k. CD8F mamma- Begynnelse- tumör dagen - s.k. Kolon 38 tumör Dagar 2-9 - i.p. L1210 leimemi Dagar 1-9 ++ (> 275, 4/6; > 229, 6/6) s.k. L1210 leukemi Dagar 1-9 ++ (> 200, 5/6; > 154, 3/6) i.k. L1210 leukemi Dagar 1-9 + (34,28) i.v. Lewis lung Dagar 1-9 - karcinom i.p. M5076 sarkom Dagar 1-13 ++ (72, 2/10; 72) i.p. P388 leukemia Dagar 1-5 ++ (101,94) Y* _.

O\ \1T> 10 15 20 25 30 35 ...få -J -..Ä 14 Human tumörxenograft: s.r.k. MX-1 mamma- tumör Dagar 1-9 - | 1. Testföreningen administrerades i.p. (intraperitonealt) en gånger dagligen under de angivna dagarna med undantag av testet för inhibition av kolon 38 tumör, i vilket fall föreningen administrerades 7 gånger dagligen, och testen för inhibition av M5076 sarkom och MX-1 mamma- tumörer, i vilka fall föreningen administrerades 4 gånger dagligen. 2. Aktivitet: ++ reproducerad aktivitet: 250% ILS för i.p. och i.v.(intravenös) implanterade tumörer (275% ILS för P388), >90% inhibition av tumörtillväxt för s.k. (subkutant) och s.r.k. (subrenal kapsel) implanterade tumörer (2100% inhibition för CDBF1 tumör).

+ Reproducerad aktivitet: 25-49% ILS för B16, L1210 och M5076, 20-74% ILS för P388, 40- 49% ILS för Lewis lungkarcinom, 58-89%, 80-89% och 80-99% inhibition av tumörtill- växt för kolon 38, xenograft resp. CD8F1 mammatumör.

- Inaktiv.

Både vad gäller i.p. och s.k. L1210 leukemisystemen var en 100 mg/kg dos av testföreningen, administrerad intraperi- tonealt dagligen under 9 dagar, kurativ i minst 50% av test- mössen. Dosen 100 mg/kg uppvisade tillfälligtvis viss toxi- citet i i.p.-systemet. Under utnyttjande av en 50 mg/kg dos i dessa system erhölls maximalt ökade livslängder om 87- 190%.

Under användning av samma behandlingsschema (100 mg/kg administrerat i.p. dagligen under 9 dagar) observerades 10 15 20 25 30 -15 marginell aktivitet (ILS = 28-34%) mot i.k. (intrakranialt) implanterad L1210, vilket antyder en systemisk effekt sna- rare än en i.k.-effekt.

I B16 melanom-systemet konstaterades optimala ILS-värden om 93 och 85% vid daglig i.p. behandling med 100 mg/kg under 9 dagar. Aktivitet (ILS - 25%) observerades inom ett åt- minstone 4-faldigt doseringsintervall.

I de tre försök som innefattade i.p. implanterat M5076 sar- kom uppnåddes maximala ILS-värden om 72, 72 och 48% efter i.p. behandling på dagarna 1, 5, 9 och 13.

Föreningen enligt exempel 1 uppvisade även god aktivitet vid det preliminära standardscreeningtestet enligt NCI av- seende lymfocytisk leukemi P388, varvid man erhöll maximala ILS-värden om 101%, 94% och 62% efter i.p. administrering av en 50 mg/kg dos dagligen under ett 5-dagars test.

Testföreningen var ineffektiv mot s.k. implanterade CD8F1 mammakarcinom och kolon 38 karcinom, i.v. implanterat Lewis lungkarcinom och s.r.k. human MX-1 mammakarcinom- xenograft under de använda försöksbetingelserna.

De data som har erhållits i de ovan sammanfattade olika provningarna är sammanställda i tabell II nedan. Förhållan- det mellan överlevnadstiden för de behandlade djuren (T) och överlevnadstiden för kontrolldjuren (K) uppmätt vid varierande doseringar vid resp. in vivo-tests, anges i tabellen nedan: Cj\ 'salg _._\ \a ..._\ -16 TABELL II IN VIVO TESTDATA FÖR FÖRENINGEN ENLIGT EXEMPEL 1 NCI TEST- DOS * PROCEDUR mg/kg BEHANDLADE/KONTROLL (%) 3B131 100 185 193 (i.p.- 50 152 169 implanterat 25 137 158 B 16 12 128 melanom) 6 108 3CDJ2 900 (-) (-) (s.k.- 450 (-) (-) implanterat 225 (-) (-) mammaadeno- 112 85 61 karcinom 56 85 61 CD8F1) 3C872 900 (-) (s.k.- 450 (-) implanterat 225 51 kolon 38 112 (-) 68 karcinom) 55 70 120 åëgâl DATA ANGIVNA I TABELL III NEDAN (i.p.- implanterad L1210 leukemi) åëgâg 200 (-) (-) (s.k.- 100 300(5) 254(3) implanterad 50 140 127 L1210 25 108 99 leukemi) 12,5 109 104 Fx.

O*- un _.) -J 17 TABELL II (forts.) NCI TEST- DOS * PROCEDUR mg/kg BEHANDLADE/KONTROLL (%) âggål 200 (-) (-) (i.k.- 100 128 134 implanterad 50 113 108 L1210 25 98 98 leukemi) 12,5 94 106 3MBG5 600 (-) (s.r.k. 300 (-) human 150 (-) mamma- 75 98 karcinom MX-1 xeno- graft) ågâål 200 (-) (-) (i.p.- 100 148 172 implanterat 50 124 147 M5076 25 101 130 sarkom 12,5 117 §g§§l 200 (-) (-) (i.p.- 100 (-) (-) implanterad 50 162 194 201 P388 25 145 138 leukemi) 12,5 120 6,25 116 3,13 110 âgšâg 100 126 (i.v.- 50 115 Lewis 25 106 lung- 12,5 103 karcinom) ------------------------------------------- -- * = botade vid provning i specificerad dos, (-) = toxisk dos, = ingen provning. 10 15 20 25 30 35 18 B. Effekt av behandlingsschema och administreringssätt på aktiviteten av föreningen enligt exempel 1 mot s.k.- implanterad L-1210 leukemi Inverkan av behandlingsschemat och administreringssättet på antitumöraktiviteten hos föreningen enligt exempel 1 utvär- derades under användning av systemet med s.k.-implanterad L1210 leukemi. Läkemedlet provades i form av en frystorkad doseringsform innehållande 50 mg av föreningen och 100 mg N-metylglukamin, rekonstituerad med 5 ml sterilt vatten för erhållande av en 10 mg/ml lösning med ett pH av ca 9,5.

De procentuella ökningarna av livslängden (% ILS) visas i bifogade ritning för olika behandlingsscheman och administre- ringssätt. Såsom framgår noterades ökningar av livslängden under användning av samtliga behandlingar och administre- ringssätt med undantag av de behandlingar som utfördes under en dag med en injektion i.p. och i.v. (test A och G i rit- ningen). Den högsta procentuella ILS var 471, som erhölls genom dagliga i.p. injektioner av det aktiva materialet vid ett 5-dagarsschema med 45 mg/kg/injektion motsvarande en total dos om 225 mg/kg/behandlingsperiod (test C i ritning- en). Denna dosering gav även 5 botade. Administrering av läkemedlet genom oral injektion dagligen under 9 dagar resul- terade även i ett högt procentuellt ILS-värde om 452 under utnyttjande av en dosering av 124 mg/kg/injektion och en kumulativ dos av 1116 mg/kg/behandlingsperiod (test I i rit- ningen). Användningen av detta doseringsschema resulterade i 4 botade Vid de undersökningar som åskådliggöres i ritningen notera- des toxicitet med den högsta dosen i varje behandlingsschema med undantag för det behandlingsschema som innefattade i.p. administrering var tredje timme på dagarna 1, 5 och 9 under ett 9-dagarstest (test F).

Det framgår även att under de använda försöksbetingelserna väsentliga ökningar av livslängden (enligt definition över- stigande 25% ILS) erhölls under utnyttjande av vart och ett 19 f av de angivna administreringssätten och behandlingsschemana med undantag för singelbehandlingen i.p.“och i.v.

C. Jämförelse mellan antitumöraktiviteterna hos en mång- fald testföreningar vid regression av i.p. implanterad lymfoid leukemi L1210 Prover av testföreningarna enligt exemplen 1-5 och ett an- tal strukturellt sett besläktade kontrollföreningar testa- des i enlighet med National Cancer Institute testprocedur 3LE31 (NCI Protocol 1.100, Cancer Chemotherapy Reports Part 3, Vol. 3, No. 2, september 1972) för att bestämma effekter- na av de olika föreningarna på i.p. implanterad L1210 leu- kemi (J. Nat'l. Cancer Inst. 13(5):1328, 1953). Varje test innefattade implantation av leukemiceller hos 6 DBA/2-möss, ett kön per försök, varvid hanmössen vägde minst 18 g och honmössen minst 17 g och samtliga försöksdjur inom ett 3-gramsviktintervall. Testföreningen administrerades genom i.p. injektioner i 0,1 ml doser av utspädd askitesvätska (105 celler per dos), varvid administreringen påbörjades en dag efter tumörimplantationen och fortsatte dagligen under 9 dagar.

Försöksdjuren vägdes och överlevande registrerades regelbun- det under en 30 dagar lång försöksperiod. Förhållandet mel- lan överlevnadstiden för de behandlade och för kontrolldju- ren (T/K) bestämdes i procent.

Provningarna utfördes på olika dosnivåer och med ett varie- rande antal upprepningar, beroende på de med varje testföre- ning erhållna resultaten. Det har statistiskt bestämts vid 3LE31-testsystemet att ett ursprungligt T/K-värde av minst 125% är nödvändigt för att påvisa aktivitet, medan ett re- producerbart T/K-värde lika med eller större än 125% motive- rar ytterligare undersökningar. Ett reproducerbart T/K-vär- de av 150% eller däröver anses innebära signifikant aktivitet.

Antalet "botade" möss, dvs. sådana som överlevde varje för- söksgrupp efter den 30 dagar långa försöksperioden, anges inom parentes efter procentvärdet för T/K i tabell III nedan: 10 469 É71 FW N.. m.~. w~. .~. CN. W.. m~ Q.. m.. N.. em. am .@.m~m .m.@~m .m.@- Q.. cc. w.. m~.@ mm. m.. ß.. m.~. «~. <~. vw. Nm. w.. mw ma. ßæ. CQN m=~ mæ. am .<..mm ....m mm.. .~.m«. .<.m~m OO. = Q W Émäê; Anwšša. 2939.; 2.959; A m; EE. mm Nx .x .¥\. .¥\. R... ng.. .¥\. .cc .n :O n. m. .fišwäüfl .IE-A Ufluflßflflamfifl .mffl 90! Hfluwvflïfiuxß Gflflßußuäwh.

HHH Aflflflflä I . .åäö ~m..m.= @=.=@.@. ÉH. uhømcfinwunuuuwä o). 1l|i l Û/ (U m: mm WN. NW ...~W=.E~ NN. NW. -.°=~.~.NN.

W.. QWN = Q W I .-N W .WNEWXN Wo. W.. WN W.. N.. WW N.. WN. Oc.

WW. NW.x°. ==N = 0 W I .-W N .WQEWXN W.. WW. WN NW. N.. WW «W. WW. Wo.

NW.N°. NW.x°. QQN = Q W I N=W-N W .WQEWXN Wo. WN WN. W.. WW NW. NN. GQ.

NW. ...WQN QNN NW.X°. ON. = 0 W = .W-N N .NQEWXN ä å Ng.. NN.. W°= WN Nx .X .N N W=.=~.@» ^.mUH0u. HHH AAHQÉB ål ~.. QQ. m~ N.. QQ. QQ Q.. QQ. QQ. ...QmQ.QQ Q.. ..~ QQ~ -.>QQ.Q..

QQN QQQ = Q Q = = Q ..QLQ=Q¥ QQ. Q.. Q.. QN N.. Q". QN. QQ NQ. Q.. QQ. QQ.

QQ. .~.Q~. .Q. QQ~ = Q Q = = Q ..QQ.QQ¥ QQ. QQ. Q.. QN ~Q. QQ. .~. Qm ... Q~. Q~. QQ.

.Q.=Q. =Q.xQ. QQ~ = Q W = .Q-Q < ..QQ.QQ= ||f| ~m=\uQM Q N . .

Q... MQQ Q X X Q Q Q=.Q«QQL T munen. UH qnmmš.. li Q.. m~ Q.. om m.. oo. m.. cow Q O m=~QQ-« w ..°.»=°= mc. m~ mc. om mø. cc. ... acw Q Q m=U=-« m ..°L.=°¥ ma .N MQ. am ...~w=.E~ mo. ca. -.>.@.... ma. OQN Q Q m=QQ-« N ..°..=°¥ wo. m~ wa. cm Q.. cc.

«~. ==~ Q 0 ~=Q-~ Q ..°L.=°¥ ~mu.mm=v a||| ~m¥\msM N . w¥\. .¥\. maa X X m m=.=@.@. ..wuuou. HHH anamma QW No. m~ wa am ~°. oc.

N.. =°~ ~=Q O m = ~o=-m Q ..°..=°¥ .Q wm.. wa ~..~ mm m~.@ wa m.~. .m.x°. m~ xmwXOP aHflflm-.S-Efl .m.x°. cc. -.>.@.... ¥m.x°. QQN m=u Q W = = H ..°..=°¥ .Q m~ mm om .w oo. ¥m.x°. ==~ ~=U O w = = = ..°..=°¥ R... . Mans. mm Nx .X ~m m @=.=@.@. ...fiuofi H: .Samma 25 Na. m~. go. m..

Nm M mm @ wo. N_ xmwxoh mw xmwxoh om ^»-m=wE~ štâ» E: åšwrbv xmwxø» QQN MIU Q m ~=u _Q-« Z F~°L»=°¥ wa. m~ xmvxøh Om ^Q-w=wE~ ¥m*x°» Q@_ -~>»@*L»v xmwxøh ==~ m=u Q w MIU I = __°L»=°¥ ~=_ WN ma. om _~_ CO. xmwxoh QQN ~=u O w MIU I A _.°;»=°¥ cc. m~ vw cm ^~_~m=@E~ wa. Oc. -päpmwßpv _=_ °=~ ”IQ Q w I N°=-m ¥ -°L»=°¥ ~mx\mEM M ~ _ N N¥\» “Oc x X X 1 m m=W=wL@m. ..m»uow. HHH .HQWMGHF cc- mm wa am NP- ac- xwwxoh ==~ o w = = ~u|e m Ppoguzox :__ mw ^u-ømcmsm w__ am 1-o=~»m xmwxoh ca- |~>»waFuv xwwxo» cam o m z I : o Fpogacox wa- mw m__ om mw- oo- xmwxoh com o m : I I m _-oaucox mc- mw zwwxah am flupmmzwsm xwwxow ao- mmm |~>»mvL~v xmwxoh acw zu o m mzu = «u|m.~ o -oL»=o¥ ~mxNmaM æx\» mom mm wx _x Nm -m m mcwcwnwm _. wuuoï HHH .Hannas 2? 75:33 HHH mammas _=_ ww co- am ^«-m=ws~ wc- ao- |~>pwwL»v N-_ cow > Ppogpcox No- mw mo- om Nm mo- oc- Avfiflwcwsø oo- _N_ Qom |~>uwwLpV mc- cow = -o;u:o¥ ~m mw =c_ am Nm ao- oo- æ~_ mw- QQN xmwxoh ace F -Fogpcoz mo- mm _~_ om Aupømcæsm ææ oc- upzpuwuvv xmwxoh cow w -oL»=ex :äns å av? m.;.fæ lï mf 4.1.. .Ülfl .L .lax I. mo- mw mm om Nm co- eo_ cow m o : z > -oLpccx _c_ mm mo- om em oo- mc_ cow m m I I x -oLu:ox No- mw oo- om xmwxoh ac- xmwxoh oem o m : mzuoouvw 3 Ppogucox å N _ nz\h men x x m m mcvcmsnm ..m»uou. HHH anamma 10 15 20 25 30 35 '1 41:. 1 \ xf) ...i -\'l 29 Såsom framgår av tabell III uppvisade föreningen enligt exempel 1 signifikant aktivitet vid testet med i.p.-imp1an- terad lymfoid leukemi på doseringsnivåer av både 50 mg/kg och 100 mg/kg och åstadkom botande i många fall vid 100 mg/kg. Endast tvâ kontrollföreningar, barbitursyraderivaten enligt kontroll B och C, uppvisade signifikant aktivitet vid testet. Föreningen enligt kontroll A, vilken tidigare har antagits uppvisa måttlig aktivitet vid 3LE31-testet, visade sig vid ytterligare provning uppvisa ett T/K-värde mindre än 125% och således vara inaktiv vid testet.

Andra föreningar inom ramen för formeln IV har icke hittills uppvisat aktivitet vid provning in vivo (se exempelvis kon- troll A och H-X i tabell III ovan). Dessa föreningar har emellertid vid provning visat sig uppvisa aktivitet in vitro mot L-1210 leukemiceller, dvs. de är cytotoxiska mot sådana leukemiceller. Dessa föreningar kan således uppvisa anti- leukemi- eller antiturmöraktivitet då de underkastas in vivo-provningar enligt andra procedurer. In vitro-provning- arna beskrives nedan: PROVNING IN VITRO Cytotoxiciteten hos olika representativa föreningar inom den klass av material som faller under formeln IV mot L-1210 leukemiceller utvärderades in vitro (J. Nat'l.

Cancer Inst. 13(5):1328, 1953) såsom följer: 5 L-1210-celler, som växte i en log-fas (1 x 10 celler per ml, 5 ml per kolv), inkuberades 24 timmar med testförening- arna (0,1 m molära lösningar av de olika föreningarna bered- des i DMSO och lämplig mängd därav sattes till 5,0 ml av cellkulturmediumet för tillhandahållande av slutkoncentra- tioner mellan 1,0 m molar och 1,0 u molar) i RPMI 1630-me- dium och 2 m molar L-glutamin innehållande 18% kalvfoster- serum. Cellerna räknades därefter i en Coulter-räknare. In- hibitionskoncentrationsvärdena (IC50) extrapolerades från L-1210-cellväxten i blandning med olika koncentrationer av O\ u ...à 30 ~J ...L testföreningarna, jämfört med tillväxten av kontrollcellerna.

Under undersökningsbetingelserna uppvisade kontrollcellerna en fördubblingstid av 11-30 timmar. IC50-värdena för de olika föreningarna återges i tabell IV: Q! r/l lll.

O/ ÅU O . AíííLXí%¶ 2 ”HT” fiflflåflUHIflXDMA|OwNw|Q FOI NNQHI EDO ßNQHl(XOQfidfiZHQHIHMHm|m >4 OMBH> ZH BflBH>HHM4 o o z o o ._ o c _. z > S. f i n F >H Åáflflflü X 3 m flwmäwxm : N Hømñflxm P Hmmivwm nl mflfldwußm "ud nflfluunwuuflfi ßl 0.N emu- O Il oz ©Y Qß.

Mä nu .annu O = m 2 |Edfi:flfl0wHoE. |fi>u0EflU|w.~ ß Hvmfldflm .ufiøunflfiß |~>uø«uu. w AOQEUNN O 3 W I O O .uflounfiflø o o : ufioaøuoflnu. m aømlflxfl O O : m : v awmfiwxm : » ~= x ~: mcfieounm ..uuuow. >H anamma 33 AUHNWGfl-HU nflæuøflnu. m H .m OHäCOM DÅ: 0 z O O z O z 4 fifiouucøm N AM...

Auflmmiwëm O.mw 0 nfiæuwfiuu. m Hwmimxm O.nm 9 = O O : m I nu m awmfiüxw emo. ~ va nu r nu x -I mcflnøußm A.IUHOH~ >H ÅÅWQÅH 37 OmU~ :U Now _.

U o o = m o ~=o m o nzu o o mzo 3 > wa ..muuow. >H Aqmmma ~=u Aufimmfifišm |H>uw«H». .m Hfiouucoz Auäflmflflfiß nfiæpwfinu. m Hfiouunom Q HHOHQGOM Aßfimmcfiâm afiæuwfluuo O fiaouuøom wflfifiwußh 4%59 35 O O Aüflflmfiflfiß av o = = o : ufiæuwfluu.

H HHOHMGOM fiu om o = o o = o = H Hfioupaom så MU AU AQHNWCMEM |H>uwfluu. m Hfiouucox 9.vn O uU om o : o o = o : w Hfiouucom H v: nu z » Nm ~ _: møfinwwom ..w»uowv >H Aqmmma '34 4 fö? 17 - - _.. z 323.9.

E: A o - o :o w _. nzooo o... A o _. o o __ o _. z 39329.

O o... A oo ...GL ._ o o ._ m _. .H 30.329. 22A c 25 _. o o ._ w ._ v. Éohnëov. emo. J lvl.. lfll... in I» H 1.... A onfiowuo... _ . wfioï >H anamma 3?- 2: A ae. A GwU~ = I > N m T muuoä >H .Émmæa w E.

Q HHOHMCOM O HHOHßCOM mcflnwußm 1 38 f) Av det föregående framgår att en ny klass 5-pyrimidinkarbox- amider tillhandahållas enligt föreliggande uppfinning, där medlemmar tillhörande denna klass uppvisar väsentlig cyto- toxisk aktivitet och inducerar regression och/eller inhibe- rar tillväxten av leukemi och olika maligna tumörer hos däggdjur.

Claims (12)

5 10 15 20 25 30 35 89 $> O'\ MD -..å- PATENTKRAV

1. 5-pyrimidinkarboxamider, k ä n n e t e c k n a d e därav, att de har formeln H-N ß ' 5 OH N I _ H vari R, är fenyl, 2- eller 3-halofenyl eller 2-metylfenyl och farmaceutiskt godtagbara syraadditionssalter därav.

2. 5-pyrimidinkarboxamider enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d e därav, att R, är fenyl, 2-klorfenyl, 2-metylfenyl, 3-fluorfenyl eller 2-fluorfenyl.

3. 5-pyrimidinkarboxamider enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d e därav, att de är 1,2,3,4-tetra- hydro-6-hydroxi-4-oxo-N-fenyl-2-tioxo-5-pyrimidinkarboxamid, N-(2-klorfenyl)-1,2,3,4-tetrahydro-6-hydroxi-4-oxo-2-tioxo- 1,2,3,4-tetrahydro-6-hydroxí-N-(2- metyl-fenyl)-4-oxo-2-tioxo-5-pyrimidinkarboxamid, N-(3- fluorfenyl)-l,2,3,4-tetrahydro-6-hydroxi-4-oxo-2-tioxo-5- N-(2-fluorfenyl)-1,2,3,4- tetrahydro-6-hydroxi-4-oxo-2-tioxo-5-pyrimidinkarboxamid. 5-pyrimidinkarboxamid, pyrimidinkarboxamid, och

4. Farmaceutisk komposition för inducering av regression av leukemi och inhibition av tillväxten av tumörer, därav, att den i blandning med en i huvudsak ogiftig bärare eller excipient innefattar en effektiv mängd av en 5-pyrimidin- k ä n n e t e c k n a d farmaceutiskt godtagbar, karboxamid med formeln »J ...Ja 10 15 20 25 30 35 Ö'\ QS TT! 0 0 | II H M4: l ' “ S N OH l H vari R, är fenyl, 2- eller 3-halofenyl, eller 2-metylfenyl och farmaceutiskt godtagbara syraadditionssalter därav.

5. Farmaceutiek komposlticn enligt krav 4, k 5 n n e t e c k n a d därav, att den innehåller en 5-pyrimidinkarboxamid, vari R, är fenyl, 2-klorfenyl, 2-metylfenyl, 3-fluorfenyl, eller 2-fluorfenyl.

6. Farmaceutisk kompøsition enligt krav 4, k 5 n n e t e c k n a d amlden därav, att 5-pyrimidinkarbox- är 1,2,3,4-tetrahydro-6-hydroxi-4-oxc-N-fenyl-2- tioxo-S-pyrimidínkarboxamid, N-(2-klorfenyl)-l,2,3,4- tetrahydro-6-hydroxi-4-oxo-2-tioxo-5-pyrimidinkarboxamid, 1,2,3,4-tetrahydro-6-hydroxí-N-(2-metylfenyl)-4-oxo-2-tioxo- 5-pyrimidinkarboxamid, N-(3-fluorfenyl)-1,2,3,4-tetrahydro- 6-hydroxi-4-oxo-2-tioxo-5-pyrimidinkarboxamíd, och N-(2- fluorfenyl)-1,2,3,4-tetrahydro-6-hydroxi-4-oxo-2-tioxo-5- pyrimidinkarboxamid.

7. Förfarande för framställning av en 5-pyrimidinkarbox- amid med formeln f Lf...~<: sl ' o, “ 10 15 20 25 30 35 x> Ch Q? ...X ~J 9! vari R, är fenyl, 2- eller 3-halofenyl eller 2-metylfenyl och farmakologiskt godtagbara syraadditionssalter därav, k ä n n e t e c k n a t Z-tiobarbitursyra med ett isocyanat R,-N=C=O i närvaro av ett lösningsmedel eller dispergeringsmedium. därav, att man omsätter

8. Förfarande enligt krav 7; k ä n n e t e c k n a t därav, att 2-tiobarbitursyran omsättes med isocyanatet i ett molärt förhållande av från 2:1 till 1:2 och att reaktionen utföres vid temperaturer från 0' till 200'C.

9. Förfarande för framställning av en 5-pyrimidinkarbox- amid med den i kravet l angivna formeln, kännetecknat därav, tiokarbamid med en arylaminokarbonylpropandisyradiester. att man omsätter

10. Förfarande för framställning av en 5-pyrimidinkarbox- amid med den i kravet 1 angivna formeln, k 8 n n e t e c k n a t därav, substituerad pseudotiokarbamid att man omsätter en S- áäøåflfi R--S--C ~\\uNH2 med en arylaminokarbonylpropandisyradiester för bildning av motsvarande 2-substituerade tiopyrimidinylförening och att man omsätter den 2-substituerade tiopyrimidinylföreningen med vätesulfid eller ett alkalimetall- eller ammoniumsalt därav för bildning av nämnda 5-pyrimidinkarboxamid.

11. ll. Förfarande för framställning av en 5-pyrimidinkarbox- amid med den i kravet 1 angivna formeln, k ä n n e t e c k n a t att man alkylerar en pyrimidin för framställning av en 2-(a1kyltio)-pyrimidin- därav, .-.Es 10 15 O\ xD --.ik ~J ..._3- 41 dion, omsätter dionen med ett arylisocyanat för bildning av 5-karboxamido-gruppen \,,4 och omsätter den på så sätt substituerade dionen med väte- sulfid eller ett alkalimetall- eller ammoniumsalt därav för bildning av nämnda 5-pyrimidinkarboxamid.

12. Pörfarande för framställning av en 5-pyrimidinkarbox- amid med den i kravet 1 angivna formeln, i: I n n e t e c l: n a t därav, att man omsätter motsvarande 2-aminopyrimidinkarboxamid med vätesulfid eller ett alkalimetall- eller ammoniumsalt därav för förträngning av aminogrupperna och bildning av nämnda 5-pyrimidinkarbox- amid.