SE449865B - Acetoximetyl-pencillansyra derivat och dess anvendning sasom beta-laktamasinhibitorer - Google Patents

Description

l0 449' 865 z kraftiga inhibitorer av mikrobiella ß-laktamaser. Närma- re bestämt är dessa nya kemiska föreningar 2ß-acetoxi- metyl-Zl-metyl(5R)-penam-3d-karboxylsyra-l,l-dioxid, farmaceutiskt godtagbara salter och vissa in vivo lätt- hydrolyserbara estrar därav. Üessutom avses enligt upp- finningen farmaceutiska beredningar innehållande nämnda nya kemiska föreningar.

I Många penicillinderivat har av Chaikovskaya o.a., Antibiotiki, 13, 155 (1968) visats vara kraftiga 6-laktamasinhibitorer; bensylpenicillin-1,1-dioxid har hefunnits vara inaktiv. Penam-föreningar med en acetoxi- metylgrupp i 2-ställningen har beskrivits Morin o.a., Journal of the American Chemical Society, 91, 1401 (1969), och av Barton o.a., Journal of the Chemical Society (London) Part D, 1683 (1970); ibid. Part C, 3540, (1971).

Genom desaminering av 6-aminopenicillansyra i närvaro av ättiksyra erhålles Ga-acetoxipenicillansyra, som med an- vändning av diazometan omvandlas till sin metylester (Hauser och Sigg, Helvetica Chimica Acta, 50, 1327 /1967/).

Penicillansyra beskrives i GB-PS 1 072 108. I I DE-os 2 824 535, somlpublicerades den 14 december 1978, och i IR-PS 19 601, som beviljades den 12 juli 1978, beskrives penicillansyra-1,1-dioxid och in vi- vo lätthydrolyserbara estrar därav som antibakteriella medel och som ß-laktamasinhibitorer. Penicillansyra-1,1- -dioxid och in vivo lätthydrolyserbara estrar därav ökar den antibakteriella effektiviteten hos vissa penicillin- och cefalosporinföreningar gentemot vissa bakterier.

Enligt uppfinningen avses nya penam-fören- ingar med formeln G1 40 449lses mm 1,1; . 2 o mhhflv/ O CHZ-oåc-CH3 fbfla i (I) "H11" 'cooR1g m \a och farmaceutiskt godtagbara bassalter därav, i vilken formeln Rl representerar väte eller en närmare nedan de- finierad, in vivo lätthydrolyserbar esterbildande rest.

Dessa föreningar I är användbara som ß-laktamasinhibi- torer och de ökar effektiviteten hos många ß-laktaman- tibiotika gentemot ett flertal ß-laktamasproducerande mikroorganismer.

Enligt uppfinningen avses också farmaceu- tiska beredningar som innehåller föreningen I eller ett farmaceutiskt godtagbart bassalt därav i blandning med en-farmaceutiskt godtagbar bärare.

Genom samadministration av ett ß-laktam- antibiotikum och en förening I eller ett farmaceutiskt godtagbart bassalt därav kan man hos en patient stegra den effekt som nämnda B-laktamantibiotikum har.

Nedan beskrives även närmare nya penam- föreningar med formeln CH2-O-C-CH3 (II) 'II/m 1111,, o \ lll ”WwcooR2 där R2 är en konventionell penicillinkarboxylskyddande grupp. Nämnda föreningar II är användbara som kemiska mellanprodukter för framställning av föreningarna I.

Vidare beskrives nya penamföreningar med formeln 40 449 865 _med formeln -I. II' förevarande CHíO-C-CH 3 u/"hh" CH; _ (III) Z--LQQ m íi-í immun 0 coona och bassalter därav, i vilken formel Ra representerar väte, en in vivo lätthydrolyserbar esterbildande rest och konventionella penicillinkarboxylskyddande grupper.

Nämnda föreningar III är användbara som mellanprodukter.

Med “in vivo lätthydrolyserbara esterbil- dande rester" avses i förevarande sammanhang ogiftiga esterrester, som lätt spjälkas i patientens blod och vävnader och friger den motsvarande fria syran. Före- dragna sådana lätthydrolyserbara esterbildan- de rester, som kan representeras av R1 eller R3, är 3- -ftalidyl, 4-krotonolaktonyl, Y-butyrolakton-4-yl IV V där var och en av R* och Rs representerar väte eller metyl och RS representerar alkyl med 1-5 kolatomer.

Speciellt föredragna exempel på enskilda lätthydrolyser- bara esterbildande rester är pivaloyloximetyl (gruppen med formeln IV, där var och en av R” och R5 represente- rar väte och R6 t-butyl) och 1-(etoxikarbonyloxi)etyl (grnppen V, där R" är väte, Rs är metyl och RE är etyl).

Typiska konventionella penicillinkarboxylskyddande grup- per är bensyl och substituerad bensyl, exempelvis 4-nit- robensyl.

Föreningarna enligt uppfinningen är de sammanhang betecknas dessa föreningar som derivat av penam, som de- ,, 449 ses finierats av Sheehan o.a., Journal of the American Che- mical Society, 75, 3293 (1953) som strukturen 1 s 6 2 'i (vi) 7 f-:N o 4 3 Ehuru beteckningen "penam" icke specificerar stereokemin vid C-5 i formeln VI härrör alla föreningarna enligt fö- revarande uppfinning från i naturen förekommande penicil- linföreningar. Följaktligen har föreningarna enligt upp- finningen vid tillämpning av Cahn-Ingold-Prelog-systemet för beteckning av stereokemi (R)-konfiguration vid C-5, varför de betecknas som derivat av (5R)-penam. Se vidare Cahn och Ingold, Journal of the Chemical Society (London), 612 (1951) och Cahn, Ingold och Prelog, Experientia, 12, 81 (1956).

När man ritar formlerna för strukturen VI utgår man från att det bicykliska ringsystemet väsentli- gen ligger i papperets plan. Med en streckad linje som förbinder en grupp med ringsystemet VI avses att gruppen ifråga ligger under papperets plan och en sådan grupp säges vara i u-konfiguration. Med heldragen linje som förbindelse mellan en grupp och ringsystemet VI avses däremot att gruppen ifråga befinner sig ovanför pappe- rets plan, och denna konfiguration betecknas som ß-kon- figurationen.

' Såsom ovan påpekats är föreningarna enligt uppfinningen de med formeln I och bassal- ter därav. När R1 representerar en in vivo lätt- hydrolyserbar esterbildande rest i en förening I är det frågan om en sådan grupp, som kan tänkas här- röra från en alkohol med formeln R1-OH. som "gör att gruppen COOR1 lätt špjälkas in vivo och denna fria karboxylgruppen (COOH) frigöres. Härmed avses att R1 är en sådan grupp, som när en fören- ing I, där R1 representerar en in vif vo lätthydrolyserbar esterbildande rest, exponeras för 40 449 865 6 humant blod eller human vävnad, förening I, där RI väte, lätt bildas. såda- na av R1 grupper är välkända rrepresenterar representerade inom penicillinområdet. I de flesta fall förbättrar de penicillinföreningens absorptionsegenskaper. Dessutom bör R1 de farmaceutiskt godtagbara egenskaperna hos en fören- vara av sådan natur, att den förbättrar - ing med formeln I och frigör farmaceutiskt godtagbara fragment, när de spjälkas in vivo.

Såsom ovan påpekats är in vivo lätthydro- lyserbara, esterbildande rester välkända och kan lätt identifieras av fackmannen inom penicillinområdet. Se exempelvis DE-OS 2 517 316.-Typiska exempel på sådana grupper är 3-ftalidyl, 4-krotonolaktonyl, Y-butyrolak- ton-4-yl och grupper med formlerna I R” o i R” o ll I ll -ï-o-c-RG och -clæo-c-o-RG Rs Iv Rs v där var och en av R“ och R5 representerar väte eller metyl och Rs alkyl med 1-5 kolatomer. Föredragna av RI representerade grupper är emellertid alkanoyloximetyl med 3-7 kolatomer och 1-(a1koxikarbonyloxi)etyl med 4-7 kolatomer.

Såsom ovan påpekats är ß-laktamasinhibi- torerna enligt uppfinningen föreningar med formeln I, där R1 är vald ur en grupp bestående av väte och in iv- vo lätthydrolyserbara esterbildande rester. Dessa för->f eningar kan framställas genom oxidation av den motsva- rande föreningen III, där Ra representerar väte eller en in vivo lätthydrolyserbar esterbildande rest. Dess- utom kan föreningen I, där R1 är väte, framställas ge- nom oxidation av en förening III, där Rs är en konven- tionell penicillinkarboxylskyddande grupp, till en för- ening II, där R2 är en konventionell penícillinkarboxyl- skyddande grupp åtföljd av avlägsnande av skyddsgruppen.

För oxidation av en förening med formeln III, där R3 är väte eller en in vivo lätthydrqlyserbar 40 , ganat, kaliumpermanganat, 8655 449 esterbildande rest, till den motsvarande föreningen I, och för oxidation av en förening med formeln III, där Ra är en skyddsgrupp, till den motsvarande föreningen II, kan man använda ett stort antal oxidationsmedel kända inom här ifrågavarande område för oxidation av sulfider till sulfoner. Speciellt lämpliga reaktions- komponenter är emellertid metallpermanganat, såsom al- kalimetallpermanganat och alkaliska jordartsmetallper- manganat, och peroxisyror, såsom organiska peroxikarb- oxylsyror. Bekväma enskilda reagenser är natriumperman- 3-klorperbensoesyra och per- ättiksyra. I När en förening III, där Ra represente- rar väte, en in vivo lätthydrolyserbar_esterbildande rest eller en konventionell penicillinkarboxylskyddan- de grupp, oxideras till den motsvarande föreningen I eller II med användning av ett metallpermanganat, genom- föres reaktionen vanligtvis på det sättet, att man be- handlar föreningen III med mellan ca 0,5 och ca 5, före- »trädesvis ca 1 molekvivalent av permanganatet i ett lämpligt lösningsmedelssystem. Ett lämpligt lösnings- medelssystem är ett som icke ogynnsamt reagerar varken med utgångsmaterialet eller produkten, och vatten an- vändes ofta. Om så önskas kan man tillsätta ett ytter- ligare lösningsmedel, som är blandbart med vatten, men som icke reagerar med permanganatet, exempelvis tetra- hydrofuran. Reaktionen genomföres normalt vid en tempe- ratur mellan ungefär -20 och ungefär +50, företrädesvis vid 0°C. Vid OOC är reaktionen normalt väsentligen slut- förd inom en kort tid, exempelvis inom en timme. Ehuru reaktionen kan genomföras under neutrala, basiska eller sura betingelser föredrages att tillämpa väsentligen neutrala betingelser, detta för att undvika nedbrytning av B-laktamringsystemet i föreningen I eller II. Det är i själva verket ofta fördelaktigt att buffra reaktions- mediets pH i närheten av neutralitetspunkten. Produkten utvinnes på konventionellt sätt. Varje permanganatöver- skott sönderdelas vanligen med användning av natriumbi- sulfit, och om produkten icke är löst, kan den utvinnas genom filtrering. Den avskiljes från mangandioxiden genom 449 sas 40 extraktion i ett organiskt lösningsmedel och förångning av lösningsmedlet. Om produkten icke är i lösning vid reaktionens slut kan den alternativt isoleras_på vanligt sätt genom lösningsmedelsextraktion.

När en förening med formeln III, där R3 representerar väte, en in vivo lätthydrolyserbar ester- bildande rest eller en konventionell penicillinkarboxyl- skyddande grupp, oxideras till motsvarande förening I eller II med användning av en organisk peroxisyra, exem- pelvis en peroxikarboxylsyra, genomföres reaktionen van- ligtvis på det sättet att man behandlar föreningen III med mellan ca 2 och 5, företrädesvis med 2,2 molekviva- lenter av oxidationsmedlet i ett gentemot reaktionen inert organiskt lösningsmedel. Typiska lösningsmedel är klorerade kolväten, såsom diklormetan, kloroform och 1,2-dikloretan; och etrar, såsom dietyleter, tetrahydro- furan och 1,2-dimetoxietan. Reaktionen genomföres nor- malt vid en temperatur mellan ca -20 och ca +50, före- trädesvis vid ungefär 2500. Vid ungefär 25OC tillämpas vanligtvis reaktionstider mellan ca 2 och ca 16 timmar.

Produkten isoleras normalt genom att lösningsmedlet för- ångas i vakuum. Produkten kan renas på konventionellt, inom här ifrågavarande område välkänt sätt.

När en förening III oxideras till I eller II med användning av en organisk peroxisyra är det ibland fördelaktigt att tillsätta en katalysator, såsom ett man- gansalt, exempelvis mangan(III)acetylacetonat.

När föreningen I, i vilken kl är väte, er- hålles genom att skyddsgruppen R2 avlägsnas från en för- ening II, där R2 är en penicillinkarboxylskyddande grupp, är den karboxylskyddande gruppens identitet icke kritisk.

De enda kraven på de karboxylskyddande grupperna är att de I (i) måste vara stabila under oxidationen av föreningen III; och att de (ii) måste kunna avlägsnas från föreningen II under tillämpning av sådana betingelser, att ß-laktam- ringen förblir väsentligen intakt. ' Typiska exempel på ifrågakommande grupper är tetrahydro- pyranyl, bensyl, substituerad bensyl (exempelvis 4-nitro- 40 Q 449 ses bensyl), benshydryl, 2,2,2-trikloretyl, t-butyl och fen- acyl. Se vidare US-PS 3 632 850 och 3 197 466; GB~PS 1 041 985; Woodward o.a., Journal of the American Chemi- cal Society, 88, 852 (1966); Chauvette, Journal of Or- ganic Chemistry, 36, 1259 (1971); Sheehan o.a., Journal of Organic Chemistry, 29, 2006 (1964); och "Cephalospo- rin and Penicillins, Chemistry and Biology", ed. H.E.

Flynn, Academic Press, Inc., 1972.

Den penicillinskyddande gruppen avlägsnas på för denna grupp konventionellt sätt med vederbörlig hänsyn tagen till B-laktamringsystemets labilitet. När R2 är bensyl, substituerad bensyl eller benshydryl kan den bekvämt avlägsnas genom katalytisk hydrogenolys. I detta fall omröres eller skakas en lösning av förening- en med formeln II, där R2 är bensyl, substituerad bensyl eller benshydryl, i närvaro av en katalytisk mängd palla- dium-på-kol som katalysator under en atmosfär av väte el- ler väte blandat med en inert utspädningsgas, såsom kvä- ve eller argon. Konventionella lösningsmedel för denna hydrogenolys är lägre alkanoler, såsom metanol; etrar såsom tetrahydrofuran och dioxan; lågmolekylära estrar, såsom etylacetat och butylacetat; vatten; och blandning- ar av dessa lösningsmedel. Det är emellertid vanligt att välja sådana betingelser, under vilka utgångsmaterialet är lösligt. Hydrogenolysen genomföras vanligtvis vid rumstemperaturen och under ett tryck mellan ca 50 och ca 500 kPa. Katalysatorn föreligger vanligtvis i en mängd av mellan ca 10% vikt räknat på utgångsmaterialet upp till samma viktmängd som utgângsmaterialet, ehuru ännu större mängder kan användas. Reaktionen tar i all- mänhet en timme, varpå föreningen med formeln I, där R1 är väte, helt enkelt utvinnes genom filtrering åtföljd av indunstning av lösningsmedlet i vakuum.

Föreningarna med formeln III, där Ra repre- senterar en in vivo lätthydrolyserbar, esterbildande rest eller en konventionell penicillinkarboxylskyddande grupp kan framställas ur en förening med formeln 40 449 865 ...s O O H ä § S CHa llull/IIUCH 3 ( I ) 0 á N lulllyn", 7 eller O ål H (VIII) O/“___““N eller en blandning av dessa, i vilka formler R7 repre- senterar en in vivo lätthydrolyserbar esterbildande rest eller en konventionell penicillinkarboxylskyddnade QIUPP- Omvandlingen av en förening VII eller VIII eller en blandning därav till en förening III ge- nomföres normalt på det sättet att man behandlar fören- ingen VII eller VIII eller en blandning av dessa med ättiksyraanhydrid. Denna omvandling genomföres normalt pâ det sättet att man upphettar föreningen VII eller VIII eller en blandning därav med ättiksyraanhydrid i stort överskott i ett inert lösningsmedel. Vanligtvis användes mellan ungefär ett tjugufaldigt till ett hund- rafaldigt molart överskott av ättiksyraanhydrid. Det inerta lösningsmedlet som användes för denna reaktion är vanligtvis ett relativt opolärt lösningsmedel, som icke har nâgra reaktiva funktionella grupper och som har en kokpunkt över ca ao°c. Bland typiska, användba- ra lösningsmedel kan nämnas aromatiska kolväten, såsom toluen, xylien och naftalen; klorerade aromatiska kol- väten, såsom klorbensen; aromatiska etrar, såsom anisol, fenitol och difenyleter; och alifatiska kolväten, såsom dekalin. Reaktionen köres normalt vid en temperatur mel- lan ca 80 och ca 130, företrädesvis vid ca 110 - 115°C.

Vid ungefär 110°C tar reaktionen vanligtvis en timme för att väsentligen slutföras. Isoleringen av produkten sker enligt standardteknik för B-laktamföreningar och produkten kan renas på för ß-laktamföreningar vanligt sätt eller också kan den användas direkt utan rening. 40 11 449 865 De konventionella penicillinkarboxylskyddande grupperna som representeras av R7 är desamma som ovan beskrivits för användning vid oxidation av föreningen III till för- eningen II. Speciellt användbara grupper är bensyl, sub- stituerad bensyl och benshydryl, av vilka bensyl före- drages.

Föreningen med formeln III, där R3 är vä- te, erhålles genom att man ur en förening med formeln III, där Ra är en konventionell penicillinkarboxylskyd- dande grupp, avlägsnar skyddsgruppen. Denna avlägsnas på för ifrågavarande skyddsgrupp normalt sätt. Sålunda avlägsnas exempelvis bensyl, substituerad bensyl och benshydryl bekvämt genom hydrolys med tillämpning av de betingelser som ovan angives för avlägsnande av des- sa grupper ur en förening med formeln II.

Föreningarna VII och VIII är kända och framställes på sätt som angives i de i DE-OS 2 824 535.

Föreningarna I, där R1 är en in vivo lätt- hydrolyserbar esterbildande rest, kan direkt framställas genom förestring av den motsvarande föreningen med for- meln I, där R1 är väte. Vilken metod som väljes beror givetvis på den esterbildande restens struktur, men ett lämpligt sätt kan lätt väljas av fackmannen. När R1 är 3-ftalidyl, 4-krotonolaktonyl, Y-butyrolakton-4-yl eller en grupp med formeln IV eller V, där R“, R5 och Rs har ovan angivna betydelser, kan föreningen framställas ge- nom att en lämplig förening med formeln I, där R1 är vä- te, alkyleras med en 3-ftalidylhalogenid, en 4-kroto- nolaktonylhalogenid, en Y-butyrolakton-4-yl-halogenid, en förening med formeln T” (f Ra n Q-c-o-c-Re eller Q-c-o-c-o-RS Rs IX RS x i vilka formler Q representerar halogen och R“, R5 och Rs har ovan angivna betydelser. Med “halogenid“ och "halogen" avses i förevarande sammanhang derivat av klor, brom och jod. Reaktionen genomföres bekvämt på det 40 449 865 sättet att man löser ett salt av nämnda förening med for- meln I, där R1 är väte, i ett lämpligt polärt organiskt lösningsmedel, såsom N,N-dimetylformamid, varpå man till lösningen sätter ungefär en molekvivalent av halogeni- den. När reaktionen väsentligen avklingat isoleras pro- dukten enligt standardtekník. Det är ofta tillräckligt att helt enkelt utspäda reaktionsmediet med vatten i överskott och därefter extrahera produkten in i ett med vatten icke blandbart organiskt lösningsmedel, varpå det- ta förângas. Vanligen använda salter av utgângsmaterialet är alkalimetallsalter, såsom natrium- och kaliumsalter, och tertiära aminsalter, såsom trietylamin-, etyldiiso- propylamin-, N-etylpiperidin-, N,N-dimetyl-anilin och N-metylmorfolinsalter. Reaktionen köres vid en tempera- tur mellan ca 0 och 100, vanligtvis vid ca 25°C. Den tid som erfordras för fullständig reaktion varierar med ett flertal faktorer, såsom reaktionskomponenternas koncent- ration och reaktivitet. Sålunda reagerar bland halogen- föreningarna jodiden snabbare än bromiden, vilken i sin tur reagerar snabbare än kloriden. Det är ibland fördel- aktigt att vid användning av en klorförening tillsätta upp till en molekvivalent av en alkalimetalljodid. Här- igenom accelereras reaktionen. Med full hänsyn tagen till ovannämnda faktorer kan sägas att reaktionstiden vanligt- vis ligger mellan ca 1 och ca 24 timmar.

Föreningarna med formlerna I och III, där R1 respektive Ra representerar väte, är sura och bildar salter med baser. Dessa salter kan framställas enligt standardteknik, exempelvis på det sättet, att man bringar den sura komponenten i kontakt med den basiska, vanligt- vis i ett stoikiometriskt förhållande och i ett vatten-, ickevatten- eller partiellt vattenmedium, allt efter lämplighet. De utvinnes därefter genom filtrering, genom fällning med ett ickelösningsmedel åtföljd av filtrering, genom indunstning av lösningsmedlet, eller när det är frågan om vattenlösningar, genom lyofilisering allt ef- ter lämplighet. Basiska medel lämpliga att användas vid saltbildningen tillhör både de organiska och de oorganis- ka typer och bland dessa basiska medel kan som exempel nämnas ammoniak, organiska aminer, alkalimetallalkoxider 40 13 449 ses liksom även hydroxider, karbonat, hydrider och alkoxider av alkaliska jordartsmetaller. Representativa exempel på sådana baser är primära aminer, såsom n-propylamin, n-bu- tylamin, anilin, cyklohexylamin, bensylamin och oktylamin; sekundära aminer, såsom dietylamin, morfolin, pyrrolidin och piperidin; tertiära aminer, såsom trietylamin, N-etyl- piperidin, N-metylmorfolin och 1,5-diazabicyklo[4.3.0]non- -5-en; hydroxider, såsom natriumhydroxid, kaliumhydroxid, ammoniumhydroxid och bariumhydroxid; alkoxider, såsom natriumetoxid och kaliumetoxid; hydrider, såsom kalcium- hydrid och natriumhydrid; karbonat, såsom kalciumkarbo- nat och natriumkarbonat; bikarbonat, såsom natriumbikar- bonat och kaliumbikarbonat; och alkalimetallsalter av långkedjiga fettsyror, såsom natrium-2-etylhexanoat.

Föreningen med formeln I, där R1 är väte, är en kraftig inhibitor av mikrobiella B-laktamaser, och ökar både in vitro och in vivo den antibakteriella effek- tiviteten hos ß-laktamantibiotika (penicilliner och ce- falosporiner) gentemot många mikroorganismer som produ- cerar ett 6-laktamas. Föreningarna med formeln I, där R1 representerar en in vivo lätthydrolyserbar esterbil- dande rest är kraftiga inhibitorer av mikrobiella B-lak- tamaser och de ökar in vivo den antibakteriella effekti- viteten hos B-laktamantibiotika (penicilliner och cefa- losporiner) gentemot många mikroorganismer som produce- rar ett B-laktamas. Det sätt varpå föreningen I, där R2 är väte, invitroökar effektiviteten hos ett ß-laktaman- tibiotikum.kan utvärderas med hjälp av försök, vid vilka MIC (den minsta inhibitionskoncentrationen) för ett gi- vet antibiotikum enbart och för nämnda förening I enbart bestämmes. Dessa värden för MIC jämföres därefter med MIC-värden erhållna med en kombination av samma antibio- tikum och föreningen I. När den antibakteriella styrkan hos kombinationen är väsentligt större än vad man hade kunnat förutsäga med kännedom om styrkan hos de enskilda komponenterna, betecknas detta som en aktivitetsstegring.

MIC-värden för kombinationer bestämmes med tillämpning av det förfarande som beskrives av Barry och Sabath i “Manual of Clinical Microbiology“, ed. by Lenette, Spaulding and Truant, 2nd edition, 1974, American Society 40 449 ses 14 for Microbiology.

Föreningarna I och salter därav stegrar den antibakteriella effektiviteten hos B-laktamantibiotika in vivo, dvs de minskar den mängd antibiotikum som erfordras för att skydda möss gentemot annars letal inokulation av vissa B-laktamasproducerande bakterier.

Föreningarnas I och deras salters förmåga att stegra effektiviteten hos 6-laktamantibiotika gent- emot B-laktamasproducerande bakterier gör dem värdefulla för samadministration med ß-laktamantibiotika vid behand- ling av bakterieinfektioner hos människor. Vid behand- lingen av en bakterieinfektion kan nämnda förening blan- das med ett B-laktamantibiotikum och de båda medlen på detta sätt administreras samtidigt. Alternativt kan nämn- da förening I administreras som ett separat medel under behandlingen med B-laktamantibiotikum. I vissa fall är det fördelaktigt att administrera föreningen I, innan behandlingen med ett ß-laktamantibiotikum påbörjas.

Vid användning av en förening I eller ett salt därav för stegring av effektiviteten hos ett ß-lak- tamantibiotikum i en patient kan föreningen administre- ras enbart eller också kan den blandas med farmaceutiskt godtagbara bärare eller utspädningsmedel. Den kan admi- nistreras oralt eller parenteralt, exempelvis intramus- kulärt, subkutant eller intraperitonealt. Bäraren eller utspädningsmedlet väljes med hänsyn tagen till det av- sedda administrationssättet. När man sålunda avser oral administration kan föreningen I användas i form av tab- letter, kapslar, pastiller, piller, pulver, sirap, elixi- rer, vattenlösningar, vattensuspensioner etc, allt i en- lighet med standardfarmaceutisk praxis. I tabletter för oral användning användes vanligtvis sådana bärare som laktos, natriumcitrat och fosforsyrasalter. Olika des- integrationsmedel, såsom stärkelse och smörjmedel, såsom magnesiumstearat, natriumlaurylsulfat och talk, användes vanligtvis i tabletter. För oral administration i kapsel- form användes lämpligen sådana utspädningsmedel som lak- tos och högmolekylära polyetylenglykoler, exempelvis po- lyetylenglykoler med molekylvikt mellan 2.000 och 4.000.

Vid användning av vattensuspensioner för oral administra- 40 449 865 tion kombineras den aktiva beståndsdelen med emulgatorer och suspenderingsmedel. Om så önskas kan vissa sötnings- och/eller smakämnen tillsättas. För parenteral administ- ration som innefattar intramuskulär, intraperitoneal, subkutan och intravenös användning framställes vanligt- vis sterila lösningar av den aktiva bestândsdelen och lösningarnas pH injusteras lämpligt och buffras. För int- _ravenös användning bör de lösta beståndsdelarnas totala koncentration regleras så, att preparatet blir isotoniskt.

En farmaceutisk beredning innehållande en förening enligt förevarande uppfinning håller normalt mellan ca 20 och ca 95% vikt av föreningen I.

Vid användning av en förening I i kombina- tion med ett annat B-laktamantibiotikum kan föreningen administreras oralt eller parenteralt, dvs intramusku- lärt, subkutant eller intraperitonealt. Ehuru läkaren sist och slutligen bestämmer dosen ligger normalt förhål- landet mellan de dagliga doserna av penam-föreningen en- ligt uppfinningen och använt ß-laktamantibiotikum mellan ca 1:3 och ca 3:1. Vid användning av en förening enligt uppfinningen i kombination med annat B-laktamantibiotikum ligger dessutom den dagliga orala dosen för var och en av komponenterna normalt mellan ca 10 och ca 200 mg per kg kroppsvikt och den dagliga parenterala dosen för var och en av komponenterna ligger normalt mellan ca 10 och ca 400 mg per kg kroppsvikt. Dessa siffror nämnes endast som exempel och det kan i vissa fall vara nödvändigt att an- vända doser utanför nämnda intervall.

Bland typiska B-laktamantibiotika, som kan samadministreras med en förening I eller salt eller in vivo lätthydrolyserbar ester därav kan följande nämnas: 6-(2-fenylacetamido)penicillansyra, 6-(2-fenoxiacetamido)penicillansyra, 6-(2-fenylpropionamido)penicillansyra, 6-(D-2-amino-2-fenylacetamido)penicillan- syra, 6-(D-2-amino-2-[4-hydroxifenyl]acetamido)- penidïllansyra, 6-(D-2-amino-2-[1,4-cyklohexadienyl]acet- amido)penicillansyra, 40 449 ess 16 6-(1-aminocyklohexankarboxamido)penicil- lansyra, _ 6-(2-karboxi-2-fenylacetamido)penicillan- syra, 6~(2-karboxi-2-[3-tienyl]acetamido)peni- cillansyra, I 6- (n-z- [4-ety1piperazin-2 , 3-aion-1-karb- oxamido]-2~fenylacetamido)penicillansyra, 6- (n-z- [4-hyaroxi-1 , s-naftyridin-s-karb- oxamido]-2-fenylacetamido)pepicillansyra, 6-(D-2-sulfo-2-fenylacetamido)penicillan- syra, 6-(D-2-sulfoamino-2-fenylacetamido)peni- cillansyra, 6-(d~2- imidazolidin-2-øn-1-karboxamido - -2-fenylacetamido)penicillansyra, 6-(D-[3-metylsulfonylimidazolidin-2-on-1- -karboxamido]-2-fenylacetamido)penicillinsyra, 6-([hexahydro-1H-azèpin-1-yl]metylenamino)-' penícillansyra, acetoximetyl-6-(2-fenylacetamido)penicil- lanat, _ acetoximetyl-6-(D-2-amino-2-fenylacetamido)- penicillanat, acetoximetyl-6-(D-2-amino-2-[4-hydroxife- nyl]acetamido)penicillanat, pivaloyloximetyl-6-(2-fenylacetamido)peni- cillanat, _ _ pivaloyloximetyl-6~(D-2-amino-2-fenylacet- amido)penicillanat, pivaloyloximetyl-6-(D-2-amino-2-[4-hydroxi- fenyl]acetamido)penicillanat,' I 1-(etoxikarbonyloxi)etyl-6-(2-fenylacet- amido)penicillanat, 1-(etoxikarbonyloxi)etyl-6-(D-2-amino-2- -fenylacetamido)penicillanat, 1-(etoxikarbonyloxi)etyl-6-(D-2-amino-2- . -[4-hydroxifenyl]-acetamido)penicillanat, 3-ftalidyl-6-(2-fenylacetamido)penicilla- nat, 40 17 3-ftalidyl-6-(D-2-amino-2-fenylacetamido)- penicillanat, _ . 3-ftalidyl-6-(D-2-qmino-2-[4-hydroxifényl]- acetamido)penicillanat, 6-(2-fenoxikarbonylf2-fenylqcetamido)peni- cillansyra, ' 6-(2-tolyloxikarbonyl-2-fenylacetamido)- pënicillansyra, - I _ 6-(2-[5-indanyloxikarbonyl]-2-feny1acet- amido)penicillansyra, 6-(2-fenoxikarbonyl-2~[3-tienyl]acetam1do)- penicillansyra, _ " _ 6-(2-tolyloxikarbonyl-2-[3-tienyl]acetami- do)penicillansyra, _ 6-(2-[5-inaanyloxikarbonyl]-2-[3-tieny1]- acetamido)penicillansyra, 6-(2,2-dimety1-5-øxo-4-feny1-1-imidazo1i- , dinyl)penicillansyra, 6-(D~2-[3-furfurylidinamino-2-oxoimidazo- lidin-1-karboxamido]-2-[4-hydroxifenyl]acetamido)penicil- lànsyra, ' 7-(D-2-formyloxi-2-fenylacetamifio)-3-([1- -metyl-5-tetrazolyl]tiometyl)-3-desacetoximetylcefalospo- ransyra, I 7-(D-2-amino-2-fenylacetamido)-3-klor-des- acetoximetylcefalosporansyra, 7-(D-2-amino-2-[4-hydroxifenyl}acetamido)- desacetoxicefalosporansyra; 7-(2-[Z-amino-4-tiazolyl]-2-[metoxiimino]- acetamido)cefalosporansyra, 7-(2-[2-tienyl]acetamido)cefalosporansyra, 7-(2-[T-tetrazßlyl]acetamido-3-([5-metyl- f1,3,4-tiadiazoly-2-yl]tiometyl)-3-desacetoximetylcefa- losporansyra, _ 7-(D-2-amino-2-fenylacetamido)desacetoxi- cefalosporansyra, _ 7-u-metoxi~7-(2-[2-tineyl]acetamido)-3- -karbamoyloximetyl-3-desacetoximetylcefalosporansyra, 7-(2-cyanoacetafiido)cefalosporansyra, 531 40 18 449 865 7- (n-z-hydroxi-z-fenylacetamiao) -3- ( [1-me- tyl-5-tetrazolyl]tiometyl)-3-desacetoximetylcefalospo- ransyra, 'K I 7-(2-[4-pyridyltio]acetamido)cefalosporan- syra, 7- (D-z-amino-z- [1 , 4-cyk1ohexaaieny1] acet- amido)cefalosporansyra, _ 7-(D-2-amino-2-fenylacetamido)cefalosporan- syra, 7-(D-2-[4-etylpiperazin-2,3-dion-1-karbox- amido]-2- 4-hydroxifenyl acetamido)-3-([1-metyl-5-tetra- zolyl]tiometyl)-3-desacetoximetylcefalosporansvra, och farmaceutiskt godtagbara salter därav.

Det är ett för fackmannen välkänt faktum att några av de ovannämnda B-laktamföreningar är effek- tiva vid oral eller parenteral administration, då där- emot andra är effektiva enbart vid parenteral administ- ration. När en förening I eller ett salt eller en in vi- vo lätthydrolyserbar ester därav skall användas samtidigt (dvs i blandning) med ett B-laktamantibiotikum som är effektivt enbart vid parenteral administration, erford- ras en kombinerad beredning lämplig för parenteral an- vändning. När föreningen I eller ett salt eller en ester därav skall användas samtidigt (dvs i blandning) med ett B-laktamantibiotikum, som är effektivt vid oral eller parenteral administration kan man bereda kombinationer lämpliga antingen för oral eller parenteral administra- tion. Dessutom är det möjligt att administrera preparat av föreningen I eller ett salt eller en ester därav oralt, medan man samtidigt administrerar ett ß-laktam- antibiotikum pafenteralt. Det är också möjligt att ad- ministrera föreningen I eller ett salt eller en ester därav parenteral och samtidigt administrera ß-laktaman- tibiotikum oralt.

Följande exempel lämnas endast för att be- lysa uppfinningen. IR-spektra har bestämts med KBr-ski- vor och diagnostiska absorptionsband angives i vågtal (cm_1). NMR~spektra har bestämts vid 60 MHz för lösningari deuterokloroform KDCl3)eller perdeuterodimetylsulfoxid (DMSÖ-del och topparnas lägen angives i delar per million 40 ” W 449 ses (ppm) i området nedanför tetrametylsilan. Följande för- kortningar för topparnas form användes: s = singlett; d = dubblett; q = kvartett; m = multiplett. 7 Exemgel 1 bensyl-2ß-acetoximetyl-2d-metyl-(5R)- -penam-3u-karboxylat-1,1-dioxid En under omrörning hållen lösning av 3,49 g bensyl-2ß-acetoximetyl-2a-mety1-(5R)-penam-3d-karboxy- lat i 35 m1 kloroform kyiaes till o°c och 5 g 85% ren 3- -klorperbensoesyra tillsattes i två portioner med 15 mi- nuters intervall. Kylbadet avlägsnades och blandningen omrördes över natten utan kylning. Reaktionsblandningen kyldes därefter till OOC och 70 ml vatten och 70 ml etyl- acetat tillsattes. Den organiskafasenavskildes ochtvättades först med en vattenlösning av natriumsulfit, därefter med en mättad vattenlösning av natriumbikarbonat och till sist med en mättad vattenlösning av natriumklorid. Den organiska fasen torkades över Na2SO( och indunstades i vakuum och man erhöll 4,8 g av en brun olja, som lång- samt kristalliserade. ' A Ovannämnda produkt löstes i 35 ml kloroform och oxiderades ytterligare med användning av 54g av en 85% 3-klorperbensoesyra i 19 timmar. Reaktiönsblandningen upparbetades på ovan angivet sätt och man erhöll rubrik- föreningen i rått tillstånd (med "rubrikföreningen" avses i förevarande sammanhang den i rubriken till ifrågavarande avsnitt angivna föreningen). Denna râprodukt löstes i di- klormetan och lösningen tvättades med en mättad vatten- lösning av natriumbikarbonat. Magnesiumsulfat och av- färgningskol sattes till diklormetanlösningen och där- efter indunstades den filtrerade diklormetanlösningen i vakuum. Härigenom erhölls 3,0 g (79% utbyte) av rubrik- föreningen. NMR-spektrum (CDCl3) av produkten uppvisade absorptioner vid 1,25 (s, 3H), 2,00 (s, 3H), 3,40 (d, 2H), 4,55 (m, m), 5,15 (s, zn) Obh 7,30 (s, sn) ppm.

Exemgel 2 2ß-acetoximetyl-2u-metyl-(5R)-penam-3a- -karboxylsyra-1,1-dioxid I Till en lösning av 84,5 g bensyl-2ß-acet- oximetyl-la-metyl(5R)-penam-3a-karboxylat-1,1-dioxid i 40 I 449 865 20 1,1 liter etylacetat sattes 44 g av en katalysator (5% palladium-på-kol). Blandningen skakades under-väteat- mosfär med ett tryck av ca 350 kPa i 2 timmar, varpå katalysatorn avfiltrerades.

Filtratet kombinerades med det motsvaran- de filtratet från ett dublikatexperiment och volymen minskades till 1,5 liter. Till denna lösning sattes långsamt 1,7 liter hexan. Volymen minskades till ca 2 liter och den utfällda fasta substansen avfiltrerades ; och uppslammades under hexan, varigenom man erhöll 98 g (76% utbyte) av rubrikföreningen. NMR-spektrum (CDCl3 + DMSO-ds) uppvisade absorptioner vid 1,65 (s, 3H), 2,15 (s, 3H), 3,55 (d, 2H) och 4,65 (m, 4H) ppm. IR-spektrum för produkten (KBr-skiva) uppvisade absorptioner vid 1785, 1330, 1225 och 1190 cnfl.

Analys - få c n få N s beräknat för cmnlanms; 41,2 4,49 4,80 151,00 funnet: 41,34 4,55 4,81 11,08 Exempel 3 bensyl-2ß-acetoximetyl-2a-metyl-(SR)- -penam-3d-karboxylat En blandning av 68 ml ättiksyraanhydrid och 10 ml toluen upphettades till 112°C i en rundkolv försedd med ett destillationshuvud och en kondensor i destillationsläge. När temperaturen uppnådde 112°C bör- jade vätskan destillera och förupphettad toluen (ca 1000) satsades i rundkolven med samma hastighet som des- tillatet uppsamlades. Långsam destillation och tillsats av förupphettad toluen fortsattes i 20 minuter. Vid den- na punkt sattes 10 g bensyl-2,2-dimetyl-(5R)-penam-3d- -karboxylat-1u-oxid till vätskan i rundkolven. En lös- ning erhölls omedelbart. Den långsamma destillationen av lösningen i rundkolven och tillsatsen av förupphet- tad toluen fortsattes i ytterligare 15 minuter. Här un- der hölls temperaturen i rundkolven vid 112°C. Vid den- na punkt kyldes vätskan i rundkolven till rumstemperatu- ren och indunstades i vakuum. Härigenom erhölls en brun olja. Denna fördelades mellan 100 ml ctylacetat och 100 ml vatten. Den vattenhaltiga fascns pfl injusterades på 7,9 och den organiska fasen avlägsnades. Den organiska 40 449 865 21 fasen tvättades först med vatten, därefter med en mättad vattenlösning av natriumklorid och torkades och avfärga- 'des med natriumsulfat och avfärgningskol. Genom indunst- ning i vakuum erhölls 10,1 g av den råa rubrikföreningen.

Exempel 4 bensyl-2B-acetoximetyl-2u-metyl-(5R)- -penam-3a-karboxylat Det i exempel 3 beskrivna förfarandet upp- repades i tiofaldig skala, men temperaturen i kolven hölls vid 115OC sedan bensylestern tillsatts, och upp- hettningen fortsattes i en timme sedan bensylestertill- satsen avslutats. Utbytet av rå rubrikförening var 122 g.

Produkten enligt detta exempel kombinera- des med den enligt exempel 3 och blandningen kromatogra- ferades på 4 kg kiseldioxidgel. Kolonnen eluerades med en blandning av etylacetat och kloroform 1:9 och man upp- tog fraktioner om vardera 500 ml. Kromatograferingen åt- följdes av tunnskiktskromatografering och flera fraktio- ner kombinerades till tre huvudfraktioner. Av dessa ut- gjordes den första av 7,0 g av en olja. Denna kasserades.

Huvudfraktionen 2 utgjordes av 67,5 g fast substans som väsentligen var ren rubrikförening. Huvudfraktionen 3 utgjordes av 21,7 g fast substans, som också väsentligen var ren rubrikförening. Den totala mängden av dessa bå- da sistnämnda fraktioner representerade ett 72% utbyte.

Huvudfraktionen 2 löstes i 450 ml isoprop- ylalkohol vid 60°C. Lösningen fick långsamt kallna, var- på produkten avfiltrerades. Det utvunna omkristallisera- de materialet utgjordes av 34,1 g. NMR-spektrum för det- ta material (CDCI3) uppvisade absorptioner vid 1,30 (s, 3H), 210 (s, 3H), 3,05 (d av d, 1H), 3,55 (d av d, 1H), 4,05 (q, zn), 4,80 (s, 1H), 5,20 (s, 2H), 5,30' (m, m) och 7,30 (s, sn) ppm.

Exempel 5 bensyl-2ß-acetoximetyl-2u-metyl-(SR)- -penam-3d-karboxylat En lösning av 31 g bensyl-2,2-dimetyl-(5R)- -penam-3a-karboxylat-1a-oxid i 210 ml ättiksyraanhydrid och 320 ml toluen upphettades till kokning. Vätska till- läts långsamt avdestillera och toluen tillsattes dropp- 40 449 ses 22 vis för upprätthållande av konstant volym i reaktionskär- let. Efter 30 minuter avlägsnades ett prov och undersök- tes med NMR-spektroskopiering. Detta visade att reaktions- blandningen innehöll bensyl-2,2-dimetyl-(5R)-penam-3a- -karboxylat-1u-oxid, bensy1-2,2-dimetyl-(5R)-penam-3u- -karboxylat-1ß-oxid och bensyl-2ß-acetoximetyl-2a-metyl- -(SR)-penam-3u-karboxylat i ett ungefärligt förhållande av 1:4:4. Den långsamma destillationen och tillsatsen av ny toluen fortsattes i ytterligare 25 minuter, varpå reaktionsblandningen kyldes till rumstemperaturen. Lös- ningsmedlen avlägsnade genom indunstning i vakuum. Åter- stoden fördelades mellan vatten och etylacetat, Den vat- tenhaltiga fasens pH injusterades på 3,0 och faserna om- rördes i 15 minuter. pH höjdes till 8,0 och faserna se- parerades. Den organiska fasen tvättades först med vat- ten med pH 8,0 och därefter med en mättad vattenlösning av natriumklorid, varpå den torkades med natriumsulfat.

Den organiska fasen indunstades i vakuum och man erhöll en olja. Denna renades genom kolonnkromatografering på kiseldioxidgel med användning av en blandning av etylace- tat och kloroform 9:1 som elueringsmedel; Kolonnen över- vakades med hjälp av tunnskiktskromatografering och de fraktioner som visade sig innehålla väsentligen ren pro- dukt kombinerades och indunstades. Härigenom erhölls 17 g av rubrikföreningen. Ett litet prov av detta ma- terial uppslammades under eter och utvanns genom filt- rering i form av en vit, fast substans.

Analys - % C % H % N beräknat för cnnlgmosæ 58,40 5,48 11,01 funnet: 58,38 5,55 3,99 De första fraktionerna underkastades för- nyad kromatografering och ytterligare produkt erhölls.

Denna kombinerades med det på ovan angivet sätt erhållna materialet och det kombinerade materialet uppslammades med eter, varigenom man slutligen erhöll 18 g (50% utby- te) bensyl-2ß-acetoximetyl-2d-metyl-(5R)-penam-3a-karb- oxylat. Z I m. 1: 40 23 449 865 Exempel 6 _ natrium-2ß-acetoximetyl-2a-metyl-(5R)- -penamf3d-karboxylatf1,1-dioxid Till en under omrörning hållen suspension av 50 g 2ß-acetoximetyl-2d-metyl-(5R)-penam-3u-karboxyl- syra~1,1-dioxid i 1000 ml vatten sattes 1N-NaOH till stabilt pH 5,0. Den så erhållna vattenlösningen lyofi- liserades och man erhöll 50 g (92% utbyte) av rubrik- föreningen i form av sitt natriumsalt, [d]å5 = 109,4 (H¿O, c = 1). NMR-spektrum (DMSO-de) uppvisade absorp- tioner vid 1,50 (s, 3H), 2,10 (s, 3H), 3,35 (q, ZH), 3,90 (s, 1H), 4,55 (q, 2H) och 5,00 (m, TH). IR-spektrum' (KBr-skiva) uppvisade absorptioner vid 1785, 1625, 1325 och 1240 cnfl.

Exempel A bensyl-2,2-dimetyl-(5R)-penam-3u- -karboxylat-1u-oxid Till en lösning av 1756 g bensyl-6,6-di- brom-2,2-dimetyl-(5R)ëpenam-3d-karboxylat-1d-oxid i 13,2 liter tetrahydrofuran sattes 9,4 liter vatten åtföljt av 755 g kaliumbikarbonat och 1755 g 5% palladium-på-kal- ciumkarbonat. Denna blandning skakades under väteatmo- sfär vid ungefär 350 kPa övertryck i en timme. Vid denna punkt utspäddes reaktionsblandningen med 3,8 liter etyl- acetat och 3,8 liter vatten, varpå den filtrerades. Fil- terkakan tvättades med etylacetat och etylacetat sattes till filtratet. Den organiska fasen avlägsnades och tvättades därefter med 7 liter vatten åtföljt av 7 liter av en mättad natriumkloridlösning. Den organiska lösning- en torkades med användning av 450 g natriumsulfat och 280 g avfärgningskol, varpå den indunstades i vakuum.

Man erhöll 833 g (72% utbyte) av rubrikföreningen. NMR- spektrum (CDCl3) uppvisade absorptioner vid 1,35 (s, 3H), 1,60 (s, 3H), 3,50 (m, 2H), 4,50 (s, 1H), 4,65 (m, 1H), ,25 (s, 2H) och 7,40 (s, 5H) ppm.

Exempel B bensyl-6,6-dibrom-2,2-dimetyl~(5R)- -penam-3d-karboxylat-1u-oxid En under omrörning hâllen lösning av 1777 g bensyl-6,6-dibrom~2,2-dimetyl-(5R)-penam-3d-karboxylat i 40 449 863 24 7,5 liter kloroform kyldes under kväve till OOC. Till lösningen sattes därefter portionsvis under 35 minuter 796 g 85% ren 3-klorperbensoesyra. Temperaturen hölls vid OOC under hela tillsatsen. Omrörningen fortsattes vid OOC i 15 minuter, varpå reaktionsblandningen om- rördes hela natten utan kylning. Vid denna punkt av- filtrerades den fasta substansen som utfallit och klo- roformlösningen tvättades tre gånger med 3,7 liter av en 5% vattenlösning av natriumhydroxid. Till kloroform- lösningen sattes därefter 126 g avfärgningskol. Bland- ningen omrördes i 10 minuter, varpå kolet avfiltrerades.

Kloroformlösningen tvättades med vatten och därefter med en mättad vattenlösning av natriumklorid, varpå den torkades med natriumsulfat. Kloroformlösningen indunsta- des i vakuum vid 25 - 29°C och man erhöll 1756 g (95% utbyte) av rubrikföreningen.

NMR-spektrum (CDCI3) för ett prov av rub- rikföreningen erhållen vid ett analogt försök uppvisa- de absorptioner vid 1,35 (s, 3H), 1,60 (s, 3H), 4,65 (s, 1H), 1,15 (m, 3H), 4,65 (s, 1H), 1,15 (m, 3H) och 7,55 (s, 5H) ppm.

Exempel C bensyl-6,6-dibrom-2,2-dimetyl-(SR)- :penam-3-karboxylat Till en under omrörning hållen lösning av 1646 g 6,6-dibrom-2,2-dimetyl-(5R)-penam-3a-karboxylsyra i 10,1 liter Nm-dimetylacetamid sattes 709 m1 trietyl- amin under 10 minuter vid ungefär OOC. Temperaturen in- justerades på 10°C och 602 ml bensylbromid tillsattes under 4 minuter. Till reaktionsblandningen sattes 941 g molekylsil (4A) och reaktionsblandningen omrördes däref- ter över natten utan kylning utifrån. Vid denna punkt filtrerades reaktionsblandningen och filtratet sattes till en blandning av 44 liter isvatten och 14 l etyl- acetat. Den vattenhaltiga fasens pH injusterades på 2,0 med 6N-HCl och faserna separerades. Den vattenhaltiga extraherades med en ytterligare mängd etylacetat och de kombinerade etylacetatlösningarna tvättades först med 14 liter av en mättad vattenlösning av natriumbikarbo- nat och därefter med 14 liter av en mättad vattenlösning v rå~ 40 449 865 av natriumklorid. Etylacetatlösningen torkades över Na2SOr och indunstades därefter i vakuum vid 25°C._Åter- stoden löstes i 5,5 liter isopropylalkohol vid 6000, varpå isopropylalkohollösningen långsamt kyldes under omrörning. Den fasta fällningen avfiltrerades, tvätta- des med kall isopropylalkohol och lufttorkades däref- ter. Härigenom erhölls 1777 g (85% utbyte) av rubrik- föreningen. NMR-spektrum (CDCl3) uppvisade absorptio- ner_vid 1,40 (S, sa), 1,55 (S, sn), 4,55 (S, 1H), 5,20 (S, zu), 5,75 (S, 1H) och 1,35 15, sn) ppm.

Ett andra utbyte om 110 g erhölls ur iso- propylalkoholmoderlutarna.

Exempel D 7 . 2,2-dimetyl-(5R)-penam~3u-karboxyl- syra-1d-oxid Till 1,4 g förhydrerad katalysator (5% palladium-på-kalciumkarbonat) i 50 ml vatten sattes en lösning av 1,39 g bensyl-6,6-dibrom-2,2-dimetyl-(5R)- -penam-3u-karboxylat-1u-oxid i 50 ml tetrahydrofuranl Blandningen skakades under väteatmosfär vid ca 300 kPa och 25°C i en timme, varpå den filtrerades. Filtratet indunstades i vakuum för avlägsnande av huvudmängden tetrahydrofuran, varpå den vattenhaltiga fasen extra- herades med eter. Eterextrakten indunstades i vakuum och man erhöll 0,5 g material, som visade sig till stor del utgöras av bensyl-2,2-dimetyl-(5R)-penam-3d-karb- oxylat-1a-oxid. Denna förening kombinerades med ytter- ligare 2,0 g bensyl-6,6-dibrom-2,2-dimetyl-(5R)-penam- -3a-karboxylat-la-oxid och blandningen löstes i 50 ml tetrahydrofuran. Lösningen sattes till 4,0 g 5% palla- dium-på-kalciumkarbonat i 50 ml vatten och den så er- hållna blandningen skakades under väteatmosfär vid un- gefär 300 kPa och 25OC över natten. Blandningen filtre- rades och filtratet extraherades med eter. Extrakten indunstades i vakuum och återstoden renades genom kro- matografering på kiseldioxidgel med användning av klo- roform som elueringsmedel. Härigenom erhölls 0,50 g ma- 'terial. Detta hydrerades vid ca 300 kPa och 25°C i vat- ten-metanol (1:1) med 0,50 g 5% palladium-på-ka1cium- -karbonat i 2 timmar. Vid denna punkt tillsattes ytter- 40 26 ligare 0,50 g 5% palladium-på-kalciumkarbonat och hyd- reringen fortsattes vid 300 kPa och 25°C över natten.

Reaktionsblandningen filtrerades, extraherades med eter- och extrakten kasserades. Den resterande vattenhaltiga fasen injusterades på pH 1,5 och extraherades med etyl- ' acetat. Etylacetatextrakten torkades över Na2S0i och indunstades därefter i vakuum, varigenom man erhöll 0,14 g av rubrikföreningen. NMR-spektrum (CDCl3/DMSO-ds) upp- visade absorptioner vid 1,4 (s, 3H), 1,64 (s, 3H), 3,60 (m, 2H), 4,3 (s, 1H) och 4,54 (m, 1H) ppm. IR-spektrum för produkten (KBr-skiva) uppvisade absorptioner vid 1795 och 1745 cnfl.

Exempel E 2,2-dimetyl-(5R)-penam-3u-karboxyl- syra-16-oxid Till en under omrörning hållen suspension av 2,65 g (12,7 mmol) 2,2-dimetyl-(5R)-penam-3u-karboxyl- syra i kloroform med OOC sattes 2,58 g 85% ren 3-klorper- bensoesyra. Efter en timme filtrerades reaktionsbland- ningen och filtratet indunstades i vakuum. Återstoden löstes i en ringa mängd kloroform. Lösningen koncentre- rades långsamt till dess att en fällning började uppträ- da. Vid denna punkt avbröts indunstningen och blandningen utspäddes med eter. Fällningen avfiltrerades, tvättades med eter och torkades. Man erhöll 0,615 g penicillansyra- -16-oxid, smältpunkt 140 - 143°C. IR-spektrum för produk- ten (CHCl3-lösning) uppvisade absorptioner vid 1775 och 1720 cm_1. NMR-spektrum (CDCl3/DMSO-da) uppvisade absorp- tioner vid 1,35 (s, SH), 1,76 (s, 3H), 3,36 (m, 2H), 4,50 (s, 1H) och 5,05 (m, 1H) ppm. Av NMR~spektrum framgick det att produkten var ungefär 90% ren.

En undersökning av kloroform-etermoderlu- ten visade att den innehöll en ytterligare mängd 2,2-di- metyl-(5R)-penam-3a-karboxylsyra-1B-oxid och även en li- ten mängd 2,2-dimetyl-(5R)-penam-3d-karboxylsyra-1d-oxid. 27 449 865 RESULTAT Av JÄMFöRANnE FöRsöK Effektiviteten av ampicillin vid samtidig användning av antingen föreningen A enligt uppfinningen(2(ß)-acetoximetyl- 2(C&)-metyl-(SR)-penanv-(3CK)-karboxylsyra-1,1-dioxid) eller föreningen B enligt teknikens ståndpunkt (2,2-dimetyl-(5R)- penam-(3(X)-karboxylsyra-1,1-dioxid) har jämförts.

Det förfarande som användes är det som anges i föreliggande beskrivning på sid. 13, sista stycket. Resultaten återges i tabellen nedan.

TABELL 1:1-blandning av amgicillin och Bakteriestam A(MIK) B(MIK) Klebsiella pneumoniae 3,12 12,5 Proteus morganli 3,12 12,5 Serratia marcescens 3,12 6,25 För de testade bakteriestammarna är den minsta inhiberande koncentrationen (MIK) i mikrogram per milliliter för 1:1- blandningen av ampicillin och föreningen A ca 2-4 gånger lägre än för 1:1-blandningen av ampicillin och den kända föreningen B. Dessa resultat är synnerligen överraskande och oväntade, eftersom det inom penicilinområdet är känt att 2-acetoximetyl-2-metyl-penamderivaten är mindre aktiva som antibakteriella medel än 2,2-dimetylderivaten.

Claims (2)

10 15 20 25 30 35 449 865 28 Patentkrav

1. Penamföreningar med formeln o o \ Ä H šf ; ca,-o-c-cna mm, ( I ) WCH3 f du "Ung" ° 'coonl och farmaceutiskt godtagbara bassalter därav, i vilken formel R1 representerar väte eller 3-ftalidyl, 4-krotono- laktonyl, 'X-butyrolakton-4-yl, R" o T" 0 _¿_0_!_Re eller -c-o-c-o-R° Ås RS där var och en av R4 och R5 representerar väte eller metyl och R6 alkyl med 1-5 kolatomer, exempelvis t-butyl eller etyl.

2. Farmaceutisk beredning som stegrar effektiviteten av ß-laktamantibiotika, k ä n n e t e c k n a d av en penamfförening av det slag som definieras i krav 1 med formeln 011,, I, o 0 \ o H s ; CH2-0-c-CH; ______T/// Mmm .* CH: 4 -ï-ïïN nun/u” ° coon* eller ett farmaceutiskt godtagbart bassalt därav, och en ll. då 10 449 865 29 farmaceutiskt godtagbar bärare, i vilken formel R1 repre- senterar väte eller 3-ftalidyl, 4-krotonolaktonyl, 1-butyrolakton-4-yl, 'w ° T" ïï I . _C_0_g_R6 eller -C-O_C-0-RG :las RS där var och en av R4 och R5 representerar väte eller metyl och R6 alkyl med 1-5 kolatomer, varvid penam-föreningen föreligger i en mängd mellan 20 och 95% vikt.