SE435107B - Forfarande och anordning for framstellning av rastertryckformar, vilkas raster har godtycklig rastervinkel och rasterbredd - Google Patents

Description

7905507-s med en rastertröskelsignal alstras en uppteckningssignal för uppteckningsorganet, varjämte uppteckningssignalen vid uppteckningen av de enskilda rasterpunkterna som kon- figuration av ytelementen i koordinatsystemet. Uppfinningen avser även en anordning för genomförande av detta förfarande.

Förfarandet enligt uppfinningen kan komma till användning t.ex. vid en färgavsökare för framställning av korrigerade färgavdrag. Vid en sådan i och för sig känd färgavkännare avkännes en färgförlaga punkt- och radvis av ett optoelektroniskt avkännarorgan och därvid utvinnes tre primära färgsignaler, som.i en färgräknare omräknas i de färgkorrigerade färgutdragssignalerna för uppteckning av färgutdragen "magenta", "cyan" och "gult".

Uppteckningsorgan i form av ljuskällor, som medelst färgavdragssignaler moduleras till sin ljushet företar den punkt- och radvisa belysningen av färgavdrag på ett ljuskänsligt uppteckningsmedium. Färgavdragen kan framställas som halvtonsfärgavdrag för vidarebearbetning i gravyrmaskiner eller som rasterfärgavdrag, när de skall användas som tryckformar för flerfärgoffsettryck.

I en tryckmaskin tryckes därefter över varandra de på olika sätt infärgade rastertryckformarna i en färg- sats för flerfärgsreproduktion.

Eftersom i praktiken det ej är möjligt att trycka rasterpunkterna i de enskilda avdragsfärgerna exakt över varandra, bildas ett moarémönster. Ett sådant moarémönster blir märkbart störande framför allt vid be- traktandet av den färdiga tryckbilden.

Synbarheten av moaréeffekten minskas som bekant därigenom, att rasternätet för de enskilda färgavdragen i en färgsats tryckas vridet i förhållande till varandra och över varandra. Genom rastervinkelläget uppnås att de bildade moaréperioderna blir antingen för små eller förr stora för att kunna uppfattas som störande av det mänsk- liga ögat. För en sådan rastervridning behöver man färg- 7905507-5 avdrag, till vilka de enskilda rasternäten vrides i förhållande till uppteckningsriktningen med olika rastervinklar.

För de fyra färgavdragen behöver man följ- aktligen fyra olika rastervinklar. För uppnående av ett moaréminimum har det visat sig vid fyrfärgstryck vara fördelaktigt att för "magenta" välja rastervinkeln -150, för "cyan" rastervinkeln +15°, för "gult" raster- vinkeln 0° och för "svart" rastervinkeln +45°. Easter- vinklarna måste upprätthållas mycket exakt, eftersom redan vid små vinkelavvikelser störande moaréeffekter uppträder.

Andra rastervinklar kan dessutom vara erfor- derliga, när ytterligare färger tryckes, när man använder andra tryckbärare eller olika rastervidder för att i tryckas på varandra.

Den direkta rasteruppdelningen av halvtons- förlagor i färgavkännaren kan åstadkommas t.ex. medelst en s.k. kontaktrasterbildning, varvid uppteckningsljuset för alstring av rasterpunkterna dessutom moduleras genom komprimeringsförlopp av en mellan uppteckningsorganet och uppteckningsmediet anordnad kontaktrasterfilm.

I DT 15 97 773 beskrivas t.ex. ett förfarande för s.k. “elektronisk rastuppàning", vid vilket varje rasterpunkt uppbygges enligt ett bildmönster av enskilda bildelement resp. skrivlinjer. Bildmönster för de olika rasterpunktvärdena upptecknas för alla tonvärdena och för olika rastervinklar som uppteckningsdata. Under re- produktionen läses och upptecknas därefter kontinuerligt de uppteckningsdata, som motsvarar de vid förlags- avkänningen bestämda tonvärdena.

Under det att det apparatrelaterade skriv- rasternätet, i vilket rasterpunkterna upptecknas, är orienterade ortogonalt i uppteckningsriktningen och frammatningsriktningen för apparaten, är för det exakta 1905507-s läget av rasterpunkterna på uppteckningsmediet i för- hållande till skrivrasternätet på olika sätt vridna tryckrasternät av utslagsgivande betydelse.

Det gäller då att inpassa de olika tryck- rasternäten i skrivlinjernas system. Detta är synnerligen enkelt enligt DT 19 01 101, när tangens för rastervinkeln är ett enkelt rationellt tal. Vid sådana “rationella raster" erhålles för båda rastersystemen ett gemensamt ytelement, som uppvisar rastermönstrets grundstruktur och som på uppteckningsmediet upprepas periodiskt i upptecknings- och frammatningsriktningen, varigenom uppteokningen blir styrbar genom enkla taktsystem, som är kopplade med rörelsen av uppteckningsmediet resp. med frammatningsrörelsen av uppteckningsorganet.

Rasternät med rastervinklar, vilkas tangens är irrationell, kan ej upptecknas med det ovan beskrivna förfarandet, så att även de för ett moaréminimum erfor- derliga rastervinklarna på 3 15° ej kan förverkligas.

I DT 25 00 564 beskrivas ett annat förfarande, med vilket även "irrationella raster" kan upptecknas.

Vid detta kända förfarande härledes av uppteckningstrum- mans rörelse och frammatningsrörelsen av upptecknings- organet XY-impulsserierna, medelst vilkas utvärdering kan bestämmas det föreliggande läget av uppteckninga- organet i förhållande till uppteckningsmediet i ett rät- vinkligt, i upptecknings- och frammatningsriktningen orienterat koordinatsystem.

För alstring av en rastersignal omsättes XY-impulsserierna enligt en förutbestämd funktion. Denna funktion, som är periodisk och tvådimensionell, återger det med den önskade rastervinkeln vridna rastermönstret.

Vid uppteckningen jämföres fortlöpande raster- signal och bildsignal och ur jämförelsen härledes bestäm- ning om ett av XY-impulsserien kännetecknat läge en rasterpunkt skall upptecknas eller ej. 1905507-5 Funktionen efterbildas elektriskt i en funktions- generator, i vilken bl.a. först bildas ytterligare impuls- serier genom multiplikation av frekvenserna för XY-impu1s- serierna med vissa faktorer, varvid faktorerna är irrationella eller nästan irrationella och återger olika funktioner för den för trycket valda rastervinkeln.

Multiplikationen genomföras medelst fasstyr- kretsar (Phase-Locked-Loop-Koppling), som erfarenhetsmässigt uppvisar insvängningsförhållanden och en relativt ringa stabilitet. Den önskade rastervinkeln kan därför upprätt- hållas blott med en begränsad noggrannhet, så att på redan nämnt sätt vid en viss vinkelavvikelse störande moaré- effekter kan uppträda.

För förbättring av bildskärpan och tryckbar- heten av rasterpunkterna är det ofta önskvärt att enligt DT 22 62 824 alstra olika rasterpunktformer eller att uppdela rasterpunkten i delpunkter.

Vid det i DT 25 OO 564 beskrivna förfarandet kan man visserligen medelst olika funktioner åstadkomma f- cirkulära eller rektangulära rasterpunkter, men variations- möjligheterna är dock mycket begränsade. Därtill kommer att några av de angivna funktionerna kan reproduceras blott med svårighet i en funktionsgenerator, vilket är att anse som en nackdel.

Vid den kända anordningen sker uppteckningen medelst flera bredvid varandra belägna delstrålar, som utgår från ett uppteckningsorgan. För styrning av del- strålarna måste bildsignalen jämföras med olika raster- signaler. Utvinningen av rastersignalerna, vilka måste ta hänsyn till de olika träffpunkterna av delstrålarna på uppteckningsunderlaget, beskrivas icke i detalj.

Den i kravet 1 angivna uppfinningen har därför till ändamål att ange ett förbättrat förfarande för fram- ställning av rastertryckformar, varvid nämnda nackdelar har eliminerats. .79o5so7-5 Fördelarna med det angivna förfarandet är att se däri, att varje godtycklig rastervinkel, dvs. en rastervinkel, vars tendens är rationell eller irrationell, kan förverk- ligas med hög noggrannhet. Sålunda kan "rationella raster" och "irrationella raster" upptecknas. Lämpligen kan för ett moaréminimum erforderliga rastervinklar på 3 150 o' ' alstras. Därvid är rasterbredden oberoende av den valda rastervinkeln.

Uppfinningen skall i det följande närmare förklaras med hänvisning till de bifogade ritningarna, varå fig. 1 visar ett principblockkopplingsschema för en färgavkännare, Voch fig. 2 visar i större skala ett avsnitt av upptecknings- underlaget. Fig. 3 visar ett utföringsexempel på transforma- torsteget och fig. 4 ytterligare ett utföringsexempel på transformatorsteget. Fig. 5 visar ett utföringsexempel på ett uppteckningsorgan och fig. 6 åskådliggör en vidareut- veckling av transformationssteget. Fig. 7 visar ett ut- föringsexempel på en pseudoslumpgenerator, och fig. 8 visar en variant av färgavkännaren. Fig. 9 visar ett ut- föringsexempel på en slumptaktgenerator.

Fig. 1 visar ett principblockkopplingsschema för en färgavkännare för framställning av elektroniskt rastrade och korrigerade färgavdrag.

En avkännartrumma 1 och en uppteckningstrumma 2 är kopplade via en axel 3 och drives gemensamt av en motor 4 i riktning av pilen 5.

På avkännartrumman 1 har uppspänts en färgad förlaga 6, som av en ljuspunkt från en icke närmare visad ljuskälla avkännes punkt- och radvis. Vid en kontrollför- laga riktas det reflekterade och vid en genomsynlig för- laga det genomströmmande, med bildinnehållet i förlagen 6 ljusheten modulerade avkännarljuset in i ett avkännar- organ 7. I avkännarorganet 7 alstras genom färgseparering medelst färgfilter och optoelektronisk omvandling av 79055 07-5 avkännarljuset tre färgsignaler R, G och B, som representerar färgandelarna i de avkända bildpunkterna.

Avkännarorganet 7 förskjutes av en motor 8 och en skruvspindel 9 parallellt med avkännartrumman 1 i riktning av pilen 10.

De analoga färgsignalerna R, G och B ledes från avkännarorganet 7 via en efterkopplad förstärkare till A/D-omvandlare 12, 13 och 14, i vilka de medelst en av- kännartaktserie TA omvandlas till digitala färgsignaler R', G', B' med en ordlängd på t.ex. 8 bitar, varvid till varje takt i avkännartaktserien TA hör en avkänd bildpunkt.

Avkännartaktserien TA bildas genom frekvensdelning i ett delarsteg 15 av en taktserie TO, som alstras i en med trummans vridrörelse kopplad taktgenerator 16. Avkännar- taktserien matas till A/D-omvandlarna 12, 13 och 14 via en ledning 17.

De digitala färgsignalerna R', G', B' omformas i en digital korrekturkoppling 18 till de korrigerade färgavdragsignalerna Mg, Cy, Ye för uppteckning av färg- avdragen "magenta", cyan" och "gult".

I den digitala korrekturkopplingen 18 genom- föres en färg- och/eller gradationskorrektur allt efter kraven på reproduktionsprocessen. En sådan korrekturkopp~ ling beskrives utförligt t.ex. i DT 1 597 771.

Efter korrekturkopplingen kan vidare vara kopplat ett digitalminne för mellanuppteckning av färg- avdragsignaler för genomförande enligt DT 1 193 534 av en skaländring mellan förlaga och uppteckning eller för uppteckning av bildinnehållet i hela förlagen och anropa denna tidsförskjutet eller eventuellt vid ett ställe för uppteokning.

Vid utföringsexemplet anländer de digitala färg- avdragsignalerna Mg, Cy, Ye till en färgavdragkopplare 19, med vilken ständigt väljes en av de digitala färgavdrag- signalerna för rastrad uppteckning av ett färgavdrag. 79055 07-5 Uppfinningen är givetvis tillämplig även när alla färgavdragen vid ett arbetsförlopp upptecknas parallellt vid sidan av varandra eller i rad längs omkretsen på uppteckningstrumman 2.

Ett uppteckningsorgan 20 förskjutes med hjälp av en motor 21 och en skruvspindel 22 axiellt i riktning av pilen 10 längs den roterande uppteckningstrumman 2.

Uppteckningsorganet 20 genomför den punkt- och radvisa belysningen av rasterpunkterna på ett ljuskänsligt uppteckningsunderlag 23, som är anbragt på upptecknings- trumman 2.

De av uppteckningsorganet 20 på upptecknings- underlaget 25 fokuserade uppteckningsstrålarna 24 alstrar ett antal belysningspunkter Pn, som genom relativrörelsen mellan uppteckningsorganet 20 och uppteckningstrumman 2 i omkretsriktningen (uppteokningsriktningen) sig sträckande skrivlinjer 25 belyser även uppteckningsunderlaget 23.

Varje rasterpunkt 26 består av ett antal sådana tätt intill varandra belägna skrivlinjer 25. Formen och storleken på en rasterpunkt är beroende av längden på skrivlinjerna 25 resp. den ifrågavarande inkopplingstiden för de enskilda uppteckningsstrålarna 24. Upptecknings- strålarna 24 är in- och urkopplingsbara medelst upptecknings- signaler An, som tillföras uppteckningsorganet 20 via ledningar 27. Ett utföringsexempel på uppteckningsorganet 20 visas i fig. 5.

Inom ramen för uppfinningen kan skrivlinjerna 25 för rasterpunkten 26 belysas medelst en enda tvärs mot uppteckningsriktningen utsvängbar uppteckningsstråle 24.

I detta fall består rasterpynkten 26 av tvärs mot uppteckningsriktningen sig sträckande skrivlinjer.

Uppteckníngsstrålen 24 kan avlänkas medelst en elektro- akustisk avlänkningsanordning, t.ex. av det slag, vilket beskrives i DT 21 07 758. 79055 07-5 I det följande skall närmare beskrivas för- farandestegen för utvinning av uppteckningssignalerna An.

Det momentana läget av belysningspunkten Pn på uppteckningsunderlaget 23 bestämmas av ett apparatrela- terat, av rastervinkeln/5 oberoende U-V-koordinatsystem 28 på uppteckningstrumman 2, vars U-axel är riktad i om- kretsriktningen av uppteckningstrumman 2 och vars V-axel är riktad i frammatningsriktningen för avkännar- och uppteckningsorganet. U-V-koordinatsystemet 28 är uppdelat i ett flertal ytelement, av vilket är uppbyggda de rasterpunkter, som skall upptecknas.

Läget av rasterpunkterna 26 på uppteckninga- underlaget 25 förutbestäms av ett rasternätverk 29 i ett X-Y-koordinatsystem 30, som i förhållande till U-V-koor- dinatsystemet 28 är vridet med rastervinkeln .

Rasternätet 29 består av ett flertal raster- maskor, vilkas storlek är beroende av den rasterbredd, som skall upptecknas. Varje rastermaska är uppbyggd av yt- element, till vilka hör motsvarande x'; y'-ortskoordinater.

För en av rastenvinkeln och rasternätet hos det raster, som skall upptecknas, oberoende, fiktiv raster- maska är förutbestämd en rymdfunktion R = q(x;y) med ett av den effektiva rastermaskan begränsat värdeområde, vilket injicerar storleken på rasterpunkten i beroende av olika bildsignalamplituder (tonvärdessteg) och definierar raster- punktformen. I denna funktion betecknar R rastertröskel- värdet för ett ytelement och x; y dess tillhörande orts- koordinater i X-Y-koordinatsystemet 30.

Värdeområdet för de till den förutbestämda funktionen hörande x;y-ortskoordinaterna är begränsat i förhållande till värdeområdet för de vid passerandet över hela uppteckningsytan bestämda x';y'-ortskoordi- naterna för belysningspunkterna Fn. 7905507-5 g1o Ãtergivningen i rymden av funktionen R = g(x;y) betecknas även som "rasterberg", vars grundyta utfyller den fiktiva rastermaskan och i vilken en i nivå med den momen- tana bildsignalamplituden belägen tvärsnittsyta medelst rasterberget anger rasterpunktstorleken för det ifråga- varande tonvärdet. ' Under reproduktionen bestämmas i de löpande X';y'-ortskoordinaterna för belysningspunkterna Pn i X-Y-koordinatsystemet 30, omräknas till det begränsade värdeområdet för x;y-ortskoordinaterna för den effektiva rastermaskan och anropas det genom funktionen tillhörande rastertröskelvärdet. Rastertröskelvärdet jämföras med bildsignalen och av jämförelsen härledas utvärderingen om ifrågavarande ytelement upptecknas eller ej i U-V>koordi- natsystemet 28 som del i en rasterpunkt.

För bestämning av ortskoordinaterna un;vn för belysningspunkterna Pn i U-Vakoordinatsystemet 28 är U- och V-axeln uppdelad i grundsteg ÅÄ u och.Å v. Grund- stegen kan ha olika längd på axlarna.

Ortskoordinaterna un;vn erhålles som multipler av grundstegen 4 u och Å v.

I ett första förfarandesteg bestämmas de momentana ortskoordinaterna un;vn för belysningspunkterna Pn genom kontinuerlig räkning eller addition av grundstegen ¿Q_u och Ål v med hjälp av två taktserier Tu och Tv i ett. transformationssteg 31. Taktserien Tu utvinnes genom frekvensdelning i ett delsteg 32 av taktserien To och taktgeneratorn 16 och tillföras transformationssteget 31 via en ledning 35. Till varje takt och taktserie hör ett grundsteg -Å ur Grundstegslängden kan ändras medelst frekvensen för taktserien Tu och eventuellt anpassas till den erforderliga noggrannheten.

En omkretsimpulsgivare 34, som likaledes är sammankopplad med uppteckningstrumman, alstrar för varje rotation, dvs. efter varje frammatningssteg av avkännar~ 7905507-5 11 organet 7 och uppteckningsorganet 20, en omkretsimpuls TV, till vilken alltid hör ett grundsteg .4 v. Omkretsim- pulserna Tv ledes till transfdrmationssteget 51 genom en ledning 35.

Ortskoordinaterna u1;v1 för den första belys- ningspunkten P1 erhålles enligt ekvationen: u1 = Cu . A u (1) v1 = Cv .¿fi'v varvid-4 u och Ål v representerar grundstegen i U-V-koordi- natsystemet 28 och Cu och CV betecknar antalet takter Tu resp. Tv.

Ortskoordinatparen för de andra belyshingspunkterna kan beräknas på lämpligt sätt under utnyttjande av orts- koordinatparet för en av belysningspunkterna, t.ex. den första belysningspunkten P1. Läget av belysningspunkterna Pn i förhållande till varandra kan vara godtyckligt men i allmänhet skall belysningspunkterna ligga på en rät linje.

För alstring av ett homogent täthetsförlopp över rasterpunktsytan bildar den räta linjen enligt DTiP 26 55 539.7 vinkel med mantellinjen för uppteckningstrumman 2.

I detta fall är avstånden u* och v* mellan belysningspunkterna konstant och beroende blott av den konstruktiva uppbyggnaden av uppteckningsorganet 20 och reproduktionsskalan. Ortskoordinaterna un;vn för de andra belysningspunkterna Pn kan därför beräknas enligt ekva- tionerna un = u1 + (n-1)u* och vn = v1 + (n-1)v*.

Emellertid befinner sig ofta belysningspunkterna direkt på uppteckningstrummans 2 mantellinje och då blir u* = O.

Eftersom funktionen R = x:y bestämmas beroende av rasterbredden, transformeras i ett annat förfarandesteg i transformationssteget 31 kontinuerligt ortskoordinaterna un;vn för U-V-koordinatsystemet 28 under hänsynstagande _, ..._ ....._ ...__ ....-..~ ä... ___-ån... ....,._.-..__......_.... 7905507-5 12 till rastervinkeln /Ö! och de olika rasterbredderna för de fiktiva rastermaskorna, som skall upptecknas, till de motsvarande ortskoordinaterna x'n;y'n i X-Y-koordinat- systemet 30. Vid transformationen begränsas samtidigt det större värdeområdet för de vid belysningen av hela ytan på uppteckningsunderlaget 23 uppträdande ortskoordi- naterna x'n;y*n till det begränsade värdeområdet för x;y-ortskoordinaterna för den förutbestämda funktionen R = g(x;y). Detta förlopp skall sedan närmare förklaras.

Omräkningen av ortskoordinaterna i transforma- tionssteget 31 sker enligt ekvationerna: x n = Ku'un'cosß + Kvwrfsin/f- Mx (2) y n = -Ku'un'sin¿?+Kv'vn'cos/if«- My I ekvationerna (2) har koefficienterna Ku och Kv avseende på de olika rasterbredderna hos den raster- maska, som skall upptecknas, och den fiktiva rastermaskan och uttrycken MX och M på begränsningen av de kontinuerliga x';y'-uortskoordinaterna på värdeområdet för funktionen.

Rastervinkeln och koefficienterna förinställes vid programmeringsingångarna 36 och 36' till transformations- delen 31. ' I fig. 3 och 4 visas utföringsexemplet på trans- formationssteget 31.

Transformationssteget 31 bestämmer vid sina ut- gångar mot varje belysningspunkt Fn svarande kordinatpar xn;yn.

Rastergeneratorerna 37, 38, 39 alstrar av de frammatade koordinatparen xn;yn enligt den förutbestämda ekvationen R = g(x;y) motsvarande digitala rastertröskel- värden Rn, vilka liksom de digitala färgavdragssignalerna likaledes uppvisar en ordlängd på åtta bitar.

För jämförelse av rastertröskelvärdena Ru i ledningarna 40 och den vid färgväljaromkopplaren 19 7905507-5 15 valda färgavdragssignalen i ledningen 41 har anordnats digitala jämförelseanordningar 42, 45, 44.

Dessa jämförelseanordningar 42, 43, 44 alstrar uppteckningssignaler An i ledningarna 27, med vilka belysningen av rasterpunkterna 26 på uppteckningsunder- laget 23 styras.

Många olika fördelaktiga möjligheter föreligger för uppbyggnaden av rastergeneratorerna 37, 38, 39.

Vid utföringsexemplet består rastergeneratorerna av fastvärdesminnen, i vilka alltid upptecknas samma funktion R = g(x;y).

Fastvärdesminnet består av en minnesmatris med t.ex. 32 x 32 minnesceller för rastertröskelvärdena.

Minnescellerna kan väljas medelst 32 X-adresser (5 bitar) och 32 y-adresser. I detta fall är x;y-värdesområdet för funktionen begränsat till “32", dvs. alltid till adresserna O - 31.

Det skulle även vara tänkbart att adressera alla fastvärdesminnen med x-y-ortskoordinaterna för en av belysningspunkterna och utvinna de olika rastertröskel- värdena R för de andra belysningspunkterna därigenom, att vid programmeringen av de enskilda fastvärdesminnena de olika, i X-Y-koordinatsystemet 30 transformerade avstånden u* och v* för de andra belysningspunkterna tas med i beräkningen.

För inbesparing av fästvärdesminnen kan de olika x;y-ortskoordinatparen för belysningspunkterna adresseras successivt i ett enda fastvärdesminne med multiplexdrift.

Rastergeneratorerna 37, 38, 39 kan även uppbyggas av funktionsgeneratorer, vilka efterbildar funktionen R = amy)- I detta fall skulle funktionen med fördel kunna uppvisa formen R = g(D.x+E.y). 79055 07-5 14 Om funktionsgeneratorn arbetar digitalt, skulle funktionen R = g(x;y) kunna vara inmatad i ett minne, till vars adressingångar matas summan (D.x+e.y). Likaså skulle produkterna (D.x) och (E.y) kunna inmatas i ett eller flera minnen, vilka därvid är direkt adresserbara genom x;y-koordinatvärdena.

Vid anordningen enligt fig. 1 kan frammatnings- rörelsen av avkännarorganet 7 och uppteckningsorganet 20 i riktning av pilen 10 vara stegvis eller kontinuerlig.

Vid en stegvis frammatning genomföras avkänningen och uppteckningen på trumman längs cirmulära bildlinjer, vilkas avstånd från varandra motsvarar ett frammatningssteg.

Vid en kontinuerlig frammatning genomföras däremot avkänningen och uppteckningen längs skruvlinjeformigt kring trumman sig sträckande bildlinjer. I detta fall uppstår vid upp- teckningen små fel, som enligt en lämplig vidareutveck- ling av uppfinningstanken medelst korrekturfaktorer (Sv.sin¿f) resp. (Sv.cos/47) i transfdrmationsekvationerna (2), varvid med "Sv" avses stigningshöjden hos skruvlinjen och med %¿"Iastervinkeln. Transformationsekvationerna får då dock följande form: - x = Ku'u'(cos6,+ Sv'sinÅ?) + Kv'v'sin¿? - Må y = Ku.u.(-sin/9+ Sv°cosø7) + Kv'v'cos%7- My För underlättande av förståelsen av raster- punktuppteckningen visas i fig. 2 ett förstorat avsnitt av uppteckningsunderlaget 25 med det apparatrelaterade U-Vekoordinatsystemet 28 (U-riktningen = upptecknings- riktningen) och med det vridna rasternätet 29, som skall (3) upptecknas, orienterat till X-Y-koordinatsystemet, varvid koordinatsystemet bildar rastervinkeln/¿?.

Rastermaskan 47 för det vridna rasternätet 29 med rasterpunkten 26 bildar i viss grad grundstrukturen för rastermunstycken, som sträcker sig periodiskt i X- och Y-riktningen över hela uppteckningsytan. 7905507-5 15 Rasterpunkten 26 består av ett antal vid sidan av andra belägna och i uppteckningsriktningen sig sträckande skrivlinjer 25. Varje skrivlinje 25 är uppbyggd av ett antal ytelement 48, till vilka löpande hör u;v- resp. x';y'-ortskoordinater.

Dessutom har anslutits en fiktiv rastermaska 49 med godtycklig rasterbredd, vilken likaledes består av ett antal ytelement 50. Till varje ytelement 50 hör ett rastertröskelvärde R och ett x;y-ortskoordinatpar, vilkas värdeområde emellertid är begränsat till den fiktiva rastermaskan 49.

Under uppteckningen bestämmes för varje ytelement 48, över vilket passerar momentant en belys- ningspunkt, enligt de i fig. 1 angivna ekvationerna (2) det till ett kongruent ytelement 50 i den fiktiva raster- maskan 49 hörande rastertröskelvärde och jämföres med bildsignalen för erhållande av uppteckningssignalerna.

För utvinning av bildsignalen förefinnes liknande möjligheter.

I utföringsexemplet enligt fig. 1 alstras upp- teckningsorganet 20, som blott har antytts i fig. 2, flera, t.ex. tre, uppteckningsstràlar 24 och därvid även flera bredvid varandra belägna belysningspunkter Pn, som samtidigt under en vridning av uppteckningstrum- man 2 belyser ett motsvarande antal skrivlinjer 25.

Föreligger tre belysningspunkter P1 - P3, såsom visas i fig. 2, och består rasterpunkten 26 av sex skruvlinjer 25, belyses rasterpunkten 26 efter två trumvridningar resp. frammatningssteg av avkänningsorganet 7 och upphaekningsorganet 20. I detta fall står alla skruv- linjer 25 i rasterpunkten 26 blott två av bredvid varandra belägna bildlinjer 51 avkända bildinformationer om för- lagan 6 till förfogande. Noggrannheten hos nppteokning kan ökas, när för varje skrivlinje 25 en av en lokalt 7905507-5 16 tillhörande bildlinje 51 utvunnen bildinformation står till förfogande.

Detta kan enligt US 4 149 195 uppnås på fördel- aktigt sätt därigenom, att i förlagan 6 avkännes samtidigt ett flertal i Veriktningen av U-Vëkoordinatsystemet 28 vid sidan av varandra belägna bildpunkter och att alltid bild- signalen för den bildpunkt utväljes för styrning av upp- teckningsorganet, vars lokala läge på förlagen 6 överens- stämmer med den just upptecknade skrivlinjen 25.

Uppteckningsorganet 20 kan emellertid även alstra blott ett uppteckningsområde 24 och därmed även blott samtidigt en belysningspunkt P1 på upptecknings- underlaget 23. I detta fall belyses varje gång en skrivlinje 25 för varje varv av uppteckningstrumman 2, varvid avkännar- organet 7 och uppteckningsorganet 20 efter varje vridning utför ett frammatningssteg med en skruvlinjebredd. Därigenom utvinnes för varje skrivlinje 25 i rasterpunkten 26 en bilddeformation av en i Veriktningen lokalt tillhörande bildlinje 51 i förlagan 6. Detta förfarande är visserligen mycket noggrant, men det arbetar mycket långsamt.

Avstånden mellan bildpunkterna på en bildlinje 51 har valts t.ex. så, att i U-riktningen för varje raster- punkt 26 avkännes en bildpunkt. Eftersom till varje takt i avkännarserien TA hör en bildpunkt, kan avståndet mellan dessa inställas genom frekvensändring i avkännartaktserien TAQ Pâ skalan 52 har antytts de motsvarande takterna för avkännartaktserien TA. Det är givetvis även möjligt att för varje rasterpunkt 26 avkänna flera bildpunkter i omkretsytan.

I fig. 3 visas ett utföringsexempel på trans- formationssteget 31, i vilket de löpande u;v-ortskoordi- naterna i U-Vekoordinatsystemet 28 bestämmas genom räkning av grindstegen A.u och.Å v och omräknas enligt ekvationen (2) till koordinaterna xn;yn för styrning av rastergenera- torerna 37, 38 och 39. *__..___._ ..-d-.ae V-- - 790550?-s 17 Värdena KwAu och KwAv samt coaß och sin/f har avlämnats i minnesregistren 55 och 56.

Takterna Tu och Tv i ledningarna 33 och 35 räknas i räknarna 57 och 58. Räknartillstånden motsvarar faktorerna Cu och CV. Enligt ekvationerna (2) multipli- ceras faktorerna i multiplikationsstegen 59 - 62 och pro- dukterna adderas därefter i additionsstegen 63 och 64.

Resultatet utgöres av de löpande ortskoordinaterna x'1;y'1 för den första belysningspunkten P1 som 32-bit- information.

Eftersom de 32 x-adresserna och 32 y-adresserna för fastvärdesminne kan väljas vid rastergeneratorerna 37, 38 och 39 genom 5~bitinformationerna, omräknas de framräknade ortskoordinaterna x'1;y'1 (32 bitar) till det begränsade x1;y1-adressomràdet på O - 31 (5 bitar) enligt ekvationen x1 = x'1 mod. 32 resp. y1 = y'1 mod. 32 i stegen 65 och 66. Omräkningen sker genom strykning av de högvärda bitarna.

Utgångssignalerna x1 och y1 i stegen 65 och 66 utgör adressparet för belysningspunkten p1 för val av fastvärdesminnet 37.

De ytterligare adressparen xn;yn för de andra belysningspunkterna En bestämmas genom addition av värdena (n-1)x* och (n-1)y* till de beräknade ortskoor- dinaterna x'1 och y'1 i additionsstegen 67 - 70 och genom avstrykning av bitar i stegen 71 - 74. Värdena X* och y* beräknas av de förutbestämda avstånden u* och v* mellan belysningspunkterna Pn.

Givetvis kan adressparen xn;yn för de andra belysningspunkterna Fn även bestämmas genom addition av värdena (n-1)u* och (n-1)v* till ortskoordinaterna u1 och v1 för den första belysningspunkten P1 och anslutande transformation. 79o§so7-s 18 I fig. 4 visas ytterligare ett utföringsexempel på ett transformationssteg 31, i vilket ortskoordinaterna un;vn för belysningspunkterna Pn bestämmes genom uppaddering av grundstegen u och v. värdena Ku.Au.cos/5 , Ku..4 u-sin/fgflKvflAvæirz/*åoch Kv.4v.cosß i ekvationen (2) har avlämnats i minnesregistren 75 - 78.

För uppaddering av detta värde är minnesregistren 75 och 76 alltid förbundna med de första ingångarna till additionsstegen 79 - 82. Efter additionsstegen 79 - 82 har kopplats ytterligare minnesregister 83 - 86, vilkas utgångar är förda tillbaka till de andra ingångarna till de tillhörande additionsstegen 79 - 82. Övertagandet av additionsresultaten i minnesregistren 83 - 86 styres av taktserierna Tu och Tv i ledningarna 33 och 35.

Additionssteget 79 fungerar på följande sätt tillsamans med minnesregistret 83. Om man antar att innehållet i minnesregistret 73 är noll, blir även summan vid den andra ingången till additionsstegen 79 lika med noll. Med den första takten av taktserien Tu i ledningen 33 övertas därför värdet Ku .4'u . cos/65 i minnesregistret 83. Detta värde återföres till den andra ingången till additionssteget 79 och uppadderas där, så att med den andra takten i taktserien Tu värdet 2Ku .¿Lu . cos/5 övertages i minnesregistret 83.

Innehållen i minnesregistren 83 och 84 upp- summeras i ett additionssteg 87 och innehållet i minnes- registren 85 och 86 i ytterligare ett additionssteg 88.

Resultaten utgöres av ortskoordinaterna x'1 och y'1 för den första belysningspunkten P1, som omformas genom av- strykning i stegen 89 och 9G till ortskoordinatparet x1;y1.

Ortskoordinatparen xn;yn för de andra belys- ”ningspunkterna Pn bestämmas såsom nedan beskrivits med hänvisning till fig. 3 medelst additionsstegen 91 - 94 79055 07-5 19 och medelst stegen 95 - 98. Ortskoordinatparet för de andra belysningspunkterna Pn kan även bestämmas av de kända värdena U* resp. V* men även genom en lämplig förinställning av minnesregistren 85 - 85.

Fig. 5 visar ett utföringsexempel på ett uppteckningsorgan 20.

En lasergenerator 101 alstrar en polariserad ljusstråle 102, som successivt passerar genom tre delvis genomsläppliga speglar 105. Därvid avböjes medelst spegeln från ljusstrålen 102 uppteckningsstrålarna 124 och länkas genom justering av spegeln 102 mot uppteck- ningsmediet 23. I strålgången för uppteckningsstrålarna 24 har anordnats en vridkristall 105, ett polarisations- filter 106 och ett objektiv 107. Vid opåverkade vrid- kristaller 105 är polarisationsplanen för polarisations- filtret 106 vriaet exakt 9o° i förhållande tiil pele- risationsplanen för uppteckningsstrålarna 24, så att dessa är bortkopplade.

Genom en styrspänning mellan styrelektroden 108 och motelektroden 109, som ligger vid massapotential, bildas i en vridkristall 105 ett elektriskt fält. Det elektriska fältet ligger i uppteckningsstrålens 24 polarisationsplan på så sätt, att detta ej längre faller med spärrvinkeln mot det efterkopplade polarisations- filtret 106, varigenom uppteckningsstrålen 24 inkopplas.

Vridkristallerna 105 användes sålunda som ljusomkopplare, vilka in- och urkopplas genom de digitala upptecknings- signalerna An i ledningarna 27. Uppteckningssignalerna An omvandlas via förstärkaren 110 till styrspänningar för vridkristallerna 105.

I stället för spegelsystemet skulle man i varje uppteckningsstråle 24 även kunna anordna en separat lasergenerator 101. De från polarisations- filtren 106 avgivna uppteckningsstrålarna 24 skulle även kunna fokuseras via ljusledarfibrer till uppteckninga- mediet 25. ma. .ess »u.,....f. ;....~...... .. m... » 7905507-5 20 Vid en utföringsvariant kan uppteckningsorganet 20 även bestå av en lysdiodrad, varvid varje enskild lysdiod är inställbar medelst en uppteckningssignal An.

Förfarandet är tillämpligt, även när raster- punkterna medelst en annan strålningskälla upptecknas på ett motsvarande, strålningskänsligt medium.

Rasteralstringen kan ytterligare förbättras därigenom, att ett större antal än 52 x 52 rastertröskel- värden upptecknas i fastvärdesminnena för rastergenerato- rerna 37, 58 och 39. Förbättringen uppnås på fördelaktigt sätt även utan motsvarande ökning av minneskapaciteten, när de icke transformerade eller transformerade ortskoor- dinaterna för en av belysningspunkterna före anropet till fastvärdesminnet överlagras hjälpvärden, vilkas storlek bestämmas slumpvis.

I Vid utföringsexemplet adderas dessa slumpvis valda hjälpvärden xh och yh till de transformerade, fort- löpande ortskoordinaterna x'1 och y'1 för den första belysningspunkten P1 enligt ekvationen x'1 x'1 + xh y'1 Y'1 * Yn Fig. 6 visar en lämplig vidareutveckling av transformationsstegen enligt fig. 5 för genomförande av denna åtgärd. För överskådlighets skull har från fig. 3 övertagits blott de funktionsgrupper, vilka bidrar till förståelsen. Efter additionsstegen 63 och 64 har kopplats extra adëeringsanordningar 111 och 112, i vilka de trans- formerade ortskoordinaterna x1 och y1 adderas till hjälp- värdena xh och yh för erhållande av de nya ortskoordina- terna x'1 och y'1u Från dessa ortskoordinater härledas därefter de motsvarande ortskoordinaterna för de ytter- ligare belysningspunkterna. Sådana hjälpvärden kan även 7905507-5 21 adderas till de beräknade ortskoordinaterna för de enskilda belysningspunkterna. Hjälpvärdena xh och yh utvinnes i separata pseudoshmpgeneratorer 115 och 114 och ledes via utgångarna 115 och 116 till de motsvarande additionsanordningarna. Ingångarna 117 och 118 till pseudoslupgeneratorerna_113 och 114 bringas i takt av taktserien Tu i ledningen 33 (resp. av taktserien Tv i ledningen 35).

Fig. 7 visar ett utföringsexempel på en pseudoslupgenerator. Givetvis kan de angivna åtgärderna vidtagas även vid transformationssteget enligt fig. 4.

Fig. 7 visar ett utföringsexempel på en pseudo- slupgenerator för alstring av hjälpvärdena xh och yh.

Pseudoslumpgeneratorn 113; 114 består i huvudsak av ett n-bit-skiftregister 120 och ett exklusivt-eller- -återkopplingsnätverk 121. Ingångarna 117;118 till skift- register 120 matas med taktserierna Tu resp. Tv. Oberoende av vilka utgångar från skiftregistren 120 som återföres via âterkopplingsnätverket 131, uppkommer vid utgångarna 115;116 en kvasislumpserie av utgångsvärden, vilka upp- repas blott med stort tidsintervall.

En sådan pseudoslumpgenerator beskrives ut- förligt i tidskriften Electronics, 27 maj, 1976 på sid. 107.

För förbättring av rasteralstringen skulle i stället för en överlagring av hjälpvärden även en takt- serie Tu' kunna komma till användning, vars taktavstånd alstras slumpvis.

I fig. 8 visas en variant av anordningen enligt fig. 1, i vilken mellan Irekvensdelaren 32 och transformationsstegen 31 har anbragts en slumptaktgenerator 119.

Fig. 9 visar ett utföringsexempel för en slump- taktgenerator 119. Den i frekvensdelaren 42 utvunna takt- serien Tu matas till n retarderingssteg 122 med olika re te rderingstider 17905507-s 222 Retarderingsstegen 122 är förbundna med in- gångarna 125' till en multiplexer 124, vid vars utgång 125 avges slumptàktserier Tu” Till styringången 126 till multiplexern 124 har anslutits en pseudoslumpgenerator 115 resp. 114 enligt fig. 7.

Claims (22)

7905507-5 P a t e n t k r a v

1. Förfarande för framställning av rastrade tryckfomar med raster med godtycklig rastervinkel och rasterbredd genom radvis opto- elektronisk förlagsavkänning för utvinning av en bildsignal och genom radvis uppteckning medelst ett relativt över uppteckningsunderlaget frammatat uppteckningsorgan, vid vilket till uppteckningsunderlaget hör ett i ytelement uppdelat och i radriktningen orienterat, ortogonalt koordinatsystem, vid vilket kontinuerligt bestämmes ortskoordinaterna för de momentant av uppteckningsorganen passerade ytelementen och vid vilket kontinuerligt genom jämförelse av bildsignalen med en raster- tröskelsignal alstras en uppteckningssignal för uppteckningsorganet, varjämte uppteckningssignalen styr uppteckningen av de enskilda raster- punkterna som konfiguration av ytelementen i koordinatsystemet, k ä n n e- t e c k n a t d ä r a v, att till det vridna rastret, som skall upp- tecknas, hör ett ortogonalt, i rastrets riktning orienterat X-Y-koor- dinatsystem (30), som med det i radriktningen orienterade U-V-koordinat- systemet (28) bildar rastervinkel (/47), att rastret består av orto- go- nala, mot den förutbestämda rasterbredden svarande, stora rastermaskor och att varje rastermaska består av ytelement, till vilka hör motsvaran- de x;y-ortskoordinater, att oberoende av rastervinkeln (l¿3 ) till varje ytelement för åtminstone en fiktiv rastermaska, med godtycklig rasterbredd i beroende av dess x;y-ortskoordinater hör ett rastertröskelvärde, att de vid den kontinuerliga koordinatbestämningen till varje rastermaska, som skall upptecknas, med förutbestämd rastervidd matade u;v-ortskoordinaterna för ytelementen omräknas till det begränsade värdeområdet för de motsvarande xgy-ortskoordinaterna för den fiktiva rastermaskan och att med hjälp av de omräknade k;y-ortskoordinaterna bestämmes det till 7905507-5 24 varje koordinatpar hörande rastertröskelvärdet, som bestämmer medelst jämförelse med tillhörande bildsignal, huruvida det ifrågavarande ytelementet i U-V-koordinatsystemet (28) skall upptecknas som del av en rasterpunkt eller ej.

2. Förfarande enligt kravet 1, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att omräkningen av u;v-ortskoordinaterna i det begränsade värdesområdet för de fiktiva rastermaskornas x;y-ortskoordinater sker digitalt enligt ekvationerna: x' = Ku.u.cosf!~+ Kv.v.sinA; '=-oe.â oo y Ku u sin, + Kv v cosâ7 varvid koefficienterna Ku och Kv har avseende på förhållandet mellan den_varje gång förutbestämda och rasterbredden hos de fiktiva rastermaskorna och att begränsningen av de löpande x';y'-ortskoordinaterna till det begränsade värdes- omràdet för xgy-ortskoordinaterna för den fiktiva raster- masken genomföras under utelämnande av högvärda bitar.

3. 5. Förfarande enligt kravet 1 eller 2) k ä n n e - t e c k n a t d ä r a v, att de löpande u;v-ortskoordi- naterna bestämmas genom räkning av grundstegen (4u; Av).

4. Förfarande enligt kravet 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att de löpande u;v-orts- koordinaterna bestämmes genom fortsatt uppaddering av grundstegen (Å u;Å v). '

5. Förfarande enligt kravet 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att u;v-ortskoor- dinaterna bestämmas i grundsteg (4 u;4v) och att de motsvarande x;y-ortskoordinaterna beräknas genom fortsatt uppaddering av konstanta värden Dx=Ku. A mcos/ß -i-KvAv. si9/(resp.])y=-_Ku.A msin/Ö-l-Kv. 4 mcosß) till de dessförinnan bestämda ortskoordinaterna enligt ekvationen x(n+1) = xn+Dx (resp. y(n+1)evp}Dy). 7905507-5 ÅS

6. Förfarande enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att x;y-ortskoor- dinaterna för ytelementen och rastertröskelvärdet (R) för den fiktiva rastermaskan samordnas genom en funktion R = amy)-

7. Förfarande enligt kravet 6, k ä n n e - t e c k n a t d ä r a v, att funktionen uppvisar formeln: R = g(A.x + B.y) där A och B representerar deltröskelvärden.

8. Förfarande enligt kravet 7, k ä n n e - t e c k n a t d ä r a v, att funktionen R = g(A.x + B.y) alstras digitalt och att rastertröskelvärdena (R) upptecknas och den var gång tillhörande adressen bildas medelst summan (A.x + B.y).

9. Förfarande enligt kravet 7, k ä n n e - t e c k n a t d ä r a v, att funktionen R = g(A.x + B.y) och att summorna (A.x) och (B.y) lagras under var sin adress x resp. y och att de utlästa värdena adderas.

10. Förfarande enligt kravet 6, k ä n n e - t e c k n a t d ä r a v, att ratertröskelvärdena (R) för de fiktiva rastermaskorna upptecknas under de adresser, som motsvarar de tillhörande x;y-ortskoordinaterna.

11. Förfarande enligt kravet 10, k ä n n e - t e c k n a t d ä r a v, att rastertröskelvärdena (R) avlämnas i en tvådimensionell minnesmatris.

12. Förfarande enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att för samtidig uppteckning av flera ytelement som delar till en rasterpunkt i upp- teckningsorganen alstras genom flera, medelst separata uppteckningssignaler styrbara uppteckningsstrålar och att för utvinning av uppteckningssignalerna för xn;yn-ortskoordinatparen bestammes till de enskilda upp- teckningsstrålarna (n) hörande rastertröskelvärden (Rn) och jämföras med bildsignaler. 7905507-5 lb

13. Förfarande enligt kravet 12, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att rastertröskelvärdena (Rn) bestämmes medelst tidsmultiplexförfarandet av de enskilda xn;yn-ortskoordinaterna.

14. Förfarande enligt kravet 12 eller 13, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att av det för en uppteckningsstråle bestämda u;v-ortskoordinatparet ut- vinnes kontinuerligt un;vh-ortskoordinatparet för de andra uppteckningsstrålarna genom addition av avståndet mellan de motsvarande uppteckningsstràlarna och en upp- teckningsstråle i U-V-koordinatsystemet (28) och att de enskilda un;vn-ortskoordinatçaren transformeras till motsvarande xn;yn-ortskoordinatpar.

15. Förfarande enligt kravet 12 eller 13, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att ur det trans- formerade x;y-ortskoordinatparet för en uppteckninga- stråle utvinnes kontinuerligt xn;yn-ortskoordinatparet för de andra uppteckningsstrålarna genom addition av de i X-Y-koordinatsystemet (50) transformerade avstånden mellan de motsvarande uppteckningsstrålarna och den ena uppteckningsstrålen.

16. Förfarande enligt kravet 14 eller 15, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att för samtidig uppteckning av flera uppteckningsrader en bildsignal utvinnes genom förlagsavkänning längs en avkännarrad, l som ortsmässigt hör till en av uppteckningsraderna och att bildsignalen jämföras med de motsvarande raster- tröskelvärdena.

17. Förfarande enligt kravet 14 eller 15, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att för samtidig uppteckning av flera uppteckningsrader för var och en av uppteckningsraderna utvinnes en bildsignal genom förlagsavkänning längs ortsmässigt tillhörande av- kännarrader och att bildsignalerna jämföras med de motsvarande rastertröskelvärdena. 79055 07-5 17-

18. Förfarande enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att vid förlags- ' avkänningen för varje rasterpunkt avkännes flera bild- punkter längs en avkännarrad.

19. Förfarande enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att ortskoordinaterna för ytelementen före bestämningen av rastertröskelvärdena överlagras slumpvis alstrade värden, som är mindre än orts- koordinatvärdena.

20. Förfarande enligt kravet 19, k ä n n e - t e c k n a t d ä r a v, att de slumpvis alstrade värdena additivt överlagras de' kontinuerliga x';y'-ortskoordinaterna.

21. Förfarande enligt kravet 20, k ä n n e - t e c k n a t d ä r a v, att grundstegen (llu) räknas i omkretsriktningen med hjälp av en taktserie (Tu) och att takten för denna taktserie alstras slumpvis.

22. Anordning för genomförande av förfarandet enligt kravet 1 för framställning av rastrade tryckformar, vilken anordning består av ett optoelektroniskt avkännar- organ för utvinning av en bildsignal, av ett radvis i för- hållande till ett uppteckningsunderlag förskjutbart och medelst en uppteckningssignal styrbart uppteckningsorgan för alstring av de i rastret anordnade rasterpunkterna, av en anordning för kontinuerlig bestämning av ortskoor- dinaterna för momentant av uppteckningsorganen passerade ytelement i uppteckningsunderlaget i ett ortogonalt och i radriktningen orienterat koordinatsystem, av en raster- generator för alstring av en rastertröskelsignal och av at med bildsignalen och rastertröskelsignalen matat jämförelsesteg för utvinning av uppteckningssignalen, varjämte uppteckningssignalen är anordnad att styra upp- teckningen av rasterpunkterna som konfiguration av yt- elementen i koordinatsystemet, k ä nin e t e c k n a d a v en rastergenerator, i vilken oberoende av raster- vinkeln &ħ ) till ytelementen för åtminstone en fiktiv 7905507-5 .QB rastermaska med godtycklig rasterbredd hör ett raster- tröskelvärde i beroende av dess x;y-ortskoordinater i ett X-Y-koordinatsystem (30), varvid X-Y-koordinatsystemet (30) är riktat i riktning av rastret, vridet i°förhàllande till ået i radriktningen orienterade U-V>koordinatsystemet (28) med rastervinkeln ßßä) och är uppbyggt av mot den förutbestämda rasterbredden svarande stora rastermaskor, som i sin tur är uppdelade i ytelementen, och ett mellan anordningen för löpande bestämning av u;v-ortskoordinaterna och rastergeneratorn anordnade koordinattransformationssteg för omräkning av de till en rastermaska, som skall upp- tecknas, med förutbestämd rasterbredd ankomande u;v-orts- koordinaterna för ytelementen i det begränsade värdesom- rådet för de motsvarande x;y-ortskoordinaterna för de fiktiva rastermaskorna.