SE413646B - Arkformigt material avsett for anvendning i ett tryckkensligt kopieringssystem - Google Patents

Description

u _,'7313139~3 2 arket då mikrokapslarna brytes sönder och bildar därvid en synlig, färgad bild på det underliggande arket. Om flera kopior erfordras införes ett mellanark, som är försett med mikrokapslarna på sin ena sida och med acceptorn på sin andra sida, mellan det övre arket och det underliggande arket.

Den amerikanska patentskriften 2 750 457 beskriver vidare ett registreringsark, i vilket både de fina kapslarna och acceptorn är påförda på samma sida, dvs. en s.k. kopieringsarkenhet.

Den tyska patentskriften 1 275 550 beskriver vidare ett tryokkänsligt registreringsark, där registreringsbildande komponen- ter som är lösliga i ett flytande lösningsmedel är uppburna på ytan och/eller inuti ett bärorgan, varjämte nämnda lösningsmedel före- ligger isolerat från åtminstone en av de registreringsbildande kompo- nenterna medelst kapslar som kan bringas att gå sönder under inverkan av tryck. _ _ Såsom exempel på färgbildaren kan nämnas leucotypen av kromogena föreningar, såsom kristallviolett-lakton, bensoyl-leuko- metylenblått, malakitgrönt-lakton, rodamin B-lakton, fluoranderivat och spiropyraner.

Såsom kända acceptorer kan nämnas syralera, aktiverad lera, _attapu1git, kaolin och andra oorganiska fasta syror, men vid dessa uppträder olägenheten att en framkallad färgbild blekes genom in- verkan av fukt och solljus. Ett sensibiliserat ark som är belagt med organisk fast syra, såsom fenolhartser, användes också. Ett sådant_ark visar emellertid en benägenhet att gulna 1 solljuset, ooh den framkallade färgbilden minskar i täthet eller bringas att försvinna en liten stund genom inverkan av värme eller fukt.

Såsom ytterligare exempel på en organisk fast syra föreslås aromatiska karboxylsyror (de amerikanska patentskrifterna 3 322 557 och 3 488 207) och polyvalenta metallsalter av aromatiska karboxyl- syror (tysk utläggningsskrift 2 l52 765). Exempelvis beskrivas där ' bensoesyra, o-nitrobensoesyra, o-klorbensoesyra, 4-metyl-3-nitro- bensoesyra, p-isopropylbensoesyra, p-tert.-butylbensoesyra, salicyl- syra, 5-tert.-butylsalicylsyra, 3-cyklohexylsalicylsyra, 5-metyl- -5-isoamylsalicylsyra, 3,5-dinitrosalioylsyra, l-naftoesyra, l-hydroxi- -2-naftoesyra, 5,5'-metylen-disalioylsyra och andra likartade aroma- tiska karboxyl-syror samt salter av metaller, såsom magnesium, kalcium, zink, kadmium, aluminium, gallium, tenn, bly, krom, molybden, mangan, kobolt och nickel, med de ovannämnda karboxylsyrorna. Sådana aroma- tiska karboxylsyror och polyvalenta metallsalter av desamma är över- lägsna fenolhartserna med avseende på stabilitet gentemot solljuset. 7313139-3 3 En del av de aromatiska karboxylsyrorna och polyvalenta metallsaltexm na av desamma har en sublimeringsegenskap, varför ett ark som är sensibiliserat medelst en beläggning som innehåller sådana acceptorer förlorar sin färgbildande förmåga med tiden. Eftersom dessa accep- torer är relativt lösliga i vatten och således diffunderar inom arket genom inverkan av en stor fukthalt eller vatten går den färgbildande förmågan förlorad på arkets yta. Dessa olägenheter visar en ökande. tendens efterhand som molekylvikten för den aromatiska karboxylsyran sänkes. Anledningen till att salioylsyra föreslogs tidigare men icke användes 1 praktiken är att den har de ovannämnda olägenheterna och dessutom en svag punkt med låg färgtäthet. En del aromatiska karboxylsyror och polyvalenta metallsalter av dessa visar ett för- bättrat motstånd gentemot värme och fukt efterhand som molekylvikten ökar, och de kan upprätthålla relativt stabila färgbildande egenskaper vid normal temperatur och normal fuktighet. De tryckkänsliga registre- ringspapperen lämnar emellertid plats för i praktiken erforderliga förbättringar hos egenskaperna. Det är oundvikligt att registrerings- á papperen lagras och hanteras under sådana betingelser som t.ex. hög fuktighetshalt eller på så sätt att vatten råkar komma direkt på arket.-Det inträffar exempelvis ofta att regnvatten eller vatten som spilles ut från ett glas sätter sig fast vid arket. Då i en del fall en bokstav eller siffra tryckas medelst offsettryckning på det övre eller underliggande arket i tryokkänsliga registreringspapper kommer förrådslösning på tryckfilten att överföras till en acceptorbelagd yta på arket. Om under sådana betingelser ett organiskt syraämne har otillräckligt motstånd gentemot stor fuktighetshalt eller vatten kommer den färgbildande förmåßën hos ett sensibiliserat ark att minskas avsevärt, eller, i det fallet att det sensibiliserade arket kommer 1 beröring med ett ark som innehåller den inkapslade färg- bildaren, kommer den organiska syrasubstansen att bringas i kontakt med färgbildaren medelst fukten eller vattnet som bärare, varvid en icke önskvärd färg uppstår, nämligen s.k. smetfärg.

En beläggning som innehåller aoceptorn måste således ha en hög motstàndsförmåga mot fukt eller vatten, vilken motståndsförmága är tillräcklig för att stabilitet ifråga om den färgbildande för- mågan och den framkallade färgbilden skall kunna upprätthållas och vidare för att färgsmetning inte skall förekomma. Å andra sidan måste man noggrant övervaka en beläggnings- komposition som innehåller aromatiska karboxylsyror och polyvalenta 7313139-3 4 metallsalter av dessa, eftersom dessa kompositioner är instabila gent- emot värme 1 allmänhet, ooh de måste dessutom hanteras med försiktighet under lagring resp. under beläggningsförloppet. Speciellt under belägg- ningsförloppet är beläggningskompositionen utsatt för mekanisk skjuv- e ning, som åtföljes av stigande temperatur. När således den mekaniska och termiska stabiliteteniär otillräcklig kan beläggningskomposi- tionen inte bilda ett likformigt skikt på ytan hos ett basark, och i värsta fall maste man avbryta paföringen av beläggningen. Om påföringen av beläggningen utföres med hjälp av beläggningsapparatur som är mon- terad på en pappersmaskin är detta den enklaste processen, varför den är fördelaktig ekonomiskt sett. Eftersom beläggningskompositionen i detta fall påföres basarket upphettat av en torkanordning blir kraven på mekanisk och termisk stabilitet strängare.

Föreliggande uppfinning har sålunda till ändamål att åstadkomma ett arkformigt material av den inledningsvis nämnda typen, vilket ma- terial utmärkas av att den nämnda beläggningen innehaller_en korn- formig_blandning innefattande (a) 100 viktdelar av en sur organisk ssubstans vald ur den grupp, som består av aromatiska karboxylsyror och polyvalenta metallsalter därav, och (b) från 5 till 300 viktdelar av en organisk högmolekylär förening vald ur den grupp, som består av polystyren; styrensampolymerisat,ot-netylstyrenpolymerer, o: -metylstyren- ~sampolymerisat, polyvinylklorid, vinylkloridsampolymerisat, vinyliden- kloridsampolymerisat, polykloropren, cyklopentadienpolymerer, cyklopen- tadiensampolymerisat, akrylesterpolymerer, akrylestersampolymerisat, akrylsyrasampolymerisat, metakrylesterpolymerer, metakrylestersampoly- merisab, metakrylsyrasampolymerisat, vinylacetatpolymerer, vinylacetat- sampolymeriaat, såsom eten-vinylaoetatsampolymerisat, akrylnitrilsampo- lymerisat, dcrylamidsampolymerisat, allylalkoholsampolymerisat, benøyl- klorid-polvkondensationsprodukter, bensylklorid-sampolykondensations- dprodukter, meta-kylen-formaldehydkondensat, difenylformaldehydkondensat ooh.difenyl-meta-xylen-formaldehyd-sampolykondensationsprodukter, varvid nämnda organiska högmolekylära förening har en molekylvikt av minst 400, är icke-strömmande vid vanlig temperatur och är förlikbar med nämda sura organiska substans.

Såsom har nämnts ovan är den sura organiska substansen vald ur den grupp som består av aromatiska karboxylsyror och polyvalenta metallsalter därav. Dessa föreningar är àskådliggjorda medelst icke 7313139-3 5 begränsande exempel nedan, men man bör givetvis förstå att andra aromatiska karboxylsyror och polyvalenta metallsalter av dessa, vilka kan utföra färgbildning då de bringas 1 kontakt med en färgbildare, också kan användas.

En aromatisk karboxylsyra som är avsedd att användas är representerad av formeln (I): COOH (I) där var och en av beteokningarna Rl, H2, H3, H4 och H5 representerar väte, halogen eller en hydroxyl-, amino-, karboxyl-, karbamoyl-, N-substituerad karbamoyl-, alkyl-, cykloalkyl-, alkoxyl-, aryl-, aryloxi-, ara1kyl~ eller alkylary1gruPP~ varjämte ett godtyckligt par angränsande substituenter Rl till R5, tillsammans med kolatomer- na vid vilka de är bundna, kan fullborda en ring, t.ex. en naftalen- ring. Föreningar med formeln I, där Bl eller R5 är en hydroxylgrupp, är speciellt viktiga vid utföringsformer av uppfinningen, såsom kommer att framgå mera i detalj nedan.

Såsom exempel på aromatiska karboxylsyror enligt formeln I, i vilka Rl och R5 inte är en hydroxylgrupp, kan nämnas bensoesyra, o-toluensyra, m-toluensyra, p-toluensyra, p-tert.-butylbensoesyra, o-klorbensoesyra, m-klorbensoesyra, p-klorbensoesyra, diklorbensoe- syra, triklorbensoesyra, tetraklorbensoesyra, ftalsyra, isoftalsyra, tereftalsyra, 2-karboxibifenol, p-oxibensoesyra, parametoxibensoe- syra, p-butoxibensoesyra, p-oktoxibensoesyra, gallsyra, antranilsyra, ftalsyra-monoamid, ftalsyra-monoanilid, 5-tert.-butyl-4-hydroxi- benßoesyra, 3-cyklohexyl-4-hydroxibensoesyra, 3-fenyl-4-hydroxibensoe- syra, 3-(a-metylbensyl)-4-hydroxibensoesyra, 3,5-dimety1-4-hydroxi- bensoesyra, trimellitsyra, pyromellitsyra, a-naftoesyra, ßanaftoe- syra, tetraklorftalsyra och 2,2'-dikarboxidifenyl.

Aromatiska karboxylsyror enligt formeln I, i vilka H1 eller H5 är en hydroxylgrupp, är definierade medelst formeln II: 17313139-3 6 ' ~ l coon 119 oH (II) Rs _ Re E? där H6 till R är desamma som Rl till R5 i formeln l.

Såsom exempel på dessa karboxylsyror kan nämnas salioylsyra, o-kresotinsyra, p-kresotinsyra, 3-etylsalicylsyra, 4-etylsalicylsyra, 3-isopropylsalioylsyra, 4-isopropylsalioylsyra, 5-1sopropylsalioyl- syra, 3-tert.-butylsalioylsyra, 5-tert.-butylsalicylsyra, 5-oyklo- hexylsalioylsyra, 5-cyklohexylsalioylsyra, 5-fenylsalicylsyra, 5- -fenylsalicylsyra, 3-bensylsalicylsyra, 5-tert.-oktylsalioylsyra, 5-(u-metylbensyl)-salicylsyra, 5-(a-metylbensyl)èsalicylsyra, 5-nonylsalicylsyra, 5-(a,a-dimetylbensyl)~salicylsyra, 5-klorsalicyl- syra, 5-butoxi-salioylsyra och 5-oktoxisalioylsyra.

Föreningar enligt formeln II, där R6 och R8 är halogen, alkyl, cykloalkyl, aryl, aralkyl eller alkylaryl, kan lätt fram- e ställas i kommersiell skala från fenoler, alkylfenoler, arylfenoler eller halogenerade fenoler. Såsom exempel på dessa aromatiska kar- boxylsyror kan nämnas 3,5-diklorsalicylsyra, 3-klor-5-tert.-butyl- salioylsyra, 3-klor-5-tert.-amylsalicylsyra, 3-klor-5-tert.-oktyl- salioylsyra, 3-klor-5-(a,a-dimetylbensyl)-salicylsyra, 3,5-dimetyl- salicylsyra,_3-metyl-5-tert.-bubylsalicylsyra, 3-metyl-5-cyklohexyl- salioylsyra, 5-metyl-5-tert.-oktylsalioylsyra, 3-metyl-5-(a-metyl- bensyl)-salioylsyra, 3-metyl~5-nonylsalioylsyra; 5-metyl-5-(a,a-di- metylbensyl)-salicylsyra, 5,5-diisopropylsalicylsyra, 3,5-di-sek.- -butylsalicylsyra, 3-tert.-butyl-5~klorsalicylsyra, }-tert.-butyl-5- -metylsalicylsyra, 3-tert.-butyl-5-etyl-salioylsyra, 3,5-di-tert.- -butylsalicylsyra, 3-tert.-butyl-5-cyklohexylsalicylsyra, 3-tert.- -butyl-5-fenylsalicylsyra, 3-tert.-butyl-5-(4'-tert.-butylfenyl)- -salicylsyra, 3-tert.-amyl-5-klorsalicylsyra, 5-tert.-amyl-5-metyl- salicylsyra, 3-tert.-amyl-5-etylsalioylsyra, 3,5-di-tert.-amylsalí- oylsyra, 5-tert.-amyl-5-cyklohexylsalicylsyra, 3-tert.-amyl-5-fenyl- salicylsyra, 5-tert.-amyl-5-(4'-tert.-amylfenyl)-salioylsyra, 5- -oyklohexyl-5-klorsalioylsyra, 3-cyklohexyl-5-metylsalioylsyra, 3-cyklohexyl-5-etylsalicylsyra, 3,5-dicyklohexylsalicylsyra, 3-cyklo- hexyl-5-fenylsalicylsyra, }~cyklohexyl-5-(H'-cyklohexylfenyl)-sali- cylsyra, jåfenyl-5-klorsalicylsyra, 3-fenyl-5-isopropylsalicylsyra, 5-fenyl-5-tert.-butylsalicylsyra, 3-fenyl-5-tert.-amylsalicylsyra, 3-fenyl-5-cyklohexylsalioylsyra, 3-fenyl-5-bensylsalicylsyra, 5-fenyl- 7313139-3 7 -5-tert.-oktylsalicylsyra, 3-feny1-5-(a-metylbensyl)-salicylsyra, 3-fenyl-5-nonylsalicylsyra, 5-fenyl-5-(a,a-dimetylbensyl)-salicyl~ syra, 5-bensyl-5~klorsalicylsyra, 3-bensyl-5-metylsalicylsyra, 3-bensyl-5-etylsalioylsyra, 3-bensyl-5-oyklohexylsalicylsyra, 3- -bensyl-5-fenylsalicylsyra, 5,5-dibensylsalicylsyra, 3-bensyl-5- -tert.-oktylsalicylsyra, 3-bensyl-5-nonylsalicylsyra, 3-bensyl-5- -(a,a-dimetylbensyl)-salicylsyra, 5-tert.-oktyl-5-klorsalicylsyra, 3-tert.-0ktyl-5-metylsalicylsyra, 5-tert.-oktyl-5-etylsalicylsyra, 3-bart.-oktyl-5-cyklohexylsalicylsyra, 3-tert.-oktyl-5-fenylsalicyl- syra, 3,5-di-tert.-oktylsalicylsyra, 3-(afmetylbensyl)-5-klorsalicyl- syra, 3-(a-metylbensyl)-5-metylsalicylsyra, 5-(a-metylbensyl)-5- -etylsalicylsyra, 3-(a-metylbensyl)-5-cyklohexylsalicylsyra, 5-(a- -metylbensyl)-5-fenylsalicylsyra, 3,5-di(a-metylbensyl)salicylsyra, 3-(a-metylbensyl)-5-(a,a-dimetylbensyl)-salicylsyra, 3-(a-metyl- bensyl)-5-íß'-(a-metylbensyl)-fenylš-salicylsyra, 3-nonyl-5-klor- salicylsyra, 5-nonyl-5-metylsalicylsyra, 5-nonyl-5-etylsalicylsyra, 3-nonyl-5-fenylsalicylsyra, 3,5-dinonylsaliàylsyra, 3-(a,a-dimetyl- bensyl)-5-klorsalicylsyra, 3-(a,a-dimetylbensyl)-5-metylsalicylsyra, 3-(a,a-dimetylbensyl)-5-etylsalicylsyra, 3-(a,a-dimetylbensyl)-5- -t-amylsalicylsyra, 3-(a,a-dimetylbensyl)-5-cyklohexylsalicylsyra, 3-(a,a-dimetylbensyl)-5-fenylsalicylsyra, 3-(a,a-dimetylbensyl)-5- -(a-metylbensyl)-salicylsyra, 3,5-di-(a,a-dimetylbensyl)-salicylsyra, 3-(4'-tert.-butylfenyl)-5-tert.-butylsalicylsyra, }-(4'-cyklohexyl- fenyl)-5~cyklohexylsalicylsyra och 3-íë'-(a,a-dimetylbensyl)-fenyl}- -5-(a,a-dimebylbensyl)-salicylsyra.

Aromatiska karboxylsyror enligt formeln II, i vilka R7 eller R9 är alkyl, cykloalkyl eller fenyl, kan erhållas av exempel- vis metakresol, metapropylfenol, metafenylfenol, 2,3-xylenol, 2,5-xylenol, 3,4-xylenql och 3,5~xyleno1. Såsom exempel på sådana karboxylsyrør kan nämnas 3,4-dimetylsalicylsyra, 4,5-dimetylsa1icyl- syra, 4,6-dimetylsalicylsyra, 4-metyl-5-isopropylsalicylsyra, 4-metyl-5-sek.-butylsalicylsyra, 4-metyl-5-tert.-butylsalícylsyra, 4-metyl-5~tert.-amylsalicylsyra, 4-metyl-5-cyklohexylsalicylsyra, 4-metyl-5-bensylsalieylsyra, 4-metyl-5-tert.~oktylsalicylsyra, 4-metyl-5-(a-metylbensyl)-salicylsyra, 4-metyl-5-nonylsalicylsyra, 4-metyl-5-(a,a-dimetylbensyl)-salicylsyra, 5,6-dimetylsalicylsyra, 3-tert.-butyl-6-metylsalicylsyra, 3-tert.~amyl-6-metylsalicylsyra, 5-cyklohexyl-6-metylsalicylsyra, 5-tert.-oktyl-6-metylsalicylsyra, fw ( a-metylbensyJJ-6-metylsalicy1syra, j, ó-diisopropylsalieylsyra, jå-'czert . dzutyl-ö-isopropylsali cylsyra, 3- hem; . -okbyLL-ö-ixsopropyl - saliaylsyra, j-(ma-dimetylbensyl)-ó-isupzvopylsalicylsyra, 3-tert.~ x f7z1z1z9-z 8 -butyl-6-fenylsalicylsyra, 3-tert.-amyl-6-fenylsalicylsyra, 3-cyklo- hexyl-6-fenylsalicylsyra, 3-tert.-oktyl-6-fenylsalicylsyra, 3-(a- metylbensyl)-6-fenylsalicylsyra eller 3-(a,a-dimetylbensyl)-6-fenyl- salicylsyra.

Aromatiska karboxylsyror enligt formeln II, i vilka åt- minstone en av radikalerna R6 till R9 är en hydroxylgrupp, mot-I svaras av formeln III: coon ou (111) (mn ¶ mmm 1 vilken m betecknar l eller 2, n betecknar ett helt tal från O till 3 och R är en alkyl-, cykloalkyl- eller aralkylgrupp. Såsom exempel pà dessa karboxylsyror kan nämas 3-hydroxisalicylsyra, 3-hydroxi-5- -tert.-butylsalicylsyra, 3-hydroxi-5-tert.-amylsalicylsyra, }-hydroxi- -5-eyklohexylsalicylsyra, 5-hydroxi-5-tert.-oktylsalicylsyra, 3-hydroxi-5-(o-metylbensyl)-salicylsyra, 3-hydroxi-5-(a,a-dimetyl- bensyl)-saliçylsyra, 3-hydroxi-4,6-dicyklohexylsalicylsyra, 4-hydroxi- salicylsyra, 4-hydroxi-5-tert.-butylsalicylsyra, 4-hydroxi-5-tert.- -amylsalicylsyra, 4-hydroxi-5-cyklohexylsalicylsyra, 4-hydroxi-5- -tert.-oktylsalioylsyra, 4-hydroxi-5-(a-metylbensyl)-salicylsyra, 4-hydroxi-5-(a,a-dimetylbensyl)-salicylsyra, 5,5-diisopropy1-6- -hydroxisalicylsyra, 5,5-di-tert.-butyl-6-hydroxisalicylsyra, 3,5-di-tert.-amyl-6-hydroxisalioylsyra, 5,5-di-cyklohexyl-6-hydroxi- salicylsyra, 5,5-di-(a-metylbensyl)-6-hydroxisalicylsyra, 3,5-di- -(a,a-dimetylbensyl)-6-hydroxisalicylsyra, 5-hydroxisalicylsyra, 4-tert.-butyl-5-hydroxisalioylsyra, 4-tert.-amyl-5-hydroxisalicyl- syra, 4-cyklohexyl-5-hydroxisalicylsyra, 4-(a-metylbensyl)§5-hydroxi- salicylsyra, 5,6-diisopropyl-5-hydroxisalicylsyra, 3,6-dicyklohexyl- -5-hydroxisalicylsyra eller 3,6-di(a-metylbensyl)-5-hydroxisalicyl- syra.

I fallet då ett godtyckligt angränsande par av radikalerna H6 till R bildar en ring tillsammans med kolatomerna, vid vilka de är fixerade, erhålles naftalenderivaten. De är representerade av formlerna IV, V och VI: 7313139-3 (IV) We RU» n'7 1 cooH \\ (V) // R'6 I ' on R 5 R 1 P RIB RIB I R 7 R u \\ (VI) 1/' n'6 coon R'5 oH o där var och en av radikalerna R'l, R'2, R'3, R'4Q R'5, R'6, R'7 och R'8 är väte eller halogen eller en hydroxyl-, alkyl-, oykloalkyl- eller aralkylgrupp. Såsom exempel på sådana naftalenderivat kan anges 1~hydroxi-2~karboxinaftalen, l-hydroxi-2~karboxi-4-isopropyl- naftalen, 1-hydroxi-2-karboxi-4-cyklohexylnaftalen, l~hydrox1-2- -karboxi-4-bensylnaftalen, l-hydroxi-2-kárboxi-4-(a-metylbensyl)- naftalen, 1-hydroxi-2-karboxi-7-isopropylnaftalen, l-hydroxi-2- -karb;oxi-7-tert.-butylnaftalen, 1-hydroxi-2-karboxi-7-tert.-amyl- naftalen, l-hydroxi-2-karbox1-T-cyklohexylnaftalen, 1-hydroxi-2- -karbøxi-7_tert.-oktylnaftalen, 1-nydr0xi_2-xarbox1_7_(a_mety1- bensyl)-naftalen, l-hydroxi-2-karboxi-7-(a,a-dimetylbensyl)-nafta- len, l-hydroxi-2-karboxi-4,7-diísopropylnaftalen, l-hydroxi-2- -karboxi-4,7-di-tert.-butylnaftalen, 1-hydroxi-2-karboxi-4,7-di- -tert.~amy1naftalen, 1-hydroxi-2-karboxi-4,7-dicyklohexylnaftalen, 1-hydroxi-2-karboxi-4,7-dibensylnaftalen, l-hydroxi-2-karboxi-4,7- « rv3131z9-3 10 -di-tert.-oktylnaftalen, 1-hydroxi-2-karboxi-4,7-di(a-metylbensyl)- -naftalen, l-hydroxi-2-karboxi-4,7-di(a,a-dimetylbensyl)-naftalen, l-karboxi-2-hydroxinaftalen, l-karboxi-2-hydroxi-3,6,8-tri-tert._ -butyl-naftalen, 2-hydroxi-3-karboxinaftalen, 2-hydroxi-5-karboxi- -6,8-di-tert.-butylnaftalen, 2-hydroxi-3-karboxi-6,8-di-tert.-amyl- naftalen, 2-hydroxi-3-karboxi~6,8-dicyklohexylnaftalen, 2-hydroxi- -3-karboxi-6,8-di-tert.-oktylnaftalen, 2-hydroxi-3-karboxi-6,8-di- -(a-mebylbensyl)-naftalen och 2-hydroxl-3-karboxi-6,8-di(a,audi- metylbensyl)-naftalen. ' Aromatiska karboxylsyror härrörande från exempelvis bisfenol A, 4 ,4' -dlnyaraxl cyklohexylidenbifenyl , 4,4' -ainyaroxl-metylenblfenyl och 2,2'-dihydroxidifenyloxid betraktas såsom kondensat av salicyl- syra. Såsom exempel på dessa karboxylsyror kan nämnas 5-(4'-hydroxi- bensyl)-salicylsyra, 5-(3'-karboxi-4'-hydroxibensyl)-salicylsyra- (mecylen-táis-salieylsyz-a) , jscert. -buty1-5- (3' , 5' -ai-tert. -bui-.yi-ll- -hydroxibensyl)-salicylsyra, 5-(a,a-dimetylbensyl)L5-ii',5'-di(a,a- -dimetylbensyl)-4'-hydroxibensylš-salicylsyra, 3-tert.-buty1-5-(a,a- -dimetyl-3',5'-di-tert.-butyl-4'-hydroxibensyl)-salicylsyra, 5-(a,a- -dimetyl-3'-karboxi¿4'-hydroxibensyl)-salicylsyra, 5-(a,a-di-metyl- -4'-hydroxibensyl)-salicylsyra, 5-(2'-hydroxifenoxi)-salicylsyra, 3-(2'-hydroxi-5'-karboxifenoxi)-salicylsyra, 3-(2'-hydroxi-5'-karboxi- -5'-tert.butylfenoxi)-5-tert.-butylsalicjlsyra, 3-(2'-hydroxi~3',5'- -di-tert.-butylfenoxi)-5-tert.-butylsalicylsyra, 3-{2'-hydroxi-3'- -karboxi-5'-(a,a-dlmetylbensyl)-fenoxiš-5-(a,a-dimetylbensyl)-sali- oylsyra, 3~í2'-hydrcxi-3',5'-di(a,a-dimetylbensyl)-fenox1}-5-(a,a- -dimetylbensyl)-salicylsyra och 5-(2'-hydroxi-j',5'-d1cyklohexyl- fenoxi)-5-cyklohexylsalicylsyra.

Vidare kan ett stort antal aromatiska karboxylsyror enligt formeln II, vilka med svårighet kan uttryckas i kemisk nomenklatur, anges; Exempelvis kan nämas sampolykondensationsprodukter av formaldehyd med salicylsyra eller kärnsubstituerade salicylsyror och fenoler, salicylsyra eller kärnsubstituerade salicylsyraaddi- tionsprodukter av propylenpolymer eller isobutylenpolymer, salicyl- syra- eller kärnsubstituerade salicylsyraadditionsprodukter av bensyl- kloridpolykondensationsproduuter, salicylsyra- eller kärnsubstituerade salicylsyraadditionsprodukter av styrenpolymerer, salicylsyra- eller kärnsubstituerade salicylsyraadditionsprodukter av a-metylstyrenpoly- merer, salicylsyra- eller kärnsubstituerade salioylsyrakondensat av aldehyder eller aoetylen, salicylsyra- eller kärnsaliuylsyrakondensat av keboner samt salicylsyra- eller kärnsubstituerade salicylsyra- 7313139-3 ll additionsprodukter av föreningar med en omättad bindning.

Uttrycken "aromatiska karboxylsyror" och "polyvalenta metall- salter av dessa", vilka är använda i denna beskrivning och i patent- kraven, omfattar också de ovannämnda kondensaten och polymerisaten samt de polyvalenta metallsalterna av dessa. Samtliga de ovannämnda aromatiska karboxylsyrorna kan bilda salter med polyvalenta metaller.

Polyvalenta metaller som har samband med acceptorerna enligt föreliggande uppfinning representerar alla de saltbildande metallerna utom litium, natrium, kalium, rubidium, cesium och frankium. De användbara polyvalenta metallerna inkluderar magnesium, aluminium, kalcium, skandium, titan, vanadin, krom, mangan, Järn, kobolt, nickel, koppar, zink, gallium, germanium, strontium, yttrium, zirkon, niob, molybden, silver, kadmium, indium, tenn, antimon, barium, volfram, kvicksilver, bly och vismut. De lämpligaste metaller- na för praktisk användning är magnesium, aluminium, kalcium, titan, mangan, zink och tenn.

Bland de ovannämnda aromatiska karboxylsyrorna och poly- valenta metallsalterna av desamma föredrar man föreningar med minst en ïhydroxylgrupp på bensenringen, speciellt en hydroxylgrupp i ortoställning till karboxylgruppen på grund av dessa föreningars färgbildandeförmåga. Ur aspekterna värme- och fuktmotstånd samt för- likbarhet med en organisk högmolekylär förening föredrar man en aromatisk karboxylsyra och ett polyvalent metallsalt därav med högre molekylvikt, varvid sådana med 10 eller flera och företrädesvis 17 eller flera kolatomer allt som allt rekommenderas. Speciellt företer föreningar enligt formlerna II, III, IV, V och VI, i vilka 3-ställ- ningen till karboxylgruppen är substituerad med isopropyl, sekundär butyl, tertiär butyl, tertiär amyl, cyklohexyl, fenyl, substituerad fenyl, bensyl, d-metylbensyl, d,d-dimetylbensyl, tertiär oktyl, nonyl och den andra gruppen med 3 eller flera kolatomer, utmärkta färg-_ bildande egenskaper, stabilitet gentemot vatten samt förlikbarhet med en organisk högmolekylär förening. Föreningar med formlerna II, III, IV, V och VI, som omfattar minst en 5- eller 6-delad kolring som substituent och innehåller l7 eller flera kolatomer allt som allt är att föredraga..

De polyvalenta metallsalterna av aromatiska karboxylsyror erhålles genom reaktion mellan aromatiska karboxylsyror och oxider, hydroxider, karbonat och silikat av polyvalenta metaller, ehuru de bekvämt erhålles genom en dubbel omsättning av ett alkalimetallsalt av en aromatisk karboxylsyra och ett vattenlösligt polyvalent metall- salt. I detta fall kan den aromatiska karboxylsyran resp. det vatten- '7313139-3 12 lösliga polyvalenta metallsaltet vardera användas var för sig eller i en blandning av två eller mer. De polyvalenta metallsalterna av aromatiska karboxylsyror erhålles vanligen i form av kristallina pulver, amorfa fina pulver eller viskösa vätskor.

En organisk högmolekylär förening som användes vid till- lämpning av uppfinningen bör ha den egenskapen att den icke lätt fluidiseras vid normal temperatur och skall företrädesvis ha en molekylvikt av ca 400 eller mera. Såsom exempel på användbara orga- niska högmolekylära föreningar kan nämnas följande: cyklopentadien- polymerer, oyklopentadiensampolymerisat, polystyrener, styrensam- polymerisat, a-metylstyrenpolymerisat, a-metylstyrensampolymerisat, polyvinylklorid, vinylkloridsampolymerisat, vinylidenkloridsam- polymerisat, polykloropren (Neopren), akrylesterpolymerer, akryl- estersampolymerisat, akrylsyrasampolymerisat, metakrylesterpoly- merer, metakrylestersampolymerisat, metakrylsyrasampolymerisat, vinylacetatpolymerer, vinylacetatsampolymerisat, såsom etylen- -vinylacetatsampolymerisat, akrylnitrilsampolymerisat, akrylamid- sampolymerisat, allylalkoholsampolymerisat, bensylkloridpoly- kondensationsprodukter, bensylkloridsampolykondensationsprodukter, meta-xylen-formaldehydkondensat, difenyl-formaldehydkondensat, difenyl-meta-xylen-formaldehydsampolykondensationsprodukter, styrenpolymerer, styrensampolymerisat, a-metylstyrenpolymerisat, u-metylstyrensampolymerisat. Dessa högmolekylära föreningar har god förlikbarhet med skilda typer av den organiska syrasubstansen och de kan därför lätt pulveriseras till fina pulver och bibehålla en god färgbildningsegenskap.

Det är önskvärt att den ovannämnda organiska högmolekylära föreningen skall utväljas bland föreningar med förlikbarhet med den organiska syrasubstans som skall införlivas med dem. Uttrycket "förlikbarhet“ avser i den mening, i vilken det användes häri, egenskapen att två eller flera kemiska substanser löser sig i var- andra, liksom i det fall då upplösning endast inträffar i den ena substansen därför att den andra är kristäflinisk. 7313139-3 13 I många fall kan förlikbarheten hos en kemisk substans för- klaras i relation till substansens polaritet. En lämplig kombination av den organiska syrasubstansen och högmolekylära föreningen vid föreliggande uppfinning kommer att fastställas under hänsynstagande till denna synpunkt. Allmänt sett är polariteten hos kemisk substans kvalitativt klarlagd i belysning av balansen mellan en inorganofil och en organofil. En aromatisk karboxylsyra ökas i regel i organo- filen och minskas i polariteten efterhand som antalet kolatomer blir stort. I fallet med aromatiska karboxylsyror med samma antal kol- atomer kommer polariteten att bli högre efterhand som sàdana polära radikaler som hydroxyl, karboxyl, nitro, cyano och halogen införes i molekylen. Polariteten kan också variera, beroende på typen av radikaler och läget hos radikalerna i molekylen. Typen av polyvalent metall inverkar på förlikbarheten, vilket kan förklaras i samband med polariteten. Exempelvis är många bland de polyvalenta metallerna, som visar en benägenhet att bilda polyvalenta metallsalter med en hög inorganofil eller hög polaritet, metaller med en jämförelsevis låg atomvikt, såsom magnesium, aluminium, kalcium och titan. I motsats till detta visar zink och tenn benägenhet att bilda polyvalenta metallsalter med låg inorganofil eller låg polaritet. I fallet med organiska högmolekylära föreningar, då exempelvis polyeten och poly- propen, vilka betraktas såsom varande av den lägsta polariteten, införes med dubbelbindningar eller substituerade med halogen, bensen- ring eller hydroxyl-, karboxyl-, eter-, ester-, keton-, nitro-, cyan- och amidradikaler, kommer à andra sidan polariteten att öka, beroende på typen och antalet substituenter.

Eftersom substanser med likartad polaritet är förlikbara eller blandbara med varandra kommer en pulveriserad homogen bland- ning som innefattar en organisk syrasubstans och en organisk högmole- kylär förening att erhållas genom att man väljer den organiska hög- molekylära föreningen med likartad polaritet som polariteten hos en aromatisk karboxylsyra och ett polyvalent metallsalt.

En organisk högmolekylär förening som är förlikbar med en organisk syrasubstans med jämförelsevis hög polaritet utväljes ur en förening med en hög polaritet som har polära radikaler i mole- kylen. Om emellertid sådana radikaler som -C=N, -CO-, ~N=, -S02-, -SO-, -S-, -PO=, -P=, -CS- och -O- förekommer i stort antal i mole- kylen hindrar de färgbildningsreaktionen med en färgbildare, varför det är önskvärt att begränsa införandet av sådana radikaler till det absolut minsta möjliga. Halogen och en fenylradikal utgör intet 7313139-3 _...._..._.. , . - hinder för färgreaktionen. Speciellt utgör hydroxyl- och karboxyl- radikaler intet hinder för färgreaktionen, och de ökar polariteten i närvaro av ett litet antal radikaler.

Ehuru införlivningsförhållandet av den organiska högmole_ kylära föreningen till den organiska syrasubstansen inte är spe- ciellt begränsat, kan den önskade resistansen gentemot värme, ljus och speciellt gentemot en hög fuktighet eller vatten icke uppnås. då mängden av den organiska högmolekylära föreningen är alltför ringa. Det är önskvärt att inkludera den organiska högmolekylära föreningen i en mängd av 5 delar, räknat i torrvikt, eller mera, företrädesvis l5f~500 viktdelar, räknat på 100 viktdelar i torr- vikt av den organiska syrasubstansen.

Det finns många metoder för att erhålla en pulveriserad blandning innefattande den organiska syrasubstansen och den orga- niska högmolekylära föreningen. Den enklaste och företrädesvis använda metoden består däri, att man blandar och smälter den orga- niska högmolekylära föreningen och den organiska syrasubstansen under upphettning, varefter den erhållna produkten bringas att stelna genom kylning och pulveriseras. Enligt en annan metod upp- löses den organiskasyrasubstansen och högmoeekylära föreningen i ett organiskt lösningsmedel för desamma, varefter de blandas, varpå den erhållna produkten indunstas till torrhet och sedermera pulveriseras. Pulverlseringen kan utföras i ett torrsystem eller i ett våtsystem med ett medium såsom vatten. I detta fall kan yt- aktiva medel och fina pulver med stor hårdhet, såsom kiselanhydrid och kaolin, användas samtidigt så att pulveriseringens verknings- grad ökas.

Såsom den organiska högmolekylära föreningen som användes i de ovannämnda metoderna föredrar man en med en jämförelsevis hög glasövergängspunkt (andra ordningens övergångspunkt) och en jämförelsevis låg molekylvikt. Det sägs i regel att en organisk högmolekylär förening med ett stort antal ringstrukturer i mole- kylen visar en hög andra ordningens övergångspunkt. Exempelvis anges polystyren, styren-a-metylstyrensampolymerisat, a-metyl- styrenpolymerisat, cyklopentadiensampolymerisat, alifatiska omättade oykliska kolvätepolymerer, bensylklorid-difenyl-poly- kondensationsprodukter, metaxylen-formaldehyd-polykondensations- produkter, metaxylen-difenyl-formaldehydsampolykondensations- produkter, metaxylen-difenyloxid-formaldehydsampolykondensations- produkter, difenyl-formaldehyd-polykondensationsprodukter, 7313139-3 15 'metakrylesterpolvmerer och akrylnitrilstyren-sampolymerisat. med en molekylvikt av mellan ungefär 600 och 5000.

Alternativt erhålles en kornformíg blandning i vattendisper- gerad form genom att den organiska syrasubstansen och högmolekylära föreningen bringas att övergå till vätska genom upphettning eller tillsats av ett organiskt lösningsmedel, varefter den erhållna pro- dukten dispergeras i vatten och kyles, eller, om så erfordras, det organiska lösningsmedlet avlägsnas.

Enligt ytterligare en alternativ metod blandar man den orga- niska syrasubstansen och ett initieringsmedel samt en regulator för polymerisering med en vinylmonomer, som kan lösa den organiska syrasubstansen, såsom styren, afmetylstyren, etylakrylat och metyl- metakrylat, och åstadkommer en suspensions- eller emulsionspolymeri- sation i vatten och erhåller därigenom en kornformig blandning, be- stående av den organiska syrasubstansen och en organisk högmolekylär förening. _ Enligt en annan alternativ metod för att erhålla den korn- formiga blandningen tillsättes ett alkalimetall- eller ett ammonium- salt av aromatiska karboxylsyror till en emulsion av organiska hög- molekylära föreningar, exempelvis en polystyrenemulsion och en styren-butadiensampolymerisatemulsion, varpå en syra eller en vattenhaltig lösning av polyvalenta metallsalter tillsättes och en syrasönderdelning eller dubbelomsättning åstadkommes. I detta fall kan upphettning användas för att befrämja diffusionen av den aroma- tiska karboxylsyran eller dennas polyvalenta metallsalt in i partik- larna av den emulgerade organiska högsmolekylära föreningen. En finfördelad blandning erhålles således i form av en emulsion eller dispersion i vatten.

I många fall löses enligt uppfinningen den organiska syra- substansen och den organiska högmolekylära föreningen helt och~ hållet i varandra under bildande av en homogen fas, men även om delar, som inte löser sig, delvis finns i den homogena fasen innebär detta alls inte något hinder för ändamålen enligt uppfinningen.

De fina pulvren som erhålles regleras till en partikelstorlek av normalt mindre än flera um, företrädesvis ca 0,5 um.

Vid en del av metoderna för framställning av den kornformiga blandningen, som omfattar den organiska syrasubstansen och den organiska högmolekylära föreningen, kan den kornformiga blandningen även blandas med ett i vatten olösligt, oorganiskt material i form av partiklar, såsom oxider, hydroxider och karbonat av en metall, ett annat mineralpigment och/eller ett organiskt material i form av pulver, såsom x _7313139-3 16 pulveriserad stärkelse, pulveriserade cellulosor och organiska pig- ment. Då man exempelvis införlivar den organiska syrasubstansen med den organiska högmolekylära föreningen under upphettning, införlivas därmed dessutom ett i vatten olösligt oorganiskt material i form av partiklar, såsom lera, kaolin, aktiverad lera, zinkoxid, kalcium- karbonat och aluminiumhydroxid, varefter produkten bringas att stelna genom avkylning och sedan pulveriseras. Man erhåller sålunda ett kornformigt substrat, i vilket blandningen av den organiska syrasubstansen och den organiska högmolekylära föreningen kan adsor- beras kring de oorganiska pulvren. Den ytterligare iblandningen av de oorganiska eller organiska pulvren åstadkommer en utdrygning av det kornformiga substratet och en förbättring av fluiditeten hos en beläggningskomposition. Speciellt förbättrar iblandningen av de oorganiska pulvren, såsom kommer att nämnas nedan, en färgbildande egenskap hos den organiska syrasubstansen likaväl som motståndet hos ett sensibiliserat ark mot solljuset. Den iblandade mängden oorganiska eller organiska pulver är inte speciellt begränsad så länge den organiska syrasubstansens egenskaper inte försämras. Man föredrar i regel att iblanda de oorganiska och/eller organiska pulvren i en kvantitet av mindre än 2000 delar (torrvikt) per 100 delar (torrvikt) av den organiska syrasubstansen.

I syfte att förbättra förlikbarheten mellan den organiska syrasubstansen och den organiska högmolekylära föreningen samt den färgbildande egenskapen föredrar man att dessutom iblanda en alifa- tisk karboxylsyra och/eller ett polyvalent metallsalt därav i det kornformiga substratet.

Såsom exempel på alifatiska karboxylsyror kan nämnas mättade monokarboxylsyror med formeln CnH2n+lC00H, där n är ett helt tal, exempelvis valeriansyra, kapronsyra, kaprylsyra, kaprinsyra, laurin- syra, myristinsyra, palmitinsyra, stearinsyra eller en petrokemiskt .framtagen_syntetisk fettsyra, en omättad eller cyklisk monokarboxyl- syra representerad av formeln CnH2n_mCO0H, där n är ett helt tal och m är ett helt tal lika med l, 3, 5, 7 eller 9, exempelvis akryl- krotonsyra, oleinsyra, elaidinsyra, erucasyra, linolsyra, elaeostearinsyra, fenylättiksyra eller naftylättiksyra, ricinclsyra eller oxistearin- syra, linolensyra, en monooxifettsyra, såsom mjölksyra, Isyra, en halogerad fettsyra, såsom a-diklor-palmitinsyra, d-klor- stearinsyra och a,a-diklorstearinsyra, en polyfettsyra, såsom oxal- 7313139-3 17 syra, malonsyra, suceinsyra, glutarsyra, adipinsyra, suberinsyra, azdainsyra, sebacinsyra, maleinsyra, fumarsyra, itakonsyra, citrakon- syra, mesakonsyra, glutakonsyra, malinsyra och citronsyra och halo- generade produkter därav, fenoxiättiksyra, en vid kärnan substituerad fenoxiättiksyra, maleinsyrasampolymerisat, en omättad fettsyrapolymer eller ett omättat karboxylsyra-sampolymerisat och kolofonium.

Ett metallsalt av de ovannämnda alifatiska karboxylsyrorna kan också användas för samma ändamål som har nämnts ovan. Bland dessa föreningar kan nämnas salter av alla metaller som kan bilda salter med de ovannämnda fettsyrorna. De alifatiska karboxylsyrorna och metallsalterna av dessa användes företrädesvis i en mängd av mindre än ca 100 delar (torrvikt) per 100 delar (torrvikt) av den organiska syrasubstansen och den organiska högmolekylära föreningen tillsammans.

En beläggningskomposition enligt uppfinningen erhålles genom att man dispergerar den kornformiga blandningen som innefattar den organiska syrasubstansen och den organiska högmolekylära föreningen, om så erfordras, med ett lämpligt bindemedel i vatten eller något lämpligt organiskt lösningsmedel, som inte lätt löser den organiska syrasubstansen och högnnolekylära föreningen. Såsom exempel på ett sådant organiskt lösningsmedel kan nämnas metanol, etanol, isopropanol, etylenglykol och propylenglykol, vilka kan användas i blandning med vatten. Såsom exempel på bindemedel kan nämnas stärkelse, kasein, gelatin, gummi arabicum, polyvinylalkohol, polyakrylamid, akrylamid- -metylol-akrylamid-sampolymerisat, akrylamid-akrylnitril-sampolymeri- sat, metylol-akrylamid-akrylester-sampolymerisat, akrylamid-akryl- ester-sampolymerisat, akrylsyra-akrylester-sampolymerisat, melamin- hartser, karbamidhartser, natriumnolyakrylat, karboximetylcellulosa, karboxietyloellulosa, naturgummi, konstgummi, polyakrylsyraester, polymetakrylsyraester, polyvinylacetat, vinylaoetat-etensampolymeri- sat, polypropen, polystyren, polyisobuten, vinylklorid-vinylacetat- -sampolymerisat, metylcellulosa, etylcellulosa, nitrooellulosa, oellulosaaoetat, fenolhartser, butyralhartser, petroleumhartser_ och alkydhartser.

Bindemedlen, speciellt de vattenlösliga sådana, kan för- sättas med kemiska sammanlänkningsmedel för bildning av i vatten olösliga bindemedel medelst reaktionen.

Om en vattenhaltig beläggningskomposition önskas, användes ett 1 vatten olösligt bindemedel i form av en suspension eller emul- sion i vatten. l En karboxylmodifierad polymeremulsion är särskilt att före- dra, eftersom den är ganska stabil i beläggningar och visar tillräok- , _7313139~3 18 ligt adhesiva egenskaper då den förekommer i ringa mängd. Såsom exem- pel pà sådana emulsioner kan nämas emulsioner av karboxylerat styren- -butadien-sampolymerisat, karboxylerad metylmetakrylat-butadien och vinylacetat-krotonsyra-sampolymerisat. I många fall användes en blandning av två eller flera bindemedel, och en lämplig kombina- tion av vattenlösliga och vattenolösliga bindemedel användes van- ligen.

Beläggningskompositionen enligt uppfinningen kan innehålla vattenolösliga oxider, hydroxider och karbonat av en polyvalent metall och/eller andra mineralpigment. Speciellt sådana metallföre- ningar som oxider, hydroxider och karbonat av en polyvalent metall uppvisar en utmärkt färgbildningsegenskap då de förekommer samtidigt som de aromatiska karboxylsyrorna. Dessa metallföreningar kan därför med god effekt användas 1 kombination med en del av de aromatiska karboxylsyrorna som betraktas såsom ofördelaktiga i praktiken till faijaav en inaktivifaz-greakx-.ion och låg färgcatnet. såsom lämpliga oorganiska metallföreningar kan nämnas oxider, hydroxider och karbo- nat av sådana metaller som magnesium, kalcium, barium, zink, titan, aluminium, nickel, kobolt, mangan, järn, tenn, krom och palladium.

Man använder företrädesvis magnesiumoxid, kalciumoxid, bariumoxid, zinkoxid, aluminiumoxid, tennoxid, magnesiumhydroxid, kalcium- hydroxid, zinkhydroxid, aluminiumhydroxid, tennhydroxid, magnesium- karbonat, kalciumkarbonat och zinkkarbonat.

De ovannämnda oorganiska metallföreningarna, som i regel tillhör klassen som är betecknad "minera1pigment", har ringa färg- bildande förmåga i sig själva, men icke desto mindre företer de den särskilda färgbildande förmågan i kombination med de aromatiska karboxylsyrorna. De ovannämnda metallföreningarna kommer därför speciellt att benämnas "oorganiska metallföreningar" i denna text och därvid att.särskil3as från de konventionella mineralpigmenten.

Såsom exempel på mineralpigment utöver de oorganiska metallföre- sningarna som användes kan nämnas aktiverad lera, syralera, aluminium- _silikat, zinksilikat, tennsilikat, en kolloidal aluminiumhydro- silikatzeolit, bentonit, kaolin och talk. De kommer i beskrivningen av uppfinningen att benämnas helt enkelt "mineralpigment".

Beläggningskompositionen kan inkludera den ovan definierade oorganiska metallföreningen och mineralpigmentet i en mängd av mellan l och 10 000 och företrädesvis mellan 5 och 1000 delar (torrvikt) per 100 delar (torrvikt) av den aromatiska karboxylsyran och/eller det polyvalenta metallsaltet av denna. Det skall framhållas att 7313139-3 19 beläggningskompositionen kan innehålla all eller en del av den oorga- niska metallföreningen och mineralpigmentet som ingår i det korn- formiga substrat som utgöres av den organiska syrasubstansen och den organiska högmolekylära föreningen som har nämnts ovan. _ De önskade beläggningskompositionerna för en del typer av kopieringspappersenheter innehåller dessutom fina kapslar; som om- sluter färgbildaren däri.

Beläggningskompositionen pâföres ytan hos ett underlag medelst konventionella beläggningsorgan, exempelvis en luftkniv, valsar, vingar och en storleksbestämmande press, eller annars på- föres den på underlaget av en tryckpress, exempelvis en brevpress, varjämte den flexografiska metoden tillämpas. Om en beläggnings- komposition är av typen med organiskt lösningsmedel föredrar man tryckningsmetoden, varvid beläggningskompositionen ytterligare kan inkludera ett mjukningsmedel såsom tributylfosfat, dibutylftalat, dioktylftalat, butyladipat och ricinolja.

Ett papper av naturfibrer, ett papper av syntetfibrer och en film av syntetpolymerer kan användas såsom underlag, ehuru man i regel använder sig av papper av naturfibrer. Om så erfordras kan under- laget vara försett med en barriärbeläggning av en naturlig eller syntetisk högmolekylär substans.

Det sensibiliserade arket enligt uppfinningen har fördelar vilka kommer att beskrivas nedan. Eftersom den organiska syrasubstan- sen hindras från att påverkas av värme, ljus och speciellt hög fuktighetshalt eller vatten medelst den organiska högmolekylära föreningen kan nämnda substans upprätthålla en stabil färgbildnings- förmåga under lång tid och helt förhindra färgsmetningen. En orga- nisk syrasubstans med jämförelsevis låg molekylvikt, såsom salicyl- syra eller dess polyvalenta metallsalt, som tidigare var oanvändbar för praktisk användning, kan sålunda nu få praktisk tillämpning.

Eftersom beläggningskompositionen har utmärkt mekanisk och termisk stabilitet kan den bevaras i perfekt tillstånd och belägg- ningsarbetet kan lätt utföras. Det är också möjligt att påföra be- läggningskompositionen på underlaget medelst beläggningsapparatur som är monterad på pappersmaskinen, varigenom de tryckkänsliga registreringsarken kan erhållas på ett mycket ekonomiskt sätt.

Den kornformiga blandningen som innefattar den organiska syrasubstansen och den organiska högmolekylära föreningen kan pulveri- seras till fina pulver med en likformig partikelstorlek på flera/um medelst mekaniska organ, exempelvis behandling i kulkvarn. Det blir därför möjligt att bilda ett beläggningsskikt i vilket de fina 2313139-3 20 pulvren är hcmogent finfördelade så att klara bilder som är fria från s.k. blödning erhålles.

. Beläggningskompositionen påföres i regel i en kvantitet av mer än ca 2 g/ma, och den övre gränsen sättes av enbart ekonomiska skäl.

Uppfinningen kommer att åskådliggöras närmare genom följande exempel, vilka inte utgör någon begränsning. De angivna mängderna avser delar torrvikt såvida inte annat har angivits.

Exempel 1. 100 delar av ett termoplastmodifierat xylenharts med en mjukningspunkt på l10°C (vilket harts säljes under benämningen Nikanol S-100 av Mitsubishi Gas Chemistry Co., Japan) upphettades till 180%-, försattes med 90 delar zink-fiß-di(cna-dimetylbensyzn- salicylat under omrörning och löstes. En massa erhölls genom att blandningen fick svalna och stelna. Nämnda massa grovkrossades och pulveriserades sedan med 200 delar kaolin och 50 delar av en pulveri- serad kiselanhydrid (som försäljes under benämningen Carplex No. 80 av Shionogi Pharmaceutical Co., Japan) i en kulkvarn under 15 timmar.

En kornformig blandning med en genomsnittlig partikelstorlek av ungefär 3 um erhölls därvid. Det totala innehållet i kulkvarnen till- sattes tillsammans med 40 delar av en löslig stärkelse och 100 delar styren-butadiensampolymerisatlatex (50 % torrsubstans) till 600 delar vatten och omrördes noggrant. En beläggningskomposition erhölls därvid.

Ett sensibiliserat ark erhölls genom att beläggningskompositionen pålades ytan hos en kontinuerligt löpande pappersbana med vikten 50 g/ma 1 en kvantitet av 10 g/mg (torrvikt) under användning av en pappersmaskin i halvteknisk skala (som försäljes under benämingen Rissar Paper Machine av Mitsubishi Kakoki Co., Japan), som var för- sedd med en påföringsanordning som liknar en kommersiell påförings- anordning i större skala. 0 0 _Beläggningskompositionen pålades ytan hos en på förhand upphettad pappersbana och âtercirkulerades under beläggningsarbetet.

Följden blev att beläggningskompositionen utsattes för mekanisk skjuvning och samtidigt nådde en temperatur av högst 7000 men bibe- höll en markerat stabil fluiditet utan någon ökning av viskositeten.

Exempel 2-1~«2-14 100 delar a-metylstyren-styren-sampolymerisat med en molekyl- vikt av ca 1500, erhållet genom polymerisation av 60 viktprooent a-metylstyren och 40 viktprocent styren i närvaro av tioglykolsyra, blandades och sammansmältes med 200 delar av vardera av de organiska syrasubstanser som är nämnda nedan vid temperaturer av mellan 15000 7313139-3 21 och 19000 under bildning av en homogen vätskefas. En lätt krossbar massa erhölls genom avkylning av vätskefasen.

Exemgel nr Organiska syrasubstanser '2-l 3,5-di-(a-metylbensyl)-salicylsyra 2-2 zink 5-fenyl-5-(d,a-dimetylbensyl)-salicylat 2-3 aluminium 3-fenyl-5-(a,a-dimetylbensyl)-salicylat 2-4 zink-3-cyklohexyl-5-(a,a-dimetylbensyl)-salicylat 2-5 zinksalt av 3-cyklohexyl-5-(a,a-dimetylbensyl)-salioylsyra 70 viktprooent och dess aluminiumsalt 30 viktprocent 2-6 zink 3,5-di-(a,a-dimetylbensyl)-salicylat 2-7 zinksalt av 3,5-di-(a,a-dimetylbensyl)-salicylsyra 70 viktprocent och dess aluminiumsalt 50 viktprocent 2-8 zink 5-(a-metylbensyl)-5-(a,a-dimetylbensyl)- I -salicylat 2-9 zinksalt av 3-(u-metylbensyl)-5-(a,d-dimetylbensyl)- salicylsyra 70 viktprocent och dess aluminiumsalt 30 viktprocent 2-10 zink 3,541- (oW-aimetyibefisyi)-saiicyiac 2-ll zink - 5-(d,a-dimetylbensyl)-5-fenyl-salicylat 2-122 aluminium 3-(a,a-dimetylbensyl)-5-fenyl-salicylat 2-13 zinksalt av 3-(a,a-dimetylbensyl)-5-fenyl-salioylsyra 70 viktprocent och dess aluminiumsalt 30 viktprocent 2-lä zink 3,5-dicyklohexylsalicylat 200 delar av vardera av massorna som härvid erhölls krossa- des till en genomsnittlig partikelstorlek på ca 200 um, blandades med en del av ett formaldehyd-natrium-naftalensulfonatkondensat (som säljes under benämningen Demol-N av Kao Atlas Company, Japan) och 600 delar vatten samt 20 delar av en löslig stärkelse, varefter det hela fördes genom en sandslipkvarnf Slutligen tillsattes 40 delar av en etyren-butadiensampolymerisatlatex (50 % torrsubstans) därtill så att man erhöll skilda beläggningskompositioner.

Sensibiliserade ark erhölls genom att man pålade var och en av beläggningskompositionerna på ett underlag 1 mängden 7 g/mg (torr- vikt) på samma sätt som i exempel 1. Alla beläggningskompositionerna uppvisade nen utmärkt mekanisk och termisk stabilitet under belägg- ningsarbetet. 731313943 22 Exempel Q-lkskâ-lä 200 delar av vardera av massorna som erhölls enligt exempel 2 krossades till en genomsnittlig partikelstorlek av ungefär 200/um och blandades med 200 delar kaolin, 50 delar zinkoxid, 600 delar vatten, 40 delar av en löslig stärkelse och en del Demol-N (jämför exempel 2), varefter pulverisering skedde 1 en sandslipkvarn. Slut- ligen tillsattes 100 delar av en karboxylerad styren-butadiensam- polymerisatlatex (50 % torrsubstans) därtill så att man skulle er- hålla skilda beläggningskompositioner.

Sensibiliserade ark erhöllsv genom påläggning av var och en av beläggningskompositionerna på ett underlag i mängden l0 g/m2 (torrvikt) på samma sätt som 1 exempel l. Hela beläggningskomposi- tionen uppvisade samma mekaniska och termiska stabilitet som 1 exempel 1.

Exempel 4.

En beläggningskomposition erhölls medelst samma förfarande som 1 exempel l, bortsett från att 5 delar zinkstearat dessutom tillsattes till blandningen av 100 delar Nikanol S-100 och 90 delar zink-5,5-(d1(d,d-dimetylbensyl)-salicylat._ _ Ett sensibiliserat ark erhölls av beläggningskompositionen på samma sätt som i exempel l.

Exempel §. 100 delar a-metylstyrenpolymerisat med en molekylvikt av ca 1100 upphettades till ca 18000 tillsammans med 10 delar zink- stearat, och 60 delar zink-5-{'4'-(d,a-dimetylbensyl)-fenyl'\-5- -(a,d-dimetylbensyl)-salicylat smältes och blandades därmed. Den erhållna produkten kyldes och stelnade därvid, varefter den grov- krossades. Alla de krossade produkterna blandades med 40 delar av ett pulveriserat zinksilikat, 20 delar polyakrylamid (polymerisa- tionsgrad ca 1000) och 500 delar vatten samt pulveriserades 1 en porslinkulkvarn. under ungefär 20 timmar. Slutligen tillsattes 60 delar av en styren-butadienpolymerisationslatex därtill under bildning av en beläggningskomposition.

Ett sensibiliserat ark erhölls från beläggningskomposi- tionen med tillämpning av samma förfarande som 1 exempel 1. Belägg- ningskompositionen uppvisade en god mekanisk och termisk stabili- tet under beläggningsarbetet.

Exempel 6-1-«6-14. 100 delar av ett cametylstyrensampolymerisat (molekylvikt ungefär 1100) blandades och 7313139-3 25 sammansmältes med 150 delar av vardera av de organiska syrasubstanser- na som är angivna nedan vid temperaturer på 10000-«20O°C. En massa erhölls då den bildade vätskan kyldes och stelnade.

Exempel nr Organiska syrammstanser 6-l salicylsyra 6-2 zink salicylat 6-3 5-hydroxi-5-(a,a-dimetylbensyl)-salicyl- syra 6-4 zink 5-hydroxi-5-(a,a-dimetylbensyl)-salicylat 6-5 zink 5-fenyl-5-(a,d-dimetylbensyl)-salicylat 6-6 zink 5,5-di-(a- metylbensyl)-salicylat 6-7 zink 3, sal-tertiär-bui-.yi-saii cyiat 6-8 zink Ä-oktoxylbensoat 6-9 zink 5-fenyl-salicylat 6-10 4-tertiär-butylbensoesyra 6-ll zink 5-(5'-karboxi-4'-hydroxibensyl)-salicylat 6-12 5-(3'-karboxi-4'-hydroxibensyl)-salicyl- syra 6-13 _magnesium 5,5-di-tertiär-butyl-salicylat 6-14 l-karboxi-2,5-dihydroxi-6-(a,a-dimetyl- bensyl)-naftalen 50 viktprocent och l-karboxi-2,5-di- hydroxi-7-(d,d-dimetylbensyl)-naftalen 50 viktprocent Var och en av massornäkrossades till pulver med en partikel- storlek av ungefär 200 um. 200 delar av var och en av de pulveriserade substanserna blandades med 50 delar zinkoxid, 600 delar vatten och 40 delar av en löslig stärkelse och pulveriserades i en sandslip- kvarn. Slutligen tillsattes 100 delar av en karboxylerad styren- -butadiensampolymerisatlatex (50 % torrsubstans) under bildning av en beläggningskomposition. Ett sensibiliserat ark erhölls genom att beläggningskompositionen påfördes på ett underlag på samma sätt som i exempel l. Var och en av beläggningskompositionerna uppvisade samma í,mekaniska och termiska stabilitet som beläggningskompositionen i exempel l.

Exempel 1. 100 delar polystyren med en molekylvikt på ungefär 1000, 50 delar aluminium-5-(a;d-dimetylbensyl)-5-oyklohexyl-salicylat och 500 delar kaolin upphettades till 18000, smältes och blandades. En s... a 1313139-3 24 massa erhölls genom att den bildade produkten kyldes och stelnade.

Massan grovkrossades och blandades sedan med 520 delar av en vatten- lösning, som innehöll 20 delar polyvinylalkohol, och pulveriserades sedan i en kulkvarn under 20 timmar. Slutligen tillsattes 20 delar av en styren-butadiensampolymerisatlatex (50 % torrsubstans) under bildning av en beläggningskomposition.

Ett sensibiliserat ark erhölls av beläggningskompositionen enligt samma förfarande som i exempel 1. Beläggningskompositionen uppvisade samma mekaniska och termiska stabilitet som beläggnings- kompositionen i exempel l.

Exemgel 8. , 100 delar d-metylstyrenpolymerisat med en molekylvikt av ca 1000, 50 delar 3-eyklohexyl-5-(d,d-dimetylbensyl)-salicylsyra, 5 delar stearinsyra och 50 delar zinkoxid upphettades vid l70°C, fick smälta och blandades. Den erhållna produkten kyldes och stelnade under bildning av en massa. Den erhållna massan grovkrossades och försattes med 500 delar av en vattenlösning, som innehöll 20 delar stärkelse, varefter den pulveriserades i en kulkvarn under 10 timmar.

Slutligen tillsattes 50 delar av en styren-butadiensampolymerisat- latex (50 % torrsubstans) under bildning av en beläggningskomposition. _Ett sensibiliserat ark erhölls av beläggningskompositionen med samma förfarande som i exempel 1. Beläggningskompositionen upp- visade samma mekaniska och termiska stabilitet som beläggningskompo- sitionen i-exempel 1.

Exemgel 2. g 100 delar polystyren med en molekylvikt av ca 2000, som erhållits genom polymerisation i koltetraklorid, samt 100 delar aluminium-3,5-di(d-metylbensyl)-salicylat iblandades och smältes vid ungefär 15000 och fick sedan svalna och stelna. Den erhållna massan krossades till korn med en partikelstorlek av mindre än unge- * fär 1000 um och försattes med 400 delar kaolin och 100 delar zink~ oxid, varefter pulverisering skedde iden kulkvarn under 10 timmar.

Alla de i kvarnen behandlade produkterna dispergerades i en lösning bestående av 200 delar vatten, 800 delar etanol och 100 delar etyl- cellulosa under bildning av en färgkomposition.

Ett sensibiliserat ark erhölls genom att man tryckte färg- kompositionen på ett underlag med en vikt av 50 g/m2 i en mängd av 7 g/m2 (torrvikt) under användning av den vanliga tryckningsmaskinen. 7313139-3 25 Exempel 10. 100 delar Styren-allylalkohol-sampolymerisat (monomervikt- förhållande 90:10, molekylvikt ungefär 5000) och 200 delar zink-3,5- -di-(a-metylbensyl)-salicylat upplöstes i 200 delar aeeton. Nämnda aoeton fick därefter avdunsta så att man erhöll en massa. Denna massa grovkrossades till en partikelstorlek av ca 200/um, och 200 delar av de krossade produkterna blandades med l del Demol-N (Jämför exempel 2), 600 delar vatten och 20 delar av en löslig stärkelse och pulveriserades i en slipanordning (som försäljes under benämningen Attritor av Mitsui Miike Seisakusho, Japan). Slutligen tillfogades 40 delar styren-butadiensampolymerisatlatex (50 % torrsubstans) under bildning av en beläggningskomposition.

Ett sensibiliserat ark erhölls under användning av belägg~ ningskompositionen på samma sätt som 1 exempel l.

Exempel ll. 100 delar stvren-allylalkohol-sampolymerisat (monomervikt- förhållande 85:15, molekylvikt ungefär 1500) och 300 delar zink-5,5- -di-(d-metylbensyl)-salicylat upplöstes i 300 delar aceton. Den därvid erhållna lösningen sattes i små portioner till en dispersion bestående av 2500 delar vatten, 50 delar Demol-N och 500 delar kaolin under omrörning, varigenom en dispersion av ett kornformigt underlag be_stående av styren-allylalkohol-sampolymerisat och zink-3,5-di-(as -metylbensyl)-salicylat erhölls. Ett sensibiliserat ark erhölls genom 5 att dispersionen pàfördes på ett underlag med vikten 50 g/m2 i en mängd av 7 g/m2 torrvikt.

Exempel 12. c Till 200 delar av en polystyrenemulsion (50 % torrsubetans) sattes 100 delar av en 30-procentig vattcnlösning av natrium-3-(a,a- -dimetylbensyl)-5-metylsalicylat, varefter upphettning skedde till en temperatur av 80°C och små portioner av 500 delar av en 40-procen- tig vattenlösning av stannoklorid tillsattes under omrörning. Därpå fortsattes omrörningen under ungefär 1 timme, øamtidigt som tempera- turen hos lösningen hölls vid 9000. De emulgerade polystyrenpartik- larna som därvid erhölls innehåller tenn-3-(a,d-dimetylbensyl)-5- -salicylat. Därpå tillsattes 150 delar kaolin, 100 delar vatten och 30 delar av ett lösligt stärkelse till emulsionen enligt ovan sam- tidigt som kraftig omrörning skedde, varigenom man erhöll en belägg- ningskompcsition.

Ett sensibiliserat ark erhölls med hjälp av beläggningskompo- sitionen medelst samma förfarande som i exempel 1. 7313139-3 Exempel 15-1-»lg-3. 100 delar zink-5,5-di(d-metylbensyl)-salicylat blandades och sammansmältes med 50 delar av vardera av de organiska högmole- kylära föreningarna som är angivna nedan. Den erhållna produkten kyldes och stelnade, varigenom en massa erhölls.

Exempel nr Organiska högmolekylära föreningar 26 15-1 Styren-d-metylstyrensampolymerisat (monomervikt_ 0 förhållande 60:40, moiekyivikt 5ooo) 15-2 polystyren (molekylvikt 1500) 5 15-5 styren-akrylnitrilsampolymerisat (monomerviktför- hållande 80:20, molekylvikb 2000) 15-4 5 vinylklorid-vinylaoetatsampolymerisat (monomervikt- förhållande 85:15, molekylvikb 5000) 15-5 styren-metylmetakrylatsampolymerisat (monomervïkt- förhållande 8o=2o, molekyivikt eooo) 15-6 _ difenyl-formaldehyd-polykondensationsprodukt (mole- kylvikt 600) 13-7 sheilaek 15-8 polystyren (molekylvikt 1500) 70 viktprocent och paraoktylfenol-formaldehyd-polykondensationsprodukt (molekylvikt 800) 50 vlktprocent Var och en av de ovannämnda massorna grovkrossades. 150 delar av var och en av de krossade produkterna blandades med 75 delar kaolin, 55 delar aktiverad lera, 450 delar vatten och 50 delar av en löslig stärkelse samt pulveriserades i en sandslip- kvarn, Slutligen tillsattes 75 delar av en styren-butadiensampoly- merisatlatex (50 % torrsubstans) under bildning av en beläggnings- komposition. Ett sensibiliserat ark erhölls ur beläggningskomposi- tionen enligt samma förfarande som i exempel l. Beläggningskompo- sitionen uppvisade en god mekanisk och termisk stabilitet liksom fallet 1 exempel l. I För jämförelse med de ovannämnda exemplen iordningställdes separat en vattenhaltig dispersion av organisk syrasubstans, som innehöll den nedan angivna kompositionen.

Jämförelseprov 1: Komposition Viktdelar Salicylsyra 100 Demol-N (se exempel 2) 1 Polyvinylalkohol 5 7313139-3 27 Jämförelségrov 2: Komgosition Viktdelar Salicylsyra 100 Zinkoxid 300 Demol-N 4 Polyvinylalkohol 20 Jämförelsegrov Q: Komgosition Vïktdelar Zink-3-fenylsalioylat 100 Demol-N 1 Styren-butadiensampoly- merisatlatex (50 % torrsubstans) 16 Jämförelsegrov 4: Komgosition Viktdelar z1nk-3,5-d1_tere1ar- 0 butylsalicylat 100 Aktiverad lera 300 Demol-N 4 Stärkelse 9 Styren-butadiensam oly- merisatlatex (50 %p torrsubstans) 56 Ett sensibiliserat ark erhölls genom att var och en av de ovannämda dispersionerna anbringades på ett underlag med vikten 50 g/ma 1 en manga av mellan 7 och io g/ma (torrvikt) 1 enilgnee medsamma förfarande som 1 exempel 1.

För att bekräfta verkningarna av de sensibiliserade arken enligt uppfinningen framställdes ett övre ark belagt med mikro- kapslar omslutande en färgbildare däri. Dessa mikrokapslar kan fram- ställas i enlighet med exempelvis den . amerikanska patentskriften 2 800 457. En utföringsform för framställningen är angiven nedan. 50 delar av ett syrabehandlat gelatin tillsattes till 470 delar vatten och upplöstes vid 6000. 5 delar kristallviolett-lakton upplöstes i l00 delar isopropylnaftalen, värmdes till 60°C och för- sattes med den enligt ovan erhållna vattenhaltiga gelatinlösningen, varefter emulgering och dispergering skedde under omrörning under bildning av små oljedroppar med en genomsnittlig partikelstorlek på mellan 4 och 5/um. Därpå tillsattes 300 delar av en 10-prooentig vattenlösning av gummi arabicum till den ovannämnda emulsionen, varpå ytterligare 200 delar vatten tillsattes, varefter dispersionens pH-värde reglerades till internvallet 4-4,5 genom tillsats av ättik- u c. g- s §7z1z1z9-3 28 syra. Dispersionen kyldes till 10°C så att en bildad film fick övergå till en gel, som försattes med 10 delar formaldehyd. Sedan åldring hade skett under 10 timmar bildades en kapseldispersion. Ett övre'ark erhölls genom att dispersionen anbringades på ett underlagspapper med vikten 50 g/m2 i en mängd av 5 g/ma (torrvikt). verkningarna hos de sensibiliserade arken enligt uppfinningen bekräftades pâ nedanstående sätt. Ett sensibiliserat ark som utsattes för de nedan beskrivna behandlingarna resp. ett sensibiliserat ark som inte utsattes för nämnda behandlingar placerades under ett övre ark som var försett med den inkapslade färgbildaren på sådant sätt att den belagda ytan stod i kontakt med mikrokapslarna, varefter ett markeringstryck pålades med hjälp av en skrivmaskin. Stabilitet _i färgbildningsförmågan med avseende på värme, ljus och fukt iakta togs genom skillnader i tätheten hos en framkallad färgbild mellan de behandlade och obehandlade arken. E E a) Ett sensibiliserat ark fick befinna sig i en omgivning med 90 % relativ fuktighet och temperaturen 5o°c under io timmar. b) Ett sensibiliserat ark fick befinna sig i en omgivning med temperaturen lOO°C under 5 timmar. c) Ett sensibiliserat ark utsattes för direkt solljus under 3 timmar, o g _ Förutom de ovannämnda proven fördes ett sensibiliserat ark i nära kontakt med ett övre ark på så sätt att den belagda ytan och mikrokapslarna befann sig mittemot varandra. Efter neddoppning i vatten fick arksatsen torka, varefter de enskilda arken åtskildes. I fallet med ett sensibiliserat ark är motståndet mot vatten ringa, varför det övre arkets belagda yta antog en färg och utsattes för "färgsmutsning“.

Resultaten av de ovannämnda proven är visade i tabell l.

För att bekräfta stabiliteterna hos en framkallad färgbild med avseende på ljus, värme, fukt och vatten utfördes följande försök.

Det övre arket placerades över det sensibiliserade arket på sådant sätt att den belagda ytan och mikrokapslarna befann sig mittemot var- andra, varefter ett markeringstryck pålades med hjälp av en skriv- maskin. Sedan det sensibiliserade arket hade stått i 24 timmar ut-E sattes det för behandlingarna som är angivna nedan, varvid en minsk- _ning i färgbildens densitet erhölls. .a) Ett sensibiliserat ark placerades i en omgivning med 90 % relativ fuktighet och en temperatur av 50°C under 10 timmar. b) Ett sensibiliserat ark placerades i en omgivning med en temperatur av 1oo°c under 5 simmar. 7313139-3 29 c) Ett sensibiliserat ark utsattes direkt för solen under 5 timmar. d) Ett sensibiliserat ark doppades i vatten och fick torka vid normal temperatur.

Resultaten av de ovan utförda försöken kan återfinnas i tabell l. m m m m m m m m m m- m m m m m m m m m m- m m m m m m m m m T m m m m m m m m m m- m m m . m m m m m m m» m mm m m m m m m m m- m m m m m m m m m m- m m m m_ m m m m m m- m m m m m m m m m mun m m m m m m m m m mm- m m m m m m m m m mm» m m m m m m m m m mm- m m m m m m m m m S- o m m m m m m m m m om- 3 m m m m m m m m m m- m m m m m m m m m _ m- m m m .mm m m m m m .T m m m m m m m m m m- m m m m m m m m m m- m m m m m m m m m m- m m m m m m m m m nu m m m m m m m m m m- vw o m m m m m m m m mm mf m m m m m _ m . m . m m m 1% mø»mm> _ mdwm wëmm>. »wnmflnxøm mmuum> mänm msnm> pmmmmuxßw Ål _ u. OE u~ OE u. OE n. OE u CE #05 u. OE u. OE m5 mwmmmm møcmmmmoz mqmmmmcm mcmmwpoz .ummmmmos mqmmwmoz unmmwmomm mmmmßoz msmmmpomm ä. 4! mon pwuw . . . m Hmm ïuàwnwmmmmmmm mmmmmmmmmm wmmmmmäömm m2. mom ...wmmmmmmmm šmmammmmwømåmmmmmmm mom mwmmfimmmm »ewwm A ... m m . Anm www mm .mmmGmnmHsmmmw>mumson mwmv .m Hflmnmfi > .. . 1 31 å gt \ 44:11:14 m m 4 4 m<=m< mmmmm 4 4 4 4 44444 444m mmmmm m m m m mmmmm mmm4 44444 4 4 4 4 44444_ 4444 44444 m m m m mmmmm mmmm 44444 4 4 4 4 44444 4m4m 44CQFD4 4 4 4 4 44444 4131144 44444 4 4 4 4 44444 4444 44444 m m 4 4 m4m4m mmmm OfiNtfi-fi' O (UM-d- f-la-»Lf-If-ll-I -| rn ko co -~l.-1-|-|f-a IfM-lll || ||||-l||| O-IN xo | mar-If: í 7z13139~3 ' % 52 .. \ =t m<fi mmmflít << ffl<fl<flrflmrfl <<<<<1 <fimmm< < n<4fifllmfll f-s '3 f-INM-:i-Lnwß-oo nf-icurfl: Annsuuun 42: å 7313139-3 33 I föregående tabeller har bokstäverna följande betydelser: Stabilitet hos färgbildningsförmågan A: den ursprungliga färgbildningsförmågan bibehölls B: knappt påverkad C: kraftigt påverkad D: helt borta (färgbilder kunde inte framställas) Stabilitet hos den framkallade färgbilden A: ingen färgändring alls B: något blekt C: kraftigt blekt D: blekt eller missfärgad Bildens färgintensitet A: stark B: genomsnittlig C: ytterst svag

Claims (12)

7313139-3 54 PATENTKRAV

1. Arkformigt material avsett för användning i ett tryck- känsligt kopieringssystem och sensibiliserat med en beläggning för framställning av färg vid kontakt med ett kromogent material, k ä n n e t e c k n a t därav, att nämnda beläggning innehåller en kornformig blandning innefattande (a) l00 viktdelar av en sur organisk substans vald ur den grupp, som består av aromatiska karboxylsyror och polyvalenta metallsalter därav, och (b) från 5 till 300 viktdelar av en organisk högmolekylär förening vald ur den grupp, som består av polystyren, styrensampolymerisat, ohmetylstyrenpolymerer, dfmetylstyrensampolymerisat, polyvinyl- klorid, vinylkloridsampolymerisat, vinymidenkloridsampolymerisat, polykloropren, cyklopentadienpolymerer,_cyklopentadiensampolymeri- sat, akrylesterpolymerer; akrvlestersampolymerisat, akrylsyrasam- polymerisat, metakrylesterpolymerer, metakrylestersampolymerisat, metakrylsyrasampolymerisat, vinylacetatpolymerer, vinylacetat- sampolymerisat, såsom eten-vinylacetatsampolymerisat, akryl- nitrilsampolymerisat, akrylamidsampolymerisat, allylalkoholsam- polymerisat, bensylklorid-polykondensationsprodukter, bensyl- klorid-sampolykondensationsprodukter, meta-xylen-formaldehyd- kondensat, difenylformaldehydkondensat och difenyl-meta-xylen- -formaldehyd-sampolykondensationsprodukter, varvid nämnda orga- niska högmolekylära förening har en molekylvikt av minst 400, är icke-strömmande vid vanlig temperatur och är förlikbar med nämnda sura organiska substans.

2. Arkformigt material enligt krav 1, k ä n n e t e c k - n a t därav, att den sura organiska substansen har minst en 5- eller 6-kolring såsom substituent och har 17 eller flera kolatomer i sin kemiska struktur_

3. 5. Arkformigt material enligt krav 1, k ä n n e t e c k - n a t därav, att den sura organiska substansen har en hydroxyl- grupp i ortoställning till den aromatiska ringens karboxylgrupp.

4. Arkformigt material enligt krav l, k ä n n e t e c k - n a t därav, att en kvantitet av den organiska högmolekylära föreningen ligger inom intervallet från 15 till 500 viktdelar räknat på 100 viktdelar av den sura organiska substansen. I _35 7313139-3

5. Arkformigt material enligt krav 1, k ä n n e t e c k - n a t därav, att nämnda beläggning vidare innehåller minst ett vattenolösligt oorganiskt material i form av partiklar bestående av oorganiska metallföreningar eller mineralpigment.

6. Arkformigt material enligt krav 5, k ä n n e t e c k - n a t därav, att en kvantitet av nämnda oorganiska material ligger inom intervallet 1 - 10 000 viktdelar räknat på lO0 viktdelar hos den sura organiska substansen.

7. Arkformigt material enligt krav 5, k ä n n e t'e e k - n a t därav, att det oorganiska materialet är delvis eller helt införlivat med den kornformiga blandningen, som utgöres av den sura organiska substansen och den högmolekylära föreningen.

8. Arkformigt material enligt krav 5, k ä n n e t e o k - n a t därav, att det oorganiska materialet är införlivat med den kornformiga blandningen i ett viktförhållande på högst 2000 delar räknat på 100 delar av den sura organiska substansen.

9. Arkformigt material enligt krav 5, k ä n n_e t e c k - n a t därav, att de oorganiska metallföreningarna består av en eller flera oxider, hydroxider och/eller karbonat av någon av metallerna zink, aluminium, kalcium, magnesium, titan, nickel, kobolt, mangan, tenn, krom och vanadin.

10. Arkformigt material enligt krav 5, k ä n n e t e c k - n a t därav, att mineralpigmenten består av aktiverad lera, sur lera, kaolin, talk, bentonit, aluminiumsilikat, zinksilikat, barium- sulfat eller kiselgel.

11. ll. Arkformigt material enligt krav 1, k ä n n e t e c k - n a t därav, att ett organiskt pulverformigt material är inför- livat med den kornformiga blandning, som består av den sura organiska substansen Oßh den högmolekylära föreningen.

12. Arkformigt material enligt krav l, k ä n n e t e c k - n a t därav, att minst en alifatiek karboxylsyra eller ett poly- valent metallsalt därav är införlivad med den kornformiga bland- ningen, som består av den sura organiska substansen och den hög- molekylära föreningen. _ ANFöRoA PUBLIKATIoNEÉn Sver1ge 379 502 (B41M S/12) Tysktand 2 152 765