SE508705C2 - Silikonkomposition för tandavtryck - Google Patents

Description

508 7Û5 2 Å andra sidan har de syntetiskt gummi-baserade elastiska av- trycksmaterialen, i vilka huvuddelen är sammansatt av polysul- fidgummin, polyetergummin, silikongummin, eller liknande, för- delarna att detaljreproducerbarheten är överlägsen, förändring- arna i dimension är extremt små, och de ramlar endast med svå- righet av. Av dessa anledningar används dessa syntetiskt gummi- baserade elastiska avtrycksmaterial huvudsakligen för preci- sionsavtryckstagning. De polysulfidbaserade avtrycksmaterialen, i vilka huvuddelen är sammansatt av polysulfidgummin har emel- lertid nackdelarna att den obehangliga lukten är stark och att härdningen är långsam. Likaså är de polyetergummi-baserade av- trycksmaterialen överlägsna i hydrofilicitet och är lämpliga för tagning av avtryck i sådant tillstånd när saliv finns när- varande såsom i munhålan. Emellertid har de polyetergummi- baserade avtrycksmaterialen nackdelen att det innebär svårighet att avlägsna avtrycket ut från munhålan på en patient, enär gummielasticiteten är låg, och det härdade materialet är hårt.

Eftersom polyetergummin har en inneboende bitter smak har de polyetergummibaserade avtrycksmaterialen dessutom nackdelen att de ger patienten en obehaglig känsla. Dessutom, eftersom de po- lyetergummibaserade avtrycksmaterialen 'har' en stor bestående deformering, föreligger det en risk att deformeringen inträffar _ w. vid tiden för avlägsnandet av avtrycket från munhålan.

De avtrycksmaterial i vilka huvuddelen är sammansatt av sili- kongummin innefattar däremot en kondensationspolymerisationstyp och en additionspolymerisationstyp beroende på härdningsproces- sen därav. Vilka som helst av dessa rumstemperaturvulkande si- likongummin används som silikontandavtrycksmaterial. Av dessa material är silikonavtrycksmaterialen av additionspolymerisa- tiontyp skarpa vid härdningen, uppvisar liten permanent defor- mation och extremt små dimensionella förändringar, och används lämpligen för precisionsavtryck. Jämfört med alginatavtrycksma- terialen har emellertid de silikongummibaserade avtrycksmateri- alen så stor hårdhet efter härdning att när avtrycket avlägsnas ut från en patients munhåla, förorsakar det patienten smärta, och när en gipsmodell framställs med användning av det sålunda 508 705 3 tagna avtrycket och därefter avlägsnas ut från avtrycket, kan gipset ibland gå sönder beroende på läget. Likaså jämfört med de polyetergummibaserade avtrycksmaterialen är de silikongummi- baserade avtrycksmaterialen underlägsna beträffande hydrofili- citet, varför detaljavtrycket kan vara oklart till följd av sa- liven i munhålan. Eftersom rivhållfastheten dessutom ej är tillräckligt hög kan avtrycksmaterialet lossna när avtrycket avlägsnas ut från en patients munhåla, beroende på avtrycks- stället, vilket resulterar i att avtrycket blir ofullständigt.

I ljuset av det ovan nämnda medför de för närvarande använda avtrycksmaterialen olika nackdelar samtidigt som de har innebo- ende fördelar. Alla dessa avtrycksmaterial är ofullständiga som avtrycksmaterial för reproducering av tillståndet i munhålan i detalj och framställning av dentalproteser med en god pass- ningsnoggrannhet, utan att förorsaka patienten smärta.

Av de ovan beskrivna respektive avtrycksmaterialen har förelig- gande uppfinnare ägnat uppmärksamheten åt silikonavtrycksmate- rialen av additionspolymerisationstyp, vilka ej endast uppvisar små dimensionella förändringar och permanent deformering utan är även överlägsna så till vida att de möjliggör att ett exakt avtryck kan erhållas. Ett ändamål med föreliggande uppfinning är följaktligen att utveckla en silikonkomposition för tandav- tryck försedd med utmärkta egenskaper för precisionsavtfšck ge- nom förbättring av sådana defekter hos silikonen av additions- polymerisationtyp som att hårdheten efter härdning är så hög att töjningen vid sammanpressning är liten, att vätningen med avseende på vatteninnehållet såsom saliv är dålig och att riv- hàllfasheten ej är tillräcklig, under förbättrande av de över- lägsna egenskaperna hos denna.

Uppfinnarna har gjort omfattande undersökningar för att uppnå det ovan beskrivna ändamålet med föreliggande uppfinning. Som ett resultat har man rönt framgång när det gäller att åstadkom- ma en silikonkomposition för tandavtryck som har stor töjning vid sammanpressning, liten kvarstående deformation och har Stor 508 705 4 elasticitet, varken bildar nedhängningar eller lossnar vid ti- den för avtryckstagning, och har överlägsen vätbarhet med avse- ende pá vatten, genom att tillsätta specifika mängder av ett speciellt fint silikapulver, en nonjonisk tensid och en metyl- fenylpolysiloxan till ett silikonavtrycksmaterial av additions- polymerisationstyp, omfattande en organopolysiloxan med minst två alifatiska omättade kolväten i en molekyl, en organovätepo- lysiloxan med minst tre väteatomer direkt bundna till kiselato- men i en molekyl, en silikonlöslig platinaförening, och ett oorganiskt fyllmedel, vilket sålunda leder till àstadkommandet av föreliggande uppfinning. _ Silikonkompositionen för tandavtryck enligt föreliggande upp- finning omfattar alltså de följande komponenterna (A) till (G): (A) 100 viktdelar av en organopolysiloxan med minst två alifa- tiska omättade kolväten i en molekyl; (B) frán 0,1 till 30 viktdelar av en organovätepolysiloxan med minst tre väteatomer direkt bundna till kiselatomen i en mole- kyl; , ' (C) från 10 till 500 ppm, baserat på den totala mängden av kom- ponenterna (A) och (B), av en silikonlöslig platinaförening; (D) från l0 till 500 viktdelar av ett oorganiskt fyllmedel; (E) från 5 :in so viktdelar av ett fin: siiikapulver' Råd en specifik BET-ytarea från 50 till 500 m2/g, vars yta har gjorts hydrofob; (F) fràn 0,5 till 50 viktdelar av en nonjonisk tensid; och (G) från 10 till 200 viktdelar av en metylfenylpolysiloxan.

I Silikonkompositionen för tandavtryck omfattande komponenterna (A) till (G) enligt föreliggande uppfinning är komponent (A) en organopolysiloxan med minst två alifatiska omättade kolväten i en molekyl. Som denna organopolysiloxan föredrages sådana som är.linjära och är terminerade med vinylsilylgrupper pà båda än- darna av molekylkedjan därav. I detta fall kan ändvinylgruppen föreligga i flertal, och vinylgruppen kan ingå i kedjan. 508 705 5 Organovätepolysiloxanen som komponent (B) har minst tre vätea- tomer direkt bundna till kiselatomen i en molekyl och fungerar som ett tvärbindningsmedel. I det fall där mängden tillsatt or- ganovätepolysiloxan är mindre än 0,1 viktdelar baserat pà 100 viktdelar av komponent (A), minskas ej endast det härdade mate- rialets hårdhet, utan härdningshastigheten är även långsam; och när mängden tillsatt organovätepolysiloxan överstiger 30 vikt- delar baserat pà 100 viktdelar av komponent (A), blir det här- dade materialet mycket sprött. Följaktligen föredrages ingen av de båda omständigheterna.

Den silikonlösliga platinaföreningen som används som komponent (C) fungerar' somx en additionsreaktionskatalysator, och känt kloroplatinat, alkoholmodifierade kloroplatinater, och komplex av kloroplatinat med olefiner kan användas. I synnerhet används lämpligen ett kloroplatinat-vinylsiloxan-komplex. Den tillsatta mängden silikonlöslig platinaförening ligger inom intervallet från 10 till 500 ppm baserat pà den-totala mängden av komponen- terna (A) och (B). I det fall där den tillsatta mängden av kom- ponent (C) är mindre än 10 ppm, är härdningshastigheten lång- sam, och om substanser som inhiberar platinaföreningens kataly- tiska aktivitet finns närvarande i spàrmängder uppstår proble- met att hardningen är långsam. Om mängden tillsatt komponent (C) överstiger 500 ppm blir härdningshastigheten för hög och produktionskostnaden blir hög, vilket leder till ekonomiska nackdelar. Foreträdesvis används den silikonlösliga platinafö- reningen, sàsom kloroplatinat, efter upplösning i alkoholbase- rade, ketonbaserade, eterbaserade, eller kolvätebaserade lös- ningsmedel, eller polysiloxanoljor.

Som det oorganiska fyllmedlet komponent (D) kan kvarts, kristo- balit, kiselgur, smält kvarts, glasfibrer, titandioxid, och “fumed" silika användas. Mängden av det tillsatta oorganiska fyllmedlet är fràn 10 till 500 viktdelar baserat pà 100 viktde- lar av komponent (A). Om den tillsatta mängden av komponent (D) är mindre än 10 viktdelar blir det härdade materialet sprött; och om den tillsatta mängden av komponent (D) överstiger 500 508 705 6 viktdelar blir' viskositeten för' hög, så att, motståndet vid knådningen blir överdrivet stort, varigenom det resulterande materialet ej längre är lämpligt som tandavtrycksmaterial.

Det fina silikapulver som används som komponent (E) har en spe- cifik BET-ytarea från 50 till 500 m2/g, och dess yta har gjorts hydrofob. Detta hydrofoba fina silikapulver erhålls huvudsakli- gen genom värmebehandling av exempelvis fumed silika som ett hydrofilt silikamaterial med ett ytbehandlingsmedel såsom me- tyltriklorsilan, dimetyldiklorsilan, trimetylklorsilan, motsva- rande alkoxisilaner, oktametylcyklotetrasiloxan, hexametyldisi- loxan, hexametyldisilazan, och blandningar därav, eller med en blanding av sådant ytbehandlingsmedel och vatten. Känd hydrofob silika vari samtliga eller en huvuddel av de silanolgrupper som finns närvarande på ytan är terminerade med en hydrofob grupp såsom en (CH3)3SiO1/2-enhet, en (CH3)2SiO2/2-enhet, och en CH3SiO3/2-enhet kan användas. Det hydrofoba fina silikapulvret har ej endast förmåga att ge den knådade blandningen av av- trycksmaterialet en önskad fluiditetsegenskap utan att Öka det härdade materialets hårdhet, utan även förbättra vätbarheten med avseende på vatten med hjälp av en ömsesidig växelverkan med komponenterna (F) och (G) som beskrivs senare.-Eftersom även rivhàllfastheten förbättras föreligger det ingen risk att det avtrycksmaterial som trängt in i detaljen faller av-vid av- lägsnandet av avtrycket. Det hydrofoba fina silikapulvret måste ha en specifik BET-ytarea från 50 till 500 m2/g. Om den speci- fika BET-ytarean är mindre än 50 m2/g blir rivhållfastheten ej tillräcklig, varför avtrycksmaterialet lossnar, under det att om den specifika BET-ytarean överstiger 500 m2/g blir den kvar- stående deformationen oönskat stor. Vidare är mängden kompone- rat hydrofobt fint silikapulver från 5 till 50 viktdelar base- rat på 100 viktdelar av komponent (A). Om den komponerade mäng- den av komponent (E) är mindre än 5 viktdelar blir ej endast rivhållfastheten otillräcklig, utan blödning av polysiloxanol- jan sker även sannolikt. Om å andra sidan den komponerade mäng- 508 705 7 den av komponent (E) överstiger 500 viktdelar blir kompositio- nens viskositet för hög, vilket gör knàdningsförfarandet svårt.

Lämpliga exempel på den nonjoniska tensiden som komponent (F) inkluderar nonjoniska tensider med en komhination av en hydro- fil grupp med en alkylgrupp som en lipofil grupp, eller nonjo- niska tensider med en kombination av en hydrofil grupp med en fluorkolgrupp vari väteatomer i en alkylgrupp som en lipofil grupp är substituerade med fluoratomer.

De nonjoniska tensider som har en kombination av en hydrofil grupp med en alkylgrupp som en lipofil grupp innefattar: (1) Etertyper såsom polyoxietylenalkyletrar, polyoxipropylenal- kyletrar, och polyoxietylenalkylfenyletrar, i vilka additions- moltalet etylenoxid eller propylenoxid är från l till 30, och kolatomantalet i alkylgruppen är från 12 till 22; (2) Partialestertyper mellan en flervärd alkohol och en fettsy- ra med 12 till 22 kolatomer, såsom sorbitanfettsyraestrar, gly- cerinfettsyraestrar, polyglycerinfettsyraestrar, etylenglykol- fettsyraestrar, polyetylenglykolfettsyraestrar, propylenglykol- fettsyraestrar, och pentaerytritolfettsyraestrar; _ (3) Eterestertyper sámmn polyoxietylensorbitanfettsyraestrar, polyoxietylensorbitolfettsyraestrar, polyoxietylenmannitölfett- syraestrar, polyoxietylenglycerinfettsyraestrar, och polyoxi- etylenpropylenglykolmonomerfettsyraestrar, vari additionsmolan- talet etylenoxid är fràn 1 till 30, och antalet kolatomer i fettsyran är från 12 till 22; och (4) Estertyper med från 1 till 30 mol etylenoxid additionspoly- meriserad därmed, såsom polyoxietylenricinolja/härdad ricinol- ja, polyoxietylenlanolinderivat, och polyoxietylenbivaxderivat.

Exempel på de nonjoniska tensiderna med en kombination av en hydrofil grupp med en fluorkolgrupp, vari väteatomerna i alkyl- gruppen som en lipofil grupp är substituerade med fluoratomer innefattar de som motsvaras av de följande formlerna: 508 705 af-o(cnH2no)nH Rfo(cH2n)l0(cnn2no)m nfBN(R')(c2n4o)nn vari Rf motsvarar en fluorerad alifatisk grupp eller en fluore- rad aromatisk grupp, var och en med fràn l till 20 kolatomer, förutsatt den alifatiska gruppen kan vara linjär, grenad, eller cyklisk; B motsvarar en tvàvärd sammanbindande grupp (t.ex.

-S02-, -CO-); R' motsvarar en väteatom eller en alkylgrupp med från l till 20 kolatomer; och l, m, och n motsvarar var och en ett heltal fràn l till 50.

Den nonjoniska tensid som används i föreliggande uppfinning tjänar effektivt syftet att förbättra vätbarheten med avseende pá vatten i samtidig närvaro av komponenterna (E) och (G). Hal- ten av den nonjoniska tensiden måste ligga inom intervallet från 0,5 till 50 viktdelar baserat pá 100 viktdelar av kompo- nent (A). Om halten av komponent (F) är mindre än 0,5 viktdelar blir vätbarheten med avseende på vatten otillräcklig, under det att om halten av komponent (F) överstiger 50 viktdelar blir den kvarstående deformationen stor. Dessa nonjoniska tensidër kan användas ensamma eller i sammanblandning av tvà eller flera.

Som den metylfenylpolysiloxan som används som komponent (G) kan de som motsvaras av den följande formeln användas.

CH, Û | I Hacks:-O si-O si-O siflgcg I I CH. R m n 508 705 9 I formeln motsvarar R en metylgrupp eller en fenylgrupp; och m och n motsvarar vardera ett heltal, m ¿O, n ¿0) Metylfenylpolysiloxanen som komponent (G) har inverkningar som gör det härdade materialet mjukt utan att förändra den kvarstå- ende deformationen samt ökar töjningen vid sammanpressning. Me- tylfenylpolysiloxanen förbättrar dessutom vätbarheten med avse- ende pá vatten i samtidig närvaro av komponenterna (E) och (F).

Halten av metylfenylpolysiloxanen måste vara från 10 till 200 viktdelar baserat på 100 viktdelar av komponent (A). Om halten av komponent (G) är mindre än 10 viktdelar blir elasticiteten otillräcklig, under det att om halten av komponent (G) översti- ger 20O viktdelar inträffar blödning pà ett oönskat sätt från det härdade materialets yta.

Dessutom kan i samband med föreliggande uppfinning olika oorga- niska eller organiska färgämnen änvändas så länge som komposi- tionens egenskaper ej går förlorade. Exempel pà de färgämnen som kan användas.innefattar de som används för de vanliga sili- konavtrycksmaterialen, såsom röd. oxid, titanvitt, titangult, och koboltblàtt.

Föreliggande uppfinning kommer att beskrivas i närmreqdetalj med hänvisning till de följande exemplen, men det skall ej tol- kas så att uppfinningen är begränsad därtill. Q H Egempel 1 En grundpasta och en katalysatorpasta som var och en hade den följande sammansättningen framställdes.

(Grundpasta) Dimetylpolysiloxan terminerad med dimetylvinylsiloxigrupper vid båda ändarna av molekylkedjan: 100 viktdelar 508 705 10 Linjär metylvätepolysiloxan innehållande 40 mol-% av en metylvätesiloxanenhet: 3 viktdelar Polyoxietylennonylfenyleter: 10 viktdelar Kvarts: 20 viktdelar (Katalysatorpasta) Dimetylpolysiloxan terminerad med dimetylvinylsiloxigrupper vid båda ändarna av molekylkedjan: 100 viktdelar Silikonoljelösning innehållande 0,4 vikt-% l,3-divinyltetramety1- disiloxan-platinakomplex: 3 viktdelar Hydrofobt fint silikapulver med en specifik BET-ytarea på 100 m2/g, vars yta är terminerad med en (cH3)3s1o1/2-enhet: ' 10 viktdelar' Metylfenylpolysiloxan (fenyl- grupphalt: 5 mol-%): 20 viktdelar -_ Lika mängder av grundpastan och katalysatorpastan knádades.i 30 sekunder med hjälp av en spatel, och den knádade blandningen mättes med avseende pà töjning vid sammanpressning och kvarstå- ende deformation i enlighet med testförfarandet som definieras i JIS (Japanese Industrial Standard) T6513. Ju större värdet på töjningen vid sammanpressningen är desto mjukare är det härdade materialet. Likaså gäller att ju mindre värdet pà den kvarstå- ende deformationen är desto skarpare är härdningen och desto mindre är deformationen. Rivhàllfasthetstestet utfördes baserat på en rivhàllfasthetsprovbit modell A vid det testförfarande som definieras i JIS K630l efter knàdning av båda pastorna. Med hänsyn till vätbarheten med avseende pà vatten framställdes ett skivprov efter knàdning av de båda pastorna, med en diameter pà 30 mm och en tjocklek på 1 mm, och kontaktvinkeln mot vattnet 508 705 ll mättes med hjälp av en kontaktvinkelmätare. De erhållna resul- taten är sammanfattade i tabell 1. _ Såsom visas i tabell 1 var med hänvisning till kompositionen i exempel 1, trots att töjningen vid sammanpressning var stor, den kvarstående deformationen tillräckligt liten, kompositionen var skarpt härdad, och det härdade materialet var mjukt och ha- de liten deformation. Rivhållfastheten var dessutom så stor att det fastställdes att det härdade materialet svårligen lossnade.

Kontaktvinkeln med vatten var dessutom så liten att det härdade materialet hade en överlägsen vätbarhet gentemot vatten.

EXEMEEL_2 En grundpasta och en katalysatorpasta som var och en hade den följande sammansättningen framställdes.

(Grundpasta) Dimetylpolysiloxan terminerad med dimetylvinylsiloxigrupper vid båda ändarna av molekylkedjan: 100 viktdelar Linjär metylvätepolysiloxan innehållande 40 mol-% av en metylvätesiloxanenhet: 3 viktdelar Polyoxietylenlauryleter: 1 viktdel Kvarts: 800 viktdelar (Katalysatorpasta) Dimetylpolysiloxan terminerad med dimetylvinylsiloxigrupper vid båda ändarna av molekylkedjanz 100 viktdelar Silikonoljelösning innehållande 0,4 vikt-% l,3-divinyltetrametyl- 508 705 12 disiloxan-platinakomplex: 3 viktdelar Hydrofobt fint silikapulver med en specifik BET-ytarea pà 100 m2/g, vars yta är terminerad med en (CH3)3SiO1/2-enhet: 20 viktdelar Metylfenylpolysiloxan (fenyl- grupphalt: 25 mol-%): 400 viktdelar Kvarts 200 viktdelar ' - Lika mängder av grundpastan och katalysatorpastan knàdades i 30 sekunder med hjälp av en spatel, och samma tester som i exempel 1 utfördes. De erhållna resultaten är sammanfattade i tabell 1.

Såsom visas i tabell 1 var med hänvisning till kompositionen i exempel 2, trots att töjningen vid sammanpressning var stor, den kvarstående deformationen tillräckligt liten. kompositionen var skarpt härdad, och det härdade materialet var mjukt och ha- de liten deformation. Rivhàllfastheten var dessutom sà stor att det fastställdes att det härdade materialet svårligen lossnade.

Kontaktvinkeln med vatten var dessutom så liten att det härdade materialet hade en överlägsen vätbarhet gentemot vatten.__ EKEMBEL_3 En grundpasta och en katalysatorpasta som var och en hade den följande sammansättningen framställdes.

(Grundpasta) Dimetylpolysiloxan terminerad med dimetylvinylsiloxigrupper vid båda ändarna av molekylkedjan: 100 viktdelar 508 705 13 Linjär metylvätepolysiloxan innehållande 40 mol-% av en metylvätesiloxanenhet: 3 viktdelar Polyoxietylenoktylfenyleter: 100 viktdelar Kristobalit 100 viktdelar (Katalysatorpasta) Dimetylpolysiloxan terminerad med dimetylvinylsiloxigrupper vid båda ändarna av molekylkedjan: 100 viktdelar Silikonoljelösning innehållande 0,4 vikt-% l,3-divinyltetrametyl- disiloxan-platinakomplex: 3 viktdelar Hydrofobt fint silikapulver med en specifik BET-ytarea på 100 m2/g, vars yta är terminerad med en (CH3)3Si01/2-enhet: ' 100 viktdelar Metylfenylpolysiloxan (fenyl- grupphalt: 50 mol-%): 150 viktdelar Lika mängder av grundpastan och katalysatorpastan knådades i 30 sekunder med hjälp av en spatel, och samma tester som i exempel 1 utfördes. De erhållna resultaten är sammanfattade i tabell 1.

Såsom visas i tabell l var med hänvisning till kompositionen i exempel 3, trots att töjningen vid sammanpressning var stor, den kvarstående deformationen tillräckligt liten, kompositionen var skarpt härdad, och det härdade materialet var mjukt och ha- de liten deformation. Rivhållfastheten var dessutom så stor att det fastställdes att det härdade materialet svårligen lossnade.

Kontaktvinkeln med vatten var dessutom så liten att det härdade materialet hade en överlägsen vätbarhet gentemot vatten. 598 705 14 JÄMEQBELSEEXEMEEL_l En grundpasta och en katalysatorpasta, jande kompositionen men ej innehållande komponenten var och en med den föl- (E) som i föreliggande uppfinning, framställdes.

(Grundpasta) Dimetylpolysiloxan terminerad med dimetylvinylsiloxigrupper vid bàda ändarna av molekylkedjan: Linjär metylvätepolysiloxan innehållande 40 mol-% av en metylvätesiloxanenhet: Polyoxietylennonylfenyleter: Kvarts: (Katalysatorpanta) Dimetylpolysiloman terminerad med dimetylvinylsiloxigrupper vid båda ändarna av molekylkedjanz Silikonoljelosning innehållande 0,4 vikt-8 1,3-d1vinyltetrametyl- d_siloxan-platinakomplex: Metylfenylpoiysiloxan (fenylgrupphaltz 25 mol-%): Kvarts: Lika mängder av grundpastan och kat 100 viktdelar 3 viktdelar 10 viktdelar 50 viktdelar 100 viktdelar 3 viktdelar r 100 viktdelar 100 viktdelar alysatorpastan knàdades i 30 sekunder med hjälp av en spatel, och samma tester som i exempel l utfördes.

Såsom visas i tabell 1, jämförelseexempel l, De erhållna resultaten är sammanfattade i tabell 1. med hänvisning till kompositionen i var töjningen vid sammanpressning liten 15 508 705 och det härdade materialet hårt även om den kvarstående defor- mationen var liten. Vidare var rivhållfastheten så låg att det fastställdes att det härdade materialet lossnade lätt. _ _ En grundpasta och en katalysatorpasta, var och en med de föl- jande kompositionerna men ej innehållande komponenten (G) som i föreliggande uppfinning, framställdes.

(Grundpasta) Dimetylpolysiloxan terminerad med dimetylvinylsiloxigrupper vid båda ändarna av molekylkedjanz å Linjär metylvätepolysiloxan innehållande 40 nol-% av en metylvätesiloxananhetz Polyoxietylannonylfenyleter: Kvarts: (Katalysatorpasta) Dimetylpolysiloxan terminerad med 5imetylvinylslloxigrupper vid båda ändarna av molekylkedjan: Silikonoljelosning innehållande 0,4 vikt-% 1,3-d1viny1tetramety1- disiloxan-platinakomplex: Hydrofobt fint silikapulver med en specifik BET-ytarea på 100 m2/g, vars yta är terminerad med en (CH3)2SiÛ2/2-enhet! 100 viktdelar 3 viktdelar 10 viktdelar 50 viktdelar 100 viktdelar 3 viktdelar 50 viktdelar 508 705 16 Lika mängder av grundpastan och katalysatorpastan knådades i 30 sekunder med hjälp av en spatel, och samma tester som i exempel 1 utfördes. De erhållna resultaten är sammanfattade i tabell 1.

Såsom visas i tabell 1 med hänvisning till kompositionen i jäm- förelseexempel 2, var töjningen vid sammanpressning liten och det härdade materialet hårt även om den kvarstående deformatio- nen var liten. Kontaktvinkeln mot vatten var även större än den för kompositionerna i exemplen 1 till 3 och följaktligen kon- staterades det att vätbarheten med avseende på vatten var un- dermålig.

IBßELL_l Exempel 1 Exempel 2 Exempel gm aumfgiïiïe- aamforaige- 939” exempel Tödfliflfl vid =°"“°“' 19.5 10.3 16.2 5.5 5.2 pressning (t) Kvnrßtåßfldß 0.3 0.3 0.3 0.3 0.3 deformation R) ' .nivnalifasthec > 89 32 I 9_5 4_5 81 (N/m) K°“t°kt' 35 40 28 56 60 vinkel (°) r __..

Såsom ovan beskrivits i detalj uppvisar silikonkompositionen för tandavtryck enligt föreliggande uppfinning liten kvarståen- de deformation. och även. efter härdning, och är fortfarande mjuk, även om den uppvisar stor töjning vid sammanpressning.

Följaktligen kan avtrycket vid avlägsnande från munhålan på en patient lätt avlägsnas utan att förorsaka patienten smärta. Vid avlägsnande av avtrycket föreligger det heller inga risker för deformation och att avtrycket lossnar.

Vidare, när man häller ett modellmaterial såsom gips i det er- hållna avtrycket och därefter avlägsnar modellmaterialet, har kompositionen enligt uppfinningen en sådan effekt att modellma- terialet lätt kan avlägsnas. 508 705 17 Dessutom är silikonkompositionen för tandavtryck i enlighet med föreliggande uppfinning så överlägsen beträffande vätbarhet med avseende på vatten att ett detaljavtryck i munhålan kan tagas på ett exakt sätt. Kompositionen enligt uppfinningen har sålun- da en sådan effekt att komplicerade avtryck kan tagas på ett säkert sätt utan misslyckande. _ I ljuset av det ovan sagda har silikonkompositionen för tandav- tryck i enlighet med föreliggande uppfinning varit en framgång för utvecklingen av tandavtrycksmaterial med överlägsna egen- skaper som har förmåga att övervinna defekterna hos de konven- tionellt använda tandavtrycksmaterialen. Således är uppfinning- en mycket lämplig för tandläkare, och patienter samt tandtekni- ker och är extremt värdefull i det att den bidrar till den- talområdet.

Under det att uppfinningen har beskrivits i detalj och med hän- visning till särskilda utföringsformer därav är det uppenbart för fackmannen inom tekniken att olika ändringar och modifika- tioner kan göras därav utan att avvika från uppfinningstanken och ramen för uppfinningen.

Claims (1)

508 705 18 PATENTKRAV

1. Silikonkomposition för tandavtryck omfattande: (A) 100 viktdelar av en organopolysiloxan med minst två alifa- tiska omättade kolväten i en molekyl; (B) från 0,1 till 30 viktdelar av en organovätepolysiloxan med minst tre väteatomer direkt bundna till kiselatomen i en mole- kyl; (C) från 10 till 500 ppm, baserat på den totala mängden av kom- ponenterna (A) och (B), av en silikonlöslig platinaförening; (D) från 10 till 500 viktdelar av ett oorganiskt fyllmedel; (E) från 5 till 50 viktdelar av ett fint silikapulver med en specifik BET-ytarea från 50 till 500 m2/g, vars yta har~gjorts hydrofob; (F) fràn 0,5 till 50 viktdelar av en nonjonisk tensidí och (G) fràn 10 till 200 viktdelar av en metylfenylpolysiloxan.