SE464059B - Anvaendning av inositoltrifosfat foer framstaellning av laekemedel - Google Patents

Description

464 059 reducera intaget av IP6 och dess derivat till ett minimum.

I C.A. vol. 33 (1939), Abstract nr 7351, nr 3/4 har användningen av fosfat inklusive inositolfosfat såsom en antirakitiskost rapporterats. Det refereras inte till specifika inositolfosfat.

US patentskriften 4 473 563 beskriver extrakorporal behandling av erytrocyter för att i dessa införliva inositolfosfat för att förbättra syretillförseln. Därvid separeras erytrocyter från blod som har pumpats ut ur kroppen för detta ändamål. Efter komplicerad behandling av erytrocyterna återinföres de senare i blodet. Det finns ingen beskrivning av administrering av inositolfosfat direkt till kroppen.

I US patentskriften 2 723 938 beskrivs användningen av inositolfosfat för stabilisering av dispersioner av vattenhaltiga suspensioner av penicillin. Detta säkerställer att kort enkel manuell skakning kommer att återupprätta tillståndet av fullständig och homogen dispersion av penicillinet efter långvarig lagring.

Uppfinningen avser enligt ovan användning av IP3 för framställning av ett läkemedel för förebyggande eller lindring av blödningar.

Vid framställning av den isomer eller de isomerer av IP3 som uppfyller ovanstående mål och som ingår i läkemedlet som används enligt uppfinningen, kan en eller flera av föreningarna IP6, IP5 eller IP4 eller en naturprodukt som _ innehåller minst en av dessa föreningar användas som utgångsmaterial. I de fall då utgångsmaterialet är en , naturprodukt väljs företrädesvis en sådan med en halt av minst 0,3%, företrädesvis minst 1% inositolfosfat (IP6 + IP + IP4). Särskilt lämpliga produkter är bönor, kli, 5 464 059 pollen och oljeväxter.

De IP3-isomerer som föreligger i läkemedlet som används enligt föreliggande uppfinning kan t ex framställas genom enzymatisk nedbrytning utgående från IP4, IP5 och/eller IP6.

Enligt uppfinningen föredrages ett förfarande, i vilket de ovannämnda högre inositolfosfaten IP6, IP5 och/eller IP4 bryts ned enzymatiskt till IP3 med exempelvis fytasenzym. Fytasenzym finns normalt i alla inositolfosfatinnehållande växter och fröer. På grund härav är det enligt uppfinningen vanligen inte nödvändigt att sätta till enzymet om en naturprodukt används som utgångsmaterial. I de fall där naturprodukten har en alltför låg enzymatisk aktivitet eller när IP6, IPS eller IP4 eller en blandning därav används som utgångsmaterial, tillsättes ett fytasenzym exempelvis från kli.

Ett lämpligt sätt att behandla det naturliga eller råa utgångsmaterialet är att förbehandla det exempelvis genom spräckning eller borttagning av yttre membran och borttagning av oönskade beståndsdelar. Vid användning av pollen bör således allergenerna avlägsnas. Därefter blötlägges materialet i vatten så att inositolfosfatet blir tillgängligt för nedbrytning och för aktivering av enzymet. I de fall där en extra mängd enzym behövs tillsättes denna mängd på detta stadium. Enzymet får därefter verka under så lång tid som är nödvändigt för att uppnå den avsedda hydrolysgraden.

Hydrolysen sker vid en lämplig temperatur, vanligen zo-7o°c, företrädesvis 3o-4o°c, een via ett för det närvarande fytaset optimalt pH-värde. För att avbryta hydrolysen på den önskade nivån kan enzymet förstöras eller inaktiveras, t ex genom en snabb upphettning av det hydrolyserade utgångsmaterialet. Detta säkerställer även 464 059 att en okontrollerad och oönskad fortsatt hydrolys av IP3 i magsäcken inte fortsätter när kompositionen administreras. För att överföra materialet till en form som är lagringsstabil kan det lämpligen frystorkas. Jäst kan med fördel användas som en fytaskälla. Företrädesvis används bagerijäst. Vid användning av jäst erhålles i huvudsak endast en isomer av IP3, nämligen D-myoinositol-l,2,6-trifosfat.

Ovan nämnda förfarande kan i tillämpliga delar med eventuella modifieringar även användas när en eller flera av föreningarna IP6, IP5 eller IP4 som sådana används som utgångsmaterial.

IP3-isomererna kan också framställas genom syntetiska metoder, kemiska eller enzymatiska med exempelvis inositol och en fosforkälla som utgångsmaterial. Dessutom är också mikrobiologisk framställningsmetoder för IP3, innefattande hybrid DNA teknik lämpliga.

Det är lämpligt att läkemedlet som används enligt uppfinningen föreligger i enhetsdosform. Tabletter, granuler eller kapslar är lämpliga administrationsformer för en sådan enhetsdos. Vidare kan tabletter och granuler lätt ytbehandlas för att åstadkomma en beläggning för att förhindra en okontrollerad hydrolys i magsäcken och för att åstadkomma en eftersträvad absorption i tarmkanalen.

Andra lämpliga administrationsformer är administration med fördröjd frigöring (slow release) och transdermal administration. De vanliga farmaceutiskt acceptabla tillsatsmedlen, konstituenserna och/eller bärarna kan införlivas i läkemedlet. Tabletterna eller granulerna kan även innehålla ett sprängmedel som förorsakar att tabletterna respektive granulerna lätt upplöses i tarm- kanalen. I vissa fall, särskilt i akuta situationer, föredrages det att använda enhetsdosen i form av en lösning för intravenös administration. 464 059 Läkemedlet kan även som sådant bestå av IP3 enbart utan några tillsatser, konstituenser eller bärare.

Om så önskas kan kompositionen vara fri från andra inositolfosfat, d.v.s. IP1, IP2, IP4, IP5 och IP6.

Följaktligen kan blandningen av IP3-isomerer ha en renhet av 90-100%, såsom 93-100% eller företrädesvis 95-100%.

Alternativt kan läkemedlet bestå av eller omfatta en eller flera specifika IP3-isomerer, som beskrivs nedan, var och en närvarande i huvudsakligen ren form. Sålunda kan de olika isomererna isoleras från varandra i huvudsakligen ren form, vilket betyder att de har en renhet av 80-100%, såsom 82-100% eller 85-100%, företrädesvis 90-l00%. Eftersom isomererna kan framställas i ren form kan de naturligtvis blandas i vilka proportioner som helst.

Läkemedlet kan bestå av IP3, varvid nämnda IP3 anskaffas med hjälp av minst en av IP6, IP5 eller IP4 och en nedbrytande substans såsom ett enzym lämpligt att bilda IP3.

Det är i de flesta fall lämpligt att IP3-isomeren eller -isomererna som används för framställning av läkemedlet enligt uppfinningen föreligger i saltform för att inte negativt påverka mineralbalansen. Saltet bör företrädesvis bestå av ett natrium-, kalcium-, zink- eller magnesiumsalt eller en blandning av två eller flera av dessa salter. Kalcium- och zinksalter eller blandningar därav föredrages särskilt. Isomeren av IP3 kan även föreligga (alvis som ett salt av en eller flera fysiologiskt acceptabla föreningar i lantanidserien.

Av ovanstående orsaker är det även en fördel om läkemedlet innehåller ett överskott eller en extra tillsats av minst ett farmaceutiskt acceptabelt salt av 464 059 kalcium, zink eller magnesium och en oorganisk syra eller organisk syra. Detta är särskilt värdefullt för äldre personer som ofta har brist på dessa mineraler.

Läkemedlet som används.enligt föreliggande uppfinning kan företrädesvis även innehålla minst ett seleninnehållande ämne, en omättad fettsyra, såsom gammalinolensyra, vitamin E, vitamin C eller en farmaceutiskt acceptabel organisk syra eller ett salt därav, såsom citrat, oxalat, malonat och tartrat. Selenhalten i läkemedlet är företrädesvis sådan att det dagliga intaget är ca 0,7-8 ug/kg kroppsvikt, företrädesvis 0,7-3,3 ug. För vitamin E är motsvarande värden ca 0,1-2 mg respektive 0,1-1 mg.

För administration till patienter kan lämpliga doser rutinmässigt bestämmas av fackmannen på området genom utsträckning av de resultat som erhålles hos djur vid olika doseringar. Den föredragna doseringen för människor faller inom området 0,1-100, speciellt 0,1-50 mg IP3/dag/kg kroppsvikt.

I djurförsök iakttogs inga biverkningar efter admi- nistration av mycket höga doser av IP3, 160 mg/kg 464 059 kroppsvikt med intravenös injektion på möss eller l600 mg/kg kroppsvikt genom intraperitoneal injektion på möss.

Läkemedlet enligt föreliggande uppfinning innehåller minst en, ibland två eller flera av följande ämnen, vilka motsvarar den väsentliga IP3-isomeren eller -isomererna som namns ovan: D-myo~inositol~l,2,6-trifosfat med formeln 2_ ÛPÛ3 uH\\ íïf ;;:I§:::í:Égš:J 2- n _XZ+ oPn§- ÛPÛ3 där X är väte, minst en envärd, tvåvärd eller flervärd katjon, eller en blandning därav, n är antalet joner och z är laddningen för respektive jon: myo-inositol-1,2,3-trifosfat med formeln 2- are? UH ÛPÛ3 3_ ufl~t _ n .x1* UH ÜPO3 där X, n och z har ovanstående betydelse: L-myo-inositol-1,3,4-trifosfat med formeln UH UH UPU3* Û” 2- 2 n _XZ+ ÛP03 nPo3“ där X, n och z har ovanstående betydelse.

I var och en av ovanstående formler ligger n inom området 464 Û59 6~l och z inom området l-6. Företrädevis ligger n inom området 3-6 och z är 3, 2 eller 1. Av ovanstående isomerer föredrages D-myo~inositol-1,2,6-trifosfat.

Andra inositoltrifosfatisomerer som kan användas enligt föreliggande uppfinning som den aktiva IP3 beståndsdelen i läkemedlet har strukturrormeln En grupp inositoltrifosfatföreningar definieras av 1' R3' R5' R7' Rio hydroxyl och de återstående tre är fosfat och R2, R4, R6, formeln (I), där tre av R och Rll är R8, R9 and Rlz är väte.

En annan grupp inositoltrifosfat defineras av struktur- formeln (I), där tre av Rl, R3, R6, R7, R9 och Riz är hydroxyl och de återstående tre är fosfat och R2, R4, R5, R8, Río and Rll är väte. Ännu en annan grupp av inositoltrifosfat defineras av strukturformeln (I), där tre av R1, R3, R5, R8, Río och Rlz är hydroxyl och de återstående tre är fosfat och R2, R4, R6, R7, R9 och Rll är väte.

Ytterligare en annan grupp inositoltrifosfat definieras 1, R4, R5, RB, R9 och Rlz är hydroxyl och de återstående tre är fosfat och R2, av strukturformeln (I), där tre av R R3, R6, R7, Rlo och Rll är väte.

V: 464 059 Ännu en annan grupp inositoltrifosfat definieras av strukturformeln (I), där tre av Rl, R3, R6, R8, R9 and Rlz är hydroxyl och de återstående tre är fosfat och R2, R4, R5, R7, Rlø och Rll är väte.

En annan grupp av inositoltrifosfat definieras av strukturformeln (I), där tre av Rl, R3, R6, R7, Rlo och Rlz är hydroxyl och de återstående tre är fosfat och R2, R4, R5, R8, R9 och Rll är väte.

Ytterligare en annan grupp inositoltrifosfat definieras av strukturformel (I), där tre av Rl, R3, R5, R8, R10 och Rll är hydroxyl och de återstående tre är fosfat och R2, R4, R6, R7, R9 och Rlz är väte.

Slutligen definieras en annan grupp av inositoltrifosfat av strukturformeln (I), där tre av R1, R3, R5, R7, R9 och Rll är hydroxyl och de återstående tre är fosfat och R2, R4, R6, R8, Rlo och Rlz är väte.

Särskilda inositoltrifosfatföreningar inom området för ovanstående formel innefattar föreningar med strukturformel (I), där R5, R7 och Rlo är fosfat, Rl, R3 och Rll är hydroxyl och R2, R4, R6, R8, R9 och Rlz är väte; Rl, Rio och Rll är fosfat, R3, R5 och R7 är hydroxyl och R2, R4, R6, R8, R9 och R12 är väte; Rl, R3 och Rll är fosfat, R5, R7 och Rlo är hydroxyl och R2, R4, R6, R8, R9 och Rlz är väte; R3, R5 och R7 är fosfat, Rl, Rlø och Rll är hydroxyl och R2, R4, R6, R8, R9 och Rlz är väte; R3, R7 och Rlo är fosfat, Rl, R5 och Rll är hydroxyl och R2, R4, R6, R8, R9 och Rlz är väte; 3! 2! l! 2! 6! 2! 3! 2! ll 2! ll 2! ll 2! l! 2! ll 2! l! 2! 4! 2! 3! 2! ll 2! 10 464 059 Rlo och Rll är fosfat, Rl, R5 och R7 är hydroxyl och R4, R6, R8, R9 och Rlz är väte; R3 och R6 är fosfat, R7, R9 och Rlz är hydroxyl och R , R , R , R och R är väte; 4 5 8 10 ll R7 och R9 är fosfat, Rl, R3 och Rlz är hydroxyl och R4, R5, R8, Rlo och Rll är väte; R5 och R8 är fosfat, Rl, Rlo och Rlz är hydroxyl och R4, R6, R7, R9 och Rll är väte; R3 och Rlz är fosfat, R5, R8 och Rlo är hydroxyl och R4, R6, R7, R9 och Rll är väte; R och R är fosfat, R , R och R är hydroxyl och 3 5 8 10 12 R4, R6, R7, R9 och Rll är väte; R5 och R8 är fosfat, R3, Rio och R R4, R6, R7, R9 och Rll är väte; 12 är hydroxyl och R och R är fosfat, R , R och R är hydroxyl och 5 12 3 8 10 R4, R6, R7, R9 och Rll är väte; R och R är fosfat, R , R och R är hydroxyl och 3 12 6 8 9 R4, Rs, R7, Rlo och Rll är väte; R3 och R6 är fosfat, R7, Rlo och Rlz är hydroxyl och R4, R5, R8, R9 och Rll är väte; R5 och R8 är fosfat, Rl, R9 och Rlz är hydroxyl och R3, R6, R7, Rlo och Rll är väte; R5 och R8 är fosfat, Rl, Rlo och Rll är hydroxyl och R4, R6, R7, R9 och Rlz är väte; R3 och R5 är fosfat, R8, Rlo och Rll är hydroxyl och R4, R6, R7, R9 och Rlz är väte; I: ll Zl ll 2l ll 2! 3/ 2l ll 2! ll 2l ll 2l 3! 2/ sl 2! ll zl ll Zl 5! 2/ ll 2l ll R3 och R5 7, R9 och R R4, R6, R8, Río och R12 är väte; är fosfat, R ll R3 och Rlz är fosfat, R5, R8 och R R4, R6, R7, Rlo och Rll är väte; 9 R3 och R8 R4, R6, R7, R10 och Rll är väte; är fosfat, R5, R9 och Rlz R5 och Rlz är fosfat, Rl, R8 och R9 R4, R6, R7, Rlo och Rll är väte; R5 och R9 är fosfat, R3, R8 och Rlz R4, R6, R7, RIG och Rll är väte; R5 och Rlz är fosfat, R3, Rs och R9 R4, R6, R7, Rlo och Rll är väte; R3 och R9 är fosfat, R5, R8 och R R4, R6, R7, Rlo och Rll är väte; 12 R5 och R9 är fosfat, Rl, R8 och R R4, R6, R7, Río och Rll är väte; 12 R9 och Rlz är fosfat, Rl, R3 och R8 R4, RS, R7, Rlo och Rll är väte; R8 och R9 är fosfat, R3, R5 och Rlz R4, R6, R7, Rlo och Rll är väte; R8 och Rlz är fosfat, R3, R5 och R9 R4, R6, R7, Rio och Rll är väte; R8 och Rlz är fosfat, Rl, R3 och R9 R4, R6, R7, Rlo och Rll är väte; R9 och Rlz är fosfat, R3, R5 och R8 R4, R6, R7, Rlo och Rll är väte; är är är är är är är är är är är är är hydroxyl hydroxyl hydroxyl hydroxyl hydroxyl hydroxyl hydroxyl hydroxyl hydroxyl hydroxyl hydroxyl hydroxyl hydroxyl 464 och och och och och och och and och och och och och 059 12 464 059 R5, R8 och R9 är fosfat, Rl, R3 och Rlz är hydroxyl och R2, R4, R6, R7, Rlo och Rll är väte; R3, R8 och R9 är fosfat, Rl, R5 och Rlz är hydroxyl och - R2, R4, R6, R7, Rlo och Rll är väte; Ii: R3, R9 och Rlz är fosfat, Rl, R5 och R8 är hydroxyl och RZ, 114, RG, R7, Rlo och Rll är väte; R3, R8 och Rlz är fosfat, Rl, R5 och R9 är hydroxyl och Rz, R4, R6, R7, Rlo och Rll är väte; och R8, R9 och Rlz är fosfat, Rl, R3 och R5 är hydroxyl och R2, R4, R6, R7, Rlo och Rll är väte.

Ovanstående formel beskriver specifika isomerer av inositoltrifosfat, där inositol valts ur gruppen myoinositol, cisinositol, epiinositol, alloinositol, neoinositol, mucoinositol, chiroinositol och scylloinositol.

IP3 kan vara den enda farmaceutiskt aktiva beståndsdelen i det använda läkemedlet. Emellertid kan även andra farmaceutiskt aktiva beståndsdelar föreligga däri.

Mängden IP3 bör då utgöra 5-95 eller 15-80, såsom 25-60 vikt% av de aktiva beståndsdelarna.

Dessutom kan läkemedlet vara en flervitaminenhet innehållande 2-60, såsom 2-40 eller företrädesvis 2-25 vikt% IP3 baserat på den totala vikten av de farmaceutiskt aktiva beståndsdelarna.

Vanligen innehåller läkemedlet 0,01-1,5 g, såsom 0,05-1,3 eller företrädesvis 0,1-l g IP h) 3.

Funktionen hos läkemedlet är att upphäva, förebygga eller lindra skador på membran av olika celltyper, men 13 464 059 speciellt cellmembran på trombocyter, erytrocyter och leukocyter, såsom vita blodkroppar. Användningen av läkemedlet resulterar i en förbättrad stabilisering, en minskad deformering och en förbättrad funktion hos celltyperna. Dessutom minskas parametrar såsom aggregation och vidhäftning till exempelvis kärlväggar.

Andra resultat vid användning av läkemedlet är reglering av membranfluiditet, inkorporering av komponenter såsom kolesterol och uppbyggnad, inkorporering och balans mellan olika fosfolipider.

Ytterligare resultat av användningen av läkemedlet är reglering av elektrolytbalansen hos cellen. Reglering av intracellulära halter av kalcium, kalium, klorid, fosfat etc kan nämnas som exempel.

Aktiviteten på cellytan och mottagligheten för yttre stimulanser via receptoraktivering/receptordeaktivering till exempel på grund av fosforylering är andra parametrar som påverkas vid användning av läkemedlet.

Uppfinningen förklaras närmare nedan i samband med utföringsexempel, av vilka exemplen 1 och 2 visar framställning av IP3. Exempel 3 visar framställning av en lösning av ett kaliumsalt av IP3 för injektion och exempel 4 visar tillverkning av tabletter av kalciumsaltet av IP3. Exemplen 5-8 visar framställning av olika inositoltrifosfatföreningar. Exempel 9 illustrerar förhindring av blödningar i närvaro av IP3. 14 464 059 Exempel l Hydrolys av natriumfytat med bagerijäst och fraktionering av en blandning av inositolfosfat. 0,7 g natriumfytat (från vete, Sigma Chemical Co) löstes i 600 ml natriumacetatbuffert, pH 4,6. 50 g bagerijäst från Jästbolaget, Sverige, (torrsubstans: 28%, kvävehalt: 2%, fosforhalt: 0,4%) tillsattes under omröring och inkuberingen fortsattes vid 4500. Defosforyleringen följdes genom bestämning av frigjord oorganisk fosfor. Efter 7 h, när 50% oorganisk fosfor hade frigjorts, avbröts hydrolysen genom tillsats av 30 ml ammoniak till pH 12. Suspensionen centrifugerades och supernatanten uppsamlades. 400 ml av supernatanten fick passera genom en jonbytarkolonn ("Dowex 1", kloridform, 25 mm x 250 mm) och eluerades med en linjär gradient saltsyra (0-0,7 N HCl).

Exempel 2 Strukturbestämning av isomerer av inositoltrifosfat.

Den fraktion som erhållits i exempel 2 med ett fosfor/inositolförhållande av tre till ett neutraliserades och indunstades före analys med H-NMR. Data visar att toppen består av myo-inositol-1,2-6-trifosfat.

Exempel 3 Lösning av kaliumsalt av D-myo-inositol-1,2,6-trifosfat för injektion. 0,5 g av kaliumsaltet av IP3 och 0,77 g NaCl löstes i 98,73 ml vatten för injektion för bildning av en lösning som var lämplig för injektion på en människa eller ett djur.

I) 15 464 059 Exempel 4 Tabletter av kalciumsalt av D-myo-inositol-l,2,6-trifosfat.

Tabletter av kalciumsaltet av D-myo-inositol-1,2,6-trifosfat bereddes på följande sätt. 50 g kalciumsalt av D-myo-inositol-1,2,6-trifosfat, 132 g laktos och 6 g akacia blandades. Renat vatten tillsattes därefter till blandningen, varpå blandandet fortsattes tills en lämplig konsistens erhölls. Blandningen siktades och torkades. Därefter blandades blandningen med 10 g talk och 2 g magnesiumstearat.

Blandningen komprimerades till tabletter som var och en vägde 200 mg.

Exempel 5 0,5 gram D-chiro-inositol löstes i 1 ml fosforsyra vid en temperatur av 6000. 20 g polyfosforsyra tillsattes och blandningen upphettades till 150°C under vakuum i 6 timmar.

Blandningen utspäddes med vatten till en volym av 200 ml och fördes genom en jonbytarkolonn (Dowex 1, kloridform, 25 mm x 250 mm) och eluerades med en linjär gradient av saltsyra (0-2,0 N HCl).

Innehållet av den topp med ett fosfor/inositolförhållande av sex till ett utfälldes genom tillsats av kalciumhydroxid.

Fällningen filtrerades, tvättades och blandades med 10 ml av ett katjonbytarharts för att ge syraformen av inositolhexa- fosfatet. Efter neutralisering med natriumhydroxid och frys- torkning erhölls natriumsaltet av D-chiro-inositolhexafosfat.

Exempel 6 0,8 gram epi-inositol löstes i 1,5 ml fosforsyra vid en temperatur av 60°C. 32 g polyfosforsyra tillsattes och blandningen upphettades till l50°C under vakuum i 6 timmar.

Blandningen utspäddes med vatten till en volym av 200 ml och 16 464 059 fördes genom en jonbytarkolonn (Dowex 1, kloridform, 25 mm x 250 mm) och eluerades med en linjär gradient av saltsyra (0-2,0 N HCl).

Innehållet av den topp med ett fosfor/inositolförhållande av sex till ett utfälldes genom tillsats av kalciumhydroxid. Fällningen filtrerades, tvättades och blandades med 10 ml av ett katjonbytarharts för att ge syraformen av inositolhexafosfatet. Efter neutralisering med natriumhydroxid och frystorkning erhölls natriumsaltet av epi-inositolhexafosfat.

Exempel 7 0,8 g av natriumsaltet av D-chiro-inositolhexafosfat framställt enligt exempel 11 löstes i 300 ml natriumacetatbuffer, pH 5,2. 1,3 g vetefytas (EC 3.l.3.26, 0,015 U/mg från Sigma Chemical Co) tillsattes och blandningen inkuberades vid 38°C.

Efter frigörning av 50% oorganisk fosfor stoppades hydrolysen genom tillsats av ammoniak till pH 12.

Blandningen innehållande D-chiro-inositolfosfater fördes genom en jonbytarkolonn (Dowex 1, kloridform, 25 mm x 250 mm) och eluerades med en linjär gradient av saltsyra (0 - 0,7 N HCl).

Toppen med ett fosfor/inositolförhållande av tre till ett neutraliserades med 1,0 M natriumhydroxid och frystorkades.

Strukturbestämning med NMR och IR visade att produkten var D-chiro-inositoltrifosfat.

Exempel 8 1,2 gram av natriumsaltet av epi-inositolhexafosfat framställt enligt exempel 12 löstes i 500 ml natriumacetatbuffer, pH 5,2. 2,0 g vetefytas (EC 3.l.3.26, 0,015 U/mg från Sigma Chemical f; lå 17 464 059 Co) inkuberades vid 38OC.

Efter frigörning av 50% oorganisk fosfor stoppades hydrolysen genom tillsats av ammoniak till pH 12. Blandningen innehållande epi-inositolfosfater fördes genom en jonbytarkolonn (Dowex l, kloridform, 25 mm x 250 mm) och eluerades med en linjär gradient av saltsyra (O-0,7 N HCl).

Toppen med ett fosfor/inositolförhållande av tre till ett neutraliserades med 1,0 M natriumhydroxid och frystorkades.

Strukturbestämning med NMR och IR visade att produkten var epi-inositoltrifosfat.

Exempel 9 Blödning i kindpâsen på en hamster förorsakad av koffein bestämdes i närvaro av D-myo-inositol-1,2,6-trifosfat jämfört med kontroll. Kindpåsen vänds ut och in på ett bedövat djur och koffein injiceras i ett blodkärl. Denna behandling förorsakar ungefär 10 blödningsställen i kindpåsen.

När IP3 tillfördes genom infusion (5 mg/kg) före behandlingen med koffein uppkom ingen blödning alls i kindpåsen.

Resultatet visar att IP3 är en effektiv förening mot blödning.

Claims (1)

18 PATENTKQÉÅ Û 5 9 Användning av inositoltrifosfat (IP3) för framställning av ett läkemedel för förebyggande eller lindring av blödningar. Användning enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att inositoltrifosfatet föreligger i saltform. Användning enligt patentkrav 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att inositoltrifosfatsaltet är ett salt av natrium, kalcium, zink eller magnesium eller en blandning av två eller flera av dessa. Användning enligt något av patentkraven 1-3, k ä n n e - t e c k n a d därav, att läkemedlet föreligger i tablett- eller granulatform. Användning enligt något av patentkraven 1-3, k ä n n e - t e c k n a d därav, att läkemedlet föreligger som lösning. Användning enligt något av patentkraven 1-7, k ä n n e - t e c k n a d gdärav, att läkemedlet dessutom omfattar ett farmaceutiskt acceptabelt salt av en oorganisk syra eller en organisk syra med åtminstone en jon av natrium, kalcium, zink eller magnesium. Användning enligt något av patentkraven l-6, k ä n n e - t e c k n a d därav, att läkemedlet dessutom omfattar åtminstone ett tillsatsmedel valt från den grupp som består av en selenförening, en omättad fettsyra såsom gammalinolensyra, vitamin E, vitamin C och en farmaceutiskt acceptabel organisk syra eller ett salt därav. Användning enligt patentkrav 7, k ä n n e t e c k n a d därav, att saltet är ett citrat, oxalat, malonat eller tartrat. u, 10. ll. lzfl 13. 14. 1-50 19 464 059 Användning enligt något av patentkraven 1-8, k ä n n e - t e c k n a d därav, att läkemedlet innehåller minst en annan farmaceutiskt aktiv ingrediens förutom IP3. Användning enligt patentkrav 9, k ä n n e t e c k n a d därav, att mängden IP3 ligger inom området 5-95 procent av de aktiva beståndsdelarnas vikt. Användning enligt patentkrav 9, k ä n n e t e c k n a d därav, att läkemedlet är en flervitaminsenhet innehållande 2-60 viktprocent IP3 baserat på den totala vikten av farmaceutiskt aktiva beståndsdelar. Användning enligt något av kraven 1-11, k ä n n e t e c k n a d därav, att läkemedlet innehåller 0,01-1,5 g IP3. Användning enligt något av patentkraven 1-12, k ä n n e - t e c k n a d därav, att nämnda IP3 innefattar åtminstone en isomer av inositoltrifosfat valt från D-myoinositol-1,2,6-trifosfat, myoinositol-1,2,3-trifosfat och L-myoinositol-1,3,4-trifosfat. Användning enligt något av patentkraven 1-13, k ä n n e - t e c k n a d därav, att läkemedlet föreligger i en farmaceutisk enhetsdosform och dessutom omfattar en farma- ceutiskt acceptabel bärare, konstituens eller tillsats. Användning enligt något av patentkraven 1-14, k ä n n e - t e c k n a d därav, att IP3 bildas med hjälp av minst en av IP IP eller IP4 i kombination med ett enzym som är 6' 5 lämpligt att bryta ned det till IP3.