SE453391B - 2-metoxifenylestern av n-/2-(2-tenoyl-tio)propionyl/glycin med slemlosande,hostlindrande och antiinflammatorisk aktivitet - Google Patents

Description

10 15 20 25 sto 35 453 391 Det har nu befinnits att den nay 2-metoxifenylestern med formeln I i kombination med en mycket god slemlösande, host- hindrande och antiinflammatorisk aktivitet utan ökning av luftvägssekretionen uppvisar mycket högre stabilitet än de kända guajacylestrarna, och utgör dessutom en kristallin förening, vars överföring till en beredning icke innebär någon svårighet, Det har dessutom befunnits att medan den fria SH-gruppen i de kända merkaptoföreningarna (t.ex. N-(2-merkaptopropionyl)- glycin) lätt låter sig oxideras i kroppen innan dessa när fram till verkningsstället (t.ex. andningsapparatens slemhinnor), detta icke är fallet med föreningen _ Denna förening kännetecknas dessutom av långsam hydrolys; detta faktum möjliggör transport och utnyttjande av de fortfarande med formeln I. aktiva SH-grupperna.

Föreliggande uppfinning avser även ett förfarande för fram- ställning av estern med formeln I, vilket kännetecknas av att a) en förening med formeln II bringas att reagera med 2- metoxifenol IIL enligt formeln: -CH5COX R' -co-Nn + rio-Ar ---> I II III i vilken RF har ovan angivna betydelse, Ar be- tecknar 2-metoxifenyl, och X betecknar Cl, en C1-C¿-alkoxi- grupp, eller en -0-CO-OR"-grupp, i vilken R" är en C1-C4- alkylgrupp, eller en annan aktiverande grupp, t.ex. imidazo- lyl-karbonyloxigruppen; eller b) en förening med formeln IV bringas att reagera med en förening med formeln V enligt formeln:” 10 15 20 25 30 35 ß 452, 391 i R'-cox + R-CH-co-o-Ar ---> I Nuz Iv' » V i vilken R', Ar och X vardera har den ovan angivna betydel- sen, eller c) en förening med formeln VI bringas att reagera med en förening med formeln VII, enligt formeln A T%ïCO-O-Ar K EL-COX + HS~CH~COFNH 4 ---*9 I S I CH3 VI VII i vilken Är och X har ovanstående betydelse; eller d) en förening med formeln IX bringas att reagera med tiofen- 2-tiokarboxylsyra VIII, enligt formeln: E:;:]L-COSH + VIII IX '- n;co-o-Ar nal-ca-co-NH I l CH3 1 vilken Ar har den ovan angivna betydelsen, medan däremot Hal betecknar klor, brom eller jod.

De ovan visade reaktionerna utföres lämpligen i närvaro av en oorganisk eller organisk bas (t.ex. en alkalimetall- alkoxid eller-ägflroxid eller alkalimetall-karbonat ellerwväte- karbonat; en tertiär amin, t.ex. trietylamin eller pyridin).

Alternativt kan 2-metoxifenol III eller tiofen-2-tiokarboxyl- syra VIII användas i form av alkalisalterna, vilka framstäl- les före reaktionen. I Reaktionerna enligt formlerna för förfarandena a), b) och c) utföres i allmänhet i aprotiska lösningsmedel, t.ex. CH2Cl2, tetrahydrofuran eller dioxan, vid temperaturer som varierar 10. 15 20 25 'so 35 ~i 30 ml dioxan tillsättes droppvis. 453 391 4 mellan ca +5°C och ca +20°C under de första 15-60 minuterna, därefter vid rumstemperatur i 2-24 tim.

Om X betecknar en -O-CO-OR"-grupp, erhålles motsvarande blandad anhydrid i allmänhet ur etylklorkarbonat.

Om reaktionen utföres i med vattenciflandbart lösnings- medel (t.ex. i CH2Cl2), tvättas lösningen därefter med vatten, utspädd saltsyra och vatten till neutral reaktion, torkas och vakuumindrives. Om andra lösningsmedel (tetrahydrofuran eller dioxan) användes, utvinnes reaktionsprodukten genom filtrering av den tertiära bashydrokloriden och indrivning av filtratet under vakuum. Om den som utgångsförening vid reaktionerna en- ligt ovan angivna metoder använda aminosyran .innehåller fria SH-grupper, skyddas dessa till att börja med på i och för sig känt sätt, t.ex. genom omsättning med tritylklorid eller med en p-substituerad bensylhalogenid, varvid S-skyddsgrupperna senare avlägsnas under villkor lämpliga för att bevara guaja- cylester-gruppen» S-skyddsgruppen avlägsnas i surt medium, företrädes i närvaro av CF3-COOH. I ' Reaktionen mellan tiofen-2-tiokarboxylsyra VIII och halo- génföreningarna IX utföres lämpligen i vatten, varvid syran VIII användes i form av natrium- eller kaliumsaltet, som er- hålles in situ genom behandling av en vattenhaltig lösning av NaSH eller KSH med 2-klorkarbonyl-tiofen.

Förfarandet enligt uppfinningen åskâdliggöres men be- gränsas icke av följande exempel.

Exempel 1 Till en lösning av 26,9 g (0,1 mol) 2-metoxifenyl N-(2- tiopropionyl)aminoacetat i 120 ml dioxan sättes 10,1 g (0,1 mol) trietylamin. Den omrörda lösningens temperatur hålles mellan 10 och 1500; 14,6 g (0,1 mol) 2-klorkarbonyltiofen löst Efter en halv timmes om- rörning vakuumdestilleras ca 100 ml dioxan och 150 ml vatten tillsättes. Den utfällda oljan tvättas med tre delar om 100 ml vatten och kyles därefter vid 5-10°C i några timmar.* Den solidifierade produkten tritureras, torkas under vakuum 10 15 20 25 30 35 özmetoxifenyl N-[2-(2-tenoyltio)propionyllaminoacetat erhål~" www." ~-«Iq1 5 , 453 391 och omkriscailiseras med ai1sopro§y1eter= 23,9 g (63%) zil I les, smältpunkt 90,5 - 9200.

Elementaranalys: för C H NO5S2 (molekylvikt 379) 17 17 'beräknad %_ c=s3,83; n=4,48; N=3,e9; s=1s,89 funnen 3 - c=s3,61; u=4,s3, N=3,s4;, s=16,s9 IR-sgektrum (paraffinoljeuppslamning):ß 3340 cm"1; 1785 cm"'; 1665 cm"1; 1215 cm'1; 1185 ¿m"1; 830-vso-720 cm'1.

NMR-sgektrum (bestämt i DMSO; internal standard TMS; kemiska ändringarna anges i 6): 1,56 (d, 38, cga-ca), 3,83 (S, 38, ocn3); 4,23 (8, zn, NH-cg2); 4,53 (q, 1H, cg~cH3); 6,9 - 8,3 (m, 78, arøm.); 8,93 (t, 18, Ng-cflz) Tunnskiktskromatografi: Silikagel, toluen/dietyleter ' 60:40; ensam fläck.

Högtrycks-vätske-kromatografi: Pelare: Lichrosorb RÉ 18 ' Eluermedel: H20 65 CH3CN 35 CH3COOH 1 UV (rivelator) Å = 254 m p Exemgel 2 Iill en omrörd vattenhaltig lösning av kaliumtiofen-2- tiokarboxylat, framställt ur 14,6 g (0,1 mol) 2-klorkarbonyl- tiofen och 7,92 g (0,1 mol) KSH i 50 ml vatten, sättes 31,6 g (0,1 mol) 2-metoxifenyl (2-brompropionyl)aminoacetat löst i 50 ml aceton; pH inställes på ca 7,5 genom tillsättning av en 2N-KOH-lösning, varvid temperaturen varierar från 25 till 3000.

Då tillsättningen avslutats, fortsättes omrörningen en halv tim, lösningsmedlet avdrives under vakuum och återstoden löses 1 70 ml CH2Cl2. Den organiska lösningen tvättas med vatten, ._ “5 10 15 20 25 30; 35 455 5191 torkas på Na2S0¿ och indunstas. Den halvfasta återstoden lö- ses i kokande diisopropyleter; 26,9 g (71%) av samma förening som i exempel 1 erhålles genom kylning.

Exempel 3 Framställningen utföres såsom beskrivits i exempel 2, var- vid dock NaSH och NaOH användes i stället för motsvarande kaliumfiörening. 2~metoxifenyl N-[2-(2-tenoyltio)propionyl]- aminoacetat erhålles i ett utbyte av 67%.

Exempel 4 Pâ samma sätt som beskrivits i exempel 2, men med använ- dande av 2-metoxifenyl (2-klorpropionyl)aminoacetat erhålles samma förening i ett utbyte av 74%. I Exempel 5 En lösning av 21,6 g (0,1 mol) 2-(2~tenoyltio)-propion- syra i 80 ml CHCl3 behandlas med 14,3 g (0,12 mol) SOCl2 vid rumstemperatur. Efter 8 tim avlägsnas lösningsmedlet under vaouum och den råa acylkloriden löses i 50 ml bensen. lösning försattes med 18,1 g (0,1 mol) 2-metoxifenyl~amino- acetat och 7,9 g pyridin i 50 ml bensen. Blandningen omröres 2 tim vid rumstemperatur'och i ytterligare 2 tim vid 50°C.

Lösningsmedlet vakuumdestilleras, återstoden behandlas med Lösningen upparbetas såsom Denna vatten och extraheras med CH2Cl2. beskrivits i exempel 2; den slutliga produkten tillvaratages i ett utbyte av 55%, smältpunkt 89-92°C Exempel 6 V \\ .En lösning av 21,6 g (0,1 mol) 2-(2-tenoyltio)-propion- syra och 10,1 g (0,1 mol) trietylamin i 75 ml CHCl3 försättes med 10,8 g (0,1 mol) etylklorkarbonat, löst i 25 ml CHCl3, varvid temperaturen varierar från -10 till OOC. Den sålunda framställda lösningen av blandad anhydrid bringas därefter att reagera med en lösning av 18,1 g (0,1 mol) 2-metoxifenyl~ aminoacetat i 50 ml CECl3. Lösningen hålles vid O°C 1 tim och därefter vid rumstemperatur i 4 tim. Lösningsmedlet av- 10 15 20 25 30 35 , 4531391' dunstas under vakuum och återstoden upparbetas såsom beskrivits i exempel 2. 29,6 g 2-metoxifenyl N-[2-(2-tenoyltio)propiony1]- aminoacetat erhålles, smältpunkt 90-92°C.

Exempel 7 En lösning av 27,3 g (0,1 mol) N-[2-(2-tenoyltio-propio- nyl]glycin i 250 ml vattenfri tetrahydrofuran försättes med 16,2 g (0,1 mol) karbonyldiimidazol. Blandningen upphettas till 50°C på vattenbad. Då utvecklingen av koldioxid avslu-- tats tillsättes 12,4 g (0,1 mol) guajakol och ca 100 mg nat- riummetoxid. Temperaturen hålles vid 50°C 2 tim under omrör- ning; hur.reaktionen fortskrider kontrolleras genom tunnskikts- Lösningsmedlet avlägsnas därefter under vakuum, Lösningen kromatografi. råprodukten tvättas med vatten och löses i CH2Cl2f upparbetas såsom i exempel 2, varvid erhålles 18,6 g av samma produkt, smaitpunkt so-92°c. ' Exempel 8 5,4 g (0,02 mol) N-[2-(2-tenoyltio)propionyl]glycin och 2,0 g (0,02 mol) trietylamin sättes till 50 ml vattenfri CH¿Cl2.

Blandningen kyles vid 0°C, därefter tillsättes en lösning av 2,2 g (0,02 mol) etylklorkarbonat i 10 ml vattenfri CH2Cl2.

Blandningens temperatur höjes därefter till 5°C och en lösning av 2,5 9 (0,02 mol) guajakol, 2,0 9 (0,02 mol) trietylamin och 20 ml CH2Cl2 tillsättes. Omrörningen fortsättes 1 tim vid 5°C och därefter 4 tim vid rumstemperatur.

H20, utspädd HCl, H20, torkas därefter på Na2S04 samt indrives till torrhet under vakuum. Genom kristallisering ur aceton/ hexan erhålles en mycket ren förening, som är identisk med pro- dukten enligt exempel 1, smältpunkt 92-93°C. De toxikologiska Lösningen tvättas med och farmakologiska egenskaperna hos estrarna med formeln I framgår av det följande: Akut toxicitet LDSO för föreningen f med formeln I bestämdes enligt Weils metod ("Tables for convenient calculation of median effective dose (LD50 or EDSO) and instructions in their use", ,.--!_rW\.m 10 15 20 25 30 453 391 I r s Biometrics, pages 249-253, 1952), varvid intraperitoneal ad- ministration ägde rum på möss. Resultaten framgår av tabell 1.

Tabell 1 LD50 och konfidensintervall, mg/kg intraperitonealt, för Weils metod, N = 4 K = 4 föreningen med formeln I.

V .

LD50 Konfidensintervall " 1240 ' (1180-1300) Uthostningseffekt Försöket utfördes på hankaniner vägande mellan 2 och 3 kg, som bedövats med etyluretan enligt den av Perry et al (J. Pharm. Exp. Ther. lå, 65 (1941)) angivna metoden. Före- ningen- med formeln Ifiadministrerades på fem kaniner i doser varierande från 20 till 40 mg, 1 tim efter kanylering. Kon- trollgruppen (8 kaniner) fick endast vatten. 'Mängden sekret bestämdes 1, 2 och 4 tim efter administrering. De i tabell 2 rapporterade resultaten visar att föreningen' I icke har någon uthoatningsaktivitet.

Tabell 2 Verkan av föreningen I på bronkialsekretion Procentuella variationer (i standardfel) i bronkialsekretion jämfört med grundvärdena vid följande tidpunkter efter administrering Förening' ' 1h 2h 4h K°ntr0l1 (H20) +1:0,03 +2io,o4 +3,sio,o5 Enl- “PPfi“' +0,3*0,o1 +o,7:o,o3 +1,4:o,os ningen 'Slemlösande aktivitet Den slemlösande effekten bestämdes in vitro under använ- dande av den av Morandini et al (Lotta contro la tubercolosi 11, H0- 4 (1977))-angivna metoden. De av föreningar , med 10 20 25 30 9 453 i 391,* formeln I och acetylcystein framkallade ändringarna på de reo- logiska egenskaperna hos den humana sekretionen följdes med hjälp av en tromboelastograf. De i tabell 3 angivna datana visar bättre aktivitet för föreningen j cystein i fråga om minskning av tätheten hos humansekret.

I jämfört med acetyl- Tabell 3 Slemlösande aktivitet in vitro för föreningen I och acetylcystein: Ändringar av tätheten hos humansekret Procentueil minskning (1 standardfel) hos kurvan mot maximal amplitud (f) efter tillsats av 1 ml 10-procentig lösning av föreningarna vid de angivna lösningarna Föreningar 1/30 1/60 Enl. uppfin- 82 62 finningen vacetylcystein 71 22, (*) slemlösningsaktivitetsindex Verkan på ciliernas aktivitet Effekterna av föreningen'l med formeln I på ciliernas rörlighet undersöktes genom mikroskopisk besiktning av cilier- nas rörlighet på ringar av luftstrupen från råttor neddoppade i lösningar av föreningarna. Denna metod möjliggör att kon- trollera - mot koncentration och tid - den blockering av ci- liernas rörlighet, som framkallas av de testade föreningarna, varvid blockeringen beror på slemhinnans avlägsnande från ciliatets epitel.: - För föreningar som användes i lösning, måste blockering- en äga rum inom en beröringstid av minst 15 minuter. Vid an- vändning som 2-procentiga vattenlösningar framkallade före- ningen med formeln I blockering av ciliaraktiviteten inom perioder som sträcker sig från 18 till 20 min.

S .w--Qïy--u .R 10 15 20 30 4530391 i 10 Bronkosekretoriska effekten hos föreningen med formeln I Den bronkosekretoriska effekten av föreningen med formeln I, dvs. 2-metoxifenyl N-[2-(2-tenoyltio)propionyllaminoacetat, testa- des enligt metoden med natriumfluoreaxnn på råtta på sätt som beskrivits av Mawatari (Experimental Studies on the expector- ant action of several drugs, Kagoshima Daigaku Igaku Zasshi ål, 561 (1976)) jämfört med S-karboximetyl-cystein (CMC) och N-(2-merkaptopropionyl)glycin (MPG).

Resultaten framgår av tabell 4 Tabell 4 Avlägsnande av natriumfluorescein från bronkialträdet (procentuell ökning mot kontrollerna) Antal Vikt (g) Förening mg/kg % ökning djur 1 standard- i.p. fel 10 22612,9 CMC 500 .33,4 10 206:7,1 enl. uppf_ 500 123,5 10 216,6:4 MPG 500 21,9 Som framgår av tabell 4 uppvisar föreningen ned formeln I en bronko- sekretorisk effekt, som är mycket högre än CMC (karboximetyl- cystein) och MPG, vilka användes som slemlösande medel.

Antihostaktivitet hos föreningen med f0rmelfl I Denna aktivitet testades på marsvin, på vilka hosta fram- kallades med citronsyraaerosol, 1 jämförelse med kodein.

Föreningen med formeln I administrerades per os och intra- peretonealt. Resultaten framgår av tabell 5. 10 15 20 25 30 35 « _' 453 391 ._11 Tabell 5 Antihoetaktivitet. flosta framkalledes på marsvin med citronsyraaerosol Förening Dos Administration I lindring mg/kg av hosta M Kodein 25 per os 75,6 Kodein 12,5 i.p. 90,2 enlnqppf. 500 per os 82,3 nnl.uppf. 100 i.p. 95,8 Föggginggnu med formeln I Earmakokinetik ”ln vitro”- och "in vivo”-tester hur urförtl. "In vitro“~ telterne visade att föreningen enligt uppfinningen hydrolyee- ren enzymatinkt under bildning av N-(2-merknptopropionyl)gly-u ein, tiofen-2-knrboxylnyre och guajekol. Den största alterna- ektiviteten visade lungan.

"In vivo"-studier utförda på råttor visade att förening- en ebeorberadee nom sådan till øtörate delen efter oral ingiv- ning. Efter ingivning av ekvimolöra doser av N-[?-(2-tenoyl- tio)propionyl]glyein och motuvarende 2-metoxifenyleater (före- ningen enligt uppfinningen) har högre lungkoncentrationer av N-(2-merkeptopropionyl)glyein och tiofen-2-karboxyleyra kon- ltateretl i fråga om edminietrering av föreningen enligt upp- finningen. Med andra ord visar nämnda förening hög grad ev lungtropiam.

Eetern med formlen I kan användas terapeutiskt för behand- ling av bronkialejukdomar samt oral och parenteral administre- ring pà patienter ev en terapeutiskt effektiv mängd av densamma.

Användningen omfattar administrering av ca 15-70 mg/kg kroppsvikt eater med formeln I, även om lägre eller högre doser ken ingee pà grundval ev ålder, vikt, allmäntillstànd och sjuklighet hos patienten.

I ' w* gßuuw, .« ~ v, . mi.. .. "__ ,.V , v w n __ _ _ __ __ _ h -- ., n.. I.,,,,,«,,.,,...... ., "”.n4sz 391 0 12 De farmaceutiska beredningarna kan förekomma i fast eller flytande form, t.ex. tabletter, lös? ningar, eirepslösningar, små ampuller m.m. Följande icke be- gränsande exempel åskådliggör en del beredningar enligt upp- 10 15 25 30 finningen. ~ Små amguller för eerosol- eller intramnskulär injektion 2-metoxifenyl N-[2-(2-tenoy1tio)- tillräckligt för proåionyljeminoacetat mg 400 natriummetabisulfit ~ mg 10 pyrogenfritt destillerat vatten ml 3 « min ' 2-metoxifengl N-[2-(2-tenoyltio)- propionyljaminouoetat g 4 70! lozbitol g 15 Iackarou g 50 etanol ' _ _ E ml 1 mptyl 4-hydroxibenøont mg 0,2 deatillerat vatten upp till ml 100 guggonitorier 2-metoxilenyl N[2-(2-tenoyl- tio)propionyljaminoeoetet »mg 400 netriummetabiaultit V mg 20 utd:ygningamedel_ _ 0 Ä ' mg %200

Claims (1)

1. “ß Patentkrav b Z-metoxifenylestern av N- [2-(Z-tenoyl-timvpropiony/l] - glycin med formeln I I-CO-S-Cil-CO-NII-Cllz-COO :S ï | CH CHBO