SE450125B - Forfarande for framstellning av en silikonelastomeremulsion - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 450 125 2 tjänar som plats för polymerisationen av den organiska monomeren.

Sammanfattningen av japanska Kokai 75/35 225 i Chemical Abstracts, volym 83, sid 148, 81560w beskriver en komposition innefattande en organopolysiloxanemulsion, en härdare och en vattenhaltig emulsion innehållande organovätedienpolysiloxan och diorganopolysiloxan med hydroxiändgrupper. Denna komposition beskrives såsom använd för att impregnera asbestarkbaspackningar.

Det amerikanska patentet 3 706 695 utgivet den 19 december 1972 till Huebner et al beskriver en silikonemulsion framställd frán hydroxyl innehållande polydiorganosiloxan, kimrök, ett metalliskt salt av en karbonsyra och en alkoxisilan med formeln RSi(OR')3. Emulsionen härdar till ett silikongummi, när emulsio- nen användes inom perioder av upp till två veckor eller mer efter framställning, men är icke härdbar efter lång lagring och kräver regeneration genom att tillsätta mera alkoxisilan eller organometallisk katalysator eller båda.

Från dessa referenser har det varit känt före denna ansökan att silikonlatexar kunde framställas från hydroxylpolydiorgano- siloxan, alkoxisilaner eller siloxaner innehållande silikonbund- na väteatomer och ett metalliskt salt av en karbonsyra. Dessa sili- konlatexar eller emulsioner är härdbara genom att borttaga vatt- net vid rumstemperatur eller genom upphettning.

Det amerikanska patentet 3 445 420 utgivet den 20 maj 1969 till Kookootsedes et al beskriver en värmehärdbar komposition innefattande en vinylorganosilikonpolymer, en organosilikonföre- ning innehållande SiH, en platinakatalysator och en acetylenisk förening. Dessa kompositioner beskrivs såsom stabila vid låga temperaturer och härdbara genom upphettning. Dessa härdbara kompositioner kan dispergeras i ett flyktigt utspädningsmedel inkluderande.organiska lösningsmedel och vatten. Detta patent utlär att vatten kan användas såsom utspädningsmedel under för- hållanden, där det finns föga hydrdqe av SiH-bindningarna.

Detta patent utlär även att flyktigt utspädningsmedel visar en kraftig inhibering av härdning men att härdning kommer att ske, när utspädningsmedlet indunstas.

I det amerikanska patentet 3 900 617 utgivet den 19 augusti 1975 till General Electric Company, beskrivs ett vattenhaltigt emulsionsbehandlingsbad som innefattar en vinylkedjestoppad poly- organosiloxan, en organisk vätepolysiloxan och en platinakatalysa- H 10 15 20 25 30 35 450 125 3 tor. Detta patent beskriver vattnet såsom verkande som en inhibi- tor för den platinakatalyserade vinyl/SiH-reaktionen. För lagrings- ändamâl uppger detta patent att det är bäst att framställa två separata emulsioner, hålla organovätepolysiloxankomponenten och platinakatalysatorn separata.

Föreliggande uppfinning kännetecknas nu av att (i) emulgera (A) en vinyl-ändblockerad polydiorganosiloxan, och (B) en organo- silikonförening, som har silikonbundna väteatomer med användning av vatten och ett ytaktivt ämne för att bilda en emulsion, (ii) tillsätta en platinakatalysator, och (iii) upphetta emulsionen för att bilda ett latex av bryggbildad silikon, vilken kan ytter- ligare behandlas för att bilda ett elastomermaterial.

Vid förfarandet enligt uppfinningen emulgeras således poly- diorganosiloxan (A) och organosilikonföreningar (B) i vatten och ett ytaktivt ämne. Denna emulgering kan utföras på flera sätt.

Ett sätt att emulgera (A) och (B) är att blanda (A) och (B) och sedan tillsätta vatten och ytaktivt ämne och släppa den resulte- rande blandningen genom en av de välkända homogeniseringsmaski- nerna som är kommersiellt tillgängliga för att bilda en emulsion.

Ett annat sätt för att emulgera (A) och (B) skulle vara att börja med en emulsionspolymeriserad polydiorganosiloxan (A) och sedan tillsätta organosilikonföreningarna (B) till emulsionen. Förening (B) kunde även vara i emulsionsform före blandandet med (A).

Dessa emulsionspolymeriserade polymerer är kända från det ameri- kanska patentet 3 294 725, som visar förfarandet för emulsions- polymerisation och de resulterande emulsionspolymeriserade poly- mererna. Det amerikanska patentet 3 294 725 visar även de icke- noniska eller anjoniska emulgeringsmedlen eller ytaktiva medlen, som kan användas i föreliggande uppfinning. Såsom använd häri skall termen "ytaktivt medel" varanågot av de emulgeringsmedel, som är användbara för att bilda vattenhaltiga silikonemulsionerna.

Sedan emulsionerna (A) och (B) har gjorts tillsättes en platinakatalysator. Emedan platinakatalysatorn kan åstadkomma reak- tion mellan vattnet och föreningen (B) vid rumstemperatur skulle emulsionen efter tillsättningen av platinakatalysatorn icke lagras under någon lång tidsperiod och skulle upphettas för att bilda ett latex av bryggbildad silikon utan fördröjningar, som tillåter att väsentlig reaktion sker. Om emellertid ytterligare tid krävs 10 15 20 25 30 35 450 125 4 mellan tidpunkten för tillsättningen av platinakatalysatorn och upphettningssteget för bryggbildning av emulsionen för att bilda latexet, kan en inhibitor för platinakatalysatorn tillsättas.

Sådana inhibitorer är kända, såsom de acetyleniska föreningarna definierade i det amerikanska patentet 3 445 420. Dessa inhibi- torer hämmar eller inhiberar aktiviteten hos platinakatalysatorn, men tilläter att platinakatalysatorn blir aktiv vid höjda tempe- raturer, såsom över 70OC.

Den platinakatalyserade emulsionen upphettas för att bilda ett bryggbildat silikonlatex. Detta upphettningssteg kan variera väsentligt beroende av hastigheten av bryggbildning som önskas och den tillgängliga upphettningsanordningen. Lämpligen är upphett- ningen vid en temperatur från 40°C till 90°C. Om en tryckenhet används för upphettning av den katalyserade emulsionen kan det vara möjligt att överskrida 100oC, men sådana upphettningsanordningar är dyrare och kan resultera i oönskade material, såsom separerade produkter, och är således icke rekommenderade. Emulsionen skulle icke upphettas innan platinakatalysatorn tillsätts såvida ej det har bestämts att en inhibitor tillsatt till emulsionen icke kommer att orsaka gelbildning av emulsionen.

Det resulterande latexet av bryggbildad silikon liknar andra latexar till utseendet. Det är ett flytande material, som kan pumpas, spridas och på annat sätt manipuleras liksom andra kända latexar. En skillnad från andra latexar är att latexet enligt denna uppfinning består av bryggbildade partiklar dispergerade i den vattenhaltiga fasen. Konventionella latexar som är avsedda att härdas är antingen utfällda från den vattenhaltiga fasen och sedan härdade eller härda efter indunstning av den vattenhaltiga fasen. Den föreliggande platinakatalyserade emulsionen av (A) och (B) skulle icke förbli stabil under lång lagring i det bryggbil- dade tillståndet och fortfarande behålla sin förmåga att bilda en elastomerisk produkt efter indunstning av vattnet. Förfarandet beskrivet häri för att bilda bryggbildade silikonpartiklar i en vattenhaltig fas ger ett latex, som behåller sin förmåga att bilda en elastomerisk produkt efter lång lagring av latexet, emedan bryggbildningssteget har utförts i emulsionsstadiet och fortsatt reaktion mellan vinylgrupperna i (A) och de silikonbund- na kiselatomerna i (B) icke äger rum under lagring.

Latexet erhållet från (A) och (B) såsom ovan definierats ger 10 15 20 25 30 35 450 125 förhållandevis svaga elastomeriska filmer eller beläggningar sedan vattnet har indunstats. Sådana filmer är användbara för impreg- nering av fibermaterial eller porösa material och för beläggnings- substrater, såsom papper, metall och tyg, varvid seghet icke krävs.

För att framställa starkare filmer eller beläggningar kan en kolloidal kiseldioxid, lämpligen i form av en vattenhaltig disper- sion av en kolloidal kiseldioxid, tillsättas till det bryggbildade silikonlatexet efter upphettningssteget. Filmerna eller belägg- ningarna erhållna från indunstningen av vattnet från latexarna, som innehåller den kolloidala kiseldioxiden är mycket starkare.

De kraftigare filmerna är mera lämpade för användning utan ett substrat och ger segare beläggningar för substrat ävenledes.

Latexarna kan påföras på textilier, papper och andra substrat för att ge en beläggning efter indunstning av den vattenhaltiga fasen, vilken beläggning kan användas för att ge vattenbortstötande egenskaper till substrat, såväl som värme- och elektrisk isolation.

Filmen eller beläggningen beskriven ovan är icke avsedd att vara begränsad till ett arkliknande utseende, utan är avsedd att in- kludera impregnering, varvid beläggningen eller filmen kan täcka en tråd, partikel eller fiber.

Indunstningen är icke begränsad till den indunstning, som sker vid icke övervakad utsättning av den avsättning av latex för atmosfären. Indunstning kan dessutom underlättas genom en ström av torr luft eller annan gas, antingen vid omgivningstemperatur eller vid en höjd temperatur, av infraröd upphettning eller en kombination av de olika sätten. Försiktighet skulle iakttagas, när accelererade anordningar användes för att indunsta den vatten- haltiga fasen, så att den snabbt avgående vattenångan icke alstrar oönskade diskontinuiteter i filmen, om en kontinuerlig film eller beläggning önskas.

Den vinyl-ändblockerade polydiorganosiloxanen (A) kan vara någon av polydiorganosiloxanerna ändblockerade med diorgano- vinylsiloxienheter och kan representeras av formeln (CH2=CH)R2SiO(R2SiO)xSiR2(CH=CH2) där R är en envärd kolväteradikal eller en envärd halogenerad kolväteradikal och E är en representation av antalet återkommande diorganosiloxanenheter i polymeren. De envärda radikalerna kan vara någon av de som är välkända inom tekniken, men är lämpligen 15 20 25 30 35 450 125 de som har sex kolatomer eller mindre. De föredragna polydiorgano- siloxanerna är de, vari de envärda organiska radikalerna är metyl, etyl, fenyl, 3,3,3åtrifluorpropyl och blandningar därav, varvid minst 50 % av radikalerna är metylradikaler. Polydiorganosiloxanen (A) kan vara en enkeltypspolymer med samma slag av återkommande diorganosiloxanenheter eller med en kombination av tv, eller flera slag av återkommande diorganosiloxanenheter, såsom kombination av dimetylsiloxanenheter och metylfenylsiloxanenheter. (A) kan även vara en blandning av två eller flera polydiorganosiloxaner. Värdet av Ä skulle vara minst så stort att en polydiorganosiloxan skall ha en viskositet av minst 0,1 Pa's mätt vid 25oC. Den övre gränsen av polydiorganosiloxan (A), som är lämplig för denna uppfinning är begränsad av att den icke skulle vara dispergerad för att bilda en stabil emulsion. Lämpligen skall värdet av š vara sådant att viskositeten skulle falla inom området av 0,1 till 100 Pa's mätt vid 25OC. De mest föredragna polydiorganosiloxanerna (A) har en viskositet av 0,3 till io Pa-s vid z5°c_.

Organosilikonföreningen (B) är en som innehåller silikonbundna väteatomer. (B) kan vara någon förening eller kombination av före- ningar innehållande silikonbundna väteatomer användbara såsom bryggbildare och ger i medeltal silikonbundna väteatomer per molekyl (B) av misnt 2,1. Sådana organosilikonföreningar kända inom tekniken såsom visas i det amerikanska patentet 3 697 473 utgivet den 10 okteober 1972 till Polmanteer et al. De föredragna organosilikonföreningarna (B) är de, som är siloxaner bestående 1,5, R'HSiO, R'2HSiO0r5, R'SiOl,5, R'2Si0, R'3SiO0,5 och SiO2, så att det finns minst 2,1 silikon- bundna väteatomer per molekyl. Varje R' är lämpligen vald från en alkylradikal med fr.o.m. 1 t.o.m 12 kolatomer, fenyl och av enheter valda från HSiO 3,3,3-trifluorpropyl. (B) kan vara antingen en förening eller en blandning av föreningar.

En föredragen blandning av föreningar att användas såsom (B) är beskriven i det amerikanska patentet 3 687 473 utom såsom häri definieras. Denna blandning består väsentligen av (l) en organo- silikonförening innehållande två silikonbundna väteatomer per molekyl och de organiska radikalerna valda från den ovan definie- rade gruppen för R', ingen silikonbunden atom har bunden till sig mer än en silikonbunden väteatom, och nämnda organosiloxan (1) 41.: »LI 10 15 20 25 30 35 450 125 har icke mer än 500 silikonatomer per molekyl, och (2) en organosilikonförening innehållande minst 3 silikonbundna väte- atomer per molekyl, de organiska radikalerna är valda från gruppen definierad ovan för R', ingen silikonatom har bunden till sig mer än en silikonbunden väteatom och nämnda organo- siloxanförening (2) icke har mer än 75 silikonatomer per mole- kyl. Denna blandning är sådan, att minst 10% av de silikon- bundna väteatomerna är härledda från (1) eller (2) och kombi- nationen av (1) och (2) ger 100 vikt-% av blandningen. Denna blandning är icke begränsad till användningen av organosiloxa- nerna definierade för (2) till 10 silkonbundna väteatomer per molekyl såsom i det amerikanska patentet nr 3,697,473 utan kan ha så många silikonbundna väteatomer per molekyl som det finns silikonatomer per molekyl.

Mängden av (A) och (B) kan variera brett i viktmängder, emedan enheten av vikt för varje vinylradikal eller silikon- bunden väteatom kommer att variera avsevärt. Sådana "enheter av vikt" bestämmes av att dividera molekylvikten med antalet vinylradikaler per molekyl eller antalet SiH per molekyl. På grund av att föreliggande uppfinning innefattar reaktionen mel- lan vinylradikalen i (A) och den silikonbundna väteatomen SiH i (B), så kommer mängderna av (A) och (B) att bero av förhål- landet mellan SiH och vinyl. Stökiometrin skulle innebära att cirka en SiH per vinyl är allt som behövs, men reaktiviteten av SiH kan variera kraftigt, såväl som dess tillgänglighet för reaktion kan variera bland de olika föreningarna i (B) och även inom en molekyl av (B) kan det vara många olika reaktiviteter och tillgängligheter. Av denna orsak kan förhållandet mellan SiH och vinyl variera utanför de stökiometriska mängderna och fortfarande ge produkter inom uppfinningens omfattning. Mängden av (A) och (B) är lämpligen kombinerad så att förhållandet mel- lan SiH och vinyl kan variera från 0,75/l till 4/l, med det mest föredragna omrâdet av 0,75/l till 1,5/l.

Platinakatalysatorn kan vara någon av platinakatalysato- rerna kända att katalysera tillsättandet av silikonbundna väte- atomer till silikonbundna vinylradikaler. Platinakatalysatorer kan vara några av de kända formerna, varierande från platina som sådan eller utfälld på bärare såsom kiseldioxidgel eller pulvriserat kol, till platinaklorider, salter av platina och 10 151 20 25 30 35 450 125 klorplatinasyra. Dispergerbarheten av platinakatalysatorer i siloxanen kan ökas genom att komplexb-lda den med vinyl inne- hållande siloxaner, såsom beskrivet i det amerikanska patent- tet nr 3,419,593 utgivet den 31 december 1968 till D.N. Wil- ling. Ytterligare platinakatalysatorer är definierade i det amerikanska patentet nr 3,697,473.

Mängden av platinakatalysator använd skulle vara sådan att det finns minst 0,1 viktdelar platina per miljon vikt- delar av den kombinerade vikten av (A) och (B). Lämpligen är mängden använd katalysator från 1 till 20 viktdelar platina per miljon viktdelar av (A) och (B). Större mängder av platina kan användas om ekonomiska betraktelser icke är viktiga.

I de fall där en platinakatalysator önskas, finns det många typer av kända ihibitorer. Emedan det föreliggande syste- met är vattenhaltigt, skulle valet av en inhibitor vara ett som icke har sin effektivitet förstörd av vatten eller ytakti- va ämnen eller icke förstör emulsionen. En effektiv inhibitor är de acetyleniska alkoholerna, som är beskrivna i det ameri- kanska patentet nr 3,445,420. Detta patent visar de acetyle- niska alkoholerna såväl som andra acetyleniska föreningar som inhibitorer. Andra platinakatalysatorer är kända såsom defini- eras i det amerikanska patentet nr 3,188,299 utgivet den 8 juni 1965 till General Electric Company; det amerikanska patentet nr 3,188,30O utgivet den 8 juni 1965 till General Electric Company; det amerikanska patentet nr 3,192,181 utgivet den 29 juni 1965 till Moore; det amerikanska patentet nr 3,344,111 utgivet den 26 september 1967 till General Electric Company; det amerikanska patentet nr 3,383,356 utgivet den 14 maj 1968 till General Electric Company; det amerikanska patentet nr 3,453,234 utgivet den 1 juli 1968 till Flatt; det amerikanska patentet nr 3,453,234 utgivet den 1 juli 1969 till Kookoot- sedes och det amerikanska patentet nr 3,532,649 utgivet den 6 oktober 1970 till Smith et al.

Kolloidala kiseldioxider som kan sättas till det brygg- bildade latexet är välkända i tekniken. Många av dessa är till- gängliga i ett vattenhaltigt medium lämpligt för den direkta tillsättningen till latexet. Ehuru kolloidal kiseldioxid i torrt pulvriserat tillstånd kan tillsättas och dispergeras i latexerna enligt föreliggande förfarande, är det föredraget h- 10 15 20 25 30 35 450 125 att använda de som redan är tillgängliga i det vattenhaltiga mediet. Mängden av kolloidal kiseldioxid som tillsätts kan va- riera brett beroende av förstärkningen och andra egenskaper som önskas. Kiseldioxid kan tillsättas i mängder av upp till 70 viktdelar kiseldioxid för varje 100 viktdelar av bryggbil- dat (A) och (B). Andra ingredienser kan användas såsom färg- medel.

Det följande exemplet är belysande blott och skulle icke uppfattas såsom begränsande uppfinningen som är angiven i kra- ven.

Exempel En siloxanblandning framställdes genom att kombinera 200 viktdelar av en metylfenyvinylsioloxi ändblockerad polydimetyl- siloxan som har en viskositet vid 25OC av 1,28 Pa.S och 0,0122 ekvivalenter av vinyl per 100 g, 20,8 viktdelar av en vätedime- tylsiloxi ändblockerad polydimetylsiloxan, som har 0,09 vikt-% silikonbundet väte, och 1,1 viktdelar av en polyorganosiloxan innehållande vätedimetylsiloxienheter, dimetylsiloxanenheter och metylvätesiloxanenheter och har 0,66 vikt-% silokonbundna väteatomer. Denna siloxanblandning hade ett förhållande mellan SiH och vinyl av 1,06/l. En emulsion framställdes genom att kom- binera 40 viktdelar av siloxanblandning, 8 viktdelar av vatten och 4 viktdelar av ett icke-joniskt ytaktivt ämne, som var 90 vikt-% trimetylnonylpolyetylenglykoleter och sedan använda en kommersiell homogeniserare för att bilda en tjock fas. Till denna tjocka fas sattes 148 viktdelar av vatten sakta för att bilda en emulsion. Till 15 ml av denna emulsion sattes 3 drop- par av klorplatinasyra i isopropanol där lösningen var 0,1 molar i platinasyra. Emulsionen upphettades sedan vid ca 60OC under 30 minuter genom att använda ett varmvattenbad, vari emulsionsbehållaren sänktes för upphettning. Det resulterande latexet var sammansatt av bryggbildade partiklar dispergerade i en vattenhaltig fas. En del av detta latex spreds på en yta och tilläts att lufttorka vid omgivningstemperatur. En svagt gummiliknande film bildades efter det att den vattenhaltiga fasen hade avdunstat.

Till ett 5 g prov av det ovan framställda latexet till- sattes 2,5 g av en kolloidal kiseldioxid i vattenhaltigt me- dium och blandades. Den kolloidala kiseldioxiden innehöll ca 10 15 20 450 125 10 15 vikt-% sioz, hade ett pH vid 2s°c av ca 8,5, kiseldioxidens partikeldiameter var mellan 7 och 8 millimikron och ytarean var mellan 350 och 400 m2/g. En del av detta kiseldioxidinne- hållande latex spreds ut och lufttorkades vid något över om- givningstemperatur för att ge ett mycket segt gummiliknande material.

Ett prov av 50 g av emulsionen framställd ovan omrödes medan en droppe av platinakatalysatorn som definieras ovan som hade vidareutspätts till 10 droppar med isopropanol tillsattes.

Ett gasjäsningsrör användes för att bestämma om någon avsevärd gasning skulle ske genom lagring under natten. Ingen gasning observerades, vilket indikerar att lagring av katalyserad emulsion under minst 16 timmar var möjlig. Cirka hälften av denna katalyserade emulsion upphettades i ett provrör under, 2,5 timmar vid temperaturer varierande från 7OOC till 9OOC.

Ett latex som innehöll bryggbildade partiklar bildades, efter lufttorkning erhölls en utfällning av en gummiliknande film.

En gelead massa resulterade, när emulsionen upphettades till 70oC och sedan tillsattes platinakatalysator. Detta visade att tillsättningen av platinakatalysator till en upphettad emul- sion kan förstöra emulsionen.

Claims (7)

450 125 ll PATENTKRAV

1. Förfarande för att framställa en silikonelastomer- emulsion, k ä n n e t e c k n a d av att (i) emulgera (A) en vinyl ändblockerad polydiorganosiloxan, och (B) en organosilikonförening, som har silikon-bundna väteatomer med användning av vatten och ett ytaktivt ämne för att bilda en emulsion, (ii) tillsätta en platinakatalysator, och (iii) upphetta emulsionen för att bilda ett latex av brygg- bildad silikon, vilken kan ytterligare behandlas för att bilda ett elastomermaterial.

2. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att _ (iv) tillsätta kolloidal kiseldioxid till latexet av brygg- bildad silikon för armering härav.

3. Förfarande enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k - n a t av att (vi) avdunsta vattnet från det bryggbildade silikonlatexet för att bilda ett elastomermaterial.

4. Förfarande enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a t av att latexet belägges på ett substrat före avdunstningssteget.

5. Förfarande enligt krav 4, k ä n n e t e c k n a t av att substratet är en textil.

6. Förfarande enligt krav 4, k ä n n e t e c k n a t av att substratet är papper.

7. Förfarande enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k - n a t av att den vinyla ändblockerade polydiorganosiloxanen (A) är en polydiorganosiloxan avslutad med triorganosiloxi~ grupper och har två vinylradikaler per molekyl, ingen silikon- atom har mer än en vinylradikal bunden därtill, de återstående organiska radikalerna är valda från gruppen bestående av metyl, etyl, fenyl och 3,3,3-trifluorpropylradikaler, minst 50% av de 450 125 12 organiska radikalerna är metylradikaler, och nämnda poly- diorganosiloxan har en viskositet av från 0,1 till 100 Pa.s vid 25°C, och organosilikonföreningen (B) är en blandning av silikonföreningar givande från 0,75 till 1,50 silikonbundna väteatomer per vinylradikal av (A), nämnda blandning (B) be- stående väsentligen av (1) (2) en organosiloxanförening, innehållande tvâ silkon- bundna väteatomer per molekyl och de organiska radika- lerna är valda från gruppen bestående av alkylradika- ler, som har från och med 1 till och med 12 kolatomer, fenyl och 3,3,3-trifluorpropyl, ingen silikonatom har bunden därtill med än en silikonbunden väteatom, och nämnda organosiloxanförening (1) har icke mer än 500 kolatomer per molekyl, och en organosiloxanförening innehållande minst 3 silikon- bundna väteatomer per molekyl, de organiska radikalerna är valda från gruppen bestående av alkylradikaler, som har från och med 1 till och med 12 kolatomer, fenyl- och 3,3,3-trifluorpropylradikaler, ingen silikonatom har bunden därtill mer än en silkonbunden väteatom och nämnda organosiloxanförening (2) har icke mer än 75 silikonatomer per molekyl, nämnda blandning (B) är så- dan att minst 10% av de silikonbundna väteatomerna är härledda från (1) och minst 10% av de silikonbundna väteatomerna är härledda från (2), (1) och (2) utgö- rande 100 viktprocent av blandningen (B). k-a