SE441995B - Forfarande for framstellning av spanskivor samt komposition lempad for anvendning som spanskivebindemedel - Google Patents

Description

HJ u" 8102284-0 Det har nu visat sig att ovanstående olägenhet vid användning av organiska isocyanater som bindemedel i spånskivor kan minskas på ett mycket tillfredsställande sätt genom att i isocyanatkom- positionen införa vissa fosforhaltiga föreningar som inre släpp- medel. Det kan i detta sammanhang nämnas att amerikanska patent- skriften H,02H,O88 beskriver inblandning av vissa fosforhaltiga föreningar, som inre släppmedel vid framställning av polyeter- pclyuretaner.

Föreliggande uppfinning avser ett förbättrat förfarande för fram- ställning av spånskivor vid vilket partiklar av organiskt mate- rial med förmågan att kunna sammanpressas sättes i kontakt med ett polyisocyanat och att de behandlade partiklarna därefter formas till en skiva genom påförande av värme och tryck, känne- tecknat av att partiklarna förutom behandlingen med polyisocya- rat även sättes i kontakt med 0,1 till 20 delar per 100 viktdelar polyisocyanat av ett fosfat med formeln: X ”I” P ____(R1)n 3_n där R betecknar alkyl med minst 3 kolatomer, alkenyl med minst 3 kolatomer, aryl, aryl substituerad med åtminstone 1 alkyl, lägre alkyl substituerad med 1 eller 2 acyloxigrupper, där acyl- gruppen är en återstod av en alifatisk monokarboxylsyra med åtminstone 2 kolatomer och R 2 ---m-- A B där R2 betecknar alkyl, aryl, aryl substituerad med åtminstone en alkyl och där en av A och B betecknar väte och den andra be- tecknar väte, metyl, klorometyl eller 2,2,2-trikloroetyl och 'där m betecknar ett genomsnittsvärde från 1 till 25, där Ei betecknar klor, brom, lägre alkoxi, lägre alkylmerkapto, aryl- amino, mono(1ägre-alkyl)amino, di(lägre-alkyl)amino, hydroxi(lägre- 50 8102284-f alkylen)oxi, aryloxi, hydrokarbylureido och en enolgrupp med formeln: (II) där R3 betecknar hydrökarbyl och Ru betecknar väte, hydrokar- byl, alkoxi och karbalkoxi och där R5 och Ru tillsammans också kan beteckna en cykloalkenylgruppsâterstod, där X betecknar en chalkogen vald ur gruppen som består av syre och svavel och där n betecknar 1 eller 2, varvid när n betecknar 1, en av de två R-grupperna också kan beteckna metyl eller etyl och vidare när n betecknar de två RX-grupperna tillsammans med p-atozen till vilken de är anslutna, kan bilda en 5- eller 6-ledad hetero- cyklisk ring.

Uppfinningen innefattar också nya kompositioner bestående av :r- ganiska polyisocyanater innehållande en eller flera av ovannämnda föreningar. Uppfinningen innefattar slutligen spânskivor fraï- ställda i enlighet med ovannämnda förfarande.

Uttrycket "alkyl med åtminstone 3 kolatomer" avser en mättad monovalent alifatisk grupp, med rak eller grenad kedja,vi1ken nefattar ett minsta antal kolatomer i molekylen. Belysande exemçel på sådana grupper är propyl, butyl, pentyl, hexyl, heptyl, oktyl, nonyl, dekyl, undekyl, dodekyl, tridekyl, tetradekyl, pentade- kyl, hexadekyl, heptadekyl, oktadekyl, nonadekyl, eikosyl, heneikosyl, docosyl, trikosyl, pentakosyl, hexakcsyl, heptako- syl, oktakosyl, nonakosyl, traiakontyl, pentatriakontyl och lik- in- nande samt isomera former därav.

Uttrycket "alkenyl med åtminstone 3 kolatomer" avser en mons- valent alifatisk grupp med rak eller grenad kedja, innehållan- de âtminstone en dubbelbindning och ett minsta antal kolatoner \J'| |_\ CD 8102284-0 i molekylen. Belysande exempel på sådana grupper är allyl, bute- nyl, pentenyl, hexenyl, heptenyl, oktenyl, nonenyl, dekenyl, undekenyl, dodekenyl, tridekenyl, tetradekenyl, pentadekenyl, hexadekenyl, heptadekenyl, oktadekenyl, nonadekenyl, eikosenyl, hcneíkosenyl, dokosenyl, trikcsenyl, pentakosenyl, triakontenyl, pentatriakontenyl och liknande samt ísomera former därav.

Uttrycket "aryl" betecknar en grupp erhållen genom avlägsnande av en väteatom ansluten till en ríngatom i ett aromatískt kol- vëte. Belysande exempel är fenyl, naftyl, bífenylyl, trífenylyl och liknande. Uttrycket "aryl substituerad med åtminstone en alkyl" avser en arylgrupp, enligt ovanstående definiering, uçpbärande åtminstone en alkylgrupp, såsom metyl, etyl och de ovan exemplífierade alkylgrupperna. Belysande exempel på sådana grupper är tolyl, m-xylyl, p-etylfenyl, m-butylfenyl, p-isohexyl- fenyl, m-oktylfenyl, p-nonylfenyl, o-nonylfenyl, 2-metyl-CKfnaf- tyl, 3-etyl-Gå-naftyl och liknande. Uttrycket "lägre alkoxi" betecknar alkoxi med 1-6 kolatomer, såsom metoxi, etoxi, pro- poxí, butoxi, pentoxí, hexyloxi och isomera former därav. Ut- trycket "lägre-alkyl" betecknar alkyl med 1-6 kolatomer, såsom metyl, etyl, propyl, butyl, pentyl, hexyl och isomera former därav. Uttrycket "lägre-alkylmerkapto" betecknar alkylmerkapto med 1-6 kolatomer, såsom metylmerkapto, etylmerkapto, propyl- merkapto, butylmerkapto, pentylmerkapto, hexylmerkapto och iso- mera former därav. Uttrycket"aryloxi" betecknar gruppen Ar0- , där Ar betecknar aryl och definieras ovan. Uttrycket “alifa- tiska monokarboxylsyror med åtminstone 2 kolatomer" betecknar mättadeoch omättade alifatiska karboxylsyror med det angivna rínímiantalet kolatomer, såsom ättiksyra, propionsyra, smörsyra, kapronsyra, kaprylsyra, pelargonsyra, caprínsyra, laurinsyra, myristinsyra, palmitinsyra, stearinsyra, dokosansyra, trikosan- syra, tetrakosansyra, pentakosansyra, hexakosansyra, heptakosan- syra, oktakosansyra, nonakosansyra, triakontansyra, hentriccntan- syra, dotriacontansyra, oktensyra, decensyra, undecensyra, tet- radecensyra, oleinsyra, dokosensyra, tríkosensyra, tetrakosensyra, pentakosensyra, oktakosensyra, triacontensyra, dotriakontensyra BO 8102284-0 och liknande. Uttrycket "hydroxi(lägrc~alkylen)oxi" avser en grupp med formeln HO-Cn,H2n;-O-, där Cn,H2n representerande alkylen med 1-6 kolatomer, såsom metylen, ety- len, propylen, butylen, pentylen, hexylen och ísomera former därav.

Uttrycket "ary1amino", "mono(1ägre-alky1)amíno" och "di(1ägre- a1ky1amino)" betecknar en aminogrupp substituerad med aryl, som tidigare definierats, eller lägre-alkyl, som tidigare de- finierats. ttrycket "hydrokarbyl“ betecknar monovalenta grupper erhållna genom avlägsnande av en väteatom från eü;stamkolväte.Belysande exempel på sådana grupper är alkyl och alkenyl, som tidigare definierats, aralkyl, såsom bensyl, fenylpropyl, fenetyl, naftylmetyl, fenyldodekyl och liknande; aryl och aryl sutstituc- rad med alkyl, som tidigare definierats; cykloalkyl, såsom cyk1:- butyl, cyklopentyl, cyklohexyl, cykloheptyl, cyklooktyl och lik- nande innefattande isomera former därav och cykloalkenyl, såssx cyklopentenyl, cyklohexenyl, cykloheptenyl, cyklooktenyl och liknande isomera former därav.

Utrrycket "heterocyklisk kärna med 5 till 6 ringatomer" be- tecknar en grupp med formeln: \,Yï 45» h) \,'T 8102284-0 där X tidigare definierats och där CnH2n betecknar alkylen med 2 till 3 kolatomer i kedjan och med totalt 18 kolatomer i gruppen.Belysande exempel på alkylen är etylen, 1,3-propylen, 1,2-butylen, 1,2-hexylen, 2-metyl-1,3-oktylen, 2,5-dietyl-1,3- hexylen, 2,U-dihexyl-1,3-pentylen och liknande.

Uttrycket "hydrökarbylureido" betecknar gruppen hydrokarbyl--fl« 8 NHCNH- , där hydrokarbyl tidigare definierats. Uttrycket "karbalkoxi" betecknar gruppen O U alkyl-C-O- , där alkyl tidigare definierats.

Uttrycket "alkoxi" betecknar gruppen -O-alkyl, där alkyl tidi- gare definierats och innefattar lägre-alkoxi, som tidigare defi- nïerats.

Tar och en av grupperna R, R1, R2, H3 och Bh, i de olika formler fär de ingår ovan, med undantag för det fallet där R1 betecknar _Lcr eller brom, kan om så önskas vara substituerade i en eller flera inerta substituenter, vilka icke innehåller aktiva väteato- ; mer och vilka därför icke är reaktiva i närvaro hos polyisocya- ~ natet. Belysande exempel på sgdana inerta substituenter är alkoxi, alkylmerkapto, alkenyloxi, alkenylmerkapto, kloro, bromog jodo, fluoro, cyano och liknande. ' Förfarandet enligt uppfinningen genomföres i huvudsak i enlighet med förfarande som tidigare beskrivits i tillgänglig litteratur, där ett organiskt polyisocyanat användes som bindemedelsharts eller som en komponent däri (se exempelvis Tyska Utläggnings- skriften 2610552 och amerikanska pacentet 3,u28,592), med huvud- I undantaget att ett fosfat eller tiofosfat med formeln (I) utnyttjas i kombination med isocyanatkompositionen, som användes 1 för att behandla partiklarna, vilka är sammanbundna under bild- nšng av spånskivan. 50 8102284-0 Sålunda framställes spånskivan i enlighet med uppfinningen ge- nom sammanbindning av träpartiklar eller andra cellulosa- eller organiska eller oorganiska material med förmågan att kunna sammanpressas med användning av värme och tryck i närvaro av ett bindemedelssystem, vilket består av en kombination av en organisk polyisocyanat och ett fosfat eller ett tiofosfat (I) vilket nedan hänvisas till som "fosfatsläppmedlet".

Polyisocyanatet och fosfatsläppmedlet kan sättas i kontakt med partiklarna som en separat självständig komponent eller enligt en föredragen utföringsform där polyisocyanatet och fosfatet sättes i kontakt med partiklarna antingen samtidigt eller efter blandningen. Huruvida polyisocyanatet och fosfatet kan införas separat eller i blandingen, kan de utnyttjas outspädda, dv utan utspädningsmedel eller lösningsmedel, eller en eller eller båda kan utnyttjas i form av vattendispersioner eller UI n\ _41 m “1 emulsioner.

Polyisocyanatkomponenten vid bindemedelssystemet kan organiskt polyisocyanat, vilket innehåller åtminstone .z natgrupper per molekyl. Belysande exempel på organiska pcly:s:~ cyanater är difenylmetan-diisocyanat, m- och p-fenylendiisccyan klorofenylendiisocyanat, Oofli,'-xylylen-diisocyanat, 2,h- och 2,6-toluen-diisocyanat och blandningar av dessa senare två isc- merer, vilka är kommersiellt tillgängliga, trifenylmetan-triiso cyanater, U,H'-diisocyanatdifenyleter och polymetylen-polyfenyl polyisocyanater. De senare polyisocyanaterna är blandningar in- nehållande från omkring 25 till omkring 90 viktprocent metylen- bis(fenylisocyanat) och återstoden av blandningen utgöres av polymetylen-polyfeny1-polyisocyanater med högre funktionalitet än 2,0. Sådana polyisocyanater och förfaranden för deras fran- ställning är välkänd, se exempelvis amerikanska patentskriftern 2,683,730; 2,950,263; 3,012,008 och 3,097,191. Dessa polyisc- cyanater är också tillgängliga i olika modifierade former. En sådan form består av polymetylen-polyfenyl-polyisocyanat, :cm definierats ovan, vilken utsatts för en värmebehandling, van- D) ß-J \JT ha el Jv' \_ _>| \_"l 102284--0 ligen vid temperaturer från omkring 150 till omkring 300°C, till dess viskositeten (vid 2500) ökat till ett värde inom om- rådet från omkring 800 till 1500 centipoise. Ett annat modifie- rat polymetylenpolyfenyl-polyisocyanat är ett sådant , som be- handlas med mindre mängder av en epoxíd för att reducera surhets- graden i enlighet med amerikanska patentskriften 3,79},362.

Folymetylen-polyfenyl-polyisocyanaten föredrages som polyiso- cyanater för användning i bindemedelssystemet enligt föreliggan- de uppfinning. Speciellt föredragna polymetylen-polyfenyl-poly- isocyanater är sådana vilka innehåller från omkring 35 till om- kring 65 viktprocent metylenbis(fenylisocyanat).

När de organiska polyisocyanaten utnyttjas i ett bindemedels- system i form av en vattenemulsion eller dispersion i enlighet med uppfinningen, kan vattenemulsionen eller dispersionen fram- ställas med användning av någon känd teknik för framställning av vattenemulsioner eller dispersioner, före användningen i kom- positionen som bindemedel. Belysande exempel är att polyiso- cyanat kan dispergeras i vatten i närvaro av ett emulgeringsme- del. Det senare kan vara ett känt emulgeringsmedel innefattande 1nfcniska och nonjoniska medel. Belysande exempel på nonjoniska r¿lgeringsmedel är polyoxietylen och polyoxopropylenalkoholer och segmentsampolymerer av tvâ eller flera ur gruppen etylen- cxíd, propylenoxid, butylenoxid och styren, alkoxilerade alkyl- fenoler, såsom nonylfencxi poly(etylenoxi)etanoler; alkoxilerade alifatiska alkoholer, såsom etoxilerad och propoxilerade alifa- tiska alkoholer innehållande U till 18 kolatomer; glycerider av mättade och cmättade fettsyror, såsom stearinsyra, oleinsyra och ricinoljesyra och liknande; polyoxialkylenestrar av fett- syror, såsom stearinsyra, laurinsyra, oleinsyra och liknande; fettsyraamider, såsom dialkanolamider av fettsyror, såsom stearinsyra, laurinsyra, oleinsyra och liknande. En detaljerad uppräkning av sådana material kan erhållas i Encyclopedia of Chemical Technology, andra upplagan, volym 19, sid. 531- 55U,(l969),Interscience Publishers, New York.

Bildningen av emulsionen eller dispersionen kan ske när som helst före användningen som bindemedelskomposition, men förc- trädesvis genomföras den cirka 3 timmar före användningen.

Alla tidigare kända förfaranden för bildning av vattenemulsioner kan användas vid framställning av vattenhaltiga polyisocyanat- emulsioner för användning vid förfarandet enligt föreliggande uppfinning. Belysande exempel är en emulsion bildad genom att polyisocyanat, emulgeringsmedel och vatten sammanblandas och pressas genom en konventionell sprutpistol, i vilken vattenfträz- men och polyisocyanatet kastas mot varandra och blandas under turbulenta villkor i blandníngskammare i sprutpistolen. Emul- sionen som därvid bildas utmatas i form av en spray, vilken påföres partiklarna som skall användas för framställning av spån- skivan pâ nedan diskuterat sätt.

Som ovan angavs kan fosfatsläppmedlet sättas i kontakt med partiklarna som en separat komponent, i vilket fall de utnyttja: i outspädd form, dvs. utan utspädningsmedel eller som en vat- tenlösning eller dispersion. Företrädesvis används släppreilet antingen som det är eller utspätt , när det användes enbart, t.ex. skilt från polyisocyanatet, när det överföres till par- tiklarna i form av en spray. I en föredragen utföringsform av uppfinningen utnyttjas släppmedlet och polyisocyanatet i en enda komposition. Denna kan åstadkommas på flera sätt. När polyiso- cyanatet utnyttjas som bindemedelsharts utan utspädningsmedel som vatten, kan släppmedlet sålunda inblandas i polyisocyanatet genom enkel blandning. När polyisocyanatet utnyttjas som binde- medelsharts i form av en vattenemulsion, kan släppmedlet sepa- rat tillsättas endera komponenten under bildningen av emulsicnen eller efter bildningen eller i en speciellt föredragen utfär- ingsform år släppmedlet förblandat med detorganiska polyisocya- natet innan detta emulgeras. Sålunda kan det organiska polyísc- cyanatet och släppmedlet förblandas och lagras för vilken önskafi period som helst för bildning av emulsionen. Vidare när ett emulgeringsmedel utnyttjas för framställning av nämnda emul- sion kan i blandningen av organiska polyisocyanater också in- blandas släppmedel under bildning av en lagringsstabil kompo- ,_.\ \T1 'U 1D h) \_j\ \_>J 311 8102284-0 sítion som kan , vid varje önskad tidpunkt, omvandlas till en vattenemulsion för användning som bindemedelsharts genom enkel blandning med vatten.

När polyisocyanatet utnyttjas som bindemedel i form av en vatten- emulsion är förhållandet organiskt polyisocyanat närvarande i nämnda vattenemulsion företrädesvis inom området från omkring 0,1 till omkring 99 viktprocent,företrädesvis inom området 25 till 75 viktprocent.

När släppmedlet införas som en separat komponent eller i kom- bination med polyisocyanatet användes släppmedlet inom området från omkring 0,1 till omkring 20 viktdelar per 100 viktdelar polyisocyanat och företrädesvis inom området från omkring 2 till omkring 10 viktdelar per 100 viktdelar polyisocyanat.

Kängden emulgeringsmedel som krävs för framställning av vatten- emulsioner är inte kritisk och varierar beroende på de speciel- la emulgeringsmedel som utnyttjas, men ligger vanligen inom området från omkring 0,1 till omkring 20 viktprocent, räknat på polyisocyanatet.

Utgângsmaterialet för spânskivan utgöres av partiklar av cellu- l*:a och liknande material med förmågan att kunna sammanpressas och bindas i form av skivor. Typiska sådana material är träpar- tiklar erhållna från brädgårdsavfall, såsom hyvelspån, fanérspân och liknande. Partiklar av andra cellulosamaterial, såsom rivet papper, pappersmassa och vegetabiliska fibrer såsom majskolvar, halm, bagasseoch liknande och icke-cellulosa material, såsom sïnierskuret skrëpgummi, polyuretan, polyísocyanurater och lik- nande cellulära och icke-cellulära polymerer kan också användas.

Oorganiska material som hydrerad aluminiumoxid, gips, skurna míneralfibrer och liknande kan också utnyttjas, antingen ensamma eller i.kombination med ovanstående cellulosahaltiga eller icke- cellulosahaltiga material vid bildningen av spånskivor i enlig- het med föreliggande uppfinning. 50 8102284-0 11 Fuktighetshalten i partiklarna kan variera från omkring D till omkring 2U viktprocent. Typiska partiklar tillverkade av avfallsmaterial från trävaruhandeln innehåller omkring -20 % fuktighet och kan användas utan att först torkas.

Spånskivor framställda genom besprutning av partiklarna med komponenterna i bindemedelskompositionen antingen var för sig eller i kombination, varefter partiklarna trumlas eller o::ïre: i en blandare eller liknande blandningsapparat. Belysande exempel är en total mängd av 1-8 viktprocent av bindemedelssys- temet (uteslutande närvarande vatten) som tillsättes, räknat på absolut torrvikt hos partiklarna, men högre eller lägre mängder bindemedelsharts kan användas för speciella tillämpning- ar. Belysande exempel där partiklarna har stor storlek, såsom hyvelspån och plywood är det möjligt att använda så små binde- medelsmängder som 1 viktprocent eller mindre räknat på absolut torrvikt hos partiklarna. När partiklarna är mycket små, dvs har hög ytstorlek i förhållande till volymen, vilket är fallet med pulvriserade, oorganiska material, är det önskvärt att an- 'vända så höga bindemedelsmängder som omkring 20 viktprocent och till och med högre. Om så önskas kan andra material, såsen vaxbeläggningsmaterial, eldfasta material, pigment och liknande tillsättas partiklarna under blandningssteget.

Efter tillräcklig blandning för erhållande av en jämn bland- ning formas de belagda partiklana till en lös matta eller filt.

Mattan föres sedan in i en upphettad press mellan plattor,sa:- manpressas för att konsolidera partiklarna i skivan. Fresstíd, temperaturer och presstryck varierar kraftigt beroende på den framställda skivans tjocklek, den önskade tätheten i skivan, storleken hos de använda partiklarna och andra faktorer på väl- känt sätt. Som exempel kan emellertid anföras att för framställ- ning av en 13 mm tjock spånskiva med genomsnittlig täthet använ- des ett tryck på omkring 2-7 MPa och temperaturer på omkring 165 till 37500. Presstid var ett typiskt fall omkring 2-5 minuter.

Beroende på ingående fukthalt i bädden,som skall reagera med polyisocyanatet under bildning av polyurea, som tidigare be- I\) UI I 1 8102284-0 12 skrivits, är fuktighetshalten i bädden inte kritisk med isocya- natbindemedel, vilket den är med andra bindemedelssystem.

Ovanstående förfarande kan genomföras satsvis, dvs. som indivi- duella ark av spånskiva genom gjutning och behandling av lämpli- ga mängder partiklar med bindemedelshartskombination med upp- hettning och pressning av det behandlade materialet. Alternativt kan förfarandet genomföras på kontinuerligt sätt genom matning av behandlade partiklar i form av en kontinuerlig bana eller mat- ta genom en upphettnings- och presszon definierad av ett övre och ett undre kontinuerligt stälband, till vilket och genom vil- ket den nödvändiga värmen och trycket påföres.

Oavsett om förfarandet enligt uppfinningen genomföras satsvis el- ler kontinuerligt har det visat sig att spånskivor framställda med användning av polyisocyanat och släppmedel i kombination med föreliggande uppfinning lätt lossas från metallplattorna i pres- sen, som användes vid deras formning och visar ingen tendens att klibba fast vid eller bindas vid nämnda plattor. Detta står i direkt kontrast till tidigare erfarenhet med användning av poly- ísocyanater ensamma som bindemedel som ovan diskuterats. fxztän varje fosfatsläppmedel som nedan definieras kan användas -ntingen ensamt eller i kombination vid förfarandet enligt upp- finningän föredrages användning av föreningar av typen (R9)3_nP(R1)n enligt vilken R betecknar alkyl med åtminstone 3 kolatomer eller aryl substituerad med alkyl som ovan definie- rate, där H1 betecknar klor, lägre-alkoxi, mono(lägre-alkyl)- anino, di(lägre-a1kyl)amino, aryloxi eller enolrester med formeln (II) och där n betecknar 1 eller 2.

Det anses att föreningarna med formeln (I) verkar som släpp- medel,vid förfarandet enligt uppfinningen av det skälet att de lätt hydrolyserar nämnda föreningar under de villkor, som ut- nyttjas för framställningen av spänskivor enligt förfarandet, varvid erhålles motsvarande sura fosfater med formeln 8102284-0 13 x -r P (RX)§f; senare föreningarna är själva användbara som inre släppmedel i polyísocyanatbindemedel för spânskivor på det sätt som beskri- ves i en amerikanska ansökan nr. 35,6U7, inlämnad 3 maj, 1979.

Det är uppenbart att ovanstående påstående endast innebär en för- klaring och icke kan anses avgränsa ramen för föreliggande upp- ()H)n , där R, X och n tidigare definierats. De finning på något sätt.

Föreningarna enligt uppfinningen, vilka utnyttjas vid förfaran- det enligt uppfinningen kan framställas på konventionellt sätt.

Ett belysande exempel är att motsvarande alkoholer eller tiol RXH, där R har definierad betydelse, får reagera med den lämpli- ga fosforyl- eller tiofosforylhalogeniden PXHal3, där X beteck- nar O eller S och där Hal betecknar klor eller brom, varvid som huvudreaktionsprodukt, föreningen X (RJOšF-Hal där R, X och Hal tidigare definierats. En mindre mängd av före- ”f ningen RIP--Halz bildas som biprodukt. Dessa föreningar motsvfr- ar föreningar med formeln (I), där H1 betecknar klor eller tre: och där n betecknar 1 eller 2. Om så önskas kan dessa två före- -ningar separeras på konventionellt sätt och omvandlas med ytter- ligare nedan beskrivna reaktioner, till andra föreningar inom ramen för formeln (I). Alternativt, och föredraget, användes en blandning av de två föreningarna utan separation som ett släpp- medel i enlighet med uppfinningen eller som en mellanprodukt vid framställning av andra föreningar med formeln (I), som nešan beskrives.

I en speciell utföringsformutnyttjas en reaktion mellan en läry- lig alkohol RXH, där R och X tidigare definierats, och en läry- lig fosforyl eller tiofosforylhalogeníd i närvaro av polymetylen- .u l» polyfenyl-polyisocyanat, vilket användes som partikelbindemede i enlighet med uppfinningen, varvid erhålles polyisocyanat med h) \J'l 8102284-0 1U släppmedel, framställt såsom sådant.

X X De individuella föreningarna (RX);g--Hal och RXF Halz framställes som ovan beskrivits eller blandningen av de två föreningarna får reagera med den lämpliga lägre alkanol, läg- re-alkanol substítuerad med 1 eller 2 acyloxigrupper, fenol, lägre-alkylmerkaptan, arylamin, mono- eller di-(lägre-alkyl)- amin eller lägre-alkylenglykol , varvid erhålles motsvarande förening med formeln (I) där n betecknar 1 eller 2. Reaktion- erna genomföres alla på konventionellt sätt, företrädesvis i närvaro av ett inert lösningsmedel. Allmänt tillsättes halogen- X X -Ws fcsfatet (RX)2š Hal eller RÅ?--Halz droppvis till lösning- en av den andra reaktanten i ett inert lösningsmedel, såsom ben- sen, toluen, xylen och liknande. I fallet alkanolen eller al- kylmerkaptanen är reaktionerna vanligen exoterma och kräver extern kylning, medan i andra fall tillförsel av värme upp till en temperatur av omkring 10000 i vissa fall krävs för att er- hålla en fullständig reaktion. Om så önskas används en tertiär arin, såsom trietylamin, pyridin och liknande för att under- lätta reaktionen genom avlägsnande av vätehalogeniden, vilken elimineras i reaktionen. Den önskade produkten isoleras på konventionellt sätt, exempelvis genom filtrering, för att av- lägsna varje tertiär aninnydroklorid, följt av indunstning av det inerta lösningsmedlet. lär en blandning av mono- och dihalogenfosfat eller tiofosfat användes som utgångsmaterial vid reaktionen kommer reaktions- rodukten att utgöras av en blandning av motsvarande förening- ar med formeln (I), i vilka n betecknar 1 eller 2. Denna bland- -n ning kan separeras i sina individuella komponenter på konven- tionellt sätt, såsom genom kromatografi, om så önskas, eller företrädesvis, kan blandningen användas utan ytterligare separa- tion eller behandling som släppmedel i enlighet med föreliggan- de uppfinning.

Dessa föreningar med formeln (I) i vilka R1 betecknar enolåter- .,_... :har 1 8102284-0 stoden (II)framställes genom reaktion mellan den lämpliga tri(hydrokarbyl)fosfiten med motsvarande CK -halogenketon, varvid förfarandet beskrivet av Lichtenthaler, Chem. Review, 61, p. 607 och följande,(l961) utnyttjas, vilket förfarande ytterligare belyses i framställning 6 nedan. ' Dessa föreningar med formel (I) i vilka H1 betecknar hydrokar- bylureido och n = 1 kan framställas genom reaktion mellan en lämplig hydrokarbylamin med ett lämpligt isocyanat X (RX)2P-NCO under konventionella villkor för reaktion mellan isc- cyanater och aminer under bildningar av karbamider. lsocyana- terna, utnyttjade som utgångsmaterial, är i'de flesta fall kän- da och kan framställas på känt sätt, se exempelvis Houten- Weyl, Organophosphorus Compounds, del 2, fjärde upplagan, sid. 1:95 (19611).

|.:. .Hg-z- -de I en ytterligare utföringsform enligt uppfinningen har det Y sig att kombinationen av polyisocyanat och släppmedel, utnytt- jat som bindemedel vid förfarandet enligt uppfinningen, kan användas i förening med termohärdande hartsbindemedel som hit- tills utnyttjats, såsom fenol-formaldehyd, resorcinol-fcrmaldehyd hyd, melamin-formaldehyd, karbamid-formaldehyd, karbamid,fur- fural och kondenserade furfurylalkoholserier. Man undviker inte endast problem med vidhäftning av den färdiga spånskívan mot plattorna i pressen, vilket problem tidigare uppstått med iso- cyanatblandningar och ovanstående typ av termohärdande harts- bindemedel, utan de fysiska egenskaperna hos den på detta sä: erhållna spånskivan är klart bättre vid användning av denna +- v kombination.

Följande beredningar och exempel beskriver förfarande och prc- cess för tillverkning och användning av uppfinningen och re- presenterar enligt sökandens uppfattning ett optimalt förfar- ande, men avser ej att avgränsa uppfinningsföremålet. g.) kr! h! \ïl 50 Beredning 2 8102284-O 16 Framställning 1 Dilaurylklorofosfat En lösning av 559 g (3 mol) laurylalkohol i 500 ml toluen om- rördes i kväveatmosfär, under det att totalt 205,25 g (1,5 mol) fosforoxiklorid tillsattes droppvis under 1 timmes tid. Reak- tionsblandningen hölls vid 10-1H°C genom yttre kylning genom tillsatsen. Temperaturen i blandningen tilläts stiga till om- givningens temperatur (ca 2000) och blandningen tilläts stå över natten. Därefter upphettades blandningen till 8800 under ca 2 timmar innan lösningsmedlet avlägsnades genom destillering. - De sista spåren av lösningsmedlet avlägsnades genom upphettning vid 75°C under högvakuum. Återstoden (685,7 g) utgjordes av en klar, färglös vätska, vilken visade sig ha ett innehåll av hyirolyserbar klorid på 7,2 % (stökiemetrískt 7,83 procent).

Hetyldelaurylfosfat En lösning av 5 g. (0,l5 mol) metanol och 12,12 g (O,12 mol) trietylamin i 200 ml toluen omrördes vid omgivningens tempe- ratur (2200) och totalt U5,25 g (0,1 mol) dilaurylklorofosfat (framställt som beskrevs i Beredning 1) tillsattes droppvis under minuter. Sedan tíllsatsen slutförts omrördes reaktions- blandningen under ytterligare 1,5 timmar vid omgivningens tem- ¿ peratur innan den filtrerades för avlägsnande av trietylamin- ; nyaroxløria (7,85 g). Fiitratet uppneuzades t111 95°c under 1 några minuter innan det kyldes till 500 och filtrerades. Det erhållna fasta materialet som därvid isolerades var ytter- ligare 2,82 g tríetylaminhydroklorid. Filtratet indunstades till torrhet och återstoden triturerades med 150 ml eter.

Det olösliga materialet (trietylaminhydroklorid, 0,33 g; 80 % av det stö- kíometrieka utbytet) avlägsnades genom filtrering och filtratet total mängd trietylaminhydroklorid =11 g = 8102284-0 17 indunstades till torrhet, varvid erhölls HH g metyldilauryl- fosfat, vilket visade sig innehålla 0,09 % hydrolyserbar klcrid motsvarande närvaron av 1,15 % utgångsmaterial (dilaurylkloro- fosfat).

Beredning 3 n-Butyldilaurylfosfat En lösning av 8,1N g (0,11 mol) n-butylalkohol och 12,12 g (O,i2 mol) trietylamin i 200 ml toluen omrördes vid omgivningens temperatur (2200) under det att totalt M5,25 g (0,1 mol) dilaurylklorofos- fat (framställt som beskrevs í Beredning 1) tillsattes droppvis under 7 minuter. Den resulterande blandningen upphettades till 10000 och hölls vid denna temperatur under 30 minuter och cm- röring. Vid slutet av denna tidsperiod kyldes reaktionstlandnlng- en till 5°C och filtrerades för avlägsnande av trietylaminhydrc- klorid (6,11 g). Den låga mängden trietylaminhydroklorid före- föll att antyda en ofullständig reaktion. Följaktligen tillsat- tes ytterligare 8 g trietylamin till filtratet och det senare uçy- hettades till 93 - 10100 under ytterligare 1 timme. Vid sluts: av denna tidsperiod kyldes blandningen till 500 och filtrerades.

Därvid erhölls ytterligare 3,5 g trietylaminhydroklorid. Filtra- tet indunstades till torrhet och återstoden triturerades med 150 ml eter. Suspensionen filtrerades för avlägsnande av ytter- ligare 0,18 g trietylaminhydroklorid och återstoden indunstades till torrhet under förminskat tryck, varvid erhölls 43,9 5 n-butyldilaurylfosfat.

Beredning M n~0ktyl-dilaurylfosfat Under användning av det förfarande som beskrevs i beredning 3, men med användning av 13 g (0,1 mol) n-oktanol i stället för n-butylalkohol, erhölls n-oktyldilaurylfosfat i form av en färg- lös vätska med ett innehåll av hydrolyserbart klor på 0,03 vi.t- procent representerande närvaron av 0,5: viktprocent av ut- gångsmaterialet dílaurylklorfosfat. 50 8102284-0 18 E::eiflins_â Dilauryl-N,N-dietylfosforamid En lösning av 7,3 g (0,1 mol) dietylamin och 12,12 g (0,12 mol) trietylamin i 200 ml toluen omrördes vid omgivningens temperatur (2300) under det att totalt U5,2 g (0,1 mol) dilaurylklorofos- fat (framställt som beskrevs i Beredning 1) tillsattes droppvis under 25 minuter. Den resulterande blandningen omrördes ytterli- gare under 1 timme vid omgivningens temperatur innan den kyldes till 1000 och filtrerades. Det fasta materialet som därvid iso- lerades var trietylaminhydroklorid (9,13 g). Filtratet indunsta- des till torrhet och återstoden triturerades med 150 ml eter.

Det fasta materialet separerades (trietylaminhydroklorid, 0,38 g) och avlägsnades genom filtrering och filtratet indunsta- des till torrhet, varvid de sista spåren av flyktigt material avlägsnades i vakuum. Därvid erhölls U8,6? g dilauryl-N,N-di- etylfosforamid. §§@edning 6 Ä--Styryl-dilaurylfosfat 8 CÖH5 En blandning av 15,3 g (0,1 mol) OC-kloroacetofenon och 58,6 g (0,1 mol) trilaurylfosfit upphettades vid 15000 under omröring under totalt 10,5 timmar. Den resulterande produkten kyldes till rumstemperatur varvid erhölls en blandning avCÅ -styryl-dilauryl- fosfat och laurylklorid bildad i reaktionen. Denna blandning behandlades icke ytterligare innan den användes för framställ- ning av spânskivor på det sätt som beskrivas i Exempel 7.

Deredning 7 Dilaurylklorofosfat,framställts i närvaro av polyisocyanat Till en sats på 91gg (0,68 ekvivalenter) av ett polymetylen- 55 8102284- 19 polyfenyl-polyisocyanat Iekvivalentvikt = 135, funktionalitet 2,8, innehållande ca 50 % metylenbís(fenylisocyanat) I sattes 3,05 g (0,02 mol) fosforylklorid och blandningen omrördes vid kväveatmosfär, under det att totalt 7,1 g (0,0U mol) lauryl- alkohol tillsattes i sju satser. En lätt exoterm reaktion (maximitemperatur 38°C) iakttogs. Blandningen kyldes till runs- temperatur (ca 2000) och tilläts stå till dess utvecklingen av klorväte avstannat. Den resulterande lösningen av dilaurylklort- fosfat i polymetylen-polyfenyl-polyisocyanat användes sedan utan ytterligare behandling vid framställningen av spånskivor på det sätt som beskrives i Exempel 9.

Beredning 8 Lauryl-diklorofosfat i närvaro av polyisocyanat Under användning av det förfarande som beskrevs i Franstëllníng 7, men med utnyttjande av 18H,H g (1,58 ekvivalenter) polyne- _tylen-polyfenyl-polyisocyanat, 7,97 g (0,052 mol) fcsforgl- 'klorid och 9,67 g (0,052 mol) laurylalkohol erhölls en lösning av i huvudsak lauryldiklorofosfat i polymetylen-polyfenyl-g:ly- isocyanat, vilken utan ytterligare behandling användes vid fran- ställning av spânskivor som beskrives i Exempel 1.

Beredning 9 Blandning av hydroxípropyl-díolyl-fosfat och di(hydroxipro;yl)~ oleyl-fosfat Totalt 10 g (O,17 mol) propylenoxid tillsattes droppvis men snabbt till en omrörd lösning av 50 g (ca 0,1 nol) oleyl- syra-fosfat ( en blandning av mono- och di-cleylsyrafosfezeflg f.-_-~~: . ,... _.

(O Hooker Chemical Corporation) i 50 ml metylenklorid. Utgång raturen för blandningen var 22°C och denna steg snabbt till H1°C vid vilken punkt återflödeskokning började. Blandningen omrördes ytterligare 1 timme efter det att tillsatsen var slut- förd och temperaturen sjönk till 250C under denna tid. Vid slut- et av perioden indunstades det flyktiga materialet med anvëni- 8102284-0 b-i \ Jl F) (J ning av en badtenperatur av 5000, varvid erhölls en färglös olja(60 g) som återstod, vilken olja utgjordes av en blandning av hydroxipropyl-dioleyl-fosfat och di(hydroxipropyl)oleyl- fosfat. framställning 10 Lösning av di(nonylfenyl)k1orofosfat i polyisocyanat Till en blandning av 2,9 g (0,019 mol) fosforoxiklorid i 89 g polymetylen-polyfenyl-polyisocyanat ¿'ekvivalentvikt = 133, innehållande ca 50 % metylenbis(fenyl-isoeyanat), funktionali- tet 2,8_7 tillsattes under omröring 8,5 g (0,038 mol) nonylfenol.

En långsamt exoterm reaktion inträffade och temperaturen i reak- tlonsblandningen nådde 29°C ca 20 minuter efter det att till- satsen var fullständig. Blandningen upphettades sedan långsamt till 100°C och hölls vid 100-115°C under 1 timme under vilken tid reaktíonsblandníngen undergick en total viktförlust av 1,2 g (87 % av stökiometriskt beräknat värde). Återstoden kyldes _ till rumstemperatur för erhållande av en lösning av di(nonyl- feny1)klorofosfat i-polymetylen-polyfenyl-polyísocyanat.

C18H55COO-ïH2 C18H35COOïH2 2 CHOH + POCl3--;> CH- 0 g -Cl I C18H55C0O-CH2 C18H35COOCH2 2 + 2Hc1 C Ovanstående formler visar användning av 1,5-dioleyl-glycerol som utgångsmaterial medan reaktionen beskriven nedan utnyttjar en blandning av 1,2- och 1,3-dioleylglyceroler som utgångsma- terfíal. _] 50 LJ \.T1 31Û2284"Ü 21 Till en lösning av 62 g (0,10H mol) diolein (en blandning av 1,2- och 1,3-dioleoylglycerol) i 100 ml toluen hölls vid ca EOOC i kväveatmosfär, varvid tillsattes droppvis under en tidsperiod av H5 minuter en lösning av 7,7 g (0,05 mol) fosforoxiklorid i 50 ml toluen. Denna blandning omrördes noggrant under tillsatsen.

Efter tillsatsen slutförts upphettades blandningen under åter- flöde i 5 timmar under vilken tid en klibbigt ljusharts bildaie: på kolvens väggar. Vid slutet av upphettningstiden avdekanztre- des huvuddelen av reaktionsblandningen från de fasta avsättningar- na och destillerades för avlägsnande av överskott av fosfor- oxiklorid och toluen, varvid erhölls en återstod av bis(diclec3l- glyceryl)k1orofosfat. De senare utnyttjades utan vidare behand- ling vid framställning av spânskivor på det sätt som beskrives i Exempel 11.

Exempel 1 Ett prov på en träspànskiva framställdes på följande sät En sats på 1000 g flis från en vëstamerikansk gultall (HasLiLg::: State University; 1 cm flis, vattenhalt 3,M 2) pl en roterande blandartrumma och trumman roterades, under det att partiklarna besprutades med en vattenemulsion framställd ge- nom blandning av U8,3 g av en lösning av lauryl-diklorofcsfat i polymetylen-polyfenyl-polyisocyanat (erhållen som beskrives i Beredning 8), 96,6 g vatten och 0,75 g emulgeringsmedel (vatten- lösning av natríumsaltet av styren-maleinsyraanhydrid-saapcly- mer; 30 % fast material; Monsanto) med användning av en Turrex- blandare. Den resulterande emulsionen sprutades med en färg- sprutpistol på träflisen under trumling av de senare under ca acerades i 2 minuter för erhållande av homogenitet. 525 g belagda parzíklar formades till en filtad matta på en 30 x 30 cm kallvalsad scal- platta med hjälp av en plywood-formningsram. Efter avlägsnande av formningsramen placerades stålskenor med en tjocklek av (9,5 mm) motsvarande den önskade tjockleken hos den slutliga spånskivan längs två motstående sidor av ovannämnda stålplat- ta och en andra 50x30cm kallvalsad stålplatta pâ mattan: övre del. Hela satsen placerades sedan på den lägre plattan i en r.) m1 02284-0 22 Dake-press med en presskraft av ü5,U ton. Båda pressplattorna var förvärmda till 170°C. Trycket fördelades på plattorna. När trycket nått 3,U MPa hölls det kvar där under U minuter, var- efter kraften avlägsnades. Den bildade spånskivan uttogs ur formen och visade ingen tendens att klibba vid eller vidhäfta på någon av formplattorna. Detta var i direkt motsats till en spånskiva framställd på exakt samma sätt men med användning av samma polymetylen-polyfenyl-polyisocyanat utan lauryldikloro- fosfat eller någon ytterligare tillsats.

Spânskivan framställd på ovanstående sätt visade sig ha följan- de fysikaliska egenskaper: Tätnet, Kg m'3 : 6u1 Brotthållfasthet: MPa : 12,30 Torrdelamineringsstyrka MPa: 1,17 1: proverna genomförda i enlighet med ASTM-1037-72. - 'a Eieápel k Ett prov på trëspånskiva framställdes med användning av det för- “ïrande som beskrevs i Exempel 1 med följande ändringar. Flis från västamerikansk gultall användes (Ellingson Lumber) med en vattenhalt av 10 viktprocent. En sats på 600 g av denna flis besprutades med användning av det förfarande och den apparatur som beskrevs i Exempel 1 med 30 g av en blandning erhållen ge- nom blandning av 91 g polymetylen-polyfenyl-polyisocyanat (ekvivalentvikt = 133, genomsnittlig funktionalitet 2,6; PAPI (R) 27; The Upjohn Company) och 9 g metyldilaurylfosfat (framställt som beskrevs i Beredning 2). De besprutade partiklar- na (525 g) pressades till en spånskiva med en tjocklek av 9,5 mm med användning av det förfarande som beskrevs i Exempel 1 ned en plåttemperatur av 17000 och ett tryck på 3,U MPa un- der U minuter. Den bildade spånskivan uttogs utan att visa nâ- gon klibbning eller vidhäftning med formplattorna. Skivan visade sig ha följande fysikaliska egenskaper: 8102284~0 23 Densitet, kg m_3 : 657 Brotthâllfasthet, MPa : 16,06 Elasticitetsmodul, MPa : 2013 Torrdelamíneringshållfasthet,MPa : 1,13 1: Proverna genomförda i enlighet med ASTM 1037-72.

Exempel 3 Ett prov på träspånskíva framställdes med användning av förfar- andet i Exempel 1 med följande ändringar. Träpartíklarna som utnyttjades var jättetujaflis med ett vatteninnehåll på H vikt- procent. En sats på 700 g av denna flis besprutades med an- vändning av det förfarande och den apparat som beskrevs i Exem- pel 1 med en förblandad blandning av 23,1 g polymetylen-;o1y- fenyl-polyisocyanat (samma som användes i Exempel 2) och 2,3 g av blandningen av hydroxipropyl-diolyl-fosfat och di(hydrcxi- propyl)oleyl-fosfat framställdes som beskrevs í Beredning 9.

En sats på 525 g av den besprutade flísen pressades till en spånskiva med en tjocklek av 9,5 mm med användning av det förfarande, som beskrevs i Exempel 1 med en plattemperatur av 171°c och ett tryck av 3,u maa under u minuter. Den biieaae spånskivan uttogs ur formen utan att visa någon tendens att klibba eller vidhäfta formplattorna.

Exempel U Ett prov på träspånplatta framställdes med användning av det förfarande som beskrevs i Exempel 1 med följande ändringar.

De utnyttjade träpartiklarna var från västamerikansk gultall (somma som i exempel 2) med en vattenhalt av 10 viktprocent.

En sats på 1000 g av dessa flis besprutades med användning av förfarande och metod som beskrevs i Exempel 1 med en förblandad blandning av H5 g polymetylen-polyfenyl-polyisocyanat (se Exempel 1) och 5 g n-butyl-dílauryl-fosfat (framställd som 8102284-0 h] \II 2U beskrevs i Beredning 3). En sats av 525 g av den besprutade flisen pressades till en spånskiva med en tjocklek av 9,5 mm med användning av det förfarande som beskrevs i Exempel 1 med plattor med en temperatur av 17100 och ett tryck av 3,5 MPa under U minuter. De bildade spånskivorna uttogs ur formen och visade utomordentliga släppegenskaper utan tecken till klibb- ning mot formplattorna. Skivan visade sig ha följande fysikalis- ka egenskaper: 3 .

Densitet, kg m_ . 6H0 Brotthällfasthet, MPa : 15,10 Elasticitetsmodu1,MPa : 1793 _ TorrdelamineringshållfasthegMPa : 1;2U 1: Proven utförda i enlighet med ASTM 1037-72. gaempel 5 Ett prov på en träspånplatta framställdes med användning av det förfarande som beskrevs i Exempel 1 med följande ändringar. träpartiklar utnyttjades flis från Vësterns gultall vattenhalt av 10 viktprocent.

Som (samma som i Exempel 2) med en En sats på 600 g av dessa flis besprutades med användning av metoder och förfaranden som beskrevs i Exempel 1 med 30 g av en lösning av di(nonylfenyl)klorofosfat i polymetylen-polyfenyl- polyisocyanat, framställts som beskrevs i Beredning 10. 525 g av de besprutade flisen pressades sedan till en spånskiva med en tjocklek av 9,5 mm med användning av det förfarande som be- skrevs i Exempel 1 och med en plattemperatur av 171°C och ett tryck av 3,U MPa under H minuter. Den bildade spånskivan uttogs ur formen och visade goda släppegenskaper från formplattorna.

Skivan visade sig ha följande fysikaliska egenskaper: Ä Täthet, kg m_5 : GNO Brotthållfasthet, MPa I 11,51 Elasticitetsmodul, MPa : 1599 Torrdelamineringshållfasthet,NPa : 1,10 1. Prov utförda i enlighet med ASTM 1037-72. 50 8102284-0 |\) \,Y'l Exempel 6 Ett prov på träspånskiva framställdes med användning av det förfarande som beskrevs i Exempel 1 med följande ändringar.

De använda träpartiklarna utgjordes av flis från Västern: gultall (samma som Exempel 2) med ett vatteninnehåll av 10 víktproéent. En sats på 525 g av denna typ av flis bespruta- des med användning av det förfarande som beskrevs i Exempel 1 med 30 g av en blandning erhållen genom blandning av 91 vikt- delar polymetylen-polyfenyl-polyisocyanat och 9 viktdelar dilauryl-N,N-dietylfosforamíd (framställd som beskrives i Beredning 5). Den besprutade flisen pressades sedan till en spånskiva med en tjocklek av 9,5 mm med användning av det för- farande som beskrevs i Exempel 1 med en plattemperatur av 1710 och ett tryck av 3,U MPa under U minuter. Den bildade spânskivan uttogs ur formen och visade goda släppegenskaçer från formplattorna. Skivan visade sig ha följande fysikalisk HD egenskaper: renhet, kg :(3 = 16,02 7 Brottshållfasthet, MPa : 15,72 Elasticitetsmodul, MPa : 1882 Torrdelamineríngshållfasthet,MPa : 1,58 1: Proverna genomförda i enlighet med ASTM~1057-72.

Exempel 7 Ett provstycke av en träspånskiva framställdes med användning av det förfarande som beskrevs i Exempel 1 med följande ani- ríngar. Utnyttjade träpartiklar utgjordes av flis av Västern: gultall (samma som i Exempel 2) med en vattenhalt av 10 vikt- procent. En sats på 525 g av denna flistyp besprutades med an- vändning av en metod och en apparat som beskrevs i Exempel 1 med 30 g av en blandning erhâllen genom blandning av 50 vikt- delar polymetylen-polyfenyl-polyisocyanat och 20 viktdelar av den 0(-styryl-dilauryl-fosfat, vars framställning beskrevs -5 UT h) U! b: <3 ku gw 8702284--0 26 i Beredning 6. Den besprutade flisen pressades till en spån- skiva med en tjocklek av 9,5 mm med användning av det förfaran- de som beskrevs i Exempel 1 med en plattemperatur av 171°C och ett tryck av 3,U MPa under H minuter. Den bildade spånski- van uttogs ur formen och visade utomordentliga släppegenskaper från formplattorna. Skivan hade följande fysikaliska egenskaper: Tarnat, kg m'5 = 62u Brottshållfasthet, MPa : 8,85 Elasticitetsmodul, MPa : 12H1 Torrdelamineringshållfasthet,MPa : 0,83 1: Provet utfört i enlighet med ASTM-1057-72.

F_><_sf_-“-_.f>s_1_.å_ En provträspånplatta framställdes med användning av det förfar- ande som beskrevs i Exempel 1 med följande äpdringar.Som trä- partiklar utnyttjades flis från Västerns gultall (samma som i Exempel 2) med en vattenhalt av 10 viktprocent. En sats på 525 g av denna typ av flis besprutades med det förfarande och den apparat, som beskrevs i Exempel 1 med 30 g av en bland- ning erhàllen genom blandning av 90 viktdelar polymetylen- polyfenyl-polyisocyanat och 9 viktdelar dilauryl-klorofosfat (framställd och beskriven i Beredning 1). Den besprutade flisen pressades sedan till en spånskiva med en tjocklek av 9,5 mm med användning av det förfarande , som beskrevs i Exempel 1 och med en plattemperatur på 171°C och ett tryck på 3,H MPa under U minuter. Den på så sätt bildade spånskivan uttogs ur formen och visade utomordentliga släppegenskaper i förhållande till formplattorna. Det visade sig att den hade följande fy- sikaliska egenskaper: Tätnet, kg m'5 _ : 6?2 Brottshållfasthet, MPa : 15,72 Elasticitetsmodul, MPa : 21UU Torrdelamineríngshållfasthet,MPa : 1,17 1: Proverna utförda i enlighet med ASTM-1037-72. 55 8102284-0 27 Exempel 9 En provträspånskiva framställdes med användning av förfaran- det i Exempel 1 med följande ändringar. Som träpartiklar ut- nyttjades flis från Västerns gultall (samma som i'Exerpe1 2) med en vattenhalt av 10 viktprocent. En sats på 600 g av denna flis besprutades, med användning av det förfarande och den appa- rat, som beskrevs i Exempel 1 med 30 g av en lösning av dilauryl- klorofosfat i polymetylen-polyfenyl-polyisocyanat (framställd som beskrivet i Beredning 7). 525 g av denna besprutade flis pressades sedan till en spånskiva med en tjocklek av 9,5 mm med användning av det förfarande som beskrevs i Exempel 1 med en plattemperatur på 17100 och ett tryck på 5,ü MPa under M minuter. Den så bildade spànskivan uttogs ur formen och visade utomordentliga släppegenskaper i förhållande til formplattcrna.

Skivan visade sig ha följande fysikaliska egenskaper; Täthet, kg m-3 : 62U Brottshållfasthet, MPa : 10,07 _ Elasticitetsmodul, MPa : 1661 Torrdelamineringshållfasthet,MPa : 1,2U 1: Proverna utfördes i enlighet med ASTM-1037-72.

Exempel 10 Ett prov på träspånplatta framställdes med användning av för- farandet i Exempel 1 med följande ändringar. Som träpartiklar utnyttjades flis från Västerns gultall (samma som i Exempel 2) med en vattenhalt av 10 viktprocent. En sats på 1000 g av den- na flis besprutades med användning av den metod och det förfar- ande som beskrevs i Exempel 1 med en blandning av 40,5 g poly- metylen-polyfenyl-polyisocyanat (samma som i Exempell) och U,5 g dilauryl-oktylfosfat (framställt och beskrivet i Beredning U).

En testsats på 525 g av den besprutade flisen pressades seden till en spånskiva med en tjocklek av 9,5 mm. Med användning av det förfarande som beskrevs i Exempel 1 och med en platt- k!! 8102284-0 28 temperatur av 1710 och ett tryck av 3,U MPa, vilket upprätt- hölls i H minuter. Den bildade spånskivan uttogs ur formen och visade en utomordentlig släppning från formplattorna. Skivan visade sig ha följande fysikaliska egenskaper: fräthet, kg m'5 = 6141 Brottshållfasthet, MPa : 16,20 Elasticitetsmodul, MPa : 18üO Torrdelamíneríngshållfasthet,MRn 1,52 1: Proverna utfördes i enlighet med ASTM-1037-72.

Exempel 11 Ett prov på en träspånplatta framställdes med användning av et förfarande som beskrevs i Exempel 1 med följande undantag. fi; En sats på 1000 g träflis av samma typ som användes i Exempel 1 besprutades, med användning av förfarande och metod enligt Exempel 1, med en emulsion av 3B,6U g po1ymetylen-polyfenyl- polyisocyanat (samma som i Exempel 1), 9,66 g bis(dioleoylgly- eeryl)klorofosfat (framställning beskriven i Beredning 11) ;h 1,H g emulgeringsmedel (samma som i Exempel 1) i 96,6 g vatten. En mängd av 525 g besprutad flis användes sedan för att sa en spånskiva med en tjocklek på 9,5 mm med användning "et förfarande som beskrevs i Exempel 1 och med en platt- emperatur på 17100 och ett tryck på 3,4 MPa under H minuter. yånskivan uttogs ur formen och visade goda släppegenskaper från fcrmplattorna. r re í-'J rf' CH 'f <1 D w Exempel 12 Detta exempel belyser framställningen av en byggnadsskiva av cellulosadjuravfall med användning av det förfarande, som be- skrevs i Exempel 1. En sats på 1000 g lufttorkad hästgödsel yulvriserades i en blandare och besprutades med användning av metoder och apparatur beskrivna i Exempel 1, med en emulsion CO ...x C) ÄD FJ i 29 av ÄB g polymetylen-polyfenyl-polyisocyanat (samma som i Exempel 1), 5 3 dilauryl-klorofosfat (framställning beskriven i Beredning 7) och 0,8 g emulgeringsmedel (samma som i Exempel 1) i H5 g vatten. Det besprutade materialet (525 g) pressades sedan till en skiva med en tjocklek av 12 mm med användning av det förfarande som beskrevs i Exempel 1 med en plattempera- 43 tur av 171°C och ett tryck av 3,U MPa under H minuter. Den sålunda bildade skivan uttogs ur formen och visade god släppning. Skivan visade sig ha en brotthållfasthet på Ä,82 MPa och en torrde- lamineringsstyrka på 0,16 MPa provad i enlighet med ASTk-1037- 72- Exempel 13 - Detta exempel belyser framställningen av en byggnadsskiva ur oorganiska partiklar. De använda partiklarna var hydrerad alu- miniumoxid (Hydral 710: Alcoa). En sats på 650 g hydrerad alu- miniumoxid blandades genom manuell omröring med en lösning av 120 g polymetylen-polyfenyl-polyisocyanat (samma som i Exempel 1) och 10 g dilauryl-klorofosfat (framställd i enlig- het med Beredning 7) i 50 ml aceton. Efter det att blandning var färdig indunstades acetcn med användning av cirkulerende luft i en ugn och återstående belagda partiklar pressades till en skiva med en tjocklek av 9,5 mm med användning av det för- farande, som beskrevs i Exempel 1 med en plattemperatur på 21o°c och ett tryck på 5,u MPa under H minuter. Därvid ernöiie en seg skiva, vilken lätt frigjorda sig från formplattorna och visade sig ha en viktökning på 0,H3 viktprocent när den ned- sänktes i vatten under 23 timmar vid rumstemperatur och visade 611 inga tecken till sönderdelning eller minskning av hållfastheten.

Claims (13)

15 \'\\ LH 50 3? 8102284-0 so Beielflgrav

1. Förfarande för framställning av spånskivor där partiklar av ett material med förmågan att kunna sammanpressas sättes i kontakt med en polyisocyanatkompositíon och de behandlade par- tiklarna därefter formas till en skiva genom tíllförande av vär- me och tryck, k ä n n e t e c k n a t av att nämnda partiklar förutom behandlingen med polyísocyanatkompositíonen även be- handlas med 0,1 till 20 delar per 100 viktdelar av nämnda poly- ísocyanat av en förening med formeln: X 'T (R-X P (R (I) 3-n 1)n där R betecknar alkyl med åtminstone 3 kolatomer, alkenyl med åtminstone 3 kolatomer, aryl, aryl substituerad med åtminstone en alkyl, lägre~a1kyl substituerad med 1-2 acyloxi-grupper, är acylgruppen är rester av en alifatisk monokarboxylsyra med åtminstone 2 kolatomer , och R ----(o-cn-oH)m _- A B där RE betecknar alkyl, aryl, och aryl substítuerad med åtminstone en alkyl, och där endera av A och B betecknar väte och den and- ra betecknar väte, metyl, klorometyl och 2,2,2-tríkloro- ctyl och där m betecknar ett tal med genomsnittsvärde från 1 till 25; där R1 betecknar klor, brom, lägre-alkoxi, lägre-alkylmerkapto, arylamino, mono(1ägre-a1kyl)amino, dí(lägre-alkyl)amino, hydroxi- (lägre-alkylen)oxí, aryloxi, hydrokarbylureido och en enolåter- stod med formeln -----O --C= C-Ru RB .___ .Xía-fta-f ä; 10 15 20 25 30 35 5102284-0 31 där RB betecknar hydrokarbyl och där Ru betecknar väte, hydro- karbyl, alkoxi och karbalkoxi och där H3 och Ru tillsammans bc- tecknar en cykloalkenylgrupp; där X betecknar en kalkogen ur gruppen syre och svavel och där n betecknar 1 eller 2, varvid när n betecknar n en'av de två R-grupperna också kan beteckna metyl eller etyl och vidare när n betecknar 1 , de två RX-grupperna tillsammans med P-atomen, till vilken de är anslutna, kan ytterligare bilda en heterecyk- lisk förening med 5 till 6 ringatomer.

2. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att nämnda polyisocyanat utgöres av polymetylen-polyfenyl~polyisc- cyanat, innehållande 25 till 90 viktprocent metylenbis(Fenyl-iso- cyanat) och resten av nämnda blandning oligomera polymetylen- polyfenyl-polyisocyanater med en funktionalitet högre än 2.

3. Förfarande enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a t av att pclymetylen-polyfenyl-polyisocyanatet innehåller omkring 35 _ till omkring 65 viktprocent metylenbis(fenyl-isocyanat).

4. U. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att nämnda förening (I) utgöres av metyl-dilaurylfosfat, dilauryl- klorofosfat, butyl-dilaurylfosfat, oktyl-dilaurylfosfat, hydroxipropyl-dioleylfosfat,GÅ:-styryl-dilaurylfosfat, N,N- dietyl-dilaurylfosforamid, lauryl-diklorofosfat, dí(nonylfenyl)- klorofosfat, bis(díoleoylglyceryl)-klorofosfat och blandningar av två eller flera av dessa föreningar.

5. Förfarande enligt krav 1 - U, k ä n n e t e c k n a t av att de använda partiklarna vid framställningen av spånskivan utgöres av träflís.

6. Förfarande enligt något av kraven 1-5, k ä n n e t e c k n e t av att polyisocyanatet och släppmedlet tillföres nämnda partiklar samtidigt i form av en vattenemulsion. 8102234-o 32

7. Förfarande enligt krav 6, k ä n n e t e c k n a t av att vattenemulsionen av polyisocyanat också innehåller ett emulger- ingsmedel.

8. R 8. Förfarande enligt något av kraven 1-5, k ä n n e t e c k - n a t av att partiklarna sättes separat i kontakt med nämnda polyisocyanat och nämnda släppmedel.

9. Förfarande enligt krav 8, k ä n n e t e c k n a t av att "C nërnda polyisocyanat och nämnda släppmedel utnyttjas i form av en vattensuspension.

10. Förfarande enligt krav 8, k ä n n e t e c k n a t av att nämnda partiklar sättes i kontakt med vatten innan de kontaktas 15 med nämnda polyisocyanat och nämnda släppmedel. .Au (A1

11. ll. Förfarande för framställning av en spånskiva, där partik- larna av material, som kan sammanpressas sättes i kontakt med en polyisocyanatkomposition och att de behandlade partiklarna därefter formas till en skiva genom pâförande av värme och tryck, k ä n n e t e c k n a t av att som polyísocyanatkomposition fnvändes ett polymetylen-polyfenyl-polyisocyanat innehållande zlïppnedel bildat in sign genom reaktion mellan en alkohol R-XH och en fosforylhalogenid PXHal5 i närvaro av nämnda polymetylen- “E polyfenyl-polyisocyanat, där R betecknar alkyl med minst 3 kol- RM C) 'JA Uw atoner,alkenyl med minst 3 kolatomer, aryl, aryl substituerad ned åtminstone en alkyl, lägre-alkyl substituerad med 1 till 2 acyloxigrupper, där acylgruppen är en rest av en alifatisk nonokarboxylsyra med åtminstone 2 kolatomer, och R 2 (0-en-CH) II” A B där H2 betecknar alkyl, aryl och aryl substituerad med åtminstone -n alkyl, en av A och B betecknande väte och den andra betecknande väte, metyl, klorometyl eller 2,2,2-trikloroetyl och där m be- A 10 30 35 8102284-0 35 tecknar ett genomsnittsvärde på från 1 till 25, där X betecknar en kalkogen ur gruppen syre och svavel och där Hal betecknar klor eller brom.

12. Förfarande enligt krav 11, k ä n n e t e c k n-a t av ett polyisocyanatkompositionen utgöres av en polymetylen-po1yfenyl- polyísocyanat innehållande ett släppmedel framställt in åitg genom att laurylalkohol har fått reagera med fosforylklorid i närvaro av nämnda polymetylen-polyfenyl-polyisocyanat.

13. Komposition lämpad för användning som spånskivebindenedel bestående av en blandning av (a) en polymetylen-polyfenyl-polyisocyanat, innehållande 25 till 90 viktprocent metylenbis(fenyl-isocyanat) och återstc- den av nämnda blandning utgörande oligomera po1ymetylen-pol3fen;1- polyisocyanater med en funktionalitet högre än 2,0 och (b) från omkring 0,1 viktdelar till omkring 20 viktdelar per 100 viktdelar av nämnda polyisocyanat av en förening med formeln: v (R-X)3-n P (R1)n (I) där R betecknar alkyl, med minst 3 kolatomer, alkenyl med minst 3 kolatomer, aryl, aryl substituerad med åtminstone en alkyl, lägre-alkyl substituerad med 1 till 2 acyloxí-grupper, där acylgrupperna utgöres av en rest från en alifatísk mono- karboxylsyra med åtminstone 2 kolatomer, och R 2-«-----KO-FH-fH)$ A B tone m där R2 betecknar alkyl, aryl och aryl substituerad med åtnín en alkyl, där en av A och B betecknar väte och den andra betecknar 10 15 8102284-0 BU väte, metyl, klorometyl eller 2,2,2-tríkloroetyl och där m betecknar ett tal med genomsnittsvärden från 1 till 25; där H1 betecknar klor, brom, lägre-alkoxi, lägre-alkylmerkapto, arylamíno, mono(lägre-alkyl)-amino, di(lägre-a1kyl)amino, hydroxi- (lägre-alkylen)oxi, aryloxi, hydrokarbylureido och en enol- återstod med formeln: x-Q där R5 betecknar hydrokarbyl och där Ru betecknar väte, hydro" karbyl, alkoxí och karbalkoxi och där R5 och Ru tillsammans cykloalkenylgrupp; en kalkogen vald ur gruppen syre och svavel och 1 eller 2, varvid när n betecknar 1, en av de två R-grupperna också kan beteckna metyl och etyl och när n=1, the två RX-grupperna tagna tillsammans med P-atomen,till vilken de är anslutna, kan bilda en heterocyklisk ring med kan beteckna en där X betecknar där n betecknar 3 till 6 ringatomer.