SE420852B - Formeringsvira - Google Patents

Description

7806764-2 härav starkt begränsad. Fram till 1960-talets början användes för arkformering uteslutande enkellagrade viror av metall.

Metallvirorna ersattes i viss omfattning av de mera nötnings- beständiga men mindre stabila enkellagrade virorna av syntet- fibertråd, s.k. plastviror. P.g.a. sin ringa stabilitet kunde enkellagrade plastviror inte användas i stora och snabb- gående maskiner. Det var först genom tillkomsten av de s.k. dubbellagrade firmeringsvirorna som syntetfibermaterial fick större användning för dessa stora och snabbgående pappers- maskiner. Formeringsviran utsättas i sådana maskiner för en avsevärd dragsoänning, som den skall kunna uppta utan att dess töjning i längdriktningen och kontraktion i tvärriktningen när sådana värden, att den inte längre kan användas för sitt ändamål.

De i praktiken använda s.k. dubbellagrade firmerings- virorna består av två skikt av syntetiska inslagstrådar jämte , skikten inbördes förenande syntetiska varptrådar. I dessa viror kan motsatskraven på en finmaskig formeringsyta, bestående av fina trådar och en slityta, där trådarna är grövre och.mera slitstarka, till en viss del uppfyllas. Detta kan ske genom att använda olika tråddimensionar och/eller fibermaterial i de båda inslagsskikten. Emellertid kan dessa motsatskrav inte uppfyllas av det enda förekommande trådskiktet i den andra rikt- ningen, nämligen de skikten förenande varptrådarna. Från formerings- synpunkt skall dessa varptrådar helst vara så fina som möjligt, men i egenskap av maskinriktningstrâdar måste de ha förmågan att uppta förekommande dragspänningar utan att dess förlängning blir onormalt hög. ' För vanje fackman framstår det som ett önskemål att åstadkomma en formeringsvira, bestående av två skikt av kompletta viror med var sin uppsättning varptrådar och inslagstrådar, som sammanfogats med varandra. Viradelen närmast det material som skall formeras består i regel av fina trådar i en finmaskig konstruktion, medan bottendelen utgöres av grövre och slit- 7806764-2 starkare trådar i en mera grovmaskig konstruktion. Att detta önskemål inte praktiskt kunnat tillämpas, beror på svårig- heten att sammanbinda de båda viradelarna med varandra utan att störning uppkommer på den finmaskiga viradelen i sådan omfattning att denna kommer att återspeglas i pappersarket i form av viramarkering.

Genom den amerikanska patentskriften 3 127 308 är en formeringsvira känd, som består av en finmaskig sida närmast pappersbanan och en grovmaskig sida såsom slitsida. Dessa båda sidor är i form av kompletta vävnader, som sammanvävts med varandra. I patentskriften föreslås en sammanbindning, genom att den grova varptråden 61 a sammanbinder de båda viradelarna 61 och 62.

Genom den amerikanska pateutskriften å ßöh H05 är känd en formeringsvira, som består av en fínmaskig och en grov- maskig sida, vilka sammanbundits genom särskilda varpbindetrådar.

I hittills kända konstruktioner har således de båda vävnaderna sammanbundits antingen genom en varptråd, ingående i endera av vävnaderna, eller genom att särskilda binde- varptrådar använts. Vid framställning av viraliknande vävnader är det normalt att inslagstrådarna efter vävningen ligger täm- ligen raka inuti vävkroppen, medan varptrådarna är vågformiga och bildar själva ytan av viran. Visserligen kan man genom utsträckning ändra själva vågformigheten vid efterföljande värmefixering, så att varptrådarnas vågformighet minskar, medan inslagstrådarna får en tillkommande vågformighet. Emellertid kan en sådan process inte mer än till ringa del utplåna de ojämnheter hos varptrådarna som åstadkommits under vävningen.

Användes en varptrñd i den fínmaskjga viradelen som samman- bindningstråd, uppstår ojämnhet på virans känsliga pappcrssida, när denna varptråd med jämna mellanrum skall anbinda med virans bottensida. Om en varptråd i den grovmaskiga viradelen eller en separat varptråd användes som sammanbindningstråd, uppstår en ojämnhet på virans papperssida, när denna tråd skall an- 7806764-2 binda med den Finmaskiga viradelen, som är vänd mot pappersbanan. Dessa ojämnheter, som ästadkommits genom sammanbindning med hjälp av varptrådar, är tillräckliga För att ge markering på härför känsliga papperskvaliteter, exempelvis journalpapper.

Sammanbindning med varptrâdar är också tillverk- ningstekniskt betydligt mera komplicerad, eftersom binde- trådarna har annan invävningsstorlek än övriga varptrådar p.g.a. dess olika geometriska konfiguration. Bindevarptrådar mäste därför varpas på särskild vävbom och drivas med annan hastighet än övriga varptrådar.

Föreliggande uppfinning avser en Formeringsvira för pappers-, cellulosa- eller liknande maskiner bestående av ett Första system av varptrådar och ett Första system av väfttrådar, sammanvävda med varandra till en Första väv- nad, ett andra system av varpträdar och ett andra system av väfttrådar, sammanvävda med varandra till en andra vävnad.

Utmärkande För uppFinningen är att sagda Första och andra "vävnader sammanbundits med varandra genom särskilda, mellan vävnaderna belägna bindeväftträdar, som binder med trådar ur sagda första och andra system av varptrådar.

Genom det relaterade Förhållandet att väfttrådarna efter vävningen ligger tämligen raka inuti vävkroppen, kommer även bindeväfttrådarna att befinna sig i samma läge, och de vågFormade varptrådarna på virans båda sidor kommer att slingra sig runt dessa bindetrådar. Själva bindepunkterna kommer därigenom att vara belägna inuti vävkroppen och inte -som i varpanbundna konstruktioner på dess yta. Virans ytor och särskilt då den yta som är vänd mot materialbanan, som skall Formeras, påverkas inte av bindepunkterna. Det har också visat sig att, om viraytan mot materialbanan redan i råväven är jämn och utan störningar av bindepunkter, detta kommer att resultera i en jämnare yta, även sedan viran ut- satts För sträckning under värmefixeringen. Bindetrådarnas 7806764-2 Funktion i viran är enbart att sammanbinda topp- och bottenduken med varandra. Dess dimension och material kan därför vara skilda från trådmaterialet i övrigt.

Företrädesvis användes ett finare och mjukare tråomaterial som bindetråd.

I det Följande förtydligas uppfinningen med hän- visning till bifogade sohematiska ritning, som i Fig. 1 - 5 visar snitt längs varptrådarna i några olika bindnings- mönster.

* Formeringsviran enligt uppfinningen är på vanligt sätt vävd ändlös eller skarvad ändlüs. I den änd- löst vävda konstruktionen utgöres maskinriktningstrådarna av vüvnadens inslagstrådar, medan varptrådarna bildar det tvürgående trådsyatemet i virans användningsläge. I den ändlöst skarvade konstruktionen är Förhållandet det motsatta.

Utföringsformerna enligt Figur 1 - 3 visar en relativt Finmaskig vävnad 1, som i virans användningsläge är vänd mot det material som skall Formeras, Denna vävnad - i Fortsättningen benämnd toppduk - har framställts i tvåskaft-mönster, vilket innebär, att varje varptråd 2 binder över varannan inslagstråd 3 a och under varannan inslagstråd 3 b. En andra och mera grovmaskig vävnad 4, vävd i Fyrskaft Kypertmönster, utgör virans bottenduk.

Denna bottenduk 4 har också tvâ Fullständiga trådsystem, nämligen varptråden 5, som väver över tre på varandra föl- jande inslagstrådar 6 a och under en Fjärde inslagstråd 6 b.

Mellan dessa båda dukar 1, 4 har invävts inslagstrâdar 7, som anbundits med varptrådar 2, 5 Från såväl topp- som bottenduk 1, 4. Dessa bindeinslagstrådar 7 kan placeras glesare eller tätare. I figur 1 har bindeinslagstrådarna en relativt gles placering, nämligen efter var tolfte in- slagstråd i toppduken 1.

I Figur 2 exemplifieras en något tätare place- ring och i Figur 3 en ytterligare ökad täthet hos bindeín- slagstrådarna 7. 7806764-2 Toppdukens 1 ooh bottendukens 4 mönster kan varieras på ett Flertal sätt, varav några visas som exempel i figurerna 4 och 5. I Figur 4 är båda dukarna 1 och 4 i Fyrskaftsmönster. Utförandet enligt Figur 5 skiljer sig från tidigare exemplifierade genom att båda dukarna 1, 4 vävts i treskaftsmönster och att Förhållandet mellan inslagstätheten i topp- och bottendukarna är 3:1 i stället För 2:1, som visats i övriga Figurer.

Bindemönster och täthetsförhållande i topp- och bottenduk 1, 4 kan således varieras på olika sätt, och olika täthetsförhâllanden mellan dukarna är tänkbara.

Gemensamt För dem alla är att de båda dukarna Förankrats i ett system av inslagsbindetrâdar 7, som invävts mellan dukarna 1, 4. Eftersom dessa bindeinslagstrådar 7, liksom övriga inslagstrådar 3 a, 3 b, 6 a, 6 b, är relativt raka, medan varptrådarna 2, 5 är vågformade, kommer bindeinslags- trådarna 7 efter vävningen att i sin helhet vara belägna inuti den dubbla virane kropp. Dessa bindeinslagstrådar 7 kommer därigenom inte i beröring med virane yttre delar och kan således inte, som Fallet är med varpbindetrådar, störa regelbundenheten i sammanvävningen mellan toppdukens 1 båda garnsystem 2 och 3 a, 3 b.

Claims (2)

7806764-2 P a t e n t k r a 1

1. Formeringsvira för pappers-, cellulosa- eller lik- nande maskiner bestående av ett första system av varptrådar (2) och ett första system av väfttrådar (3) sammanvävda med varandra till en första vävnad (1), ett andra system av varptrådar (5) och ett andra system av väfttrådar (6) sam- manvävda med varandra till en andra vävnad (4), k ä n n e - t e c k n a d d ä r a v, att sagda första och andra väv- nader sammanbundits med varandra genom särskilda, mellan vävnaderna belägna bindeväfttrådar (7), som binder med trådar ur sagda första och andra system av varptrådar.

2. Vira enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d a v att bindeväfttrådarna (7) har en diameter som är mindre än övriga trådars.