SE450796B

SE450796B - Radiografiskt element innefattande tva silverhalogenidemulsionsskikt med ett dem emellanliggande berarskikt varav atminstone det forsta emulsionsskiktet innehaller platta silverhalogenidkorn

Info

Publication number: SE450796B
Application number: SE8206449A
Authority: SE
Inventors: T I Abbott; C G Jones
Original assignee: Eastman Kodak Co
Priority date: 1981-11-12
Filing date: 1982-11-12
Publication date: 1987-07-27
Also published as: CH653151A5; NL191247B; FR2516266B1; SE8206449D0; IT1156335B; DE3241637C2; BR8206560A; DE3241637A1; SE8206449L; GB2110402A; NL8204397A; US4425425A; IT8224241A0; IE54124B1; NL191247C; CA1175705A; FR2516266A1; MX160112A; GB2110402B; IE822700L

Description

15 20 25 30 35 40 450 796 2 Platta korn definieras här som sådana som har två parallella kristallytor, vilka var och en är väsentligt större än någon an- nan enkel kristallyta hos kornet. Breddförhållandet, dvs förhål- landet mellan diametern och tjockleken, hos platta korn'är avse- värt högre än 1:1. Silverbromidemulsioner med platta korn med högt breddförhàllande har rapporterats av de Cugnac och Chateau, "Evolution of the Morphology of Silver Bromide Crystals During Physical Ripening", Science et Industries Photographiques, vol. 33, nr 2 (1962), sid. 121-125.

Från 1937 till 1950-talet saluförde Eastman Kodak Company en "Duplitized" (varumärke) radiografisk filmprodukt under nam- net No-Screen X-Ray Code 5133. Produkten innehöll som skikt på motsatta huvudytor av en fílmbärare svavelsensibiliserade silver- bromídemulsioner. Eftersom emulsionerna var avsedda att expone- ras med röntgenstrâlníng, var de icke spektralt sensibiliserade.

De platta kornen hade ett genomsnittligt breddförhållando inom området från cirka 5 till 7:1. De platta kornen utgjorde mer än 50 % av den projícerade arean, medan icke platta korn utgjorde mer än 25 % av den projícerade arean. Vid återframställning av dessa emulsioner ett flertal gånger, har emulsionen med det högsta genomsnittliga breddförhållandet, framställt från ett flertal upprepade försök och i det följande betecknad som kon- trollprov 1, en genomsnittlig diameter hos platta korn av 2,5 pm, en genomsnittlig tjocklek hos platta korn av 0,36 pm, och ett genomsnittligt breddförhållande av 7:1. Vid andra upprepade framställningar innehåller emulsionerna tjockare, platta korn med mindre diameter, vilka har ett lägre medelbreddförhållande.

Ehuru silverbromojodidemulsioner med platta korn är kända inom området, uppvisar inga ett högt medelbreddförhållande. En diskussion av platta silverbromojodidkorn föreligger i Duffin, Photographic Emulsion Chemistry, Focal Press, 1966, sid. 66-72, och Trivelli och Smith, "The Effect of Silver Iodide Upon the Structure of Bromo-Iodíde Precipitation Series", The Photo- grnphíc Journal, Vol. LXXX, juli 1940, Sid. 285-288. Trivellí och Smith observerade en markant minskning i såväl kornstorlek som hreddförhållande vid tillsatsen av jodíd. Gutoif, "Nucle- atíon and Growth Rates During the Prccipítatíon of Silver Halide Photographic Emulsions", Photographíc Sciences and Engi- neering, vol. 14, nr 4, juli-augusti 1970, sid. 248-257, be- skriver framställning av silverbromid- och silverbromojodid- J» 10 15 20 25 30 40 3 I 450 796 emulsioner av den typ som framställes genom utfällning i enkel- stråle med användning av en kontinuerlig utfällningsapparatur.

Förfaranden har nyligen publicerats för framställning av emulsioner, i vilka en huvuddel av silverhaliden föreligger i form av platta korn. Den amerikanska patentskriften 4 063 951 beskriver framställning av silverhalidkrístaller med platt form, begränsade av {100} kubiska ytor och med ett breddförhållande (grundad på kantlängd) av 1,5 till 7:1. De platta kornen uppvi- sar kvadratíska och rektangulära huvudytor som är karakteristis- ka för {l00} kristallytor. Den amerikanska patentskriften 4 067 739 beskriver framställning av silverhalidemulsioner, i vilka de flesta kristallerna är av oktaedrísk tvillingtyp, genom framställning av ympkristaller, bringande av ympkrístallerna att öka i storlek genom Ostwald-mogning i närvaro av ett silver- halidlösningsmedel, och fullbordande av korntíllväxten utan återymnning eller Ostwald-mogning under reglering av pBr (den negativa logaritmen för bromidjonhaltenl. De amerikanska patent- skrifterna 4 150 994, 4 184 877 och 4 184 878, brittiska patent- skriften 1 570 581 och de tyska publikutíonerna OLS 2 905 655 och 2 921 077 beskriver bildning av silverhalidkorn med platt, oktaedrisk tvillingkonfiguration genom användning av ympkrístal- ler som utgöres av minst 90 molprocent jodíd. Såvida intet annat angives, är alla angivelser av halidprocenttal grundade på silver, närvarande i den motsvarande emulsíon, korn eller kornområde som diskuteras. Ett flertal av referenserna ovan angiver en ökad täckförmåga för emulsionerna och utsäger att de är användbara i filmer för kameror, såväl i svartvitt som färg. Den amerikanska patentskríften 4 063 951 angiver specifikt en övre gräns hos breddförhàllanden till 7:1, men från det mycket låga breddför- hållande som erhålles i exemplet, vilket är endast 2:1, synes breddförhållandet 7:1 vara orealistiskt högt. Det framgår klart från upprepade exempel och betraktande av de publicerade mikro- fotografierna att de breddförhållanden som uppnåtts i de övriga, i det föregående nämnda referenserna även var mindre än 7:1.

Den japanska patentskriften Kokni 142 329, publicerad 6-november 1980, synes vara väsentligen kumulatív med den amerikanska pa- tentskriften 4 150 944, men är icke begränsad till användning av sílverjodid som ympkorn.

Enligt föreliggande uppfinning tíllhandahålles ett radio- grafiskt element, vilket har första och andra sílverhalidemul- 10 15 20 25 30 40 ..- ._s.......__..... _... __l___-.,.,......_. . _,_,_____ 450 796 4 sionsskíkt, innefattande ett dispergeringsmedium och strålnings- känsliga silverhalidkorn, och en mellan silverhalidemulsions- skikten anbragt bärare som kan genomsläppa strålning, för vilken det andra silverhalidemulsionsskiktet är känsligt, och som kännetecknas av att åtminstone det första sílverhalidemulsions- skiktet innehåller platta silverhalidkorn med en tjocklek mindre än 0,5 pm, en diameter av minst 0,6 pm, och ett genomsnittligt breddförhållande som är större än 8:1, vilket breddförhâllande definieras som förhållandet mellan kornets diameter och dess tjocklek, och som utgör minst S0 % av den totala projicerade arean av de silverhalidkorn som föreligger i silverhalidemul- sionen, varvid diametern hos ett korn definieras som diametern hos en cirkel som har en area som är lika med den projicerade arean av kornet, samt spektralsensibiliserande färgämne, adsor- berat till ytan av de platta silverhalidkornen.

De radiografiska elementen enligt föreliggande uppfinning uppvisar en minskad övergängsexponering vid jämförbar hastighet och silvertäckning,_liksom även väsentliga fördelar i relationen mellan hastighet och kornighet och i skärpa som är oberoende av övergång. Dessa förbättringar uppnås oberoende av halidhalten hos de platta silverhalidkornen. Silverbromojodidemulsionerna uppvisar förbättrade relationer mellan hastighet och kornighet i jämförelse med tidigare kända emulsioner med platta korn och vid jämförelse med de bästa relationer mellan hastighet och kor- nighet som hittills allmänt uppnåtts med silverbromojodidemul- sioner. Mycket stora ökningar i blåkänsligheten hos silverbromid- och -bromojodidemulsionerna har åstadkommits i jämförelse med deras naturliga blâkänslighet vid användning av spektrala blå- sensibilísatorer.

I ritningen utgör fig. 1 en vy av en provningsuppsättning, och fig. 2 utgör för exponeringgn. ett diagram över densiteten gentemot logaritmen Den föreliggande uppfinningen är utbrett tillämplig på varje radiografiskt element som har separata bildenheter, av vilka minst en innefattar en silverhalidemulsion,.varvid enheter- na åtskiljes av en bärare som kan genomsläppa till en av bild- enheterna strålning som genomtränger silverhalidemulsionen hos den andra enheten. I en föredragen utformning har de radiogra- Fiska elementen bildenheter som är anbragta på var och en av två motliggande huvudytor av en transmitterande bärare, såsom 10 15 20 25 30 40 .. V ,-..-..:._.........,.7..,_._,._.___:,:__.,:__:_,. v., ._ __... _ _________ S wišo 796 en filmbärare. Alternativa arrangemang är möjliga. I stället för .. ”___-_ att anbringa bildenheterna pä motsatta sidor av samma bärare, kan de anbringas på separata bärare, och de bildade uppbyggnaderna staplas, så att en bärare eller båda bärarna åtskíljer bilden- heterna.

Bildenheterna kan vara utformade som varje konventionellt, radiografiskt bildskikt eller kombination av skikt, förutsatt att minst ett skikt innefattar en silverhalidemulsion med platta korn med högt breddförhállande, såsom beskríves närmare i det följande. I en föredragen form av uppfinningen innefattar bild- Ehuru det är speciellt avsett att bildenheterna var och en kan använda enheterna ett eller flera silverhalidemulsionsskikt. olika strålningskänsliga silverhalidemulsioner, innehåller i en speciellt föredragen form av uppfinningen båda bildenheterna silverhalidemulsíoner med platta korn med högt breddförhållande.

Det är vanligen att föredraga att använda två identiskt lika bild- enheter, åtskilda av en mellanliggande bärare. Andra emulsioner än den erforderliga emulsíonen med platta korn med högt breddför- hållande kan vara utförda på något lämpligt, konventionellt sätt.

Olika konventionella emulsioner åskådliggöres av Research Disclosure, vol. 176, december 1978, makt 17643, stycke I, fram- ställning och typer av emulsion. Research Disclosure och dess föregångare, Product Licensing Index, utgör publikationer från Industrial Opportuníties Ltd; Homewell, Havant,Hampshire, P09 IEF, Storbritannien. a. Emulsioner med platta korn med högt breddförhallande och deras framställning Silverhalidemulsionerna med platta korn med högt bredd- förhållande innefattar ett dispergermedium och spektralt sensi- bilíserade, platta silverhalidkorn. Med avseende på silverhalid- emulsionerna definieras uttrycket "högt breddförhållande" här som att silverhalidkornen, vilka har en tjocklek av mindre än 0,5 pm (lämpligen mindre än 0,3 pm) och en diameter av minst 0,6 pm, skall ha ett genomsnittligt breddförhållande som är större än 8:1 och utgöra minst S0 % av den totala projicerade arean av silverhalidkornen.

De föredragna silverhalidemulsioner med platta korn med högt breddförhållande som användes i de radiografíska elementen enligt föreliggande uppfinning utgöres av dem, i vilka silver- halidkornen, vilka har en tjocklek mindre än 0,3 pm (optimalt l0 l5 Z0 25 30 4 (l 450 796 öl mindre än Q,2 pm) och en diameter av minst 0,6 pm har ett genom- snittligt breddförhållande av minst lZ:l och optimalt minst 20:l.

I en föredragen utföringsform av uppfinningen utgör de silver- halidkorn som uppfyller de ovanstående kriterierna på tjocklek och diameter minst 70 % och optimalt minst 90 % av den totala projicerade arean av silverhalidkornen.

Huvudkristallytorna hos de föreliggande, platta silverhalid- kornen är parallella eller väsentligen parallella.

De i det föregående beskrivna egenskaperna hos kornen i de silverhalidemulsioner som användes i de radiografiska elementen enligt föreliggande uppfinning kan lätt bestämmas medelst förfa- randen som är välkända för fackmannen. Det där använda uttrycket "breddförhållande" avser förhållandet mellan kornets diameter och dess tjocklek. "Diametern" hos kornet definieras i sin tur som diametern hos en cirkel som har en area som är lika med den projicerade arean hos kornet, sett i ett mikrofotografi eller elektronmikrofotografi av ett emulsionsprov. Från skuggade elek- tronmikrofotografier av emulsionsprover är det möjligt att be- stämma tjockleken och diametern hos varje korn och att identi- fiera de platta korn som har en tjocklek mindre än 0,5 pm (före- trädesvis mindre än 0,3 pm) och en diameter av minst 0,6 pm.

Härifrån kan breddförhållandet hos varje sådant platt korn beräk- nas, och breddförhållandena hos samtliga de platta korn i provet som uppfyller kriterierna på en tjocklek mindre än 0,5 pm (0,3 pm) och en diameter av minst 0,6 pm kan bilda ett medeltal för erhål- lande av deras genomsnittliga breddförhâllande. Genom denna de- finition utgör det genomsnittliga breddförhållandet medeltalet av breddförhållanden hos individuella platta korn. I praktiken är det vanligen enklare att erhålla en genomsnittlig tjocklek och en genomsnittlig diameter hos de platta korn som har en tjocklek under 0,5 pm (lämpligen under 0,3 pm) och en diameter av minst 0,6 pm, och att beräkna det genomsnittliga breddförhål- landet som Förhållandet mellan dessa tvâ medelvärden. Oavsett om medelvärdena av de individuella breddförhållandena eller me- delvärdenu av tjocklek och diameter användes.för att-bestﬁmma det genomsnittliga breddförhâllundet, skiljer sig de erhållna genomsnittliga breddförhållandena icke signifikant åt inom de betraktade toleranserna för mätningarna av kornen. De projice- rade areorna hos de platta silverhalidkorn som uppfyller krite- rierna på tjocklek och diameter kan summeras, och de projiccrude ß 10 15 20 25 30 40 7 s 4soM796 areorna av de återstående silverhalidkornen i mikrofotografiet kan summeras separat, och från de två summorna kan den procentu- ella andel av den totala projícerade arean av silverhalidkornen beräknas som tillhandahålles av de platta korn som uppfyller kriterierna på tjocklek och diameter.

I de föregående bestämningarna valdes en referenstjocklek hos de platta kornen av mindre än 0,5 Pm (lämpligen mindre än 0,3 pm) för att àtskilja de unikt tunna, platta korn som här beaktas från tjockare, platta korn som ger sämre fotografiska egenskaper. En referenskorndiameter av 0,6 pm valdes, eftersom det vid mindre diametrar icke alltid är möjligt att i mikrofoto- grafier skilja mellan platta och icke platta korn. Uttrycket "projicerad area" användes i samma bemärkelse som de inom omrâ- "projektiv of Photo- det vanligen använda uttrycken "projektionsarea" och area", se exempelvis James and Higgins, Fundamentals graphic Theory, Morgan and Morgan, New York, sid. l5.

De platta kornen kan vara av varje silverhalidkrístallsam- mansättníng som är känd för att vara användbar inom fotografín.

I en föredragen utföríngsform som ger det största området av observerade fördelar användes i föreliggande uppfinning silver- bromojodidemulsíoner med platta korn med högt breddförhållande.

Silverbromojodidemulsioner med platta korn med högt bredd- förhållande kan framställas medelst en utfällningsprocess enligt följande: I en konventionell reaktionsbehàllare för utfällníng av sílverhalíd och försedd med en effektiv omrörarmekanism sat- sas ett dispergermedium. Typiskt utgör det dispergermedium som från början satsas i reaktíonsbehàllaren minst cirka 10 viktpro- cent, lämpligen 20 till 80 viktprocent, räknat på totalvikten av det dispergermedíum som föreligger i sílverbromojodidemulsio- nen vid avslutandet av kornutfällningen. Eftersom dispergerme- dium kan avlägsnas från reaktionsbehàllaren genom ultrafiltre- ring under utfällning av kornen av silverbromojodid, såsom be- skrives i den belgiska patcntskriften 886 645 och den franska patentskriften 2 471 620, inses det att den volym av disperger- medium som från början föreligger i renktíonsbehållaren-kan vara lika stor som eller till och med överstiga volymen av den silverbromojodídemulsion som föreligger i reaktionsbehållaren vid slutet av kornutfällningen. Det dispergermedium som vid början satsas i reaktíonsbehållaren utgöres lämpligen av vatten eller en dispersion av peptíseringsmedel i vatten, eventuellt 10 15 25 30 40 450 796 8 innehållande andra beståndsdelar, såsom ett eller flera mognings- medel för silverhalid och/eller metalldopmedel, vilka beskríves i närmare detalj i det följande. När ett peptiseringsmedel finnes närvarande från början, användes det lämpligen i en halt av minst 10 procent, och företrädesvis då minst 20 procent av det totala peptiseringsmedel som finnes närvarande vid fullbordandet av ut- fällningen av silverbromojodíd. Ytterligare díspergermedel sättes till reaktionsbehàllaren med silver- och halidsalterna, och kan även tillsättas i en separat ström. Det är vanligt att injustera andelen av dispergermedel, speciellt för att öka halten av pep- tiseringsmedel, efter fullbordade tillsatser av salterna.

En mindre andel, typiskt mindre än 10 viktprocent, av det bromidsalt som användes vid bildningen av silverbromojodidkornen finnes från början närvarande i reaktionsbehållaren för att in- ställa bromidjonhalten i díspergermediet vid början av silver- bromojodidutfällníngen. Dispergermediet i reaktionsbehållaren är även från början väsentligen fritt från jodidjoner, eftersom när- varon av jodidjoner före den samverkande tillsatsen av silver- och bromidsalter gynnar bildningen av tjocka och icke platta korn.

Med det här använda uttrycket "väsentligen fritt från jodídjoner" med avseende på innehållet i reaktionsbehållaren avses att en otillräcklig mängd jodidjoner i jämförelse med bromídjoner finnes närvarande för att utfalla som en separat sílverjodídfas. Det är lämpligt att hålla jodidhalten i reaktionsbehållaren före till- satsen av sílversalt vid mindre än O;S molprocent av den totala närvarande halidjonhalten.0m pBr hos dispergermedíet från början är allt för högt, kommer de bildade, platta silverbromojodidkor- nen att vara jämförelsevis tjocka och därför av låga breddförhål- landen. Det avses att från början hålla pBr i reaktionsbehâllaren vid eller under 1,6, företrädesvis då under 1,5. Om å andra si- dan pBr är allt för lågt, gynnas bildningen av icke platta silver- bromojodídkorn. Det avses därför att hålla pBr i reaktionsbehål- laren vid eller över 0,6, företrädesvis över l,l. Här definieras pBr som den negativa logaritmen av bromidjonhalten. Såväl pH som png definieras på liknande sätt för väte-, respektíve silver- jonhalterna.

Under utfällningen sättes silver-, bromíd- och jodidsalter till reaktionsbehålluren medelst förfaranden som är välkända vid utfällning av silverbromojodidkorn. Typiskt ínföres en vatten- haltig sílversaltlösning av ett löslígt sílversalt, såsom silver- 10 15 20 ZS 30 35 40_ 9 lâilšb 796 nitrat i reaktionsbehàllaren samtidigt med tillförseln av bro- míd- och jodidsalterna. Bromid- och jodidsalterna tillföres även typiskt som vattenlösníngar, såsom vattenlösningar av ett eller flera lösliga ammonium-, alkalimetall- (t.ex. natrium eller ka- lium) eller jordalkalimetallhalidsalter (t.ex. magnesium eller kalcium). Silversaltet inledes åtminstone vid början i reaktions- behållaren separat från jodidsaltet. Jodid- och bromidsalterna sättes till reaktionsbehàllaren separata eller som en blandning.

Med inledningen av sílversalt i reaktionsbehàllaren initie- ras kärnbildningssteget vid kornbildningen. En population av kornkärnor bildas som kan tjäna som utfällningspunkter för silver- bromid och silverjodid när tillförseln av silver-, bromíd- och jodidsalter fortsätter. Utfällningen av silverbromid och silver- jodid på existerande kornkärnor utgör tillväxtsteget vid korn- bildning. Breddförhållandena hos de platta korn som bildas enligt föreliggande uppfinning påverkas mindre av jodid- och bromidhal- terna under tillväxtsteget än under kärnbildningssteget. Det är därför under tillvärtsteget möjligt att öka den tillåtliga varia- tionen av pBr under samtidig tillsats av silver-, bromíd- och jodidsalter till över 0,6, företrädesvis inom omrâdet från cirka 0,6 till 2,2, och lämpligast från cirka 0,8 till cirka 1,6. Det är givetvis möjligt och i själva verket föredraget att bibehålla pBr i reaktionsbehállaren inom de tidigare beskrivna, ursprung- liga gränserna före tillsatsen av silversalt under hela tillför- seln av silver- och halidsalt. Detta är speciellt att föredraga när bildning av kornkärnor i väsentlig utsträckning fortsätter under tillsatsen av silver-, bromíd- och jodidsalter, såsom vid framställning av starkt polydispersa emulsioner. En ökning av pBr-värdena över 2,2 under tillväxten av platta korn medför en förtjockning av kornen, men kan i många fall tolereras när ett genomsnittligt breddförhållande som är högre än 8:1 fortfarande kan åstadkommas.

Som ett alternativ till tillsatsenav silver-, bromíd- och jodidsalter som vattenlösningar, är det specifikt möjligt att tillföra silver-, bromíd- och jodídsalter, från början eller i tillväxtsteget, i form av fina sílverhalidkorn som är suspende- rade i ett dispergermedium. Kornstorleken är sådan att de lätt Ostwald-mognas på större kornkärnor, om några finnes närvarande, när de en gång satsats i reaktionsbehållaren. De maximala an- vändbara kornstorlekarna kommer att vara beroende av de specifika 1:----- »- 10 15 20 25 30 35 40 w----- ---«:-:f_-T_:v---- -w- .n _-« .- _., ..._-__ .

Llsd višuéišd w i? betingelserna i reaktionsbehâllaren, såsom temperaturen och när- ~.-.._.-_..--- 7w-~l----.-v---.._. ,____ _ _ varon av solubiliserings- och mogningsmedel. Korn av silverbromíd, silverjodid och/eller silverbromojodid kan tillföras. Eftersom bromid och/eller jodid preferentiellt utfälles gentemot klorid, är det även möjligt att använda korn av silverklorobromid och silverklorobromojodíd. Silverhalidkornen är lämpligen mycket fina, t.ex. med en medeldiameter mindre än 0,1 pm.

Med beaktande av de villkor ifråga om pBr som angivits i det föregående, kan halterna och hastigheterna för tillsatserna av silver-, bromid- och jodidsalt ske i någon lämplig, konven- tionell form. Silver- och halidsalter tíllföres lämpligen i hal- ter från 0,1 till 5 mol per liter, ehuru bredare, konventionella haltområden, såsom från 0,01 mol per liter till mättnad, är möj- liga. Speciellt föredragna utfällninggförfaranden är de som åstadkommer förkortade utfällningstider genom ökning av hastig- heten för tíllförseln av silver- och halidsalt under processen.

Hastigheten för tillsatsen av silver- och halidsalt kan ökas an- tingen genom ökning av den hastighet, med vilken dispergermediet och silver- och halidsalterna tillföres eller genom ökning av halterna av silver- och halidsalterna i det dispergermedium som tillföres. Det är specifikt föredraget att öka hastigheten för tillsatsen av silver- och halidsalt, men att hålla tillförselhas- tígheten under det tröskelvärde, vid vilket bildningen av nya kornkärnor gynnas, dvs att undvika ny kärnbildning, såsom utläres amerikanska patentskrifterna 3 650 757, 3 672 900 och 4 242 445, tysk OLS 2 107 118, europeisk patentansökníng 80102242, och Wey, "Growth Mechanism of AgBr Crystals in Gelatin Solution", Photographic Science and Engineering, vol. 21, nr 1, í de januari/februari 1977, sid. 14 och följande. Genom att bildningen av ytterligare kornkärnor undvikes efter övergången till utfäll- níngens tillväxtsteg, kan relativt monodispersa polulationer av silverbromojodid med platta korn erhållas. Emulsioner med varia- tionskoefficíenter som är mindre än cirka 30 procent kan fram- ställas. Här definieras variationskoefficíenten som 100 gånger standardavvíkelsen för korndiametern delad med dcn_genomsnitt1íga korndiametern. Genom att âterbildning av kärnor avsiktligt gynnas under utfällningens tillväxtsteg, är det givetvis möjligt att framställa polydispersa emulsíoner med avsevärt högre variations- koefficíenter.

Halten av jodid i de sílverbromojodidemulsíoner som användes* 10 15 20 25 30 40 .V V,.___._--. a... ..-_ a -.~, .gg _ 11 i 450 796 ' W* *vf-*fz ~-a-..- ~ - i föreliggande uppfinning kan regleras av tillförseln av jodid- salter. Varje konventionell jodidhalt kan användas. Även mycket små jodidmängder, t.ex. så låga som 0,05 molprocent, är inom om- rådet kända för att vara gynnsamma. Såvida intet annat angives, är alla hänvisningar till halidprocenttal grundade på närvarande silver i motsvarande emulsion, korn eller kornomràde som disku- teras, och exempelvis innehâller ett korn som består av silver- bromojodid och innehåller.40 molprocent jodid även 60 molprocent bromid. I en föredragen utföringsform innehåller de i föreliggan- de uppfinning använda emulsionerna minst cirka 0,1 molprocent jodid. Silverjodid kan införlivas i de platta silverbromojodid- kornen upp till sin löslighetsgräns i silverbromid vid tempera- turen för kornbildníng. Sålunda kan silverjodidhalter upp till cirka 40 molprocent i de platta silverbromojodídkornen uppnås vid utfällningstemperaturer av 90°C. I praktiken kan utfällnings- temperaturer variera ned till nära rumstemperaturer, t.ex. cirka 30oC. Det är vanligen lämpligt att utfällningen genomföras vid temperaturer inom området från 40 till 80°C. För de flesta foto- grafiska tillämpningar är det lämpligt att begränsa maximala jddidhalter till cirka 20 molprocent, med optimala jodídhalter upp till cirka 15 molprocent.

Den relativa andel av jodid- och bromidsalter som tillföres till reaktíonsbehållaren under utfällning kan upprätthållas i ett fixerat förhållande för att bilda en väsentligen jämn jodid- profil i de platta sílverbromojodidkornen, eller varieras för att uppnå olika fotografiska effekter. Fördelar ifråga om foto- grafisk hastighet och/eller kornighet kan uppnås från en ökning av andelen jodid i sidoförskjutna, typiskt ringformiga områden i silverbromojodidemulsioner med platta korn med högt breddför- hållande i jämförelse med centrala områden av de platta kornen.

Jodidhalter i de centrala områdena hos de platta kornen kan vari- era från 0 till 5 molprocent, med minst en molprocent högre jo- didhalter i de i sidled omgivande, ringformíga områdena upp till löslíghetsgränsen för silverjodid i silverbromid, lämpligen upp till cirka 20 molprocent, och optimalt upp till cirka 15 molpro- cent. I en variantform avses det specifikt att avsluta tillsat- sen av jodid- eller bromid- och jodidsalt till reaktionsbehàlla- ren före avslutandet av tillsatsen av silversalt, så att över- skott av bromid i lösningen reagerar med silversaltet. Detta med- för att ett skal av silverbromid bildas på de platta silverbromo- -._._._- 10 15 20 25 30 35 40 ._s- - ,__.._....__... _ _ ﬂ 450 796 . jodidkornen¿ Det är sålunda tydligt, att de i föreliggande upp- finning använda, platta silverbromojodidkornen kan uppvisa vä- sentligen enhetliga eller graderade jodidhalter, och att gradi- enten kan regleras efter önskan för att gynna högre jodidhalter invändigt i eller vid eller nära ytorna av de platta silverbromo- jodidkornen.

Ehuru framställningen av silverbromojodidemulsionerna med platta korn med högt breddförhâllande beskrivits med hänvisning till den i det föregående visade processen, vilken ger neutrala eller icke ammoníakaliska emulsioner, kan de i föreliggande upp- finning använda emulsionerna framställas medelst andra processer.

I en alternativ process finnes ympkorn av sílverhalid med hög jodidhalt från början närvarande i reaktíonsbehållaren. Silver- jodidhalten i reaktionsbehållaren minskas till under 0,05 mol per liter, och maximístorleken hos de ursprungligen närvarande silverjodidkornen i reaktionsbehållaren minskas till under 0,05 pm.

Silverbromidemulsioner med platta korn med högt breddförhål- lande och utan jodid kan framställas medelst den i det föregående i detalj beskrivna processen, modifierad till att utesluta jodid.

Silverbromidemulsioner med platta korn med högt breddförhàllande kan alternativt framställas medelst ett förfarande, grundat på det som användes av Cugnac och Chateau. Silverbromidemulsioner med högt breddförhållande och innehållande kvadratiska och rek- tangulära korn kan framställas medelst en process, i vilken ku- biska ympkorn med en kantlängd mindre än 0,15 Fm användes. Medan pAg hos ympemulsionen hàlles inom området från 5,0 till 8,0, mog- nas emulsíonen i väsentlig frånvaro av icke-halidiska komplex- bindande medel för silverjon till att bilda platta silverbromid- korn med ett genomsnittligt breddförhållande av minst 8:1. Ytter- ligare andra framställningar av silverbromidemulsioner med platta korn med högt breddförhâllande och utan jodid åskàdliggöres i exemplen.

Andra silverhalidemulsioner med platta korn med högt bredd- förhållande som kan användas vid genomförande av föreliggande uppfinning framställes med användning av platta silverkloridkorn som invändigt är väsentligen fria från såväl silverbromid som silverjodid. De framställes medelst en utfällningsprocess med dubbelstràle, varvid klorid- och silversalter samtidigt inledes i en reaktionsbehâllare som innehåller dispergermedium i närvaro av ammoniak. Under inledningen av kloridsalt är pAg i disperger- 10 15 20 25 30 35 40 '-3 450 796 mediet inom området från 6,5 till 10 och pH inom området från 8 till 10. Närvaron av ammoniak och högre temperaturer har en be- nägenhet att få tjocka korn att bildas. Därför begränsas utfäll- ningstemperaturerna till upp till 60°C för bildning av silver- kloridemulsioner med platta korn med högt breddförhållande.

Det är möjligt att framställa platta korn av minst S0 mol- procent klorid med motsatta kristallytor som ligger i kristall- plan {111} och minst en periferiell kant som ligger parallellt med en kristallografisk vektor <211> i planet för en av huvud- ytorna. Sådana emulsioner med platta korn kan framställas genom att vattenhaltiga silver- och klorídhaltiga halídsaltlösningar bringas att reagera i närvaro av en kristalluppträdandet modi- fierande mängd av en aminosubstituerad azaínden och ett peptise- ringsmedel som har en tioeterbíndning.

Emulsioner med platta korn kan även framställas, vari sil- verhalídkornen innehåller silverklorid och sílverbromíd i åtmins- tone finformiga kornområden och företrädesvis helt igenom. De platta kornomràden som innehåller silver, klorid och bromid bil- das genom upprätthållande av ett molförhållande mellan klorid- och.bromidjoner från 1,6 till cirka 260:1 och totalhalten av halidjoner i reaktionsbehållaren inom området från 0,10 till 0,90 normal under tillförseln av silver-, klorid-, bromid- och even- tuellt jodidsalter till reaktionsbehållaren. Molförhållandet mellan silverklorid och silverjodid i de platta kornen kan va- riera från 1:99 till 2:3.

Emulsioner med platta korn med högt breddförhâllande som är användbara vid genomförande av föreliggande uppfinning kan ha extremt höga medelbreddförhållanden. Medelbreddförhállanden hos platta korn kan ökas genom ökning av medelkorndiametrar. Detta kan medföra skärpefördelar, men maximala medelkorndiametrar be- gränsas i allmänhet av kornighetskraven för en specifik foto- grafisk tillämpning. Medelbreddförhâllandena hos platta korn kan även eller alternativt ökas genom minskning av medelkorntjock- lekarna. Typiskt har de platta kornen en medeltjocklek av minst 0,03 pm, lämpligen då minst 0,05 pm, ehuru ännu tunnare platta korn i princip kan användas, t.ex. så litet som 0,01 pm. När silvertäckningen hålles konstant, förbättrar en minskning av tjockleken hos platta korn allmänt kornigheten som en direkt funktion av ökande breddförhàllande. Följaktligen utgör de maximala medelbreddförhållandena hos de emulsioner med platta 10 15 20 25 30 35 40 450 796 ' ' 3* korn som användes i föreliggande uppfinning en funktion av de maximala medelkorndiametrar som är godtagbara för den specifika fotografiska tillämpningen och de minimalt möjliga tjocklekar hos platta korn som kan framställas. Maximala medelbreddförhål- landen har visat sig variera beroende på det använda utfällnings- förfarandet och de platta kornens halidsammansättning. De högsta observerade medelbreddförhållandena, S00:1, för platta korn med fotografiskt användbara medelkorndiametrar, har uppnåtts genom Ostwald-mognade beredningar av silverbromidkorn, varvid bredd- förhållanden av 100:1, 200:1 eller till och med högre kan erhål- las genom utfällningsförfaranden med dubbelstrâle. Närvaron av jodíd minskar allmänt de maximala medelbreddförhållanden som upp- nås, men framställning av emulsioner av silverbromojodid med platta korn och med medelbreddförhållanden av 10011 eller till och med 200:1 eller högre är möjlig. Medelbreddförhållanden så höga som 50:1 eller till och med 10021 för platta silverklorid- korn, eventuellt innehållande bromid och/eller jodid, kan fram- ställas.

Modifíerande föreningar kan finnas närvarande under utfäll- ningen av platta korn. Sådana föreningar kan föreligga i reak- tionsbehållaren från början eller kan tillsättas tillsammans med ett eller flera av salterna medelst kända processer. Modifierande föreningar, såsom föreningar av koppar, tallium, bly, vismut, kadmium, zink, mellankalkogener (dvs svavel, selen och tellur), guld och ädelmetaller ur grupp VIII kan finnas närvarande under utfällningen av silverhalíd, såsom visas i de amerikanska patent- skrifterna 1 195 432, 1 951 933, 2 448 060, 2 628 167, 2 950 972, 3 488 709, 3 737 313, 3 772 031 och 4 269 927, och Research Dis- closure, vol. 134, juni 1975, punkt 13452. Research Disclosure och dess föregångare, Product Licensing Index, utgör publikationer från Industrial Opportunities Ltd, Homewell, Havant, Hampshire, P09 1EF, Storbritannien. Emulsionerna med platta korn kan sensi- biliseras internt genom reduktion, såsom visas av Moisar et al, Journal of Photographic Science, volym 25, 1977, sid. 19-27.

De individuella silver- och halidsalterna kan_sättas_till reaktionsbehållaren genom tillförselrör till ytan eller under ytan medelst självrinning eller medelst tillförselapparatur för upprätthållande av en kontroll av tíllförselhastigheten och av pH, pBr, och/eller pAg hos reaktionsbehållarens innehåll, så som angíves i de amerikanska patentskrifterna 3 821 002 och 10 15 20 25 30 40 15 450 796 3 031 304, och Claes et al, Phötographische Korrespondenz, band 102, nr 10, 1967, sid. 162. För erhållande av en snabb fördel- ning av reaktanterna i reaktionsbehâllaren kan speciellt konstru- erade blandningsanordníngar användas, såsom visas i de amerikans- ka patentskrífterna 2 996 287, 3 342 605, 3 415 650, 3 785 777, 4 147 551 och 4 171 224, och brittiska patentansökningen 2 022 431A, tyska OLS 2 555 364 och 2 556 885, samt Research Disclosure, volym 166, februari 1978, punkt 16662.

Vid framställning av emulsionerna med platta korn förelig- ger från början ett dispergermedium i reaktionsbehàllaren. I en föredragen utföríngsform innefattar dispergermediet en vattensus- pension av peptiseringsmedel. Halter av peptiseringsmedel från 0,2 tilh 10 viktprocent, räknat på totalvikten av emulsionskompo- nenter i reaktíonsbehållaren, kan användas, och det är lämpligt att hälla halten av peptiseringsmedlet i reaktionsbehållaren före och under bildningen av silverbromojodid under cirka 6 viktprocent, räknat pá totalvikten. Det är vanligt att hålla halten av pepti- seringsmedlet i reaktionsbehállaren inom området under cirka 6 procent, räknat på totalvikten, före och under bildningen av sil- verhalid, och att justera halten av emulsionsbärare uppåt för optimala beläggníngsegenskaper genom fördröjda, kompletterande tillsatser av bärare. Det avses att den från början bildade emulsionen kommer att innehålla från 5 till S0 gram peptiserings- medel per mol silverhalid, företrädesvis då cirka 10 till 30 gram peptiseringsmedel per mol silverhalid. Ytterligare bärare kan tillsättas senare för att inställa halten upp till så mycket som 1000 gram per mol silverhalid. Lämpligen är halten av bärare i den färdiga emulsionen högre än 50 gram per mol silverhalid.

När den anbringats som en beläggning och torkats vid framställ- ning av ett fotografiskt element utgör bäraren lämpligen 30 till 70 viktprocent av emulsionsskiktet.

Bärare (vilka innefattar såväl bindemedel som peptiserings- medel] kan väljas bland dem som konventionellt användes i sil- verhalidemulsíoner. Föredragna peptiseringsmedel utgöres av hyd- rofila kolloider, vilka kan användas ensamma_eller_i kombination med hydrofoba material. Lämpliga hydrofila bärare innefattar sådana substanser som proteiner, proteinderivat, cellulosaderí- vat, t.ex. cellulosaestrar, gelatin, t.ex. alkali-behandlat gelatin (nötben- eller hudgelatin) eller syrabehandlat gelatin (grishudgelatín), gelatinderivat, t.ex. acetylerat gelatín, och 'www-__ 10 15 20 25 30 35 40 450 796. 16 ftalerat gelatin. Dessa och andra bärare beskrives i Research Disclosure, volym 176, december 1978, punkt 17643, sektion IX.

Bärarmaterialen, innefattande speciellt de hydrofíla kollo- iderna, liksom även de hydrofoba material som är användbara i kombination därmed, kan användas icke endast i emulsionsskikten till de radiografiska elementen enligt föreliggande uppfinning, utan även i andra skikt, såsom överskikt, mellanskikt, och skikt som är anbragta under emulsionsskikten.

Kornmogning kan inträffa under framställningen av de sil- verhalidemulsioner som användes i föreliggande uppfinning, och det är att föredraga att kornmogning inträffar i reaktionsbehäl- laren åtminstone under bildningen av silverbromojodidkornen.

Kända lösningsmedel för silverhalid är användbara för att gynna mogning. Exempelvis är ett överskott av bromidjoner närvarande i reaktíonsbehållaren känd för att gynna mogning. Det är därför tydligt, att den bromidsaltlösníng som inledes i reaktionsbehàl- laren själv kan gynna mogning. Andra mogningsmedel kan även an- vändas och kan helt ingå i dispergermedlet i reaktionsbehållaren före tillsatsen av silver- och halidsalt, eller de kan sättas till reaktionsbehållaren tillsammans med ett eller flera av halid- saltet, silversaltet eller peptiseringsmedlet. I ytterligare en annan utföringsform kan mogningsmedlet tillföras oberoende under tíllsatserna av halid- och sílversalt. Ehuru ammoniak utgör ett känt mogningsmedel, utgör den icke ett föredraget mogningsmedel för de silverbromojodidemulsioner som användes i föreliggande uppfinning som uppvisar de högsta uppnådda relationerna mellan hastighet och korníghet. De i föreliggande uppfinning använda, föredragna emulsionerna utgör icke-ammoniakaliska eller neutrala emulsíoner.

Bland föredragna mogningsmedel föreligger de som innehåller svavel. Tiocyanatsalter kan användas, såsom alkalimetallsalterna, vanligast natrium- och kalíumtiocyanatsalter, och ammoniumtío- cyanatsalter. Ehuru varje konventionell mängd av tiocyanatsalter- na kan tíllsättas, är föredragna halter vanligen från 0,1 till 20 gram tiocyanatsalt per mol sílverhalid. Åskàdliggörande, ti- digare beskrivningar av användning av tíocyanatmogningsmedel kan återfinnas i de amerikanska patentskrífterna 2 222 264, 2 448 534 och 3 320 069. Alternativt kan konventionella tioeter- mogningsmcdel användas, såsom de som beskrives i de amerikanska patentskrifterna 3 271 157, 3 574 628 och 3 737 513. 10 15 20 25 30 40 47 450 796.

Emulsionerna med platta korn med högt breddförhållande tvättas lämpligen för att avlägsna lösliga salter. De lösliga salterna kan avlägsnas medelst välkända förfaranden, såsom de- kantering, filtrering och/eller stelning i kyla och lakning, så som beskrives i Research Disclosure, volym 176, december1978, punkt 17643, sektion II. Emulsionerna med eller utan sensibili- satorer kan torkas och lagras före användning, såsom beskrives i Research Disclosure, volym 101, september 1972, punkt 10152.

I föreliggande uppfinning är tvättning speciellt fördélaktig vid avslutande av mogningen av de platta kornen efter fullbordad ut- fällníng, för att undvika att deras tjocklek ökar, deras bredd- förhållande minskar och/eller deras diameter överdrivet ökar.

Ehuru de i det föregående beskrivna förfarandena för fram- ställning av platta silverhalídkorn kommer att ge emulsioner med platta korn med högt breddförhållande, i vilka de platta korn som uppfyller kriterierna ifråga om tjocklek och diameter för breddförhållandet svarar för minst 50 procent av den totala pro- jicerade arean av den totala populationen av silverhalidkorn, inses det att ytterligare fördelar kan åstadkommas genom ökning av andelen av närvarande sådana platta korn. Lämpligen tillhanda- hålles minst 70 procent (optimalt minst 90 %) av den totala pro- jicerade areanav platta silverhalidkorn som uppfyller kriterierna på tjocklek och diameter. Ehuru smärre mängder av icke platta korn är kombinerbara med många fotografiska tillämpningar, kan för att de fullständiga fördelarna med platta korn skall uppnås, andelen av platta korn ökas. Större, platta silverhalidkorn kan mekaniskt skiljas från mindre, icke platta korn i en blandad population av korn med användning av konventionella separations- förfaranden, t.ex. genom användning av en centrifug eller hydro- cyklon. Ett åskådliggörande av separation med hydrocyklon till- handahålles av den amerikanska patentskriften 3 326 641. b. Sensibilisering Ehuru det icke är nödvändigt för att uppnå övergångsför- delarna hos föreliggande uppfinning, sensibiliseras lämpligen kemiskt de silverhalidemulsioner med platta korn och högtxbredd- förhållande, liksom även andra silverhalidemulsioner i de radio- grafiska elementen enligt uppfinningen. De kan kemiskt sensíbi- liseras med aktivt gelatin, såsom beskrives av T.H. James, The Theory of the Photographic Process, 4:e upplagan, Macmillan, 1977, sid. 67-76, eller med sensibilisatorer med svavel, selen, 10 15 20 25 30 35 40 450 796 h W 9 18 tellur, guld, platina, palladium, iridium, osmium, rodium, reníum eller fosfor eller kombinationer av dessa sensibilisato- rer, såsom vid pAg-nivåer från 5 till 10, pH-nivåer från 5 till 8 och temperaturer från 30 till 8Ö°C, såsom beskrives av Research Disclosure, volym 120, april 1974, punkt 12008, Research Dis- closure, volym 134, juni 1975, punkt 13452, de amerikanska pa- tentskrifterna 1 623 499, 1 673 522, 2 399 083, 2 642 361, 3 297 447, 3 297 446, 3 772 031, 3¿761 267, 3 857 711, 3 S65 633, s 901 714 och 3 904 41s, samt 'de brittiska patentskrifterna 1 396 696 och 1 315 755. Kemisk sensibilisering genomföres even- tuellt i närvaro av tiocyanatföreningar, såsom beskríves i den amerikanska patentskriften 2 642 361, och/eller svavelhaltiga föreningar av den typ som beskrives i de amerikanska patentskrif- terna 2 S21 926, 3 021 215 och 4 054 457. Det är specifikt möj- ligt att sensibilísera kemiskt i närvaro av avslutande modifie- ringsmedel (kemisk sensibilisering), dvs föreningar som är kända för att undertrycka slöja och öka hastigheten när de finnes när- varande under kemisk sensibilisering, såsom azaindener, azapyríd- aziner, azapyrímidiner, bensotiazoliumsalter och sensibilisatorer som har en eller flera heterocykliska kärnor. Exempel på avslu- tande modifieringsmedel beskrives i de amerikanska patentskrif- terna 2 131 038, 3 411 914, 3 S54 757, 3 S65 631 och 3 901 714, kanadensiska patentskriften 778 723 och Duffin: Photographic Emulsion Chemistry, Focal Press (1966), New York, sid. 138-143.

Ytterligare eller alternativt kan emulsionerna reduktionssensi- biliseras, t.ex. med väte, såsom beskríves i de amerikanska pa- tentskrifterna 3 891 446 och 3 984 249, genom behandling med lågt pAg (t.ex. lägre än 5) och/eller högt pH (t.ex. högre än 8) eller med användning av reduktionsmedel, såsom tenn(II)klorid, tiokarbamiddioxid, polyaminer och aminoboraner, såsom beskrives i Research Disclosure, volym 136, august 1975, punkt 13654, samt de amerikanska patentskrifterna 2 S18 698, 2 983 609, 2 739 060, 2 743 182, z 143 183, 3 026 203 och 3 361 564. Kemisk ytsensi~ biliseríng, innefattande underytsensibilísering, beskriven i de amerikanska patentskrifterna 3 917 485 och 3.966 476, är~specí- fikt att beakta.

Silverhalidemulsionerna med platta korn med högt breddför- hållande sensibilíseras i samtliga fall spektralt. Det är spe- cifikt avsett att i kombination med de emulsioner med platta korn med högt breddförhållande och andra emulsioner som här -_.__,_ -..-- _ ._....._..,,,,.__ _,___________ 10 15 20 25 30 35 40 ¿§3 Fi 19 du ei - 450 796 beskrives använda spektralsensibíliserande färgämnen som upp- visar absorptionsmaxíma i de blåa och minusblåa, dvs gröna och röda delarna av det synliga spektrum. För speciella tillämp- ningar kan dessutom spektralsensibiliserande färgämnen användas som förbättrar den spektrala känsligheten utanför det synliga spektrum. Exempelvis är användningen av infrarödabsorbérande spektralsensíbilisatorer specifikt att beakta.

Silverhalídemulsionerna med platta korn med högt breddför- hållande kan sensibiliseras spektralt med färgämnen från olika grupper, innefattande då gruppen polymetinfärgämnen, vilka grup- per innefattar cyaníner, merocyaniner, komplexa cyaniner och merocyaniner (t.ex. tri-, tetra- och polynukleära cyaniner och merocyaníner), oxonoler, hemioxonoler, styryler, merostyryler och streptocyaniner.

De spektralsensibiliserande cyaninfärgämnena innehåller, förenade av en metínbíndníng, två basiska, heterocykliska kärnor, såsom de som är avledda från kvaternära salter av kinolinium, pyrídinium, isokinolinium, SH-indolium, bensole]-índolium, oxa- zolium, oxazolinium; tiazolium, tíazolinium, selenazolium, selen- azolinium, imidazolium, imidazoliníum, bensoxazolium, bensotia- zolium, bensoselenazolium, bensimidazolium, naftoxazolium, nafto- tiazolium, naftoselenazolium, dihydronaftotíazolíum, pyrylium och imidazopyrazinium.

De spektralsensibilíserande merocyanínfärgämnena innefattar, förenade av en dubbelbindning eller en metinbindning, en basisk, heterocyklisk kärna av cyaninfärgämnestyp och en sur kärna, så- dan som kan vara avledd från barbitursyra, 2-tiobarbitursyra, rodanin, hydantoín, 2-tíohydantoin, 4-tiohydantoin, 2-pyrazolin- -5-on, 2-isoxazolin-5-on, indan-1,3-dion, cyklohexan-1,3-dion, 1,3-dioxan-4,6-dion, pyrazolin~3,S-dion, pentan-2,4-dion, alkyl- sulfonylacetonitril, malononitril, isokinolín-4-on och kroman- 2,4-dion.

Ett eller flera spektralsensibiliserande färgämnen kan an- vändas. Färgämnen med sensibiliseringsmaxima vid våglänger genom hela det synliga spektrum och med synnerligen varierande form på den spektrala känslighetkurvan är kända. Valet och relativa andelar av färgämnen är beroende av det område av spektrum, för vilket känslighet önskas och på formen hos den önskade spektrala känslighetskurvan. Färgämnen med överlappande spektrala känslig- hetkurvor kommer ofta att i kombination ge en kurva, i vilken l0 lS 20 25 30 35 40 ...AJ-___ .._._. _ __... _ .___-__ __... 450 796 10 känsligheten vid varje våglängd inom överlappningsområdet är approximativt lika med summan mrkänsligheterna hos de individu- ella färgämnena. Sålunda är det möjligt att använda kombinatio- ner av färgämnena med olika maxima för att erhålla en spektral känslighetskurva med ett maximum mellan sensibiliseringsmaxima hos de individuella färgämnena.

Kombinationer av spektralsensibíliserande färgämnen kan an- vändas som resulterar i supersensíbilisering, dvs spektral sen- sibilisering som är större i något spektralområde än den från någon halt av ett av färgämnena ensamt eller den som skulle er- hållas från den addítiva effekten mlfärgämnena. Supersensibilí- sering kan uppnås med utvalda kombinationer av spektralsensibi- liserande färgämnen och andra tillsatser, såsom stabilisatorer och antislöjmedel, framkallningsacceleratorer eller -inhibitorer, beläggníngshjälpmedel, ljushetsförhöjande medel och antistat- medel. Någon av ett flertal mekanismer, liksom även föreningar som kan åstadkomma supersensibilisering diskuteras av Gilmanz "Review of the Mechanisms of Supersensítizatíon", Photographic Science and Engineering, volym 18, 1974, sid. 418-430.

Spektralsensibiliserande färgämnen påverkar även emulsioner- na på andra sätt. Spektralsensibilíserande färgämnen kan även verka som antislöjmedel eller stabilisatorer, framkallningsacce- leratorer eller -inhibitorer, och halogenacceptorer eller elek- tronacceptorer, såsom angives i de amerikanska patentskrifterna 2 131 038 och 3 930 860.

I en föredragen utföringsform av föreliggande uppfinning har de platta silverhalidkornen till sina ytor adsorberade spektralsensibilíserande färgämne som uppvisar en förskjutning av färgtonen som en funktion av adsorptionen. Varje konventio- nellt spektralsensibiliserande färgämne som är känt för att upp- visa en batokrom eller hypsokrom ökning i ljusabsorption som en funktion av adsorption till ytan av silverhalidkorn kan användas vid genomförande av föreliggande uppfinning. Färgämnen som upp- fyller sådana kriterier är välkända inom området, såsom åskåd- líggöres av T.H. James:The Theory of the Photographic Process, 4:e upplagan, Macmillan, l977, kapitel 8 (speciellt F. Induced Color Shifts in Cyanine and Merocyaníne Dyes) och kapitel 9 (speciellt H. Relations Between Dye Structure and Surface Aggregation), och F.M. Hamer, Cyanine Dyes and Related Compounds, John Wiley and Sons, 1964, kapitel XVII (speciellt F. Polymeri- 10 15 20 25 30 40 .>..~._,.. ,- aw-.n-n ..-.~_:.__..__. ..._ 0 el 450 796 zation and Sensitization of the Second Type). Spektralsensibi- liserande merocyanin-, hemicyanin-, styryl- och oxonolfärgämnen som bildar H-aggregat (hypsokroma skift) är kända inom området, ehuru J-aggregat (batokroma skift) icke är vanliga för färgämnen av dessa typer. Föredragna spektralsensíbiliserande färgämnen utgöres av cyaninfärgämnen som uppvisar antingen H- eller J-ag- gregation.

I en specifikt föredragen form utgöres de spektralsensibili- serande färgämnena av karbocvaninfärgämnen som uppvisar J-aggre- gation. Sådana färgämnen kännetecknas av två eller flera basiska, heterocykliska kärnor som är förbundna medelst en förbindning av tre metingrupper. De heterocykliska kärnorna innehåller lämpligen kondenserade bensenringar för att öka J-aggregationen. Föredrag- na heterocykliska kärnor för att gynna J-aggregatíonen utgöres av kvaternära salter av kinolinium, bensoxazolium, bensotiazolium, bensoselenazolíum, bensimidazolium, naftoxazolium, naftotíazo- lium och naftoselenazolium.

Ehuru man vanligen förlitar sig på den naturliga blåkänslig- heten hos silverbromid eller silverbromojodíd i emulsionsskikt som är avsedda att registrera exponering för blått ljus, kan vä- sentliga fördelar erhållas genom användníng av spektrala sensi- bilisatorer, även när deras väsentliga absorption ligger inom det spektralområde, vid vilket emulsíonerna har en naturlig käns- lighet. Exempelvis är det specifikt känt att fördelar kan åstad- kommas från användning av blåa spektralsensibiliserande färg- ämnen. Även när emulsíonerna enligt uppfinningen utgöres av sil- verbromid- och silverbromojodidemulsioner med platta korn med högt breddförhållande, kan mycket stora ökningar i hastighet åstadkommas genom användning av blåa spektralsensibiliserande färgämnen. När det avses att exponera emulsíoner enligt förelig- gande uppfinning i deras område med naturlig känslighet, kan fördelar ifråga om känslighet såväl som övergångsegenskaper upp- nås genom ökning av de platta kornens tjocklek. I en föredragen utföríngsform av uppfinningen utgöres exempelvis emulsíonerna av blàsensíbilíserade sílverbromid- och -bromojodidemulsioner, i vilka de platta kornen med en tjocklek mindre än 0,5 pm och en diameter av minst 0,6 Pm har ett medelbreddförhållande som är högre än 8:1, företrädesvis då minst 12:l, och utgör minst S0 procent av den totala projicerade arean av de i emulsíonen närvarande silverhalidkornen, företrädesvis då 70 procent och P-'IN 10 15 20 ZS 30 35 40 456 optimalt minst 90 procent. I den föregående beskrivningen kan 0,3 pm givetvis ersätta 0,5 pm utan att gå utanför uppfinningen.

I samtliga fall är de maximala medelkorndiametrar som avses för användning i radiografiska elementen enligt föreliggande uppfin- ning under 30.pm, företrädesvis då under 15 pm, och optimalt under 10 pm.

Användbara blåa spektralsensibiliserande färgämnen för silverbromid- och silverbromojodidemulsioner med platta korn med högt breddförhallande kan väljas från någon av de_färgämnesgrup- per som är kända för att ge spektrala sensibilisatorer. Polymetin- färgämnen, såsom cyaniner, merocyaniner, hemícyaníner, hemioxo- noler och merostyryler, utgör föredragna blåa spektralsensibili- satorer. Allmänt kan användbara blåa spektralsensíbílísatorer väljas bland dessa färgämnesgrupper genom sina absorptionsegen- skaper, dvs färgton. Det föreligger dock allmänna strukturella korrelationer som kan tjäna som vägledning vid valet av lämpliga blasensibilisatorer. Allmänt gäller, att ju kortare metínkedjan är, desto kortare är våglängden hos sensibiliseringsmaxímum.

Kärnor påverkaräven absorptíonen. Tillförseln av kondenserade ringar till kärnor har en benägenhet att gynna längre absorptions- våglängder. Substituenter kan även ändra absorptionsegenskaperna.

Bland användbara spektralsensibiliserande färgämnen för sen- sibilisering av silverhalidemulsioner föreligger de som hänvisas till i Research Disclosure, volym 176, december 1078, punkt 17643, sektion III.

Konventíonella mängder av färgämnen kan användas vid spekt- ral sensibilisering av emulsionsskikt som innehåller silverhalid- korn som icke är platta eller är platta med lågt breddförhållande.

Föratt uppnå de fullständiga fördelarna enligt uppfinningen är det att föredraga att adsorbera spektralsensibíliserande färg- ämne i en optimal mängd till kornytorna hos emulsíonerna med platta korn med högt breddförhâllande, dvs i en mängd som är tillräcklig för att åstadkomma minst 60 procent av den maximala fotografiska hastighet som kan erhållas från kornen under de av- sedda cxponeringsbetíngelserna. Den använda mängden_färgämne kom- mer att variera med det specifika färgämne eller färgämneskombi- nation som valts, liksom även med storleken och breddförhàllandet hos kornen. Det är känt inom fotogrufin att optimal spektral sen- sibilisering erhålles med organiska färgämnen vid 25 till 100 procent eller mera av enkelskikttäckning av den totalt tillgäng- . 174' " 10 15 20 25 30 40 --- ----¿-~ . a .- -»._,..~..,,. _....._._.. liga ytarean hos ytkänsliga silverhalidkorn, så som angives i exempelvis West et al: "The Adsorption of Sensitizing Dyes in Photographic Emulsions", Journal of Phys. Chem., volym 56, sid. 1065, 1952; Spence et al: "Desentitization of Sensítizing Dyes", Journal of Physical and Colloid Chemistry, volym S6, nr 6, juni 1948, sid. 1090-1103, och den amerikanska patentskriften 3 979 213. Optimala nivåer på färgämneshalten kan väljas medelst förfaranden som utläres av Mees, Theory of the Photographic Process, 1942, Macmillan, sid. 1067-1069.

Spektral sensibilisering kan genomföras vid något steg i emulsionsberedningen som hittills är känt för att vara användbart.

Vanligast genomföres spektral sensibilísering i processen efter fullbordad kemisk sensibilisering. Det inses dock specifikt, att spektral sensibilisering alternativt kan genomföras samtidigt med kemisk sensibilisering, helt kan genomföras före kemisk sen- sibilisering, och till och med kan börja före fullständigandet av utfällningen av silverhalidkorn, så som angives i de amerikanska patentskrifterna 3 628 960 och 4 225 666. Som angives i den ame- rikanska patentskriften 4 225 666, är det specifikt avsett att fördela införandet av det spektralsensibiliserande färgämnet i emulsionen så, att en del av det spektralsensibiliserande färg- ämnet finnes närvarande före kemisk sensibilisering, och en åter- stående andel införes efter kemisk sensibi1isering.Till skillnad från den amerikanska patentskriften 4 225 666, avses det speci- fikt att det spektralsensibiliserande färgämnet kan sättas till emulsionen efter det att 80 procent av silverhalíden har utfällts.

Sensibiliseringen kan förbättras genom inställning av pAg, inne- fattande variation i det pAg som fullbordar en eller flera cyk- ler, under kemisk och/eller spektral sensibilisering. Ett speci- fikt exempel på inställning av pAg föreligger i Research Dis- closure, volym 181, maj 1979, punkt 18155.

Det har helt oväntat visat sig, att silverhalidemulsioner med platta korn med högt breddförhållande kan uppvisa förbättra- de relationer mellan hastighet och kornighet när de sensibilise- ras kemiskt och spektralt än vad som hittills uppnåtts med an- vändning av silverhalidemulsíoner med phnïa korn med lågt bredd- förhållande och som hittills uppnåtts med användning av silver- halidemulsioner med de högsta kända sambanden mellan hastighet och kornighet. De bästa resultaten har uppnåtts med användning av minusblåa spektralsensibiliserande färgämnen. 23 a 450 79gl. _. 10 15 20 ZS 30 35 40 gaí-s-g-*aq-w-Q- ' -vqs -- 450 :796 . 24 I en föredragen utföringsform kan spektrala sensibilisatorer införlivas i de i föreliggande uppfinning använda emulsionerna före kemisk sensibilisering. Liknande resultat har i några fall även uppnåtts genom införsel av andra adsorberbara material, så- som ytmodifierande medel, íiemulsionerna före kemisk sensibili- seríng.

Oberoende av det föregående införlivandet av adsorberbara material är det att föredraga att använda tiocyanater under ke- 3 till 2 molpro- cent, räknat på silver, såsom utläres av den amerikanska patent- mísk sensibilisering i halter från cirka 2 x l0_ skriften 2 642 361. Andra mogníngsmedel kan användas under kemisk sensibilisering.

I ytterligare ett tredje förfarande, vilket kan genomföras i kombination med ett eller båda av de ovan angivna förfarandena eller separat därifrån, är det att föredraga att ínställa halten av silver- och/eller halidsalter närvarande omedelbart före eller under kemisk sensibílisering. Lösliga silversalter, såsom silver- acetat, sílvertrifluoracetat och silvernitrat, kan tillföras, liksom även silversalter som kan utfällas på kornytorna, såsom sílvertiocyanat, silverfosfat, silverkarbonat och liknande. Fina korn av silverhalid (dvs silverbromid, -jodid och/eller -klorid) som kan undergå Ostwald-mogning på de platta kornytorna kan till- föras. Exempelvis kan en Lippmann-emulsion tillföras under kemisk sensibiliseríng. Vidare kan den kemiska sensibilíseringen av spektralt sensibiliserade emulsioner med platta korn med högt breddförhâllande genomföras vid en eller flera ordnade, diskreta platser på de platta kornen. Det antages att den preferentíella adsorptionen av spektralsensibiliserande färgämne på de kristal- lografiska ytor som bildar huvudytorna av de platta kornen möj- liggör att kemisk sensíbilisering kan inträffa selektivt vid olika kristallografiska ytor av de platta kornen.

Do föredragna kemiska sensibilisatorerna för de högsta upp- nådda relationerna mellan hastighet och kornighet utgöres av guld- och svavelsensibilisatorer, guld- och selensensibilisatorer och gﬂd-, svavel- och selensensibilisatorer. l en föredragen form av uppfinningen innehåller sålunda silverbromid- eller företrädes- vis silverbromojodidemulsioner med platta korn med högt breddför- hållande en mellanliggande kalkogen, såsom svavel och/eller selen, vilka kan vara icke påvisbara, och guld, vilket är påvisbart.

Emulsionerna innehåller vanligen även påvisbara halter av tio- _._._.,, . ...,._._--_....._.,v, ...___ 10 15 20 25 30 35 40 :s 450 796 cyanat, ehuru halten av tiocyanatet i de slutliga emulsionerna starkt kan minskas medelst kända emulsionstvättförfaranden. I olika av de föredragna former som angivits i det föregående kan de platta kornen av silverbromid eller silverbromojodid ha ett annat silversalt på sin yta, såsom silvertiocyanat, eller en annan silverhalid med olika halidhalt (t.ex. silverklorid eller sílverbromid), ehuru det andra silversaltet kan finnas närvarande i halter under pàvisbarhet.

Ehuru det icke är nödvändigt för uppnående av alla deras fördelar, är de i föreliggande uppfinning använda emulsionerna lämpligen optimalt kemiskt och spektralt sensibiliserade i enlig- het med föreliggande framställningspraxis. Detta innebär att de lämpligen uppnår hastigheter av minst 60 procent av den maximala logaritmiska hastighet som kan uppnås hos kornen i det spektrala sensibiliseringsomrádet under de avsedda betingelserna för an- vändning och behandling. Den logaritmiska hastigheten definieras här som 100 (1-log E), där E mätes i meter-candela-sekunder vid en densitet av 0,1 över slöja.

När en gång emulsioner med platta korn med högt breddför- hållande har framställts medelst utfällningsprocesser, tvättats och sensibiliserats, såsom beskrivits i det föregående, kan deras framställning fullbordas genom ínförlivande av konventionella fotografiska tillsatser.

De radíografiska element enligt föreliggande uppfinning som är avsedda att bilda silverbílder kan härdas i en utsträck- ning som är tillräcklig för att undanröja behovet av att inför- liva ytterligare hårdare under behandling. Detta möjliggör att en ökad silvertäckningsförmága kan uppnås i jämförelse med radio- grafiska element som härdats och behandlats på liknande sätt, men vari använts emulsioner med icke platta korn eller platta korn med lågt breddförhållande. Speciellt är det möjligt att härda emulsionsskikten med platta korn med högt breddförhållande och andra hydrofila kolloidskikt hos radiografiska element i en utsträckning som är tillräcklig för att minska svällníng av skik- ten till mindre än 200 procent svällning, vilken bestämmes genom att (a) det radiografiska elementet inkuberas vid 38°C under 3 dygn vid 50 procent relativ fuktighet, (b) skikttjockleken mätes, (c) det radiografiska elementet nedsänkes i destillerat vatten vid 21°C under 3 minuer, och (d) ändringen i skikttjocklek mätcs.

Ehuru härdníng av de för åstadkommande av silverbilder avsedda . _......-.~_....._. .,..,,,_......,_ _ 1-__._.._..._..__.-.. Å: .v 2.' 10 15 20 25 30 35 40 ...__ . .__ ...__.._..@._. ...w ..-_... - “___ 450 .796 7-6 radiografiska elementen i en sådan utsträckning att hårdare icke behöver införlivas i behandlíngslösningar speciellt är att föredraga, inses det att de i förliggande uppfinning använda emulsíonerna kan härdas i varje konventionell utsträckning. Det är vidare specifikt avsett att införliva hårdare i behandlings- lösningar, såsom exempelvis åskådliggöres av Research Disclosure, volym 184, augusti 1979, punkt 18431, stycke K, vilket speciellt avser behandling av radiografiska material. _ Typiska användbara införlivade härdare (förhärdare) beskri- ves i Research Desclosure, volym 176, december 1978, punkt 17643, del X.

Förutom de drag som speciellt beskrivits i det föregående, kan de radiografíska elementen enligt föreliggande uppfinning innefatta ytterligare drag av konventionell typ i radiografiska element. Exempel på delar av denna typ angíves exempelvis i Research Disclosure, volym 184, augusti 1979, punkt 18431, vil- ken nämnts i det föregående. Exempelvis kan emulsionen innehålla stabilisatorer, antislöjmedel och antirullníngsmedel, såsom an- gives i stycke II, Ä till K. Det radiografiska elementet kan in- nehålla antistatiska medel och/eller skikt, såsom angíves i stycke III. De radiografiska elementen kan innehålla överliggande skikt, såsom angíves i stycke IV. De överliggande skikten kan innehålla matteringsmedel, beskrivna i Research Disclosure, punkt 17643, vilken nämnts i det föregående, stycke VI. Uverskiktet och andra skikt i de radiografiska elementen kan innehålla mjukningsmedel och smörjmedel, såsom de som beskrives i punkt 17643, stycke XII.

Ehuru de radiografiska elementen enligt föreliggande uppfinning i de flesta tillämpningar kommer att användas för att bilda sil- verbilder, kan färgmaterial, såsom de som angíves i punkt 17643, stycke VII, införlivas för att möjliggöra bildning av färg eller färgförstärkta silverbilder. Framkallningsmedel och framkallnings- modifierare, såsom de som beskrives i punkt 17643, stycke XX och XXI, kan eventuellt införlivas. Uvergångsfördelarna hos förelig- gande uppfínning kan ytterligare förbättras genom användning av konventionella medel för kontroll av övergångsexponering,,såsom angíves i punkt 18431, stycke V.

I enlighet med fastställd praxis inom området är det speci- fikt avsett att blanda emulsionerna med platta korn med högt breddförhållande med varandra eller med konventionella emulsioner för att uppfylla specifika krav på emulsionsskikten. Exempelvis 10 15 20 ZS 30 35 40 450 796 är det känt att blanda emulsioner för att justera den karakteris- tiska kurvan hos ett fotografiskt element för att uppfylla ett förbestämt syftemål. Blandning kan användas för att öka eller minska maximidensiteten som uppnås vid exponering och behand- ling, för att minska eller öka-minimidensiteten, och för att justera formen hos karakteristiska kurvor mellan deras tå- och skulderdelar. För uppnáende av detta kan emulsionerna med platta korn med högt breddförhållande blandas med konventionella silver- halidemulsioner, såsom de som beskrives i Research Disclosure, volym 176, december 1978, punkt 17643, nämnd í det föregående, stycke I. Det är speciellt avsett att blanda de emulsioner som beskrives i understycke F i stycke I. När en relativt finkornig silverkloridemulsion blandas med de emulsioner som användes i föreliggande uppfinning, speciellt då silverbromojodidemulsioner- na, kan en ytterligare ökning erhållas i emulsionens känslighet, dvs relationen mellan hastighet och kornighet.

Bärarna kan vara av någon konventionell typ som är känd för att möjliggöra övergång. Föredragna bärare utgöres av polyester- filmunderlag. Filmunderlag av poly(ety1entereftalat) är speciellt att föredraga. Sådana bärare och deras framställning finnes be- skrivna i de amerikanska patentskrifterna 2 823 421, Z 779 684, och 3 939 000. Medicinska radiografiska element är vanligen blä- tonade. I allmänhet sättes toningsfärgämnena direkt till den smälta polyestern före strângsprutning och måste därför vara värmebeständiga. Föredragna toningsfärgämnen utgöres av antra- kinonfärgämnen, såsom de som beskrives i de amerikanska patent- skrifterna 3 488 195, 3 849 139, 3 918 976, 3 933 502 och 3 948 664, och de brittiska patentskrífterna 1 250 983 och 1 372 668.

De spektralsensibiliserande färgämnena väljes till att upp- visa en absorptionstopp i sitt adsorberande tillstånd, vanligen, i deras aggregatform, i H- eller J-bandet, i ett område av spekt- rum som svarar mot den våglängd av elektromagnetisk strålning, för vilken elementet bildmässigt exponeras. Den elektromagne- tiska strålning som åstadkommer en bildmässig exponering emit- teras från lysämnen hos förstärkningsskärmar. En separat för- stärkningsskärm exponerar var och en av de tvâ bildenheter som är anbragta på motsatta sidor av bäraren. Förstärkningsskärmarna kan emittera ljus i det ultravioletta, blåa, gröna eller röda om- rådet av spektrum, beroende på de specifika lysämnen som valts A' i' 10 15 20 25 30 35 4o_ 450 796 18 för införlivande däri. Det är vanligt för förstärkningsskärmarna att emittera ljus i det gröna området av spektrum (500 till6001mÜ.

Därför utgöres de föredragna spektralsensibiliserande färgämnena för användning vid genomförandet av föreliggande uppfinning av den som uppvisar en absorptionstopp i den gröna delen av spektrum.

I en specifikt föredragen form av uppfinningen utgöres det spekt- ralsensibiliserande färgämnet av ett karbocyaninfärgämne som upp- visar en J-bandsabsorption när det adsorberats till de platta kornen i ett spektralomráde som svarar mot maximiemissionen för förstärkningsskärmen, vanligen det gröna omrâdet av spektrum.

Förstärkningsskärmarna kan själva bilda en del av de radio- grafiska elementen, men vanligen utgör de separata element som återanvändas för att ge exponeringar av successiva radiografiska element. Förstärkningsskärmar är välkända inom den radiografiska tekniken. Konventionella förstärkningsskärmar och deras bestånds- delar beskríves av Research Disclosure, volym 18431, nämnd i det föregående, stycke IX, och den amerikanska patentskriften 3 737 313. _ De exponerade radiografiska elementen kan framkallas medelst någon lämplig, konventionell teknik. Sådana framkallningsförfa- randen beskrives i Research Disclosure, punkt 17643, nämnd i det föregående, stycke XIX. Framkallning med transport på valsar är speciellt att föredraga, såsom angíves i de amerikanska patent- skrifterna 3 025 779, 3 S15 S56, 3 545 971 och 3 647 459, samt den brittiska patentskriften 1 269 268. Härdningsframkallning kan genomföras, såsom visas i den amerikanska patentskríften 3 232 761. Endera av framkallarna eller de radiografiska elemen- ten kan innehålla addukter av tioamin och glutaraldehyd eller akrylaldehyd, såsom beskrives i de amerikanska patentskrifterna 3 869 289 och 3 708 302.

Ytterligare ansökningar, inlämnade samtidigt med den före- liggande, beskriver i ytterligare detalj material som hänvisats till i det föregående. Dessa ansökningar är grundade på de ameri- kanska patentansökningarna 320 898, 320 899, 320 904, 320 905, 320 908, 320 909, 320 910, 320 911, 320 912och 320_920.'¿ Exempel Uppfinningen kan bättre förstås genom hänvisning till de följande áskådningsexemplen.

I vart och ett av exemplen avses med uttrycket "procent" viktprocent, såvida intet annat angives, och beteckningen "M" 10 15 20 25 30 29 450 796 avser molär koncentration, såvida intet annat angives. Alla lös- ningar utgöres av vattenlösningar, såvida intet annat angives.

Exempel 1 till 3. För jämförelse av övergången som en funktion av breddförhállandet hos de platta kornen framställdes tre sil- verbromidemulsioner med platta korn med högt breddförhállande, vilka uppfyllde kraven enligt föreliggande uppfinning, och en silverbromidemulsion-med platta korn med lågt breddförhållande.

Emulsionerna och medelbreddförhàllandet hos de platta kornen an- gives i den följande tabell I. ' Tabell I Emulsíon Overgàngs- Nbdelbredd- Platta korn % av proji- resultat förhållande ---------- cerad area Diameter Tjocklek ümü Qmü Kontroll 1 22,0 7:1 2,5 0,36 >S0 Exempel 1 17,7 1221 2,7 0,22 >80 Exempel 2 17,0 1421 2,3 0,16 >90 Exempel 3 15,4 25:1 2,5 0,10 >90 Emulsionerna enligt exempel 1 till 3 utgjorde emulsioner med platta korn med högt breddförhållande inom de föredragna defini- tionsgränserna enligt föreliggande uppfinning. Ehuru nagra platta korn med en diameter mindre än 0,6 pm innefattades vid beräkning av medeldiametern hos de platta kornen och den procentuellt pro- jicerade arean i dessa och följande exempel på emulsioner, utom där deras uteslutning specifikt angives, fanns en otillräcklig mängd platta korn med liten diameter närvarande för att väsent- ligt ändra de angivna värdena.

För erhållande av en kvalitativ rangordning av emulsionerna ifråga om övergångsegenskaper, anbringades emulsionerna på iden- tiskt lika sätt som skikt på separata, identiska bärare av trans- parent poly(ety1enterefta1at). Emulsionerna anbringades var och en med 21,6 mg silver per dmz och 28,8 mg gelatín per dmz. Före beläggningen sensibiliserades var och en av emulsionerna pà identiskt lika sätt till den gröna delen av spektrum med 600 mg natríumsalt av anhydro-5,5'-diklor-9-etyl-3,3'-diIÉ-sulföpropyl)- oxakarbocyaninhydroxid per mol Ag och 400 mg kalíumjodid per mol Ag. Emulsionerna förhärdades med 1,5 viktprocent bís(vinylsulfo- nylmetyl)eter, räknat på gelatínets totalvikt.

Det sätt på vilket resultaten från övergàngsprovningen er- hölls kan bäst beskrivas under hänvisning till fig. 1. Det belagda 10 15 20 25 30 35 40 -_v-.._.- _ - 4šno 796 e» prov 100 som skall prövas visas bestående av emulsionsskiktet 102 och bäraren 104. Provet är anbragt på ett konventionellt, grönkänsligt radiografiskt element 106, kommersiellt tillgäng- ligt under varumärket Kodak Ortho H Film, och bestående av ett emulsionsskikt 108 och en transparent filmbärare 110. Ett svart, opakt pappersskikt 112 har anbringats mot bärarytan på motsatt sida om emulsionsskiktet. Ett andra, svart och opakt pappersskikt 114 var anbringat så, att det låg över emulsionsskiktet 108 vid en plats, förskjutenii sidled från provet 100. Ett separat prov 106a, identiskt med det radiografiska elementet 106, var an- bringat pá pappersskiktet 114 med sitt emulsionsskikt 108a vänt från pappersskiktet. En konventionell, grönemitterande röntgen- förstärkningsskärm 116, kommersiellt tillgänglig under varumär- ket Lanex, visas liggande över proven 100 och 106a. Ett prov- ningsobjekt 118 visas anbragt mellan skärmen i källan för rönt- genstrålning, vilken schematiskt antydes av pilarna 120. Prov- ningsobjektet utgjorde en laminerad stegkil av aluminium, inne- hållande 24 steg, varvid närliggande steg i medeltal gav en skillnad i transmitterad strålning (E) av cirka 0,10 log E och strálningsopaciteten hos stegen progressivt ökade från väsentli- gen noll för det minst täta steget.

I den i fig. 1 visade uppbyggnaden exponerades sammansätt- ningen för strålning från en Picker Corp. enfas röntgengenerator, vilken drev ett Machlett Dymax röntgenrör typ 59B. Exponerings- tiden var 1 sekund med användning av en rörström på 100 mA och en rörpotential av 70 kilovolt. Efter exponering framkallades de radiografíska elementen 106 och 106a i en konventionell fram- kallningsanordning för radiografiska element, kommersiellt till- gänglig under varumärket Kodak RP X-Omat Film Processor M6A-N, med användning av standardframkallaren för denna anordning, kom- mersiellt tillgänglig under varumärket MX-810 framkallare. Fram- kallningstiden var 21 sekunder vid 35°C.

Provningsresultaten kan bäst förstås under hänvisning till fig. 2, i vilken visas två karakteristiska kurvor 201 och 203.

Kurvorna kan uppdelas í tre separata delar. Tådelarna 2OJa och 203a hos kurvorna visar en ringa ökning i densitet som en funk- tion av ökande exponering. Mellandelarna 201b och Z03b visas schematiskt ge en fullständigt linjär relation mellan ökande exponering och ökande densitet. I praktiken är mellandelarna hos de karakteristiska kurvorna icke alltid linjära, men är 10 15 20 25 30 35 31 N r 450 796. vanligen approximativt linjära. Skulderdelarna 201c och 203c hos kurvorna visar på samma sätt som tådelarna åter en ringa ökning i densitet när exponeringen ökas.

När ett radiografiskt element som innehåller två identiskt lika silverhalidemulsionsskikt på motsatta sidor av en transpa- rent filmbärare exponeras från en sida med användning av en sådan skärm som 118, vilken är aktiverad att fluorescera som reaktion på röntgenexponering, ge identisk behandlingrav emulsionsskikten icke identiska karakteristiska kurvor. I stället erhålles två i sidled förskjutna karakteristiska kurvor.sàsom schematiskt visas av kurvorna 201 och 203. Det emulsionsskíkt som är beläget längst från exponeríngsskärmen har helt exponerats medelst strålning som genomträngt det närmaste emulsionsskiktet och filmbäraren.

Sålunda exponeras det längst bort från skärmen belägna emulsions- skiktet helt genom strålning som har "övergått". Medelvärdet av förskjutníngen 204 (uttryckt som Zllog E) mellan mellandelarna 201b och 203b hos de karakteristiska kurvorna kan användas för att beräkna den procentuella övergången för det radiografiska elementet genom användning av följande ekvation: (A) Procentuell övergång = 1 antilog (Zklog E) + 1 X 100 För att ge en kvalitativ rangordning av övergången som en funktion av breddförhàllandet uppgjordes en karakterístisk kurva, svarande mot kurvan 201, för varje prov 106a och jämfördes med en andra karakteristisk kurva, svarande mot kurvan 203, erhållen från den del av det radiografiska elementet 106 som låg under beläggningsprovet 100. Genom mätning av den genomsnittliga för- skjutníngen för mellandelarna hos de karakteristiska kurvorna och användning av ekvation (A), erhölls ett provningsresultat på övergången.De i tabell I angivna resultaten från övergångs- provníngen visar att de silverbromidemulsioner som har platta korn med högt breddförhållande och som är användbara i de radio- grafiska elementen enligt föreliggande uppfinning kan minska den erhållna procentuella övergången.

Exempel 4. En liknande emulsion som den i exempel 1 till 3, men med platta korn med ett genomsnittligt breddförhållande mellan 12 och 1S:1 och en medeltjocklek av 0,1 pm, varvid 85 procent, räknat efter antalet, av kornen i emulsionen var platta, an- bringades på båda sidor av en filmbärare av poly(ety1enterefta1at). 10 15 i .i -I...-._' Den totala silverbeläggningen var 54 mg/dmz på båda sidor av un- derlaget. Ett prov av det radíografiska elementet uppmättes med avseende på procentuell absorption som funktion av våglängden, visade sig ha ett absorptionsmaximum vid S45 nm.

Det radiografiska elementet enligt exempel 4 exponerades under 1/50 sekund i en Macbeth sensítometer med en ZÉSOOK ljus- källa genom ett Corning 4010 filter för att efterlikna belys- ningen från en grönemitterande skärm. Ett provningsobjekt an- bringades mellan elementet och ljuskällan för exponering. Prov- ningsobjektet var av standardtyp med en densitetsstegkil 21 varierande från densiteten 0 till 3,0 i steg på 0,15. Exponerade prov behandlades så som beskrivits i det föregående i exempel 1 till 3, med undantag för de variationer i tid och temperatur vid framkallningen som angíves i det följande i tabellerna II och III.

Tabell II Inverkan av framkallningstíd på hastighet och kontrast Egg hastighet1 Kontrastz 10 21 30 10 21 30 _____E1@m@nf ﬂ :få :k __Sf=1< så 53.12 Exempel 4 337 344 348 3,12 3,36 3,36 Tabell III Inverkan pá framkallníngstemperaturen på hastighet och kontrast Log hastighetï Kontrastz snfment 3z°c 3s°c 41°c 32°c 3s°c 41°c ßxempe1 4 340 344 353 3,30 3,36 3,36 1 Log hastigheten definieras av 100 (1-log E), varvid log E mätes vid 1,0 över slöja 2 Kontrasten bestämdes som lutningen hos en rät linje mellan tvâ punkter på den sensítometriska kurvan vid densiteten 0,2 och 2,0 över slöja 10 15 20 25 S” - 450 796 Det fyamgar av tabeilernatrx och 111 att det raaiografiska elementet enligt föreliggande uppfinning uppvisade en ringa variation i hastighet och kontrast som funktion av variationer i tider och temperaturer vid framkallning. Den föreliggande uppfin- ningen medför väsentliga fördelar i behandlingslatitud, som icke erhålles med ett konventionellt radíografiskt element.

Exempel S. bringades på båda sidorna av en bärare i_en total sílverbelägg- ning av 43 mg/émz. Framkallningen var vid 35°C under 21 sekunder.

I alla övriga avseendmiär beskrivningen för exempel 4 tillämplig.

Två prov av den i exempel 4 anyända emulsionen an- Sensitometriska resultat sammanfattas i följande tabell IV: Tabell IV Sensitometrisk jämförelse A2 Beläggünš Maximi- Minimi- Log 1 KOn_ Element (mg/dm ) densitet densitet hastighet trast Prov 1 (Exempel) 43 ' o,1s s,sz 347 2,86 Prov 2 (Exempel) 43 0,19 3,79 342 2,82 1 Se tabellerna II och III 2 Se tabellerna II och Ill Vid betraktande av de i tabell IV angivna resultaten fram- går det att en godtagbar reaktion erhålles från de radiografiska elementen enligt uppfinningen oaktat det att de radíografiska elementen enligt uppfinningen innehåller en 20-procentíg minsk- ning i sílverbeläggning i jämförelse med exempel 4. Dessutom upp- visar de radiografíska elementen enligt uppfinningen godtagbara övergàngsegenskaper. I detta avseende visar detta exempel att uppfinningen icke är begränsad till åstadkommande av radiografíska element som uppvisar en minskad övergång. De radiografiska ele- menten enligt föreliggande uppfinning möjliggör även att minskade silverbeläggningar kan åstadkommas utan att övergången ökas till icke godtagbara värden. Vidare framgår det att fördelarna enligt uppfinningen kan uppnås medelst varje önskad kombination av mins- kad sílverbeläggning och minskad övergång. 10 15 20 ZS ..._---r~_____.--.,_~.-.. ___., " Åšo 796 f* Exempel 6-9., För att ytterligare åskådliggöra den minskade övergång som uppvisas av de radiografiska elementen enligt föreliggande uppfin- ning, framställdes tre radiografiska element enligt uppfinningen och ett kontrollprov av radiografiskt element.

En emulsion, betecknad exempel 6, anbragtes på båda huvud- ytorna av en filmbärare av poly(ety1entereftalat). Varje sida innehöll ett emulsionsskikt med 22,9 mg silver/dmz och 28,6 mg gelatin/dmz med ett överskikt av 8,8 mg gelatin/dmz. Emulsionen förhärdades med 1,5 viktprocent bis(vinylsülfonylmetyl)ïeter, räknat på totalvikten av gelatín.

En emulsion, betecknad exempel 7, anbragtes på liknande sätt som i exempel 6, med undantag för att vardera sidan innehöll emulsionen med 28,45 mg silver/dmz, och förhärdades med 0,75 vikt- procent-bis(vinylsulfonylmetyl)-eter.

För exempel 8 anbringades emulsionen enligt exempel 7 även såsom beskrivits i det föregående, med undantag för att vardera sidan av bäraren innehöll emulsionen med 22,6 mg silver/dmz.

En emulsion, betecknad kontrollprov 2, anbringades på lik- nande sätt som i exempel 6, varvid dock vardera sidan innehöll emulsionen med 28,4 mg silver/dmz, och förhärdades med 0,75 vikt- procent bis(vinylsulfony1metyl)eter.

En emulsion, betecknad kontrollprov 3, anbringades även på samma sätt som beskrivits för kontrollprovet 2 i det föregående, men vardera sidan av bäraren innehöll en sílvertäckning av 28,25 mg/dmz.

Egenskaperna hos emulsionerna och övergángsuppträdandet an- gives i följande tabell V.

Tabell V övergång Silver- Breddför- Molprocent % täckning hållande Br/I (mg/dmz) Kontrollprov Z 48 56,8 ~1:1 99/1 Kontrollprov 3 39 56,5 '=1:1 99/1 Exempel 6 27 45,8 8,1:1 100/0 Exempel 7 16 45,2 16,8;1 98,5/1,9.

Exempel 8 13 56,9 16,8:l 98,5/1,5 Skikten utsattes för strålning från en Picker Corp. enkel- fas röntgengenerator, vilken drev ett Machlett Dymax typ SSB 30 röntgenrör. Exponeringstiderna var 1 sekund med användning av en rörström av 100 mA och en rörpotential av 70 kilovolt. Efter ex- ----... ___- ____,,,___._-....._....,_ 10 15 20 25 30 35 40 ss 450 796 poneringen behandlades de radiografiska elementen i en konven- tionell processor för radiografíska element, tillgänglig i han- deln under varumärket Kodak RP X-Omat Film Processor M6A-N, med användning av standardframkallaren för denna processor, kommer- siellt tillgänglig under varumärket MX-810 framkallare. Fram- kallningstiden var 21 sekunder vid 35°C.

Jämförelserna av skikuﬂß övergångsegenskaper erhölls från en sensitometrisk-exponering med användning av en förstärknings- skärm intill filmen. Emissionen från den enda skärmen gav en primär sensitomtrisk kurva i det närliggande skiktet och en se- kundär, långsammare kurva i det icke närliggande skiktet. Dia- gram över densiteten mot log E uppgjordes, och den procentuella övergången beräknades med användning av formel A enligt före- gående.

Som framgår av tabell V, uppvisade silverhalidemulsionerna med platta korn och högt breddförhållande en minskad övergång när de anbringas på båda sidor av en bärare och prövades som röntgenfilm. Exempel 7 uppvisade en väsentlig minskning i över- gångsexponeringen gentemot kontrollprovet 3 (16 % gentemot 39 %), även vid en 20 procent mindre silverbeläggning.

Vidare anbringades den sensibiliserade AgBr-emulsionen med platta korn enligt exempel 6 på endast den ena sidan med 23,1 mg silver/dmz och undersöktes med avseende på övergången på samma sätt som beskrivits för exempel 1-3 i det föregående. Uvergångs- resultatet var 19. Detta värde_överensstämmer med resultaten från övergången gentemot breddförhàllandet, såsom det angives i tabell I i det föregående. Skillnaden i övergång (27 gentemot 19) mellan den dubbelsidiga och den enkelsidíga beläggningen av denna emulsion kan hänföras till ljusförluster som inträffar när emul- síonsskiktet icke är i optisk kontakt, såsom inträffar när sepa- rata filmer användes för mätning av övergången.

Dubbelsidiga skikt av de i det föregående beskrivna emul- sionerna 6, 7 och 8 exponerades och behandlades såsom beskrivits i exempel 4, med undantag för att temperaturen (där icke annat angives) var 33,3°C. För jämförelse anbringades en silverbromo- jodídemulsíon (9921 molförhållande Brzl) med approximativt bredd- förhållande 1:1, kontrollprov 4, på vardera sidan av en fílmbä- rare av poly(etylentereftalat) med en silverbeläggning av 58,1 mg/dmz och 58,1 mg gelatin/dmz, med ett överskíkt av 8,8 mg ge- latín/dmz. Emulsíonen förhärdades med 0,5 viktprocent bis(vinyl- 10 450 796 36 sulfonylmetyl)eter, räknad på totalvikten av gelatín. Den ökade sílverbeläggníng i kontrollprovet 4 i jämförelse med skikten hos f emulsíonerna 6, 7 och 8 var nödvändig för att öka kontrasten till nivåer, jämförbara med dem som erhölls med emulsíonerna 6, 7 och 8. När kontrollprovet 4 anbríngades med silverbeläggníngar, liknande dem í emulsíonerna 6, 7 och 8, var de erhållna kontras- terna klart under de som typiskt är önskvärda i kommersiella radíografíska element.

Verkníngarna av varierande framkallningstíd på fotografisk känslighet och kontrast sammanfattas i tabell VI, medan inverkan av varierande framkallníngstemperatur på fotografisk känslighet och kontrast sammanfattas í tabell VII.

Tabell VI Inverkan av framkallníngstíd på känslighet och kontrast Log känslíghet1 ¿§S3 Kontrastz ¿§C4 10 21 30 10 21 30 I ___E1@m@“t 21: 'så ssk ål: 521: sak. - Emulsíon 6 356 367 375 19 2,57 2,86 2,86 0,29 Emulsion 7 279 290 296 17 2,08 2,27 2,36 0,28 Emulsíon 8 282 292 299 17 2,27 2,46 2,57 0,30 Kontrollprov 4 286 326 332 46 1,30 2,27 2,50 1,20 Taöell VII Inverkan av framkallníngstemperatüren på känslighet och kontrast Log känslighetï ¿§§3 Kontrastz ¿¿C4 31,1 33,3 35,5 31,1 33,3 35,5 Element _°§_ i i ___ OC __°_C_ __°_Q_ ____ Emulsíon 6 370 373 373 3 2,77 2,96 2,91 0,14 Emulsíon 7 291 300 299 9 2,21 2,30 2,46 0,25 Emulsion 8 293 300 _303 10 2,30 2,57 2,53 0,23 Kontrollprov 4 325 330 336 11 2,30 2,39 2,50 0,20 1 Se tabell II och Ill 2 Se tabell II och III __- I 5 3 Ändring i log känslighet 4 Ändring i kontrast 10 15 20 25 30 40 Vﬂæ- f” i 450 796 Från tabell VI framgår, att emulsionen med breddförhållan- det 1:1, kontrollprov 4, uppvisade en mycket större ändring i såväl känslighet som kontrast som funktion av framkallningstiden än emulsionerna med platta korn med högt breddförhållande. Vid jämförelse av emulsion 6, en silverbromidlösning, med emulsioner- na 7 och 8, silverbromojodidemulsioner, framgår det att närvaron eller frånvaron av jodid i detta fall icke väsentligt påverkade de observerade resultaten. _ _ Av tabell VII framgår, att uppträdandet hos emulsiöhen 6 var överlägset och att uppträdandet hos emulsionerna 7 och 8 och kontrollprovet 4 var ungefärligen jämförbara. I detta fall synes det att frånvaron av jodid medförde de relativt lägre änd- ringarna i känslighet och kontrast som observerades för emulsion 6. När element, som innehåller emulsioner med högt breddförhåll- ande och emulsioner utan platta korn, vardera med jodidhalter över cirka 2 molprocent jämföres, uppvisar de element som inne- håller emulsionerna med platta korn och högt breddförhållande relativt mindre ändringar i känslighet och kontrast som funktion av skillnader i behandlingstemperatur.

Bíhang De följande experimentella detaljerna hänför sig till fram- ställningen av de emulsioner som användes i de föregående exemplen.

Framställníng A. (Kontrollprov 1) Till 1,066 liter av en vattenlösning av bengelatin och 1,21 molar kaliumbromid (1,9 % gelatín, lösning A) vid 70°C, pH 6,0 och pBr approximativt 0,08 sattes i en enkelström med kons- tant strömningshastighet över en tid av 11 minuter och under om- rörníng aivattenlösning av sílvernitrat (1,11 molar, lösning B).

(I denna och samtliga följande emulsionsberedningar omrördes in- nehållet i reaktionsbehållaren kraftigt under tillsatsen av sil- versalt.) Emulsionen mognades genom att den hölls under omrörning i 15 minuter vid 70°C. 1,0 mol silver användes för framställning av denna emulsion.

Emulsionen sensibiliserades kemiskt genom tillsats av 8,5 mg Na S 0 2 Z 3 av emulsionen under 30 minuter vid 52°C och pH 6,0.

'SHZ0/mol Ag och 9,91 g ftalaterat gelatin, samt värmning Vid slutet av det kemiska sensibiliseringssteget under 30 minuter, inställdes emulsionen till pH 6,0 och pAg 10,6 vid 52°C.

Emulsionen bringades sedan att stelna genom kylning och tvätta- des finfördelad till pAg 5 7,8. 10' 15 20 ZS 30 35 40 "(2451) 292" ' “ " w . """_ß!” .--'. - -. _ 'J n -_'_“"'*>_ _.

Beredníng_B. (För exempel 1) Till 17,5 liter av en vattenlösning av bengelatin och 0,14 molar kaliumbromid (1,5 % gelatin, lösning A) vid 55°C och pBr 0,85 sattes medelst dubbeistràle över en tid av 8 minuter (med átgang av 1,05 t av den totalt använda mängden silvernitrat) en vattenlösning av kaliumbromid (1,1S molar, lösning B-1) och en vattenlösning av silvernitrat (1,00 molar, lösning C-1). Efter de inledande 8 minuterna avbröts tillsátserna av lösningar B-1 och c-1. ' _ i g Vattenlösníngar av kaliumbromid (2,29 molar, lösning B-2) och silvernitrat (2,0 molar, lösning C-2) sattes därefter till reaktionsbehàllaren medelst dubbelströmsförfarandet vid pBr 0,85 och 55°C med användning av en accelererad strömningshastighet (4,2 x från början till slut) tills lösning C-2 var slut (cirka 20 minuter, konsumerande 14,1 % av den totalt använda silver- nitratmängden). Tillsatsen av lösning B-2 avbröts.

En vattenlösning av silvernitrat (2,0 molar, lösning C-3) sattes till reaktionsbehâllaren under cirka 12,3 minuter tills pßr 2,39 vid 55°C uppnåtts, med åtgående av 10,4 % av den totalt använda mängden silvernitrat. Emulsionen hölls vid pBr 2,39 och SSOC under omrörning i 15 minuter.

Lösning C-3 och en vattenlösning av kaliumbromid (2,0 molar, lösning B-3) sattes därefter medelst dubbelstråle till reaktions- behàllaren med en konstant strömningshastighet över en tid av cirka 88 minuter (med àtgâende av 74,5 % av den totalt använda mängden silvernitrat) varunder pBr hölls vid 2,39 vid 5S°C. Till- satserna av lösningarna B-3 och C~3 avbröts. Totalt 41,1 mol sil- ver användes för framställning av denna emulsion.

Slutligen kyldes emulsionen till SSOC och koaguleringstvät- tades såsom beskrivits i den amerikanska patentskriften 2614929.

Beredning C. (För exempel 2) Till en vattenlösning av bengelatin och 0,14 molar kalium- bromid (1,5 % gelatin, lösning A) vid pBr 0,85 och SSOC sattes under omrörning medelst dubbelstråle vid konstant strömníngshas- tighet över en tid av 8 minuter (med åtgående av 3,22 % av den totalt använda mänden silvernitrat) en vattenlösning av kalium- bromid (1,1S molar, lösning B-1) och en vattenlösning av silver- nitrat (1,0 molar, lösning C-1). Efter den inledande tiden av 8 minuter avbröts tillsatserna av lösningarna B-1 och C-1.

Vattenlösningar av kaliumbromid (3,95 molar, lösning B-Z) ' “avf- 10 15 20 ZS 30 35 40 39 450 796 och silvernifcrat (2,0 mlarylösníng-C-Z) tillsattes sedan medelst dub- belstràle vid pBr 0,85 och SS°C med användning av en accelererad strömningshastighet (4,2 x från början till slut) tills lösningen C-2 var slut (cirka 20 minuter, med àtgàende av 28,2 % av den totalt använda mängden silvernítrat). Tíllsatsen av lösning B-2 avbröts.

En vattenlösníng av silvernitrat (2,0 molar,1ösníng C-3) tillsattes med konstant strömningshastighet under cirka 2,5 minu- ter :ins par 2,4: vid ss°c uppnåtts, maa arga-ande av 4,138 s av den totalt använda mängden sílvernítrat. Emulsionen hölls under omrörning i 15 minuter vid 5S°C.

Lösningen C-3 och en vattenlösning av kaliumbromid (2,0 mo- lar, lösning B~3) tillsattes därefter vid pBr 2,43 och 55°C med användning av ett förfarande med accelererad strömningshastighet (1,4 x från början till slut) under 31,1 minuter (med átgáende av 64,4 % av den totalt använda mängden silvernitrat). Tillsat- serna av lösningarna B-3 och C-3 avbröts. 29,5 mol silvernitrat användes för framställning av emulsionen.

Slutligen kyldes emulsíonen till SSOC och koaguleringstvät- tades såsom beskrivits för exempel 1.

Beredning D. 4 Till en vattenlösníng av bengelatin och 0,14 molar kalium- bromid (1,5 % gelatin, lösning A) vid pBr 0,85 och 55°C sattes medelst dubbelstràle under omrörning vid konstant strömningshas- (För exempel 3) tíghet över en tid av 8 minuter (med åtgàende av 4,76 % av den totalt använda mängden silvernitrat) en vattenlösning av kalium- bromid (1,1S molar, lösning B-1) och en vattenlösning av silver- nitrat (1,0 molar, lösning C-1). Efter de inledande 8 minuterna avbröts tíllsatserna av lösningarna B-1 och C-1.

Vattenlösningar av kaliumbromid (2,29 molar, lösning B-2) och silvernítrat (2,0 molar, lösning C-2) tillsattes sedan me- delst dubbelstråle vid pBr 0,85 och SSOC med användning av en accelererad strömningshastighet (4,2 X från början till slut) tills lösning C-2 tog slut (cirka 20 minuter, med åtgàende av 59,5 % av den totalt använda mängden si1vernitrat1¿ Tillsatsen av lösning B-2 avbröts. Lösníngarna B-1 och B-2 sattes vardera vid tre punkter till ytan av lösning A i den ovan beskrivna pro- cessen.

En vattenlösníng av silvernítrat (2,0 molar, lösning C-3) sattes under cirka 10 minuter vid konstant strömníngshastighet 10 15 20 25 30 35 4o_ 450 296 _ 40 till reaktionsbehàllaren tills pBr 2,85 vid SSOC uppnåtts, varvid 35,7 % av den totalt använda mängden silvernitrat åtgick. Totalt användes 23,5* mol silvernitrat för framställning av denna emul- nu sion.

Slutligen kyldes emulsionen till 35°C och koaguleringstvät- tades såsom beskrivits för exempel 1.

Emulsionerna=enligt exempel 1, 2 och 3, framställda som be- skrivits i det föregående, sensibiliserades var och en optimalt kemiskt med S mg kaliumtetrakloroaurat per mol Ag, 150 mg natrium- tíocyanat per mol Ag och 10 mg natriumtiosulfat per mol Ag vid 70°C. Kontrollprovet 1 sensibilíserades optimalt med svavel, så som beskrivits i det föregående i stycke A. De vid provningarna erhållna övergángsresultaten är oberoende av kemiska sensibili- seringar.

F. Exemgel 6 Till 6,0 liter av en väl omrörd vattenlösning av bengelatin (1,5 viktprocent) som innehöll 0,142 molar kaliumbromíd sattes en 1,15 molar kaliumbromídlösning och en 1,0 molar silvernitrat- lösning medelst dubbelstràle med konstant strömning under 2 mi- nuter vid kontrollerat pBr 0,85, varvid åtgick 1,75 procent av den totalt använda sílvermängden. Efter 30 sekunders väntetid inställdes emulsionen till pBr 1,22 vid 65°C genom tillsats av en 2,0 molar silvernitratlösning med konstant strömning över en tid av 7,33 minuter, varvid átgick 6,42 procent av den totalt använda silvermängden. Därefter tillsattes en 2,29 molar kalium- bromidlösníng och en 2,0 molar silvernitratlösning medelst dub- belstràle och accelererad strömning (5,6 x från början till slut)§ över 26 minuter vid kontrollerat pBr 1,22 vid 65°C, varvid åt- gick 37,57 procent av den totalt använda silvermängden. Emulsio- nen inställdes sedan till pBr cirka 2,32 vid 65°C genom tillsats av en 2,0 molar silvernitratlösning medelst konstant strömning över en tid av 6,25 minuter, varvid åtgick 6,85 procent av den totalt använda silvermängden. En 2,29 molar kaliumbromidlösning ll: och en 2,0 molar silvernítratlösning tillsattes medelst dubbel- strálc vid konstant strömming under 54,1 minuter vid kontrolle- rat pBr 2,32 och 6500, varvid åtgick 47,4 procent av den totalt tilbatua silvermängden. Totalt användes cirka 9,13 mol silver för framställning av denna emulsion. Efter utfällning kyldes emulsíoncn till 40°C, 1,65 liter av en ftalaterad gelatinlösning 10 15 20 25 30 35 40 _..,-.-..-__».,~,, ,,,.,_ y,_,.__,_.,,, . ,, ...nu ..'-.. .,.r, 4* 2155796 (15,3 viktprocent) tillsattes, och emulsionen tvättades två gånger medelst koaguleringsprocessen enligt Yutzy and Russell i amerikanska patentskriften 2 614 929. Därefter tillsattes 1,55 liter av en lösning av bengelatin (13,3 viktprocent), och emulsionen inställdes till pH S,S och pAg 8,3 vid 40°C.

Den erhållna AgBreemulsionen hade en medeldiameter hos de platta kornen av 1,34 pm och tjockleken 0,12 pm, och ett medel- breddförhàllande av 11,221. _ Till 2,5 liter av en väl omrörd 0,4 molar kaliumnitratlös- ning, innehållande 1479 g (1,5 mol) av ovanstående emulsion sat- tes en 1,7 molar kaliumbromidlösning och en 1,5 molar silver- nitratlösning medelst tillsats i dubbelstråle vid konstant ström- níng under 135 minuter vid kontrollerat pAg 8,2 och 65°C, varvid åtgick 5,06 mol silver. Efter utfällning kyldes emulsionen till 40°C, 1,0 liter av en ftalaterad gelatinlösning (19,0 viktpro- cent) tillsattes, och emulsionen tvättades tre gånger medelst koaguleringsprocessen enligt Yutzy och Russell i amerikanska pa- tentskríften 2 614 929. Därefter tillsattes 1,0 liter av en lös- ning av bengelatin É14,5 viktprocent), och emulsíonen inställdes :in pH s,s och pAg 8,3 vid 4o°c.

Den erhållna AgBr-emulsionen hade en medeldiameter hos de platta kornen av 2,19 pm och tjockleken 0,27 pm, och ett medel- breddförhållande av 8,1:1, och mer än 80 procent av kornen var platta, räknat på projicerad ytarea.

Emulsionen sensibíliserades kemiskt med 5 mg kaliumtetra- kloroaurat per mol Ag, 10 mg natriumtiosulfatpentahydrat per mol Ag och 150 mg natriumtiocyanat per mol Ag, och sensibíliserades sedan spektralt med 600 mg anhydro-5,5'-diklor-9-etyl-3,3'-di- (3-sulfopropyl)oxakarbocyaninhydroxid som natriumsalt per mol Ag och 400 mg kaliumjodid per mol Ag.

G. Exempel 7 Till 9,0 liter av en väl omrörd vattenlösning av bengelatin (1,5 viktprocent), vilken innehöll 0,142 molar kaliumbromid, sat- tes en 1,15 molar kaliumbromidlösníng och en 1,0 molar silver- nítratlösning medelst dubbelström vid konstant strömming under två minuter vid kontrollerat pBr 0,85 och 70°C, varvid átgick 3,5 procent av den totalt använda silvermängden. Efter 30 sekun- ders väntetid ínställdes emulsionen till pBr 1,4 vid 70°C genom tillsats av en 2,0 molar silvernitratlösning medelst accelererad strömning (4,55 x från början till slut) över två minuter, varvid ßaw-çíﬂtßyu-an-w-uaqwv. _ - -a-M. ...h .-»'- . i 450 ieišf” 42 10 15 20 25 30 35 40 åtgíck 9,7 procent av den totalt använda silvermängden. Därefter tillsattes en 2,25 molar kaliumbromidlösning som innehöll 0,04 molar kaliumjodíd, och en 2,0 molar silvernítratlösning medelst dubbelstràle med accelererad strömning (5,6 x från början till slut) över 30 minuter vid kontrollerat-pBr cirka 1,4 och 70°C, varvid âtgíck 86,8 procent av den totalt använda silvermängden.

Totalt användes cirka 6,85 mol silver för framställning av denna emulsíon. Efter utfällningen kyldes emulsionen till 40°C,u ¿. 1,27 liter av en ftalaterad gelatinlösning (1S,9 viktproëent) tillsattes, och emulsionen tvättades tre gånger medelst koagule- ríngsprocessen enligt Yutzy och Russell i amerikanska patent- skriften 2 614 929. Därefter tillsattes 1,2 liter av en lösning av bengelatín (13,7S viktprocent), och emulsionen ínställdes till pa 5,5 een pAg 8,3 vid 4o°c.

Den erhållna AgBrI-emulsionen (98,5:1,5) hade en medel- diameter hos de platta kornen av 1,34 pm och korntjockleken 0,08 Fm, och ett medelbreddförhállande av 16,8:1, och mer än 85 procent av kornen var platta, räknat pà projicerad ytarea.

Emulsíonen sensibilíserades på liknande sätt som i exempel 6, med undantag för en 40 minuters förvaring vid 70°C efter till- satsen av de kemiska sensibilisatorerna.

H.Kontrollprov 2, 3 och 4 Emulsionskontrollprov 2 utgjorde en ammoniakalisk emul- síon, framställd liknande det förfarande som beskrives í G.F.

Duffin, Photographic Emulsion Chemistry, The Focal Press, London och New York, sid. 72, 1966. 12,64 liter av en vattenlösning av bengelatin (2,0 viktpro- : cent), vilken innehöli 1,13 m01ar ka11umbr0mia och 1,1s X 1o'2 molar kalíumjodíd satsades i en utfällningsbehàllare och omblan- é dades. Därefter tillsattes 11,67 liter av en 0,856 molar silver- _ nitratlösning, vilken innehöll 2,08 molar ammoniumhydroxid, genom tillsats i enkelstråle över en tid av 1 minut. Emulsionen hölls under omrörning i 1,5 timmar vid 50°C. Därefter kyldes emulsionen till 30°C, 2,0 liter av en ftalaterad gelatinlösning (12 vikt- procent) tillsattes, och emulsionen koaguleríngstvättades_tre gånger. Därefter tillsattes 1,5 liter av en bengelatinlösning (19,3 viktprocent), och emulsionen ínställdes till pH 6,0 och pAg 8,2 vid 4o°c.

Den erhållna Agßrl-emulsionen (99:1) innehöll cirka 1,0 pm sfäríska korn. vv 10 __.,.._.-q.-,qp-qvnn-v~_.-_p,pwruv_--.~§ _ -- - ...- - -. ., _.. . ..«. ..._ .~ .~ _.. __, 43 ¿ "4so 796' Kontrpllprov 2 sensibiliserades kemiskt med 40 mg natríum- tiocyanat per mol Ag, 3,0 mg natríumtiosulfatpentahydrat per mol Ag, 1,5 mg kalíumtetrakloraurat per mol Ag och S0 mg 3-metyl- 1,3-bensotiazoliumjodíd per mól Ag, och hölls under 25 minuter vid 60°C. Kontrollprovet 2 uppdelades i tvâ delar. En del, kon- trollprov 2, sensibíliserades spektralt med 100 mg natriumsalt av anhydro-5,S'-diklor-9-etyl-3,3'-di(3-su1fopropy1)oxakarbo- cyaninhydroxid per mol-Ag. Den andra delen, kontrollprov 3, sensibiliserádés speÉtralt på samma sätt som emulsionen med platta korn enligt exempel 6.

Kontrollprov 4 framställdes på identiskt lika sätt som kon- trollprov 2, med undantag för att natriumtiocyanatet var frán- varande, 0,75 mg kaliumtetrakloroaurat per mol Ag användes och förvaríngstíden var 35 minuter.

Claims

450 796 Patentkrav

1. Radíografiskt element med första och andra silverhalid- emulsionsskíkt, innefattande ett díspergermedíum och stràlnings- känsliga siverhalidkorn, och en mellan nämnda sílverhalidemul~ sionsskikt anbragt bärare, vilken kan genomsläppa strålning, för vilken det andra silverhalidemulsíonsskiktet är känsligt, k ä n n e t e c k n a t därav, att åtminstone det första silver- halidemulsionsskiktet innehåller platta silverhalidkorn med en tjocklek mindre än 0,5 pm, en diameter av minst 0,6 pm och ett medelbreddförhållande som är större än 8:1, vilket breddförhål- lande definieras som förhållandet mellan korndíametern och -tjockleken, och som svarar för minst 50 procent av den totalt projicerade arean av de silverhalidkorn som finnes närvarande i sílverhalídemulsionen, varvid diametern hos ett korn definieras som diametern hos en cirkel med en area som är lika med den pro- jicerade arean av kornet, samt spektralt sensibiliserande färg- ämne, adsorberat till ytan av de platta silverhalidkornen.

2. Radiografiskt element enligt krav 1, k ä n n e t e c k- n a t därav, att de platta silverhalidkorn som svarar för minst S0 procent av den totala projicerade arean har en tjocklek som är mindre än 0,3 pm.

3. Radiografiskt element enligt krav 1 eller 2, k ä n n e- t e c k n a t därav, att bäraren utgöres av en filmbärare.

4. Radiografiskt element enligt något av krav 1-3, k ä n n e t e c k n a t därav, att bäraren utgöres av en blå- tonad, transparent filmbärare.

5. S. Radiografiskt element enligt något av krav 1-4, k ä n n e t e c k n a t därav, att de platta silverhalidkornen har ett medelbreddförhållande av minst 12:l.

6. Radiografiskt element enligt något av krav 1-5, k ä n n e t e c k n a t därav, att de platta sílverhalidkornen svarar för minst 70 procent av den totala projicerade arean av silverhalidkornen.

7. Radiografiskt element enligt något av krav_l-6,^¿ k ä n n e t e c k n a t därav, att díspergermediet innefattar en härdbar, hydrofíl kolloid.

8. Radiografiskt element enligt något av krav 1-7, k ä n n e t e c k n a t därav, att silverhaliden utgöres av sílverbromid eller sílverbromojodíd. “S 459 796

9. Radiografiskt element enligt krav 1, k ä n n e t e c k- n a t därav, att det spektralt sensibiliserande färgämnet upp- visar en förskjutning i färgton som en funktion av adsorption.

10. Radíografiskt element enligt krav 9, k ä n n e- t e c k n a t därav, att det spektralt sensibiliserande färg- ämnet utgöres av ett cyaninfärgämne.

11. Radiografiskt element enligt något av krav 8-10, k ä n n e t e c k n a t därav, att det spektralt sensibíliserande färgämnet är adsorberat till ytan av de platta kornen i en till- räcklig mängd för att spektralt sensibilisera de platta kornen till minst 60 % av den maximala logaritmiska hastighet som kan erhållas från kornen inom det spektrala känslighetsområdet.

12. Radiografískt element enligt något av krav 1-11, k ä n n e t e c k n a t därav, att de platta kornen har ett medelbreddförhållande från 20:1 till 10021.

13. Radiografiskt element enligt något av krav 1-12, k ä n n e t e c k n a t därav, att det sensíbiliserande färg- ämnet utgöres av ett cyaninfärgämne som uppvisar en batokrom förskjutning i färgtonen som en funktion av adsorption.

14. Radiografiskt element enligt krav 13, k ä n n e t e c k- n a t därav, att cyanínfärgämnet innehåller minst en kinolinium-, bensoxazolium-, bensotiazolium-, bensoselenazolíum-, bensimída- zolium-, naftooxazolium-, naftotiazolíum- eller naftoselena- zoliumkärna.

15.Radíografiskt element enligt krav 14, k ä n n e t e c k- n a t därav, att cyaninfärgämnet utgöres av ett karbocyanin- färgämne.

16. Radiografiskt element enligt något av krav 11-15, k ä n n e t e c k n a t därav, att det sensibílíserande färgäm- net finnes närvarande i en halt från 25 till 100 molprocent av beläggning i ett skikt av ytan av kornen av silverbromid eller silverbromojodid.

17. Radiografiskt element enligt något av krav 1-16, k ä n n e t e c k n a t därav, att det spektralsensibiliserande färgämnet utgöres av ett grönt spektralsensibiliserande färgämne.