SE444389B - Forfaringssett for absorption av svaveloxider ur rokgaser - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 8100677-7 sof* + t 02 (i) ->so42' g (7) Detta betyder att utsläpp av obehandlat havsvatten använt som absorbent för S02 kommer att förbruka en del av syreinnehâllet i recipienten.

Oxidationsreaktionen är beskriven i många vetenskapliga arbeten. Reaktionen går över flera steg, och formeln 7 anger bara bruttoreaktionen; Reaktionshastigheten ökar med ökande pH och med ökande sulfitkoncentration, men syrekoncentrationen har som regel liten inverkan på reaktionshastigheten.

Andelen av upplöst svaveldioxid, som föreligger som sul- fit, ökar med ökande pH. Vid samma totala svaveldioxidkoncentration ökar sulfitkoncentrationen med ökande pH, och pH-värdet blir därför en mycket viktig parameter. I Reaktionen (7) kan katalyseras av polyvalenta katjoner, bl a Fe, Mn, Cu och Co. Reaktionen katalyseras också av en eller flera av reaktionens mellanprodukter. , V Verkningarna av syrekrävande och sura utsläpp påverkas av många faktorer, som lokala recipientförhållanden, vind och ström- förhållanden, utsläppets koncentrationsnivåer, utsläppets storlek, utsläppsarrangemanget och av eventuell behandling av havsvattnet före utsläpp till recipienten. , _ Vid den ovannämnda anläggningen på Tasmanien släpps surt havsvatten.från reningen obehandlat ut i recipienten.

Bankside Power Station i England använder vatten från Themsen för att absorbera S02 från rökgasen (Litter, A Central Electricity Generating Board, "Flue Gas washing at Power Stations in the UK", juli 1976). Ungefär 1/10 av kylvattnet, som används i lturbinkondensatorerna, pumpas till gasrenarna. Kalksten tillsätts för att öka vätskans absorptionskapacitet. vätskan från reningsan- läggningen leds genom en sedimenteringstank för avskiljning av större partiklar. Vätskan förs därefter in i en luftningstank, där sulfit- joner oxideras till sulfatjoner enligt formeln 7. Mangansulfat till- sätts som katalysator. Uppehállstiden för vätskan i luftningstanken är ca 7 minuter. Efter luftningstanken har vätskan ett pH på ca 2,3 ' och den innehåller S02 i en mängd av ca 44 mg/l, som motsvarar en syreförbrukning på ca 11 mg 02/l. _10 15 20 25 30 35 3100677-7 Reningsvattnet blandas därefter med resten av kylvattnet och släpps återigen ut i Themsen.

Vid Bankside är pH-värdet i utloppet från luftningstanken nere i 2,3. pH-värdet i vätskan som kommer in i tanken är högre, men vid oxidationen överförs i princip den relativt svagt sura svavelsyr- ligheten till den starkt sura svavelsyran med därav följande pH»sänk- ning. Reaktionen är därför långsam, och det är nödvändigt med ca 7 mi- nuters reaktionstid i luftningstanken och avsevärd katalysatortillsats.

Både av ekonomiska och platsbehovsmässiga orsaker är det önskvärt att kunna sänka uppehållstiden, d v s att minska storleken på oxidations- apparaten. V _ 1 UsA-patentsmften 4,oss,194 beskriva ett förfarings- sätt att avskilja 502 från avgaser så att gasen kommer-i kontakt med havsvatten i en gasrenare, t ex havsvatten som tidigare har använts som kylvatten i ett värmekraftverk. Havsvatten används i en sådan mängd att den mängd svaveldioxid, som absorberas i havsvattnet, är väsentligt mindre än havsvattnets totala antal basiska ekvivalenter.

Detta betyder för ett kraftverk, som bränner kol med 1,0 - 1,5 % S i kolet, att hela kylvattenmängden från turbinkondensatorerna måste användas i gasrenaren. ' I É Det S02Ähaltiga havsvattnet bringas därefter 1 kontakt med en syrehaltig gas för dekarbonatisering av havsvattnet för att öka havsvattnets pH-värde upp till det neutrala området pH 6-7 och för att oxidera sulfitjoner till sulfatjoner.

Vid.surgörning av havsvatten förskjuts jämvikten i enlig- »het med de ovannämnda formlerna 1, 2 och 3 åt vänster, och därmed ökar också partialtrycket av C02 över lösningen. Partialtrycket av C02 ökar mest i pH-intervallet från 8 ned till 5. Partialtrycket vid pH 2 är således 1,1 gånger större än vid pH 5 och 200 gånger större län vid pH 8.

Genom att bringa försurat havsvatten i kontakt med t ex luft överför man C02 från havsvattnet till luften, d v s en dekarbona- tisering. Detta betyder att jämvikten 1, 2 och 3 förskjuts ytterligare åt vänster, d v s att H+-joner förbrukas vid ökning av pH-värdet.å När havsvattnet används i en sådan mängd att den mängd svaveldioxid, som absorberas i havsvattnet, är väsentligt mindre än havsvattnets samlade basiska ekvivalent kan en pH-ökning p_g a dekar- bonatisering överlagra pH-sänkningen p gla oxidationsreaktionen, så 10 8100677-7 som beskrivs i den nämnda USA-patentskriften.

En olägenhet med den beskrivna processen är att den förut- sätter att stora mängder havsvatten skall användas både i absorptions- enheten och i dekarbonatiserings/oxidationsenheten. Detta medför en ökning av processutrustningens storlek och höga driftskostnader. Det kan vara önskvärt att då släppa ut det behandlade havsvattnet på djupt vatten via diffusorer för att uppnå snabb inblandning och för att und- vika verkan på det biologiskt produktiva ytvattnet. Detta blir emeller- tid mycket kostsamt när det är stora vätskemängder som skall släppas ut. _ V - Rökgaser innehåller normalt 10 - 15 vol% C02. Något C02 absorberas i gasrenaren. Vid ökning av vätske/gas-förhållandet i gas-W i renaren kan större mängder C02 absorberas, och det blir också större 15 20 mängder C02 som skall avskiljas i dekarbonatiseringsloxidationsenhe- ten. Detta ökar enhetens storlek. ' _ I en artikel i International Journal of Sulfur Chemistry (L. A. Bromley Int. J. Sulfur Chemistry, Part B, Vol 7, No. 1 1972) beskrivs en process för avsvavling av rökgaser från kraftverk. Pro- cessen är relativt lik det i den ovannämnda USA-patentskriften be- skrivna förfaringssättet. I gasrenaren används havsvattenmängder mot- V svarande kylvattenmängden för kraftverket. pH-värdet i havsvattneti från gasrenaren skall normalt vara ca 6. Det har emellertid föresla- gits att kalksten, dolomit eller andra former av basiska komponenter kan tillsättas när havsvattnet från gasrenaren är för surt.

I den s k Fläkt-Hydro-processen (broschyr utgiven i ok- tober 1978 av A/S Norsk Viftefabrikk, Oslo, Norge "The Fläkt-Hydro Process Sulfur Dioxide Removal by Seawater") används normalt bara ca 1/5 av kylvattenmängden från ett värmekraftverk i gasrenaren för ab- _ sorption av S02. Det S02-haltiga havsvattnet blandas efter absorp- 30 35 tionen med resten av kylvattenmängden, där hela mängden sänds till en dekarbonatiserings/oxidationsenhet.

Fördelen med de nämnda havsvattenprocesserna är att det väsentligen är havsvattnets naturliga halt av basiska komponenter som används för att absorbera och neutralisera rökgasens innehåll av sva- veldioxid. V I de flesta kända rökgasavsvavlingsprocesserna sker emellertid reningen genom att en uppslamning av kalk eller kalksten i färskvatten används som absorbent. 10 15 20 25 30 35 8100677-7 Vid dessa processer får man driftproblem i gasrenaren p g a avlagringar när kalciumkarbonat, kalciumsulfit och kalcium- sulfat fälls ut. Slutprodukten består då av mer eller mindre vatten- haltigt kalCiumsulfit_och/eller kalciumsulfat, som det många gånger kan vara svårt att hitta deponeringsplats till. I följande avsnitt skall beskrivas en s k "kalk/gips"-process (B. Colliander, "Status- rapport pr. 1 april 1978 angående rökgasavsvavling, utarbetat för kol» konsekvensutredningen i Danmark") där suspensionen, också ofta kallad "slurryn", från tvätt-tornet leds till en oxidationsenhet där gips bildas enligt formlerna 9, 10, 11. casos (s) så caz* + 5032' (s) 2- i 2- ' I I 503 woz-»soß (1,0) sof' + znzo + ca” -_>caso4 . 2520 (s) (11) Gipsen avskiljs och upplösningen återförs till gasrena-. ren. pH-värdet för suspensionen från gasrenaren hålls på 4,0 - 5,0.. pH-värdet regleras därefter till 3,5 - 4,5 under tillsättning av A HZSO4 för att påskynda oxidationen i följande process-steg. I vät- skan från gasrenaren förekommer svaveldioxiden huvudsakligen som upp- löst kalciumsulfit. Det betyder att oupplöst kalciumsulfit måste lösas upp innan oxidationsreaktionen kan äga rum. __ Det har tidigare nämnts att ett högt pH-värde ger ökad oxidationshastighet. I detta system är upplösningen_av kalciumsulfit bestämmande för den totala reaktionshastigheten, och pH-värdet bör därför sänkas till 3,5 - 4,5 för att påskynda upplösningen av kalcium~ sulfit. pHfvärdet hålls således på en nivå där oxidationsreaktionen går långsamt, och det är därför nödvändigt med lång uppehållstid för vätskan i oxidationsenheten.

Det har i samband med uppfinningen utförts omfattande undersökningar för att åstadkomma ett förfaringssätt för absorption av S02 i havsvatten med efterföljande behandling av det S02-haltiga havsvattnet, varvid 1. den övervägande delen av syraöverskottet i det S02- ' haltiga havsvattnet reduceras genom tillsättning av 10 15 20 25 30 35 8100677-7 6 en basisk kalciumförening i form av Ca0, Ca(0H)2 eller CaC03, 2. den väsentlig del av havsvattnets innehåll av svavel- dioxid överförs till sulfat genom tillförsel av en syrehaltig-gas, och 3. pH-värdet i vätskan hålls på en gynnsam nivå både för oxidationsreaktionen och för avdrivning av C02 'från vätskan.

Havsvattenmängden för absorptionen och den efterföljande behandlingen kan vid förfaringssättet hållas relativt liten. Det med- för att dekarbonatiserings/oxidationsreaktorn och ett eventuellt ut- släppsarrangemang blir väsentligt mindre än i de beskrivna havsvatten- processerna. Slutprodukten från S02-reningsprocessen enligt uppfinning- en är havsvatten, som skall kunna återföras till recipienten utan risk för den marina miljön. Uppfinningen är speciellt aktuell vid kol/olje~ eldade kraftverk och energikällor. Uppfinningen är emellertid inte begränsad till användning i samband ned en speciell industri. A Uppfinningen avser således ett förfaringssätt för absorp- tion av svaveloxider ur rökgaser, varvid svaveloxiderna absorberas i havsvatten, en basisk kalciumförening i form av Ca0, Ca(0H)2 eller CaC03 tillsätts till det för absorptionen använda havsvattnet, det med kalciumföreningen tillsatta havsvattnet införs i en dekarbonati- serings/oxidationsreaktor, till vilken en syrehaltig gas tillförs, och det dekarbonatiserade och syresatta havsvattnet avlägsnas ur reak- torn. Förfaringssättet karaktäriseras enligt patentkravet_i av att havsvattnet används för absorptionen - och för eventuell tillsats efter tillsatsen av kalciumföreningen ~ i en sådan mängd att dess pH-värde efter absorptionen blir 1,8 - 3,3; att den basiska kalcium~ föreningen, som på i och för sig känt sätt tillsätts till det för absorptionen använda havsvattnet, tillsätts i en sådan mängd att havs- vattnets pH blir högre än 5,2 innan det införs i dekarbonatiserings/ oxidationsreaktorn, och att havsvattnets surhetsgrad efter dekarbo- natiserings/oxidationsreaktorn regleras genom tillsättning av den basiska kalciumföreningen till ett pH-värde över 5,5§ ändamålsenliga utföringsformer av förfaringssättet framgår av patentkraven 2 - 8. 10 l5 20 25 30 35 8100677-7 7 Havsvatten har normalt en salthalt av 32 - 36 O/oo. Upp- finningen kan emellertid användas även om havsvattnet har en högre eller en lägre salthalt än 32 - 36 °/oo, dock skall vattnet inte ha en lägre salthalt än 10 0/oo.

Vid kraftverk som bränner ko]/olja med 1 - 3 % svavel-e innehåll kan enligt uppfinningen normalt ca 1/5 av kylvattenmängden från turbinkondensatorerna användas i gasrenaren. Uppfinningen är~ inte begränsad till att havsvattnet innan det förs till gasrenaren har använts som kylvatten, men detta är ofta fallet. Havsvattnet från gasrenaren innehååler då 250 till 700 mg S02 tot /l (S02 tot = t = SO2(l) + HSO3" + S03 '), och pH-värdet är 1,8 - 3,3. ' ,~ Kalk (Ca0), kalciumhydroxid (Ca(OH)2) eller kalksten (CaC03) doseras på minst tvâ ställen, nämligen före och efter dekarbonatise- rings/oxidationsreaktorn. Ca0 och Ca(0H)2 doseras före reaktorn i en sådan mängd att "antal mol aktiv Ca2+ tillfört/antal mol S02 tillfört“ är 0,3 - 0,8. Vid användning av kalksten skall detta förhållande vara 0,4 - 0,9. i i _ På grund av att den absorberade S02-mängden i havsvattnet är väsentligt högre än den S02-mängd, som motsvarar havsvattnets na- turliga halt av basiska komponenter, kommer en pH-sänkning p g a oxida- tionsreaktionen att överlagra en pH-ökning p g a dekarbonatisering. pH-värdet i vätskan sjunker därför genom dekarbonatiseringsloxidations- reaktionen, normalt från ca 6 till ca 5. Lösligheten för kalciumsulfit och kalciumsulfat och havsvattnets halt av basiska komponenter avtar med avtagande salthalt. Vid tillämpning av uppfinningen på platser där havsvattnet har låg salthalt, och i de fall där S02-koncentrationen i havsvattnet från gasrenaren är hög, kan det vara nödvändigt att till- föra en extra mängd havsvatten före dekarbonatiserings/oxidationsreak- torn för att undvika kalciumsulfitutfällning samtidigt som ett gynnsamt ~pH-värde för oxidationsreaktionen upprätthålls. Det kan vid enstaka tillfällen också vara aktuellt att använda mer än två tillförselställen för basiska komponenter och mer än en dekarbonatiserings/oxidations-_ reaktor.

Extra havsvatten tillförs eventuellt efter första kalkdo- seringen, däremot ej före kalkdoseringen. Denna ordningsföljd är att föredraga framför den motsatta ordningsföljden, eftersom~förhållandena för upplösning_av den basiska komponenten då är mest gynnsamma. Detta p g a att vätskan, som den basiska kalciumföreningen skall upplösas i, 10 15 ' 20 25 's0_ 35 8100677~7 då har så stor surhet som möjligt, och därför att kalkupplösningsan- ordningen blir mindre genom att vätskemängden, som den basiska kalcium- föreningen skall lösas i, då är så liten som möjligt. _ 0 _ Efter tillsättning av extra havsvatten före reaktorn blir vid användning av havsvatten med en salthalt av 32 - 40 °/oo'S02-inne- hållet normalt 280 - 400 mg S02 tbt /l.~S02-innehållet inne i reaktorn skall alltid vara väsentligt högre än havsvattnets totala halt av ba~ siska komponenter, så att förhållandet "syretillskottet från S02-inne- hållet räknat som milliekvivalenter / la: havsvattnets naturliga halt av basiska komponenter räknat som milliekvivalenter / lt-är större än 2,6 : 1; s “ _ Uttrycket "syretillskottet från S02-innehållet räknat som milliekvivalenter / l" beräknas på följande sätt: moi/1 soztot X 2 X 1060 Efter reaktorn är huvuddelen av vätskans svaveldioxidinnehåll oxide- rat till sulfat. Det betyder att mer av basiska komponenter kan till- sättas utan att det uppstår igensättningsproblem p g a kalciumsulfit~ utfällning. Vätskan kan därefter ledas till och släppas ut i recipienf ten via ett lämpligt utsläppsarrangemang.

Den basiska komponenten doseras efter reaktorn så att ”antal mol aktiv Ca2+ tillfört/antal mol S02 tillfört" för Ca0 och Ca(0H)2 är 0,1 - 0,7 och för CaCO3 är 0,1 till 1,1.

Summan av tillsatsen av basiska komponenter före och efter reaktorn skall vara sådan att "antal mol aktiv Ca2+ tillfört totalt/ _antal mol S02 tillfört totalt" för Ca0 och Ca(0H)2 är 0,5 ~ 1,0 och för CaC03 är 0,6 - 1,5. A Doseringen av basiska komponenter efter reaktorn bestäms av lösligheten av kalciumsulfit jämte krav på pH-värde och oxidationsgrad i utsläppet. 0 ' Tillsättningen av basiska komponenter till havsvattnet efter reaktorn bör av miljömässiga skäl avpassas så att havsvattnets pH-värde biir minst 5,5. , V _ Normalt havsvatten är en stark elektrolyt med en jonstyrka .på ca 0,7. Jonernas kemiska aktivitet avtar i ett sådant system. Det leder till att lösligheten av kalciumsulfit, kalciumsulfat och kalcium- karbonat i havsvatten är mycket större än i färskvatten. I det beskriv- 10 15 20 25 30 35 8100677-7 9 na systemet kan endast kalciumsulfit fällas ut. Detta betyder att man i detta system kan tillsätta en basisk kalciumförening i väsentligt större mängder och till väsentligt högre pH-värden än i ett basisk kalciumförening/färskvattensystem, utan att få igensättningsproblem p g a kalciumsulfit/kalciumsulfatutfällning.

Vid tillämpning av det beskrivna systemet uppnås: 1. Gynnsamt pH-värde för oxidationsreaktionen i reaktorn sam- tidigt som höga oxidationsgrader kan erhållas. 2. Hög sulfitkoncentration p g a högt pH-värde, då totala svaveldioxidkoncentrationen är hög emedan sulfiten före- ligger som jon och inte som utfällt kalciumsulfit, vilketi ger hög reaktionshastighet. 3. Oxidationsreaktionen kommer igång snabbt. Detta är mycket viktigt då reaktionen, som tidigare nämnts, katalyseras av en eller flera av reaktionens mellanprodukter.

I dekarbonatiserings/oxidationsreaktorn tillförs luft för att gynna C02-avdrivning och oxidationsreaktioner. Havsvattnet bör härvid utgöra den kontinuerliga fasen, och vätskan bör transporteras utan tillbakablandning i reaktorn. Uppfinningen är utöver detta inte ibunden till en speciell reaktortyp eller ett speciellt system för luft- tillförseln.

Genom att havsvattnet i reaktorn håller ett pH-värde, som också är gynnsamt för C02-avdrivning, utnyttjas havsvattnets naturliga halt av basiska komponenter bättre, och en mindre mängd av de basiska komponenterna behöver tillföras för att uppnå ett visst pH-värde i vätskan efter reaktorn. Detta betyder också att förbrukningen av de . basiska komponenterna enligt detta förfaringssätt blir mindre i den beskrivna kalk/gips-processen än om pH-värdet i havsvattnet genom till- 'sats av basiska komponenter efter reaktorn höjes till det pH-värde havsvattnet hade innan svaveldioxid absorberades. Havsvatten innehåller en del katalyserande polyvalenta katjoner, bl a Fe, Mn, Cu och Co. En katalysator i form av t ex järnsulfat kan emellertid också tillsättas före reaktorn. Återcirkulation av vätska i reaktorn kommer också att öka reaktionshastigheten då reaktionen; som ovan nämnts, katalyseras 10 15 20 25 30 - ...-..__..__ ~~~__.. »_. _.. 81ÛÛ677"7 i i 10» av en eiier fiera meiianprodukter. Uppfinningen är emeiiertid inte bunden tiil kataiysatortiiisats eller tili återcirkuiation.

EXEMPEL Tiii en piiotaniäggning togs surt havsvatten (6 m3/h) från vätskeutioppet från en scrubber, där S02 avskiijs från rökgas från en oijeeidstad. Havsvattnets saithait var 34;1 g/kg, och halten av basiska komponenter var 2,38 mekv/1. Totai svaveldioxidkoncentrotion (SO2(1) + + HS03" + S032') i det sura havsvattnet var 293 mg/1. pH-värdet var 2,9, temperaturen var 17,8 OC och syrekoncentrationen var 3,8 mg/1.

Kaiciumhydroxid (1359 g/h) och järnsuifat (4,0 g Fe2(S04)3 /h) tili-» sattes innan vätskan fördes ti11 en dekarbonatiseringsloxidationsreak- tor. “Antal moi Ca2+ tiiifört/antai moi S02 tiiïfört" var 0,67. pH-värdet i renaren var efter tiïïsättning av basiska komponenter 6,2.

Reaktorn var 50 mm i diameter och 350 mm iâng. Luft (3 m3/h) tiiifördes omedeibart före reaktorn. Reaktorn innehöii en biandningsanordning som svarade för god dispergering av ïnften i vätskan. Från reaktorn iöpte ett rakt utioppsrör med en diameter av 40 mm och en längd av 25 m.

Eftersom iuften var dispergerad i vätskan var förhåiïandena för oxi- dation och dekarbonatisering gynnsamma i rörets hela iängd. Uppehå11s~ tiden för vätskan i reaktorn och röret var ca 20 sekunder. Efter röret var havsvattnets pH-värde 5,0, 02-innehåiiet var 4,5 mg/1 och S02-kon-. centrationen var 55 mg/1. Detta motsvarar en oxidationsgrad av 81,2 %.

Kaiciumhydroxid (233 g/h) tiiisattes efter röret för att öka pH-värdet i vätskan tiii 6,0. Förhâïïandet "antaï moi Ca2+ tilïfört totaït/antai moi S02 tiiifört" var då 0,78. Kaiciumhydroxidtiiisatsen motsvarar 7,14 mekv/1 och är aiitså betydïigt större än havsvattnets naturiiga haït av basiska komponenter. ' . ._ ___.,.___._.._.-.....,._.._

Claims (8)

10 7 15 20 25 30 8100677-7 11 lPATENTKRAV

1. Förfaringssätt för absorption av svaveloxider ur rökgaser, var- vid svaveloxiderna absorberas i havsvatten, en basisk kalciumförening i form av Ca0, Ca(0H)2 eller CaC03 tillsätts till det för absorptionenä använda havsvattnet, det med kalciumföreningen tillsatta havsvattnet införs i en dekarbonatiserings/oxidationsreaktor, till vilken en syrehaltig gas tillförs, och det dekarbonatiserade och syresatta havsvattnet avlägsnas ur reaktorn, k ä n n e t e c k n a t a v att havsvattnet används för absorptionen - och för eventuell tillsats efter tillsatsen av kalciumföreningen - i en sådan mängd att dess pH~värde efter absorptionen blir 1,8 - 3,3, att den basiska kalcium- föreningen, som på i och för sig känt sätt tillsätts till det för absorptionen använda havsvattnet, tillsätts i en sådan mängd att havsvattnets pH blir högre än 5,2 innan det införs i dekarbonati- serings/oxidationsreaktorn, och att havsvattnets surhetsgrad efter, dekarbonatiserings/oxidationsreaktorn regleras genom tillsättning av den basiska kalciumföreningen till ett pH-värde över 5,5. V

2. Förfaringssätt enligt krav 1, k ä n n e t e c,k n a t a v att den basiska kalciumföreningen tillsätts havsvattnet före dekarbonati- serings/oxidationsreaktorn i en sådan mängd att antalet mol aktiv Ca2+ tillfört/antal mol S02 tillfört är 0,3 - 0,9.

3. Förfaringssätt enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a t a v att den basiska kalciumföreningen tillsätts efter dekarbonati- serings/oxidationsreaktorn i sådan mängd att antal mol aktiv Ca2+ tillfört/antal mol S02 tillfört är 0,1 - 1,1.

4. Förfaringssätt enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a t a v att en basisk kalciumförening i form av Ca0 och /eller Ca(OH)2 tillsätts havsvattnet före dekarbonatiserings/oxidationsreaktorn i en sådan mängd att antal mol aktiv Caz fört är 0,3 _ o,s. * tillfart/antal moi so¿_tti1,,'__e 10 15 20 8100677-7 12

5. Förfaringssätt enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a t a v att en basisk kalciumförening i form av kalksten tillsätts till havsvattnet före dekarbonatiserings/oxidationsreaktorn i en sådan mängd att antal mol aktiv Ca2+ tillfört/antal mol S02fltillfört är 0,4 - 0,9.

6. '6. iFörfaringssätt enligt krav 3, »k ä n n e>t e'c k n a t atv att en basisk kalciumförening i form av Ca0Aoch/eller Ca(OH)2 till- sätts efter dekarbonatiserings/oxidationsreaktorn i en sådan mängd att antal mol aktiv Ca2+ tillfört/antal mol S02 tillfört är 0,1 - 0,7.

7. Förfaringssätt enligt krav 3, k äkn n e-t e c k.n a t a v att en basisk kalciumförening i form av kalksten tillsätts efter dekarbonatiserings/oxidationsreaktorn i en sådan mängd att antal mol aktiv caz* :infört/antal moi soz 'anfört är 0,1 - 1,1. _

8. Förfaringssätt enligt krav 1 - 7, k ä n n e t e c k n a t a v latt den basiska kalciumföreningen tillsätts havsvattnet före dekarbo- natiserings/oxidationsreaktorn i*en sådan mängd att pflfvärdet för vät- skan, som kommer in i reaktorn, är ca 6,0§ A