SE431703B - Forfarande for utforande av signalaterforingstest - Google Patents

Description

lO l5 20 25 30 40 7904293- 3 en testkanal på ett nytt sätt i systemet, vilken testkanal förefinnes oberoende av en ordinär informationsdatakanal. En kontrolldatasignal överföres i den nu ytterligare utnyttjade testkanalen för utförande av signaláterföringstestet. Enligt ett andra känt förfarande utgöres en kontrollsignal för utförande av signalâterföringstestet av både en tonsignal och en kontrolldatasignal. Tonsignalen är t.ex. en sinusvâgsignal med en bestämd frekvens mindre än 300 Hz eller större än 3400 Hz i det fall, då transla- tionsledningen utgöres av en vanlig telefonledning. Tonsignalen utnyttjas för att indikera att den påföljande signalen ej är den vanliga informationsdatasignalen utan kontrolldatasignalen för utförande av signalâterföringstestet.

Emellertid har de ovan nämnda tvâ kända förfarandena olägenheter. Det första förfarandet har följande olägenheter. En första olägenhet är att den nya eller ytter- ligare kretsen för utförande av signalâterföringstestet måste tillföras varje data- kommunikationsstation och kopplas parallellt med denna. En andra olägenhet är att det är svårt att tilldela en kanal för testet i de vanliga informationsdatakanalerna, särskilt när det ej finns någon extra kanal bland informationsdatakanalerna. En tredje olägenhet är att detta första förfarandgej kan tillämpas pâ datakommunikationssystem med flera-nivåer om ej ett modem för testkanalen dessutom kopplas in i varje data- kommunikationsstation. Å andra sidan har det andra förfarandet följande olägenheter.

En första olägenhet är att tonsignalen endast kan överföras till två angränsande data- kommunikationsstationer, vilka är anslutna medelst enttnansmissionsledning, t.ex. en telefonledning. Om angränsande datakommunikationsstationer kan i det fall dessa tvâ stationer är modem:er eller ett modem och en tidsmultiplexor, tonsignalen en över- föras pâ kablarna. Detta beror pâ att tonsignalen ej är någon digital interface- signal, utan en analog signal. En andra olägenhet är att det andra förfarandet ej kan tillämpas vid datakommunikationssystem med flera nivåer om ej enltillämplig inter- faceanordning för tonsignalen dessutom inkopplas i varje datakommunikationsstation.

Syftet med uppfinningen är därför att åstadkomma ett förfarande för utförande av ett signalâterföringstest i ett datakommunikationssystem, vilket förfarande ej är behäftat med de olägenheter, vilka utmärker de tidigare kända två förfarandena.

Uppfinningen beskrives närmare nedan med hänvisning till bifogade ritning, på vilken fig. lA visar ett blockschema över ett exempel på ett känt datakommunikations- system, fig. lB är ett blockschema över ett annat exempel på ett känt datakommunika- tionssystem, fig. 2 är ett blockschema över en första datakommunikationsstation som är inrättad för att utföra ett signalâterföringstest i enlighet med förfarandet enligt uppfinningen, fig. 3 är ett blockschema över en andra datakommunikationsstation, vil- ken medelst förfarandet enligt uppfinningen skall testas av den första datakommunika- tionsstationen, fig§ 4 visar tidsdiagram för förklaring av arbetssättet hos den första datakommunikationsstationen i fig. 2, fig. 5 är ett detaljerat kretsschema över ett exempel på en första datakommunikationsstation enligt fig. 2 och fig. 6 är ett detal- jerat kretsschema över ett exempel pâ den andra datakommunikationsstationen enligt fig. 3. I fig. lA anger hänvisningsbeteckningen ll en centralenhet eller processor 10 15 20 25 30 35 40 7904293-3 12-1, 12-2, 12-3 och 12-4 modemzer, 13 en terminatstyrandrdning, 14-1 och 14-2 termina1utrustning T1 resp. T2, medan hänvisningsbeteckningen 15 representerar en kabe1 och 16 representerar en transmissions1edning.

Ski11naden me11an systemet en1igt fig. 1A och systemet en1igt fig. 1B är att det senare systemet dessutom omfattar tidsmu1tip1exorer. I fig. 1B representerar hänvisningsbeteckningarna 17-1, 17-2 och 17-3 tidsmu1tip1exorer. De enheter i fig. 1B och fig. 1A, vi1ka är representerade mede1s samma hänvisningsbeteckningar e11er symbo1er, är identiska med varandra. Sá är t.ex. tidsmu1tip1exorn 17-1 ans1uten ti11 termina1utrustningen T1 och T2, vi1ka är betecknade med 14-1 och 14-2, och centra1enheten 11. Datainformation, som utsändes fràn dessa enheter, ti11föres mu1ti- p1exorn 17-1 och tidsmu1tixeras däri. Den mu1tip1exerade datainformationen sändes sedan ti11 tidsmu1tip1exorn 17-2 via modemzer 12-1 och 12-2 samt den däreme11an anordnade transmissions1edningen 16. Varje sekvens datainformation förde1as från mut1ip1exorn 17-2 ti11 en önskad termina1station, såsom modemzerna, termina1styr- anordningen e11er termina1utrustningen.

Termina1styranordningen 13 styr funktionen hos samt1ig termina1utrustning 14-4 och 14-5 mede1st en i sjä1va styranordningen 13 a1strad instruktion, e11er mede1st en från centra1enheten 11 ti11förd instruktion.

Tidsmu1tip1exorn 17-2 är ans1uten ti11 den av1ägsna tidsmu1tip1exorn 17-3 mede1st modemzer 12-3 och 12-4. Vidare är mu1tip1exorn 17-2 kopp1ad ti11 den på avstånd be1ägna termina1utrustningen 14-7 mede1st modemzer 12-7 och 12-8. Vidare är mu1tip1exorn 17-2 direkt kopp1ad ti11 den på avstånd be1ägna termina1utrustningen 14-3, e11er också är mu1tip1exorn 17-2 kopp1ad ti11 de på avstånd be1ägna termina1- utrustningarna 14-4 och 14-5 via den också med TC betecknade termina1styranordningen 13.

I datakommunikationssystem, t.ex. det en1igt fig. 1A, utföres signa1áterförings- testet för detektering av det stä11e där ett fe1 har uppstått i systemet. När signa1- âterföringstestet utföres i systemet, sänder en första datakommunikationsstation t.ex. centra1enheten 11, en testsigna1 ti11 en andra datakommunikationsstation, t.ex. modem 12-2. Sedan sänder modem 12-2 ti11baka den mottagna testsigna1en ti11 centra1- enheten 11. Centra1enheten 11 jämför den därifrån utsända testsigna1en med den testsigna1, som sänts ti11baka från modem 12-2. Om de tvâ testsigna1erna överens- stämmer med varandra, fast1ägger enheten 11 att det ej före1igger något fe1 me11an enheten 11 och modem 12-2. Om i stä11et de tvâ testsigna1erna ej överensstämmer med varandra, fast1ägger enheten 11 att fe1et finns me11an enheten 11 och modem 12-2.

Såsom tidigare angetts finns två typer av förfaranden för utförande av signalâter- föringstestet. Dessa tvâ förfaranden uppvisar eme11ertid ovan nämnda o1ägenheter.

Nedan fö1jer en redogöre1se över förfarandet för utförande av signa1àterförings- testet en1igt uppfinningen. Den mest framträdande egenskapen för förfarandet en1igt uppfinningen är att testsigna1en kan överföras genom utnyttjande av endast den l0 15 20 25 30 35 40 7904293-3 4 vanliga datainformationskanalen. Följaktligen erfordras ej något utnyttjande av den ovan nämnda ytterligare styrkretsen och den ovan nämnda ytterligare testkanalen i system, vilket är ett krav vid ovan nämnda första kända förfarande. Det är inte å heller nödvändigt att såsom vid det ovan nämnda första kända förfarandet utnyttja ett ytterligare modem för testkanalen eller någon interface-anordning såsom vid det ovan nämnda andra kända förfarandet. Med andra ord kan förfarandet enligt uppfinning- en tillämpa ej endast vid datakommunikationssystem med en enda nivå utan också vid datakommunikationssystem med flera nivåer. Detta_beror på att den vid förfarandet_ enligt uppfinningen utnyttjade testsignalen ej har formen av en specialsignal utan har i huvudsak samma form som en vanlig datainformationssignal. Således kan denna testsignal liksom den vanliga datainformationssignalen transmitteras till den sista'datakommunikationsstationen i systemet. Såsom ovan nämnts transmitteras vid förfarandet enligt uppfinningen både testsignalen och den vanliga datainformations- signalen över samma datainformationssignal. Därför måste något medel åstadkonmas för särskiljning mellan testsignalen och den vanliga datainformationssignalen. Något sådant praktiskt medel för särskiljning av signalerna har tidigare ej kunnat åstad- kommas. Det kan påpekas att, om något sådant medel ej förefinnes datakommunikations- stationerna kommer att behandla testsignalen som en datainformationssignal eller vice versa, vilket kommer att resultera i att en felaktig funktion uppträder i ifrågavarande datakommunikationsstation.

I fig. 2 och 3 visas medel för särskiljning enligt uppfinningen av testsignalen från datainformationssignalen. Fig. 2 är ett översiktligt blockschema, som visar en första datakommunikationsstation, vilken är inrättad att utföra signalåterförings- testet i enlighet med förfarandet enligt uppfinningen. Fig. 3 är ett översiktligt blockschema, som visar en andra datakomunikationssystem vilken medelst förfarandet enligt uppfinningen skall testas av den första datakommunikationsstationen. Den första datakommunikationsstationen 20 i fig. 2 innefattar närmare bestämt t.ex. centralenheten ll och modemšet l2-l (se fig. lA). Den andra datakommunikations- stationen 30 representerar närmare bestämt t.ex. modemzet l2-2 (se fig. lA).

Arbetssättet för den i fig. 2 visade första datakommunikationsstationen 20 kommer att förklaras med hänvisning till fig. 4, vilken visar tidsdiagram för denna stations arbetssätt. Centralenheten ll tillhandahåller en teststyrsignal Sl till en styranordning 24. Signalen Sl beordrar starten av ett signalåterföringstest.

Signalen Sl är visad i fig. 2 och 4. När styranordningen 24 mottager signalen Sl, verksamgör styranordningen 24 en strömställare Swl via en ledning Ll. För att åstad- komma en anslutning mellan en kontakt Cl och en klämma Al. Samtidigt verksamgör via en ledning L2 styranordningen 24 en tidkrets 23. Via en ledning L3 verksamgör sedan tidkretsen 23 en teckengenerator 22 under ett förutbestämt tidsintervall Tl (se fig. 4). Tidkretsen 23 verksamgör via en ledning L4 samtidigt en strömställare Sw2 för anslutning avnen kontakt C2 med en pol A2. Teckengeneratorn 22 alstrar ett l0 l5 20 25 30 35 40 5 7904293-3 första bitmönster och ett andra bitmönster, vilka skiljer sig från varandra.

Det första bitmönstret kan t.ex. vara ( 100l00lD0l...) och det andra bitmönstret kan t.ex. vara (0llOll0ll0...).I den följande som exempel på uppfinningen tjänande utföringsformen är det första bitmönstret (lllll...) och det andra bitmönstret (00000...). Det första och det andra bitmönstret tillföres polen A2 resp. en pol B2 hos strömställaren Sw2. Tidkretsen 23 fastlägger såsom ovan nämnts det förut- bestämda tidsintervallet Tl. Tidsintervallet Tl motsvarar en s.k. förberedande fas.

Under den förberedande fasen Tl mottager en förvrängningsanordning eller kodnings- enhet Zl (engelska:scrambler) en bitmönstersignal S3 (se fig. 2 och 4). Eftersom strömställarensSW2 kontakt C2 är ansluten till polen A2 under den förberedande fasen Tl, är bitmönstersignalen S3 signalen med uteslutande "l":or. Förvrängnings- anordningen Zl förvränger signalen bestående av uteslutande "l":or för alstring av en första pseudoslumpbrussignal (vilken nedan benämnes Pßl). Förvrängaren Zl för- vränger bitmönstret med uteslutande "l":or genom att dessa bitar "l" multipliceras i enlighet med ett förutbestämt polynom, tlex. l+X4+X7, och alstrar pseudoslump- brussignalen PBl. En transmissionssignal S4 (se fig. 2 och 4) på en ledning L5 utgöres således av pseudoslumpbrussignalen PBl under den förberedande fasen Tl, Signalen PBl anger för den andra datakommunikationsstationen 30 (fig. 3) att den förestående transmissionssignalen S4 ej är den vanliga datainformationssignalen utan en testsignal. Således kan den andra datakommunikationsstationen särskilja testsignalen från den vanliga datainformationssignalen. I detta fall är det viktigt att uppmärksamma att ett bitmönster av samma utseende som bitmönstret för signalen PBl ej får överensstämma med något av de bitmönster, vilka bildar den vanliga data- informationssignalen. Om sådan överensstämmelse mellan signalerna uppträder i den andra datakommunikationsstationen, kommer en felfunktion att uppträda i denna station. I det visade exemplet på uppfinningen är signalen PBl en pseudoslumpbrus- signal och vidare har signalen PBl en mycket stor bitlängd, t.ex. en längd av 64 bitar, vilket skall jämföras med en konventionell bitlängd för datainformations- signalen av t.ex. 8 - lO bitar. Därför är sannolikheten för att den nämnda överens- stämmelsen mellan signalerna skall uppträda 2-64. Med andra ord kommer en sådan signal- överensstämmelse att uppträda med en sannolikhet av en gång per 30 miljoner år när överföringshastigheten för datainformationssignalen är 9600 bitar per sekund.

Således inses att förfarandet enligt uppfinningen är praktiskt genomförbart. Om en större sannolikhet kan tillåtas, kan bitlängden göras kortare än 64.

Vid slutet av den förberedande fasen Tl verksamgör tidkretsen 23 strömställaren Swl, via en ledning L6, sä att kontakten Cl anslutes till polen Bl. Samtidigt avger centralenheten ll en test-kontrolldatasignal S2,(se fig. 2 och 4) i stället för datainformationssignalen, vilket sker under en adress/order-fas T2 och en testfas T3 (se fig. 4). Test-kontrolldatasignalen S2 består av adressdata AD, order- data DA och testdata TD. Transmissionssignalen S4 (se fig. 4) pä ledningen L5 utgöres 10 l5 20 25 30 35 40 7904293-3 6 av test-kontrolldatasignalen S2 under faserna T2 och T3. Adressdatan AD anger en andra datakommunikationsstatiun. vilken skall testas. Exempelvis kan i systemet enligt fig. lA modem l2-2 ha en adress AD, terminalstyrancrdningen 13 adressen AD', terminalutrustningen l4-l adressen AD'* osv. Följaktligen kan i ett datakommunikations- system med en enda nivå, som endast innefattar t.ex. modem:erna l2-l och l2-2, sådan adressdata utelämnas. Orderdatan OA anger en av de olika typerna av testorder.

Följaktligen kan i ett datakommunikationssystem, som endast erfordrar utförande av signalâterförigstest, sådan orderdata också utelämnas. I ett sådant system kan signalen PBl ange ett utförande av signalâterföringstestet utan någon äterförings- testorder DA.

Vid slutet av testfasen T3 verksamgör via ledningen Ll tidkretsen 23 ström- ställaren Swl för att åter ansluta kontakten Cl till polen Al. Samtidigt verksamgör tidkretsen 23 via ledningen L4 strömställaren SNZ för att ansluta kontakten CZ till polen B2. Därpå börjar en avslutningsfas T4 (se fig. 4). Under avslutningsfasen T4 mottager förvrängaren 2l bitmönstersignalen S3 (se fig. 2 och 4). Eftersom ström- ställarens SW2 kontakt C2 är ansluten till polen B2 under avslutningsfasen T4, är bitmönstersignalen S3 den signal, som innehåller ett bitmönster med uteslutande "0":or. Förvrängaren 2l förvränger då den uteslutande "0":or innehållande signalen för alstring av en andra pseudoslumpbrussignal (nedan benämnd PB2). Förvrängaren Zl förvränger bitmönstret med uteslutande "0":or genom att multiplicera dessa bitar "O" i enlighet med det tidigare nämnda polynomet, dvs. l+X4+X7, och alstrar pseuo- slumpbrussignalen PB2. Följaktligen utgöres under avslutningsfasen T4 transmissions- signalen S4 (se fig. 2 och 4) pá ledningen L5 av signalen PB2. Signalen PB2 anger för den andra datakommunikationsstationen 30 (fig. 3) att signalåterföringstestet nu är avslutat. Transmissionssignalen S4 på ledningen L5 via en modem-sändare 25 till den andra datakommunikationsstationen som en utsänd datasignal SD (se fig. 2) under faserna Tl-T4. Sändaren 25 tjänstgör som en modulator.

I fig. 3 visas den andra datakommunikationsstationen 30, dvs. modem l2-2 i fig. lA och lB. Denna station mottager den utsända datasignalen SD, vilken till- handahálles av den första datakommunikationsstationen 20 (se fig. 2). Signalen SD tillföres via en modem-mottagare 3l å ena sidan till en avkodare 32 (engelska: descrambler) och tillföres å andra sidan till nästa station, t.ex. terminalstyr- anordningen l3 i fig. lA osv. via stationen 30. Avkodaren 32 avkodar signalen SD i enlighet med dettidigare polynomet l+X4+X7. Den avkodade signalen SD tillföres en signaldetektor SDET, vilken innefattar en "l"-bit detektor (DTl) 33-l, en "O"-bit detektor (DT2) 33-2, en första räknare 34-l och en andra räknare 34-2.

Således har signaldetektorn SDET en mycket enkel uppbyggnad. Detta beror på att enligt exemplet på uppfinningen signalen med ett bitmönster av uteslutande "l"_ alstras av teckengeneratorn 22 (se fig. 2) som det första bitmönstret och signalen med bitmönstret uteslutande "O" alstras därifrån som det andra bitmönstret. Om bit- l0 l5 20 25 30 35 40 7904293-5 mönstret t.ex. är (l0Dl00l00l...) eller (0ll0ll0ll0...), mäste signaldetektorn SDET innefatta ett läsminne (engelska: ROM), som lagrar nämnda ifrågavarande bit- mönster (l00l00l00l...) och (0llOll0llD...), en registeranordning som håller kvar signalen SD och en komparatoranordning, som jämför innehållet i registeranordningen med innehållet i läsminnet, varigenom signaldetektorn SDET kommer att få en mycket komplicerad uppbyggnad.

I signaldetektorn SDET kommer varje gang en "l"-bit puls uppträder i den avkoda- de signalen SD från avkodaren 32 den första räknaren 34-l att öka sitt räknevärde, medan varje gäng som en "O"-bit puls uppträder i den avkodade signalen SD den andra räknaren 34-2 kommer att öka sitt räknevärde. Emellertid âterställes den andra räkna- ren 34-2 till 0 varje gång som en "l"-bit puls uppträder i den avkodade signalen SD. Pâ liknande vis äterställes den första räknaren 34-l till 0 varje gäng som en "O"-bit puls uppträder i den avkodade signalen. Därför kan den första räknaren 34-l endast öka sitt räknevärde när ett pulstàg med successiva "l"-bit pulser upp- träder i den avkodade signalen SD. Pâ samma vis kan den andra räknaren 34-2 endast öka sitt räknevärde när pulstâg med successiva "O"-bit pulser uppträder i den avko- dade signalen SD.

Under det tidsintervall signalen PBl (se fig. 4) i signalen SD pálägges avkoda- ren 32, ökar den första räknaren 34-l successivt sitt räknevärde, eftersom signabn PBl är signal med ett bitmönster bestående av uteslutande "l" och med en bitlängd av t.ex. 64 bitar. När den första räknarers34-l räknevärde när 64, tillföres räknarens 64-l utsignal till ställingången hos en bistabil multivibratorkrets 35. Vid denna tidpunkt bestämmer signaldetektorn SDET att den första datakommunikationsstationen 20 (se fig. 2) har påbörjat signalâterföringstestet i datakommunikationssystemet, och.signaldetektorn SDET bringar den bistabila vippkretsen 35 att hälla en logisk "l" på sin Q-utgång. Den logiska "l" pä multivibratorns35 Q-utgång bringar en ström- ställare SW3 hos en âterföringsanordning LB att slutas. Därvid kopplas ingången hos en adress/order-detektor 36 till ledningen L7. När detektorn 36 detekterar att adress- datainnehâllet AD (se fig. 4) är detsamma som adressen för denna datakommunikations- station 30, och också detekterar att orderdatainnehâllet OA (se fig. 4) beordrar ut- förandet av signalåterföringstestet, påverkar utsignalen från detektorn 36 via en ledning L8 en strömställare SW4 till att ansluta en kontakt C4 till en pol A4. Detta resulterar i att det bildas en retur- eller äterföringsledning, vilken innefattar ledningen L7, en ledning L9 och en ledning LlD. Om detektorn 36 detekterar att adressdatainnehâllet AD och orderdatainnehället DA ej avser stationen 30, förblir kontakten C4 ansluten till en pol B4, vilket resulterar i att retur- eller äter- föringsledningen ej kommer till stånd. Om adressdatainnehàllet AD och orderdatainne- hállet OA avser terminalutrustningen l4-2 (se fig. l), kommer retur- eller äter- föringsledningen att alstras vid denna utrustning 14-2. Det torde observeras, att ett med arrangemanget i fig. 3 identiskt arrangemang också utnyttjas i var och en l0 15 20 25 30 35 40 79n429s-3 8 av övriga stationer, t.ex. terminalstyranordningen 30, terminalutrustningen l4-l, modemzerna l2-3, l2-4 och den ovan nämnda utrustningen l4-2 (se fig. lA). I fig. 3 anger hänvisningsbeteckningen TI en testindikeringssignal. Om det finns en terminal- utrustning (ej visad), som samverkar med denna station 30, anger signalen Tl för denna terminalutrustning att den påföljande signalen ej är den vanliga datainforma- tionssignalen utan testsignalen, och anger också för terminalutrustningen att den vanliga datainformationssignalen ej tillhandahälles därifrån, eftersom signaläter- föringstestet nui utföres.

Sedan den ovan nämnda retur- eller âterföringsledningen L7, L9, Ll0 åstad- kommits, sändes testdatasignalen TD (se fig. 4) tillbaka frân stationen 30 till den första datakomunikationsstationen 20 (se fig. 2), vilket sker via en modem-sändare 37, som tjänar som en modulator.

För att återgå till fig. 2 mottager den första datakommunikationsstationen 20 en mottagen datasignal MD, vilken sänds tillbaka från stationen 30 (se fig. 3).

Signalen MD tillföres en modem-mottagare 26, vilken tjänar som en demodulator.

Den mottagna datasignalen från mottagaren 26 tillföres styranordningen 24 och matas vidare till en felkontrollanordning i centralenheten ll. Felkontrollanordningen stämmer huruvida den återsända, mottagna testdatasignalen MD överensstämmer med den tidigare utsända testdatasignalen TD (se fig. 4). 0m dessa utsignaler överens- stämmer med varandra, fastlägger den första datakommunikationsstationen 20 att det ej föreligger något fel mellan den första och den andra datakommunikationsstationen_ Om någon överensstämmelse ej föreligger fastlägger stationen 20 att något fel före- ligger mellan stationen 20 och stationen 30. I det beskrivna exemplet på uppfinningen innefattar felkontrollanordningen ett minne (Ml) 27 för den utsända testdatasignalen, ett minne (M2) 28 för den mottagna testdatasignalen och en komparatoranordning 29. Det i minnet 27 lagrade datainnehâllet är detsamma som den testdata TD, som in- går i signalen S2 (se fig. 4) och är följaktligen den testdata TD, som ingår i signalen S4 (se fig. 4). Å andra sidan lagrar minnet 28 den testdatasignal, som nu mottages av stationen 20 som retur- eller återföringsdata MD (se fig. 2). Kompa- ratoranordningen 29 jämför datainnehàllet i minnet 28 med datainnehållet i minnet 29 i syfte att kontrollera eventuell överensstämmelse. När centralenheten ll av- slutat kontrollen av överensstämmelse mellan returdatainnehâllet MD och utsänt datainnehâll TD, slutar centralenheten ll med att avge teststyrsignalen Sl (se fig. 4). Därvid detekterar styranordningen 24 signalensSl fallande flank och verk- samgör tidkretsen 23 via ledningen L2. Samtidigt verksamgör styranordningen 24 via ledningen Ll strömställaren Swl så att kontakten Cl anslutes till polen Al.

Vidare verksamgör tidkretsen 23 via ledningen L4 strömställaren Sw2 så att kontak- ten C2 anslutes till polen B2 under en avslutningsfas T4 (se fig. 4). Under avslut- ningsfasen T4 sändes den tidigare nämnda signalen PBZ, vilken har ett förvrängt eller bitmönster med avseende på det uteslutande "0":or innehållande bitmönstret, till den 10 15 20 25 30 35 40 9 7904295-3 andra datakommunikationsstationen 30.

För att äterhänvisa till fig. 3 atstrar i den andra datakommunikationsstationen 30 avkodaren 32 den uteslutande "O"-bitar innehållande signalen, när signalen PB2 tillföres därtill. När den andra räknaren 34-2 via detektorn 33-2 räknar de 64 bitar- na av "O"-bit pulser, tillföres utsignalen från räknaren 34-2 till den bistabila mu1tivibratorkretsens35 äterställningsingàng, varigenom kretsen 35 Q-utsignal äter- ställes till logisk "0". Följaktligen bringas strömställaren SW3 att öppnas och strömställaren SW4 verksamgöres via en ledning L11 så att kontakten C4 anslutes till polen B4. Vidare upphör den ovan nämnda testindikeringssignalen TI.

I fig. 5, vilken är ett detaljerat kretsschema över ett exempel pä den första datakonmunikationsstationen 20, särskilt modem 12-1 i'fig 2 är de enheter, vilka representeras av samma hänvisningsbeteckningar eller symboler som de i fig. 2, identiska med enheterna i fig. 2. Teststyrsignalen S1 tillföres en första fördröj- ningsmultivibratorkrets 501 i styranordningen 24. En andra fördröjningsmultivibrator- krets 502 är ansluten till kretsen 501. En beteckning KLK anger en vanlig klockpuls.

Utsignalerna fràn multivibratorkretsarna 501 och 502 tillföres resp. ingångar hos en första OCH-grind och en andra OCH-grind 504. Utsignalen från grinden 503 anger en detektering av den stigande flankennhos signalen S1. Utsignalen från grinden 504 anger en detektering av den fallande flanken hos signalen Sl. Utsignalen från grin- den 503 triggar en första monostabil multivibrator (MM1) 511 hos tidkretsen 23.

Denna utsignal triggar också en andra monostabil multivibrator MM2) 512 via en ELLER-grind 505 hos styranordningen 24. Utsignalen från multivibratorn 512 anger varaktigheten för den förberedande fasen T1 (se fig. 4) och sluter en första OCH- grind 521, samtidigt som den öppnar en andra OCH-grind 522 i strömställaren Swl.

Samtidigt öppnar utsignalen från multivibratorn 511 en första "OCH"-grind 531 och sluter en andra OCH-grind 532 i strömställaren Sw2. På grund härav pâlägges en spänning med nivån logisk "l" som signalen S3 (se fig. 4) pâ förvrängaren eller kod- ningsanordningen 21 via grinden 531 och en ELLER-grind 533. Förvrängaren eller kod- ningsenheten 21 innefattar en första EXOR-grind 541, en andra EXOR-grind 542 och ett skiftregister 543, vilken förvrängare således är tidigare känd. Den kodade ut- signalen från förvrängaren 21, dvs. signalen PB1 (se fig. 4), sändes till den andra datakommunikationsstationen 30 (se fig. 3) som den utsända datasignalen SD, varvid utsändningen sker via grinden 522, som nu är öppen, en "ELLER"-grind 523 och modem- sändaren 25.

När den andra monostabila multivibratorn 512 upphör att avge sin logiska ut- signal "l", kommer den logiska utsignalen "O" att stänga grinden 522 och samtidigt öppna grinden 521. Därpå börjar adress/orderfasen T2 och testfasen T3 (se fig. 4).

I faserna T2 och T3 tillföres det i signalen S2 innehâllna adressdatainnehàllet AD och orderdatainnehâllet OA till den andra datakommunikationsstationen 30 (se fig. 3) som den utsända datasignalen SD, vilket sker via den nu öppna grinden 521, grinden 523 och sändaren 25. Omedelbart efter fasen T2 sändes testdatainnehâllet TD också 10 15 20 25 30 35 40 7904293-3 io till stationen 30.

I fig. 6, vilken är ett detaljerat kretsschema över ett exempel pâ den andra datakommunikationsstationen 30 i fig. 3, tillföres den utsända datasignalen SD till modem-mottagaren 31. De enheter, som i fig. 6 har samma hänvisningsbeteckningar eller symboler som de i fig. 3, är identiska med motsvarande enheter i fig. 3.

Avkodaren 32 innefattar en första EXOR-grind 601, en andra EXDR-grind 602 och ett skiftregister 603, vilken avkodare är av känt slag. I signaldetektorn SDET utgöres "l"~bit detektorn 33-1 och "O" bit detektorn 33-2 i fig. 3 av en första och en första och en andra OCH-grind 611 resp. 612. Strömställaren SW3 består av en OCH- grind 621. När den bistabila multivibratorkretsen 35 Q-utsignal uppvisar signalnivån logisk "l" öppnas OCH-grinden 621. Därvid tillföres via den nu öppna grinden 621 adressdatainnehâllet AD och orderdatainnehâllet OA från mottagaren 31 till adress/or- derdetektorn 36. Detektorn 36 innefattar ett skiftregister 631, en komparator 632 och ett läsminne 634 (engelska:Read Only Memory). I läsminnet är lagrat ett adress- datainnehäll, som tidigare tilldelats denna station, samt ett orderdatainnehåll, som beordrar start av âterföringstestet. När detektorn 36 medelst komparatorn 632 be- stämmer att det adressdatainnehâll AD och det orderdatainnehâll OA, som ingår i signalen SD, är lika med motsvarande data, som är lagrat i läsminnet 634, tillföres utsignalen frán detektorn 36 till ställingängen hos en multivibratorkrets l4l i strömställaren SW4. Utsignalen från denna krets 641 öppnar därvid en första "OCH"- grind 642, samtidigt som den sluter en andra OCH-grind 643. Pâ grund härav âtersändes det testinnehâll, som ingår i signalen SD, till den första datakonmunikationsstationen 20 (se fig. 2), vilket sker via ledningen L9, den nu öppna grinden 642, en ELLER- grind 644 och modem-sändaren 637, varpå signalen hos stationen 20 mottages som den mottagna datasignalen MD. ' För att återgå till fig. 5 tillföres den mottagna datasignalen MD till minnet 28 (se fig. 2) som retur- eller âterförd datasignal, vilket sker via mottagaren 26 och en nu öppen OCH-grind 506. Under den tid signalâterföringstestet ej utföres tillföres den vanliga datainformationssignalen från mottagaren 26 till centralenheten ll (se fig. 2) via en ledning Ll2. OCH-grinden 506 öppnas under det tidsintervall teststyrsignalen Sl är pâlagd grinden.

När centralenheten ll (se fig. 2) upphör med att tillhandahålla signalen Sl, detekterar grinden 504 i styranordningen 24 signalensSl fallande flank och triggar via ELLER-grinden 505 multivibratorn 512 i tidkretsen 23. Därvid slutes i ström- ställaren Swl grinden 521 samtidigt som grinden 522 öppnas. Ä andra sidan har multi- vibratorn 5ll i tidkretsen 23 redan upphört att tillhandahålla signalnivän logisk "l" någon gäng under faserna T2 och T3 (se fig. 4), och följaktligen är grinden 532 nu öppen, medan grinden 531 är sluten. Därför pâlägges nu spänningsnivän logisk "0" som signalen S3 (se fig. 4) pâ förvrängaren 21 via grinden 532 och ELLER-grinden 533. Den kodade utsignalen från förvrängaren 21, dvs signalen PB2 (se fig. 4), sändes

Claims (8)

10 15 20 25 30 35 40 11 7904295-5 till avkodaren 32 (se fig. 6). För att återgå till fig. 6 konmer, när signalen PB2 tillföres avkodaren 32, den avkodade signalen från avkodaren att via grinden 612 öka räknevärdet hos den andra räknaren 34-Z. Utsignalen från räknaren 34-2 återställer multivibratorkretsen 35, och utsignalnivån logisk "O" från kretsen 35 sluter OCH-grinden 621 samt åter- ställer också multivibratorkretsen 64l, så att denna alstrar en utsignalnivå i form av en logisk "O". Därefter slutes grinden 642 samtidigt som grinden 643 öppnas. Således upphör retur eller återföringsledningen via ledningen L9 och signalåter- föringstestet är avslutat. I exemplen ovan är förfarandet enligt uppfinningen endast riktat på modem:er. Emellertid torde det inses att förfarandet enligt uppfinningen också kan tillämpas på det andra datakommunikationsstationerna, såsom tidsmultiplexo- rerna, terminalutrustningarna och terminalstyranordningen. Såsom framgår ovan ger förfarandet enligt uppfinningen för utförande av retur- eller signalåterföringstestet ej upphov till någon av de olägenheter, som behäftar de kända förfarandena för utförande av testet. Detta beror på att testsignalen kan behandlas i samma kanal, i vilken den vanliga datainformationssignalen behandlas. PATENTKRAV

1. l. Förfarande för utförande av ett signalåterföringstest i ett datakommunika- tionssystem, som innefattar en första datakommunikationsstation, en andra data- kommunikationsstation och en mellan dessa kopplad transmissionsledning, k ä n n e- t e c k n a t av att i den första datakommunikationsstationen först alstras en första pseudoslumpbrussignal, därefter alstras en återföringstestsignal och slutligen alstras en andra pseudoslumpbrussignal, att nämnda tre signaler sändes i sekvens från den första datakommunikationsstationen till den andra datakommunikationssta- tionen, att nämnda sekvens av de tre signalerna mottages i den andra datakommunika- tionsstationen, att den första pseudoslumpbrussignalen detekteras i den andra data- kommunikationsstationen och att i denna senare åstadkommas en âterföringsledning. att återföringstestsignalen medelst återföringsledningen sändes tillbaka från den andra datakonmunikationsstationen till den första datakommunikationsstationen, att i den första datakommunikationsstationen den från den andra datakommunikations- stationen sända återföringstestsignalen mottages och att den mottagna återförings- testsignalen jämföres med den ursprungligen alstrade återföringstestsignalen, att i den andra datakommunikationsstationen den andra pseudoslumpbrussignalen detekteras och den tidigare åstadkomna àterföringsledningen öppnas, varigenom signalåterförings- testet avslutas.

2. Förfarande enligt krav l, k ä n n e t e c k n a tav att återföringstest- signalen endast innefattar testdata.

3. Förfarande enligt krav 2, k än n e t e c k n a t av att återföringstest- signalen är försedd med adressdata vid sin början, vilken adressdata anger den andra datakommunikationsstationen. 10 15 20 25 7904293- 3 12

4. Förfarande enligt krav 3, k än n e t e c k n a t av att âterföringstest- signalen vid sin början är försedd med adressdata och orderdata i följd, vilken orderdata beordrar start av àterföringstestet.

5. Förfarande enligt krav l, k än n e t e c k na t av att den första och den andra pseudoslumpbrussignalen alstras genom förvrängning av ett första förutbestämt bitmönster resp. ett andra förutbestämt bitmönster, och att den första och den andra pseudoslumpbrussignalen detekteras genom detektering av det första resp. det andra förutbestämda bitmönstret, varvid det första och det andra förutbestämda bit- mönstret reproduceras genom avkodning av den första resp. den andra pseudoslumpbrus- signalen, varjämte det första och det andra bitmönstret skiljer sig från varandra.

6. Förfarande enligt krav 5, k än n e t e c k n a t av att det första förut- bestämda bitmönstret utgöres av uteslutande "l"-bit pulser, och att det andra förut- bestämda bitmönstret utgöres av uteslutande "O"-bit pulser. _ 7. Förfarande enligt krav 6, k än ne t e c k n a t av att detekteringen av den första och den andra pseudoslumpbrussignalen i den andra datakommunikations- stationen utföres medelst en första räknare och en andra räknare, av vilka den första räknaren endast räknar "l"-bit pulser och den andra räknaren endast räknar

7. "O"-bit pulser i den avkodade första och den andra pseudoslumpbrussignalen, varvid den första och den andra räknaren âterställes till 0 varje gång någon av "O"-bit pulserna resp. "l"-bit pulserna pâlägger den första och den andra räknaren.

8. Förfarande enligt krav l, k ä n n e t e c k n a't m att jämförelsen mellan den mottagna âterföringstestsignalen och den ursprungliga återföringstestsignalen utföres i den första datakommunikationsstationen medelst ett första minne, ett andra minne och en komparatoranordning, varvid det första minnet lagrar den ursprungliga àterföringstestsignalen, det andra minnet lagrar den mottagna äterföringstestsignalen, och komparatoranordningen bestämmer om det i det andra minnet lagrade innehållet överensstänmer med det i det första minnet lagrade innehållet.