SE509054C2 - Lutande skjutvägg i godsvagn - Google Patents

Description

15 20 25 30 509 054 2 Skriften DE-33 23 655 beskriver en skjutväggskonstruktion, i vilken skjutväggarnas nedre kanter hela tiden, såväl i sitt slutna som sitt öppna läge, stöder mot löpskenor som bildar en fast konstruktionsdel i chassit. För att kunna föra skjutväggama i sitt öppna läge över andra täckdelar i slutet läge, flyttas skjutväggarna vid sin övre del med en vajer- och gejdmekanism mellan motstående skjutväggar utåt och från varandra. En dylik flyttmekanism är mycket invecklad och dessutom särskilt svår att ordna så att en yttre kraft, såsom exempelvis vinden, inte oavsiktligt kan stänga den öppnade skjutväggen. För att med konstruktionen åstadkomma ett tillräckligt spelrum med avseende på väggen i slutet läge i vagnens tvärriktning även i skjutväggarnas nedre delar, måste man ordna en mycket stor tzransversal förskjutning för skjutväggarnas övre delar, vilket på grund av det stora utrymmesbehovet kan göra det svårt att utnyttja arrangemanget på månget lastningsställe.

I skriften DE-41 10 558 beskrivs en hävstångsmekanism av annat slag att placeras i vagnsänden för att flytta skjutväggarnas övre del, som eventuellt kan motstå vindbelasming i skjutväggarnas öppna läge. I detta vrids skjutväggarnas övre del från det slutna läget med en hävstång i ett öppet läge i 45° vinkel utåt och med hjälphävstänger uppnås låsning i öppet läge. Det framgår inte av skriften för vilket slag av flyttbara väggkonstruktion mekanismen är avsedd. I skriften DE-38 02 021 beskrivs en liknande mekanism för att lyfta och transversalt flytta övre delen av en flyttbar vägg, i vilken man på motsvarande sätt med en hävstång flyttar den flyttbara väggens övre del från slutet läge i 45° vinkel i öppet läge uppåt och utåt, Den enkla hävstångskonstmktionen i denna skrift är placerad i en övre balk rnitt i vagnen. Inte heller i denna skrift beskrivs för vad slags flyttbar väggkonstruktion denna mekanism är avsedd. Eftersom skjutväggama har styv konstruktion, kan inte nedre kanten av skjutväggarna hållas på plats vid en förskjutning på 45° såsom beskrivs i ovan nämnda publikationer DE-41 10 558 och DE-38 02 021 såsom är fallet i DE- 33 23 655, utan de måste utföra en rörelse av samma storlek och i samma riktning, m.a.o. måste man i konstruktionen enligt dessa mothåll flytta den flyttbara väggens nedre kant med en lärnplig känd mekanism från det sluma läget likaså i 45° vinkel uppåt och utåt i vagnens tvärriktning i öppet läge. Först med en sådan förskjutning åstadkommer man en tillräcklig förflyttning av den flyttbara väggen i öppet läge för att kunna röra den i vagnens längdriktriing över skjutväggama i slutet läge.

I dylika mekanismer för förskjutning i tvärriktningen, med vilka skjutväggarnas nedre kanter kan flyttas i 45° vinkel från vagnens inre utåt och uppåt, har beskrivits i skrifterna EP-175 073 och EP-521 695. Dylika konstruktioner har den speciella nackdelen att man då måste lyfta skjutväggarna en väsentlig sträcka under rörelsen 10 15 20 25 30 3 509 054 utåt och uppåt, vilket kräver drivkraft. Dessutom är skjutväggama i sitt öppna läge på den högsta punkten av rörelsen, som har labil järnvikt, så att man måste vidta specialåtgärder för att hindra att skjutväggarna under inverkan av en utomstående kraft, såsom en stöt eller vinden, oavsiktligt faller i slutet läge. Dessa omständigheter gör konstruktionen relativt timg och invecklad, och dessutom tung att använda. Dessutom kan det förekomma svårigheter med att öppna en sådan flyttbar vägg, om lasten i godsvagnen förskjutits och trycker mot väggen. Dessa nackdelar gäller alltså samtliga konstruktioner i de ovan nämnda mothållen.

I skriften GB-2 104 021 beskrivs en något armorlunda mekanism för att flytta de nedre kantema av skjutväggar transversalt. I detta arrangemang flyttas skjutväggama sidledes så att skjutväggama i sitt slutna läge och sitt öppna läge är på samma höjd, fastän de beskriver en liten vertikal rörelse mellan dessa lägen, beroende på drivarmens vridrörelse. I skriften beskrivs inte en mekanism för att flytta övre kanten av skjutväggar transversalt. Den beskrivna konstruktionen har den fördelen att öppnandet av skjutväggarna inte alls störs av att godset i lastrummet eventuellt trycker mot skjutväggarna, ty skjutväggarna flyttas direkt utåt. Detta alternativ har emellertid den nackdelen att vagnens takparti måste göras mycket styvt, för att man även vid takpartiet skall få ett tillräckligt spel mellan skjutväggama i slutet och öppet läge, för att föra skjutväggama i öppet läge över skjutväggar i slutet läge.

Detta styva takparti begränsar och minskar lastvolymen avsevärt, så att denna lösning inte är fördelaktig med tanke på lastförmâgan.

I skriften EP-175 073 har man i en konstruktion utan övre balk försökt åstadkomma skjutväggar som kan öppnas oberoende av den motstående skjutväggen. Detta har man utfört genom att i anslutning till godsvagnens ände anordna ett hävstångspar av saxtyp, vars hävstânger vid ena änden lagrats endast i varandra och den första änden av den ena hävstången lagrats i övre delen av skjutväggen, varvid hävstängema i skjutväggens slutna läge vänds helt mot varandra och i skjutväggen öppna läge vänts som förlängning till varandra. Genom att använda konstruktionen enligt denna skrift är det även möjligt att använda ett relativt långsluttande takparti i godsvagnen, då skjutväggarnas övre del med saxhävstången förs i ca 30° vinkel avsevärt mer uppåt och utåt än skjutväggen nedre del, dvs. skjutväggen lutar med sin övre del kraftigt utåt. Skjutväggens nedre delar har ordnats på allmänt känt sätt att föras i 45° vinkel uppåt och utåt. Eftersom man med denna beskrivna skjutkonstmktion flyttar skjutväggen i sin helhet avsevärt mycket uppåt, kräver den mycket kraft för att öppnas, såsom ovan beskrivits. Då skjutväggens tyngdpunkt med förskjutningen av övre delen förs betydligt utåt från järnviktsläget, krävs det även mycket kraft för att 10 15 20 25 509 054 4 sluta övre delen av väggen. Då tyngdpunkten vidare ligger långt utanför löpskenoma måste man även i övre delen av skjutväggama ordna andra löpskenor for att ta emot vagnens tvärmoment som förorsakas av väggen. Om man i denna konstruktion inte skulle ordna tyngdpunkten för skjutväggen i öppet läge avsevärt utanför, skulle inte en hävstångsmekanism av det beskrivna slaget hålla skjutväggarnas övre delar i öppet läge, utan de skulle vara i ett labilt läge, så att de övre delarna kunde slutas oavsiktligt exempelvis på grund av vinden. I övrigt har denna konstruktion alla samma nackdelar som de ovan beskrivna konstruktionema med 45° skjutvinkel. På trånga lastnings- och lossningsornråden för godsvagnar kan dessutom skjutväggens mycket stora förskjutning och dess utryrmneskrav vara till förfång, såsom i konstruktionen enligt skriften DE-22 23 655.

I alla de skjutväggskonstruktioner som beskrivits ovan måste skjutväggarnas övre kanter slutas mot varandra i deras slutna läge, och slutningen måste vara tät mot såväl vatten som t.ex. virvelsnö. Detta föranleder komplicerade labyrinttätningar, såsom framgår av skriften EP-175 073. Ändå är tätningar av detta slag ofta inte tillräckligt täta ens i början, och under användningen mister de ofta ytterligare sin tätningsförrnåga. Det är inte möjligt att göra en ordentlig skyddad tätning i anslutning till skjutmekanismerna för skjutväggens övre del som beskrivits i mothållen, utan den enda förbättringsmöjligheten är att öka gurnrnitätningama i labyrinttätrringert, vilka föråldras och måste förnyas då och då, och även har andra nackdelar.

Avsikten med uppfinningen är att åstadkomma en skjutväggskonstruktion i en järnvägsgodsvagn, med vilken skjutväggama kan föras ur slutet läge i öppet läge med minimal kraft, dvs. med minimal vertikal rörelse. Ett andra ändamål för uppfinningen är en dylik skjutväggskonstruktion, med vars hjälp godsvagnens fraktrum blir så stort som möjligt, dvs. takpartiema så långsluttande och upphöjda som tillåtna räclwidder möjliggör och samtidigt blir mekanismerna som flyttar skjutväggarna uppe så lite skrymmande som möjligt, särskilt vertikalt. Ett tredje ändamål för uppfinningen är en sådan skjutväggskonstruktion, i vilken skjutväggamas övre kanter på godsvagnens takparti blir särkilt täta mot vatten och virvelsnö, och denna täthet uppnås med en enkel, pålitlig och underhållningsfii konstruktion. Ett fjärde ändamål för uppfinningen är en dylik skjutväggskonstruktion, som lätt kan öppnas, fastän godset i fraktrummet skulle trycka mot väggarna. Ett femte ändamål för uppfinningen är att åstadkomma tillräckligt spel mellan en skjutvägg i slutet läge och en skjutvägg i öppet läge som rör sig över denna, oberoende av skjutväggarnas forrn och tjocklek. Ett sjätte 10 15 20 k) UI 30 35 s 509 054 ändamål för uppfinningen är en dylik skjutväggskonstruktion, till följd av vilken det behövs optimalt lätta gejder i skjutväggarnas övre del för att flytta skjutväggen, och i inget fall egentliga glidskenor. Ett sjunde ändamål för uppfinningen är en dylik skjutväggskonstruktion, som är en enkel och funktionssäker mekanism och inte oavsiktligt kan slutas under inverkan av t.ex. vinden eller en stöt.

De ovan beskrivna nackdelarna undviks och de uppställda målen uppnås med skjutväggskonstruktionen enligt uppfinningen, som kärmetecknas av det som definierats i den känneteckiiande delen av patentlaav l.

Den främsta fördelen med uppfinningen är att den styva skjutväggen enligt uppfinningen kan föras med ytterst liten kraft från slutet läge till öppet läge och vice versa, och den utövade kraften är liten också då godset i godsvagnen flyttat sig och trycker mot den vägg som skall föras i öppet läge i vagnens tvärriktriing. En andra fördel är att samtidigt med ovannämnda fördel kan det med skjutväggen begränsade rurmnet göras så stort som vagnens tillåtna räckvidd någonsin medger, m.a.o. det fmns ett väsentligt och tillräckligt spel mellan rummet i skjutväggens öppna och slutna läge, utan att man behövt beakta detta i tvärsnittsmåtten. En tredje fördel med uppfinningen är att såväl mekanismen som flyttar skjutväggarnas övre kanter som skjutväggarnas övre kanter själva kan inkapslas, så att de är väl skyddade mot vädereffekter såsom snö och is, och skjutväggarnas övre kanter blir väl tätade på enkelt sätt. En femte fördel med uppfinningen är att skjutväggen såväl i sitt slutna läge som i sitt öppna läge är i stabil jämvikt, så att den hålls i detta läge under sin egen vikt och inga särskilda låsningsåtgärder alltså krävs.

Uppfinningen beskrivs nedan i detalj med hänvisning till bifogade ritningar.

Figur 1 visar allmänt skjutväggskonstriiktionen enligt uppfmningen med skjutväggen i slutet läge och öppet läge i ett tvärsnitt vinkelrätt mot vagnens längdaxel.

Figur 2A illustrerar mekanismen för transversal rörelse som* utför en stor flyttriingsrörelse av skjutväggens övre kant enligt uppfinningen med skjutväggen i öppet läge i ett tvärsnitt vinkelrätt mot vagnens längdaxel.

Figur 2B visar mekanismen för transversal rörelse som utför en stor flyttningsrörelse av skjutväggen övre kant enligt uppfinningen med skjutväggen i ett mellanläge mellan det öppna och det slutna läget i samma projektion som figur 2A. 10 l5 20 30 35 509 054 6 Figur 2C visar mekanismen för transversal rörelse som utför en stor flyttningsrörelse av skjutväggens övre kant enligt uppfumingen med skjutväggen i slutet läge i samma projektion som figur 2A.

Figur 3 visar en utföringsforrn av mekanismen för transversal rörelse som utför en liten förflyttningsrörelse av nedre kanten av skjutväggen enligt uppfinningen, med skjutväggen dels i öppet läge, dels i slutet läge, i ett tvärsnitt vinkelrätt mot vagnens längdaxel.

Figur 4 visar en andra utföringsform av mekanismen för transversal rörelse som utför en liten förflytmingsrörelse av nedre kanten av skjutväggen enligt uppfinningen, med skjutväggen dels i öppet läge, dels i slutet läge, i samma projektion som figur 3.

Av figur 1 framgår skjutväggskonstruktionen enligt uppfinningen i ett tvärsnitt av godsvagnen och den allmänna principen för dess förskjutning i godsvagnens tvärriktriing TS mellan det slutna och det öppna läget. I figuren syns en av skjutväggarna 1 i slutet läge K, i vilket skjutväggarna sluter godsvagnens lastutrymme 30. Man skall förstå att det på motstående sida av godsvagnens längdaxel eller längsgående inittplan 4 finns motsvarande skjutväggar som spegelbild, varvid en hel täckning för jârnvägsvagnen bildas. I alla figurer har på motsvarande sätt visats mekanismema Sa, 8b för transversal rörelse för endast den ena sidan, och järnvägsvagriarna innefattar givetvis mekanismer även på motstående sida. Den ena av skjutväggarna l visas i öppet läge A förskjutet utåt från vagnens inre 30, varvid den kan föras över skjutväggen i slutet läge K i vagnens längdrilflning, såsom framgår av figuren och nedan förklaras. Vagnens längdriktning är vinkelrät mot bildplanet i figur 1. Järnvägsgodsvagnen har ett chassi 2, som endast antyds i figur l och visas delvis i de övriga fxgurema. Vid detta chassi 2 har fastats antingen fasta eller alternativt nint axellinjen 10 vridbara löpskenor 3, som löper i vagnens längdriktning. Vid skjutväggama l har fästats löprullar 5 typiskt vid nedre kantema 6 av skjutväggarna 1. Dessa löprullar 5 och därmed skjutväggen 1 i öppet läge stöder mot löpskenoma 3, och då löprullarna rullar längs löpskenoma, förs skjutväggama i öppet läge i vagnens ländriktning. För att skjutväggen i öppet läge A obehindrat skall kunna röra sig på skjutväggen i slutet läge K, måste det mellan dessa på varje punkt firmas ett tillräckligt spel D 1, D2, D3, vilket uppnås med följande åtgärder. 10 15 20 25 30 35 7 509 054 Vagnens chassi 2 omfattar vidare en övre balk 7 på vagnen parallellt med mittlinjen 4, på vilken skjutväggamas 1 övre kanter 9 stöder. Sålunda förstår man på basen av figur 1 att då skjutväggen 1 i öppet läge A rullar på löprullama 5 längs löpskenoma 3, stöder den övre balken 7 skjutväggen vid dess övre kanter 9. Då enligt uppfinningen löpskenoma 3 som är parallella med mittlinjen 4 placerats i vagnens tväniktning TS på en sådan punkt att skjutväggens 1 tyngdpunkt P hamnar på vertikalplanet 22 via denna eller mycket nära vertikalplanet, alltid då skjutväggen 1 är i öppet läge A, utsätts övre delen av skjutväggama på övre balkens 7 område för avsevärda moment, vilket möjliggör en lätt konstruktion såväl för övre balken 7 som den övre mekanismen 8b för transversal rörelse i denna. Tyngdpunkten P ligger högst på ett avstånd motsvarande den transversala flyttningen T1 av skjutväggamas nedre kant, företrädesvis högst på ett avstånd motsvarande skjutväggarnas tjocklek 29 fiån vertikalplanet 22. Ju närmare vertikalplanet 22 via löpskenoma 3 tyngdpunkten P för varje skjutvägg ligger, desto mindre är momentet som lutar väggen och desto enklare är det att stöda väggen.

För att föra skjutväggama 1 mellan det slutna K och det öppna A läget, omfattar skjutväggskonstruktionen en lägre mekanism 8a för transversal rörelse och en övre mekanism 8b för transversal rörelse. I figurer 3 och 4 visas närmare två altemanva utföringsformer för den lägre mekanism 8a för transversal rörelse. Det mest väsentliga för den lägre mekanism 8a för transversal rörelse är att den för skjutväggarnas 1 nedre kanter 6 i vagnens tvärriktning TS över en nästan vågrät förskjutning T1 utåt fiân vagnens mittlinje 4 och tillbaka. Såsom det framgår av figurer 3 och 4, sker detta med en mekanism i vilken på området för väggarnas nedre kant 6 placerats en axel 31 som vrider sig runt vridaxellinjen 10 parallell med vagnens längdmittlinje 4, till vilken med en hävarm 18 anslutits skenor 12 eller skendelar 11 på ett avstånd L1 ifrån vridaxelrnittlinjen 10. Då dessa skenor 12 eller skendelar 11 under inverkan av läget för sin hävarm 18 och axeln 31 vänds i inre läge S 1, varvid hävarmama är riktade mot vagnens rnittplan 4 jämfört med sitt vertikalläge, håller skenoma och skendelama skjutväggama 1 i slutet läge K, varvid dessa är närmast vagnens rnittlinje 4 och bildar en täckning för fiaktnnnmet 30. Då skenoma 12 eller skendelarna 11 vänds med rotation av axeln 31 och hävarmarnas 18 motsvarande vridrörelse M1 utåt i ytne läge Ul, för skenorna 12 respektive skendelama 11 stödande nedifrån mot löprullama 5 skjutväggama 1 fi-ån ett slutet läge K utåt i öppet läge A. Det är klart att med en vridrörelse M1 i motsatt riktning förs hävarrnarna 18 och skenoma 12 eller skendelama 11 från ett yttre läge U1 i inre läget S1 och ändrar skjutväggarna från öppet läge A till slutet läge K. Denna 10 15 20 25 35 509 054 3 vridrörelse M1 åstadkommer alltså nämnda transversala förskjutning T1 av skjutvägganias nedre kanter 6.

Den enda skillnaden mellan lösningariia i figurer 3 och 4 är att i utföiingsformen i figur 3 är skendelarna 11 endast korta stycken, som i sitt yttre läge Ul griper in i öppningari de stationära löpskenoma 3, varvid dessa bildar fortlöpande skenor, medan i utlöringsfonnen i figur 4 skenoma 12 är lika långa som hela skjutväggen och i sig bildar fortlöpande löpskenor 3 då de vänds i yttre läge Ul. I båda utföringsformema, då skenoma eller skendelama är i yttre läget Ul, hamnar löpriillarna 5 på en punkt, där de kan rulla oavbrutet längs de kontinuerliga löpskenoma 3 i vagnens längdrikming. Med denna konstruktion uppnås den ovan beksrivna väsentligt lodräta törskjutningen T1 av skjutvägganias nedre kanter 6 genom att anordna vridaxellinjen 10 halvvägs på skenomas 12 respektive skendelarnas 11 vridrörelse Ml. Då utför skenomas eller skendelarnas hävarmar 18 lika stora rotationsvinklar på vardera sidan av detta mittplan 29 då axeln 31 vänds över en rotationsaxel ot, varvid skenomas 12 respektive skendelarnas 11 rörelse är symmetrisk med det vertikala planet 29 ritat via vridaxellirijen 10, så som visas i figurer 3 och 4. Som ett resultat av detta är skenoma 12 eller skendelarna 11 både i sitt inre S1 och sitt yttre U1 läge på samma höjd H1 mätt från vilken fast del som helst på chassit. I konstruktionen enligt uppfinningen kan löpskenoma 3 alltså vara fästade stationärt vid chassit eller-vända helt eller delvis nmt någon axellinje, varvid de också är fästade vid chassit, men vridbart i förhållande till detta.

Då den beskrivna nedre mekanismen 8a för transversal rörelse används är skjutväggarna mitt i vridrörelsen M1 visserligen lite högre än i sina ändlägen Ul och S1, mao. i arrangemanget enligt uppfinningen sker en liten vertikal rörelse, fastän hävarmarna 18 och skenoma och skendelama är på samma höjd i sitt irire läge S1 och sitt yttre läge Ul. Genom att likväl göra hävarmarnas 18 längd L1 tillräckligt stor blir storleken av denna lodräta rörelse i praktiken obetydlig, så att arrangemanget enligt uppfmningen kan anses huvudsakligen skjutbart i vågrät riktning. I varje fall är den vertikala rörelsen 32 väsentligt mindre än förskjutningen T1 som vridrörelsen M1 i vagnens tvärrilctiiing åstadkommer. Tvärrörelsen 32 är typiskt högst hälften av den lodräta vridrörelsen Ml och ofta mindre än en fjärdedel av denna vridrörelse M1 och sålunda av förskjutningen Tl. Detta sker i konstrulctionen enligt uppfniningen då hävarmama 18 gör en vridrörelse i en vinkel ct mellan det inre S1 och det yttre U1 läget som är av storleksordningen 60-120°. I utföringsformen i figurema är denna vinkel ot av storleksordningen 90°, av vilket alltså hälften ligger innanför planet 29 via vridaxellinjen 10 och hälften utanför. 10 15 25 30 9 509 054 Den övre mekanismen 8b för transversal rörelse av skjutväggarna består av ett hävarrnssystem mellan den övre balken 7 och skjutväggens övre kant 9, som flyttar dessa övre kanter 9 genom att vändas mellan ett slutet läge S2 motsvarande väggarnas slutna läge K och ett skjutläge U2 motsvarande väggarnas 1 öppna läge A. Enligt uppfinningen åstadkommer denna övre mekanism 8b för transversal rörelse en nästa horisontal förskjutning T2 i vagnens tvärrilctriing TS för skjutväggarnas 1 övre kant, som är större än de nedre kantemas 6 horisontala förskjutning Tl. Enligt uppfinningen flyttas alltså såväl skjutväggen nedre kant 6 som övre kant 9 huvudsakligen horisontalt, men nedre kanten 6 förskjuts över en kortare sträcka T1 och övre kanten 9 över en längre sträcka T2. Med detta arrangemang får man ett lämpligt spel Dl mellan nedre delarna 6 av skjutväggen i slutet läge K och skjutväggen i öppet läge A, och vidare även ett lärnpligt spel D3 mellan övre delarna 9 av skjutväggarna. Då övre kanten 9 av skjutväggen utför en större förskjutning T2 än nedre kantens förskjutning Tl, är spelet D2 i övre delarna av de vertikala väggpartiema litet större än spelet D1 i nedre delarna av skjutväggen, m.a.o. skjutväggen lutar en aning utåt vid sin övre kant. Denna lutning är emellertid så liten att det inte uppstår problem på lastnings- och lossningsområdena. Normalt är förskjutningen T2 av skjutväggens övre del ca 10 - 50 % större än nedre delens förskjutning Tl, men vid behov kan den göras avsevärt större, t.ex. 100 % stöure, m.a.o. dubbel jämfört med nedre delens förskjutning Tl.

Enligt uppfinningen utförs förskjutningen T2 av skjutväggens övre del 9 med hävarmssystemet 8b, som består av minst två svängstänger 13, 14, vilkas funktion beskrivs närmare i figurer 2A-2C. Med dessa svängstänger 13, 14 förs skjutväggarnas övre del mellan det slutna läget K och det öppna läget A väsentligt på samma höjd H2 på motsvarande sätt som skjutväggarnas nedre kanter. Dessa två svängstänger 13, 14 är vardera lagrade vid sin första ände direkt på vagnschassit 2 så att de roterar nmt vagnens längsgående axellinjer 15, 16. Den andra änden av vardera svängstången och styrkroppama 17, 18 i dessa rör sig på ett av längdema L2, L3 bestärnt avstånd från sina axellinjer då de vänds runt sina axellinjer 15, 16 och de stöder direkt mot skjutväggarnas övre del 9. Dessa axellinjer 15, lr* ligger på ett inbördes avstånd W i vagnens tvärrikming TS och axellinjema själva är alltså parallella med vagnens rnittlinje 4 och parallella sinsemellan.

I figur 2A är skjutväggen 1 i öppet läge A och styrkroppen 19 för den ena svängstången 14 stöder skjutväggens övre del 9 med förmedling av gejden 20.

'Denna gejd 20 består fördelalctigast av t.ex. en kort rärma eller korta rännor, i vilken 10 15 20 30 35 509 054 w eller vilka fmns en styrkropp 19 för den andra svängstången och eventuellt en styrkropp 1 för den första svängstången. Dessa korta ränndelar, som är fastade vid skjutväggarnas övre delar 9, rör sig via öppningar i den innersta gejdytan 26 mot vagnens rnittlinje, då skjutväggen förs mellan det öppna läget A och det slutna läget K, såsom förklaras nedan. Med denna konstruktion är det möjligt att flytta Skjutväggen l i vagnens längdriktníng, som är vinkelrät mot planet i figurer 2A-2C.

Då stöder de korta styrytoma 25 i skjutväggens övre del 9 mot de kontinuerliga gejdytoma 26 i övre balken 7 i vagnen, och håller skjutväggens övre del på plats i tvärriktningen TS, men rörlig i vagnens längdrilctriing 4. Dessa styiytor 25 och gejdytor 26 kan vara av lätt konstruktion, exempelvis plast- eller metallstycken, då det med konstruktionen enligt uppfinningen förekommer ett ytterst litet moment i vagnens tvärriktning i övre delen av gejden, så som ovan förklarats. Företrädesvis är skjutväggens styrytor 25 anordnade i anslutning till nämnda gejd 20, tex. på de vertikala ytterytoma av de korta ränndelarna som bildar gejden. De kontinuerliga gejdytoma 26 är företrädesvis anordnade på de vertikala inre sidoytorna av det rânnformade nedåt öppna partiet 33 av den övre balken, m.a.o. under täcklisten 27.

En sådan utföringsform visas i figurerna. Då gejdytoma 26 ligger innanför övre balken 7 och inne i täcklisten 27 som bekläder denna på övre sidan, hålls skjutväggamas övre kanter 9 beklädda såväl i sitt öppna som i sitt slutna läge, varvid tätningen av övre kanten i vagnstakets rnittparti blir effektiv. Detaljer av tämingen visas inte i figurerna.

Skjutväggen hålls alltså i öppet läge A av den ena svängstången 14 i dess flyttlåge U2. Då skjutväggens övre del skall vändas i slutet läge K med en total flyttrörelse M2, som för övre kanten 9 i slutet läge K på åtminstone nästan samma höjd H2, svänger denna andra svängstång 14 först åtminstone runt sin axellinje 16 motsvarande en paxtiell vändrörelse M2.2 till halva totala flyttrörelsen M2. Denna rörelse halvvägs illustreras i figur 2B. Under denna andra partiella vändrörelse M2.2 ligger styrkroppen 19 för den andra svängstången 14 i skjutväggens gejd 20 under hela den partiella vändningen M2.2 och förskjuter skjutväggens övre del 9. Under den andra partiella vändningen M2.2 vänds styrstycket 17 för den första svängstången 13 till sarnrna punkt som styrstycket 19 för den andra svängstången 14, såsom framgår av figur 2B. Under denna tid är den förstasvängstången 13 åtminstone inte i väsentligt beröring med skjutväggen, utan den andra svängstången utför rörelsen. Då flyttrörelsen M2 sålunda är halvvägs är styrkroppama 17, 19 för bägge svängstängerna 13 och 14 i gejden 20 och företrädesvis inbördes parallella.

Efter detta fortsätter flyttrörelsen med hjälp av den första svängstången 13 som den första partiella vändrörelsen M2. 1, varvid styrstycket 17 för den första svängstången 10 15 20 30 509 054 ll sväfager nmt sin axellinje 15. Under denna första partiella vändrörelse M2.1 hålls styrstycket 17 för den första svängstången 13 i skjutväggens gejd 20 och flyttar skjutväggens övre del 9, medan den andra svängstången 14 inte är åtminstone i väsentlig beröring med skjutväggen 1. Denna första svängstång 13 slutför den första partiella vändrörelsen M2. 1, vilket illustreras i fgiur 2C. På detta sätt för de två svängstängerna 13, 14 enligt uppfinningen med en total vändrörelse M2 bestående av paitiella vändrörelser M2.1 och M2.2 skjutväggens övre del nästan horisontalt motsvarande en förskjutning T2. Genom att på detta sätt använda åtrnínstone två svängstänger 13, 14 begränsas den vertikala rörelsen för skjutväggens övre del 9 så att den kan utföras inne i täcklisten 27 för övre balken 7, som befinner sig exempelvis på en punkt avgränsad av räckvidden. Sålunda hålls även det vertikala mått H3 som hela mekanismen kräver mycket litet, så att en maximal innerhöjd H4 erhålls inne i godsvagnen. Med detta arrangemang enligt uppfinningen hålls även den vertikala rörelsen 34 för skjutväggarnas övre delar 9 ungefär lika stor under den transversala flyttrörelsen M2 som den vertikala rörelsen 32 för skjutväggens nedre kanter 6, varvid löprullarna 5 hålls pålitligt på de vändbara skenorna 12 eller skendelarna 11 samt löpskenoma 3 under flytlrörelsema. Trots den ringa vertikala rörelsen 34 uppnås en stor horisontal förskjutning T2 med denna konstruktion enligt uppfinningen. Det är särskilt fördelaktigt att göra längden L2 och L3 för vardera svängstången 13, 14 lika stor och identisk med längden Ll för hävarmen 18 som vänder nedre kanten, varvid de små vertikala rörelserna 32, 34 för skjutväggamas nedre och övre kant är lika stora. Då är avståndet W mellan svängstängernas 13, 14 vändaxellinjer 15 och 16 mindre än svängstängernas längd L2, L3. Det är klart att svängstängerna 13, 14 för skjutväggarna med förmedling av sina styrkroppar 17, 19 och gejden 20 från slutet läge K. i öppet läge A, då de vänds runt sina axellinjer 15, 16 i motsatt riktning, m.a.o. i omvänd riktning M2 mot den ovan beskrivna.

I ovan beskrivna utföringsform har använts två svängstänger 13, 14, som vänder skjutväggens l övre del 9 med förmedling av en gejd 20, varvid svängstängemas styrstycken 17, 19 måste vara parallella sinsemellan och med vagnens rnittlinje 4 på någon punkt av den totala vändrörelsen M2, företrädesvis på rörelsens mittpunkt.

Inget hindrar emellertid att man anordnar två parallella gejder i vagnens tvänilctriing i skjutväggens övre del, varvid den ena svängstången vänder skjutväggens övre del 9 med förmedling av en gejd och den andra svängstången med förmedling av den andra gejden. Också i detta fall består den totala vändrörelsen M2 av tva successiva partiella vändrörelser, nämligen en partiell vändrörelse alstrad av den första svängstången, och en partiell vändrörelse alstrad av den andra svängstången. I övrigt motsvarar denna utföringsform intimt det som beskrivits ovan, utom att avståndet 10 15 20 25 30 35 509 054 H mellan svängstängernas vändaxellinjer inte behöver vara mindre svängstängemas längd, då svängstängernas styrkroppar inte behöver vara inbördes parallella i något skede i denna utföringsform. Det är klart att man även kan använda flera, såsom exempelvis tre eller fyra svängstänger, och sålunda erhålla en större total rörelse M2 bestående av flera successiva partiella vändrörelser och sålunda förskjutningen T2.

Dessa flera svängstänger kan driva antingen en gejd i skjutväggen eller exempelvis lika många gejder som det finns svängstänger.

De två svängstängerna 13, 14 enligt uppfmningen är sammankopplade med en mellanstång 21 för att sammankoppla och synkronisera rörelsema. Mellanstången 21 är ledad i den första och den andra svängstången 13 och 14 på avstånd L4, 1.5 från vändaxellinjerna 15 och 16 som företrädesvis är lika stora. Med denna mekanism är svängstängema sammankopplade med tvångsstyrning, varvid i situationen i figur 2A denna mellanstång 21 under den andra svängstångens 14 partiella vändrörelse M2.2 lyfter den första svängstången 13 från ett undre viloläge i situationen i figur 2B, i vilken styrkroppama 17, 19 är sinsemellan i linje. Då den första svängstången 13 fortsätter med sin partiella vändrörelse M2.1 vänder denna mellanstång 21 den andra mellanstången 14 ned i viloläge, som syns i figur 2C.

Svängstången 13, 14 får en större svängvinkel då man enligt uppfmningen använder hjälpstänger 23, 24, som är styvt fästade vid svängstängema 13, 14 så som beskrivs härefter. Dessa hjälpstängers 23, 24 längder, m.a.o. avstånden L4, L5 mellan svängstängernas vändaxellinjer 15, 16 och axellinjerna av leden mellan mellanstången och hjälpstängerna, är parallella då den totala flyttrörelsen M2 är halvvägs. Med andra ord är hjälpstängeinas längder L4, L5 parallella då svängstängemas styrkroppar 17, 19 ligger i linje sinsemellan och i skjutväggamas gejd 20, vilket illustreras i figur 2B. Då är mellanstångens längd L6, m.a.o. avståndet mellan denna och vändaxellinjerna 35, 36 av leden mellan hjälpstängema, lika stor som avståndet W mellan svängstängemas vändaxellinjer 15, 16. I detta fall är de sinsemellan lika stora längderna L4 L5 av hjälpstängema 23, 24 mindre än de sinsemellan lika stora längderna L2, L3 av svängstängerna 13, 14, men ändå så stora som möjligt för att åstadkomma en maximal total flytlrörelse M2. I den beskrivna' konstruktionen hålls hjälpstängema 23, 24 under den totala flyttrörelsen M2 kontinuerligt inbördes parallella, medan det inbördes läget mellan de egentliga svängstängema 13, 14 ändras. Till sin konstruktion kan hjälpstängerna 23, 24 och svängstängeina 13, 14 vara i ett stycke eller skilda stycken.

Med mekanismen 8b för att flytta skjutväggens övre kant 9 som beskrivs här utförs den transversala förskjutningen T2 alltså med hjälp av en total vändrörelse ~»rff 10 15 20 30 B 5o9 054 bestående av två partiella vändrörelser M2.1 och M2.2. Den lilla vertikala rörelsen 34 som alstras två gånger mellan svängstängemas huvudlägen S2 och U2 har mycket ringa betydelse med avseende på kraftbehovet, och då de inte förekommer i någotdera huvudläget, är skjutväggen i stabil jämvikt såväl i öppet läge A som i slutet läge K. Detta uppnås genom att den första svängstångens 13 vändaxellirije 15 placeras i det vertikala planet genom mitten av den önskade första partiella vändrörelsen M2.2. En annan placering är även möjlig förutsatt att vändaxellinjerna 15, 16 inte placeras i de vertikala plan, som går via styrkroppama i ändlägena U2, S2 för den totala vändrörelsen M2, utan närmare varandra från dessa lägen. Den vertikala rörelsen blir tillräckligt liten med en lämplig längd L2, L3 och vändvinkel för svängstängema 13, 14. Typiskt är den vertikala rörelsens 34 storlek högst ungefär hälften av den horisontala förskjutriingen T2 och ofta av storleksordningen en fjärdedel eller mindre av den horisontala förskjutningen T2.

I denna skjutväggskonstruktion består den övre balken 7 av åtminstone täcklisten 27, som beklär kanterna av skjutväggarrias 1 övre delar 9 och den övre mekanismen 8b för transversal rörelse i sin helhet, samt en undre täcklist 28, som skyddar den övre mekanismen 8b för transversal rörelse mot vagnens inre 30. I konstruktionen enligt uppfinningen som beskrivs ovan är gejderna 20 i skjutväggarnas 1 övre del nedåt öppna rännpartier, i vilka svängstängernas styrkroppar 17, 19 befinner sig och stöder skjutväggen 1 i vagnens tvärriktriirig TS. Sålunda är väggamas övre delar jämte gejder 20 samt mekanismen 8b bildad av svängstängema 13, 14 i sin helhet placerad inne i övre balken 7 och särskilt beklädd av denna täcklist 27. Med detta arrangemang blir skjutväggens övre del mycket tät såväl mot vatten som virvelsnö på enkelt sätt. I en föredragen utföringsform av uppfinningen har den övre balken dessutom på sitt mittorriråde en vertikal vägg 37, mot vilken skjutväggarnas ytterkant 38 trycks då skjutväggen är i det slutria läget illustrerat i figur 2C. Då kan skjutväggens 1 övre kant 9 effektivt tätas t.ex. med en gummitätning fästad vid beklädnadslistens 28 yttre kant, som i skjutväggens slutna läge K pressas mot dess inre yta. Man kan förstås även använda ytterligare tätning av annat slag.

Det skall särskilt betonas att den undre mekanismen 8a för transversal rörelse kan utföras med vilkendera som helst av de beskrivna utföringsformerna, antingen den i figur 3 eller i figur 4, eller någon annan utforingsforrn, inom ramen för patentkraven. Med definitionen att löpskenorna 3 är anslutna till chassit 2 avses alltså såväl fasta löpskenor som löpskenor som vrids helt eller delvis rimt sin axellinje.

Claims (8)

10 15 20 25 30 35 509 054 14 Patentkrav

1. Skjutvägg för godsvagn, omfattande: - skjutväggar (1) med styv konstruktion, som i sitt slutna läge (K) mot vagnens inre bildar en slutande täckning för vagnen och i sitt öppna läge (A) fört från vagnens inre utåt kan föras över skjutväggar i slutet läge i vagnens längdriktning; - på vagnssidorna längsgående löpskenor (3) anslutna till vagnschassit (2) och i skjutväggama löprullar (5), som i skjutväggamas öppna läge rullar på löpskenoma för att flytta skjutväggarna på beskrivet sätt; - på vagnen en övre balk (7) parallell med mittlinjen (4), på vilken skjutväggamas övre kanter (9) stöder; samt - en mekanism (8a,8b) för transversal rörelse, som består av skenor (12) eller skendelar (11) vändbara runt vagnens längsgående vändaxel (10) och placerade i området för väggarnas nedre kant (6), vilka förskjuter skjutväggamas nedre kanter (6) genom att vändas mellan ett inre läge (S1) motsvarande väggarnas slutna läge och ett yttre läge (Ul) motsvarande väggarnas öppna läge; samt ett hävstångssystem (8b) mellan övre balken (7) och skjutväggens övre kant (9), som flyttar skjutväggamas övre kanter genom att vändas i ett slutet läge (S2) motsvarande väggamas slutna läge och ett flyttläge (U2) motsvarande väggarnas öppna läge, kännetecknad av att de vändbara skenornas (12) respektive skendelarnas (11) vändaxel (10) placerats nästan mitt i förskjutningen (Tl) mellan skjutväggarnas (1) slutna (K) och öppna (A) läge, varvid nämnda skenor eller skendelar med sin hävarm (18) för skjutväggamas nedre kanter (6) mellan inre och yttre lägen (S 1, U1) som är huvudsakligen på samma höjd (H1), och av att hävstångssystemet (8b) mellan övre balken (7) och skjutväggarna (1) består av rninst två svängstänger (13, 14), som vardera är lagrade (15, 16) direkt i vagnens chassi (2), vilkas vändaxellinj er (15, 16) ligger på ett horisontalt avstånd (W) från varandra och vardera stöder direkt skjutväggamas övre del (9) för att föra den mellan sina lägen (S2, U2) huvudsakligen på samma höjd (H2) över en längre sträcka (T2) i vagnens tvärriktning än förskjutningen (T 1) av skjutväggamas nedre del.

2. Skjutvägg enligt patentkrav 1, kännetecknad av att längden (L2, L3) av vardera svängstången (13, 14) är nästan lika stor som längden (Ll) av nämnda hävarm (18) och att avståndet (W) mellan svängstängemas (13, 14) vändaxellinjer (15, 16) är mindre än svängstängemas längd (L2, L3).

3. Skjutvägg enligt patentkrav 1, kännetecknar! av att styrkropparna (17, 19) i ändama som vetter bort från svängstängemas vändaxellinjer stöder skjutväggen med förmedling av en gejd (20) i dess övre del och att styrkropparna (17, 19) för den 10 15 20 15 509 054 första och andra svängstången (13, 14) ligger inbördes parallella ungefär mitt i den av svängstängema tillsammans alstrade totala vändrörelsen (M2) .

4. Skjutvägg enligt patentkrav l, kännetecknad av att den första och den andra svängstången (13, 14) sammankopplats med en mellanstång (21), som ledats i svängstängerna på inbördes lika stora avstånd (L4, L5) från vändaxellinjerna (15, 16).

5. Skjutvägg enligt patentkrav 4, kännetecknad av att mellanstången (21) som sarnmankopplar den första och den andra svângstången (13, 14) ledats i hjälpstänger (23, 24) styvt fastade vid svängstängema och roterande med dessa, som är inbördes parallella och kortare än svängstängerna, och att mellanstången (21) har en längd (L6) som är lika stor som avståndet (W) mellan vändaxlarna.

6. Skjutvägg enligt patentkrav 3, kännetecknad av att gejdema (20) i skjutväggarnas övre delar är nedåt öppna rärmor, i vilka svängstängemas styrstycken (17, 19) befinner sig och stöder skjutvâggama (1).

7. Skjutvägg enligt patentkrav 1, kännetecknad av att löpskenorna (3) placerats i vagnens tvärrilctzning på en punkt så att tyngdpunkten (P) i skjutväggen (1) som de stöder hamnar åtminstone nästan i det vertikala planet genom denna, och att skjutväggamas (1) övre del (9) omfattar styrytor (25) och vagnens övre balk (7) gejdytor (26), mot vilka skjutväggarnas styrytor stöder under skjutväggarnas rörelse i deras öppna läge (A).

8. Skjutvägg enligt patentkrav 1, kännetecknad av att den övre mekanismen (Sb) för transversal rörelse och skjutvägganias övre kanter (9) kapslats åtminstone under en täcklist (27), som bildar en del av den övre balken (7).