SE462494B - Polyhydroxietrar - Google Patents

Description

l5 U! 462 494 2 hartser, fenolhartser och polyesterhartser. Även filmer till- verkade av sådana polyhydroxietrar är användbara som styva eller böjliga livsmedelsförpackningar eftersom de är smaklösa och luktfria och överlägsna syrespärregenskaper, värmesta- bilitetsegenskaper, fläckningsbeständighet och lågtemperatur- egenskaper.

De krav, som man emellertid numera ställer på produkter inom ovan angivna områden, har emellertid ökat och därför har det varit önskvärt att ta fram polyhydroxietrar med ytterligare förbättrade egenskaper.

Av dessa skäl har omfattande studier företagits för att förbät- tra olika egenskaper hos polyhydroxietrar av typ bisfenol A och som resultat härav har visat sig att om hela bisfenol A skelet- tet i huvudkedjan i polyhyc axietrarna av typ bisfenol A er- sätts med en tvåvärd mononukleär fenol leder detta till stora förbättringar i egenskaperna, i synnerhet när det gäller för- bättringar hos beläggningsfilm, såsom vidhäftningen till under- lag, kemisk beständighet, saltsprutresistens flexibilitet och slaghållfastighet samt förmågan att utestänga syre och värme- färseglingsbarheten.

Uppfinningen avser en polyhydroxieter med i huvudsak linjär form och uppvisande en återkommande enhet med formeln I CHZ-CH-CHQ- cH2-cH-cH2-R' (I) I n l n. oH oH i vilken R är en resorsinolrest, R' är en bisfenol A-rest, n är ett positivt tal och n' är ett positivt tal, förutsatt att n och n' satisfierar 35 É n+n' É 400.

Eftersom polyhyöfoxietern med formeln I är en sampolymer (n'#f4 är samtliga staL_sktiska sampolymerer, masspolymerer och alternerande sampolymerer inkluderade inom uppfinningens ram.

Polyhydroxietern med formeln I kan t.ex. framställas genom att omsätta tvåvärd mononukleär fenol i form av resorcinol eller substituerade resorcinoler med en epihalohydrin med tillsats av 10 15 20 25 30 35 3 462 494 en tvåvärd polynukleär fenol i form av bisfenol A i närvaro av en kata:ysator, eller genom att omsätta resorcinolen eller bisfenoí A med en epihalohydrin för framställning av en diep- oxid och därefter omsätta diepoxiden med nämnda tvåvärda mono- eller polynukleära fenol eller en blandning därav i närvaro av en katalysator.

De tvåvärda mononukleära fenolerna, som är användbara i samband med uppfinningen, inkluderar resorcinol, substituerade resorci- noler såsom alkylresorcinoler (t.ex. 5-metylresorcinol, 2,5- dimetylresorcinol, 5-etylresorcinol och 4,5-dimetylresorcinol), alkylenresorcinoler och halogenerade resorcinoler. De kan användas ensamma eller i en blandning av två eller flera. Bland dessa föredras i synnerhet resorcinol.

Den tvåvärda polynukleära fenolen inkluderar bisfenol A.

Den mängd tvåvärd mononukleär fenol, som används i samband med uppfinningen, är minst 1 vikt-%, företrädesvis ej mindre än 5 vikt-%, räknat på vikten polyhydroxieter.

Som epihalohydrin användbar i samband med uppfinningen är epiklorhydrin den mest föredragna ur industriell synpunkt. Den används i mängder i huvudsak ekvimolära med föregående fenoler och i allmändhet utgör mängden epihalohydrin 0,98 - 1,02 mol per mol fenol. Mängden diepoxid är huvudsakligen ekvimolär med de tvåvärda fenolerna och mängden utgör vanligen mellan 0,98 - 1,02 mol.

Omsättningen mellan fenolerna och epihalohydrinen eller mellan diepoxiden och de tvåvärda fenolerna kan utföras i närvaro av en katalysator såsom en hydroxid eller halogenid av alkali- metaller, tertiär amin eller kvaternärt ammoniumsalt med eller utan ett organiskt lösningsmedel såsom ketoner (t.ex. metyl- etylketon), dioxan eller dimetylformamid. Vid omsättningen mellan fenolerna och epihalohydrinen ligger reaktionstempera- turen mellan rumstemperatur och upp till l20¶L företrädesvis mellan rumstemperatur och upp till 100%!0ch reaktionstiden ligger vanligen mellan 10 - 30 timar. Vid reaktionen mellan 10 15 462 494 4 diepoxiden och de tvåvärda fenolerna ligger reaktionstempera- turen mellan rumstemper tur och upp till 200W3, företrädesvis mellan 60 - 150%L och reaktionstiden mellan 5 - 25 timmar. När natriumhydroxid används som katalysator ligger mängden därav mellan ca. 0,6 - 1,5 mol per mol fenoler vid omsättningen mellan fenolerna och epihalohydrinen eller mellan 0,005 - 0,1 mol per mol tvåvärda fenoler vid omsättningen mellan tvåvärda fenoler och diepoxiden. Även om polyhydroxietern enligt uppfinningen kan uppvisa goda egenskaper även om dess molekylvikt är lägre än t.ex. den hos polyhydroxietrarna av typ bisfenol A gäller att för uppnående av en påtaglig förbättring av de olika egenskaperna suman av n+n', d.v.s. antalet återkomande enheter i ovan angivna formel I, ej understiger 35. När summan är mindre än 35 kan någon tillräcklig förbättrande effekt ej förväntas. En suma över- stigande 400 är å andra sidan ogynnsam ur ekonomisk och drifts- teknisk synpunkt. Därför måste enligt uppfinningen summan ligga mellan 35 och 400. Summan kan lätt fastläggas genom att ändra reaktionstemperaturen, reaktionstiden med mera.

Den sålunda erhållna polyhydroxietern enligt uppfinningen kan användas som hartskomposition för praktisk användning för det avsedda ändamålet enligt ovan enligt väl kända metoder. Eventu- ellt kan polyhydroxietern modifieras på känt sätt för modifie- ring av polyhydroxietrar av typ bisfenol A och andra typer av polyhydroxietrar. Modifieringen kan t.ex. utföras geno att tvärbinda polyhydroxietrarna med välkända polyisocyanater, melamin/formaldehydhartser, fenol/formaldehydhartser eller urea/formaldehydharser eller genom att använda karboxylsyran beskriven i japanska patentpublikationen nr 1449/1974 eller, om man vill förbättra flexibiliteten, genom tillsats av en fler- funktionell hydroxylmodifierande förening med låg molekylvikt beskriven t.tx. i japanska patentpublikationen nr 6990/1965. Även om polyhydroxietern enligt uppfinningen kan användas inom ~åtagligt m nga områden liksom fallet är med polyhydroxietrarna av typ bisfenol A återges en detaljerad förklaring nedan under 10 15 20 25 30 35 5 462 494 hänvisning till användningen av polyhydroxietrarna till så kallade zinkpulverlacker.

Lacker (inklusive primers) innefattande ett zinkpulver som antikorrosivt pigment och ett organiskt eller oorganiskt binde- medel är så kallade zinkpulverlacker. Zinkpulverpigmenten uppvisar en täckande effekt på gund av pigmentet och dessutom en antikorrosiv effekt till följd av en offeranodeffekt hos zink i förhållande till det underlag som skall överdras (vanligen ytbehandlat eller icke behandlat järn) samt en täckande effekt på grund av korroderade zinkprodukter alstade genom anodeffekten.

Som bindemedel för zinkpulverlacken har många slags oorganiska och organiska bindemedel använts alltefter det avsedda ända- målet och bindemedlets egenskaper.

De oorganiska bindemedlen inkluderar t.ex. natriumsilikat (vattenglas), kaliumsilikat, magnesiumfosfatcement, etyl- silikat, butyltitanat, kvaternärt ammoniumsilikat och kolloidal silika. De organiska bindemedlen inkluderar t.ex. polyhydroxi- etrar inklusive polyhyroxietrar av typ bisfenol A, klorerade gummin, cykliserade gumi, isomeriserade gumi, epoxilpolyamid- hartser, epoxiesterhartser, polyuretanhartser, fenolhartser, fenolmodifierade alkydhartser och melaminhartser.

Såsom framgår av det faktum att zinkpulverlacker innehållande polyhydroxietrar såsom polyhydroxietrar av typ bisfenol A som bindemedel har använts för framställning av korrosionsskyddad stålplåt, är sådana polyhydroxieterhaltiga lacker överlägsna sådana, som innehåller andra bindemedel i olika avseenden, såsom vidhäftning till underlag som skall beläggas, korrosions- beständighet, flexibilitet hos beläggningsfilmen formad på underlag, slagbeständighet, förmåga att beläggas på primer- filmer och bearbetbarhet hos belagda underlag. Dessa egenskaper hos konventionella polyhydroxieterhaltiga lacker är emellertid inte alltid tillfredställande och det föreligger därför ett starkt behov av att förbättra dem. 10 15 20 462 494 6 En detaljerad beskrivning av en zinkpulverlack återges nedan.

Zinkpulvret ä- inte särskilt begränsat när det gäller renheten, partikelstorleken och formen. Halten zinkpulver i lacken är ej mindre än 70 vikt-%, företrädesvis ej mindre än 80 vikt-%, räknat på vikten torr film erhållen genom bestrykning med lacken. När nämnda halt är mindre än 70 vikt-% finns det en tendens att beläggningsfilmens korrosionsbeständighet sjunker, t.ex. i närvaro av saltvatten. När nämnda halt överstiger 97 vikt-% ger lacken ingen tillfredställande beläggningsfilm på grund av för liten mängd bindemedel. Halten zinkpulver i lacken utgör sålunda företrädesvis mellan 80 - 95 vikt-%. Resten består i huvudsak av bindemedlet.

Zinkpulverlacken kan framställas genom att likformigt blanda polyhydroxietern med formeln I med en förutbestämd mängd zink- pulver. Polyhydroxietern kan företrädesvis lösas i ett lös- ningsmedel innan den uppblandas med zinkpulver. Lösningsmedlet inkluderar t.ex. etylceeosolvacetat, metylcellosolv, etylcello- solv, butylcellosolv, metyletylketon, metylisobutylketon, aceton, xylen, butanol och blandningar därav. Viktförhållandet polyhydroxieter till lösningsmedel är företrädesvis mellan 5/95 till 50/50, allra helst mellan 10/90 och 35/65.

Zinkpulverlacken kan vid behov dessutom innehålla t.ex. poly- hydroxietrar av typen bisfenol A, tvärbindningsmedel såsom polysiocyanat, melaminlformaldehydhartser, fenollformaldehyd- hartser eller urea/formaldehydhartser, andra pigment än zink- pulver och andra tillsatser för lacker såsom skinnhindrande medel, förtjockningsmedel, uppflytningsförhindrande medel, dispergermedel, bottensatshindrande medel, skumdämpare och antiseptiska medel.

Pigment andra zinkpulver inkluderar t.ex. zinkoxid, zinkkromat, kalciumplumbat, blysulfat, blyvitt, blymönja, blykromat, bly- silikokromat, blycyanamid och blyoxid. Dispergermedlen inklu- derar t.ex. natriumpetroleumsulfonat, metalltvâlar, naftenater, alkylsulfater, fettsyraamider, aminofettsyror och deras salter, sulfonerad naftalenalkyleter, dietylaminoetylstearylamid- 10 15 20 25 30 35 462 494 7 hydrsscetat, 3,9-dietyl-6-tridekanolsvavelsyraester, kvarter- nära ammoniumsalter, fettsyrapartialestrar av flervärda alko- holer, polyoxietylenalkyletrar och polyoxietylenalkylaryletrar.

Som exempel på metallunderlag avsedda att överdras med zink- pulverlacken må nämnas alla metaller inklusive järn, aluminium, zinkpläterat stål (galvaniserad stålplåt) och liknande. Dessa metallunderlag kan vara enkelskikts- eller flerskiktsprodukter, som kan vara antingen trådliknande, stavliknande eller platt- liknande produkter eller därav bearbetade produkter. Vid behov kan dessa metallunderlag före beläggningen utsättas för avfett- ning, avrostning eller kemisk förbehandling.

Tekniker vid avfettning, avrostning och kemisk förbehandling är ej särskilt kritiska och den kemiska förbehandlingen kan t.ex. utföras medelst fosfatprocessen eller kromatprocessen.

Zinkpulverlacken kan appliceras på metallunderlag medelst vilken som helst sprutbeläggningsteknik, rollbeläggningsteknik eller penselbeläggningsteknik.

Beläggningsfilmer bildade av zinkpulverlacken är överlägsna när det gäller bearbetbarhet, flexibilitet, vidhäftning, korro- sionsbeständighet, slaghållfasthet, förmåga att övertäckas och liknande egenskaper. Metallunderlag överdragna med zinkpulver- lacken är dessutom på grund av de utmärkta filmegenskaperna överlägsna när det gäller kemisk beständighet, flexibilitet, saltsprutresistens, och varaktighet. Dessutom är underlagen överlägsna med avseende på sekundär bearbetbarhet eftersom de är överlägsna med avseende på slaghållfasthet och därför klarar av bearbetningsbetingelserna vid dragning, pressning, komprime- ring, böjning och liknande.

Uppfinningen belyses närmare nedan med ett antal utförings- exempel, vilka dock ej är avsedda att begränsa uppfinningen. Om ej annat anges hänför sig samtliga i exemplen angivna delar till vikten. 10 l5 462 494 s Exempel 1 I en kolv försedd med kondensor satsades 135,8 delar resor- cinoldiglycidyleter ("Sumi-epoxy ELR-130" tillverkad av Sumitomo Chemical Company), 11 delar hydrokinon, 44 delar resorcinol, 190,8 delar metyletylketon och 4 volymdelar SN natriumhydroxidlösning och reaktionen utfördes vid återflödes- temperatur under 18 timmar.

Den erhållna hartslösningen sattes långsamt till vatten i en omrörare för erhållande av ett vattenolösligt .s. Detta harts torkades vid reducerat tryck för erhåll: av pulver- formig polyhydroxieter. Mblekylvikten vid gelpermeationskro- matografi (beskrives mera detaljerat nedan) hos detta harts var 20 000 och antalet återkommande enheter var 120. Detta harts benämnes fortsättningsvis “prov A”.

Exempel 2 I sama utrustning som användes i exempel 1 satsades 131,1 delar 2,2-bis(4-hydroxifenyl)propandiglycidyleter (”Sumi-epoxy ELA-128” tillverkad av Sumitomo Chemical Company), 38,6 delar resorcinol, 169,7 delar metyletylketon och 5 volvmdelar 5N natriumhydroxidlösning och reaktionen utfördes vis återflödes- temperatur under 24 timmar. Den erhållna hartslösningen be- handlades på sama sätt som i exempel 1 för erhållande av pulverformig polyhydroxieter med en molekylvikt av 35 000 (antalet återkormande enheter ca. 135). Denna benämnes fort- sättningsvis ”prov B”.

Exempel 3 I sama utrustning som användes i exempel 1 satsades 289 delar 2,2-bis(4-hydroxifenyl)propandiglycidyleter (”Sumi-epoxy ESA- 011" tillverkad av Sumitomo Chemical Company), 33 delar resor- cinol, 322 delar metyletylketon och 8 volymdelar 5N natrium- hydroxidlösning och reaktionen utfördes vid âterflödestempera- tur under 22 timmar. Den sålunda erhållna polyhydroxietern hade 10 15 20 25 30 35 462 494 9 en molekylvikt av 30 000 (antalet återkommande enheter ca. 120). Denna benämnes fortsättningsvis "prov C".

Jämförelseexempel 1 I samma utrustning som användes i exempel 1 satsades 112,4 delar "Sumi-epoxy ELA-128” (samma som ovan), 68,4 delar 2,2- bis(4-hydroxifenyl)propan, 180,8 delar metyletylketon och 4,5 volymdelar 5N natriumhydroxidlösning och reaktionen utfördes vid återflödestemperatur under 20 timmar. Den erhållna harts- lösningen behandlades på sama sätt som i exempel 1 för erhål- lande av en polyhydroxieter med en molekylvikt av 38 000 (an- talet återkommande enheter ca. 135). Denna benämnes fortsätt- ningsvis "prov D".

Jämförelseexempel 2 Sama tillvägagångssätt som i exempel 2 tillämpades med skill- naden att reaktionstiden var 8 timar. Man erhöll pulverformig polyhydroxieter med en molekylvikt av 7 000 (antalet åter- kommande enheter ca. 30). Denna benämnes fortsättningsvis "prov E".

De prov som erhållits i exemplen och ett referensprov F ”Bakelite® Phenoxi Resin PKHH" (en polyhydroxieterförening tillverkad av Union Carbide Corporation) testades med avseende på sina fysikaliska egenskaper. Resultaten blev följande: 1. Viskositet och färgningsgrad Varje prov löstes i etylenglykolmonometyleter till en harts- koncentration (fast substans) av 25 vikt-% och lösningen bedömdes med avseende på viskositet och grad av färgning.

Resultaten framgår av efterföljande tabell. viskositet VIVW y'vZ Y Z S Z Z; (Gardner, 250 C) färgníngsgrad #l"#? #1 #l"#2 #1 #1 #1 #5 (Gardner) LO 462 494 N 2. Molekylvikten Molekylvikten uppmätt genom gelpermeationskromatografi var följande efter konvertering till molekylvikten för polystyren.

Prov A B F G antalmedelmolekylvikt 9 000 10 500 15 400 14 000 massmedelmolekylvikt 91 000 98 300 83 000 96 600 molekylvikt vid maximitopp 20 000 35 000 44 000 46 000 antal toppar 1 1 1 1 3. Halt av tvåvärd mononukleär fenol (resorcinol) Halten av tvåvärd mononukleär fenol uppmättes medelst NR.

Resultaten framgår av nedanstående tabell. prov A B F sammanlagd styrka för alla a väteatomer bundna till den 1 1 1 aromatiska kärnan (relativt värde) Ä 6,2 - 7,5 pp samanlagd styrka hos metyl- b gruppen i bisfenol A 0 ¿”1,3 - 1,9 pp 0,465 0,746 halt av tvåvärd mononukleär fenol beräknad ur a och b (vikt-%) ss 21 o halt av tvåvärd mononukleär fenol beräknad ur tillförd mängd (vikt-%) 66 22,7 0 10 15 20 25 30 462 494 ll Anm: 1. kemiska skiftet, $', bestämdes med tetrametylsilan som standard. 2. Det lösningsmedel som användes vid NMR-spektrografin var med tungt väte substituerad dimetylformamid och tungt väte substituerad kloroform. 3. Samtliga prover testades sedan de substituerat med tungt väte.

Exempel 4 Prov A, B, C, D, E och G erhållna i föregående exempel och ett refernsprov F löstes vart och ett i etylcellosolvacetat för erhållande en 25-viktprocentig lösning. Lösningen blandades med zinkpulver i nedan angivet viktförhållande och blandningen omröres kraftigt under 20 minuter med hjälp av en omrörare för erhållande av en zinkpulverlack. Den erhållna lacken anbringa- des som beläggning på zinkfosfatbehandad, kallvalsad stålplåt (stålplåt med tjockleken 0,4 mm och 0,8 m enligt specifika- tionerna i JIS G-3141 förbehandlade med ett medel "Bonderite 3100" framställt av Nihon Parkerizing Co. Ltd.) och under- kastades därefter forcerad torkning vid 270%!under 2 minuter.

Med användning av denna stålplåt som provstycke utvärderades de fysikaliska egenskaperna hos beläggningsfilmen.

Lacksammansättning: zinkpulver ("LS-4", tillverkad av Mitsui Konzoku Co.) 87 25 viktprocentig lösning av provet (svarande mot 13 delar av provet) 52 Resultaten framgår av efterföljande tabell 1. 12 462 494 ^wv ^muænn cmwcflcøcfln cmcsfl nu muæmmwna umxonum>omQ Eom o EE Hqß o EE n.> o EE o.ß .mxomnum cmov ummuncwwsoflnm 0 www 0 www 0 mm% ~o~o|n wH~ »mw»|=»=Q wwoum= 0 0 0 = ^Hm ^m"mm mmw»fimm|B 0 0 0 NHmn|m wHm ^Hv ^m"mm mm@»mmm|B 0 o 0 = ^Hm Åmssmm mmwmmmm E: E: mn oo=m|E wHm mwzmfimsmmnwäfim mfi md mfi Anßmflm mm -mmfifi Q z@m< ^==\m Emfixoommefifih UopwEpww» Efiflwwwcficmwmfimn >m wcwmmumm>p: n.@H >.N~ mm ^»wmm»@n m “-»Em>v mHmsHo:@E HOCfi OhOwmä flocflunowmn Hocfiohowwn cocflxoawzn Honom hmwHx:Eo:oE Umm>w>u oomom ooomn OQOQN mxfi>H>EwHoe wpwwmmmn Q m < Amuhmsv >onQ H Hfiwnmë 462 494 13 EE :.w EE m.w o EE mqm o EE m.ß oofi oofi oofi oofl o oofi o oofl o ooH o oofi Q < q o o o o o o o o o nn mm mm mn mfi ofi ofl wfi o ÉNN o ÉNN :mwcw Homwohowoa Emwnw socwxohoæn oooza ooow oooæm ooom: m m Q o ^.wuaomv H Hfioomß :i 5 EE ®nO = = sa =.o .xmfixoowo mnmpmfiofiwpm AHV ^m:wcoflwnxoflnQw zoo mcficwwfim .w.>.ov nmpzommu umë oocmmmu: umfifimu n x mmupxmfi ooc:x.wcflcuHflnxownQm zoo wcfismmfim .m.>.uv hmuxoumo mmmfi> u 4 Åmzflnofiwnxofinmm :oo mcwcwmfim .m.>.wv nopxomwn Eon: mocwmmus uxnmEu: n o nwuøwomuz >m w:fi:Emoom 4 1. :mwcfi cmmsw cwwcfi :mun mcmflm cow mm »moE>mmw ^oo=m|E wHEv :mHwU|=pso mmoho= Q omw EE mzfi EE H A EE fi wfl> mumufiwn Eom O omm .:muum>|nHmm x m «ucmn»won mon owman uwmuushznoflmw ^~Hmm|ø mHwv %m o o o Eo mm w con wcficummflwn Aä o o o Eo om =æ\H >muw>onQwm=m n¿ o o x Eo mm .mun owmflwn mxofl mm wmfim fo E 0 E av oz ANV omwpmownommofifiwnwmfiw »com so Afi ^.mu&oMv H Hflmnmß 462 494 15 ømnïrwwwno Ummæfhwwno umaæšwwno cmwnfi EE nam EE m EE mzm EE fl o x o o o x x o x x x o x x x o ^.m»»oMv H Hxwnme 10 462 494 Exempel 5 Prov B löstes i etylacellosolvacetat till en 25-viktprocentig lösning. Denna lösning blandades sedan med zinkpulver i varier- ande förhållanden såsom framgâr nedan för framställning av zinkpulverlacker. På samma sätt som i exempel 4 framställdes provstycken för utvärdering av beläggnin egenskaper. Resultaten framgår av tabell 2.

Lacksammansättning: zinkdamm 90 prov B 10 85 15 75 25 Tabell 2 viktförhållande zinkpulver till prov 90/10 85/15 65 35 75/25 gsfilmens fysikaliska 65/35 utvärdering av beläggningsfilm filmtjocklek (pm) Erichsen-test (sträcka, som prov- stycket kunde pres- sas ut, 7 mm) Du Pont slaghåll- fasthetstest, slag- teststav 1/8", 300g 35 cm saltspruttest 5% salt-vatten, 3s°c zso n test- metod ASIH 16 A JIS G-3312 A JIS K-5400 0 16 O 16 16 10 15 20 25 30 17 462 494 bedömning (utseende): 0 ringa eller inga defekter (t.ex. flagning, sprickor) kunde iakttas. vissa defekter (t.ex. flagning, sprickor) kunde iakttas. x många defekter (t.ex. flagning, sprickor) kunde iakttas (klarade ej testet).

Exempel 6 Prov A, B, C, D och E och ett referensprov F upplöstes vart och ett i etylenglykolmonometyleter och titandioxid tillsattes i sama mängd som hartset. Varje blandning bereddes sedan till en lack. Lacken anbringades som beläggning på stålplåtar och torkades och den erhållna filmen bedömdes med avseende på fysikaliska egenskaper. Lacken hade följande samansättning: Vikt-% harts 20 titandioxid ("Tipaque # 820") 20 etylenglykolmonometyleter 60 Ovan beredda blandning skakades omsorgsfullt tillsammans med glaskulor för framställning av en lack, som sedan anbringades som beläggning på stålplåt (tjocklek 0,8 respektive 0,4 m) och förterkeaee i :Luft een därefter vid 12o°c under so minuter. ned användning av denna stålplåt som provstycke utvärderades filmens fysikaliska egenskaper. Resultaten framgår av nedan- stående tabell 3. 18 462 494 a. »å © se ...á @ se NC. _ umwuncmmcoflnm @ E. 2:..

OOOH @ OOfl NONOIQ WHH. ümwßl:ußo mmOeHO: © n% 331m mä. Sh: »mwpäfe Iæ mm oo m = ^wEE NV ummuwmn mmzwm ßmemm Q um mHh umswmwnwpnmæfln 2Bm< ^==\v xwflxuowpsfiflm øouwspmwu cmsflfim >m w:Hawumm>u: ämm å Hos Auwmunms w m|ux«>v Hocmm >m »Hmm flomomma ~o:floLowwA cocwxohuäs ooomn oooow Hocmm amwfixscocoë unm>m>p Q < Aomøv uwwphmfl wøfl u&fi>HhxmHCE Awunmnv >oLQ M Hfiwnmä 462 494 @ EE onæ @ EE æQL @ EE onæ @ EE EQ. oofi o H o ooH 9 @ ofi o @ o H @ oH 1 x N x < @ @ @ mm mm mm @m O Q m.o~ cwwcfl Hocwonommm cmwcfi Hocwohomwm ooo: oooæm oooom m o o ^.m»EoEo m fifiwnwß mig »wxoxe xx wfiäw x mfipås < 93 o »xxmspz @ :så ^wcwcuHfinamoa >m :mumnw >m mwmmn mm umnmunm>pzv @ .w u omm .cmfim>..ïmw x m sa mm så 3 E 33 xfixoøfipsxfi xfixuošsxxx ošmlx mä. »wwfišxïuxflw o 2 md AU Q :N mm>mHm>m>m R m © @ n ä Bxoxøxsasxxßw: x m ==« nxw =:\ w.m xßxoofisxxx xïxuowpefifi »mmpxomxx mcßwxmmx xfiswx © @ EU ON N = ^:æ\._..v @ x .ä om x __ EXE 3» @ x .ä 3 x __ LES. uwwïšo A. x m .. 0/ x so om x ooofl wmflw mm .mflm ^mHmn|o mHwv 4 @ @ .ä Om x __ »ääpmß MW. @ @ .ä R x __ 9.33 mi. -pfiåïmzwmxm 4 < x .ä 3 x __ šwšwpww» øwfimš »som å x x Eu om x m ooofi ammfim mm wmflm x-DJQDJÅ \ .z ...I .|\f l .L 462 494 21 a* x N @ xwxxoofipsfifim xwxxoofipexflm xwflxuowpeflflm xwfixoofimsxfim xx :min .mfims x man» >m Hmm xx :max mfims mm wsficøfifinwmfin cm mm wcwcøflwnwmfin .mm wmxmuflfinwmfin @ xx man» wfimš xx :maa mfiws mm mcwsøflfinwwfin o mm msflcøflfinwmfln @ :i få :i QS .i im :i S6 xwfixvowpsxflm xwfixoowpefiflm xwxxoofipsxflm xwxxøofipsxfim AU x AU ÖV vn vn vn q vn vn vn vn vn vn vn vn x x x x ^.wpp@mv m Hxwßwm

Claims (4)

462 494 22 10 15 Patentkrav

1. Polyhydroxieter, k ä n n e t e c k n a d av att den upp- visar en återkommande enhet med formeln -+-CH - CH - CH - R-¥-+-CH - CH - CH - R'-+- 2 , 2 n 2 , 2 nl OH OH i vilken R är en resorcinolrest, R' är en bisfenol A-rest, n är ett positivt tal och'n' är ett positivt tal, förutsatt att n och n' satisfierar 35 § n + n' 5 400.

2. Polyhydroxieter enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att den undre gränsen för n + n' är ca 120.

3. Polyhydroxieter enligt krav 1, att n + n' är ca 135. k ä n n e t e c k n a d av

4. Polyhydroxieter enligt krav 1, att n + n' är ca 120. k ä n n e t e c k n a d av