SE447389B - Nya tripeptider, som inverkar pa det centrala nervsystemet - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 40 447 589 ning, när man insåg att den biologiska funktionen hos den- na tripeptid icke inskränkte sig till reglering av det ty- reotropa hormonet utan även utökade en verkan på det cent- rala nervsystemet, jfr N.P. Plotnikoff och medarbetare, Schience 178, 417 /1972/; A.J. Prange och medarbetare, Lancet 2, 999 /1972/. Man har nu fastställt att TRH för- utom nämnda hormonfunktion väsentligt minskar den av bar- biturat och alkohol orsakade sömnens längd och även mins- kar den av olika läkemedel orsakade hypotermin och steg- rar den lokomotoriska aktiviteten. En annan viktig faktor hos THR's på det centrala nervsystemet utövade verkan är hämningen av den genom haloperidol orsakade katalepsin.

Det borde sålunda vara önskvärt att för terapeutisk praxis framställa sådana TRH-analoger, som endast har svag inver- kan på hypofysen, men däremot samma verkan som eller till och med kraftigare verkan än TRH på det centrala nervsys- temet. För detta ändamål har man framställt de föreningar, som beskrives i DE-OS 2 343 035, 2 343 037, 2 449 167, 2 514 381, 2 609 154 och 2 639 393 liksom även i BE-PS 819 198. Den i detta avseende hittills genomförda forsk- ningen, vars resultat och erfarenheter sammanfattats av A.J. Prange och medarbetare i "The Role of Hormones in Depression", Life Schiences 20, 1305 /1977/ och av A.V.

Schally och medarbetare i"Hypothalamic Regulatory Hormones", Ann. Rev. Biochem. 47, 89 /1978/ har icke lämnat resultat, som i alla avseende uppfyller den terapeutiska praktikons behov.

Det har nu visat sig att man genom att sys- tematiskt utbyta några aminosyror i den av tre aminosyror uppbyggda TRH-molekylen kan uppnå att tripeptidens hormon- verkan helt upphör eller åtminstone väsentligt minskas, samtidigt som den på det centrala nervsystemet utövade ef- fekten bibehålles eller till och med avser att förstärkas.

De derivat, som i 2-ställningen i stället för histidingrup- pen, innehåller en alifatisk aminosyragrupp med rak eller förgrenad kolkedja har visat sig vara speciellt fördelak- tiga. För en ännu mera selektiv biologisk verkan har det likaledes visat sig fördelaktigt att i molekylen inbygga en 6-keto-pipekolinsyragrupp i stället för pyroglutamyl- ringsystemet. 10 15 20 25 30 35 40 447 389 De med den ovan definierade allmänna formeln I kännetecknade tripeptidderivaten framställes enligt fö- revarande uppfinning ur de motsvarande aminosyrorna respek- tive aminosyraderivaten i enlighet med i och för sig kända peptidkemiska metoder genom att man ' (a) utgående från föreningar med den allmän- na formeln W - NH2 _ (II) där W har ovan angiven betydelse, uppbygger föreningen I stegvis och under tillämpning av och inom peptidkemin gängse kopplingsmetoder, lämpligen med användning av akti- va estrar, blandade anhydrider eller dicyklohexylkarbodi- imid, eller (b) acylerar föreningar med den allmänna for- meln W - NH2 (II) där W har ovan angiven betydelse, med azider framställda ur dipeptid-hydrazider med den allmänna formeln Z - X - Y - NH - NH2 (III) där Z representerar bensyloxikarbonyl och X och Y har ovan angivna betydelser, och därpå ur den så erhållna för- eningen med den allmänna formeln Z - X - Y - W - NH2 (IV) där Z, X, Y och W har ovan angivna betydelser, avspjälkar skyddsgruppen Z, lämpligen genom katalytisk hydrering och isolerar den så erhållna produkten med den allmänna for- meln I ur reaktionsblandningen_ Vid den stegvis genomförda uppbyggnaden av molekylen omsättes den lämpligen i överskott använda ut- gångsföreningen W~NH2 med ett aktivt derivat, lämpligen madpentafluorfenylestern av en skyddad aminosyra med den 10 15 20 25 30 -_35 40 44-7 389 allmänna formeln BOC-Y-OH, där BOC representerar den tertiära butyloxikarbonyl-skyddsgruppen, varvid man på ytterst kort reaktionstid (några få minuter) erhåller det motsvarande dipeptidderivatet BOC-Y-W-NH2 i lätt upparbetbar form, som för det mesta icke behöver någon ytterligare rening. Samma dipeptidderivat BOC-Y-W-NH2 kan emellertid också uppbyggas med användning av andra kopplingsmetoder, exempelvis med blandade anhydrider el- ler med fria syror i närvaro av dicyklohexyl-karbodiimid.

De ur det erhållna, skyddade dipeptidderi- vatet BOC-Y-W-NH2 genom acidolys frigjorda dipeptiderna H-Y-W-NH2 kan därefter lämpligen omsättas på nytt med pentafluorfenylestern av en skyddad aminosyra Z-X-OH, varigenom man på ovan angivet fördelaktigt sätt erhåller de motsvarande, skyddade tripeptidderivaten med den all- männa formeln Z-X-Y-W-NH2.

Acyleringen av utgångsföreningen W-NH2 med en hydrazid Z-X-Y-NH-NH2 framställbar azid har förde- len att nämnda hydrazider är mycket väl kristalliserbara och följaktligen kan isoleras som mellanprodukter i myc- ket ren form.

De föreningar I, i vilka X representerar en pyroglutamylgrupp, kan uppbyggas på det sättet, att pyro- glutamylringen bildas först i det sista steget i syntesen ur en glutamingrupp och närmare bestämt så, att glutamin införes som tredje aminosyra i molekylen och den på detta sätt erhållna tripeptiden Gln-Y-W-NH2 uppvärmes i ättik- syra under några minuter.

Ur de på något av de ovan beskrivna sätten framställda skyddade tripeptidderivaten Z-X-Y-W-NH2 kan de önskade slutprodukterna I lämpligen frigöras genom ka- talytisk hydrering. Reningen av de erhållna slutproduk- terna kan ske genom enkel omkristallisation eller omfäll- ning, eventuellt också genom kolonnkromatografering. Even- tuellt kan slutprodukten sedan biprodukterna avlägsnats utvinnas genom enkel lyofilisering.= ' De enligt förevarande uppfinning framställ- da tripeptidderivaten I har undersökts enligt här nedan beskrivna biologiska förfaranden med avseende på farmako- logisk verkan. 10 15 20 '30 35 40 447 389 1. Hämning av haloperidol-katalepsi på råttor (jfr J. Delay och P Deniker: Compt. Rend. Cong.

Med. Alenistes Neurologistes. 19, 497, Luxemburg 1952). 40 mg/kg haloperidol, dvs 4-(p-klorfenyl)- -1-[3-(p-fluorbensoyl)-propyl]-piperidin-4-ol administ- rerades subkutant på försöksdjuren och efter 120 minu- ter kontrollerades katalepsins inträdande. Därefter upp- delades råttorna i grupper om vardera 10 försöksdjur och behandlades genom intravenös administration med doser av TRH respektive de nya TRH-analoga tripeptiderna. Försöks- djuren i kontrollgrupperna behandlades med fysiologisk koksaltlösning. De enskilda föreningarnas katalepsiupp- hävande verkan fastställdes 15, 30, 90 och 120 minuter efter behandlingen. De försöksdjur, som med sina fram- tassar ställdes på en 7 cm hög pelare och inom loppet av 30 sekunder icke korrigerade sin ställning, betrakta- des som kataleptiska.

Av antalet försöksdjur, som icke uppvisa- de katalepsi, fastställdes genom probitanalys de motsva- rande ED50-värdena för de enskilda, verksamma bestånds- delarna.

Dessa försök genomfördes med hanråttor (Wistar) vardera med 160 - 180 g kroppsvikt. 2. Potentiering av den av L-dopa orsakade lokomotoriska aktiviteten hos möss (jfr The Thyroid Axis, Drugs and Behaviour, S. 116, A. J. Prage Jr., Raven Press, New York, 1974).

På djuren administrerades intraperitonealt först 40 mg/kg N-metyl-N-propargyl-bensylamin (pargylin), därefter 20 mg/kg TRH respektive samma doser av de för undersökning avsedda nya tripeptiderna och slutligen 100 mg/kg L-dopa. Den lokomotoriska aktiviteten hos försöks- djuren mättes 30, 60 och 90 minuter efter den ovan angiv- na behandlingen. De därvid erhållna värdena är samman- ställda i nedanstående tabell. Siffrorna i tabellen är procent av de värden som erhölls med de med TRH behandla- de djuren. För dessa försök användes vardera 15 hanmöss med vardera 18 - 22 g kroppsvikt. 3. Reverserande verkan på reserpin-hypoter- mi (möss). Jämför B.M. Askew, Life Sci. 2, 725-730 (1963). 10 15 20 25 30 35. 40 447 389 De i grupper om vardera 10 försöksdjur upp- delade hanmössen med vardera 18 - 22 g kroppsvikt behand- lades genom intraperitoneal administration av vardera 5 mg/kg reserpin. Efter 16 timmar behandlades försöksdjuren med vardera 20 mg/kg TRH respektive den för undersökning avsedda tripeptiden.

Försöksdjurens rektaltemperatur mättes fö- re reserpinbehandlingen (denna temperatur angives i ta- bellen med "norm"), efter 16 timmar efter reserpinbehand- lingen (denna temperatur angives i tabellen med "res.") och en respektive två timmar efter administration av den för undersökning avsedda tripeptiden (denna temperatur angives i tabellen med "efter behandlingen"). I tabellen angives rektaltemperaturerna som genomsnittsvärden för 10 möss. 4. Inverkan på den av hexobarbital orsakade sömnens längd.

På försöksdjur indelades i grupper om varde- ra 10 hanmöss administrerades intravenöst vardera 60 mg/ kg hexobarbital-Na (Evipan®, Bayer). Efter 10 minuter be- handlades försöksdjuren därefter intraperitonealt med var- dera 20 mg/kg TRH respektive den för undersökning avsedda tripeptiden. Sömntiderna beräknades i procent av kontroll- djurens sömn (i vart enskilt fall användes genomsnittsvär- den för 10 försöksdjur). 5. Etanol-narkos.

Jämför J.M. Cott och medarbetare: J. Phar- macol. Exp. Ther. 196, 594 /1976/.

Pâ försöksdjur uppdelade i grupper om var- dera 20 han- och honmöss (CFLP, LATI) vardera med kropps-, vikt 18 - 22 g administrerades intraperitonealt först' vardera 4,5 g etanol och efter 10 minuter vardera 20 mg/ kg av den för undersökning avsedda tripeptiden. Sömnti- derna angives i nedanstående tabell omräknade i procent __av kontrollgruppens sömntid (genomsnitt för 20 försöks- djur)_r.- " 6. Hormon-aktivitet (TSH-verkan) på råttor.

Hanråttor (Wistar) som vardera med kropps- vikt ca 200 g uppdelades i grupper om vardera 7 - 8 för- söksdjur och behandlades intravenöst vardera med 20 mg/kg Uï 10 15 7 447 see TRH respektive den för undersökning avsedda tripeptiden.

TSH-reaktionen för försöksdjuren fastställdes 15 minuter efter behandlingen med TRH respektive med de nya TRH-ana- loga föreningarna med försöksdjurens plasma genom radio- immun undersökning. Den relativa verkningshöjden beräk- nades enligt 4-punktmetoden med hjälp av en dator (TPA 101), varvid verkningshöjden för TRH betecknades med 100.

Data beträffande biologisk verkan för de viktigaste föreningarna I fastställda med hjälp av de ovan beskrivna farmakologiska metoderna är sammanställ- da i följande tabell. 447 389 .ams mm.m m.mm mmm H.mo ummmmsmmumocmmm .ams mm.m H m_mm mmm H.mo "mmmaemm|mmumnmmaoxmm mom mm mm ~.mm m_mm m.mm ~_mm omm mom omm mm om mms 0 mm mm m.mm >.>m m.m~ m.mm mm om mmm om om omm mmm mmm Q mm mm m.mm m.m~ m_>m m.mm mmm mm mm mm oß omm :mm mmmzo 1 mm mm m_~m m.m~ >.om m_mm mom om mm mm m.mm ommm m>z Umm | mm mm o.mN m.om m.mm m.mm om mm mom om m.om mus m>z Umm o mm mm >_om m.mm m.Nm m.mm mm »mm mmm Om mm mus m>z mmm ~_> om mm o.mm >.mm m.m~ m.mm mmm mm mmm mmm m.mm mmm :mm mmm O mm mm N_mm m.mm m_m~ ~_mm Nm mmm mmm omm m_mm mus smm mmm 0 mm mm m.mm m.mm m_mm m.mm mm mm mm om m_om omm m>z Umm >.m mß mm m_mm o_~m m_mm m_mm mmm om mmm om m.mm omm :mm Umm .Eflu N .Emu m .mmm .Euoc .om .om .om :m2 mvïmä N w x mfirm. .Emm mcmwøfiø mcwusflñflflou .flwcmnmn Hmflmm IHHOHHGOM IflGOum >N mm .Hwßmmw .ü >m w .flflflmëßm Oo .uflumuwm .flmuH>H#xm Mmmm mmmmamumx :mxHm> .øflvzëßm |Hm#HQ lämuamuxmn .mëuwuomhnxcmmumw l0uoE0x0A|mm0U|fl lfloflmuwmøfimfl amma. nmssmvm lmmnoxwm :mn mmm cmxnmš wøammmmmmmømfwm 2,... mnmuwmucwuom >.m mnmåmwm mmz n N I w | N HHwQmB 10 20 25 30 35 40 9 447 389 Av de i ovanstående tabell sammanställda resultaten framgår det, att de TRH-analogerna, i vilka två eller tre aminosyror i THR-molekylen utbytts mot andra aminosyror, visar avsevärd verkan på det centrala nerv- systemet. Från denna synpunkt är i synnerhet de derivat fördelaktiga i vilka His i 2-ställningen i TRH-molekylen utbytts mot en alifatisk aminosyra med rak eller förgre- nad kolkedja. Likaledes fördelaktiga från verkningssyn- punkt är de TRH-analoger, i vilka gruppen Glp bytts mot 6-keto-pipekolinsyra. Dessa derivat är TRH's hormonver- kan antingen helt upphävd eller reducerad till ett mini- mun, varvid samtidigt den på det centrala nervsystemet utövade effekten är mycket betydande och i nâgra fall till och med stegrats åttafaldigt.

De enligt uppfinningen framställbara nya tripeptiderna och farmaceutiskt användbara salter res- pektive komplex därav kan användas inom terapin i form av vanliga läkemedelspreparat. Dessa innehåller de verk- samma föreningarna enligt uppfinningen tillsammans med oorganiska eller organiska bärare lämpliga för enteral eller parenteral administration. Läkemedelspreparaten kan exempelvis beredas i form av tabletter, dragëer, in- jektionspreparat, lyofilisat etc. Framställningen kan ske på inom den farmaceutiska industrin gängse sätt.

Förfarandets enligt förevarande uppfinning praktiska utförande respektive den kemiska framställning- en av de TRH-analogerna enligt uppfinningen belyses i när- mare detalj i följande exempel. I dessa användes inom peptidkemin gängse, konventionella förkortningar, jfr. J.

Biol. Chem. 247, 977 /1972/. Dessutom användes följande förkortningar: HPro L-homoprolin Kic L-2-ketoimidazolidin-4-karboxylsyra Kpc L-6~ketopipecolinsyra Oro Orotsyra Pip L-pipekolinsyra Tca L-tiazolidin-4-karboxylsyra DCC dicyklohexyl-karbodiimid DCU dicyklohexyl-karbamid PFPOH pentafluorfenol 10 15 20 .zà G9. -av 35 40 10 447 389 DMFA dimetylformamid De i exemplen angivna smältpunkterna för föreningarna har bestämts med en smältpunktsbestämnings- apparat enligt Dr. Tottoli (Büchi). Värdena för den op- tiska vridningsförmåga har fastställts med hjälp av en polarimeter av typen Perkin-Elmer 141. Vid de tunnskikts- kromatografiska undersökningarna respektive separationer- na användes kiseldioxidgelplattor (“Kieselgel G nach Stahl", E. Merck, Darmstadt). För framkallning av kroma- togrammen användes följande lösningsmedelsblandningar: 1. Kloroformzmetanol 9:1 2. Etylacetat:(pyridin:ättiksyra:vatten 20:6:11) 95:5 3. Etylacetat:(pyridin:ättiksyra:vatten 20:6:11) 9:1 4. Etylacetat:(pyridinzättiksyra:vatten 20:6:11) 8:2 5. Etylacetat:(pyridinzättiksyra:vatten 20:6:11) 3:2 6. Etylacetat:(pyridin:ättiksyra:vatten 20:6:11) 2:3 För framkallning av fläckarna användes nin- _hydrinlösning. Efter sköljning torkades plattorna i 5 mi- nuter vid 105°C. Därefter exponerades kromatogrammen för klorgas och efter luftning framkallades de med o-tolidin- -kaliumjodidlösning.

För den kolonnkromatografiska reningen av produkten användes kiseldioxidgel ("Kieselgel G", E.

Merck) med partikelstorlek 0,062 - 0,2 mm.

För indunstning av lösningarna i vakuum an- vändes en vakuum-indunstare (“Rotavapor R", Büchi). In- dunstningen genomfördes vid en temperatur icke översti- gande SOOC.

Pentafluorfenylestrarna av de BOC-skyddade aminosyrorna framställdes enligt den av L. Kisfaludy och medarbetare, Ann. 1973, 1421, utarbetade metoden.

Exempel 1 L-pyroglutamyl-L-leucyl-L-pipekolinsyraamid Steg 1: L-leucyl-L-pipekolinsyraamin-hydroklorid 1,54 g (12 mmol) H-Pip-NH; suspenderades i 20 ml DMFA och suspensionen försattes under omrörning med 5,16 g ('13 mmol) Boc-Leu-oPFP och 1,68 m1 (12 mmol) tri- etylamin. Blandningen omrördes i ytterligare 6 timmar, varpå den så erhållna lösningen indunstades i vakuum. Den i form av en olja erhållna återstoden löstes i 60 ml klo- 10 15 20 25 30 35 40 11 447 309 roform. Lösningen försattes med 0,2 ml 2-(dimetylamino)- -etylamin, fick stå i 5 minuter och urskakades därefter med 1N-HCl (3 x 20 ml) och därefter med 1N-NaHCO3 (3 x 20 ml) och med vatten (1 x 20 ml) i angiven ordningsföljd, torkades med vattenfritt natriumsulfat och indunstades.

Den oljeartade återstoden löstes i 3 ml etylacetat och lösningen försattes med 10 ml av en 5-normal lösning av HCl i etylacetat. Efter en timme utspäddes reaktionsbland- ningen med eter och den bildade fällningen avfiltrerades och torkades i vakuum över vattenfri natriumhydroxid. Man erhöll 3,12 g H~Leu-Pip-NH2.HCl (94%) av det på H-Pip-NH; beräknade teoretiska utbytet); RÉ5) = 0,46.

Steg 2: Bensyloxikarbonyl-L-pyroglutamyl-L-leucyl- -L~pipekolinsyraamid 3,13 g (11,2 mmol) H-Leu-Pip-NH2.HCl och 4,94 g (11,5 mmol) Z-Glp-OPFP löstes i 35 ml DMFA och lösning- en försattes med 1,57 ml (11,2 mmol) trietylamin. Efter 5 minuters omrörning tillsattes ytterligare 1,57 ml (11,2 mmol) trietylamin och efter omrörning i ytterligare 20 minuter indunstades reaktionsblandningen i vakuum. In- dunstningsâterstoden löstes i 90 ml kloroform och lös- ningen urskakades med 1N-HCl (2 x 30 ml), med 1N-NaHCO3 (3 x 30 ml) och med vatten (1 x 30 ml) i angiven ordnings- följd. Den organiska fasen torkades därefter med vatten- fritt natriumsulfat och indunstades. Den amorfa indunst- ningsåterstoden omrördes med kall eter, etern avdekante- rades och den så erhållna oljan bringades att stelna un- der n-hexan. Den på detta sätt erhållna amorfa râproduk- ten (4,7 g) kristalliserades i etylacetat/eter och man erhöll 3,32 g Z-Glp-Leu~Pip-NH2 (61%), smältpunkt 143 - 144%, RQ) = 0,51; [OJÉS = -97,2° (c = 1, i ättiksyra).

Analys: % C % H % N beräknat för C25H3(O6Nr 61,71 7,04 11,51 (molekylvikt: 486,57) funnet: 61,67 7,05 11,40 Steg 3: L-pyroglutamyl-L-leucyl-L-pipekolinsyra- amid 2,1 g (4,32 mmol) Z-Glp~Leu-Pip-NH2 löstes i 40 ml metanol och lösningen försattes med 0,2 g 10% palladium/aktivkolkatalysator, varpå vätgas inleddes i 10 15 20 25 30 35 40 447 589 12 blandningen under en timme. Därefter avfiltrerades ka- talysatorn, filtratet indunstades och återstoden revs med eter. Den på detta sätt erhållna råprodukten (1,48 g) löstes i 20 ml vatten, lösningen klargjordes med ak- tivkol, filtrerades och i det klara filtratet löstes 4 g natriumklorid, varpå lösningen urskakades med kloro- form (3 x 10 ml). Den organiska fasen torkades med vat- tenfritt natriumsulfat, indunstades och den amofra in- dunstningsåterstoden revs med en blandning av etylace- tat Dch eter.Man erhöll 1,33 g Glp-Leu-Pip-NH2 (87,5%), RÉS) = 0,60, [OJÉS = -s6,4° (c = 1, i ättiksyra).

Exempel 2 L-pyroglutamyl-L-leucyl-L-tiazolidin-4- -karboxylsyraamid Steg 1: L-leucyl-L-tiazolidin-4-karboxy1syraamid- -hydroklorid 1,81 g (11 mmol) H-Tca-NH2.HCl (jfr. S.

Ratner och H.T. Clarke, J. Am. Chem. Soc. 59, 200 /1937/) uppslammades i 30 ml DMFA och uppslamningen försattes med 3,97 g (10 mmol) BOC-Leu-OPFP, 1,49 g (11 mmol) 1- -hydroxi-benstriazol och 1,22 ml (11 mmol) N-metyl-mor- folin. Den erhållna lösningen fick stå över natten vid rumstemperaturen, indunstades därefter och indunstnings- återstoden löstes i 80 ml kloroform. Lösningen urskaka- des med 1N-HCl (3 x 20 ml), med 1N-NaHCO3 (3 x 20 ml) och till sist med vatten (1 x 10 ml), torkades över vat- tenfritt natriumsulfat och indunstades i vakuum. Den amorfa indunstningsâterstoden, som bildade ett skum, lös- tes i 5 ml etylacetat, lösningen försattes med 10 ml av en 7-normal lösning av HCl i etylacetat och det hela fick stå i en timme. Därefter utspäddes reaktionsbland- ningen med eter, den bildade fällningen avfiltrerades och torkades i vakuum över vattenfri natriumhydroxid.

Man erhöll 1,84 g H-Leu-Tca-NH¿.HCl (65% av det på BOC- %Leu-OPFP beräknade teoretiska utbytet), RÉ5)'å-0,25, smältpunkt 170 - 174°C (sönderdelning).

Steg 2: Bensyloxikarbonyl-L-pyroglutamyl-L-leucyl- -L-tiazolidin-4-karboxylsyraamid 1 1,69 g (6 mmol) H-Leu-Tca-NH2.HCl uppslam- mades i 20 ml DMFA och uppslamningen försattes med 2,7 g (6,3 mmol) Z-Glp-OPFP och 0,84 ml (6 mmol) trietylamin. 10 15 20 25 30 35 40 13 447 589 Blandningen omrördes vid rumstemperaturen i 20 minuter och indunstades därefter i vakuum. Indunstningsåtersto- -den löstes i 50 ml kloroform och lösningen urskakades med 1N-HCl (2 x 10 ml), med 1N-NaHCO3 (3 x 10 ml) och till sist med vatten (1 x 10 ml). Den organiska fasen indunstades, indunstningsåterstoden revs med eter och den erhållna råprodukten renades genom flerfaldig om- fällning i etylacetat/eter. Man erhöll 1,64 g Z-Glp- -Leu-mca-NH, (56%), smäitpunkt 108 - 11o°c, nå” 0,46, [fqšš = -13o,3o° (c = 1, i ättiksyra).

Steg 3: L-pyroglutamyl-L-leucyl-L-tiazolidin-4- -karboxylsyraamid 1,62 g (3,3 mmol) Z-Glp-Leu-Tca-NH2 lös- tes i 6 ml av en iskall, 3,5-normal lösning av HBr i isättika och lösningen fick stå i 1,5 timmar vid 0 - SCC. Därefter utspäddes reaktionsblandningen med eter, den övre fasen avdekanterades och den återstående oljan löstes i 20 ml vatten. Vattenlösningen neutraliserades med fast natriumvätekarbonat och urskakades med eter (3 x 10 ml). Den vattenhaltiga fasen indunstades i va- kuum, återstoden löstes i 20 ml kloroform, lösningen torkades med vattenfritt natriumsulfat och indunstades.

Den amorfa indunstningsåterstoden revs med eter och torkades. Den erhållna råprodukten (1,13 g) löstes i lösningsmedelsblandningen (4) och lösningen påsattes en kolonn innehållande 20 g kiseldioxidgel. Kolonnen eluerades med samma lösningsmedelsblandning. Ur de er- hållna fraktionerna som innehöll ren produkt isolerades 0,78 g amorf produkt. Denna löstes i 20 ml vatten, lös- ningen klargjordes med aktivkol och den erhållna vatten- klara lösningen lyofiliserades. Man erhöll 0,62 g Glp- -Leu-Tca-NH, (53%), Rim = 0,53, mås = -145,o° (c = 1, i ättiksyra).

Exemgel 3 L-pyroglutamyl-L-leucyl-D-prolinamid Steg 1: Bensyloxikarbonyl-L-pyroglutamyl-L-leucyl- -D-prolinamid 1,54 g (5,8 mmol) H-Leu-D-Pro-NH2.HCl lös- tes i 20 ml DMFA och lösningen försattes med 0,81 ml (5,8 mmol) trietylamin och 2,58 g (6 mmol) Z-Glp-OPFP. Bland- Lïl 10 15 20 25 30: 35 -40 '447 389 14 ningen omrördes i 5 minuter, varpå ytterligare 0,81 ml (5,8 mmol) trietylamin tillsattes. Efter omrörning i ytterligare 10 minuter indunstades reaktionsblandning- en i vakuum. Indunstningsåterstoden löstes i 60 ml kloroform och lösningen tvättades med 1N-HCl (3 x 15 ml), med 1N-NaHCO3 (3 x 15 ml) och till sist med vatten (1 x 15 ml), torkades med vattenfritt natriumsulfat och indunstades. Den amorfa indunstningsåterstoden revs med eter och den erhållna råprodukten (2,1 g) omkristalli- serades i 5 ml etylacetat. Man erhöll 1,8 g Z~Glp-Leu- -D-Pro-NH, (66%), smäitpunkt 153 - 157°c, nå” = 0,38, [flåß = -24,s° (c = 1, i ättiksyra). g Steg 2: L-pyroglutamyl-L-leucyl-D-prolinamid 1,5 g (3,25 mmol) Z-Glp-Leu-D-Pro-NH2 lös- tes i 70 ml metanol, lösningen försattes med 0,3 g 10% palladium/aktivkolkatalysator och väte leddes genom lös- ningen i en timme. Sedan katalysatorn avfiltrerats in- dunstades filtratet och den amorfa indunstningsåtersto- den revs med eter. Den erhållna râprodukten (0,94 g) löstes i vatten, lösningen klargjordes med aktivkol och filtrerades. Det vattenklara filtratet lyofiliserades och man erhöll 0,87 g Glp-Leu-D-Pro-NH; (79%), RÉ5) = 0,47, [GJÉS = +8,4° (c = 1, i ättiksyra).

Exempel 4 L-pyroglutamyl-L-norvalyl-L-tiazolidin-4- -karboxylsyraamid ' Steg 1: L-norvalyl-L-tiazolidin-4-karboxylsyra- amid-hydroklorid _ 8,0 g (20 mmol) BOC-Nva-OH.DCHA uppslamma- des i 60 ml eter, uppslamningen försattes med 20 ml 2N- -H2SO( och det hela skakades till dess att den fasta sub- stansen gått i lösningen. Faserna separerades, eterfasen urskakades med 2N-H¿SOq (1 x 20 ml) och med vatten (1 x 20 ml), torkades med vattenfritt natriumsulfat och in- dunstades. Den i form av en olja erhållna indunstnings- återstoden löstes i 40 ml DMFA, lösningen försattes med 2,8 m1 (20 mmol) trietyiamin, kyiaes till -1s°c och för- sattes droppvis och under omrörning med 2,5 ml (20 mmol) pivaloylklorid med sådan hastighet, att reaktionsbland- ningens temperatur hölls under -5°C. Den på detta sätt 10 15 20 25, 30 35 40 15 447 ss9 erhållna suspensionen omrördes vid samma temperatur i ytterligare 10 minuter.

Under denna tid uppslammades 3,72 g (22 mmol) H-Tca-NH2.HCl i 30 ml DMFA, uppslamningen försat- tes med 3,1 ml (22 mmol) trietylamin, den bildade fäll- ningen avfiltrerades och filtratet sattes droppvis vid -SOC till den på sätt som angives i det föregående styc- ket tillberedda lösningen av den blandade anhydriden.

Sedan tillsatsen slutförts omrördes reaktionsblandning- en vid -10°C i ytterligare 30 minuter, fick därefter stå i kylksåp över natten och indunstades påföljande dag i vakuum. Indunstningsåterstoden löstes i 100 ml kloroform, lösningen urskakades med 1N-HCl (3 x 20 ml), i anslutning därtill med 1N-NaHCO3 (3 x 20 ml) och till sist med vatten (1 x 20 ml), torkades över vattenfritt natriumsulfat och indunstades. Den i form av en olja erhållna indunstningsåterstoden löstes i 20 ml etyl- acetat, lösningen kyldes till under 5oC och försattes med 20 ml av en 5-normal lösning av HCl i etylacetat.

Reaktionsblandningen hölls i en timme i ett isbad och utspäddes därefter med eter. Den bildade fällningen av- filtrerades och torkades i vakuum över vattenfri natrium- hydroxid. Man erhöll 3,77 g H-Nva-Tca-NH2.HCl (70% av det på BOC-Nva-OH.DCHA beräknade teoretiska utbytet), Réfi) = 0,20.

Steg 2: Bensyloxikarbonyl-L-pyroglutamyl-L-norva- 1yl-L-tiazolidin-4-karboxylsyraamid 2,8 g (10, 5 mmol) H-Nva-Tca-NH2.HCl upp- slammades i 50 ml DMFA och uppslamningen försattes under omrörning med 1,47 ml (10, 5 mmol) trietylamin och 5,15 g (12 mmol) Z-Glp-OPFP. Reaktionsblandningen försattes efter 5 minuter med ytterligare 1,47 ml (10,5 mmol) tri- etylamin, omrördes i ytterligare 10 minuter och induns- tades därefter i vakuum. Indunstningsåterstoden löstes i 100 ml kloroform, lösningen urskakades med 1N-HCl (3 x 20 ml), med natriumvätekarbonatlösning (3 x 20 ml) och till sist med vatten (1 x 20 ml), torkades med vatten- fritt natriumsulfat och indunstades. Den amorfa indunst- 'ningsåterstoden revs med eter och den erhållna produkten (4,6 g) omkristalliserades i en blandning av etylacetat _ _ ___..........----.vvw@-~ 10 15 20 25 30 35 40 16 447 389 och eter. Man erhöll på detta sätt 3,2 g Z-Glp-Nva-Tca- NH2 (64%), smältpunkt 116 - 11s°c, RÉ*) = 0,45, [@]ÉS = -129,o° (C = 1, 1 ättiksyra).

Steg 3: -karboxylsyraamid 4,76 g (10 mmol) Z-Glp-Nva-Tca-NH2 löstes L-pyroglutamyl-L-norvalyl-L-tiazolidin-4- i 20 ml av en iskall 3,5-normal lösning av HBr i ättik- syra och lösningen fick stå 1,5 timmar vid O - SOC. Där- efter utspäddes reaktionsblandningen med eter och den utfällda oljan avdekanterades från lösningsmedlet. Den så erhållna oljan löstes i 50 ml vatten, lösningen neutra- liserades genom tillsats av fast natriumvätekarbonat och urskakades med eter (3 x 20 ml). Den vattenhaltiga fasen indunstades, indunstningsåterstoden löstes i 100 ml klo- roform, lösningen torkades med vattenfritt natriumsulfat och indunstades. Indunstningsåterstoden revs med eter och man erhöll en råprodukt (3 g). Denna påsattes en av 80 g kiseldioxidgel framställd kolonn och eluering ge- nomfördes med lösningsmedelsblandningen (4). Ur de frak- tioner som innehöll den rena produkten utvanns 2,18 g amorf produkt. Denna löstes i 40 ml vatten. Lösningen klargjordes med aktivkol och den vattenklara lösningen lyofiliserades. Man erhöll 1,84 g Glp-Nva-Tca-NH; (54%), RÉ5) = o,5o, [a]§5 = -14s,e° (C = 1, 1 ättiksyra)- Exempel 5 L-pyroglutamyl-L-norvalyl~L-leucinamid Steg 1: t-butyloxikarbonyl-L-norvalyl-L-leucin- -metylester Den ur 8,0 g (20 mmol) DCHA-salt på sätt som angives i exempel 4, steg 1, frigjorda BOC-Nva-OH och 3,82 g (21 mmol) H-Leu-OMe.HCl löstes i 60 ml kloro- form och lösningen försattes först med 2,94 ml (21 mmol) trietylamin, därefter under iskylning och omrörning med en lösning av 4,33.g (21 mmol) DCC i 40 ml kloroform, varpå reaktionsblandningen fick stå över natten vid 5°C.

Den utfällda DCU avfiltrerades, filtratet urskakades med 1N-HCl (3 x 30 ml), med 1N-NaHCO3 (3 x 30 ml) och till sist med vatten (1 x 30 ml), torkades med vattenfritt natriumsulfat och indunstades. Den kristalliniska in- dunstningsåterstoden revs med n-hexan, avfiltrerades och 10 15 20 25 30 35 40 17 447 389 den erhållna råprodukten (6,65 g) omkristalliserades i en blandning av 5 ml etylacetat och 20 ml petroleum- eter. Man erhöll 5,20 g BOC-Nva-Leu-OMe (75%), smält- punkt 100 -1o1°c, Rim = 0,84, [(1135 = -47,5° 1 c = 1, i metanol).

Steg 2: t-butyloxikarbonyl-L-norvalyl-L-leucin- amid 5,0 g (14,5 mmol) BOC-Nva-Leu-OMe löstes i 50 ml metanol, lösningen kyldes med is och ammoniak- gas inleddes i den kylda lösningen under en halv timme.

Lösningen fick därefter stå vid rumstemperaturen över natten, varpå den avkyldes på nytt, mättades med ammo- niakgas, fick stå i 4 timmar, varpå den slutligen in- dunstades. Den kristalliniska indunstningsâterstoden omkristalliserades i en blandning av etylacetat och eter och man erhöll 4,37 g BOC-Nva-Leu-NH2 (91%), smält- punk1-.15s -159°c, Ršz) = 0,60, [0111235 = -4s,7° (c = 1, i metanol).

Steg 3: L-norvalyl-L-leucinamid-hydroklorid 4,12 g (12,5 mmol) BOC-Nva-Leu-NH2 upp- slammades i 15 ml etylacetat och uppslamningen försat- tes med 20 ml av en 6-normal lösning av HCl i etylace- tat. Blandningen fick stå i en timme, varpå den utspäd- des med eter. Den erhållna fällningen avfiltrerades och råprodukten (3,64 g) omkristalliserades i 25 ml metanol.

Man erhöll 2,75 g H-Nva-Leu-NH2.HCl (83%), smältpunkt 215 - 21s°c, Råå) = 0,45, [også = -3,47° (c = 1, i me- tanol).

Steg 4: Bensyloxikarbonyl-L-pyroglutamyl-L-norva- lyl-L-leucinamid 2,67 g (10 mmol) H-Nva-Leu-NH2.HCl löstes i 30 ml DMFA och lösningen försattes med 1,4 ml (10 mmol) trietylamin. Efter avfiltrering av den bildade fällning- en tillsattes 4,72 g (11 mmol) Z-Glp-OPFP. Efter 5 minu- ter tillsattes ytterligare 1,4 ml (10 mmol) trietylamin och efter ännu ytterligare 10 minuter indunstades reak- tionsblandningen i vakuum. Återstoden revs med eter och den på detta sätt erhållna råprodukten (5,5 g) omkris- talliserades ietanol. Man erhöll 3,84 g Z-Glp-Nva-Leu- -Nnz (81%), smältpunkt 241 - 242°c, RQ) = 0,55, [OJÉS = 10 15 20 25 30 35 40 47 539 18 -62,6° (C = 1, 1 ättiksyra).

Steg 5: L-pyroglutamyl-L-norvalyl-L-leucinamid 3,8 g (8 mmol) Z-Glp-Nva-Leu-NH2 löstes i 200 ml ättiksyra, lösningen försattes med 0,8 g 10% pal- ladium/aktivkolkatalysator och vätgas leddes genom bland- ningen i en timme. Därefter avfiltrerades katalysatorn och den gelartade återstoden revs med eter. Man erhöll 2,7 g Glp-Nva-Leu-NH, (99%), smältpunkt 24o°c (sönder- deining), Råå) = 0,57, [u]É5 = -55,s° (c = 1, 1 ättik- syra).

Exemgel 6 L-pyroglutamyl-L-norvalyl-L-isoleucin- amid ' Steg 1: t-butyloxikarbonyl-L-norvalyl-L-isoleucin- amid 3,7 g (19 mmol) H-Ile-NH2.HCl löstes i 30 ml DMFA, lösningen försattes under omrörning med 2,7 ml (19 mmol) trietylamin och 6,63 g (17,3 mmol) BOC-Nva- -OPFP. Efter 5 minuter tillsattes ytterligare 2,4 ml (17,3 mmol) trietylamin och efter ytterligare 10 minuter indunstades reaktionsblandningen i vakuum. Indunstnings- återstoden löstes i 100 ml kloroform, lösningen urskaka- des med 1N-HCl (2 x 20 ml), därefter med 1N-NaHCO3 (3 x 20 ml), och till sist med vatten (1 x 20 ml), torkades med vattenfritt natriumsulfat och indunstades. Den kris- talliniska återstoden revs med eter och torkades. Man erhöll 4,7 g BOC-Nva-Ile-NH2 (83%), smältpunkt 192 - 194°c, RÉ2) = o,so, [a]§5 = -4s,7° (C = 1, 1 metanøl).

Steg 2: L-norvalyl-L-isoleucinamid-hydroklorid 4,5 g (13,7 mmol) BOC-Nva-Ile-NH2 uppslam- mades i 20 ml etylacetat och uppslamningen försattes med 12 ml av en 6-normal lösning av HCl i etylacetat. Reak- tionsblandningen fick stå i en timme, varpå den utspäd- .des med eter. Den bildade fällningen avfiltrerades och den på detta sått erhållna rånrodukten (3,6 g) omkris- talliserades i en blandning av metanol och eter. Man er- höll 3,5 g H-Nva-Ile-NH2.HCl (96%), smältpunkt 254 - z5s°c, Råå) = 0,45, [t]É5 = +3,s° (C = 1, 1 metanol).

Steg 3: Bensyloxikarbonyl-L-pyroglutamyl-L-norva- lyl-L-isoleucinamid 10 15 20 25 30 35 40 19 447 389 3,3 g (12,4 mmol) H-Nva-Ile-NH2.HCl löstes i 40 ml DMFA och lösningen försattes under omrörning med 1,74 ml (12,4 mmol) trietylamin och 5,85 g (13,6 mmol) Z-Glp-OPFP. Efter 5 minuter tillsattes ytterligare 1,74 ml (12,4 mmol) trietylamin. Reaktionsblandningen, som efter några sekunder stelnade till ett gel, utspäddes med eter och omrördes, fick därefter stå i kylskåp i 2 timmar och filtrerades. Man erhöll 5,1 g Z-Glp-Nva-Ile- -NHZ (86%), smältpunkt 252 - 253%, nå” = 0,60, [a 35 = -57,s° (c = 1, i ättiksyra).

Steg 4: L-pyroglutamyl-L-norvalyl-L-isoleucylamid 4,75 g (10 mmol) Z-Glp-Nva-Ile-NH2 löstes i 200 ml ättiksyra och efter tillsats av 1 g 10% palla- dium/aktivkolkatalysator leddes vätgas genom lösningen i en timme. Sedan hydreringen slutförts avfiltrerades katalysatorn, filtratet indunstades och indunstnings- återstoden revs med eter. Man erhöll 3,34 g Glp-Nva-Ile- -NH2 (98%), smältpunkt 267 - 270°C (sönderdelning), RÉS) = 0,61, [ujšs = -5o,2° (c = 1, i ättiksyra).

Exemgel 7 L-pyroglutamyl-L-norvalyl-L-metioninamid Steg 1: t-butyloxikarbonyl-L-norvalyl-L-metionin- metylester Ur 4,78 g (12 mmol) DCHA-salt frigjordes BOC-Nva-OH på sätt som angives i exempel 4, steg 1, och löstes tillsammans med 2,6 g (13 mmol) H-Met-0Me.HCl i 40 ml kloroform. Till lösningen sattes först 1,82 ml (13 mmol) trietylamin, därefter under iskylning och om- rörning en lösning av 2,58 g (12,5 mmol) DCC i 20 ml kloroform. Reaktionsblandningen fick stå hela natten vid 5°C, varpå den utfällda DCU avfiltrerades, filtra- tet urskakades med 1N-HCL (3 x 20 ml), med 1N-NaHC03 (3 x 20 ml) och till sist med vatten (1 x 20 ml), torka- des med vattenfritt natriumsulfat och indunstades. Den i form av en olja erhållna återstoden bringades att kristallisera genom tillsats av petroleumeter. Den er- hållna råprodukten (3,42 g) omkristalliserades i en blandning av etylacetat och petroleumeter, och man er- höll 3,08 g Boc-Nva-Met-ome (71%), smältpunkt 69 - 7o°c, RÉ2) = 0,81, fa]É5 = -42,70 (c = 1, i metanol). 10 15 20 25 30 35 40 447 389 N Steg 2: t-butyloxikarbonyl-L-norvalyl-L-metionin- amid 1,81 g (5 mmol) BOC-Nva-Met-OMe löstes i 20 ml metanol och ammoniakgas leddes under kylning ge- nom lösningen i en halv timme. Reaktionsblandningen fick stå vid rumstemperaturen över natten och därefter nâgra timmar i kylskåp. Den utfällda kristalliniska pro- dukten avfiltrerades (1,27 g), filtratet indunstades, återstoden omkristalliserades i 5 ml etanol och förena- des med den på ovan angivet sätt erhållna huvudmängden produkt. Man erhöll totalt 1,62 g BOC-Nva-Met-NH2 (93%), smältpunkt 166 - 1e7°c, nå” = 0,57, [flšs = -4o,9° (c = 1, i metanol).

Steg 3: L-norvalyl-L-metioninamid-hydroklorid 4,5 g (13 mmol) BOC-Nva-Met-NH2 uppslam- mades i 20 ml etylacetat och uppslamningen försattes med 20 ml av en 6-normal lösning av HCl i etylacetat. Reak- tionsblandningen fick stå vid rumstemperaturen i en tim- me, utspäddes därefter med eter, den erhållna fällningen avfiltrerades och torkades i vakuum över vattenfri nat- riumhydroxid. Den på detta sätt erhållna råprodukten (4 g) omkristalliserades i en blandning av metanol och eter och man erhöll 3,28 g H-Nva-Met-NH2.HCl (89%), smält- punkt 198 - 20o°c, Ršs) = 0,40, [ujås = +1o,2° (c = 1, 1 metanol).

Steg 4: t-butyloxikarbonyl-L-glutaminyl-L-norvalyl- -L-metioninamid 2,84 g (10 mmol) H-Nva-Met-NH2.HCl uppslam- mades i 40 ml DMFA och under omrörning tillsattes 1,4 ml (10 mmol) trietylamin och 4,53 g (11 mmol) BOC-Gln-OPFP.

Efter 5 minuter tillsattes ytterligare 1,4 ml (10 mmol) trietylamin och efter omrörning i ytterligare 10 minuter indunstades den erhållna tjocka suspensionen i vakuum.

Den fasta indunstningsåterstoden revs med etanol och den på detta sätt erhållna råprodukten (4,82 g) uppkokades med 50 ml etanol. Efter avkylning hölls suspensionen någ- ra timmar i kylskåp, varpå den filtrerades. Man erhöll 4,08 g Boc-Gin-Nva-Met-NH, (86%), smältpunkt 237 - 23s°c, RÉ“) = 0,43, [u]§5 = -37,1° (C = 1, 1 ättiksyra).

Steg 5: L-pyroglutamyl-L-norvalyl-L-metionamid 10 15 20 25 30 35 40 21 447 389 3,8 g (8 mmol) BOC-Gln-Nva-Met-NH2 löstes i 100 ml 98%-ig myrsyra. Lösningen fick stå i 2 timmar vid rumstemperaturen och indunstades därefter i vakuum.

Den i form av en olja erhållna indunstningsåterstoden löstes i 50 ml ättiksyra, lösningen kokades i 2 minuter och indunstades därefter i vakuum. Den gelartade åter- stoden revs med eter och avfiltrerades. Man erhöll 2,8 g Glp-Nva-Met-NH; (98%), smältpunkt 249 - 250OC (sönder- aelning, Rffs) = 0,58, [OJÉH = -4s,4° (c = 1, i ättiksyra).

Exempel 8 N-(L-pyroglutamyl-L-leucyl)-pyrrolidin Steg 1: N-(l-leucyl)-pyrrolidin-hydroklorid 3,46 g (15 mmol) BOC-Leu-OH löstes i 50 ml etylacetat, lösningen försattes med 2,1 ml (15 mmol) tri- etylamin och kyldes till -15°C. Därefter tillsattes un- der omrörning vid en temperatur under -10OC droppvis 1,97 ml (16 mmol) pivaloylklorid. Den erhållna suspen- sionen omrördes i ytterligare 10 minuter, varpå den vid samma temperatur droppvis försattes med 1,37 ml (16,5 mmol) pyrrolidin. Blandningen omrördes i ytterligare en naiv timme vid -1o°c och fick därefter stå i 3 timmar vid 5OC. Den erhållna lösningen urskakades med 1N-HCl (3 x 10 ml), därefter med 1N-NaHCO3 (3 x 10 ml) och till sist med vatten (1 x 10 ml), torkades med vattenfritt natriumsulfat och indunstades i vakuum. Den i form av en olja erhållna indunstningsåterstoden löstes i 5 ml etyl- acetat och lösningen försattes med 10 ml av en 5-normal lösning av HCl i etylacetat. Blandningen fick stå i en timme, utspäddes därefter med eter och urskakades med vatten. Den vattenhaltiga fasen tvättades med eter, gjor- des alkalisk med kaliumkarbonat och extraherades med klo- roform. Kloroformlösningen avskildes, torkades med vat- tenfritt natriumsulfat och indunstades. Den i form av en olja erhållna återstoden löstes i 10 ml eter, lösningens pH injusterades på 3 med en koncentrerad lösning av HCl i etylacetat och den utfällda, kristalliniska produkten avfiltrerades. Man erhöll 2,41 g H-Leu-pyrrolidin.HCl (73%), smäitpunkt 170 - 174°c (sönaerdelning), Råå) = 0,37. 10 15 20 25 30 35 40 447 389 Steg 2: N-(bensyloxikarbonyl-L-pyroglutamyl-L- -leucyl)-pyrrolidin ^ 1,7 g (7,7 mmol) H-Leu-pyrrolidin.HCl, 3,0 g (7 mmol) Z-Glp-OPFP och 1,08 ml (7,7 mmol) tri- etylamin löstes i 20 ml kloroform och efter 5 minuter tillsattes ytterligare 0,98 ml (7 mmol) trietylamin.

Efter ytterligare 5 minuter utspäddes lösningen med 30 ml kloroform, urskakades med 1N-HCl (2 x 10 ml), därefter med 1N-NaHCO3 (3 x 10 ml) och till sist med vatten (1 x 10 ml), torkades med vattenfritt natrium- sulfat och indunstades. Den i form av en olja erhåll- na indunstningsåterstoden bringades att kristallisera med n-hexan. Den på detta sätt erhållna råprodukten (2,85 g) omkristalliserades i en blandning av etanol och eter och man erhöll L41gZ-Glp-Leu-pyrrolidin (71%), smältpunkt 109 - 11o°c, RQ) = 0,55, [mjšs = -53,3° (c = 1, i ättiksyra).

Analys: % C % H % N beräknat för C23H31O5N3 64,32 7,27 9,78 (molekylvikt: 429,52) funnet: ,64,31 7,47 9,78 Steg 3: N-(L-pyroglutamyl-L-leucyl)-pyrrolidin 2,0 g (4,66 mmol) Z-Glp-Leu-pyrrolidin lös- tes i 40 ml metanol, lösningen försattes med 0,4 g pal- ladium/aktivkolkatalysator och vätgas leddes genom lös- ningen i en timme. Sedan katalysatorn avfiltrerats in- dunstades filtratet och den i form av en olja erhållna indunstningsåterstoden löstes i eter. Lösningen fick stå i kylskåp hela natten, varpå de utfällda kristal- lerna avfiltrerades. Man erhöll 1,25 g Glp-Leu-pyrroli- din (91%), smältpunkt 103 - 1o4°c, RÉS) = 0,65, [(1155 = -31,6° (c = 1, i ättiksyra). 1 Aminosyraanalys: Glu 1,00 (1,0 Leu 1,00 (1,0).

Exempel 9 N-(L-pyroglutamyl-L-leucyl)-piperidin Steg 1: N-(L-leucyl)-piperidin-hydroklorid ' 3,46 g (15 mmol) Boc-Leu-on löstes i so m1 etylacetat, lösningen försattes med 2,1 ml (15 mmol) tri- etylamin och kyldes till -15°C. Vid denna temperatur till- _10 15 20 25 30 35 40 23 447 589 sattes droppvis och under omrörning först 1,97 ml (16 mmol) pivaloylklorid och efter 10 minuter 1,65 ml (16,5 mmol) piperidin. Sedan tilsatsen slutförts omrördes reaktionsblandningen vid -10°C i ytterligare en halv timme och fick därefter stå i kylskåp över natten.

Fällningen avfiltrerades, filtratet urskakades med 1N- -HCl (3 x 10 ml), med 1N-NaHCO5 (3 x 10 ml) och till sist med vatten (1 x 10 ml), torkades med vattenfritt natriumsulfat och indunstades. Den i form av en olja erhållna indunstningsåterstoden löstes i 15 ml av en 4-normal lösning av HCl i etylacetat, lösningen fick stå i en timme, utspäddes därefter med eter och fick stå i kylskåp över natten. Påföljande dag avfiltrera- des den som fällning erhållna produkten och man er- höll 2,0 g H-Leu-piperidin.HCl (57% av det på BOC-Leu- -OH beräknade teoretiska utbytet), smältpunkt 123 - 125°c, RÉS) = 0,45.

Steg 2: N-(bensyloxikarbonyl-L-pyroglutamyl-L- -leucyl)~piperidin 1,81 g (7,7 mmol) H-Leu-piperidin.HCl, 3,0 g (7 mmol) Z-Glp-OPFP och 1,08 ml (7,7 mmol) tri- etylamin löstes i 20 ml kloroform och efter 5 minuter tillsattes ytterligare 0,98 ml (7 mmol) trietylamin.

Efter ytterligare 5 minuter utspäddes lösningen med 30 ml kloroform och urskakades med 1N-HCl (2 x 10 ml), med 1N-NaHCO3 (3 x 10 ml) och till sist med vatten (1 x 10 ml), torkades över vattenfritt natriumsulfat och in- dunstades. Den kristalliserande oljan, som erhölls som indunstningsåterstod revs med en blandning av eter och n-hexan. Den på detta sätt erhållna råprodukten (2,75 g) omkristalliserades i en blandning av etanol och eter.

Man erhöll 2,21 g Z-Glp-Leu-piperidin (71%), smältpunkt 113 -115°c, nå” = 0,69, [OJÉS = -42,5° (c = 1, i ät- tiksyra).

Analys: % C % H % N beräknat för C24H33O5N3 64,99 7,50 9,47 (molekylvikt: 443,55) funnet: 64,90 7,72 9,53 Steg 3: N-(L-pyroglutamyl-L-leucyl)-piperidin 2,0 g (4,51 mmol) Z-Glp-Leu-piperidin lös- 10 20 25 30 35 40 447 389 24 tes i 40 ml metanol, lösningen försattes med 0,4 g 10% palladium/aktivkolkatalysator och vätgas inleddes i lös- ningen i en timme. Katalysatorn avfiltrerades, filtratet indunstades och indunstningsâterstoden bringas med eter att kristallisera. Man erhöll 1,12 g Glp-Leu-piperidin (81%), smältpunkt 99 - 100°C, RÉ5) = 0,71, [a]É5 = +3o,4° (C = 1, 1 ättiksyra).

Aminosyraanalys: Glu 0,95 (1,0), Leu 1,00 (1,0).

Exemgel 10 L-Tiazolidin-4-karbonyl-L-leucyl-L-prolin- amid Steg 1: L-tiazolidin-4-karbonyl-L-leucyl-l-prolin- amid 5,13 g (22 mmol) BOC-Toa-OH och 4,05 g (22 mmol) PFPOH löstes i 60 ml etylacetat och lösningen försattes under iskylning och omrörning med 4,12 g (20 mmol) DCC. Reaktionsblandningen omrördes i 2 timmar vid en temperatur mellan 0 och SOC, varpå DCU avfiltrerades.

Filtratet indunstades och indunstningsåterstoden löstes i 50 ml n-hexan. Lösningen urskakades med 1N-NaHC03 (5 x 25 ml) och därefter med vatten (1 x 25 ml), torkades över vattenfritt natriumsulfat och indunstades. Man erhöll 7,32 g oljeartad BOC-Tca-OPFP. Denna löstes i 20 ml DMFA och lösningen sattes till en suspension av 5,23 g (20 mmol) H~Leu-Pro-NH2.HCl i 30 ml DMFA. Därefter försattes blandningen under iskylning och omrörning med 2,8 ml (20 mmol) trietylamin. Efter 5 minuter tillsattes ytter- 'ligare 2,8 ml (20 mmol) trietylamin, blandningen omrör- des i ytterligare 20 minuter och indunstades därefter i i vakuum. Den som indunstningsåterstod erhållna oljan lös- tes i 100 ml kloroform, lösningen urskakades med 1N-HCl '(3 X 30 ml), med 1N-Nancoa (3 X so ml) och till sist med vatten (1 x 30 ml), torkades med vattenfritt natriumsnl- fat och indunstades. Den i form av oljig BOC-Tca-Leu-Pro- -NH2 (8,84 g) erhållna indunstningsâterstoden löstes i 15 ml etylacetat och lösningen försattes med 15 ml av en 6-normal lösning av HCl i etylacetat. Reaktionsblandning- en fick stå i en timme, utspäddes därefter med etylacetat och den bildade fällningen revs och avfiltrerades, varpå 10 15 20 25 30 35 40 25 447 ses den torkades i vakuum över vattenfri natriumhydroxid.

Den på detta sätt erhållna tripeptidamid-hydrokloriden (8,05 g) löstes i 80 ml vatten, lösningen urskakades med eter (3 x 20 ml), varpå den vattenhaltiga lösning- ens pH injusterades på 8 med natriumvätekarbonat. Lös- ningen som gjorts alkalisk extraherades med kloroform (5 x 20 ml). De förenade kloroformextraktet torkades med vattenfritt natriumsulfat och indunstades. Indunst- ningsåterstoden revs med eter och torkades. Man erhöll 5,20 g H-Tca-Leu-Pro-NH, (76%), smältpunkt 159 - 16o°c, Råå) = 0,63, (6135 = -162,9° (c = 1, i ättiksyra).

Exemgel 11 L-2-ketoimidazolidin-4-karbonyl-L-leucyl- L-prolin-amid Steg 1: _ Bensyloxikarbonyl-L-2-ketoimidazolidin-4- -karboxylsyra~pentafluorfenylester 10,56 g (40 mmol) Z-Kic-OH och 9,09 g (44 mmol) PFP-OH löstes i 100 ml av en blandning av DMFA och dioxan (1:2) och lösningen försattes under iskylning och omrörning med 9,06 g (44 mmol) DCC. Reaktionsbland- ningen omrördes i 1,5 timmar vid 0 - 5°C, varpå DCU av- filtrerades och filtratet indunstades. Den i form av en olja erhållna indunstningsâterstoden bringades med n- -hexan att kristallisera. Den på detta sätt erhållna rå- produkten (16,46 g) omkristalliserades i 50 ml etylace- tat. Man erhöll 12,75 g Z-Kic-OPFP (74%), smältpunkt 146 - 148%, ny) = 0,53, mås = -42,1° (c = 1, i styl- acetat).

Analys: % C % H % N % F beräknat för C1@H1105N2F5 50,25 2,58 6,51 22,08 (molekylvikt: 430,29) funnet: 49,88 2,35 6,66 21,81 Steg 2: Bensyloxikarbonyl-L~2-ketoimidazolidin-4- -karbonyl-L-leucyl-L-prolinamid 2,38 g (9 mmol) H-Leu-Pro-NH2.HCl uppslam- mades i 30 ml DMFA och uppslamningen försattes med 3,87 g (9 mmol) Z-Kic-OPFP och 1,26 ml (9 mmol) trietylamin.

Efter omrörning i 5 minuter tillsattes ytterligare 1,26 ml (9 mmol) trietylamin och efter omrörning i ytterliga- 10 15 20 25 ,30 35 40 447 389 M re 20 minuter indunstades reaktionsblandningen i vakuum.

Indunstningsåterstoden löstes i 50 ml kloroform, lös- ningen urskakades med 1N-HCl (2 x 10 ml), med 1N-NaHCO3 (3 x 10 ml) och till sist med vatten (1 x 10 ml), tor- kades med vattenfritt natriumsulfat och indunstådes. Den i form av en olja erhållna indunstningsåterstoden bringa- des med eter att kristallisera och avfiltrerades. Den så erhållna råprodukten (3,31 g) uppkokades med 30 ml etyl- acetat. Sedan uppslamningen avkylts fick den stå några timmar i kylskåp, varpå den avfiltrerades. Man erhöll 3,0 g Z-Kic-Leu-Pro-NH2 (70%), smältpunkt 172 - 174°C, RÉ“) = 0,18, [@]É5 = -1o2,6° (C Analys: ' % C % H % N 1, i ättiksyra). beräknat för C23H3106N5 58,34 6,60 14,79 (molekylvikt: 473,50) funnet: 57,52 6,62 14,62 Steg 3: L-2-ketoimidazolidin-4-karbonyl-L-leucyl- -L-prolinamid 1,2 g (2,54 mmol) Z-Kic-Leu-Pro-NH2 löstes i 30 ml vatten, lösningen försattes med 0,25 g 10% palla- dium/aktivkolkatalysator och vätgas leddes genom bland- ningen í 4 timmar. Katalysatorn avfíltrerades därefter och filtratet indunstades. Den amorfa indunstningsåter- stoden torkades i vakuum över vattenfri fosforpentoxid.

Den på detta sätt erhållna råprodukten (0,75 g) löstes i vatten, lösningen klargjordes med aktivkol och den vat- tenklara lösningen lyofiliserades. Man erhöll 0,61 g Kia-Leu-Pro-NH, (71%), R(5) = 0,35, [a]§5 = -9o,4° (C = f 1, i ättiksyra).

Exempel 12 ' L-6-ketopiperidin-2-karbonyl-L-leucyl-L- -prolinamid Steg 1: ester L-6-ketopipekolinsyra-pentafluorfenyl- 4,3 g (30 mmol) L-6-ketopipekolinsyra och 6,07 g (33 mmol) PFPOH löstes i 100 ml kloroform och lös- ningen försattes under iskylning och omrörning med 6,8 g (33 mmol) DCC. Blandningen omrördes i en timme vid OOC, fick därefter stå i kylskåp över natten och påföljande dag avfiltrerades utfälld DCU. Filtratet indunstades och 10 15 20 25 30 35 40 27 447 389 den kristalliniska indunstningsåterstoden revs med n- -hexan. Den på detta sätt erhållna råprodukten (9,87 g) löstes i 20 ml etylacetat och lösningen fick stå i en timme i kylskåp, varpå den klargjordes med aktivkol, filtrerades och indunstades. Den i form av en olja er- hållna indunstningsâterstoden löstes i en blandning av 5 ml etylacetat och 20 ml n-hexan, lösningen fick stå i kylskåp hela natten och påföljande dag avfiltrerades de utfällda kristallerna. Man erhöll 6,34 g Kpc-OPFP (68,5%), smältpunkt 96 ~ 98°C, [a]É5 = +30,0° (c = 1, i etylace- tat).

Analys: % C % H % N % F beräknat för C12H8O3NF5 46,62 2,61 4,53 30,72 molekylvikt: 309,20) funnet: 46,37 2,88 4,26 30,51 Steg 2: L-6-ketopiperidin-2-karbonyl-L-leucyl-L- -prdlinamid 1,32 g (5 mmol) H-Leu-Pro-NH2.HCl uppslam- mades i 20 ml DMFA och under iskylning och omrörning för- sattes uppslamningen med 1,61 g (5,2 mmol) Kpc-OPFP och 0,7 ml (5 mmol) trietylamin. Efter omrörning i 5 minuter tillsattes ytterligare 0,7 ml (5 mmol) trietylamin och efter omrörning i ytterligare 20 minuter indunstades reaktionsblandningen i vakuum. Den kristalliniska in- dunstningsåterstoden revs med eter, kristallerna avfilt- rerades, tvättades på filtret med eter och med kall klo- roform och torkades . Man erhöll 1,27 g Kpc-Leu-Pro-NH, (72%), smältpunkt 214 - 216%, Råå) = 0,41, [QJÉS = -s3° (c = 1, i ättiksyra).

Aminosyraanalys: a-amino-adipinsyra 0,99 (1,0), Leu 1,00 (1,0), Pro 0,98 (1,0).

Exemgel 13 L-6-ketopiperidin-2-karbonyl-L-norvalyl- -L-prolinamid 2,38 g (9,5 mmol) H-Nva-Pro-NH2.HCl upp- slammades i 30 ml DMFA och under iskylning och omrörning försattes uppslamningen med 30,09 g (10 mmol) Kpc-OPFP och 1,33 ml (9,5 mmol) trietylamin. Efter omrörning i 5 minuter tillsattes ytterligare 1,33 ml (9,5 mmol) trietyl- amin och efter omrörning i ännu ytterligare 20 minuter in- 10 20 25 30 35 40 447 389 28 dunstades reaktionsblandningen i vakuum. Den kristalli- niska indunstningsåterstoden revs med eter, avfiltrera- des och tvättades på filtret med kall etanol och torka- des. Den på detta sätt erhållna råprodukten (3,66 g) lös- tes i vatten, lösningen klargjordes med aktivkol och den vattenklara lösningen indunstades. Den så erhållna kris- talliniska indunstningsåterstoden revs med 10 ml etanol.

Blandningen fick stå i kylskåp och filtrerades därefter.

Man erhöll 2,10 g Kpc-Nva-Pro-NH2 (65%), smältpunkt 192 - 193°c, RÉS) = 0,31, [GJÉS = -s3,2° (c = 1, i ättiksyra).

Exempel 14 D-pyroglutamyl-L-leucyl-L-pro1inamid Steg 1: Bensyloxikarbonyl-D-pyroglutaminsyra- pentafluorfenylester 4,55 g (18 mmol) Z-D-Glp-OH och 3,68 g (20 mmol) PFPOH löstes i 50 ml etylacetat och lösningen försattes under iskylning och omrörning med 4,12 (20 mmol) DCC. Reaktionsblandningen omrördes i en timme vid OOC, varpå DCU avfiltrerades och fíltratet indunstades. Den oljeartade indunstningsåterstoden bringades med n-hexan att kristallisera. Den på detta sätt erhållna råproduk- ten (7,3 g) löstes i 20 ml etylacetat, lösningen fick stå i en timme i kylskåp, klargjordes därefter med aktivkol och indunstades. Den i form av en olja erhållna indunst- ningsåterstoden löstes i 5 ml etylacetat och produkten utfälldes genom tillsats av 20 ml n-hexan. Man erhöll 6,60 g z-n-Glp-opw (85%), smältpunkt 81 - s2°c, nål) = 0,84, [a]É5 = +40,1° (c = 1, i etylacetat).

Analys: % C % H % N % F beräknat för C19H1205NF5 53,16 2,82 3,26 22,13 (molekylvikt: 429,30) funnet: ' 53,28 3,04 3,02 21,86 Steg 2: Bensylokikarbonyl-D-pyroglutamyl-L-leucyl- -L-prolinamid 3,24 g (12,3 mmol) H-Leu-Pro-NH2.HCl upp- slammades i 50 ml DMFA och uppslamningen försattes under iskylning och omrörning med 5,6 g (13 mmol) Z-D-Glp-OPFP och 1,72 ml (12,3 mmol) trietylamin. Efter omrörning i 5 minuter tillsattes ytterligare 1,72 ml (12,3 mmol) tri- etylamin och efter omrörning i ännu ytterligare 20 minu- 10 20 25 30 35 40 29 447 589 ter indunstades reaktionsblandningen i vakuum. Indunst- ningsâterstoden löstes i 120 ml kloroform, lösningen ur- skakades med 1N-HCl (2 x 30 ml), med 1N-NaHCO3 (3 x 30 ml) och till sist med vatten (1 x 30 ml), torkades med vattenfritt natriumsulfat och indunstades. Den i form av en olja erhållna indunstningsåterstoden bringades med eter att kristallisera och den på detta sätt erhållna produkten (5,31 g) uppkokades med 50 ml etylacetat. Den därvid erhållna suspensionen fick stå i kylskåp i 3 tim- mar, varpå den som fällning erhållna produkten avfiltre- rades. Man erhöll 4,61 g Z-D-Glp-Leu-Pro-NH2 (80%), smält- punkt 189 - 194°c, RÉ“) = 0,44, [u]É5 = -31,20 (C = ättiksyra).

Steg 3: 1, i D-pyroglutamyl-L-leucyl-L-prolinamid 4,48 g (9,5 mmol) Z-D-Glp-Leu-Pro-NH2 lös- tes i 200 ml metanol och lösningen försattes med 0,9 g 10% palladium/aktivkolkatalysator, varpå vätgas leddes genom blandningen i en timme. Katalysatorn avfiltrerades, filtratet indunstades och den amorfa indunstningsâtersto- den revs med eter. Den på detta sätt erhållna råprodukten (3,07 g) löstes i vatten, lösningen klargjordes med aktiv- kol och den vattenklara lösningen lyofiliserades. Man er- höll 2,90 g D-Glp-Leu-Pro-NH, (9o,5%), RÉ5) = o,4o, [u]§5= -23,6°c (c = 1, 1 ättiksyra).

Exemgel 15 Orotyl-L-histidyl-L-pipekolinsyraamid Steg 1: Orotyl-L-histidin-metylester 24,2 g (100 mmol) H-His-OMe.2HCl löstes i 120 ml av en blandning av DMFA och Dioxan (1:1) och lösningen försattes med 17,41 g (100 mmol) orotsyra-mono- hydrat. Lösningen kyldes till OOC och vid denna tempera- tur tillsattes 11,5 g (100 mmol) N-hydroxi-succinimid, 11,1 ml (100 mmol) N-metylmorfolin och till sist 20,6 g (100 mmol) DCC. Reaktionsblandningen omrördes i en timme vid OOC och i anslutning därtill hela natten vid rumstem- peraturen. Pâföljande dag fick reaktionsblandningen stå i kylskåp i 2 timmar, varpå DCU avfiltrerades och filtra- tet indunstades. Den i form av en olja erhållna indunst- ningsåterstoden bringades att kristallisera genom rivning med vatten. Krístallerna avfiltrerades och filtratet tvät- 10 15 20 25 30 35 40 447 389 30 tades med en 5%-ig vattenlösning av citronsyra. Man er- höll på detta sätt 11,6 g Oro-His-0Me (38%), smältpunkt 258 - 262%, RÉS) = o,4o.

Analys: _ % N beräknat för C12H13O5N5 22,79 (molekylvikt: 307,27) funnet: 22,51 Steg 2: Orotyl-histidin-hydraz id 9,21 g (30 mmol) Oro-His-OMe löstes i 120 ml DMFA och lösningen försattes med 7,35 ml (150 mmol) hydrazinhydrat. Reaktionsblandningen fick stå vid rums- temperaturen i två dagar, varpå den utspäddes med 100 ml etylacetat. Den fick därefter stå i kylskåp över natten, varpå den bildade fällningen avfiltrerades och omkristal- liserades i metanol. Man erhöll på detta sätt 8,07 g Oro-His-NZH3 (88%), smältpunkt 250 - 260oC, RÉ5) = 0,35.

Analys: % N beräknat för C11H13OqN7 31,91 (molekylvikt 307,28) funnet: 30,75 Steg 3: Orotyl-L-histidyl-L-pipekolinsyraamid 5,0 g (16,28 mades i 135 ml DMFA och uppslamningen försattes med 5,99 mmol) Oro-His-N2H3 uppslam- ml (48,84 mmol) av en 8,1-normal lösning av HCl i dioxan.

Den erhållna lösningen kyldes till -15OC och försattes un- der omrörning droppvis med 2,13 ml (17,9 mmol) t-buty1- nitrit. Reaktionsblandningen omrördes vid -10°C i 20 minu- ter och försattes i anslutning därtill droppvis vid -10°C med 4,56 ml (32,56 mmol) trietylamin, därefter med en lös- ning av 2,05 g (16,28 mmol) H-Pip-NH2 i 10 ml DMFA och till sist med ytterligare 2,28 ml (16,28 mmol) trietyl- amin. Sedan denna droppvisa tillsats slutförts omrördes reaktionsblandningen i ytterligare en timme vid -10°C och fick därefter stå i 29C.över natten. Påföljande dag av- filtrerades fällningen, filtratet indunstades i vakuum och indunstningsåterstoden revs med etylacetat. Den på detta sätt erhållna râprodukten (4,6 g, 74%) avskildes. På en kolonn framställd av en blandning av karboximetylcellu- losa-23 och karboximetylcellulosa-52 (1:1) kromatogra~ ferades 1,3 g av den erhållna produkten och eluering ge- 10 15 20 25 30 35 40 “ 447 309 nomfördes med 0,005 - 0,1 M ammoniumacetatlösning (pH = 5). De fraktioner som innehöll den rena produkten förena- des och lyofiliserades. Man erhöll 820 mg amorf Oro-His- fpip-NHZ, Råå) = 0,10, [011235 = -19,o° (c = 1, i vatten).

Aminosyraanalys: His 1,00 (1,0), Pip 0,94 (1,0).

Exempel 16 Orotyl-L-histidyl-D-pipekolinsyraamid 5,0 g (16,28 mmol) Oro-His-N2H3 uppslamma- des i 135 ml DMFA och uppslamningen försattes med 5,99 ml (48,84 mmol) av en 8,1-normal lösning av HCl i dioxan. Den erhållna lösningen kyldes till -1500 och försattes under omrörning droppvis med 2,13 ml (17,9 mmol) t-butylnitrit.

Reaktionsblandningen omrördes vid -10OC i 20 minuter, varpå den vid samma temperatur droppvis försattes med 4,56 ml (32,56 mmol) trietylamin, i anslutning därtill med en lösning av 2,05 g (16,28 mmol) H-D-Pip-NH; och till sist med ytterligare 2,28 ml (16,28 mmol) trietylamin. Sedan tillsatsen slutförts omrördes reaktionsblandningen i yt- terligare en timme vid -10oC och fick därefter stå vid 2°C i kylskåp över natten. Påföljande dag avfiltrerades den bildade fällningen, filtratet indunstades i vakuum och indunstningsâterstoden revs med etylacetat. Man er- höll 4,1 g råprodukt (66%). På en kolonn framställd av en blandning av karboximetylcellulosa-23 och karboxime- tylcellulosa-52 i förhållandet 1:1 kromatograferades 1,3 g av denna produkt och eluering genomfördes med 0,005 - 0,1 molar ammoniumacetatlösning (pH = 5). De fraktioner som innehöll den rena produkten förenades och lyofilise- rades och man erhöll 795 mg amorf Oro~His-D~Pip-NH2, Rš5)= 0,10, [0]É“ = +13,5° (c = 1, i vatten).

Aminosyraanalys: His1,00(1,0), Pip 0,96 (1,0).

Exempel 17 Orotyl-L-histidyl-L-homoprolinamid 5,0 g (16,28 mmol) Oro-His-N2H3 uppslam- mades i 135 ml DMFA och uppslamningen försattes med 5,99 ml (48,84 mmol) av en 8,1-normal lösning av HCl i dioxan.

Den erhållna lösningen kyldes till -15°C och under omrör- ning tillsattes droppvis 2,13 ml (17,9 mmol) t-butylnitrit. 10 15 20 25 30 35 40 32 447 389 Reaktionsblandningen omrördes vid -10oC i 20 minuter, varefter man droppvis vid -10°C tillsatte 4,56 ml (32,56 mmol) trietylamin, en lösning av 2,05 g (16,28 mmol) H- -Pro-NH2 i 10 ml DMFA och till sist ytterligare 2,28 ml (16,28 mmol) trietylamin. Sedan tillsatsen slutförts om- rördes reaktionsblandningen i ytterligare en timme vid -1o°c och fick därefter stå 1 kylskåp vid 2°c över nar- ten. Påföljande dag avfiltrerades fällningen, filtratet indunstades i vakuum och indunstningsâterstoden revs med etylacetat. Man erhöll på detta sätt en råprodukt (4,2 g, 67%). På en kolonn framställd av en blandning av karboxi- metylcellulosa-23 och karboximetylcellulosa-52 i mängd- förhållandet 1:1 kromatograferades 1,3 g av produkten och eluering genomfördes med 0,005 - 0,1 molar ammonium- acetatlösning. De fraktioner som innehöll den rena pro- dukten kombinerades och lyofiliserades och man erhöll 802 mg amorf Oro-His-HPro-NH2, RÉ5) = 0,10, [u]É“ = -12,80 (c = 1, i vatten).

Aminosyraanalys: His 1,00 (1,0), HPro 0,91 (1,0).

Exempel 18 L-6-ketopiperidin-2-karbonyl-L-norvalyl- -L-tiazolidin-4-karboxylsyraamid I 2,55 g (9,5 mmol) H-Nva-Tca-NH2.HCl upp- slammades i 30 ml DMFA och uppslamningen försattes under iskylning och omrörning med 3,09 g (10 mmol) Kpc-OPFP och 1,33 ml (9,5 mmol) trietylamin. Efter omrörning i 5 minu- ter tillsattes ytterligare 1,33 ml (9,5 mmol) trietyl- amin och efter omrörning i ännu ytterligare 20 minuter indunstades reaktionsblandningen i vakuum. Den i form av en olja erhållna återstoden fick stå i kylskåp över nat- ten, varigenom den bringades att kristallisera. Pâföljan- de dag avfiltrerades kristallerna och tvättades med eter och med kall etanol. Den på detta sätt erhållna råproduk- ten (3,25 g) löstes i vatten, lösningen klargjordes med aktivkol och den vattenklara lösningen indunstades. Den kristalliniska indunstningsåterstoden revs med 20 ml etanol och fick stå över natten i kylskåp. Påföljande dag avfiltrerades den erhållna produkten och torkades. Man erhöll 2,0 g Kpe-Nve-Tea-NH2 (59%), smäitpunkt 183 - 185°c, 10 15 (20 25 30 35 40 33 447 389 Ršs) 0,47, [@1É5 = -135,o° (C = 1, 1 ättiksyra).

Exemgel 19 L-6-ketopiperidin-2-karbonyl-L-norvalyl- -L-homoprolinamid Steg 1: t-butyloxikarbony1~L~homoprolinamid 2,29 g (10 mmol) BOC-HPro-OH löstes i 30 ml etylacetat, lösningen försattes med 1,4 ml (10 mmol) trietylamin, varpå blandningen kyldes till - 10oC och försattes droppvis med 1,3 ml (10 mmol) klorkolsyraiso- butylester. Efter omrörning i 15 minuter inleddes i reak- tionsblandningen ammoniakgas vid -10OC under en halv timme, varpå det hela fick stå i 2 timmar vid 0 - 5oC. Fällning- en avfiltrerades, filtratet indunstades och den i form av en olja erhållna indunstningsâterstoden löstes i 30 ml kloroform. Lösningen urskakades med 1N-HCl (2 x 10 ml), med 1N-NaHCO3 (2 x 10 ml) och till sist med vatten (1 x 10 ml), torkades med vattenfritt natriumsulfat, in- dunstades och den i form av en olja erhållna indunst- ningsâterstoden bringades med n-hexan att kristallisera.

Den på detta sätt erhållna råprodukten (1,95 g) omkris- talliserades i en blandning av etylacetat och eter och man erhöll 1,78 g BOC-HPro-NH2 (78%), smältpunkt 138 - 14o°c, RÉP) = 0,43, [a]§5 = -24,ss° (C = 1, 1 ättiksyra).

Analys: % C % H % N beräknat för C11H20O3N2 57,87 8,83 12,27 (molekylvikt: 228,29) funnet: 57,60 8,89 12,11 Steg 2: L-homoprolinamid-hydroklorid 1,6 g (7 mmol) BOC-HPro-NH2 löstes i 10 ml varmt etylacetat, lösningen kyldes till rumstemperaturen och försattes med 10 ml av en 6-normal lösning av HCl i etylacetat. Reaktionsblandningen fick stå vid rumstempe- raturen i en timme, utspäddes därefter med eter och fäll- ningen revs med eter och avfiltrerades. Man erhöll på det- ta sätt 1,05 g H-HPro-NH2.HCl (91%), smältpunkt 178 ~ 180°C, RÉ6) = 0,32, [u]§5 Steg 3: L-norvalyl-L-homoprolinamid-hydroklorid 0,99 g (6 mmol) H-Pro-NH¿.HCl uppslammades +26,2O (c = 1, i metanol). i 20 ml DMFA och uppslamningen försattes under omrörning med 0,84 ml (6 mmol) trietylamin och 2,3 g (6 mmol) BOC- 15 20 25 30 35 40 1447 see 34 -Nva-OPFP. Efter 15 minuter tillsattes ytterligare 0,84 ml (6 mmol) trietylamin och efter omrörning i en timme indunstades blandningen i vakuum. Indunstningsâtersto- den löstes i 50 ml kloroform, lösningen urskakades med 1N-HCl (2 x 10 ml), med 1N-NaHC03 (2 x 10 ml), torkades med vattenfritt natriumsulfat och indunstades. Den i form av en olja erhållna indunstningsåterstoden löstes i 6 ml etylacetat och lösningen försattes med 10 ml av en 6-nor- »mal lösning av HCl i etylacetat. Efter en timme utspäddes reaktionsblandningen med eter, den amorfa fällningen revs, avfiltrerades och torkades i vakuum över vatten- fri natriumhydroxid. Man erhöll på detta sätt 1,22 g H-Nva-Hero-NH2.Hc1 (a9,s%), RÉ5) = 0,12.

Steg 4: L-6-ketopiperidin-2-karbonyl-L-norvalyl- -L-homoprolinamid 1,22 g (5,37 mmol) H-Nva-HPro-NH2.HCL lös- tes i 20 ml DMFA och lösningen försattes med 0,75 ml (5,37 mmol) trietylamin och 1,7 g (5,5 mmol) Kpc-OPFP. Ef- ter omrörning i 5 minuter tillsattes ytterligare 0,75 ml (5,37 mmol) trietylamin och efter omrörning i ännu ytter- ligare 20 minuter indunstades reaktionsblandningen i vakuum. Återstoden revs med eter och den på detta sätt erhållna amorfa råprodukten (1,8 g) kromatograferades på en av 40 g kiseldioxidgel framställd kolonn och eluering genomfördes med lösningsmedelsblandningen (4). De frak- tioner som innehöll den rena produkten förenades och in- dunstades och man erhöll 1,11 g ren produkt. Denna lös- tes i vatten, lösningen klargjordes med aktivkol och den gvattenklara lösningen lyofiliserades. Man erhöll på detta sätt 1,0 g Kpc-Nva-Hrro-NH, (53%), RÉ5) = o,35, [ujås = -44,6° (C = 1, 1 ättiksyra). 10 20 25 30 35 35 447 389 DATA AVSEENDE JÄMFÖRANDE FÖRSÖK I publikationen Acta Pharm. Suec., lå, 95 (1979) av- slöjas fakta, som nära nog talar mot den lära som av- slöjas i föreliggande ansökan. På grund av en parallell- undersökning av den hormonella och CNS-verkan hos TRH- och MIF-analoger antar man nämligen enligt denna artikel att vid TRH-analoger de kemiska strukturkraven är desamma för uppnående av CNS-verkan och hormonell verkan, det vill säga den ena eller den andra verkan kan icke separat ökas genom sänkning av den andra. När det gäller före- ningarna enligt föreliggande uppfinning har man emellertid just kunnat uppnå detta, det vill säga en ökning av CNS- verkan vid en sänkning av den hormonella verkan (se tabell 1).

Uppgifterna i tabell 1 är ett bevis för den oväntade och fördelaktiga (selektiva) verkan som föreliggande före- ningar uppvisar i förhållande till föreningarna enligt den svenska patentskriften 425 659.

Peptiderna enligt EP 1 845 utövar en aktivare CNS- stimulerande verkan än TRH men även deras hormonella verkan är minst lika stor. I jämförelse med föreningarna enligt de svenska patentskrifterna 408 300, 427 835 och 430 601 är CNS-verkan hos föreningarna enligt föreliggande uppfinning selektivare. Det är nämligen känt att TRH förfogar över ett brett CNS-verkanspektrum. Det är även ett ändamål med syntesen av analogerna - förutom att eliminera den hormonella verkan - att göra CNS-verkningarna selektivare (se tabell 2).

Sist i beskrivningen före kravet finns ett formelblad med angivande av strukturformlerna för de "ovanligare" aminosyraresterna. 36 447 389 TABELL 1 Förening Hormonverkan CNS-verkan 1Naturligt TRHL 1 1 Enl. svenska patentskriften 425 659 Kpç-His-Tca-NH2 - 1 8 Kpc-§is-Tea-NH2 1 4 DL-Kpc-His-Pro-NH2 0,2 3 Kic-His-Pro-NH2 0,1 1 Kic-His-Pro-OCH3 0,001 0 Enl. föreliggande uppfinning Kpc-Nva-Pro-NH2 0 8 Kpc-Leu-Prd-NH2 0,027 3,5 Glp-Leu-Tca-NH2 0 2,6 Kpc-Nva-HPro-NH2 0 2,3 Glp-Leu-Pip-NH2 0,072 2,1 TABELL 2 Förening Hormonverkan CNS-verkan A B C D TRH 1 1 1 1 1 Enl föreliggande uppfinning s o,3s1,11 0,8 Kpc-Nva-Pro-NH2 0 Kpc-Leu-Pro-NH2 0,027 3,5 3,25 1,45 0,3 Glp-Leu-Tca-NH2 - . 0 _2,6 1,7 1,4 0,65 Glp-Leu-Pip-NH2 0,072 2,1 2 1,4 0,6 Kpc-Nva-HPro-NH2 0 I 2,3 0,6 0,551 Kpc-Nva-Tca-NH2 0 ' 1,35 1 0,9 0,8 Oro-His-Pip-NH2 0 - - 0 1,05 Oro-His-D-Pip-NH2 - - - 0 0,85 A = haloperidol-katalepsihämning B = DOPA-lokomotorisk aktivitetspotentiering C = antagonisering av hexobarbital-narkos D = etanol-narkos-antagonisering 37 o/< co- 2-Ketoimidazolidin-4- -karbonyl~ (Kic-) I H å? 447 389 g co- Pipekglyl- (Pip-) g co- 6-Ketopipekolyl- (Kpc-) -Tiazolidin-4-karbonyl- (Tca-)

Claims (1)

1. 0 15 20 25 30 447 589 I PATENTKRAV Peptid med den allmänna formeln x-Y-w-NHZ (I) ,/ ¿ där X representerar en L-pyroglutamyl-, D-pyroglutamyl-, L-2-ketoimidazolidin-4-karhonyl-, L-6-keto-pipekolyl-, L-tiazolidin-4-karbonyl-, L-prolyl- eller orotylgrupp; Y representerar en_L-leucyl-, L-norvalyl- eller L-histi- dylgruPP; W representerar en L-prolyl-, D-prolyl-, L-tia- zolidin-4-karbonyl-, L-homoprolyl-, L-leucyl-, L-iso1eu- cyl-, L-metionyl-, L-pipekolyl- eller D-pipekolylgrupp; eller -W-NH2 tillsammans representerar en pyrrolidyl- el- ler piperidylgrupp, med det förbehållet att a) när X är pyroglutamyl och Y är histidyl, W icke kan vara prolyl, leucyl, isoleucyl, metionyl, tiazolidinkarbonyl el- ler pipekolyl; b) när X är pyroglutamyl och Y är leucyl, W icke kan vara prolyl; c) när X är ketoimidazolidinkarbonyl eller ketopiperidin- karbonyl och Y är histidyl, W icke kan vara prolyl, tia- zolidinkarbonyl eller pipekolyl; d) när X är orotyl och Y är histidyl, W icke kan vara pro- lyl; och e) när Y är histidyl och W-NH2 är pyrrolidino, X icke kan vara tiazolidinkarbonyl eller pyroglutamyl.