SE435376B - Sett att framstella 1,2,3-tiadiazol-5-yl-karbamider - Google Patents

Description

naveln-e à -180°C, företrädesvis 50-120°C, varefter reaktionsprodukten isoleras på i och för sig känt sätt och varvid R1 och R2 har den i krav 1 angivna betydelsen.

Speciella utföringsformer av sättet enligt uppfinningen består i att omsättningen genomföres vid koktemperaturen för reaktions- blandningen, _ att man omsätter ekvimolära mängder av aziden med formeln II och aminen med den allmänna formeln III, att omsättningen av aziden med formeln II med aminen med den allmänna formeln III sker i ett steg och att man använder en 1,2,3-tiadiazol-5-karbonsyraazid med for- meln II, som framställts på i och för sig känt sätt och inte isoleras ur den erhållna reaktionsblandningen, så att även ett kontinuerligt förfaringssätt blir möjligt. 1,2,3-tiadiazol-5-karbonsyraaziden med formeln II kan framställas enligt i och för sig kända förfaranden genom att a) 1,2,3-tiadiazol-5-karbonsyra med formelng q H å C - COOH _ IV \\ 1' får reagera med klcrmyrsyraestrar med den allmänna formeln Cl - CO - OR3 V 790784146 3 i ett inert lösningsmedel l närvaro av syraölndande medel till den blandade anhydríden med den allmänna formeln fi-ífl N;\ I/--CO-O-CO-OR3 VI S varefter man omsätter med lösningar av alkaliazider med den allmänna formeln MeN3 VII eller b) 4,2,5-tiadiazo1-5-karbonsyrahalogenider med den allmänna formeln fi r Nxs/ ”°°"X VIII omsättes i ínerta organiska lösningsmedel med vattenhaltiga lösningar av alkaliazider med den allmänna formeln NeN3 VII eller c) 1,2,5-tiadiazol-5-karbonsyrahydrazid med formeln f"'°“ Ä -CO-NH-NH \SJ 2 IX i inerta lösningsmedel omsättes med lösningar av alkalinitri- ter med den allmänna formeln MeNO2 X eller med alkylnitríter med den allmänna formeln R5-O-NO XI i närvaro av syra till 1,2,5-tiadiazol-5-karbonsyraazid med formeln ' N"'CH E I-GO N xs/ 'B II varvid R5 betecknar en G1-G6-alkylrest, Me betecknar en en- värd metallekvivalent, företrädesvis en natrium-, kalium- eller litiumatom och X betecknar en halogenatom, företrädes- vis en kloratom. 7 9 9 7 8 41- 6 *I Den härefter erhållna” 'azhiïfden med formeln II Behöver enligt ett fördelaktigt arbetssätt inte isoleras ur den erhåll- na reaktionsblandningen utan används med tillämpning av nämnda blandningar direkt för sättet enligt uppfinningen.

De som utgàngsprodukter erforderliga' 1,2,5-tiadiazol-5- -karbonsyran och dess derivat kan framställas på i och för sig; känt sätt, genom att exempelvis a) acylhydrazoner av propienaldehyd med den allmänna formeln GH5-GH2-G-:N-NH-CO-R4 ' XII får reagera med tionylklorid med formeln S°°12 XIII till E-metyl-'MEJ-tiadiazol med formeln Nr*- GH Il J i N\s _0153 XIV varefter denna oxideras med vanliga oxidatíonsmedel såsom krom-(VI) -oxid, kaliumpermanganat och salpetersyra till 'I ,2,5..-tiadiazol-š-karbonsyra med formeln IV i Niu- II I :Ks /æoon IV eller b) aeylhydrazoner av formylittiksyraester med den allmänna formeln _ H-C-Cflz-CGOR; N-EH-COfi-R4 XV omsättes med tionylklorid mediformeln 50312 XIII till 1,2,5-tiadiazol-S-kartonsyraestrar med den allmänna for- meln N*- GH N.\S /'-G0OR5 XVI Dessa kan därefter, eventdïellt i iaolära organiska lösningsmedel, omsättas med hydrazin medf formeln _: 7907841-6 _ . XVI-I . , till 1,2,5-tiadiazol-5-karbonsyrahydrazid med formeln ïïfi” N\\S -CO-NH-NH2 IX eller på i och för sig känt sätt förtvålas med lämpade oorga- niska baser såsom oxider, hydroxider eller karbonater av al- kali- eller jordalkalimetaller eller företrädesvis alkoholater, eventuellt i organiska lösningsmedel, vilken reaktion sker på i och för sig känt sätt odh man därvid erhåller 1,2,5-tiadia- zol-5-karbonsyra med formeln N\\S -OOOH . IV som därefter enligt kända förfaranden omsättes på nytt med van- liga halogeneringsmedel såsom tionglklorid odh fosforpenta- klorid till 4,2,5-tiadiazol-5-karbonsyrahalogenid med den all- männa formeln uni-_- "e I, lkxs -CO-X VIII RB och X har härvid ovan angiven betydelse och R4 beteck- nar en alkoxigrupp, företrädesvis en G1-04-alkoxigrupp, en aminogrupp eller en alkylaminogrupp, företrädesvis en 01-04- alkylaminogrupp.

Vid sättet enligt uppfinningen använder man sig alltså av lättillgängliga utgàngssubstanser och förfarandet möjliggör en tekniskt enkel ooh ofarlig framställning av de önskade pro- dnkterna.

En stor teknisk fördel är härvid att 1,2,5-tiadiazol-5- -karbonsyraaziden med formel II inte behöver isoleras ur reak- tionsblandningarna för dess framställning utan enligt ett en- kärlsförfarande under användning av dessa blandningar kan om- sättas direkt med en amin med den allmänna formeln III.

Speciellt överraskande är det att vid detta förfarings- sätt den önskade förfaringsprodukten bildas ooh inte, såsom man kunde förvänta sig, en substitution av azidresten sker medelst aminen till 4,2,5-tiadiazol-5-karbonsyraamid. 7907841-6 é Genomföringen av sättet uppfinningen kan exempel- vis ske så att den råa lösningen av aziden i blandning med ekvimolär mängd av aminen »får rinna droppvis till ett inert lösningsmedel för aminen vid återflödestemperatur eller även genom att azidlösningen sättas till den med lösningsmedel ut- gspädda aminen vid återflödestemperaturen för blandningen. Återflödesintensiteten möjliggör en kontroll av det spontana reaktionsförloppet.

Aziden kan emellertid även' värmas i blandning med aminen i i närvaro av ett inert lösningsmedel. e ä Temperaturerna uppgår lämpligen till 20-'180°C, företrä-l desvis till 50-120°C. Mest fördelaktigt genomföres dock om- sättningen vid koktemperaturen för reaktionsblandningen.

Såsom gentemot reaktanterna inerta lösningsmedel kan nämnas följande: alifatiska och aromatiska kolväten såsom cyklohexan, heptan, ligroin, bensen, klorbensen, toluen och acylen, etrar såsom dioxan, tetrahydrofuran, diisopropyleter, estrar såsom ättikester och malonester, ketoner såsom aceton, metylisobutylketon, isoforon och cyklohexanon, halogenerade kolväten såsom metylenklorid, kloroform och koltetraklorid samt karbonsyranitriler såsom acetonitril.

Efter avslutad reaktion upparbetas reaktionsblandningen på i och för sig känt sätt, exempelvis genom avdestillering av det insatta lösningsmedlet vid normaltryck eller vid mins- kat tryck, genom utfällning med vatten eller' i flertalet fall genom endast avfiltreringlav de önskade reaktionsprodukterna.

Man erhåller på detta sätt 'I,2,3-ftiadiazoI-S-yl-karbamider i mycket ren form och med i' det närmaste kvantitativa utbyten och man behöver för den fortsatta användningen inga ytterli- gare reningsoperationer. :Separationsproblem såsom uppträder t.ex. vid reaktionen mellan å-amalno-'LEJ-tiadiazol och iso- cyanater i form av de somšbiprodukter bildade symmetriska karbamiderna bortfaller härvid på ett fördelaktigt sätt.

Nedan följande exempel belysergenomförámgen av sättet enligt uppfinningen.

Exempel 'l Framställning av *l-fenyl-š-(fl ßß-tiadiazol-E-yl) -karbamid från 1,2,æeiaaiazeï-s-kai-benßyrarieria.

I en 250 ml rundkolv med' tre öppningar, försedd med om-J 7907841-6 ? rörare och termometer, försattes en lösning av 5,1 g (0,14 mol) natriumazid i 40 ml vatten med 40 ml toluen. Därefter till- satte man under loppet av 15 minuter vid en temperatur av 15- 2000 en lösning av 14,8 g (0,1 mol) 1,2,5-tiadiazol-5-karbon- syraklorid i 80 ml toluen under intensiv omrörning och varvid tillsatsen skedde droppvia.Man efterrörde sedan 1,5 timme vid -20°C, avskilde toluenfasen och torkade denna över magnesium- sulfat. Den torkade 1,2,5-tiadiazo1-5-karbonsyraazidlösningen försattes vid rumstemperatur med 9,14 ml (0,1 mol) anilin.

Under tiden värmde man i en annan 250 ml rundkolv med tre öpp- ningar, försedd med omrörare, ternoieter och återflödeskylare, 80 ml toluen till 11000. Härtill tillsattes karbonsyraazid/ anilinlösningen droppvis under loppet av 10 minuter på sådant sätt, att innertemperaturen hölls vid 100-11000. Under stark gasutveckling utskildes genast svagt gulfärgade kristaller.

Man efterrörde ytterligare 5 minuter under àterflöde, kylde till 5°C och avfiltrerade kristallerna, vilka torkades i vakuum vid Lto°c till ktnstnnt vikt.

Utbyte; 495 e (8s,e 96 av att teoretiska) snäitpnnkt: 24 7°c (eönaetaelning DG: medbringare = ättikester Rf-värde: 0,25.

Exempel 2 Framställning av 1-fenyl-5-(1,2,3-tiadiazol-5-yl)-karbamid från 1,2,5--tiadiazol-5-karbonsyrahydrazid.

I en 500 ml rundkolv med tre öppningar, försedd med ter- mometer och omrörare, löstes 14,4 g (0,1 mol) 1,2,3-tiadiazol- -5-karbonsyrahydrazid i 100 ml vatten och 12 ml koncentrerad saltsyra. Lösningen försattes sedan med 200 ml toluen. Till _ blandningen sattes under loppet av 50 minuter vid O-5°C dropp- vis en lösning av 7,25 g (O,105 mel) natriumnitrit i 20 ml ~ vatten. Man ont-örat 15 minuter v1<1so-5°c, evkylae tnlnenfasen och torkade denna över magneeiumsulfat. Den torkade 1,2,3- -tiadiazol-5-karbonsyraazidlösningen försattes vid rumstempe- ratur med 9,14 ml (0,1 mol) anilin.

I en 500 ml trehalskolv, rundkolv, försedd med omrörare, termometer och àterflödeskylare, värmdes under tiden 50 ml to- luen till 110°C. Den torkade karboneyraazid/anilin-löaningen tillsattes droppvis under loppet av 10 minuter på sådant sätt att innertemperaturen hölls vid 100-110°C. Gulfärgade kristal- 79Û7841¿6 8 eler utskildes genast_u§der~stÄrk gasutvecklinà. *Man omrörde ytterligare 5 minuter under àterriöae, kyiae sedan till 5°c och avsög kristallerna, vilka torkades till konstant vikt i vakuum vid ÅLOOC. , .

Utbyte: 16,2 g (?3,6 % av det teoretiska) sms1epunke= 217°c (söneeraeining) DC: medbringare = ättikester Br-värde: 0,25.

Följande exempel 'belyser framställningen av utgàngspro- duktyerna. ' Exemgel 3 _ _ 1 , 2 , 3-tiadiaz ol-S-karbonsyrahydrazid .

I en 100 ml rundkolv med tre öppningar, försedd med-ome- rörare och termometer, försattes 31,6 g (0,2 mol) 1,2,3-tia- diaàol-5-karbonsyraetylester, löst i 50 ml etanol, med 11,0 g (O,22 mol) hydrazinhydrat vid rumstemperatur under loppet av minuter. Under långsam temperaturstegring till 50°C utskil- des gula kristaller. Man efterrörde 1 timme vid rumstemperatur och avsög därefter bildade kristaller, vilka torkades till konsten: vikt via 4o°c_1 vekuun.

Utbyte: 27,4 s (95 % av det teoretiska) smäifpunke: flus-1ue9c ' 5 I DC: medbringare =ättikester RI-värde: 0,195.

Exemgel 1-l-_ 3 1,2,3-tiadiazol-5~karbonsyraklqrid I en 250 ml rundkolv med. tre öppningar, försedd med om- rörare, kylare, termometer odh avloppsledning i avdragsöppning- en, värmdes 30,0 g (0,23 mel) 1,2,3-tiadiazol-5-karbonsyra i 125 ml tionylklorid 2 timmar-under återflödeskylning. Den kla- ra brunaktiga lösningen indunstades vid 40°G och 15 torr och återstoden fraktiensdestillerades.

Utbyte: 25,00 3 (?3,4 % av det teoretiska) Kp11= 75-7e°c _ ~ » Exemgel 5 0 1,2,3-tiadiazol-54karbonsyraetylester.

I en 500 ml rundkolv med tre öppningar, försedd med omrö- rare, termometer, återflödeskylare, torkrör och gasavloppsled- ningi avioppsänaen, kyidee 50,4 mi tionyrkieria (o,s9 moi) till -1500 och försattes därefter under loppet av 30 minuter under svagt minskat tryck med 36,2 g (0,21 mol) formylättiksyraetyls q 7907841-6 estersemikarbazon vid en inneftemperatur av från -15 till -10°C. Den bruna lösningen efterrördes 1 timme vid -10°C och utspäddes därefter med 130 ml kloroform. överskottet av tionylklorid försattes försiktigt med 130 ml av en mättad kaliumvätekarbonatlösning, varvid temperaturen hölls mellan ~10°C och 20°C. Kloroformfasen avskildes, tvättades med 50 ml av en mättad kaliumvätekarbonatlösning, torkades över magnesiumsulfat och indunstades vid 40oC i vakuum från en vattenstrålpump. Återstoden fraktionsdestillerades.

Utbyte: 28,6 g (86 % av det teoretiska) Kp11= 95-1oo°c DC: medbringare=ättikester, Rf-värde: 0,600.

Exempel 6 1,2,3-tiadiazol-5-karbonsyra.

I en 4 l rundkolv med tre öppningar, försedd med omrö- rare, termometer och återflödeskylare, värmdes 152 g (1,1 mol) kaliumkarbonat i 1 l vatten till 90°C och försattes med 50 g (0,5 mol) 5-metyl-1,2,3-tiadiazol. Därefter tillsattes dropp- vis under loppet av 1 timme en lösning av 158 g (1,0 mol) ka- liumpermanganat i 1,5 l vatten vid 95-100°C. Man värmde ytter- ligare 30 minuter under återflöde tills reaktionslösningen fullständigt avfärgats, varefter den utfällda mangandioxiden avsögs och tvättades med 1 1 varmt vatten. Filtratet induns- tades därefter i vakuum vid 50°C till ca 1 l och surgjordes vid 20°C med 80 ml koncentrerad svavelsyra. Därefter extrahe- rade man omsorgsfullt fem gånger med 300 ml ättikester varje gång. Ättikesterextraktentorkades över magnesiumsulfat och indunstades till torrhet i vakuum från en vattenstrålpump vid 4o°c.

Utbyte: 21,7 g (33,3 % av det teoretiska) Smältpunkt: 106°C (sönderdelning).

Exempel 7-29 Analogt med exempel 2 framställdes följande 1,2,3-tia- diazol-5-yl-karbamider, varvid molförhållandet för 1,2,3- -tiadiazol-5-karbonsyraazid (0,1 mol) och reaktionsbetingel- serna var desamma som i exempel 2: TO 79978 41-6 Uflñmflumx = = = w m_mm ««.o~ «~_w mw.wm ”.znw |^H>;m=HoNmflwmH»|m_~ = uowm, m «_m_ ß~_o~ mw.m m«~@m “.H@n _fv|m|H>=ww|P|H>»:n|F .QP UAENQHNM _. : ._ N u-.SHU IÃAKÜIMlHÛNNHÜMHUÉIM~N = .uoomf w ~.>, wm._~ mm.m «m.«m ".Hwn _PV|m|H»mo»m|P|H»smm|_ .wF øflsm = = = w m_>> >«_- m~.m mm.mm ".num |n~mx|^Hm|m|Ho~mfimwflw«m = . oooøw m w.nF wm.- >w.« o~.mm ”.~wn .~.P.|m|Hænwm|~|H>uw|P .NP ¶ wfism = = = w ~_~w w@.m~ m«_« °m._m «.nuw |nHmx|.fi>|m|HoNmHw«fl@|m = uo«m_ m °.@_ fm_- °m.« w~.Pm “.umn .~.P.|m|H>:ww|P:H>»ws|~ .wF wfiem _ = = = w Q_ow m>~m~ «~_m °>.f« “.;~w |nH@x|.H>|m|Ho~mflwmfi»|m = oo~m~ m m.m. °@.w~ ww.~ m>.o« ".HwQ .~_~v|m|.H>nwmoH»fl=|m.|F .wF _ - wflam _. = = = W ~_æm mw.w~ f>_~ >>~.« ".;Hw |nH~x|^H»|m|~o~mfiw«fl»|~ = uomwfl w «.m. =«_w~ mw_~ m>.°« “.nwn .N_P.|m|.fl>nw«oHufi=|~.|. .wF ¶ _ wflam . = = = W w.wm mm@w~ Pf~m ~P.~« ".a~w |n»mx|^H>»m|Honmflwmfi»|m = uo~m~ w o.mf °«.w~ @m.~ m>~Q« ".nwn .~__.|~|^~>nwwo~»fln:«,|_ .MP . uflšmnnmx . = = = W °_@w f«.m, P>.~ ~@_,« ".nHw |^H>=@«H>»waHoøHmflH»|m.|m = uoqmw m °.m_ ««_@f m«_~ @@__« ".»mp 1^H>|m»Ho~mfl@mfl»|m_~_+.|_ .NF = = = w m_mm f~.~m ~m.« °~_mm ".=H@ wflsfln~mx|.H>»m|Ho~mfiwmfi» = uo-~ w ~.@ «m.~m @@_« >@.«m ".H@n |m.~_P.|m|H»»mafiw»~_. .FP _ = = = w N.fm wo_@m @~\« ~>.m~ ".;nw wfiamnHmx|.H>|m|Ho~m uo«>F . w f_w ~«.mm ~w.m >m_°m “.»wp |flwmfl»|m.~.P.|m|H>»wa|F .of = = = w m.>> ~w.m~ mw~« o«_om ".;Hw wfismn~mx|.H>|m|HoNmflwmH» = uow- m ~_æf f@.m~ °m_w @~_,m “.Hmn 1m.~_FV:m|A~>nw«~>»ws|«.|P .m = = = w m.m« °m.«~_ mw.w «m_w« ".n~w wflamnHmxfAH>|m|Ho~mflwmfl@ = uemfw m ~.°_ >æ.«~ %w.m wm_>« ".HwQ |m.w_FV|m|H>xmQ@Hg>u|P .w . .»m~0w» www >m w f.m> «m__~ f@_~ @f.m« ".;H@ wfismn~mg|^H>|m|fio~wH@øfi» .cflmuflwwamm uommm m ~.@F °o_- >>.~ ««_~« “.Hwn |m_~_F.|m|^H»n@wHoHx|v.|f .ß ^.m;Ewv Hwucwvmnox mu>QvD Z m U _ mcflcmuwm mxmflflmxflmäm w fl cwwum>w>Hm:4 799784146 ll .UHEQ = = = w ~_«> mw_Pm «~.m @w_m« «.;Hw |nnmx|^H>|m|~oNwflwm«» = uo>- m w.@_ >w_Pm m«_m P«.m« ".Hwn |m_~__v|m|_HæwflH>m|N.|_ .mm .THEN = = = w m.mm ww.m wQ_m« “.pnw |n»mx|^H>|m|Ho-fløwfl» = oowfw w ~_~P mf.m _«_m« ".Hwn |m.~_f,|~|.H>wflH»m|~.|f .w~ øfiam = = = w m.~m mm_m @«_m« “.§uw |numx|^H>|m|Ho~mfiømfl» = uomF~ m ~.mP mF.m P«_m« ".~wn |m.~.P.|~|.H>wflH>@|«V1F .ßw wHemnu~x|.H> = = = w w.mw ~w.o~ ~w.> «w_mm «.suw |m|flo~mfiømfl»|~.~.f.|m uommw m w.>, ww~°~ ~m.> ww_mm “.Hwn |H>mo~momfl|F|H>xwno~xwu|F .ww Uflämnnwxl Äæcwu = = = W ~.°> m@.°~ m«.~ mw.Q« “.ßHw |H>»ws»oøH«fiu»|~.|m».H» = uom- w ~.°~ m«.m~ m«.~ «w.«« “.Hmn |m|Ho~mfiumfi»|m.~_,V|P .m~ wflamnnmxnfifim = = = w m.N« «_.°~ ~æ.w Q~.Nm “.§Hm |m|Ho~mflumflp|m.~.f«|~ ._ uoowf m m.,f @w_o~ ~m\> ww.mm ".Hwn |fi>moHm|f|H>xw;oHx>u|F .«~ = = = w m.om _>.>~ o~.w >w_f« “.a~w wfism@~mx|^H>|m|fioNmflø _. . uoowf v P.oF mm.>~ «o_m >m_F« ".Hwn |mfi»|m.~.f.|m|H>»øn|F .MN = = = w m.«m ~«.m~ @>_m m°_m~ ".nHw wfiemn~mg|.H>|m»Ho~««w uoowf m f.oF °P.om F«.m >@.mm ".Hmn |mfi»|m.~.P,|~nfi>moHm|F .NN .TMEMQHMÅ : : = M n-Ä-HÜ låfiälm|flONflflflflflfllm~N~wfl = uomfm m ~.w- >m.f~ wm.m m@.«m ".HmQ |m|Hwuw«|«|H>moumowfl|P .FN ¶ wflam .ßwuowß »mv >m w o.Qm >>_>~ o@.m m>.f« ".@»w |n~mx|.H»|m|HoN«fiwmfl« .nflwwwmvamw uowmfmwf m @~of m@-~ «°.@ @m_~@ ".H@n |m_-Fv=m|H>»mfiø|P__ .ON A .m .Ewv uwßfimvwcox muænub Z m U mflflnwußm mxmflfimvflmmm w fl cmwnfifmæfimcm

Claims (6)

79ovs41+¿ :i Patentkrav

1. Sätt att framställa 1,2,3-tiadiazol-5-yl-karbamider med den allmänna formeln -- H _ R ¶ . É _/// 1 N -NH-CO-N I \S/ \ R2 där R1 betecknar väte, metyl, etyl, propyl, isopropyl eller butyl, R2 betecknar metyl, etyl, cyklohexyl, fenyl, 4-metyl- fenyl, 4-klorfenyl, nitrofenyl, trifluormetylfenyl, pyridyl eller pyrimidyl, k ä n n e t e c k n a-t av att en 1,2,3- -tiadiazol-5-karbonsyraazid med formeln J H x -co-N3 II É\S/ omsättes med en amin med den allmänna formeln R 1 ; - N'// III : \\\R ¿ 2 löst i ett organiskt lösningsmedel, vid en temperatur av _ 5 20-180°C, företrädesvis 50-1Z0°C, varefter reaktionsprodukten isoleras på i och för sig känt sätt och varvid R1 och R2 har “Ü H ovan angiven betydelse.

2. Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att om- sättningen genomföres vid reaktionsblandningens koktempera- tur.

3. Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att man omsätter ekvimolära mängder av aziden med formeln II och aminen med den allmänna formeln III.

4. Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att om- sättningen av aziden med formeln II med aminen med den all- männa formeln III sker i ett steg.

5. Sätt enligt.krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att man använder en 1,2,3-tiadiazol-5-karbonsyraaaid med formel II, som framställts enligt i och för sig kända förfaranden 7997841-6 Kb och inte isolerats ur den erhållna reaktionsblandningen.

6. Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att man framställer 1-fenyl-3~(1,2,3-tiadiazol-5-yl)-karbamid. 79e7s41~e SamnandÉ-àgd- d Förfarande för framställning av *lßß-tiadiazol-B-yl- -karbamider med den allmänna formeln ïí än “ I '/ 31 N\s/ -NH-CO-N\R2 I där R4 odh R2 har de i krav 1 angivna betydelserna, varvid en 1 ,2,5-tiadiazoI-E-karbonsyraazid med formeln ' f_- CH ä II IKS/ -co H5 omsättes med en amin med. den allmänna formeln H _ N/ H1 \R2 III löst i ett inert organiskt lösningsmedel, varvid reaktiønspro- dukten isoleras på i och för sig känt sätt.