SE528697C2

SE528697C2 - Volymetrisk bestämning av antalet vita blodkroppar i ett blodprov

Info

Publication number: SE528697C2
Application number: SE0500549A
Authority: SE
Inventors: Stellan Lindberg; Johnny Svensson
Original assignee: Hemocue Ab
Priority date: 2005-03-11
Filing date: 2005-03-11
Publication date: 2007-01-30
Also published as: RU2007137654A; PT1701150T; PL1701150T3; NO340137B1; BRPI0608340B8; MX2007011104A; EP1701150B1; US7521243B2; US20060210428A1; BRPI0608340B1; MY143768A; JP4642893B2; WO2006096126A1; AU2006221130A1; NO20074564L; KR20080003337A; SE0500549L; KR101244234B1; AU2006221130B2; ZA200707425B

Description

l5 20 25 30 35 528 697 2 Det finns ett litet antal existerande automatiserade analysmetoder för bestämning av antalet vita blodkroppar.

Antalet vita blodkroppar kan bestämmas genom Coulter~ principen, vilken är baserad pà bestämning av cellstorlek och därmed celltypen genom avkänning av en impedans. En metod för räkning av vita blodkroppar genom Coulter- principen beskrivs i US 5 262 302.

En annan metod för bestämning av antalet vita blod- kroppar beskrivs i US 5 585 246. Här mäste ett blodprov förberedas genom att det blandas med en fluorescerande färg och ligandkomplex som märker de vita blodkropparna.

Provet förs in i en kapillär och bestràlas med en laser- källa som sveper över provet i kapillären. Fluorescensen mäts för bestämning av antalet vita blodkroppar.

I WO99/45384 visas en kammare som är avsedd för inrymmande av ett prov, vilken kammare har varierande tjocklek. Den varierande tjockleken separerar olika blodbeståndsdelar. Blodprovet infärgas med ett färgämne för särskiljande av ätminstone tre olika typer av vita blodkroppar i blodprovet. De vita blodkropparna kan bestämmas till antal genom användning av ett optiskt skanningsinstrument för studerande av en del av kammaren.

Det finns fortfarande ett behov av uppsnabbning och förenkling av befintliga automatiserade metoder för bestämning av antalet vita blodkroppar så att analysen kan ske med noggrannhet.

SAMMANFATTNING AV UPPFINNINGEN Ett ändamàl med uppfinningen är tillhandahållande av en enkel analys för fastställande av en volymetrisk bestämning av antalet vita blodkroppar. Det är vidare ett ändamàl med uppfinningen med tillhandahållande av en snabb analys utan behovet av komplicerade anordningar eller omfattande provberedningar.

Dessa ändamål uppnås helt eller delvis medelst en provupptagningsanordning, en metod samt ett system enligt 10 15 20 25 30 35 528 697 3 de oberoende kraven. Föredragna utföringsformer framgàr av de beroende kraven.

Sålunda tillhandahàlles en provupptagningsanordning för volymetrisk bestämning av antalet vita blodkroppar i ett blodprov. Provupptagningsanordningen innefattar en mätkavitet för mottagning av ett blodprov. Mätkaviteten har en förutbestämd fixerad tjocklek. Provupptagnings- anordningen innefattar vidare ett reagens som är anordnat i en torkad form pà en yta som definierar mätkaviteten, vilket reagens innefattar ett hemolyseringsämne för lysering av röda blodkroppar i blodprovet, samt ett infärgningsämne för selektiv infärgning av vita blod- kroppar i blodprovet.

Provupptagningsanordningen tillhandahåller en möjlighet till direkt anordnade av ett helblodsprov i mätkaviteten och tillhandahållande av detta för analys.

Det finns inget behov av provberedning. Blodprovet kan närmare bestämt sugas in i mätkaviteten direkt fràn ett stucket finger hos en patient. Tillhandahàllande av provupptagningsanordningen med ett reagens möjliggör en reaktion inuti provupptagningsanordningen som gör provet redo för analys. Reaktionen initieras när blodprovet kommer i kontakt med reagenset. Sålunda finns det inget behov av manuell beredning av provet, vilket gör analysen särskilt lämplig att utföras direkt i ett undersök- ningsrum under tiden som patienten väntar.

Trots att många befintliga metoder kan räkna olika blodkroppar och till och med undergrupper av blodkroppar är provupptagningsanordningen enligt uppfinningen särskilt lämpad för utförande av volymetrisk bestämning av antalet vita blodkroppar. Reagenset innefattar ett hemolyseringsämne som kommer att lysera de röda blod- kropparna i blodprovet. Detta förstör möjligheterna till bestämning av de röda blodkropparna i provet. Å andra sidan förenklar lyseringen av de röda blodkropparna särskiljningen och identifieringen av de vita blodkropp- arna i blodprovet. lO l5 20 25 30 35 528 697 4 Uppfinningen tillhandahåller även en metod för volymetrisk bestämning av antalet vita blodkroppar i ett blodprov. Metoden innefattar att uppta ett blodprov i en màtkavitet hos en provupptagningsanordning, vilken mätkavitet innehåller ett reagens som innefattar ett hemolyseringsämne och ett infärgningsämne som ska reagera med provet så att de vita blodkropparna infärgas, att bestråla provet innehållande de infärgade vita blodkropp- arna, att uppta en digital bild av en förstoring av det bestràlade i mätkaviteten anordnade provet, varvid de vita blodkropparna särskiljs genom selektiv infàrgning medelst infärgningsämnet, samt att digitalt analysera den digitala bilden för identifiering av vita blodkroppar och bestämning av antalet vita blodkroppar i provet.

Uppfinningen tillhandahåller vidare ett system för volymetrisk bestämning av antalet vita blodkroppar i ett blodprov. Systemet innefattar en provupptagningsanordning enligt beskrivningen ovan. Systemet innefattar vidare en mätanordning som innefattar en hållare för en provupptag- ningsanordning, vilken hållare är anordnad att motta provupptagningsanordningen som innehåller ett i mätkaviteten anordnat blodprov, samt en ljuskälla som är anordnad för att bestràla blodprovet. Mätanordningen innefattar vidare ett avbildningssystem som innefattar ett förstoringssystem och ett organ för upptagande av en digital bild av en förstoring av det bestrålade i mätkaviteten anordnade provet, varvid vita blodkroppar särskiljes i den digitala bilden genom selektiv infärgning medelst infärgningsämnet. Mätanordningen innefattar vidare en bildanalysator som är anordnad att analysera den upptagna digitala bilden för identifiering av vita blodkroppar och för bestämning av antalet vita blodkroppar i blodprovet.

Metoden och systemet enligt uppfinningen tillhanda- håller en mycket enkel analys av ett blodprov för bestäm- ning av antalet vita blodkroppar. Analysen kräver inte någon komplicerad mätanordning eller avancerade steg som 10 l5 20 25 30 35 528 697 5 mäste utföras av en operatör. Därför kan den utföras direkt i samband med undersökning av en patient, utan behovet av en kvalificerad tekniker. Mätapparaten använder egenskaperna hos provupptagningsanordningen för utförande av en analys pà ett prov pà icke förtunnat helblod som har tagits upp direkt i mätkaviteten.

Mätanordningen är anordnad att avbilda en volym av provet för àstadkommande av en volymetrisk bestämning av antalet vita blodkroppar fràn den enda bilden.

Blodprovet medges att blandas med reagenset i mätkaviteten. Inom ett fåtal minuter kommer blodprovets reaktion med reagenset att ha hemolyserat de röda blodkropparna och ha infärgat de vita blodkropparna sà att provet är redo att presenteras för den optiska mätningen. Blodprovet kan blandas med reagenset genom exempelvis dispersion eller diffusion av reagenset in i blodprovet eller genom aktiv vibration eller rörelse av provupptagningsanordningen så att en agitering förorsakas i mätkaviteten.

Provupptagningsanordningen kan innefatta ett kropps- element som har tvà plana ytor för definiering av nämnda mätkavitet. De plana ytorna kan vara anordnade på ett förutbestämt avstànd från varandra för bestämning av en provtjocklek för en optisk mätning. Detta innebär att provupptagningsanordningen tillhandahåller en väldefi- nierad tjocklek till den optiska mätningen som kan användas för noggrann bestämning av antalet vita blod- kroppar per volymetrisk enhet hos blodprovet. En volym hos ett analyserat prov kommer att vara väldefinierad genom mätkavitetens tjocklek och genom att ett omràde av provet avbildas. Den väldefinierade volymen kan sålunda användas för relaterande av antalet vita blodkroppar till blodprovets volym så att det volymetriska antalet vita blodkroppar bestäms.

Mätkaviteten har företrädesvis en likformig tjocklek av 50-200 mikrometer, och mer föredraget 100-150 mikro- meter. Detta innebär att màtkaviteten inte tvingar 10 15 20 25 30 35 Ch RJ CC Qi “J 6 blodprovet att smetas ut till ett enkelskikt, vilket medger en större blodvolym att analyseras över ett litet tvärsnittsomràde. Sålunda kan en tillräckligt stor volym av blodprovet analyseras för erhållande av pålitliga värden avseende antalet vita blodkroppar genom användning av en relativt liten avbildning av blodprovet. För de flesta proven är antalet vita blodkroppar så làgt att det enbart kommer att finnas mindre avvikelser som är för- orsakade av att vita blodkroppar är anordnade ovanpà varandra.

Den digitala bilden kan upptas med ett skärpedjup som motsvarar àtminstone en tredjedel av mätkavitetens tjocklek. Om bildsystemets fokus centreras inom mätkavitetens tjocklek kommer skärpedjupet att vara anordnat sä att mätkavitetens hela tjocklek kan avbildas med en tillräcklig skärpa för identifiering av de vita blodkropparna. Detta innebär att en tillräcklig fokus erhålles genom hela provtjockleken, varigenom hela mätkavitetens tjocklek kan analyseras samtidigt i den digitala bilden av provet. Genom att välja att inte fokusera riktigt skarpt pà en specifik del av provet, erhålles en tillräcklig fokus av hela provtjockleken för medgivande av identifiering av antalet vita blodkroppar i provet. Skärpedjupet bör mer föredraget motsvara åtminstone halva mätkavitetens tjocklek eller till och med åtminstone hela mätkavitetens tjocklek. Detta skulle vidare underlätta möjligheterna till identifiering av de vita blodkropparna i blodprovet.

Infärgningsämnet kan vara anordnat för selektiv infärgning av de vita blodkropparnas kärnor. Detta innebär att de vita blodkropparna kan identifieras som färgade punkter och därmed med enkelhet räknas i en digital bild.

Infärgningsämnet kan vara något i gruppen hematoxylin, metylenblàtt, metylengrönt, toluidinblàtt, gentianaviolett, Sudan-analoger, gallocyanin samt Fuksin- analoger. Det ska dock inses att infärgningsämnet inte är 10 15 20 25 30 35 Cﬁ XQ “Q 7 begränsat till denna grupp utan att andra substanser kan vara aktuella.

Hemolyseringsämnet kan vara ett kvartärt ammonium- salt, ett saponin, en gallsyra såsom deoxycholate, ett digitoxin, ett ormgift, en glukopyranosid eller en icke- jonisk detergent av typen Triton. Det ska dock inses att hemolyseringsämnet inte är begränsat till denna grupp utan att andra substanser kan vara möjliga.

Provupptagningsanordningen kan vidare innefatta ett provinlopp som sätter mätkaviteten i förbindelse med det yttre av provupptagningsanordningen, vilket inlopp är anordnat att uppta ett blodprov. Provinloppet kan vara anordnat att dra upp ett blodprov genom en kapillärkraft, och måtkaviteten kan vidare dra blod fràn inloppet och in i kaviteten. Som ett resultat kan blodprovet enkelt upptas i mätkaviteten genom att man helt enkelt för provinloppet till kontakt med blod. Dà kommer kapillär- krafterna hos provinloppet och mätkaviteten att dra upp en väldefinierad mängd blod i mätkaviteten. Alternativt kan blodprovet sugas eller tryckas in i mätkaviteten genom applicering av en extern pumpkraft pà provupptag- ningsanordningen.

Provet kan bestràlas med ljus som har en våglängd som motsvarar en topp hos infärgningsämnets absorbans.

Följaktligen kommer de infärgade vita blodkropparna som innehåller en ansamling av infärgningsämne att detekteras genom en làg ljustransmittans.

Bestràlningen kan ske medelst en laserkälla. Laser- källan kan tillhandahålla ljus med en väldefinierad våglängd som passar infärgningsämnets absorbans. Vidare tillhandahåller laserkällan kollimerat ljus, vilket minimerar störningar från ströljus, varigenom en punkt med låg ljustransmittans kommer att urskiljas på ett skarpt sätt.

Alternativt kan bestràlningen utföras medelst en ljusdiod. Denna ljuskälla kan fortfarande tillhandahålla tillräckliga bestràlningsförhàllanden för ordentlig 10 l5 20 25 30 35 528 697 8 särskiljning av vita blodkroppar fràn annan materia i provet.

Den digitala bilden kan erhållas genom användning av en förstoringsgrad pà 10-200x, och mer föredraget 40- l00x. vita blodkropparna tillräckligt förstorade för att kunna Inom dessa intervall avseende förstoringsgrad är de detekteras samtidigt som skärpedjupet kan vara anordnat att täcka provtjockleken.

Analysen innefattar identifiering av områden med hög ljusabsorbans i den digitala bilden. Analysen kan vidare innefatta identifiering av svarta eller mörka punkter i den digitala bilden. Eftersom infärgningsämnena kan ansamlas i de vita blodkropparnas kärnor kan ljusabsorb- ansen ha toppar i separata punkter. Dessa punkter kommer att forma svarta punkter i den digitala bilden.

Analysen kan vidare innefatta elektronisk förstoring av den upptagna digitala bilden. Trots att provet förstöras för erhållande av en förstorad digital bild av provet, kan den upptagna digitala bilden i sig förstöras elektroniskt för förenkling av särskiljningen mellan föremål som avbildas mycket nära inpà varandra i den upptagna digitala bilden.

KORT BESKRIVNING AV RITNINGAR Uppfinningen kommer nu att beskrivas närmare i detalj i exemplifierande syfte med hänvisning till de bifogade ritningarna.

Fig 1 är en schematisk vy av en provupptagnings- anordning i form av en kuvett enligt en utföringsform av uppfinningen.

Fig 2 är en schematisk vy av en provupptagnings- anordning enligt en annan utföringsform av uppfinningen.

Fig 3 är en schematisk vy av en mätanordning enligt en utföringsform av uppfinningen.

Fig 4 är ett flödesdiagram av en metod enligt en utföringsform av uppfinningen. 10 l5 20 25 30 35 9 Fig 5 är en digital bild av ett blodprov som ska användas för volymetrisk bestämning av antalet vita blodkroppar.

DETALJERAD BESKRIVNING AV EN FÖREDRAGEN UTFÖRINGSFORM Nu med hänvisning till fig 1 kommer en provupptag- ningsanordning i form av en kuvett 10 enligt en utför- ingsform av uppfinningen att beskrivas. Kuvetten 10 är för engàngsbruk och är avsedd att kastas efter att ha använts för analys. Detta innebär att kuvetten 10 inte kräver en komplicerad hantering. Kuvetten 10 är före- trädesvis formad i ett plastmaterial och kan framställas genom formsprutning. Detta gör tillverkningen av kuvetten 10 enkel och billig, varigenom kostnaderna för kuvetter 10 kan hàllas nere.

Kuvetten 10 innefattar ett kroppselement 12 som har en stomme 14 som kan beröras av en användare utan föror- sakande av någon störning av analysresultaten. Stommen 14 kan även ha utskott 16 som kan passa en kuvetthàllare i en analysanordning. Utskotten 16 kan vara anordnade så att kuvetten 10 kommer att positioneras korrekt i analys- anordningen.

Kuvetten 10 innefattar vidare ett provinlopp 18.

Provinloppet 18 definieras mellan motstàende väggar inuti kuvetten 10, vilka väggar är anordnade sä nära varandra att en kapillärkraft kan skapas i provinloppet 18.

Provinloppet 18 kommunicerar med kuvettens 10 yttre för medgivande av blod att dras in i kuvetten 10. Kuvetten 10 innefattar vidare en mätkavitet 20 som är anordnad mellan motstäende väggar inuti kuvetten 10. Mätkaviteten 20 är anordnad att stå i förbindelse med provinloppet 18.

Väggarna som definierar mätkaviteten 20 är anordnade närmare varandra än väggarna i provinloppet 18, varigenom en kapillärkraft kan dra blod fràn provinloppet 18 och in i mätkaviteten 20.

Mätkavitetens 20 väggar är anordnade pà ett avstånd fràn varandra pà 50-200 mikrometer, och mer föredraget 10 15 20 25 30 35 69 27 10 100-150 mikrometer. Avståndet är likformigt över hela màtkaviteten 20. Mätkavitetens 20 tjocklek definierar volymen blod som undersöks. Eftersom analysresultatet ska jämföras med volymen hos det blodprov som undersöks måste mätkavitetens 20 tjocklek vara mycket noggrann, dvs enbart mycket små variationer i tjockleken är tillåtna inuti mätkaviteten 20 och mellan olika kuvetters 10 mätkaviteter 20. Tjockleken medger analys av en relativt stor provvolym i ett litet område i kaviteten. Tjockleken medger teoretiskt att vita blodkroppar kan vara anordnade ovanpå varandra inuti mätkaviteten 20. Mängden vita blodkroppar i blod är dock så liten att sannolikheten för att detta ska ske är väldigt liten.

En yta hos en vägg i mätkaviteten 20 är åtminstone delvis belagd med ett reagens 22. Reagenset 22 kan vara frystorkat, värmetorkat eller vakuumtorkat samt appli- cerat pà mätkavitetens 20 yta. När ett blodprov upptas i mätkaviteten 20 kommer blodet att göra kontakt med det torkade reagenset 22 och initiera en reaktion mellan reagenset 22 och blodet.

Reagenset 22 appliceras genom införing av reagenset 22 i mätkaviteten 20 genom användning av en pipett eller dispenser. Reagenset är upplöst i vatten eller ett organiskt lösningsmedel när det förs in i mätkaviteten 20. Lösningsmedlet med reagenset 22 kan fylla mätkavi- teten 20. Därefter utförs torkning så att lösningsmedlet kommer att föràngas och reagenset 22 att fästa mot mätkavitetens 20 ytor.

Reagenset 22 innefattar ett hemolyseringsàmne och ett infàrgningsämne. Hemolyseringsämnet kan vara ett kvartärt ammoniumsalt, ett saponin, en gallsyra sàsom deoxycholat, ett digitoxin, ett ormgift, en gluko- pyranosiv eller en icke-jonisk detergent av typen Triton.

Infärgningsämnet kan vara hematoxylin, metylenblàtt, toluidinblàtt, analog, gallocyanin eller en Fuksin-analog. När ett metylengrönt, gentianaviolett, en Sudan- blodprov gör kontakt med reagenset 22 kommer hemolys- 10 l5 20 25 30 35 ll eringsämnet att lysera de röda blodkropparna så att de röda blodkropparna blandas med blodplasman. Vidare kommer infärgningsämnet att ansamlas i de vita blodkropparnas kärnor. Reagenset 22 bör innehålla olika mängder infärg- ningsämne för tydlig infärgning av samtliga de vita blod- kropparnas kärnor. Sålunda kommer det ofta att finnas ett överskott av infärgningsämne som kommer att blandas samman i blodplasman. Överskottet av infärgningsämne kommer att ge en homogen lág bakgrundsnivà med infärg- ningsämne i blodplasman. Det ansamlade infärgningsämnet i de vita blodkropparna kommer att vara särskiljningsbart relativt infärgningsämnets bakgrundsnivà.

Reagenset 22 kan även innefatta andra beståndsdelar som kan vara aktiva, dvs delta i den kemiska reaktionen med blodprovet, eller vara inaktiva, dvs inte delta i den kemiska reaktionen med blodprovet. De aktiva bestånds- delarna kan exempelvis vara anordnade att katalysera hemolyseringen eller infärgningsverkan. De inaktiva beståndsdelarna kan exempelvis vara anordnade att förbättra reagensets 22 vidhäftning mot en väggyta i mätkaviteten 20.

Inom ett fåtal minuter kommer blodprovet att ha reagerat med reagenset 22, varigenom de röda blodkropp- arna har lyserats och infärgningsämnet har ansamlats i de vita blodkropparnas kärnor.

Nu med hänvisning till fig 2 kommer en annan utför- ingsform av provupptagningsanordningen att beskrivas.

Provupptagningsanordningen 110 innefattar en kammare 120 som bildar mätkaviteten. Provupptagningsanordningen 110 har ett inlopp 110 till kammaren 120 för transport av blod in i kammaren 120. Kammaren 120 är ansluten till en pump (ej visad) via ett sugrör 121. Pumpen kan applicera en sugkraft i kammaren 120 via sugröret 121 sä att blod kan sugas in i kammaren 120 genom inloppet 118. Provupp~ tagningsanordningen 110 kan frikopplas från pumpen innan mätningen utförs. Likt kuvettens mätkavitet har kammaren 120 en väldefinierad tjocklek som definierar tjockleken 10 15 20 25 30 35 12 hos det prov som ska undersökas. Vidare är ett reagens applicerat pà kammarens 120 väggar för reaktion med blodprovet.

Nu med hänvisning till fig 3 kommer en anordning 30 för volymetrisk bestämning av antalet vita blodkroppar att beskrivas. Anordningen 30 innefattar en provhàllare 32 för mottagning av en kuvett 10 innehàllandes ett blodprov. Provhàllaren 32 är anordnad att ta emot kuvetten 10 så att kuvettens 10 mätkavitet 20 är korrekt positionerad inuti anordningen 30. Anordningen 30 innefattar en ljuskälla 34 för bestràlning av blodprovet inuti kuvetten 10. Ljuskällan 34 kan vara en glödlampa som utstrålar ljus inom hela det synliga spektret.

Infärgningsämnet som är ansamlat i de vita blodkropparnas kärnor kommer att absorbera ljus med specifika våg- längder, varigenom de vita blodkropparnas kärnor kommer att framträda i en digital bild av provet. Om en färgbild upptas kommer de vita blodkropparna att framträda som särskilt färgade punkter. Om en svartvit bild upptas kommer de vita blodkropparna att framträda som svarta punkter mot en ljusare bakgrund.

Ljuskällan 34 kan alternativt vara en laser eller en ljusdiod. Detta kan användas för Ökad kontrast i bilden så att de vita blodkropparna lättare kan detekteras. I detta fall är ljuskällan 34 anordnad att utstràla elektromagnetisk strålning med en våglängd som motsvarar en absorptionstopp hos infärgningsämnet. Vàglängden bör vidare väljas sà att blodämnenas absorption är relativt liten. Vidare bör kuvettens väggar vara väsentligen transparenta för våglängden. I de fall metylenblàtt används som infärgningsämne kan ljuskällan 34 exempelvis vara anordnad att utstràla ljus som har en våglängd pà 667 nm.

Anordningen 30 innefattar vidare ett avbildnings- system 36 som är anordnat pà en sida motstàende prov- hàllaren 32 relativt ljuskällan 34. Avbildningssystemet 36 är sålunda anordnat att ta emot strålning som har 10 15 20 25 30 35 o\ »s \'s 13 transmitterats genom blodprovet. Avbildningssystemet 36 innefattar ett förstoringssystem 38 och ett bildupptag- ningsorgan 40. Förstoringssystemet 38 är anordnat att tillhandahålla en förstoringsgrad på 10-200x, och mer föredraget 40-100x. Inom dessa intervall för förstorings- grad är det möjligt med särskiljning av de vita blod- kropparna. Vidare kan förstoringssystemets 38 skärpedjup fortfarande vara anordnat att åtminstone motsvara mät- kavitetens 20 tjocklek.

Förstoringssystemet 38 innefattar en objektivlins eller ett linssystem 42, vilket är anordnat nära prov- hàllaren 32, och en okulärlins eller ett linssystem 44, vilket är anordnat på ett avstånd från objektivlinsen 42.

Objektivlinsen 42 tillhandahåller en första förstoring av provet, vilken ytterligare förstoras av okularlinsen 44.

Förstoringssystemet 38 kan innefatta ytterligare linser för erhållande av en lämplig förstoring och avbildning av provet. Förstoringssystemet 38 är anordnat så att provet i mätkaviteten 20, när det är anordnat i provhållaren 32, kommer att vara fokuserat på ett bildplan hos bildupptag- ningsorganet 40.

Bildupptagningsorganet 40 är anordnat att uppta en digital bild av provet. Bildupptagningsorganet 40 kan vara vilken typ av digitalkamera som helst, såsom en CCD- kamera. Digitalkamerans pixelstorlek sätter en begräns- ning hos avbildningssystemet 36 så att oskärpecirkeln i bildplanet inte kan överskrida pixelstorleken inom skärpedjupet. Den digitala kameran 40 kommer att uppta en digital bild av det i mätkaviteten 20 anordnade provet, varvid hela provtjockleken är tillräckligt fokuserad i den digitala bilden för räkning av de vita blodkropparna.

Avbildningssystemet 36 kommer att definiera ett område hos mätkaviteten 20 som kommer att vara avbildat i den digitala bilden. Området som avbildas tillsammans med mätkavitetens 20 tjocklek definierar volymen hos det prov som avbildas. Avbildningssystemet 36 är inställt för att passa avbildning av blodprov i kuvetter 10. Det finns lO l5 20 25 30 35 528 697 14 inget behov av ändring av avbildningssystemets 36 inställning. Avbildningssystemet 36 är företrädesvis anordnat inuti ett hus sà att inställningen inte oavsiktligt ändras.

Anordningen 30 innefattar vidare en bildanalysator 46. Bildanalysatorn 46 är ansluten till den digitala kameran 40 för mottagning av de digitala bilderna som upptas med digitalkameran 40. Bildanalysatorn 46 är anordnad att identifiera mönster i den digitala bilden som motsvarar en vit blodcell för räkning av antalet vita blodkroppar som förekommer i den digitala bilden. Sålunda kan bildanalysatorn 46 vara anordnad för identifiering av mörka punkter i en ljusare bakgrund. Bildanalysatorn 46 kan vara anordnad att först elektroniskt förstora den digitala bilden innan den digitala bilden analyseras.

Detta innebär att bildanalysatorn 46 enklare kan särskilja vita blodkroppar som är avbildade nära inpà varandra, även om den elektroniska förstoringen av den digitala bilden kommer att göra den digitala bilden nägot suddig.

Bildanalysatorn 46 kan beräkna antalet vita blod- kroppar per volym blod genom division av antalet vita blodkroppar som identifieras i den digitala bilden med blodprovets volym, vilken är väldefinierad i enlighet med beskrivningen ovan. Det volymetriska antalet vita blod- kroppar kan presenteras pà en display hos anordningen 30.

Bildanalysatorn 46 kan utgöras av en processorenhet som innefattar koder för utförande av bildanalysen.

Nu med hänvisning till fig 4 kommer en metod för volymetrisk bestämning av antalet vita blodkroppar att beskrivas. Metoden innefattar att uppta ett blodprov i en kuvett, steg 102. Ett outspätt helblodsprov upptas i kuvetten. Provet kan upptas fràn kapillärt blod eller venöst blod. Ett prov med kapillärt blod kan dras in i mätkaviteten direkt från ett stucket finger pà en patient. Blodprovet gör kontakt med ett reagens i kuvetten, vilket initierar en reaktion. De röda lO 15 20 25 30 35 15 blodkropparna kommer att lyseras och ett infärgningsàmne ansamlas i de vita blodkropparnas kärnor. Inom ett fåtal minuter fràn upptagning av blodprovet är provet redo att analyseras. Kuvetten anordnas i en analysanordning, steg 104. En analys kan initieras genom att man trycker pà en knapp pà analysanordningen. Alternativt initieras analysen automatiskt genom att anordningen känner av kuvettens närvaro.

Provet bestràlas, steg 106, och en digital bild av en förstoring av provet upptas, steg 108. Provet bestrålas med elektromagnetisk strålning som har en våglängd motsvarande en absorptionstopp hos infärgnings- ämnet. Detta innebär att den digitala bilden kommer att innehålla svarta eller mörkare punkter i positionerna för den vita blodkroppens kärna.

Den upptagna digitala bilden överförs till en bild- analysator som utför bildanalys, steg 110, för räkning av antalet svarta punkter i den digitala bilden.

I fig 5 visas ett exempel pà en digital bild för visande av möjligheten till identifiering av vita blod- kroppar i ett blodprov som är hemolyserat och infärgat.

Denna digitala bild erhölls med en kuvett som hade en kavitetstjocklek pà 140 um och genom användning av 50 gàngers förstoring. Ljuskàllan utstrålar vitt ljus, vilket visar att de vita blodkropparna kan identifieras även om bestràlningen inte är särskilt anpassad för en absorptionstopp hos infärgningsämnet. Det använda infàrgningsämnet var metylenblàtt. Distinkta svarta punkter visas i fig 5, vilket indikerar vita blodkroppar.

Bilden som visas i fig 5 är en svartvit version av en färgbild. Kontrasten mellan de vita blodkropparna och bakgrunden framstàr tydligare i färgbilden än i den svartvita bilden som återges hàri. De svarta punkterna kan med enkelhet räknas med en bildanalysator.

I manuella metoder för räkning av antalet vita blodkroppar räknas vanligen ungefär 200 kroppar för bestämning av antalet vita blodkroppar i blodprovet, 10 15 20 528 697 16 Metoden och anordningen som presenteras här kan exempel- vis vara anordnad att räkna ungefär 2000 kroppar, vilket ger bättre statistisk säkerhet avseende de erhållna resultaten. En normal frisk vuxen har ett antal vita blodkroppar pä 4-5xlO9 kroppar per liter blod. Detta innebär att 2000 kroppar hittas i prover som har en volym på 0.4-0.5 ul. Om exempelvis ett område pà 1.5 x 1.5 mm i mätkaviteten som har en tjocklek pà 140 pm avbildas uppgàr den volym som avbildas till 0.315 pl. En del av den upptagna bilden kan väljas för analys. Sålunda kan den upptagna bilden först analyseras grovt så att inga anomalier medges i den del som används för bestämning av antalet vita blodkroppar. Den del av den upptagna bilden som väljs ut för analys kan väljas så att den har en lämplig storlek sä att en tillräcklig volym av blodprovet kommer att analyseras.

Det ska inses att de föredragna utföringsformerna som är beskrivna häri inte pà nagot sätt är begränsande och att många alternativa utföringsformer är möjliga inom det skyddsomfäng som definieras av de bifogade kraven.

Claims

10 15 20 25 30 35 01 ßâ OD O\ u* \: 17 PATENTKRAV

1. Provupptagningsanordning för volymetrisk bestämning av antalet vita blodkroppar i ett blodprov, vilken provupptagningsanordning innefattar: en mätkavitet för upptagning av ett blodprov, vilken mätkavitet har en förbestämd, fixerad tjocklek av 100-150 mikrometer, ett reagens, vilket är anordnat i torkad form på en yta som definierar mätkaviteten, varvid reagenset innefattar ett hemolyseringsämne för lysering av röda blodkroppar i blodprovet och ett infärgningsämne för selektiv infärgning av vita blodkroppar i blodprovet.

2. Provupptagningsanordning enligt krav 1, varvid provupptagningsanordningen innefattar ett kroppselement som har tvà plana ytor för definiering av mätkaviteten.

3. Provupptagningsanordning enligt krav 2, varvid de plana ytorna är anordnade pà ett förbestämt avstånd frán varandra för bestämning av en provtjocklek för en optisk mätning.

4. Provupptagningsanordning enligt nàgot av de föregående kraven, varvid infärgningsämnet är anordnat att selektivt infärga de vita blodkropparnas kärnor.

5. Provupptagningsanordning enligt något av de föregående kraven, varvid infärgningsämnet är något i gruppen av hematoxylin, metylenblátt, metylengrönt, toluidinblàtt, gentianaviolett, Sudan-analoger, gallocyanin och fuksinanaloger.

6. Provupptagningsanordning enligt nàgot av de föregående kraven, varvid hemolyseringsàmnet är ett kvartärt ammoniumsalt, ett saponin, en gallsyra, ett digitoxin, ett ormgift, ett glukopyranosid, eller en icke-jonisk detergent av typ Triton.

7. Provupptagningsanordning enligt något av de föregående kraven, vilken vidare innefattar ett lO l5 20 25 30 35 528 697 18 provinlopp som sätter mätkaviteten i förbindelse med provupptagningsanordningens yttre, vilket inlopp är anordnat att uppta ett blodprov.

8. Metod för volymetrisk bestämning av antalet vita blodkroppar i ett blodprov, vilken metod innefattar: att uppta ett blodprov i en mätkavitet hos en provupptagningsanordning, vilken mätkavitet har en förbestämd, fixerad tjocklek av 100-150 mikrometer och vilken mätkavitet innehåller ett reagens, vilket är anordnat i torkad form på en yta som definierar mätkaviteten, varvid reagenset innefattar ett hemolyseringsàmne och ett infärgningsämne som skall reagera med provet så att de vita blodkropparna infårgas, att bestråla provet innehållandes de färgade vita blodkropparna, att uppta en digital bild av en förstoring av det i màtkaviteten anordnade bestrålade provet, varvid vita blodkroppar särskiljs genom selektiv infärgning av infärgningsämnet, och att digitalt analysera den digitala bilden för identifiering av vita blodkroppar och bestämning av antalet vita blodkroppar i provet.

9. Metod enligt krav 8, varvid blodprovet blandas med reagenset i mätkaviteten.

10. Metod enligt krav 8 eller 9, varvid den digital bilden upptas med ett skärpedjup motsvarande åtminstone en tredjedel av mätkavitetens tjocklek.

11. Metod enligt krav 10, varvid en volym av ett analyserat prov är väldefinierad av mätkavitetens tjocklek och en area av det prov som avbildas.

12. Metod enligt något av kraven 8-ll, varvid provet bestràlas med ljus av en våglängd som motsvarar en topp i infärgningsämnets absorbans.

13. Metod enligt något av kraven 8-12, varvid nämnda bestràlning utförs med hjälp av en laserkälla.

14. Metod enligt något av kraven 8-12, varvid nämnda bestrålning utförs med hjälp av en lysdiod. 10 15 20 25 30 35 CH FJ G3 O\ \Q “w 19

15. Metod enligt något av kraven 8-14, varvid den digitala bilden upptas med användning av en förstoringsgrad om 10-200x, och mer föredraget 40-l0Ox.

16. Metod enligt något av kraven 8-15, varvid nämnda analysering innefattar att identifiera omràden med hög ljusabsorbans i den digitala bilden.

17. Metod enligt krav 16, varvid nämnda analysering innefattar att identifiera svarta prickar i den digitala bilden.

18. Metod enligt nàgot av kraven 8-17, varvid nämnda analysering innefattar att elektroniskt förstora den upptagna digitala bilden.

19. System för volymetrisk bestämning av antalet vita blodkroppar i ett blodprov, vilket system innefattar: en provupptagningsanordning enligt något av krav 1- 7, och en mätanordning, som innefattar: en hållare för en provupptagningsanordning, vilken hållare är anordnad att motta provupptagningsanordningen som innehåller ett i mätkaviteten anordnat blodprov, en ljuskàlla, som är anordnad att bestrála blodprovet, ett avbildningssystem, som innefattar ett förstoringssystem och ett organ för upptagande av en digital bild för erhållande av en digital bild med en förstoring av det bestràlade i mätkaviteten anordnade provet, varvid vita blodkroppar särskiljs i den digitala bilden genom selektiv infårgning av infärgningsämnet, och en bildanalysator, som är anordnad att analysera den upptagna digitala bilden för identifiering av vita blodkroppar och för bestämning av antalet vita blodkroppar i blodprovet.

20. System enligt krav 19, varvid förstoringssystemet är anordnat med ett skärpedjup om 10 l5 20 25 30 528 697 20 åtminstone en tredjedel av tjockleken hos provupptagningsanordningens mätkavitet.

21. System enligt krav 19 eller 20, varvid en volym av det analyserade provet är väldefinierad av mätkavitetens tjocklek och en area av provet som avbildas.

22. System enligt nàgot av kraven 19-21, varvid ljuskàllan är anordnad att utstràla ljus av en våglängd som motsvarar en topp i infärgningsämnets absorbans.

23. System enligt något av kraven 19-22, varvid ljuskällan innefattar en laserkälla.

24. System enligt nàgot av kraven 19-22, varvid ljuskällan innefattar en lysdiod.

25. System enligt nàgot av kraven 19-24, varvid förstoringssystemet har en förstoringsgrad om 10-200x, och mer föredraget 40-100x.

26. System enligt nagot av kraven 19-25, varvid bildanalysatorn är anordnad att identifiera områden av hög ljusabsorbans i den digitala bilden.

27. System enligt krav 26, varvid bildanalysatorn är anordnad att identifiera svarta prickar i den digitala bilden.

28. System enligt något av kraven 19-27, varvid bildanalysatorn är anordnad att elektroniskt förstora den upptagna digitala bilden.