SE463264B - Saett att framstaella 1-n-oskyddat men i oevrigt n-acylerat derivat av ett aminoglykosidantibiotikum - Google Patents

Description

.Fx O\ Od F.) Ü\ 4>~ 2 För selektivt skydd av aminogrupper och/eller hydroxigrupper i amino- glykosidantibiotika har olika, framgångsrika metoder utvecklats och kan användas vad beträffar selektivt skydd av hydroxigrupper. För selektivt skydd av vissa speciella aminogrupper bland de många existerande aminogrupperna i aminoglyko- sid-antibiotikumen är emellertid de för närvarande tillgängliga metoderna för detta ändamål antingen svåra att utföra eller kräver vissa komplicerade operationer.

Orsaken härtill är att samtliga aminogrupper i aminoglykosid-antibiotikumen inte har någon större skillnad i sin reaktivitet. Som ett demonstrativt exempel kan nämnas .óßaminogruppen i kanamycin A. En sådan amino- eller metylaminogrupp som är bunden till en viss kolatom, som i sin tur är bunden till endast en kolatom i aminoglykosidmolekylen uppvisar nämligen högre reaktivitet än en amino- eller metylaminogrupp som är bunden till en viss kolatom, som är bunden till två eller flera kolatomer i denna arninoglykosidmolekyl. Av denna anledning kan den förra typen av amino- eller metylaminogrupp reagera mycket' lättare med ett acylerings- medel med en acylgrupp som skall införas som aminoskyddsgrupp, jämfört med den senare typen av amino- eller metylaminogrupp, varigenom det N-skyddade derivat, som har den förra typen av amino- eller metylaminogrupp skyddad med företräde med den acylgrupp som skall införas, kan framställas med högre utbyte än de på annat sätt N-skyddade dcrivaten. För flera år sedan fann nâgra av föreliggande uppfinnare att, när aminogruppen och hydroxigruppen angränsar till varandra i ett par i den steriska konfigurationen av a_minoglykosid-antibiotikummolekylen, så kan dessa amino- och hydroxigrupper selektivt kombineras med varandra till bildning av ett cykliskt karbamat genom behandling med natriumhydrid, så att paret av amino- och 'hydroxigrupper kan blockeras samtidigt i det cykliska karbamatet utan att de övriga aminogrupperna i samma molekyl blockeras (se "Journal of Antibiotics", 25, nr. 12, 741-742 (l972); US-PS 3.925.351: och 3.965.089).

Nyligen har Nagabhushan et al funnit att när ett salt av en tvâvärd övergångsmetall (Alfl), vald ur den grupp som består av koppar (ll), nickel (ll), kobolt (il) och kadmium (ll), omsätts i ett inert organiskt lösningsmedel med ett aminoglykosid-antibiotikum som tillhör klassen lt-O-(arninoglykosyl)-6-O-(amino- glykosyl)-2-deoxistreptarniner representerade av kanamyciner, gentamiciner och sisomicin, så komplexbinds denna tvåvärda övergângsmetallkatjon med ett par amino- och hydroxigrupper som föreligger i de speciella positionerna för "vicinalt" samband i aminoglykosidmolekylen, varigenom ett aminoglykosid-antibiotikum- övergângsrnetallkatjonl-:omplex bildas (se den förpublicerade japanska patentansök- ningen Sho-52-l539l44 och amerikanska patentansökningen 697.297, som numer .ya f» (N ik) Cï\ -P \ 3 godkänts som amerikanskt patent 0.136.314). I detta aminoglykosidantibiotikum- övergângsmetallkatjonkomplex blockeras den komplexbundna aminogruppen med den tvâvärda övergångsmetallkatjonen. När detta komplex sedan får reagera med ett acyleringsreagens med en acylgrupp, kan i huvudsak endast de ej komplexbundna aminogrupper i metallkomplexet som inte är blockerade av den tvâvärda metall- katjonen acyleras, så att man uppnår ett selektivt N-skydd med acylgruppen. Detta illustreras nedan med hänvisning till kanamycin A som exempel. När således en tvâvärd övergângsmetallkatjon (lvlfi), vald bland koppar (ll)-, nickel (ll)-, kobolt (li)- och kadmium (lU-katjonerna, omsätts med kanamycin A, så sker en komplexbild- nings reaktion med den tvåvärda metallkatjonen (NlH) mellan l-aminogruppen och 2"-hydroxigruppen och mellan 3"-axninogruppen och lW-hydroxigruppen i kanamycin A-molekylen, som visasi formel (I) nedan. 6! HZNCHZ NHZ 0 al 2 NH li' ä ' 4 i? H 2, O e \3H / \ 3' 5f"ší Ä Ho on ' l Hocaz , '_ 0 411-44- Û / 'I r li / x ' \\hH2 ,," Hip/SJ* 2"/ i a' p OH' (1) ñ++ Vid den ovan angivna komplexbildningsreaktionen ser man därför att det kravs minst 2 mol av övergângsmetallsaltet per mol kanamycin A. l det erhållna metallkomplexet blockeras l-amino- och 3"-arninogrupperna samtidigt. När detta komplex' med formeln (l) behandlas med ett acyleringsreagens med en acylgrupp, som a'r användbar som en vid konventionell polypeptidsyntes känd aminoskydds- grupp, acyleras huvudsakligen endast de ej komplexbundna 3-amino- och Q-amíno- 264 »lä- ~J\ UI 4 grupperna, så att man får det 3,6'-di-.\'-acylerade derivatet (see "Journal of American Chemical Society" Q, 5253-5254 (l978)). \'i har konstaterat ovan nämnda faktum såsom det rapporterats, men har. ändå gjort ytterligare' undersökningar beträffande samverkan av olika andra metallkatjoner med aminoglyøkosid-antibiotika såsom kanamycin A och kanamycin B liksom halvsyntetiska derivat av aminoglykosidantibiotikumen. Som resultat har vi nu funnit att, även om den tvâvärda zinkkatjonen uppträder på ett sätt som betydligt skiljer sig från de ovan nämnda tvåvärda nickel-, kobolt-, koppar- och kadmiumkatjonerna, så kan zinkkatjonen ändå kraftigt kornplexbindas till och blockera både l-amino (eller l-alkylamino)-gruppen och 3"-amino (eller 3"- alkylamind-gruppen i en aminoglykosidförening (såsom kanamycin A, B eller C), som innehåller en deoxistreptaminrest med en 3"-aminoglykosyl-eller 3"-alkyl- aminoglykosylgrupp bunden till G-hy-'droxigruppen i deoxistreptaminresten.

Enligt Nagabhiisltan et al kan man förväntafsig att det vid reaktion inellan tvâvärd nickel-, kobolt-, koppar- eller kadmiumkatjon med Lex. kanamycin B skulle bildas ett kanamycin ß-inetallsaltkornplex med den följande formeln (ll) 6-5 ß' (II) Denna förväntan stöds av Nagabhushan et al's redogörelse i ovannämnda "Journal of American Chemical Society", enligt vilken vicinala amino-hydroxi- gruppar skulle bilda reversibla komplex med de tvåvärda övergângsmetallkat- jonerna, med hänsyn till att kanamycin B innehåller tre par av vicinala amino- hydroxigrupper mellan l- och 2"-ställningarna, mellan 2'- och T-ställningarna och .Yl -lïë O* C, .l få) GNi -l'-'*~ mellan 2"- och 3"-ställningarna i kanamycin B-molekylen. Emellertid har man nu funnit att, när kanamycin B får reagera med en tvâvärd metallkatjon i form av zinkkatjon, så innehåller det kanamycin B-zinksalt som verkligen bildas fria 2'- amino- och T-hydroxigrupper som inte är blockerade av zinkkatjonen, vilket är tvärt emot Nagabhushans förslag. Även om en komplexbildningsreaktion mellan zinkkatjonen och 2'-amino- och 3'-hydroxigrupperna äger rum, så är komplexbind- ningsstyrkan mycket liten, så att 2'-amino- och T-hydroxigrupperna huvudsakligen inte blockeras i praktiken. När kanamycin B-zinkkatjonkomplexet sedan acyleras genom omsättning med t.ex. N-bensyloxikarbonyloxisuccinimid för att införa bensyloxikarbonylgruppen som aminoskyddande acylgrupp, bildas därför ett tri- 3,2',6'-N-acylerat derivat, där tre aminogrupper, 3-. 2'- och 6'-aminogrupperna, i själva verket acylerats med högre utbyte än de på annat sätt N-acylerade derivaten, men det 3,6'-di-N-acylerade derivatet då faktiskt inte kan erhållas (se Exempel 19 nedan). Detta experimentella faktum antyder att zinkkatjonen uppvisar ett beteende som är klart skilt från de ovannämnda fyra övergångsmetallkatie- nernas, särskilt genom att zinkkatjonen inte komplexbinds med det vicinaia 2'- amino- och T-hydroxigrupparet.

Som ett ytterligare exempel kan man, när kanamycin A får reagera med zinkkatjonen följt av acylering med bensyloxikarbonylgruppen (se formel (I) ovan), observera att 3,6'-di-N-bensyloxikarbonylkanamycin A bildas som huvudsakfig acyleringsprodukt, om zinkkatjonen tillhandahålls exakt i en mängd något mer än I mol per mol kanamycin A. I detta fall måste det framhållas att acyleringsreaktio- nen samtidigt i viss utsträckning ger bildning av 1,3,6',3"-tetra-N-bensyloxikarbo- nylderivatet av kanamycin A och bildning av icke-acylerat, utgångskanamycin A men faktiskt endast medför bildning av tri-N-bensyloxikarbonylderivatet av kanamycin A med lågt utbyte, trots att man enligt Nagabltushan et al's förklaring av reaktionsmekanismen skulle förvänta sig att tri-N-bensyloxikarbonylderivatet skulle bildas med högre utbyte än de övriga N-acylerade derivaten (se Exempel 7 nedan). l beskrivningen och särskilt patentkravet L; enligt US-PS 0.136.251: har Nagabhushan et al angivit att ett salt av en tvâvärd övergångsmetall såsom koppar (ll), nickel (ll), kobolt (ll), etc. måste användas i en totalmängd av minst 2 mol per mol kanamycin A för bildning av kanamycin A-övergångsrnetallsaltkomplex, såsom framgår av formeln (l) ovan. Vårt experiment har avslöjat att zinkkatjonen i motsats till de fyra övergångsmetallkatjoncrna kan uppnå effekten att blockera l- amino- och T-aminogruppen i l totalmängd av minst l mol per mol kanarnycin A. Enligt vårt försök har man funnit att, när ett nickelsalt ornsätts i en mängd av något mer än I mol per l mol 463 26Li 6 kanarnycin A följt av acylering av det erhållna kanamycin A-nickelsaltkomplexet med bensyloxikarbonylgruppen, så erhålls 3,6'-di-N-bensyloxikarbonylkanarnycin A endastlned rnycket lågt utbyte, vüken produkt kunde erhâflasrned ett avsevärt utbyte när kanamycin'A-zinkkomplexet acylerades (se Exempel 7 nedan). Med hänsyn till ovan nämnda fakta kan man sluta sig till att zink (lll-katjonen uppvisar en mekanism för komplexbildning med en aminoglykosid som skiljer sig från komplexbildningsmekanismen för nickel (ll)-, kobolt (ll)-, koppar (ll)- och kadmium (lll-katjonen, och att arninoglykosidkatjonkomplexet har en kornplexbindningssta- bilitet som skiljer sig från stabiliteten för kornplex mellan aminoglykosiden och nickel (ll)-, kobolt (ll)-, koppar (ll)- eller kadmium (Ill-katjon. För komplexbildning mellan zinkkatjon och aminoglykosidantibiotikumet kan zinkkatjonen tillhandahållas i form av ett zinksalt som har fördelen att vara billigt och inte troligt som miljöföroreningskälla.

Följaktligen har det befunnits att, när zinkkatjon får reagera i ett inert organiskt lösningsmedel med ett aminogly- kosid-antibiotikum som innehåller en deoxistreptaminrest med en 3-aminoglykosyl- eller 3-alkylamino-glykosylgrupp bunden till 6-hydroxigruppen i deoxistreptaminresten och eventuellt med en aminoglykosylgrupp bunden till 4-hydroxigruppen i deoxistreptaminresten, så komplexbinds zinkkatjonen med och blockerar amino-hydroxipar belägna i speciella positioner som kan variera beroende pà naturen hos aminoglykosid-antibiotiku met, och att när det sålunda bildade aminoglykosid-antibioti- kum-zinkkatjonkomplexet får reagera med ett acyleringsreagens, som har en acylgrupp som konventionellt används för att in- föra en aminoskyddsgrupp vid syntes av polypeptider, så acy- lerar detta acyleringsreagens åtminstone en av sådana amino- grupper i aminoglykosid-antibiotikumet som inte komplexbinds till och således inte blockeras av zinkkatjonen, så att den så acylerade aminogruppen skyddas, och även att när den erhållna acyleringsprodukten (dvs. aminoglykosidantibiotikum-zinkkat- jonkomplexet med den acylerade aminogruppen (grupperna)) behandlas med ett sådant lämpligt reagens som avlägsnar zink- katjonen från acyleringsprodukten, så förstörs zinkkomplexet, vilket ger ett selektivt skyddat N-acylerat derivat av ami- noglykosidantibiotikumet, hos vilket den eller de initialt ej till zink kornplexbundna aminogrupperna selektivt skyddats med acylgruppen.

.LN C|\ CJ »l PJ 0 \ -!\ 7 Ovannämnda första aspekt utgör föremål för det svenska patentet SE 79008850-6, varifrån föreliggande ansökning är av- delad. SE 7908850-6 avser sålunda ett förfarande för fram- ställning av ett selektivt acylerat N-skyddat derivat av ett aminoglykosid-antibiotikum, varvid detta aminoglykosid-anti- biotikum innehåller en deoxistreptaminrest med en 3-amino- glykosyl- eller 3-alkylaminoglykosylgrupp bunden till 6-hydr- oxigruppen i deoxistreptaminresten, och varvid det selektivt acylerade N-skyddade derivatet har vissa aminogrupper däri selektivt skyddade med en acylgrupp, innefattande följande steg: _ a) Omsättning av ett acyleringsreagens, som har en acylgrupp som skall införas som aminoskyddsgrupp, med ett aminoglykosidantibiotikum-zinkkatjon- komplex som bildats genom reaktion mellan aminoglykosidantibiotikumet och ett zinksalt i ett inert organiskt lösningsmedel, för framställning av ett komplex mellan zinkkatjoner och det selektivt N-acylerade derivat av amínoglykosid- antibiotíkumet som har de initialt ej komplexbundna aminogrupperna acylerade, b) och omsättning av komplexet rnellan zínkkatjoner och det selektivt N- acylerade derivatet av aminoglykosid-antibiotikumet med ett reagens som av- lägsnar zinkkatjoner från kornplexet, för framställning av det önskade selektivt acylerade N-skyddade derivatet av aminoglykosid-antibiotikumet.

Förfarandet enligt denna första aspekt kan användas för att framställa ett sådant selektivt acylerat N-skyddat derivat av ett aminoglykosid-antibiotikum genom acylering av vissa andra aminogrupper än l- och 3"-aminogrupperna i utgàngsami- noglykosidantibiotikumet, och ett sådant selektivt N-skyddat derivat kan användas vid kemisk syntes av 1-N-aminoacylerade derivat av aminoglykosidantibiotika såsom kanamyciner, inne- fattande amikacin ("Journal of Antibiotics" 25, 695-708 (1972)) som under senare år visat sig vara ett effektivt anti- bakteriellt läkemedel. Dessa l-N-aminoacylerade derivat av aminoglykosid-antibiotikumen innefattar sådana som härrör från ett brett spektrum av aminoglykosider, såsom kanamycin A, kanamycin B, kanamycin C, gentamiciner, sisomicin och andra liksom olika deoxiderivat därav, men samtliga av dem har det gemensamma att 1-aminogruppen är acylerad med en a-hydroxi-a- -amino-alkanoylgrupp (se US-PS 3.781.268; 3.939.143; 4- CF°\ CN ND O\ 45- 8 3.940.382; och 4.001.208). Genom denna 1-N-aminoacylering ges aminoglykosidantibiotikumen en antibakteriell verkan mot sådana resistenta bakterier som moderaminoglykosidantibioti- kumen inte är verksamma mot, och aminoglykosidantibiotikumen ges även en förbättrad antibakteriell verkan mot ett bredare urval av bakteriestammar jämfört med moderaminoglykosidanti- biotikumen.

Nedan beskrivs mer fullständigt hur man utför förfa- randet enligt den första aspekten.

Det aminoglykosid-antibiotikum som skall få reagera med zinkkatjon så att zinkkomplexet (som även kan kallas zinkkom- plexsalt) bildas innefattar: sådana aminoglykosid-antibiotika som innehåller en deoxistreptaminrest, vars 6-hydroxigrupp är substituerad med en 3-aminoglykosyl- eller 3-alky1aminoglyko- sylgrupp och vars 4-hydroxigrupp eventuellt kan vara substi- tuerad med en aminoglykosylgrupp. Mer speciellt kan de amino- glykosid-antibiotika som kan användas för bildning av zink- katjonkomplexet definieras som ett sådant innehållande 6-0- (3"-amino- eller 3“-alkylamino-3"-deoxiglykosyl)-2-deoxi- streptamin som eventuellt har en 4-0-(aminoglykosyl)-grupp.

Dessutom kan aminoglykosid-antibiotikumet vara en l-N- -alkylaminoglykosid, såsom netilmicin. Som exempel på amino- glykocid-antibiotika av den klass som kan användas kan nämnas antibiotika i kanamycin A-gruppen innefattande kanamycin A självt, 6'-N-alkylkanamycin A, särskilt 6'-N-metylkanamycin A, 3'-deoxikanamycin A, 6'-N-metyl-3'-deoxikanamycin A, 4'-de- oxikanamycin A, 6'-N-metyl-4'-deoxikanamycin A, 3',4'-dideoxi- kanamycin A (se japanska patentansökan 11402/79) och 6"-deoxi- eller 4”,6"-dideoxikanamycin A (se japanska patentansökan 54733/79); antibiotika i kanamycin B-gruppen innefattande kanamycin B självt, 3'-deoxikanamycin B (dvs tobramycin), 4'- deoxikanamycin B, 3',4'-dideoxikanamycin B (dvs dibekacin), 3',4-dideoxi-3'-eno-kanamycin B, 6'-N-metyl-3',4'-dideoxikana- mycin B; antibiotika i kanamycin C-gruppen innefattande kana- mycin C självt, 3'-deoxikanamycin C, 3',4'-dideoxikanamycin C; gentamicin A, B och C; verdamicin; sisomicin och netilmicin (dvs 1-N-etylsisomicin) liksom andra kända aminoglykosider. 9 Givetvis kan förfarandet enligt den första aspekten användas inte enbart för sådana nya aminoglykosid-antibiotika som för närvarande ännu inte är kända och som kommer att upptäckas i framtiden, utan även för nya halvsyntetiska aminoglykosidanti- biotikumderivat som kommer att framställas i framtiden genom kemisk omvandling av kända aminoglykosidantibiotika.

Typiska exempel pà aminoglykosidantiiotika som förfa- randet enligt den första aspekten kan tillämpas pà innefattar kanamycin A, kanamycin B, kanamycin C; och deoxiderivat av dessa kanamyciner liksom 6'-N-alkylderivat därav, som samtliga representeras av den följande allmänna formeln (III): 61 Rh-cflz “H2 2 :m2 on 1 6 aocnz o .-.__ o där RI är en hydroxigrupp eller aminogrupp, Rz och RB vardera är en väteatom eller en hy-clrøxígrupp, och Ru är en hydroxigrupp, en aminogrupp, eller en alkylaminogrupp som innehåller alkyl med 1-2; kolatoxner, särskilt en metylamino- BFUPP- För att bilda aminoglykosidantibiotikum-zinkkatjon- komplexet genom omsättning av aminoglykosidantibiotikumet med zinkkatjon kan ett speciellt aminoglykosidantibiotikum, an- tingen i form av den fria basen eller i form av ett syraaddi- tionssalt därav, upplösas eller suspenderas i ett lämpligt 463 264 organiskt lösningsmedel eller ett vattenhaltigt organiskt lösningsmedel, varefter man till den erhållna lösningen eller suspensionen sätter ett lämpligt zinksalt i en mängd om minst en mol per mol av det använda aminoglykosidantibiotikumet.

Varje sedvanligt organiskt lösningsmedel kan användas för detta ändamål, så länge som det zinkkomplex som bildas efter tillsatsen av zinksaltet är åtminstone delvis lösligt i det- samma. Emellertid skall användning av en stor volym av ett polärt organiskt lösningsmedel och särskilt en större volym vatten företrädesvis undvikas, eftersom närvaro av ett polärt organiskt lösnings- medel och vatten sannolikt minskar stabiliteten för det erhållna bildade amino- glykosidantibiotikum-zinkkatjonkomplexet, så att den efterföljande acylerings- reaktionen för införande av aminoskyddsgruppen troligen ger otíllfredställande resultat.

Det är således önskvärt att som det lösningsmedel i vilket zinkkomplexet skall bildas arwåinda ett organiskt lösningsmedel med hög lösningsmedelsförrnäga , g såsom dirnetylsulfoxid, men det är möjligt att använda vattenhaltig dimetyl- sulfoxid, dimetylforrnarnid, vattenhaltig dimetylforrnarnid, en blandning av dimetyl- sulfoxid och dimetyliormamid, tetrahydrofuran, vattenhaltig tetrahydrofuran, och även en lägre alkanol såsom metanol, etanol och vattenhaltig metanol.

Zinkkatjon kan tillföras i form av ett zinksalt till det reaktionssystem där zinkkomplexet bildas. Varje zinksalt som bildas genom reaktion mellan zinkkatjon och en sedvanlig Oorganisk eller organisk syra kan användas.

Vanligtvis är det emellertid önskvärt att använda ett zinksalt av en svag syra, sásom zinkacetat, eftersom det är vanligt att bland metallkomplex, som innehåller en aminogrupp, ett komplex mellan en icke-kvartär aminogrupp och ett metallsalt är mer stabilt än ett komplex mellan en amin av ammoniumtyp och ett metallsalt, och att användning av zinksaltet av en svag syra normalt inte leder till bildning av det relativt instabila metallkomplex som innehåller en amin av arnmoniumtyp. När zinksaltet avnen stark syra, t.ex.zink- klorid, används, kan det önskade zinkkomplexet också bildas, men det är att föredra att tillsätta ett svagt alkaiiskt salt såsom natriumacetat vid sidan av zinksaltet för neutralisering av mediet. På liknande sätt är det önskvärt att tillsätta en mängd av .rs Q-»l PO $> ll natriumacetat eller natriumhydroxid som neutraliseringsmedel, när utgângsamino- glykosid-antibiotikumet används i form av fritt syraadditionssalt med en stark syra, såsom saltsyra. l detta fall skall man emellertid se till att undvika användning av onödigt överskott av neutraliseringsmedlet, eftersom zinkhyclroxid annars kan falla ut och störa bildningen av komplexet. Exempelvis skall, när en aminoglykosidanti- biotikum-tetrahydroklorid används för komplexbildningen, ll mol natriumhydroxid företrädesvis tillsättas för att neutralisera reaktionsblandningen.

Så länge som den använda totala molära mängden zinksalt är åtminstone lika med den moläramängden av aminoglykosidantibitikumet, kan komplexbildnings- reaktionen fortskrida. Det är emellertid att föredra att använda zinksaltet i en mängd av väsentligen mer än l mol per mol av aminoglykosidantibiotikumet, så att jämvikten för komplexbildningsreaktionen förskjuts till förmån för bildning av komplexet. Ett gynnsamt utbyte av zinkkomplexet kan erhållas, när-zinksaltet används i en mängd av ca 2,3-6 mol per mol av aminoglykosiden, men i praktiken är det mest föredraget att använda zinksaltet i en mängd av 14-5 mol per mol av aminoglykosiden. Den tid som krävs för fullständig kornplexbildningsreaktion efter. tiflsatsen av zinksaltet kan variera beroende på naturen hos det använda organiska lösningsmedlet, och den kan ligga i området "momentant" (vid användning av ett vattenhaltigt organiskt lösningsmedel) till 20 timmar. Komplexbildningsreaktionen kan normalt fortgå vid rumstemperatur, men upphettning eller kylning kan utföras.

Pâ detta sätt framställs en lösning eller suspension som innehåller zinkkomplexet av aminoglykosidantibiotikumet, till vilken man sedan sätter ett acyleringsreagens som har en acylgrupp som skall införas som aminoskyddsgrupp.

Det acyleringsreagens som används kan vara ett vanligt aminoskyddsreagens, och detta används för att säkerställa att de fria, ej komplexbundna aminogrupperna i det erhållna amino- glykosidantibiotikum-zinkkatjonkomplexet acyleras av och blockeras med acylgruppen i acyleringsreagenset. Acylgruppen kan vara en alkanoylgrupp, en aroylgrupp, en alkoxikarbonyl- grupp, en aralkyloxikarbonylgrupp, en aryloxikarbonylgrupp, en alkylsulfonylgrupp, en aralkylsulfonylgrupp eller en arylsul- fonylgrupp, vilka samtliga är konventionella aminoskyddsgrup- per. Det acyleringsreagens som kan användas för detta ändamål kan antingen vara en karboxylsyra med följande allmänna formel (IVa): R COOH (lVal 463 264 12 där RS är väte, en alkylgrupp, särskilt en alkylgrupp med 1-6 kolatomer, en arylgrupp, särskilt fenyl, eller en aralkylgrupp, särskilt bensyl, varvid dessa grupper eventuellt är ytterligare substituerade, eller en syrahalogenid, syraanhydrid eller aktiv ester av nämnda karboxylsyra (lVa); eller ett klorformiat med den följande allmänna formeln (lVb): R5o-co-c1 (ivb) eller ett p-nitrofenylkarbonat med den följande allmänna formeln (IVc): R O-CO-O-C6H5 eller en aktiv N-hydroxisuccixtirnidester med den följande allmänna formeln (l\'d): 0 -p-NOZ (lVc) R5o-co-o-N (Iva) eller ett azidoformiat med den följande allmänna formeln (lVe): 115o-co-N3 ~ (we) där Rs har den ovan angivna definitionen, eller en sulfonsyra med den allmänna formeln (lVí): 6 R so3H (lvf) där Rß är väte, en alkylgrupp, särskilt en alkylgrupp med 1-6 kolatomer, en arylgrupp, särskilt fenyl, eller en aralkylgrupp, särskilt en fenylalkylgrupp såsom bensyl, varvid dessa grupper eventuellt är ytterligare substituerade, eller en syrahalogenid, syraanhydrid eller aktiv ester av nämnda sulfonsyra. Följaktligen är det uppenbart att acyleringsreaktionen för skydd av aminogrup- per är acylering :l. bred bemärkelse, innefattande t ex formyle- ring, acetylering propionylering, trifluoracetylering, ben- syloxikarbonylering, p-metoxibensyloxikarbonylering, t-but- oxikarbonylering, fenoxikarbonylering, mesylering och andra ekvivalenta sådana.

Speciella exempel på användbara acyleringsreagens innefattar acetoxi- formyl, p-nitrofenylforrniat, ättiksyraanhydrid, acetylklorid, propionsyraanhydrid, p-nitrofenolester av triiluorättiksyra, trifluoråittiksyraester, N-bensyloxikarbony- loxisuccinimid (en representatív aktiv ester), N-bertsyloxikarbonyloxiftalimid, ben- 465 264 13 syloxikarbonylklorid, p-metoxibensyloxikarbonyloxi-p-nitrofenol, t-butoxikarbonyl- azid, fenoxikarbonylklorid, tosylklorid, mesylklorid, etc.

Acyleringsreagenset, antingen som sådant eller som en lösning i ett lösningsmedel såsom tetrahydrofuran och dimetylsulfoxid eller i en blandning av dessa lösningsmedel kan sättas till lösningen eller suspensionen som innehåller aminoglykosidantibiotikum-zinkkomplexet. Den molära mängden av det tillsatta acyleringsreagenset kan vanligtvis vara lika med eller något överstiga antalet ej komplexbundna aminogrupper som acyleringsreagenset skall reagera med. l vissa fall kan emellertid den tillsatta molära mängden av acyleringsreagenset vara upp till ca 3 gånger större än antalet ej komplexbundna aminogrupper. Acylerings- reagenset kan tillsättas antingen på en gång eller långsamt i portioner över en tidsperiod pâ 2-3 timmar, ehuru de! vanligtvis kan tillsättes över en tidsperiod på minuter till l timme. Acyleringen kan utföras vid en temperatur på -20°C till IOOOC men kan normalt utföras vid en temperatur från OOC till rumstemperatur. l vissa fall kan reaktionstemperaturen hållas låg vid tidpunkten för tillsatsen av acyleringsreagenset och sedan höjas gradvis allteftersom acyleringen fortskrider.

Normalt kan acyleringsreaktionen utföras in situ i det organiska lösningsmedel där aminogl-ykosidantibiotikum-zinkkatjonkomplexet bildades. Denna acylering av zinkkomplexet ger ett N-acylerat zinkkomplex, dvs. ett komplex mellan zinkkat- joner och det selektivt N-acylerade aminoglykosidantibiotikumderivatet.

Enligt förfarandet vid den första aspekten följs steget med acylering av aminoglykosidantibiotikum-zinkkatjonkomplexet av ett steg för eliminering av zinkkatjonen från det N-acyle- rade zinkkomplexet (dvs nedbrytning av zinkkomplexet) så att man får ett selektivt skyddat N-acylerat derivat av aminogly- kosidantibitikumet som är fritt från zinkkatjoner.

För att avlägsna zinkkatjonen från det N-acylerade zinkkomplexet är det nödvändigt att behandla det N-acylerade zinkkomplexet med ett lämpligt reagens, som avlägsnar zinkkatjonen från det N-acylerade zinkkomplexet. För detta ändamål finns det många användbara metoder. Den första metoden är att tillsätta ett zinkutfällningsinedel, som har förmåga att överföra zinkkatjonen till en vattenolös- lig zinkförening såsom zinksulfid, zinkhydroxid eller zinkkarbonat, medan det N- acylerade zinkkomplexet fortfarande förblir löst i den acyleringsreaktionsblandning där aminoglykosidantibiotikum-zinkkatjonkomplexet acylerats, eller sedan det överförts i en ny lösning i en färsk volym av ett organiskt lösningsmedel från acyleringsreaktionsblandningen. u: N) Cm -l-\ 4 6 ' lll De zinkutfällningsmedel som kan användas vid den första metoden innefattar. vätesulfid, en alkalimetallsullid såsom natriurnsulfid, ammoniumsulfid, en jordalkalimetallsulfid såsom kalciurnsulfid och ett alkalimetalikarbonat såsom natriumkarbonat eller ammoniumhydroxid. l vissa fall kan eliminering av zinkkat- joner frân det N-acylerade zinkkomplexet utföras enbart genom tillsats av vatten.

Enligt denna första metod medför tillsats av zinkutfällningsmedlet till lösningen av det N-acylerade zinkkomplexet en jämförelsevis snabb utfällning av olöslig zinkförening bildad av zinkkatjoner, och fâillningen kan avlägsnas genom filtrering.

Det N-acylerade aminoglykosidantibiotikumderivat som sedan kvarstår i filtrat- lösningen kan utvinnas genom koncentrering av lösningen eller genom extraktion från lösningen, och kan vid behov sedan renas. För rening kan t.ex. kolonnkromato- grafi med kiselgel användas. En andra metod är att den ovan nämnda acylerings- reaktionsprodukten eller den nya lösningen av det N-acylerade zinkkomplexet överförs i en färsk volym av det organiska lösningsmedlet (i) koncentreras eller koncentreras till torrhet genom avdrivning av lösningsmedlet eller (ii) späds med ett flytande spädningsmedel, så att man får en oljig eller fast avsättning, koncentrat eller återstod, följt av utvinning av det önskade N-acylerade amino- glykosidantibitikumderivatet från avsättningen, koncentratet eller återstoden på något godtyckligt sätt. Det flytande spädningsrnedel som kan användas vid denna andra metod är vatten eller en sådan organisk vätska där det N-acylerade zinkkomplexet som helhet eller den N-acylerade aminoglykosidantibiotikumderivat- resten i det N-ayclerade'zinkkomptexet saknar eller har obetydlig löslighet.

Enligt den ovan nämnda andra metoden koncentrerar man acyleringsreak- tionsblandningen som innehåller det N-acylerade zinkkomplexet (eller den nya lösningen av det N-acylerade zinkkotnplexet överfört i ett organiskt lösningsmedel) eller koncentrerar densamma till torrhet, så att nian får en oljig eller fast avsättning eller återstod. När ett med svårighet avdunstbart organiskt lösnings- medel såsom dimetylsulfoxid etc. används som reaktionsmediurn för N-acyleringen av zínkkornplexet, är det möjligt att blanda acyleringsreaktionsblandningen, som innehåller det N-acylerade zinkkomplexet,med en organisk spåidningsvätska såsom etyleter, så att det med svårighet avdunstbara organiska lösningsmedlet löses i (eller späds med) spädningsrnedlet, varigenom en fast substans eller en olja som innehåller det N-acylerade zinkkomplexet avsätts därifrån. På dessa sätt får man en oljig eller fast avsättning eller återstod, som normalt är en blandning sammansatt av (i) det N-acylerarle zinkkomplexet, dvs. komplexet mellan zinkkat- joner och det N-acylerade atninoglykosidantibiotikumderivatet, (ii) N-acylerat aminoglykosidantibiotikumderivat som frigjorts genom nedbrytning av den komplex- bildande kopplingen i en del av det N-acylerade zinkkornplexet beroende på huvudsaklig frånvaro av organiskt lösningsmedelsmedium, (iii) en mängd oorganiskt zinksalt bildat genom nedbrytning av den komplexbildande kopplingen i en del av det N-acylerade zinkkomplexet, (iv) en mängd av det zinksalt som från början tillsatts i överskott och som förblir oreagerat vid komplexbildningsreaktionen. och eventuellt (v) en viss återstående mängd av det organiska lösningsmedel som använts vid de föregående operationerna.

Den ovan nämnda oljiga eller fasta avsättningen eller återstoden (den ovan nämnda blandningen) kan sedan behandlas med endera av de nedan angivna förfarandena (a), (b) och (c). (a) Den oljiga eller fasta avsättningen eller återstoden (den ovan nämnda blandningen) blandas med vatten eller ett sådant slags polärt organiskt lösnings- medel, vattenhaltigt polärt organiskt lösningsmedel eller blandade polära organiska lösningsmedel som är en polär organisk vätska (vätskor) med förmåga att nedbryta den komplexbildande kopplingen av zinkl föreligger i nämnda avsättning eller återstod och i vilken inängder av frigjort och initialt närvarande oreagerat zinksalt är lösliga men det önskade N-acylerade ami- noglykosídantibiotikumderivatet är olösligt. På detta sätt förstörs det N-acylerade zinkkomplexet så att zinkkatjonerna frigörs därifrån, varvid zinkkatjonerna tillåts att lösas i och utextraheras som zinksalt med vattnet eller det eller de (vattenhaltiga) organiska lösningsmedlen och kvarlämna det önskade N-acylerade aminoglykosidantibiotikuinderivatet som en olöslig återstod att utvinnas. Denna återstod kan eventuellt renas genom förnyad upplösning i ett organiskt lösnings- medel. Polära organiska lösningsmedel som kan användas vid detta förfarande (a) innefattar t.ex. metanol, etanol, flytande ammoniak, etylamin och trietylamin.

Dessa polära organiska lösningsmedel tjänstgör följaktligen som zinkkatjon- eliminerande reagens. ' (b) Alternativt kan den oljiga eller fasta avsättningen eller återstoden (den ovan nämnda blandningen) blandas med ett sådant annat slags polärt organiskt lösningsmedel, antingen vattenfritt eller vattenhaltigt, som har förmåga att nedbryta den komplexbildande kopplingen av zinkkatjoner i det N-acylerade zink- komplex som föreligger i avsättningen eller återstoden och där det frigjorda zinksaltet inte är lösligt men det önskade N-acylerade aminoglykosidantibiotikum- derivatet är lösligt, varigenom det N-acylerade zinkkomplexet förstörs, så att det N-acylerade aminoglykosidantibiotikumderivatet frigörs därifrån och tillåts lösas i och utextraheras med nämnda polära organiska lösningsmedel och följaktligen separeras från det zinksalt som frigörs men förbi-ir oupplöst i nämnda polära 463 264 1 6 organiska lösningsmedel. På detta sätt utvinns en lösning av det önskade N- acylerade aminoglykosidantibiotikumderivatet i det polära organiska lösningsmedlet och kan, om så önskas, renas t.ex. kromatografiskt, följt av koncentrering av den renade lösningen för isolering av den önskade N-acylerade produkten. (c) Yidare kan alternativt den oljiga eller fasta avsättning eller återstod (den ovan nämnda blandningen) som erhållits vid den ovannämnda andra metoden åter lösas i sin helhet i ett lämpligt organiskt lösningsmedel som innehåller en andel vatten, om hela avsättningen eller återstoden är löslig eller väsentligen löslig i vatten. Den så erhållna lösningen kan sedan underkastas ett kromatografiskt förfarande, varvid det frigjorda zinksaltet och det frigjorda N-acylerade amino- glykosidantibiotikumderivatet kan utvinnas separat från lösningen. För detta kromatografiska förfarande kan man använda olika slags katjonbytarhartser, anjonbytarhartser, kelatbytarhartser och vattenolösliga högpolymerer som innehål- ler funktionella grupper med förmåga att förenas med en metall, såsom kitin eller kitosan. Användbara kvalitéer av katjonbytarharts för detta ändamål innefattar sådana som innehåller karboxylgrupper (-CO0H) som utbytesfunktioner, och sådana som innehåller sulfonylgrupper (-SO3H) som utbytesfunktioner. Vid användning av ett katjonbytarharts innehållande karboxylfunktioner för det ovan angivna kromato- grafiförfarandet löses den ovan nämnda oljiga eller fasta avsättningen eller återstoden (den ovan nämnda blandningen) i ett lämpligt vattenhaltigt organiskt lösningsmedel, t.ex. en blandning av vatten och metanol som eventuellt innehåller lO till 90 volym-W» vatten eller en blandning av vatten och dioxan som eventuellt innehåller 10 till 90 volym-Qi» vatten, och den erhållna lösningen satsas i en kolonn av kat jonbytarhartset. Kolonnen tvättas sedan väl med en ytterligare mängd av det ovan nämnda vattenhaltiga organiska lösningsmedlet, följt av eluering med användning av en mängd av det ovan nämnda vattenhaltiga organiska lösningsmed- let innehållande en ytterligare mängd av en syra eller en bas som elueringsrnedel.

Som syra kan man använda en svag organisk syra, såsom ättiksyra, eller en utspädd oorganisk syra, såsom utspädd saltsyra. Som bas kan man i de flesta fall använda ammoniumhydroxid. Koncentreringen av syran eller basen i framkallningslösnings- medlet (elueringsmedlet) kan lämpligtvis vara 0,01 till 5 vikt-96 av framkallnings- lösningsmedlet. Det önskade N-acylerade aminoglykosidantibiotikumderivatet kan separeras från de kornplexbildande zinkkatjonerna under framkallningsförfarandet, eftersom det använda katjonbytarhartset utövar olika adsorptionsafíiniteter på den önskade N-acyflerade aminoglykosiden och zinkkatjonerna, så att förmågan hos den J* CN (N Nä Cm -F>- 17 förra att förenas med hartset skiljer sig från förmågan hos den senare att förenas med hartset. På detta sätt kan eluatet uppsamlas i fraktioner, så att man får fraktioner som innehåller den önskade N-acylcrade aminoglykosiden fri från zinksalt, vilka sedan kan koncentreras till att ge det önskade aminoglykosidanti- biotikum-N-acylerade derivatet.

Vid användning av ett katjonbytarharts innehållande sulfonylfunktioner för det ovan angivna kromatografiförfarandet kan separationen och utvinningen av det önskade N-acylerade aminoglykosidantibiotikuindcrivatet åstadkommas på samma sätt som i det ovan angivna fallet, eftersom helt och hållet samma mekanism är invecklad i separationen av den N-acylerade aminoglykosiden från de komplex- bildandezinkkatjonerna. Å andra sidan adsorberas vid användning av ett svagt eller kraftigt basiskt anjonbytarharts för kromatografiförfarandet den del av den N- acylerade aminoglykosiden i det N-acylerade zinkkomplexet som innehåller en eller flera ej acylerade aminogrupper normalt inte av det svagt eller kraftigt basiska anjonbytarhartset på grund av jonisk repulsion mellan dem, så att eluering av anjonbytarhartskolonnen med ett lämpligt vattenhaltigt organiskt lösningsmedel tillåter det N-acylerade aminoglykosidantibiotikumderivatet att elueras från kolonnen, samtidigt som zinkkatjonerna förblir kvar i kolonnen.

När kromatografiförfarandet utförs. med användning av ett kelatbytar- harts som kan kombineras med zinkkatjoner genom den metall-Relaterande förmågan hos detta harts, tillförs en lösning av den ovan nämnda oljiga eller fasta avsättningen eller återstoden (den ovan nämnda blandningen) i ett vattenhaltigt organiskt lösningsmedel till en kolonn av kelatbytarharts, som sedan elueras med ett lämpligt eiueringslösningsmedel för att tillåta den önskade N-acylerade aminoglykosiden att elueras med företräde ur kolonnen, samtidigt som zinkkat- jonerna förblir bundna i kelatbytarhartset. Den vattenolösliga högpolymeren som innehåller funktioner med förmåga att förenas med en metall, t.ex. kitin och kitosan, kan använt-lag på Samma Sgt; Som vid användning av kelatbytarhartset. (d) Dessutom är en tredje metod möjlig, vid vilken den ovan nämnda acyleringsreaktionsblandningen, där acyleringen av zinkkomplexet för skydd av aminogrupperna utfördes, direkt satsas i en kolonn av ett katjon- eller anjonbytar- harts, kelatbytarharts, eller en vattenolöslig högpolymer som innehåller de met-allkombinerande funktionerna, så att det N-acylerade zinkkomplexet adsorberas av hartset eller högpolymeren. Kolonnen kan sedan vid behov tvättas med ett vattenhaltigt organiskt lösningsmedel, och kan sedan elueras med ett vattenhaltigt organiskt lösningsmedel som eventuellt innehåller en syra eller en bas såsom -P C'\ CJ NJ Ch -F=- 18 angivits vid förfarande (c) ovan, följt av liknande operationer som vid förfarandet (c), varigenom man åstadkommer eliininering av zinkkatjoner från det N-acylerade zinkkomplexet liksom utvinning av det önskade N-acylerade aminoglykosidantibio- tikurnderivatet. (e) Vidare är en fjärde metod också möjlig för utvinning av det önskade N- acylerade aminoglykosidantibiotikumderivatet, varvid den ovan nämnda acylerings- reaktionsblandningen som innehåller det N-aeylerade zinkkomplexet omedelbart behandlas med vatten genom blandning med vatten, för det fall att det önskade N- acylerade aminogiykosidantibiotikumderivatet självt är olösligt eller väsentligen olösligt i vatten. 3,2',6'-Tri-N-bensyloxikarbonyldibekacin kan nämnas som exempel på ett N-acylerat aminoglykosidantibiotikumderivat som är väsentligen olösligt i vatten. l detta fall, när acyleringsreaktionsblandningen som innehåller det N- acylerade zinkkomplexet innehåller ett väsentligen vattenolösligt N-aeylerat aminoglvkosidderivat, omedelbart blandas med vatten, bryts den zinkkomplex- bindande kopplingen i det N-acylerade zinkkomplexet ned, så att det vattenolösliga N-acylerade aminoglykosidderivatet tillåts utfällas som en fast substans, medan det zinksalt som bildas av det frigjorda zinkkatjonerna förblir i lösning, varigenom det önskade N-acylerade aminoglykosidantibiotikumderivatet kan utvinnas skilt från zinksaltet som en huvudsakligen ren produkt.

Som angivits ovan utförs N-acyleringen, dvs. aminoskyddsreaktionen, med zinkkomplexet av aminoglykosidantibiotikumet i enlighet med förfarandet vid den första aspekten, och det sålunda bildade komplex-ret av zink- katjoner med det mono-, di-, tri- eller poly-N-acylerade aminoglykosidderivatet är ett sådant där de använda zinkkat- jonerna är komplexbundna till det N-acyleade aminoglykosid- derivatets struktur. När därför det önskade N-acylerade ami- noglykosidderivatet är olösligt eller måttligt lösligt i vat- ten, förorsakar enkel blandning av vatten med acyleringsreak- tionsblandningen innehållande det N-acylerade zinkkomplexet att det vattenolösliga N-acylerade aminoglykosidderivatet utfälls som en fast substans, medan de frigjorda zinkkatjo- nerna avlägsnas därifrån genom upplösning i vattnet (som vid den fjärde metoden beskriven i det efterföljande avsnittet (e)). Den sålunda erhållna vattenolösliga fällningen kan direkt användas som utgàngsmaterial för efterföljande reak- tioner för halvsyntetisk framställning av en önskad slutpro- dukt. Vanligtvis är emellertid det N-acylerade aminoglykosid- PO 64 Jpt. 0\ CN l 9 antibiotikumderivatet självt ofta lösligt i vatten eller delvis lösligt i vatten, varför det önskade N-acylerade aminoglykosidderivatet endast kan utvinnas med betydligt minskat utbyte, om man inför den enkla behandlingen att omedelbart blanda vatten till acyleringsreaktionsblandningen. Av dessa skäl kan bättre resultat snarare erhållas vid användning av endera av de ovan nämnda förfarandena (b) och (c), där det N-acylerade zinkkomplexet (dvs. komplexet mellan zinkkatjoner och det N- acylerade aminoglykosidantibiotikumderivat som bildas genom N-acyleringsreak- tionen) först separeras från acyleringsreaktionsblandningen, det sålunda separerade N-acylerade zinkkomplexet sedan löses i vatten eller ett vattenhaltigt organiskt lösningsmedel och den erhållna lösningen vidarebehandlas för elimínering av zinkkatjoner från densamma. Samtidigt är en enkel metod att avlägsna zinkkationer som vanligtvis är uppenbar att låta vätesulfid eller en alkalisulfid reagera som utfällningsmedel med zinkkatjoner för utfällníng av de senare som zinksulfíd (såsom en variant av den första metoden angiven i avsnittet (a) ovan). Emellertid faller zinksulfid ofta ut som en kolloidal fällning som är svår att utfiltrera, och dessutom har vätesulfid och en alkalisulfid obehaglig lukt och är inte lämpliga att använda vid kommersiellt utförande av förfarandet. Således har omfattande forskning gjorts för att försöka åstadkomma en praktisk metod att avlägsna iinkkatjoner från zinkkomplexet utan att man behöver ta till användning av en sulfid, och det har nu lyckats att utveckla effektiva och enkla metoder att avlägsna zinkkatjoner genom användning av de ovannämnda utbyteshartserna eller andra polymermaterial (som vid förfarandena (c) och (d)). Dessa förfaranden (c) och (d) är kommersiellt mycket fördelaktiga och värdefulla, eftersom de är lätta att utföra, ger hög effektivitet vid separationen av zinkkatjoner och ger högt utbyte av det önskade N-acylerade aminoglykosidantibiotikumderivatet.

Sammanfattningsvis kan de ovan beskrivna olika metoderna och för- farandena för behandling av det N-acylerade zinkkomplexet med det zinkkat- joneliminerande reagenset sammanfattas på följande sätt: (i) Komplexet mellan zinkkationer och det selektivt N-acylerade amino- glykosidantibiotikumderivatet separeras först från acyleringsreaktionsblandningen, innan det omsätts med ett reagens för eliminering av zinkkatjoner från detta komplex. (ii) Komplexet mellan zinkkatjoner och det selektivt N-acylerade amino- glykosidantibiotikumderivatet separeras från acyleringsreaktionsblandningen genom extraktion med ett organiskt lösningsmedel, genom avdunstning av det organiska fš-öš 264 iösmngsmedelsmediet från acyleringsrešktiionsblandningen eller genom utspädning av acyleringsreaktionsblandningen med ett organiskt utspädningslösningsmedel, innan de I omsätts med ett reagens för eliminering av zinkkatjoner. (iii) Det separerade kornplexet mellan zinkkaïjoner och det selektivt N- acylerade aminoglykosidantibiotikumderivatet blandas med vatten eller ett polärt organiskt lösningsmedel, antingen vattenfritt eller vattenhaltigt, som tjänstgör som zinkkatjoneliminerande medel. Detta polära organiska lösningsmedel är antingen ett sådant där zinksaltet är lösligt men där det N-acylerade aminoglykosidanti- biotikumderivatet är olösligt, eller ett sådant där zinksaltet är olösligt men där det N-acylerade aminoglykosidantibiotikumderivatet är lösligt. (iv) Det separerade komplexet mellan zinkkatjoner och det N-acylerade aminoglykosidantibiotikumderivatet löses åter helt i ett organiskt lösningsmedel innehållande en andel vatten, och den erhållna lösningen underkastas ett kromato- grafiförfarande med användning av ett katjonbytarharts, ett anjonbytarharts, ett kelatbytarharts eller en vattenolöslig polymer som innehåller funktionella grupper med förmåga att förenas med en metall, som tjänstgör som zinkkatjoneliminerande medel. ' (v) Acyleringsreaktionsblandningen leds direkt genom en kolonn av ett katjonbytarharts, ett anjonbytarharts, ett kelatbytarharts eller en vattenolöslig polymer innehållande mctallförenande funktioner för adsorption av komplexet mellan zinkkatjoner och det N-acylerade aminoglykosidantibiotikumderivatet, och kolonnen elueras sedan med ett vattenhaltigt organiskt lösningsmedel, som innehåller eller inte innehåller en mängd syra eller bas, och eluatet uppsamlas i fraktioner, följt av utvinning av de fraktioner som innehåller det önskade selektivt N-acylerade aminoglykosidantibiotikumderivatet men inte innehåller några zinkkat- joner. (vi) När det önskade N-acylerade aminoglykosidantibiotikumderivatet är olösligt eller väsentligen olösligt i vatten, blandas acyleringsreaktionsblandningen omedelbart med vatten, så att derivatet utlälls skilt från zinksaltet, som förblir löst i vatten. (vii) Acyleringsreaktíonsblandningen behandlas direkt med vätesulfid, en alkalimetallsulfid eller en jordalkalimetallsulfid, som fäller ut zinkkatjoner som zinksulfid, eller med ammoniumhydroxid, som fäller ut zinkkatjoner som zink- hydroxid.

I det zink som ingår i förfarandet enligt den första aspekten komplexbinds zinkkatjoner huvudsakligen med 1-ami no- och 3"-aminogrupperna i aminoglykosidantibiotikumet, varför N-acylering av aminoglykosidantibiotikum-zinkkatjon- komplexet följt av eliminering av zinkkatjoner därifrån Zl normalt ger ett N-acylerat aminoglykosidantibiotikumderivat där amino- och/elier alkylarninogrupperna utom l-amino- och 3"-aminogrupperna är skyddade med acylgrupper. När det N-acylerade aminoglykosidantibiotikumderivat som på så sätt erhålls genom förfarandet enligt den första aspekten sedan l-N- acyleras med en cz-hydroxi-w-aminoalkansyra på känt sätt, t.ex. såsom anges i de ovannämnda US-PS 3.781.268 och 3.939.103, följt av eliminering av de återstående aminoskyddsgrupperna från den erhållna l-N-acylerade produkten, får man ett halvsyntetiskt l-N-acylerat aminoglykosidantibiotikum, som är känt som ett användbart antibakteriellt medel.

Syntes av de l-N-acylerade aminoglykosidantibiotikumen beskrivs nu med avseende på en belysande användning av kanamycin A som utgångsmaterial. När kanamycin A används som utgångsmaterial vid förfarandet enligt den första aspekten, blockeras l-amino- och 3"-aminogrupperna i kanamycin A initialt genom komplexbindning till zinkkatjoner vid bildning av dess zinkkom- plex. Följaktligen kan, när kanamycin A-zinkkatjonkomplexet acyleras med ett lämpligt acyleringsreagens eller med något annat slags amino- blockeringsmedel, de ej komplexbundna 3-amino- och 6'-aminogrupperna i kana- mycin A~molekylen skyddas med acylgruppen i det använda acyleringsreagenset eller med det andra slaget av aminoblockerande grupp. Efter efterföljande eliminering av de komplexbildande zinkkatjonerna från det N-acylerade kanamycin A-zinkkat- jonkomplexet får det erhållna N-acylerade kanamycin A-derivatet reagera med ett acyleringsmedel, som har en acylgrupp som skall införas i kanamycin A-molekylens l-aminogrupp. Denna acylgrupp reagerar då endast med de oblockerade l-amino- och 3"-aminogrupperna i kanamycin A. Härvid är 1-aminogruppen normalt något mer reaktiv än 3"-aminogruppen, så att det önskade l-N-acylerade kanamycin A- derivatet kan erhållas med något högre utbyte än det 3"-N-acylerade kanamycin A- derivatet. Efterföljande N-deblockering av det sålunda erhållna 1-N-acylerade kanamycin A-derivatet ger l-N-acylerat kanamycin A som önskad slutprodukt. När man därför använder förfarandet enligt den första aspekten av uppfinningen, är det uppenbart att den önskade l-N-acylkanamycin A-produkten kan erhållas med högre utbyte, jämfört med när oskyddat kanamycin A eller 6'-N-skyddat kanamycin A direkt får reagera med ett acyleringsmedel i syfte att l-N-acylera kanamycin A.

Om ett kanamycin utan någon N-blockering får reagera med ett l-N-acylerings- medel, finner man att det bildas blandade N-acylerade produkter, som innehåller en mycket liten andel (vanligtvis 1% till några 96) av den önskade l-N-acylerade produkten.

Om förfarandet enligt den första aspekten tillämpas pà ett kanamycin med den ovannämnda allmänna formeln (lll), skyddas vissa eller 22 samtliga andra aminogrupper än l- och BW-aminogrupperna i det kanamycin som används, så att man får ett N-acylerat kanamycinderivat representerat av den följande allmänna formeln (V): erg-aha ma? 3 0 ___ .

Nrlz H2 - i 01-; 1 I (V) där Rla är en hydroxigrupp, en aminogrupp (-NH2), en grupp -NHCOR5, en grupp -NHCO-ORS eller en grupp -NHS02R6; Rqa är en hydroxigrupp, en 8 8 /R ' 5 /R grupp -NHCOR , en grupp -N , en grupp -AHCO-OR , en grupp -N \ 5, CO-OR COR RS en grupp -NHSOZRS eller en grupp -N/ 6; Rz och R3 vardera har den i den *sozn allmänna formeln (lll) angivna innebörden; R? är en grupp -COR5, en grupp -CO-ORj eller en grupp -SO¿R6; R5 och Rs har den i formlerna (lVa) till (lVf) angivna innebörden; och R är en alkylgrupp, särskilt med 1-4 kolatomer.

Om förfarandet enligt den första aspekten tillämpas pà ett kanamycin, får man således vanligtvis ett N-skyddat kanamycinderivat med formeln (V), där samtliga andra aminogrupper än de amino- och/eller alkylamino- grupper som föreligger i l- och 3"-ställningarna i kanamycinmolekylen är blockerade. Icke desto mindre får man, om den acylgrupp som skall införas som amino-blockerande grupp är relativt stor till sin steriska storlek, t.ex. en t- butoxikarbonylgrupp, eller om den molära mängden av det använda acyleringsrea- genset är mindre än den mängd som krävs stökiornetriskt för att acylera samtliga ej komplexbundna aminogrupper i kanamycinmolekylen, även om acylgruppen i det använda acyleringsreagenset har ordinär storlek, eller om acyleringsreaktionen stoppas pâ ett mellanliggande stadium, ett sådant N-skyddat kanamycinderivat där 465 264 23 antalet acylerade aminogrupper i kanamycinmolekylen är mindre än i det ovan angivna fallet, och man får då i speciella fall ett sådant begränsat N-acylerat kanamycinderivat där endast 6'-amino eller Q-alkylaminogruppen är acylerad, på grund av att 6'-amino- eller 6'-alkylaminogruppen är mer reaktiv än de övriga aminogrupperna i kanamyçinrnolekyflen.

Det N-acylerade kanamycinderivatet med den allmänna formeln (V) är en viktig mellanprodukt användbar vid halvsyntetisk framställning av olika slags kanamycinderivat. Föreningen med formeln (V) har ett ökat värde som mellan- produkt för kemisk syntes, exempelvis särskilt när den ingår i ett förfarande för framställning av halvsyntetiska l-N-acylerade aminoglykosidantibiotika verksamma mot kanamycin-resistenta bakterier, genom acylering av l-aminogruppen i före- ningen (V) med en a-hydroxi-w-aminoalkansyra och därefter eliminering av skyddsgrupperna från de blockerade amino- och/eller alkylaminogrupperna i den erhållna l-N-acyleringsprodukten.

När exempelvis mellanföreningen (V) skall acyleras med en acylgrupp, t.ex. med (S)-ll-bensyloxikarbonylamino-2-hydroxibutyrylgruppen, kan föreningen (V) omsättas i ett lämpligt organiskt lösningsmedel såsom vattenhaltig tetrahydro-_ furan med på. motsvarande sätt substituerad smörsyra eller ett ekvivalent reaktivt derivat därav sâsorn en aktiv ester, t.ex. N-hydroxisuccinimidestern, N-hydroxi- ftalirnidestern eller p-nitrofenolestern, varvid l-N-acyleringsprodukten bildas.

Därefter kan eliminering av bensyloxikarbonylgruppen och skyddsgruppen (R7) i formeln I(V) frân l-N-acyleringsprodukten utföras med konventionell N-de- blockeringsteknik, t.ex. antingen genom hydrolys med syra eller bas, eller genom reduktion med en reducerande metall, eller genom katalytisk hydrogenolys med väte, eller genom radikalreduktion med natrium i flytande ammoniak, vilket ger ett halvsyntetiskt kanamycinderivat med (Sl-ü-amino-2-hydroxibutyrylgruppen bunden till l-aminogruppen i kanamycin, vilket är verksamt mot de resistenta bakterierna och som representeras av den följande allmänna formeln (Vil: 264 rnacoofl ( C212 ) ZNHZ on 1 0” (VI) där RI, Rz RB och RI* vardera har samma betydelser som angivits i formeln (lll).

Vid det ovan angivna förfarandet kan man vanligtvis använda ett N-skyddat derivat av en a-hydroxí-w-amínoalkansyra med formeln (Vll): HOOCCH(CH2)nNH2 I (vu) oH där n är ett heltal 1,2 eller 3, istället för (S)-ß-bensyloxíkarbonylamíno-Z-hydroxismörsyra, vilket ger ett l-N- ((S)-a-hydroxi-w-amínoalkanoyD-kanamycinderívat.

Såsom angivits inledningsvis, omfattar föreliggande uppfinning ett förfarande för framställning av ett selektivt skyddat N-acylerat derivat av ett aminoglykosidantibiotikum, som innehåller en 6-O-(3"-amino-eller 3"-alkylamino-3"-de- oxiglykosyl)-2-deoxistreptaminrest, som eventuellt har en 4-0- -(aminoglykosyl)-grupp, varvid alla andra aminogrupper (inklu- sive 3"-aminogruppen) än l-aminogruppen i aminoglykosid- molekylen är blockerade eller skyddade med samma eller olika acylgrupper.

J\ (p. t, 4 BJ 0\ 4> Enligt förfarandet vid den första aspekten (nedan ibland kallat "zinkkomplexbildnings“-förfarandet) är det möj- ligt att framställa ett sådant selektivt men partiellt skyddat N-acylerat derivat av aminoglykosidantibiotikumet där alla andra aminogrupper än de båda l-amino- och 3"-amino- (eller 3"-alkylamino)-grupperna i aminoglykosidmolekylen är skyddade med en acylgrupp och 1-amino- och 3“-amino- (eller 3"-alkyl- arnino-)grupperna således förblir oskyddade. Även när detta partiellt skyddade N-acylerade aminoglykosidantibiotikumderivat får reagera med en a-hydroxi-m-aminoalkansyra eller en reaktív ekvivalent i syfte att åstadkomma l-N-acylering såsom nämnts ovan, får man faktiskt en blandning av tre acyleringsprodukter innefattande (i) en l-N-acylerad produkt där endast l- aminogruppen i amínoglykosidmolekylen har acylerats med a-hydroxi-fn-amino- alkansyran, (ii) en 3"-N-acylerad produkt där endast 3"-amino- (eller T-alkylamino-à -gruppen har acylerats, (iii) både l-amino- och 3"-amino- (eller 3"-alkylamino-) grupperna har acylerats, och (iv) ett oreagerat material där ingen av l- och 3"- amíno- (eller 3"-alkylamino-Jgrupperna har acylerats. För att erhålla den till sist önskade l-N-acyleringsprodukten ur de ovan nämnda blandade acyleringspro- dukterna är det därför alltid nödvändigt att utföra ett ytterligare steg, vid vilket l- N-acyleringsprodukten isoleras därifrån genom kromatografi eller med någon annan isoleringsmetod. Eftersom l-aminogruppen lyckligtvis är mer reaktiv än 3"-amino- (eller 3"-alkylamino-)gruppen, är det faktiska utbytet av den önskade l-N- acyleringsprodukten vanligtvis ca liO till 60% och överstiger ett beräknat teoretiskt maximíutbyte på 2596 om man antar att reaktiviteten för l- och 3"-amino- (eller 3"-alkylamino-) grupperna skulle vara helt likvärda med varandra. lcke desto mindre är det oundvikligt att oönskade N-acylerade produkter bildas som biprodukter, även om reaktionsbetingelserna för l-N-acyleringen justeras till de bästa, och det krävs alltid ett ytterligare steg för eliminering av de önskade N- acylerade biprodukterna genom att man omsorgsfullt underkastar de blandade acylerade produkterna kolonnkromatografi.

För att undanröja denna nackdel krävs det uppenbarligen att man fram- ställer ett sådant selektivt skyddat N-acylerat derivat av aminoglykosidantibioti- kumet, där alla andra aminogrupper än 1-aminogruppen har skyddats. För att uppfylla detta krav har ytterligare forskning utförts för att försöka att åstad- komma ett förfarande som selektivt kan skydda 3"-amino- (eller 3"-alkylamino-) gruppen i det selektivt men partiellt skyddade N-acylerade aminoglykosidanti- bíotikumderívat, som innehåller fria l- och 3"-aminogrupper och som erhållits 4 6 3 2 6 4 26 genom det ovan beskrivna "zink-komplexbildnings“-förfarandet, samtidigt som l- aminogruppen förblir oblockerad.

Som resultat har man nu lyckats finna att när det partiellt skyddade N- acylerade aminoglykosidantibiotikumderivat som erhålls från "zink-komplexbild- nings"-förfarandet omsätts med ett acyleringsmedel valt bland myrsyraestrar, dihalo- eller trihalo-alkansyraestrar och N-formylimídazol, så kan 3“-amino- eller Bflalkylarninogruppen acyleras med företräde för blockeringssyítet utan att man acylerar i-aminogruppen. Detta selektiva ï-N-skyddsíörfarande kan kombineras men det ovan beskrivna "zink-komplexbildnings"-förfarandet (dvs förfarandet enigt den första aspekten, så att det pá ett enkelt och effektivt sätt bildas ett sådant selektivt skyddat N-acylerat derivat av aminoglykosidantibiotikumet innehållande en 6-O-(3"-amino- eller 3"-alkylamino-3"-deoxiglykosyl)-2- deoxistreptaminrest, där alla andra aminogrupper än l-aminogruppen i aminoglyko- sidmolekylen har skyddats selektivt med samma eller olika acylgrupper. Vid kombination av "zlnk-komplexbildnings"-íörfarandet med det selektiva 3"-N- skyddsförfarandet erhålls en fördel genom att det slutligen önskade l-N-oskyddade men i övrigt N-helt-skyddade derivatet av aminoglykosidantibiotikumet kan framställas ur utgângsaminoglykosídantibiotikummaterialet med ett totalutbyte på 7096 eller mer. När detta l-N-oskyddade men i övrigt N-helt-skyddade derivat används för l-N-acyleringen av arninoglykosídantibiotikumet, erhålls en ytterligare fördel genom att de oönskat N-acylerade produkterna i huvudsak inte bildas, så att utvinningen och reningen av den önskade l-N-acyleringsprodukten i hög grad underlättas.

Enligt föreliggande uppfinning àstadkommes ett sätt att framställa ett l-N-oskyddat och i övrigt N-helt-skyddat derivat av ett aminoglykosidantibiotikum som består av en 6-O-(3"-amino- eller 3"-alkylamino-3"-deoxiglykosyl)-2-deoxistreptaminrest, som eventuellt har en 4-O-(aminoglykosyl)grupp, varvid l-aminogrup- pen i deoxistreptaminresten är oskyddad men alla övriga amino- grupper i aminoglykosidmolekylen är skyddade med samma eller olika acylgrupper, kännetecknat av att man (a) omsätter en alkansyraester med formeln (VIII): Rac-Rb I O där Ra är en väteatom eller en dihaloalkyl- eller trihaloal- kylgrupp med 1-6 kolatomer, och Rb är en alkoxigrupp med 1-6 .lä Cïx LN NJ Cfi 27 kolatomer, en aralkyloxigrupp, särskilt en bensyloxigrupp, eller en aryloxigrupp, särskilt en fenyloxigrupp, som acyleringsmedel i ett inert organiskt lösningsmedel, vid en temperatur från -30°C till +120°C under en tid frán 30 minuter till 48 timmar, med ett 1,3"-N-oskyddat och i övrigt helt N-skyddat derivat av aminoglykosidantibiotikumet, där l-amino- och 3"-amino- eller 3"-alkylaminogrupperna är oskyddade och alla andra aminogrupper är skyddade med en acylgrupp som aminoskyddsgrupp, för att selektivt acylera derivatets 3"-amino- eller 3"-alkylaminogrupp med acylgruppen RaCO- i acyleringsmedlet och därigenom erhålla det önskade l-N-oskyddade och i övrigt N-helt-skyddade derivatet av aminoglykosidantibiotikumet.

Ytterligare kännetecken hos uppfinningen framgår av patentkraven.

De aminoglykosidantibiotika som kan användas vid förfa- randet enligt uppfinningen är samma som de som är användbara vid förfarandet enligt den första aspekten och som nämnts tidigare.

Utföringsformer av förfarandet enligt uppfinningen kommer nu att beskrivas mer fullständigt.

Det partiellt skyddade N-acylerade aminoglykosidantibio- tikumderivat som skall omsättas med acyleringsmedlet med formeln (VIII) enligt uppfinningen och hos vilket alla andra aminogrup- per än l-amino- och 3"-amino- (eller 3"-alkylamino-) grupperna i aminoglykosidmolekylen är skyddade, kan vara ett sådant som framställs genom det ovannämnda “zink-komplexbildnings"-förfa- randet enligt den första aspekten. Följaktligen är den acylgrupp som ursprungligen föreligger i det partiellt skyddade N-acylera- de aminoglykosid-antibiotikumderivat som används vid uppfinning- en densamma som acylgruppen RSCO-, RSOCO- eller R6SO2-gruppen i formeln IVa_e) i det acyleringsreagens som används vid den för- sta aspekten, och kan vanligtvis vara en alkanoylgrupp, en aroylgrupp, en alkoxikarbonylgrupp, en aralkyloxikarbonylgrupp, en aryloxikarbonylgrupp, en alkylsulfonylgrupp, en aralkyl- sulfonylgrupp eller en arylsulfonylgrupp känd som konventionell amlnoskyddsgrupp.

Dessutom kan det partíellt skyddade N-acylerade aminog]ykosidantibíotikumderivat som används som utgångsmateríal även vara ett sådant som framställts genom den ovannämnda Nagabhushan et al's metod enligt US-PS L:.l36.25l:.

-IB 63 264 28 Vid utförandet av förfarandet enligt uppfinningen används det partiellt skyddade N-acylerade aminoglykosidantibiotikumderivat som har oskyddade l- och 3"-amino- (eller 3"-alkylamino-) grupper som utgàngsmateria] och löses eller suspenderas i ett lämpligt inert organiskt lösningsmedel. Till den erhållna lösningen eller suspensionen sätts en alkansyraester med formeln (VIII) eller N-formylimidazol som acyleringsmedel i en mängd som är åtminstone ekvimolär med det använda utgângsmaterialet. Det inerta organiska lösningsmedlet kan företrädesvis vara ett sådant som uppvisar hög lösningsförmåga för utgångs- materialet, t.ex. dimetylsulfoxid, dimetylformamid och hexametylfosforsyratri- amid, men det är möjligt att använda tetrahydrofuran, dioxan, acetonitril, nitrometah, sulfolan, dimetylacetamid, kloroform, diklormetan, metanol, etanol, n- butanol och t-butanol, liksom vattenhaltiga lösningar av dessa lösningsmedel.

Bensen, toluen och etyleter kan användas som reaktionsinediumslösningsmedel, även om dessa inte är särskilt lämpliga, eftersom de medför lägre utbyte av den önskade produkten. Med acyleringsmedlet med formeln (Vill) kan Ra företrädesvis vara en dihaloalkyl- eller trihaloalkylgrupp, särskilt dil triklormetyl, och Rb kan företrädesvis vara en alkyloxigrupp såsom metoxi eller etoxi. När Rb är en aryloxigrupp, kan den vara fenoxi. Särskilda exempel pâ acyleringsmedlet (VIII) innefattar metylformiat, etylformíat, butylformiat, bensyl- formiat, fenylformiat, metyldikloracetat, metyltrikloracetat, fenyltrikloracetat, metyltrifluoracetat, etyltrifluoracetat och fenyltriíluoracetat. Genom användning av denna klass av acyleringsmedel kan 3"-aminogruppen i utgângsmaterialet formyleras, dikloracetyleras, trikloracetyleras eller trifluoracetyleras med före- träde. Trifluorättiksyraestern, särskilt etyltrifluoracetat, är mest föredragen.

Denna klass av acylgrupp är fördelaktig genom att den är mycket lätt att avlägsna vid det efterföljande N-deblockerande steget med någon konventionell de- blockeringsmetod. Om alkansyraalkylestern med formeln (VIII) inte används som acyleringsmedel, utan i stället för denna en motsvarande alkansyraanhydrid eller en aktiv ester därav såsom N-hydroxisuccinimidestern används för acyleringsför- förfarandet (ej i enlighet med uppfinningen) kan inte selektiv acylering av 3"-aminogruppen uppnås, utan det ingår sidobildning av l-N-acylerad produkt och/eller bildning av blandade acyleringsprodukter som huvudsakligen innehåller den l-N-acylerade produkten. Det är värt att uppmärksamma att den ' åsyftade selektiva acyleringen av 3"-aminogruppen dä inte kan uppnås vid användning av en syraanhydrid eller aktiv ester av samma alkansyra som acyleringsvnedel. 29 Acyleringsmedlen med formeln (VIII) som kan användas vid uppfinningen skiljer sig beträffande reaktivitet, och deras reak- tivitet ligger i ett brett område från "kraftig" till "svag". När ett acyleringsmedel med kraftig reaktivitet används, kan acyle- ringsreaktionen utföras under kort reaktionstid och under kyl- ning. När däremot ett acyleringsmedel med svag reaktivitet används, kan acyleringsreaktionen utföras antingen under upphettning eller under en förlängd reaktionstid. I allmänhet kan reaktionstemperaturen emellertid lämpligtvis ligga i området -300 till +l20°C, och reaktionstiden kan lämpligen ligga i ett område från 30 minuter till 24 timmar eller till och med till 48 timmar.

Den sålunda erhållna önskade selektivt 3"-.\'-acylerade produkten kan utvinnas ur reaktionsblandningen på känt sätt, t.ex. genom avdunstning av lösnings- medlet eller genom utfällning genom tillsats av vatten, vid behov följt av ytterligare rening av produkten.

Den reaktionsmekanism med vilken den selektiva 3"-N-acyleringen kan uppnås enligt förfarandet vid uppfinningen är ännu inte helt förklarad. En möjlig tolkning är att acyleringsmedlet med formeln (Vill) först acylerar en hydroxigrupp i utgångsmaterialet, så att en esterprodukt omedelbart bildas och denna O-förestrande acylgrupp sedan förskjuts eller flyttas till en aminogrupp (motsvarande 3"-amino- eller 3"-alkylaminogruppen vid föreliggande förfarande), när denna aminogrupp angränsar till den förestrade hydroxylgrupp som omedelbart bildas, varigenom acyleringen av nämnda aminogrupp sker. Om detta antagande följs, är det möjligt att förklara orsaken till varför den l-aminogrupp, son1inte har någon angränsande hydroxigrupp,inte kan acetyleras vid förfarandet enligt uppfinningen. Dessutom är det ett faktum att den inter- mediära esterprodukten inte kan erhållas, när trifluoracety- lering eller formylering utförs enligt förfarandet vid uppfin- ningen. Skälet till varfär esterprodukten inte kan utvinnas vid trifluoracetyleringen eller formyleringen är förmodligen att 0-trifluoracetylgruppen eller O-formylgruppen är instabil och att en mängd av den instabila 0-acylgrupp som inte har undergátt förflyttning till aminogruppen (dvs den kända O ---> N-förskjutningen) avlägsnas från den acylerade hydroxigruppen under loppet av utvinningen och reningen av 3"-N-acylerings- produkten för att återställa den fria hydroxigruppen. Före- liggande uppfinning är emellertid inte begränsad till den ovan angivna tolkningen av den reaktionsmekanism som är inbegripen i föreliggande förfarande. Bland de föreningar som kan an- vändas som acyleringsmedlet med formeln (VIII) enligt uppfin- ningen förefaller i varje fall sádana vara mer lämpliga för syftet med uppfinningen, om de har en acylgrupp som sannolikt ger en mer instabil esterprodukt, när denna acylgrupp omvand- las till en O-acylgrupp genom reaktion med hydroxigruppen och sàledes ger esterprodukten. Samtidigt är det mycket intressant att notera, att när förfarandet vid uppfinningen utförs genom att man i stället för N-formylimidazol använder en N-alka- noylimidazol, sásom N-acetylimidazol, N-propionylimidazol och N-butyroyl-imidazol, sá acyleras inte 3"-amino- eller 3"-alkylaminogruppen i det partiellt skyddade N-acylerade aminoglykosidantibiotikumderivatet, utan en hydroxigrupp, som angränsar till 3"-amíno- eller 3"-alkylaminogruppen, kan förestras av alkanoyl- gruppen i den använda N-alkanoylimidazolen, så att man får en intermediär O- förestringsprodukt. När denna O-förestringsprodukt eller hela den reaktions- blandning som innehåller denna O-förestringsprodukt sedan behandlas med ett alkaliskt reagens såsom ammoniumhydroxid vid rumstemperatur, fås den O- förestrande alkanoylgruppen att förflyttas eller vandra till den angränsande 3"- amino- eller T-alkylaminogruppen, vilket resulterar i selektiv acylering och således skydd av 3"-amino- eller 3"-alkylaminogruppen. Således befínns reaktionsbland- ningen från reaktionen mellan det partiellt skyddade N-acylerade aminoglykosid- antibiotikumderivatet och en N-alkanoylimidazol först inte innehålla den önskade BWN-acylerade produkten, utan den senare kan utvinnas från reaktíonsblandninçn först sedan reaktionsblandningen gjorts alkalisk genom behandling med ett alkaliskt reagens såsom vattenhaltig ammoniak (se Exempel 71 nedan).

Som en värdefull tillämpning av de ovan beskrivna förfarandena är det möjligt att åstadkomma ett bögutbytesför- farande för framställning av sådana l-N-acylerade aminoglyko- sidantibiotika som är kända halvsyntetiska antibakteriella me- del. Enligt ett sådant förfarande framställs ett l-N-(a-hyd- roxi-o-aminoalkanoyl )-aminoglykosidantibiotikum utgående fràn moderaminoglykosidantibiotikumet, och förfarandet innefattar en kombination av ett steg där man genom det ovannämnda "zink- komplexbildnings"-förfarandet enligt den första aspekten framställer ett sådant partiellt skyddat N-acylerat 463 264 31 aminoglykosidantibiotikumderivat, där 1-amino- och 3"-amino- eller 3"-alkylaminogrupperna är oskyddade och alla andra aminogrupper är skyddade; ett steg med framställning av l- N-oskyddat och i övrigt N-helt-skyddat derivat genom det selektiva 3"-N-acyleringsförfarandet enligt uppfinningen, ett steg med acylering av 1-aminogruppen i det 1-N-oskyddade och i övrigt N-helt-skyddade derivat som erhålls från det föregående 3"-N-acyleringssteget, med en a-hydroxi-0-aminoalkansyra, särskilt 3-amino-2-hydroxipropionsyra (isoserin) eller 4-ami- no-2-hydroxismörsyra; och slutligen ett steg med eliminering av skyddsgrupperna från den sålunda erhållna 1-N- acyleringsprodukten.

En annan användning av förfarandet vid uppfinningen är att framställa l-N-alkylaminoglykosidantibiotika av alla N- acylerade aminoglykosidderivat som innehåller en oskyddad 1-aminogrupp, och ett exempel på denna användning är framställning av netilmicin eller l-N-alkylanaloger därav ur sisomicin genom alkylering med en lägre alifatisk aldehyd och cyanoborhydrid. å I Sättet enligt den första aspekten ovan samt sättet enigt uppfinningen belyses närmare medelst följande speciella, ej begränsande, utföringsexempel, där alla temperaturer anges i celsiusgrader. . (i) 465 264 H Exemæl l Framställning av 3.6'-di-N-bensyloxikarbonylkanamycin A 2,0 g (ll,l3 mmol) kanamycin A (fri bas) suspenderades i en blandning av dimetylsulfoxid (50 ml) och tetrahydrofuran (20 ml) och ll g (l8,l mmol) zink(ll)- acetat-dihydrat tillsattes till suspensionen, följt av omrörning vid rumstemperatur, tills reaktionsblancliiingen bildade en homogen lösning. Det tog ca 4-5 timmar för ett zínkkorriplex av kanamycin A att bildas och upplösas. Den erhållna lösningen kyldes sedan till 00, och till denna sattes långsamt under ca en timme en kyld lösning (vid Oo) av 2,37 g (9,5 mmol) N-bensyloxikarbonyloxisuccinimid O I: (C H CH QCQGN ) löst i en blandning (40 ml) tetrahydrofuran-dimetyl- 6 5 2 ~\_' l O sulfoxid (I:l i volym). Reaktionslösningen fick stå vid rumstemperatur i ü timmar, varvid zinkkomplexet av kanamycin A undergíck bensyloxikarbonylering (acylering enligt den första aspekten).

Ett prov taget från den sålunda erhållna reaktionslösningen underkastades kiselgel-tunnskiktskromatografi med användning av den undre vätskefasen i en blandning av kloroform-metanol-2896 vattenhaltig ammoniak (lzlzl i volym) som elueringsmedel, vilket gav en huvudfläck av den önskade produkten vid R =0,23 och tvâ eller tre mindre fläckar tillskrivna bi-produkter vid övre punkter. (ii) Den ovannämnda reaktionslösningen hälldes i 500 ml etyleter, och den avskilda oljan tvättades flera gånger med ytterligare volymer etyleter, vilket gav f 8,8 g av ett tjockt sirapsliknande material. (iii) sakligen innehållande zinkkomplexet) utfördes med endera av följande olika Eliminering av zinkkatjoner från det sirapsliknande materialet (huvud- förfaranden: (A) karboxylgruppen (-COOH) som funktionell grupp (kommersiellt tillgänglig som "Amberlite CH 50"-harts (Hflform) från Rohm ö: Haas Co., USA). 60 ml "Amberlite CG 50"-harts (Hïform) mättades inledningsvis omsorgs- Förfarande med användning av ett svagt surt katjonbytarharts med fullt med en blandning av vatten-dioxan (2:l) och packades sedan i en kolonn. En lösning av l g av den sirapsliknande substansen löst i 20 ml vatten-dioxan (l:l) fick passera genom kolonnen, som sedan eluerades med vatten-dioxan (2:l) innehållande 196 ättiksyra. Eluatet upnsamlades i fraktioner. Den önskade produkten 3,6'-di-N- bensyloxikarbonylkanamycin A, som var positiv vid ninhydrin-reaktion, eluerades först ut' ur kolonnen, och zinkacetat, som var känsligt för färgning med Äióš 264 aa difenylkarbazid, uteluerades därefter. De fraktioner som innehöll den önskade produkten slogs samman och koncentrerades till torrhet. Återstoden tvättades med etyleter, vilket gav 3l+0 mg (81%) 3,6'-di-N-bensyloxikarbonylkanamycin A som färglös fast substans. (a)â5=+76° (c = l, vatten-dimetylformamid, 1:2).

Elementaranalvs Beräknat för CMHWNQO]5.2CH3C02H-H2O: C, 51,23; H, 6,56; N, 6,29% Funnet: C, 51,02; H, 6,71; N, 6,22% (B) Förfarande med användning av ett svagt katjonbytarharts med karboxylat- grupp som funktionell grupp (kommersiellt tillgänglig som "Amberlite CG 50"-harts (NHJ-form) från Rohm ö: Haas Co.) l g av det i Exempel l (ii) erhållna sirapsliknande materialet löstes i 20 ml vatten-dioxan (l:l), och lösningen fick passera genom en kolonn av 60 ml "Amberlite CG 50"-harts (NHf-form) och underkastades linjär gradienteluering med vatten-dioxan (l:l) innehållande 0 till 0,1 Nammoniak. Inga zinkkatjoner uteluerades, men den önskade produkten, 3,G-di-N-bensyloxikarbonylkanamycin A, eluerades. De fraktioner av eluatet som innehöll den önskade bensyloxikarbony- leringsprodukten koncentrerades till torrhet, vilket gav 328 mg (89%) av den önskade produkten som en färglös fast substans [u)|2)5=+86° (c= I, vatten- dimetylformamid, 1:2).

Elemen taranalxs l Beräknat för CfiHagNuOl 5.-2-H2CO3: C, 52,87; H, 6,30; N, 7,15% Funnet: C, 52,50; H, 6,59; N, 7,00% (C) Förfarande med användning av ett katjonbytarharts med kraftigt sur funktionell grupp -SOBH (kommersiellt tillgängligt som Dowexß) SOW X 2 harts från Dow Chemical Co.). ml av Dowe>t® 50W X 2-harts (Hïform) som dränkts i vatten-dioxan (2:l) packades i en kolonn, genom vilken en lösning av det i Exempel l (ii) erhållna sirapsliknande materialet i 20 ml vatten-dioxan (2:l) sedan fick passera. Kolonnen tvättades i vatten-dioxan (2:l), tills utflödet från kolonnen var neutralt till sin natur, varefter linjär gradienteluering utfördes med vatten-dioxan (2:l) inne- hållande 0 till l N ammoniak. De eluatfraktioner som innehöll den önskade produkten 3,6'-di-N-bensyloxikarbonylkanamycin A koncentrerades till torrhet vid reducerat tryck, vilket gav 3ll mg (84%) av en vit fast substans, som var identisk med den som erhölls i Exempel i (iii) (B). r (D) Alternativt förfarande med användning av Dowezißißfhi' X 2.

En lösning av l g av det i 'Exempel l (ii) erhållna sirapsliknande materialet i 20 ml vatten-metanol (3:l) satsa-ns i en kolonn av. 30 ml Dow-ÄR* 50\V X 2 (H+- 31+ form), som dessförinnan fuktats med vatten-metanol (3:l). Kolonnen tvättades väl med vatten-metanol (3zl), varefter gradienteluering utfördes med vatten-metanol (3:l) innehållande 0 till ll N saltsyra. De fraktioner som innehöll den önskade produkten 3,Gkdi-N-bensyloxikarbonylkanarnycin A uppsamlades och blandades med ett kraftigt basiskt anionbytarharts, Doxvegyl X 2-harts (OH-form) i en tillräcklig mängd för att göra blandningen svagt sur.

Blandningen filtrerades, och filtratet koncentrerades till torrhet, vilket gav 285 mg (72%) av den önskade produkten i form av dihydroklorid. [u)å5=+79° (c = l, vat-ten-dimetylformamid, 1:2).

(E) Förfarande med användning av ett anjonbytarharts med kraftiåt basisk funktionell kvartär ammoniumgrupp (kommersiellt tillgängligt som Dowe B01 X 2- harts från Dow Chemical Co.) En lösning av l g av det i Exempel l (ii) erhållna sirapsliknande materialet _ i vatten-dioxan (lzl) placerades i en kolonn av 30 ml Doxxfeigß! lx2-harts (OH-form) som dessförinnan impregnerats med vatten-dioxan (I:l), varefter kolonnen eluera- des med vatten-dioxan (hl) med relativt hög hastighet. De eluatfraktioner som innehöll den önskade produktenfuppsamlades och koncentrerades till torrhet, vilket gav 305 mg (S496) av en färglös fast substans, som var identisk med den i Exempel l (iii) (B). ' (F) Förfarande med användning av ett anjonbytarharts med svagt basisk funktionell grupp (kommersiellt tillgängligt som Dowefcß; WGR-harts, en produkt från Dow Chemical Co.). l g av det i Exempel 1(iii) erhållna sírapsliknande materialet löstes i 20 ml vatten-dioxan (2:l), och lösningen fick passera genom en kolonn av 50 ml Devi/egg' WGR-harts (basform), som dessförinnan mättats med vatten-dioxan (2:l), följt av eluering med vattenßdioxan (2:l). Den önskade produkten 3,6'-di-N-bensyloxi- ~karbonylkanamycin A uteluerades i några fraktioner tillsammans med spår av medsläpade zinkkatjoner. Dessa fraktioner slogs samman och koncentrerades till torrhet, vilket gav 450 mg av en färglös fast substans. Den fasta substanden kunde direkt användas som utgångsmaterial för framställning av l-N-[(S)-l4-amino-2- hydroxibutyryl)-kanaznycinA enligt den nedan angivna l-N-acyleringsrnetoden i Exempel 31, varvid de spår av zinkkatjon som kvarstår i det fasta utgângsmateria- let inte har någon ogynnsam inverkan på den i Exempel 31 involverade acyleringsreaktionen. ' (G) Förfarande med användning av ett kelatbytarharts med svagt sur funktionell grupp (kommersiellt tillgängligt som Dou-efcRuA l-harts, en produkt från Dow chèmicai co., usa). 'es 0.1 PO (p. _[>.

En lösning av l g av det i Exempel l (ii) erhållna sirapsliknande materialet i vatten-dioxan (l:l) infördes i en kolonn av 50 ml Dowešàñ l-hfiriS S0m mättats med vatten-dioxan (l:l) innehållande 196 ammoniak, följt av gradienteluering med blandningar av vatten-dioxan (l:l) innehållande 0 till l N ammoniak. De eluatfraktioner som innehöll den önskade produkten 3,6'-di-N-bensyloxíkarbonyl- kanamycin A, vilka eluerades först i en senare fas som utflöde från kolonnen, slogs samman och koncentrerades till torrhet, vilket gav 272 rng (74%) av den önskade produkten som en vit fast substans.

(H) Förfarande med användning av kitosan (en vattenolöslig polymer inne- hållande funktionella grupper med förmåga att förenas med en metall, kommer- siellt tillgänglig som en produkt från Toko Kasei Koyo Co., Ltd. Japan). 100 ml kitosan genomdränktes grundligt med vatten-metanol (3:l) och packades i en kolonn, genom vilken en lösning av l g av det i Exempel l (ii) erhållna sirapsliknande materialet i vatten-metanol (3:l) fick passera. Kolonnen under- kastades eluering med vatten-metanol (Bzl), varvid den önskade produkten 3,6'-di- N-bensyloxikarbonylkanamycin A först eluerades och zinkacetat eluerades mycket senare. De eluatfraktioner som innehöll den förra produkten slogs samman och koncentrerades till torrhet, vilket lämnade en återstod som löstes i vatten-dioxan (l:l), och lösningen placerades i en kolonn av "Amberlite CG 50"-harts (NHf-form) förbehandlad med vatten-dioxan (l:l). Kolonnen tvättades väl med vatten-dioxan ( 1:1) och _underkastades sedan gradienteluering med vatten-dioxan (l:l) innehållande 0 till 0,l Nammoniak. De fraktioner som var känsliga för ninhydrin-reaktion slogs samman och koncentrerades till torrhet, vilket gav 301 mg (82%) av en färglös fast substans som var identisk med den som erhölls i Exempel l (iii) (B).

(I) Förfarande med användning av en högpolymer med funktionella karboxyl- grupper (kommersiellt tillgänglig som Clvl-SephadekR C-25, som är ett jonbytar- gelfiltreringsmedel bestående av en karboximetylsubstituerad dextrangel, en produkt från Pharmacia Fine Chemical AB, Sverige).

En lösning av l g av det i Exempel l (ii) erhållna sirapsliknande materialet i vatten-dioxan (l:l) fick passera genom en kolonn av #0 ml CNl-Sephadeaie/C-ZS (NHJ-form), som mättats väl med vatten-dioxan (l:l). Kolonnen tvättades med 200 ml vatten-dioxan (l:l) och underkastades sedan gradienteluering med an- vändning av vatten-dioxan (l:l) innehållande 0 till 0,l Narnrnoniak. Inga zink- katjoner uteluerades ur kolonnen, utan endast den önskade produkten 3,6'-di-N- bensyloxikarbonylkanamycin A eluerades. Eluatet koncentrerades till torrhet, vilket gav 303 mg (32%) av en färglös fast substans identisk med den i Exempel I (iii) (B).

(J) 'Förfarande med användning av vätesulfid som zinkutfällningsmedel. l g av det i Exempel l (ii) erhållna sirapsfiknande .materialet löstes i 20 ml 'QR LJ h.) Q\ -lß- 36 vatten-metanol (l:l), till vilket man sedan satte vattenhaltig ammoniak, följt av tillförsel av en tillräcklig mängd vätesulfid. Reaktionsblandningen innehållande den bildade zinksulfidfällningen filtrerades på ett glasfilter, som var fyllt med "Celite"- filterhjälpmedel, och filtratet koncentrerades vid reducerat tryck, varvid man fick kvar ett sirapsliknande material som tvättades väl med etyleter, så att man fick en fast återstod. Denna återstod upptogs i en volym vatten-dioxan (lzl), och lösningen kromatograferades på en kolonn av 30 rnl".'\|nberlite IRA 900" (OH-form, kraftigt basiskt harts, en produkt från Rohm ö: Haas Co.) med användning av vatten-dioxan (l:l) som elueringslösningsmedel. Eluatet uppsarnlades i fraktioner, och de fraktioner som innehöll 3,6'-di-N-bensyloxikarbonylkanamycin A slogs samman och koncentrerades till torrhet, vilket gav 235 mg (64%) av en färglös fast substans, som var identisk med den i Exempel l (iii) (B).

Exempel 2 Framställning av Bß-di-N-bensyloxikarbonvlkanamycin A 500 mg (l,03 mmol) kanamycin A (fri bas) suspenderades i 15 ml dimetyl- sulfoxid, vartill man sedan satte 420 mg (3,09 mmol) zinkkloríd och 340 mg (6,l8 mmol) natriumacetat-trihydrat. Efter omrörning av blandningen vid rums- temepratur i 10 timmar satte man långsamt till blandningen innehållande det bildade kanamycin A-zinkkomplexet en lösning av 675 rng (2,27 mmol) N-bensyloxi- O /,.-\__ _,-~ -x kafbwyioxiftaiimid (csflj-ciizocoow' |\ i] nam to m1 dimetyl- f f” ¶ \ sulfoxid under ca en timme. Den erhållna blandningen fick stå vid rumstemperatur i ll- timmar.

Därefter behandlades reaktionsblandningen på samma sätt som beskrivits i Exempel I (ii) och (iii) (l), vilket gav 598 mg (70%) 3,6'-di-N-bensyloxikarbonyl- kanamycin A i form av en färglös fast substans.

Exempel 3 Framställning av 3,6'-di-N-bensyloxikarbonylkanamycin A 600 mg (0,95 mmol) kanamycin A-tetrahydroklorid och l50 mg (3,8 mmol) natriumhydroxid i l5ml dimetylsulfoxid omrördes i en timme, varefter man tillsatte lg (1555 mmol) zinkacetat-dihydrat, följt av fortsatt omrörning i ytterligare 5 timmar. Till blandningen, som innehöll det bildade kanamycinA- zinkkomplexet, sattes en lösning av 5145 mg (2,2 mmol) N-bensyloxikarbonyloxisucci- nimid löst i 5 rnl dimetylsulfoxid-tetrahydrofuran (l:l) under 30 minuter. Efter omrörning av den erhållna blandningen vid rumstemperatur över natten tillsattes rss CA PO Cm -plh 37 etylacetat för att avsätta det N-acylerade zinkkomplexet som en fällning.

Fällningen behandlades sedan enligt samma förfarande som beskrivits i Exempel l (iii) (H), vilket gav 581 mg (7896) av en färglös fast substans av titelföreningen.

Exempel 4 Framställning av 3,6'-di-N-bensyloxikarbonylkanamycin A (i) 500 mg (l,03 mmol) kanamycin A (fri bas) löstes i 20 ml av en blandning av vatten-dimetylsulfoxid (l:9), till vilken man sedan satte l g (4,55 mmol) zinkacetat- dihydrat och därefter 590 mg (2,4 mmol) N-bensyloxikarbonyloxisuccinimid. Sedan blandningen fått stå vid rumstemperatur över natten tillsattes en stor mängd etyleter till blandningen, vilket medförde separation av ett vattenhaltigt sirapslik- nande skikt, som tvättades flera gånger med etyleter, så att man fick ett tjockt sirapsliknande skikt. (ii) Det sålunda erhållna sirapsliknande materialet löstes i vatten-metanol (3:l), och lösningen fick passera genom en kolonn av 200 ml kitosan. Kolonnen eluerades med vatten-metanol (3:l), och eluatet uppsamlades i fraktioner. De fraktioner som var positiva vid ninhydrin-reaktion slogs samman och koncentrera- des till en liten volym. Koncentratet placerades i en kolonn av "Amberlite CH 50"- harts (NHf-form), och kolonnen tvättades väl med en blandning av vatten-dioxan (lzl) och underkastades sedan gradienteluering med vatten-dioxan ( 1:1) innehållande 0 till 0,l N ammoniak. De eluatfraktioner som innehöll den önskade produkten slogs samman och koncentrerades till torrhet, vilket gav 494 mg (6l9á) av en färglös fast substans, som var identisk med den som erhölls i Exempel l (iii) (B).

Exempel 5 Framställning av 3,6'-di-N-bensyloxikarbonylkanamycin A 500 mg (l,03 mmol) kanamycin A (fribas) löstes i 20 ml av en blandning av vatten-tetrahydrofuran (l:3), till vilken man sedan satte I g (4,55 mmol) zinkace- tat-dihydrat, följt av tillsats av 590 mg (2,4 mmol) N-bensyloxikarbonyloxisuccíni- mid. Blandningen fick stå vid rumstemperatur över natten, och' den sålunda erhållna reaktionslösningen koncentrerades vid reducerat tryck. Åtcrstoden fick passera genom en kolonn av 200 ml kitosan, och utflödet från kolonnen behandlades sedan på samma sätt som i Exempel 4 (ii), vilket gav 4l4 mg (51%) av en färglös fast substans av titelföreningen.

Exempel 6 Framställning av 3,G-di-N-bensyloxikarbonvlkanamycin A (i) 500 mg (l,03 mmol) kanamycin A (fri bas) lästes i 1.5 ml av en blandning av -lä- çw.

L: J PO ON -iß 38 vatten-metanol (l:7), till vilken man sedan satte l,5g (6,8 mmol) zinkacetat- dihydrat, följt av tillsats av 590 mg (2,!+ mmol) N-bensyloxikarbonyloxisuccinimid i 7 ml tetrahydrofuran. Blandningen fick stå vid rumstemperatur över natten, och den sålunda erhållna reaktionslösningen koncentrerades vid reducerat tryck. Återstoden fick passera genom en kolonn av 200 ml kitosan, och utflödet från kolonnen behandlades sedan på samma sätt som i Exempel 4 (ii), vilket gav 442 mg (55%) av en färglös fast substans av titelföreriingert.

Exempel 7 Framställning av 3,6'-di-N-bensyloxikarbonylkanamycin A 500 mg (l,03 mmol) kanamycin A (fri bas) suspenderades i 20 ml dimetyl- sulfoxid, och 272 mg (l,24 mmol) zinkacetat-dihydrat sattes till suspensionen.

Blandningen omrördes vid rumstemperatur i 10 timmar, så att en väsentligen transparent lösning bildades, till vilken man därefter satte 540 mg (2,l7 mmol) N- bensyloxikarbonyloxisuccinimid i småportioner under loppet av ca 2 timmar. Sedan den erhållna blandningen fått stå vid rumstemperatur över natten, tillsattes en stor volym etyleter, och det separerade oljiga materialet borttogs och tvättades flera gånger med etyleter, vilket gav ett tjockt sirapsliknande material.

Kiselgel-tunnskiktskromatografi på ett prov taget från det sirapsliknande materialet med användning av kloroform-metanol-2S9ó vattenhaltig ammoniak (l:l:l i volym, undre fas) som elueringsmedel visade följande fläckar: l - mindre fläck vid Rf 0,4 av I,3,6',3"-tetra-N-bensyloxikarbonylkanamycin A (som utvecklade färg genom sprayning med svavelsyra och sedan upphettningl; - svag fläck vid Rf 0,23; - huvudfläck vid Rf 0,23 av den önskade produkten LG-di-N-bensyloxikar- _ bonylkanamycin A; - mindre fläck vid R f 0,12 av 6'-N-bensyloxikarbonylkanamycin A; och - ytterst svag fläck vid Rf 0 av oreagerat kanamycin A.

I huvudsak observerades ingen fläck svarande mot tri-N-bensyloxi- karbonylkanamycin A, som skulle kunna uppträda vid RI 0,28 till 0,14.

Det ovannämnda tjocka sirapsliknande materialet löstes i vatten-dioxan (hl), och lösningen fick passera genom en kol-ann av 190 ml .ki-Sephadeß C-25- harts (NHq ïform), som dessförinnan fuktats med vatten-dioxan (hl). Därefter . underkastades kolonnen ett elueringsförfarande på samma sätt som beskrivits i Exempel 1 (iii) (l), varigenom zinkkatjoner avlägsnades och den önskade produkten separerades från de övriga produkterna, så att man fick l4l2 mg (5l96) av titel- föreningen som en färglös fast substans. -b C\ Qïl FO CF .lll-s 39 Som jämförelse upprepades förfarandet såsom angivits strax ovan men med ersättning av zinkacetat-dihydratet med 308 mg (l,2l+ mmol) nickelÜUacetat- tetrahydrat, med resultatet att den önskade produkten 3,6'-di-N-bensyloxikarbonyl- kanamycin A erhölls som en färglös fast substans med ett dåligt utbyte på endast 59 mg 0,396).

Exemæl 8 Framställning av 3,6'-di-N-(p-metoxibensyloxikarbonyl)l 500 mg (l,O3 mmol) kanamycin A (fri bas) suspenderades i 12 ml dimetyl- sulfoxid och l g (1555 mmol) zinkacetat-dihydrat sattes till suspensionen. Bland- ningen omrördes vid rumstemperatur, tills den bildade en homogen lösning, till vilken man sedan under ca 30 minuter satte en lösning av 739 mg (2,6 mmol) p- metoxikarbobensoxi-p-nitrofenylester (p-CH3OC6H#CH2OC00C6H4p-NO2) löst i ml dimetylsulfoxid. Den erhållna blandningen fick stå över natten vid rumstem- peratur och behandlades sedan på samma sätt som i Exempel 1 (ii) och (iii) (B), vilket gav 722 mg (3396) av en färglös fast substans av titelföreningen.[a)â5=+87° (c = 1, vatten-dímetylformamid, 1:2).

Elementaranalys Beräknat för C36H52Nq0l7-åH2CO3: C, 51,95; H, 6,33; N, 6,64% .Funnetz C, 51,56; H, 6,41; N, 6,53% Exempel 9 Framställning av 6'-N-(t-butoxikarbonylLkanamycin A Genom att följa samma förfarande som beskrivits i Exempel 8 med undantag av att p-metoxikarbobensoxi-p-nitrofenylestern ersattes med 220 mg (l,54 mmol) t-butoxikarbonylazid, fick man titelföreningen i form av en färglös fast substans. Utbyte 627 mg. [a]25=+96° (c = 1, vatten-dimetylformamid, 1:2).

Exempel 10 Framställning av 3,G-di-N-trifluoracetylkanamycin A 500 mg (l,03 mmol) kanamycin A (fri bas) suspenderades i' 12 ml dimetyl- sulfoxid, och lg (ll,55 mmol) zinkacetat-dihydrat sattes till suspensionen. Bland- ningen omrördes vid rumstemperatur, tills den bildade en homogen lösning, till vilken man sedan satte en lösning av 1,23 (5,1 mmol) nitrofenolester av trifluorättiksyra löst i 10 ml dimetylsulfoxid. Den erhållna blandningen fick stå över natten vid rumstemperatur och behandlades sedan med etyleter såsom angivits .i m.

CN C: l PO Q\ -IX- #0 i Exempel l (iii). Det eterolösliga sirapsliknande materialet behandlades vidare på samma sätt som i Exempel l (iii) (A), vilket gav 590 mg (70%) av titelföreníngen i form av en färglös fast substans. (a]É5=+8l° (c = l, vatten-dimetylformamid, l:2).

Elementaranalxs Beräknat för CZZHMNQOI3F6.2CH3CO2H.H2O: C, 33,33; H, 5,414; N, 6,88; F, l3,99*.\'» Funnet: C, 38,03; H, 5,48; N, 6,54% Exemæl l l Framställning av 3,Gßdi-N-fenoxikarbonylkanamycin A 500 mg (l,03 mmol) kanamycin A (fri bas) suspenderades i en blandning av dímetyl- sulfoxid (15 ml) och tetrahydrofuran (5 ml), och l g (1555 mmol) zinkacetat-dihydrat sattes till suspensionen, följt av omrörning vid rumstemperatur tills reaktionsbland- ningen bildade en homogen lösning. Den erhållna lösningen kyldes sedan till Oo, varefter man långsamt tillsatte en kyld lösning (vid 0°) av '+00 mg (2,55 mmol) fenoxikarbonylklorid (C6H5OCOCI) i 3 ml tetrahydrofuran. Reaktionslösningen bringades att anta rumstemperatur inom loppet av en timme och fick sedan stå vid den temperaturen i tre timmar. Därefter behandlades reaktionsblandningen med etyleter såsom angivits i Exempel l (ii), och det eterolösliga sirapsliknande materialet behandlades vidare med samma förfarande 'som i Exempel l (iii) (A), vilket gav 625 mg (70%) av en färglös fast substans av titelföreningen (a)â5=+73° (c = l, vatten-dimetylformamid, 1:2).

Elementaranalxs Beräknat för CazHqqNaOl5.2CH3CO2H.H2O: C, 50,11; H, 6,31; N, 6,ll996 Funnet: .C, 19,77; H, 6,60; N, 6,11% Exempel l2 Framställning av 3,ótdi-N-acetylkanamycin A En reaktionsblandning erhâllen med samma förfarande som i Exempel 3 med undantag av att man använde 260 mg (2,6 mmol) ättiksyraanhydrid i stället för p-metoxikarbobensoxi-p-nitrofenylester behandlades på samma sätt som beskrivits i Exempel l(iii) (A). På så sätt framställdes 525 mg (7296) av titelföreningen som en färglös fast subsans. (u]â5=+93° (c = l, vatten-dimetylformamid, 1:2). .rx få L; J i» 'J Cm _ pk 4l fllíllå Beräknat för CzzHaoNqOl 3.2CH3CO2H.H2O: C, 44,l9; H, 7,l3; N, 7,93%_ Funnet: C,44,20; H, 7,07; N, 7,85% Exempel 13 Framställning av 3,G-di-N-formylkanamycin A 500 mg (l,03 mmol) kanamycin A (fri bas) suspenderades i l2 ml dimetyl- sulfoxid, och l g (4,55 mmol) zinkacetat-dihydrat sattes till suspensionen. Bland- ningen omrördes vid rumstemperatur tills den bildade en homogen lösning, till vilken man sedan satte 690 mg (4,l2mmol) p-nitrofenylformiat (OHCOCsHu-p- N02). Den erhållna blandningen fick stå över natten vid rumstemperatur och behandlades sedan på samma sätt som i Exempel l (iii) (H). De fraktioner som var positiva vid ninhydrinreaktion slogs samman, genombubblades med gasformig koldioxid och koncentrerades därefter till torrhet. Man fick på så sätt 430 mg (6796) av titelföreningen som en färglös fast substans. (a]às=+l0l° (c = 1, vatten).

Analys Beräknat för: C20H36N4OU-H2C03-H2O: C, 40,64; H, 6,50; N, 9,03% ExemEl 14 Framställning av 3,G-di-N-tosylkanamycin A 500 mg (l,03 mmol) kanamycin A (fri bas) suspenderades i 15 ml dimetyl- sulfoxid, och l g (4,55 mmol) zinkacetat-dihydrat sattes till suspensionen. Bland- ningen omrördes vid rumstemperatur tills den bildade en homogen lösning, till vilken man sedan långsamt satte en lösning av 400 mg (2,1 mmol) tosylklorid i 7 ml tetrahydrofuran. Den erhållna blandningen fick stå vid rumstemperatur i en timme, följt av ytterligare tillsats av 200 mg tosy-lklorid löst i 3,5 ml tetrahydrofuran.

Reaktionsblandningen fick stå ytterligare två timmar och behandlades sedan med ett identiskt förfarande med det som beskrivits i Exempel l (ii) och (iii) (A), vilket gav 270 mg (23%) av en färglös fast substans av titelföreningen. (cflàjuéßo (c = I, vatten-dimetyllormamid, lz2).

Analys ~ Beräknat för: CazHbsNaOl5S2.2CH3CO2l~l.H2O: C, 46,44; H, 6,28; \', 6,02; S, 6,89% Funnet: C, 46,32; H, 5,98; N, 6,31; S, 6,55% #65 264 142 Då det ovan angivna reaktionsförfarandet upprepades men med uteslutning av zinkacetat, utvanns ingen väsentlig mängd av den färglösa fasta substansen.

Exemæl l5 Framställning av 3,6'-di-N-bensyloxikarbonyl-Gfl-N-metvlkanamycin A 500 mg (l,0 mmol) 6'-N-metyl-kanamycin A (fri bas) suspenderades i 12 ml dimetyl- sulfoxid, och l g (lf,55 mmol) zinkacetat-dihydrat sattes till suspensionen. Bland- ningen omrördes vid rumstemperatur tills den bildade en homogen lösning, till vilken man sedan under 30 minuter satte en lösning av 550 mg (2,2 mmol) N- bensyloxikarbonyloxisuccinimid löst i 5ml dimetylsulfoxid-tetrahydrofuran (hl).

Den erhållna blandningen fick stå över natten vid rumstemperatur och behandlades a sedan på samma sätt som i Exempel l (ii) och (iii) (A), vilket gav 720 mg (7996) av en färglös fast substans av titelföreningen. (cflåsuflio (c = 1, vatten-dimetyl- formamid, l:2).

' Efterföljande behandling av titelföreningen med ett liknande förfarande som det som beskrivs i Exempel 31 nedan gav I-N-((S)-4-amino-2-hydroxibutyryl)- 6'-N-metylkanamycin A.

Exempel 16 Frarnställning av 3,Ghdi-N-bensyloxikarbonyl-3'-deoxikanamycin A Man fick titelföreningen i form av en färglös fast substans med ett utbyte på 765 mg (8296) genom att upprepa samma förfarande som i Exempel 15 men utgående från 500 mg (l,O7 rnmol) Bßdeoxikanamycin A (fri bas) och med användning av 610 mg (2,1+5 mmol) N-bensyloxíkarbonyloxisuccinimid. [u]å5=+76° (c = l, vatten-dimetylformamíd, l:2). - âïfflïš Beräknat för: C 3 äH 432V #0 I 4.2CH 3CO2H.H2O: C, 52,l6; H, 6,68; N, 6,40% Funnet: C, 51,99; H, 6,75; N, 6,20% Efterföljande behandling av titelföreningen med ett liknande förfarande som det som beskrivs i Exempel 31 gav l-N-((S)~ll-amino-2-hydroxibutyryl)-3'- deoxikanamycin A.

Exemæl 17 Framställning av 3,6'-di-N-bensyloxikarbonyl-3'-deoxi-6'-N-metylkanalnycin A Man fick titelföreningen med ett utbyte på 737 mg (S096) genom att upprepa 'samma förfarande som i Exempel 15 men utgående från 500 mg Ülülßmmol) 3'-deoxi-É-N-metylkanamycin A (fri bas) och med användning av -lä N OJ k? (y.

-P- 43 595 mg (2,4 mmol) N-bensyloxikarbonyloxisuccinimid. (a]š5=+73° (c = l, vatten- dimetylformarnid, 1:2).

Efterföljande behandling av titelföreningen med ett liknande förfarande som det som beskrivs i Exempel 31 gav l-N-((S)-1+-amino-Z-hydroxibutyryfl-T- deoxi-Q-N-metylkanamycin A.

Exempel l8 Framstëllning av 3,óßdi-N-bensyloxikarbonyl-lP-deoxikanamycin A Genom att utgå från 500 mg ( 1,07 mmol) lP-deoxikanamycin A (fri bas) (se "Journal of Antibiotics", Vol. 27, sid. 838-8149 ( 1970); " Bulletin of the Chemical Society of Japan", Vol. 50, sid. 2362-2368 (1977)), fick man titelföreningen i form av en färglös fast substans med ett utbyte på 666 mg (71%) med samma förfarande som i Exempel l5, med undantag av att 580 mg(2,3 mmol) N-bensyloxikarbonyloxi- succinimid löst i 4 ml dimetylsulfoxid långsamt tillsattes under en timme till den homogena lösningen. (a)š5=+77° (c = l, vatten-dimetylformainid, 1:2).

Analys ' Beräknat för: C3qHusNqOl8.2CH3CO2l-l.l-l2O: C, 52,16; H, 6,68; N, 6,40% Funnet: ~ C, 51,77; H, 6,79; N, 6,31% Exempel .l 9 Framställning av 3,2',óßtri-N-bensyloxikarbonylkanamycin B 500 mg (l,03 mmol) kanamycin B (fri bas) suspenderades i en blandning av 12 ml dimetylsulfoxid och 4 ml tetrahydrofuran, och lg (4555 mmol) zinkacetat- dihydrat sattes till suspensionen. Blandningen omrördes vid rumstemperatur, tills den bildade en homogen lösning, och kyldes sedan till 0°. l den kylda lösningen- droppade man långsamt under en timme en kall lösning av S25 mg (3,3 mmol) N- bensyloxikarbonyloxisuccinimid löst i l0 ml tetrahydrofuran-dimetylsulfoxid (l:l).

Den erhållna blandningen fick stå vid 0° i 2 timmar och sedan vid rumstemperatur över natten, varpå blandningen behandlades på samma sätt som angivits i Exempel l (ii) och (iii) (A), vilket gav 7li0 mg (70%) av titeliöreningen som en färglös fast substans. [a)å5=+63° (c = l, vatten-dimetylformarnid, l:2) .öllêllí Beräknat för: CazHjjNjOl6.2CH3CO2H.H2O: C, 53,95; H, 6,40; N, 6,SQ'\S Funnet: C, 53,66; H, 6,67; N, 6,63% fföš 264 aa Efterföljande behandling av titelföreningen med ett liknande förfarande som det som beskrivs i Exempel 31 gav 1-N-((S)-4-amino-Z-hydroxibutyryß- kanamycin B.

Exemæl 20 Framställning av 3,2',6'-tri-N-bensyloxíkarbonyltobramycin 480 mg (l,O3 mmol) tobruinycin (fri bas) suspendcradcs i 12 ml dimetyl- sulfoxid, och l g (1555 mmol) zinkacetat-dihydrat sattes till suspensionen. Bland- ningen omrördes vid rumstemperatur under en timme, så att en homogen lösning bildades. Till denna sattes sedan under ungefär en timme en lösning av 850 mg (3,4 mmol) N-bensyloxikarbonyloxisuccinimid löst i 10 ml tetrahydrofuran-dimetyl- sulfoxid (lzl). Sedan blandningen fått stå vid rumstemPvratur över natten, behandlades den erhållna reaktionslösriingen med en stor volym etyleter såsom angivits i Exempel 1 (ii), vilket gav ett tjockt sirapsliknande material.

Det sirapsliknande materialet behandlades vidare på samrna sätt som i Exempel 1 (iii) (A) men med användning av vatten-dioxan (l:2) i stället för (2:l), vilket gav 810 mg (7896) av títelföreningen som en färglös fast substans._ (u)l2)5=65° (c = 1, vatten-dimetylformamid, 1:2).

Analys Beräknat för: CqzH ”N 501 5.2CH3CO2H.H20: C, 54,81; H, 6,50; N, 6,95% Funnet: C, 511,77; H, 6,71; N, 6,88% Efterföljande behandling av titelföreningen med ett liknande förfarande som det som beskrivs i Exempel 31 gav 1-N-((S)-Ll-amino-Z-hyclroxibutyryß- tobramycin.

Exemgel 21 Framställning av 3,2', ßtri-N-bensyloxikarbonyl-H-N-metyltobramycín Titelföreningen i form av en färglös fast substans erhölls med ett utbyte pâ 890 mg (81%) genom upprepning av samma förfarande som i Exempel 20 men utgående från 500 mg (1,04mmo1) SßN-metyltobramycin (fri bas). (a)à5=+63° (c = l, vatten-dirnetylformamid, 1:2).

Exempel 22 Framställning av 3,2',G-tri-N-bensyloxikarbonyl-lfl-deoxikanamycin B _Utgående från 480 mg (l,03 mmol) lr-deoxikanamycin B (fri bas) (se "Bulletin of the Chernical Society of Japan", Vol. 50, sid. 2362-2363 (1977)), fick #5 man titeliöreningen i form av en färglös fast substans med ett utbyte på 815 mg (79%) med samma förfarande som i Exempel 20. [c1)É5=+63° (c: l, vatten- dimetyllormamid, 1:2).

Exempel 23 Framställning av 3,2',6'-tri-N-bensyloxikarbonyldibekacin 600 mg (l,33 mmol) dibekacin (TJP-dideoxikanamycin B) (fri bas l suspen- derades i l5ml dirnetjflsulfoxid, och suspcnsionen omrördes så att en lösning bildades, till vilken man satte l,lig (6,4 mmol) zinkacetat-dihydrat, följt av ytterligare omrörning. Till den erhållna lösningen satte man långsamt under ca I timme en lösning av l,l g (4,4 mmol) N-bensyloxikarbonyloxisuccinimid i 12 ml dimetylsulfoxid, och blandningen fick stå vid rumstemperatur över natten.

Därefter blandades en stor volym etyleter med reaktionslösningen för separation av en oljig utfällning (huvusakligen bestående av N-bensyloxikarbonylerat dibekacin- zinkkomplex som önskad produkt och en andel dimetylsulfoxid), som tvättades med etyleter till ett tjockt sirapsliknande material.

Detta sirapsliknande material tvättades upprepade gånger med vatten, varigenom det N-acylerade zinkkomplexet förstördes med vatten och de frigjorda zinkkatjonerna avlägsnades tillsammans med det från början närvarande över- skottet av zinkacetat. Man fick på så sätt l,l g av en vattenolöslig fast substans innehållande N-acylerat dlbekacin. Den fasta substansen underkastades kiselgel- tunnskiktskromatografi med användning av -kloroform-etanol-l8% vattenhaltig ammoniak (l:l:l, undre fas) som eluerande lösningsmedel, vilket gav en enda fläck vid Rf 0,3, som angav att den fasta substansen huvudsakligen bestod av 3,2',6'-tri- N-bensyloxikarbonyldibckacin med spår av zink.

Efterföljande behandling av titelföreningen med ett liknande förfarande som det som beskrivs i Exempel 3l gav l-N-((S)-li-amino-2-hydroxibutyryl)- dibekacin.

För ytterligare rening tvättades den enligt ovan erhållna råprodukten av_ titelföreningen med BM ammoniaklösning, vilket gav en produkt utan förorening med zinkjon. (oi]É5=+7l° (c = l, vatten-dimetylformamid, 1:2).

Exempel 24 Framställning av 3,2',6'-tri-N-bensyloxikarbonyl-Q-N-metyldlbekacin 500 mg (l,07 mmol) SKN-metyldibekacin (fri bas) och 1,2 g (5345 mmol) zinkacetat-dihydrat löstes i 20 ml dirnetylsulfoxid, vartill man långsamt satte 910 rng_(3,6 mmol) N-bensyloxikarbonyloxisuccinixnid under ca 30 minuter. Reak- tionslösningen fick stå vid rumstemperatur över natten och behandlades sedan på .m fw OJ r-Q Ch 4>~ #6 samma sätt som angivits i Exempel 23, vilket gav 910 mg av titelföreningen, som var i huvusak ren.

Ef terföljande behandling av titelföreningen genom ett liknande förfarande som det som beskrivs i Exempel 3! gav l-N-((S)-lr-atnino-Z-hydroxibutyryl)-6'-N- metyldibekacin.

Exempel 25 Framställning av 3,2'-di-N-bensyloxikarbonyl-kanamycin C Titelföreningen i form av en färgad fast substans erhölls med ett utbyte av 730 mg (7996) genom att man följde samma förfarande som beskrivits i Exempel l (i), (ii) och (iii) A men utgick från 500 mg (l,03 mmol) kanamycin C (fri bas). (a)å5=+75° (c = l, vatten-dimetylformamíd, 1:2).

Efterföljande behandling av títelföreningen med ett liknande förfarande som- det som beskrivs i Exempel 31 gav l-N-((S)-ll-arnino-Z-hydroxibutyryl)- kanamycin C.

Exempel 26 Framställning av 6'-N-bensyloxikarbonylkanamycin A 500 mg ( 1,03 mmol) kanamycin A (fri bas) suspenderades i 20 ml dimetyl- sulfoxid och 0,5 g (2,3 mmol) zinkacetat-dihydrat sattes till suspensionen. Bland- ningen ornrördes vid rumstemperatur, tills den bildade en homogen lösning, till vilken man sedan satte 283 mg (l,l3 mmol) N-bensyloxikarbonyloxisuccinimid. Den erhållna blandningen fick stå över natten vid rumstemperatur och behandlades sedan på samma sätt som i Exempel l (ii) och (iii) (i), vilket gav 556 mg av titel- föreningen som en färglös fast substans. [u_)š5=+92° (c = i, vatten).

Exemæl 27 Framställning av G-N-bensyloxikarbonyldibekacin Genom att följa det i Exempel 26 beskrivna förfarandet fick man 382 mg av titelföreningen med användning av 500 mg dibekacin (fri bas), 12 ml dimetyl- sulfoxid, 0,7g zinkacetat-dihydrat och 305 mg N-bensyloxikarbonyloxisuccinimid. [u]â5=+l05° (c = 0,5, vatten).

Exempel 23 Framställning av 3,2',6'-tri-N-bensyloxikarbonyl-3',lfl-dideoxi-Bßenokanamycin B 500 mg (l,ll mmol) 3',l+'-dideoxi-T-cnokanamycin B (fri bas) (se "Bulletin of the Chemical Society of Japan", \'ol. 50, sid. 1530-1583 (1977)) löstes i 12 ml dimetylsulfoxid, och l g (4555 rnmol) zinkacetat-dihydret sattes till lösningen, följt #7 av ornrörning i en timme. Till den erhållna lösningen sattes långsamt 870mg (3,l+9 mmol) N-bensyloxikarbonyloxisuccinimid under 30 minuter.Sedan blandningen fått stå vid rumstemperatur över natten, behandlades den erhållna reaktions- lösningen med en stor volym etyleter såsom angivits i-Exempel l(ii), vilket gav ett tjockt sirapsliknande material.

Det sirapsliknande materialet behandlades vidare pä samma sätt som i Exempel l (iii) (B) men med användning av vatten-dioxan (l:2 istället för 2:1), vilket gav 784 mg av titelföreningen som en färglös fast substans. (a]â5=+30° (c = l, vatten-dimetylformamid, l:2).

Exempel 29 Framställning av 3,2',6'-tri-N-bensyloxikarbonylsisomicin Titelföreningen i form av en färglös fast substans erhölls med ett utbyte pâ 780 mg genom att följa samma förfarande som i Exempel 28 men utgående från 500mg (l,l2 mmol) sisomicin (fri bas). [u)É5.-.+ll0° (c = I, vatten-dimetylform- amid, 1:2).

Exempel 30 Framställning av 3,2',6'-tri-N-bensyloxikarbonylgentamiciner g Man fick 787 mg av titelföreningarna i form av en färglös fast substans genom att följa samma förfarande som i Exempel 28, men genom att utgå från 500 mg av blandade gentamiciner (C, Cl a, CZ etc.).

Exempel 31 (som referens) Framställning av l-N-((S)-ü-amino-Z-lydroxibutyryl)-kanamycin Mamikacin) 55 mg (0,062 mmol) 3,U-di-N-bensyloxikarbonylkanamycin A-acetat fram- ställt såsom beskrivs i Exempel 1 löstes i 1,5 ml vatten-tetrahydrofuran (2:5), till vilket man satte 13 mg (0,l2 mmol) vattenfrit natriumkarbonat och därefter 23 mg (0,066 mmol) N-hydroxisuccinimidester av (S)-lt-bensyloxikarbonylamino-2-hydroxi- smörsyra. Blandningen fick' stå vid rumstemperatur i l0 timmar. Den erhållna reaktionslösningen koncentrerades till en liten volym, och koncentratet upptogs i 4 ml vatten-dioxan (Izl). En liten mängd ättiksyra sattes till lösningen för att göra den svagt sur, och lösningen utsattes för hydrogenolys genom att vätgas fick passera genom densamma under atmosfärstryck i 1 timme i närvaro av palladium- svart (för elitninering av bensyloxikarbonyigruppen). Den erhållna reaktionslös- ningen filtrerades och kpncentrerades, och koncentratet fick passera genom en kolonn av Ckl-Sephadegy C-25 (NHJ-form) (en produkt från Pharmacia Fine Chemical AB, Sverige). Kolonnen underkastades gradienteluering med 0 till 0,5 N vattenhaltig ammoniak. De eluatfralrtiorier som innehöll den önskade produkten slogs samman och koncentrerades till torrhet, vilket gav2ü mg (utbyte 60%) av titelföreningen som dess rnonokarbonat, vars fysikaliska egenskaper och antibakte- 264 _¶>..

(Tx (__,\l 48 riella aktivitet var identiska med ett autentiskt provs.

Exempel 32 (som referens) Framställning av l-N-(DL-isoserylldibekacin 58 mg (0,06 mmol) 3,2',6'-tri-N-bensyloxikarbonyldibekacin framställt som i Exempel 23 löstes i 1,5 ml vatten-tetrahyfdrofuran (Zzfil, till vilket man satte 13 mg (O,l2 mmol) vattenfritt natriumkarbonat och därefter 2l mg (0,063 mmol) N- hydroxisuccinimidestester av N-bensyloxikarbonyl-DL-isoserin. ßlandningen fick stå vid rumstemperatur och behandlades sedan med det i Exempel 31 beskrivna förfarandet, vilket gav 21 mg (utbyte 5996) av titelföreningen som dess monokar- bonat, vars fysikaliska egenskaper och antibakteriella aktivitet var identiska med ett autentiskt provs.

Exempel 33 Framställning av 3,6'-di-N-bensyloxíkarbonyl-3"-N-trifluoracetylkanamycin A _ En lösning av 504 mg 3,Gßdi-N-bensyloxikarbonylkanamycin A (se Exempel l) i 4 ml dimetylsulfoxid blandades med 220 mg etyltrifluoracetat, och den erhållna blandningen fick stå över natten vid rumstemperatur. Sedan en liten volym trifluorättiksyra satts till reaktionsblandningen, hälldes reaktionslösningen i en stor volym etyleter, och det erhållna utfällda oljiga materialet tvâttades väl med etyleter, varvid materialet stelnade. Detta material torkades väl, varvid man fick éllO mg av titelföreningen som en fast substans. Utbyte 99%, (a)|235=+98° (c = l, pyridin).

Elementaranalys Beräknat för C36H47N4Ol6FyCF3COOH C 47,00; H 5,02; N 5,82% Funnet: C 147,13; H 5,15; N 5,79% Exemæl 34 Framställning av 3,6'-di-N-bensyloxikarbonyl-3“-N-trifluoracetylkanamycin A En lösning av 20 mg 3,óßdi-N-bensyloxikarbonylkanamycin A i 0,4 ml dimetylsulfoxíd blandades med 6 mg fenyltrifluoracetat, och den erhållna bland- ningen fick stå över natten vid rumstemperatur. Därefter behandlades reaktions- blandningen på samma sätt som i Exempel 33, vilket gav 214,8 mg av titelföre- ningen, som befanns vara identisk med den i Exempel 33. Utbyte 97%.

Exempel 35 Framställning av 3,6'-di-N-bensyloxikarbonyl-BWN-trifluoracetylkanamycin A En lösning av 10 mg 3,óßdi-N-bensyloxikarbonylkanamycin A i 0,3 ml hexametylfosforsyratriamid blandades med 7 mg etyltrilluoracetat, och den erhåll- na blandningen fick stå över natten vid rumstemperatur. Reaktionslösningen blandades med en liten volym trilluorättiksyra och hiilldes sedan i en stor volym J? (_, l PC' Û*- .Pm #9 etyleter. Det avsatta oljiga materialet tvättades väl med etyleter, och den erhållna fasta substansen torkades, så att man fick ll,7 mg (utbyte 91%) av titelprodukten som dess mono-trifluoracetat i form av en fast substans.

Exemæl 36 Framställning av 3,6'-di-N-bensyloxikarbonyl-3"-N-trifluoracetylkanamycin A En suspension av IO mg 3,6'-di-N-bensyloxikarbonylkatiamycin A i 0,3 ml dímetylforinatnid blandades med 7 ing etyltrifluoracetat, och den erhållna bland- ningen fick stå över natten vid rumstemperatur. Den sålunda erhållna homogena reaktionslösningen blandades med en liten volym trifluorättiksyra och hälldes sedan i en stor volym etyleter. Det avsatta oljiga rnaterialet tvättades väl med etyleter för att få det att stelna, och den erhållna fasta substansen torkades och gav ll,5 mg (utbyte 9096) av titelprodukten som dess mono-triiluoracetat i form av en fast substans. .

Exemæl 37 Framställning av 3,6'-di-N-bensyloxikarbonyl-3"-N-trifluoracetylkanamvcin A En suspension av l0 mg LG-eii-N-bensyloxikarbonylkanamycin A i 0,35 ml sulfolan blandades med 7mg etyltrifluoracetat, och blandningen omrördes över natten vid rumstemperatur. Därefter behandlades reaktionsblandningen på samma sätt som i Exempel 33, vilket gav l2,0 mg (utbyte 914%) av titelprodukten som mono-trifluoracetatet i form av en fast substans.

Exempel 38 Framställning av 3,6'-di-N-bensyloxikarbonyl-BWN-trifluoracetylkanamycin A En suspension av 22 mg 3,G-di-N-bensyloxíkarbonylkanamycin A i 0,8 ml tetrahydrofuran blandades med lO mg etyltrifluoracetat, och blandningen omrördes i 2 dagar. Den erhållna homogena reaktionslösningen blandades med 15 mg etyltriíluoracetat och 8 mg vattenfritt natriurnkarbonat, omrördes över natten och fick sedan stå i 2 dagar. Den erhållna reaktionslösningen koncentrerades till en liten volym, och koncentratet tvättades med vatten och torkades därefter, så att man fick ett fast material. Det fasta materialet suspenderades i en liten volym tetrahydrofuran tillsammans med en liten mängd triiluorättiksyra. Den sålunda erhållna blandningen omrördes, följt av tillsats av etyleter. Den utfällda fasta substansen aviiltrerades, tvättades med eter och torkades, vilket gav 21 mg (utbyte 7096) av titelproduktens iriono-trilliioracetat som en fast substans (cz)n$=+9S° (c = l, pyridin).

Exempel 39 Framställnine av 3,6'-di~N-bensyloxikarbonyl-3"-N-trifluoracetylkanamycin A 'En lösning av 10 mg 3,G-di-N-bensyloxikarbonylkanarnycin A i vatten- tetrahydrofuran (l:l, 0,3 ml) blandades med en lösning av 5 mg etyltrifluoracetat i .Fx Cl* (_,\! FD Ch .px 50 0,l ml tetrahydrofuran, och den erhållna blandningen fick stå vid rumstemperatur i en dag. Därefter sattes en blandning av etyltrilluoracetat (10 mg), vattenfritt natriumkarbonat (4,4 mg) och tetrahydrofuran (0,1 ml) till den erhållna lösningen med 5 timmars intervall (totalt fyra gånger) för att åstadkomma 3"-N-trifluor- acetylering. Reaktionslösningen koncentrerades och behandlades sedan på samma sätt som i Exempel 33, vilket gav 5,5 mg (utbyte 43%) av titelproduktens mono- trifluoracetat som en fast substans.

Exemggl 40 Framställning av Bß-di-N-bensyloxikarbon3.-l-3"-N-trifluoracctylkanamycin A En lösning av l0 mg 3,6'-di-N-bensyloxikarbonylkanamycin A i vatten- etanol (2:3, 0,6 ml) blandades med en lösning av 5 mg etyltrifluoracetat i 0,1 ml tetrahydrofuran, och blandningen fick stå vid rumstemperatur i en dag. Reaktions- lösningen behandlades sedan på samma sätt som i Exempel 33, vilket gav 2,3 mg (utbyte 1896) av titelproduktens mono-trifluoracetat som en fast substans.

Exempgl 4l Framställning av 3,G-di-N-t-butoxikarbonyl-3"-N-trifluoracetylkanamycin A _ (a) Framställning av 3,6'-di-N-t-butoxikarbonylkanamycin A . 500 mg (l,03 mmol) kanamycin A (fri bas) suspenderades i 12 ml dimetyl- sulfoxid, och l g (4,S5 mmol) zinkacetat-dihydrat tillsattes till den erhållna suspensionen. Blandningen omrördes vid rumstemperatur, tills den bildade en homogen lösning, till vilken man sedan satte 370 mg (2,59 mmol) t-butoxikarbonyl- azid. lÖen erhållna blandningen fick stå över natten vid rumstemperatur och behandlades sedan på samma sätt som beskrivits i Exempel l (ii) och (iii) B, vilket gav 590 mg (80%) av en färglös fast substans av titelföreningen. (o: )2D5=+89° (c = l, vatten-dimetylformamid, 1:2) (b) Framställning av 3,6'-di-.\l-t-butoxikarbonyl-3"-N-trifluoracetylkana- mxcin A 3,G-di-N-t-butoxikarbonylkanamycin A (60 mg) löstes i 0,5 ml dimetyl- sulfoxid, och den erhållna lösningen blandades med 25 rng etyltrifluoracetat, varefter den erhållna blandningen fick stå över natten vid rumstemperatur.

Därefter behandlades reaktionslösningen på samma sätt som beskrivits i Exempel 33, vilket gav 76,8 mg (utbyte 9S°6) av titelförening-trifluoracetatet som en fast substans. (aJÉ =+72° (c = l, vatten-dimetylformamid, 1:2).

Elernentaranalys Beräknat för C 30H5lN4Ol6FïCF3COOH: C 42,95; H 5,86; N 6,26% 'Pennan c 42,77; H 5,92; v 6,33% E? LK! l\3 O\ JF: 51 Exempel #2 Framställning av 3,G-di-N-(p-metoxibensyloxikarbonvD-BWN-trifluoracetylkana- 'mycín A En lösning av 40 mg 3,6'-di-N-(p-metoxibensyloxikarbonyfßkanamycin Å (se Exempel 8 ovan) i 0,14 ml dimetylsulloxid blandades med 18 ml etyltriiluoracetat, och blandningen fick stå över natten vid rumstemperatur. Därefter behandlades reaktionslösningen på samma sätt som i Exempel 33, vilket gav 49,3 'ng (utbyte 98%) av titelföreningen som en fast substans. (a)â5=+78° (c = l, vatten- dimetylformamid, l:2).

Elementaranalxs Beräknat för C38H51N#Ol8F3.CF3COOH: C ll6,97; H 5,l2; N 5,48% Funnet: C 47,18; H 5,03; N 5,31% Exempel #3 Framställning av 3,6',3"-tri-N-trífluoracetylkanamycín A 75 mg 3,6'-di-N-trifluoracetylkanamycin A (se Exempel lO ovan) och trietylamin (l2 mg) blandades med 0,6 ml dimetylsulfoxid och sedan med 35 mg etyltrifluoracetat, och blandningen omrördes över natten för att åstadkomma den önskade 3"-N-trifluoracetyleringen. Reaktionslösningen behandlades sedan på sam- ma sätt som i Exernpel 33, vilket gav 94,2 mg (utbyte 96%) av titelíöreningen som en fast substans. (cv.]à5=+76° (c = l, vatten-dímetylformamid, l:2).

Elementaranalys Beräknat för C24H33N4OU¿F9.CF3COOH C 35,22; H 3,87; N 6,32% Funnet C 35,09; H 3,99; N 6,07% Exempel #4 Frarnställning av 3,ä-di-N-fenoxikarbonyl-3"-N-trilluoracetylkanamycin A En lösning av 53 rng 3,6'-di-N-fenoxikarbonylkanamycín A (se Exempel ll) och trietylamin (9 mg) i 0,5 ml dimetylsulfoxid blandades med 23 mg metyl- trifluoracetat, och blandningen behandlades sedan på samma sätt som i Exempel 33, vilket gav 65 mg (utbyte 95%) av titelföreningen som ett fast material. (a )[2)5=+70° (c = l. vatten-dimetvlformarnid, l:2).

Elementaranalys Beräknat för C3QHU3NQOI6FBAZFBCOOH C 06,26; H 14,74; N 5,99% ' Funnet: C 145,83; H 0,96; N 557796 -Pa- CN t., l l\J 0\ -ß 52 Exempel 45 Framställning av 3,6',3"-tri-N-formylkanamycin A En blandning av 62 mg 3,6'-di-.\'-formylkanamycin A (se Exempel 13), 90 mg etylformiat och l' ml dimetylsulloxíd upphettadcs vid 1000 i 12 timmar i ett tillslutet provrör för att åstadkomma den önskade BWN-formyleringen. Reaktions- lösningen blandades med en liten mängd myrsyra, hälldes sedan i en stor volym etyleter, och behandlades på samma sätt som i Exempel 33, vilket gav 69 rng (utbyte 98%) av titelföreningen som ett fast material positivt mot ninhydrin. [a]É5=+lO9° (c = l, vatten-dimetylformamid, 1:2).

Elementaranalxs Beräknat för C H N 0 .HCOOH 21 36 4 14 C 43,00; H 6,23; N 9,12% Funnet: C 412,83; H 6,19; N 9,10% Exempel #6 Framställning av 3,6'-di-N-bensyloxikarbonyl-6'-N-metyl-3"-N-trif1uoracetylkana- mxcin A . En blandning av 68 mg 3,6'-di-N-bensyloxikarbonyl-G-N-metylkanamycin A (se Exempel 15), trietylamin (11 mg), 30 mg etyltrifluoracetat och 0,7 ml dimetylsulfoxid behandlades på samma sätt som i Exempel 33, vilket gav 86 mg (utbyte 9996) av titelförening-mono-trifluoracetatet som en fast substans. (a ]É5=+ss° (c = 1, vauen-dimetyifofmafnid, 1:2).

Exemæl 47 Framställning av 3,Gßdi-N-bensyloxikarbonyl-Bßdeoxi-3"-N-trifluoracetylkanamy- 91A En lösning av 52 mg 3,6'-di-N-bensyloxikarbonyl-Bßdeoxikanamycin A (se Exempel 16) och trietylamin (ll mg) i 0,14 ml dimetylsulfoxid blandades med 21 mg etyltrifluoracetat, och blandningen fick stå över natten vid rumstemperatur.

Därefter behandlades reaktionslösningen på samma sätt som i Exempel 33, vilket gav 64,3 mg (utbyte 97%) av titelföreningen som ett fast material. [aJÉÄ-JOO (c = l, vatten-dimetylformamid, 1:2).

Elementaranalvs Beräknat för C36Hq7NuOI5FTCF3COOH C 43,21; H 5,11; N 5,92% Funnet: C 47,911; H 5,35; N 5,77% Exempel #8 Framställning av 3,6'-di-N-bensyloxikarbonyl-Bßdeoxi-BW-N-íormylkanamycin A . En lösning av 78 mg 3,6'-di-.\*-bensyloxi1 0,7 ml dimetylsulfoxid blandades med 65 mg lenyliorrniat, och blandningen upphet- al o J NJ Cm -F>- 53 tades över natten vid 50° för BWN-formylering. Reaktionslösningen blandades med en liten mängd myrsyra och behandlades på samma sätt som i Exempel 33, vilket gav 83 mg (utbyte 97%) av titelförening-monoformiatet som en fast substans. (a ]l2)5=+Sll° (c = l, vatten-dimetylforrnamid, l:2)- Exempel 49 Framställning av 3,6'-di-N-bensyloxikarbonyl-3"-N-dikloracetyl-T-deoxikanamycin A En lösning av 35 mg 3,6'-di-.\'-bensyloxikarbonyl-T-deoxikanamyrcin A i 0,5 ml dimetylsulfoxid blandades med 12 mg metyldikloracetat, och blandningen fick stå över natten vid rumstemperatur. Reaktionslösningen blandades med en liten volym diklorättiksyra och behandlades sedan på samma sätt .som i Exempel 33, vilket gav 40,5 mg (utbyte 96%) av titelföreningen som en fast substans. [u)â5=+65° (c = l, vatten-dimetylforrnarnid, 1:2).

Elementaranalys Beräknat för C36H#8O15Cl2.CHCl2COOH C 146,73; H 5,16; N 5,70; Cl lll,52% ' Funnet: C 116,58; H 5,33; N 5,62; Cl 1452896 Exempel 50 Framställning av 3,6'-di-N-bensyloxikarbonyl-TßN-trikloracet 'l-Bßdeoxikanamycin à _En lösning av 58 mg 3,Sßdi-N-bensyloxikarbonyl-T-deoxikanamycin A i 0,7 ml dimetylsulfoxid blandades med 25 mg metyltrikloracetat, och blandningen fick stå över natten vid 50°. Reaktionslösningen blandades med en liten volym triklorättíksyra och behandladessedan på samma sätt som i Exempel 33, vilket gav 80,5 mg (utbyte 98%) av titelföreningen som en last substans. (o)É5=+65° (c = l, vatten-dimetylformamid, l:2).

Elementaranalys Beräknat för C3éHu7NkOl 5Cl3.CCl3CO2l~l C 43,65; H 4,63; N 5,36; Cl 20,3496 Funnet: C 43,144; H 1577; N 5,30; Cl 20,l9% Exempel 51 Framställning av 3,G-di-N-bensyloxikarbonyl-3'-deoxi-3"-N-trifIuoracetyl-GN- metylkanamycin A En lösning av 72 mg 3,Gßdi-N-bcnsyloxikarbonyl-T-deoxi-Q-N-metylkana- mycin A i lml dimetylsulfoxid blandades med 30 mg etyltrifluoracetat, och blandningen fick stå över natten vid rumstemperatur. Därefter behandlades reaktionslösrtingen på samma sätt som i Exempel 33, vilket gav 89,5 mg (utbyte 4 s E? 264 SL; , . _. . . 25 o 97%) av titelforenxng-mono-trilluoracetatet som en fast substans. (a ]D :+70 (c = l, vatten-dirnetylformamid, 1:2).

Exempel 52 Framställning av 3,éßdi-N-bensyloxikarbonyl-LP-deoxi-3"-N-triIluoracetylkanamy- <=_ïfl_^ En lösning av 7l mg 3,6'-di-.'\'-bensyloxikarbonyl-lfl-deoxikanamycin A (se Exempel 13 ovan), trietylamin (12 mg) och 30 mg etyltrifluoracetat i I ml dimetylsulfoxíd behandlades på samma sätt sorn i Exempel 33, vilket gav 90 mg (utbyte 99%) av titelförening-mono-trifluoracetatet som en fast substans. [a]â5=+72° (c = I, vatten-dimetyllormamid, 1:2).

Exempel 53 Framställning av Léßdi-N-bensyloxikarbonyl-3',ll'-dideoxí-BWN-trifluoracetylkana- mycin A En lösning av 75 mg 3,Sßdí-N-bensyloxíkarbonyl-3',lfl-dídeoxikanamycin A och 30 mg etyltrifluoractat i l ml dimetylsulfoxid behandlades på samma sätt som i Exempel 33, vilket gav 96 mg (utbyte 9996) av titelföreningen som en fast substans. (a)š5=+7z° le = 1, vatten-dimetyxsuifoxad, nz).

Elementaranalys Beräknat för C3SHQ7N¿OMFB.CF3COOH: C 49,03; H 5,20; N 6,02% Funnet: C 48,83; H 5,46; N 5,87% Exempel' 54'- Frainställníng av 3,G-dí-N-bensyloxikarbonyl-3',4'-dideoxi-3"-N-formylkanamycin A 75 mg 3,6'-di-N-bensyloxikarbonyl-3',ll'-dideoxikanamycin A och 65' mg fenylformíat löstes i I ml dimetylsulfoxid, och den erhållna lösningen behandlades på samma sätt som i Exempel #3, vilket gav 80 mg (utbyte 97%) av titelíörening- monoformiatet som en fast substans. [a]š5=+80° (c = l, vatten-dlmetyllormamíd, 1:2). i Exemæl 55 Framställning av 3,G-di-N-bensyloxikarbonyl-Bfllfl-dideoxi-BWN-díkloracetylkana- mycin A En lösning av 68 rng Bß-di-N-bensyloxikarbonyl-Bßlfl-dideoxikanamycin A i 0,9 ml dimetylsulloxid blandades med 25 mg metyldikloracetat, och blandningen fick stå över natten vid rumstemperatur. Reaktionslösningen blandades med en liten mängd diklorättiksyra och behandlades sedan på samma sätt som i Exempel 33, v-ilket gav 88 mg (utbyte 97%) av titellörening-mono-dikloracetatet som en fast substans: (a)l2)5=+67° (Q = l, vatten-dimetyllormarnid, 1:2). 55 Exemæl 56 Framställning av 3,2',G-tri-N-bensyloxikarbonyl-BWN-trilluoracetylkanamycin B En lösning av 78 mg 3,2',6'-tri-N-bensyloxikarbonylkanamycin B (se Exem- pel 19 ovan) och ttietylamin (ll mg) i l ml dimetylsulfoxid blandades med 35 mg etyltrilluoracetat, och blandningen behandlades på samma sätt som i Exempel 33, vilket gav 92 rng (utbyte 9596) av titellörening-mono-triIluoracetatet som en fast SubStanS- (<1)É5=+60° (c = 1, vatten-dimetylforrnarnid, 1:2).

Exemæl 57 Framställning av 3,2',6'-tri-N-bensyloxikarbonyl-BWN-formyltobramycin En lösning av 82 mg 3,2',6'-tri-N-bensyloxikarbonyl-tobramycin (se Exem- pel 20 ovan) och trietylamín (12 mg ) i 1,2 ml dimetylsulfoxid blandades med 60 mg fenylformíat, och blandningen behandlades på samma sätt som i Exempel 48, vilket gav 36 mg (utbyte 9796) av titelföreningen som en fast substans. (a)â5=+7l° (c = 1, vatten-dimetylformarnid, 1:2).

Elementaranalys Beräknat för CÜH 551V 50, 6.HCOOH C 55,98; H 6,09; N 7,42% Funnet: C 55,50; H 6,22; N 7,23% Exempel 58 Framställning av 3,2', Ltri-N-bensyloxikarbonyl-6'-N-metyl-3"-trífluoracetyltobra- mål En lösning av S0 mg 3,2', '-tri-N-bensy1oxikarbonyl-SHN-metyltobramycin (se Exempel 21 ovan) och trietylamin (12 mg) i 1,2 ml dimetylsulfoxid blandades med 30 mg etyltrifluoracetat, och blandningen behandlades sedan på samma sätt som l Exempel 33, vilket gav 97 mg (utbyte 93%) av titelförening-mono- trifluoracetatet som en fast substans. [a][2)5=+60° (c = 1, vatten-dimetyllormamid, 1:2).

Exempel 59 Framställning av 3,2',6'-tri-N-bensyloxikarbonyl-3"-N-trilluoracetyldibekacin En lösning av 82 mg 3,2',6'-tri-N-bensyloxikarbonyl-dibekacin (se Exempel 23 ovan) i 1 ml dimetylsulfoxid blandades med 30 mg etyltrilluoracetat, och blandningen behandlades på samma sätt som i Exempel 33, vilket gav 100 mg (utbyte 98%) av titelföreníngen som en fast substans. (oJâÄ-»GIO (c = 1, vatten- dimetylforrnamíd, 1:2).

Elementaranalys _ Beräknat för C,¿qH5¿¿N5Ol5F3.CF3C0Oll C 51,93; H 5,21; N 6,53% Funnct: C 5l,S-'-; H 5,38; N 6,lø7% -lï- Ü\ (Ål l ~J (fa -F- 56 Exemæl 60 Framställning av 3,2',6',Tßtetra-N-trifluoracetyldibekacin En blandning av 71 mg 3,2,G-tri-N-trifluoracetyldibekacin och 30 mg etyltrifluoracetat i lml dimetylsulfoxid fick stå över natten vid 40°. Därefter behandlades reaktionslösningen på samma sätt som i Exempel 33, vilket gav 90 mg (utbyte 99%) av titelföreningeræ som en fast substans. falâs=+70o (c = l, vatten- dimetylformarnid, l:2).

Elementaranalys Beräknat för C N50 F .CF3COOH: zsHas 12 12 c 35,412; H 3,61; N 7,38% minnet: c 35,40; H 3,89; N 7,17% Exemæl 61 Framställning av 3, 2',6'-tri-N-bensyloxikarbonyl-Sm-N-formyldibekacin En blandning av 79 mg 3,ZQG-tri-N-bensyloxikarbonyl-dibekacin och 60 mg fenylformiat i 1,1 ml dimetylsulfoxid behandlades på samma sätt som i Exempel 48, vilket gav S4 mg (utbyte 98%) av titelförening-monoformiatet som en fast substans. [a)š5=+70° (c = I, vatten-dimetylformamid, l:2).

Exempgl 62 Framställning av 3,2',éßtri-N-bensyloxikarbonyl-BWN-dikloracetyldibekacin En lösning av 84 mg 3,2',6'-tri-N-bensyloxikarbonyl-dibekacin i 1,2 ml dimetylsulfoxid omsattes med 25 mg metyldikloracetat på samma sätt som i Exempel (49, vilket gav 101: mg (utbyte 97%) av titelförening-mono-dikloracetatet som en fast substans. foilâs=+59o (c = l, vatten-dimetylformamid, l:2).

Exempel 63 Framställning av 3,2'.G-tri-N-bensyloxikarbonyl-6'-N-metyl-3"-N-trifluoracetyldi- bekacin En lösning av 85 mg 3,2',6'-tri-N-bensyloxikarbonyl-G-N-metyldibekacin (se Exempel 214) i I ml dimetylsulfoxid blandades med 30 mg etyltrifluoracetat, och blandningen behandlades pâ samma sätt som i Exempel 33, vilket gav l03,5 mg (utbyte 98%) av titelförening-mono-trifluoracetatet som en fast substans. (t: låsfiéüo (c = l, vatten-dimetylformamid, l:2).

Exemgel 64 Framställning av 3,2'-di-N-bensyloxikarbonvl-SWN-formylkanamycin C En lösning av 81 mg 3,Zkdi-N-bensyloxikarbonylkanamycin C (se Exempel ) och trietylarnin (lll mg) i 1,5 ml dimetylsulfoxid blandades med 90 rng etylformiat, och den erhållna blandningen behandlades på samma sätt som i Exempel liS,vilket gav 85,5 mg (utbyte 96%) av titelförening-monoformiatet som en fast substans. [a låjfißlo (c = l, vatten-dimetylformarnid, l:2). 4623 264 sr Exempel 65 Framställning av 3,2',G-tri-N-bensyloxikarbonyl-3"-N-triiluoracetylsisomicin En lösning av 32 mg 3,2',6'-tri-N-bensyloxikarbonyl-sisomicin (se Exempel 29 ovan) i 1,5 ml dimetylsulloxid blandades med 30 mg etyltrifluoracetat, och blandningen behandlades på samma sätt som i Exempel 33, vilket gav 99 mg (utbyte 9796) av titelförening-mono-trilluoracetatet som en last substans. (u)å5=+l5l° (c = l, vatten-dimetylformamid, 1:2).

Exempel 66 Framställning av 3,2',6'-tri-N-bensyloxikarbonyl-3"-N-trifluoracetylnetilmicin En lösning av 85 mg 3,2',6'-trí-N-bensyloxikarbonyl-netilmicin i l,3 ml dimetylsulfoxid blandades med 30 mg etyltrifluoracetat, och blandningen behandla- des pâ samma sätt som i Exempel 33, vilket gav 103 mg (utbyte 9896) av titelförening-mono-trifluoracetatet som en fast substans. (a)É5=+lll5° (c: l, vatten-dimetylformamid, l:2).

Exempel 67 Framställning av 3,Gßdi-N-bensyloxikarbonyl-3"-N-trifluoracetylgentamicin B - En lösning av 72 mg 3,6'-di-N-bensyloxikarbonylgentamicin ß i l,2 ml diinetylsulfoxid blandades med 30 mg etyltrifluoracetat, och blandningen behandla- des på samma sätt som i Exempel 33, vilket gav 91 mg (utbyte 99%) av titelförening-mono-trifluoracetatet som en fast substans. [a]š5=+92° (c=l, vatten-dimetylformamid, l:2).

Exempel 63 Framställning av 3,2',6'-tri-N-bensyloxikarbonyl-3"-N-trifluoracetylgentamicin Cl och Cia-blandning En lösning av 84 mg 3,2',6'-tri-N-bensyloxikarbonyl-gentamicin Cl och Cia-blandning i 1,5 ml dimetylsulfoxid blandades med 30 mg etyltrifluoracetat, och den erhållna blandningen behandlades på samma sätt som i Exempel 33, vilket gav 101 mg av titelförening-mono-trifluoracetatet som en fast substans. [a]25=+87° (c = l, vatten-dirnetylformamid, 1:2).

Exempel 69 Framställning av 3,2',6'-tri-N-bensyloxikarbonyl-Bßifl-dideoxi-3'-eno-3"-N-triiluor- acetxlkanamycin B En blandning av 83 mg 3,2',éßtri-N-bensyloxikarbonyl-T-lfl-dideoxi-3'-eno- kanamycin ß (se Exempel 23 ovan) och 35 mg etyltrifluoracetat i 1,2 ml dimetylsulioxid fick stå över natten vid ruinstemperatur. Reaktionslösningen behandlades sedan på samma sätt som i Exempel 33. vilket gav 99,5 mg (utbyte 96%) av titelförening-mono-tril!uoracetatet som en fast substans. (u_)à5=+26° (C = l, va:ten-dimetylformarnid, l:2). 463 264 58 Exempel 70 Frarnställning av 3,Gßdi-N-bensyloxikarbonyl-3'-deoxi-BWN-formylkanamycin A En lösning av 90 mg 3,G-di-N-bensyloxikarbonyl-Bkdeoxikanamycin A i 0,8 ml dimetylsulfoxid blandades med 13 mg N-formylimidazol, och blandningen fick stå vid rumstemperatur över natten. Reaktionslösningen blandades med en liten mängd myrsyra och behandlades sedan med etyleter som i Exempel 33, vilket gav 91+ mg(utbyte 95%) av titeliörening-monoformiatet som en fast substans.

Exempgl 71 Framställning av 3,6',3"-tri-!\l-acetylkanamycin A En blandning av 100 mg 3,6'-di-N-acetylkanamycin A och 20 mg (l,03 moldelar per l mol av utgångsmaterialet) N-acetylimidazol i 1 ml dimetylsulfoxid omrördes under iskylning i 3 timmar och fick sedan stå vid rumstemperatur över natten. Reaktionslösningen gjordes alkalisk genom blandning med 0,3 ml ZSQS-ig vattenhaltig ammoniak och fick därefter stå vid rumstemperatur i 3 dagar. Den erhållna reaktionsblandningen behandlades med etyleter, varvid man fick en eterolöslig sirap._Sirapen upptogs i vatten och fick sedan passera genom en kolonn av CM-Sephaderfß) C-25 (NH lf-form) (en produkt från Pharmacia Fine Chemicals AB, Sverige). l-lartskolonnen eluerades med 0,05N vattenhaltíg ammoniak. De fraktioner som innehöll den önskade uteluerade produkten slogs samman och koncentrerades till torrhet. Koncentratet upptogs i vatten, och vattenlösningen neutraliserades med ättiksyra och koncentrerades åter till torrhet, vilket gav - 109 mg (utbyte 9096) av titelföreningen som en fast produkt. (a)|2)5=+98° (c = l, vatten-dimetylformamid, 1:2).

Elementaranalxs Beräknat för Czql-lqzN 0 CH COOH.H O 4 14' 3 2 C 45,314; H 7,02; N 8,10% Funnet: C 45,22; H 7,20; N 8,11% Qntes av l-N-(L-li-amino-Z-hydroxibutyryU-kanamycin A (amikacin) (a) Frarnställning av 3,Gßdi-N-bensyloxikarbonyl-kanamycin A (i) En suspension av 2,0 g 01,13 mmol) kanamycin A (Iri bas) i en lösnings- medelsblandning bestående av dimetylsulfoxid (50 ml) och tetrahydrofuran (20 ml) blandades med li g (l8,l mmol) zinkflflacetat-dihydrat, och den erhållna blandningen ornrördes vid rumstemperatur, tills reaktionsblandningen bildade en homogen lösning. Det tog ca 0-5 timmar för det suspenderade kanamycin A att lösas under bildning av ett kanarnycin A-zinkkatjonkomplex. Den erhållna lösningen kyldes sedan till 00, och till denna lösning sattes droppvis under ca 1 timme en kall lösning (vid GO) av 2,37 g (9,5 mmol) N-bensyloxikarbonyloxisuccinimid i 40 ml av ett 254 (_,\l 46 59 blandat lösningsmedel av tetrahydrofuran-dimetylsulfoxid (l:l i volym). Reaktions- lösningen fick sedan stå i 4 tirnrnar vid rumstemperatur. Under denna tidsperiod fick zinkkomplexet av kanamycin A undergâ bensyloxikarbonylering. Den erhållna reaktionslösriingeniunderkastades kiselgcl-tunnslciktskroinatografi med användning av ett undre skikt av kloroform-xnetanol-Zšï» vattenhaltig armnoniak (l:l:l i volym) som elueringslösningsmedel, och man observerade att kiselgelplattan visade en huvudfläck vid Rf 0,23 och två eller tre obetydligt rriärkbara mindre fläckar, som låg ovanför huvudfläcken och kan tillskrivas andra biprodukter. (ii) Den vid steg (i) ovan erhållna reaktionslösningen innehållande det N- bensyloxikarbonylerade kanamycin A-zinkkatjonkomplexet hälldes i 500 ml etyl- eter, och den utfällda oljiga produkten tvättades sedan flera gånger med etyleter, varvid man fick 8,81; av en tjock sirapsliknande produkt som innehöll det N- - bensyloxikarbonylerade komplexet. (iii) Eliminering av zinkkatjonen från den sirapsliknande komplexprodukten utfördes på det nedan angivna sättet med användning av ett svagt surt katjon- bytarharts innehållande karboxylfunktioner (-COOH) ("Amberlite CG-50"-harts (lf-form), en produkt från Rohm och Haas Co., USA 60 ml "Amberlite CG-SO" (H+-form)-harts mättades i förväg väl med vatten-dioxan (2:l i volym). En kolonn fylldes med detta harts, varefter en lösning av l g av den sirapsliknande komplexprodukten i vatten-dioxan (l:l i volym) fick passera genom kolonnen, som därefter eluerades med vatten-dioxan (2:l i volym), som innehöll 1% ättiksyra. De eluatfraktioner som innehöll den önskade produkten, 3,6'-di-N-bensyloxikarbonyl-kanamycin A och var positiva mot ninhydrin rann först g ut, och därefter uppsamlades de fraktioner som innehöll zinkacetat och som var positiva vid färgning med difenylkarbazid. De förra fraktionerna, som innehöll den önskade produkten, slogs samman och koncentrerades till torrhet, och koncentratet tvättades med etyleter, varvid man fick BUO mg (utbyte 81%) 3,6'-di-N-bensyloxi- karbonyl-kanamycin A i form av en färglös fast substans. (cz)É5=+76° (c= 1, vatten-dimetylformarnid, l:2).

Elementaranalys Beräknat för CwilàsNqOl5.2CH3CO2l~l.H2O C 51,23; H 6,56; N 6,29% Funnet: C 51,02; H 6,71; N 6,22% (b) Framställning av 3,6'-di-N-bensyloxikarbonyl-3"-N-trifluoracetylkana- mycin A-trifluoracetat.

Den vid det ovan angivna förfarandet (a) erhållna produkten behandlades på sarnriwa sätt som i Exempel 33 men med tillsats av lßmolekvivalenter 60 trietylamin, vilket gav titelföreningen. (c) Framställning av l-N-(L-ll-amino-Z-hydroxibutyryU-kanamycin A.

En lösning av 60 mg 3,6'-di-N-bensyloxikarbonyl-3"-N-trifluoracetylkana- mycin A-trifluoracetat erhållet vid förfarande (b) ovan i 1,5 ml vatten-tetrahydro- furan (l:l i volym) blandades med 7 mg vattenfritt natriumkarbonat följt av tillsats av 23 rng N-hydroxisuccinimidester av L-ll-bensyloxikarbonylamino-Z-hydroxismör- syra, och blandningen fick stå vid rumstemperatur i l0 timmar.

Den sålunda erhållna reaktionslösningen koncentrerades till en liten volym och blandades med vatten, vilket gav en fast utfällning. Den fasta substansen upptogs i 3 ml 2N vattenhaltig ammoniak-tetrahydrofuran (5:3 i volym), och lösningen fick stå över natten vid rumstemperatur för att åstadkomma eliminering av 3“-N-trifluoracetylgruppen. Reaktionsblandningen koncentrerades till torrhet, vilket gav en fast återstod. Denna fasta återstod löstes i ll ml vatten-dioxan (hl), och lösningen gjordes svagt sur genom tillsats av en mycket liten volym ättiksyra och underkastacles katalytisk hydrogenolys med väte vid atmosfärstryck i en timme i närvaro av palladiumsvart-katalysator för att avlägsna bensyloxikarbonylgrupper- na. Dengerhållna reaktionslösningen filtrerades och_koncentrerades, och koncentraf tet fick passera genom en kolonn av CM-Sephadegš C-25 (NHJ-form) (en produkt från Pharmacia Fine Chemicals AB, Sverige), som därefter gradient-eluerades med 0->-0,5N vattenhaltig ammoniak. De fraktioner som innehöll den önskade produk- ten slogs samman och koncentrerades till torrhet, vilket gav 36 mg (utbyte 8996) av monokarbonatet av titelföreningen. De fysikalisk-kemiska egenskaperna och de antibakteriella verkningarna av denna produkt befanns vara helt identiska med ett autentiskt provs.

Exempgl 73 §yntes av l-N-f(IJ-ll-amino-2-hydroxibutyryl )-3'-deoxikanamycin A (a) Framställning av 3,6'-di-N-bensyloxikarbonyl-3'-deoxikanamycin A En suspension av 500 mg (l,07 mmol) T-deoxikanamycin A (fri bas) i i2 ml dimetylsulfoxid blandades med l g (1555 mmol) zinkacetat-dihydrat, och den erhållna blandningen omrördes, tills den bildade en homogen lösning. Till denna lösning sattes en lösning av 610 mg (2,05 mrnol) N-bensyloxikarbonyloxisuccinimid i ml dirnetylsulfoxid-tetrahydrofuran (l:l i volym), och reaktionslösningen fick sedan stå vid rumstemperatur över natten. Därefter behandlades reaktionslösningen i huvudsak på sarnma sätt som i Exempel 72 (a) (iii), vilket gav 765 mg (utbyte 82%) av den ovan angivna titelföreningen i form av en färglös last substans. (o: )I2)5=+76° (c = l, vatten-dirnetylformarnid, l:2). 'av 42» ON U-.l NJ CN .li 6l Elementaranalys Beräknat för CMHQSNQOI“JCHBCOZFLHZO C 52,16; H 6,68; N 6,40% Funnet: C 51,99; H 6,75; N 6,20% (b) Frumstiíllning av 3,6'-di-N-bensyloxikarbcmyl-3'-deoxi-3"-N-trifluor- acetylkanarnycin A-trifluoracetat Den vid förfarande (a) ovan erhållna produkten behandlades som i Exempel 47 till att ge titelföreningen. (c) Framställning av l-N-(L-ü-amino-Z-hydroxibutyryl)-T-deoxikanamy- cin A En lösning av 50 mg 3,Gkdi-N-bensyloxikarbonyl-3'-deoxi-3"-N-trifluor- acetylkanamycin A-trifluoracetat erhållet vid förfarande (b) ovan i 1,5 ml vatten- tetrahydrofuran (l:2 i volym) blandades med 6 mg vattenfritt natríumkarbonat, följt av tillsats av 20 mg L-ll-bensyloxikarbonylamino-Z-hydroxismörsyra-N- hydroxisuccinimidester. Blandningen fick stå vid ruxnstemperatur i 8 timmar.

Reaktionslösningen koncentrerades till en liten volym och blandades med vatten, vilket gav en fast fällning. Den fasta substansen blandades med 3 ml 2N- vattenhaltig ammoniak-tetrahydrofuran (l:l i volym), och blandningen fick stå över natten vid rumstemperatur för att åstadkomma eliminering av 3"-N-trifluoracetyl- gruppen. Reaktionslösningen koncentrerades till torrhet, så att man fick en fast återstod, och denna återstod blandades med llml vatten-dioxan (l:l i volym).

Lösningen gjordes svagt sur genom tillsats av en mycket liten volym ättiksyra och fick undergâ hydrogenolys med väte vid atmosfärstryck i en timme över palladiumsvart-katalysator för att åstadkomma eliminering av bensyloxikarbonyl- grupper. Därefter behandlades hydrogenolysreaktionslösningen på samma sätt som i Exempel 72 (c), vilket gav 30 mg (utbyte 87%) av titelföreningen som dess =+89° (c = l, vatten). monokarbonat-monohydrat. [a )D Exempel 70 §yntes av l-N-(L-li-amino-Z-liydroxibutyryll-Bßw-dideoxikanamycin A En lösning av 70 mg 3,6'-di-N-bensyloxikarbonyl-3',4'-didcoxi-3"-N-tri- fluoracetylkanarnycin A-trifluoracetat erhållet i Exempel 52 i 2rnl vatten- tetrahydrofuran (l:2) blandades med 9mg vattenfritt natriumkarbonat, följt av tillsats av 28 rng L-U-bensyloxikarbonylainino-Z-hydroxismörsyra-N-hgrdroxisuccini- midester. Blandningen fick stå vid rumstemperatur i l0 timmar. Reaktions- blandningen koncentrerades till en liten volym och blandades med vatten, vilket gav en fast fällning. Den fasta substansen blandades med lßml av en lösnings- medelsblandning av BN vattenhaltig arnmoniak-tetrahydroiuran (l:2), och bland- fióš 264 sz ningen fick stå vid rumstemperatur över natten. Reaktionslösningen koncentrerades till torrhet, varvid man fick en fast återstod. Återstoden blandades med 6ml vatten-dioxan (l:3), och lösningen gjordes svagt sur genom tillsats av en mycket liten volym ättiksyra och underkastades därefter hydrogenolys med väte vid atmosfärstryck i 1,5 timmar över tillsatt palladiurnsvart-katalysator. Därefter behandlades reaktionslösningen på samma sätt som i Exempel 72 (c), vilket gav #2 mg (utbyte 9196) av titelföreningen som dess rnonokarbonat. (a)l2)5=+9l° (c = 1, vatten).

Exempel 75 §yntes av l-N-(L-li-amino-Z-hydroxibutyryD-tobrarnycin (a) Framställning av 3,Zßóßtri-N-bensyloxikarbonyl-tobrainycin En suspension av 1:80 mg ( 1,03 mmol) tobramycin (fri bas) i 12 ml dimetyl- sulfoxid blandades med lg (4555 mmol) zinkacetat-dihydrat, och blandningen omrördes i I timme. Till reaktionslösningen innehållande tobramycin-zinkkatjon- kompiexet sattes droppvis under ca en timme en lösning av 850 mg (3,4 mmol) N-_ bensyloxikarbonyloxisuccinirnid i 10 ml tetrahydrofuran-dimetylsulfoxid (l:l i vo- lym), och den sålunda bildade reaktionsblandningen fick stå vid rumstemperatur över natten. Den erhållna reaktionslösningen behandlades med en stor volym etyleter på samma sätt som i Exempel 72 (a) (ii), vilket gav en tjock sirapsliknande produkt innehållande N-bensyloxikarbonylerat tobramycin-zinkkomplex. Därefter behandlades den sirapsliknande komplexprodukten på samma sätt som i Exempel 72 (a) (iii), 'med undantag av att förhållandet vatten-dioxan (Zzl) ändrades till 1:2 baserat på volym. Man fick 810 mg (utbyte 7896) av titelföreningen i form av en färglös fast substans. (a)É5=+65° (c = I, vatten-dimetylformamid, 1:2).

Elementaranalvs Beräknat för “ CuzHjsNjOl YZCHBCOZHHåO Q-ällßl; H 6,50; N 6,95% Funnet: _ C 54,77; H 6,71; N 6,88% (b) Framställníng av 3,2',éktrí-N-bensyloxikarbonyl-3"-N-formyltobra- mycin-monoformiat Den vid förfarande (a) ovan erhållna produkten behandlades på samma sätt som i Exempel 57 till att ge den ovan angivna titelförextingen.

(C) Framställning av l-N-(L-êl-amino-Z-hydroxibutyryU-tobratnycin En lösning av 100 mg 3,2',6'-tri-N-bensyloxikarbonyl-3"-N-formyltobra- mycin-monoformiat erhållet vid förfarande (b) ovan i 3 ml vatten-tetrahydrofuran (1:3) blandades med 12 mg vattenfritt natriumkarbonat, följt av tillsats av 40 mg (LHß-bensyloxikarbonylamino-2-hydroxisrnörsyra-N-hydroxisuccinimídester. Bland- 52-623 Zöfi 63 ningen fick stå vid rumstemperatur i lO timmar. Den så bildade reaktionslösningen koncentrerades till en liten volym och blandades med vatten, varvid en fast fällnirtg avsattes.

Den fasta substansen suspenderades i 2 ml l0%-ig väteperoxid, och suspensionen omrördes kraftigt vid 60° i 3 timmar, varefter den filtrerades och gav en fast återstod som innehöll de-N-formylderivatet. Den fasta återstoden upptogs i Sml vatten-dioxan (l:3), och lösningen gjordes svagt sur genom tillsats av en mycket liten volym ättiksyra och underkastades hydrogenolys vid atmosfärstryck i 1,5 timmar över palladiumsvart-katalysator. Därefter behandlades reaktions- lösningen på samma sätt som i Exempel 72 (c) och fick passera genom en CM- Sephade R* C-ZS-kolonn, som sedan gradient-eluerades med 0-+lN vattenhaltig ammoniak. De fraktioner som innehöll den önskade produkten slogs samman och l föreningen som dess dikarbonat-dihydrat. (o)|2)5=+78° (c = l, vatten). Denna produkt överensstämde med en autentisk produkt.

Exempel 76 Syntes av l-N-(L-li-amino-Z-hydroxibutyryß-dibekacin (a) Framställning av 3,2',6'-tri-N-bensyloxikarbonyldibekacín 600 mg (l,33 mmol) Qlibeltacin (fri bas) blandades med 15 ml dimetylsulf- oxid under omrörning. Lösningen blandades med 1,4 g (6,4 mmol) zinkacetat- dihydrat under omrörning. Till lösningen sattes droppvis under ca I timme en lösning av l,l g (4,4 mmol) N-bensyloxikarbonyloxisuccinimid i l2 ml dimetylsulf- oxid, och blandningen fick stå vid rumstemperatur över natten. Den erhållna reaktionslösningen blandades vidare med en stor volym etyleter, vilket gav en oljig avsättning, som i huvudsak innehöll den önskade produkten och en del dimetylsulf- oxid. Den erhållna oljiga avsättningen avskildes från den övre vätskefasen och tvättades dessutom med etyleter, så att man fick en tjock sirapsliknande produkt.

Sirapsprodukten tvättades upprepade gånger med vatten. Med denna vattenbehandling avlägsnades det från början närvarande överskottet av zinkacetat, och även det N-bensyloxikarbonylerade zinkkornplexet förstördes, varvid man fick l,l g av en vattenolöslig fast återstod. Denna fasta substans gav en enda fläck vid Rf 0,13 vid kiselgel-tunnsltiktskromatografí, varvid man eluerade med den undre fasen av kloroform-rnetanol-l89ó vattenhaltíg ammoniak (l:l:l i volym) som elueringslösningsmedel, och innehöll nästan rent 3,ZQG-tri-N-bensyloxikarbonyl- dibekacin tillsammans med spår av zink införlivat däri. (ajåsflflo (c = l, vatten- dimetylforinainid, l:2). Om emellertid den fasta återstoden tvättades med 311 vattenhaltig ammoniaklösning, fick man en ren produkt utan förorening med zinkkatjoner. 'i (IN 64 (b) Framställning av 3,2',G-tri-N-bensyloxikarbonyl-3"-N-trifluoracetyldi- bekacin-trifluoracetat Produkten frâniörfarande (a) ovan behandlades som i Exempel 59 till att ge titelíöreningen. (c) Framstíillning av I-N-(L-li-amino-Z-hydroxibutyryU-dibekacin En lösning av 170 mg 3,2',6'-tri-N-bensyloxikarbonyl-3"-N-tri1luoracetyl- dibekacin-trifluoracetat erhållet vid steg (b) ovan i 5 ml vatten-tetrahydroíuran (l:3) blandades med 18 mg vattenfritt natriurnkarbonat, följt av tillsats av 60 mg (Sl-ll-bensyloxikarbonylamino-Z-hydroxismörsyra-N-hydroxisuccinimidester, och blandningen fick stå vid rumstemperatur i 9 timmar. Reaktionslösningen koncentre- rades till en liten volym och blandades med vatten, varvid en fast fällning avsattes.

Den fasta substansen blandades med l2 ml liN vattenhaltig ammoniak- tetrahydroíuran (l:3), och blandningen fick stå över :natten vid rumstemperatur.

Reaktionslösningen koncentrerades sedan till torrhet, vilket gav en fast återstod.

Den-erhållna fasta substansen löstes i 12 ml vatten-dioxan (l:3), och lösningen gjordes svagt sur genom tillsats av en mycket liten mängd ättiksyra och underkastades hydrogenolys vid atmosfärstryck i 1,5 timmar över palladiumsvart.

Därefter behandlades reaktionslösningen på samma sätt som i Exempel 75 (c), vilket gav 96 mg (utbyte 89*.\'a) av titelföreningen som dess dikarbonat. [u)l2)5=+86° (c = 1, vatten). Man observerade att de fysikalisk-kemiska egenskaperna och de antibakteríella verkningarna för denna produkt överensstämde med ett autentiskt pmvs (Jcurnai of .antibiotics v01. 26, sid 412 (1973)).

Exempel 77 §yntes av l-N-(DL-3-amino-Z-hydroxipropionyl)-díbekacin, dvs. l-N-DL-isoseryl- dibekacin En lösning av 150 mg 3,2',6'-tri-N-bensy|oxikarbonyl-BWN-triiluoracetyldi- bekacin-triiluoracetat från Exempel 59 i 5 ml vatten-tetrahydrofuran (l:3) blanda- des med 16 mg vattenfritt natriumkarbonat, följt av tillsats av 51 mg N- hydroxisuccinimidester av DL-B-bensyloxikarbonylamino-Z-hydroxipropionsyra (dvs.

DL-3-bensyloxikarbonylisoserin). Blandningen fick stå vid rumstemperatur i 10 timmar. Därefter behandlades reaktionslösningen på samma sätt som i Exempel 76 (c), vilket gav 82 mg (utbyte S896) av titelföreningen som dess dikarbonat. (a )â5=+82° (c = 0,32, vatten).

De fysikalisk-kemiska egenskaperna och de antibakteriella verkningarna för denna produkt befanns vara identiska med ett autentiskt provs.

Exempel 73 ïtes av 1-N-(L-ll-amino-Z-hydroxibutyryU-dibekacin (a) Framställning av 3,2',6'-tri-N-p-rrietoxibensyloxikarbonyldibekacin ru .lim CN PO G*- J* 65 500 mg (l,ll mmol) dibekacin (fri bas) suspenderades i 15 ml dimetylsulf- oxid, och suspensionen omrördes så att en lösning bildades, till vilken man satte l,2 g (5,5 mmol) zinkacetat-dihydrat under omrörning. Till den erhållna lösningen sattes droppvis under ca 30 minuter en lösning av l,l7 g (3,S6 mmol) p-metoxikar- bobensoxi-p-nitrofenylester löst i 10 ml dimetylsulfoxid, och blandningen fick stå över natten vid rumstemperatur. Den erhållna lösningen behandlades sedan på samma sätt som beskrivits i Exempel 76 (a), vilket gav 893 mg (utbyte 35%) av D =+s9° (c = 1, vanen-dimezylformafnid, 1:2). i (b) Framställning av 3,2',6'-tri-N-p-metoxibensyloxikarbonyl-BWN-trifluor- titelföreningen. (a) acetyldibekacín-trifluoracetat g En lösning av i60 mg 3,2',6'-tri-N-p-metoxibensyloxikarbonyldibekacin i >2ml dimetylsulfoxid blandades med 48 mg etyltrifluoracetat, och blandningen behandlades på samma sätt som beskrivits i Exempel 33, vilket gav 188 mg (utbyte 96%) av titelföreningen som .en fast substans. (aJÉSfiSSO (c=l, vatten- dimetylformamid, 1:2). (c) Framställning av l-N-(L-ll-amino-Z-hydroxibutyryU-dibekacin ' En lösning av 150 mg 3,2',6'-tri-N-p-metoxibensyloxikarbonyl-W-N-tri- fluoracetyldibekacin-trifluoracetat, erhållet vid steg (b) ovan, löst i 5 ml vatten- tetrahydrofuran (l:3) blandades med lå mg vattenfritt natriumkarbonat, följt av tillsats av 51; mg (Skfll-(p-metoxibensyloxikarbonyl)amino-Z-hydroxismörsyra-N- hydroxisuccinimidester, och blandningen fick stå vid rumstemperatur i 8 timmar.

Reaktionslösningen koncentrerades till en liten volym och blandades med vatten för att avsätta en fast fållning.

Till den fasta substansen sattes en lösning av lN HCl i vattenhaltig metanol (l:3, 6ml), och blandningen upphettades vid 600 i 4 timmar för att avlägsna p-metoxibensyloxíkarbonylgrupperna. Lösningen koncentrerades till en liten volym, till vilken man satte SN vattenhaltig ammoniak, tills lösningen visade pH 10. Lösningen fick stå vid rumstemperatur över natten, varefter den koncentrerades så att man fick en fast återstod. Återstoden löstes i vatten, och lösningen satsades på en kolonn av ClVl-Sephadegš) C-25 (NHJ-form), som tvättades noggrant med vatten och därefter gradienteluerades med O--lN vattenhaltig ammoniak. De fraktioner som innehöll den önskade produkten slogs samman och koncentrerades till torrhet, vilket gav 77 mg (utbyte 87%) av titelföreningen som dess dikarbonat. (c:]à5=+85° (c = l, vatten).

Claims (2)

1. 4%. CN (.l ha O\ -P 66 PATENTKRAV l. Sätt att framställa ett 1-N-oskyddat och i övrigt N-helt-skyddat derivat av ett aminoglykosidantibiotikum IA som består av en 6-O-(3"-amino- eller 3"-alky1amino-3“- -deoxiglykosyl)-2-deoxistreptaminrest, som eventuellt har en 4-O-(aminoglykosyl)grupp, varvid l-aminogruppen i deoxistreptaminresten är oskyddad men alla övriga amingorupper i aminoglykosidmolekylen är skyddade med samma eller olika acylgrupper, k ä n n e t e c k n a t av att man (a) omsätter en alkansyraester med formeln (VIII): a R C-Rb ll O där Riaär en väteatom eller en dihaloalkyl- eller trihalo- alkylgrupp med 1-6 kolatomer, och Rb är en alkoxigrupp med 1-6 kolatomer, en aralkyloxigrupp, särskilt en bensyl- oxigrupp, eller en aryloxigrupp, särskilt en fenyloxi- grupp, som acyleringsmedel i ett inert organiskt lösnings- medel, vid en temperatur frán -30°C till +l20°C under en tid från 30 minuter till 48 timmar, med ett l,3"-N- -oskyddat och i övrigt helt N-skyddat derivat av amino- glykosidantibiotikumet, där l-amino- och 3"-amino- eller 3"-alkylaminogrupperna är oskyddade och alla andra amino- grupper är skyddade med en acylgrupp som aminoskyddsgrupp, för att selektivt acylera derivatets 3"-amino- eller 3"-alkylaminogrupp med acylgruppen RaC0- i acyleringsmed- let och därigenom erhålla det önskade 1-N-oskyddade * och i övrigt N-helt-skyddade derivatet av aminoglyko- sidantibiotikumet.
2. 2. Sätt enligt patentkravet l, k ä n n e t e c k n a t av att acyleringsmedlet får reagera i ett inert organiskt lösningsmedel valt bland dimetylsulfoxid, dimetylformamid, $: C*- CN PC! (ñ 4* 67 hexametylfosforsyratriamid, tetrahydrofuran, dioxan, acetonitril, nitrometan, sulfolan, dimetylacetamid, kloroform, diklorometan, metanol, etanol, n-butanol, t-butanol, bensen, toluen eller etyleter, som antingen är vattenfritt eller vattenhaltigt.