SE461913B - Nya beta-laktamasinhibitor-foereningar vilka aer mellanprodukter vid frammstaellning av antibiotiskt verksamma beta-laktamasfoereningar - Google Patents

Description

461 913 Salterna av föreningarna med formeln V är salter med farmaceutiskt godtagbara, ogiftiga syror eller baser, beroende på om R2 betecknar en primär aminogrupp eller en karboxigrupp.

Vid klinisk behandling av bakterieinfektioner är det ett allvarligt problem att B-laktamasproducerande bakterier uppträder med ökande frekvens. B-laktamaser inaktiverar de flesta penicilliner och cefalosporiner, och det är välkänt att B-laktamaser producerade av både grampositiva och gramnegativa bakterier kraftigt bidrager till bakteriers resistens gentemot R-laktamantibiotika.

Flera naturligen förekommande B-laktamasinhibitorer, såsom klavulansyra och olivansyra, har beskrivits. Nyligen har ett antal halvsyntetiska 6-laktamföreningar visat sig uppvisa liknande biologiska egenskaper, t ex penicillansyra- -1,1-dioxid, óafklorpenicillansyra-1,1-dioxid, en serie av klavulansyraderivat, 6-brompenicillansyra, meticillinsulfnn och kinacillinsulfon. Med några få undantag uppvisar dessa föreningar endast en svag antíbakteriell verkan gentemot de flesta grampositiva och gramnegativa organismer, men de hämmar kraftigt ett brett spektrum av B-laktamaser. I kombination med utvalda penicilliner och cefalosporiner verkar de nämnda föreningarna synergistiskt gentemot ett antal 8-laktamas- producerande bakterier, eftersom de skyddar penicillinerna och cefalosporinerna mot inaktivering.

Föreningarna med formeln V är särskilt avsedda för enteral användning, och de uppvisar en kraftig antíbakteriell verkan in vivo. Den fördelaktiga verkan mot ß-laktamasprodu- cerande bakterier uppnås på grund av att föreningarna i en och samma molekyl innehåller både en del av en antibakteriellt högaktiv penicillin och en del av en kraftig 6-laktamasinhi- bitor. Två förutsättningar är emellertid nödvändiga för att man skall kunna utnyttja de nya föreningarnas egenskaper. Förenin- garna måste kunna absorberas från mag-tarmkanalen, och under eller efter absorptionen måste de hydrolyseras under fri- görande av penicillinet och B -laktamasinhibitorn. Det har visat sig att båda dessa villkor är uppfyllda, och föreningarna V är därför värdefulla prekursorer till både penicilliner och B-laktamasinhibitorer. 461 913 Undersökningar med försöksdjur och frivilliga försöks- personer har visat, att föreningarna V lätt absorberas från mag-tarmkanalen. Under eller efter absorptionen hydrolyseras de under frigörande av ekvimolära mängder av de båda kompo- nenterna, dvs penicillinet och 8-laktamasinhibitorn, vilket ger upphov till samtidiga höga halter av de båda komponenterna i blod och vävnader. På detta sätt förhindras att penicilliner- na inaktiveras av 8-laktamaser.

Den goda absorptionen och hydrolysen in vivo av föreningarna V har påvisats vid försök med frivilliga försöks- personer, vilka oralt har givits en förening V, nämligen hydrokloriden av 1,1-dioxopenicillanoyloximetyl-6-(D-a-amino- -Q-fenylacetamido)penicillanat, i det följande kallad VD-1827.

Samma grupp av försökspersoner har också givits ekvimolära mängder av den oralt verksamma ampicillin-prekursorn pivampi- cillin respektive kaliumpenicillanat-1,1-dioxid. De erhållna resultaten är sammanställda i tabellerna I och II nedan. >oLa umm:H +. »m:mHH«oflcwm^ooHEw»womHacw@|»u|ocwEm|*v|Qv|w|~>uwEfixo~>ocmH~@oflcmmoxnfluufl.« uw ~NwH|Q> * ¶ uu _. mm ow ßw u~.o @fl.o fiw.o :n.A w~.~ wfi.n -.n @fl.~ wß.A ^w=.oV |Mwmm» _ . 1 oß ww wo fw n~.o mw.o ø.fl m.~ w.~ =.~ o.= ~.~ =.~ ß.~ _ ßm ^+mz Jm ~+mz nA.o nu. nw.o >.~ n.m ß.n @.~ ~.n m.~ qn.o .så + mm Nm mw om oo.o ¶>~.o ~m.o ~.fi =.~ fl.m n.n n.~ ~.d n~.o wa _ Am wß ow wß wowo ß~.o mm.o n.~ ß.. ß.~ n.n ~.A ß.~ \nø.ov . az .mm ou ßm wß mono n~.c w:.o ~.~ æ.~ ß.~ ~.~ ~.~ w.~ u~.o ao m . < m < m < m < m < m 4 m 4 - zwno mao z N Q m.0 mm:o: 2 wcfinmuumficfiëvm Lmuuw umëëfia comuma . lmxmmpmm Awou >m Rv wcwnficæmuzcflmb ¶ > ¶^HE\wÄv.cofipmaucmucoxësnmm 461 913 mzflcwmH:wuum> >m Show fl Åman Mau .:flflHfiofluEm>Hm ms mmfi nwLm>wuoEv uwnoflzonvæcn ~Næfl|o> ms owfi .m . Emouuumflnwp M .wmn.Hn@ .cflHH~wflaEm>fim ms mmfi .q ~ . _ . >m wcwnmnuwwcwswm ammo Lmuum umcomuma nwxmwumu mficæuwmu mon cflfiflwofiasm >m wcwuøcnwuscfius :wo coaumnucmocozëzumm H Hfiwnms 461 913 Tabell II Urinutsöndring av penicillansyra-1,1-dioxid hos fastan- de försökspersoner 0-6 h efter oral administrering av A. 73 mg kaliumpenicillanat-1,1-dioxid (motsvarar 63 mg penicillansyra-1,1-dioxid) i vattenlösning B. 170 mg VD-1827-hydroklorid (motsvarar 63 mg peni- cillansyra-1,1-dioxid) i vattenlösning Urinutsöndring (% av dos) Försöksperson A B GK 2,5 60 MK 4,0 76 FJ 9,5 77 MM 5,5 63 LA 4,5 79 Medelvärde 5,2 71 Av resultaten i tabell I framgår, att oral admi- nistrering av VD-1827 ger liknande serumhalter av ampicillin som erhålles efter oral administrering av en ekvimolär dos pivampicillin. Av resultaten i tabell I framgår även, att urin- utsöndringen av ampicillin efter administrering av VD-1827 är jämförbar med den urinutsöndring som erhålles efter admi- nistrering av pivampicillin.

Av resultaten i tabell II framgår, att endast 5,2% penicillansyra-1,1-dioxid utsöndrades med urinen efter oral administrering av motsvarande kaliumsalt. I motsats därtill erhölls efter administrering av en ekvimolär mängd VD-1827 en 71-procentig urinutsöndring av penicillansyra-1,1-dioxid, vil- ket visar den mycket goda orala absorptionen av VD-1827.

Genom användning av föreningarna med formeln V kan det antibakteriella spektrumet av penicillinet ifråga utsträckas kraftigt, eftersom även 3-laktamasproducerande stammar blir känsliga för behandlingen. Såsom ovan har nämnts har dylika 5-laktamasproducerande stammar blivit allt vanligare och givit upphov till ett allvarligt problem inom klinisk terapi.

Föreningarna V är därför ytterst värdefulla. 461 913 Terapeutiskt har föreningarna V klara fördelar jämfört med rena kombinationer av de penicilliner och B«-laktamas- inhibitorer till vilka de hydrolyseras, eller kombinationer av oralt aktiva estrar därav.

Många B-laktamasinhibitorer, såsom penicillansyra-1,1- -dioxid, absorberas 't ex dåligt eller oregelbundet från mag- -tarmkanalen (se tabell II ovan). Också många penicilliner, inklusive ampicillin och karbenicillin, absorberas ofullstän- digt. Individuella variationer när det gäller absorptions- hastigheten för olika penicilliner och B-laktamasinhibitorer kan dessutom i många fall leda till en situation, där de aktiva komponenterna icke är närvarande samtidigt eller icke är närvarande i optimalt förhållande, även onu de två läke- medlen administreras samtidigt.

Vissa lätthydrolyserbara estrar av penicilliner och B-laktamasinhibitorer absorberas bättre från mag-tarmkanalen än motsvarande fria syror. Hydrolys av dylika estrar i orga- nismen ger emellertid upphov till bildning av inaktiva biprodukter, och även om dessa biprodukter är relativt ogifti- ga, är det icke önskvärt att exponera organismen för onödiga metaboliter. En annan nackdel med att använda kombinationer av lätthydrolyserbara estrar av penicillinerna och ß-laktamas- inhibitorerna är att estergrupperna ökar föreningarnas molekyl- vikt och därmed doseringsenheternas storlek. Genom användning av föreningarna V kan storleken av doseringsenheterna minskas avsevärt.

Absorptionen av dylika estrar äger dessutom vanligen icke rum samtidigt, även om föreningarna ges samtidigt till patienten. Pivaloyloximetylestern av ampicillin absorberas t ex mycket snabbt, under det att den svàrlösliga pivaloyl- oximetylestern av B-laktamasinhibitorn penicillansyra-1,1- -dioxid absorberas mycket långsammare.

Alla dessa nackdelar undvikes genom användning av de nya föreningarna med formeln V.

Det har visat sig, att synergin in vitro mellan olika 8-laktamasinhibitorer och olika penicilliner är särskilt kraftig, när förhållandet mellan de båda komponenterna är mel- lan 3:1 och 1:3. Eftersom de olika penicillinerna har något olika biologiska halveringstider och fördelningsegenskaper, kan 7 461 913 förhållandet mellan de av de nya föreningarna frigjorda komponenterna variera i viss utsträckning i organ och vävna- der, men vanligen ligger förhållandet mellan de ovan angivna föredragna gränserna.

De nya mellanprodukterna med formeln I framställes genom att en förening med formeln n \f,i r; n C143 C33 (11) / ---N .g o / *coon där R och n har de ovan angivna betydelserna, och M betecknar en katjon, såsom Na+, K+, en ammoniumjon, en tri- eller tetra- alkylammoniumjon, t ex en tetrabutylammoniumjon, omsättes med en förening med formeln Y-CH2-R' (VI) där R' har den ovan angivna betydelsen, och Y betecknar en brom- eller jodatom, en alkylsulfonyloxigrupp, en arylsulfonyl- oxigrupp, en klorsulfonyloxigrupp eller en u-haloalkoxisulfo- nyloxigrupp, varvid Y är en grupp som är lättare att avspjälka än R'.

Reaktionen genomföres i ett lämpligt lösningsmedel, t ex dimetylformamid, etylacetat, diklormetan, aceton eller hexametylfosforsyratriamid, vanligen vid en temperatur mellan 0 och 60°C.

Utgångsmaterialen med formeln VI är kända föreningar, eller de kan framställas enligt metoder analoga med de metoder som användes för framställning av liknande kända föreningar.

Utgàngsmaterialen med formeln II och motsvarande syror är kända föreningar.

Vid användning av mellanprodukterna I för framställning av slutprodukterna V kan en förening I först omsättas med ett penicillinderivat med formeln 461 913 s H ' '4 Rl-P-í-CO-Nïkš S\ ~ _ B " (v, ) = __..._ N _- 0 7 H nfi-O-M o där R1 och M har de ovan angivna betydelserna, och B betecknar en azidogrupp, en skyddad aminogrupp, t ex en bensyloxi- karbonylaminogrupp, en trifenylmetylaminogrupp, en 1-metoxi- karbonylpropen-2-yl-aminogrupp eller en 1-N,N-dimet lamino- karbonylpropen-2-ylaminogrupp, eller en skyddad karboxigrupp, t ex en bensyloxikarbonylgrupp eller en cyanmetoxikarbonyl- grupp, eller liknande kända skyddade amino- eller karboxi- grupper, till bildning av en förening med formeln n n nl-tH-co-NH ä š/s\ _ H | = V O l Hf'-fi_0_ (VIII) o (0) R\*,* lg n C33 /--- r_ 0/ “cooca -4 2 Föreningen med formeln VIII underkastas därefter hydrogenolys eller hydrolys, beroende på vad symbolen B beteck- nar, till bildning av en förening med formeln V.

Reaktionerna genomföres i blandningar bestående av ett lämpligt organiskt lösningsmedel, t ex etylacetat eller tetra- hydrofuran, och i vatten i ett volymförhàllande från 3:1 till 1:3, företrädesvis 1:1, och vid temperaturer från 0 till 30OC.

Om B betecknar en azidogrupp eller en annan grupp som kan omvandlas till en amino- eller karboxigrupp genom hydro- genolys, kan man såsom katalysator använda t ex palledium pà kol, och om B betecknar en grupp som är känslig för h¿irolys, kan dylik hydrolys katalyseras med hjälp av en syra, t ex klorvätesyra, bromvätesyra, svavelsyra eller p-toluensulfon- syra. 461 913 9 De föreningar med formeln V, där R2 betecknar en primär aminogrupp, kan också framställas direkt i ett steg genom att en förening med formeln I omsättes med ett salt av en amino- penicillin, t ex ampicillin eller amoxicillin, med den allmänna formeln n nlfH-co-Nrflxïï :ysw/ -fiïxfi-o-ß! o I detta fall betecknar symbolen R' i formeln I företrädesvis en jodatom. Reaktionen genomföres i ett lämpligt organiskt lösningsmedel, t ex etylacetat, diklormetan, kloroform eller dimetylformamid, vid en temperatur mellan 0 och 40°C, företrä- desvis vid rumstemperatur.

Föreningarna med formeln V kan renas och isoleras pà vanligt sätt, och de kan utvinnas antingen såsom sådana eller i form av ett salt.

Föreningarna kan i några fall erhållas såsom diastereo- mera blandningar, vilka när så önskas kan separeras enligt kända metoder, t ex genom kromatografi.

Uppfinningen illustreras genom följande utförings- exempel, av vilka exemplen 1-5 illustrerar framställning av de nya mellanprodukterna med formeln I, och exemplen 6-16 illustrerar dessa mellanprodukters användbarhet för fram- ställning av slutprodukterna med formeln V.

Exempel 1 Jodmetylpenicillanat-1,1-dioxid (a) Klormetylpenicillanat-1,1-dioxid.

Till en lösning av 1,17 g (5 mmol) penicillansyra- -1,1-dioxid i 7,5 ml dimetylformamid sattes 0,98 ml (7 mmol) trietylamin och 2,18 ml (30 mmol) klorjodmetan, varefter den resulterande blandningen omrördes vid rumstemperatur under 4 h. Efter utspädning med 30 ml etylacetat tvättades bland- ningen med vatten (3 x 10 ml) och därefter med en mättad vattenlösning av natriumklorid (5 ml), varpå den torkades och 461 913 w indunstades i vakuum. Den önskade föreningen erhölls härvid såsom en gulaktig olja, vilken kristalliserade i en blandning av eter och petroleumeter. Den resulterande produkten hade en smäitpunkt av 94-96°c.

NMR-spektrumet (CDCI3) uppvisade signaler vid 5 = 1,47 (s, 3H; 2-C§3), 1,66 (s, 3H; 2-Q§3), 3,53 (d, J = 3Hz, 2H; Gagg och öß-E), 4,46 (s, 1H; 3-§), 4,68 (t, J = 3Hz, 1H; Sffi), och 5,85 (ABkv, J = 6Hz, ZH; OQ§2Cl) ppm. Tetrametylsilan an- vändes såsom inre referens. (b) Jodmetylpenicillanat-1,1-dioxid.

Till en lösning av 5,6 g (20 mmol) klormetylpeni- cillanat-1,1-dioxid i 45 nfl. aceton sattes 9 g' natriumjodid, varpå den resulterande blandningen omrördes vid rumstemperatur 16 h. Man avfiltrerade 1,15 g utfälld natriumklorid.

Lösningsmedlet avlägsnades sedan i vakuum, och den erhållna under återstoden behandlades med en blandning av lika volymdelar etylacetat och eter. Man avfiltrerade 6 g' olöslig natrium- filtratet Den kvarvarande oljan renades genom kolonnkromatografi jodid, och indunstades under förminskat tryck. på silikagel, varvid man eluerade med en blandning av etyl- acetat och n-hexan i volymförhållandet 4:6. Efter kristalli- erhölls färglösa kristaller med en smältpunkt av 101-102°C. sering av produkten i eter titelföreningen såsom Exempel 2 Jodmetyl-63-brompenicillanat (a) Klormetyl-66-brompenicillanat.

Till en omrörd lösning av 0,96 g (3 mmol) kalium-6 - brompenicillanat och 1,80 g (18 mmol) kaliumbikarbonat i 9 ml vatten och. 9 ml etylacetat sattes 0,10 g (0,3 mmol) tetra~ butylammoniumvätesulfat och därefter 0,45 ml (4,5 mmol) klor- metylklorsulfonat. Den resulterande blandningen omrördes vid rumstemperatur under 1,5 h. Den organiska fasen avskildes, och vattenfasen extraherades på nytt med 9 ml etylacetat. De förenade organiska extrakten tvättades med vatten (2 x 5 ml), torkades och koncentrerades till en volym1 av ca 5 nd. under 0 461 913 11 förminskat tryck. Koncentratet underkastades torr kolonn- kromatografi på silikagel, varvid man eluerade med en bland- ning av petroleumeter och etylacetat i volymförhâllandet 9:1. Härvid erhölls rent klormetyl-6B-brompenicillanat såsom en nästan färglös olja.

NMR-spektrumet (CDCI3) uppvisade signaler vid 5 = 1,54 (s, 3H; 2-Cfi3), 1,70 (s, 3H; 2-Qfl3), 4,54 (s, 1H; 3-5), 5,35 och 5,59 (2d, J = 4Hz, 2H; 5-§ och 6-Q) och 5,77 (ABkv, J = 5Hz, 2H; OC§ Cl) ppm. Tetrametylsilan användes såsom inre referens. 2 (b) Jodmetyl-68-brompenicillanat.

Till en lösning av 0,82 g (2,5 mmol) klormetyl-63- -brompenicillanat i 5 ml aceton sattes 0,75 g (5,0 mmol) fast natriumjodid. Den resulterande blandningen skyddades från ljus och omrördes vid rumstemperatur under 24 h. Utfälld natrium- klorid avfiltrerades och tvättades med aceton (2 x 1 ml) och filtratet indunstades i vakuum till en oljig återstod, vilken löstes i 20 ml etylacetat. Den resulterande lösningen tvättades med vatten (2 x 10 ml), torkades över magnesiumsulfat och koncentrerades till en volym av ca 5 ml under förminskat tryck. Koncentratet underkastades kolonnkromatografi på silikagel, varvid man eluerade med en blandning av petroleum- eter och etylacetat i volymförhållandet 9:1. Man förenade de fraktioner, som vid tunnskiktskromatografi visade sig innehålla ren titelförening. Dessa fraktioner indunstades i vakuum, varvid jodmetyl-6B-brompenicillanat erhölls såsom en svagt gulaktig olja.

NMR-spektrum uppvisade signaler vid 5 = 1,55 (s, 3H; 2-Q§3), 1,69 (s, 3H; 2-Cgß), 4,50 (s, 1H; 3-g), 5,34 och 5157 (2d, J = 4Hz, 2H; 51§ och 6-§) och 5,97 (ABkv, J = 5Hz, 2H; OC§2I) ppm. Tetrametylsilan användes såsom inre referens.

Exempel 3 Jodmetyl-6ß-jodpenicillanat Man arbetade på samma sätt som i exempel 2 men ersatte klormetyl-6B-brompenicillanatet med klormetyl-6ß-jodpeni- cillanat. Titelföreningen erhölls härvid såsom en .gulaktig 461 913 12 olja.

NMR-spektrumet (CDCI3) uppvisade signaler vid 5 = 1,53 (S, 3H; 2-cgß), 1,70 (s, 3H; 2-cgß), 4,53 (s, 1H; 3-g), 5.39 och 5,61 (2d, J = 3,5 Hz, 2H; Sffl och 61§) och 6,00 (ABkv, J = 5,5 Hz, 2H; OCHZI) ppm. Tetrametylsilan användes såsom inre referens.

Exempel 4 Jodmetyl-68-klorpenicillanat Man arbetade på samma sätt som i exempel 2 men ersatte klormetyl-6l%brompenicillanatet med cillanat. Titelföreningen erhölls härvid såsom en svagt gul- färgad olja. klormetyl-6ß-klorpeni- NMR-spektrumet (CDCl3) uppvisade signaler vid 5 = 1,52 (S, 3H; 2-CÄ3), 1,69 (S, 3H; 2-CÉ3), 4,52 (S, IH; 31§), 5,22 och 5,58 (2å, J = 4Hz, ZH; 5-Å Och 6j§) och 5,99 (ABkv, J = 5Hz, 2H; OQ§2I) ppm. Tetrametylsilan användes såsom inre referens.

Exempel 5 Brommetyl-1,1-dioxopenicillanat Till en lösning av 1,0 g natriumbromid i 10 ml N,N- -dimetylformamid sattes 0,28 g (1 mmol) klormetyl-1,1-dioxo- penicillanat. Den resulterande blandningen omrördes vid rums- temperatur under 20 h. Efter utspädning med 50 ml etylacetat tvättades (4 x 10 ml), torkades och indunstades i vakuum. Återstoden renades genom blandningen med vatten varpå den kolonnkromatografi på silikagel, varefter man erhöll den önska- de föreningen såsom en gulaktig olja.

NMR-spektrumet (CDCI3) uppvisade signaler vid 6 = 1,49 (s, 3H; 2-cgß), 1,64 (s, 3H; 2-qgß), 3,52 (m, 2H; 6¿§), 4,47 (s, 1H; 3-E), 4,75 (m, 1H; 51§) och 5,98 (ABkv, J = 4,5 Hz, 2H; OQ§2Br) ppm. TMS användes såsom inre referens. 4) 461 913 13 Exempel 6 1,1-dioxopenicillanoyloximetyl-6-[D-G-amino-fl-(p- -hydroxifenyl)acetamido]penicillanat-hydroklorid.

(A) 1,1-dioxopenicillanoyloximetyl-6-[N-(bensyloxi- karbonyl)-D-c»amino-d-(p-hydroxifenyl)acetamido]penicillanat.

Till en lösning av 5 mmol jodmetylpenicillanat-1,1- -dioxid i 25 ml dimetylformamid sattes 2,46 g (5 mmol) kalium- -6-[N-(bensyloxikarbonyl)-D-u-amino~u-(p-hydroxifenyl)acetami- do]penicillanat, varpå den resulterande blandningen omrördes vid rumstemperatur under 18 kn Efter utspädning næd 100 ml etylacetat tvättades blandningen med vatten (4 x 25 ml), varpå den torkades och indunstades i vakuum. Den kvarvarande oljan renades genom torr kolonnkromatografi på silikagel, varvid man eluerade med en blandning av etylacetat och petroleum- eter i volymförhållandet 8:2. Härvid erhölls den önskade föreningen såsom en gulaktig olja.

(B) 1,1-dioxopenicillanoyloxímetyl-6-[D-G-amino-G-(p- -hydroxifenyl)acetamido]penicillanat-hydroklorid.

Bensyloxikarbonyl-skyddsgruppen i den i exempel 6 (A) framställda föreningen avlägsnades genom hydrering vid atmos- färstryck. Härvid erhölls titelföreningen såsom en färglös, amorf produkt.

Exempel 7 1,1-dioxopenicillanoyloximetyl-6-(D-G-amino-d-fenyl- acetamido)penicillanat-hydroklorid.

(A) Tetrabutylammonium-6-(D-G-amino-Q-fenylacetamido)- penicillanat.

Tin en anföra, kyld -a-amino-a-fenylacetamido)penicillansyra-trihydrat och 6,9 g tetrabutylammoniumvätesulfat i 20 ml vatten och 40 ml diklor- metan sattes långsamt 20 ml av en 2 N vattenlösning av natrium- hydroxid. Det organiska skiktet avskildes, och vattenfasen extraherades med 20 ml diklormetan. De förenade diklormetan- skikten torkades över magnesiumsulfat och indunstades i vakuum till en viskös olja. Denna olja löstes i 100 ml etylacetat, och den kvarvarande diklormetanen avlägsnades under förminskat 461 913 14 tryck. Sedan lösningen fått stå över natten vid 5°C uppsamlades de utfällda kristallerna, varefter de tvättades med etyl- acetat och torkades i vakuum. Titelföreningen erhölls härvid i form av färglösa, svagt hygroskopiska kristaller med en smältpunkt av 125-130°C (sönderdelning).

(B) 1,1-dioxopenicillanoyloximetyl-6-(D-a-amino-a- -fenylacetamido)penicillanat-hydroklorid.

Till en omrörd suspension av 2,95 g tetrabutylammonium- -6-(D-U-amino-0-fenylacetamido)penicillanat i 20 ml etyl- acetat och 5 ml diklormetan sattes en lösning av 1,9 g jod- 10 ml etylacetat. Efter några få minuter erhölls en nästan klar lösning. Diklormetan av- och utfälld tetrabutyl- ammoniumjodid avfiltrerades. lltelföreningen överfördes från filtratet till en vattenfas (25 ml) med hjälp av en 1 N vatten- lösning av väteklorid (pH 3,0; SOC), varefter titelföreningen metyl-1,1-dioxopenicillanat i lägsnades under förminskat tryck, från vattenfasen överfördes tillbaka till en organisk fas (25 ml etylacetat) med hjälp av en 0,5 M vattenlösning av nat- riumvätekarbonat (pH 7,0; 5°C). Det organiska skiktet tvätta- des med vatten, och den önskade föreningen överfördes på nytt sätt. Till avlägsnades i en vattenfas på ovan beskrivet denna vattenfas sattes n-butanol, och vattnet genom azeotrop destillation i vakuum. Härvid erhölls titelföreningen såsom färglösa kristaller med en smältpunkt av 175-177°C (sönderdelning). [a]š0 : +201° (c = 1, H20).

Exemgel 8 1,1-dioxopenicillanoyloximetyl-6-[D-u-amino-u-(p- -hydroxifenyl)acetamido]penicillanat-hydroklorid.

(A) Tetrabutylammonium-6-[D-u-amino~u-(p-hydroxifenyl)- acetamido]penicillanat.

Till en omröra, kall mmol) tetrabutylammoniumvätesulfat i 10 ml vatten sattes 20 ml lösning av 3,57 g av en blandning av diklormetan goch n-butanol i volymför- hàllandet 9:1. Därefter tillsattes 2 N natriumhydroxidlösning för inställning av pH-värdet på ca 3. Man tillsatte sedan 4,2 g (10 mmol) 6-[D-a-amino-a-(p-hydroxifenyl)acetamido]penicillan- syra-trihydrat (amoxicillintrihydrat), och pH-värdet inställdes på 9 med 2 N natriumhydroxidlösning. Det organiska skiktet ll 461 913 15 avskildes, och Vattenfasen extraherades två gånger med en blandning av diklormetan och n-butanol i volymförhållandet 9;1 (10 ml varje gång). De förenade extrakten koncentrerades i vakuum till en viskös olja, och denna återstod löstes i 50 ml etylacetat. Kristallisering framkallades genom skrapning, och sedan blandningen fått stå vid 5°C under 2 h avfiltrerades de bildade kristallerna, varefter dessa tvättades och torkades.

Härvid erhölls titelföreningen med en smältpunkt av 148-151oC (sönderdelning).

(B) 1,1-dioxopenicillanoyloximetyl-6-[D-a-amino-u-(p- -hydroxifenyl)acetamido]penicillanat-hydroklorid.

Till en omrörd, kyld (SOC) lösning av 606 mg (1 mmol) tetrabutylammonium-6-[D-G-amino-G-(p-hydroxifenyl)acetamido]- penicillanat i. 5 ml acetonitril sattes en lösning av 373 mg (1 mmol) jodmetyl-1,1-dioxopenicillanat i 2ml acetonitril.

Efter omrörning under 10 min vid 5°C tillsattes 50 ml etyl- acetat, varefter lösningsmedlet avdrevs i vakuunu Återstoden löstes i 20 m1 etyiacetar, och kristaiiiseraa tetrabutyl- ammoniumjodid avlägsnades genom filtrering. Till filtratet sattes 10 ml vatten, och pH-värdet inställdes på 3 med N saltsyra. Vattenfasen avskildes och frystorkades, varvid titelföreningen erhölls såsom ett färglöst pulver.

NMR-spektrumet i (CD3)2SO uppvisade signaler vid 6 = 1,37 (s, 6H; 2-C§3), 1,50 (s, 6H; 2-Q§3), 3,46 (m, 2H, fixffl och 6ß-ä), 4,46 (s, 1H; Bfg), 4,57 (s, 1H; 3f§), 5,04 (bs, 1H; CQNH2), 5,27 (m, 1H; 5j§), 5,58 (m, ZH; 5:§ Och 6-Ä), 5,96 (bs, ZH; OC§2O), 6,87 och 7,37 (2d, J = 8,5 Hz, 4H; arom Cfi) ppm. TMS användes såsom inre referens.

Exempel 9 6ß-brompenicillanoyloximetyl-6-(D-a-amino-a-fenyl- acetamido)penicillanat-hydroklorid.

Till en omrörd lösning av 0,82 g (1,4 mmol) tetra- butylammonium-6-(D-a-amino-a-fenylacetamido)penicil1anat i en blandning av 2,8 ml etylacetat och 1,4 ml diklormetan sattes en lösning av 0,60 g (1,4 mmol) jodmetyl-6B-brompenicillanat i 5,6 ml etylacetat. Efter omrörning vid rumstemperatur under några få minuter började kristallin tetrabutylammoniumjodid att 461 913 16 falla ut. Diklormetanen avlägsnades från reaktionsblandningen under förminskat tryck, och kristallerna avfiltrerades oc. tvättades med etylacetat (2 x 2,5 ml). Filtratet tvättades med 5 ml vatten, till den organiska fasen sattes 10 ml färskt vatten, och vattenfasens pH-värde inställdes på 3,1 genom tillsättning av 1 N saltsyra under omrörning. Vatten- fasen avskildes och frystorkades, varvid man erhöll den önska- de föreningen såsom ett färglöst skum.

NMR-spektrumet (D20) uppvisade signaler vid 6 = 1,34 (s, 3H; 2-C§3), 1,36 (s, 3H; 2-Q§3), 1,43 (s, 3H; 2-C§3), 1,58 (s, 3H; 2-QQ3), 4,54 (s, 1H; Bjg), 4,75 (s, 1H; 31§), 5,24 (S, 1H; C§NH2), 5,46-5,62 (m, 4H; 5j§ och Gjä), 5,88 (bs, ZH; OCQZO), och 7,47 (s, SH; arom Qä) ppm.

Exempel 10 6B-jodpenicillinanoyloximetyl-6-(D-u-amino-u-fenyl- acetamido)penicillanat-hydroklorid.

Man arbetade pá samma sätt som i exempel 9 men ersatte jodmetyl-6ß-brompenicillanatet med jodmetyl-6B-jodpenicillanat.

Härvid erhölls den ovan angivna titelföreningen såsom ett färglöst skum.

NMR-spektrumet (D20) uppvisade signaler vid 6 = 1,33 (s, 3H; 2-CQ3), 1,38 (s, 3H; 2-Q§3), 1,45 (s, 3H; 2-Q§3), 1,60 (s, 3H; 2-QQ3), 4,56 (s, 1H; 31§), 4,74 (s, 1H; 3f§), 5,22 (s, 1H; QQNHZ), 5,3-5,7 (m, 4H; 5-H och 6-H), 5,92 (bs, 2H; OQ§2O), och 7,49 (s, 5H; arom Qg) ppm.

Exempel 11 66-klorpenicillanoyloximetyl-6-(D-a-amino-a-feny1- acetamido)penicillanat-hydroklorid.

Genon1 att arbeta pà samma sätt son1 i exempel. 9 men ersätta jodmetyl-6B-brompenicillanatet med jodmetyl-6ß-klor- penicillanat erhölls titelföreningen såsom ett färglöst skum.

IR-spektrumet (KBr) uppvisade kraftiga band vid 1790-1770 och 1690 cm". 17 461 913 Exempel 12 1,1-dioxopenicillanoyloximetyl-6-(D,L-G-karboxi-G- -fenylacetamido)penicillanat-natriumsalt.

(A) 1,1-dioxopenicillanoyloximetyl-6-(D,L-Q-bensyloxi- karbonyl-G-fenylacetamido)penicillanat.

Till en suspension av 0,98 g (2 mmol) natrium-6-(D,L- -G-bensyloxikarbonyl-0-fenylacetamido)penicillanat i 10 ml N,N-dimetylformamid sattes 0,75 g (2 mmol) jodmetylpenicilla- nat-1,1-dioxid. Den resulterande blandningen omrördes vid rums- temperatur under 30 min. Därefter tillsattes 50 ml etylacetat, och blandningen extraherades med en mättad vattenlösning av kalciumklorid (3 x 12 ml), torkades och indunstades i vakuum.

Den oljiga återstoden renades genom kolonnkromatografi på silikagel, varvid man eluerade med en blandning av lika volymdelar hexan och etylacetat. Härvid erhölls den önskade föreningen såsom en gulaktig olja.

NMR-spektrumet (CDCI3) uppvisade signaler vid Ö = 1,4- 1,6 (m, 12H; 2-Cgß), 3,46 (m, 2H; 6-g), 4,4-4,5 (m, 2H; 31§ och CECO), 4,56-4,65 (m, 2H; 3-fi och Sffl), 5,19 (s, 2H; PhC§2O), 5,4-5,75 (m, 2H; Sfg och 61§), 5,9 (ABkv, 2H; OQ§20), 7,3 (s, SH; arom eg), 7,35 (s, sn; arom og), och 7,5-7,95 (m, m; CON§) ppm. TMS användes såsom inre referens.

(B) 1,1fdioxopenicillanoyloximetyl-6-(D,L-u-karboxi-u- -fenylacetamido)penicillanat-natriumsalt.

Till en lösning av 1,0 g (1,4 mmol) 1,1-dioxopeni- cillanoyloximetyl-6-(D,L-G-bensyloxikarbonyl-Q-fenylacetamido)- penicillanat i 25 ml etylacetat sattes 25 ml vatten och 1,0 g av en katalysator bestående av 10% palladium på kol. Den resulterande blandningens pH-värde inställdes på 7,0. Vätgas bubblades genom den omrörda reaktionsblandningen, och pH-värdet hölls på 7,0 genom tillsättning av en 0,1 N vattenlösning av natriumhydroxid. När förbrukningen av bas upphörde (efter ca 1 h), avfiltrerades katalysatorn, och vattenfasen avskildes, filtrerades och frystorkades. Härvid erhölls den önskade föreningen såsom ett färglöst pulver.

NMR-spektrumet (D20) uppvisade signaler vid 6 = 1,47 (s, 3H; 2-CQ3), 1,53 (s, 3H; 2-Q§3), 1,63 (s, 6H; 2-Q§3), 3,55 461 913 u, (m, 214, e-g), 4,12 (s, m; 3-g), 4,17 (s, 1H; S-fi), 4,70 (S, m; cgco), 5,00 (m, m,- S-g), 5,4-5.7 (m, 2H: 5-_f_I_ och G-LI), 6,00 (bs, 2H; OC§2O), 7,42 (S, SH, arom Qg) ppm. TMS användes såsom yttre referens.

Exempel 13 1,1-dioxopenicillanoyloximetyl-63-aminopenicillanat- -hydroklorid.

(A) Tetrabutylammonium-6ß-aminopenicillanat.

Till en omrörd, iskyld blandning av 4,32 g (20 mmol) ölíaminopenicillansyra, 6,8 g (20 mmol) tetrabutylammoniumväte- sulfat, 50 ml diklormetan och 20 ml vatten sattes långsamt en lösning av 1,60 g (40 mmol) natriumhydroxid i 3,5 ml vatten.

Det organiska skiktet avskildes, och vattenskiktet extraherades (2 x 25 ml). torkades och indunstades i vakuum, varvid den önskade förenin- gen erhölls såsom en viskös olja. med klormetan De förenade organiska skíkten IR-spektrumet (CHCl3) uppvisade kraftiga band vid 1760 och 1610 cm".

(B) 1,1-dioxopenici1lanoyloximetyl-66-aminopenicilla- nat-hydroklorid.

Till en lösning av 5,1 g (11 mmol) tetrabutylammonium- -6 ßaminopenicillanat i 25 ml etylacetat sattes en lösning av 3,73 g (10 mmol) 25 ml etylacetat. Efter omrörning under 15 min vid rumstemperatur avfiltrerades den bildade fällningen, och filtratet indunstades i vakuum. jodmetylpenicillanat-1,1-dioxid i Återstoden renades genom kolonnkromatografi på Sephadex LH 20, varvid man eluerade med en blandning av kloroform och hexan i volymförhållandet 65:35. Den renade produkten löstes i. 25 ml etylacetat. Till den erhållna lös- ningen sattes 25 ml vatten, och blandningens pH-värde inställ- des på 2,0 genom tillsättning av' 2 N saltsyra. Vattenfasen avskildes och frystorkades, såsom ett färglöst pulver. varvid titelföreningen erhölls NMR-spektrumet (C20) uppvisade signaler vid 6 = 1,52 (s, 3H; 2-cg3>, 3,52-3,8 (s, za; 613), 4,78 (S, 1H; 31g), 4,90 (I [gu 461 913 19 (S, 1n; 3-g), 5,05-5,25 (m, in; 5-Q), 5,20 (d, J=4 Hz. 1H: 6-§), 5,78 (d, J = 4 Hz, 1H; 5-g), och 6,08 (bs, 2H; OQEZO) ppm. TMS användes såsom yttre referens.

Exempel 14 1,1-dioxopenicillanoyloximetyl-6-(D-G-amino-U-fenyl- acetamido)penicillanat-hydroklorid.

(A) Kalium-6-[N-(1-dimetylaminokarbonylpropen-2-yl)- -D-a-amino-a-fenylacetamido]penicillanat.

Till en lösning av 27,3 g (48 mmol) trietylammonium-6- -[N-(1-dimetylaminokarbonylpropen-2-yl)-D-a-amino-U-fenyl- acetamidolpenicillanat i 1 l aceton sattes droppvis 49 ml av en 1 M lösning av kalium-2-etylhexanoat i aceton. Efter omrörning vid rumstemperatur under 2 h avfiltrerades den bilda- de fällningen. Fällningen omkristalliserades i en blandning av metanol och isopropanol, varvid man erhöll titelföreningen med en smäitpunkt av 201-2o3°c (sönderdeining). [a]§f = +174° (C = 1, vatten).

(B) 1,1-dioxopenicillanoyloximetyl-6-(D-a-amino-a- -fenylacetamido)penicillanat-hydroklorid.

Till en iskyld lösning av 5,49 g (11 mmol) kalium- -6-[N-(1-dimetylaminokarbonylpropen-2-yl)-D-a-amino-a-fenyl- acetamido]penicillanat i 25 ml N,N-dimetylformamid sattes 3,73 g (10 mmol) jodmetylpenicillanat-1,1-dioxid. Den resul- terande blandningen omrördes vid 5°C under 30 min. Efter ut- spädning med 100 ml etylacetat extraherades blandningen med vatten (4 x 25 ml) och därefter med en mättad vattenlösning av natriumklorid (25 ml). Den organiska fasen torkades och indunstades i vakuum till halva den ursprungliga volymen.

Till koncentratet sattes 25 ml vatten, och blandningens skenbara pH-värde inställdes på 2,5 genom tillsättning av 2 N saltsyra under omrörning. Under hydrolysen upprättas detta pH-värde genom tillsättning av ytterligare saltsyra. När förbrukningen av syra upphörde (efter ca 30 min), avskildes vattenfasen och frystorkades. Härvid erhölls en förening, vilken efter krístallisation i en blandning av etanol och butan-2-on visade sig vara identisk med den i exempel 7 beskrivna föreningen.

Claims (1)

1. 461 915 20 EXEMQEI 75 6ß-brompenicillanoyloximetyl-6-ID-G-amino-fl-(p-hydroxi- fenyl)acetamido]penicillanat-hydroklorid. Genom att arbeta på samma sätt som i exempel 8 (B) men ersätta jodmetyl-1,1-dioxopenicillanatet med jodmetyl-6ß-brom- penicillanat erhölls titelföreningen såsom ett svagt gulfärgat pulver. IR-spektrumet (KBr) uppvisade kraftiga band vid 1790, 1775 och 1690 cm'1. Exempel 16 6B-jodpenicillanoyloximetyl-6-[D-0-amino-0-(p-hydroxi- fenyl)acetamido]penicillanat-hydroklorid. Genom att arbeta pà samma sätt som i exempel 8 (B) men ersätta jodmetyl-1,1-dioxopenicillanatet med jodmetyl-6B-jod- penicillanat erhölls titelföreningen såsom ett amorft pulver. IR-spektrumet (KBr) uppvisade kraftiga band vid 1790, 1775 och 1685 cm'1. P a t e n t k r a v Kemisk förening, k ä n n e t e c k n a d a v att den har den allmänna formeln R z 3 n CH3 ,/---N ~__ 0'” coocxzn' där R' betecknar brom eller jod, och där (a) R betecknar väte och n betecknar 2, eller (b) R betecknar halogen och n beteck- nar 0.