SE459658B - Partikelformig hoegverkande textilmjukgoerande detergentkomposition avsedd foer maskintvaett, agglomererade bentonitpartiklar, laempliga att infoerliva i en partikelformig hoegverkande detergentkomposition samt foerfarande av bentonitpartiklarna - Google Patents

Description

459 658 10 15 20 25 30 35 larna kan motstå att de avlägsnas från de ytor på vil- E ka de häftat fast. Exempelvis i tvättmaskiner och and- ra apparater försedda med automatiska doserings- eller pàfyllningsfack rinner eller sköljes kanske ej alla de- tergentpartiklar ut ur doseringsfacket, i synnerhet när fackets väggar varit våta före införandet av deter- gentet. Ofullkomlig utportionering av den önskade sat- sade mängden till tvättmaskinen minskar koncentrationer- na av de effektivt rengörande och mjukgörande komponen- terna i tvättvattnet och kan leda till att oriktiga kon- centrationer av rengörande och mjukgörande medel användes.

Det kan också medföra en otrevlig anhopning som konsumen- ten kan finna störande. Resultaten är i båda fallen icke önskvärda och skall undvikas om möjligt.

Föreliggande uppfinning åstadkommer en högverkande tvättande och textilmjukgörande partikelformig detergentkomposition, vilken är användbar vid automatisk maskintvätt av tvätt- gods i vatten och vilken kan utportioneras från ett doserings- fack hos maskinen genom medverkande av vatten som matas genom detta fack, vilken komposition innehåller 3 till 10 % nat- riumsalt av en syntetisk anjonaktiv organisk tensid som är ett sulfonat eller ett sulfat eller en blandning därav, l till S % av en nonjonaktiv tensid, 0 till 10 % av en vattenlöslig alkalimetalltvål, 20 till 75 % av ett tvätt- understödjande medel, 5 till 35 % av ett blekmedel som frigör syre i vattenlösning vid förhöjd temperatur samt en mjukgörande kvantitet bentonit, varjämte kompositionen innehåller 5 - 25 vikt-% bentonit som föreligger i form av partiklar belagdaned(LOS - 3 vikt-% av ett utportione- ringen underlättande lägre alkalimetallalkylsilikonat och/eller utportioneringen underlättande derivat därav.

Företrädesvis är silikonatproportionen i området 0,15 - 1 % vid föredragna utföringsformer av uppfinningen inkluderar den syntetiska organiska tensiden både en anjonaktiv tensid som företrädesvis består av en linjärt högre natriumalkylbensensulfonat, och en nonjonaktiv tensid som företrädesvis består av en kondensations- produkt av en högre fettalkohol och polyetylenoxid, 10 15 20 25 30 35 459658 och en högre fettsyratvål finns närvarande, varvid det tvättunderstödjande saltet i första hand är pentanatrium- tripolyfosfat eller NTA eller en blandning därav, med en liten mängd natriumsilikat, bentoniten är en svällande bentonit med en vattenhalt av minst 3 % och silikonatet är ett lägre alkalimetallalkylsilikonat, eller ännu hellre kaliummetylsilikonat, och 5 till 35 % hlekmedel som frigör syre i vattenlösning vid förhöjd temperatur, såsom natrium- perborat, finns närvarande. Uppfinningen avser även agglome- rerande bentonitpartiklar enligt krav 12 och ett sätt enligt krav 16 för framställning av partiklarna. Utförings- former av uppfinningens olika aspekter anges i de bilagda osjälvständiga patentkraven.

Den eller de använda organiska tensiderna skall van- ligen vara antingen nonjonaktiva eller anjonaktiva och en kombination av båda är mycket fördelaktig, men lämp- liga amfotera eller amfolytiska tensider, såsom de som försäljes under varumärket Miranol, kan även användas tillsamans med nonjonaktiva och anjonaktiva ämnen i de förevarande kompositionerfia. Katjonaktiva tensider, såsom de kvaternära ammoniumhalogeniderna, t ex de som försäljes under varumärket Arosurf, kan även tjäna som kompletterande tygmjukningsmedel i dessa produkter, men generellt användes de ej.

Olika syntetiska anjonaktiva organiska tensider, såsom de betecknade form av alkalimetall- eller natriumsalter, kan användas, som sulfonater och sulfater, vanligen i men de mest föredragna är de linjära högre alkylbensen- sulfonaterna, de högre alkyl- eller fettalkoholsulfaterna och de högre fettalkoholpolyetoxi- eller -polyetoxylat- sulfaterna. Företrädesvis är den högre alkylgruppen i de högre alkylbensensulfonaterna linjär med 10 till 14 kolatomer och ännu hellre ll till 13 kolatomer, t ex 12, och sulfonatet är ett natriumsalt. Alkylsulfatet är före- trädesvis ett högre fettalkyl- eller -alkoholsulfat med 10 till 16 kolatomer och ännu hellre 12 till 14 kol- 459 658 10 15 20 25 30 35 atomer, t ex 12, och även detta insättes i form av natriumsaltet. De högre fettalkoholpolyetoxisulfaterna skall företrädesvis ha 10 till 18 kolatomer och ännu hellre 12 till 16 kolatomer, t ex 12, i den högre fett- alkoholdelen, etoxihalten skall företrädesvis vara mellan 3 och 30 etoxigrupper per mol, ännu hellre 3 eller 5 till 29, och tensiden skall vara ett natriumsalt. Det framgår sålunda att sulfonaternas och sulfaternas alkyl- grupper företrädesvis är linjära eller högre fettalkyl- grupper med 10 till 18 kolatomer, att katjonen företrädes- vis är natrium och att när en polyetoxikedja finns närva- rande så förekommer sulfatgruppen i slutet av denna.

Andra användbara anjonaktiva tensider är de högre olefin - sulfonaterna och paraffinsulfonaterna, t ex de natrium- salter i Vilka olefin- eller paraffingrupperna har 10 till 18 kolatomer. Speciella exempel på föredragna ten- sider är natriumdodecylbensensulfonat, natriumtalgalko- holpolyetoxi (3 EtO)sulfat och natrium-hydrerat-talg- alkoholsulfat. Förutom de nämnda föredragna anjonaktiva tensiderna kan andra sådana från denna välkända grupp också finnas närvarande, i synnerhet i endast mindre kvantiteter i förhållande till de tidigare nämnda. Lika- så kan blandningar därav användas och i vissa fall kan blandningarna vara överlägsna de enstaka tensiderna. Även om olika nonjonaktiva tensider med tillfredsställan- de fysikaliska egenskaper kan användas, inklusive konden- sationsprodukter av etylenoxid och propylenoxid med varand- ra och med hydroxihaltiga aromatiska och alifatiska baser, såsom nonylfenol och oxotypen av alkoholer, föredrages helst att den nonjonaktiva tensiden är en högre-fettalko- xipoly-lägre-alkoxi-lägre-alkanol, vilken även kan beskri- vas som en kondensationsprodukt av etylenoxid (och/eller propylenoxid) och högre fettalkohol. I dessa produkter har den högre fettalkoxi- eller -alkoholdelen l0 till l6 10 l5 20 25 30 35 459 658 kolatomer, företrädesvis 12 till 15 kolatomer, och den nonjonaktiva tensiden innehåller mellan ca 3 och 20 lägre alkoxigrupper, företrädesvis 5 till 15 och ännu hellre 9 till 13 etylenoxidgrupper per mol, t ex ll.

Det tvättunderstödjande medlet för den syntetiska orga- niska tensiden, vilket medverkar till att förbättra ten- sidens tvättverkan, är antingen ett vattenlösligt eller vattenolösligt understödjande medel eller en blandning därav. Naturligtvis kan även blandningar av vattenlös- liga understödjande medel användas, t ex polyfosfat och NTA (nitrilotriättiksyrasalt, vanligen natriumsaltet), men av de vattenolösliga understödjande medlen skall generellt endast zeoliterna finnas närvarande, även om blandningar av zeoliterna också kan visa sig vara för- delaktiga. Även om zeoliter är användbara komponenter i kompositionerna, är det generellt mer fördelaktigt att använda ett eller flera vattenlösliga tvättunderstödjan- de salter och ofta är detta eller dessa det enda tvätt- understödjande medel som finns närvarande.

Det insatta vattenlösliga tvättunderstödjande medlet eller blandningen av sådana kan bestå av ett eller flera av de material som konventionellt använts eller föreslagits lämp- liga för detta ändamål. De inkluderar oorganiska och orga- niska tvättaktiva salter och blandningar därav. Bland de föredragna oorganiska tvättaktiva salterna kan nämnas olika fosfater, företrädesvis polyfosfater, t ex tripoly- fosfater och pyrofosfater, såsom pentanatriumtripolyfos- fat och tetranatriumpyrofosfat. Trinatriumnitrilotriacetat (NTA), företrädesvis i form av monohydratet, och andra nitrilotriacetater, såsom dinatriumnitrilotriacetat, är föredragna organiska tvättaktiva salter. Beteckningen NTA, som normalt står för nitrilotriättiksyra, användes i denna beskrivning även för att beteckna olika salter därav, företrädesvis alkalimetallsalterna och i synnerhet tri- 459 658 10 15 20 25 30 35 natriumsaltet. Natriumtripolyfosfat, och NTA kan insättas i hydratiserade natriumpyrofosfat former, vilka ofta föredrages, men vattenfria former kan även användas. É Naturligtvis är karbonater, såsom natriumkarbonat, an- vändbara tvättaktiva salter, vilka kan användas om så önskas enbart eller i kombination med bikarbonater, så- ' som natriumbikarbonat. När polyfosfaterna användes kan det vara fördelaktigt att natriumpyrofosfat finns när- varande tillsammans med natriumtripolyfosfat i ett för- hâllnande mellan l:l0 och l0:l, företrädesvis 1:5 till 5:1 med avseende på detta, varvid den totala halten av dessa båda tvättunderstödjande salter är ungefär den- samma som här angivits för natriumtripolyfosfatet.

Andra vattenlösliga tvättaktiva salter som kan tänkas vara effektiva inkluderar de olika andra oorganiska och organiska fosfaterna, boraterna t ex borax, terna, glukonaterna, EDTA och iminodiacetaterna.

Företrädesvis skall de olika tvättaktiva salterna före- ligga i form av alkalimetallsalterna, antingen natrium- eller kaliumsalterna, eller en blandning därav, citra- men natriumsalterna är vanligen de mer föredragna. I vissa fall, såsom när neutrala eller lätt sura detergentkompo- sitioner skall framställas, kan sura former av de tvätt- aktiva medlen, i synnerhet de organiska tvättaktiva med- len, vara att föredraga, men vanligen skall salterna ha antingen neutral eller basisk karaktär. Silikaterna, och företrädesvis natriumsilikat med ett Na2O:SiO2-förhållande inom omrâdet l:l,6 till l:3,0, företrädesvis 1:2 till l:2,8, t ex l:2,35 eller l:2,4, kan även tjäna som tvätt- understödjande salter, men pâ grund av deras kraftigt bindande egenskaper och på grund av att de kan befrämja icke önskad vidhäftning av detergentpartiklarna på do- serïngsfackets väggar anses de utgöra ett speciellt slag av tvättunderstödjande medel, och relativt små halter därav skall finnas närvarande (vilka halter kommer att anges fristående från de andra tvättaktiva salterna). 10 15 20 25 30 35 459 658 När man önskar ha större halter silikat närvarande i detergentkompositionen kan det vara fördelaktigt att partiklar av hydratiserat natriumsilikat i efterhand sättes till spraytorkade partiklar innehållande ett eller flera andra tvättaktiva salter.

De vattenolösliga tvättaktiva salterna, som detta ut- tryck användes i föreliggande beskrivning, är sådana som hjälper till att förbättra de syntetiska organiska tensidernas rengörande förmåga, i synnerhet denna hos de syntetiska anjonaktiva, organiska tensiderna, och i detta fall verkar mekanismen som ökar den rengörande förmågan stå i samband med det tvättaktiva saltets vattenavhärdande effekter, såsom avlägsnandet av kalcium- och/eller magnesiumjoner från tvättvattnet, vanligen genom en jonbytande mekanism. Även om det ligger inom uppfinningens ram att insätta andra i vatten olösliga tvättaktiva salter är zeoliterna av praktiska skäl för närvarande de huvudsakliga olösliga tvättaktiva salter som användes.

De använda zeoliterna inkluderar kristallina, amorfa och blandade kristallina-amorfa zeoliter, båda av naturligt och syntetiskt ursprung. Företrädesvis kan materialen reagera tillräckligt snabbt med kalciumjoner så att de, ensamma eller i kombination med andra vattenavhärdande föreningar i detergentet, avhärdar vattnet innan ogynn- samma reaktioner sker mellan dessa joner och andra kompo- nenter i den syntetiska organiska detergentkompositionen.

De använda zeoliterna kan karakteriseras som att de har en hög utbytande kapacitet för kalciumjoner, vilken gene- rellt ligger mellan ca 200 och 400 eller mer milligram- ekvivalenter kalciumkarbonathårdhet per gram aluminium- silikat, företrädesvis 250 till 350 mg.ekv/g. 459 658 10 15 20 25 30 35 Även om andra jonbytande zeoliter också kan användas så skall de finfördelade syntetiska tvättunder- stödjande zeolitpartiklar som användes vid utförandet av sättet enligt uppfinningen generellt ha formeln (Na2O)x.(Al2O3)y.(SiO2)z.w H20 i vilken x är l, y är mellan 0,8 och l,2, företrädesvis ca l, z är mellan l,5 och 3,5, företrädesvis 2 till 3 eller ca 2, och w är mellan 0 och 9, företrädesvis 2,5 till 6. zeoliten skall vara en envärd katjon-bytande zeolit, d v s den skall vara ett aluminiumsilikat med en envärd katjon, såsom natriumefller kalium.

Kristallina typer av zeoliter, vilka enligt uppfinningen är användbara som goda jonbytare, åtminstone delvis, är zeoliter från följande kristallstrukturgrupper: A, X, Y, L, mordenit och erionit, av vilka typerna A, X och Y före- drages. Blandningar av denna typ av molekylsiktzeoliter kan även vara lämpliga, i synnerhet när åeolittypen A finns närvarande. Dessa kristallina typer av zeoliter är välkända inom tekniken och har beskrivits i många patent- skrifter under senare år såsom användbara som tvättunder- stödjande medel i detergentkompositioner.

De kristallina zeoliter med jonbytande och vattenavhärdan- de egenskaper som föredrages är de som föreligger i hydra- tiserad eller vattenbemängd form och innehåller bundet vat- ten i en mängd av mellan ca 4 % och upp till ca 36 % av zeolitens totala vikt, beroende på vilken typ av zeolit som användes, och de är företrädesvis hydratiserade till ca 15-70 % av sin kapacitet. Generellt ligger vattenhalten inom omrâdet ca 5 till 30 %, företrädesvis ca 10 eller 15 till 25 %, såsom l7 till 22 %, t ex 20 %. l0 15 20 25 30 35 459 658 Företrädesvis skall zeoliten föreligga i finfördelad form, varvid de yttersta partikeldiametrarna är upp till 20 mikron, t ex 0,005 eller 0,01 till 20 mikron, ännu hellre mellan 0,01 och 15 mikron, t ex 3 till 12 mikron, och i synnerhet företrädesvis mellan 0,01 och 8 mikron genomsnittlig partikelstorlek, t ex 3 till 7 mikron, om den är xristallin, och 0,01 :in 0,1 mikrcm, t så: 0,01 till 0,05 mikron, om den är amorf. Även om de yttersta partikelstorlekarna är mycket mindre så skall zeolitpar- tiklarna generellt ha partikelstorlekar inom siktomrâdet No. 100 till 400, företrädesvis 140 till 325. De kan emel- lertid ibland vara agglomererade, separat eller tillsam- mans med spraytorkade partiklar av detergentkomposition, till storlekar liknande partiklarnas, exempelvis 1 10 eller 25 %. Även om natriumsulfat och natriumklorid och andra som fyll- medel insatta salter ej har några tvättunderstödjande egen- skaper kan de ibland ingå i detergentkompositioner på grund av de utdrygande egenskaperna, och natriumsulfat är speciellt användbart som ett processhjälpmedel. Förutom att de ökar volymen och vikten hos produkten och därigenom underlättar doseringen kan de även ibland förbättra stabiliteten och de fysikaliska egenskaperna hos de korn av detergentkompo- sition i vilka de införlivas. Eftersom de ifrågavarande kompositionerna är tillfredsställande utan att några fyll- medel finns närvarande så utelämnas dessa ofta företrädes- vis helt, eller också kan eneventuell kvantitet därav vara mycket liten.

Den mjukgörande lera som är en viktig komponent i deter- gentkompositionerna enligt uppfinningen är av den typ som betecknas "bentonit". Bentoniterna är kolhmüala leror (aluminiumsilikater) innehållande montmorillonit. Deras sammansättningar varierar, och de kan erhållas från natur- liga avlagringar i mânga'länder, inklusive Italien, Spanien, 459 658 10 15 20 25 30 35 10 U.S.S.R., Kanada och USA (huvudsakligen Wyoming, Missi- ssippi och Texas). De bentoniter som är användbara en- ligt föreliggande uppfinning är de som har "smörjande" och dispergerande egenskaper, vilka är associerade med svällningsförmâgan i vatten. Även om vissa bentoniter, huvudsakligen de som karakteriseras som kalcium- (eller magnesium-)bentoniter, har ringa eller försumbar sväll- ningsförmåga, så kan dessa omvandlas eller "aktiveras" så att svällningen ökar. Denna omvandling kan ske genom lämplig behandling med alkaliskt material, företrädesvis en vattenlösning av natriumkarbonat, på inom tekniken känt sätt, för att införa natrium (eller kalium) i lerans struktur. Förutom att förbättra bentonitens svällning, som befrämjar mjukgöringen av tyg och bentonitens disper- geringsförmåga, så utbytes vid behandlingen av den icke svällande leran eller den dåligt utflytande leran med nat- riumkarbonatlösningen exempelvis 5 till lOO %, l0 till 90 % eller l5 till 50 % av den divalenta metallhalten däri mot natrium, och därigenom förbättras lerans ut- bytande kapacitet med avseende på hårda vattenjoner, såsom kalcium- och magnesiumjoner. De resulterande biprodukterna, kalciumkarbonat och magnesiumkarbonat, lämnas kvar i bento- niten och verkar ha önskvärda adjuvansegenskaper i de slut- liga produkterna. Även om bentoniternas utbytande förmåga inom patent- litteraturen angetts vara relevant för den mjukgörande förmågan så är det ett kännetecken hos föreliggande upp- finning att god mjukgöring av textilier kan uppnås med natriumbentoniter som har en jämförelsevis låg jonbytar- kapacitet. Vare sig den svällande bentoniten (här även kallad natriumbentonit) är en naturligt förekommande lera, eller den erhålles genom alkalibehandling av en'icke sväl- lande eller dåligt svällande bentonit, så är den använd- bar i de textilmjukgörande detergentkapositionerna enligt l0 15 20 25 30 35 459 658 ll uppfinningen. Behandlade italienska bentoniter har vi- sat sig vara speciellt användbara, och de anses vara de mest lämpliga i produkter avsedda för den europeiska marknaden. Den amerikanska marknaden föredrager ofta Wyoming-bentonit, och denna behöver ej behandlas, efter- som den redan innehåller natriumjoner i bentonitstruk- turen och har svällningsegenskaper. Analys av en typisk italiensk bentonit (efter alkalibehandlinq) visar att den kan innehålla 66,2 % S10 2, 17,9 % Al2O3, 2,80 % MgO, 2,43 % Na2O, 1,26 % Fe2O3, 1,15 % CaO, 0,14 % TiO2 och 0,13 % K20. En typisk Wyoming- eller western-bentonit (obehandlad) kan innehålla mellan 64,8 och 73,0 % SiO2, 14 till 18 % Al203, 1,6 till 2,7 % MgO, 0.8 till 2,8 % Na20, 2,3 till 3,4 % Fe2O3, 1,3 till 3,1 % CaO och 0,4 till 7,0 % KZO. Det framgår sålunda att bentoniternas sammansättning är helt olika, även om båda typerna har god svällningsförmåga. Man anser att om Na2O-halten i leran är minst ca 0,5 %, företrädesvis minst l % och ännu hellre minst 2 % (varvid den ekvivalenta halten K20 även kan medräknas), så är leran tillräckligt sväl- lande för syftet med föreliggande uppfinning och har tillfredsställande mjukgörande och dispergerande egen- skaper i vattensuspension. Även om man kan räkna med att halter av de olika beståndsdelarna i de svällande bentoniterna (vilka i det följande kan betecknas som natriumbentoniter vare sig de är naturliga eller “akti- verade“) inom områdena mellan de givna typiska analyser- na, resulterar i komponenter som är användbara i de ifrå- gavarande kompositionerna, är det också tänkbart att procenthalterna av komponenterna i den naturliga svällande bentoniten kan ökas eller minskas med ca 10 %, och att de typiska analyserna av den behandlade bentoniten kan modi- fieras med :'10 % samtidigt som bentoniterna inom dessa områden fortfarande är användbara. Dessutom kan andra svällande bentoniter insättas i stället, åtminstone del- vis. Generellt skall de användbara bentoniterna ha en 459 658 10 l5 20 25 30 35 12 svällning av minst l eller 2 milliliter per gram, ännu hellre minst S eller l0 ml/g. Naturligtvis är bentoniter med större svällning även användbara. Normalt skall sväll- ningen vara mellan 5 och 30 ml/g och ofta ligger den inom omrâdet 5 till 20 ml/g.

Natriumbentoniten eller den svällande bentoniten skall i allmänhet vara agglomererad innan den blandas med spraytorkade tvättaktiverade detergentkorn och eventuella andra adjuvanser som skall tillsättas i efterhand. Agglo- mereringen utföres pä känt sätt, såsom genom tillämpning av vattenbesprutning på trumlande bentonitpulver, sträng- sprutning, komprimering, agglomerering i en behållare eller någon annan teknik. Det är emellertid mycket önsk- värt att bentoniten föreligger i form av ett finfördelat pulver före agglomereringen så att bentonitpartiklarna, när agglomeratet sönderfaller i tvättvattnet, är till- räckligt små för att vara effektiva som smörjmedel när de avsätter sig på tvättgodset. Det är sålunda generellt önskvärt att allt bentonitpulver, före agglomereringen, passerar genom en No. 100 sikt (amerikanska siktserien), varvid minst 99 % passerar genom denna sikt och mer än största delen därav passerar genom en No. 200 sikt, samt företrädesvis mindre än ca 30 viktprocent av partiklarna ej passerar genom denna sikt och ännu hellre ej mer än 20 % stannar kvar på sikten.

En viktig faktor som gynnar den snabba sönderdelningen av bentonitagglomeraten och dispergeringen i tvättvattnet, så att de fina partiklarna därav kan häfta fast vid tex- tilfibrerna och mjukgöra dessa,är bentonitens vattenhalt. Även om det är önskvärt att begränsa den fria vattenhal- ten i den använda bentoniten till ca 10 % eller så, var- vid vattenhalter högre än 15 % generellt ej användes, så är det ännu viktigare att man förvissar sig om att bento- 10 15 20 25 30 35 459 658 13 niten inkluderar tillräcklig mängd fritt vatten, av vilket det mesta anses förekomma mellan intilliggande plattor av bentonit, för att underlätta snabb sönder- delning av bentoniten och eventuella andra intilliggan- de material i partiklarna när partiklarna eller deter- gentkompositioner innehållande desamma bringas i kontakt med vatten, såsom tvättvatten. Det har visat sig att minst ca 2 %, företrädesvis minst 3 % och ännu hellre ca 4 % vatten eller mer skall finnas närvarande i bento- niten (så kallas "inre" vatten), och att bentoniten ej skall torkas så att mindre än dessa procenthalter vatten, ej ens temporärt, finns närvarande däri. Med andra ord, överdriven torkning till den punkt då bentoniten förlo- rar sitt inre vatten kan markant nedsätta användbarhe- ten av föreliggande kompositioner. När bentonitens vatten- halt är alltför låg medverkar bentoniten ej till tillfreds- ställande svällning och sönderdelning av de agglomererade kornen i tvättvattnet.

Föredragna svällande bentoniter av de ovan beskrivna ty- perna försäljes under varumärkena Laviosa och Winkelmann, t ex Laviosa AGB och Winkelmann G 13, vilka båda är be- handlade italienska bentoniter, samt Mineral Colloid No. l0l (och andra liknande beteckningar) motsvarande Thixo-Gel No. l, 2, 3 och 4 (försålda av Benton Clay Company, en filial till Georgia Kaolin Co). Som kommer att beskrivas senare skall de behandlade bentoniterna företrädesvis även vara fria från sand och företrädesvis vara tidigare behandlade genom malning till ett fint pulver före agglomereringen. Generellt skall den använda kommersiella bentoniten ha ett pH i vatten (vid 6 % koncentration) inom området 8 till 9,4, en maximal halt fritt vatten av ca 8 %, en specifik vikt av ca 2,6 och en viskositet vid 10 % koncentration i vatten inom områ- det 5 till ÉO centipois, företrädesvis l0 till 30 cP. 459 658 lO 15 20 25 30 35 14 Det silikonat, vilket användes i kombination med bentoni- ten, företrädesvis som en beläggning på denna, och även kan användas som en beläggning på partiklarna av deter- gentkomposition, och vilket medverkar till att förhindra att bentoniten och detergentet häftar fast vid väggarna hos doseringsfacket i en automatisk tvättmaskin (och vid väggarna hos andra "behållare" för produkten), är ett sådant som lätt kan appliceras på bentoniten och som åt- minstone delvis kan täcka dessa partiklar och förhindra deras vidhäftning vid väggar hos ett utrymme i vilket de temporärt kan lagras, även om väggarna är fuktiga eller våta. Silikonatet är ett salt av silikonsyra, företrädes- vis ett alkalimetallsalt därav, och silikonsyran är före- trädesvis en lägre alkylsilikonsyra. Även om det är önsk- värt att den saltbildande metallen eller någon annan kat- jon är sådan att den ger ett vattenlösligt silikonat, så att detta kan appliceras på bentoniten i vattenlösning, så är detta ej nödvändigt, utan det kan även vara möjligt att använda i vatten dispergerbara silikonater. Det lig- ger vidare inom uppfinningens ram att använda lipofila silikonater, vilka kan appliceras upplösta i ett organiskt lösningsmedel eller i ett vattenhaltigt organiskt lösnings- medel, eller i motsvarande emulsioner eller dispersioner.

Alkalimetallen i silikonatet är företrädesvis antingen natrium eller kalium, men andra saltbildande katjoner kan även användas, förutsatt att silikonatet är lämpligt för det avsedda ändamålet. Det är även tänkbart att andra alkalimetallsalter av silikonsyror än de lägre alkylsili- konaterna kan användas, inklusive både alifatiska och aromatiska silikonater, men de lägre alkylsilikonater i vilka den lägre alkylgruppen har l till 3 eller 4 kolato- mer, t ex kaliummetylsilikonat och natriumpropylsilikonat, anses vara att föredraga. I stället för att använda sili- konatet kan en ekvivalent mängd motsvarande silikonsyra och en motsvarande bas insättas. 10 15 20 25 30 35 459 658 15 För att uppnå de mest effektiva resultaten är det mycket lämpligt att använda de ovan beskrivna lägre alkylsilikonaterna, men det är också tänkbart att dessa föreningar kan polymerisera, åtminstone delvis, till silikonhaltiga eller andra filmbildande och skumhämmande föreningar eller polymerer, och följakt- ligen ligger det inom de bredare gränserna för före- liggande uppfinning att direkt insätta dessa "derivat-" material, åtminstone delvis, som en komponent i de ifrågavarande detergentkompositionerna. När ett silikonat- derivat användes skall det vara ett sådant som hjälper till att förbättra utportioneringen av bentonitkornen eller partiklarna av detergentkomposition från ett dose- ringsfack hos en automatisk tvättmaskin, såsom ett fack ur vilket det partikelformiga innehållet sköljes ut av vattenströmmen in i maskinens tvättrumma. Även om förloppet enligt föreliggande uppfinning ej skall anses vara begränsat av den process som skall beskrivas så kan det dock vara så att de vattenlösliga lägre alkali- metallalkylsilikonaterna (vilka även kan beskrivas som lägre alkalimetallalkylsilanolater) kan omvandlas till polymetylsiloxaner, såsom genom inverkan av atmosfärisk koldioxid eller något annat surt verkande material, vilket också kan resultera i bildandet av alkalimetall- karbonat, såsom natriumkarbonat, ett användbart tvättunder- stödjande salt. Polymetylsiloxanerna är kända för att vara hydrofoba och det är möjligt att deras närvaro är orsaken till de förbättrade egenskaperna hos den över- dragna bentoniten (eller andra detergentpartiklar) då det gäller den förbättrade utportioneringen ur doserings- facket hos en automatisk tvättmaskin. Bildandet av siloxaner genom den beskrivna reaktionen har omnämnts i - skriften "Chemistry and Technology of Silicones", av Walter Noll, publicerad av Academic Press, 1968. Även om silikoner tidigare inkluderats i detergentkompositioner, 459 658 10 15 20 25 30 35 16 ofta på grund av deras skumhämmande egenskaper, så förefinnes emellertid ej någon känd beskrivning av användningen av vattenlösliga silikonater som be- läggning på bentonit- och detergentpartiklar för att underlätta obehindrad frigöring från fuktiga ytor i doseringsfacket, såsom i föreliggande uppfinning, och detta förlopp och de resulterande kompositionerna kan ej anses tydligt framgå av tidigare teknik.

Den vattenlösliga tvål som är en önskvärd komponent i de föreliggande detergentkompositionerna och som har en användbar skumhämmande verkan i tvättvattnet, vil- ken speciellt är till fördel vid sidoinmatning eller i tvättmaskiner med horisontell trumma, består generellt av en högre fettsyratvål av alkalimetall, såsom natrium eller kalium, varvid natriumtvàlarna i högsta grad före- drages. Tvålarna kan vara framställda av naturliga fetter och oljor, såsom sådana från animaliskt fett och talg och från vegetabiliska oljor och fröoljor, exempelvis talg, hydrerad talg, kokosnötolja, palmkärnolja och motsvarande ”naturliga” och syntetiska fettsyror, och de har generellt 10 till 24 kolatomer, företrädesvis 14 till 18 kolatomer.

Företrädesvis är tvâlarna framställda av hydrerad talg eller Qdrerade talgfettsyror, t ex stearinsyra. Den vattenlösliga tvålen skall företrädesvis väljas så att man får en önskad balans mellan goda rengörande egenskaper, effektivt skumreducerande effekt och andra goda fysikalis- ka egenskaper. Speciellt skall bland dessa övriga fysika- liska egenskaper nämnas önskvärd hårdhet, god bindande effekt och begränsad tendens att producera vidhäftande geler vid användningsbetingelserna. Det har visat sig att de hydrerade natriumtalgtvâlarna bäst uppfyller dessa vill- kor, men även kompositioner innehållande dessa skall helst också behandlas med silikonat för att ytterligare motverka vidhäftningen vid doseringsfackets väggar. I kompositioner som skall ge en önskad skumbildning minskas naturligtvis tvålhalten, uteslutes tvålen eller insättes i stället för denna en lägre fettsyratvål, t ex natriumlaurat. 10 15 20 25 30 35 459 658 l7 Blekmedel behöver ej införlivas i alla detergentkomposi- tioner enligt föreliggande uppfinning, men för att upp- nå bästa rengöring och vitgöring av tvätten är det ofta fördelaktigt att ett blekmedel ingår. När tvättvattnets temperatur i den automatiska tvättmaskinen är tillräck- ligt hög är det valda blekmedlet natriumperborat, efter- som den höga temperaturen i synnerhet när den är högre än 80°C (och den kan vara nästan upp till kokpunkten, t ex 90°C eller 95°C) kan åstadkomma sönderdelning av perbora- tet och frigöra blekande syre därifrån. Vid dessa betingel- ser frigör natriumperboratet, vilket ofta betecknas natrium- perborattetrahydrat eller natriumboratperhydrat och vilket generellt har en aktiv syrehalt av minst ca 10 %, sålunda syret utan att något aktiveringsmedel eller någon sönder- delande katalysator behöver användas. När tvättningen sker vid lägre temperatur, antingen i kallt vatten eller varmt vatten, exempelvis vid temperaturer mellan 20 och GOOC, sönderfaller natriumperboratet generellt ej tillräckligt för att i tillfredsställande grad bleka de tvättade tex- tilierna, och under dessa förhållanden skall en aktivator tillsättas eller också skall ett annat lämpligt blekmedel användas, även detta vanligen tillsammans med en aktivator.

Många sådana system har beskrivits i litteraturen av vilka de flesta tillhör klassen peroxiföreningar, såsom persvavel- syra, perättiksyra, permyrsyra, perftalsyra och perbensoe- syra samt salter därav, såsom alkalimetall- och alkaliska jordartsmetallsalter, t ex natrium och magnesiumsalter.

Olika aktivatorer för kompositionerna är kända vilka be- fordrar det kontrollerade frigörandet av syre från dessa i varma och kalla vattensystem, vilka aktivatorer inbegri- per tunga metallsalter, såsom kopparsalter, samt olika oor- ganiska och organiska föreningar, vilka beskrivits i den tekniska litteraturen. Av làgtemperaturblekmedlen före- drages magnesiumdimonoperoxiftalat. Naturligtvis kan olika andra syreavgivande blekmedel, såsom hydroperoxiderna, användas och vid lämpliga förhållanden kan kloravgivande blekmedel införlivas i de förevarande detergentkompositionerna. 459 658 10 15 20 25 30 35 18 Olika adjuvanser kan finnas närvarande i den grundbland- ning som kan spraytorkas till baskorn eller detergent- kompositioner, eller också kan sådana adjuvanser tillsät- tas i efterhand, varvid beslutet avseende förfarandet vid tillsättningen ofta bestämmas av adjuvansets fysikaliska egenskaper, dettas värmebeständighet, motståndskraft mot nedbrytning i den vattenhaltiga grundblandningen och flyk- tighet. Bland de adjuvanser som ofta tillsättes kan näm- nas enzympulver, som vanligen tillsättes i efterhand till baskornen eftersom de är värmekänsliga. De kan utgöras av några av ett stort antal i handeln tillgängliga produkter, vilka inkluderar Alcalase, framställd av Novo Industri A/S, och Maxatase, vilka båda är alkaliska proteaser (subtilisin).

Bland specifika enzympreparat som kan användas är Novo Alca- lase ZM (2 Anson-enheter per gram) och Maxatase P 440 000. Även om de alkaliska proteaserna är de som mest användes så kan amylolytiska enzymer, såsom alfa-amylas, även an- vändas. De nämnda kompositionerna innehåller vanligen aktiva enzymer i kombination med ett inert pulverformigt medium,g såsom natrium- eller kalciumsulfat, och halten av aktivt enzym kan variera stort och är generellt mellan 2 och 80 % av det i handeln tillgängliga preparatet. I denna beskriv- ning avser de givna halterna enzympreparaten ej den aktiva delen däri.; De fluorescerande vitmedel som oftast användes är stil- benvitmedlen, t ex Tinopal 5 BM, speciellt i extra kon- centrerad form. Bland stilbenföreningarna kan nämnas bo- mullsvitmedel, såsom de som i vissa fall benämnes CCIDAS- vitmedel, härrörande från reaktionsprodukten av cyanur- syraklorid och dinatriumsaltet av diaminostilbendisulfon- syra, inklusive variationer därav med avseende på substi- tuenter på triazin- och àromatiska ringar. Denna klass av vitmedel är känd inom detergenttekniken och skall oftast användas när blekande komponenter ej finns närvarande i slutprodukten. När det är önskvärt att detergentkomposí- tionen inkluderar blekmedel, såsom natriumperborat eller 10 15 20 25 30 35 459 658 19 något annat oxiderande blekmedel, kan blekmedelstabila vitmedel inblandas i grundblandningen. Bland dessa kan nämnas bensidinsulfondisulfonsyror, naftotriazolylstil- bensulfonsyror och bensimidazolylderivat. Polyamidvit- medlen, som också kan finnas närvarande, inkluderar ami- nokuramin- eller difenylpyrazolinderivat, och polyester- vitmedlen som även kan användas inkluderar naftotriazolyl- stilbener. Dessa vitmedel insättes generellt i form av sina lösliga salter, t ex natriumsalter. men de kan även tillsättas i form av de motsvarande syrorna. Bomullsvit- medlen skall vanligen.utgöra största delen av de använda vitmedelsystemen. , När man önskar att den framställda produkten skall vara helt eller delvis färgad kan olika lämpliga färgämnen och dispergerbara pigment användas. När blått färgämne, såsom Acilan-blått, eller pigment, såsom ultramarin-blått, användes kan de ha dubbel effekt, eftersom de färgar en del eller alla detergentpartiklar eller partiklar av kom- ponenter i detergentkompositionen och dessutom medverkar till att ge tvättat tvättgods en önskad blå färgton.

Färgning av de agglomererade bentonitpartiklarna med lämp- liga färgämnen eller pigment kan vara speciellt önskvärt eftersom den naturliga bentoniten i vissa fall kan vara missfärgad, så att agglomeratet kan omvandlas från att vara partiklar med ett smutsigt utseende till partiklar som har attraktiv färg och tilltalande utseende.

De använda parfymerna, vilka vanligen är värmekänsliga och kan innehålla flyktiga ämnen, inklusive ett lösnings- medel såsom alkohol eller en lämplig glykol eller polyol eller kolväte, består generellt av syntetiska parfym- material, stundom i blandning med naturliga komponenter, och inkluderar vanligen alkoholer, aldehyder, terpener, fixativ och/eller andra normala parfymkomponenter, som är kända inom detta omrâde. 459 10 l5 20 25 30 35 658 20 Förutom de nämnda adjuvanserna kan det även ingå medel som förbättrar flytegenskaperna, anti-sättningsmedel som tillsättes för att förhindra för tidig gelning av bland- É ningen i blandaren, dispergeringshjälpmedel, anti-åter- utfällningsmedel och, i vissa fall, ytterligare mjuk- görande medel, t ex katjonaktiva mjukningsmedel såsom de kvaternära ammoniumhalogeniderna, t ex dimetyldiokta- decylammoniumklorid. Som nämnts tidigare skall emellertid de katjonaktiva mjukningsmedlen vanligen ej användas, och när de användes skall de tillsättas i efterhand.

Naturligtvis finns vatten närvarande i den blandning av vilken daispraytorkade komponenten i den ifrågavarande kompositionen framställes, där det tjänar som ett medium för upplösning eller dispergering av de olika komponenter- na i de spraytorkade kornen. En viss mängd vatten, både i fri form och hydratform, förekommer sålunda i produkten.

Likaså kan vatten användas vid agglomereringen av bentonit- och perboratpulvren samt för upplösning av silikonatet. Även om det kan,vara önskvärt att använda avjoniserat vatten, så att halten däri av hårda joner kan vara mycket låg och så att mängden av de metalljoner som kan befrämja sönderdelningen av eventuella organiska material som kan finnas närvarande nedbringas till ett minimum, så kan stads- eller ledningsvatten användas i stället, och av ekonomiska skäl eller på grund av tillgången användes ibland enbart sådant. Generellt skall vattnets hårdhet ej vara högre än ca 300 ppm,såsom kalicumkarbonat.

Halterna av de olika komponenterna i slutprodukten en- ligt uppfinningen skall vara sådana att de medverkar till att bilda ett effektivt tygmjukgörande detergent som är friflytande och lättare kan utportioneras från doserings- facket hos en automatisk tvättmaskin med hjälp av tvätt- vatten som passerar genom detta doseringsfack. Halten 10 15 20 25 30 35 459 658 21 anjonaktiv tensid skall vanligen vara mellan 3 och 10 % av slutprodukten, företrädesvis 3 till 7 % och ännu hellre 4 till 6 %, t ex 5 %. I allmänhet skall halten nonjonaktiv tensid vara mellan 1 och 5 %, företrädesvis 2 till 4 %, t ex 3 eller 4 %. I de fall då nonjonaktiv tensid ej användes kan halten anjonaktiv tensid ökas med så mycket som 5 %, och i de fall då den anjonaktiva tensi- den uteslutes kan halten nonjonaktiv tensid ökas med upp till 10 %, under förutsättning att utportioneringen av detergentkompositionen förblir tillfredsställande. Även om det är möjligt att framställa effektiva detergentkompo- sitioner utan antingen den anjonaktiva eller den nonjon- aktiva tensiden så blir dessa produkter ej lika bra som de föredragna kompositionerna enligt föreliggande upp- finning. Halten tvättunderstödjande medel skall generellt ligga inom området 20 till 75 %, företrädesvis 30 till S0 % (och detta är ofta företrädesvis ett fullständigt vattenlösligt understödjande salt) och ännu hellre 30 till 40 %, t ex tripolyfosfat och NTA föredragna vattenlösliga tvättunder- ca 35 %. Såsom tidigare nämnts är natrium- stödjande medel, vilka kan utgöra de enda insatta tvätt- understödjande medlen. När man använder en blandning därav skall denna företrädesvis innehålla mellan 10 och 90 % av det ena av dem, varvid återstoden utgöres av det andra av dessa understödjande medel, och inom detta omrâde kan de föredragna halterna vara 20 till 80 % och 40 till 60 %, med kompletterande procenthalter. Samma områden för procent- halterna kan användas när det tvättunderstödjande medlet består av en blandning av ett vattenlösligt tvättunderstöd- jande salt och ett i vatten olösligt tvättunderstödjande medel, såsom en zeolit.

Bentonithalten i det textilmjukgörande detergentet, före- trädesvis i form av ett silikonatöverdraget agglomerat av mer finfördelade partiklar av bentonitpulver, skall vara en i tillfredsställande grad mjukgörande mängd, vilken vanligen ligger inom området S till 25 %, företrädesvis 10 till 20 % och ännu hellre 14 till l8 %, t ex ca 16 %. 459 658 10 15 20 25 30 35 22 Det använda silikonatet skall insättas i en mängd som är tillräcklig för att åstadkomma den önskade medverkande effekten vid utportioneringen, och denna mängd skall nor- malt vara mellan 0,05 och l %, företrädesvis 0,15 till l %, även om upp till 3 % kan insättas. Ett föredraget omrâde för silikonathalten är mellan 0,1 eller 0,l5 och 0,3 eller 0,4 %, exempelvis 0,15 % eller 0,3 %. När silikonatet en- dast användes som en beläggning pâ bentonitagglomeratet skall silokonathalten, baserad på det överdragna bentonit- agglomeratet, generellt vara minst 0,15 %, ofta 0,15 till 5 %, företrädesvis 0,l5 till l % och ännu hellre 0,l5 till 0,5 %, t ex 0,4 %.

När en fettsyratvål finns närvarande skall halten därav generellt ej vara större än 10 ä. Ett föredraget område för tvålhalten är mellan 2 och 6 %, ännu hellre mellan 2 och 4 %, t ex 3 %. När ett blekmedel finns närvarande skall halten därav generellt ligga inom området 5 till 35 %, före- trädesvis 15 till 25 %, t ex 20 %. Det bör emellertid upp- märksammas att dessa halter baserar sig på användandet av natriumperborat och skall modifieras när andra oxiderande medel insättas, så att man får ungefär samma blekande effekt (eller halt aktivt syre). Produktens vattenhalt, vilken ej inkluderar hydratvatten som ej kan avlägsnas genom standardvärmning vid l05°C under 2 timmar, skall generellt ligga inom området 3 till 20 %, varvid de högre procenthalterna kan tillåtas när en väsentlig del, l/4 och företrädesvis minst l/2 av vatten, minst föreligger i hydratform. En föredragen vattenhalt är mellan 5 och 17 % och en ännu mer föredragen sådan halt är mellan 10 och 15 %. Allt vatten som ej kan avlägsnas vid det ovannämnda standardförsöket betraktas som en del av den förening i vilken det finns närvarande som ett hydrat, t ex en zeolit. 10 15 20 25 30 35 459 658 23 Den totala halten av de olika adjuvanser som också kan finnas närvarande i detergentkompositionen skall vanli- gen ej vara högre än 20 %, och företrädesvis vara begrän- sad till 15 % och ännu hellre till 10 %. Även om vatten- lösligt natriumsilikat har tvättunderstödjande egenska- per, i synnerhet med tanke på dess inverkan på magnesium- joner i hårt vatten, skall halten därav eftersom det även verkar som ett bindemedel ej begränsas av de tidigare givna halterna avseende tvättunderstödjande medel, utan även nämnas här tillsammans med andra adjuvanser för de ifrågavarande kompositionerna. I allmänhet skall det ej _utgöra mer än 8 % av produkten, med ett generellt om- råde av l till 5 %, företrädesvis 2 till 4 %, t ex 3 %.

Halten salt i form av fyllmedel, såsom natriumsulfat, när sådant är närvarande, skall vanligen vara begränsad till ej mer än 10 %, och utgör i allmänhet mellan 0,5 och 5 %, företrädesvis 0,5 till 2 %, t ex l eller 1,5 % av produkten. Den använda procenthalten av proteolytiskt enzym skall normalt vara mellan 0,1 och 2-%, företrädes- vis 0,2 till l %, t ex 0,3 %, och procenthalten av optiskt vitmedel-färgämne skall vara mellan 0,1 och 2 %, före- trädesvis 0,l till 0,5 %, t ex ca 0,2 %. Parfymhalten skall vanligen vara mellan 0,05 och 2 %, företrädesvis 0,1 till l % och ännu hellre 0,2 till 0,5 %, t ex ca 0,3 %. Som andra adjuvanser kan det ibland vara önskvärt att insätta små mängder av speciella sekvestreringsmedel och medel som befrämjar flytegenskaperna. Ett bland dessa material före- draget sekvestreringsmedel är dietylentriaminpentaättiksyra, magnesiumsaltet (magnesium-DTPA), men andra dietylentriamin- acetater kan insättas i_stället för detta. Magnesiumsilikat är ett föredraget medel som befrämjar flytbarheten, och det kan även tjäna som bärare för sekvestreringsmedlet.

I handeln förekommer en blandning av dessa produkter vil- ken innefattar l5 % magnesium-DTPA och 85 % MgSiO3, och när denna användes är halten därav företrädesvis mellan 0,1 och l % och ännu hellre 0,1 till 0,5 %, t ex 0,2 %. 459 658 10 15 20 25 30 24 Halten av sekvestreringsmedel (eller stabilisator) kan vara mellan 0,01 och 0,2 %, företrädesvis 0,02 till 0,1 %, och för MgSi03 ligger koncentrationen inom området 0,1 till 0,9 %, företrädesvis 0,2 till 0,5 %. Mängderna'av andra använda adjuvanser skall vara sådana att syftet med att inkludera æfiuwæmæt i detergentkompositionen uppnås, men i allmänhet skall mängderna ej överstiga 1 eller 2 %, óch generellt skall de ligga inom området 0,05 till l %.

Förutom detergentkompositiomaiinnehållande syntetisk organisk tensid, tvättunderstödjande medel, bentonit och silikonat, varvid tvål, blekmedel och adjuvanser ofta också finns närvarande, avser föreliggande upp- fínning även silikonatbehandlad bentonit. Hos den silikonatbehandlade baroniten skall silikonathalten vara mellan 0,2 och 10 %, företrädesvis 0,5 till 5 % och ännu hellre 1 till 3 %. För den motsvarande deter- gentkompositionen utan bentonit skall silikonathalten vara densamma som för den slutliga detergentkompositionen, men dessa halter kan ökas med 10 till 100 %, beroende pá betingelserna och halterna av de olika adjuvanserna i detergentkompositionen.

Vid framställning av produkterna enligt uppfinningen kan känd spraytorknings-, agglomererings- och blandningstek- nik (företrädesvis alla tre) tillämpas. Eftersom dessa ej betraktas som speciella kännetecken hos uppfinningen skall de här endast beskrivas i korta drag. Vid spraytorknings- förfarandet spraytorkas en grundblandning, vilken innehåller de olika komponenter som är önskvärda i de spraytorkade kornen och som är tillräckligt stabila för att motstå blandnings- och spraytorkningsbehandlingarna, såsom 10 l5 20 25 30 35 459 658 25 tensider, tvättunderstödjande medel och lämpliga ad- juvanser, i form,av en vattenhaltig grundblandning, vilken generellt skall innehålla mellan ca 40 och ca 70 eller 75 % fasta ämnen, företrädesvis 50 till 65 % därav, varvid det resterande består av vatten. Grund- blandningen kan innehålla den anjonaktiva tensiden och en del av eller hela mängden nonjonaktiv tensid, även om högst 5 % nonjonaktiv tensid (baserat på slutproduk- ten) i allmänhet skall förefinnas i grundblandningen (varvid den återstående mängden, om sådan förefinnes, tillsättes i efterhand). Alla tvättaktiva ämnen eller hela blandningen av tvättaktiva ämnen skall generellt ingå i grundblandningen, även om detta ej är nödvändigt.

Bentoniten agglomereras företrädesvis separat och sättes i efterhand till den spraytorkade produkten, men i vissa fall kan den införlivas i grundblandningen. Silikatvatten- lösningen, stabilt fluorescerande vitmedel, tvål och saltet i form av fyllmedel sättes vanligen till grund- blandningen tillsammans med något stabilt pigment och andra färgämnen som kan användas. I stället för att satsa en neutraliserad tensid kan blandaren användas som ett neutralisationskärl, i vilket anjonaktiv organisk sur tensid neutraliseras med natronlut. Syran kan exempelvis vara dodecylbensensulfonsyra innehållande ca 45 till 50 % aktiv beståndsdel, vilken syra kan neutraliseras med en vattenlösning av natriuxnhydroxid, såsom en sådan innehål- lande 38 % Na2O. Om alkylbensenen är sulfonerad med svavel- trioxid kan den aktiva beståndsdelen i syran vara så hög som 99 %. En högre fettsyrablandning kan även neutraliseras i blandaren tillsammans med tensiden för att få en önskad blandning av högre fettsyratvål och tensid.

Grundblandningen kan spraytorkas i ett konventionellt spraytorn, under tillämpning av antingen ett medströms eller motströms flöde. Generellt skall blandningen ha en temperatur inom området 20 till 80°C, företrädesvis 40 459 658 10 lå 20 25 30 35 26 till 70°C, och den skall spraytorkas i ett torn i vil- ket torkluften har en temperatur av 200 till 400°C, för att~få spraytorkade korn med partikelstorlekar inom siktomrádet No.l0-l00 (amerikanska siktserien). Eventu- ella partiklar som ligger utanför det önskade omrâdet kan avlägsnas genom siktning för att äter behandlas.

De framställda kornen har en skrymvolym inom omrâdet 0,3 till 0,6 g/ml, t ex 0,5 g/ml. De har en vattenhalt inom ett område som kan vara så brett som ca 3 till 20 %, men denna skall vanligtvis vara ca l0 till l5 %.

Efter framställning av den spraytorkade delen av kompo- sitionerna kan andra komponenter i dessa blandas med kornen eller sprutas på dessa (och på andra komponenter i produkten, om så önskas). Generellt föredrages att ben- toniten, enzymer, blekmedel och eventuella andra partikel- formiga produkter, såsom sådana i pulverform, agglomererad form eller kulform (med undantag av silikonatet), vilka i efterhand skall sättas till de spraytorkade kornen, blan- das med dessa, varefter eventuella vätskor (inklusive silikonatet i lösning) som skall tillsättas i efterhand sprutas på blandningen. Den ordning i vilken komponenterna i efterhand tillsättes kan emellertid variera, och i vissa fall kan en del av det partikelformiga materialet till- sättas efter en eller flera av vätskorna. Två eller flera av de partikelformiga materialen kan sammanblandas innan de tillsättes i efterhand och likaså kan blandningar av vätskor även förekomma.

Lösningsmedel kan användas för olika komponenter som skall appliceras i form av vätskor och i vissa fall kan emulsioner användas. Även om silikonatet företrädesvis appliceras i upplöst form, i vatten, så kan detta sålunda om ett mindre lösligt silikonat användes appliceras i form av en vattenemulsion. I vissa fall kan det vara önsk- värt att insätta silikonatet i form av en vattenemulsion lO 15 20 25 30 35 459 658 27 tillsammans med parfym och/eller nonjonaktiv tensid.

Det är emellertid mycket bättre att först överdaga den icke parfymerade detergentkompositionen med en sprutvätska av silikonatvattenlösning och därefter spruta parfym på den "silikonerade" produkten. Det kan ibland vara önskvärt att späda ut parfymen med ett lämpligt lösningsmedel, såsom ett jämförelsevis luktfritt alkylat (kolväte). I stället för att spruta silikonatet på blandningen av spraytorkade detergent- korn (eller på annat sätt framställda produkter med liknande egenskaper), bentonitagglomerat, enzymkulor eller -agglomerat samt perboratpartiklar kan silikona- tet appliceras separat på någon av dessa olika kompo- nenter eller på olika kombinationer av dessa.Detta kan åstadkommas med separata sprutvätskor av silikonatet, i vilket fall mängden av detta som avsättes på de olika komponenterna lätt kan regleras, eller en enda sifikonat- sprutvätska kan sprutas på olika inmatade strömmar av des- sa komponenter när de inmatas i en lämplig blandare. _ När nonjonaktiv tensid tillsättes i efterhand (och det kan ibland vara att föredraga att hela mängden nonjonaktiv tensid införes i blandaren så att silikonatets gynnsamma effekt vid utportioneringen blir den bästa möjliga) kan denna sprutas på eller på annat tillfredsställande sätt appliceras på de spraytorkade kornens yta före samman- blandningen med de övriga partikelformiga komponenterna i slutprodukten och före appliceringen av silikonatsprut- vätskan därpå. Som tidigare nämntskan den nonjonaktiva tensiden i flytande form även blandas med det silikonat och/eller den parfym som skall sprutas på produkten, i vilket fall den kan tjäna som ett emulgermedel. 459 658 10 15 20 25 30 35 28 Anordningar för utförande av de olika blandnings- och besprutningsförfarandena är kända inom denna teknik, varför någon detaljerad beskrivning ej ges här. Besprut- ningen kan ske via konventionella munstycken, vanligen med ett brett utformat sprutmönster, men andra typer av sprutanordningar kan även användas. Blandarna kan vara utformade på olika sätt, men företrädesvis inkluderar de roterande snedställda rör eller trummor, inuti vilka besprutningen kan ske, V-formade blandare, i synnerhet sådana avsedda för kontinuerlig inmatning, samt andra kommersiella pulverblandare kan även vara godtagbara.

Mängden av silikonat som skall sprutas på ytan av de olika partikelformiga komponenterna i detergentkomposi- tionen skall vara sådan att slutprodukten innehåller en vid utportioneringen medverkande mängd silikonat (eller ett derivat därav). Eftersom det är troligt att bentonit- agglomeratet i viss utsträckning kan motverka en till- fredsställande utmatning av den partikelformiga deter- gentkompositionen från doseringsfacket hos en automatisk tvättmaskin (av "europeisk typ") kan det vara fördelaktigt att en större del av silikonatet appliceras på de agglo- mererade bentonitpartiklarna, t ex upp till S %, när så är möjligt. I vissa fall skall endast bentonitpartiklarna behandlas med silikonatet, och i så fall kan silikonat- halten i den slutliga detergentkompositionen ofta minskas, t ex med så mycket som 50 %. Appliceringen av silikonatet innebär tillsats av vatten till den komposition som skall behandlas, när silikonatet föreligger i form av en vatten- lösning eller vattenemulsion (men ej om det föreligger i form av en icke vattenhaltig lösning). Detta kan både vara önskvärt och icke önskvärt, beroende på vattenhalten och egenskaperna hos detergentkompositionen samt framställninge- apparaturen. Koncentrationen avwlikonat i sprutvätskan kan sålunda anpassas. Ju större sprutvätskans volym är och ju större utspädningen av silikonatet är, desto jämnare kan 10 15 20 25 30 35 459 658 29 naturligtvis en sprutvätska fördelas på det partikel- formiga materialet. Om å andra sidan produkten ligger vid gränslinjen eller har en alltför hög vattenhalt kan en utspädd silikonatsprutvätska förvärra detta tillstànd. Generellt skall koncentrationen av silikonat i vätskan vara minst 5 % och företrädesvis minst 10 %.

Eftersom silikonatet är fullständigt blandbart med vatten kan högre koncentrationer användas, vilka vanligen ligger inom området 5 eller 10 till 25 eller 50 %.

De olika blandnings- och besprutningsförfarandena skall i allmänhet utföras vid ca rumstemperatur, men arbets- temperaturer inom området 10 till 40°C, företrädesvis 20 till 30°C föredrages. Partikelstorlekarna hos de material som skall överdragas med silikonat skall generellt vara desamma som hos slutprodukten, inom siktområdena Nr. 10 till 100 eller 200 íperborat- och enzymomrâdet kan sträc- ka sig till No. 200)~ De agglomererade bentonitpartiklarna skall vara sådana som härrör från agglomerering eller press- ning av mer finfördelade partiklar, såsom sådana av vilka- mer än S0 % passerar genom en No. 200 sikt. Partiklarna skall vara huvudsakligen sandfria och vanligen skall mel- lan 0,05 eller 0,15 och 3 eller S %, företrädesvis 0,l eller 0,15 till 0,5 eller 1 % silikonat, såsom kaliummetyl- silikonat eller natriumpropylsilikonat, vara sprutat på partiklarnas yta så att denna åtminstone delvis är över- dragen därmed. De kan vara färgade med ett lämpligt färg- ämne eller pigment, såsom Acilan Brillianzßlue FFR, eller också kan detta eller någon annan lämplig färg appliceras tillsamans med silikonatet. Silikonatet försvagar ej färgen. Bentonitagglomeratet kan ibland vara större än de övriga partiklarna i produkten, t ex 10 till 50 % stör- re i diameter, för att accentuera skillnaden. I många fall skall bentonitagglomeratet företrädesvis bestå av natrium- karbonatbehandlad bentonit (vilken behandling förbättrar färgen hos missfärgad lera) och innehålla magnesiumkarbo- nat och/eller kalciumkarbonat härrörande från denna behand- ling. När partiklarna endast delvis är överdragna med sili- 459 10 15 20 25 30 35 658 30 konat är det önskvärt att minst 10 % av ytan (hos likvärdiga sfärer) är täckta av silikonatet, och ännu hellre skall en större del därav vara täckt, t ex 50 %, för att underlätta utportioneringen.

Liknande bedömningar och betingelser gäller när en- zym-, blekmedel- och detergentpartiklar behandlas, med undantag av att i detta fall en mindre mängd si- likonat kan användas än vad som är fallet vid be- läggning av bentonitagglomerat.

I de olika fall som nämnts ovan skall beläggningen av fast silikonat vanligen förekomma på utsidan och ut- göra l % av partiklarnas tjocklek. För en partikel med en tjocklek av 1 millimeter skall exempelvis silikonat- beläggningen ha en tjocklek av ca 5 mikron. Företrädes- vis skall beläggningen förefinnas på 0,5 % av den yttre delen av partikelns diameter, av den yttre delen därav. och ännu hellre på 0,2 % När endast partiell beläggning appliceras och när större procenthalter av silikonatet användes, såsom när endast bentonitagglomeratet över- drages, blir naturligtvis silikonattjockleken större, men företrädesvis mindre än 2 %. Vanligen skall tjock- leken vara minst 0,05 % av partikelns tjocklek.

Produkterna och förfarandena enligt uppfinningen har många fördelar, av vilka flera redan nämnts. Vad gäller produkterna förbättrar appliceringen av silikonat på partiklarnas yta, även när hela partikeln ej är över- dragen med silikonatet, de utportionerande egenskaperna hos partiklarna utan att medföra några ogynnsamma effek- ter. Detergentkompositioner av de här beskrivna typerna, och de partikelformiga komponenterna i de nämnda komposi- tionerna, är lättare att utportionera från doseringsfacket hos en automatisk tvättmaskin av europeisk typ än kontroll- produkter som ej behandlats med silikonat. Denna skillnad märks tydligast då det gäller de agglomererade bentonit- partiklarna. De försök som utfördes för att jämföra resul- taten var praktiska försök, varvid användes ett antal olika 10 15 20 25 30 35 40 31 - 459 658 fabrikat av europeiska tvättmaskiner och utvärderingen skedde genom att man noterade antalet partiklar som stannade kvar i doseringsfacket efter normal påfyllning och"utportionering eller efter upprepat utförande därav.

För att betona skillnaderna och försvåra försöket blöttes först doseringsfackets väggar för att underlätta bentoni- tens (och de andra materialens) vidhäftning därtill.

För att efterlikna detta försök kan man strö ut samma viktmängd försöksprodukt och kontrollprodukt på en våt horisontell yta, låta denna vara under en eller tvâ minu- ter och sedan rikta en svag vattenstråle mot partiklarna under en uppmätt tidsperiod, t ex 30 sekunder, varefter antalet partiklar kan jämföras. Vid dessa försök visade produkterna enligt uppfinningen en markant förbättring jämfört med kontrollprodukterna: i allmänhet kan man vänta sig att mindre än halva antalet partiklar fortfa- rande häftar fast vid de i förväg fuktade ytorna när "experiment"-produkten användes, jämfört med kontroll- produkten. Ofta häftar inga partiklar fast vid den i förväg fuktade ytan när minst 0,15 % silikonat användes, flera partiklar häftar fast när åtminstone 0,05 % men mindre än 0,15 % silikonat användes, och ett avsevärt antal partiklar häftar fast när inget silikonat finns närvarande. Även om det mesta av detergentet införes i tvättrumman vid normal användning av den automatiska tvättmaskinen, så att kvarhållandet av en del partiklar i doserings- facket från början endast kan vara psykologiskt störande, så kan vid upprepade tvättförfaranden ett större antal partiklar kvarhållas, varigenom det tygmjukgörande de- tergentets sammansättning ändras och möjligen även markant påverkar den satsade viktmängden. Åsynen av doseringsfacket med däri kvarhàllna partiklar är dessutom otillfredsstäl- lande och kan leda till att konsumenten avböjer att an- vända produkten. Pâ grund av den annorlunda tvätteknik som tillämpas i USA kan beläggningen av detergentets bentonit- partiklar med silikonat ej vara lika betydelsefull där, men det bör beaktas att närvaron av silikonat på partiklar- na medverkar till att göra detergentet mer stabilt och mer friflytande, i synnerhet vid fuktiga betingelser, och 459 658 10 15 20 25 30 35 32 hjälper till att motverka gelning av bentoniten vid dessa betingelser.

Förutom att underlätta utportioneringen har silikonatet även den önskvärda effekten att det förhindrar över- driven skumning av detergentkompositionen i vattenlös- ning. Bentoniten medverkar också till att begränsa skum- ningen och kombinationen av de båda är överlägsen de individuella komponenterna. Silikonatet verkar även ha en stabiliserande inverkan på enzymer och blekmedel som överdragits därmed, och det hjälper till att förhindra reaktioner mellan parfymkomponenter och andra bestånds- delar i detergentet, och hjälper därigenom till att stabilisera parfymen. Det kan även ha en sådan effekt på färgämnen. Dessa olika fördelar erhålles dock utan den nackdelen att produkten blir överdrivet hydrofob, eftersom det från början är vattenlösligt. Silikonatet hindrar ej den önskade snabba upplösningen och disper- geringen av detergentkomponenterna och det verkar ej orsaka någon icke önskad ansamling av hydrofoba av- lagringar på tvättat och mjukgjort tvättgods. Det mot- verkar ej den speciella mjukgörande effekten av den hydrofila bentoniten och det nedsätter ej kompositionens goda rengörande förmåga. De resulterande detergentkom- positionerna är utmärkta tvättdetergenter som effektivt mjukgör tvättat tvättgods, vilket fastställts genom jäm- förelseförsök med liknande kompositioner, vilka ej inne- höll vare sig bentonit eller silikonat. Produkterna är i tillfredsställande omfattning friflytande och har önskad skrymvolym och tilltalande utseende. Dessutom är de icke dammande, vilket åtminstone delvis kan tillskrivas sili- konatet.

Förfaranden vid vilka silikonatlösningar eller -emulsioner sprutas på tensider, bentonit och andra partikelformiga 10 l5 20 25 30 35 459 658 33 detergentkomponenter kan lätt utföras och erfordrar ej någon specialutrustning. På grund av silikonatets vatten- löslighet kan det appliceras i ett vattenhaltigt lösnings- medel utan tillsats av andra komponenter till detergentet.

Det kan dock även emulgeras eller på annat sätt fördelas bland de övriga detergentkomponenterna. Förfarandena kan modifieras för att möjliggöra olika koncentrationer av silikonat på olika detergentkomponenter. De överdragande materialen gelar ej eller tjocknar ej otillbörligt, de täpper ej till sprutmunstycken och de bildar ej gummiar- tade avlagringar på sprut- och blandningsanordningarna.

Silikonatet kan appliceras vid rumstemperatur eftersom det ej erfordrar någon värmning, vilket är fallet med en del andra skyddande beläggningsmaterial. Silikonatet kan huvudsakligen hållas fast på partiklarnas yta, vilket gör att en mindre mängd kan användas samtidigt som man dock erhåller den önskade medverkande effekten vid ut- portioneringen. Antagligen på grund av egenskaperna hos silikonatet eller derivatet därav som förefinnes på detergent- eller komponentpartiklarna är detta dessutom effektivt även när partiklarna ej är helt överdragna därmed.

Följande exempel åskådliggör föreliggande uppfinning utan att begränsa densamma. Om ej annat anges avser alla delar vikt, och alla temperaturer är angivna i °C.

Exempel l En grundblandning bestående av totalt 3 199,5 kg mate- rial framställdes genom att 364 kg dodecylbensensulfon- syra (Dobane JNQ (48,8 % aktiv ingrediens) och 167 kg hvdrerade fettsyror (16 till 18 kolatomer per mol fett- syra) reagerades med 47 kg kaustiksoda (38 % Na2O) i ett vattenhaltigt medium innehållande en lämplig andel (för att bibehålla reaktionen) av 952 kg ledningsvatten (300 ppm hårdhet, som CaC03). Aterstoden av vattnet an- vändes för att kyla reaktionsblandningen, enligt önskan, och till att späda ut de övriga komponenterna i grund- 459 658 10 15 20 25 30 35 34 blandningen. Därefter infördes i blandaren 242 kg vattenlösning av natriumsilikat (Na20:SiO2 = l:2,4) med en koncentration av 44,1 % fasta ämnen, 7,5 kg fluorescerande vitmedel av stilbentyp, 7 kg Sydex 808 (85 % MgSi03 och 15 % magnesium-DTPA), 1252 kg hydra- tiserat natriumtripolyfosfat (TPP “H"), 54 kg vatten- fritt natriumsulfat (99,5 % renhet) och 107 kg nonjon- aktiv tensid, vilken ansågs vara en kondensationspro- dukt av ll mol etylenoxid och 1 mol högre fettalkohol med 12 till 15 kolatomer per mol.

Grundblandningen värmdes under ca l time under omröring, så att dess temperatur steg till ca 55°C, och därefter pumpades den till ett spraytorkningstorn där den vid förhöjt tryck sprutades genom ett flertal sprutmun- stycken in i torkande luft vid en temperatur av ca 300°C. vid spraytorkningen erhölls partiklar med en vattenhalt av ca 12 %, av vilka de flesta lâg inom siktomrâdet No. 10 till 100. Partiklar utanför detta område sikta- des bort. 63,1 delar av det spraytorkade pulvret (skrymvolym ca 0,4 g/ml) blandades därefter med 0,3 delar proteolytiskt enzym i kulform (Alcalase, 2 Anson-enheter per gram, även om Maxatase P 440 000 kan insättas i stället), 20 delar granulerat natriumperborat och 16 delar agglome- rerad bentonit. Alla dessa pulver hade partikelstorle- kar inom storleksområdet för den spraytorkade komponen- ten i detergentkompositionen, men mindre partiklar av enzym och perborat kan även användas, ner till ca No. 200. Bentonitpartiklarna bestod av 82,3 delar vatten- fri bentonit, 16,1 delar vatten, 1,5 delar natrium- silikat (tidigare beskrivet) och 0,06 delar Acilan Brilliant Blue färgämne, varvid färgämnet var applicerat på partiklarnas yta. Bentonitpartiklarna var framställ- da genom agglomerering av mer finfördelade bentonit- partiklar (Laviosa AGB) tillsammans med utspädd natrium- 10 15 20 25 30 459 658 35 silikatlösning (i vatten), varefter de torkats. Den använda bentoniten var en sådan som behandlats med natriumkarbonat för utbyte av kalcium och magnesium däri mot natrium (se ovanstående detaljerade be- skrivning av detta material) och från vilken en na- turlig halt av sandigt material (tillräckligt hårt för att vara svårt att krossa med en hammare) efter behandling hade avlägsnats genom centrifugalseparering.

Vattenhalten hos lämpligt agglomererad bentonit kan variera och den kan vara så låg som 3 % vid samman- blandningen med de övriga komponenterna i det ifråga- varande mjukgörande detergentet.

Pâ blandningen av spraytorkade korn, enzym, perborat och färgade bentonitpartiklar i en snedställd trum- blandare sprutades en blandning av 0,5 delar nonjon- aktiv tensia, 0,25 delar Rhodorsil silikonate 51 T (50 %-ig lösning av kaliummetylsilikonat) och 0,25 delar detergentparfym. Besprutningen anpassades så att den påsprutade vätskan jämnt täckte partiklarna i blandaren eller den trumlande truman, varvid ca 100 delar enhetlig produkt erhölls.

Slutprodukten hade en partikelstorlek inom siktomrâdet No. 10 till 60, en skrymvolym av ca 0,5 g/ml, och en vattenhalt av ca 12 % (även om denna kunde reduce- ras till ca 9 % när produkten fick stå). Det resul- terande partikelformiga tygmjukgörande detergentet var friflytande och hade ett tilltalande utseende, med något större li medeltal 20 till 200 % större diameter) blå agglomererade bentonitpartiklar som kontrasterade mot de andra vita partiklarna, och det var icke dam- mande. 459 658 10 15 20 25 30 35 36 Den framställda produkten utsattes för praktiska tvätt- försök och den visade sig vara ett utmärkt detergent med de önskade tygmjukgörande egenskaperna. Vid bedömningen noterades att det var lättare att portïonera ut och kvar- lämnade mindre antal partiklar i doseringsfacket hos en automatisk tvättmaskin av europeisk typ än en kontroll- produkt utan silikonatbeläggning. Detta är speciellt viktigt när bentonitpartiklarna är större, eftersom des- sa kan ha större tendens att häfta fast vid fackets våta väggar vid utportioneringen.

När ovanstående försök upprepades men med 100 kg dodecyl- bensensulfonsyra, 1324 kg TPP "H" och 0,6 delar Rhodorsil Silikonate 51 T i stället för de tidigare angivna mängder- na hade den resulterande produkten samma tilltalande fy- sikaliska egenskaper och funktioner men var dessutom ännu lättare automatiskt utportionerbar, och den kvarlämnaåe inga partiklar i doseringsfacket hos en automatisk tvätt- maskin av europeisk typ.

Vid modifieringar av ovanstående exempel utbyttes den anjonaktiva tensiden mot samma viktmängder av natrium- laurylsulfat, hydrerat natriumtalgalkoholsulfat respek- tive natriumtalgalkohol-polyetoxi(3Et0)sulfat. Alterna- tivt insattes blandningar av dessa material, t ex lika delar av natriumdodecylbensensulfonat och hydrerat nat- riumtalgalkoholsulfat användes tillsammans. I alla dessa fall var den slutliga detergentkompositionen ett ut- märkt textilmjukgörande tvättdetergent. Alla produkterna hade också förbättrade utportionerande egenskaper när de testades medelst de ovan beskrivna metoderna. Liknande resultat kunde också erhållas när man i stället för att ändra den anjonaktiva tensiden ändrade den nonjonaktiva tensiden, vilken utbyttes mot ett segmentpolymerisat av propylenoxid och etylenoxid, såsom Pluronic L-44 eller 10 15 20 25 30 459 658 37 L-62, nonylfenolpolyoxietylen(12 Et0)glykol eller en kondensationsprodukt av Cl2_l5-fettalkohol med 3 eller 7 mol etylenoxid per mol, eller mot en blandning av två eller flera av dessa tensider, t ex i lika delar.

När halva eller hela mängden natriumtripolyfosfat ut- byttes mot NTA var slutprodukten likaså ett tillfreds- ställande detergent med mjukgörande egenskaper, och den hade förbättrade utportionerande egenskaper jäm- fört med ett kontrollprov med samma sammansättning men utan silikonat.' När tvål uteslöts ur kompositionen erhölls en minskad skumreglering, men i övrigt var produkten accepterbar och liknade de ovan beskrivna. När natriumperboratet utbyttes mot andra blekmedel, såsom natriumpersulfat och magnesiumdimonoperoxiftalat, erhölls fortfarande bra blekande och rengörande produkter. När kända aktiva- torer för oxidationsmedlen fanns närvarande kunde blek-I ningen utföras med användning av kompositionen vid lägre temperaturer än de nära kokpunkten (vilka i all- mänhet användes vid utförandet av detta exempel för att uppnå maximal blekningseffekt). När man önskar inkludera mer silikat i produkten fördubblas silikat- mängden genom tillsats i efterhand av vattenhaltiga silikatpartiklar av samma storlek tillsammans med de övriga i efterhand tillsatta partikelformiga fasta ämnena. När natriumpropylsilikonat insattes i stället för kaliummetylsilikonat kunde jämförbara produkter erhållas, och detta var också fallet när silikonater med mindre löslighetsgrad i vatten användes i stället för en del, t ex 25 %, av de andra silikonaterna. 459 658 10 15 20 25 30 35 38 Exempel 2 Förfarandena enligt exempel l varierades genom att silikonatet, i vattenlösning (20 % fasta ämnen) appli- cerades i form av en finfördelad sprutvätska (före- trädesvis med de sprutade dropparna i "mikronstorlek“, t ex l till 50 eller l till 10 mikron i diameter), eller på annat sätt i form av tillfredsställande små vätskedroppar, på var och en av de partikelformiga komponenter som skulle sammanblandas, separat före denna sammanblandning. De olika överdragna partiklarna hade alla en skrymvolym inom det föreskrivna omrâdet (0,3 till 0,6 g/ml, t ex 0,5 g/ml). Därefter sprutades parfymen på samma sätt på blandningen. Den nonjonaktiva tensiden pâsprutades ej i efterhand utan införlivades i stället i grundblandningen. Den resulterande produk- ten hade likasâ förbättrade utportioneringsegenskaper.

Det silikonatöverdragna bentonitagglomeratet, de spray- torkade kornen av detergentkomposition (utan bentonit), enzymer och perborat kan alla framställas separat och lagras, och är senare lämpliga att använda vid fram- ställning av tygmjukgörande detergenter av olika samman sättningar och med olika önskade egenskaper, t ex över- dragen bentonit plus icke överdragna spraytorkade korn.

Exempel 3 Ett mjukgörande detergent, liknande detsamma enligt den första kompositionen i exempel l, framställdes av en grundblandning av 10,24 delar av dodecylbensensulfon- syran, 2,81 delar av den hydrerade fettsyran, 0,81 delar av den kaustika sodan, 26,54 delar vatten, 37,2 delar pentanatriumtripolyfosfat (hydratiserat),-6,8 delar natriumsilikatlösning, 0,21 delar fluorescerande vitmedel, 1,46 delar natriumsulfat och 3,0 delar av den nonjonaktiva tensiden, vilka tillsattes i följd. 10 15 20 25 30 35 459 658 39 Blandningen spraytorkades på det sätt som beskrivits i exempel l, varvid erhölls 62,5 delar av en produkt med liknande skrymvolym och partikelstorlek. De spray- torkade partiklarna blandades sedan med 0,3 delar pro- teolytiskt enzym, ZÖ delar natriumperboratgranulat, 16,0 delar av den agglomererade bentoniten och 0,2 delar Sydex 808, och på den trumlande pulverbland- ningen sprutades en blandning av 0,3 delar av detergent- parfymen och 0,4 delar linjärt Cl0_l3-alkylat, och 0,15 delar kaliummetylsilikonat sprutades på produkten i ett lämpligt flytande tillstånd, företrädesvis upplöst i vatten (50 % koncentration). Den framställda produkten hade bättre fördelande egenskaper vid utportioneringen från doseringsfaoket hos en automatisk tvättmaskin vid normal användning. Den uppvisade en något större skum- ningstendens än den liknande produkten enligt exempel l.

När 0,3 delar av silikonatet användes förbättrades detergentkompositionens utportionerande egenskaper ytterligare.

När man i stället för en agglomererad natriumkarbonat- behandlad italiensk bentonit vilken befriats från sand, såsom i exempel l, insatte en jämförbar produkt (Winkelmann-agglomerat), eller en bentonit av Wyoming- typ, såsom den som försäljes under varumärket Mineral Colloid No. l0l (tidigare Thixogel No. 1), användes erhölls liknande slutprodukter, vilka var goda mjuk- görande detergenter som lätt kunde portioneras ut.

När andra lägre alkylsilikonater, såsom natriumpropyl- silikonat, användes kunde likaså jämförbara resultat erhållas. När Acilan Blue-färgämnet, som användes för att färga bentonitagglomereratet,utbyttes mot ultra- marinblått, erhölls också god färgande och blåtonande effekt. Likaså när silikonatet endast appliceradespå den agglomererade bentoniten, med samma totala mängd silikonat i produkten, eller i vissa fall med 50 % 459 658 10 15 20 25 30 35 40 mindre mängd, var det resulterande detergentets egen- skaper desamma som de tidigare nämnda och utportio- neringen var även förbättrad, jämfört med ett kontrollprov. ' n Exempel 4 När halterna av de olika komponenterna i de föregående exemplen modifierades med 3 10 %, 1 20 % och 1 30 %, under bibehållande av dessa inom de tidigare givna gränserna och bibehållande av förhållandet mellan an- jonaktiv tensid och nonjonaktiv tensid inom området ca 1:1 till 3:1, förhållandet mellan den totala tensid- halten och halten tvättunderstödjande medel inom om- râdet ca 1:3 till 1:8 och förhållandet mellan natrium- bentoniten och totala mängden tensid inom området ca 1:1 till 2:1, erhölls produkter med egenskaper liknande de som beskrivits i exempel l. Detta var också fallet när det eller de vattenlösliga tvättunderstödjande sal- terna enligt exempel l ubyttes mot zeolit A( 20 % ~ hydratisering) och när någon av ett antal syntetiska anjonaktiva och nonjonaktiva tensider insattes i bland- ning, eventuellt tillsammans med en amfoter tensid, såsom en av Miranol-typ. Föreliggande uppfinning kan även tillämpas för att förbättra de utportionerande egenskaperna hos olika andra bentoniter och partikel- formiga detergentkompositioner av vitt skilda samman- sättningar, densiteter (0,2 till 0,9 g/ml) och parti- kelstorlekar (företrädesvis No. 10-40 siktområdet).

Föreliggande uppfinning har beskrivits under hänvisning till olika exempel och utföringsformer därav, men den begränsas ej av dessa, eftersom en fackman på området med beskrivningen framför sig naturligtvis kan använda sig av substituenter och motsvarigheter utan att därför gå utanför uppfinningens ram.

Claims (18)

10 15 20 25 30 459 658 41 P a t e n t k r a v

1. Högverkande tvättande och textilmjukgörande par- tikelformig detergentkomposition, vilken är användbar vid automatisk maskintvätt av tvâttgods i vatten och vilken kan utportioneras från ett doseringsfack hos maskinen genom medverkan av vatten som matas genom detta fack, vilken komposition innehåller 3 till 10 % nat- triumsalt av en syntetisk anjonaktiv organisk tensid som är ett sulfonat eller ett sulfat eller en blandning därav, 1 till 5 % av en nonjonaktiv tensid, 0 till 10 % av en vattenlöslig alkalimetalltvål, 20 till 75 % av ett tvättunderstödjande medel, 5 till 35 % av ett blek- medel som frigör syre i vattenlösning vid förhöjd tempe- ratur samt en mjukgörande kvantitet bentonit, k ä n n e - t e c k n a d av att den innehåller S - 25 vikt% bentonit som föreligger i form av partiklar belagda med 0,05 - 3 vikt% av ett utportiommfingenunderlättande lägre alkalimetallalkylsilikonat och/eller utportioneringen under- lättande derivat därav.

2. Detergentkomposition enligt krav 1, k ä n n e - t e c k n a d av att proportionen av det lägre alkali- metallalkylsilikonat som är överdraget bentonitpartiklarna är i området 0,15 - 1%

3. Detergentkomposition enligt krav 2, k ä n n e - t e c k n a d av att natruimsaltet av den anjonaktiva tensiden är ett linjärt högre natriumalkylbensensulfonat i vilket den högre alkylgruppen har 10 till 14 kolatomer, ett högre natriumfettalkoholsulfat i vilket den högre fettalkoholgruppen har 10 till 16 kolatomer, eller ett högre natriumfettalkoholpolyetoxisulfat i vilket den högre fettalkoholgruppen har 10 till 18 kolatomer och vilket innehåller mellan 3 och 30 etoxigrupper per mol, 459 10 15 20 25 30 658 42 eller en blandning därav, den nonjonaktiva tensiden är en högrefettalkoxi-poly-lägre-alkoxi-lägre-alkanol i Ä vilken den högre fettalkoxigruppen har 10 till 16 kol- atomer och den Kåge alkoxigruppen och den lägre alkanol- gruppen har 2 till 3 kolatomer och vilken innehåller mel- lan 3 och 20 lägre alkoxigrupper per mol, tvàlen är en natriumtvål av högre fettsyror med 10 till 24 kolatomer per mol, det tvättunderstödjande medlet är ett vatten- lösligt salt eller en vattenolöslig zeolit eller en bland- ning därav, blekmedlet_är natriumperborat, bentoniten har en vattehalt av minst 3'% och sväller i vatten, varvid dess svällning är minst l ml/g, och det lägre alkali- metallalkylsilikonatet är vattenlösligt, varvid alkali- metallen däri är kalium eller natrium och den lägre al- kylgruppenafiki har l till 3 kolatomer.

4. Detergentkomposition enligt krav 3, k ä n n e - t e c k n a d av att den innehåller mellan 3 och 7 % linjärt högre natriumalkylbensensulfonat i vilket den högre alkylgruppen har ll till 13 kolatomer, 2 till 4 % av en högre-fettalkoxi-poly-lägre-alkoxi-lägre-alkanol i vilken den högre fettalkoxigruppen har 12 till 15 kol- atomer och molförhållandet mellan högre fettalkoxi och lägre alkoxi är mellan 1:5 och l:l5, 2 till 6 % natrium- tvål av högre fettsyror med 14 till 18 kolatomer per mol, 30 till 50 % vattenlösligt tvättunderstödjande salt, 15 till 25 % natriumperborat, 10 till 20 % natriumbentonit och 0,15 till 0,3 % kaliummetylsilikonat.

5. Detergentkomposition enligt krav 4, k ä n n e - t e c k n a d av att partiklarnas storlek ligger inom siktomrádet No. 10 till No. 100, det högre natrium- alkylbensensulfonatet, tvålen och det tvättunderstöd- jande saltet förekommer tillsammans i huvudsakligen homo- 10 15 20 25 30 459 658 43 gena partiklar som spraytorkats från samma grundbland- ning, natriumperboratet förefinns i form av separata eller separerbara partiklar och bentoniten förefinns i form av separata partiklar.

6. Detergentkomposition enligt krav 5, k ä n n e - t e c k n a d av att denligre alkylgruppen i det linjära högre natriumalkylbensensulfonatet är dodecyl, den nonjonaktiva tensiden är en kondensationsprodukt av en högre fettalkohol med 12 till 15 kolatomer och 9 till 13 mol etylenoxid per mol högre fettalkohol, tvàlen är en natriumtvàl av hydrerade talgfettsyror, det tvätt- understödjande saltet är i första hand pentanatriumtri- polyfosfat och bentonit-partiklarna har formen av ett agglomerat framställt efter natriumkarbonatbehandling av bentonit innehållande magnesium och/eller kalcium för att få natriumbenotnit, med resulterande magnesium- karbonat och/eller kalciumkarbonat däri, vilka partiklar är överdragna med eller delvis överdragna med kalium- metylsilikonat.

7. Detergentkomposition enligt krav 6, k ä n n e - t e c k n a d av att den innehåller mellan 1 och S % natriumsulfat, 0,1 till 2 % optiskt vitmedelfärgämne och 0,1 till 1 % proteolytiskt enzym, varvid de agglome- rerade bentonitpartiklarna har en genomsnittlig par- tikelstorlek som är störreän den genomsnittliga parti- kelstorleken hos de spraytorkade partiklarna och perbo- ratpartiklarna, och är annorlunda färgade så att de lätt kan identifieras i detergentkompositionen.

8. Detergentkomposition enligt krav 7, k ä n n e - t e c k n a d av att natriumbenotniten har en šväll- ning inom omrâdet 5 till 30 ml/9 och en viskositet, i 10 459 658 10 15 20 25 30 44 %-ig dispersion i vatten, av 5 till 30 centipois, och består av ett agglomerat av mindre partiklar av natrium- bentonit.

9. Detergentkomposition enligt krav 8, t e c k n a d av att den innehåller ca 5 % linjärt natriumdodecylbensensulfonat, ca 3 % nonjonaktiv högre- fettalkoxi-poly-lägre-alkoxi-lägre-alkanol-tensid, var- vid den högre fettalkoxigruppen har 12 till 15 kolatomer, den lägre alkoxigruppen och lägre alkanolgruppen har 2 kolatomer och molförhâllandet mellan högre fettalkoxi och lägre alkoxi är ca 1:11, ca 5 % natriumtvàl av hydrerade talgfettsyror, ca 20 % natriumperborat, ca 16 % natriumbentonit, ca 35 % hydratiserat pentanatrium- tripolyfosfat, ca 3 % natriumsilikat, ca 0,1 % kalium- metylsilikonat, ca 0,3 % proteolytiskt enzym, ca 0,3 % parfym, ca 0,2 % optiskt vitmedel och av 12 % vatten. k ä n n e -

10. Detergentkomposition enligt krav 1, k ä n n e - t e c k n a d av att bentonitpartiklarna har formen av agglomererade partiklar, framställda efter natriumkarbo- natbehandling av bentonit innehållande magnesium och/eller kalcium för att utbyta åtminstone en del av detta magnesium och/eller kalcium mot natrium, och med resulterande magnesiumkarbonat och/eller kalciumkarbo- nat däri.

11. Detergentkomposition enligt krav 10, k ä n n e - t e c k n a d av att natriumbentonitagglomeratet har en svällning inom området 5 till 30 ml/g och en viskositet i 10%-ig dispersion i vatten, av 5 till 30 centipois och består av ett agglomerat av mindre partiklar av bentonit.

12. Agglomererade bentonitpartiklar, lämpliga att 10 15 20 25 30 459 658 45 införliva i en partikelformig högverkande detergent- komposition avsedd för automatiska tvättmaskiner vilken innehåller sådan bentonit, k ä n n e t e c k n a d e av att de inkluderar en utportionering underlättande kvantitet av ett silikonat och/eller ett utportione- ringen underlättande derivat därav.

13. Agglomererade bentonitpartiklar enligt krav 12, k ä n n e t e c k n a d e av att det förefinnes mellan 0,05 och 3 % lägre alkalimetallalkylsilikonat och/eller ett utportioneringen underlättande derivat därav på partiklarnas yta.

14. Agglomererade bentonitpartiklar enligt krav 13, k ä n n e t e c k n a d e av att de har en storlek inom siktområdet No. 10 till 100 enligt den amerikanska siktserien, och framställts efter natriumkarbonatbehand- ling av bentonit innehållande magnesium och/eller kal- cium för att fá natriumbentonit, med det resulterande magnesiumkarbonatet och/eller kalciumkarbonatet däri, och vilka partiklar är överdragna med eller partiellt överdragna med 0,05 till 1 % kaliumetylsilikonat.

15. Agglomererade bentonitpartiklar enligt krav 13, k ä n n e t e c k n a d e av att andelen lägre alkali- metallalkylsilikonater är i området 0,15 till 1 %.

16. Sätt att framställa agglomererade bentonitpartik- lar, lämpliga att införliva i en partikelformig högver- kande detergentkomposition, vilken kan utportioneras från doseringsfacket hos en automatisk tvättmaskin genom med- verkan av vatten som matas genom detta fack, k ä n n e - t e c k n a t av att man pà ytan av de agglomererade bentonitpartiklarna applicerar en utportioneringen 459 658 46 underlättande kvantitet av ett silikonat och/eller ett utportíoneringen underlättande derivat därav.

17. Sätt enligt krav 16, k ä n n e t e c k n a t av att de agglomererade bentonitpartiklarna har par- 5 tikelstorlekar inom siktomrâdet No. 10 till 100, och består av agglomerat av huvudsakligen sandfria partiklar av natriumbentonit vilka passerar genom en No. 100 sikt och av vilka mer än 50 % passerar genom en No. 200 sikt, varvid 0,05 till 1 % kaliummetylsílikonat sprutas på de 10 agglomererade partiklarna så att dessa överdrages, åt- minstone partiellt.

18. Sätt enligt krav 16, k ä n n e t e c k n a t av att den utportioneringen underlättande portionen av ett silikonat och/eller ett utportioneringen under- 15 lättande derivat därav är i området 0,15 till 1 %.