SE451532B - Sammansatt tandprotes kombinerande mjuka polyuretan- och harda polymerbestandsdelar - Google Patents

Description

451 532 hydrofil polyuretanelastómer. Föredragna- icke-hyärofila elas- ter är de bildade av isocyanatterminerade prepolymerer, vil- ka tvärbundits eller härdats genom att deblandatgmedbryggbil- dare och uppvärmts efter behov för att åstadkomma härdning.

Isocyanatterminerade prepolymerer lämpliga för framställning av de hårda ochickghydrofila polyuretanelasterna fram- ställes genom reaktion av polyeterdioler eller -trioler med alifatiska eller cykloalifatiska eller aralkyl' di- eller polyisocyanater i proportion som ger fria NCO-grupper.

Prepolymererna härdas sedan eller tvärbindes med en diol, polyol, en alkanolamin, en diamin eller en tertiär amin-inne- hållande polyol, eller blandningar av dessa. Lämpligen är diolen eller polyolen en polyeterdiol eller -polyol eller en hydroxyl-terminerad prepolymer.

För att förbättra polyuretantandprotesernasmotstånd mot meka- nisk formändring eller böjning under betingelser som råder i munnen, ersätter man enligt den amerikanska patentskriften 4.225.696, vars innehåll dessutom härmed upptages i förelig- gande text, de tidigare nämnda alifatiska, cykloalifatiska eller aralfiyb di- eller polyisocyanaterna med aromatiska polyisocyanater i vilka:Eocyanatgrupperna är bundna direkt till den aromatiska kärnan, som exempelvis 2,4-tolylen-diiso- cyanat (TDI),isomera blandningar av TDI, 3,3'-toliden-4,4'- -diisocyanat (TODI), 3,3'-dimetyldifenylmetan-4,4'-diiso- cyanat, difenylmetan-4,4'-diisocyanat (MDI), blandningar av MDI och addukter av MDI etc. Den resulterande polyuretanen kan formas till det mjuka och munsamverkande partiet i en tandprotes som uppvisar en tämligen hård polymer som det tandsamverkande partiet. Den hårda polymeren kan vara en hård polyuretan framställd enligt någon av ovannämnda patent- skrifter eller kan den vara vilken som helst av de tidigare i tandproteser använda hårda polymererna. Som är välkänt har akrylerna, en klass av tämligen hårda hartser, under många år använts vid framställning av dentalprotetiska ersättningar och borde utgöra de främsta kandidaterna för framställning av sammansatta polyuretan/hårdpolymer-tandproteser enligt besk- 451 532 3 rivningen i den amerikanska patentskriften 4.225.696. Hur önsk- värd en sådan förbättring av dessa sammansatta tandproteser än är, är deras polyuretankomponenter, vilka, som tidigare nämnts, framställts från ett aromatiskt isocyanat såsom TDI, TODI eller MDI, tämligen fotokänsliga och benägna att sönderdelas av akti- nisk stràlning. Den möjliga förklaringen till detta beteende är att när en isocyanatgrupp reagerar med vatten, så bildar den en karbamidgrupp vilken, när det gäller de aromatiska isocyanater- na, är tämligen kemiskt stabil men ljuskänslig.

Följaktligen är det önskvärt att tillhandahålla en tandprotes med en mjuk, munsamverkande del för bärarens bekvämlighet och vilken på samma gàng är motstàndskraftig mot böjning och foto- sönderdelning.

Enligt föreliggande uppfinning tillhandahållas en konstgjord tandprotes av sammansatt konstruktion, innefattande ett i för- väg framställt tandhàllande parti som har slipats ut för att ge rum för ett munsamverkande parti integralt och kemiskt bundet till det tandhàllande partiet, varvid det tandhàllande partiet är framställt av en hård icke-polyuretanpolymer som har en hårdhet av icke lägre än cirka Shore D40 vald bland en hård akrylpolymer eller en hård epoxidpolymer och det munsamverkande partiet är framställt av en mjuk icke-hydrofil polyuretanelast som har en hårdhet av icke större än cirka Shore A65, vilken polyuretan utgör reaktionsprodukten av en polyeterpolyol och ett alifatiskt, cykloalifatiskt eller aralkyldi- eller polyiso- cyanat vari isocyanatgrupperna är direkt bundna till de alifa- tiska, cykloalifatiska eller alkyl-delarna därav.

De sammansatta tandproteserna enligt föreliggande uppfinning äger avsevärda fördelar jämfört med en tandprotes helt fram- ställd av polyuretan, Ungefärligen 40% av alla för närvarande tillverkade full- och partiella tandproteser uppvisar akryltän- der. Eftersom det i praktiken är svårt att uppnå en god kemisk bindning mellan akryltänder och polyuretan, är möjligheterna för rester (härledda från mat, dryck, tobak etc.) att infiltre- ra fickor mellan tänderna och polyuretanen mycket större än vid användning av akryltänder bundna till ett 451 532 tandhâllande parti av akryl. Då de hårda akrylerna som klass i allmänhet är ganska stabila mot böjning och i detta avseen- de är överlägsna en tandprotes helt av polyuretan vars mun- samverkande parti är framställt av ett alifatiskt, cykloali- fatiskt eller aralkyk di- eller polyisocyanat, är det sär- skilt fördelaktigt att kombinera de tämligen böjningsbenägna men mot fotosönderdelning motstândskraftiga mjuka polyureta- nerna, som tidigare beskrivits, med akrylerna eller, vad det anbelangar, med vilka som helst andra böjresistenta tke-po1y- uretanpolymerer som exempelvis de hårda epoxidhartserna.

Motståndet hos dessa polyuretaner mot sönderdelning under in- verkan av aktinisk strålning är förmodligen beroende på det faktum att till skillnad från aromatiska karbamidgrupper ten- derar de alifatiska karbamidgrupperna i dessa polyuretaner (i den grad de formats genom reaktion av några isocyanatgrupper med vatten) att reagera med varandra för att bilda biuret, som är avsevärt mer ljusresistent än aromatiska karbamidgrupper, som inte reagerar fö? att bilda biuret i' någon märkbar mängd. En ytterligare fördel med dessa polyuretaner jämfört med de fram- ställda med aromatiska isocyanater ligger i den minskade frek- vens med vilken de alls bildar karbamid/biuret-grupper. En större del av de tillgängliga isocyanatgrupperna i ett ali- fatiskt isocyanat reagerar med hydroxylgrupperna i polyeter- polyolen för att bilda önskadauretankopplingar (som förlänar kemiskt motstånd) än som skulle vara fallet med ett aromatiskt isocyanat.

Det tandhållande partiet i föreliggande sammansatta tandpro- tes, kan framställas av vilket som helst av de kända och kon- ventionella hårda akrylhartserna använda vid framställning av tandgarnityr, exempelvis de med en hårdhet av minst Shore D40 och upp till cirka Shore Dl00. Uttrycket “akrylharts" som det användes häri avser att inkludera homopolymerer av akrylestrar och akrylamider med den allmänna formeln R o ll ll cnz = c_~ c - xRz vari X är O eller NH, Rl är H eller metyl och R är vilken som 0. 451 532 helst av en mångfald grupper inkluderande alifatiska, cyklo- alifatiska, alkaryl-, aralkyl-, alkoxi-, aryloxi-, glycidyl- grupper etc., och sampolymerer av dessa estrar/amider med and- ra akrylestrar/amider och/eller med en eller fler andra sam- polymeriserbara eteniskt omättade monomerer såsom akrylnit- ril, butadien, styren, vinylacetat och liknande. Poly(metyl- metakrylat) är ett särskilt föredraget harts för det tand- hållande partiet i föreliggande sammansatta tandprotes på grund av lättillgängligheten hos monomeren, dess låga kostnad och dess allmänna användning inom tandläkaryrket. Teknikerna med vilka akrylhartser kan formas till tandproteser och par- tiella tandproteser är välkända, se exempelvis amerikanska patentskrifterna 3.251.910 och 3.258.509, vilkas innehåll härmed upptages i föreliggande text.

De hårda epoxidhartserna, exempelvis de med hårdhet av minst Shore D40 och upp till cirka Shore Dl00, som kan användas som tandhållande komponent i föreliggande tandproteser, utgör en välkänd klass av härdplaster. Representativa för-dessa hart- ser är de härledda från bisfenol A och epiklorhydrin härdad med vilken som helst av en mångfald polyaminer och särskilda epoxihartser såsom epoxikresolnovolackhartser, epoxifenyl~ novolackhartser, bisfenol F-härledda hartser, polynukleära fenol-glycidyleter-härledda hartser, cykloalifatiska epoxi- hartser, aromatiska och heterocykliska glycidylaminhartser, tetraglycidylmetylendianilin-härledda hartser, triglycidyl-p- aminofenol-härledda hartser, triazinbasafit harts och hydan- toinepoxihartser. Detaljer för sammansättningen av hårda epoxidpolymerbildande kompositioner och betingelser under vilka de genomgår polymerisation är välkända för fackmannen A på omrâdet och beskrives uttömmande i litteraturen, såsom exempelvis Kirk-Othmer, Encyclopedia of Chemical Technology, tredje upplagan, volym 9, sid 274 och följande, John Wiley & Sons, Inc., vars innehåll härmed upptages i föreliggande text. Polyeterpolyoler användbara för framställning av det munsamverkande mjuka polyuretanpartiet i föreliggande samman- satta tandprotes kan väljas bland vilken som helst av tidi- 451 532 gare för polyuretanframställning använda polyeterpolyoler.

Dylika polyoler uppvisar tvâ, och företrädesvis tre eller fler hydroxylgrupper. Bland användbara polyeterpolyoler inkluderas poly-(oxipropylen)glykoler, poly-(oxipropylen)-poly-(oxiety- len)glykoler, poly-(1,4-oxipropylen)glykoler och ympsampoly- merer av poly-(oxipropylen)-(polyoxietylen)glykoler med akrylnitril eller blandningar av akrylnitril och styren.

Ekvivalentvikten hos dessa polyeterdioler kan ligga i inter- vallet mellan 200 och11D0 medett föredraget intervall av 200 till 400. Polyolen kan bestå av enkla, flervärda alkoholer såsom glycerol, trimetylolpropan, l,2,6-hexantriol eller pentaerytritol eller kan de bestå av polyetertrioler såsom poly(oxipropylen)- eller poly(oxietylen)-addukter av ovanstå- ende polyoler. Ekvivalentvikten hos polyeterpolyolerna kan ligga i intervallet mellan 100 till 800 med ett föredraget in- tervall 100 till 500. Det är också underförstått att olika kombinationer av dioler och polyoler kan användas.

Polyisocyanaterna använda för framställning av de mjuka poly- uretanelasterna måste innehålla isocyanatgrupperna direkt bundna till de alifatiska enheterna däri. Sådana isocyanater inkluderar, men är inte begränsade till, 4,4'-dicyklohexyl- metandiisocyanat, isoforondiisocyanat, 2,2,4-trimetyl-l,6- -hexandiisocyanat, hexametylendiisocyanat, xylylendiisocyanat, "dimeryl“-diisocyanat, metylcyklohexyldiisocyanat och reak- tionsprodukten av 3 mol hexametylendiisocyanat med en mol vat- ten (Desmodur N-triisocyanat).

Förhållandet mellan NCO till OH vid framställningen av den mjuka och isocyanat-termineradeprepolymeren kan ligga mellan 1,75 till 2,5 med ett föredraget intervall av 2,0 till 2,25.

De mjuka isocyanat-terminerade prepolymererna bör uppvisa en fri NCO-halt av cirka 3,5 till 5,5%, företrädesvis 3,7 till 4,7%.

För härdning (tvärbindning) av prepolymererna är föredragna polyoler tertiäramin-innehållande polyoler såsom poly(oxi- 451 532 propylen)- eller poly(oxietylen)-addukter av diaminer eller triaminer, såsom etylendiamin, dietylentriamin, tolylendiamin, fenylendiamin eller anilin eller vilken som helst diol, polyol eller blandning av dessa. Fördelaktigt utgör de polyoler med tämligen låg molekylvikt som de erhållna vid kondensering av propylenoxid med etylendiamin eller pentaerytritol till en molekylvikt av cirka 500 eller av trimetylolpropan elleravwül- kensanhelst annan. basförening till en molekylvikt upp till 2500.

Ett ytterligare föredraget härdande eller bryggbildande medel är en hydroxyl-terminerad prepolymer. Dessa framställes huvud- sakligen på samma sätt som de isocyanat-terminerade prepolyme- rerna men förhållandet är sådant att det föreligger fria ooh oreagerade hydroxylgrupper. Samma dioler och polyoler och iso- cyanater kan användas, även om det är föredraget attprqxflymeren uppvisar högre funktionalitet än 2, som kan uppnås genom att använda en polyol med högre funktionalitet än 2 och/eller ett isocyanat med högre funktionalitet än 2. Lämpligen utgöres isocyanatet av 2,2,4-trimetyl~l,6-hexan-diisocyanat, hexa~ metylen-diisocyanat eller Desmodur N.

Förhållandet OH/NCO i de hydroxylterminerade prepolymererna kan fördelaktigt ligga i samma intervall som förhållandet NCO/OH i deisocyamüierminerade prepolymererna. Det är emel- lertid underförstått att då bryggbildaren kan bestå av en eller fler dioler eller polyoler (intet isocyanat), är det slutliga förhållandet OH/NCO oändligheten.

Ett annat föredraget härdande eller bryggbildande medel är en prepolymer-polyolblandning. Sålunda kan en polyuretanpre- fria NCO- och fria lämpligen polymer, fördelaktigt utan både OH-grupper, blandas med en polyol, en polyol med högre funktionalitet än 2, för att bilda en prepolymer-polyol- blandning. När en sådan blandning blandas med en isocyanat- terminerad prepolymer i ett förhållande NCO/OH större än l, åstadkommas bryggbildning både via en NCO/OH-reaktion och via en NCO-uretan-reaktion. 451 532 I syfte att foga den hårda polymerkomponenten till den mjuka polyuretankomponenten belägges den ena eller båda angränsande ytorna med ett grundningsmedel, framställt genom att blanda polyisocyanat med polyol, varefter de två komponenterna eller delarna fogas samman. Efter härdning av den mjuka elast- beredningen, tillhandahâlles en tandprotes vari de hårda och mjuka elementen är permanent bundna till varandra.

I syfte att accelerera bildningen av prepolymererna eller härdningen av prepolymererna med bryggbildarna, kan metallka- talysatorer såsom tennkatalysatorer, exempelvis dibutyltenndi- laurat och stannooktanoat, användas.

I följande mjuka poluyretanhartsberedningar (samtliga delar beräknade på vikten), som illustrerar föreliggande uppfinning, användes beståndsdelarna vars egenskaper ges i tabellen nedan.

I. FRAMSTÄLLNING Av PREPGLYMERER (Komponenter A), BEREDNING I 9 Polymeg 10001, 4 mol x 976 = 3904 Polymeg 3000 , l mol x 1998 = 1998 Hylene W , 10 mol x 262 = 2620 Dibutyltenndilauratkatalysator _ 1,1 8523,7 Ekvivalentvikt per NCO 852,4 lPoly(oxitetrametylen)glykol; molekylvikt 976 2Poly(oxitetrametylen)glykol; molekylvikt 1998 - 34,4'-dicyklohexylmetandiisocyanat FRAMSTÄLLNINGSFÖRFARANDE Polymeg 1000 och Polymeg 2000 satsas till ett reaktorkärl och blandningen uppvärmes till 70°C.'Den avfuktas i vakuum under 2 till 3 timmar till dess att bildningen av bubblor upphör.

Därefter anbringas ett täcke av torrt kväve,varefter bland- ningen kyles till 50°C och Hylene tillsättes. Reaktionsbland- ningen omröres vid 100 till 120 varv per minut under minst 30 minuter och observeras eftersom en något exoterm reaktion kan I: 451 552 följa. Temperaturen i reaktorn hâlles vid 65-70°C. Katalysator: tillsättes i portioner i syfte att påskynda reaktionen. När 3 timmar förflutit kontrolleras NCO-halten med användning av n-dibutylamintitrermetoden. NCO-halten bör ligga i intervallet 4,8%. Variationen här och i andra värden kan vara É 5%.

När denna nivå för fri NCO uppnåtts, kyles reaktorinnehâllet och förpackas i fodrade behållare med volym 3,3 liter eller 0,9 liter. inert atmosfär i behâllarna, som sedan noga tillslutes.

. Torr kvävgas användes för att upprätthålla BEREDNING 2 Polymeg 1000, 2 mol. x 976 = 1952 Polymeg 2000, l mol x 1998 = 1998 Hylene W, 6 mol x 262 = 1572 Dibutyltenndilauratkatalysator 1,1 5523,l Ekvivalentvikt per NCO 920,5 Framställningsförfarandena är -desamma som för beredning 1.

Prepolymerens fria NCO-halt bör vara 4,5%.

BEREDNING 3 Polymeg 2000, l mol x 1998 = 1998 Polymeg 1000, l mol x 976 = 976 Hylene W, 4 mol x 262 = 1048 4022 Ekvivalentvikt per NCO l005,5 Framställningsförfarandena är desamma som för beredning 1.

Halten fri NCO bör vara 4,18%.

BEREDNING 4 Polymeg 2000 1198 Polymeg 1000 488 Hylene W 786 Dibutyltenndilauratkatalysator 0,76 ' 3272,76 Ekvivalentvikt per NCO 1190 451 532 10 FRAMSTÄLLNINGSFÖRFARANDE Poly(oxitetrametylen)glykoler, Polymeg 2000 och Polymeg l000, satsas till en reaktor och avfuktas under 2 till 3 timmar med varsam omröring och 60-120 varv per minut vid 70°C.

Den avfuktade glykolblandningen kyles till 50°C, ett täcke av torr kvävgas anbringas och diisocyanat (Hylene W) tillsättes.

Katalysatorn tillsättes i portioner i syfte att påskynda reak- tionen.

Reaktorns satsade innehåll bör genomgå exoterm reaktion. Reak- tanternas temperatur bör icke tillåtas överskrida 75°C. Efter 2-3 timmars reaktionstid skall halten NCO kontrolleras med in n-dibutylamintitrermetoden. NCO-halten bör ligga i intervallet 3,3%. Om halten NCO konstateras högre än 3,7%, bör uppvärm- ningen fortgå under ytterligare l timme vid 70°C efter till- sats av en ringa mängd (0,005%) katalysator.

De ovan beskrivna mjuka isocyanatterminerade prepolymererna är väsentligen linjära.

FRAMSÜÄLLNING AV BRYGGBILDARE (KOmpOnenter B) BEREDNING 5 Pluracol 355* l0O g TiO2 (rutil) 0,2 g Dibutyltenndilauratkatalysator enligt behov 100,2 g Ekvivalentvikt per hydroxyl 125,1 xPoly(oxipropylen)derivat av etylendiamin, molekylvikt 490 FRAMSTÄLLNINGSFÖRFARANDE Samtliga pigment dispergeras i 5% av den totala mängden polyol, Pluracol 355. För dispersionsändamål kan en kulkvarn eller valskvarn eller vilken som helst väldispergerande höghastig- hetskvarn användas.

Därefter inröres hela resterande mängden polyol, Pluracol 355. 451 532 ll Blandningen avgasas sedan och avfuktas genom att anbringa vakuum och försiktig uppvärmning vid 60-70°C.

Katalysatorn måste tillsättas innan användningen. Mängden ka- talysator beror pâ slaget av isocyanat-terminerad prepolymer som skall användas. Vanligen tillsättes 0,15-0,35% katalysator, beräknat på den totala vikten polymer och på slaget av poly- mer och reagerande grupper.

BEREQNI§G 6 1,4-butandiol 450 9 Pluracol PeP 550* I 500 TiO2 1 Dibutyltenndilauratkatalysator enligt behov 951,0 Ekvivalentvikt per hydroxyl 68,0 xPoly(okipropylen)addukt av pentaerytritol med molekylvikt ca 500.

FRAMSTÄLLNINGSFÖRFARANDE Samtliga pigment dispergeras i 5% av polyolerna; därefter blandas resten av polyolerna med pigmentdispersionen. Bland~ ningen avfuktas sedan genom att anbringa vakuum och varsam uppvärmning via ac-7o°c. ' Katalysatorn måste tillsättas innan användningen. Mängden katalysator beror på slaget av isocyanat-terminerad prepolymer som användes.

För den stela elastberedningen - ligger mängden katalysator vanligen i intervallet 0,15-0,25% och för den mjuka elast- beredningen i intervallet 0,30-0,35%.

BEREDNING 7 _ Pluracol PeP 550 500 g H02 lm. 500,5 Ekvivalentvikt per hydroxyl 125,1 451 532 12 Framställningsförfarandet liknar det för beredning 6.

BEREDNING s Pluracol TP 440 420 g Butandiol 450 TLOZ l Dibutyltenndilauratkatalysator enligt behov 871 Ekvivalentvikt per hydroxyl 67 Framställningsförfarandet liknar det för beredning 6.

BEREDNING 9 Desmodur N - triisocyanatl 478 g Polymeg 650 - 2112 Pluracol TP 15402 750 Ti02 5,0 Gul nr. 6 Lake 3,0 Röd nr. 3 Lake 1,8 Blå nr. l Lake _0,2 3350,0 Ekvivalentvikt per hydroxyl 668 l(tre mol hexametylendiisocyanat omsatt med en mol vatten) 2Poly(oxipropylen)derivat av trimetylolpropan, molekylvikt 1500 FRAMSTÄLLNINGSFÖRFARANDE Poly(oxitetrametylen)glykol satsas till en reaktor och avfuk- tas i vakuum i 2-3 timmar under varsam omrörning vid 60-120 varv per minut och 70°C. Därefter frigöres vakuum under torrt kväve och täcket av torrt kväve kvarhålles under reaktions- tiden.

Desmodur N-triisocyanat inröres och reageras med glykolen till dess att NCO-halten reducerats till noll. Därefter in- blandas Pluracol TP 1540.

Pigmenten dispergeras i_en ringa mängd av triolen, Pluracol nunnan 451 532 l3 TP 1540, och inröres med den totala mängden av prepolymer- -polyolblandning. ' II. FRAMSTÄLLNING AV MJUKA POLYURETANHARTS Komponent A, beredning l, l00 delar Komponent B, beredning 5, 13,6 delar Katalysator, stannooktoat, 8 droppar NCO/OH = l,08 till l Komponenterna A och B avgasas samt avfuktas i minst l timme vid 60°C och blandas sedan varsamt med katalysatorn och pla- ceras i en föruppvärmd vakuumugn i l~2 minuter. De gjutes sedan i en förvärmd protesform innehållande en tidigare gjuten, hârdíßke-hydrofil polyuretanelast _ beskriven ovan, och hâlles i ugn vid 90°C i 3 timmar. Tandprotesen uttages sedan ur formen och ytbehandlas genom att avlägsna ingöt och skägg samt polera där så är nödvändigt.

EXEMPEL 2 Komponent A, beredning 2, 100 delar Komponent B, beredning 6, 7 delar Katalysator, dibutyltenndilaurat, l2 droppar NCO/OH = 1,05 till l.

Komponent A, beredning 3, 100 delar Komponent B, beredning 6, 6,44 delar Katalysator, dibutyltenndilaurat, 16 droppar Ncc/on = 1,05 till 1.

Kompošitionerna enligt exemplen 2 och 3 avgasas, avfuktas, blandas, gjutes samt härdas enligt exempel l.

EmmPEL 4 Komponent A, beredning 9, 100 delar Komponent B, beredning ll, 56,2 delar Katalysator, stannooktoat, 0,32 45.1 532 14 NCO/OH = 1,05 till 1.

Komponenterna A och B bör uppvärmas till ungefärligen 60°C samt avgasas och avfuktas under vakuum innan blandning sker.

Därefter tillsättes katalysatorn. Blandningen bör gjutas i en förvärmd form och uppvärmas med ett formsläppmedel.Elasten bör häraas i en ugn vid 9s°c i 2 timmar.

IV. FRAMSTÄLLNING AV SAMMANSATT TANDPROTFS Exrnmzr, 5 I detta exempel förses en förformad och hård akryltandprotes, levererad av ett tandtekniskt laboratorium eller en tandlä- kare, med ett munsamverkande parti berett av en mjuk poly- uretanelast såsom någon av de beskrivna i exemplen 1 till 4 ovan.

Den hårda akryltandprotesen placeras i en flaska så att pro-_ tesens understa parti ligger i nivå med flaskan. Inneslut- ningsmaterial införes sedan i flaskan i jämnhöjd med flaskans övre del. När inneslutningsmaterialet härdats, anbringas ett formsläppmedel på samtliga ytorldvs. inneslutning, protes och tänder. När formsläppmedlet torkat (ungefärligen 5 minuter), anbringas ytterligare inneslutningsmaterial i syfte att täcka hela tandprotesen. Flaskan förseglas sedan fullständigt genom fastsättning av ett lock på denna. Flaskan avskiljes och tand- protesen uttages. Tandprotesen slipas sedan för att ge rum för det munsamverkande partiet av mjuk polyuretanelast.

Utgående från en konventionell, helt av akryl framställd tandprotes med nytt rebaseringsavtryck taget av en tandläkare, framställes en gipsmodell enligt konventionella tandtekniska laboratorieförfaranden. Därefter förseglas gipsmodellen (dvs. en beläggning anbringas på alla exponerade gipsytor utom botten). Protesen placeras sedan i en flaska så att protesens understa parti ligger i nivå med flaskan. Därefter införes inneslutningsmaterial i flaskan i jämnhöjd med flaskans övre del. När inneslutningsmaterialet härdat, anbringas ett form- fr; K? 451 532 15 släppmedel på samtliga ytor, dvs. inneslutning, protes och tänder. 7 När det grundande eller formsläppmedlet torkat (efter ungefär fem minuter), anbringas ytterligare inneslutningsmaterial för att täcka hela tandprotesen. Flaskan förseglas sedan helt genom fastsättning av ett lock därpå. Flaskan avskiljes och tandprotesen uttages. Protesen slipas sedan för att ge rum för den mjuka polyuretanelasten- Tätningsmedel anbringas ånyo på allapårwtt exponerade gipsytor. Efter . slipning av tandprotesen, tvättas protesen med vattenfri isopropanol eller etanol för att avlägsna'sliprester samt lufttorkas. En grundare, såsom 7,8 g Pep 550 (en polyeterpolyol från BASF Wyandotte med medelmolekylvikt cirka 600 och hydroxyltal 448, baserad på pentaerytrtol oxialkylerad med propylenoxid) blan- dad med 7,3 g Hylene W (DuPont's 4,4'-dicyklohexylmetandi- isocyanat) anbringas samtliga ytor på tandprotesen där den mjuka elasten skall fästa. Blockeringsmaterialet avlägs- nas från gipsmodellen. Formsläppmedel anbringas ånyo formen och gipsmodellen och får lufttorka (ungefär 5 minuter). Den grundade tandprotesen införes sedan i formhâligheten. Flytan- de mjuk polyuretanberedning införes i formens hålighet och' låga punkter på gipsformen. Hela formaggregatet placeras i ett skruvstycke och den hopspända formen placeras i en ugn uppvärmd till 85°C. Efter cirka 3 timmar uttages aggregatet ur ugnen och kyles till dess det känns behagligt. Formen öppnas och tandprotesen uttages från inneslutningsmaterialet och gips- modellen. Tandprotesen finputsas sedan, poleras etc. för att ge den färdha produkten.

Det är underförstått att uppfinningen inte begränsas till de exakta detaljerna vad gäller förfarande eller konstruktion visat och beskrivet häri då uppenbara modifikationer och likvärdiga former framgår för fackmannen på området.

Claims (7)

451 532 1 6 gxTsNTKRAv

1. l. Konstgjord tandprotes med sammansatt konstruktion k ä n n e t e c k n a d därav, att den innefattar ett i förväç framställttandhàllande parti som har slipats ut för att ge rum för ett munsamverkande parti integralt och ke- miskt bundet till det tandhàllande partiet, varvid det tand- hållande partiet är framställt av en härd icke-polyuretan- polymer som har en hårdhet av icke lägre än cirka Shore D40 vald bland en hård akrylpolymer eller en härd epoxid- framställt av har en hårdhet polyuretan utgör en polyeterpolyol och ett alifatiskt, aralkyldi- eller polyisocyanat vari direkt bundna till de alifatiska, alkyldelarna därav. polymer och det munsamverkande partiet är en mjuk icke-hydrofil polyuretanelast som av icke större än cirka Shore A65, vilken reaktionsprodukten av cykloalifatiskt eller isocyanatgrupperna är cykloalifatiska eller

2. n a d Tandprotes enligt patentkravet l, k ä n n e t e c k av att den mjuka icke-hydrofila polyuretanelasten icke innehåller något mjukningsmedel.

3. n a d därav, att den hårda akrylpolymeren eller hårda epoxidpolymeren har en hårdhet av upp till Shore Dl00. Tandprotes enligt patentkravet 2, k ä n n e t e c k

4. n a d därav att di- eller polyisocyanatet väljes bland 4,4'-dicyklohexylmetandiisocyanat, isoforondíisocyanat, 2,2,4-trimetyl-l,6-hexandiísocyanat, hexametylendiísocyanat, xylylendiisocyanat, dimeryldiisocyanat, metylcyklohexyldi- isocyanat och reaktíonsprodukten av 3 mol hexametylendiiso- cyanat med en mol vatten. Tandprotes enligt patentkravet l, k ä n n e t e c k

5. n a d därav, att polyeterpolyolen är en polyeterdiol, -tri- ol eller -tetrol med ekvivalentvikt 100 till 800. Tandprotes enligt patentkravet l, k ä n n e t e c k 451 532 17

6. Tandprotes enligt patentkravet 5, k . n n e t e'c k n a d därav, att polyolen är härledd från pentaerytritol eller glycerol oxíalkylerad med etylenoxid, propylenoxid eller en blandning av dessa.

7. Tandprotes enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att den hårda polymeren är integralt och ke- miskt bunden till polyuretanelasten med ett polyuretan-base- rat grundningsmedel.