SE444940B - 2-(2-tenoyltio)-propionylglycin samt forfarande for framstellning derav - Google Patents

Description

7903105-0 medan beredningens terapeutiska egenskaper samtidigt försämras.

Denna instabilitet hos 2-merkaptopropionylglycin (II) ökar på- tagligt med ökande temperatur,-vilket kan inträffa i varma kli- mat eller uppenbart inträffar i tropiska länder.

Man har nu funnit, att 2-(2-tenoyltio)-propionylglycin, kännetecknat av ovan nämda strukturformel (IL besitter optima- la farmakologiska karaktärsdrag, vilka gör nämnda förening av~ gjort lämpad för behandling av akuta och kroniska leversjuk~ domar samt av förgiftningsföljder, och dessutom besitter en sta- bilitet, som är mycket högre än den för förening (II). Den full- ständiga frånvaron av lukt och smak, som är utmärkande för föreningen enligt uppfinningen, garanterar dessutom dess optima- la kliniska fördragbarhet av magtarmkanalen under på olika sätt undersökta betingelser. _ Man har även överraskande funnit, att 2~(2-tenoy1tio)- propionylglycin besitter en intressant mukolytisk och bronko- spasmlindrande verkan, som möjliggör föreningens användning vid behandling av sådana akuta infektioner i andningsvägarna som ut- märks av bronkial hypersekretion sant vid behandling av nuko- viscidosissyndrom och andra liknande sjukdomar.

I enlighet med uppfinningen erhålls föreningen (I) genom reaktion av kloriden av tiofen-2-karbonayra med 2-tiopropionyl~ glycin i närvaro av en bas. Reaktionen kan utföras i ett vatten- haltigt medium med användning av karbonatet av en alkalimetall, närmare bestämt natriums eller kaliumkarbonat, som basen. För- farandet enligt uppfinningen illustreras men begränsas ej av följande enempel.

Exempel 278 g merkaptopropionylglycin införs i l60 ml vatten. Den erhållna suspensionen försättes försiktigt under omrörning med 693 g kaliumkarbonat. Fortfarande under omrörning försätts den erhållna lösningen droppvis med 240 g tiofen-2-karbonsyra~ klorid.

Temperaturen hålls vid 20°C.

Den erhållna lösningen skakas till fullständigt försvinnan- de av acylkloriddroppar (omkring 4 h). _ Lösningen surgörs därefter försiktigt till ett pH av 3 med 7903105-0 10 % svavelsyra.

En kriatallin fällning erhålls, vilken strax därefter tillvaratages genom filtrering, tvättas med destillerat vatten och torkas i luft vid 4000. 472 g färglös produkt erhålls sedan efter omkristallisation från acetonitril, smältpunkt 168-l70°C.

Föreningens struktur bekräftas av tillhörande analytiska och spektroskopiska data (IR, NMR). Föreningen (I) är löslig i en mättad lösning av NaHC03 och även i kloroform; den är svårlöslig i alla andra oorganiska lösningsmedel. Föreningen är luktfri och praktiskt taget smaklös.

Såsom redan nämnts har 2-(2-tenoyltio)-propionylglycin vi- sat en anmärkningsvärd leverskyddande aktivitet, vilken såsom framgår av nedan närmare angivna undersökningar visar sig vara betydligt högre än den som utvecklas av 2-merkaptopropionyl- glyein, som användes som referensmedel. Även toxikologiska data visade sig klart tillfredsställande såsom framgår av nedan re- dovisade skäl.

Toxicitetgundergëkgiggag (a) Akut toxicitet i mus Albinomöss, schweizisk stan, kroppsvikt 20-23 g, uppdelade i grupper om 5 djur, hållna i fasta 16 h före undersökningen och givna vatten fritt, användes för undersökningen. 2-(2-feno- yltio)-propionylglycin (I) och 2-merkaptopropionylglycin (II) gavs både oralt och intravenöst, i en enda administrering med ökande doser givna med regelbundna tidsnellanrum.

Oral LD 50 Oral LD 50 befanns vara större än 2500 mg/kg för båda före- ningarna. Medan inget djur dog ens vid den högsta dos som admi- nistrerades av 2-(2-tenoyltio)-propionylglycin, âstadkom emel- lertid referensmedlet en djurdödlighet av 20 1 vid dosen 2500 »ng/kg (Tabell 1). ” Intravenös LD 0 Intravenös LD 50 visade sig vara större än 1250 mg/kg för båda föreningarna. Även i detta fall inträffade inga dödsfall vid föreningen (I), medan referensnedlet framkallade 30-prooen- tig dödlighet vid dosen 1250 mg/kg (Tabell 2). 7903105-0 (b) Akut toxicitet i råtta Etthundrafyrtio (140) albinorâttor, Sprague-Dawley-stam, kroppsvikt 120-135 g, uppdelade i grupper, som vardera omfatta- de 5 djur, användes för undersökningen. Djuren, vilka hölls i fasta 16 h före behandlingen, gavs, både oralt och intramusku- lärt, i en enda administrering och i ökande doser de båda före- ningarna, dvs 2-(2-tenoyltio)-propionylglycin (I) och 2~ti0- propionylglycin (II) (referensmedel), för varje enskild före- ning, bestämdes LD 50 i enlighet med Litchfield och Wilcoxon på basis av den dödlighet som inträffade inom 7 dagar efter behand- lingen.

Oral LD 0 Även i råtta inträffade inga dödsfall upp till den högsta dosen för förening (I), medan vid referensmedlet en 20-procen- tig dödlighet iakttogs vid den högsta dosen (Tabell 3).

Intramuskulär LD 0 .

LD S0 för den produkt som skulle undersökas visade sig motsvara 1801 mg/kg, medan den befanns vara 1630 mg/kg vid refe- rensmedlet (Tabell 4). 7903105-0 5 TABELL 1 Oral LD 50 i mus ' Ingiven Dos Antal djur Antal Dödlighet LD 50 förening :ng/kg per dos döda djur 1500 10 0 0 I 2000 10 ' O 0 2500 2500 10 0 0 1500 10 0 0 II . 2000 10 1 10 2500 2500 10 2 20 TABELL 2 Intravenös LD 50 i. nu: Ingiven Dos Antal djur Antal Dödlighet LD 50 förening :ng/kg per dos döda 5 djur 500 10 0 0 I 750 ' 10 0 0 1250 1000 10 0 0 1250 10 0 0 500 10 0 0 750 10 0 0 1250 II 1000 10 1 10 1250 10 3 30 7903105-0 Oral LD 50 i råtta 6 TABELL ß Ing1ven Dos Antal djur Antal döda Dödlíghet LD 50 förening mg/kg per dos djur % 1500 10 0 0 I 2000 10 0 0 2500 5 2500 10 0 o 1500 10 0 0 1:1 2000 10 0 0 2500 _ 2500 10 2 20 1 TABELL 1 Intramuskulär LD 50 i råtta Ingíven Dos Antal djur Antal döda Dödlighet LD 50 förening mg/ kg per dos djur % 1250 10 0 0 I. 1500 10 1 0 1801 1750 10 4 40 (17 ”_ _2000 10 10 100 1864) 1250 10 0 II 1500 10 20 1630 1750 10 6 60 (1530- 2000 10 10 100 1692 ,, ,.___..._,...-._..-.- 7903105-0 (c) Kronisk toxicitet i råtta och hund Råttor: 80 albinoråttor (Sprague Dawley - 100 g kroppsvikt) uppdelades i två grupper: (I) kontroll (karboxymetylcellulosa); (2) 2-(2-teonyltio)-propionylglycin (200 mg/kg/im) användes för undersökningen.

Behandlingarna gavs dagligen, 6 gånger per vecka under 16 veckor.

Resultat: dödlighet I inom normen allmäntillstánd optimalt tolerabilitet optimal uppförande normalt hos behandlade och kon 'trolldjur ökning i kroppsvikt högre än för kontrollerna blodmorfologi och kemiparanetrar som vid kontrollerna organvikt som vid kontrollerna Resultaten var optimala även vid hundarna.

Skgddsverkan vid koltetrakloridförgiftning Femtio hanråttor (Sprague-Dawley, 180-200 g kroppsvikt) användes för undersökningen uppdelade i 5 grupper: En grupp gavs inte någon behandling, medan de återstående 4 grupperna förgiftades under 7 på varandra följande dagar med CCl¿ med en dosering om 0,5 ml/mg given subkutant. Djuren gavs samtidigt intramuskulärt 2-(2-tenoyltio)-propionylglyein (200 och 300 mg/kg) och 2-tiopropionylglycin (300 mg/kg).

Resultat: Både den förening som skulle undersökas och 2-tiopro- pionylglycin kan förhindra ökning i leverns vikt till följd av administreringen av CCl4.

Dessutom utövade de båda medlen en fördelaktig effekt på leverlipiderna (fetthalten visade sig reducerad) och protei- nerna (proteinhalten visar sig vara tydligt högre in den som erhålles i de djur som endast ges förgiftningsbehandling)L Vid ekvivalent dosering visade föreningen (I) i förhållan- de till 2-merkaptepropionylglycin en statistiskt signifikant effektivitet vid förhindring av ökning av leverns vikt och vid minskning av leverfettnivån. 7903105-0 Skzddsverkan vid brombensenförgiftning .

Femtio hanråttor (Sprague-Dawley, 180-200 g kroppsvikt) användes för undersökningen uppdelade i 5 grupper vardera bestå- ende av 10 djur och gavs ggšlt följande föreningar: (1) 5 % gummi arabicum i váttenledningsvatten' (2) 5 % gummiarabicum i vattenledningsvatten (3) 2-(2-tenoyltio)-propíonylglycin - 200 mg/kg (4) 2-(2-tenoyltio)-propionylglvcin - 300 mg/kg Sju dagar senare gavs djuren i gruppernë 2-3-4-5 bromben- sen subkutant (150 mg/råtta), medan den återstående gruppen (kontroll) gavs motsvarande volym koksaltlösning. Ytterligare sju dagar senare gavs 5 av djuren i varje grupp Nembutal (25 mg/kg/intraperitonealt) och sovtiden beräknades.

De återstående 5 djuren i varje grupp gavs bromftalein i en dos om 50 mg intravenöst; trettio minuter senare avlivades djuren och både närvarande bromftalein och SGPT (serum-glutamin- pyrovin-transaminas) i blodet bestämdes.

Resultat: Det medel som skulle undersökas visade sig kunna min- ska den leverförsämring som framkallas av brombensen med åtföl- jande statistiskt signifikant minskning av sovtiden. Behandling~ en med medlet åstadkom en signifikant minskning av serumkoncen- trationerna av SGPT, som ökats påtagligt genom den-leverförsäm- ring som brombensenet vållat. ' _ Avsöndringsgraden för bromftalein blev mindre uppenbar efter administrering av 2-(2-tenoyltio)-propionylglyoin än vid de förgiftade kontrollerna.

Såsom framgår av översikten över nämnda parametrar utövar 2-tiopropionylglycin en leverskyddande effekt, som är lägre än den som åstadkommes av den förening som skulle undersökas och inte är statistiskt signifikant.

Skxddsverkan in vivo mot kvicksilverföreningar 40 hanmöss (schweizisk stam, 22 g medelkroppsvikt) användes för undersökningen uppdelade i 4 grupper och behandlades som föl- jer: 7903105-0 (1) kvicksilver(II)klorid, 20 mg/kg intraperitonealt; (2) kvicksilver(II)klorid, 20 mg/kg intraperitonealt + före- ning (I), 200 mg/kg intraperitonealt; (3) kvicksi1ver(II)kloríd, 20 mg/kg intraperitonealt + före~ ning (I), 300 mg/kg intraperitonealt; (4) kvicksilver(II)klorid, 20 mg/kg intraperitonealt + 2-tio- propionylglycin, 300 mg/kg intraperitonealt.

Inträffade dödsfall antecknades varje timme under de första 5 timmarna och därefter efter 24 timmar. ßgggltgt: Alla djur som gavs endast kvicksilver(II)k1orid dog inom 24 h efter behandlingen.

Förening (I), 200 mg/kg intraperitonealt _ (10 % 2~tiopropionylg1ycin 300 mg/kg intraperítonealt döda) Förening (I), 300 mg/kg intraperitonealt.

Stabilitetstest .

Såsom redan angivits i början är 2-(2-tenoyltio)-propio- nylglyoin (I) klart mera stabil än motsvarande 2~tiopropionyl- glycin (II).

Stabilitetstesten utfördes enligt Rogers' nonisoterma me- tod lämpligen kompletterad med utvärdering av fysikaliska data, smältpunkt, viktförändring och spektrofotometrisk analys. För varje enskild förening utfördes undersökningarna på en serie prov med vikten 100 mg med tillsats för våtundersökningarna av l ml destillerat vatten. Beträffande förening (I) erhölls en vit suspension medan 2~tiopropiony1glycin framkallade en klar lösning. Tabell 5 visar resultaten med avseende på utseende, fysikaliska egenskaper och viktvariationer. Proven hölls i en termostat vid stigande temperatur, dvs från 25 till 80°C. Den slutliga temperaturen valdes med beaktande av den lägsta smälte punkten för de båda föreningar som skulle undersökas (2-tio- propionylglycin, smältpunkt 93-9S°C). Temperaturen, programme? rad enligt Rogers' formel, kom att bli 40°C vid slutet av den första timmen, 5000 vid slutet av den andra timmen, 57°C vid slutet av den tredje timmen, 63°C vid slutet av den fjärde tim- men, 69°Cs vid slutet av den femte timmen, 7306 vid slutet av den sjätte timmen, 7700 vid slutet av den sjunde timmen och så- som redan angivits, 80°C vid slutet av den åttonde timmen. 7903105-0 10 ' Vidare i tabell 5 hänför sig 1-5, för vardera av de båda substanserna, till den torra substansen medan proven 6-10 hän- för sig till den lösning eller den vattenhaltiga suspension som erhålles såsom angivits ovan. _ _Den slutliga vikten för de olika proven beräknades vid tidpunkten för uttagandet från termostaten, dvs en timme och 30 minuter för proven nr 1, 3 tinnar för proven nr 2, S timmar och 15 minuter för proven nr 3, 8 timmar för proven nr 4 och S. Vid de våtbehandlade proven fastställdes den slutliga vikten endast på proven nr 10 bringade till torrhet vid 60°C under vakuum ef- ,ter 8 timmars värmíng. 7903105-0 11 xwfiuøv lßnåhüfl vmfififlhü &0>Adß Pfldm H.w| w.w@H °.°ø~ uuomfiøaafiuøn nuøufiøwufiaop fiflflh NÉÜ¥PH> ßfih Nuuflnvüfl? OH | m.w@ = mwuzwfløw Q | «.aofi . = w | «.~ofl = = ß :ewa a @.Ho~ |ø»a~xnøa vflfla mmflwnwu @ ww.«| @.w@fl ß.«o~ umøsuoa ummwmmw = m 3.? ß .ä m JS ¶ _. _. w ß@.m| w.v@ m.°afi = = M @o.w»~ o.m@ ø.@@ . = N Jwflnfi Gfiohfiw w.m| m.w@ ß.w@ nwpnmxnua ufifia v«> H |«m=o«@onnø«p|~ N .flfiäflm .fimwhd wcfluuawuwm Away vx«> vxøq wawm »cum nønownsm hmwflfihvdwhmwuvfimï A00 hønuäufivmö øxmflfißäfluhm w Aflflmflfi 7903105-0 12 .wwavflfimüßo Wøvmmfi nw>H5m 0vfl> voqul n~HaN Q.ßON ufiünfløwflmöøn uhünfløwflwfiun ufihm=0vvu> ufihu=vv@n> od I 0 .m m = : 0 | o.~ofl = = w I Nqmofi = = 5 _ :omm I v.oofl = lconmfln Pfi> o ~@.m| fi.<@fl m.Hø~ = = m «ß.m| @.«@ ß.oafi = = « ~n.m| fl.m@ m.øofi = = M mo-ml mflwm mqoo : = N fldvhflw wfla |Hhfiow&ofimh^ofiv ...u .mn w f... ß ß .Så canwmwno :mamma ef, H .Ahocoanu Tu N .fiväam .ußwhd _ wnfinuamamm ¶ Away ua«> .vasa mnmm, >øam mnnumnsm Awnfinvvwmanomv w qAmw 7903105-u 13 Smältpunkten fastställdes i ett kapillärrör, under iden- tiska betingelser på proven nr 5 efter värmning under 8 h un- der de tidigare angivna betingelserna och på proven nr 10 ef- ter värmning och avdnnstning till torrhet såsom tidigare angi- vits. Tabell 6 visar de erhållna resultaten; medan föreningen (1) inte visar några förändringar visar 2-tiopropionylglycin '(II) en tydlig minskning i smältpunkten vid det våta provet.

TABELL 6 SMÄLTPUNKT Produkt Ursprungl. snp _ Slutlig smp.

Torra betingel- våta beting- ser elser (prov 5) (prov 10) n 93-9s°c 92-94°c s6-ss°c 1 166-167°c 166-167°c 166-167°c under sönder- under sönder- under sönder- delning delning delning Även förändringarna i resultaten från de spektrofotomet- riska undersökningarna av de båda föreningarna vid olika värn- ningstider leder till formulering av synpunkter av vikt.

Det bör betänkas att 2-tiopropionylglycin visar maximal extinktion E = 0,329 vid 232 nm, medan föreningen (I) visar E = 0,438 vid 292 nn. _ Proven l - 9 av de båda föreningarna vid ovan angivna värmningstider visar de förändringar i extinktion (och spektro- fotometrisk analys) som anges i tabell 7. Den bättre stabili- teten för föreningen (I) enligt uppfinningen framgår klart. 07903105-0 14 TABELL 2 EXTINKTIONSb OCH SPEKTROFOTOMETRISK ANALYS Substans Prov Vikt E vid E vid' _ Halt- nr mg 232 nm 292 nm % zetiepro- (som .90,8 0,329 - l 101,43 päonylgly- sådan) * " ~ °1“ (II) 1 98,7 0,325 - ' 101,32 2 99,0 0,324 - 100,70 3 100,5 0,325 - 99,50 4 101,3 0,324 - 1 98,41 6 101,6 0,333 - 100,85 7 102,1 0, szs - ' 97,94 8 100,4 0,320 - A 98,06 9 98,5 0,300 - 93,71 2-(2-teny1- (som 100,0 - 1 0,438 100,0 tio)-pr?pío~ sådan) _ ïïfighm” 1 100,1 - 0,440 99,16 2 99,5 ' - 0,435 99,81 3 100,5 _- 0,440 99,96 4 100,7 - ~ 0,440 99,76 0 104,0 -- 0,455 99,88 7 103,2 - 0,450 _ 00,60 8 101,0 - 0,435 99, ss 9 95,6 - 0,412 93,25, De data som visas i tabell 7 bearbetades enligt Rogers! metod genom att beräkna värdena för aktiveringsenergin för sönderdelningsreaktíonerna under torra och fuktiga betingel- ser, špecifíka hastíghetskonstanterna samt livslängd. be er- hållna resultaten visas i tabell 8. ' 7903105-0 15_ TABELL 8 Aktiveringsenergi, specifik hastighet oeh 1ivalängd_ Substans Betingh Aktiverings- K vid 25°C Livslängd elser energi h-l Kcal/nol 2-tíopropio- torra 15,66 A 2,58.10_6 40847 h = nylglycin 1702 d ä ' 7 4 år 8 lån. våta 11, 54 z,14.1o"5 4924 n = 205 d 2-(2-tenoyl- torra -12,28 0 * obegränsad tio)-propio~ _6 nylglycin våta 13,27 2,6l.l0 40377 h = ' t 1682 d 'ä 4 år 7 måne Den utpräglat bättre stabiliteten för 2-(2étenoyltio)- propionylglycin (I) framgår tydligt även från data i tabell 8» För terapevtísk användning som leverskyddande medel kan före- ningen (I) formuleras son kapslar on 100-400 mg liksom även som syrupus innehållande sådana dosstyrkor att man erhåller passan- de enhetsdoser. 7 Det dagliga doseringsschenat är 2-4 kapslar om 250 mg I eller flera ampuller om 250 mg att ges intramuskulårt eller intravenöst liksom även 2~3 matskedar syrupus för en ungefär- lig dosstorlek av 250 ng per matsked.

MUCOLYTISK OCH BRONKIÅLSPASMINDRANDE AKTIVITET (a) Experimentell bronkit i råtta Den mukolytiska aktiviteten för (I) bestämdes i råtta un- derkastad bronkopulmonal försämring frankallad av S02-inandø ning. I För detta ändamål underkaatades 40 hanråttor, Sprague- Dawley-stam, 320-370 g, uppdelade i 4 grupper vardera beståen- de av 10 element, för följande behandling: 7903105-(1 16 G¿I¿EQ_2§ förgiftningsbehandling (S02) _ Grugg 2: förgiftning med S02 och aeroso1behandling.med (I).

Grugg 1:' förgiftning med S02 och aerosolbehandling med (I).

Grugg g: förgiftning med S02 och subkutan behandling med (I).

Vid varje tillfälle var dosen för (I) S0 mg/kg; För att framkalla förgiftningen utsattes djuren för ett konstant luftflöde innehållande S02 i en koncentration av 0,03%.

Förgiftningsbehandlingen gavs i 15 dagar, varvid råttorna 2 h dagligen utsattes för inandning av S02 i perioder om 15 min.

Samtidigt härmed utfördes skyddsbehandlingen med (I) i de grup- per som avsatts till denna; Djuren dödades dagen efter den sista inandningen.

Lungorna uttogs tillsammans med trakea, fixerades i l0 % formalin och underkastades makroskopisk undersökning, doppades sedan i samma fixeringsvätska i 24 h och därefter i l h i ab- solut etanol.

Bronkialträdet tydliggjordes sedan med aleianblàtt; dess- utom gjordes en efterföljande färgning med Sohiffs reagens för att tydliggöra mukopolyaackariderna.

Varje lunga bedömdes efter följande skala: (1) Makroskopisk undersökning: 0 = normal lunga; = rodnande lunga; = fåtal hemorragiska fläckar; = nâgra hemorragiska fläckar; -ÄCQNP = många hemorragiska fläckar; 5 = stora hemorragiska fläckar; (2) Sygliggörande av bronkialträdet med alcianblått: I 0'= enhetlig infärgning; l = nästan enhetlig infärgning; 2 = oregelbunden infärgning; 3 = helt oregelbunden infärg~ ning (3} Bronkogulmonala förändringar vid mikroskogisk undersökning: = inga förändringar; lindriga förändringar; måttliga förändringar; 0 1 2 3 klara förändringar 7903105-0 17 ' Resultaten redovisas i följande tabeller: TABELL 9 MAKRosKoPIsx uunßnsöxnïnc Grupp 1 2 3 1 4 U 4,00 1 0,26 1,25 i 0,31 1,12 1 0,39 1,25 t 0,36 S _ ha hs ' ha U utvärdering; medelvärde I standardavvikelse S = signifikans i förhållande till kontroller hs = hög signifikans TABELL 10 SYNLIGGÖRANDE AV BRONKIALOMÃDET Grupp 1 2 3 4 U 2,50 3 0,26 0,87 3 0,29 e,87 1 0,29 0,75 1 0,31 s - n s__ n S n S Anmärkning: Se Tabell 9 för förklaring av symbolerna TABELL 11 Mmxaosxovïsx UNDBRSÖKNING Grupp 1 2 3 4 U 2,75 i 0,16 0,87 É 0,29 0,75 i 0,31 1,00 1 0,26 S _ h s h s h s Anmärkning:_Se Tabell 9 för förklgring av symbolerna 79Û31Û5~0 18' Både de erhållna resultaten och deras höga signifikans möjliggör ett uttalande att föreningen (I) utövar en utpräglad skyddsverkan med avseende på experimentell bronkit framkallad i råtta genom inandning av S02. (b) Experimentell bronkit beroende på eitronszra i marsvin Tjugofyra fläckiga marsvin, Morinistam, kroppsvikt om- kring 450 g, användes för undersökningen uppdelade i-4 grup- per vardera bestående av 6 djur och.underkastades följande behandling: §§g2Q_l: förgiftningsbehandling med citronsyra.

Grupp 2: behandling med citronsyra och därefter med (I) oralt.

Grupp Q? behandling med citronsyra och därefter med (I) genom . aerosolbehandling. - Grugp Q: behandling med citronsyra och därefter med (I) rek- talt.

Vid varje tillfälle var dosen av (I) 50 mg/kg.

Förgiftningen gjordes genom att experimentdjuren infördes i tätt förslutna plexiglasburar innehållande en lösning av 7,5 % citronsyra 15 minuter dagligen, 6 dagar i veckan i 4 vec- kor. Samtidigt med fërgiftningsbehandlingen gavs behandlingen med (I) i alla de fall i vilka behandlingen med (I) hade plane-I ratsfi Djuren avlivades dagen efter sista appliceringen och lungorna underkastades samma behandling och samma värdering ut- (förd med samma skalor som redan använts vid råttförsöken.

De erhållna resultaten redovisas i följande tabeller.

TABELL 12 MKROSKOPISK UNDERSÖKNING Grupp 1 2 3 ' 4 U 4,00 3 0,25 2,00 i 0,35 2,33 i 0,49 1,33 1 0,40 .S _ h s h s v h_s _Anmärkning: Se Tabell 9 för förklaring av symbolerna. 7903105-0 19 TABELL la SYNLIGGÖRANDE Av BR0NKIALOMRÅDE¶ i Grupp l 2 3 4 U - 2,83 -_|_- 0,16 1,16 -_|_- 0,30 1,00 -_+_ 0,36 1,00 i 0,44 S - I h s h s h s TABELL 1¿ MKROSKOPISK UNDERSÖKNING Grupp 1 2 3 4 U 3,00 3; 0,00 0,83 i 0,30 1,00 g 0,36 0,66 i 0,42 S - h s h s h s Anmärkning: Se Tabell 9 för förklaring av symbolerna.

De erhållna resultaten möjliggör ett uttalande att (I) utövar en utpräglad skyddsverkan med avseende på experimen- tell bronkit framkallad i marsvin genom inandning av citron- syra. (c) Bronkialsgasm beroende gå hiataminaerosol i marsvin Trettio fläckiga marsvin, hanar, Marini-stam, 400-500 g kroppsvikt, användes för undersökningen uppdelade i 5 grup- per vardera bestående av 6 djur. Djuren placerades ett och ett i en tätt försluten plexiglasbur i vilken en 0,l-procen- tig vattenlösning av histaminhydroklorid infördes som en aerosol. Motståndstiden mot spasm beräknades från tidpunkten för införande i buren till tidpunkten för uppträdande av dyspnêkris. Resultaten upprepades efter 24 timmar och efter en timme från följande behandling: Grugg l: kontroller utan behandling Grugg 2: behandlade med (I) given oralt Grugg Q: behandlade med (I) given genom aerosoladministrering 7903105-0 20 Gru I: behandlade med (I) intraperitonealt Gru 2 behandlade med (I) rektalt vid varje tillfälle var dosen 50 mg/kg.

De erhållna resultaten redovisas i följande tabeller: 7903105-n -21 1.n:høaoQEhm Pa wflflhßflxhnm hmm o fifiunwä vw uwflwcähmficd m n w 4 ¶ n 4 _ w n ¶ u m @.H~ w mfwßfl «.@« M ~.~w~ ßßcfi w ~.°~H ~.«« H ß.«wH «.m H fl. m < M _ N H @~.@ H m.>HH m andan düwfifififlflßdøà hvvwü UEEMG BU &0mH0mw$&MNH AC >< 23mm; unzänzwqzgmmufifiuzomm wa Hnwm .mfißmøâofl ääwwämfivmvw hm wdhvßßflfiü ßvflfläxøw M 030hhP¥ß ~0uH0¥w>>mflhnUflm9m H 0flhm>fiøU0i mwGMh0flhm>v§ I D « m N ä @.> M @H.~H~ ~@.m M oø.n~H Qmähø dowflfiaflflflflün ohmm h0wHflWmufi1mH AHV >< z mQ2 wa Adfimflñ 7905105-0 22 De erhållna resultaten möjliggör ett uttalande att före- ningen (I) utövar en anmärkningsvärd bronkialspasmlindrande verkan vid alla de fastställda administreringsvägarna.

Resultaten från den farmakologiska undersökningen i förening med den mycket låga toxiciteten för föreningen (I) möjliggjorde direkt pâbörjande av kliniska försök på människa.

De erhållna resultaten kan sammanfattas på följande sätt: (d) Kliniska försök Medlet undersöktes beträffande sin mukolytiska verkan på 30 äldre patienter (lägsta ålder 57 år, högsta 87 år, medelål- der 72 år). Tjugosex av dem utvecklade en tydlig förbättring med avseende på de kliniska startbetingelserna efter att ha er- hållit dagligen i sex på varandra följande dagar två supposito- rier dagligen, vardera innehållande 0,36 g av.föreningen (I).

Förbättringen fastställdes på grundval av följande para- metrar: -1 minskning av den dagliga mängden upphostningar; - minskning av viskositeten för upphostníngarna; - ökning av Tiffeneaus index; - förbättrat värde för erytrocytsedimentationshastigheten.

En grupp om 20 patienter med samma medelålder gavs i kon- trollsyfte ett känt läkemedel såsom N-acetylcystein. Fastän de resultat som erhölls med N-acetylcystein är överlag.jämförbara med de som erhölls med föreningen (I) med avseende på minskning- en av upphostningar, observerades att föreningen (I) visar sig klart bättre vad beträffar snabbheten i verkan. Överlägsenheten för (I) i förhållande till N-aoetylcystein uppnås vidare genom administrering i form av aerosol: faktiskt iakttogs ingen hostattack vid (I) såsom i motsats härtill ofta ainträffar i fråga om patienter som utsätts för aerosoladmini- strering med N-aeetylcystein. (e) Kliniska försök (i gediatri) Under ett kliniskt försök i syfte att fastställa den muco- lytiska verkan för föreningen (I) i bronkopneumopartier i pe- diatrisk ålder behandlades 50 patienter varierande i ålder från 3 månader till 9 år (medelålder 26 månader) för närvaron av akuta infektiösa inflammatoriska tillstånd i andningsvägarna 7903105-0 23 kännetecknade av bronkial hypersekretion eller, i några fall, av mucoviscidosissyndrom. ' Resultaten visade sig tydligt positiva för 45 Pätienter (90 %) med normalisering av följande parametrar: - hosta - dyspnê - våta ljud vid auskultation.

Dessutom iakttogs en måttlig minskning.i viskositetsvär- dena för mukus, dvs från 292,4 i 92,1 g/Hg till 155,4 1- 61,3 s/Hg- W (f) Farmacevtiska beredningar Amguller för aerosoladministrering eller intramuskulär administrering Varje ampull innehåller: 2-(2-tenoyltio)~propiony1g1ycin natriumsalt 0,360 g natriummetabisulfit _ 10 mg pyrogenfrítt, destillerat vatten 3 ml Sxrugus 2-(2~tenoy1tio)-propionylglycin natriumsalt 3,60 g sorbitol, 70 % 19 g sukros U 50 g etanol 7 1 ml p-hydroxy-bensoat 0,5 ml arommedel 0,5 ml destillerat vatten qs tiU.l00 ml sackarin 0,20 g Suggosítoria för vuxna 2-(2-tenoyltío)~propiony1glycin natriumsalt 0,360 g 0 natrinmmetabisulfit 0 0,020 g 7 bindemedel q.s. till 1 suppositorium Pediatriska suggositoria 2-(Zwtenoyltio)-propionylglycin natriumsalt 0,180 g natriummetabisulfit 0,005 5 bindemedel q.s. till 1 suppositorium _079Ü31U5-Ü 24 ë2§2lä2§§ä2ë§2;ië:g> Varje 100 g innehåller: 2ß(2-tenoyltio)flpropionylglycin natriumsalt 3,60 g sackarin ' -0 0,20 g apelsinarom ' _ 0,5 g apelsinlyufilisat _ _' 10 g sukros till ' 100 g

Claims (4)

25 7903105-U gATENÉKRÅV

1. 2-(2-tenoyltio)-propionylglycin som en ny förening, k ä n n e t e c k n a d a v strukturformeln (I) CH 3-çH- CO-NH-CHZ-COOH 5 I co (I) S___ samt farmakologiskt acceptabla salter därav.

2. Förfarande för framställning av 2-(2-tenoy1tio)-pro- pionylglycin, k ä n n e t e c k n a t a v att 2-tiopropio- nylglycin reageras med tiofen-2-karbonsyraklorid i närvaro av en bas.

3. Förfarande enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a t ja v att reaktionen utföres i vattenhaltigt medium.

4. Förfarande enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a t a v att natrium- eller kaliumkarbonat används som bas.