SE440359B - Nya n,n'-metylenbis(0,0-diaryl-n-fosfonometylglycinonitriler) till anvendning som herbicider, forfarande for deras framstellning samt anvendning derav - Google Patents

Description

l0 15 20 25 30 35 7713048-2 2 Denna blandning upphettas till en temperatur som är tillräckligt förhöjd för att initiera och underhålla reaktionen av fosforsyraestern med triazinen, så att de önskade produkterna bildas. _ Även om ett lösningsmedel inte är nödvändigt vid förfarandet enligt uppfinningen, är det ibland nödvändigt att använda ett lösningsmedel för att reaktionen bekvämt och enkelt ska kunna utföras. Ett lösningsmedel är även användbart för reglering av reaktionstemperaturen. Det använda lösningsmedlet är ett sådant, i vilket triazinen är löslig och som inte reagerar med någon av reaktanterna. Sådana inerta lösningsmedel innefattar acetonitril, etylacetat, tetrahydrofuran och liknande.

Det har befunnits att reaktionstemperaturen kan vara så låg som ca 25°C till ca ll0°C. Högre temperaturer kan användas, men detta medför inga motsvarande fördelar, eftersom reaktionen är väsentligen fullständig, när temperaturen når ca SSOC.

Som framgår av de ovanstående formlerna för reaktanterna, skall förhållandet mellan fosforsyraester och triazin vara 3 till l för bästa resultat.

Högre eller lägre förhållanden skulle kunna användas, men inga åtföljande fördelar erhålls därigenom, eftersom vid högre förhållanden överskott av fosforsyraester skulle behöva frånsepareras, och vid lägre ester/triazin-för- hållanden biproduktbildning är möjlig.

Reaktionen utförs vanligtvis vid atmosfärstryck av ekonomiska skäl.

Emellertid kan högre eller lägre tryck användas, även om inga motsvarande fördelar erhålls därigenom.

'Reaktionen tillåts fortsätta tills all fosforsyraester och triazin förbru- kats enligt kärnmagnetisk resonans-analys. Om sådan analys visar närvaro av föroreningar i form av oreagerade överskott av utgångsmaterial eller lösnings- medel, kan reaktionsblandningen utsättas för vakuumkoncentration. Därefter isoleras och renas den önskade produkten genom kristallisation eller kromatogra- fiska förfaranden. Försiktighet skall vidtagas vid dessa sistnämnda förfaranden för att undvika hydrolys av esterdelen i molekylen.

Med användning av den i följd utförda framställningen enligt uppfin- ningen framställs Op-diaryl-N-fosfonometylglycinonitrilen först enligt de meto- der som beskrivs i den ovannämnda ansökningen. Denna produkt blandas sedan med en híndrad fenylazometin och upphettas under vakuum. En mellanprodukt bestående av azoaddukt antas bildas, varefter upphettningen fortsätts, tills utvecklingen av den hindrade anilinen är fullbordad. Reaktionsblandningen upparbetas sedan för isolering av den önskade metylenbisprodukten.

Hindrade fenylazometiner som är användbara vid utövandet av för~ farandet enligt uppfinningen är sådana med formeln 7713048-2 N=CH Y där X är lägre alkyl och Y är lägre alkyl, halogen eller lägre alkoxi, förutsatt att X och Y inte båda kan vara t-butyl. Exempel på hindrade fenylgrupper innefattar 2-metyl-6-etyl-, 2,6-dietyl-, 2-metyl-6-t-butyl-, 2-klor-6-t-butyl-, 2-brom-6-t- butyl-, Z-metoxi-G-t-butyl-fenyl, och liknande. Man har generellt funnit, att utan 5 de ovannämnda hindrande grupperna så kommer azometinreaktanten att trimeri- seras till en hexahydrotriazin.

De glycinonitrilreaktanter som framställs enligt de i ovannämnda ansökan beskrivna metoderna innehåller ofta fenoliska föroreningar, som kan störa framställningen av de önskade metylenbisföreningarna enligt uppfinningen. 10 Det är därför föredraget att först framställa ett salt av glycinonitrilen med en stark syra som faller ut för att tillåta enkel separation av dessa föroreningar.

Detta salt neutraliseras därefter, så att man får den önskade glycinonitril- reaktanten. Försiktighet skall iakttagas under neutraliseringen för att undvika hydrolys av arylestergrupperna. 15 Reaktionen mellan glycinonitrilen och azometinen börjar vid rumstem- _ peratur baserat på analys genom kärnmagnetisk resonans. Temperaturer upp till ca l25°C kan användas, ehuru ett omrâde av ca 60-80°C är att föredra. Även om reaktionen fortlöper väl vid atmosfärstryck, så kan den hindrade anilin som bildas reagera med den önskade produkten, så. att man får en oönskad addukt. Det 20 är därför föredraget att avlägsna den hindrade anilinen alleftersom den bildas, och detta utförs effektivast genom användning av minskat tryck, varigenom anilinen destillerar över under reaktionen.

Molförhållandet mellan glycinonitril och azometin är företrädesvis ca 2:1. Högre eller lägre förhållanden kan användas, men dessa minskar produkt- 25 utbytena genom att åstadkomma blandningar med oreagerade utgângsmaterial och nämnda mellanprodukt bestående av azoaddukt. En basisk katalysator kan användas om så. önskas, även om reaktionen fortgår till den önskade produkten utan densamma.

De följande försöken tjänar till att belysa uppfinningen ytterligare, 39 varvid alla delar avser vikt, såvida inget annat uttryckligen anges.

EXEMPEL l En acetonitrillösning (10 ml) av di(3,lL-dimetylfenyßfosfit (8,7 g, 0,03 moi) sattes till en acetonitrillösning (50 ml) av l,3,5-tricyanometyl-hexahydro- 10 15 20 25 30 35 7713048-2 (4 l,3,5-triazin (2,0ll- g, 0,0l mol), och blandningen upphettades vid 55°C under 90 timmar. Filtrering av den närvarande fasta substansen och avdunstning av lösningsmedet gav en bourgognefärgad olja, som enligt NMR-analys innehöll den önskade produkten och aminalen till denna produkt. Kromatografi av oljan (8,0 g) över kiselgel (450 g) med 50% cyklohexanl5096 etylacetat (60 ml-fraktioner) gav 0,0-di(3,l+-dimetylfenyl)-N-fosfonometylgycinonitril i íraktionerna 30-41. Frak- tionerna 20-25 från kromatografikolonnen gav efter indunstning av lösningsmed- let 1,62 g av en olja, nâz = l,5387. Kristallisation av denna olja ur koltetraklorid- isooktan gav en vit fast substans som identiíierades som N,N'-metylenbis-[0,0- di(3,læ-dimetylfenyD-N-fosfonometylglycinonitril ], smältpunkt 79~80°C.

EXEMPEL 2 En acetonitrillösning (l00 ml) av di(m-tolyl)fosfit (l0,7 g, 0,04 mol) och 1,3,5-tricyanometyl-hexahydro-1,3,5-triazin (2,72 g, 0,0l33 mol) upphettades' till 50°C under 3 dagar. Lösningen blev vinröd, och lösningsmedlet avdunstades till att kvarlämna 12,4 g av en röd olja 02,096 utbyte). Oljan (9,0 g) kromatografera- des över silikagel med 6096 cyklohexan/4096 etylacetat med uttagning av fraktioner om 60 ml. Fraktionerna 45-63 var ren 0,0-di(m-tolyD-N-fosfono- metylglycinonitril. Fraktionerna 28-140 från kromatografen indunstades i vakuum för att ge en fast substans med en smältpunkt av ll3-ll4oC och identifierades som N,N'-metylenbis-[0,0-di(m-tolyD-N-fosfonometylglycinonitril] som gav föl- jande analys.

Beräknat: C 62,50, H 5,69, N 8,32 Funnet: C 62,58, l-l 5,72, N 8,23 EXEMPEL 3 Di(p-metyltiofenyl)fosfit (30,l+ g, 0,082 mol) och 1,3,5-tricyanometyl- hexahydro-l,3,5-triazin (5,6 g, 0,0275 mol) upphettades till 80°C under en timme.

Den resulterande mörkt rödbruna oljan fick svalna till rumstemperatur och löstes i koltetraklorid (200 ml). Denna lösning sattes till silikagel (30 g), omrördes och filtrerades, och sattes sedan åter till silikagel (20 g) med omrörning och filtrering. Hälften av den resulterande lösningen fästes på silikagel (l2,5 g) och kromatograferades över silikagel (450 g) eluerad med 60% cyklohexan/lz09ó etylacetat (60 ml-íraktioner). Fraktionerna 28-39 slogs samman för att ge 1,2 g N,N'-metylenbis- f0,0-di(p-metyltiofenyD-N-fosfonometylglycinonitril, nâz = l,6l5l. ' EXEMPEL 4 Difenylfosíit (230 g, l,0 mol) sattes till en acetonitrillösning (300 ml) av 1,3,S-tricyanometyl-hexahydro-1,3,5-triazin (68 g, 0,333 mol) och upphettades vid 75-82°C under 3 timmar. Lösningen kyldes och koncentrerades i vakuum för att ge en svart olja, som huvudsakligen var glycinonitrílen. 10 15 20 25 30 35 7713048-2 5 Ett prov av denna olja (101 g) fästes på silikagel (som var löst i kloro- form, mer silikagel tillsattes och lösningsmedlet avdunstades), och detta material kromatograíerades över silikagel (1,1 kg) eluerat med kloroform (fraktioner om l liter). Fraktionerna 13-114 slogs samman, koncentrerades och omkristallise- rades ur diklormetan-cyklohexan, vilket gav 51 g 0,0-difenyl-N-fosfonometyl- glycinonitril.

Fraktionerna ll-12 slogs samman, koncentrerades till en olja, och den fasta substansen avlägsnades genom filtrering. Moderluten från fraktionerna ll- l2 kromatograferades över silikagel (760 g), som eluerades med 60% cyklo- hexan/4096 etylacetat (100 ml-fraktioner). Fraktionerna 140-09 slogs samman och omkristalliserades ur kall koltetraklorid, vilket gav N,N'-metylenbis-(0,0~ difenyl-N-íosfonometylglycinonitril], smältpunkt 98-99OC. Produkten gav föl- jande analys.

C 60,39, H 4,90, N 9,09 C 60,59, H 4,79, N 8,97 EXEMPEL 5 i En blandning av 0,0-difenyl-N-fosfonometylglycinonitril 08,05 g, 0,258 mol) och Zß-dietylfenylazometin (2l,O6 g, 0,129 mol) placerades i en kulrör- destilleringsapparat med en katalytisk mängd (ca 10 mg) natriummetoxid.

Blandningen upphettades vid 65-75OC under vakuum (0,02-0,07 mm) under ca l timme. Destillation av 2,6-dietylanilin började nästan genast, och den fortsatte Beräknat: Funnet: under nästan l timme. Vakuumet avlägsnades, och koltetraklorid (500 ml) tillsattes, tills oljan kristalliserade. Den varma lösningen filtrerades och fick svalna till rumstemperatur. Den fasta substansen uppsamlades och tvättades med kall koltetraklorid, och moderluten koncentrerades för att ge ytterligare fast substans, som slogs ihop till totalt 72,5 g. Produkten identifierades som N,N*- metylenbis-[0,0-difenyl-N-fosfonometylglycinonitril], smältpunkt lO0-lOO,5°C.

EXEMPEL 6 En blandning av 0,0-di(p-metoxifenyÛ-N-fosfonometylglycinonitril (7,4 g, 0,02 mol) och Zß-dietylfenylazometin (l,63 g, 0,01 mol) framställdes, och en liten exoterm reaktion skedde. Efter ca 1/2 timme placerades blandningen i en kulrördestillationsapparat och upphettades till 60-70°C under vakuum (0,1 mm) under ca l/2 timme, medan 2,6~dietylanilinen destillerade över. Den kvar- varande produkten kyldes, omrördes och löstes i varm koltetraklorid. Lösningen filtrerades, varefter man satte eter till den återstående oljan och dekanterade två gånger. Kloroform sattes till oljan, och koncentration gav sedan en produkt, som identifierades som N,N'-metylenbis- (0,0-di(p-metoxifenyD-N-fosfonometyl- glycinonitril] som rödbruna prismor, smältpunkt 90-92°C. Denna produkt gav följande analys. '77130#S-2 10 -l5 20 25 30 35 C 57,07, H 5,20, N 7,61 C 57,06, H 5,22, N 7,63 EXEMPEL 7 En blandning av 0,0-di(læ-klor-B-metylfenyl)-N-fosfonometylglycinonitril (2,8 g, 0,007 mol) och Zß-dietylfenylazometin (0,57 g, 0,0035 mol) framställdes, och en liten exoterm reaktion skedde. Blandningen placerades i en kulrördestilla- Beräknat: Funnet: tionsapparat och upphettades vid 75-80°C under vakuum (0,1 mm) under ca l/Z timme, medan Ló-dietylanilin destillerades över. Den kvarvarande oljan kyldes och kristalliserades sedan ur koltetraklorid/metylcyklohexaneter, vilket gav en vit fast substans. Produkten identifierades som N,N'~metylenbis-[0,0-di(l+-klor- 3-metylfenyD-N-fosfonometylglycinonitril], smältpunkt 89,5-90,5°C. Denna pro- dukt gav följande analys. ' Beräknat: C 51,87, H 4,23, N 6,91 Funnet: C 51,55, H 4,25, N 7,01 EXEMPEL 8 Den herbicida aktiviteten efter uppkomst hos olika föreningar enligt uppfinningen demonstreras som följer. De aktiva ingredienserna appliceras i sprayform på 14-21 dagar gamla exemplar av olika växtarter. Sprayen, en vattenlösning eller en lösning av organiskt lösningsmedel-vatten innehållande aktiv ingrediens och ett ytaktivt ämne (35 delar butylaminsalt av dodecylbensen- sulfonsyra och 65 delar tallolja kondenserad med etylenoxid i förhållandet ll moler etylenoxid pâ l mol tallolja), appliceras på plantorna i olika kruksatser i olika doser (kg per hektar) aktiv ingrediens. De behandlade plantorna placeras i ett växthus, och verkningarna observeras och registreras efter ca 2 veckor eller ca 4 veckor. Värdena anges i Tabellerna I och II.

Det herbicida aktivitetsindex efter uppkomst som används i Tabellerna I och II är som följer: Plantsvar O-2L196 skada 25-4996 skada 50-7496 skada 75-9996 skada Alla dödade Art som inte var när- varande vid behandlings- tidpunkten x Index -FWIQI-O I dessa tabeller, anger "WAT" veckor efter behandling (weeks after treatment), och plantarter som behandlats representeras av en kodbokstav enligt följande: 7 A - Åkertistel (Cirsium arvense) B - Tistelskräppa (Xanthium) C - Indisk malva (Císsampelos pareira) D - Blomman för dagen (Ipomoea) E - Vägmålla (Chenopodium album) F - Bitterpilört (Polygonum) G - "Nutsedge" (Cyperus) H - Kvíckrot (Agropyron repens) I - Ogräsdurra (Sorghum halepense) J - Luddlosta (Bromus tectorum) K - Hönshirs (Echinochloa crusgalli) L - Sojaböna M - Sockerbeta N - Vete O - Ris P - Sorghum Q - Vilt bovete (Eriogonum) R - Sesbaníahampa S - Panicum Spp T - Blodhirs (Digitaria) 7713048-2 TABELL l Växtarter k /ha WAT Förenín '77130118-2 :dl Nm NN bl Fm: f-n-a HI »am -n-| :nl f-IN of-c w! HN om tal f-aoz f-:N till Nu- Ne- QI HN H-a OI f-n-x f-x-x 'GW åh Mß r-lr-l LOLÛ u-ln-l NW NW f-í TABELL II Växtarter WAT Förenin Bl MI ml bl ul ml ml Gäl cal Oll ml ml OI Zl El l-'ll I-IN 0,28 0,28 N01 7713048-2 10 15 20 25 30 35 77130li8-2 10 Av de i Tabellerna I och II redovisade testresultaten kan man se att den herbicida aktiviteten efter uppkomst hos föreningarna enligt uppfinningen till största delen är generell till sin natur. I vissa speciella fall visas emellertid viss selektivitet. I detta hänseende bör noteras, att varje enskild art, som valts för de ovanstående testerna, är en representativ medlem av en erkänd familj av växtarter.

Herbicida kompositioner, inklusive koncentrat, som kräver utspädning före appliceringen på plantorna innehåller från 5 till 95 viktdelar av minst en aktiv ingrediens enligt uppfinningen och från 5 till 95 viktdelar av ett adjuvans i flytande eller fast form, t.ex. från ca 0,25 till 25 viktdelar vätmedel, från ca 0,25 till 25 viktdelar av ett dispergermedel och från 4,5 till ca 94,5 viktdelar av ett inert utdrygningsmedel, tex. vatten, varvid alla delar är i vikt av den totala kompositionen. Där så krävs, kan från ca 0,1 till 2,0 viktdelar av det inerta flytande utdrygningsmedlet ersättas med en korrosionsinhibitor eller ett anti- skumningsmedel, eller bâdadera. Kompositionerna framställs genom att man blandar den aktiva ingrediensen med ett adjuvans innefattande utspädningsmedel, utdrygningsmedel, bärare och konditioneringsmedel för att få kompositioner i form av finfördelade partikelformiga fasta substanser, pellets, lösningar, dispersioner eller emulsioner. Sålunda kan den aktiva ingrediensen användas med ett adjuvans, som t.ex. en finfördelad fast substans, en vätska av organiskt ursprung, vatten, ett vätmedel, ett dispergermedel, ett emulgermedel eller någon lämplig kombination av dessa. När det gäller ekonomi och bekvämlighet är vatten det föredragna utspädningsmedlet.

De herbicida kompositionerna, särskilt vätskor och lösliga pulver, innehåller lämpligen som konditioneringsmedel ett eller flera ytaktiva ämnen i tillräckliga mängder för att göra en given komposition lätt dispergerbar i vatten eller i olja. Att införliva ett ytaktivt ämne i kompositionerna ökar kraftigt deras effektivitet. Med termen “ytaktivt ämne" menas att vätmedel, dispergermedel, suspendermedel och emulgermedel ingår däri. Anjoniska, katjoniska och non- joniska medel kan användas med samma enkelhet.

Föredragna vätmedel är alkylbensen- och alkylnaftalensulfonater, sulfa- terade fettalkoholer, -aminer eller -syraamider, lângkedjiga syraestrar av natriumisetionat, estrar av natriumsulfosuccinat, sulfaterade eller sulfonerade fettsyraestrar, petroleumsulfonater, sulfonerade vegetabiliska oljor, polyoxi- etylenderivat av fenoler och alkylfenoler (speciellt isooktylfenol och nonylfenol) och polyoxietylenderivat av mono-högre-fettsyraestrar av hexitolanhydrider (t.ex. sorbitan). Föredragna dispergermedel är metylcellulosa, polyvinylalkohol, natriumligninsulfonater, polymera alkylnaftalensulfonater, natriumnaftalensulfo- nat, polymetylenbisnaftalensulfonat och natrium-N-metyl-N-(lângkedjlg syra)- 10 15 20 25 30 35 77130l|8'2 11 taurater.

Vattendispergerbara pulverkompositioner kan framställas som innehåller en eller flera aktiva ingredienser, ett inert fast utdrygningsmedel och ett eller flera vät- och dispergermedel. De inerta fasta utdrygningsmedlen är vanligen av rreiineralursprung, såsom naturliga leror, kiselgur och syntetiska mineraler härledda från kiseldioxid och liknande. Exempel på sådana utdrygningsmedel omfattar kaoliniter, attapulgitlera och syntetiskt magnesiumsilikat. Vatten- dispergerbara pulver innehåller vanligen från ca 5 till ca 95 viktdelar aktiv ingrediens, från ca 0,25 till 25 viktdelar vätmedel, från ca 0,25 till 25 viktdelar dispergermedel och från 4,5 till ca 94,5 viktdelar inert fast utdrygningsmedel, varvid alla delar är i vikt av den totala kompositionen. Där så krävs, kan från ca 0,1 till 2,0 viktdelar av det fasta inerta utdrygningsmedlet ersättas med en korrosionsinhibitor eller ett antiskumningsmedel eller bådadera.

Vattenhaltiga suspensioner kan framställas genom att man hopblandar och maler en vattenhaltig uppslamning av vattenolöslig aktiv ingrediens i närvaro av dispergermedel för att få en koncentrerad uppslamning av mycket finför- delade partiklar. Den resulterande koncentrerade vattenhaltiga suspensionen kännetecknas av sin extremt lilla partikelstorlek, så att täckningen vid utspädning och sprayning är mycket homogen och vanligen innehåller från 5 till ca 95 viktdelar aktiv ingrediens, från ca 0,25 till 25 viktdelar dispergermedel och från ca 4,5 till 90,5 viktdelar vatten.

Emulgerbara oljor är vanligen lösningar av aktiv ingrediens i med vatten oblandbara eller delvis oblandbara lösningsmedel tillsammans med ett ytaktivt ämne. Lämpliga lösningsmedel för den aktiva ingrediensen enligt uppfinningen innefattar kolväten och med vatten oblandbara etrar, estrar eller ketoner.

Emulgerbara oljekompositioner innehåller i allmänhet från ca 5 till 95 delar aktiv ingrediens, ca l till 50 delar ytaktivt ämne och ca li till 94 delar lösningsmedel, varvid alla delar är i vikt baserat på totalvikten emulgerbar olja. Även om kompositioner innehållande föreningarna enligt uppfinningen även kan innehålla andra tillsatser, t.ex. konstgödningsämnen, fytotoxiska ämnen och planttillväxtregulatorer, pesticider och liknande använda som adjuvans eller i kombination med några av de ovannämnda adjuvansen, är det föredraget att använda kompositionerna separat med behandlingar i följd med de andra fytotoxiska ämnena, konstgödningsämnena etc. för maximal effekt. Således kan Lex. fältet besprutas med en komposition innehållande en förening enligt uppfinningen antingen före eller efter behandling med konstgödningsämnen, andra fytotoxiska ämnen och liknande. Kompositionerna kan även blandas med de andra materialen, t.ex. konstgödningsämnen, andra fytotoxiska ämnen, etc., och appliceras i en enda applikation. Kemikalier som är användbara i kombination 7713648-2 10 15 20 25 l2 med den aktiva ingrediensen enligt uppfinningen antingen samtidigt eller i följd, innefattar t.ex. triaziner, karbamider, acetamider, acetanílider, uraciler, ättik- syror, fenoler, tiolkarbamater, triazoler, bensoesyror, nitriler och liknande.

Konstgödningsämnen som är användbara i kombination med de aktiva ingredienserna innefattar t.ex. ammoniumnitrat, karbamid, kaliumkarbonat och superfosfat.

Vid arbete enligt uppfinningen appliceras verksamma mängder av glyconitrilerna på plantorna, eller på deras delar, pâ något lämpligt sätt.

Applicering av vätska eller partikelformiga fasta kompositioner på plantor eller jord kan ske med konventionella metoder, tex. med pulversprutor, bom- eller handsprutor och spraysprutor. Kompositionerna kan även appliceras från flygplan som pulver eller spray på grund av deras effektivitet i låga doser.

Appliceringen av en verksam mängd av föreningarna enligt uppfinningen på plantan är viktig och kritisk för utövandet av uppfinningen. Den exakta mängden använd ingrediens beror på det önskade svaret hos plantan liksom på andra faktorer såsom växtarten och dess utvecklingsstadium, samt på neder- bördsmängden liksom på den speciella förening som används. Vid bladbehandling för reglering av vegetativ tillväxt appliceras de aktiva ingredienserna i mängder från ca 0,25 till ca 25,0 eller mer per kilogram per hektar. En verksam mängd för fytotoxisk eller herbicid reglering är den mängd som är nödvändig för total eller selektiv reglering, dvs. en fytotoxisk eller herbicid mängd. Det förmodas att fackmannen på omrâdet enkelt kan fastställa den ungefärliga applikationsdosen med ledning av vad som utlärs i denna beskrivning inklusive exemplen. Även om uppfinningen beskrivits med avseende på specifika modifika- tioner, skall detaljerna i densamma inte uppfattas som begränsningar urom i den mån som anges i de efterföljande patentkraven.

Claims (7)

7713048-'2 13 PATENTKRAV

1. l. Förening till användning som herbicid, kännetecknad avattdenharformeln 0 ll (Rmz-P-cflz-'iï C112 där R betecknar fenyl och kan innehålla upp till tvâ substituenter valda bland 5 halogen, lägre alkyl, lägre alkoxi och lägre alkyltio.

2. Förening enligt krav l, k ä n n e t e c k n a d av att R är fenyl, tolyl, metoxifenyl, xylyl, klorfenyl, metyltiofenyl eller klortolyl.

3. Förfarande för framställning av en förening med formeln O II 2 10 där R betecknar íenyl och kan innehålla upp till två substituenter valda bland halogen, lägre alkyl, lägre alkoxi och lägre alkyltio, k ä n n e t e c k n a t av att man bildar en blandning av en hindrad fenylazometin med formeln där X är lägre alkyl och Y är lägre alkyl, halogen eller lägre alkoxi, förutsatt att 15 X och Y inte båda kan vara t-butyl, och en förening med formeln O (Roi-[iš-CH -NH-cn -cN 2 2 10 l5 '77130118-2 14 där R har samma betydelse som ovan, och upphettar under vakuum tills utvecklingen av motsvarande hindrade anilin upphör.

4. Förfarande enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a t av att man tillsätter en katalytisk mängd av en bas till blandningen.

5. Förfarande enligt krav 3 eller 4, kännetecknat avattXochYäretyl.

6. Användning av en förening med formeln 2 (H0 Q-P-cnz-rg :m2 NC-CI-lz 2 där R betecknar fenyl och kan innehålla upp till tvâ substituenter valda bland halogen, lägre alkyl, lägre alkoxl och lägre alkyltio, som herbícid. _

7. Användning enligt krav 6, k ä n n e t e c k n a d av att i nämnda förening R är fenyl, tolyl, metoxifenyl, xylyl, klorfenyl, metyltíoíenyl eller klortolyl.