SE530823C2 - Vändskärsborr och centrumskär härför - Google Patents

Description

40 45 50 55 60 65 530 823 2 eller flera hårda skär eller slitkroppar, som kan kasseras efter fullgjord uppgift.

På så sätt möjliggörs långvarig användning av den jämförelsevis kostsamma grundkroppen (t ex 10 á 30 skärbyten). Av den mångfald krav och önskemål som ställs på verktygen må i korthet nämnas: goda bearbetningsresultat med avseende på precision, ytkvalitet, repeterbarhet och snabbhet; låga kostnader för tillverkningen av såväl grundkroppen som skären; stor styrka hos verktyget för att detta skall tåla svåra påfrestningar och hög matning; god spånkontroll; etc.

Särskilt påtagligt blir behovet av kompromisser vid konstruktion av borrar av det slag, som använder sig av bytbara skär, och som inom fackmannakretsar benämns vändskärsborrar. Redan vändskärsborrar med stora eller medelstora håltagningsdiametrar ger upphov till kinkiga awägningar till följd av borrförloppets komplicerade natur med avseende på exempelvis spánkontroll, balans, spånavskiljningskapacitet, och det faktum att rotationshastigheten i borrkroppens olika delar minskar från ett maxvärde vid periferin mot noll i borrkroppens centrum. Särskilt grava blir emellertid svårigheterna då vändskärsborrar för små hål, dvs hål med ringa diameter, skall framtagas. Av rent fysiska utrymmesskäl kan varken skären eller borrkroppens flckor för dessa göras obegränsat små. Om nämligen skären skulle utföras jämförelsevis kraftiga kommer detta att ske bekostnad av det material, som omger skärfickorna i grundkroppen, dvs den sistnämnda skulle bli försvagad. Omvänt gäller att en minskande mängd gods (hårdmetall) i skäret A försvagar detta. I små vändskärsborrar föreligger dessutom en speciell begränsning såtillvida att det enda sätt på vilket det enskilda skäret kan fixeras i tillhörande ficka, består i att skruva fast detsamma med hjälp av en skruv, som till ytterrnera visso måste ha sin skalle försänkt i hålet i skäret. Denna skruv måste av bland annat hållfasthetsskäl ha en viss minsta diameter (> 1,8 mm), vilket i sin tur innebär att skärets bredd ej kan tillåtas underskrida ett visst minimimått. Vidare bör centrumskäret skyddas innanför en radiellt yttre sarg, som under borrförloppet fyller ut utrymmet mellan centrumskäret och hålväggen, för att undanröja risken för spånstockning mellan centrumskäret och hålväggen. 70 75 80 85 90 95 53Û 823 3 I praktiken har de ovan påpekade svårigheterna och begränsningama inneburit att tidigare kända vändskärsborrar av ingressvis angivet slag ej kunnat utföras med diametrar, som är mindre än 12,7 mm. l patentlitteraturen är grova och medelgrova vändskärsborrar med tvåfalt eller fyrfalt indexerbara centrumskär beskrivna i exempelvis US 6527486, WO 031099494 och WO 03/099495. l detta sammanhang skall påpekas att bristen på utrymme i en smal borrkropp är mest problematisk för centrumskäret och dennas ficka, men mindre för periferiskäret och dennas ficka. Sålunda inte bara kan, utan bör periferifickan öppna sig i borrkroppens mantelyta. Däremot bör centrumfickan öppna sig enbart i borrkroppens frontändyta och vara belägen innanför en skyddande sarg i anslutning till mantelytan för att på så sätt undvika spånstockning mellan centrumskäret och den genererade hålväggen.

Uggfinningens syften och särdrag Ett grundläggande syfte med föreliggande uppfinning är att skapa konstruktionsmässiga förutsättningar för tillverkning av en tillförlitligt fungerande vändskärsborr med diminutiv håltagningsdiameter, dvs diametrar under 12,7 mm. initialt eftersträvas en borrkonstruktion, som låter sig utföras med 12 mm diameter. Detta skall ske utan att göra avkall på: a) skärens styrka och livslängd b) borrkroppens styvhet och hållfasthet, c) borrens balans d) spännskruvarnas dimensioner.

Enligt uppfinningen nås ovannämnda syfte medelst en borr med de särdrag, som är angivna i patentkravets 1 kännetecknande del. Fördelaktiga utföranden av den uppfinningsenliga borren är vidare definierade ide osjälvständiga kraven 2-11.

I en ytterligare aspekt hänför sig uppfinningen även till ett centrumskär som sådant. Särdragen hos detta centrumskär framgår av patentkravet 12. Fördelaktiga utföranden av det uppfinningsenliga centrumskäret är vidare angivna i de osjälvständiga kraven 13-19. 100 105 110 115 120 125 130 5301 823 Sammanfattning av uppfinningstanken Teoretiskt skulle det grundläggande problemet att skapa en vändskärsborr för små hål, kunna lösas genom att helt sonika göra centrumskäret smalare och lokalisera detsamma parallellt med borrkroppens centrumaxel. På så sätt skulle en hållfast skyddssarg kunna bibehållas utanför centrumfickan. l och med att icke blott två skär utan även omgivande gods i borrkroppen måste rymmas inom ett utrymme av ca 12 mm (eller mindre) skulle ett dylikt skär emellertid bli alltför svagt, i synnerhet i de tunna partier som omger skruvhålet. Ett annat alternativ vore att använda ett tillräckligt brett och starkt skär och knappa in på det gods (vanligen stål) som förekommer i såväl skyddssargen som den mellanvägg, som åtskiljer de båda fickorna. Ej heller detta alternativ kan dock förverkligas i praktiken i och med att dylik materialreduktion skulle äventyra styvheten och styrkan i borrkroppens främre ände. Det sistnämnda alternativet vore ändamålstridigt till och med om centrumfickan skulle snedställas i förhållande till centrumaxeln i och med att skyddssargen då skulle bli alltför tunn eller delvis genomskuren.

Genom att i enlighet med uppfinningen utforma trubbvinkligt snedställda mellanytor i förlängning av de båda sidostödytoma på skäret ges detta en avsmalnande form vid sina båda motsatta kortändar. Detta innebär att skäret kan bibehålla önskad bredd och styrka i sin känsligaste del, nämligen mittdelen i anslutning till skruvhålet. Denna avsmalnande ändform kan i kombination med lämplig snedställning av skåret relativt borrkroppens centrumaxel, utnyttjas för att skapa en centrumficka, som är å ena sidan tillräckligt stor för att rymma skärets breda mittsektion, och å andra sidan så placerad och formad att den ej kräver oacceptabla uppoffringar av gods i borrkroppen. Med andra ord kan centrumfickan utformas utan att meniigt påverka styvheten och styrkan i borrkroppens främre ände.

Kort beskrivning av bifogade ritningar På ritningarna är: Fig 1 Fig 2 en perspektivvy av en borr enligt uppfinningen, en delvis skuren, perspektivisk sprängvy visande borrens båda skär, samt spännskruvar för dessa, åtskilda från verktygets borrkropp, 135 140 145 150 155 160 530 823 5 Fig 3 en partiell sidovy av borrkroppens främre ände utan skär, Fig 4 en tvärsektíon A-A i fig 3, Fig 5 en förstorad perspektivvy visande borrens centrumskär betraktat från ovansidan, Fig 6 en perspektiwy visande samma skär från undersidan, Fig 7 en planvy ovanifrån av centrumskäret visande vitala geometridata för detta, Fig 8 en längdsektion B-B genom skäret enligt flg 7, Fig 9 en schematisk vy visande den inbördes placeringen av borrens centrum- och periferiskär, och Fig 10 en schematisk illustration visande överlappningen mellan skären enligt fig 9.

Detaljerad beskrivningav ett föredraget utförande av uppfinninqen Inledningsvis hänvisas till fig 1 och 2, som åskådliggör en vändskärsborr vilken inbegriper dels en grundkropp eller borrkropp 1, dels två skär 2, 3 av vilka det förstnämnda utgör ett centrumskär och det sistnämnda ett periferiskär. Borrkroppen 1 är roterbari rotationsriktningen R kring en geometrisk centrumaxel C1, och inbegriper såväl en bakre ände 4 som en främre ände 5, vilken representeras av en ändyta som är sammansatt av ett flertal delytor. Bakåt från den främre änden 5 utbreder sig en mantelyta 6 på en främre, cylindrisk del 7 av borrkroppen. Denna främre, skaftartade del 7 ändar i en krage 8, som i sin tur övergår i en bakre del 9 i form av en infästningsdel, som är fixerbar i en maskin (ej visad). I delen 7 är utformade två spånkanaler 10a, 10b, som i detta fall är skruvformiga och sträcker sig från borrkroppens främre ände 5 till kragen 8.

Själva borrkroppen 1 kan - men behöver ej- vara solid och förfärdigad av exempelvis stål, medan skären 2, 3 är förfärdigade av ett hårdare och mer nötningsbeständigt material, såsom hårdmetall eller liknande. Av kostnadsskäl föredras just stål såsom grundmaterial i borrkroppen 1.

I omedelbar närhet av borrkroppens främre ände 5 är utformade fickor för mottagande av de båda skären, nämligen en centrumficka 11 för centrumskäret 2 och en periferificka 12 för periferiskäret 3. Båda dessa fickor 165 170 175 180 185 190 195 530' 823 6 öppnar sig i den främre ändytan. Däremot föreligger en skillnad mellan fickorna såtillvida att periferifickan 12 även öppnar sig i mantelytan 6, medan centrumfickan 11 är åtskild från mantelytan via en sarg 13.

Nu hänvisas till fig 3 och 4, som i detalj illustrerar centrumfickans 11 beskaffenhet. Närmare bestämt avgränsas fickan 11 av en botten i form av en plan yta 14, en längsgående sidostödyta 15, en bakre ändstödyta 16, samt en insida 17 på förutnämnda sarg 13. Vid de båda inre eller axiellt bakre hörnen i fickan är utformade släppningsutrymmen 18, 19 i vilka två overksamma hörn på centrumskäret 2 kan härbärgeras utan att komma i kontakt med grundkroppen.

De båda stödytoma 15, 16 är med fördel plana och bildar trubbvinklar med bottenytan 14. l bottenytan 14 mynnar ett hål 20 med en invändig gänga, dvs hongänga. Centrumaxeln för detta hål 20 är betecknad C2 (se fig 2).

Periferiskäret 3 och dettas ficka 12 är av underordnad betydelse i samband med uppfinningen. Dock ska, med hänvisning till fig 4, påpekas att periferifickan 12 -i analogi med centrumfickan - är avgränsad av en plan bottenyta 21, en längsgående sidostödyta 22 och en tvärställd, bakre ändstödyta 23. Av fig 4 framgår vidare att de båda fickoma 11, 12 är åtskilda från motställda spånkanaler 10a, 10b via en mellanvägg 24, vilken sträcker sig mellan två tvärsnittsvis tårtbitsformade materialsektioner (bommar) 25, 26.

Närmare bestämt åtskiljer mellanväggen 24 centrumfickan 11 från den spånkanal 10b, som sträcker sig bakåt från periferifickan 12, och vice versa.

Av fig 2 framgår hurusom de båda skären 2, 3 är fixerbara med hjälp av skruvar 27, vilka med fördel är identiska för att kunna användas för vilket som helst av skären. Varje skruv inbegriper ett cylindriskt skaft 28 med en hangänga 29, samt en skalle 30 med konisk form. Närmare bestämt inbegriper skallen en konyta 31, som är ansättbar mot en samverkande konyta i ett hål i respektive skär, samt ett nyckelgrepp 51.

Så långt den visade borren hittills beskrivits är densamma i allt väsentligt tidigare känd (t ex genom US 6527486), vad avser den allmänna uppbyggnaden i konstruktivt hänseende. Såsom tidigare påpekats har emellertid de kända borrarna ej kunnat konstrueras med håltagningsdiametrar som underskrider 12,7 mm. Ett avgörande skäl hårtill är att centrumskäret i de 200 205 210 215 220 225 530 823 7 kända borrarna haft en jämnbred form hela vägen mellan motsatta, spånavskiljande skäreggar.

Nu hänvisas fig 5-8, som i förstorad skala illustrerar det uppfinningsenllga centrumskärets 2 beskaffenhet. Skäret innefattar en ovansida 32 och en undersida 33, mellan vilka sträcker sig ett genomgående hål 34, vars centrumaxel är betecknad C3. Vidare har skäret en avlång grundform genom att ha en total längd L1, som är åtminstone något större än bredden W. Närmare bestämt är formen spegelsymmetrisk i förhållande till ett tänkt, längsgående centralplan P (se fig 5 och 7) med vilket hålets 34 centrumaxel C3 sammanfaller (med spegelsymmetri skall förstås att om den ena av skärkonturens båda hälfter- t.ex. den högra i fig 7 - tänkes vara spegelvänd, blir de båda hälftema symmetriska i förhållande till centralplanet P). Vid skärets båda motsatta kortändar är utformade skäreggar 35, som i detta fall är vinkelbrutna och inbegriper två deleggar 35a, 35b, vilka löper samman i en brytpunkt 35c. Två motsatta, längsgående sidoytor 36 löper parallellt med centralplanet P och har till uppgift att växelvis tjäna såsom kontaktytor mot centrumfickans sidostödyta 15. Till deleggama 35a, 35b ansluter sig ändytor 37, 38, av vilka den förstnämnda 37 (tillika med deleggen 35a) är längre än den sistnämnda 38 (tillika med deleggen 35b). Delytan 37 tjänar enbart såsom en släppningsyta i anslutning till den framindlexerade, verksamma skäreggen, medan delytan 38 kan växelvis tjäna antingen såsom släppningsyta eller såsom en ändkontaktyta för anliggning mot fickans 11 ändstödyta 16. l detta sammanhang skall nämnas att kontaktytorna 36, 38 båda är något längre än de stödytor 15 resp 16 mot vilka de ansätts.

Utmärkande för uppfinningen är att mellan den enskilda sidokontaktytan 36 och skärets ändyta, sådan denna representeras av delytan 37, är utformad en mellanyta 39, som bildar en trubbig vinkel a (se gränslinjerna 40, 41 i fig 7) med sidokontaktytan 36. Tack vare denna mellanyta ges skäret en avsmalnande form i riktning mot sina kortändar. Med andra ord är skäret ej jämnbrett hela vägen mellan sina motsatta kortändar.

På samma sätt som ändytoma 37, 38 övergår i skärets ovansida via kanter, som bildar deleggar 35a, 35b, övergår mellanytan 39 och sidokontaktytan 36 i ovansidan via kanter eller gränslinjer 40, 41. Ingen av 230 235 240 245 250 255 260 5310 823 8 dessa kanter 40, 41 har emellertid någon spånavskiljande funktion. Av praktiska tillverkningsskäl är emellertid kantema 40, 41 utformade på samma sätt som de kanter 35a, 35b, som tillsammans bildar skäreggen 35, varvid samtliga kanter 35a, 35b, 40 och 41 ingår i en sammanhängande periferisk kantlinje i form av en förstärkningsfas. Skärets ovansida utgörs i detta fall av en plan yta 32 på ett land, som är åtskilt från den periferiska kantlinjen via en runtomgående ränna 42, vilken tjänar såsom en spånbrytare i anslutning till skäreggarna 35. Ytan 32 är belägen på viss nivå ovanför nämnda kantlinje, såsom framgår av fig 8. Med fortsatt hänvisning till flg 8 skall även påpekas att samtliga sidoytor på skäret har en viss släppningsvlnkel ß, som i exemplet uppgår till 7”. Dock kan denna släppningsvinkel variera och till och med vara olika för olika sidoytor. Av fig 8 framgår vidare att hålet 34 inbegriper en trattartad mynning 43, vilken vidgar sig mot ovansidan 32 och har till uppgift att mottaga skruvskallen 30 i ett försänkt tillstånd. Just det faktum att skruvskallen är försänkt i skäreti monterat tillstånd, är av vital betydelse. såtillvida att densamma härigenom skyddas mot förtidig förslitning. En menlig konsekvens är dock att mynningsutrymmet 43 tar i anspråk material ur skäret.

I fig 7 betecknar TP ett tvärplan, som sträcker sig i rät vinkel mot det längsgående centralplanet P och sammanfaller med hålets centrumaxel.

Såsom tydligt framgår av fig 2 sträcker sig sidokontaktytans 36 kantlinje 41 förbi detta tvärplan TP innan mellanytan 39 och dennas kantlinje 40 tar vid. Närmare bestämt sträcker sig kantlinjen 40 från en första brytpunkt 44 i anslutning till kantlinjen 41 och en andra brytpunkt 45 l anslutning till deleggen 35a. Oavsett skäreggens 35 utformning (bruten eller icke bruten) är kantlinjen 40 och tillhörande mellanyta 39 alltid kortare än kantlinjen 41 och sidokontaktytan 36 i anslutning till denna. l praktiken bör kantlinjens 40 längd L2 uppgå till högst 80% av kantlinjens 41 längd L3. Å andra sidan bör längden L2 uppgå till minst 25% av L3. l det visade, fördragna exemplet uppgår L2 till cirka 50% av L3.

I exemplet uppgår trubbvinkeln c: till 168,5”. Denna vinkel kan variera, närmare bestämt i beroende av kantlinjens 40 längd (och därmed avståndet mellan brytpunkten 44 och tvärplanet TP). Generellt gäller att vinkeln a kan minska med minskande kantlängd L2, och vice versa. Även om brytpunkten 44 vore belägen nära tvärplanet TP bör vinkeln u dock ej 265 270 275 280 285 290 295 539 823 9 överskrida 172°. Å andra sidan bör densamma ej underskrida 155' ens om brytpunkten 44 vore belägen på ett stort avstånd från tvärplanet TP.

Trubbvinkeln y mellan deleggama 35a, 35b uppgår i exemplet till 158°. Även denna vinkel kan variera, företrädesvis inom området 140-1702' Här skall emellertid nämnas att formen hos den enskilda skäreggen vid varje kortände kan väljas på många olika sätt. Exempelvis kan eggen vara åtminstone partiellt bågformig (eller helt rak).

Nu hänvisas till fig 9 och 10 som illustrerar hur borrens båda skär 2, 3 samverkar under arbete. Av just fig 10 framgår att de båda skärens svepområden överlappar varandra. Det upptagna hålets diameter bestäms uteslutande av periferiskäret 3, närmare bestämt av det radiella avståndet mellan centrumaxeln C och skärets verksamma höm 46 i övergången mellan en spånavskiljande huvudegg och en ytavstrykande biegg. De båda skärens svepområden skär varandra i en cirkellinje, som representeras av punkten 47 i fig 10. Att eggamas svepområden överlappar varandra på detta sätt innebär i praktiken att endast den del av skäreggen 35 på centrumskäret 2, som sträcker sig från skärningspunkten 47 till centrumaxeln C1, verksamt avskiljer spånor.

Med andra ord är såväl det radiellt inre partiet av deleggen 35b som det radiellt yttre partiet av deleggen 35a, liksom kantlinjen 40 utmed mellanytan, overksamma under borrning.

Det skall här nämnas att såväl centrumskäret som periferiskäret är avsedda att användas för borrkroppar med olika diametrar ingående i en sats av borrar inom ett visst diameterintervall, tex 12-14 mm (12 mm, 12,5 mm, 13 mm, 13,5 mm och 14 mm). Detta sker genom att skärfickorna utformas på olika stora radiella avstånd från centrumaxeln i beroende av borrdiametrama. Härvid förändras ovannämnda svepområden, närmare bestämt på så sätt att skärningspunkten 47 lokaliseras nära brytpunkten 35c (och centrumaxeln C1) i den minsta borren, och därefter allt längre bort från denna med tilltagande diameter hos de grövre borrarna i satsen.

Innan uppfinningen beskrivs ytterligare skall betänkas att såväl de båda skären som fickorna för dessa är utomordentligt små. Sålunda har centrumskäret 2 i det konkreta exemplet (som avser en 12 mm borr) en bredd W, som uppgår till blott 4.8 mm, och en total längd L1 av cirka 6,5 mm. Vidare 300 305 310 315 320 325 530 823 10 har skäret en tjocklek T, som uppgår till 2,35 mm, medan hålets 34 diameter D uppgår till 2,2 mm (= cirka 45% av bredden W). För att skapa en borr som är tillräckligt stark för att fullgöra praktisk borming, är därför varje tiondels millimeter gods i såväl skäret som borrkroppen värdefull.

Då borrkroppen 1 förfärdigas av stål åstadkoms de båda skärfickorna genom spånavskiljande bearbetning, normalt enbart i form av fräsning. En godskonsumerande operation utgörs av fräsning av släppningsutrymmet 18. Denna operation genomförs i praktiken med hjälp av en pinnfräs med en viss minsta diameter. Om centrumskäret skulle ha varit jämnbrett och därför haft ett uttalat hörn mellan sidokontaktytan och kortänden (såsom fallet äri US 6527486) hade det, för åstadkommande av släppningsutrymmet 18, varit nödvändigt att fräsa ur så mycket material ur borrkroppen att mellanväggens 24 styrka går förlorad. Genom att utföra skäret med den beskrivna mellanytan 39, som ger skäret dess avsmalnande form, kan emellertid släppningsutrymmet 18 utföras med en minimal volym, som ej i nämndvärd utsträckning tar i anspråk material ur mellanväggen. Till denna effekt bidrar i hög grad även det faktum att sidostödytan 15 (och dänned centrumfickan i dess helhet) år snedställd i en spetsig vinkel s (se fig 3) mot centrumaxeln C1, närmare bestämt i riktning utåt/bakåt från sidostödytans främre ände.

I det visade, föredragna utförandet uppgår vinkeln still 5°. inom ramen för uppfinningen kan emellertid måttliga variationer av centrumfickans snedställning förekomma. Under alla omständigheter bör dock vinkeln s uppgå till minst 3° och högst 8". Lämpligen ligger vinkeln s inom området 4-7”. l det visade, föredragna utförandet åstadkoms det andra släppningsutrymmet 19 för skärets radiellt yttre, overksamma hörn genom borrning istället för genom fräsning. På så sätt kan den konkava delyta, som avgränsar utrymmet, utföras i form av en cylinderyta vars diameter är mycket måttlig. l exemplet är sålunda cylinderytan åstadkommen med en borr vars diameter uppgår till cirka 1,2 millimeter. Såsom ett resultat av bormingsoperatlonen erhålls en konisk försänkning 48 i bottenytan 14. Genom att släppningsutrymmet 19 borras (i stället för att fräsas), säkerställs att den 330 335 340 345 350 355 360 530 823 11 periferiskt belägna, skyddande sargen 13 ej genombryts. Med andra ord bibehåller sargen önskad styvhet utmed hela sin längd.

Såsom framgår av fig 3 inbegriper sargens 13 främre ände ett kilforrnigt materialparti 49, vars insida 50 bildar en trubbig vinkel med insidan 17 i övrigt. l praktiken bör trubbvinkeln mellan ytorna 17,50 vara lika stor som trubbvinkeln u mellan skärets sidokontaktyta 36 och dess mellanyta 39. Genom förekomsten av detta kilforrniga parti 49 säkerställs att utrymmet mellan centrumskärets radiellt yttre sida och den genererade hålväggen fylls ut fullständigt. På så sätt undviks spånstockning mellan skäret och hålväggen. l detta sammanhang skall påpekas att skäret, förutom mot bottenytan 14, stöder enbart mot stödytorna 15,16, men ej mot sargens 13 insida. Här föreligger ett minimalt spel mellan närbelägna ytor. Vidare skall påpekas att sargen 13 till följd av centrumfickans snedställning relativt centrumaxeln, erhåller en tilltagande tjocklek i riktning axiellt framåt. Det förtjänar även nämnas att samtidig anpressning av skärets kontaktytor 36, 38 mot stödytoma 15, 16 ombesörjs genom att skruven 27 har en inneboende elasticitet, som kan utnyttjas för att påföra skäret en lateral spännkraft.

Uppfinningens fördelar torde vara uppenbara. Genom att utföra centrumskäret med avsmalnade form mot respektive kortändar och samtidigt snedställa centrumflckan i en måttlig spetsvinkel mot centrumaxeln, säkerställs att centrumfickan avgränsas av tillräckligt mycket gods i såväl mellanväggen som skyddssargen för att garantera tillräcklig styrka i borrkroppens främre ände. Vidare kan skäret ges tillräcklig styrka i sitt känsligaste område, nämligen i de båda i tvärplanet TP belägna partier som omger skruvhålet. Det faktum att skärets båda kortåndar smalnats av inverkar sålunda ej på skärets styrka i området av hålet.

Tänkbara modifikationer av uggfinningen Uppfinningen är ej begränsad blott till det ovan beskrivna och på ritningarna visade utförandet. Sålunda är det tänkbart att konstruera vändskärsborrar med håltagningsdiametrar underjust 12 mm med användande av den uppfinningsenlíga principen. Vidare kan såväl centrumskärets som centrumfickans geometriska* utformning variera inom ramen för efterföljande 365 530 823 12 patentkrav. Exempelvis behöver de beskrivna mellanytorna e] nödvändigtvis vara plana och ha raka kantlinjer, utan kan ha annan form, t.ex. konvex. lnom ramen för uppfinningen är det även möjligt att modiflera relativa dimensioner i centrumskäret och dettas ficka, tex såtillvida att skärets längd reduceras i förhållande till bredden, förutsatt att den avlånga grundforrnen bibehålles.

Det är axiomatiskt att det uppfinningsenliga skäret enbart kan tjäna såsom ett centrumskär, d v s aldrig såsom ett periferiskär.

Claims (19)

370 375 380 385 390 395 400 530 823 13 Patentkrav

1. Borr för spånavskiljande bearbetning, innefattande dels en kring en geometrisk centrumaxel (C1) roterbar borrkropp (1), som har en bakre ände (4) och en främre ände (5) från vilken bakåt utbreder sig en mantelyta (6) i vilken är försänkta två spånkanaler (10a, 10b) med var sin skärficka (11, 12), dels två bytbara skär, nämligen ett i en periferificka (12) monterat periferiskär (3) och ett centrumskär (2), vilket är indexerbart och monterat i en centrumficka (11), som öppnar sig i borrkroppens främre ände (5) och är avgränsad av en bottenyta (14), en bakre ändstödyta (16), en sidostödyta (15) på en mellanvägg (24), och en insida (17) på en sarg (13) i anslutning till mantelytan (6), varvid centrumskäret (2) innefattar en ovansida (32) och en undersida (33) mellan vilka sträcker sig ett genomgående hål (34) för en spännskruv (27), och har en avlång grundform, som är spegelsymmetrisk i förhållande till ett tänkt, längsgående centralplan (P) med vilket en centrumaxel (C3) för hålet (34) sammanfaller, och varvid den ena av två motsatta, längsgående sidokontaktytor (36) på skäret, vilka löper parallellt med varandra och med centralplanet (P), är ansatt mot centrumfickans (11) sidostödyta (15), variämte den ena av två motsatta ändytor, som är utformade i anslutning till spånavskiljande skäreggar (35) vid centrumskärets kortändar, är ansatt mot centrumfickans ändstödyta (16), k ä n n e t e c k n a d a v, att centrumfickans (1 1) sidostödyta (15) är snedställd relativt borrkroppens (1) centrumaxel (C1) i en spetsig vinkel (e) inom området 3-8°, och att vid vart och ett av två diagonalt motsatta hörn på centrumskäret (2) är mellan den enskilda sidokontaktytan (36) och en ändyta utformad en mellanyta (39), som är kortare än sidokontaktytan (36) och bildar en trubbig vinkel (a) med denna, varvid den ena mellanytan är lokaliserad i området av ett släppningsutrymme (18) mellan centrumfickans sidostödyta (15) och dess ändstödyta (16).

2. Borr enligt krav 1, k ä n n e te c k n a d a v, att trubbvinkeln (or) mellan centrumskärets (2) sidokontaktyta (36) och mellanyta (34) uppgår till minst 155°. 405 410 415 420 425 430 530 823 14

3. Borr enligt krav 1 eller 2, k ä n n e te c k n a d a v, att trubbvinkeln (u) mellan centrumskärets (2) sidokontaktyta (36) och mellanyta (39) uppgår till högst 172°.

4. Borr enligt något av föregående krav, k ä n n e te c k n a d a v, att centrumskärets enskilda skäregg (35) är bruten och innefattar två i trubbig vinkel (y) mot varandra sig sträckande deleggar (35a,35b) till vilka ansluter sig två änddelytor (37,38) av vilka en första (37) övergår i en mellanyta (39) och tjänar enbart såsom en släppningsyta, medan den andra (38) övergår i en sidokontaktyta (36) och kan omväxlande tjäna såsom släppningsyta och ändkontaktyta.

5. Borr enligt krav 4, k ä n n e te c k n a d a v, att trubbvinkeln (v) mellan centrumskärets deleggar (35a,35b) ligger inom området 140-170°.

6. Borr enligt krav 4 eller 5, k ä n n e te c k n a d a v, att den första delytan (37) på centrumskäret är längre än den andra (38).

7. Borr enligt något av föregående krav, k ä n n e te c k n a d a v, att centrumskärets mellanyta (39) har en längd (L2) - sådan denna betraktas utmed en övre gränslinje (40) - som uppgår till högst 80% av sidokontaktytans (36) motsvarande längd (L3).

8. Borr enligt något av föregående krav, k ä n n e te c k n a d a v, att centrumskärets mellanyta (39) har en längd (L2) - sådan denna betraktas utmed en övre gränslinje (40) - som uppgår till minst 30% av sidokontaktytans (36) motsvarande längd (L3).

9. Borr enligt något av föregående krav, k ä n n e te c k n a d a v, att centrumfickan (11) förutom det förstnämnda släppningsutrymmet (18) inbegriper ett mellan ändstödytan (16) och sargens (13) insida (17) beläget andra släppningsutrymme (19), som avgränsas av en partiellt cylindrisk yta, 435 440 445 450 455 460 465 530 823 15 vilken är åstadkommen genom borrning resulterande i en försänkning (48) i fickans bottenyta (14).

10. Borr enligt något av föregående krav, k ä n n e te c k n a d a v, att sargens (13) tjocklek ökar från en bakre ände mot en främre.

11. Borr enligt något av föregående krav, k ä n n e te c k n a d a v, att sargens (13) främre ände inbegriper ett kilforrnigt materialparti (49) med en insida (50), som bildar en trubbig vinkel med insidan (17) i övrigt.

12. lndexerbart centrumskär för vändskärsborrar, vilket innefattar en ovansida (32) och en undersida (33) mellan vilka sträcker sig ett genomgående hål (34), och vilket har en avlång grundform, som år spegelsymmetrisk i förhållande till ett tänkt, längsgående centralplan (P) med vilket en centrumaxel (C3) för hålet (34) sammanfaller, varvid två motsatta, längsgående sidokontaktytor (36) löper parallellt med varandra och med centralplanet (P), och varvid ändkontaktytor (37, 38) är utformade i anslutning till spånavskiljande skäreggar (35) vid två motsatta kortändar, k ä n n e t e c k n a f a v, att vid vart och ett av två diagonalt motsatta hörn på skäret är mellan den enskilda ändytan (37) och en sidokontaktyta (36) utformad en mellanyta (39), som är kortare än sidokontaktytan (36) och bildar en trubbig vinkel (cr) med denna.

13. Centrumskär enligt krav 12, k ä n n e te c k n at a v, att trubbvinkeln (o) mellan sidokontaktytan (36) och mellanytan (39) uppgår till minst 155°.

14. Centrumskär enligt krav 12 eller 13, k ä n n e te c k n at a v, att trubbvinkeln (o) mellan sidokontaktytan (36) och mellanytan (39) uppgår till högst 172”.

15. Centrumskär enligt något av kraven 12-14, k ä n n e te c kn a t a v, att den enskilda skäreggen (35) är bruten och innefattar två i trubbig vinkel (v) mot varandra sig sträckande deleggar (35a,35b) till vilka ansluter sig två 470 475 480 485 53Û 823 16 änddelytor (37,38) av vilka en första (37) övergår i en mellanyta (39) och tjänar enbart såsom en släppningsyta, medan den andra (38) övergår i en sidokontaktyta (36) och kan omväxlande tjäna såsom släppningsyta och ändkontaktyta.

16. Centrumskär enligt krav 15, k ä n n e te c k n a t a v, att trubbvinkeln (y) mellan deleggarna (35a,35b) ligger inom området 140-170°.

17. Centrumskär enligt krav 15 eller 16, k ä n n e te c k n a t a v, att den första delytan (37) är längre än den andra (38).

18. Centrumskär enligt något av kraven 12-17, k ä n n e te c k n a t a v, att mellanytans (39) längd (L2) - sådan denna betraktas utmed en övre gränslinje (40) - uppgår till högst 80% av sidokontaktytans (36) motsvarande längd (L3).

19. Centrumskär enligt något av kraven 12-18, k ä n n e te c k n a t a v, att mellanytans (39) längd (L2) - sådan denna betraktas utmed en övre gränslinje (40) - uppgår till minst 30% av sidokontaktytans (36) motsvarande längd (L3).