SE520436C2 - Förstärkarkrets - Google Patents

Description

25 30 35 (fl k.) C) å- (N ON na andra ingång 204 reglerar förstärkarenhetens 201 förstärk- ning.

Förstärkarenheten 201 kan exempelvis vara inrättad så att en högre värde på signalen vid den andra ingången 204 betyder en lägre förstärkning. Naturligtvis är även det motsatta förhållandet tänkbart. Om det antas att utsignalen från förstärkarenheten 201 ligger högre än den förutbestämda nivån, så ligger således sig- nalen från nivädetektorn 211 till integratorenheten 212 högre än börvärdet 214. Detta betyder att värdet på signalen vid integra- torenhetens 212 utgång 219 ökar, vilket betyder att förstärkar- enhetens 201 förstärkning minskar. Kretsen enligt Fig 1 ser så- ledes till att utsignalen från förstärkarenheten 201 ligger på en förutbestämd nivå.

En nackdel med tidigare kända förstärkarkretsar är att det ofta är svårt att styra förstärkning för olika typer av signaler. Exem- pelvis kan vissa signaler innefatta pulser med en mycket hög frekvens och andra signaler kan infatta pulser med relativt långa uppehåll mellan pulserna. När det anländer pulser med långa uppehåll mellan pulserna kan förstärkarkretsen tendera att för- stärka signalen, vilket kan betyda att när det sedan kommer pul- ser med hög frekvens kan förstärkningen vara för hög, vilket kan medföra olika problem, exempelvis kan förstärkaren mättas och förstärkningen kan bli olinjär.

SAMMANFATTNING AV UPPFINNINGEN Ett syfte med föreliggande uppfinning är att åstadkomma en för- stärkarkrets som minskar eller undviker risken att en för hög för- stärkning inställes.

Detta syfte uppnås med en förstärkarkrets av det slag som har beskrivits i det första stycket ovan och som kännetecknas av en andra reglerenhet inrättad att avkänna nämnda utsignal och att avge en andra reglersignal för att styra förstärkningen hos 10 15 20 25 30 35 520 456 nämnda förstärkarenhet, och en utväljarenhet inrättad att motta- ga nämnda första och andra reglersignaler och ansluten till nämnda förstärkarenhet, varvid utväljarenheten är inrättad att styra förstärkarenhetens förstärkningen i enlighet med den av nämnda första och andra reglersignaler som ger lägst förstärk- ning. Eftersom förstärkningen inställes i enlighet med den re- glersignal som ger lägst förstärkning sä minskas risken att en för hög förstärkning inställes när reglersignalerna från den första och andra reglerenheten skiljer sig åt.

Enligt en föredragen utföringsform av uppfinningen är den första reglerenheten speciellt inrättad att avkänna en första typ av ut- signal och den andra reglerenheten är speciellt inrättad att av- känna en andra typ av utsignal. Härmed uppnås på ett enkelt sätt att förstärkarkretsen tar hänsyn till olika typer av signaler och tillser att en för hög förstärkning, som skulle kunna orsakas av någon av signalerna, undviks.

Enligt en ytterligare utföringsform är den första reglerenheten speciellt inrättad att avkänna en utsignal som är kontinuerlig el- ler som innefattar pulser med relativt kort uppehåll mellan pul- serna och den andra reglerenheten är speciellt inrättad att av- känna en utsignal som innefattar pulser med relativt långa up- pehåll mellan pulserna. Genom denna utföringsform undviks problemet som diskuterats ovan, dvs att en signal med relativt långt uppehåll mellan pulserna kan leda till en för hög förstärk- ning. Detta undviks eftersom den andra reglerenheten är inrät- tad att avkänna denna typ av signal.

Enligt en utföringsform innefattar åtminstone en av nämnda re- glerenheter en nivådetektor som detekterar vilken nivå nämnda utsignal har och en integratorenhet som integrerar skillnaden mellan nivån hos utsignalen och ett förutbestämt börvärde, var- vid integratorenheten har en utgång ansluten till nämnda utväl- jarenhet. Med en sådan, i sig känd, reglerenhet kan uppfinning- en implementeras på ett enkelt sätt. 10 15 20 25 30 35 (fl *i cl å, (NI O\ Enligt en ytterligare utföringsform innefattar både den första och den andra reglerenheten en nivådetektor och en integratorenhet, varvid börvärdet för integratorenheten hos den andra regleren- heten är högre än börvärdet för integratorenheten hos den första reglerenheten. En reglerenhet som avkänner signalen med läng- re uppehåll kan vara mindre noggrann än reglerenheten som är inrättad att avkänna en signal med kort tidsavstånd mellan pul- serna. Det kan därför vara önskvärt att den signal som har läng- re uppehåll mellan pulserna ej reglerar förstärkningen när sig- nalen med kortare uppehåll mellan pulserna föreligger. Detta syfte uppnås med denna utföringsform. Den andra reglerenheten kommer visserligen att tendera till att avge en utsignal som be- tyder högre förstärkning, men detta orsakar inget problem, ef- tersom utväljarenheten styr förstärkningen i enlighet med den reglersignal som ger minst förstärkning.

Enligt en annan utföringsform innefattar åtminstone en av nämnda reglerenheter en komparatorenhet, som avkänner huru- vida nämnda utsignal överstiger en förutbestämd nivå, och en signalregleringsenhet som har en utsignal som, åtminstone om ett visst villkor är uppfyllt, förändras i en första riktning när kom- paratorenheten avkänner en utsignal överstigande den förutbe- stämda nivån, varvid utsignalen från signalregleringsenheten är ansluten till nämnda utväljarenhet och varvid nämnda första riktning innebär en minskad förstärkning hos förstärkarenheten om signalen från signalregleringsenheten leds till förstärkaren- heten. Denna utföringsform har visat ge en väl fungerande re- glering för vissa typer av signaler.

Enligt en ytterligare utföringsform är nämnda villkor att nämnda utsignal som når komparatorenheten och som överstiger den förutbestämda nivån har en frekvens som överstiger ett förutbe- stämt värde. Därmed tillses att reglerkretsen i fråga avger en reglersignal som motsvarar en minskad förstärkning om pulser- 10 15 20 25 30 35 U' 'l N) CJ -ä CN O\ na i fråga uppträder tillräckligt ofta (med korta uppehåll mellan pulserna).

Enligt en utföringsform är nämnda signalregleringsenhet inrättad så att när den inte mottager någon signal som leder till att utsig- nalen från signalregleringsenheten förändras i nämnda första riktning så avger signalregleringsenheten en utsignal som leds till utväljarenheten och som ändras i motsatt riktning mot nämn- da första riktning. Med denna utföringsform av uppfinningen har det visat sig att en optimal reglering av förstärkningen uppnås för vissa typer av signaler.

Enligt en annan utföringsform innefattar förstärkarkretsen en A/D omvandlare som omvandlar en signal från förstärkarenheten till en digital signal och en processorenhet som bearbetar nämnda digitala signal, varvid processorenheten är inrättad att utgöra åtminstone en del av reglerenheterna och/eller utväljar- enheten. Eftersom regleringen på detta vis kan ske av en digital signal kan uppfinning realiseras genom att processorenheten är inrättad med lämpligt program.

Enligt en ännu en utföringsform innefattar förstärkarkretsen en D/A omvandlare som omvandlar en utsignal från processoren- heten till en analog signal innan denna signal leds till förstär- karenheten. Därmed kan förstärkarenheten styras med en ana- log signal. Det bör emellertid noteras att det även finns förstär- karenheter som kan styras med hjälp av en digital signal. För en sådan förstärkarkrets är inte denna D/A omvandlare nödvändig.

Enligt en annan utföringsform är förstärkarkretsen inrättad att mottaga en optisk insignal och innefattar en omvandlare som omvandlar den optiska signalen till en elektrisk signal innan denna signal som insignal leds till förstärkarenheten. Förstär- karkretsen kan därmed användas i samband med förstärkning av en optisk signal. Givetvis kan kretsen även innefatta en om- vandlare som omvandlar en elektrisk utsignal från förstärkaren- 10 15 20 25 30 35 U'1 l\) C) Jä- (Al O\ heten till en optisk signal för att exempelvis utsända denna för- stärka optiska signal längs en ljusledare.

Enligt ännu en utföringsform innefattar förstärkarkretsen en tredje reglerenhet inrättad att avkänna nämnda utsignal och att avge en tredje reglersignal för att styra förstärkningen hos nämnda förstärkarenhet, varvid utväljarenheten är inrättad att mottaga även nämnda tredje reglersignal och att styra förstär- karenhetens förstärkningen i enlighet med den av nämnda för- sta, andra och tredje reglersignaler som ger lägst förstärkning.

Enligt denna utföringsform kan ytterligare förbättrad regleringen av förstärkningen uppnås.

Enligt en ytterligare utföringsform är den tredje reglerenheten speciellt inrättad att avkänna en tredje typ av utsignal som skil- jer sig från den första och den andra typen av utsignaler. Kret- sen kan således vara inrättad att avkänna mer än två typer av signaler. Självfallet kan förstärkarkretsen även innefatta fler än tre reglerenheter.

Enligt ännu en utföringsform innefattar nämnda utväljarenhet ett flertal diodenheter, varvid varje diodenhet har en ingångssida inrättad att mottaga en reglersignal från en av reglerenheterna, varvid varje diodenhet har en utgång och varvid utgångarna från diodenheterna är anslutna till en gemensam punkt. Genom den- na utföringsform kan utväljarenheten realiseras på ett enkelt sätt. Med diodenhet menas här en diod eller en annan enhet som realiserar en diodfunktion.

KORT BESKRIVNING AV RlTNlNGARNA Föreliggande uppfinning ska nu förklaras med hjälp av utfö- ringsformer, givna som exempel, och med hänvisning till bifo- gade ritningar.

Fig 1 visar schematiskt en tidigare känd förstärkarkrets. 10 15 20 25 30 35 LH BJ CD -iä CN CD Fig 2 visar schematiskt en första utföringsform av uppfinningen.

Fig 3 visar en andra utföringsform av uppfinningen.

Fig 4 visar en tredje utföringsform av uppfinningen.

Fig 5 visar en fjärde utföringsform av uppfinningen.

DETALJERAD BESKRIVNING AV UTFÖRINGSFORMER AV UPPFlNNlNGEN På de olika figurerna används samma referensbeteckningar för motsvarande delar. Samtliga dessa delar kommer därför ej att beskrivas i samband med varje figur.

Fig 2 visar en utföringsform av uppfinningen. Enligt det visade exemplet föreligger en optisk signal på en ledare 200. Den op- tiska signalen omvandlas till en elektrisk signal med hjälp av en omvandlare 270. En elektrisk signal från omvandlaren leds till en ingång 202 hos en förstärkarenhet 201. Denna signal kan antingen vara i form av en ström eller i form av en spänning.

Förstärkarenheten 201 är inrättad att påverka förstärkning av denna insignal och att utsända en utsignal via en utgång 203.

Det kan givetvis även finnas en enhet som omvandlar en elekt- risk utsignal från förstärkarenheten 201 till en optisk signal in- nan denna signal utsänds i en optisk ledare.

Det bör noteras att med ”förstärkning” innefattas i detta doku- ment även möjligheten att signalen försvagas (förstärkning mindre än 1). Detta kan förekomma om signalen är i form av en spänning. Företrädesvis sker emellertid en reell förstärkning av signalen.

Det bör även noteras att det ej alltid är nödvändigt att den optisk signalen omvandlas till en elektrisk signal innan signalen för- 10 15 20 25 30 35 (fl l\.l C» -b- CN CN stärks. Således kan förstärkarenheten 201 ha både en optisk insignal och en optisk utsignal. I detta fall kan lämpligen finnas en omvandlare 271 som omvandlar den optiska utsignalen till en elektrisk signal innan signalen leds till reglerenheterna 210,220, 230 som beskrivs nedan.

Det är även möjligt att ingen optisk signal överhuvudtaget når förstärkarkretsen. l detta fall används således förstärkarkretsen till förstärkning av elektriska signaler.

Utsignalen från utgången 203 leds till en första reglerenhet 210 som är inrättad att avkänna nämnda utsignal och att avge en första reglersignal på en utgång 219. Denna första reglersignal är avsedd att styra förstärkningen hos förstärkarenheten 201.

Utsignalen från utgången 203 leds även till en andra reglerenhet 220 som även den är inrättad att avkänna nämnda utsignal och att avge en andra reglersignal via en utgång 229. Även den andra reglersignalen är avsedd att styra förstärkningen hos för- stärkarenheten 201. Den första reglerenheten 210 är lämpligen speciellt inrättad att avkänna en första typ av signal och den andra reglerenheten 220 är speciellt inrättad att avkänna en andra typ av signal. Till exempel kan den första reglerenheten 210 vara inrättad att avkänna en utsignal som är kontinuerlig eller som innefattar pulser med relativt kort uppehåll mellan pul- serna och den andra reglerenheten 220 kan vara inrättad att av- känna en utsignal som innefattar pulser med relativt långa up- pehåll mellan pulserna.

Som ett exempel på en tillämning av uppfinningen kan nämnas förstärkning av optiska signaler. Sådana signaler kan utsändas som fyrkantspulser av en viss frekvens. Exempelvis kan signaler som överför information ha en frekvens på cirka 100Mbit/s eller 1Gbit/s. Pulser kan även komma som block med en frekvens på cirka 10Mbit/s. När ingen information överförs utsänds ofta så kallade länk-pulser (eller "idle-pulser”). Dessa pulser kan exem- pelvis ha en frekvens på cirka 100Hz, alltså en betydligt lägre 10 15 20 25 30 35 frekvens än de informationsbärande signalerna. Exempelvis kan således den första reglerenheten 210 vara anpassad att avkän- na signaler med frekvensen 1OMbit/s och snabbare medan den andra reglerenheten 220 är anpassad att avkänna pulserna med en frekvens på 10OHz.

Utsignalerna från utgångarna 219 och 229 leds till en utväljar- enhet 240 som har en utgång 245 från vilken en signal leds till- baks till en ingång 204 på förstärkarenheten 201 för att styra förstärkningen. Utväljarenheten 240 är inrättad att styra förstär- karenhetens 201 förstärkningen i enlighet med den av nämnda första och andra reglersignaler som ger lägst förstärkning.

Förstärkarkretsen kan innefatta ett godtyckligt ental regleren- heter anpassade till de olika typer av signaler som förekommer. l Fig 2 indikeras med streckad linje en tredje reglerenhet 230 inrättad att via en utgång 239 avge en tredje reglersignal till ut- väljarenheten 240. Utväljarenheten 240 är inrättad att styra för- stärkarenhetens 201 förstärkningen i enlighet med den av nämnda första, andra och tredje reglersignaler som ger lägst förstärkning. Den tredje reglerenheten 230 är lämpligen speciellt inrättad att avkänna en tredje typ av utsignal som skiljer sig från den första och den andra typen av utsignaler.

Fig 3 visar en utföringsform med tre reglerenheter där varje re- glerenhet infattar en nivådetektor 211, 221, 231 som detekterar vilken nivå nämnda utsignal har och en integratorenhet 212, 222, 232 som integrerar skillnaden mellan den detekterade ni- vån och ett förutbestämt börvärde 214, 224, 234. Utgångarna 219, 229, 239 från integratorenheterna 212, 222, 232 är anslut- na till utväljarenheten 240. Även i detta fall är de olika regleren- heterna lämpligen inrättade att avkänna olika typer av utsigna- ler. Exempelvis kan en nivådetektor vara anpassad att avkänna signaler med relativt långt uppehåll mellan pulserna. En sådan nivådetektor kan vara inrättad med ett minne så att nivån hos en 10 15 20 25 30 35 U"| "i ca -b l O* 10 detekterad puls bibehålles som utsignal från nivådetektorn en viss tid.

Signalernas nivå kan definieras på olika sätt beroende på för vilken typ av signaler förstärkarkretsen används. Exempelvis kan nivån vara ett medelvärde på amplituden hos signalen under ett visst tidsintervall. Alternativt kan nivån vara maximala amp- lituden hos signalen. Enligt ett föredraget utförande kan nivå- detektorerna avkänna peak-to-peak värdet hos signalerna.

Såsom symboliseras med + och - tecknen i Fig 3, integrerar in- tegratorn 212, 222, 232 skillnaden mellan detekterad nivå och börvärdet 214, 224, 234. Integratorns 212, 222, 232 utsignal ökar således så länge den detekterade nivån är högre än bör- värdet 21'4, 224, 234 och minskar om den detekterade nivån är lägre än börvärdet 214, 224, 234. Exempelvis kan förstärkaren- heten 201 vara inrättad så att en högre insignal på reglerin- gången 204 betyder lägre förstärkning och vice versa. Utväljar- enheten 240 väljer den reglersignal som ger lägst förstärkning, vilket enligt detta exempel betyder den högsta reglersignalen.

Enligt en föredragen utföringsform kan utväljarenheten 240 in- nefatta ett flertal parallellkopplade diodenheter 241, 242, 243.

En diodenhet kan utgöras av en diod eller av en annan enhet som realiserar en diodfunktion, t ex en transistor ansluten så att basen motsvarar en diods anod och emittern motsvarar diodens katod. Varje diodenhet 241, 242, 243 har en ingångssida inrät- tad att mottaga en reglersignal från en av reglerenheterna 210, 220, 230, i detta fall såldes från integratorerna 212, 222, 232.

Utgångarna från diodenheterna 241, 242, 243 är anslutna till en gemensam punkt 244. Signalen från denna punkt leds till in- gången 204. Ett sådan enkel konstruktion av utväljarenheten 240 fungerar om ingången 204 är resistiv så att alltid åtminsto- ne en av diodenheterna 241, 242, 243 är framspänd.

Om en av reglerenheterna är inrättad att avkänna signaler med längre uppehåll mellan pulserna, exempelvis de så kallade länk- 10 15 20 25 30 35 (IT f\') I) -ß O! (fx 11 pulserna, så kan det ibland vara önskvärt att denna reglerenhet ej styr förstärkningen under normala operationsförhållanden.

Detta kan uppnås om börvärdet för integratorenheten hos denna reglerenhet är högre än börvärdet för integratorenheten hos den eller de andra reglerenheterna. Genom detta högre börvärde undviks också att en för låg förstärkning föreligger när endast signalen med längre uppehåll mellan pulserna styr förstärkning- en, vilket exempelvis sker när inga andra signaler föreligger.

Fig 4 visar en utföringsform som omfattar olika typer av regler- enheter. En första reglerenhet innefattar en nivådetektor 211 och en integratorenhet 212 som beskrivits ovan. Förstärkarkret- sen innefattar en andra reglerenhet som innefattar en kompara- torenhet 215, som avkänner om utsignalen från förstärkarenhe- ten 201 överstiger en förutbestämd nivå, och en signalre- gleringsenhet 216 som har en utsignal som, åtminstone om ett visst villkor är uppfyllt, förändras i en första riktning när kompa- ratorenheten 215 avkänner en utsignal överstigande den förut- bestämda nivån. Utsignalen från signalregleringsenheten 216 är ansluten till utvåljarenheten 240. Den nämnda första riktningen innebär en minskad förstärkning hos förstärkarenheten 201 om signalen från signalregleringsenheten 216 leds till förstärkaren- heten 201. För att ta ett konkret exempel kan antas att förstär- karenheten 201 är sådan att en högre nivå på signalen till in- gången 204 betyder lägre förstärkning. Vidare kan ovannämnda villkor vara att signalen ska ha en frekvens som överstiger ett visst värde, exempelvis 10 Hz. Detta exempel skulle t ex kunna användas för avkänning av ovan nämnda länk-pulser. Kompa- ratorenheten kan exempelvis avkänna om pulsernas amplitud överstiger 1,2V. Detta betyder att om länk-pulser med en amp- litud över 1,2V avkännes och om dessa pulser anländer med en högre frekvens än 10Hz så ökas utsignalen från signalre- gleringsenheten 216. Detta betyder en lägre förstärkning. Ut- väljarenheten 240 väljer som sagt alltid förstärkning i enlighet med utsignalen från den reglerenhet som ger lägst förstärkning. 10 15 20 25 30 35 (Iï f\.) C) -å- CN Ofit Signalregleringsenheten 216 kan exempelvis realiseras som en enhet som har en utsignal som ökas så snart komparatorenhe- ten 215 mottar en puls överstigande den förutbestämda nivån, men kontinuerligt eller diskret minskas (har negativ ramp) om inga sådana signaler mottas. Detta betyder, enligt detta exem- pel, att signalregleringsenheten 216 avger en reglersignal som motsvarar en ökad förstärkningen så länge komparatorenheten 215 inte mottar några pulser över den förutbestämda nivån. Ex- empelvis kan antas att den negativa rampen är 100mV/s och att den ökade nivån är 10mV när en puls överstigande den förutbe- stämda nivån mottas av komparatorenheten 215. Detta betyder således att om sådana pulser mottas med en frekvens som är högre än 10 Hz så avger signalregleringsenheten 216 en regler- signal som motsvarar en minskad förstärkningen. Om emellertid sådana pulser mottas med en frekvens som är lägre än 10 Hz så avger Signalregleringsenheten 216 en reglersignal som motsva- rar en ökad förstärkning.

Reglerenheterna 210, 220, 230 eller delar av dessa regleren- heter och/eller utväljarenheten 240 kan även realiseras med hjälp av en programmerbar processorenhet 260. Fig 5 visar schematiskt ett exempel på en förstärkarkrets som innefattar en A/D (analog-digital) omvandlare 250 som omvandlar utsignalen från förstärkarenheten 201 till en digital signal. Vidare symboli- seras med 260 en processorenhet som bearbetar denna digitala signal. Processorenheten är inrättad att utgöra åtminstone en del av reglerenheterna 210, 220, 230 och/eller utväljarenheten 240. l det visade fallet utgörs hela reglerenheterna 210, 220 och utväljarenheten 240 av en processorenhet 260. Förstärkarkret- sen innefattar även en D/A (digital-analog) omvandlare som om- vandlar en utsignal från processorenheten 260 till analog form innan denna signal leds till förstärkarenheten 201. Denna D/A omvandlare är ej nödvändig om förstärkarenheten 201 kan sty- ras med en digital signal. Det är även tänkbart att viss elektronik finns mellan utgången 203 från förstärkarenheten 201 och A/D omvandlaren 250. Exempelvis skulle A/D omvandling även kun- 10 15 20 25 520 436 13 na ske efter eventuella nivådetektorer. Således behöver inte hela reglerenheterna implementeras i processorenheten 260.

Det bör påpekas att förstärkarkretsen enligt ett föredraget ut- förande är inrättad så att förstärkningen begränsas så att den aldrig överstiger en förutbestämd maximal nivå. Detta kan ex- empelvis uppnås genom att förstärkarkretsen är inrättad så att en signal som motsvarar en maximal förstärkning föreligger hos en ingång, lämpligen ingång 204, hos förstärkarenheten 201, även om utsignalen från utväljarenheten 240 motsvarar en högre förstärkning. Enligt ett utföringsexempel där en lägre signal från utväljarenheten 240 betyder högre förstärkning kan detta exem- pelvis uppnås genom att förstärkarkretsen är inrättad så att all- tid en minimal ström (som motsvarar en maximal förstärkning) leds till ingången 204. Alternativt är det möjligt att reglerenhe- terna 210, 220, 230 år inrättade så att utsignalerna från dessa enheter år begränsade så att förstärkningen aldrig överstiger ett förutbestämt värde.

På motsvarande sätt som beskrivs i föregående stycke är det även tänkbart att förstärkarkretsen är inrättad så att förstärk- ningen alltid överstiger en förutbestämd minimal nivå.

Uppfinningen är inte begränsad till de visade utföringsformerna utan kan varieras och modifieras inom ramen för bifogade pa- tentkrav.

Claims (14)

10 15 20 25 30 35 Patentkrav

1. Förstärkarkrets innefattande åtminstone: en förstärkarenhet (201) inrättad att mottaga en insignal och att påverka förstärkning av denna insignal och att utsända en utsignal som är avsedd att ligga på en önskad nivå, en första reglerenhet (210) inrättad att avkänna nämnda utsignal och att avge en första reglersignal för att styra förstärk- ningen hos nämnda förstärkarenhet (201), kännetecknad av en andra reglerenhet (220) inrättad att avkänna nämnda utsignal och att avge en andra reglersignal för att styra förstärk- ningen hos nämnda förstärkarenhet (201), en utväljarenhet (240) inrättad att mottaga nämnda första och andra regiersignaler och ansluten till nämnda förstärkaren- het (201), varvid utväljarenheten (240) är inrättad att styra för- stärkarenhetens (201) förstärkningen i enlighet med den av nämnda första och andra regiersignaler som ger lägst förstärk- ning.

2. Förstärkarkrets enligt krav 1, varvid den första regleren- heten (210) är speciellt inrättad att avkänna en första typ av ut- signal och varvid den andra reglerenheten (220) är speciellt in- rättad att avkänna en andra typ av utsignal.

3. Förstärkarkrets enligt krav 2, varvid den första regleren- heten (210) är speciellt inrättad att avkänna en utsignal som är kontinuerlig eller som innefattar pulser med relativt kort uppehåll mellan pulserna och varvid den andra reglerenheten (220) är speciellt inrättad att avkänna en utsignal som innefattar pulser med relativt långa uppehåll mellan pulserna.

4. Förstärkarkrets enligt något av föregåenden krav, varvid åtminstone en av nämnda reglerenheter (210, 220) innefattar en nivådetektor (211, 221) som detekterar vilken nivå nämnda ut- signal har och en integratorenhet (212, 222) som integrerar skillnaden mellan nivån hos utsignalen och ett förutbestämt bör- 10 15 20 25 30 35 UI l\f) CI) -å CN O\ 15 värde (214, 224), varvid integratorenheten har en utgång (219, 229) ansluten till nämnda utväljarenhet (240).

5. Förstärkarkrets enligt krav 3 och 4, varvid både den första (210) och den andra (220) reglerenheten innefattar en nivåde- tektor (211, 221) och en integratorenhet (212, 222) såsom defi- nierats i krav 4, och varvid börvärdet (224) för integratorenheten (222) hos den andra reglerenheten (220) är högre än börvärdet (214) för integratorenheten (212) hos den första reglerenheten (210).

6. Förstärkarkrets enligt något av föregàenden krav, varvid åtminstone en av nämnda reglerenheter (210, 220) innefattar en komparatorenhet (215), som avkänner huruvida nämnda utsignal överstiger en förutbestämd nivå, och en signalregleringsenhet (216) som har en utsignal som, åtminstone om ett visst villkor är uppfyllt, förändras i en första riktning när komparatorenheten (215) avkänner en utsignal överstigande den förutbestämda ni- vån, varvid utsignalen från signalregleringsenheten (216) är an- sluten till nämnda utväljarenhet (240) och varvid nämnda första riktning innebär en minskad förstärkning hos förstärkarenheten (201) om signalen från signalregleringsenheten (216) leds till förstärkarenheten (201).

7. Förstärkarkrets enligt krav 6, varvid nämnda villkor är att nämnda signal som når komparatorenheten (215) och som över- stiger den förutbestämda nivån har en frekvens som överstiger ett förutbestämt värde.

8. Förstärkarkrets enligt krav 6 eller 7, varvid nämnda signal- regleringsenhet (216) är inrättad så att när den inte mottager någon signal som leder till att utsignalen från signalreglerings- enheten (216) förändras i nämnda första riktning så avger sig- nalregleringsenheten (216) en utsignal som leds till utväljaren- heten (240) och som ändras i motsatt riktning mot nämnda för- sta riktning. 10 15 20 25 30 35 01 N) C) -ß (14 O\ 16

9. Förstärkarkrets enligt något av föregående krav, innefat- tande en A/D omvandlare (250) som omvandlar en signal från förstärkarenheten (201) till en digital signal och en processoren- het (260) som bearbetar nämnda digitala signal, varvid proces- sorenheten (260) är inrättad att utgöra åtminstone en del av re- glerenheterna (210, 220) och/eller utväljarenheten (240).

10. Förstärkarkrets enligt krav 9, innefattande en D/A om- vandlare (251) som omvandlar en utsignal från processorenhe- ten (260) till en analog signal innan denna signal leds till för- stärkarenheten (201).

11. Förstärkarkrets enligt något av föregåenden krav, inrättad att mottaga en optisk insignal och innefattande en omvandlare (270) som omvandlar den optiska signalen till en elektrisk signal innan denna signal som insignal leds till förstärkarenheten (201).

12. Förstärkarkrets enligt något av föregående krav, innefat- tande en tredje reglerenhet (230) inrättad att avkänna nämnda utsignal och att avge en tredje reglersignal för att styra förstärk- ningen hos nämnda förstärkarenhet (201), varvid utväljarenhe- ten (240) är inrättad att mottaga även nämnda tredje reglersig- nal och att styra förstärkarenhetens (201) förstärkningen i enlig- het med den av nämnda första, andra och tredje reglerslgnaler som ger lägst förstärkning.

13. Förstärkarkrets enligt krav 12, varvid den tredje regleren- heten (230) är speciellt inrättad att avkänna en tredje typ av ut- signal som skiljer sig från den första och den andra typen av ut- signaler.

14. Förstärkarkrets enligt något av föregående patentkrav, varvid nämnda utväljarenhet (240) innefattar ett flertal dioden- heter (241, 242, 243), varvid varje diodenhet (241, 242, 243) har 01 fx) CI) å. O! ON en ingångssida inrättad att mottaga en reglersignal från en av reglerenheterna (210, 220, 230), varvid varje diodenhet (241, 242, 243) har en utgång och varvid utgångarna från diodenhe- terna (241, 242, 243) är anslutna till en gemensam punkt (244).