SE467623B - Vattenfri flytande detergent-blekmedelkomposition - Google Patents

Description

467 623 10 15 20 25 30 andra separerar ut vid kylning och kan icke utan vidare âterdispergeras. I vissa fall förändras pro- duktens viskositet och den blir antingen för tjock J; för att hälla eller så tunn' att den verkar vattnig.

Vissa klara produkter blir grumliga och andra gelar i vila.

Uppfinnarna har grundligt studerat det reologiska uppträdandet för nonjoniska flytande ytaktiva system - med och utan partikelformigt material suspenderat f däri. Av särskilt intresse har varit vattenfria för- stärkta flytande tvättdetergentkompositioner och de gelningsproblem som är förknippade med nonjoniska yt- aktiva medel liksom avsättning av den suspenderade förstärkaren och andra tvätt-tillsatser. Dessa över- väganden har betydelse för exempelvis produktens hällbarhet, dispergerbarhet och stabilitet.

Det reologiska uppträdandet för de vattenfria för- stärkta flytande tvättdetergenterna är analoga med det reologiska uppträdandet hos färger i vilka de sus- penderade förstärkarpartiklarna motsvarar det oorga- niska pigmentet och det nonjoniska flytande ytaktiva medlet motsvarar den vattenfria färgvehikeln. I den 'följande diskussionen kommer för enkelhetens skull de suspenderade partiklarna, t.ex. detergentförstär- kare, ibland refereras till såsom "pigmentet".

Det är känt att ett av huvudproblemen med färger och förstärkta flytande tvättdetergenter är deras fysikaliska stabilitet. Detta problem enamerar från g det faktum att densiteten för de fasta pigmentpartik- larna är högre än densiteten för vätskematrisen. Där- för tenderar partiklarna att sedimentera enligt Stokes 10 l5 20 25 -Ph O'\ \J O\ ß) OJ lag. Två grundläggande lösningar finns för att lösa sedimenteringsproblemet: flytande matrisviskositet och reduktion av fast partikelstorlek.

Exempelvis är det känt att dylika suspensioner kan stabiliseras gentemot utfällning eller avsättning ge- nom tillsats av oorganiska eller organiska förtjocka- re eller dispergeringsmedel, såsom t.ex. oorganiska material med mycket hög ytarea, t.ex. finfördelad kiseldioxid, leror, etc., organiska förtjockare såsom cellulosaetrarna, akrylsyra- och akrylamidpolymerer, polyelektrolyter, etc. Emellertid är sådana ökningar i suspensionens viskositet naturligt begränsade genom kravet på att den flytande suspensionen skall vara lätt hällbar och flytbar, även vid låg temperatur.

Vidare bidrar dessa tillsatser icke till beredningens rengöringsförmåga.

Malning för reduktion av partikelstorleken är mer fördelaktigt och får två huvudkonsekvenser: l. Pigmentets specifika ytarea ökas och därför för- bättras partikelvätning av den vattenfria vehikeln (flytande nonjoniskt medel) proportionellt. 2. Det genomsnittliga avståndet mellan pigmentpar- tiklar reduceras med en proportionell ökning i par- tikel-till-partikel-samverkan. Var och en av dessa effekter bidrar till att öka vilogelstyrkan och sus- pensionens flytgräns, under det att dess plastiska viskositet samtidigt reduceras signifikant.

De vattenfria flytande suspensionerna av detergent- förstärkarpartiklar, såsom polyfosfatförstärkarna, 467 623 10 15 20 25 särskilt natriumtripolyfosfat (TPP) i nonjoniskt yt- aktivt medel har visat sig uppträda reologiskt vä- sentligen enligt Cassons ekvation: där W är skjuvhastigheten, C är skjuvkraften, C: är flytspänningen (eller flytgränsen), och rm är den "plastiska viskositeten" (skenbar viskositet vid oändlig skjuvhastighet).

Flytspänningen är den minsta kraft som krävs för att inducera en plastisk deformation (flöde) av suspensio- nen. Sålunda, under betraktande av suspensionen som ett löst nätverk av pigmentpartiklar, om den pålagda kraften är lägre än flytspänningen, uppträder sus- pensionen som en elastisk gel och inget plastiskt flöde kommer att uppträda. Så snart flytspänningen övervunnits bryts nätverket vid vissa punkter och provet börjar flyta, men med en mycket hög skenbar viskositet. Om skjuvkraften väsentligt överstiger flytspänningen är pigmentpartiklarna partiellt skjuv- 'deflockulerade och den skenbara viskositeten minskar.

Slutligen, om skjuvkraften är mycket högre än flyt- gränsen är pigmentpartiklarna fullständigt skjuv- deflockulerade och den skenbara viskositeten är myc- ket låg, som om ingen-partikelinteraktion förelåg.

Därför gäller att ju högre suspensionens flytgräns är desto högre är den skenbara viskositeten vid låg skjuvhastighet och desto bättre är produktens fysi- kaliska stabilitet. 10 15 20 25 30 467 623 Förutom problemet med utfällning eller fassepara- tion lider de vattenfria flytande tvättdetergenterna baserade på flytande nonjoniska ytaktiva medel av nackdelen att de nonjoniska medlen tenderar att gela när de tillsättes till kallt vatten. Detta är ett särskilt viktigt problem i den ordinarie användning- en av europeiska hushâlls-automatiska tvättmaskiner, där användaren placerar tvättdetergentkompositionen i en avgivningsenhet (t.ex. en låda) på maskinen.

Under maskinens operation utsättes detergenten i avgivningsanordningen för en ström av kallt vatten för överföring av detergenten till tvättlösningen.

Särskilt under vintermånaderna, när detergentkompo- sitionen och vattnet som matas till avgivningsanord- ningen är särskilt kalla, ökar detergentviskositeten markant och en gel bildas. Som ett resultat härav spolas kompositionen inte fullständigt av från avgiv- ningsanordningen under maskinens drift och en avsätt- ning av kompositionen byggs upp under upprepade tvätt- cykler, och kräver eventuellt att användaren spolar avgivningsanordningen med hett vatten.

Gelningsfenomenet kan också bli ett problem så snart det är önskvärt att genomföra tvättning med hjälp av kallt vatten, vilken rekommenderas för vissa synte- tiska och känsliga textilier eller textilier som kan krympa i vatten eller hett vatten.

Dellösningar till gelningsproblemet i vattenhaltiga, väsentligen förstärkarfria kompositioner har föresla- gits och innefattar exempelvis utspädning av det fly- tande nonjoniska medlet med vissa viskositetsregle- rande lösningsmedel och gelinhiberande medel, såsom lägre alkanoler, t.ex. etylalkohol (jämför US patent 467 623 10 15 20 25 30 nr 3 953 380), alkalimetallformater och -adipater (jämför US patent nr 4 368 147), hexylenglykol, polyetylenglykol, etc.

Dessutom beskriver vart och ett av dessa två patent användningen av upp till som mest cirka 2,5 % av de lägre alkyl (Cl-C4) eteriska derivaten av de lägre (C2-C3) polyolerna, t.ex. etylenglykol, i dessa vat- tenhaltiga flytande förstärkarfria detergenter i stället för en del av den lägre alkanolen, t.ex. etanol, som ett viskositetsreglerande lösningsmedel.

Detsamma gäller US patent nr 4 lll 855 och 4 201 686.

Emellertid finns det ingen beskrivning häri eller föreslås i något av dessa patent att dessa före- ningar, av vilka vissa är kommersiellt tillgängliga under varumärket Cellosolve , skulle kunna fungera effektivt som viskositetsreglerande och gelför- hindrande medel för vattenfria flytande nonjoniska ytaktiva kompositioner, särskilt sådana kompositio- ner innehållande suspenderade förstärkarsalter, så- som polyfosfatföreningarna, och särskilt speciellt sådana kompositioner, som icke beror av eller krä- ver lägre alkanollösningsmedel som viskositetskon- trollerande medel.

Vidare nämns i brittiska patentskriften 1 600 981 att i vattenfria nonjoniska detergentkompositioner innehållande förstärkare suspenderade däri med hjälp av vissa dispergeringsmedel för förstärkaren, såsom finfördelad kiseldioxid och/eller polyestergrupper innehållande föreningar med molekylvikter av åtmin- stone 500, det kan vara fördelaktigt att använda blandningar av nonjoniska ytaktiva medel, av vilka en uppfyller den ytaktiva funktionen och den andra_ 10 l5 20 25 30 467 623 både uppfyller en ytaktiv funktion och reducerar kompositionernas hällpunkt. Den förra exemplifieras genom C12-C15-fettalkoholer med 5 - 15 mol etylen- och/eller propylenoxid per mol. Det andra ytaktiva medlet exemplifieras genom linjära C6-C8 eller gre- nade C8-C11-fettalkoholer med 2 - 8 mol etylen- och/eller propylenoxid per mol. Återigen utläres icke att dessa lägre kolkedjor innehållande före- ningar skulle kunna reglera viskositeten och förhind- ra gelning av högverkande vattenfria flytande nonjo- niska ytaktiva kompositioner med förstärkare suspen- derade i det nonjoniska flytande ytaktiva medlet.

Det är också känt att modifiera strukturen av non- joniska ytaktiva medel för att optimera deras mot- stånd gentemot gelning vid kontakt med vatten, sär- skilt kallt vatten. Som ett exempel på modifiering av nonjoniskt ytaktivt medel har ett särskilt fram- gångsrikt resultat uppnåtts genom förvandling av hydroxylenhetändgruppen i den nonjoniska molekylen till syra. Fördelarna med att införa en karboxyl- syra vid änden av den nonjoniska molekylen innefat- tar gelinhibering vid utspädning, reduktion av det nonjoniska medlets hällpunkt och bildning av ett an- joniskt ytaktivt medel vid neutralisering i tvätt- vätskan. Optimering av den nonjoniska strukturen för minimering av gelbildning är också känd,exempelvis reglering av kedjelängden för den hydrofoba-lipofila enheten och genom reglering av antalet alkylenoxid- enheter (t.ex. etylenoxid) i den hydrofila enheten.

Exempelvis har det visat sig att en C13-fettalkohol etoxylerad med 8 mol etylenoxid endast har en begrän- sad benägenhet till gelbildning. 467 623 10 15 20 25 30 35 Icke desto mindre eftersträvas ytterligare förbätt- ringar i stabilitet, viskositetskontroll och gelinhi- beríng för vattenfria flytande detergentkompositioner.

Sålunda är ett ändamål med uppfinningen att åstadkomma vattenfria flytande tvättdetergenter, vilka icke gelar vid kontakt med eller vid tillsättning till vatten, särskilt kallt vatten.

Ytterligare ett ändamål med uppfinningen är att till- handahålla vattenfria flytande förstärkta tvättdeter- gentkompositioner, vilka är lagringsstabila, lätthäll- bara och dispergerbara i kallt, varmt eller hett vat- ten.

Ett annat ändamål med föreliggande uppfinning är att formulera kraftigt förstärkta högverkande vattenfria flytande nonjoniska ytaktiva tvättdetergentkompositio- ner, vilka kan hållas vid alla temperaturer och som upprepat kan avges från avgivningsenheten i automatis- ka tvättmaskiner av europeisk typ utan avsättning eller igenpluggning av avgivningsanordningen ens under vintermånaderna.

Ett specifikt ändamål med föreliggande uppfinning är att tillhandahålla icke gelande stabila lågviskösa suspensioner av högverkande tripolyfosfatförstårkt vattenfri flytande nonjonisk tvättdetergentkomposi- tion, som innefattar en mängd av en amfifil förening med låg molekylvikt som är tillräcklig för att redu- cera kompositionens viskositet i frånvaro av vatten och vid kontakt med kallt vatten.

Dess ändamål med uppfinningen uppnås genom en deter- gentkomposition av den inledningsvis angivna arten, som omfattar en flytande fas innefattande ett flytande 10 15 20 25 30 35 4-67 623 nonjoniskt ytaktivt medel och en mono- eller poly- (Cf4L)alkylenglykolmono(Cf 30 - 70%, ett vattenlösligt oorganiska peroxidblek- medel i en effektiv mängd av upp till 25%, en blekme- delaktivator för sänkning av temperaturen vid vilken blekmedlet frigör väteperoxid i vattenlösning i en effektiv mängd av upp till 10%, proteolytiskt enzym i en mängd av cirka 0,7 till 2 vikt-%, och cirka 0,01 - 0,4 vikt-%, baserat på den totala kompositionen, av ett hydroxylaminsalt som inhiberar den enzyminducerade sönderdelningen av blekmedel, vilket enzym är närva- rande i de smutsade textilierna.

Sålunda avser föreliggande uppfinning enligt en aspekt en flytande högverkande tvättkomposition sammansatt av en suspension av ett förstärkarsalt i ett flytande nonjoniskt ytaktivt medel, varvid kompositionen inne- fattar en mängd av en lägre (C; (lägre)(C¿ viskositet i frånvaro av vatten och då kompositionen bringas i kontakt med vatten.

I en mer specifik utföringsform avser föreliggande uppfinning en vattenfri flytande rengöringskomposi- tion, vilken förblir hällbar vid temperaturer under cirka 5°C och vilken icke gelar när den bringas i kontakt med eller tillsättes till vatten vid tempera- turer under cirka 20°C, vilken komposition är samman- satt av ett flytande nonjoniskt ytaktivt medel och C,-C;-a1kylenglykolmono(Cf-Cs)alkyleter och som är väsentligen fri från vatten.

Enligt uppfinningen tillhandahålles vidare en metod för fyllning av en behållare med en vattenfri flytande tvättdetergentkomposition i vilket deter- genten åtminstone till övervägande del är sammansatt 467 623 10 l5 20 25 30 10 av ett flytande nonjoniskt ytaktivt medel och för avgivning av kompositionen från behållaren i ett vat- tenhaltigt tvättbad, varvid utmatningen eller avgiv- ningen åstadkommes genom att en ström av icke värmt vatten riktas mot kompositionen så att kompositionen av vattenströmmen transporteras in i tvättbadet. införlivandet av en amfifil förening med låg mo- lekylvikt, d.v.s. en lägre C2-C3-alkylenglykol- mono(lägre)(Cl-C5)alkyleter, kan kompositionen lätt hällas i behållaren, även när kompositionen har en temperatur under rumstemperatur. Vidare undergår kompositionen icke gelbildning, när den bringas i kontakt med strömmen av vatten och den dispergeras lätt vid inträdet 1 tvättbadet. l Såsom kommer att framgå nedan innefattar de flytande detergentkompositionerna ofta förutom den detergent- aktiva ingrediensen en eller flera detergenttillsat- ser eller hjälpmedel. En av de mer viktiga av dessa när det gäller konsumentens önskemål och när det gäl- ler fördelar ur rengöringssynpunkt är klassen av blekmedel, särskilt oxygenblekmedel, av vilka natrium- perboratmonohydrat är ett särskilt föredraget exempel.

Det är välkänt inom tekniken att i lösning oxygen- blekmedelpersaltet frigör väteperoxid som det aktiva oxideringsmedlet. Emellertid sönderdelas väteperoxid av katalas, ett enzym som alltid är närvarande i na- turlig smuts och fläckar. Denna sönderdelning uppträ- der även i närvaro av blekmedelaktivatorer, eftersom reaktionshastigheten för reaktionen mellan väteper- oxid och aktivatorn är lägre än sönderdelningen av väteperoxid av katalas. Katalasets aktivitet är myc- ket hög, även vid rumstemperatur, och en väsentlig andel av det aktiva syret förloras innan katalasen 10 15 20 25 30 467 625 ll deaktiveras genom ökning av temperaturen på tvätt- badet.

Ett tillvägagångssätt för att lösa detta problem har varit att använda en överskottsmängd av perborat el- ler annat peroxidblekmedel, t.ex. en mängd som vanli- gen uppgår till 2 till 4 gånger mer än vad som skulle behövas för att effektivt bleka smutsen eller fläcken i frånvaro av peroxidsönderdelande enzym och även 2 till 4 eller fler gånger molärt överskott relativt antal mol blekmedelaktivator.

Det har också föreslagits att genomföra blekningen med en vattenlösning av peroxidblekmedel i närvaro av en förening som kan inhibera enzyminducerad sönder- delning av blekmedel; Sålunda beskrives i US patent nr 3 606 990 ett relativt brett spektrum av inhibi- torföreningar, innefattande exempelvis hydroxylamin- salt, hydrazin och fenylhydrazin och deras salter, substituerade fenoler och polyfenoler och andra lik- som olika detergentkompositioner innefattande det vattenlösliga oorganiska peroxidblekmedlet och inhi- bitorföreningen. Emellertid utläres icke att flytande detergentkompositioner vilka innefattar inhibitorfö- reningarna och inte heller utläres att inhibitorföre- ningarna skulle vara effektiva i kompositioner inne- hållande en blekmedelaktivator förutom peroxidblek- medlet. Vidare påstås i detta patent i kolumn 7, ra- derna 25 - 29, att i fallet med hydroxylaminsulfat den effektiva mängden inhibitorförening uppgår till cirka 0,5 - 2 vikt-% av den totala kompositionen.

Det har nu visat sig att i flytande detergentkomposi- tioner enligt uppfinningen innehållande ett vatten- lösligt oorganiskt peroxidblekmedel av persalttyp in- 467 625 l0 15 20 25 30 12 förlivandet i mycket begränsade mängder av mindre än cirka 0,5 %, exempelvis 0,01 till cirka 0,45 % effek- tivt kan inhibera enzyminducerad sönderdelning av blekmedlet. Det har vidare visat sig att hydroxyl- aminsulfat är mycket stabilt i kompositionen och över- huvud taget .icke interfererar med aktiveringen av bleksystemet av konventionella persaltblekmedelakti- vatorer.

Sålunda, i enlighet med ytterligare en utföringsform av föreliggande uppfinning, tillhandahålles en fly- tande högverkande tvättdetergentkomposition, som in- nefattar ett vattenlösligt oorganiskt peroxidblekme- del och en effektiv mängd av en förening, som kan in- hibera enzyminducerad sönderdelning av blekmedlet, särskilt i en mängd understigande cirka 0,5 vikt-% av kompositionen, och företrädesvis med en aktivator för aktivering av blekmedlet.

Andra kännetecken och specifika utföringsformer av uppfinningen kommer att framgå av nedanstående detal- jerade beskrivning och uppfinningen kommer också att lättare förstås med ledning härav.

De nonjoniska syntetiska organiska detergenterna som utnyttjas vid utövandet av uppfinningen kan vara vil- kaï som helst av ett stort antal olika sådana före- ningar, vilka är välkända och exempelvis beskrives uttömmande i texten Surface Active Agents, volym II, av Schwartz, Perry och Berch, publicerad 1959 av Interscience Publishers, och i McCutcheons Detergents and Emulsifiers, 1969 Annual, och de relevanta delarna härav införlivas häri genom referens. Vanligen är de nonjoniska detergenterna poly-lägre alkoxylerade lipo- 10 l5 20 25 30 467 623 13 filer, vari den önskade hydrofila-lipofila balansen uppnås genom tillsats av en hydrofil poly-lägre alkoxigrupp till en lipofil enhet. En föredragen klass av den använda nonjoniska detergenten är den poly- lägre alkoxylerade-högre alkanolen, i vilken alkano- len har lO - 18 kolatomer och i vilken antalet mol lägre alkylenoxid (med 2 eller 3 kolatomer) uppgår till 3 - l2. Av dessa material användes företrädesvis de i vilka den högre alkanolen är en högre fettalko- hol med l0 - ll eller l2 - l5 kolatomer och vilken innehåller från 5 till 8 eller 5_- 9 lägre alkoxi- grupper per mol. Företrädesvis är den lägre alkoxi- gruppen etoxi men i vissa fall kan den lämpligen va- ra blandad med propoxi, varvid den senare om närva- rande vanligen men icke nödvändigtvis utgör en mindre del (mindre än 50 %). Exempel på sådana föreningar är de i vilka alkanolen har 12 - 15 kolatomer och vilka innehåller cirka 7 etylenoxidgrupper per mol, t.ex.

Neodol 25-7 och Neodol 23-6,5, vilka produkter fram- ställes av Shell Chemical Company, Inc. Den förstnämn- da är en kondensationsprodukt av en blandning av högre fettalkoholer med i genomsnitt cirka 12 - 15 kolatomer med cirka 7 mol etylenoxid och den senare är en mot- svarande blandning, i vilken kolatominnehållet i den högre fettalkoholen är 12 - 13 och antalet närvarande etylenoxidgrupper i genomsnitt uppgår till 6,5. De högre alkoholerna är primära alkanoler. Andra exempel på sådana detergenter innefattar Tergitol 15-S-7 och Tergitol 15-S-9, av vilka båda är linjära sekun- dära alkoholetoxylat framställda av Union Carbide Corp. Den förra är en blandad etoxyleringsprodukt av linjär sekundär alkanol med ll - 15 kolatomer med 7 mol etylenoxid och den senare är en liknande produkt men där 9 mol etylenoxid omsatts. 467 625 10 15 20 25 30 14 I föreliggande kompositioner är som komponent av den nonjoniska detergenten också användbara de non- joniska medlem med högre molekylvikt, såsom Neodol 45-ll, vilka är liknande etylenoxidkondensationspro- dukter av högre fettalkoholer, där den högre fett- alkoholen har 14 - 15 kolatomer och antalet etylen- oxidgrupper per mol uppgår till cirka ll. Dylika produkter framställes också av Shell Chemical Company.

Andra användbara nonjoniska medel representeras av den välkända kommersiellt tillgängliga Plurafac- serien, vilka är reaktionsprodukten av en högre lin- jär alkohol och en blandning av etylen- och propylen- oxider, innehållande en blandad kedja av etylenoxid och propylenoxid, avslutad av en hydroxylgrupp. Exem- pel innefattar Plurafac RA30 (en C13-C15-fettalkohol kondenserad med 6 mol etylenoxid och 3 mol propylen- oxid), Plurafac RA40 (en C13-C15-fettalkohol konden- serad med 7 mol propylenoxid och 4 mol etylenoxid), Plurafac D25 (en C13-C15-fettalkohol kondenserad med 5 mol propylenoxid och 10 mol etylenoxid), och Plurafac B26.

Generellt kan de blandade etylenoxid-propylenoxid- fettalkoholkondensationsprodukterna representeras ge- nom den generella formeln RO(C2H4O)x(C3H6O)yH, där R är ett rakt eller grenat primärt eller sekundärt alifatiskt kolväte, företrädesvis alkyl eller alkenyl av 6 - 20 och företrädesvis 10 - 18, och särskilt fö- redraget l4 - 18 kolatomer, x är ett antal av 2 - 12, företrädesvis 4 - 10, och y är ett antal av från 2 - 7, företrädesvis 3 - 6.

En annan grupp flytande nonjoniska medel kan erhållas från Shell Chemical Company, Inc. under varumärket 10 15 20 25 30 467 623 15 Dobanol: Dobanol 9l-5 är en etoxylerad C9-Clí-fett- alkohol med ett genomsnitt av 5 mol etylenoxid, 12-C15-fettalkohol med ett genomsnitt av 7 mol etylenoxid, etc.

Dobanol 25-7 är en etoxylerad C I de föredragna poly-lägre alkoxylerade-högre alkano- lerna, för erhållande av den bästa balansen mellan hydrofila och lipofila enheter, uppgår antalet lägre alkoxigrupper normalt till 40 - lO0 % av antalet kol- atomer i den högre alkoholen, företrädesvis 40 - 60 % därav och den nonjoniska detergenten innehåller företrädesvis åtminstone 50 % av nämnda föredragna poly-lägre alkoxi-högre alkanol. Alkanoler med högre molekylvikt och olika andra normalt fasta nonjoniska detergenter och ytaktiva medel kan bidra till gel- ningen av den flytande detergenten och sålunda ut- lämnas eller begränsas dessa företrädesvis i mängd i föreliggande kompositioner, även om mindre andelar därav kan användas för sina rengöringsegenskaper, etc.

Med avseende både på föredragna och mindre föredragna nonjoniska detergenter är alkylgrupperna närvarande däri i allmänhet linjära även om grening kan tolere- ras, såsom vid ett kol invid eller två kolatomer i- från ändkolet i den raka kedjan och från etoxikedjan, om nämnda grenade alkyl inte är längre än tre kolato- mer. Normalt är andelen kolatomer i en sådan grenad konfiguration mindre, och överstiger sällan 20 % av det totala kolatominnehållet i alkylen. Pâ liknande sätt, även om linjära alkyler som är terminalt för- bundna till etylenoxidkedjan är mycket föredragna och anses resultera i den bästa kombinationen av ren- göringsförmåga, bionedbrytbarhet och icke gelande egenskaper, kan medial eller sekundär bindning till etylenoxid i kedjan uppträda. Detta är vanligen fal- 467 623 10 15 20 25 30 16 let endast i en mindre andel av nämnda alkyler, van- ligen mindre än 20 % men såsom i fallet med nämnda Tergitoler kan andelen vara större. Också när propylenoxid är närvarande i den lägre alkylenoxid- kedjan uppgår den vanligtvis men icke nödvändigtvis till mindre än 20 % därav och företrädesvis mindre än 10 % därav.

När större andelar icke terminalt alkoxylerade alkano- ler, propylenoxidinnehållande poly-lägre alkoxylerade alkanoler och mindre hydrofilt-lipofilt balanserade nonjoniska detergenter än ovan användes och när andra nonjoniska detergenter användes i stället för de fö- redragna nonjoniska medlem som uppräknats häri, har den resulterande produkten eventuellt icke lika god rengöringsförmåga, stabilitet, viskositet och icke gelande egenskaper som de föredragna kompositionerna, men användning av de viskositets- och gelkontrolle- rande föreningarna enligt uppfinningen kan också för- bättra egenskaperna för detergenterna baserade på sådana nonjoniska medel. I vissa fall, såsom när en poly-lägre alkoxylerad-högre alkanol med högre mole- kylvikt användes, ofta för sin rengöringsförmåga, reg- leras eller begränsas andelen därav i enlighet med resultaten av olika experiment för att uppnå den öns- kade rengöringsförmågan och fortfarande bibehålla produkten icke gelande och med önskad viskositet.

Det har också visat sig att det endast sällan är nöd- vändigt att använda de nonjoniska medlen med högre molekylvikt för deras detergentegenskaper, eftersom de häri beskrivna föredragna nonjoniska medlen är utomordentliga detergenter och dessutom tillåter uppnåendet av den önskade viskositeten i den flytan- de detergenten utan gelbildning vid låga temperaturer. 10 15 20 25 30 467 625 17 Blandningar av tvâ eller flera av dessa flytande non- joniska medel kan också användas och i vissa fall kan fördelar uppnås genom användningen av sådana blandningar.

Såsom nämnts ovan kan strukturen hos det flytande nonjoniska ytaktiva medlet optimeras med avseende på deras kolkedjelängd och konfiguration (t.ex. linjära gentemot grenade kedjor, etc.) och deras innehåll och fördelning av alkylenoxidenheter. Omfattande forskning har visat att dessa strukturella egenska- per kan och har en avgörande effekt på sådana egen- skaper hos de nonjoniska medlem såsom hällpunkt, grumlingspunkt, viskositet, gelbildningstendens, lik- som givetvis på rengöringsförmåga.

Typiskt har de flesta kommersiellt tillgängliga non- joniska medel en relativt stor fördelning av etylen- oxidenheter (EO) och propylenoxidenheter (PO) och av den lipofila kolvätekedjelängden, och de angivna EO- och PO-innehâllen och kolvätekedjelängderna är totala genomsnitt. Denna "polydispersitet" för de hydrofila kedjorna och lipofila kedjorna kan ha stor 'betydelse för produktegenskaperna liksom även de spe- cifika värdena av genomsnittsvärdena. Förhållandet mellan "polydispersitet" och specifika kedjelängder med produktegenskaper för ett väldefinierat nonjo- niskt medel kan visas av följande data för "surfak- tant T"-serien för nonjoniska medel tillgängliga från British Petroleum. Surfaktant T-nonjoniska me- del erhålles genom etoxylering av sekundära C13- fettalkoholer med en snäv EO-fördelning och har föl- jande fysikaliska egenskaper: 467 623 10 15 20 25 18 EO häll- grumlingspunkt inne- punkt (1 % lösning) håll (°c) (°c) surfaktant T5 5 <-2 <25 surfaktant T7 7 -2 38 surfaktant T9 9 6 58 surfaktant Tl2 12 20_ 88 För att undersöka betydelsen av EO-fördelning fram- ställdes en “surfaktant T8" artificiellt på två sätt: a. 1:1-blandning av T7 och T9 (T8a) b. 4:3-blandning av T5 och Tl2 (T8b).

Följande egenskaper erhölls: E0-inne- häll- grumlingspunkt håll punkt (l % lösning) (genom- snitt) (°c) (°c) surfaktant T8a 8 2 48 surfaktant T8b 8 15 <20 Från dessa resultat kan följande generella observa- tioner göras: l. T8a motsvarar nära en verklig surfaktant T8 efter- som den interpolerar väl mellan_T7 och T9 både med av- seende på hällpunkt och grumlingspunkt. 2. T8b, är högpolydispers och skulle vara allmänt otillfredsställande beroende på sin höga hällpunkt- och låga grumlingspunkttemperatur. 10 l5 20 25 30 467 623 19 3. Egenskaperna för T8a är i stort sett additiva mellan T7 och T9, under det att T8b med avseende på hällpunkten ligger nära den långa EO-kedjan (Tl2), under det att grumlingspunkten ligger nära den korta EO-kedjan (T5).

Viskositeterna för surfaktant T-nonjoniska medlen uppmättes vid 20 %, 30 %, 40 %, 50 %, 60 %, 80 % och 100 % nonjoniska koncentrationer för TS, T7, T7/T9 (1=1). T9 och T12 vid 25° c med följande resultat (när en gel erhålles är viskositeten den skenbara viekeeiteten) vid 1oo'sek= nonjoniskt viskositet (mPa.s) medel tYP % T5 T7 T7/T9 T9 Tl2 100 36 63 61 149 80 65 104 ll2 165 60 750 78_ 188 239 32200 50 4000 123 233 634 89100 40 2050 96 149 211 187 30 630 58 38 27 20 170 78 28 100 Av dessa resultat kan slutsatsen dras att surfaktant T7 är mindre gelkänslig än T5 och T9 är mindre gelkänslig än Tl2, och vidare gelar icke blandningen av T7 och T9 (T8) och dess viskositet överstiger 225'mPa.s. T5 och Tl2 bildar icke samma gelstruktur. Även om avsikten icke är att fastlägga någon särskild teori antas att dessa resultat kan förklaras med föl- jande hypotes: 467 625 10 15 20 25 30 20 För T5: med endast 5 E0 är den hydrodynamiska voly- men för EO-kedjan väsentligen densamma som den hydro- dynamiska volymen för fettkedjan. De ytaktiva mole- kylerna kan sålunda arrangera sig till en bildning av en lamellstruktur.

För Tl2: med 12 EO är den-hydrodynamiska volymen för EO-kedjan större än den för fettkedjan. När moleky- lerna strävar efter att arrangera sig samman, bildas en gränsytkurvatur och stänger erhålles. Överstruk- turen är därvid hexagonal, med en längre E0-kedja el ler med en högre hydratisering kan gränsytkurvaturen vara sådan att verkliga sfärer uppnås, och arrange-_ manget med den lägsta energin är ett ytcentrerat kubiskt gitter.

Från T5 till T7 (och T8) ökar gränsytkurvaturen och energin för lamellstrukturen ökar. Alltefter som den lamellära strukturen förlorar stabilitet reduceras dess smälttemperatur.

Från Tl2 till T9 (och T8) minskar gränsytkurvaturen och energin för den hexagonala strukturen ökar (sta- varna blir större och större). När förlusten i sta- bilitet uppträder reduceras även strukturens smält- temperatur.

Surfaktant T8 förefaller befinna sig vid den kritis- ka punkten vid vilken den lamellära strukturen desta- biliseras, d.v.s. den hexagonala strukturen är ännu inte tillräckligt stabil och ingen gel erhålles vid utspädning. I själva verket gelar en 50-procentig lösning av T8 slutligen efter 2 dagar, men super- strukturbildningen försenas tillräckligt länge för att tillåta lättdispergerbarhet i vatten. l0 l5 20 25 30 467 623 21 Molekylviktens effekter på de fysikaliska egenska- perna för de nonjoniska medlen beaktades även. Sur- faktant T8 (l:l-blandning av T7 och T9) uppvisar en god kompromiss mellan den lipofila kedjan (C13) och den hydrofila kedjan (E08), även om hällpunkten och maximal viskositet vid utspädning vid 250 C fortfa- rande är höga.

Motsvarande EO-kompromiss för Cl0 och C8-lipofila kedjor bestämdes också med användning av Dobanol 9l-x- serien från Shell Chemical Co., vilka utgöres av etoxylerade derivat av C9-Cll-fettalkoholer (genom- snitt: C10), och Alfonic 6l0-y-serien från Conoco, 6-C10-fettalkoholer (i genomsnitt C8), varvid x och y representerar vilka är etoxylerade derivat av C viktprocentandelen EO.

Nästföljande tabell återger de fysikaliska egenska- perna hos Alfonic 610-y-serien och Dobanol 9l-x- serien: nonjoniskt antal EO häll- grum- max. viskositet medel (genom- punkt lings- vid utspädning snitt) (°c) punkt 2s° 'c (mPa. s) (°c) Alfonic 610-SOR 3 -15 C gel (60 %) Alfonic 610-60 4,4 -4 4l 36 (60 %) Dobanol 91-5 5 -3 33 gel (70 %) Dobanol 9l-ST 6 +2 55 126 (50 %) Dobanol 91-8 8 +6 81 gel (50 %) Dobanol 91-5 och Dobanol 91-8 är kommersiellt till- gängliga produkter, Dobanol 9l-5 toppad (T) är en la- boratorieskaleprodukt i form av Dobanol 91-5 från vil- 467 623 10 15 20 25 30 22 ken fri alkohol avlägsnats. Då de lägsta etoxyle- ringsprodukterna också avlägsnats är det genomsnitt- liga EQ-antalet 6. Dobanol 9l-5T ger de bästa resul- taten för C10-lipofil kedja då den icke gelar vid 250 C. Grumlingspunkten vid l % koncentration (550 C) är högre än för surfaktant T8 (480 C). Detta beror förmodligen på den lägre molekylvikten, eftersom blandningens entropi är högre. Alfonic 6l0-60 ger de bästa resultaten för den lipofila C8-kedjeserien.

En sammanfattning av de bästa EO-innehållen för varje testad lipofil kedjelängd framgår av följande tabell: nonjoniskt antal antal häll- grum- max. viskositet medel C EO punkt lings- vid utspädning (°c) punkt (%) vid 25° c (1 % (mPa.s) lösn.) <°c> surfaktant T8 13 8 +2 48 223 (50 %) Dobanol 91-ST 10 6 +2 55 126 (50 %) Alfonic 610-60 8 4,4 -4 41 36 (60 %) Från dessa data dras följande slutsatser: Hällpunkter: när det nonjoniska medlets molekylvikt reduceras reduceras även dess hällpunkter. Den rela- tivt höga hällpunkten för Dobanol 91-ST kan förklaras genom den högre polydispersiteten. Detta noterades även för T8a och T8b, d.v.s. kedjepolydispersiteten ökar hällpunkten. 10 15 20 25 30 467 623 23 Grumlingspunkter: teoretiskt, när antalet molekyler ökar (om molekylvikten minskar) är blandningsentro- pin högre, varför grumlingspunkten skulle öka när molekylvikten sjunker. Detta är fallet för surfak- tant T8 till Dobanol 91-ST, men har icke konfirmerats med Alfonic 610-60. I detta fall antas att den lipo- fila kolvätekedjepolydispersiteten ansvarar för den teoretiskt alltför låga grumlingspunkten. Den rela- tivt stora mängden C10-EO närvarande reducerar solu- biliteten.

Maximum viskositet vid utspädning vid 250 C: inget av dessa nonjoniska medel gelar vid 25° C, när de är utspädda med vatten. Den maximala viskositeten sjun- ker markant med molekylvikten. När det nonjoniska medlets molekylvikt minskar desto mindre effektiva blir vätebryggorna. Olyckligtvis lämpar sig icke non- joniska medel med alltför låg molekylvikt för tvätt- ning, eftersom deras kritiska micellkoncentration (MCC) är alltför hög och en sann lösning med endast begränsad rengöringsförmåga skulle erhållas under praktiska tvättbetingelser.

Med denna information fortsattes studierna av effek- terna av de amfifila föreningarnas låga molekylvikt på de reologiska egenskaperna hos flytande nonjoniska detergent-rengöringskompositioner. Dessa studier vi- sade att under det att det är möjligt att sänka kom- positionens hällpunkt och erhålla viss grad av gel- inhibering genom användning av ett kortkedjigt kol- väte. t.ex. cirka C8, med en kortkedjig etylenoxid- substitution, t.ex. cirka 4 mol, som amfifil tillsats, såsom Alfonic 610-60, bidrar dessa tillsatser icke signifikant till den totala tvättrengöringsförmågan 467 623 10 15 20 25 24 och uppvisar fortfarande icke totalt sett tillfreds- ställande viskositetskontroll över alla normala an- vändningsbetingelser.

Föreliggande uppfinning är därför baserad på åtmin- stone delvis upptäckten av att amfifila föreningar med låg molekylvikt, vilka kan anses vara analoga i kemisk struktur med de etoxylerade och/eller propoxy- lerade fettalkohol-nonjoniska ytaktiva medlen, men vilka har korta kolvätekedjelängder (Cl-C5) och ett lågt innehåll av alkylenoxid, d.v.s. etylenoxid och/eller propylenoxid (cirka l - 4 EO/PO-enheter per molekyl), fungerar effektivt som viskositetsreg- lerande och gelinhiberande medel för de flytande non- joniska ytaktiva rengöringsmedlen.

De viskositetsreglerande och gelinhiberande amfifila föreningarna som användes enligt föreliggande uppfin- ning kan representeras genom följande allmänna formel: RI I Ro(cHcH20)nH där R är en Cl-C5, företrädesvis C2-C5, särskilt före- draget C2-C4 och speciellt C4-alkylgrupp, R' är H eller CH3, företrädesvis H, och n är ett tal mellan cirka 1 och 4, företrädesvis 2 - 4 i genomsnitt.

Föredragna exempel på lämpliga amfifila föreningar in- 2CH2OH), 9-O-(CH2CH2O)2H).

Dietylenglykolmonoetyleter är särskilt föredragen nefattar etylenglykolmonoetyleter (CZH5-O-CH och dietylenglykolmonobutyleter (C4H och såsom kommer att visas nedan är unikt effektiv för reglering av viskositet. 10 15 20 25 30 467 625 25 Under det att den amfifila föreningen, särskilt di- etylenglykolmonobutyleter, kan vara den enda viskosi- tetsreglerande och gelinhiberande tillsatsen i kompo- sitionerna enligt uppfinningen kan ytterligare för- bättringar i de reologiska egenskaperna för de vatten- fria flytande nonjoniska ytaktiva kompositionerna uppnås genom införlivandet i kompositionen av en mindre mängd av ett nonjoniskt ytaktivt medel, som modifíerats genom att konvertera en fri hydroxylgrupp däri till en enhet med en fri karboxylgrupp, såsom en partialester av ett nonjoniskt ytaktivt medel och en polykarboxylsyra och/eller en sur organisk fosforför- ening med en sur - POH-grupp, såsom en partialester av fosforsyra och en alkanol.

Det är vidare känt att de modifierade nonjoniska ytak- tiva medlen med den fria karboxylgruppen, vilka gene- rellt kan karakteriseras som polyeterkarboxylsyror, har funktionen att sänka temperaturen vid vilken det flytande nonjoniska medlet bildar en gel med vatten.

Den sura polyeterföreningen kan också sänka flytspän- ningen för sådana dispersioner, vilket hjälper deras utmatningsbarhet utan en motsvarande sänkning i dess stabilitet gentemot utfällning. Lämpliga polyeterkar- boxylsyror innehåller en gruppering med formeln R2-( üCHz-CHzà-p-ÉFH-CHzå-q-Y-Z-COOH där R* är väte CH” eller metyl, Y är syre eller svavel, Z är en organisk bindning, p är ett positivt tal från cirka 3 till Zcirka 50 och q är noll eller ett positivt tal upp till 10. Specifika exempel innefattar halvestern av 467 625 10 15 20 25 30 26 Plurafac RA3O med bärnstenssyraanhydrid, halvestern av Dobanol 25-7 med bärnstenssyraanhydrid, halvestern av Dobanol9l-5 med bärnstenssyraanhydrid, etc. I stäl- let för en bärnstenssyraanhydrid kan andra poly- karboxylsyror eller -anhydrider användas, t.ex. maleinsyra, maleinsyraanhydrid, glutarsyra, malon- syra, bärnstenssyra, ftalsyra, ftalsyraanhydrid, citronsyra, etc. Vidare kan andra bindningar användas, som eter-, tioeter- eller uretanbindningar, bildade ge- nom konventionella reaktioner. Exempelvis för_bildning av en eterbindning, kan det nonjoniska ytaktiva medlet behandlas med en stark bas (för att konvertera dess OH-grupp till en ONa-grupp t.ex.) och därefter rea- geras med en halokarboxylsyra såsom klorättiksyra eller klorpropionsyra eller motsvarande bromförening.

Sålunda kan den resulterande karboxylsyran ha for- meln R-Y-ZCOOH, där R är resten av ett nonjoniskt yt- aktivt medel (efter avlägsnande av ett terminalt OH), Y är syre eller svavel och Z representerar en orga- nisk bindning såsom en kolvätegrupp av t.ex. en till tio kolatomer, som kan vara bunden till syret (eller svavlet) i formeln direkt eller genom en mellanliggan- de bindning sâsom en syreinnehållande bindning, t.ex.

O O n u en -C- eller -C-NH- etc.

Polyeterkarboxylsyran kan vara framställd från en polyeter, vilken icke är ett nonjoniskt ytaktivt me- del, t.ex. kan den framställas genom reaktion med en polyalkoxiförening såsom en polyetylenglykol eller monoester eller monoeter därav, vilken icke innehåller den långa alkylkedjan som de nonjoniska ytaktiva med- len. Sålunda kan R ha formeln 10 15 20 25 30 467 623 27 R: R*((|3CH-CH,),,-, där R* är väte eller metyl, R* är alkyl- fenyl eller alkyl eller annan kedjeterminerande grupp och "n" är åtminstone 3 såsom 5 - 25. När alkylen i R* är en högre alkyl är R en rest av ett nonjoniskt ytak- tivt medel. Såsom antytts ovan kan R* i stället vara väte eller lägre alkyl (t.ex. metyl, etyl, propyl, butyl) eller lägre acyl (t.ex. acetyl, etc.). Den sura polyeterföreningen, om närvarande i detergentkomposi- tionen, tillsättes företrädesvis upplöst i det non- joniska ytaktiva medlet.

En annan användbar klass av kompletterande antigel- medel är C¿-Cu-alkyl- eller -alkenyldikarboxylsyra- anhydrid, såsom t.ex. oktenylbârnstenssyraanhydrid, oktenylmaleinsyraanhydrid, dodecylbärnstenssyraan- hydrid, etc. Dessa föreningar kan användas tillsammans med eller i stället för en del av eller hela mängden polyeterkarboxylsyra-antigelningsmedel.

Det är känt att den sura organiska fosforföreningen med en sur - POH-grupp ökar stabiliteten för förstär- karsuspensionen, särskilt polyfosfatförstärkare, i det vattenfria flytande nonjoniska ytaktiva medlet.

Den sura organiska fosforföreningen kan exempelvis vara en partialester av fosforsyra och en alkohol såsom en alkanol uppvisande en lipofil karaktär med exempelvis mer än 5 kolatomer, t.ex. 8 - 20 kolatomer. 467 625» l0 15 20 25 30 28 Ett specifikt exempel är en partialester av fosfor- syra och en C16-C18-alkanol (Empiphos 5632 från Marchon), vilken består av cirka 35 % monoester och 65 % diester.

Införlivandet av helt små mängder av exempelvis cirka 0,05 - 0,3 vikt-% av kompositionen av den sura orga- niska fosforföreningen göres suspensionen signifi- kant mer stabil gentemot utfällning i vila men för- blir hällbar, förmodligen som ett resultat av ökande flytgräns för suspensionen, men sänker dess plastiska viskositet. Det antas att användningen av den sura fosforföreningen kan resultera i bildningen av en högenergetisk fysikalisk bindning mellan molekylens POH-del och ytorna av den oorganiska polyfosfatför- stärkaren så att dessa ytor antar en organisk karak- tär och blir mer kompatibla med det nonjoniska yt- aktiva medlet.

Den sura organiska fosforföreningen kan väljas från ett stort antal olika material, förutom partialest- rarna av fosforsyra och alkanoler som nämnts ovan.

Sålunda kan man använda en partialester av fosfor- syra eller fosforsyrlighet med en mono- eller polyva- lent alkohol såsom hexylenglykol, etylenglykol, di- eller trietylenglykol eller högre polyetylenglykol, polypropylenglykol, glycerol, sorbitol, mono- eller diglycerider av fettsyror, etc., i vilka en, två el- ler fler av de alkoholiska OH-grupperna i molekylen kan vara förestrade med fosforsyran eller fosforsyr- ligheten. Alkoholen kan vara ett nonfioniskt ytaktivt medel såsom en etoxylerad eller etoxylerad-propoxy- lerad högre alkanol, högre alkylfenol, eller högre alkylamid. POH-gruppen behöver icke vara bunden till 10 15 20 25 30 467 623 29 den organiska delen av molekylen genom en esterbind- ning utan kan i stället vara direkt bunden till kol (såsom i fosfonsyra, såsom en polystyren i vilken vissa av de aromatiska ringarna uppbär fosfonsyra eller fosfinsyragrupper, eller en alkylfosfonsyra såsom propyl- eller laurylfosfonsyra) eller kan den vara bunden till kolet genom en mellanliggande bind- ning (såsom bindningar genom O, S eller N-atomer).

Företrädesvis är kol:fosfor-atomförhållandet i den organiska fosforhaltiga föreningen åtminstone cirka 3:1, såsom 5:1, l0:l, 20:l, 30:l eller 40:l.

Detergentkompositionen enligt uppfinningen kan också innefatta företrädesvis vattenlösliga detergent- förstärkarsalter. Typiska lämpliga förstärkare inne- fattar exempelvis de som beskrivits i US patent nr 4 316 812, 4 264 466 och 3 630 929. Vattenlösliga oorganiska alkaliska förstärkarsalter, vilka kan an- vändas ensamma med detergentföreningen eller i bland- ning med andra förstärkare är alkalimetallkarbonat, -borater, -fosfater, -polyfosfater, -bikarbonater och -silikater. (Ammonium- eller substituerade ammo- niumsalter kan också användas.) Specifika exempel på sådana salter är natriumtripolyfosfat, natriumkarbonat, natriumtetraborat, natriumpyrofosfat, kaliumpyro- fosfat, natriumbikarbonat, kaliumtripolyfosfat, natriumhexametafosfat, natriumseskvikarbonat, natrium- mono- och -diortofosfat och kaliumbikarbonat. Natrium- tripolyfosfat (TPP) är särskilt föredraget. Alkali- metallsilikaterna är användbara förstärkarsalter, vil- ka också fungerar så att de gör kompositionen anti- korrosiv gentemot tvättmaskindelar. Natriumsilikater med Na20/SiO2-förhållande av 1,6/l - l/3,2, särskilt cirka l/2 - l/2,8 är föredragna. Kaliumsilikater med samma förhållanden kan också användas. 467 623 l0 15 20 25 30 30 En annan klass av förstärkare som är användbar häri är de vattenolösliga aluminosilikaterna, både av den kristallina och den amorfa typen. Olika kristallina zeoliter (d.v.s aluminosilikater) beskrives i den brittiska patentskriften l 504 168, US patentskrift nr 4 409 136 och de kanadensiska patentskrifterna l 072 835 och l 087 477, vilka samtliga införlivas häri genom referens för beskrivningen av nämnda zeoliter. Ett exempel på häri användbara amorfa zeoliter âterfinnes i belgiska patentskriften 835 351 och även denna patentskrift införlivas häri genom referens. Zeoliterna har generellt formeln (Mzmx- (A12o3)y- (S102) z-wnzo där x är l, y är 0,8 - 1,2 och företrädesvis l, z är 1,5 - 3,5 eller högre och företrädesvis 2 - 3 och W är 0 - 9, företrädesvis 2,5 - 6 och M är före- trädesvis natrium. En typisk zeolit är typ A eller liknande struktur, varvid typ 4A särskilt föredra- ge. De föredragna aluminosilikaterna har kalciumjon- byteskapaciteter av cirka 200 milliekvivalenter per gram eller högre, t.ex. 400 mekv/g.

'Andra material såsom leror, särskilt av de vatteno- lösliga typerna kan vara användbara tillsatser i kompositionerna enligt uppfinningen. Särskilt an- vändbar är bentonit. Detta material är primärt mont- morillonit, som är ett hydratiserat aluminiumsilikat i vilket cirka l/6 av aluminiumatomerna kan vara er- satta av magnesiumatomer och med vilket varierande mängder väte, natrium. kalium, kalcium etc. kan vara löst bundet. Bentoniten i sin mer renade form (d.v.s. fri från allt grus, sand, etc.) lämpad för detergen- 10 15 20 25 30 467 623 31 ter innehåller undantagslöst åtminstone 50 % mont- morillonit och sålunda är dess katjonbyteskapacitet åtminstone cirka 50 - 75 mekv per 100 gram bentonit.

Särskilt föredragen bentonit är Wyoming eller.

Estern US bentonites, vilka har försålts som Thixo- jels 1, 2, 3 och 4 av Georgia Kaolin Co. Dessa bentoniter är kända för att mjukgöra textilier såsom beskrives i den brittiska patentskriften 401 413 och 461 221.

Exempel på organiska alkaliska sekvestrerande för- stärkarsalter, vilka kan användas ensamma med deter- genter eller i blandning med andra organiska och oor- ganiska förstärkare är alkalimetall-, ammonium- eller substituerad ammonium-aminopolykarboxylater, t.ex. natrium- och kaliumetylendiamintetraacetat (EDTA), natrium- och kaliumnitrilotriacetater (NTA) och trietanolammonium-N-(2-hydroxietyl)nitrilodiacetater.

Blandade salter av dessa polykarboxylater är också lämpliga.

Andra lämpliga förstärkare av den organiska typen in- nefattar karboximetylsuccinater, -tartronater och -glykolater. Särskilt värdefulla är polyacetatkarboxy- laterna. Polyacetalkarboxylaterna och deras användning i detergentkompositioner beskrives i US patent nr 4 144 266, 4 315 092 och 4 146 495. Andra patent- skrifter avseende liknande förstärkare innefattar US patent nr 4 141 676, 4 l69 934, 4 201 858, 4 204 852, 4 224 420, 4 225 685, 4 226 960, 4 233 422, 4 233 423, 4 302 564 och 4 303 777. Även de europeiska patentansökningarna med nr 0 015 024, 0 021 491 och 0 063 399 är relevanta. 467 625 10 15 20 25 30 32 Eftersom kompositionerna enligt föreliggande uppfin- ning i allmänhet är högkoncentrerade och därför kan användas vid relativt låga doseringar, är det önsk- värt att komplettera eventuell fosfatförstärkare (såsom natriumtripolyfosfat) med en ytterligare för- stärkare såsom en polymer karboxylsyra med hög kalciumbindningskapacitet för att förhindra inkru- stering, vilket annars skulle kunna förorsakas genom bildning av ett olösligt kalciumsulfat. Sådana kompletterande förstärkare är också välkända inom tekniken.

Olika andra detergenttillsatser eller hjälpmedel kan vara närvarande i detergentprodukten för att bibringa denna ytterligare önskvärda egenskaper, antingen av funktionell eller estetisk natur. Sålunda kan i be- redningen införlivas mindre mängder av smutssuspen- derande eller anti-återutfällningsmedel, t.ex. poly- vinylalkohol, fettamider, natriumkarboximetylcellu- losa, hydroxipropylmetylcellulosa,.optiska ljushets- höjande medel, t.ex. bomull-, amin- och polyester- ljushetshöjande medel, t.ex. stilben-, triazol- och bensidinsulfonkompositioner, särskilt sulfonerad substituerad triazinylstilben, sulfonerad naftotri- ' azolstilben, bensidensulfon, etc., varvid mest före- dragna är stilben- och triazolkombinationer.

Blânadsmedel såsom ultramarinblått, enzymer, företrä- desvis proteolytiska enzymer såsom subtilisin, bromelin, papain, trypsin och pepsin liksom enzymer av amylastyp, lipastyp och blandningar därav, bakte- ricider, t.ex. tetraklorsalicylanilid, hexaklorofen, fungicider, färgämne, pigment (vattendispergerbara), konserveringsmedel, ultraviolett-absorbatorer, anti- gulnadsmedel såsom natriumkarboximetylcellulosa, 10 15 20 25 30 467 623 33 komplex av C12-C22-alkylalkohol med Cl2-Cl8-alkyl- sulfat, pH-modifieringsmedel och pH-bufferts, färg- säkra blekmedel, parfym och antiskummedel eller löd- derdämpare, t.ex. silikonföreningar, kan också an- vändas.

Blekmedlen klassificeras generellt som klorblekmedel och syreblekmedel. Klorblekmedlen kan typiskt exempli- fieras med natriumhypoklorit (NaOCl), kaliumdiklor- isocyanurat (59 % tillgängligt klor) och triklor- isocyanursyra (85 % tillgängligt klor). Syreblekmedlen föredrages och representeras av perföreningar som fri- gör väteperoxid i lösning, d.v.s. föreningar inne- hållande väteperoxid eller oorganiska perhydrater som vid upplösning frigör väteperoxid innesluten i deras kristallgitter. Föredragna exempel innefattar natrium- och kaliumperborater, -perkarbonater och -perfosfater, och kaliummonopersulfat. Perboraterna, och särskilt natriumperboratmonohydrat är särskilt föredragna.

Väteperoxid och föregångsföreningar som frigör väte- peroxid i lösning är goda oxideringsmedel för avlägs- nande av vissa fläckar från tY9, särskilt fläckar förorsakade av vin, te, kaffe, choklad, frukt, etc.

Väteperoxid och dess föregångsföreningar har visat sig generellt bleka snabbt och mest effektivt vid en relativt hög temperatur, t.ex. cirka 80 - l00o C.

Emellertid har sådana föreningar en tendens att sön- derdelas och frigöra gasformigt syre vid lägre tempe- raturer. Frigörandet av gasformigt syre, vilket icke är involverat i oxidation av färgat gods, konsumerar onödigtvis en avsevärd mängd av väteperoxid eller föregångsföreningar som frigör detta, vilka båda är 467 623 10 15 20 25 30 34 dyrbara produkter. Vidare har det visat sig att de olika fläckarna i tyg och liknande kraftigt accele- rerar sönderdelningen av väteperoxid till gasformigt syre under tvättning vid vanlig temperatur.

I allmänhet uppnås tvättning av tyg: antingen i ' maskin, för hand eller i kokare eller kar genom upp- lösning av en blekande eller detergentkomposition (innehållande exempelvis perborat) i kallt eller ljum- met vatten, tillförande till den sålunda bildade lös- ningen av den smutsade tvätten (från vilken viss del av fläckarna ofta redan avlägsnats genom blötlägg- ning eller tidigare tvättning) och uppvärmning, ofta precis till kokning.

Emellertid har det visat sig att genom ett fenomen liknande det ovan beskrivna att allt eller en del av perboratet sönderdelats under uppvärmning och mer specifikt under temperaturhöjning, d.v.s. allt eller del av perboratet sönderdelades innan den verkligt effektiva temperaturen uppnåtts.

Det antas att denna snabba sönderdelning av väteper- oxid, perborat eller andra utgångsföreningar för väteperoxid till gasformigt syre vid låg temperatur beror på den extremt kraftiga katalytiska verkan av vissa enzymer, vilka alltid är närvarande i fläckar, vilka förekommer på material som skall tvättas, och särskilt på smutsat tyg såsom linne, vilka enzymer kommer från sekret eller har bakteriellt ursprung.

Väteperoxidas är en särskilt aktiv grupp av enzymer i detta avseende, särskilt katalas, vilket är välkänt som en mycket effektiv katalysator för sönderdelning av väteperoxid till gasformigt syre. Dylika enzymsub- l0 15 20 25 30 467 623 35 stanser, vare sig benämnda "redox" eller på annat sätt kännetecknas alla av att de uppvisar en uttalad ten- dens att inducera sönderdelning av peroxidblekmedel, och sönderdelningsprodukterna som frigöres härvid omfattar ineffektiva blekande ämnen.

För att dra fördel av de lâgtemperatureffektiva de- tergenterna och lågtemperaturtvättcyklerna som nu har utbredd användning för temperaturkänsliga textilier användes persyreföreningen företrädesvis i blandning med en aktivator därför. Lämpliga aktivatorer, vilka kan sänka den effektiva arbetstemperaturen för peroxid- medlet till cirka 400 C eller därunder beskrives exem- pelvis i US patentskrift nr 4 264 466 eller i kolumn l i US patentskrift nr 4 430 244, vilka beskrivningar härav införlivas häri genom referens. Polyacylerade föreningar är föredragna aktivatorer och bland dessa föredrages särskilt föreningar såsom tetraacetyl- etylendiamin ("TAED") och pentaacetylglukos. Andra användbara aktivatorer innefattar exempelvis acetyl- salicylsyra och dess salter, etylidenbensoatacetat (EBA) och dess salter, etylidenkarboxylatacetat och dess salter, alkyl- och alkenylbärnstenssyraanhydrid, tetraacetylglykouril (TAGU) och derivaten av dessa.

Jämför även US patentskrifter nr 4 lll 826, 4 422 950 och 3 661 789 för andra klasser av aktiva- torer som är användbara häri.

Blekmedelaktivatorn samverkar vanligen med persyre- föreningen till bildning av ett peroxisyrablekmedel i tvättvattnet. Företrädesvis införlivas ett sekvestre- ringsmedel med hög komplexbildningskraft för att inhi- bera oönskad reaktion mellan nämnda peroxisyra och väteperoxid i tvättlösningen i närvaro av metalljoner. 467 10 15 20 25 30 62 36 Föredragna sekvestreringsmedel kan bilda ett komplex med Cu"-joner, sådant att dess stabilitetskonstant (pK) för komplexbildningen är lika med eller större än 6 vid 25°C i vatten med en jonstyrka av 0,1 mol/liter, varvid pK konventionellt definieras genom formeln pK = -log K, där K representerar jämviktskonstanten.

Sålunda är t.ex. pK-värdena för komplexbindning av kopparjon med NTA och EDTA vid angivna betingelser 12,7 respektive 18,8. Lämpliga sekvestreringsmedel innefattar t.ex. förutom de ovan nämnda dietylen- triaminpentaättíksyra (DETPA), dietylentriaminpenta- metylenfosfonsyra (DTPMP) och etylendiamintetra- metylenfosfonsyra (EDITEMPA).

Emellertid, även i närvaro av blekmedelaktivatorerna och även vid temperaturer så låga som rumstemperatur komer sönderdelning av persaltet att uppträda i när- varo av det fläckade tyget, eftersom hastigheten för reaktion mellan blekmedlet och aktivatorn är lägre än hastigheten för sönderdelning av väteperoxid av katalas.

För att undvika förlust av blekmedlet på grund av enzyminducerad sönderdelning innefattar kompositioner- na enligt föreliggande uppfinning företrädesvis också en effektiv mängd av en förening som kan inhibera denna enzyminducerde sönderdelning av blekmedel. Lämp- liga inhibitorföreningar beskrives i US patent nr 3 606 990, och den relevanta beskrivningen av dessa införlivas häri genom referens.

Av särskilt intresse och vikt som inhibitorförening är hydroxylaminsulfat och andra vattenlösliga hydroxyl- aminsalter, innefattande exempelvis hydroklorid, hydro- f: 10 15 20 25 30 467 623 37 bromid, etc. Det har nu visat sig att hydroxylamin- salterna, särskilt sulfatet, effektivt inhiberar katalasets skadliga effekt, även när det är närvaran- de i kompositionen i mycket begränsade mängder av exempelvis mindre än 0,5 %, såsom 0,01 - 0,4 %, före- trädesvis 0,04 - 0,2 %, och särskilt föredraget cir- ka 0,1 %, baserat på den totala kompositionens vikt.

Vidare är hydroxylamininhibitorn mycket stabil i kom- positionen: mindre än 20 % förlust efter åldring un- der 2 månader vid 430 C. Hydroxylaminsalterna solubi- liseras i vatten mycket snabbt och kan sålunda rea- gera med katalaset före upplösning av perboratet el- ler annat peroxidblekmedel. En annan fördel med hydroxylaminsalterna är att de snabbt förstörs i tvättvätskan och sålunda har inga nitrosaminderivat kunnat detekteras.

Då blekmedelssystemet aktiveras genom en av blekme- delaktivatorerna, t.ex. TAED, utnyttjas aktivatorn mer effektivt och sålunda kan lämpliga förhållanden av persaltblekmede1/blekmedelaktivator hållas vid ni- våer som ligger betydligt närmare de stökiometriskt ekvivalenta vikterna eller med endast litet molärt överskott i förhållande till blekmedlet.

Kompositionen kan också innehålla ett oorganiskt olös- ligt förtjockningsmedel eller dispergeringsmedel med mycket hög ytarea såsom finfördelad kiseldioxid med extremt fin partikelstorlek (t.ex. 5 - 100 milli-fl diameter, såsom den som säljes under namnet Aerosil) eller de andra högvoluminösa oorganiska bärarmateria- len som beskrivits i US patentskrift nr 3 630 929, i andelar av 0,1 - l0 %, t.ex. l - 5 %. Emellertid 467 623 10 l5 20 25 30 38 föredrages att kompositioner vilka bilda peroxisyror i tvättbadet (t.ex. kompositioner innehållande per- syreförening och aktivator därför) är väsentliga fria från sådana föreningar och andra silikater, då det befunnits att exempelvis kiseldioxid och silikater befrämjar den oönskade sönderdelningen av peroxisyran.

Enligt en föredragen utföringsform av uppfinningen underkastas blandningen av flytande nonjoniskt yt- aktivt medel och fasta ingredienser för en kvarn av friktionstyp, i vilken partikelstorlekarna hos de fasta ingredienserna reduceras till mindre än cirka lO fmn t.ex. till en genomsnittlig partikelstorlek av 2 - 10 /nn eller till och med lägre (t.ex. l fmü.

Kompositioner vars dispergerade partiklar har en sådan liten storlek har förbättrad stabilitet gente- mot separation eller utfällning vid lagring.

I malningsoperationen är det föredraget att andelen fasta ingredienser är tillräckligt hög (t.ex. åt- minstone cirka 40 % såsom cirka 50 %) för att de fasta partiklarna skall komma i kontakt med varandra och ic- ke väsentligt skyddas från varandra av den nonjoniska ytaktiva vätskan. Kvarnar som utnyttjar malkulor (kulkvarnar) eller liknande rörliga malelement har givit mycket goda resultat. Sålunda kan man använda en satsvis laboratorieattritor med 8 mm diameter steatitmalkulor. För arbete i större skala kan en kon- tinuerligt arbetande kvarn, i vilken l mm eller 1,5 mm diameter malkulor arbetar i ett mycket litet gap mel- lan en stator och en rotor, som arbetar med en rela- tivt hög hastighet (t.ex. en CoBall mill). Vid an- vändning av en sådan kvarn är det önskvärt att föra blandningen av nonjoniskt ytaktivt medel och fasta l0 l5 20 25 30 467 623 39 partiklar först genom en kvarn som icke åstadkommer sådan finmalning (t.ex. en kolloidkvarn) för att re- ducera partikelstorleken till mindre 100 fun (t.ex. till cirka 40 /HH) före malningssteget till en ge- nomsnittlig partikeldiameter under cirka 10 /nn i den kontinuerliga kulkvarnen.

I de föredragna högverkande flytande detergentkompo- sitionerna enligt uppfinningen är typiska andelar (baserat på den totala kompositionen såvida icke an- nat anges) av ingredienserna följande: Suspenderad detergentförstärkare inom intervallet cirka l0 - 60 % såsom cirka 20 - 50 %, t.ex. cirka 25 - 40 %.

Flytande fas innehållande nonjoniskt ytaktivt medel och upplöst amfifil viskositetsreglerande och gelin- hiberande förening inom intervallet cirka 30 - 70 %, såsom cirka 40 - 60 %. Denna fas kan också innehålla mindre mängder av ett utspädningsmedel såsom en glykol, t.ex. polyetylenglykol (t.ex. "PEG 400"), hexylenglykol, etc., såsom upp till 10 %, före- trädesvis upp till 5 %, exempelvis 0,5 - 2 %. Viktför- hållandet nonjoniskt ytaktivt medel till amfifil fö- rening ligger inom intervallet cirka l00:l - l:l, företrädesvis cirka 50:l - 2:1, och särskilt före- draget cirka 25:l - 3:1.

Polyeterkarboxylsyra-gelinhiberande förening i en mängd för att tillföra cirka 0,5 - l0 delar (t.ex. cirka l - 6 delar, såsom cirka 2 - 5 delar) av -COOH (molekylvikt 45) per 100 delar blandning av nämnda syraförening och nonjoniskt ytaktivt medel. Typiskt '467 625 10 15 20 25 30 40 mängden av polyeterkarboxylsyraföreningen inom inter- vallet cirka 0,01 - 1 del per del nonjoniskt ytaktivt medel, såsom cirka 0,05 - 0,6 delar, t.ex. cirka 0,2 - 0,5 delar.

Sur organisk fosforsyraförening som anti-utfällnings- medel av upp till 5 %, exempelvis inom intervallet 0,01 - 5 %, såsom cirka 0,05 - 2 %, t.ex. cirka 0,1 - l %.

Lämpliga intervall för andra valfria detergenttill- satser är: enzymer - 0 - 2 %, särskilt 0,7 - 1,3 %; korrosionsinhibitorer - cirka 0 - 40 %, och företrädes- vis 5 - 30 %; anti-skummedel och lödderdämpare - 0 - 15 %, företrädesvis 0 - 5 %, t.ex. 0,1 - 3 %; för- tjockningsmedel och dispergeringsmedel - 0 - 15 %, t.ex. 0,1 - 10 %, företrädesvis l - 5 %; smutssuspen- derande eller anti-återutfällningsmedel och anti- gulnadsmedel - 0 - 10 %, företrädesvis 0,5 - 5 %; färgämnen, parfymer, ljushetshöjande medel och blå- nadsmedel - totalvikt 0 - cirka 2 % och företrädesvis 0 - cirka 1 %; pH-modifieringsmedel och pH-bufferts - 0 - 5 %, företrädesvis 0 - 2 %, blekmedel - 0 - cirka 40 % och företrädesvis 0 - cirka 25 %, t.ex. 2 - 20 %; inhibitorförening för inhibering av enzym- inducerad sönderdelning av blekmedel - upp till cirka 0,5 %, företrädesvis 0,01 - 0,4 eller 0,5 %, mer fö- redraget 0,04 - 0,2 %; blekmedelstabilisatorer och blekmedelaktivatorer 0 - cirka 15 %, företrädesvis 0 - 10 %, t.ex. 0,1 - 8 %; sekvestreringsmedel med hög komplexbindningskraft inom intervallet upp till cirka 5 %, företrädesvis cirka 0,25 - 3 %, såsom cirka 0,5 - 2 %. I valet av de olika tillsatserna väljes dessa så att de är kompatibla med detergent- kompositionens huvudbestândsdelar.

L! l0 15 20 25 30 467 625 4l Alla andelar och procentangivelser avser vikt såvida icke annat anges.

Ovanstående detaljerade beskrivning har givits för att illustrera uppfinningen och givetvis kan varia- tioner göras däri utan att man för den skull av- viker från uppfinningens ram.

För att demonstrera effekterna av de viskositetsreg- lerande och gelinhiberande medlen framställdes olika kompositioner med användning av ovan beskrivna sur- faktant T8 (C13, E08) (50/50 vikt-% blandning av sur- faktant T7 och surfaktant T9) som det vattenfria fly- tande nonjoniska ytaktiva rengöringsmedlet. Bered- ningar innehållande 5 %, 10 %, 15 % eller 20 % av den amfifila tillsatsen bereddes och testades vid 50 C, 1o° c, 1s° c, 2o° c och 25° c för olika utspädningar med vatten, d.v.s. 100 %, 83 %, 67 %, 50 % och 33 % total koncentration av nonjonisk surfaktant T8 plus tillsats, d.v.s. efter utspädning i vatten. De tes- tade' tillsatserna var Alfonic 610-60 (C8-EO4,4), etylenglykolmonoetyleter (C2-E01), och dietylenglykol- monobutyleter (C4-E02). Resultaten utvisande viskosi- tetsuppträdande vid utspädning för var och en av de testade kompositionerna vid varje temperatur illustre- ras i kurvorna på de bifogade figurerna l - 3.

För Alfonic 610-60, var en 5-procentig tillsats till- räcklig för att inhibera gelning vid 250 C men på kurvan för viskositet gentemot koncentration för det nonjoniska medlet observerades ett skarpt viskosi- tetsmaximum vid cirka 67 % koncentration och en an- sats observerades vid cirka 55 - 35 % nonjonisk kon- centration. Vid 50 C var en 15-procentig tillsats nöd- 467 623 10 15 20 25 30 42 vändig för att undvika gelbildning. Viskositeten sjönk till ett minimum vid en nonjonisk koncentra- tion av cirka 83 % vid alla nivåer av tillsatser vid 50 C, under det att vid de högre temperaturerna vis- kositetsminima observerades för de icke utspädda be- redningarna, d.v.s. l00 % nonjoniska koncentrationer.

Vid varje temperatur och för varje testad tillsats- koncentration (förutom vid 20 % tillsats vid 250 C) kan en relativt skarp topp observeras för viskosi- teten mellan 75 - 50 % koncentration av nonjoniskt medel (d.v.s. 25 - 50 % utspädning).

För etylenglykolmonoetyleter förhindrades gelbild- ning till och med vid 5° C vid en 5-procentig till- sats. Emellertid observeras återigen skarpa toppar och/eller maxima för viskositeten vid varje tempera- tur och tillsatskoncentration, även om effekterna icke är lika uttalade som för Alfonic 610-60, och för vissa tillämpningar kan maximumviskositeterna, särskilt vid högre tillsatskoncentrationer och/eller högre temperaturer accepteras för kommersiell an- vändning. Å andra sidan observerades inga skarpa toppar i viskositet för dietylenglykolmonobutyleter vid någon temperatur ned till 59 C vid tillsatsnivån 20 %. Även vid de lägre tillsatsnivåerna var viskositetstopparna och viskositetsvärdena vid väsentligen alla utspäd- ningsnivåer (koncentrationer av nonjoniska medel) lägre än för C8-EO4,4 och C2-E0l-tillsatsen.- Följande tabell återger resultaten, vilka erhölls för de olika tillsatskoncentrationerna, utspädningsgra- derna och temperaturerna, men är givna för 20 % till- sats och 50 C temperatur: I lO l5 43 kompositioner viskositet vid 50 C (Pa.sek) inget 50 % vatten vatten surfaktant T8 enbart l,l40 1,240 80% surfaktant T8+20%A 0,086 0,401 80% surfaktant T8+20%B 0,195 0,218 80% surfaktant T8+20%C 0,690 0,936 A = etylenglykolmonoetyleter B = dietylenglykolmonobutyleter C = Alfonic 610-60 (C8-4,4EO) Not: l Pa.sek = 10 poise (t.ex. 0,218 Pa.sek centipoise) Exemgel l 467 623 häll- punkt (°c) 218 Il En högverkande förstärkt vattenfri flytande nonjonisk rengöringskomposition med följande formel framställ- des: 4657 10 15 20 25 6223 44 Ingrediens vikt-% surfaktant T7 17,0 surfaktant T8 17,0 Dobanol 91-5 syral 5,0 dietylenglykolmonobutyleter 10,0 Dequest 20662 1,0 TPP NW (natriumtripolyfosfat) 29,0925 Sokolan CP53 (kalciumsekvestreringsmedel) 4,0 perborat~H2O (natriumperboratmonohydrat) 9,0 T.A.E.D. (tetraacetyletylendiamin) 4,5 Emphiphos 56324 o, 3 stilben 4 (optiskt ljushetshöjande medel) 0,5 Esperase (proteolytiskt enzym) 1,0 Duet 7875 0,6 Relatin DM 40506 (anti-återutfällningsmeael> 1,0 Blue Foulan Sandolane (färgämne) 0,0075 l) Förestringsprodukten av Dobanol 91-5 (en C9-C fettalkohol etoxylerad med 5 mol etylenoxid) med bärnstenssyraanhydrid-halvestern. 2) Dietylentriaminpentametylenfosforsyra, natrium- salt. 3) En sampolymer av ungefär lika mol metakrylsyra och maleinsyraanhydrid, fullständigt neutraliserad till bildning av dess natriumsalt. 4) Partialester av fosforsyra och en Cl6-Cl8- alkanol (cirka l/3 monoester och 2/3 diester). 5) Välluktande medel. 6) Blandning av natriumkarboximetylcellulosa och hydroximetylcellulosa. 11' -fx ,¿: l0 15 20 25 467 625 45 Denna komposition är en stabil friflytande förstärkt icke gelande flytande nonjonisk rengöringskomposi- tion i vilken polyfosfatförstärkaren är stabilt sus- penderad i den flytande nonjoniska ytaktiva fasen.

Exempel 2 På samma sätt som i exempel l beredes följande hög- verkande förstärkta vattenfria flytande nonjoniska rengöringskomposition innehållande en enzyminhibi- tor: Ingrediens ' vikt-% Plurafac RA 30 37,5 dietylenglykolmonobutyleter 10,0 oktenylbärnstenssyraanhydrid 2,0 TPP NW 28,4 Sokolan CP5 4,0 Dequest 2066 1,0 perborat-H20 9,0 TAED 4,5 hydroxylaminsulfat 0,1 Emphiphos 5632 0,3 ATS-X (optiskt ljushetshöjande medel) 0,2 Esperase 1,0 parfym 6 0,6 Relatin DM 4050 1,0 TiO2 0,4 Denna komposition har samma fördelaktiga egenskaper som kompositionen enligt exempel l och tillhandahål- ler dessutom förbättrad blekningsförmåga.

Claims (3)

1. l. Vattenfri flytande detergentkomposition för tvättning och blekning av smutsade textilier vid temperaturer ned till cirka 40OC eller lägre, k ä n n e t e c k n a d av :n- att den omfattar en flytande fas innefattande ett flytande nonjoniskt ytaktivt medel och en mono- eller poly- (C2-C3) alkylenglykolmono(Cl-C5)alkyleter i en mängd av 30 - 70%, ett vattenlösligt oorganiskt peroxidblekmedel i en effek- tiv mängd av upp till 25%, en blekmedelaktivator för sänk- ning av temperaturen vid vilken blekmedlet frigör väteper- oxid i vattenlösning i en effektiv mängd av upp till 10%, proteolytiskt enzym i en mängd av ca. 0,7 till 2 vikt-%, och cirka 0,01 - 0,4 vikt%, basert på den totala kompositi- onen, av ett hydroxylaminsalt som inhiberar den enzymindu- cerade sönderdelningen av blekmedel, vilket enzym är när- varande i de smutsade textilierna.

2. Komposition enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att blekmedlet utgöres av natriumperboratmonohydrat i en effektiv mängd av upp till 25%, att blekmedelaktivatorn är N,N,N',N'-tetraacetyletylendiamin i en effektiv mängd av upp till 10% och att hydroxylaminsaltet är hydroxylalminsulfat eller hydroxylalminhydroklorid och är närvarande i en mängd av cirka 0,02 - 0,2%.

3. Komposition enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k - n a d av att den dessutom omfattar cirka 20 till 50% av ett detergentförstärkarsalt suspenderat i det flytande nonjoni- ska ytaktiva medlet.