SE465827B - Termoplastisk polymerkomposition innehaallande polyfenylenoxid och en etenterpolymer - Google Patents

Description

10 15 20 25 30 35 465 827 förbättring av smältans utflytning och likaså bearbetbarheten inbegriper att kompositionen blandas med en högmolekylär polymer av därifrån skilt slag. Denna metod är emellertid icke heller fullgod, eftersom blandbarheten hos den främmande högmolekylära polymeren vanligen är så pass låg att ofördel- aktiga komplikationer kan uppstå i form avskalningsbarhet hos den formade polymeren, mindre god yttre beskaffenhet hos formprodukter samt påtaglig försämring av de mekaniska egen- skaperna.

Med utgångspunkt från nu refererade omständigheter är det av stor vikt att den högmolekylära polymeren väljes så att den icke inverkar ofördelaktigt på sätt som här angivits med avseende på kompositioner av polyfenylenoxidplast vid inför- livandet däri. Framtagandet av en sådan plasttyp har sedan länge betraktats som önskvärt.

Enligt föreliggande uppfinning söker man övervinna svårigheterna beträffande polyfenyloxidplast och därvid för- bättra bearbetbarhet och slaghållfasthet, genom att däri införliva en etensampolymer med specifik uppbyggnad, och därigenom kan olägenheterna elimineras utan försämring av sådana gynnsamma inneboende egenskaper som värmebeständighet, hårdhet etc. Enligt föreliggande uppfinning inbegripes fram- ställning av en termoplastisk polymerkomposition på basis av polyfenylenoxidplast, och som uppvisar överlägsen bearbetbar- het jämte slagtàlighet samt likaså värmebeständighet, kemisk beständighet jämte hårdhet.

Efter ett vittgående och grundligt genomfört utveck- lingsarbete beträffande en högmolekylär polymer, som medför förenklad modifiering av polyfenylenoxid på basis av angivna utgångspunkter, har man enligt uppfinningsföremàlet lyckats finna en etensampolymer med specifik struktur, och som bland annat möjliggör en rimlig avvägning av slagbeständighet, värmebeständighet och hårdhet vid överlägsen bearbetbarhet jämte yttre beskaffenhet hos de formade produkterna. Uppfin- ningsföremàlet utgör en tillämpning av dessa rön.

Därvid hänför sig föreliggande uppfinning till en termo- plastisk polymerkomposition, som avser (A) en polyfenylenoxidpolymer eller en polymerkomposition, vari denna ingår, och 10 15 20 25 30 35 ß 465 så? (B) en etensampolymer av 50 - 90 viktprocent eten, 5 - 49 viktprocent alkylester av G,ß-omättad karboxylsyra och 0,5 - 10 viktprocent maleinanhydrid.

Polyfenylenoxidharts (A) avser enligt uppfinningsföre- målet en polymer framställd genom oxidationspolymerisering av en eller tva:eller flera fenolföreningar med formeln: OH vari R1, R2, R3, R4 och R5 var för sig väljas bland en väte- atom, en halogenatom, en kolvätegrupp samt en subatituerad kolvätegrupp, och minst en av beteckningarna är en väteatom, med molekylärt syre eller gas, som innehåller detta, i närvaro av en katalysator för oxidationspolykondensation.

R1, R2, R3, R4 och R5 enligt angiven formel kan exempel- vis vara en väteatom, kloratom, bromatom, fluroatom, jodatom, en metylgrupp, etylgrupp, n- eller iso-propylgrupp, prim-, sek.- eller t-butylgrupp, kloretylgrupp, hydroxietylgrupp, fenyletylgrupp, bensylgrupp, hydroximetylgrupp, karboxietyl- grupp, metoxikarbonyletylgrupp, cyanoetylgrupp, fenylgrupp, klorofenylgrupp, metylfenylgrupp, dimetylfenylgrupp, etylfe- nylgrupp samt allylgrupp.

Som exempel pa föreningen enligt den angivna formeln kan nämnas fenol, o-, m- eller p-kresol, 2,6-, 2,5-, 2,4- eller 3,5-dimetylfenol, 2-metyl-6-fenylfenol, 2,6-difenylfenol, 2,6- dietylfenol, 2-metyl-6-etylfenol, 2,3,5-, 2,3,6- eller 2,4,6- trimetylfenol, 3-metyl-6-t-butylfenol, tymol och 2-metyl-6- allylfenol. Föreningen enligt den angivna formeln kan även sampolymeriseras med andra fenoler än enligt formeln, t ex en polyvalent aromatisk hydroxiförening, exempelvis härrörande från bis-fenol A, tetrabrombisfenol A, resorcin, hydrokinon och novolakharts.

Som polymerer föredrar man en homopolymer av 2,6-dime- tylfenol eller av 2,6-difenylfenol och en sampolymer av en 10 15 20 25 30 35 465 827 4 större mängd 2,6-xylenol och en mindre mängd 3-metyl-6-t- -butylfenol eller 2,3,6-trimetylfenol.

Vilken som helst katalystor för oxidationspolykondensa- tion kan användas vid oxidationspolymerisationen av fenolföre- ningen så länge som den uppvisar polymerisationseffekt. Som exempel kan nämnas en katalysator av kopparsalter och tertiära aminer såsom kopparklorid-trietylamin och kopparklorid-pyri- din; en katalysator av kopparsalter-amino-alkalimetallhydroxi- der som kopparklorid-pyridin-kaliumhydroxid; en katalysator av mangansalter och primära aminer som manganklorid-etanolamin och manganacetat-etylendiamin; en katalysator av mangansalter och alkoholater eller fenolater som manganklorid-natriummety- lat och manganklorid-natriumfenolat samt en sammansatt kataly- sator av koboltsalter och tertiära aminer.

Polyfenylenoxidplasten enligt uppfinningsföremålet innefattar också den angivna polyfenylenoxiden i ympad form med styrenpolymer eller andra polymerer. Ifrågavarande polymer framställes genom ympning med organiska peroxider av styrenmo- nomer och/eller annan polymeriserbar monomer i närvaro av polyfenylenoxid (de japanska utläggningsskrifterna nr. 47862/1972, 12197/1973, 5623/1974, 38596/1977, 30991/1977 etc.) eller smältknàdning av polyfenylenoxiden, polystyrenen och en radikalinitiator (den japanska patentansökningen nr 142799/1977).

Den polymerkomposition (A) som enligt uppfinningeföremå- let innehåller polyfenylenoxid, avser en sådan, som är upp- byggd av polyfenylenoxiden och en eller flera av de högmoleky- lära komponenter, som återstår. Högmolekylära komponenter innefattar polyolefin som polyeten, polypropen, eten-propen- segmentsampolymer, polymetylpenten, sten-G-olefinsampolymer; homopolymerer eller sampolymerer som polyvinylklorid, poly- metylmetakrylat, polyvinylacetat, polyvinylpyridin, polyvinyl- karbazol, polyakrylamid, polyakrylnitril, etan-vinylacetatsam- polymer samt alkenylaromatiskt harts; polykarbonat; polysul- fon; polyetylentereftalat; polybutylentereftalat; polyal- lylenester polyfenylensulfid; polyamid som 6-nylon, 6,6-nylon och 12-ny- lon; kondenserade högmolekylära föreningar som polyacetal samt även polymerer av gummityp, Likaså kan nämnas ett flertal 10 15 20 25 30 35 5 465 sä? härdplaster som silikonplast, fluorplast, polyimido-, poly- amidoimido-, fenolharts, alkylharts, omättat polyesterharts, epoxiharts samt bbapon"-harts. Blandningsförhållanden mellan polyfenylenoxiden och de övriga högmolekylära komponenterna kan väljas inom ett brett intervall, exempelvis 1-99 viktpro- cent polyfenylsnoxid och 99-1 viktprocent av de övriga högmo- lekylära komponenterna. Det optimala förhållandet är relaterat till ändamålet och applikationen för blandningen inom ifråga- varande intervall.

Det optimala förhållandet kan lätt fastställas av fack- mannen.

Den återstående högmolekylära komponenten är företrädes- vis polyolefin, polyamid, alkenylaromatiskt harts, gummimodi- fierat alkenylaromtiskt harts samt polymer av gummityp.

Som högmolekylär komponent föredras speciellt alkenyl- aromatiskt harts, gummimodifierat alkenylaromatiskt harts samt polymer av gummityp.

Det alkenylaromatiska hartset enligt föreliggande upp- finning väljas bland sådana, vari minst 25 % polymera enheter ingår, som härrör från monomeren enligt formeln: R-c=cH2 (ZJP vari R är en väteatom, en lågalkylgrupp som C1_4alkylgrupp eller en halogenatom, Z är en väteatom, en vinylgrupp, en halogenatom, en hydroxylgrupp eller en lågalkylgrupp samt p är 0 eller ett heltal av 1-5.

Det alkenylaromatiska hartset är exempelvis en homopoly- mer som polystyren, polyklorstyren och poly-G-metylstyren, en sampolymer av ifrågavarande polymer samt en styrenhaltig sampolymer som styren-akrylnitrilsampolymer, styren-divinyl- bensensampolymer och styren-akrylnitril-«-metylstyrensampoly- mer. Föredragna sådana är homopolystyren, styren-K-metylsty- rensampolymer, styren-akrylnitrilsampolymer, styren-«-klorsty- rensampolymer, samt styren-metylmetakrylatsampolymer. Spe- 10 15 20 25 30 35 465 827 6 ciellt föredras homopolystyren.

Den gummimodifierade alkenylaromatiska polymeren avser enligt uppfinningsföremàlet sådan med tva faser, vari gummi- partiklar finns dispergerade i en alkenylaromatisk polymer- matris. Motsvarande framställningsmetod avser mekanisk om- blandning av gummmi och en alkenylaromatisk polymer enligt vad som beskrivas i det följande, eller också för gummi under upplösning i en alkenylaromatisk monomer, varefter den alke- nylaromatiska polymeren polymeriseras. Sistnämnda metod genom- föras kommersiellt vid samställning av slagtaligt polystyren.

Den gummimodifierade alkenylpolymeren enligt uppfin- ningsföremalet innefattar även en blandning av ett enligt sistnämnda metod erhållet polystyren samt gummi och/eller alkenylaromatisk polymer.

Gummi resp. gummiartade polymerer avser enligt uppfin- ninsföremálet naturbaserade eller syntetiska polymerer, som är elastiska vid rumstemperatur, t ex 20-25°C. Exempelvis inne- fattas naturgummi; diengummi, t ex polybutadien, polyisopren och polykloropren; sampolymerer av dien och vinylmonomer, t ex statistiskt styrenbutadiensampolymer, styrenbutadiensegment- polymer, styren-butadien-styrensegmentpolymer, styrenympat polybutadien, butadienakrylsampolymer; polyisobuten, isobuten- butadien- eller isoprensampolymer, etenpropensampolymer, etenpropen-diensampolymer, "tiokol"gummi, polysulfidgummi, akrylgummi, polyuretangummi, polyetergummi samt epiklorhydren- gummi. Likaså inbegripes ett flertal modifikationer av angivna gummimaterial, t ex terminerat polybutadien med hydroxi- eller karboxiterminering partiellt hydrogenerad styren-butadien-sty- rensegmentpolymer. Diengummi jämte sampolymer med dienvinyl- uppbyggnad med varierad mikrostruktur beträffande dubbelbind- ningen i form av vinylgruppering, cis-1,4-bindning samt trans- -1,4-bindning är likaså användbara som gummimaterial eller gummiartad polymer enligt föreliggande uppfinning.

Som gummimaterial resp. gummiartad polymer föredras sampolymerer av butadien (40-100 viktdelar) och styren (600 viktdelar), sampolymerer av butadien (65-82 viktdelar) och akrylnitril (35-18 viktdelar), styrenbutadien- eller styran- butadien-styrensegmentpolymerer innefattande linjära segment- polymerer, radiella segmentpolymerer med flera liknande seg- 10 15 20 25 30 35 7 - 465 8327 mentpolymerer, styrenympat polybutadien, som framställts genom att styren sättes till polybutadienlatex eller butadian- styrensampolymerlatex jämte emulsionspolymerisation i närvaro av en radikalinitiator, etenpropensampolymerer samt etenpro- pen-diensampolymerer.

Polyfenylenoxid och alkenylaromatisk polymer och/eller gummimodifierad alkenylaromatisk polymer kan blandas i god- tyckliga proportioner. Polyfenyloxiden utgör företrädesvis 5 viktprocent eller däröver, speciellt 20 viktprocent eller mera, Polyfenylenoxid och gummiartat polymer kan likaså blan- das i godtyckliga proportioner, varvid dock polyfenylenoxiden utgör ca 50 viktprocent eller däröver, företrädesvis 70 vikt- procent eller däröver vid användning som plastmaterial.

Etensampolymerkomponenten (B) baseras enligt uppfin- ningsföremálet pá monomerer, som innefattar eten, alkylester av ü,B-omättad karboxylsyra samt maleinanhydrid, varvid etenet motsvarar 50-90 viktprocent, företrädesvis 60-85 viktprocent, alkylestern av den «,B-omättade karboxylsyran motsvarar 5-49 viktprocent, företrädesvis 7-45 viktprocent och maleinanhydri- den motsvarar 0,5-10 viktprocent, företrädesvis 1-8 viktpro- cent.

Alkylestern av den «,B-omättade karboxylsyran avser alkylestern av C3_5omättad karboxylsyra som akrylsyra och metakrylsyra. Exempelvis inbegripes metylakrylat, etylakrylat, n~propylakrylat, isopropylakrylat, n-butylakrylat, t-butyl- akrylat, isobutylakrylat, metylmetakrylat, etylmetakrylat, n-propylmetakrylat, isopropylmetakrylat, n-butylmetakrylat, t- -butylmetakrylat och isobutylmetakrylat, företrädesvis etyl- akrylat, n-butylakrylat och metylmetakrylat.

Blandningsförhállandet mellan komponenterna (A) och (B) är enligt uppfinningsföremàlet obegränsat, och förhållandet avvägdes alltefter applikation. Komponenten (B) låter sig t ex varieras inom intervallet 0,5-99,5 viktprocent.

Det föredragna blandningsförhallandet relaterat till blandningens applicerbarhet vid användning av kompositionen som slagtålig konstruktionsplast pä basis av en komposition av (A) polyfenylenoxidpolymer eller polyfenylenoxid/alkenylaroma- tisk polymer och (B) eten/alkylester av G,B-omättad karboxyl- syra/maleinanhydridsampolymer kan t ex motsvara halten före- 10 15 20 25 30 35 465 827 8 trädesvis 3-30 viktprocent, speciellt 5-20 viktprocent av komponenten (B).

Den angivna kompositionen uppvisar oväntat hög slaghåll- fasthet, och slaghállfastheten försämras icke ens vid högtem- f peraturformning.

En komposition pà basis av (A) polyfenylenoxidpolymer, ' alkenylaromatisk polymer och gummiartad polymer samt (B) eten- alkylester av m,ß-omättad karboxylsyra/maleinanhydrid innehål- ler företrädesvis 0,5-20 viktprocent, speciellt 1-10 viktpro- cent av komponenten (B), varvid denna mängd dock kan variera alltefter mängden gummiartad polymer i (A) komponenten vid användning av kompositionen som slagtålig konstruktionsplast.

Avsevärd förbättring beträffande slaghållfastheten erhålles även vid liten mängd (B) komponent i den angivna kompositio- nen.

En komposition av (A) polyfenylenoxidpolymer eller polyfenylenoxid/alkenylaromtisk polymer eller polyfenylen- oxid/alkenylaromatisk polymer/gummiartad polymer samt (B) etensampolymer av eten/alkylester av ü,B-omättad karboxyl- syra/maleinanhydrid och oorganiska fyllmedel som glasfiber, kalciumkarbonat, kiseldioxid, zinkoxid och TiO2 innehåller företrädesvis 1-40 viktprocent, speciellt 5-30 viktprocent av komponenten (B) på basis av totalmängden av komponenterna (A) och (B). De mekaniska egenskaperna såsom slaghållfastheten försämras utan komponenten (B) i kompositionen, under det att närvaron av (B) komponenten leder till att denna olägenhet elimineras.

Angivna exemplifierng avser enbart ett fåtal exempel pa fördelaktiga tillvägagångssätt enligt uppfinningen, och därvid möjliggöres ett stort antal modifikationer alltefter komposi- tionernas applikationsområde vid praktisk tillämpning.

Sampolymerkomponenten (B) enligt uppfnningsföremålet kan även innefatta ytterligare vinylsammonomer. Exempel på sådan vinylsammonomer är styren, vinylacetat, vinylklorid, G-metyl- styren, divinylbensen, tetrafluoreten, difluoreten, vinyliden- klorid, akrylnitril och akrylamid.

Vilket som helst förfarande är tillämpbart vid fram- ställning av föreliggande komposition. Därvid kan ett känt konventionellt förfarande tillämpas. Ett ur kostnadssynpunkt ' 10 15 20 25 30 35 Q ' 465 så7l föredraget förfarande inbegriper torrblandning av komponen- terna i en blandare som t ex en Henschelblandare, atföljt av smältknädning och extrudring av blandningen.

Gränserna beträffande temperatur och tidsperiod då smältknàdningen vidtages är icke kritiska. Temperaturen ligger normalt inom intervallet 150-350°C, och varierar alltefter blandningsförhàllandet. Varje smältknädningsförfarande kan vidtas så länge som därvid en viskös smälta undergàr behand- ling, oberoende av om detta sker satsvis eller kontinuerligt.

Apparaturen innefattar i detta avseende en Banberyblandare, ett valsverk, en extruder samt en knàdare.

Enligt uppfinningsföremàlet möjliggöres tillsats av armeringsmedel som glasfibrer, kolfibrer, oorganiska och organiska fyllmedel som kimrök, kiseldioxid och TiO2, gjut- ningsmedel, stabilisatorer, eldshämmande medel, färgämnen samt pigment. Närmare detaljer anges beträffande armeringsmateria- len. De medverkar till böjhàllfasthet, elasticitet vid böj- ning, draghållfasthet, töjningselasticitet jämte värmedeforma- tionstemperatur och innefattar fiber av aluminiumoxid, kolfib- rer, glasfibrer, högelastiska polyamidfibrer, högelastiska polyesterfibrer, kiselkarbidfibrer och titanat-whiskers.

Armeringsmaterialet ingår lämpligen i sådan mängd, som resulterar i armeringsverkan, men ligger dock normalt inom intervallet ca 5-100 viktdelar per 100 viktdelar av den före- liggande kompositionen.

Armeringsmaterialet är företrädesvis glas, speciellt glasfiberfilament framställda av borsilikatglas av kalk med ett förhållandevis litet värde för natriumhalten/aluminium.

Detta är känt som "E"-glas. Emellertid kan andra glastyper användas, exempelvis sådana med ingående natrium i liten mängd med beteckningen "C"-glas då de elektriska egenskaperna är av mindre betydelse. Filamenten framställes på gängse sätt i form av äng- eller luftblasning, flamblàsning eller genom mekanisk sträckning. Filament framställda genom mekanisk sträckning föredras för plastarmeringen. Filamentdiametern ligger inom ca 2-20 pm, men tjockleken är icke kritisk enligt uppfinninga- föremàlet. Icke heller filamentlängden är av avgörande bety- delse.

Av mindre betydelse är likaså om glasfilamenten samman- 10 15 20 25 30 35 10 465 827 föres till knippen och dessa knippen ytterligare sammanföres till formen av en träd, en fläta eller tapp eller om de ihop- sättes till en vävd produkt. Företrädesvis får dock glasfila- menten bilda korthuggna strängar med längden ca 0,3-3 cm, speciellt icke överstigande längden ca 0,6 cm, dä dessa använ- des för framställning av föreliggande kompositioner.

I det följande belyses de eldshämmande medlen i någon män. Användbara material enligt uppfinningsföremálet innefat- tar en för fackmannen känd grupp av föreningar.

Som föreningar föredras allmänt sett sådana med grundäm- nen som brom, klor, antimon, fosfor och kväve, vilka befrämjar flambeständighet. Som exempel kan nämnas halogenerade orga- niska föreningar, antimonoxid, antimonoxid/halogenerade orga- niska föreningar, antimonoxid/fosforföreningar, fosfor enbart eller fosforföreningar, fosforföreningar eller föreningar, vilka uppvisar fosfor-kvävebindning/halogenhaltiga föreningar eller blandning av angivna komponenter.

Mängden eldshämmande medel är icke kritisk, men en för flamhämmande verkan lämplig mängd är tillräcklig. Allt för hög halt ter sig ofördelaktig på grund av att de fysikaliska egenskaperna försämras, exempelvis i form av reducerad mjuk- ningspunkt. Det erbjuder icke nagon svårighet för fackmannen att fastställa en motsvarande lämplig mängd. Det flamhämmande medlet tillsättes normalt i en mängd av 035-50 viktdelar, företrädesvis 1-25 viktdelar, speciellt 3-15 viktdelar per 100 viktdelar blandning av polyfenylenoxidpolymer och gummimodi- fierad alkenylaromatisk polymer.

En av de användbara halogenhaltiga föreningarna avser QCYÄd) <(X)e) <(Y)d) Ar a R b Ar' C varvid n är 1-10; R sammanfattningsvis väljes pa basis av en formeln alkylengrupp, en alkylidengruup eller en alicyklisk bunden grupp såsom metylen, etylen, propoylen, isopropylen, isopro- pyliden, butylen, isobutylen, amylen, cyklohexylen eller 10 15 20 25 30 35 11- 465 så7i cyklopentyliden, en etergrupp, en karbonylgrupp, en amingrupp, en svavelhaltig bunden grupp som sulfid, sulfoxid eller sul- fon, en karbonatgrupp eller en fosforhaltig grupp.

R kan vara en grupp med två eller flera alkylen- eller alkylidenbryggled, vilka uppbär sådana grupper som aromat, amino-, eter-, ester-, karbonyl-, sulfid-, sulfoxid-, sulfon- eller en fosforhaltig grupp.

Ar och Ar' är monocykliska eller polycyklisk karbocyk- liska aromatgrupper som fenylen, bifenylen, terfenylen, nafty- len etc.

Ar och Ar' kan vara samma eller olika.

Y är en substituent, som väljes bland en organisk, oorganisk eller organometallisk grupp. Den med Y betecknade substituenten är (1) en halogen, t ex klor, brom, jod eller fluor; (2) en etergrupp med formeln OE, varvid E är en monova- lent kolvätegrupp likadan som X enligt efterföljande defini- tion; (3) en -OH-grupp; (4) en monovalent kolvätegrupp motsva- rande R eller (5) annan substituent som en nitrogrupp eller cyangrupp. Y kan vara samma eller olika da d är 2 eller där- över.

X är en monovalent kolvätegrupp, som innefattar en alkylgrupp som metyl, etyl, propyl, isopropyl, butyl eller dekyl; en arylgrupp som fenyl, naftyl, bifenyl, xylyl eller tolyl; en aralkylgrupp som bensyl eller etylfenyl; en cykle- alifatisk grupp som cyklopentyl eller cyklohexyl; eller en monovalent kolvâtegrupp med icke funktionella substituenter. X kan vara samma eller olika då tva eller flera X-grupper använ- des. d är ett heltal mellan ett och ett högsta tal, som är lika med maximiantalet substituerbara väteatomer i arylring- gruppen Ar eller Ar'. E ligger mellan 0 och ett maximalt heltal, som beror av antalet eubstituerbara väteatomer vid R. a, b och c är heltal, som innefattar 0. Varken a eller c är 0, då b är skilt från 0. Såvida icke anges kan antingen a eller c vara 0. De aromatiska grupperna kan vara direkt bundna inbördes med en C-C-bindning, då b är 0. Hydroxylgruppen eller substituenten Y kan vara valfritt belägen med avseende på o-, m- eller p- pà de aromatiska ringarna Ar och Ar'.

Exempel pa föreningar med angiven formel är 2,2-bis(3,5- 10 15 20 25 30 35 12 465 827 diklrofenyl)-propan, bis(2-klorfenyl)-metan, 1,2-bis(2,6- diklorfenyl>-etan, 1,1-bis<4-jodfenyl)-etan, 1,1-bis(2-klor-4- jodfenyl)-etan, 1,1-bis(2-klor-4-metylfenyl)-etan, 1,1-bis- (3,5-diklorfenyl)-etan, 2,2-bis(3-fenyl-4-bromfenyl)etan, 2,3-bis(4,8-diklornaftyl)-propan, 2,2-bis(2,6-diklorfenyl)- -pentan, 2,2-bie<3,5-diklorfenyl)-hexan, bis(4-klorfenyl)- -fenylmetan, bis<3,5-diklorfenyl)-cyklohexylmetan, bis(3- -nitro-4-bromfenyl)-metan, bis(4-oxi-2,6-diklor-3-metoxi- fenyl)-metan, 2,2-bis(3,5-dibrom-4-oxifenyl>-propan, 2,2-bis- (3,5-diklor-4-oxifenyl)-propan, 2,2-bis(3-brom-4oxifenyl)-pro- pan; bisaromatiska föreningar av sådan typ vari en sulfid eller sulfoxigrupp får ersätta de tvâ alifatiska grupperna i de angivna föreningarna; tetrabrombensen, hexaklorbensen, hexabrombensen, 2,2'-diklorbifenyl, 2,4'dibrombifenyl, 2,4'- -diklorbifenyl, hexabrombifenyl, oktabrombifenyl, dekabrombi- fenyl, halogenerad difenyleter med 2 till 10 halogenatomer jämte en oligomer med polymerisationsgraden 1-20 i form av ett polykondensat mellan 2,2-bis(3,5-dibrom-4-oxifenyl)-propan och fosgen.

Föredragna halogenföreningar inbegriper enligt uppfin- ningsföremálet aromatiska halogenföreningar som klorerad bensen, bromerad bensen, klorerad bifenyl, klorerad terfenyl, bromerad bifenyl samt bromerad terfenyl; föreningar med tva fenylgrupper atskillda av en bivalent alkylengrupp och med minst två klor- eller bromatomer per fenylgrupp eller en blandning av minst 27av angivna föreningar. Speciellt föredras hexabrombensen och klorbifenyl eller -terfenyl med eller utan antimonoxid.

Föredragna fosforföreningar med användbarhet enligt uppfinningsföremàlet inbegriper följande formel: U Q _ 0 - É - O ~ Q 0 I Q samt motsvarande kvävehaltiga föreningar. I den angivna for- meln är Q samma eller olika samt väljas pà basis av en kol- vätegrupp i form av alkyl, cykloalkyl, aryl, alkylsubstituerad 10 15 20 25 30 35 13 465 så? aryl samt arylsubstituerad alkyl; en halogenatom, en väteatom jämte kombination därav. Föredragna fosforsyraestrar är fenyl- -bis-dodekylfosfat, fenyl-bisneopentylfosfat, fenyletylen- -vätefosfat, fenyl-bis(3,5,5'trimetylhexyl)fosfat, etyldife- nylfosfat, 2-etylhexyl-di-(ptolyl)fosfat, difenylvätefosfat, bis<2~etylhexyl)-p-tolylfosfat, tritolylfosfat, bis(2-etyl- hexyl)fenylfosfat, tri(nony1feny1)fosfat, fenylmetylvätefos- fat, di(dodekyl)-p-tolylfosfat, trifenylfosfat, halogenerat trifenylfosfat, dibutylfenylfosfat, 2-kloretyldifenylfosfat, p-tolylbis(2,5,5'-trimetylhexyl)fosfat, 2-etylhexyldifenylfos- fat samt difenylvätefosfat. Som fosfat föredras speciellt trifenylfosfat. Trifenylfosfat kan med föredel användas med hexabrombensen. Trifenylfosfat kan även användas med anti- monoxid.

Andra flamhämmande medel avser föreningar med fosfor- kvävebindning som fosfornitridklorid, fosforesteramid, fosfor- syraamid, fosfinsyramid, tris(aziridinyl)fosfinoxid eller tetrakis(oximetyl)fosfoniumklorid.

Föreliggande uppfinning belyses med hänvisning till exemplen, varvid dessa dock enbart utgör exempel, och icke medför nagon begränsning av uppfinningsföremalet i detta avseende.

Exempel 1-2 samt jämförelseexemgel 1-3 Polyfenylenoxid (IHJ = 0,55, i CHCl3, 25°C> som erhål- lits genom oxidationspolykondensation av 2,6-xylenol och eten/etylakrylat/maleinanhydridsampolymer (65/30/5 viktande- lar, MI = 20 g/10 min.) smältknàdades i en plasticeringskvarn för laboratoriebruk (tillverkare Toyo Seiki) i de enligt tabell 1 angivna proportionerna. Kompositionerna (knàdnings- temperaturen var ca 270°C) formpressades, varvid dels prov- stycken framställdes dels för slaghállfasthet enligt Izod och dels för deformationstemperaturen vid belastning.

Slaghàllfastheten enligt Izod och deformationstemperaturen vid belastning bestämdes enligt JIS K 7110 resp. K 7207.

Som jämförelse ersattes eten/etylakrylat/maleinanhydrid med lagdensitetspolyeten ("Sumikasen" F101-1, tillverkare Sumitomo Chemical Company, Ltd), och slaghàllfastheten enligt Izod jämte deformationstemperaturen vid belastning bestämdes på motsvarande sätt som i exemplen. 10 15 20 25 30 35 465 827 1* Resultaten anges i tabell 1.

Som framgar av tabell 1 är slaghallfasthetsvärdena för kompositionerna med polyfenylenoxid och polyeten enligt jämfö- relseexemplen laga, medan de hos föreliggande kompositioner med polyfenylenoxid och eten/etylakrylat/maleinanhydrid är betydligt högre, varvid någon sänkning av deformationstempera- turen vid belastning icke kan observeras i sistnämnda fall.

Därigenom kan man fastställa att blandbarheten med polyfeny- lenoxid i realiteten är acceptabel för kompositionen enligt uppfinningsföremàlet.

Exempel 3-5 samt jämförelseexempel 4 Den enligt exempel 1 använda polyfenylenoxiden, slagtå- lig polystyren ("Esblight" SOOA tillverkare Nippon Polystyrene Co. Ltd.) samt den enligt exempel 1 använda etenletylakrylat- /maleinanhydridsampolymeren smältknadades i en plasticerings- kvarn för laboratoriebruk pà sätt enligt exempel 1, och slag- hállfastheten enligt Izod uppmättes.

Andelarna för respektive plaster i kompositionen jämte slaghallfastheten enligt Izod anges i tabell 2.

Som jämförelse vidtogs utprovning utan etenletylakrylat- /maleinanhydridsampolymer.

Av tabell 2 framgår en observerad ökning av slaghall- fastheten genom införlivandet av en liten mängd etenletylakry- lat/maleinanhydridsampolymer i en komposition med polyfenylen och gummimodifierat polystyren.

Exempel 6-7 Polyfenylenoxid (90 viktdelar) enligt exempel 1 och eten/alkylester av G,B-omättad karboxylsyra/maleinanhydridsam- polymer (10 viktdelar) med sammansättning enligt tabell 3 smältknàdades pä sätt enligt exempel 1 och slaghàllfastheten enligt Izod och deformationstemperaturen vid belastning upp- mättes. Resultaten anges i tabell 3.

Enligt vad som tidigare närmare beskrivits kan man fastslà att de effekter, som uppnås med föreliggande termo- plastiska polymerkomposition är påtagliga vad beträffar välav- vägda egenskaper hos formade produkter jämte god bearbetbar- het.

Den nya polymerkomposition, som kan erhållas enligt uppfinningsföremàlet, möjliggör förenklad framställning av f» ,1\ 15 4s5fsê7 formprodukter genom konventionella formningsmetoder för termo- platstiska polyfenylenoxidhartser av gängse typ, exempelvis genom formsprutning, formning genom extrudering etc., varige- nom produkten med fullgod och likformig yttre beskaffenhet kan erhållas samtidigt med välavvägda egenskaper beträffande slaghàllfasthet, värmebeständighet jämte hårdhet. 16 465 827 | oß M Hmnswxw O: PJ om èflmamåem., 1 om N Hmaëmxm 23 in 5 -mflmpficemn 1 | cow P flmasmxm 23 N . m -mfimuficsmw omv P.Nf | om oß N fiwmëmxm mmP m.om | op om P Hmaemxm Sov QEUBV. wáí ^ _ä\__5._wv; äsšoošmw mcflcummfimn ^>omQm»mnmxwv cmuwxfioa |uHnu>ccmcfiwHmE uflxo Üfi> .H-JSGHÜ EÜQ ÜoNwfi ä fificfl Gm: l @ ÄH NfiÄHÜ CÜH@ |CÜ._..>CÜ|%>._..Ol |wcofiuwEuommQ nummufifimzmmflw mumufimcmv m4 \umH x \ ~m~muu1H> mucmfifimzpmummcflcucmfim ^ P Hflmnmh sä? 4% 17 ~.m fnæ w,d~ / N.mN f A ^>WWM@\ awmøv m m .fifv ø f \ / wøvfi Hxnvnø h A E Jøffafi am fiàflfflfl wøwøiø Om xcfiøø ß E Û uu m V m H wa am vtmai /HZ/ívßfl 0 aøwø iø fiw Om fw m fi føfià M Høaføxw C wLífiX fifl íøX H00 QE M 4 øxw y flíßfl Û L fifi Û flfw W Hw Åp Ü %Ü vy Jfi ,> v W u: W fifi W afÉ Û fßø JC HC U Éflfif N Hfiøß ø ß 'IB 465 827 @mH>~¥@H>~w " umH>~xmH>»=@|= " m2. QÖN cqom m N * :mv o? ææ ß Hmaemxm mm, ~.«N @P\@m m N * ^ Û v \ m ^mmfimuwxfl>v . o eo so. v. mucmfifimzumu ^Neo\mv_ mi: :ewa wmpmxwvx :wmcflcwcmfin mf^mfi>xonnwx mcflcummflmn UoNH umHTö mms Acfleoïmv ufifiïncm wmuumënïm ö Uïpaßmumasmu uwnummß lfiqoasmwcmuu Hz |cflmflmz >m nmømmf§fi< :www :wcofiumsnoumo :Hfimcmmfim :cmuonauxwšv mcficflßmmcmssmw Bxo És.. .i.š...i:.š| ihmïcmušfiom .Hmššfioasmmcmßm m Hflmnmh

Claims (2)

19 ¶ I 465 827 Patentkrav

1. Termoplastisk polymerkomposition k ä n n e t e c k - n a d av att däri ingår (A) 99,5-70 viktprocent polyfenylenoxidplast, plastkomposition baserad på polyfenylenoxid och alkenylaromatisk polymer eller plastkomposition baserad på polyfenylenoxid, alkenylaromatisk polymer samt gummiartad polymer jämte (B) 0,5-30 viktprocent etenterpolymer av 50~90 viktprocent sten, 5-49 viktprocent alkylester av G,ß-cmättad karboxylsyra samt 0,5-10 viktprocent maleinsyraanhydrid.

2. Termoplastisk polymerkomposition enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att polyfenylenoxidplasten (A) är av den typ, som erhålles genom oxidationspolykondensation av en eller två eller flera fenoler med formeln OH vari R1, R2, R3, R4 eller H5 godtyckligt betecknar en väte- atom, en halogenatom, en kolvätegrupp eller substituerad kolvätegrupp, och att en av beteckningarna avser en väteatom.