SE461591B - Daunorubicin- och doxorubicin-analoger, deras framstaellning och terapeutisk komposition innehaallande dem - Google Patents

Description

461 591 Uppfínningen avser i en annan aspekt ett förfarande för fram- ställning av antracyklinglykosider enligt formeln I.

Förfarandet enligt uppfinningen omfattar kondensering av 4-demetoxi-daunomycinon (US nr. 4046878) med 2,3,6-trideoxi- -3-trifluoracetamido-4-0-metyl-L-lyxo-hexopyranosy1klorid (US- nr. 4183919) varvid bildas en skyddad alfa-glykosid enligt formeln II | OH I I o 11 R3=H; R2=ocn3 H3c 0 Rs Nncocf3 R» .- borttagande av N-trifluoracetyl-skyddsgruppen genom svag alkalihydrolys varvid bildas det motsvarande daunorubicínde- rivatet Ia och eventuellt omvandling av daunorubcinderivatet till det motsvarande doxorubicinderivatet Ie genom bromering och behandling av det erhållna 14-bromoderivatet med natrium- formiat i vattenlösning.

Ovandlingen av daunorubicinderivatet Ia till det motsvarande doxorubicinderívatet Ie följer metoden beskriven i US nr. 3803124.

Enligt ytterligare en annan aspekt avser uppfinningen farma- cevtiska kompositioner omfattande en antracyklinglykosid 461 591 enligt formel I såsom aktiv komponent i blandning med farma- cevtiskt godtagbart spädningsmedel eller bärare.

Uppfinningen belyses av följande exempel och biologiska data.

Exemgel 1 4-demetoxi-4'-0-metyl-daunorubicinhydroklorid (Ia) En lösning av 3,68 g 4-demetoxi-daunomycinon i 400 ml vatten- fri metylendiklorid innehållande 1,4 g l-kloro-4-0-metyl-N- trifluoroacetyl-daunosamin omrördes kraftigt i närvaro av molekylsikt (30 g, 4A Merck) och 1,3 g silver-trif1uoro- metansulfonat. Efter 10 minuter vid rumstemperatur neutralise- ' rades reaktionsblandningen med 0,55 ml symkollidin. Efter 40 minuter filtrerades suspensionen och den organiska fasen tvättades med 0,01 N vattenlösning av klorvätesyra, med vat- ten, med en mättad vattenlösning av natriumbikarbonat och slutligen med vatten till neutral reaktion. Återstoden, som erhållits genom avdunstning av lösningsmedlet under vakuum, löstes i 150 ml aceton, behandlades med 600 ml 0,2 N vatten- lösning av natriumhydroxid och späddes med 450 ml vatten.

Efter 5 timmar vid OOC justerades lösningen till pH 8,5 och extraherades med kloroform tills kloroformextrakten ej längre var färgade. De organiska extrakten slogs samman och sur- gjordes till pH 5 med 0,1 N klorväte i metanol. Genom avdunst- ning under vakuum till liten volym (150 ml) kristalliserades ren 4-demetoxi-4'-0-metyl-daunorubicin hydrokloríd(0,6 g).í-ioderluten renades på en kolonn av silikagel, buffrad till pH 7 med fosfatbuffert M/15, med användning av lösningsmedelssystemet kloroform:metanol:vatten (l0:2:0,2 i volym). Eluatet, som innehöll den rena föreningen, späddes med vatten och den or- ganiska fasen avskildes, tvättades med vatten och indunstades till liten volym och surgjordes sedan till pH 5 med 0,1 N klorväte i metanol. En ytterligare mängd (0,4 g) 4-demetoxi- 4'-0-metyldaunorubicinhydroklorid erhölls; smältpunkt 189 - l90°C (under sönderdelning). TLC på kiselgelplattor (Merck F 254), lösningsmedelssystem kloroformzmetanolzvatten 461 591 (l0:2:0,2 í Volym). Rf = 0,37. Utbyte 20% beräknat på utgångs- -4-demetoxidaunomycinonen.

HPLC= experimentell analys: kolonn microbondapack C18; mobil fas; vatten;acetonitril (69;3l i volym) vid pH2 med 10% orto- fosforsyraz flödeshastighet 1,5 ml/min., retentionstid 22 min.

Fn-Ms; m/z 511 (mh) Exempel 2 4-demetoxi-4'-O-metyl-doxorubicinhydroklorid (le) En lösning av 0,5 g 4-demetoxi-4'-0-metyl-daunorubicinhydro- klorid, framställd som beskrivits i exempel l, i en blandning av metanol (8 ml) och dioxan (20 ml) behandlades med brom för att bilda 14-brom-derivatet. Behandling av 14-brom-derivatet med en vattenlösníng av natriumformiat vid rumstemperatur under l8 timmar gav 0,310 g 4-demetoxi-4'-O-metyl-doxorubicin som ísolerades som hydrokloriden, smältpunkt 164-165°C (under sönderdelning); TLC på kiselgelplatta (Merck F 254) lösnings- medelssystem kloroform:metanol:vatten (l0:2:0,2 i volym); Rf 0,18. Utbyte = 60%.

HPLC: experimentella betingelser: kolonn microbondapack C18; mobil fas vattenzacetonitril (69:3l i volym) vid pH 2 med 10% ortofosforsyra; flödeshastighet 1,5 ml/min.; retentionstid 10 min.

Biologisk aktivitet för Ia och Ie Föreningarna Ia och Ie testades mot moderföreningarna, respek- tive daunorubicin (DNR) och doxorubicin (DX), i flera försöks- serier för att fastställa deras cytotoxicitet, antitumörakti- vitet och kardiotoxicitet hos försöksdjur.

I tabell 1 angivna data visar att Ia är omkring 5 gånger mer cytotoxisk än DNR, och Ie är omkring 9 gånger mer cytotoxísk än DX. s 461 591 Den primära screeningen in vivo genomfördes på CDF-1-möss med P388 askitisk leukemi (106 celler/mus). Resultaten anges i tabell 2. Både Ia och Ie befanns vara mer toxiska och aktivare än moderföreningarna. Jämförelse vid maximalt tolererad dos (MxTD) visar att Ia är lika effektiv som DNR (ger liknande ökning av mössens livslängd) och Ie har en god antitumör- aktivitet, som är av sama storleksordning som den hos DX.

Flera studier genomfördes på C3H-möss med Gross-leukemi som injicerats i.v. (2xlO6 celler/mus). Data på Ia återges i tabell 3. Administrerad i.v. på dag l efter tumörinokulationen, var Ia påtagligt mer toxisk och aktivare är DNR. Vid MxTD på 1,25 - 1,3 mg/kg var Ia effektivare än DX vid MxTD på 10 mg/kg.

Det är väl känt att DNR inte är aktiv vid oral administrering, om inte mycket höga doser ges (2_50 mg/kg). I tabell 3 åter- givna data visar att Ia har god antitumöraktivitet mot Gross- leukemi även när den ges oralt. Vid oral administrering en- bart på dag l är Ia aktiv vid en dos av 1,25 - 1,3 mg/kg vil- ket också är den optimala dosen vid i.v.-behandling. Detta resultat tyder på att absorptionen av Ia gastrointestinalt är mycket effektiv. Administrerat oralt på dag 1, 2 och 3 är Ia mer aktiv än om den administreras enbart på dag 1; vid den optimala dosen 0,66 mg/kg/dag har den en antitumöraktivi- tet av samma storleksordning som hos 4-demetoxi-daunorubicin, som undersöktes parallellt vid den optimala dosen 1,9 mg/kg/- dag. Observationen att den optimala dosen av Ia är lägre än den av 4-demetoxi-daunorubicin tyder på en effektivare absorption gastrointestinalt även i jämförelse med denna före- ning.

Data för antitumöraktiviteten hos Ie i jämförelse med DX mot Gross-leukemi återges i tabell 4. Föreningarna administrera- des på dag l efter tumörcellinokulationen; DX gavs i.v.; Ie gavs i.v. och oralt. Administrerat i.v. vid MxTD på 1 mg/kg, visade Ie en god antitumöraktivitet liknande den som obser- verats efter DX-behandling. Dessutom var Ie aktiv även vid oral administration vid doser från 1,3 mg/kg. 461 591 Ie testades mot L 1210 leukemi, som inokulerades i CDF-l-möss i.p. (askitisk form) eller i.v. (105 celler/mus). Behandling genomfördes på dag l efter tumörcellinokulationen, i.p. eller i.v. respektive. I tabell 5 âtergivna data visar att i i.p.- i.p.-försöket, Ie vid MXTD på 0,83 mg/kg var lika aktiv som DX vid MXTD på 4,4 mg/kg. I i.v.-i.v.-försöket, visade Ie vid de tolererade doserna på 1 och 1,3 mg/kg en antitumöraktivitet överlägsen den hos DX.

För att bestämma antitumöraktiviteten mot en solid tumör testades Ie i jämförelse med DX, mot mammarkarcinom hos C3H- honor. En tredje generation tumörtransplantat användes. Be- handlingen startade 15 dagar efter tumörtransplantationen, och genomfördes i.v. en gång i veckan under 4 veckor. Tumör- mätningarna utfördes med calipermåttwæmje vecka. Tumörfria möss behandlades parallellt för att bestämma den allmänna toxiciteten och kardiotoxiciteten. Undersökningen gjordes på 5 möss, behandlade med den högsta dosen av de två förenin- garna och dödade 5 veckor efter den sista behandlingen. Resul- taten av detta försök âterges i tabell 6. DX var mycket effek- tivt och hämade tumörväxt hos 93 - 94% (i jämförelse med de obehandlade kontrollerna) vid båda av de testade doserna (6 och 7,5 mg/kg). Hos de tumörfria mössen som behandlats med DX 7,5 mg/kg, observerades toxiska döda (2/3) och alla undersökta möss visade histologiskt pâvisbara hjärtlesioner. Ie var svagt aktiv vid en dos på 0,4 mg/kg; vid doser på 0,6 och 0,75 mg/kg hämmade den påtagligt tumörtillväxten. Hos tumörfria möss som behandlats med Ie, 0,75 mg/kg, observerades inga atrium- lesioner, och endast 2 av 5 möss hade påvisbara ventrikel- lesioner, vilka var mindre allvarliga än de som observerats efter DX-behandling.

Här framlagda data visar att Ia och Ie är nya antracyklin- analoger med mycket intressanta biologiska egenskaper. I jäm- förelse med DNR, är Ia omkring 3 gånger aktivare administrerad i.p., och omkring 8 gånger aktivare administrerad i.v. Vid MXTD har den en antitumöraktivitet mot askitisk P388- och 7 461 591 systemisk Gross-leukemi lika den hos DNR. Dessutom är den aktiv även vid oral administrering, särskilt om behandling genomföres på 3 pâ varandra följande dagar, vid doser som är lägre än för 4-demetoxi-daunorubicin.

Ie är omkring lO gånger aktivare än DX in vivo. Jämförelse vid MXTD visar att den, i förhållande till DX, är lika aktiv mot askitisk P38&- och L 1210-leukemi, systemisk Gross-leukemi och solid mamarkarcinom, och den är mer effektiv än DX mot systemisk (i.v. inj.) L 1210-leukemi. Dessutom är den aktiv mot Gross-leukemi även administrerad oralt, och vid en preli- minär kardiotoxicitetstest på C3H-möss, som långvarigt be- handlats i.v., orsakade den endast minimala hjärtlesioner.

Föreningen Ia har studerats på P388-leukemiceller resistenta mot doxorubicin (P388/DX) in vitro och in vivo. P388-1eukemi- celler resistenta mot doxorubicin (DX) (erhållna från dr.

Schabel) har vidmakthållits genom serieöverföring på möss som behandlats med DX i.p. För försöksändamâl injicerades BDF-l- möss med 104 leukemiceller i.p., och behandlades i.p. på dag 1 efter tumörinokulationen. Resultaten, som återges i tabell 7, visar att daunorubicin (DNR) inte var aktiv mot denna tumör, medan föreningen Ia, vid den optimala dosen 0,8 mg/kg, ökade livslängden för de behandlade mössen. P388- och P388/DX- leukemiceller odlades ur askitisk vätska från möss och an- passades för att växa i suspension in vitro. Cytotoxicitets- tester genomfördes och cellerna exponerades för olika drog- koncentrationer i 48 timmar; vid exponeringsperiodens slut räknades celler med en Coulter Cell Counter, och ID5o (dos som ger 50% reduktion av cellantalet 1 jämförelse med obehand- lade kontroller) beräknades. Resultaten, âtergivna i tabell 8, visar att Ia var tvâ gånger mer cytotoxisk än DNR på P388- leukemiceller, och var mycket aktiv även på P388/DX-leukemi- celler, medan DNR var 163 - 152 gånger mindre aktiv på den resistenta än på den känsliga sidan.

Föreningen Ie undersöktes vidare på mamarkarcinom hos C3H- 461 591 möss. Möss med mätbar tumör (tredje generationen av transplan- tat) behandlades en gäng i veckan under 4 veckor i.v. med Ie eller med DX. Normala möss behandlades parallellt för att be- räkna toxiciteten. Resultaten, återgivna i tabell 9, bekräf- tar att Ie var omkring 10 gånger kraftigare än DX, och hade en anmärkningsvärd antitumöraktivitet i detta försök vid icke toxiska doser, medan DX var toxisk.

På grund av den goda antitumöraktiviteten mot mammarkarcinom, testades föreningen Ie mot tvâ solida tumörer: colon 26- och colon 38-adenokarcinom transplanterades s.c. i BALB/c-möss och i BDF-l-möss, var för sig. Behandlingen började dag l efter tumörinokulationen (tidig) eller när tumören redan var palpabel (framskriden), och genomfördes i.v. en gång i veckan eller var sjätte dag tre eller fyra gånger. Tumörtillväxten bestämdes genom mätning med calipermâtt.

Tumörfria möss behandlades parallellt för toxicitetsbestäm- ning och observerades under 90 dagar. Resultaten från tre för- sök återges i tabell 10. Mot tidig colon 26 var Ie vid den maximalt tolererade dosen på 0,9 mg/kg/dag mer aktiv än DX vid den maximalt tolererade dosen på 7,5 mg/kg/dag. Mot fram- skriden colon 26 var Ie vid den maximalt testade dosen pâ 0,7 mg/kg/dag icke toxisk och gav en större inhibering av tumörtillväxten än DX vid den maximalt tolererade dosen på 6 mg/kg/dag. Mot framskriden colon 38 var Ie vid den maximalt testade dosen på 0,9 mg/kg/dag lika aktiv som DX 9 mg/kg/dag i att hämma tumörtillväxt, men åstadkom större ökning av överlevandetiden.

Sammanfattningsvis bestyrker alla här återgivna data, att föreningarna Ia och Ie är utomordentligt intressanta nya antracykliner, som har hög aktivitet, effekt vid oral ad- ministration, effekt mot antracyklinresistenta tumörer (Ia), effekt mot solida tumörer överlägsen den hos DX och icke kardiotoxisk (Ie). 461 Tabell 1 - Kolonihämningstest mot Hela-celler in vitro (behandling under 24 timmar) 59'1 Förening D05 ID Tng/ml) %a (nå9mI) DNR 12,5 à2 6:2 66 N12 3,1 121 Ia 25 0 612 O N2.5 1,5 73 ox 12,5 20 6:2 79 m9 3,1 177 Ia 10 O 2:5 9,9 'M1 0,62 82 0,15 84 aantal kolonier; % av obehandlade kontroller. 461 591 Tabell 2. Antitumöraktivitet mot 9388-leukemi 10 Behandling i.p. på dag l ~ D05 T/Ca LTSb Toxiska F°re“i“g (mg/kg) 5 a6aa° a DNR 2.9 154 0/10 0/10 4.4 140,154 0/20 '4/20 6,6 109.163 0/20 13/20 Ia 0,5 127 0/10 0/10 0,64 127 0/10 0/10 0,8 172,12? 0/20 1/20 1,0 145 0/10 0/10 1,3 95 0/10 10/10 DX 4,4 180 0/10 0/10 ,6 e 200 2/10 0/10 10.0 315 4/10 0/10 16 0,44 180 0/10 0/10 0,66 215 0/10 0/10 1,0 250 0/7 1/7 1,5 245 2/10 1 4/10 aMedianöverlevandetid; % över obehandlade kontroller b Lângtidsöverlevande (>6O dagar) cütvärderad på basis av obduktionsresultat på döda möss d eDetta är maximalt tolererad dos för DX i denna försöksserie Data från två försök Q: ll Tabell 3. Aktivitet hos Ia mot Gross-leukemi 461 591 Behandling b a T/C Toxiskt Sätt Schema Förening kg/kg/dag % döda 1.v. 1 DNR 10 133,1SO 0/20 15 175,175,166 3/30 22,5 208,l91,216 6/30 1.v. 1 Ia- 0,58 116 Q/10 0,76 133 0/10 1,0 158,166 Q/20 1,25-1,3 183,208 0/20 1,56 100 9/10 1,95 116 6/10 oral 1 1,1 133 0/10 1,25-1,3 133,l66 1/20 1,56-1,6 166,l66 3/20 1,95-2,0 l75,183 2/20 oral 1,2,3 4-demetoxi 1,31 125 0/10 DNR 1,58-1,46 133,15O 1/20 1,9 l33,190_ '1/20 2,5 210 2/10 3,3 140 6/10 oral 1,2,3 Ia 0,44 133 0/9 0,66 183 0/10 1,0 2oo,22o 9/20 1,25 140 8/10 aDagar efter tumörokulationen b,c se tabell 2 461 591 12 Tabell 4. Aktivitet hos Ie mot Gross-leukemi L) Behandlinga T/Ch Toxiskt sätt Förenina ' mg/kq 6 ' döaa° i.v. nx 1o zoo 2/s 13" 200.216 2/18 16,9 2so,266 3/18 Ie 1,0 183,23: o/16 1,3- 192,2oa 4/13 1,7 217,2oo 7/13 2,2 142 7/10 oral le 1,0 125 O/8 1,3 1so o/a 1,7 166 o/s 2,5 166 o/8 aPå dag l efter tumörinokulation b'cse tabell 2.

Tabell 5. Aktivitet hos Ie mot Ll2lO-leukemi L121o Behand- Förening mg/kg T/Ca LTS? -Toxiskt' inokulat ling ^' % " ' 2 döda 1.9. i.p. ox 4,4 150 o/9 o/9 6,6 lso o/lo 1/10 10,0 162 0/10 1/10 IG 0,83 162 2/10 O/10 1,0 187 1/10 1/10 1,2 393 4/10 3/10 1.v. 1.v. DX 10,0 120 O/10 0/10 13,0 12o o/10 o/10 16,9 133 0/10 O/10 Ie 1,0 200 0/10 0/10 1,3 173 0/10 0/10 1,7 >58O S/l0_ 0/10 a'b'cse tabell 2. 461 591 13 wmnmwnoflmmfi Ü umwmfl Om fl mumuw>HmmnO 0 «uHm»o#\G0flwwfi UQE Gmuumwfl amvnmuc ßHmHxwuuGm>n> nëßflfiflmnéw U AHMUNUV ÖHÜUUGß>0HH0>ÛCflHfl0ZO Hoofl x .umfiflonufiox møn uNm>uwE5v\mmwE wmmaønmnmn wofl mxw>umE5flH|00Hn ooH x .Emfiën wnwmaflwcmnwn ES »fifiwaøïmq www wa »ääuæsøam _ ~.ø m\~ o m\o .§\~ mmfl .Hm .mm vvm n>.o. .w.= flqfi mß mm mv» . m.o Û .w.= flmfl WW cm oqßfl «.o »H m 3 m.H . m\m ~.H «\« n\~ owfl qß <0 ß>~ m.> u .@.= mvfi ßß mm män w xn W | - 1 | - » mm 1 m«m« 1 1 u é _ _ u .c Sön w . . . am: . w maäswn w "när _ > < u\& Q|uxm>nmE5B m|nwEøH. mmfl\mx\mE mflflc . > . |@~@m IWWÛE .NHHMHQEUB WmQEHQESB wH mOn uwufiuwxouofiønmx 500 #wvflUHXOu xo wwë mmflmumuämfi fl .âocfloumxnmäämñammu uoä umufl>%uxm .w Hfiwnma 461 591 14 Tabell 7. Effekt på doxorubicin-resistent P388-leukemi in vivo 1 . Dos T/Ca b Tøxiskt Forenlng (mg/kg) % LTS dödac DNR 2,9 93 0/10 0/10 4,4 87 0/10 1/10 6,6 84 0/10 3/10 Ia 0,53 133 0/10 0/10 0,8 142 1/10 0/10 1,2 106 O/10 4/10 aMedíanöverlevandetid; % över obehanålade kontroller b Lângtidsöverlevande (=>6O dagar) cütvärderad på basis av obduktionsresultat på döda möss O) 15 461 591 Tqbell 8. Efifiekt på känslig och doxorubicin-resistent P388-leukemi in vitro.

ID50 (ng/ml)b Förening C d Re P388 P388/DX DNR 5,8, 2, 3 950, 350 163, 152 Ia 0,35, 1,3 1,4, 5 4, 3,8 aData från två försök bDos med 50% minskning av cellantal i jämförelse med obehandlade kontroller Cpaes-leukemi-celler känsliga för nx dP388-leukemi-celler resistenta mot DX eFörhä11anae mellan In på Pass/nx och ID på Pass SO 50 .ummßw Om Hwwnø mw©muw>uwmn0 mmoäm . ^OOÜC .HUHHOHUGOM .ADM Hmsqmmßñ wmvßflflfidnwn- .ADM Bwäfl .^ummmflv ©flumøcn>mHum>n:mfiøwSu .OOH x .umaflonunox mm uMfl>unEflu\mmwE wømfi©:ønmA.mm uxfl>unEflBn .uuwënwmflfimo ømä mcflcumë Eonwm mflflfiflnmnmn mumflm nwuuw mxowä H umuwuuw>uDn l6 461 591 EB E. B62 E m3 E...

EB 8. E. 8 Nä Ba 2 EB B BE ä ...S m .N E: ä. å. B EN Ba ä EB ma: .S - - E: mmßfi Mflhw N N wumš» män ä? UG: å? mnwwwm mmwšåme ...qflnwufi WWDEHDESB WMÛEIEMU WOH EOGHUHMÅHNEEGE N03 UH QOS UÜÜH>HU¥É .m HHÜQMB 461 591 17 Tabell 10. Effekt hos Ie och DX mot två transplanterade colon-adenokarcinom hos möss 'rumör skedea scnenab Före- Dos %° T/cd Toxiskt e ning ümykg) inhflo. % döda oolon Tidig: q7ax4 ox e se 217 o/lo 26 7,5 82 224 Q/10 9,3 81 161 9/10 Ie 0,6 81 258 0/ 10 0,75 85 227 Q/10 0,9 93 246 1/10 Fram skridet q6dx3 DX 6 34 237 Q/9 9 62 237 4/9 Ie 0,6 48 232 0/9 0,7 52 195 Q/9 Colon Fran- 38 skridet q7dx4 DX 6 65 92 Q/M0 9 83 144 l/10 Ie 0,6 55 133 Q/10 0,75 60 129 Q/10 0,9 81 184 O/10 aTid för behandlingens början i förhållande till tumörut- vecklingen. bDagar för i.v.-administration. 0% hämníng av tumörväxt, i jämförelse med obehandlade kontroller. dwedianöverlevandetid för behandlade möss/medianöverlevande- tid för kontroller, x 100. eütvärderíng hos tumörfria möss behandlade parallellt och observerade i 90 dagar.

Claims (4)

4651 ES91 18 PATBNTKRAV

1. l. Antracyklinglykosidförening med formeln I: R (I) 3 m; - Hcl k ä n n e t e c k n a d av, att X är väte eller hydroxí;R2 är metoxi och R3 är väte.

2. Förening enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d av, att den är: 4-demetoxi-4'-O-metyl-daunorubícin eller 4-demetoxi-4'-O-metyl-doxorubicin.

3. Förfarande för framställning av en antracyklinglykosid med formeln I 461 591 ß3 NH2 - HCI (I) X är väte eller hydroxi; R2 är metoxi och R3 är väte vari k ä n n e t e c k n a t av att 4-demetoxi-daunomycinon, löst i vattenfri metylendiklorid, omsättes vid rumstemperatur med 2,3,6-trideoxi-3-trifluoracetamido-4-O-metyl-L-lyxo-hexopy- ranosylklorid, i närvaro av silvertrifluormetan-sulfonat och molekylsikt, för erhållande av den motsvarande N-triflu0r- acetyl-skyddade alfa-glykosiden, avlägsnande av den N-tri- fluoracetyl-skyddande gruppen genom svag alkalisk hydrolys med 0,2 N vattenhaltig natriumhydroxid för erhållande av daunoru- bicinderívatet med formel I (X=H) som en fri bas vilken, löst i kloroform, behandlas med 0,1 N metanoliskt klorväte, för erhållande av dess motsvarande hydroklorid vilken, om så önskas, slutligen omvandlas, genom behandling med brom och efterföljande hydrolys vid rumstemperatur av det sålunda bildade 14-bromderivatet med en vattenlösning av natrium- formiat till doxorubicinderivatet med formel I (X=0H) som fri bas vilken isoleras som den motsvarande hydrokloriden.

4. Farmacevtisk komposition k ä n n e t e c k n a d av, att den består av en terapeutiskt aktiv blandning av en antracyk- linglykosid med formel I 461 591 20 CH X 3 _ (I) vari X är väte eller hydroxi; R2 är metoxi och R3 är väte, såsom aktiv komponent tillsammans med en inert bärare. 151