SE458842B - Radialdaeck foer tunga laster - Google Patents

Description

458 842 l t 1 \_'1 10 15 20 25 30 55 benämnas komnlemcntlaner.

Franska patentet 2 H52 390 omnämner en bredd hos det aktiva arbets- lagret av mellan 55 %, nämligen för ett förhållande H/B hos däc- ket av nära 1, och 85 % av däckets maximala axiella bredd för ett förhållande H/B nära 0,5, varvid H är den radiella höjden nå fälgen.

Komplementarbetslagret är som oftast anordnat radiellt innanför det aktiva lagret och vanligen överskrider dess bredd med 10 - 25 % bredden hos det aktiva lagret. I nivå med ändarna av komplement- lagret och gummiblandningen som ingår mellan ändarna av stomarme- ringen, motsvarande maximala tjockleken hos däckets radialsektion, är däckets uopvärmning maximal. Då man överskrider den last, det tryck och den hastighet, för vilka däcket är avsett, uppnår eller överskrider nämnda värmning den kritiska nivå, ovanför vilken däc- kets längd kommer i farozonen. Gummiblandningen, som omger ytter- ändarna av komplementlagret, börjar förstöras. Denna nedbrytning fortsätter på samma gång i riktning av stomarmeringen och det ak- tiva lagrets ytterändar, varifrån den kan fortplanta sig i rikt- ning mot däckets ekvatorialplan och/eller nå närliggande topplager, speciellt då däcket ifråga rullar på ojämnt underlag, exempel- vis utanför vägbanan.

Problemet består i att minska sårbarheten hos däck av det betrak- tade slaget för tunga och mycket tunga laster, speciellt då däc- ken rullar utanför vägbanan, vid överskridande av belastningen och/eller hastigheten, utan att minska den aktiva bredden hos sammanställningen av de två arbetslagren.

Uppfinningen avser således ett däck för fordon för tunga och myc- ket tunga_belastningar, vilkäidäck eventuellt rullar utanför väg- banan oÉh_vilket är försett med en stomarmering, bildad av åt- minstone ett lager av radiella linor, förankrade runt åtminstone en trådkärna i varje däckvulst, och en topparmering, omfattande åtminstone två ovanpå varandra anordnade lager, benämnda arbets- lager, av linor eller trådar med ringa töjbarhet, vilka linor är inbördes parallella i varje lager och varvid linorna i det ena lagret korsar linorna i det andra lagret under spetsiga vinklar 10 15 20 25 50 35 458 842 U) med dëckets perifcririktninv, vilka laver å ena sidan unnvísar olika axiell bredd så att det axiellt smalaste lafiret har en bredd som är mindre än slitbanans bredd, och å andra sidan är nämnda lager parallella med stomarmerinmen längs med en zon, (parallellitetszon) med mindre bredd än det smalaste lafiret, varvid stomarmeringen antazer sin naturliva jämviktsprofil unge- fär från och med kanterna av den zon, där de två topplamren är parallella med stomarmerinmen,åtminstone till och med de punk- ter, där den uppnår sin maximala axiella bredd, vilket däck känne- tecknas av att det smalaste arbetslagret, kallat aktivt lager, på i och för sig känt sätt bildar en vinkel av mellan 15 och 350 med däckets ekvatorialplan medan det andra arbetslagret, kallat komplementlager, har en axiell bredd av mellan 1,05 gånger slit- banans axiella bredd och 1,1 gånger stomarmeringens maximala axiella bredd, varvid linorna i komplementlazret - åtminstone i de delar som ligger axiellt utanför nämnda parallellitetszon - följer en geodetisk bana som, sedd i meridiansektion, definieras av relationen W RÅ - R'e2 Pr sin zxo cos = , 2 , 2 , ¿ . ¿ ¿ R S - R e \/R - R S cos a'O där W betecknar den vinkel, som tangenten till laaret i radie- punkten R' bildar med en linje, parallell med däckets rotations- axel, R'e uppgår till mellan 0,8 och 1,2 gånger radien Re för den punkt hos stomarmeringen, där denna uppnår sin maximala axiella bredd, Rš är åtminstone lika med radien för den punkt, från och med vilken komplementlagret är parallellt med stom- armeringens aktiva lager och DCO är den vinkel, som komplement- lagrets linor bildar med däckets ekvatorialplan, vilken vinkel. år större än och har motsatt riktning i förhållande till vinkeln för linorna i det aktiva lagret och uppgår till mellan 25 och 650, varvid iadierna R', R'e och R's uppmätes utgående från däckets rotationsaxel.

Linorna hos komplementlagret enligt uppfinningen är - under det att de följer geodetiska banor - anordnade på en profil av en gummiblandning som separerar linorna från stomarmerinqen. Härav följer att varje lina i varje punkt är anordnad i ett normalplan 458 842 10 15 20 25 30 35 mot nämnda mumminrofil och genom upnblåsninwen av däcket under- kasta: endast nàfrestninrar vinkelräta mot denna bana. Detta medför den fördelen att linans krökninm ökar prozressivt i riktning från dess ändar utan att någon måna minska och att linan underkastas en konstant spännínz.

Uppfinninaen omfattar följande föredragna utförinmsformer: a) Det aktiva lagret är anordnat radiellt utanför komnlement- lanret. b) Stomarmeringen antager, på i och för sig känt sätt, sin na- turliga jämvíktsprofil enda till nära vulsterna.

Det må påminnas om att den naturliea meridianjämviktsprofilen för en radíell stomarmering definieras eenom förhållandet 2 2 R - Re CÛSW: Rz-Rz S e I detta uttryck betecknar R radien i förhållande till däckets rota- tionsaxel för den punkt hos stomarmerineens neutralskikt, där tangen- ten till jämviktsprofilen för detta neutralskikt bildar en vinkel W med en parallell till rotationsaxeln genom denna punkt, Re är radien i den punkt, där stomarmeringen uppnår sin största axiella bredd, och Rs är nmfißn i den punkt, där jämviktsprofilen eller dessíik- tiva förlängning har en tangent som är parallell med rotations- axeln. Å andra sidan är i nivå med kanterna av parallellitetszonen mellan de två arbetslagren enligt uppfinningen å ena sidan och stomarmeringen å andra sidan tangenten till stomarmeringens neutralskikt parallell med tangenterna till arbetslagren. c) Meridianbanan för komplementlagret eller den fiktiva förläng- ningen för denna bana axiellt utanför kanterna av komplementlag- ret upptisar en axiell ekvatorialradie R'e lika med radien'Re i den punkt av stomarmeringen, där denna uppnår sin maximala axiella bredd. d) Linorna i komplementlaaret bildar en vinkel f¥o med däckets ekvatorialplan och följer från den ena kanten till den andra hos detta lager en peodetisk bana. Meridiankrökninaenf 1- o för \J'\ 10 15 20 25 30 35 458 842 5. detta lafier, på det ställe där det skär ckvatoríulplanet, definie- ras genom relationen ctg (X s e s och banan för stomarmeringens jämviktsprofil ansluter sin till krökningen hos parallellitetszonen allt ifrån kanterna av denna ZOTI. e) Komplementlagret omfattar åtminstone en vikt kant då slitbanan - åtminstone i motsvarande kantzon - uppvisar snett eller trans- versellt orienterade nabbar eller block, inbördes åtskilda medelst breda och djupa spår. Den vikta delen har företrädesvis en bredd av mellan 10 % och 50 % av den utbredda kant mot kant-bredden hos komplementlagret, sett i meridiangenomskärning. Den vikta delen kan även utbytas mot ett smalt laser, som utsträcker sig längs med kanten av komplementlagret.

Dessutom kan ett ringformigt förstärkninqselement, som kan ut- Éöras av ett mycket smalt lager av linor med mycket liten lut- ning av högst 100 i förhållande till perifeririktningen, vara anordnat innanför den vikta delen av komplementlagret eller kanta den vikta eller icke vikta kanten av komplementlagret. Komplement- lagret kan emellertid även som enda infattning omfatta nämnda mycket smala lager av linor med mycket ringa lutning. f)lAnordningen av komplementlagret enligt uppfinningen gör det möjligt att utan olägenheter för detta arbetslager använda ovan- ligt stora vinklar för linorna. Således uppgår, med tanke på an- vändning av däcket på fordon för mycket höga belastningar vilka rullar på väg eller transportbana, vinkeln för komplementlagrets linor iiefivatorialzonen till mellan 25 och 35° och den vinkel, som linorna hos det aktiva lagret bildar med komplementlagrets linor uppgår till NO i 50. För ett däck som skall användas på fordon som rullar utanför vägbana på mycket ojämnt underlag kan å andra sidan vinkeln för komplementlagrets linor i ekvatorial- området uppgå till mellan H0 och 600 och den vinkel, som det aktiva lagrats linor bildar med komplementlagrets linor är lika 458 842 10 15 20 25 30 55 med 60 1 5° Ett utföringsexempel belyses schematiskt medelst bifogade ritninp med hänvisning till beskrivningen.

På ritningen visas - i fig. 1 en schematisk framställninp av vänstra hälften av ett däck enligt uppfinningen, - i fin. 2 en mera detaljerad vy av denna däckhalva, - i fig. 3 och Ä två speciella anordninqar av kanterna hos komplementlagret, - i fig. 5 och 6 föredragna vinklar för det aktiva lagret och komplementlagret i förhållande till perifeririktningen vid däckets ekvator.

Meridiangenomskärningen av den vänstra hälften av däcket 1 enligt uppfinningen (fia. 1) är symmetrisk med aenomskärningen av däckets högra hälft (visas ej) i förhållande till ekvatorialplanet med läget XX' i ritningsplanet. I denna schematiska framställning har inritats endast element, som är väsentliga för förståelse av rela- tionerna mellan dimensionerna för beståndsdelarna hos däcket inom ramen för uppfinningen. Däcket 1, vars ytterkontur 1' har ritats med långa streck, är monterat på sin nominella fälg 2, för vilken endast ytterkonturmmäför vulstsätet och motsvarande fälgkant visas på ritningen. Detta däck omfattar en slitbana 3 med axiell bredd L3, en stomarmering U med en maximal axiell bredd B och en topp- armeríng, omfattande tvâ ovanpå varandra anordnade arbetslager 5 och 6 i enlighet med uppfinningen.

Det aktiva arbetslagret 6, vilket är det smalaste av de två lag- ren 5 och 6, är anordnat radiellt utanför komplement-arbetslaaret 5. Meridianläget för komplementlagret 5 enligt uppfinningen vi- sas medihèldraget streck i parallellitetszonen med bredden L mellan å ena sidan de två arbetslagren 5 och 6 och å andra sidan stomarmeringen Ä. Axiellt utanför denna parallellitetszon LD vi- sas meridianläget för komplementlagret 5 med en prickad linje 5b för en vinkel ø ekvatorialplan med banan XX' och som en kortstreckad linje 5a, för en vinkel O(0 av 600 med nämnda plan. Det aktiva lagret 6 10 15 20 25 30 35 458 842 har en axiell bredd L6 som är mindre än den axiella bredden L, för slitbanan men större än bredden Ln för zonen, länfls med vilken de två arbetslafiren 5 och 6 är parallella med stomar- merinaen U. Enliat uppfinningen har komnlementlanret 5 (låset markerat med grövre prickar 5b eller med korta, grova streck 5a axiellt utanför parallellitetszonen Lp) en bredd L5 av mellan 1,05 gånger axiella bredden L5 för slitbanan 5 och 1,1 eåneer maximala axiella bredden B för stomarmerínfien U.

Utanför kanten 50a (50b) för komplementlaaret 5a (5b) visas (den fiktiva) förlängningen för meridianbanan för komplementlagret 5 medelst en småprickig linje 5b', för vinkeln CKO lika med 250, och medelst korta tunna streck 5a', för vinkeln c<0 lika med 600, ända till axel~ekvatorpunkterna E'b, E' med radie R'e, B. där dessa banor uppvisar tangenterna Teb, resp. T . , parallella 93. med läget för ekvatorialplanet XX”.

Den yttre radiella ytan hos elastomerblandnineen 31 (fig. 2), som återfinnes mellan ändpunkten 51 för komplementlagret 5 och stomarmeringen U och befinner sig i kontakt med komplementlagret 5, är profilerad (i meridiangenomskärning) enligt uppfinningen enligt följande relation: m2 - fre 2 n' sin rxo cos W = - R, 2 _ R, 2 \/à,¿ _ R,S¿ cosa °< S e O I denna relation, som tillfredsställer även meridianzenomskärning- en för komplementlagret 5 (fia. 1) är Y'den vinkel, som bildas av tangenten T' till komplementlagret 5 (i detta exempel: av tangen- ten till den fiktiva förlängningen 5b') och en linje parallell med däckets 1 rotationsaxel (visas ej) i den löpande punkten med radie R' i förhållande till samma axel. R'e är radien i förhål- lande tili samma axel i axial~ekvatorpunkten E'b (E'a), där för- längníngen av komplementlagret har en tangent som är parallell med banan XX' för ekvatorialplanet. Uppfinninaen omfattar emeller- tid även det fall, då komplementlagret 5a (5b) i sig själv (och inte dess förlängning) har en tangent, narallell med banan XX' för ekvatorialplanet, dvs det fall, då exempelvis axíal-ekvator- punkten E'a (E'b) sammanfaller med kanten 50a (50b) av komplement- 458 842 10 15 20 25 30 55 lapret 5, belëøen på ett avstånd LR/2 från banan XX' för ekva- torialplanet. 4 Motsvarande ytterkontur 1' (fin. 2) för däcket 1 är utformad så, att kanterna 51 av komplementlagret 5 alltid är inbäddade i däc- kets elastomerblandning. De aktiva laqren 6 och komplementlaq- ret 5 är företrädesvis armerade med praktiskt taget otöjbara stål- linor (relativ töjbarhet mindre än 0,2 - 10 % vid brottpåfrest- ningen).

Fig. 1 visar en föredragen anordning, där R'e, dvs axiella ekva- torialradien för komplementlagret, är lika med Re, dvs den axiel- la ekvatorialradíen för punkten E hos topparmeringen H i tanden- ten Te, parallell med läget XX' för ekvatorialplanet. Fördelarna med läget för komplementlaeret 5 enligt uppfinningen bibehålles för en axiell ekvatorialradie R'e av mellan 0,8 och 1,2 :ånger axiella ekvatorialradien Re för stomarmerinaen U.

Enligt uppfinningen följer stomarmeringens Ä neutralskikt sin naturliga jämviktsmeridianprofil som definieras av relationen 2 2 R Re COS CP 3 S e radiellt utanför dess axiella ekvatorialpunkt E (med radie Re) ungefär till kanten 52 hos parallellitetszonen L mellan topp- armeringen (5, 6) enlízt uppfinningen och stomarmeringen Ä.

Fig. 1 visar det vanligaste fallet, där den radiella ekvato- rialpunkten S4 med radien RS för stomarmerinpzens 14 neutralskikt eller dess förlängning skiljer sig från kanten 52 av nämnda parallellitetszon Lp, dvs det fall, då det axiella avståndet ZX för symmetriaxeln ZZ' för neutralskiktet för stomarmeringen H och dësš fiktiva förlängning U' skiljer sig från det axiella avståndet LD/2 för kanten 52 hos nämnda parallellitetszon. I det visade exemplet är det axiella avståndet för den radiella ekvatorialpunkten Sh för den fiktiva förlängningen U' av stom- armeríngen U, i ekvatorialplanet med läget XX' för däcket, mindre än hälften Lp/2 av den axiella bredden för nämnda parallelli- tetszon. Den radiella ekvatorialpunkten Su för stomarmerínzen H 10 15 20 25 30 35 458 842 kan emellertid vara belägen nå samma axiella avstånd L /2 från \ ekvatoríalplanet XX' som kanten 5? av nämnda parallellitetszon.

I kanten 52 av nämnda parallellitetszon LD är tanmenten (visas ej) till topparmeringen (5, 6) praktiskt taget parallell med tangenten (visas ej) till den naturliga jämviktsmeridiannrofilen för stomarmeringen H.

Enligt en föredragen utförinesform följer linorna hos komplement- lagret 5 från den ena kanten 50a (50b) till den andra hos detta lager 5 en geodetisk bana. Å ena sidan motsvarar meridiankrök- ningen 1/P S i den radiella ekvatorialpunkten S5 (skärningspunk- ten för denna bana med läget XX' för däckets 1 ekvatorialplan) för komplementlagret 5 relationen 2 1 ÉR' Ctg pço P R, 2 _ R, 2 R. s s e s Å andra sidan är i kanten 52 av nämnda parallellitetszon Lp tangen- ten till den naturliga jämviktsmeridianprofilen för stomarmerinßen U parallell med tangenten till den geodetiska banan för komplement- lagret 5 såsom definierats ovan. Det aktiva lagret 6 är naturligt- vis sammanfogat med komplementlagret 5 ända till ett axiellt av- stånd från ekvatoríalplanet XX', som kan vara större än halva bredden Lp/2 för parallellitetszonen mellan topparmeringen (5, 6) och stomarmeringen Å och exempelvis lika med halva bredden L6/2 för det aktiva lagret 6.

Topparmeringen enligt uppfinningen kan även samverka med ett par smala lager, som begränsar stomarmeringens expansion, vilka lager är anordnade mellan stomarmeringen och topparmeringen i enlighet med sättet enligt franska patentet 2 H19 180. _ Radiellt innanför den axiella ekvatorialpunkten E för stomarme- ringen U följer denna sin naturliga jämviktsprofil ända till en punkt I nära vulsten 7 för däcket 1, varefter den vänder för att förankras runt trådkärnan H0 i vulsten 7. n Stomarmeringen U utgöres företrädesvis av ett enda lager av stål- 458 842 \I1 10 15 20 25 30 35 30 linor. ïâ denna armerinn H utgöres av flera närlinmande laner är det lämnlirt att den naturlira mcridianjämviktsprofílen för ar- merinrens neutralskikt befinner sin på samma avstånd från det yttersta lagret och det innersta laaret.

Enliat fia. 3 omfattar kanten 51' av komnlementlaaret 5 enligt uppfinningen en förstärkning i form av en âterviknínø 52 av själva lagret. Denna âtervikning 52 kan göras radiellt utåt (fia. H) el- ler inåt (visas ej) runt en ringformia förstärkning 55, bestående av ett smalt lager av linor med en ringa lutning, höast 100, i förhållande till däckets perifeririktning. Ãtervikningen 52 kan även ersättas med ett smalt lazer med samma effekt (visas ej) av linor, som med däckets perifeririktning bildar en vinkel med mot- satt riktning jämfört med linorna i komplementlagret 5, och ut- sträcker sig längs med kanten 51' av detta. Användning av ett sådant icke vikt, smalt kantlager kan kombineras med användning av en smalare ringformig förstärkning såsom förstärkninzen 53 ovan, anordnad radiellt utanför eller innanför den förstärkta kanten av det smala kantlagret eller mellan det smala kantlagret och komple- mentlagret U.

Dessa anordningar (fig. 3 och U) liksom ekvivalenta utföringsfor- mer vilka inte visas förbättrar beständigheten mot vågbildnina i kanterna av topparmerinaen (5, 6), åstadkomna genom formningen av slitbanan 3 då denna på i och för sig känt sätt för däck av ifråga- varande typ, avsedda för att rulla utanför väzbanan, i sina kant- zoner omfattar snett eller transversellt (visas ej) orienterade nabbar, inbördes åtskilda medelst breda och djupa spår.

I fig. 5 visas en vinkel i nivå med ekvatorialplanet för linorna hos komplementlagret 5 av mellan 250 och 550 i förhållande till perifeririktningen eller i förhållande till länet för ekvatorial- planet ïšj vilket är föredragna vinklar för användning av däcket enligt uppfinningen på fordon för mycket stora belastningar vilka huvudsakligen rullar på väg eller arbetsvägar. Línorna hos det aktiva lagret 6 bildar således med linorna i komplementlagret 5 en vinkel av UO i 50.

I fig. 6 bildar línorna hos komplementlagret 5 en vinkel av mellan 458 842 11 H00 och 600 í förhållande till períferíriktnínfien [Ä hos däcket, med tanke på användninn av däcket på fordon, som huvudsaklíuen rullar utanför väg nå mycket ojëmfl;underlan. Línorna hos det aktiva lagret 6 bildar således med línorna i komplementlagret 5 en vinkel av 60 i 50.

IJ p |

Claims (1)

1. 458 10 15 20 25 30 35 842 å12 Patentkrav __________ 1. Fordonsdäck ter , avsett för fordon för stora , vilka rör sig även i väalös ter stomarmerinz (U), dar eller linor, f varje vulst (7) och mycket stora las- räna, vilket däck uppvisar en bildad av åtminstone ett laaer av radiella trå- örankrade runt åtminstone en trådkärna (40) i , och en topparmering, omfattande åtminstone två ovanpå varandra anordnade lager (5, 6) linor med ringa töjbarhet, vilka linor varje lager , kallade arbetslager, av _etsiga vinklar med däckets peri- varvid dessa lager å ena sidan har olika axiell bredd så att det axiellt smalaste la mindre än slitbanans bredd feririktning, gret (6) har en bredd som är , och varvid å andra sidan dessa lager ringen (U) längs med en parallellitets- ungefär från och med kanterna av den zon, där de två topplagren är parallella med stomarmeringen, ända till närheten av vulsterna (7) åtminstone till och med de punkter, mala axiella bredd, k ä n n e t e c k n arbetslagret (6), där den uppvisar sin maxi- a t av att det smalaste på i och för sig känt sätt r en vinkel av mellan 15 ) och varvid det andra kallat komplementlager, anordnat radiellt innan- för det aktiva lagret (6), uppvisar en axi 1,05 gånger slitbanans (3) axiella bredd ( kallat aktivt lager, uppvisar trådar eller linor Vilka bilda och 350 med däckets ekvatorialplan (XX' arbetslagret (5), L3) och 1,1 gånger stom- , varvid linorna hos - åtminstone i de delar som ligger axiellt armeringens (4) maximala axiella bredd (B) komplementlagret (S) utanför nämnda parallellitetszon (Lp) - följer en (geodetisk) bana, som sett i meridiangenomskärning, ¿_ definieras genom likheten R R' 2 R' sin0( e O šfïfšiï Vïïïfiï=“ os _ S S c OKO cos \V = i; där *P betecknar den vinkel, som tanzenten (T') till lagret (5) i bunkten med radien R' bildar med en linje parallell med däckets (1) rotatíonsaxel, R' upngår till mellan 0,8 och 1,2 gånger ra- e _ dien (Re) för den punkt (E) hos stomarmeringen (4), uppnår sin maximala axiella bredd (B), R där denna 'S är åtminstone lika med 10 15 20 25 30 35 458 842 13 ::ï1:: š:rÅl:::l:@:e:u:k:, fran och med vilken komplementlagret en (M) och CK är de e. :kt1va lagret (6) och med stomarmering- (5) biídar medodäck n vin el, som linorna hos komplementlagret _ ets (1) ekvatorlalplan (XX ), varvid denna vinkel är storre och har motsatt riktning i förhållande till vinkeln för linorna i det aktiva lagret (6) och uppgår till mel- lan 35 0Ch 650 och varvid radierna R', R' och R's uppmätes ut- gående från däckets r0tati0nsaxe1_ 8 2. Fordonsdäck enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att i uttrycket som definierar läget för komplementlagret (5), sett i meridiangenomskärning, den axiella ekvatorialradien R'e är lika med radien Re i den punkt av stomarmerjngen (4), där denna uppnår sin maximala axiella bredd (B). 3. Fordonsdäck enligt något av kraven 1 -2 , k ä n n e t e c k - n a t av att línorna i komplementlazret (5) bildar en vinkel 0(O med däckets ekvatorialplan och från den ena kanten (51) till den andra av detta lager (5) följer en geodetisk bana, att merídian- krökninzên (IÅPO) för detta lager, på det ställe, där det skär ekvatorialplanet (XX'), definieras av relationen _ 2 R's ctgz « 0 1 . 2 . 2 . po R s R e R s och att läget för stomarmeringens jämvíktsprofíl tangentíellt an- tager krökningen för parallellitetszonen (Lp) allt-ifrån kanterna (52) hos denna zon (Lp). 4. Fordonsdäck enligt något av kraven 1 - 3, k ä n n e t e o k - n a t av att på i och för sig känt sätt slitbanan (3) i sina kant- zoner innefattar snett eller transversellt orienterade nabbar, inbördås åtskilda medelst breda och djupa snár, och att komple- mentlagret (5) omfattar åtminstone en vikt kant (51). 5. Fordonsdäck enligt krav 4, k ä n n e t e c k n a t av att den vikta delen (52) har en bredd av mellan 10 1 och 30 1 av den kant mot kant utbredda bredden av komplementlagret (5). 458 842 10 15 20 25 30 35 14 7. Fordonsdäck enligt något av kraven 1 -3 , n a t av att på i och för sig känt sätt slítb zoner omfattar snett eller transversellt orie bördes separerade medelst breda och djupa sp ne läflks med en av kanterna hos lager är anordnat. k ä n n e t e c k - anan (3) i sina kant- nterade nabbar, in- ár, och att, åtminsto- komplementlagret (5),ett smalt 8. Fordonsdäck enligt krav 6, smala lagret har en bredd av me kant utbredda bredden hos kompl perifeririktning bildar hållande till vinkeln fö k ä n n e t e c k n a t av att det llan 10 I och 30 1 av den kant mot ementlagret (5) och med däckets en vinkel med motsatt riktning i för- r komplementlazrets linor. 9- Fordonsdäck enligt något av kraven 1 - 3, k ä n n e t e c k - n a t av att på i och för sig känt sätt slitbanan i kantzonerna uppvisar snett eller transversellt orienterade nabbar, inbördes separerade medelst breda och djupa spår, och att åtminstone längs- med en av kanterna hos komplementlagret (5) är anordnat en ring- formig förstärkning, bildad av ett mycket smalt lager av linor, vilka lutar med hörst 10° i förhållande till perifeririktninzen. 10. Fordonsdäck enlizt något av kraven 7 eller 8, k ä n n e - t e c k n a t av att dessutom kanten av komplementlagret omfattar ett ringformigt förstärkningselement, företrädesvis bestående av ett mycket smalt lager, smalare än det smala kantlagret och bildat av linQr,-vilka med perifeririktningen bildar en vinkel av högst , _ 1o°. " 11, Fordonsdäck enligt något av kraven 1 - 6, k ä n n e t e c k - n a t av att för användning av däcket på fordon för mycket stora laster vilka rullar på väg eller på transportvägar vinkeln för komplementlagrets linor, uppgår till mellan 20 och 35° och var i terrängen i däckets ekvatorialzon, vid den vinkel, som det 458 842 15 aktiva lagrets(6) linor bildar med línorna hos komplementlag- ren (5) är lika med ho 1 s°. 12. Fordonsdäck enligt något av kraven 1 - 5, k ä n n e t e c k- n a t av att för användning av däcket på fordon som rullar utan- för väg på mycket ojämnt underlag, vinkeln för komplementlagrets linor i däckets ekvatorialzon uppgår till mellan H0 och 600 och den vinkel som det aktiva lagrets (6) linor bildar med komplement- lagrats (5) linor är lika med 60 1 5°. va. 1