SE453241B - Krets for variabel horisontalavbojning, vilken krets kan astadkomma ost-vestkuddkorrigering - Google Patents

Description

453 241 2 I en utföringsform av uppfinningen utförs bortkopp- lingen av de båda resonanskretsarna medelst en induktiv im- pedans med förhållandevis stort värde inkopplad mellan de båda resonanskretsarna inom svepåtergångsintervallet. Under svepintervallet shuntar den reglerbara omkopplaren ström från impedansen bort från avböjningslindningen och matningsinduk- tansen.

Enligt en annan aspekt av uppfinningen åstadkommas också ost-västkuddistorsionskorrigering genom att man kopplar impedansen till en källa för modulationsström som varieras i delbildtakten. Under svepåtergångsintervallet tillförs energi till svepåtergångsresonanskretsen på ett sätt som regleras av mängden moduleringsström som tillhandahålls av modulerings- källan. Genom att man varierar moduleringsströmmen i delbild- takten på paraboliskt sätt kommer energin som matas till svep- återgångsresonanskretsen också att varieras i delbildtakten.

Toppströmmen som flyter i avböjningslindningen vid början av ett svep varierar också i delbildtakten, på paraboliskt sätt, varvid man uppnår ost-västkuddistorSiOnSK0PPiEePin8- Uppfinningen kommer att beskrivas i detalj i det följan- de under hänvisning till bifogade ritningar, på vilka fig l visar en avböjningskrets med amplitudreglering av avsöknings- strömmen i enlighet med uppfinningen, fig 2-4 visar vågor som hör samman med driften hos kretsen enligt fig l, fig 5 visar en annan utföringsform av en avböjningskrets med amplitudregle- ring av avsökningsströmmen i enlighet med uppfinningen, fig 6-8 visar vågor som hör samman med driften hos kretsen enligt fig 5, fig 9 visar en avböjningskrets med ost-västkuddkorrige- ring i enlighet med uppfinningen och fig lO visar vågor som hör samman med driften hos kretsen enligt fig 9.

I fig l är en källa för reglerad B+-likspänning, som är bildad mellan en klämma 21 och Jord, kopplad genom ett mot- stånd Bl och filtrerad av en kondensator Cl till en första kläm- ma hos en lindning Wl hos en horisontalutgångstransformator T.

Lindningens wl andra klämma är kopplad till en förbindnings- punktklämma 22.

En horisontalutgångstransistor Ql har sin kollektor- 453 241 3 emitterbana inkopplad mellan klämman 22 och jord. Parallellt med transistorn Ql finns en seriekoppling omfattande två lik- riktare, nämligen dioderna Dl och D2. Mellan anod- och katod- elektroderna hos dioden Dl är ett arrangemang omfattande en horisontalavböjningslindning LH och en S-formande kondensator eller svepkondensator Cs inkopplad. En avböjningssvepåtergàngs- kondensator CRD är inkopplad över seriearrangemanget av hori- sontalavböjningslindningen LH och svepkondensatorn CS. En an- dra svepàtergàngskondensator CRT har till uppgift att bilda en resonanskrets BO med transformatorns T lindning Wl. Konden- satorn CRT är inkopplad mellan klämman 22 och jord. Mellan bottenplattan hos svepkondensatorn CS och jord finns en serie- koppling som är bildad av en drossel Ll med förhållandevis stor impedans och en reglerbar källa 24 för likspänning Vm.

Arbetssättet hos energikällan och horisontalavböjnings- kretsen enligt fig l nä: den reglerbara spänningskällan 24 an- tar en viss positiv likspänning Vm i förhållande till jord, var- vid nämnda likspännings storlek är mindre än storleken hos E+- spänningen, kommer nu att betraktas. Vàgorna i fig ja-je gäller då.

Under begynnelsedelen av horisontalsvepintervallet är dioden Dl strömledande så att svepspänningen som bildas över svepkondensatorn CS kan påläggas över horisontalavböjnings- lindningen LH. Såsom är visat i fig je gäller att då svepspän- ningen är pàlagd över horisontalavböjningslindningen LH bildar horisontalavsökningsströmmen iy en negativ men positivt riktad sàgtandvàg.

Under svepets inledande delar är dioden D2 också ström- ledande, varigenom spänningen vid klämman 22 bringas till väsent- ligen jordreferensspänning. Den reglerade B+-spänningen blir så- ledes pàlagd över horisontalutgàngstransformatorns lindning Wl, varvid man erhåller den positivt riktade sågtandströmmen iT som är visad i fig jb. Då dioden D2 är strömledande páläggs den av den reglerbara spänningskällan 24 bildade spänningen över drosselspolen Ll under bildande av den grunda sagtandströmmen i som är visad i fig De.

För att göra det möjligt för de positiva strömmarna iy att flyta ger horisontaloscillator- och drivkretsen 23 Ll och iT 453 241 4 en förspänning i framriktningen åt horisontalutgångstransi- storn Ql vid ett visst ögonblick före mitten på horisontal- svepintervallet. Under de senare delarna av horisontalsvep- intervallet flyter positiv horisontalavsökningsström iy från horisontalavböjningslindningens LH högra klämma genom horison- talutgàngstransistorn Ql och genom dioden D2 till bottenkläm- man hos svepkondensatorn Cs; Dioden Dl_fàr förspänning i back- riktningen när horisontalutgángstransistorn Ql leder kollek- torström i framriktningen. Den positiva strömmen iT i lind- ningen Wl eller horisontalutgàngstransformatorn T strömmar till jord genom horisontalutgàngstransistorn Ql.

För att horisontalsvepåtergàngsintervallet skall ini- tieras tillför horisontaloscillator- och drivkretsen 23 en signal för förspänning i backriktningen till basen hos horison- talutgångstransistorn Ql för att kollektorns strömledning i framriktningen skall brytas snart därefter. Dà horisontalut- gàngstransistorn Ql är spärrad bildar horisontalavböjnings- lindningen LH en svepàtergångsresonanskrets 25 med avböjnings- svepàtergàngskondensatorn CRD så att man erhåller en svepàter- gangspulsspänning VRD.

I-šär horisontalutgangstransistorn Ql har spärrats bildar på likartat sätt horisontalutgàngstransformatorns T lindning Wl den andra resonanskretsen 30 med den andra svepåtergángs- kondensatorn CRT. Värdet hos svepàtergángskondensatorn CRT i förhållande till det effektiva induktansvärdet hos lindningen Wl är sådant, att resonansfrekvensen hos resonanskretsen 30 ligger nära eller vid avböjningssvepàtergàngsresonanskretsen.

Den över transformatorsvepàtergàngskondensatorn CRT bildade pulsspänningen är spänningen Vl som är visad i fig ja.

En likartad pulsväxelspänning bildas över horisontalutgàngs- transformatorns lindning wl. Denna pulsspänning transformator- kopplas till de övriga lindningarna hos transformatorn, vilka i fig l är kollektivt àskàdliggjorda såsom en enda lindning w2. Efter lämplig likriktning och filtrering aktiverar de transformerade pulsspänningarna skilda televisionsmottagarbe- lastningskretsar, vilka inte är visade i fig l. Amplituden hos pulsspänningen Vl och hos pulsspänningen som bildas över lind- 453 241 5 ningen Wl står i ett bestämt samband med storleken hos E+- spänningen. Genom att man reglerar B+-spänningen kommer så- ledes dessa pulsspänningar också att regleras.

Amplituden hos horisontalavsökningsströmmen iv och således amplituden hos svepåtergångspulsspänningen VRD är en funktion av genomßnittsvärdct hos den över svcpkondensatorns Cs bildade svepspänningen. Eftersom ingen spänning med en lik- spänningskomposant kan bildas över en induktans antar genom- snittsvärdet hos svepspänningen ett värde som är lika med skillnaden mellan B+-likspänningen och likspänningen Vm. Ge- nom att man varierar storleken hos den reglerbara spänningen Vm som blir bildad av källan 24 kan man samtidigt variera ge- nomsnittssvepspänningen och således toppavsökningsströmmen.

När exempelvis moduleringsspänningen Vm är lika med B+-spänningen blir strömmen iLl i drosseln Ll väsentligen noll, såsom är visat i fig 20. Såsom följd av detta flyter ingen ström från horisontalutgångstransformatorns T lindning wl in i avböjningssvepåtergångsresonanskretsen 25. Ingen energi från B+-spänningskällan kan överföras för att upprätthålla ström i avböjningslindningen LH. Avböjningsströmmen iy blir därför noll, såsom är åskådliggjort i fig 2e.

Vågorna i fig ja-je åskådliggör fallet då modulerings- spänningen Vm är inreglerad så, att dess storlek är mindre än storleken hos B+-spänningen. Moduleringsströmmen iLl är åskåd- liggjord i fig je. Under svepåtergången flyter strömmen iLl in i spolen Ll via avböjningssvepåtergångskondensatorn CRD. Den resulterande ytterligare laddningen hos kondensatorn CRD över- förs, under svepåtergången, in i horisontalavböjningslindningen LH för att ersättaresistiva förluster som uppträder under var- je avböjningscykel. Eftersom moduleringsspänningen Vm har mindre storlek i förhållande till sin storlek i fallet med vågorna enligt fig 2a-2e är genomsnittssvepspänningen, som är lika med skillnaden mellan B+-spänningen och moduleringsspän- ningen Vm, av större storlek. Amplituden hos avböjningsström- men iy ökas från noll enligt fig 2e till ett visst värde som inte är noll enligt fig Be. Avböjningssvepåtergångspulsspän- ningen V , som är lika med spänningen Vl minus V2, ökas också till en amplitud som inte är noll.

*W gu ..: _. _ ~ -_ -----__v__~. _ i 453 241 e En ytterligare minskning i moduleringsspänningen Vm till noll, varvid moduleringsspänningskällan 24 funktions- mässigt blir ekvivalent med en kortslutning, medför att man erhåller vågorna enligt fig ha-Me. I detta läge har avböj- ningsströmmen iy nått sin maximiamplitud. Eftersom amplituden hos avböjningsströmmen iy är större 1 fig 4e än i fig je kom- mer de resistiva förlusterna som erhålls i avböjningslind- ningen LH också att bli större. Genomsnittsvärdet hos module- ringsströmmen iLl kommer således också att ökas såsom är vi- sat i fig 4c. Eftersom strömmen iLl under svepåtergången här- rör från strömmen 1T sos flyter i horisontalutgångstransfor- matorns lindning Wl kommer det positiva toppvärdet hos trans- formatorlindningsströmmen 1T att öka då genomsnittsvärdet hos strömmen iLl ökar. _ Spolen Ll är inkopplad i samma krets som avböjningssvep- återgångsresonanskretsen 25 och transformatorsvepåtergångsre- sonanskretsen 30 under väsentligen hela avböjningssvepåter- gångsintervallet. Såsom följd av detta kommer den till avböj- ningssvepåtergångsresonanskretsen 25 kopplade kretsimpedansen inte att ändras, varjämte ingen större avböjningssvepåtergångs- tidmodulering uppträder. Det bör också observeras att den vid svepåtergångstransformatorlindningens Wl klämma 22 bildade spänningen Vl förblir oförändrad då moduleringsspänningen Vm ändras. Ultorspänningen och andra likspänningar, vilka bildas genom likriktning och filtrering av spänningarna som erhålls över sekundärlindningarna hos horisontalutgångstransformatorn T, såsom lindningen W2, kommer således inte att påverkas av mo- dulering av horisontalavsökningsströmmen iy.

Genom att man använder sig av två svepåtergångskondensa- torer, nämligen en första svepåtergångskondensator CRD för av- böjningssvepåtergångsresonanskretsen 25 och en andra svepåter- gångskondensator CRT för transformatorresonanskretsen 50, kan man självständigt reglera energiflödet in 1 avböjningssvep- återgångsresonanskretsen 25 under svepåtergången utan att man påverkar amplituden hos den av transformatorsvepåtergångsreso- nanskretsen 50 bildade pulsspänningen Vl. Med drosseln Ll, som har förhållandevis stor impedans, inkopplad 1 banan för ström som flyter från horisontalutgångstransformatorns T lindning wl 453 241 7 till avböjningssvepàtergångsresonanskretsen 25, blir de båda resonanskretsarna 25 och 30 väsentligen bortkopplade vid av- böjningssvepåtergångsfrekvensen eller högre frekvenser. En eventuell modulering av pulsspänningen Vl till följd av be- lastningsvariationer hos de därav aktiverade belastningskret- sarna kommer således inte att resultera i en icke önskvärd modulering av avböjningssvepàtergångspulsspänningen VRD.

Under svepàtergangen kan man försumma verkan hos konden- satorn CS därför att dess kapacitans är mycket större än kapa- citansen hos kondensatorn CR. Resonanskretsen 25 omfattar sa- ledes parallellkopplingen av avböjningslindningen LH och av- böjningssvepåtergàngskondensatorn CR. En dylik krets har en stor impedans vid sin resonansfrekvens och en liten impedans vid andra frekvenser. Eftersom kretsen 25 är driven av en stor impedans, nämligen spolen Ll, tjänstgör kretsen 25 såsom ett filter. Impedansen hos kretsen 25 är endast hög vid avböjnings- svepåtergàngsfrekvensen (M4 kHz). Alla av horisontalutgàngs- transformatorn T alstrade spänningar med frekvenser som är väsentligen andra än avböjningssvepàtergàngsfrekvensen kommer således att uppträda över spolen Ll därför att impedansen hos spolen Ll är mycket större än impedansen hos svepátergángsre- sonanskretsen 25 vid dessa andra frekvenser.

Genom att man inkopplar drosseln Ll mellan jord och bottenplattan hos avböjningssvepåtergàngskondensatorn CRD vid klämman 27 möjliggör man för avböjningssvepåtergàngsresonans- kretsen 25 att flyta eller sväva över jordpotential under svep- àtergàngsintervallet. Under svepàtergången kommer sàledes spän- ningen vid den övre plattan hos svepàtergángskondensatorn CRD, vid klämman 22, att bli lika med summan av avböjningssvepáter- gångspulsspänningen VRD och den mellan klämman 27 och jord bil- dade spänningen V2. Detta svävande arrangemang resulterar i den ovannämnda bortkopplingen av de båda resonanskretsarna 25 och 50 under svepàtergàngen vid frekvenser som är lika med och som är högre än avböjningssvepàtergàngsfrekvensen.

Fig 5 visar en annan utföringsform enligt uppfinningen där svepkondensatorn Cs är jordad, vilket också gäller för av- böjningssvepátergàngsresonanskretsen 25. De element i kretsarna enligt fig l och 5 som är identifierade med samma hänvisnings- 453 241 8 beteckningar arbetar pà likartat sätt eller representerar lik- artade storheter. I den i fig 5 visade energitillförsel- och moduleringsavböjningskretsen är spolen Ll kopplad till förbindningspunkten mellan dioderna Dl och D2 vid klämman 27.

Transformatorsvepàtergàngskondensatorn CRT är nu, i stället för att vara inkopplad mellan klämman 22 och jord, 1 fig 5 inkopplad mellan klämman 22 och den pà vänstra sidan av spo- len Ll belägna klämman 27. I en koppling av detta slag hålls transformatorresonanskretsen 50, som är bildad av lindningen Wl och transformatorsvepàtergàngskondensatorn CRT, svävande över jordpotential under resonanssvepåtergångsintervallet.

Arrangemanget enligt fig 5 har fördelen att en jordad svepkondensator CS utnyttjas. Ett dylikt arrangemang krävs av vissa linearitetskorrigeringskretsar, såsom är beskrivet i den amerikanska patentskriften H 516 058, som svarar mot den publicerade brittiska ansökningen 2098424A. Kretsarna enligt fig l och 5 har sàsom gemensamt särdrag att spolen Ll tjänst- gör såsom en stor impedans för högfrekvensströmmar som flyter mellan de båda resonanskretsarna 25 och 30.

Amplitudmodulering av horisontalavsökningsströmmen i erhålls i fig 5 på likartat sätt som i fig l. Fig 6a-6e åskåd- liggör fallet då moduleringsspänningen Vm enligt fig 5 är noll.

Såsom följd av detta blir strömmen iLl i fig 6c också noll, vilket också gäller för spänningen V2 mellan klämman 27 och jord. Med strömmen noll i spolen Ll kommer strömkretsbanan till jord genom spolen Ll och källan 24 i själva verket att bli en öppen, dvs bruten, krets. Avböjningssvepåtergångspuls- spänningen VRD har en amplitud som är bestämd enbart av den reglerade B+-spänningen. Pà likartat sätt har avböjningsström- men i en amplitud som är bestämd enbart av B+-spänningen.

Fig 7a-7e visar fallet då moduleringsspänningen Vm ökas till en storlek över noll. Strömmen iLl flyter under ho- risontalsvepet genom dioden Dl samt genom horisontalutgàngs- transistorn Ql när denna leder kollektorström i framriktningen.

Under horisontalsvepàtergangen är spolen Ll seriekopplad med transformatorsvepåtergàngsresonanskretsen 30. Pulsspänningen vä matas till aioaens D; kacoa via en fiicerkondensator ci med =~i..zxf ...i 453 241 9 stort kapacitansvärde sä att strömledning i dioden kommer att bli spärrad under svepàtergången. Avböjningssvepàter- gàngsspänningen VRD utgör summan av spänningen V2 och den över transformatorsvepàtergàngskondensatorn CRT bildade svep- ätergàngsspänningen Vl'. Genomsnittsvärdet hos spänningen V2 är lika med storleken hos moduleringsspänningen Vm. Genom- snittsvärdet hos svepàtergángspulsspänningen VRD och amplitu- den hos avsökningsströmmen iy ökar med ökande moduleringsspän- ning Vm. Eftersom B+-spänningen är reglerad kommer spänningen Vliatt förbli oförändrad i sitt genomsnittsvärde och även i sin amplitud.

En ytterligare ökning av strömmen iLl till följd av en ytterligare ökning i moduleringsspänningen Vm ger upphov till vågorna enligt fig 8a-Se. Amplituden hos pulsspänningen V2 ökar, vilket följaktligen också gäller för amplituderna hos avböjningssvepàtergàngspulsspänningen VRD och avböjningsström- men i , såsom är visat i fig Sa och Se. Det bör observeras att strömmen iT i horisontalutgàngstransformatorns T lindning Wl förblir oförändrad då moduleringsspänningen Vm ändras, detta emedan strömmen iLl under svepàtergàngen flyter till avböj- ningssvepàtergàngsresonanskretsen 25 genom svepåtergàngskon- densatorn CRT i stället för genom lindningen Wl.

Då man jämför likheter och skillnader i arbetssättet hos kretsarna enligt fig l och 5 bör det nämnas att avsökningsström- men iy i kretsen enligt fig l kan varieras från approximativt noll till ett av B+-spänningen bestämt värde, under det att av- sökningsströmmen iy i kretsen enligt fig 5 kan varieras från det av B+-spänningen fastställda värdet till ett värde som är fastställt av den maximala storleken som moduleringsspänningen Vm får anta. En begränsande faktor med avseende pà den maxi- mala storleken hos spänningen Vm utgörs av den maximala spän- ningspàkänningen som får påläggas mellan kollektor- och emitter- elektroderna hos horisontalutgångstransistorn Ql. Pulsspän- ningen som pàläggs kollektorn hos horisontalutgàngstransistorn Ql är konstant i kretsen enligt fig 1 men varierar i kretsen enligt fig 5. Strömmen iT varierar i kretsen enligt fig 1 men förblir konstant i kretsen enligt fig 5. I kretsarna i både fig l och 5 gäller att om moduleringsspänningen Vm varieras 1 453 241 *ä 10 amplitud i en delbildstakt på paraboliskt sätt kommer ampli- tuden hos horisontalavsökningsströmmen i att moduleras på likartat sätt så att man erhåller ost-västkuddkorrigering.

Fig 9 visar en energitillförselkrets och moduleringsav- böjningskrets som utgör en utföringsform av uppfinningen, var- vid primärlindningen hos horisontalutgàngstransformatorn är kopplad till en energikälla som arbetar i arbetssättet med om- koppling medan horisontalavböjningskretsen är kopplad till en sekundärlindning hos transformatorn. Element i fig l, 5 och 9 som är identifierade med samma hänvisningsbeteckningar arbetar på likartat sätt eller representerar likartade storheter.

I fig 9 är en lindning W2' hos en horisontalutgångs- transformator T inkopplad till en energikälla 50 som arbetar i arbetssättet med omkoppling, varvid nämnda energikälla exempelvis kan utgöras av enkelomvandlingssystemenergikällan (SICOS-energikälla) som är beskriven i den amerikanska patent- skriften H HBH 113, vilken svarar mot den publicerade brittiska ansökningen 2094085A.

Liksom arrangemanget enligt fig 5 inkluderar arrangeman- get enligt fig 9 en jordad, S-formande kondensator Cs som möj- liggör att man kan använda sig av en linearitetskrets, som inte är visad i fig 9. I fig 9 möjliggör en moduleringskrets 26 ost-västkuddistorsionskorrigering samtidigt som amplituden nos pulsspänningen VT över lindningen Wl' är reglerad av ener- gitillförseln med arbetssättet omkoppling. Avböjningsresonans- kretsen 25 och transformatorresonanskretsen BO är båda avstämda till avböJningssvepàtergàngsfrekvensen. När en energikälla med arbetssättet omkoppling av SICOS-typ används kommer den effek- tiva induktansen som iindningen wi' har att bn förhållandevis stor, varjämte de med de bada resonanskretsarna sammanhörande svepatergàngskapacitanserna CRT och CRDl, RD2 väljs så, att de får approximativt samma värde.

Under horisontalsvepintervallet är transformatorsvepàte.- gàngskondensatorn CRToch likströmblockeringskondensatorn Cl in- kopplade till jord via den strömledande dioden D2 eller den strömledande dioden Dl och den strömledande horisontalutgångs- tfansïstofn Ql- Under den första hälften av horisontalsvepàter- Sånåsiflïefvalleb alstrar vardera av transformatorresonanskret- 453 241 ll sen 30 och avböjningssvepàtergàngsresonanskretsen 25 en puls- spänning VT resp. VRD genom att överföra induktiv lagrad ener- gi till kapacitiv lagrad energi som är magasinerad i den re- spektive svepàtergångskondensatorn CRT eller CRDII RD2. Denna energi àterförs sedan till den respektive induktansen Wl'eller LH under svepåtergàngsintervallets andra hälft.

Man tar prov på pulsspänningen VT via ett uttag på hori- sontalutgångstransformatorns T lindning W2“ och tillför detta prov till energikällan 50 med arbetssättet omkoppling för att reglera amplituden hos pulsspänningen under ändringar i nät- tillförselspänningen och belastningen. Energi överförs under svepàtergàngen från energikällan 50 med arbetssättet omkopp- ling genom lindningarna W2' och Wl' till transformatorresonans- kretsen 30 och andra svepåtergàngsdrivna belastningskretsar som är kopplade till andra sekundärlindningar W3'- W5'.

Såsom ett exempel ersätts de resistiva förlusterna som horisontalavböjningslindningen LH utsätts för under varje ho- risontalsvepåtergångsintervall via dioden D2 medelst energin som överförs till transformatorresonanskretsen 30. Såsom ett annat exempel upptransformeras den reglerade pulsspänningen VT, som alstras i horisontalutgàngstransformatorns T lindning Wl', av högspänningslindningen W5*för aktivering av högspänningsul- torkretsen och för alstring av en reglerad ultorlikspänning vid en ultorklämma U.

Det skall nu antagas att en ström 12 med en bestämd storlek passerar genom lindningen Wb hos en transformator T2 i moduleringskretsen 26. Under horisontalsvepintervallet flyter strömmen i2 från Jord genom lindningen wb och genom en diod D4 till klämman 27 som befinner sig vid jordpotential till följd av att dioden Dl och antingen dioden D2 eller horisontalut- gångstransistorn Gl är strömledande. Under horisontalsvcpàter- gángsintervallet spärras transistorn Ql. Om strömmen i2 är större än strömmen som flyter genom dioden D2 kommer dioden D2 också att spärras. Strömmen i2 passerar nu in i transforma- torresonanskretsen 50 och förs därifrån in i avböjningssvep- àtergàngskretsen 25 för att ersätta förlusterna som har in- träffat i avböjningssvepàtergàngsresonanskretsen. Skillnaden i spänning mellan avböjningssvepàtergångspulsspänningen VRD 453 241 12 och summan av den reglerade transformatorpulsspänningen VT och spänningen över kondensatorn Cl uppträder över dioden D2 såsom pulsspänningen V2.

Under svepåtergången, dvs intervallet tOftl eller tO'-tl' i fig lOa-lOg, avtar strömmen i2. Om induktansen hos transformatorns T2 lindning Wb är tillräckligt stor kommer strömmen 12 inte att avta till noll vid slutet av horisontal- svepåtergångsintervallet. Lindningen Wb kommer således att bli kopplad via transformatorresonanskretsen 30 till avböjnings- svepåtergångskretsen 25 under väsentligen hela horisontalsvep- återgångsintervallet. Ändringar i strömmens 12 amplitud kommer således inte att medföra någon nämnvärd svepåtergångstidmodule- ring av avböjningssvepåtergångspulsspänningen VRD.

Eftersom två enskilda rcsonanskretsar 25 och 50 är inbe- gripna då det gäller att alstra de båda pulsspänningarna VRD och VT kan vågformen hos pulsspänningen VT visa en benägenhet att variera med strålströmbelastningen på ultorklämman U eller belastningsvariationer på lindningen W41 utan att man samtidigt erhåller en ändring i vågformen hos avböjningssvepåtergångspuls- spänningen VRD. Den förhållandevis stora induktansen hos trans- formatorns T2 lindning Wb tjänstgör såsom ett filter för att hindra dylik samtidig modulering eller förlängning av svepåter~ gångspulsspänningen. Tack vare detta förhållande kan horisontal- synkroniseringspulsen 4%, som används för fasinställning i hori- sontaloscillator- och drivkretsen 23, med fördel hämtas från den kapacitiva spänningsdelaren CRDl, CRD2 i stället för från en lindning hos horisontalutgångstransformatorn T.

I fig lOa-lOg anger enveloppen för vågorna de av module- ringskretsen 26 alstrade delbildtaktvågvariationerna som behövs för att korrigera ost-västkuddistorsion hos rastret.

Moduleringskretsen 26 alstrar en varierande ström i2 för att variera avböjningssvepåtergångspulsströmmens amplitud och således för att samtidigt variera amplituden hos horisontalav- sökningsströmmen iy. En omkopplingstransistor Q2, som arbetar såsom en svepåtergångsomvandlare tillsammans med likriktaren D4, reglerar amplituden hos strömmen i2. Såsom är åskådliggjort i fig lOa medelst transistorns Q2 kollektorspänning V) leder transistorn Q2 ström innan horisontalsvepåtergångsintervallet 453 241 15 börjar, dvs före tidpunkten to eller to'. noll före tidpunkten tO, och strömmen il som flyter i trans- Spänningen V3 är formatorns T2 lindning wa ligger nära sitt maximivärde, såsom är åskàdliggjort i fig lOb.

Vid tidpunkten tO omkastar spänningen 81 över horison- talutgàngstransformatorns T lindning WB' polariteten, var- igenom den spärrar dioden D5. Strömmen il i lindningen wa sjunker snabbt till noll nära tidpunkten tO, såsom är åskåd- liggjort i fig lOb. En förspänning 46 i backriktningen, vil- ken förspänning alstras under svepàtergàngen av den negativt riktade omkopplingsvàgen vid utgången från en spänningskompa- rator UIA, påläggs basen hos omkopplingstransistorn Q2. Det bör observeras att strömmen il i transformatorns T2 lindning wa och i omkopplingstransistorns Q2 kollektor spärras av dio- dens D5 förspänning i backriktningen till följd av spännings- polaritetsomkastningen över horisontaltransformatorns T lind- ning Wj' i stället för att den är beroende av en eventuell för- spänning i backriktningen pàlagd basen hos omkopplingstransi- storn Q2. Lagringstidfördröjningen för frånslagning av omkopp- lingstransistorn Q2 är således försumbar, och den utgör inte en faktor i spärrning av strömmen il.

För att flödeskontinuiteten i transformatorns T2 kärna nära tidpunkten tO skall upprätthållas byggs den i fig lOc àskàdliggjorda strömmen i2 snabbt upp. Under horisontalsvep- àtergången flyter denna ström från lindningen Wb genom dioden D4 in i transformatorsvepàtergångskondensatorn CRT. Spänningen V2, som är visad i fig lOd, utgör således också en pulsspän- ning som bildas i svepåtergångsintervallet och som sedan pà- läggs transformatorns T2 lindning wb. Påläggning av denna pulsspänning pà lindningen Wb medför att strömmen 12 avtar under horisontalsvepàtergången. Såsom är visat i fig lOc minskar emellertid strömmen i2 inte hela vägen till noll före slutet av horisontalsvepátergàngen. Om strömmen i2 skulle ha minskat till noll relativt långt före nämnda tidpunkt skulle induktansen Wb ha varit bortkopplad från de båda resonanskret- sarna 25 och 50 under en betydande del av horisontalsvepàter- gängen, varvid en icke godtagbar svepàtergàngstidmodulering _ ._'__. .;_.:. :....___..._-.. _, i 453 241 l4 skulle ha blivit följden.

Det bör observeras att spänningen V2 börjar öka en kort tid efter tidpunkten tO och börjar minska till jordre- ferensspänningen en kort tid före tidpunkten tl. Anledningen till detta beteende är diodens D2 frånslagningstidsfördröj- ning vid tidpunkten tO när en förspänning i backriktningen pà- läggs dioden resp att dioden D2 blir strömledande alldeles före tidpunkten tl för att därvid överföra viss energi från transformatorresonanskretsen 30 till avböjningssvepåtergàngs- resonanskretsen 25.

Vid tidpunkten tl, således början på det efterföl,an- de horisontalsvepintervallet, är omkopplingstransistorn Q2 oledande. Spänningen V3 ökar till storleken hos svepspänningen som håller på att bildas över horisontalutgångstransformator- lindningen W3'. Den med en punkt försedda klämman ï's trans- formatorns T2 lindning Hb blir kopplad till klämman 27 till följd av att dioden D4 är strömledande. Klämman 27 befinner sig vid jordpotential därför att dioden D2 är strömledande omedel- bart före tidpunkten tl. Strömmen i2 kommer sålunda att cir- kulera med väsentligen konstant amplitud, såsom är visat 1 fig lOc, sedan dioden D2 har börjat leda ström och fram till dess att omkopplingstransistorn Q2 tillslàs vid något ögon- blick inom intervallet t2-tj. Tidpunkten t2 svarar mot mitten på vertilkalavsökningen, då en horisontalavböjningsström med stor amplitud behövs för att kompensera för ost-västkudd- distorsion. Tidpunkten tj svarar mot den övre eller nedre de- len av vertikalavsökningen då en horisontalavböjningsström med mindre amplitud erfordras.

När omkopplingstransistorn Q2 tillslàs kommer den över horisontalutgångstransformatorlindningen WB' alstrade positi- va svepspänningen att pàläggas över transformatorns T2 lind- ning Wa. Denna spänning kopplas medelst transformatorverkan till lindningen W , varvid den med en punkt försedda klämman hos lindningen Wb blir negativ och spärrar dioden D4. Strömmen i2 i lindningen Wb sjunker ihop till noll. Den lagrade ener- gin i transformatorn T2 inducerar i lindningen wa en spänning för att åstadkomma den snabba ökningen av strömmen il, såsom är àskádliggjort 1 fig lOb, med början vid ett visst ögon- 453 241 15 blick inom intervallet t2-tj.

Från ögonblicket da omkopplingstransistorn Q2 till- slàs och fram till slutet av horisontalsvepintervallet vid tidpunkten tO' lagras energi på nytt i transformatorn T2 såsom följd av en ökande ström il i lindningen wa, såsom är àskådliggjort i fig lOb. Denna energi överförs via lindningen Wb in i transformatorresonanskretsen 30 och in i avböjnings- svepàtergàngsresonanskretsen 25 under svepàtergångsintervallet to'- tr.

För att åstadkomma ost-västkuddkorrigering pulsbredd- moduleras omkopplingstransistorn Q2 i moduleringskretsen 26 i delbildtakten på ett paraboliskt sätt medelst den i fig 9 visade pulsbreddreglerkretsen 40. Vertikalságtandspänningen 41 som bildas över vertikalavböjningslindningen LV integreras så att man erhåller en vertikalparabelsignal 42 över integre- ringskondensatorn CE. Denna parabel inverteras och förstärks av en transistor Qš. En viss vertikalsàgtandspänning påläggs transistorns Q3 emitter via trapetsreglermotstàndet 21 för att kompensera för en svag lutning mot den inverterade parabelsig- nalen 45.

Amplituden hos den symmetriska, inverterade parabelsig- nalen 45, som alstras vid transistorns Q3 kollektor, inregle- ras medelst ett motstånd R4 och pàläggs via likströmblocke~ ringskondensatorn C4 på inverteringsingàngsklämman hos spän- ningskomperatorn UlA. Likströmnivàn vid denna ingàngsklämma kan förskjutas något med avseende på likströmnivàn vid den icke-inverterande ingàngsklämman medelst breddregleringsmot- ståndet R6. En spänningskomparator UlB styrs av horisontal- svepátergångspulser 44 och alstrar därvid en horisontaltakt- sàgtandsignal 45 över en kondensator C5. Genom att jämföra den- na horisontalsàgtandsignal med den till komparatorns UlA icke- inverterande ingångsklämma förda vertikalparabelsignalen alst- rar komparatorn UlA vid sin utgång den erforderliga pulsbredd- modulerade omkopplingssignalen 46 som förs till omkopplings- transistorns Q2 bas.

Om man ökar amplituden hos parabelsignalen 43 genom in- reglering av amplitudreglermotstàndet R4 blir följden ett bre- g45s 241 16 dare intervall t2-tj i fig lOa-lOc, varvid man erhåller större kuddkorrigering. Om man minskar likspänningnivåskill- naden mellan inverteringsklämman och icke-inverteringskläm- man hos komparatorn UlA genom att inreglera breddreglermot- 'ståndet R6 erhålls en tidsförskjutning av intervallet t2-tj åt vänster i fig lOa-lOc, varigenom man erhåller en ökad am- plitud hos horisontalavsökningsströmmen iy och följaktligen ett bredare raster.

Kretsen enligt fig 9 och vågorna enligt fig lO ger exempel på arbetssättet i en televisionsmottagare med ett färgbildrör av typen SM och vinkeln llO°, vilket färgbildrör arbetar med en ultorspänning av 24 kV.

Claims (16)

-u v »H4 _ 453 241 17 PATENTKRAV

1. Energitillförsel- och modulerad avböjningskrets inne- fattande en avböjningslindning, omkopplingsorgan kopplade till nämnda avböjningslindning och drivna i en avböjningstakt för att alstra avsökningsström i nämnda avböjningslindning under ett svepintervall hos en avböjningscykel, en avböjningssvepåter- gångskapacitans för att bilda en avböjningssvepåtergångsreso- nanskrets med nämnda avböjningslindning för alstring av en svep- âtergångspulsspänning under ett svepâtergångsintervall hos nämn- da avböjningscykel, en källa för matningsenergi, och en till nämnda källa kopplad matningsinduktans, k ä n n e t e c k n a d av en andra kapacitans (CRT) kopplad till nämnda matningsin- duktans (W1) och till nämnda omkopplingsorgan (Q1) för att bilda en andra resonanskrets (30) med nämnda matningsinduktans (W1) inom nämnda svepåtergångsintervall för alstring av en pulsspän- ning, en av nämnda pulsspänning aktiverad belastningskrets (W2), en impedans (L1) inkopplad under nämnda svepåtergàngsintervall i en strömbana mellan nämnda avböjningssvepâtergångs- och andra resonanskrets för att isolera nämnda avböjningssvepåtergångs- resonanskrets från modulation av nämnda svepåtergångspulsspän- ning genom påföring av variationer på den av nämnda andra reso- nanskrets (30) alstrade pulsspänningen, och en källa (2U) för moduleringsström kopplad till nämnda impedans (L1) för att åstadkomma modulering av nämnda avsökningsström efter hand som nämnda moduleringsström varierar.

2. Krets enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d nämnda impedans innefattar en moduleringsinduktans (L1) som har ett förhållandevis stort värde vid höga frekvenser, såsom av- därav, att böjningssvepåtergångsfrekvensen.

3. Krets enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att en resonansfrekvens hos nämnda andra resonanskrets (30) ligger vid eller nära nämnda avböjningssvepåtergângsfrekvens.

4. H. Krets enligt krav 2, vilken inkluderar en svepkondensator kopplad till nämnda avböjningslindning för att pålägga en svep- spänning på densamma, varvid amplituden hos nämnda avsöknings- ström varierar efter hand som nämnda svepspänning varierar, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda impedans (L1) kopplar nämnda moduleringsström (I21) till nämnda avböjningssvepâter- ..._ .u _ ..,._,.._ 453 241 18 gångsresonanskrets (25) för att variera nämnda svepspänning efter hand som nämnda moduleringsström varierar.

5. Krets enligt krav 1 eller 2, varvid nämnda avböjnings- krets utgörs av en horisontalavböjningskrets, k ä n n e t e c k- n a d därav, att en källa (43) för delbildtaktsignaler är kopp- lad till nämnda källa (Q2) för moduleringsström för att variera nämnda moduleringsström i en delbildtakt för att åstadkomma en ost-västkuddkorrigerad avsökningsströmvåg.

6. Krets enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda impedans (T2) innefattar en första lindning (Wa) kopplad till nämnda källa (W3') för moduleringsström och en andra lindning (Wb) magnetiskt kopplad till nämnda första lindning och införd mellan nämnda avböjningssvepåtergångs- och andra resonanskrets under nämnda avböjningssvepåtergångsinter- vall.

7. Krets enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda källa för moduleringsström innefattar en spänningskälla (81) kopplad till den första lindningen (Wa) hos nämnda impedans (T2) och till en första reglerbar omkopplare (Q2) som är påverk- bar såsom gensvar på en reglersignal för pulsmodulering av den- sammas omkoppling.

8. Krets enligt krav 7, k ä n n e t e c k n a d av en lik- riktare (DH) kopplad till den andra lindningen (Wb) hos nämnda impedans (T2) för att åstadkomma ett svepåtergångsomvandlings- arbetssätt hos den reglerbara omkopplaren (Q2).

9. Krets enligt krav 8, varvid nämnda avböjningskrets och avböjningslindning utgörs av en horisontalavböjningskrets resp. en horisontalavböjningslindning, k ä n n e t e c k n a d av organ (Q3) för att alstra en delbildtaktsignal och organ (U1A) kopplade till nämnda första reglerbara omkopplare (Q2) och på- verkbara såsom gensvar på nämnda delbildtaktsignal för alstring av nämnda reglersignal såsom en reglerpuls som är modulerad i en delbildtakt och som är tillförd till nämnda första regler- bara omkopplare för att åstadkomma modulering av nämnda avsök- ningsström på så sätt att ost-västkuddkorrigering åstadkommmes.

10. Krets enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda i avböjningstakten arbetande omkopplingsorgan (Q1), av- böjningssvepâtergângsresonanskrets (25) och andra resonanskrets 453 241 19 (30) är kopplade till en gemensam förbindningsklämma (22).

11. Krets enligt krav 10, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda i avböjningstakten arbetande omkopplingsorgan inne- fattar ett avböjningsutgångsorgan (Q1) med en huvudströmled- ningsbana omkopplad i nämnda avböjningstakt och två likriktare (D1, D2) kopplade i serie, varvid seriearrangemanget är kopplat parallellt med nämnda huvudströmledningsbana hos nämnda utgångs- organ (Q1), varjämte nämnda impedans (T2) är kopplad till en förbindningsklämma gemensamt med de båda likriktarna.

12. Krets enligt kraven 1, 2, U, 10 och 11, k ä n n e - t e c k n a d därav, att nämnda matningsinduktans (T) utgörs av en pulstransformator med en första lindning (W1') kopplad till nämnda andra kapacitans för alstring av nämnda pulsspänning över nämnda första lindning och med en högspänningslindning (W5') för upptransformering av nämnda pulsspänning och att nämn- da belastningskrets inkluderar en ultorklämma (U) och en hög- spänningskrets (31) kopplad till nämnda ultorklämma (U) och till nämnda högspänningslindning (W5') för alstring av en ultorspän- ning vid nämnda ultorklämma (U).

13. Krets enligt krav 12, varvid variationer i strömbelast- ningen på nämnda ultorklämma visar en benägenhet att förvränga nämnda pulsspänning, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda impedans (T) möjliggör för den av nämnda avböjningssvepâter- gångsresonanskrets (25) bildade avböjningssvepâtergångspulsspän- ningen att bli väsentligen fri från varje benägenhet att bli förvrängd med nämnda variationer i strömbelastningen.

14. Krets enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda avböjningssvepåtergångsresonanskrets (25) är kopplad till nämnda andra resonanskrets (30) inom nämnda svepåtergångsinter- vall endast via nämnda impedans (L1), vilken impedans tjänar till att bortkoppla de båda resonanskretsarna vid frekvenser som är högre än nämnda avböjningssvepåtergångsfrekvens.

15. Krets enligt krav 10, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda matningsinduktans innefattar en svepåtergångstransforma- tor (T) med en första lindning (W2') kopplad till nämnda källa (50) för matningsenergi och en högspänningslindning (W5') över vilken den av nämnda andra resonanskrets alstrade pulsspänningen bildas, att nämnda belastningskrets innefattar en högspännings- O 453 241 20 krets (31) för att ur nämnda över nämnda högspänningslindníng bildade pulsspänning härleda en ultorspänning vid en ultor- klämma (U) och att nämnda impedans (WO) tjänstgör såsom ett filter för att hindra variationer i strálströmbelastningen på nämnda ultorklämma från att alstra distørtion hos nämnda avböj- ningssvepåtergângspulsspänning.

16. Krets enligt krav 1U, k ä n n ett e c k n a d därav, att en resonansfrekvens hos nämnda andra resonanskrets ligger vid eller nära nämnda avböjningssvepátergångsfrekvens.