SE448037B - Apparat for snabbhantering, rekning och samtidig ekthetskontroll av betalningsmedel - Google Patents

Description

448 037 ...f Metoder för äkthetskontroll av sedlar och bortsortering av fel- aktiga sådana är i och för sig tidigare kända, liksom apparater för dettas utförande.

Ett exempel härpâ återfinnes i amerikanska patentskriften 2.950.799. á Ett annat exempel är österrikiska patentskriften 314 236, som synes närmast lämplig för äkthetskontroll i försäljningsautoma- ter. Ingen av dessa kända apparater lämpar sig emellertid för en masshantering med krav på snabbhet av stora mängder av sedlar och liknande.

Den angivna uppgiften enligt uppfinningen löses enligt uppfinnin- gen därigenom att en apparat av inledningsvis angiven art utrustas med de i den kännetecknande delen av krav 1 angivna särdragen.

Särskilt förmånliga utföringsformer anges i underkraven.

Genom att man kombinerar verkan av ett första matningsdon, som hämtar betalningsmedel ur en bunt, med avkänningsmedel för miss- tänkta sedlar, som uppvisar avvikande magnetiseringsegenskaper, samt ett andra accelererande matningsdon, varvid detektion av en konstig sedel medför att det förstnämnda donet stoppas men det and- ra fortsätter att verka, kommer den misstänkta sedeln att hamna överst i stapeln av de behandlade sedlarna, för uttagning och oku- lär besiktning. Så länge inga misstänkta sedlar påträffas, funge- rar apparaten med oförminskat hög hastighet.

Genom uppfinningen kan den stora manuella insats som tidigare all- tid varit nödvändig för utplockning av falska sedlar till mycket stor del elimineras.

Uppfinningen kommer nu att beskrivas i samband med ett detaljerat utföringsexempel. vid utföringsexemplet har den magnetiska detek- tionen kompletterats med en detektion av fluorescens i ultravio- lett, som dock ej utgör någon del av den här föreliggande uppfin- ningen, ehuru det rör sig om ett i mânga fall värdefullt komple- ment därtill.

Fig. 1 visar en schematisk sidovy av apparaten enligt uppfinningen, fig. 1a en sidovy av dokumenthanteraren, som konkret visar hur en del av denna apparats kraftöverföring är anordnad, fig. 1b en schematisk vy av hela kraftöverföringen i fig. 1 och 1a, 448 037 3 fig. 1c en vy i större skala av apparatens i fig. 1 detektáren- heter, fig. 1d en frontalvy av en del av apparatens i fig. 1 magnetism- -detektor, fig. 2 en frontalvy av apparaten i fig. 1, fig. 3a och 3b strömkretsarna för detektoranordningen i fig. 1c och fig. 3c ett kopplingsschema för en alternativ magnetisk testmetod, som kan tillämpas med stor fördel på apparaten i fig. 1.

Fig. 1 och 2 visar en dokumenthanterings- och räkneapparat 10 med ett matningsbord 11 för att upptaga en stapel S av dokument avsed-1 da att matas underifrån med hjälp av en excentriskt lagrad axel 13a för en plockvals 13, av vilken ett parti sträcker sig upp genom en lämplig öppning i matningsbordets 11 botten 12.

Dokument matas i stort sett i den av en pil 14 visade riktningen till nypet mellan matarvalsar 15 och avtagarvalsar 16, vilka sam-' verkar så att endast ett dokument i taget matas mellan valsarna 15 och 16. Sådana valsar beskrivas i detalj i den amerikanska patent- skriften 3.771.783, varför det synes onödigt med en uppräkning i detta sammanhang. För att förklara uppfinningen torde det räcka med att ange att matar- och avtagarvalsarna rör sig i rakt motsatta riktningar i sitt arbetsområde så att ett dokument friktionsmatas av valsarna 15 samtidigt som det genom friktion drivs bakåt av av- tagarvalsarna 16. De relativa friktionskoefficienterna är sådana, att framdrivningskraften överväger, varigenom dokumentet matas ut trots den motverkande friktionskraften. Skulle tvâ eller flera do- kument samtidigt matas mellan valsarna 15, 16, verkar framdrivnin- gen mest på det understa dokumentet, medan bakåtdrivningen verkar mest på det översta dokumentet. Friktionen mellan de två mot var- andra anliggande samtidigt inmatade dokumenten är sålunda mindre än fram- eller backdrivningen och konstruktionen alltså sådan, att endast ett dokument i taget matas.

Varje enskilt matat dokuments framkant kommer slutligen in mellan accelerationsvalsar 17 och därmed samverkande mellanvalsar 18, som hastigt accelererar dokumentet så att det när en större linjär hastighet än då det rör sig mellan valsarna 15, 16 till valsarna 17, 18. Den hastiga accelerationen åstadkommer en lucka eller ett tomrum mellan bakkanten på det accelererade dokumentet och fram- kanten pà nästa dokument som valsarna 17, 18 skall accelerera. Genom 448 037 4 denna anordning underlättas dokumenträkningen, vilken sker_medelst en ljuskälla 19 och en dokumentdetektor 20, som avger en räknepuls för varje "tomrum". Räknepulserna adderas i en räknare med en vi- suell presentationsenhet eller populärt kallad display.

Tack vare den hastiga accelerationen av dokument mellan valsarna 17, 18 förs dokumenten vidare i stort sett utför en styrplât 21 till en roterande staplare 22, som har till uppgift att avlägga varje mottaget dokument på en staplingsplåt 23, så att det bildas en snygg och jämn stapel 24. Staplarna 22 underlättar i hög grad staplingen av tunna lätta dokument och beskrives i detalj i den amerikanska patentskriften 3.912.255. Staplingsplåten 23 rör sig nedåt allteftersom stapeln växer.

Apparatens i fig. 1a och 1b visade kraftöverföring innehåller en motor M med fast drivremskiva på sin utgående axel 30. Accelera- tionsvalsarnas 17 axel 17a är försedd med transmissionsremskiva 17b. En transmissionsrem 33 sträcker sig över denna remskiva 17b och en remskiva 31 för att driva axeln 17a och därmed aaccelera- tionsvalsarna 17. Ett kuggdrev 17c utfört i ett stycke med rem- skivan 17b ingriper med ett mellandrev 34, som är vridbart lagrat på en axel 35. Från en mindre remskiva 36, som är utförd i ett stycke med drevet 34, driver en transmissionsrem 37 en remskiva 22b på staplarnas 22 axel 22a.

Axelns 17a motsatta ände är förbunden med en elektromagnetisk kopp- ling 38, som vid strömtillförsel kopplar ihop axeln 17c med en transmissionsskiva 39, som är mekaniskt förbunden med kopplingens 38 utgângssida. En transmissionsrem 40 sträcker sig över remski- van 39 och en fast remskiva 41 på matarvalsarnas 15 axel 15a. En andra fast remskiva 42 på axeln 15a förbinder genom en transmis- sionsrem 43 denna axel med en fast transmissionsskiva 44 på av- tagarvalsaxeln 16a. Axlarnas 15a, 16a motsatta ändar är försedda med remskivor 45 och 46, kring vilka sträcker sig en transmissions- rem 47. Båda remmarna 43, 47 har till uppgift att överföra driv- kraft från matarvalsaxeln 15a via axeln 16a till avtagarvalsarna 16 samt trycka valsparen mot varandra så att god friktionskontakt säkerställas mellan avtagar- och matarvalsarna och de matade do- kumenten. Båda remmarna 43, 47 är obetydligt sträckta så att de trycker valsarna 15 och 16 mot varandra för att förbättra ovannämn- da matnings- och avtagningsarbete. Genom remmarnas placering på 448 037 5 J' valsarnas ömse sidor sker en kraftutjämning.

Ytterligare en remskiva 48 är monterad på matarvalsaxeln 15a och vrider plockvalsen 13 genom en transmissionsrem 48a, som sträcker sig runt skivan 48 och en fast remskiva 49 på axeln 13a, vars mot- satta ände är försedd med en elektromagnetisk broms 50, vilken ar- betar på nedan närmare beskrivet sätt. Plockvalsen 13 är vid en fö- redragen utföringsform försedd med ett excentriskt lagrat, gummi- artat organ 13b med stor friktionskoefficient för att överföra lämplig drivkraft till det understa dokumentet i stapeln S så att dokumenten säkert matas till nypet mellan matar- och avtagarval- sarna. Arbetssättet är i korthet följande: Staplarna, dvs staplingsorganen, 22 och accelerationsvalsarna 17 roterar alltid när motorn M får ström beroende på direktkopplin- gen mellan dessa delar.

Genom valbar till- eller frânslagning av den elektromagnetiska kopplingen 38 är det möjligt att inkoppla eller frânkoppla drif- ten mellan motorn M och matarvalsarna 15, avtagarvalsarna 16 och plockvalsen 13. Dessutom är det genom valbart tillslag eller frán- slag av den elektromagnetiska bromsen 50 möjligt att plötsligt stoppa matar-, avtagar- och plockvalsarna, då kopplingen 38 slås ifrån. Ovannämnda operationer är synnerligen önskvärda av nedan närmare angivna skäl.

Pig. 2 visar en frontalvy av den färdigmonterade apparaten med en del därav i sektion för att visa vissa delar. Apparaten 10 är för- sedd med plåtlock eller täckplâtar 51 och 52 över de i fig. 1a och 1b visade mekaniska delarna och (för enkelhetens skull ej vi- sade) elektroniska kretsar.

Matningsbordet 11 visas nedanför en manöverpanel med en huvud- strömställare 55, tryckströmställare 54, 55 resp. 56 för start, kontinuerlig drift och stopp, en totalräknare 57 av elektromagne- tisk typ, en elektromagnetisk subtotalräknare 58, en manuellt in- ställbar räkneväljare 59, en felindikeringslampa 60, en satsindi- keringslampa 61 och en satsväljare 62.

Medelst en ratt 63 på sidoplåtens 52 framsida kan man för hand reglera apparatens 10 arbetshastighet. 448 037 6 _! Sidoplâtens 51 framsida är försedd med en avkänningsströmställa- re 64 och en misstänkt-lampa 65 för detekteringen av misstänkta och/eller förfalskade dokument eller sedlar.

Fig. 1c visar i större skala en detaljerad vy av föreliggande de- tekteringsapparat. En ultraviolettljuskälla 71 i form av ett av- långt cylindriskt lysrör (företrädesvis ungefär lika långt som de sedlar som räknas) är borttagbart monterad under den nedre styr- plåten 12, vilken innehåller ett fönster eller en öppning vid 12a för att ultraviolett ljus skall kunna strömma genom öppningen 12a och träffa ytan på ett dokument, som passerar förbi öppningen mel- lan styrplåtarna 12 och 12b. En ultraviolettövervakningsanordning 72 kontrollerar om ljuskällan 71 fungerar normalt, såsom beskri- ves i detalj nedan. En fjäder 71a har till uppgift att till jord urladda alla statiska laddningar, som kan härröra från en mjuk tryckrulle 77.

En fluorescensdetektor 73 är placerad under fönstret 12a. Den är försedd med ett filter 74, som endast släpper igenom blått ljus men stoppar allt rött ljus. Filtret är anordnat att släppa igenom ljus med 4500 Å och passbandet är mycket smalt, varigenom detek- torns känslighet förstärkes i hög grad, vilket beskrives närmare nedan.

Den magnetismdetekterande anordningen innehåller en permanentmag- net 75 placerad mellan matarvalsarna 15, som bäst framgår av fig. 1c och 1d.

Ett magnetismavkännande huvud 76 är placerat så att det sträcker sig genom en öppning i den övre styrplåten 12b i glidkontakt med sedeln och befinner sig alldeles ovanför en accelerationstryck- rulle 77 placerad mellan accelerationsvalsens 17 vänstra och högra delar (alltså vänstra och högra enligt ritningarna). Med dessa delar samverkar mellanvalsarna 18 såsom fig. 1d bäst visar. Rul- len 77 har till uppgift att mjukt trycka sedeln uppåt mot avkän- ningshuvudet 76 för att underlätta den magnetiska detekteringen.

Mellan sedelmatningarna arbetar tryckrullen 77 som huvudrengörare.

Apparaten kan räkna sedlar med en hastighet av 1250 per minut, varvid falskdetektorkretsen arbetar helautomatiskt. 448 037 7 Under normal snabbräkning testas vissa äkthetsegenskaper hás var- je genom apparaten 10 passerande sedel. Varje sedel, som icke klarar alla äkthetstester, gör att maskinen omedelbart stoppas och "misstänkt"-indikatorlampan 65 tänds. Den misstänkta sedeln ligger då överst i utgående stapel, dvs överst i stapeln 24 i fig. 1, och kan snabbt lätt avlägsnas från stapeln för fortsatt detaljunder- sökning samtidigt som räkningen nästan omedelbart kan återupptagas efter den misstänkta sedelns borttagning eller efter dess borttag- ning och återinläggning. Misstänkta sedlar inräknas företrädesvis, eftersom de endast är "misstänkta" och snabbt kan kontrolleras av en tillräckligt erfaren sedelgranskare som äkta eller skadad se- del, alltför sliten (olämplig) sedel eller på något annat sätt de- fekt sedel. Pfissüükt-detektorkretsen kan emellertid lätt och en- kelt modifieras så att den stoppar räkningen av den "misstänkta" sedeln.

Det har genom försök visat sig, att kvaliteten hos äkta sedelpap- per tryckt hos vederbörande myntverk är sådan, att sedeln utsatt för ultraviolett ljus normalt icke uppvisar fluorescens, medan falska sedlar ofta uppvisar fluorescens, då de utsättes för ultra- violett ljus.(pâ grund av papperets sämre kvalitet), vilket allt- så är en säker grund för att en misstänkt sedel verkligen är miss- tänkt och därigenom vid detaljanalys med säkerhet kan klassifice- ras som förfalskad eller äkta.

En annan signifikant egenskap, som visat sig skilja äkta sedlar frân förfalskade, är förekomsten av magnetiska partiklar i den färg, som användes för tryckning av äkta sedlar. De färger, som vanligen användes vid tryckning av förfalskade sedlar, saknar där- emot magnetiska eller magnetiserbara partiklar.

Ovannämnda egenskaper utnyttjas med fördel i föreliggande apparat, vars elektroniska kretsar visas i fig. 3a och 3b.

I fig. 3b visas fluorescensdetektorn 73 tillsammans med filtret 74 bilda ett fluorescenskänsligt resistivt element, vars resistans är mellan 3000 och 4000 ohm utan fluorescens men minskad till mellan 200 och 300 ohm vid fluorescens (dvs då sedeln uppvisar fluorescens). Såsom ovan nämnts är det mörkblàa filtret 74 place- rat framför elementet 73 för att släppa igenom ljus med vågläng- den 4500 A men stoppar ljus med andra våglängder, varigenom detek- 448 037 ...f torns känslighet ökas i hög grad.

Elementets 73 ena pol är förbunden med en positiv likspännings- punkt, medan den andra polen är förbunden med fluorescensdetektorns ingång 81. En kondensator C14 kopplar signalen på ingången 81 till en komparators 82 inverterade ingång, vilken också är förbunden med en punkt 83, som också bildar gemensam knutpunkt för en spän- ningsdelare bestående av motstånd R11 och R21. Dessa motståndsre- sistanser är sådana, att signalnivån i punkt 83 har storleksord- ningen en bråkdel av en volt utan fluorescerande ljus med rätt våg- längd.

En tröskeljusterande spänningsdelare bestående av motstånd R13, R22 och en potentiometer R12 bestämmer tröskelinställningen på kom- paratorns 82 andra ingång för att reglera detektorkretsens käns- lighet.

Under normala arbetsförhållanden är komparatorns 82 utsignalnivå hög. Då en fluorescenssignal detekteras, växer den inverterande insignalen över tröskelreferensnivån på komparatorns ingång 86, varigenom komparatorns utsignal minskar till väsentligen jordpo- tential. Tröskelnivån sättes under den pulsnivå, som ett obetyd- ligt fluorescerande dokument åstadkommer, Komparatorns 82 utgång är jordad genom ett motstånd R15 och en kondensator C12. Denna kondensator hindrar störspikar att skada andra komponenter i an- ordningen och hindrar störsignaler att felaktigt indikera_en miss- tänkt sedel.

Den låga signalen på komparatorns 82 utgång vid fluorescens matas till den ena ingången 88a av en "fluorescens"-vippa 87 av kors- kopplade grindar 88 och 89. Då grindens 88 insignal på ingång 88a blir låg, blir signalen på grindens utgång 88c genast hög så att en räkneinhiberingsinverterares 89 och en stoppinverterares 90 in- gångar samtidigt tillföres en hög signal via ett motstånd R19 och en diod D8.

Samtidigt därmed kopplas också den höga utsignalen genom en lamp- indikatorinverterare 91, vars utsignal då blir låg och medför vä- sentligen jordpotential för den ena polen på misstänkt-lampan 65, vars motsatta pol är ansluten till en positiv likspänningskälla.

Härigenom tänds lampan. Trots att utsignalen på utgången 88c blir 448 037 9 hög hålles den låg genom ett motstånd R19 av utsignalen från en inverterare 93, som väntar på att dokumentets framkant skall upp- täckas såsom nedan beskrives. Utsignalen på utgången 88c direkt- kopplas till inverteraren 91, som genast leder, dvs blir låg, vilket tänder lampan.

En räknepulsingång 92 är förbunden med räknedetektorkretsen med ljuskällan 19 och fototransistorn 20 i fig. 1 samt en självkompen- serande krets, som beskrives i detalj i den amerikanska patentskrif- ten 3.870.868, varför den icke vidare beröres här. I föreliggande fall torde det räcka med att förklara följande. Då dokumentets framkant passerar dokumentdetektorn 20 och ljuskällan 19, träffar mycket försvagat ljus dokumentdetektorn 20, vilket gör att en sig- nal med låg nivå pålägges räknepulsingången 92 och överföres genom en seriekoppling av en diod D12, en kondensator C9 och ett mot- stånd R26 till en invertarares 93 ingång. Räknepulsens form visas vid 94. Motståndet R25 och kondensatorn C9 har till uppgift att differentiera vågformen hos signalen 94 så att negativa och posi- tiva pulser med en vid 95 visad form bildas vid en knutpnnkt T1.

Inverterarens 93 utsignal är normalt låg men då den blir hög möj- liggör nämnda tillstånd att den höga utsignalen från 88c kan kopp- las genom motståndet R19 och dioden D8 till inverteraren 90, vars utsignal då blir låg och återkopplas genom en diod D7 till inver- tararens 93 ingång. Genom âterkopplingen kommer sålunda invertera- rens 93 utsignal att bibehålla sin höga nivå. Inverterarens 90 ut- gång representerar stopputgången, som via en lämplig effektförstär- kare är förbunden med den elektromagnetiska kopplingen 38 och den elektromagnetiska bromsen 50 (se fig. 1b) för att frikoppla matar-, avtagar- och plockvalsarna från motorn och samtidigt därmed snabb- stoppa dessa valsars rotation och därmed förhindra fortsatt doku- mentmatning. Motorn M fortsätter dock som sagt att driva accele- rationsvalsarna 17, varigenom den sedel, som just testas, kan ma- tas in på utmatningsstaplaren. Därmed stoppas dokumenthanteraren, coh den översta sedeln i stapeln är den misstänkta sedeln. För att återställa kretsen nedtryckes antingen startknappen eller knappen för kontinuerlig drift vid 54 respektive 55 i fig. 2, så att en grinds 96 respektive ingångar kopplas till jord. Låg signalnivå på endera ingången gör utsignalen hög, varigenom en hög signalni- vå pålägges basen på en transistor Q1 via ett motstånd R17. Den höga signalnivân får transistorn Q1 att leda, varigenom signalni- 448 037 10 vån vid en knutpunkt T2 faller till jordpotential. En kondânsa- tor C13 och ett motstånd R24 differentierar den vid 97 visade ne- gativa fyrkantpulsen så att negativa och positiva pulser visade vid 98 bildas på differentieringskretsens utgång T3. Den första negativa pulsen på utgången T3 överföres till en grinds 89 ingång 89a, varigenom denna grinds utsignal 89b blir hög så att fluore- scensdetektorvippan âterställes och utsignalen på utgången 88c blir låg. Detta lågnivåtillstånd inverteras av inverteraren 91 för att släcka misstänkt-lampan 65, vilket sker genom att lampan pálägges väsentligen nollspänning.

Ultraviolettövervakaren 72 är en komponent med samma resistansegen- skaper som komponenten 73, dvs resistansen ändras från några få tusen ohm till nâgra få hundra ohm, då ultraviolettlampan lyser och arbetar normalt. Härigenom pâlägges ett motstånds R28 och en inver- terares 100 gemensamma knutpunkt 99 en signal med hög nivå, vari- genom signalen på inverterarens 100 utgång får låg nivå.

Om ultraviolettlampan av någon anledning slocknar, blir nivån vid knutpunkten 99 låg, varigenom inverterarens 100 utsignal får hög nivå och en signal med hög nivå pålägges inverterarens 90 ingång via en diod D9. Detta utlöser genast en stoppsignal, som hindrar all fortsatt räkning tills felet på ultraviolettlampan korrigerats.

Magnetismdetektering åstadkommes genom magnetisering av ett cent- ralt bandformat omrâde på varje sedel, då sedeln passerar matar- valsarna 15, med hjälp av permanentmagneten 75 i fig. 1d. Härige- nom ommagnetiseras magnetiska eller magnetiserbara partiklar i sedelfärgen. Företrädesvis matas sedlarna genom dokumenthanteraren 10 med framsidan uppåtvänd. Magneten 75 är företrädesvis placerad nedåtriktad genom en öppning i matningsbordets bottendel 12b-1, så att den passerar över det centrala huvudmotivet på sedelns fram- sida.

Såsom bäst framgår av fig. 1c och 1d matas sedlarna sedan mellan accelerationstryckrullen 77 och magnethuvudet 76.

Magnethuvudet 76 är - såsom bäst framgår av fig. 3a - sammansatt av ett par delar 76a, 76b, vilkas lindningar är kopplade på sådant sätt, att alla störningar, som kan läcka in i kretsen, exempelvis från motorborstar, växelströmmar etc, undertrycks. Alla sådana 448 037 11 af störningar uppfångas av de båda huvuddelarna 76a, 76b och utplå- -nas effektivt för att undvika att en signal alstras, vilken skul- le kunna feltolkas som indikering av ett magnetfält. Genom att huvudena är mycket lätt belägna intill varandra annuleras också i stort sett alla fasskillnader hos de signaler huvudena uppfångar.

Eftersom det grafiska trycket på det område huvudet avsöker icke är jämnt utan faktiskt ojämnt fördelat, utplånar icke signalerna från de båda huvuddelarna varandra utan resulterar i en utsignal.

Denna signal förstärkes tvâ gånger, vid 102 resp. 103. Förstärka- rens 103 utgångar är kopplade till en ingång 104 för magnetisk detektering. Signalen på denna punkt överföres till en ingång 106a på en förstärkare 106 via ett motstånd R1. Utsignalen från förstär- karsteget 106 överföres till den ena ingången på en komparator 107 via en spänningsdubblare bestående av en kondensator C4, dioder_ D3, D4 och ett motstånd R3. Endast positiva signaler pålägges kom- paratorns 107 inverterande ingång 107a. Signalens form på kompara- torns utgång 106b visas vid 109. Spänningsdubblarens utsignål, som kopplas till den inverterande ingången 107a, har den vid 110 visa- de formen. Kretsen fungerar så att en diod D3 bestämmer en referens- nivå. Då signalnivån på utgången 106b stiger och spänningen över kondensatorn C4 icke kan stiga ögonblickligen, stiger nivån följ- aktligen på knutpunkt T4. Om signalnivån på utgången 106 faller under referensnivån vid T4, hindrar dioden D3 signalnivån vid T4 att falla under referensnivån och tjänar följaktligen som "spän- ningsdubblare". Signalen på 107a jämföres med en inställbar trös- kelkrets bildad av ett motstånd R8 och en potentiometer R7 med sin rörliga arm R7-a förbunden med komparatorns 107 andra ingång 107b.

Utsignalen på 107c är normalt hög och blir låg när nivån på den inverterande ingången 107a når över tröskelnivån på ingången 107b.

Motstånd R4 och R5 bildar en spänningsdelare. Ett motstånd R29 och en kondensator C18 bildar en "fönsterkrets". Eftersom signal- nivån på kompara orns 107 utgång ?07c normalt är hög, är kondensatorn C18 normalt fullt laddad. Signalnivân på 107c blir låg vid ett magnetiskt tillstånd, varefter kondensatorn C18 urladdas genom mot- stânden R29 och R5. Emellertid blir signalnivån på en knutpunkt T6 icke låg förrän kondensatorn C18 urladdats tillräckligt. Den tid detta tar bestämmes av parametrarna för komponenterna C18, 448 037 12 R29, R5 och R4. Då utsignalen från komparatorn 107 återtär!sin normalt höga nivå, laddas kondensatorn C18 snabbt genom dioden D6.

Om signalnivån på T6 antages bli låg, blir signalnivån på den av korskopplade grindar 115, 116 bestående magnetismtestvippans 114 utgång 116c låg, när signalnivån på grindens 115 ingång 114a blir så låg, att den får signalnivån på grindens 115 utgång 1140 att bli hög.

Av fig. 1c framgår att magnethuvudet 76 och dokumentavkännaren 20 är belägna tätt intill varandra. Då huvudet 76 detekterar dokumen- tet avges sålunda räknepulsen. Såsom ovan nämnts blir signalnivån på räknepulsingången 92 låg, då dokumentets framkant detekteras och* förblir låg under dokumentets passage. Detta tillstånd över- föres genom diod D12 och påverkas av en av motstånd R9 och konden- sator C6 bestående differentieringskrets, som är kopplad till grin- dens 116 ingång 116a, varigenom utsignalen vid 116 blir hög. Även en OCH-grinds 120 ingång 120b mottager räknepulsen och hâlles vid låg signalnivå under dokumentets passage.

Antag att sedeln, som undersökes, är äkta. Kretsen verkar då pá följande sätt: Då denna sedel passerar detektorn 20 är signalnivån på utgången 116c hög, såsom ovan angivits. Härigenom laddas kondensatorn C5 genom motståndet R6. Kondensatorn C5 är normalt urladdad och behö- ver en förutbestämd tid för att nå tillräckligt hög nivå för att göra signalnivån på grindens 120 ingång 120a hög och har alltså till uppgift att fördröja överföringen av en låg signalnivå till denna OCH-grind. Räknepulsens nivå blir låg och förblir så under den tid det tar för dokumentet eller sedeln att passera detektorn 20. Räknepulsen åstadkommer, att magnetismæstvippans 114 ingång 116a får låg signalnivå. Denna låga signalnivå pâlägges också ingången 120b och hindrar OCH-grindens 120 utsignal att bli låg.

Detekteras rätta magnetiska egenskaper, blir signalnivån på kom- paratorns 107 utgång 107c låg. Om det låga nivåtillståndet råder tillräckligt länge blir signalen på ingången 114a låg och gör sig- nalen på utgången 114c hög. Denna höga signalnivå på 116b ger låg signalnivå på 116c. Utgången 116c bibehåller hög signalnivå även sedan låg räknepulsnivå upphört. Sedan är utsignalnivån på 120a hög samtidigt med hög signalnivå på 120b (på grund av avslutad låg räknepulsnivå). Följaktligen blir utsignalnivån från 0CH-grin- 448 037 13 den 120 låg, gör 131a låg och gör vippans 130 signal på utgången 131c hög. Detta tillstånd inverteras på inverterarens 134 utgång för att tända misstänkt-lampan 65. Den höga signalnivån på utgån- gen 131c överföres också genom diod D10 till inverterarens 90 in- gång, varigenom inverterarens utgång får låg signalnivå, varefter stopptillstånd utlöses.

Sammanfattningsvis kan om en äkta sedel sägas, att det magnetiska tillstånd, som komparatorn 107 detekterar, fördröjes av komponen- terna C18, R4, R5, R29 innan ingången 114a pålägges en lämplig _lågnivåsignal. Före slutet av en låg räknepulsnivå återställes testvippan 114, varigenom signalen på utgången 116c blir låg och förhindrar att en hög signal pålägges OCH-grindens 120 ingång 120a då signalen på grindens ingång 120b blir hög- Utsignalen från OCH- grinden 120 förblir sålunda hög och gör att signalnivån på vippans 130 utgång 131c hålles låg. Detta tillstånd inverteras vid 134, varigenom misstänkt-lampan släckes.

Om så önskas kan en separat misstänkt-lampa för magnetismtestet oberoende av lampan 65 anordnas för att ge en separat indikation av resultatet av testerna av magnetism och fluourescens.

Kretsen i fig. 3b är vidare utförd så att den förhindrar, att ett misstänkt tillstånd på en sedel, som just undersöks, i förväg för- sätter kretsen i sådant tillstånd, att nästa sedel, som skall un- dersökas, vid räkningens återupptagning felaktigt indikeras som misstänkt. Närmare bestämt visar fig. 3b att låg signalnivå på en grinds 96 start- eller kontinuerlig drift-ingång medför, att en puls med låg nivå, som pålägges vippans 130 àterställningsingång 132a, gör signalnivån på utgången 131c låg. Denna låga återställ- ningspuls matas också genom diod D5 till magnetismtestvippans in- gång 114b för att återställa denna vippa och göra signalnivån på dess utgång 116c låg.

Magnetismtestet kan inhiberas genom slutning av en strömställare 136, varigenom låg signalnivå bibehålles på grindens 120 ingång 120a.

Inverterarens 90 utgång är förbunden med stoppströmställaren 56 (se fig. 2). Detta gör att kopplingen slås ifrån och bromsen slås till, medan motorn arbetar vidare, så att icke flera sedlar efter den misstänkta sedeln matas genom dokumenthanteraren. Motorn är 448 037 14 ' ...f som sagt alltid direktkopplad till accelerationsvalsarna för att se till att den misstänkta sedeln matas genom apparaten och pla- ceras överst i utmatningsstapeln 24. Sedan räknepulsen åter fått hög nivå, slås motorn automatiskt ifrån. Detta beskrives i ovan- nämnda amerikanska patentskrift 3.870.868 i samband med dess fig. 4c och 4e.

Dioden D6, motståndet R29 och kondensatorn C18 är anordnade att. undertrycka störningar samt avvisa sedlar som uppvisar mycket sva- ga magnetfält. Komparatorns 107 utgång 107c måste bibehålla låg 'nivå så länge att kondensatorn C18 hinner urladdas.

Diod D7 har till uppgift att hindra kretsen att fungera fel. Om man exempelvis antager att den första sedeln på matningsbordet 12 är misstänkt och att start- eller kontinuerlig drift-knappen in- tryckes och hålls intryckt alltför länge för att "blockera" ett stopptillstånd på grund av att den understa sedeln på matningsbor- det är misstänkt, förhindrar dioden D7 detta genom att förlänga stoppnivåtiden så att stopptillstånd inträder, även om kontinuer- lig drift-knappen medvetet eller omedvetet hâlles intryckt (dvs sluten strömställare). Detta beror på att stoppsignalnivån åter- kopplas till inverterarens 93 ingång för att bibehålla låg nivå vid denna punkt trots hög nivå på knutpunkten T1 (dvs vid motstån- dets R26 motsatta ände).

Detektorns signal/brusförhållande förbättras avsevärt genom det tidigare nämnda mörkblå filtrets 74 inkoppling och vidare genom anordnandet av en sådan bakgrund på styrplåtens 12b undersida 12b-1 (se fig. 1c), att den har samma reflexionsförmâga som tillnärmel- sevis äkta sedlars. Detta åstadkommas genom att man målar eller på annat sätt behandlar styrplåtens yta 12b-1 med lämplig färg (grön färg för USA-sedlar) eller beläggning så att utsignalen från foto- cellen 73 ändras ytterst litet vid de tider då ett dokument passe- rat fönstret 12a men nästa dokument icke hunnit in i detta, vari- genom det ultravioletta ljuset reflekteras från ytan 12b-1. Utan denna bakgrund orsakar plåtens 12b yta, som typiskt består av me- tall, en signifikant höjd utsignalnivå. Då sedeln passerar fönst- ret 12a, minskas det reflekterade ultravioletta ljuset betydligt jämfört med det, som reflekteras från en omålad yta, varigenom re- sistensen hos detektorn 73 ändras avsevärt medan apparaten arbetar.

Anordnas en bakgrund på ytan 12b-1, som ger en utsignal, som de- . _.____..._4__._. _... .. . 448 037 15 _ F tektorn 73 uppfângar, och som i stort sett är lik den från äkta sedlar, minskas denna utsignal anmärkningsvärt jämfört med en obehandlad metallyta, varigenom fluorescensdetekteringskretsen kan göras känsligare. Vissa färger har visat sig ha en mycket obetydlig fluorescens, som dock är mycket mindre än den hos fals- ka eller misstänkta sedlar, varigenom fluorescensdetekterings- kretsen (genom justering av potentiometerns R12 arm R12a enligt fig. 3b) kan göras mycket känsligare. Om så önskas kan en äkta se del eller sedelkopia målas, fästas eller på annat sätt anordnas på plâtens 12b yta.

En annan detekteringsmetod, som kan användas enligt uppfinningen, utnyttjar en sorts sedel,,som för närvarande cirkulerar i USA.

Exempelvis visar figQ 3d i förenklad form framsidan av en typisk USA-sedel B, på vilken snedstreckade områden B1, B2 och B3 är pâ- tryckta med färg innehållande magnetiska partiklar men ett områ- de B4 med USA "sigill" är pâtryckt med färg utan några slags mag- netiska eller magnetiserbara-partiklar.

Denna information är till stor hjälp för att upptäcka en misstänkt sedel medelst den i fig. 3c visade kretsen. Antag i fig. 3c och 3d att sedeln B rör sig i den av en pil 200 visade riktningen. Så snart sedelns B framkant börjar passera mellan ljuskällan 19 och detektorn 20, kopplas utpulsen från detektorn 20 till en triggin- gång 201a på en monovippa 201, som då avger en triggpuls 202 på sin utgång 201b. Pulsens 202 varaktighet Dt1 är sådan, att dess framkant börjar ungefär vid den tidpunkt, som det första området av pâtrycket i ett omrâde B1a passerar under magneten 75, och dess bakkant slutar ungefär vid den tidpunkt, då magneten 75 intager ett läge 76' relativt sedeln B (se fig. 3d). Magnethuvudets 76 utsig- nal kopplas till den ena ingången på en komparator 203, som jäm- för magnetsignalnivån med en referensnivå pålagd en ingång 203b. Även om det icke visas för enkelhetens skull är det meningen att de i fig. 3a och 3b visade förstärknigsstegen också skall kunna inkopplas före komparatorn.

Om magnetiserade partiklar upptäckes får komparatorns 203 signal på utgången 203c hög nivå. Detta tillstånd överföres samtidigt till respektive ingångar på OCH-grindar 204 och 205. Om den posi- tiva pulsen 202 antages existera vid denna tidpunkt och en äkta 448 D37 16 _! sedel antages föreligga, inverteras högnivåsignalen på kompara- torns 203.utgång 203c av en invertarare 206, varigenom denna ut- signals nivå blir låg och följaktligen hindrar en grind 204 att avge en puls.

Om man antager att tryckfärgen saknar magnetiserade partiklar un- der den tid pulsen 202 varar, är signalnivån på utgången 203c låg.

Detta tillstånd inverteras vid 206, varigenom två höga signalnivå- er gör grindens 204 utsignal hög, vilket triggar en bistabil vip- pas 207 ingång 207a, varigenom en utsignal avges på en utgång 207b och kan kopplas till misstänkt-lampan 65 såsom tidigare beskrivits.

Från monovippans 201 utgång 201c sändes en negativ puls 210-sam- tidigt med den positiva pulsen 202. Pulsens 210 bakkant blir så- lunda hög samtidigt som pulsens 202 bakkant blir låg. Denna hög- nivåpuls har till uppgift att trigga en monovippas 214 ingång 214a så att en positiv puls 215 avges på vippans utgång 214b. Pulsens 215 framkant börjar precis innan området B4 med sigillet på sedeln B börjar röra sig över magneten 75. Pulsen 215 har sådan varaktig- het, att den slutar sedan magneten passerat över området före si- gillet men ännu icke nått ett nedre kantomrâde B1b. Pulsen 215 slutar sålunda då magneten befinner sig ungefär i det läge som an- ges av en streckad rektangel 76" (på sedeln B). Under denna tid fort- sätter magneten 75 att söka efter magnetiserade partiklar. Om se- deln antages vara äkta finns inga sådana partiklar. Därför är sig- nalnivån på komparatorns 203 utgång 203c låg och hindrar utsändnin- gen av en puls från OCH-grinden 205. Om ett magnetfält däremot upptäckes medan pulsen 215 varar, blir signalnivån på komparatorns 203 utgång 203c hög. Detta medför hög signalnivå på grindens 205 utgång, varigenom den bistabila vippan 216 triggas på sin ingång 216a och signalnivån på vippans utgång 216b blir hög. Detta till- stånd kan utnyttjas för att tända misstänkt-lampan.

Som alternativ till första och andra fördröjningsanordningar en- ligt fig, 3c kan den andra monovippan 214 utelämnas och ett andra magnethuvud anordnas. Såsom visas i fig. 3d kan detta andra mag- nethuvud placeras vid ett ställe 76'. Huvudena 76 och 76' är för- bundna med respektive grindars 204 och 205 ingångar, varigenom mo- novippan 214 blir överflödig och detekteringsoperationerna kan ut- föras samtidigt istället för efter varandra.

Claims (7)

448 037 17 Kf ggtgggkrav

1. Apparat för snabbhantering. räkning och samtidig äkthets- kontroll av betalningsmedel. varvid betalningsmedlen automa- tiskt bringas att ett och ett från en första stapel (ll) medelst matningsdon (13. 15. 16. 17. 18) föras utefter en bana till en andra stapel (24) och innefattande utefter banan an- ordnade medel för räkning av antal förbipasserande betalnings- medel och för avgivande av en räknesignal för varje förbipas- serande betalningsmedel och medel för bestrâlning (75) med ett magnetfält och detektering (76) av från betalningsmedlen even- tuellt kommande. därav inducerade magnetfält från i äkta betalningsmedel förekommande magnetiska partiklar. samt för avgivning av en felsignal. k ä n n e t e c k n a d av att matningsdonen innefattar första matningsdon (13. 15. 16) för utmatning av betalningsmedel från den första stapeln ett och ett till banan. samt andra matningsdon (17. 18) verkande med högre hastighet än de första matningsdonen för att accelerera ett därtill matat betalningsmedel och tillförsäkrande ett mellanrum till nästpåföljande frammatade betalningsmedel. var- vid nämnda medel för räkning. bestrålning och detektering är monterade invid de andra matningsdonen. varvid räknesignalen är anordnad att alstras genom varje mellanrums passage förbi en ljusdetektor (20) och uppkommer vid passage av framkanten hos resp. betalningsmedel. samt de nämnda första matningsdonen är anordnade att stoppas vid samtidig närvaro av räknesignalen för det ej godkända betalningsmedlet och felsignalen. så att efter ett dylikt stopp det felsignalsgivande betalningsmedlet kommer att hamna överst i den andra stapeln. varjämte bestrål- níngsmedlen är en anordning för alstring av ett elektromagne- tiskt fält (75), genom vilket betalningsmedlen passerar. och medlen för detektering är så placerade. att de förmår detek- tera på äkta betalningsmedel befintliga magnetiserbara partik- lars genom bestrålningen alstrade elektromagnetiska fält och att vid frånvaro av dylika fält alstra den nämnda felsignalen.

2. Apparat enligt krav 1. k ä n n e t e c k n a d av att i 448 037 ia _ el detektionsmedlen en första avkännare (76) omfattar ett första och ett andra magnethuvud (76a. 76b). som befinner sig tätt intill varandra och är försedda med var sin utgångslindning. och att element ingår för inkoppling av lindningarna med mot- satt polaritet. så att deras utsignaler strävar att utjämna varandra och främmande magnetiska fält. som ej härrör från de magnetiserbara partiklarna pä sedeln, förhindras inverka på detekteringen av fälten. som mätes.

3. Apparat enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d av en anordning (R7. RB, V+) för bildande av en referensnivå och en komparator (107) för att jämföra utsignalen från den första avkännaren (76) med denna referensnivå och alstra en miss- tänktsignal. när utsignalen underskrider referensnivån.

4. Apparat enligt krav 3. k ä n n e t e c k n a d av att den referensniväbildande anordningen omfattar ett element (R7a) för inställning av nivån.

5. Apparat enligt något av kraven 2 - 4. k ä n n e t e c k - n a d av en intill den första avkännaren (76) anordnad tredje avkännare (76') för alstring av en signal. när framkanten på ett betalningsmedel passerar denna tredje avkännare, ett första, för utsignalen från den tredje avkânnaren (76') reage- rande fördröjningssteg (201) för alstring av en första akti- veringssígnal med förutbestämd varaktighet. ett andra fördröj- ningssteg (214). som efter den första aktiveringssignalens slut alstrar en andra aktiveringssignal med förutbestämd var- aktighet. och en första (204) och en andra grind (205). som är förbundna med var sitt fördröjningssteg (201. 214) och gemen- samt med den första avkännaren (76) och alstrar en utsignal. som är utmärkande för den magnetiska fältstyrkan. som avkänts från två angränsande partier av det förbi den första avkänna- ren passerande betalningsmedlet. så att grindarna (204. 205) tjänar till att skilja mellan partierna av betalningsmedlet och därmed skilja mellan de från dessa härrörande. kontraste- rande utsignalerna på grundval av de kända skillnader. som uppträder vid äkta betalningsmedel. 448 037 19

6. Apparat enligt krav 3. k ä n n e t e c k n a d av ett mellan den första avkännaren (76) och komparatorn (107) in- kopplat steg (C4. D3. D4) för omvandling av avkännarens utsig- nal till en likspänninq. varvid komparatorn jämför denna lik- spänning med referensnivån. som bildar ett tröskelvärde. och alstrar mísstänktsígnalen. när likspänningen överskrider tröskelvärdet.

7. Apparat enligt något av kraven 1 - 6. k ä n n e t e c k - n a d av en fjädrande. vridbar anordning (77). inrättad att med glidning anligga mot detektionsmedlen (76) och hålla sed- lar mot densamma. när dessa passerar mellan denna anordning (77) och avkännaren (76).