SE445223B - Sett att framstella 4"-amino-erytomylin-a-derivat - Google Patents

Description

15 7800270-6 _ Erytromycin § A -OH B -H Strukturformeln visar att detta antibioticum är sammansatt av tre huvuddelar, nämligen: ett sockerfragment känt under beteckningen kladinos, en andra sockerkomponent, som innehåller en basisk amino- substituent och som är känd under beteckningen desosamin och en 14- ledad laktonring, vilken betecknas som erytronolid-A eller-B eller, såsom i förevarande sammanhang, makrolídringen. Makrolidringen be- siffras med siffror utan superskript, då däremot besiffringen för desosamin och kladinos bär prim- resp- sekundtecken.

Ett stort antal derivat av erytromycin har framställts vid ett försök att modifiera dess biologiska och farmakodynamiska egenskaper.

I den amerikanska patentskriften 3.417.077 beskrives reaktions- produkten av erytromwcin och etylkarbonat som ett mycket aktivt anti- bakteriellt medel. I den amerikanska patentskriften 5.884.903 be- skrives 4"-deoxi-4"-oxo-erytromcin-A-och-B-derivat som användbara antibiotika.

Erytromcylamin, 9-aminoderivatet av erytromycin-A, har varit föremål för väsentlig forskning (brittiska patentskríften 1. 100.504, Tetrahedron Ietters, 1645 (1967) och Croatica Chemica Acta, 59, 275 (1967)) och en dispyt beträffande dess strukturella identitet (Tetra- hedron Ietters, 157 (1970) och den brittiska patentskriften 1.541.022).

Sulfonamidderivat av erytromycylamin beskrives i den amerikanska pa- tentskriften 3.985.105 som användbara antibakteriella medel. Andra derivat beskrives också (Ryden och medarbetare, J. Med. Chem., 16, 1059 (1975) och Massey och medarbetare, J. Med. Chem., 17, 105 (1974)) och angives ha antíbakteríell aktivitet in vitro och in vivo. 10 15 3 "vaoozvo-6 Sammanfattning av uppfinningen.

Det har nu visat sig, att vissa nya 4"-deoxi-4"~amino-erytre- mycin-A~derivat är utmärkta som antibakteriella medel. Dessa för- eningar representeras av formlerna: III och ett farmaceutiskt godtagbart syraadditionssalt därav, i vilka formler var och en av R1 och R4 representerar väte eller alkanoyl med 2-3 kolatomer; R2 representerar alkanoyl med 2-3 kolatomer; R 3 representerar väte; R2 och R3 tillsammans kan representerar gruppen -.-; R3 och R4 tillsammans kan representera gruppen eL-; A är metyl; och B är etyl. _ En föredragen grupp av föreningar inom denna klass av kemo- terapeutiska medel är de med formeln III. Speciellt föredragna inom denna grupp är de föreningar, i vilka R, och H5 tillsammans represen- terar - -.

En andra föredragen grupp av föreningar inom denna klass av antibakteriella medel de, som faller under formeln IV. I synner- het föredrages inom denna grupp de föreningar, i vilka 24 represen- terar väte och även de, i vilka R5 och R4 tillsammans representerar 0 -ö-.

Sättet enligt uppfinningen utmärkes av att man reducerar föreningar med formeln 10 15 20 25 30 35 7800270-6 vari Y' är NH, N-OH eller N-OCOCHZ; och Y" är NH, och varvid (a) reduktionen genomfördes som katalytisk hydrering, när Y" är NH och Y' är NH, N-OH eller N~OC0CH3; (b) reduktionen åstadkommes genom hydridreduktion, när Y' och Y" är NH framställd in situ ur de motsvarande keto- nerna genom kondensation av nämnda keton med ett ammonium- salt av en alkansyra, och, om så önskas, (c) R1 och R4, när de representerar väte, omvandlas till alkanoyl och/eller R1 och R4, när de representerar alka- noyl, omvandlas till väte; (d) farmaceutiskt godtagbarasyraadditionssalter framställes.

Den stereokemiska beteckningen för substituenterna på sockerkomponenterna och makrolidringen är enligt föreliggande uppfinning, med undantag för epimerisationen i 4"-ställningen, när denna angives, densamma som för i naturen förekommande erytromycin-A.

Detaljerad beskrivning av uppfinningen I enlighet med det förfarande, som tillämpas för syntes av de från 4"-deoxi-4"-amino-erytromycin-A härrörande anti- bakteriella medlen enligt förevarande uppfinning, tillämpas följande schema, som utgår från en 2'-alkanoyl-erytromycin-A eller ett derivat därav: 10 och s 7800270-6 II II' Den selektiva oxidationen av I' och II' till I resp. II (Y=O) ârdenförsta i processen och innefattar omsättning av förening- arna I' och II' med trifluorättiksyraanhydrid och dimetylsulfoxid âtföljd av tillsats av en tertiâr amin, såsom trietylamin.

I praktiken kombineras först trifluorättiksyraanhydrid och di- metylsulfoxid i ett gentemot reaktionen inert lösningsmedel vid ungefär -65°C. Efter 10-15 minuter tillsättes alkoholerna I' och II' med sådan hastighet, att temperaturen hàlles vid ungefär -65°C och icke stiger över -30°C. Vid en temperatur över -30°C är trifluorättiksyraanhydrid-dimetylsulfoxidkomplexet icke sta- bilt. Reaktionsstemperaturen hålles mellan -30 och -65°C i unge- fär 15 minuter och sänkes därefter till ca -70°C. En tertiär 10 15 20 25 30 35 40 7800270-6 amin tillsättes på en gång och reaktionsblandningens temperatur till- látes stiga under 10-15 minuter. Reaktionsblandningen behandlas där- efter med vatten och upparbetas.

Beträffande rektionskomponenternas mängder per mol använt al- koholsubstrat kan nämnas, att det erfordras en mol vardera av tri- fluorättiksyraanhydriden och dimetylsulfoxiden. Experimentellt är det fördelaktigt att använda ett l-5-faldigt överskott på anhydriden och dimetylsulfoxiden för att påskynda reaktionen. Den tertiära aminen bör användas i en mängd svarande mot den molara mängden använd tri- fluorättiksyraanhydrid.

Det gentemot reaktionen inerta lösningsmedlet, bör vara ett som påtagligt solubiliserar reaktionskomponenterna och icke i någon större utsträckning reagerar vare sig med reaktionskomponenterna eller de bildade produkterna. Enär denna oxidation genomföres vid en temperatur mellan -30 och -65°C föredrages att lösningsmedlet för- utom de ovan angivna egenskaperna har en fryspunkt under reaktions- temperaturen. Lösningsmedel eller blandningar därav, som uppfyller dessa krav, är toluen, metylenklorid, etylacetat, kloroform och tetrahydrofuran. Lösningsmedel, som uppfyller de ovan angivna kraven men som har fryspunkt över reaktionstemperaturen, kan användas i små mängder i kombination med ett av de föredragna lösningsmedlen. Det speciellt föredragna lösningsmedlet för detta förfarande är metylen- klorid.

Föredragna föreningar framställda enligt detta förfarande år 2'-acetyl-4"-deoxi-4"-oxo-erytromycin-A, 11,2'-diacetyl-4"-deoxi-4"- oxo-erytromycin-A-6,9-hemiketal och 2'-acetyl-4"-deoxi-4”-oxo-ery- tromycin-A-6,9-hemiketal-ll,l2-kolsyraester.

Reaktionstiden är icke av avgörande betydelse och beror på rektionstemperaturen och utgángsmaterialens reaktivitet.Vid tempera- turer mellan ca -30 och ca -65°C är reaktionen slutförd på 15-30 minuter.

Beträffande den ordningsföljd, varmed reaktionskomponenterna tillsättes, föredrages att trifluorâttiksyraanhydriden kombineras med dimetylsulfoxiden, varpå det erforderliga alkoholsubstratet tillsättes, Man föreslår vidare, såsom ovan påpekats, att reaktionstemperaturen hålles under -30°C. Detta står i överensstämmelse med Omura och medarbetare, J. Org. Chem., 41, 957 (1976).

Det andra förfarandet som tillämpas för framställning av mellanprodukter för vidarebearbetning till de användbara antibak- teriella medlen, representeras av följande schema: 7 .7800270-6 i' I I och II' Det andra förfarandet representerar en oxidationsreaktion, 5 vid vilken 4"-hydroxisubstituenten i föreningarna med formeln I' och II', i vilka var och en av Ac och R, representerar alkanoyl med 2-5 kolatomer; R; representerar väte; och R2 och R3 tillsam- mans kan representera - -, oxideras till en 4"-deoxi-4"-oxo-ery- tromycin-A-förening. 10 Förfarandet innefattar användning av N-klorbärnstenssyraimid och dimetylsulfid som oxidationsmedel. I praktiken kombineras des- sa båda reaktíonskomponenter först i ett gentemot reaktionen inert lösningsmedel vid ungefär O°C. Efter 10-20 minuter sänkas tempera- turen till ett värde mellan O och -25°C och alkoholsubstratet I' 15 eller II' tillsättes, medan nämnda temperatur upprätthålles. Efter 2-4 timmars reaktion tillsättes en tertiär amin, exempelvis tri- etylamin, och reaktionsblandningen hydrolyseras och upparbetas. 10 15 50 35 7800270-6 s För varje mol alkoholsubstrat användes en mol vardera av N-klor- bärnstenssyraimiden och dimetylsulfiden. Experimentellt är det fördel- aktigt att använda ett 1-20-faldigt överskott av bärnstenssyraimiden och sulfiden för att påskynda reaktionen. Den tertiära aminen bör an- vändas i en mängd som svarar mot den molara mängden använd bärnstens- syraimid.

Det gantenot reaktionen inerta lösningsnedlet, är ett som påtagligt solubili- serar reaktionskomponenterna men icke reagerar i någon nämnvärd grad med vare sig reaktionskomponenterna eller de bildade produkterna. Enär reaktionen genomfördes vid en temperatur mellan ca O och ca -25°C före- drages att lösningsmedlet förutom de ovan angivna egenskaperna har en fryspunkt, som ligger under reaktionstemperaturen. Bland lösnings- medel eller blandningar därav, som uppfyller dessa krav, kan nämnas toluen, etylacetat, kloroform, metylenklorid och tetrahydrofuran. lös- ningsmedel, som uppfyller de ovan angivna kraven men som har frys- punkt över reaktionstemperaturen kan också användas i små mängder i kombination med ett eller flera av de föredragna lösningsmedlen. De speciellt föredragna lösningsmedlet är toiuen-bensen.

De föredragna föreningarna, som framställes enligt detta för- farande är ll,2'-diacetyl-4"-deoxi-4"-oxo-erytromycin-A-6,9-hemi- ketal, 2'-acetyl-4"-deoxí-4"-oxo-erytromycin-A-6,9-hemiketal-ll,12-kol- syraester och 2'-acetyl-4"-deoxi-4"-oxo-erytromycin-A.

Reaktionstiden är icke av avgörande betydelse och beror på kon- centration, reaktionstemperatur och reaktionskomponenternas reaktivi- tet. Vid en reaktionstemperatur mellan O och -25°C är reaktionstiden ca 2-4 timmar. o Såsom ovan påpekats föredrages att alkoholsubstratet I' eller II' sättes till förblandningen av bärnstenssyraimidderivatet och di- metylsulfiden. ' Båda de här beskrivna förfarandena är egenartade på grund av selektiviteten hos oxidationen, som uteslutande sker vid 4"-hydroxi- substituenten och lämar de andra sekundära alkoholerna i molekylen opåverkade.

De användbara 4”-deoxi-4"-oxo-mellanprodukterna med formeln 10 15 20 25 30 35 7800270-6 II där var och en av Rl och R2 representerar alkanoyl med 2-3 kolatomer och R3 väte, framställes genom att en förening med formeln där Y representerar O och R1 alkanoyl med 2-3 kolatomer, behandlas med en alkansyraanhydrid (RZO) och pyridin.

I praktiken bringas ketonen I i kontakt med ett överskott på anhydriden i pyridin som lösningsmedel. Det föredrages att vid reak- tionen använda anhydriden i ett så stort överskott som ett 4-faldigt överskott. ' Reaktionen genomföres lämpligen vid omgivningens temperatur.

Vid dessa temperaturer uppgår reaktionstiden till mellan ca 12 och ca 24 timmar. 10 15 20 25 30 35 7800270-6 10 Alkanoylgruppen i 2'-ställningen i mellanproduktketonerna I (Y=O) och II àstadkommes genom solvolys, varvid den med 2'-alkanoyl- 4"-deoxi-4"-oxo-erytromycin-A besläktade föreningen omröres med ett överskott på metanol hela natten vid rumstemperaturen. Genom att av- lägsna metanolen och, om så erfordras, genomföra en efterföljande rening av den som återstod erhållna produkten erhåller man föreningar med formlerna I (Y=O) och II, i vilka R1 representerar väte- Såsom ovan påpekats är ketonerna med formlerna I (Y=O) och II användbara mellanprodukter för framställning av de 4"-deoxi-4"-amino- erytromycin-A-antibakteriella medlen enligt förevarande uppfinning med formlerna III och IV. Föredragna mellanprodukter i denna grupp är 2'-acetyl-4"-deoxi-4"-oxo-erytromycin-A-6,9-hemiketal-ll,l2-kolsyra- ester och 4"-deoxi-4"-oxo-erytromycin-A-6,9-hemiketal-ll,l2-kolsyra- ester.

Flera syntesvägar kan tillämpas för framställning av de anti- bakteriella medlen med formlerna III och IV ur de erforderliga ke- tonerna I (Y=O) och II. 4"-deoxi-4"-amino-erytromycin-A-föreningarna med formeln III framställes genom kondensation av ketonerna II med ammoniumsaltet av en lägre alkansyra och efterföljande reduktion av den in situ bildade iminen. Med "lägre alkansyra" avses i förevarande sammanhang en syra med 2-4 kolatomer.

I praktiken behandlas en lösning av ketonen II i en lägre al- kanol, exempelvis metanol eller isopropanol, med ammoniumsaltet av en lägre alkansyra, exempelvis ättiksyra, och_den kylda reaktions- blandningen behandlas med reduktionsmedlet natriumcyanoborhydrid.

Reaktionen får fortskrida vid rumstemperaturen i flera timmar, innan den därefter underkastas hydrolys och produkten isoleras.

Ehuru en mol ammoniumalkanoat erfordras per mol keton, föredra- ges att man använder ett överskott så stort som ett 10-faldigt över- skott för att tillförsäkra fullständig och snabb bildning av iminen.

Sådana överskottsmängder har visat sig ha ringa skadlig verkan på produktens kvalitet. 10 15 20 25 30 35 7800270-6 - ll Det föredrages att reduktionsmedlet användes i en mängd av ca två mol natriumcyanoborhydrid per mol keton.

Reaktionstiden varierar med koncentrationen, reaktions- temperaturen och reaktionskomponenternas reaktívitet. Vid rums- temperaturen, som är den föredragna reaktionstemperaturen, är reaktionen väsentligen slutförd efter 2-3 timmar.

När det lägre alkanollösningsmedlet är metanol uppträder, såsom ovan påpekats, väsentlig solvolys av eventuell alkanoyl- grupp i 2'-ställningen. För att undvika att en sådan grupp av- lägsnas föredrages att använda isopropanol som reaktionslösnings- medel.

Såsom ovan påpekats föredrages ammoniumacetat som ammonium- alkanoat för denna reaktion.

Vid isolering av de önskade 4"-deoxi-4"-amino-erytromycin- A-derivaten från eventuella icke basiska biprodukter eller ut- gångsmaterial utnyttjas slutproduktens basiska natur. Följakt- ligen extraheras en vattenlösning inom ett intervall av små- ningom stigande pH, så att neutrala eller icke basiska material extraheras vid lägre pH och produkten vid ett pH över 5. Extrak- tionslösningsmedlen, vare sig etylacetat eller dietyleter, tvät- tas med koksaltlösning, torkas över natriumsulfat och den er- hållna produkten utvinnes genom att lösningsmedlet avlägsnas.

Ytterligare rening, om så erfordras, kan åstadkommas medelst kolonnkromatografering på kiseldioxidgel i enlighet med kända förfaranden.

Såsom ovan påpekats kan man åstadkomma solvolys av 2'- alkanolylgruppen i det lämpliga 2'-alkanolyl-4"-deoxi-4"-amino- erytromycin-A-derivatet genom att låta en metanollösning av nämnda förening stå hela natten vid omgivningens temperatur.

Det är att märka, att aminer besläktade med både formeln III och formeln IV bildas under den reduktiva amineringen av ketoner med formeln II, i vilka R2 och R3 tillsammans repre- 0 senterar gruppen -ë- och R1 alkanoyl med 2-3 kolatomer eller väte. Detta åskådliggöres i följande reaktionsschema: 78ÛU27Û-6 n NH4ococH3 NacNBH3 o H = -C- ) O N(cH3)2 'å 'z 0 CH3 3 I o CH3 _ l¶H¿ Écn III R /Ä 3 , N (R3 +R4 = -C") De ovan representerade aminprodukterna III och IV separeras bekvämt genom selektiv kristallisation i dietyleter. Omkristallisa- tion av en blandning av de representerade föreningarna III och IV i aceton-vatten inducerar bildning av halvketal i aminen IV, vilket 5 resulterar i isolering av III som enda produkt.

Den första direkta syntesvägen till aminföreningarna IV år den- samma som ovan diskuterats och innefattar kondensation av ketonen I med ett ammoniumalkanoat àtföljd av reduktion av deniJ1situ bildade iminen med natriumcyanoborhydrid. 10 Föreningar med formeln IV, i vilken R1, R3 och R4 har ovan an- givna betydelser, framställes också genom reduktion av ovannämnda imin med användning av väte och en lämplig hydreringskatalysator.

Experimentellt behandlas den lämpliga ketonen (I) i en lägre alkanol, exempelvis metanol eller isopropanol, med ammoniumsalt av en lägre 15 alkansyra, exempelvis ättiksyra, och hydreringskatalysatorn och bland- 15 55 13 7800270-6 ningen skakas i väteatmosfär, till dess att reaktionen väsentligen avklingat.

Ehuru en mol ammoníumalkanoat erfordras per mol keton föredra- ges att använda ett överskott ända upp till ett 10-faldigt överskott för att tillförsäkra fullständig och snabb imínbildning. Sådana över- skottsmängder har visat sig ha föga skadlig verkan på produktens kva- litet.

Hydreringskatalysatorn kan väljas bland ett stort antal, men Éaney-nickel och 5-10 ß palladium på träkol föredrages. Dessa kata- lysatorer kan användas i varierande mängder beroende på hur snabbt reaktionen skall slutföras. Mängder mellan 10 och 200 viktprocent kan användas effektivt.

Vätetrycket i hydreringskärlet påverkar också reaktionshastig- heten. Det föredrages för bekväm reaktionstid att begynnelsetrycket är 5#5 kPa. Det föredrages också av bekvämlighetsskäl, att reduk- tionen genomföras vid omgivningens temperatur.

Reaktionstiden beror på ett antal faktorer, bl.a. temperatur, tryck, reaktionskomponenternas koncentration och reaktivitet. Under de ovannämnda, föredragna betingelserna är reaktionen slutförd på 12-24 timmar.

Produkten isoleras genom avfiltrering av den förbrukade kata- lysatorn och avlägsnande av lösningsmedlet i vakuum. Återstoden be- handlas därefter med vatten och produkten isoleras från icke basiska material genom extraktion av den basiska produkten med vatten med I varierande pH på ovan beskrivet sätt.

Såsom ovan påpekats uppträder vid användning av metanol som lägre alkanollösningsmedel väsentlig solvolys av eventuell alkanoyl- grupp i 2'- ställningen. För att undvika avlägsnandet av en sådan grupp föredrages att som reaktionslösningsmedel använda isopropanol.

Den andra syntesvägen till 4"-deoxi-4"-amino-erytromycin-A- antibakteriella medel med formeln IV innefattar en första omvandling av ketonerna med formeln I (Y=O) till en oxim.eller ett oximderivat, dvs. Y=N-OH och N-O-SCH5 och efterföljande reduktion av oximen eller derivatet därav.

' Oximerna av ketonerna I (Y=O) framställes genom omsättning av nämnda ketoner med hydroxylamínhydroklorid och bariumkarbonat i me- tanol eller isopropanol vid rumstemperaturen. I praktiken föredrages att använda ett överskott på hydroxylamin och så mycket som ett 5- faldigt överskott ger den önskade mellanprodukten i goda utbyten.

Genom att genomföra reaktionen vid omgivningens temperatur och välja ett överskott på hydroxylamin kan man framställa det önskade oxim- derívatet på 1-5 timmar. Bariumkarbonatet användes i molära mängder, 10 15 8 50 35 40 780027Û~6 M som är dubhelt så stora som den använda mängden hydroxylaminhydro- klorid. Produkten isoleras genom att man sätter reaktionsblandningen till vatten och därefter gör det hela basiskt till pH 9,5 och extra- herar med ett med vatten icke blandbart lösningsmedel, exempelvis etylacetat.

Alternativt kan reaktionsblandningen filtreras och filtratet indunstas i vakuum till torrhet. Indunstningsâterstoden fördelas där- efter mellan vatten med pH 9,0-9,5 och ett med vatten icke blandbart lösningsmedel.

Framställning av O-aoetyloximföreningarna med formeln I (Y= N-O~8CH5) àstadkommes genom acetylering av den motsvarande oximen.

Experimentellt omsättes en mol av oximen med en mol ättiksyraanhydrid i närvaro av en mol pyridin eller trietylamin. Man underlättar för reaktionen att slutföras, om man använder ett överskott på anhydriden och pyridin och ett överskott på 50-40 % föredrages. Reaktionen ge- nomfördes bäst i ett aprotiskt lösningsmedel, exempelvis bensen eller etylacetat, vid rumstemperaturen hela natten. Sedan reaktionen slut- förts tillsättes vatten, pH injusteras på 9,0 och produkten separeras i lösningsmedelsfasen.

Föredragen oxim och oximderivat som är användbara mellanpro- dukter för framställning av de från 4"-deoxi-4"-amino-erytromcin-A härrörande antibakteriella medlen är bl.a. 2'-aoetyl-4"-deoxi-4"-oxo- erytromycin-A-oxim, 2'-acetyl-4"-deoxi-4"-oxo-erytromycin-A-O-acetyl- oxim, 4"-deoxi-4"-oxo-erytromycin-A-oxim och 4"-deoxi~4"-oxo-erytro- mcin-A-0-acetyloxim.

Reduktionen av ketonderivaten (Y=N-OH eller N-O-3CH5) åstad- komes genom katalytisk hydrering, varvid en lösning av oximen eller derivatet därav i en lägre alkanol, exempelvis isopropanol, och en Raney-nickelkatalysator skakas i väteatmosfär vid ett begynnelsetryck av 6,9 MPa vid rumstemperaturen hela natten. Därefter avfiltreras katalysatorn och lösningsmedlet avlägsnas från filtratet, varigenom man erhåller det önskade 4"-deoxi-4"-amino-antibakteriella medlet hänförande sig till formeln IV. Om metanol användes som lösningsmedel ' vid denna reduktion är det antagligt, att en 2'-alkanoylgrupp solvo- lyseras. För att undvika denna bireaktion användes isopropanol.

Bland dessa från 4"-deoxi-4"-amino-erytromycin-A härrörande an- tibakteriella medlen med formlerna III och IV föredrages båda epime- rerna av 4"-deoxi-4"-amino-erytromcin-A-6,9-hemiketal-ll,l2-kolsyra- ester båda epimererna av 4"-deoxi-4"-amino-erytromycin-A och båda épimererna av 4"-deoxi-4“-amino-erytromycin-A-11,12-kolsyraester.

Vid utnyttjandet av den kemoterapeutiska aktiviteten hos de 15 fo V: 40 15 7800270-6 föreningar med formeln III och IV enligt förevarande uppfinning, som bildar salter, föredrages givetvis att använda farmaceutiskt godtag- bara salter. Ehuru vattenolöslighet, hög toxicitet eller bristande kristallinitet kan göra några speciella saltarter olämpliga eller mindre önskvärda för användning som sådana i en given faramaceutisk applikation, kan vattenolösliga eller giftiga salter omvandlas till de motsvarande farmaceutiskt godtagbara baserna genom sönderdelning av saltet på ovan angivet sätt eller också kan de omvandlas till var- je önskat farmaceutiskt godtagbart syraadditionssalt.

Exempel på syror, som ger farmaceutiskt godtagbara anjoner är saltsyra, bromvätesyra, jodvätesyra, salpetersyra, svavelsyra och svavelsyrlighet, fosforsyra, ättiksyra, mjölksyra, citronsyra, vin- syra, bärnstenssyra, maleinsyra, glukonsyra och asparaginsyra.

Såsom ovan påpekats är stereokemin hos utgångsmaterialen, som leder till de antibakteriella medlen enligt förevarande uppfinning samma som hos det naturliga materialet. Oxidationen av 4"-hydroxyl- gruppen till en keton och den efterföljande omvandlingen av nämnda keton till 4"-aminerna möjliggör för stereokemin hos 4"-substituenten att ändras från den för den naturliga produkten. När följaktligen föreningarna I (Y=O) och II omvandlas till aminer på något av de ovan beskrivna sätten är det möjligt att två epimera aminer bildas. Ex- perimentellt är att observera, att båda de epimera aminerna förelig- ger i slutprodukten i varierande mängdförhållanden beroende på valet av syntesmetod. Om den isolerade produkten till övervägande del be- står av en av epimererna kan denna renas genom upprepad omkristalli- sation i ett lämpligt lösningsmedel till konstant smältpunkt. Den andra epimeren, nämligen den som föreligger i mindre mängder i det ursprungligen isolerade, fasta materialet, är den övervägande pro» dukten i moderluten. Den kan utvinnas ur denna på känt sätt, exempel- vis genom indunstning av moderluten och upprepad omkristallisation av återstoden till en produkt med konstant smältpunkt.

Ehuru nämnda blandning av epimerer kan separeras på känt sätt är det av praktiska skäl fördelaktigt att använda nämnda blandning sådan den isoleras ur reaktionsblandningen. Det är emellertid ofta fördelaktigt att rena epimerblandningen genom åtminstone en omkristal- lisatíon i ett lämpligt lösningsmedel, underkasta den kolonn- eller högtrycksvätskekromatografering, lösningsmedelsfördelning eller tri- turering i ett lämpligt lösningsmedel. Ehuru en sådan rening icke nödvändigtvis medför separation av epimererna avlägsnar den sådana främmande material som utgångsmaterial och oönskade biprodukter.

Den absoluta stereokemiska specificeringen av epimererna har V1 10 15 50 35 7800270-6 16 ännu icke slutförts. Båda epimererna av en given förening uppvisar emellertid samma typ av aktivitet, exempelvis som antibakteriella medel.

De nya 4"-deoxi-H"-amino-erytromycin-A-derivaten, som beskri- ves i föreliggande sammanhang uppvisar aktivitet in vitro gentemot ett flertal grampositiva mikroorganismer, exempelvis Staphylococcus aureus och Strepttococcus pyogenes och gentemot vissa gramnegativa mikroorganismer, exempelvis de med sfärisk eller ellipsoid form (kocker). Deras aktivitet demonstreras lätt genom prov in vitro gentemot olika mikroorganismer i hjärna-hjärta-infusionsmedium me- delst den vanliga dubbla serieutspädningstekniken. Deras aktivitet in vitro gör dem användbara för topisk applikation i form av salvor, krämer och liknande, för sterilisationsändamàl, exempelvis för sjuk- rumsutensilier, och som antimikrobiella medel för industriell an- vändning, exempelvis för vattenbehandling, slembekämpning och som konserveringsmedel i målningsfärg och för trä.

För användning in vitro, exempelvis för topisk applikation, är det ofta bekvämt att blanda den valda produkten med en farmaceutiskt godtagbar bärare, exempelvis en vegetabilisk olja eller en mineral- olja eller en uppmjukande kräm. De kan likaledes lösas eller disper- geras i vätskeformiga bärare eller lösningsmedel, exempelvis vatten, alkohol, glykoler eller blandningar därav, eller andra farmaceutiskt godtagbara, inerta medier, dvs. medier, som icke har skadlig inver- kan på den aktiva beståndsdelen. För sådana ändamål godtages i all- mänhet att använda koncentrationer av de aktiva beståndsdelarna mel- lan ca 0,01 och ca 10 viktprocent räknat på den totala blandningen.

Dessutom är många föreningar enligt förevarande uppfinning och deras syraadditionssalter aktiva gentemot grampositiva och vissa gram- negativa organismer, exempelvis Pasteurella multocida och Neisseria sicca, in vivo vid oral och/eller parenteral administration på män- niskor och djur. Deras aktivitet in vivo är mera begränsad med av- seende på känsliga organismer och bestämmas på vanligt sätt genom infektering av möss med väsentligen likformig kroppsvikt med test- organismen och efterföljande oral eller subkutan behandling av för- söksdjuren med den för provning avsedda föreningen. I praktiken in- okuleras på exempelvis lO möss intraperitonialt lämpligt utspädda kulturer innehållande ungefärlfJ1)gånger IDIOO ( den lägsta koncentra- tion av organismer, som erfordras för att lO0š-igt döda försöksdjuren).

Kontrollprov genomföras samtidigt, varvid man på möss ympar lägre utspädningar som prov beträffande möjliga variationer i testorganis- mens virulens. Den för provning avsedda föreningen administreras 10 15 40 17 7-800270-6 0,5 timmar efter ympningen och administrationen upprepas 4, 24 och 48 timmar senare. Överlevande möss hålles i fyra dagar efter den sista behandlingen och antalet överlevande antecknas.

Vid användning in vivo kan dessa nya föreningar administreras oralt eller parenteralt, exempelvis genom subkutan eller intramusku- lär injiciering i doser från ca 1 mg till ca 200 mg per kg kroppsvikt och dag. Gynnsamma doser ligger mellan ca 5 och ca 100 mg/kg kropps- vikt och dag och föredragna doser mellan ca 5 och ca 50 mg/kg kropps- vikt och dag.

Vehikler lämpliga för parenteral injiciering kan antingen vara vattenhaltiga, såsom vatten, isotonisk koksaltlösning, isotonisk dex- troslösníng, Ringers lösning eller icke-vattenhaltiga, såsom feta oljor av vegetabiliskt ursprung (bomullsfröolja, jordnötsolja, majs- olja, sesamolja), dimetylsulfoxid och andra icke-vattenhaltiga vehik- ler, som icke stör den terapeutiska effektiviteten hos preparatet och som är ogiftiga i den använda volymen eller proportionen (glyoe- rol, propylenglykcl, sorbitol). Iämpliga är dessutom sådana bland- ningar, varav man före administrationen kan framställa lösningar. Så- dana blandningar kan innehålla vätskeformiga utspädningsmedel, exem- pelvis propylenglykol, dietylenkarbonat, glycerol, sorbitol etc.; buffertsubstanser, hyaluronidas, lokalanestetika och oorganiska sal- ter, vilka tillsatser ger önskade farmakologiska egenskaper. Dessa föreningar kan också kombineras med olika farmaceutiskt godtagbara, inerta bärare, bl.a. fasta utspädningsmedel, vattenhaltiga vehikler, ogiftiga organiska lösningsmedel i form av kapslar, tabletter, pa- stiller, halstabletter, torrblandningar, suspensioner, lösningar, elixirer och parenterala lösningar eller suspensioner. I allmänhet användes föreningarna i olika dosform vid koncentrationer mellan ca 0,5 och ca 90 viktprocent av den totala blandningen.

I följande exempel belyses uppfinningen, men denna är givetvis icke begränsad till de i exemplen angivna speciella åtgärderna och detaljerna och man kan genomföra många variationer utan att frångå uppfinningsidên eller överskrida uppfinningens ram.

Exempel 1: 2'-Acetyl-4"-deoxi-4"-oxn-erytromycin-A. Till 3 ml metylen- klorid och 0,528 ml dímetylsulfoxid, som kylts till ca -65°C och hölls under kväveatmosfär, sattes 0,652 ml trifluorättiksyraanhydrid. Efter ungefär en minut bildades en vit uppslamning, vilket indikerade när- varon av trifluorättiksyraanhydrid-dimetylsulfoxidkomplexet. Till den så erhållna uppslamingen sattes droppvis en lösning i 7 ml metylen- klorid av 1,0 g 2'-acetyl-erytromwcin-A-etylacetat, som erhålles ge- nom omkristallísation av 2'-acetyl-erytromycin-A i etylacetat, varvid \I1 10 §O 55 40 7800270-6- 18 temperaturen hölls vid ungefär -65°C. Den så erhållna blandningen om- rördes i 15 minuter vid ungefär -60°C och kyldes därefter till -?O°C.

Trietylamin (1,61 ml) sattes snabbt till reaktionsblandningen och kylbadet avlägsnades. Efter omrörning i 15 minuter sattes lösningen till 10 ml vatten och den vattenhaltíga fasens pH injusterades på 10.

Den organiska fasen avskildes, tvättades först med vatten (3:clO ml) och därefter med koksaltlösning (lx10 ml) och torkades över natrium- sulfat. Genom avlägsnande av lösningsmedlet under reducerat tryck erhölls 929 mg av ráprodukten. Denna omkristalliserades i metylen- klorid-hexan och man erhöll 320 mg av den renade produkten med en smëltpunkt av 105-108°C.

NHR (6, CDC15): 5,28 (§H)s, 2,21 (6H)s och 2,05 (5H)s.

På samma sätt framställdes med användning av 2'-propionylerytro- mycin-A-etylacetat som utgângsmaterial 2'-propionyl-4"-deoxi-4"-oxo- erytromycin-A.

Exempel 2: 4"-Deoxi-4"-oxo-erytromycin-A. En lösning av 4,0 g 2”- acetyl-4"-deoxi-4"-oxo-erytromycin-A i 75 ml metanol omrördes vid om- givningens tenperatur i 20 timmar. Iösningsmedlet avlägsnades i vakuum och det som återstod erhållna vita skummet omkristalliserades i mety~ lenkloríd-hexan, §,4ü g, smältpunkt 170,5-l?2,5°C. man (6, cnc15)= 5,56 (5205 och 2,55 (eine.

En produkt identisk med ovannämnda isolerades, när 2'-propionyl- #"-deoxi-4"-oxo-erytromycin-A behandlades med metanol vid rumstempera- turen.

Exempel 5: 2'-Acetyl-4"-deoxi-Ä"-oxo-erytromycin-A. Till en under om- rörning hållen lösning av 13,7 g 4"-deoxi-4"-oxo-erytromycin~A i 100 ml etylacetat sattes 2,5 ml ättiksyraanhydrid och den så erhållna reaktionsblandningen omrördes vid rumstemperaturen i 2 timmar. Iös- ningen sattes till 100 ml vatten och den vattenhaltiga fasens pH höj- des till 9,5 genom tillsats av 6N=Na0H. Den organiska fasen avskildes, torkades över natriumsulfat och indunstades, varigenom man erhöll 14,5 g av ett vitt skum, som efter omkristallisation i metylenklorid- hexan visade sig vara identiskt med produkten enligt exempel l.

Exempel 4: 2'-Acetyl-4"-deoxi-4"-oxo-erytromycin-A-oxim. Till 500 ml metanol sattes 10,8 g 2'-acetyl-4"-deoxi-4"-oxo-erytromycin-A, 1,94 g hydroxylaminhydroklorid och 11,0 g bariumkarbonat och den så erhållna suspensíonen omrördes vid rumstemperaturen i 5,5 timar. Blandningen filtrerades och filtratet indunstades under reducerat tryck. Det som återstod erhållna skummet upptogs i etylacetat, som därefter tvättades med vatten vid pH 9,5. Den organiska fasen avskildes, torkades över natriumsulfat och indunstades i vakuum, varigenom man erhöll 10,6 g 15 h) \J'I 50 19 7200270-6 av den önskade produkten.

NHR (6, CDCl3): 5,55 (5H)s, 2,50 (6H)s och 2,06 (5H)s.

Exempel 5: 2'-Acetyl-4"-deoxi-4"-oxo-erytromcin-A-O-acetyloxim. Till en lösning av 550 mg 2'-acetyl-4"~deoxi-H"-oxn-erytromycin-A-oxim i 50 ml etylacetat sattes under omrörning 64,2 pl ättiksyraanhydrid och reaktionsblandningen omrördes hela natten vid rumstemperaturen. Ytter- ligare 15,8 pl ättiksyraanhydrid och 25,4-pl trietylamin tillsattes och omrörníngen fortsattes i 4 timmar. Reaktionsblandningen sattes till vatten och pH injusterades på ungefär 9,0. Etylacetatfasen ave skildes, torkades över natriumsulfat och indunstades i vakuum, vari- _i genom man erhöll 500 mg av den önskade produkten.

NMR (å, CDC13): 5,58 (5H)s, 2,25 (6H)s, 2,20 (5H)s, 2,05 (5H)s och 1,56 (5H)s.

Det ovan beskrivna förfarandet upprepades men 2'-propiony1-4"- deoxi-4"-oxo-erytromycin-A-oxim och 4"-deoxi-4"-oxn-erytromycin-A- oxim användes i stället för 2'-acetyl~4"-deoxi-4"-oxo-erytromWcin-A- oxim och man erhöll respektive O-acetylderivat.

Exemnel 61 2'-Acetvl-4"-deoxi-4"-amino-erytromycin-A. En blandning av 14,0 g 2'-acetyl-4"-deoxi-4"-oxo-erytromycin-A-0-acetyloxim och G0 g isopropanoltvättat Raney-nickel i 400 ml isopropanol omrördes i väte- atmosfär vid ett begynnelsetnyck av 6,9 MPa hela natten vid rumstempe raturen, Katalysatorn avfíltrerades och filtratet índunstades till ett vitt skum. Detta löstes i 400 ml isopropanol och kombinerades med 50 g ny isopropanoltvättad Raney-nickelkatalysator. Hydreringen fort- sattes hela natten vid rumstemperaturen och ett begynnelsevätgastryck av 6,9 Ma. Katalysatorn avfiltrerades och filtratet índunstades i vakuum till torrhet. Nan erhöll på detta sätt 8,1 5 av den önskade produkten. 5 Exemgel 7: Det i exempel 6 beskrivna förfarandet upprepades med an~ vändning av lämplig 0-acetyloxim för framställning av följande 4"- amino-erytromycin-A-analoger: 10 15 SO 55 40 7800270-6 2° Exempel"8:'4"-Deoxi-4"-amino-erytromycin-A. En lösning av 2,17 g 2'-acetyl-4"-deoxi-4"-amino-erytromycin~A i 50 ml metanol omrördes vid rumstemperaturen hela natten. Iösningsmedlet avlägsnades under reducerat tryck och det som återstod erhållna skummet behandlades med en blandning av 50 ml kloroform och 50 ml vatten. Vattenfasens pH injusterades på 9,5 och den organiska fasen avskildes. Kloroform- fasen behandlades med nytt vatten och pH injusterades på 4,0. Ph för den sura vattenfasen, som innehöll produkten, injusterades successivt på 5; 6; 7; 8 och 9 genom tillsats av bas, varvid den extraherades vid varje pH med ny kloroform. Extrakten vid pH 6 och 7 innehöll huvudmängden av produkten och dessa extrakt kombinerades och behand- lades med nytt vatten vid pH 4. Den vattenhaltiga fasen ínjusterades på nytt på pH 5; 6 och 7 och extraherades vid varje pH med ny klore- form. Kloroformextraktet vid pH 6 torkades över natriumsulfat och koncentrerades, varigenom man erhöll 249 mg av produkten i form av en epimerblandning. mm (e, cncišy 5,50 (uns, 5,26 (ams, 2,30 (sz-ns och 1,/+6 (5H)s.

På samma sätt framställdes 4"-deoxi-4"-amino-erytromvcin-A genom metanolsolvolys av 2'-propionyl-4"-deoxi-4"-amino-erytromcin- A.

Exempel 9: 4"-Deoxi-4"-amino-erytromycin-A. Till en under kväve- atmosfär och omrörning hållen lösning av 5,0 g 4"-deoxi-4"-oxo-erytro- mcin-A i 50 ml metanol sattes 5,16 g torrt ammoniumacetat. Efter 5 minuter ínspolades 188 mg natriumoyanoborhydrid i reaktionsbland- ningen med 5 ml metanol och reaktíonsblandningen omrördes vid rums- temperaturen hela natten. Den ljusgula lösningen hälldes i 300 m1 vatten och pH injusterades på 6,0. Den vattenhaltiga fasen extrahe- rades vid pH 6; 7; 7,5; 8; 9 och 10, varvid man för varje extraktíon använde 125 ml dietyleter. Extrakten vid pH 8; 9 och 10 kombinerades och tvättades med 125 ml nytt vatten. Den avskilda, vattenhaltiga fasen extraherades med eter (1xlO0 ml) vid pH 7, med etylacetat (1xlO0 ml) vid pH 7, med eter (lx100 ml) vid pH 7,5, med etylacetat (lxlO0 ml) vid pH 7,5 och med etylacetat (1x100 ml) vid pH 8; 9 och 10. Etylacetatextrakten vid pH 9 och 10 kombinerades, tvättades med en mättad koksaltlösning och torkades över natriumsulfat. lösnings- medlet avlägsnades i vakuum och man erhöll 50 mg av en epimerbland- ning av den önskade produkten i form av ett elfenbensfärgat skum.

Exempel 10: 4"-Deoxi-4"-amino-erytromycin-A (en enda epimer). En lösning av 10,0 g av epimerblandningen av 2'-acetyl-4"-deoxi-4"-amino- erytromycin-A i 150 ml metanol omrördes vid rumstemperaturen under \)'1 10 15 7800270-à kväve i 92-timmar. Iösningsmedlet avlägsnades i vakuum och återsto- den löstes i en under omrörning hållen blandning av 150 ml vatten och 200 ml kloroform. Den vattenhaltiga fasen kasserades och 150 ml nytt vatten tillsattes. Den vattenhaltíga fasens pH injusterades på 5 och kloroformfasen avskildes. Den vattenhaltiga fasens pH injuste- rades därefter på 5,5; 6; 7; 8 och 9 och extraherades efter varje injustering med 100 ml ny kloroform. Kloroformextrakten erhållna vid pH 6; 7 och 8 kombínerades, tvättades först med vatten och där- efter med en mättad koksaltlösning och torkades över natríumsulfat- Iösningsmedlet avlägsnades under reducerat tryck och man erhöll 2,9 g av en epimerblandning av 4"-deoxi-1"-amíno-erytromyein-A. Ett prov om 1,9 g av blandningen triturerades med dietyleter, varvid en liten del av det olösta skummet kristalliserade. De fasta beståndsdelarna avfiltrerades och torkades och man erhöll 67 mg av en enda epimer av 4"-deoxi-4"-amino-erytromycin-A med en smältpunkt av 140-l47°0.

Exemgel ll: 11,2'-Diacetyl-4"-deoxi-~'-oxo-erytromycin-A-6,9-hemiketal.

En lösning av 10 g 2'-acetyl-4"-deoxi-4"-oxo-erytromycin-A i 250 ml pyridin behandlades med 40 ml ättiksyraanhydrid och den så erhållna reaktionsblandningen fick stå vid rumstemperaturen i 10 dagar. Huvud- mängden av lösningsmedlet avlägsnades i vakuum och det återstående koncentratet sattes till en blandning av 150 ml vatten och 100 ml kloroform. Den vattenhaltiga fasens pH höjdes till 9,0 och klorofor- men avskildes, torkades över natriumsulfat och indunstades till torr- het. 21 NHR (5, CDCl5): 5,55 (5H)s, 2,26 (6H)s, 2,10 (5H)s, 2,05 (5H)s och 1,55 (5H)s.

Exemgel 12: Det i exempel ll beskrivna förfarandet upprepades men utgående från lämpligt 4"-deoxi-4"-oxo-erytromycin-A och erforderlig alkansyraanhydrid för syntetisering av följande föreningar: uccuaøz 5.1.. .L 9 0 3 0 9 I CH3CH2g- CH3CH2C- CH: o o 3 H CH3CH2 ~ CH3C- 10 15 55 7800270-6 22 Exempel.l5f ll-Acetyl-4"-deoxi-4"-oxo-erytromycin-A-6,9-hemiketal.

En lösning av 5,0 5 ll,2'-diacetyl-4"-deoxi-4"-oxo-erytromycin-A- 9,6-hemíketal i 50 ml metanol omrördesunderkwäveatmosfär hela natten.

Iösningsmedlet avlägsnades i vakuum och man erhöll den önskade pro- dukten (5,0 g) i form av ett gult skum.

NHR (5, CDCl5): 5,55 (5H)s, 2,51 (6H)s, 2,15 (5H) och 1,55 (5H)s.

På sätt som angives i detta exempel 15 omvandlades föreningarna enligt exempel 12 till ll-acetyl-4"-deoxi-4"-oxo-erytromycin-A-6,9- hemiketal och ll-propionyl-4"-deoxi-4"-oxo-erytromycin-A-6,9-hemiketal.

Exempel 14: ll-Acetyl-4"-deoxi-4"-amino-erytromycin-A-6,9-hemiketal.

Till en under omrörning hållen lösning av 4,4 5 ll-acetyl-4"-deoxi- 4"-oxo-erytromycin-A-6,9-hemiketal och 4,58 g ammoniumacetat i 75 ml metanol sattes 505 mg 85% natriumcyanoborhydrid. Efter omrörning vid rumstemperaturen hela natten hälldes reaktionsblandningen i 500 ml vatten och det hela försattes med 250 ml kloroform. Den vattenhaltiga fasens pH injusterades på 9,8 och kloroformfasen avskildes. Den vat- tenhaltiga fasen extraherades återigen med kloroform och kloroform- extrakten kombinerades, torkades över natriumsulfat och indunstades till ett vitt skum. Detta löstes i en under omrörning hallen bland- ning av 125 ml vatten och 125 ml ny kloroform och pH injusterades på 4,9. Kloroformen avskildes och kasserades och den vattenhaltiga fasen injusterades på pH 5; 6; 7 och 8 och extraherades efter varje pH- injustering med ny kloroform. De extrakt, som erhölls ur den vatten- haltiga fasen vid pH 6 och 7 kombinerades, tvättades med mättad kok- saltlösning och torkades över natriumsulfat. Genom att avlägsna lös- ningsmedlet erhölls 1,72 g av den önskade produkten i form av ett vitt skum. Produkten löstes i minsta möjliga mängd dietyleter och lösningen behandlades därefter med hexan till grumlighet. Den bildade, kristalliniska produkten avfiltrerades och torkades, 155 g, smält- punkt 204,5-206,5°C.

NNE (6, CDCl5): 5,51 (2H)s, 5,28 (1H)s, 2,51 (6H)s, 2,11 (5H)s och 1,5 (5H)s.

Exempel 15: Det i exempel 14 beskrivna förfarandet upprepades men med isopropanol i stället för metanol som reaktionslösningsmedel och med lämplig 4"-deoxi-4"-oxo-erytromycin-A för erhållande av följande föreningar: \."I 10 15 7300270-6 N(CH3)2 3 CH3 H . N 2 1 C83 ä fi; 0 0 II YI ChsC- C313 C- O 0 " I! case- c¿3cu2c- 0 0 ll U C33 CHZC- C113 CHZC- 0 0 N II _ cxacazc- caßc- Éxempel 16: 2'-Acetylerytromycin-A-6,9-hemiketal-ll,l2-kolsyraester.

Till en lösning av 15,2 g erytromycin-A~6,9-hemiketal-ll,l2-kolsyra- ester (den amerikanska patentskriften 5.417.077) i 150 ml bensen sat- tes 1,8 ml ättiksyraanhydrid och reaktionsblandningen omrördes vid rumstemperaturen i 1,5 timmar. Iösningen hälldes i 200 ml vatten och den vattenhaltiga fasen gjordes basisk till pH 9,0. Bensenfasen av- skildes, torkades över natriumsulfat och indunstades i vakuum till 15,5 5 vitt skum. Vid triturering med 50 ml dietyleter kristallísera- de skummet. Genom avfiltrering och torkning av produkten erhölls l2,6g ren produkt med en smältpunkt av 224,5-228,5°C.

NHR (6, CDCl5)= 3,56 (5H)s, 2,50 (6H)s, 2,06 (5H)s och l,6l (5H)s Det i exempel 16 beskrivna förfarandet upprepades men med an~ vändning av en ekvivalent mängd propionsyraanhydrid i stället för ättiksyraanhydrid och man erhöll 2'-propionylerytromycin-Af6,9-hemi- ketal-ll,12-kolsyraester.

Exempel 17: 2'-Acetyl-4"-deoxi-4"-oxn-erytromcin-A-6,9-hemíketal- 11,12-kolsggaester. Till en till -5°C kyld suspension av 6,19 g N-klorbärnstenssyraimid i 150 ml toluen och 50 ml bensen sattes 4,46 ml dimetylsulfid. Efter omrörning i 20 minuter kyldes den er- hållna suspensionen till -25°C och l2,4 g 2'-acetylerytromycin-A- 6,9-hemiketal-ll,12-kolsyraester delvis löst i 80 ml toluen till- \."l 10 55 H40 7808270-6 24 sattes droppvis. Temperaturen, som hölls mellan -19 och -25°C under tillsatsen, hölls vid -25°C i två timmar. Vid slutet av denna period tillsattes 6,79 ml trietylamin hela mängden på en gång. Kylbadet av- lägsnades och temperaturen fick stiga till -lO°C. Reaktionsblandningen hälldes därefter i vatten och den vattenhaltiga fasen injusterades från pH 8,4 till pH 9,0. Den organiska fasen avskildes, torkades över natriumsulfat och indunstades i vakuum till ett vitt skum (l4,0 g).

Genom tríturering av återstoden med dietyleter kristalliserade skum- met. Genom avfiltrering och torkning av produkten erhölls 11,5 5 av ett kristalliniskt material med en smältpunkt av 212-2l5,5°0.

NHR (5, CDCl5): 5,26 (lH)t, 5,56 (5H)s, 2,30 (6H)s, 2,15 (3H)s, 1,65 (arne och 1,50 (ams.

Det i exempel 17 beskrivna förfarandet upprepades men med en ekvivalent mängd 2'-propionyl-erytromycin-A-6,9-hemiketal-ll,l2-kol- syraester i stället för 2'-acetylestern. Nan erhöll på detta sätt 2'-propionyl-4"-deoxi-4"-oxo-erytromycin-A-6,9-hemiketal-ll,l2-ko1- syraester.

Exempel 18: 4"-Deoxi-4"-oxo-erytromycin-A-6,9-hemiketal-ll,l2-kol- svraester. Till 800 ml metanol sattes 42,9 5 2'-acetyl-4"-deoxi-4"- oxo-erytromycin-A-G,9-hemiketal-ll,12-kolsyraester och den så er- hållna lösningen omrördes vid rumstemperaturen i 72 timmar. Sedan lösningsmedlet avlägsnats i vakuum återstod 41 g av produkten i form av ett vitt skum. Detta löstes i ungefär 100 ml aceton, varpå man försiktigt tillsatte vatten till fällningspunkten. Den så erhållna, kristalliniska, fasta substansen omrördes i 40 minuter och avfiltre- rades och torkades, varigenom man erhöll 54,2 g av den önskade pro- dukten med en smältpunkt av 185,5-l88°C.

NN (Ö, CDCl3)= 5,56 (1H)ï» 5,55 (5H)S, 3,55 (6H)S, 1,65 (5H)S och 1,51 (šH)s.

På samma sätt framställdes samma produkt när en ekvivalent mängd 2'-propionyl-4"-deoxi-4"-oxo-erytromcin-A-6,9-hemiketal-ll,l2- kolsyraester användes vid det ovan beskrivna förfarandet i stället för 2'-acetylestern.

Exempel 19: 4"-Deoxi-4"-amino-erytromycin~A-6,9-hemiketalïll,l2~kol- syraester. Till 189 g 4"-deoxi-4”-oxo-erytromycin-A-6,9-hemiketal- 11,1?-kolsyraester i 1200 ml metanol sattes vid rumstemperaturen och under cmrörning_l95 g ammoniumacetat. Efter 5 minuter kyldes den så erhållna lösningen till ungefär -5°C och behandlades därefter med 15,4 g 85 3 natriumcyanoborhydrid i 200 ml metanol under en tillsats- period av 45 minuter. Kylbadet avlägsnades och reaktionsblandningen omrördes vid rumstemperaturen hela natten. Reaktionsblandningens 10 15 50 40 25 7800270-6 volym reducerades till 800 ml i vakuum och reaktionsblandningen sattes till en under omrörning hàllen blandning av 1800 ml vatten och 900 ml kloroform. pH injusterades från 6,2 till 4,3 med GN-H01 och kloro- formfasen avskildes. Kloroformen kombinerades med 1 liter vatten och pH injusterades på 9,5. Den organiska fasen avskíldes, torkades över natriumsulfat och indunstades under reducerat tryck, varigenom man erhöll l?4 5 av ett vitt skum. Detta löstes i en blandning av 1 liter vatten och 500 ml etylacetat och pH injusterades på 5,5. Etylacetat- fasen avskildes och den vattenhaltiga fasen injusterades successivt på pH 5,? och 9,5 och extraherades efter varje pH-injustering med 500 ml nytt etylacetat. Det vid pH 9,5 erhållna etylaoetatextraktet torkades över natriumsulfat och indunstades i vakuum till torrhet (150 5). Av den i form av ett skum erhållna indunstningsâterstoden löstes 120 5 i en blandning av 1 liter vatten och 1 liter metylen- klorid, den vattenhaltiga fasens pH injusterades successivt på 4,4; 4,9 och 9,4 och extraherades efter varje pH-injustering med 1 liter ny metylenklorid. Det vid pH 4,9 erhållna metylenkloridextraktet torkades över natriumsulfat och indunstades under reducerat tryck och man erhöll 32 g av produkten i form av ett vitt skum. Genom kristallisation i 250 ml av en blandning av aceton och vatten (volym- förhållande 1:1) erhölls 28,5 g av de kristalliniska epimererna.

NNE 100 Mz (5, CDCl ): 5,20 (lH)m, 5,57 (l,5H)s, 3,54 (l,5H)s, 2,56 (6H)s, 1,66 (5H)s och 1,41 (5H)s.

Exempel 20: Separation av 4"-deoxi~4"-amino-erytxcngcinrA-6,Qdraniketal-11,12-' kogäggæsterns ggnmnæmu I en högtrydærmätshfloxnatumzdkuingskohmni(13x90 uno pæmadrmfildsaküoxflkæl KE 259 ümmegmuatrmfi flnmæmd oflxehnnat ned khnxfionn,häIkks 200 mg av en epflmæiflandning av 4"«&xndr4Wemfino- erytrtnycinrAf6,9-hemiketal-11f12 cerades med en hastighet av 4,76 kubikcentnneter per minut och en fraktions- storlek om 10 ng användes. Fraktionerna 14-21 och 24-36 upsanüades.

Fraktionerna 14-21 kombinerades och indunstades till ungefär 50 ml. Vatten (50 ml) tillsattes och pH injusterades på 9,0. Kloro- formfasen avskildes, torkades över natriumsulfat och indunstades, varigenom man erhöll 106 mg av ett vitt skum. Vid triturering med dietyleter kristalliserades skummet. Efter omrörning vid rumstempe- raturen i 1 timme avfiltrerades den kristalliniska produkten och torkades och man erhöll 51,? mg med en smältpunkt av 194-l96°C.

NNE 100 NZ (6, CDCl ): 5,24 (lH)d, 5,00 (lH)t, 3,40 (3H)s, 2,40 (6H)s, 1,66 (5H)s och 1,40 (5H)s.

Fraktionerna 24-56 kombinerades och upparbetades på ovan an- givet sätt och man erhöll 47,1 mg av en produkt i form av ett vitt \)'| 10 15 55 40 7800270-6 26 skum, som visade sig vara identiskt med materialet enligt exempel 25.

Exemgel 21: Till en suspension av ll,l g 2'-acetyl-4"-deoxi-4"-oxn- erytromycin-A-6,9-hemiketal-ll,13-kolsyraester i 500 ml isopropanol sattes under omrörning vid rumstemperaturen 10,7 g ammoniumacetat.

Efter 5 minuter tillsattes under loppet av 50 minuter 747 mg natrium- cyanoborhydrid i 150 nl isopropanol och den så erhållna reaktions- blandningen omrördes vid rumstemperaturen hela natten. Den blekgula lösningen hälldes i 1100 ml vatten, som därefter försattes med 400 ml díetyleter. pH injusterades på 4,5 och eterfasen avskildes. Den vatten- haltiga fasen gjordes basisk till pH 9,5 och extraherades med kloro- form (2x500 ml). Klorofornextrakten kombinerades, torkades över natrium sulfat och indunstades, varigenom man erhöll 7,5 S av ett gult skum.

Genom omkristallisation av indunstningsåterstoden i dietyleter erhölls 1,69 8» som förvarades tillsammans med moderluten.

Nbderluten behandlades med 75 ml vatten och pH injusterades pâ 5,0. Eterfasenutbyttesumt 75 ml ny eter och pH injusterades på 5,4.

Eternutbyttesnmt etylacetat och pH höjdes till 10. Den vattenhaltiga fasen, som gjorts basisk, extraherades med etylacetat (2x75 ml) och det första etylacetatextraktet torkades över natriumsulfat och in- dunstades till torrhet. Det som återstod erhållna skummet (l,96 g) sattes till en blandning av 75 ml vatten och 50 ml dietyleter och pH injusterades på 5,05. Etern avskildes och den vattenhaltiga fasen injusterades successivt på pH 5,4; 6,0; 7,05 och 8,0 och extraherades efter varje pH-injustering med 50 ml ny dietyleter. pH injusterades slutligen på 9,7 och den vattenhaltiga fasen extraherades med 50 ml etylacetat. Eterextraktet, som erhölls vid pH 6,0, kombinerades med 75 ml vatten och pH injusterades på 9,7. Eterfasen avskildes, torka- des och indunstades i vakuum och man erhöll 460 mg av ett vitt skum. mm 1oo Hz (a, cnc15)= 5,20 (une, 3,45 (2105, 5,40 (nns, 2,58(6H)s, 2,16 (älns, 1,70 (fans och 1,54 (5H).

NHR-data visar att produkten utgjordes av epimererna av_gL; acetyl-4"-deoxi-4"-amino-erytromycín-A-6,9-hemiketal-ll,l2-kolsyra- ester.

Den ovan angivna, omkristalliserade återstoden (l,69 g) löstes i en blandning av 75 ml dietyleter och pH injusterades på 4,7. Etern avskildes och den vattenhaltiga fasen extraherades ytterligare med ny eter (75 ml) vid pH 5,05 och 5,4 och med etylacetat (2x75 ml) vid pH 9,7. De kombinerade etylacetatextrakten torkades över natriumsul- fat och indunstades under reducerat tryck, varigenom man erhöll 1,26 g av ett vitt skum, som genom omkristallisation gav 411 mg pro- dukt med en smältpunkt av 193-l96°C (sönderdelning). Moderluten \i1 10 15 55 ao 27 7800270-6 indunstades till torrhet och återstoden löstes i hett etylacetat.

Iösníngen fick stå hela natten vid rumstemperaturen. Den kristalliniska fällningen avfiltrerades och torkades och man erhöll ytterligare 182 mg produkt med en smältpunkt av 198-202°C (aönderdelning).

NHR 100 M2 (h, CDCl5): 5,lC (lH)t, 5,54 (2H)s, 5,50 (lH)s, 2,50 (sms, 2,02, (ans, 1,62 (sms och 1,48 (5H)s.

NHR-data visar att produkten var epimererna av 2'-acetvl-4"- deoxi-d"-amino-erytromycin~A-ll,l2-kolsyraester.

Det i exempel El beskrivna förfarandet upprepades men utgående från 2'-propionyl-4"-dcoxi-4"-oxo-erytromycin-A-6,9-hcmiketal-ll,13- kolsyracster och man erhöll 2'-prooionyl-H"-deoxi-4"-amino-erytro- nyoin-A-6,9-hemiketal-ll,1?-kolsyraester och 2'-propionyl-4"-deoxi- 1"-amino-erytromycin-A-ll,12-kolsyraester.

Exempel 23: En lösning av 400 mg ?'-acetyl-ü"-deoxi-ä"-amino-erytro- mycín-A-6,9-hemiketal-ll,l2-kolsyraester i 20 ml metanol omrördes hela natten vid rumstemperaturen. Reaktionslösningen hälldes i 100 ml vatten, varpå 50 ml etylacetat tillsattes. pH injusterades på 9,5 och den organiska fasen avskildes. Extraktionen upprepades med 50 ml nytt etylacetat. De kombinerade etylacetatextrakten torkades över natrium- sulfat och indunstadcs, varigenom man erhöll 592 mg av ett vitt skum, som vid triturering med dietyleter och skrapning med en glasstav kristalliserade. Efter att ha fått stå vid rumstemperaturen i 50 mi- nuter avfiltrerades den kristalliniska, fasta substansen och torkades och man erhöll l25 mg. Moderluten bíbehölls. Produkten visade sig genom HM vara identisk med det material, som framställdes enligt exempel 24.

NHR 1oo MZ (e, cnc15)= 5,26 (5H)s, 2,32 (6H)s, 1,61 (5H)s och 1,44 (5H)s.

NNE-data visar att den kristalliniska produkten är en enda epi- mer av 4"-deoxi-4"-amino-erytromycin-A-ll,12-kolsyraester.

Mbderluten indunstades i vakuum och man erhöll 244 mg av ett vitt skum. Produkten visade sig vara identisk med materialet enligt exempel 19.

NHR-data visar att denna produkt är en blandning av epimererna av 4"-deoxi-4"-amino-erytromwcin-A-6,9-hemiketal-ll,l2-kolsyraester och identisk med produkten enligt exempel 19.

Exemgel 25: På sätt liknande det, som beskrivas i exempel 22, genom- fördes metanolys av 2'-propionyl-4"-deoxi-4"-amino-erytromycin-A-6,9- hemiketal-ll,12-kolsyraester och man erhöll 4"-deoxi-4"-amino-erytro- glcin-A-11,12-kolsggaester och 4"-deoxi-4"-amino-erztroglcin-A-6,2- hemiketal-ll,12-kolsyraester. |_l <3 15 50 '55 78ÛÛ27Û-6 m Exempel ZAÄ Åtta gram av epimerblandningen av 4"-deoxi-4"-amino-erytro- myein-A-ll,12-kolsyraester från den icke kristalliniska produkten enligt exempel 19 löstes i 50 ml dietyleter. Kristallisation av pro- dukten inducerades genom skrapning med en glasstav. fter 20 minuters omrörning avfiltrerades den kristalliniska produkten och torkades och man erhöll 1,91 g med en smältpunkt av 198,5-200°C. nns 100 Hz (s, cno15)= 5,26 (5H)s, 2,50 (6H)s, 1,61 (3H)s och 1,45 (5H)e.

NHR-data visar att den kristalliniska produkten är en enda epi- mer av 4"-deoxí-4"-amino-erytromycin-A-11,l2-kolsyraestcr och iden- tisk med ketonprodukten enligt exempel 22.

Exempel 25: Ett gram av epimeren enligt exempel 24 löstes i 20 ml aceton och lösningen upphettades vid vattenångbadstemperatur till dess att kokpunkten uppnàddes. Vatten (25 ml) tillsattes och den så erhållna lösningen omrördes vid rumstemperaturen. Efter 4 timmes om- rörning avfiltrerades fällningen och torkades och man erhöll 581 mg med en smältpunkt av 47-149°C.

NER 100 Mz (5, CD015): 5,12 (lH)d, 5,50 (5H)s, 2,50 (6H)s, 1,62 (5H)s och 1,56 (5H)s.

NHR-data visar att produkten är en enda epimer av 4"-deoxi-4"- amino-erytromycin-A-6,9-hemiketal-ll,12-kolsyraester och identisk med epimeren i fraktionerna 24-36 i exempel 20.

Exempel 26: 4"-Deoxí-4"-amino-erytromycin-A. Tjugo gram 4"-deoxi-#"- oxo-erytromwcin-A, 51,6 5 ammoniumacetat och 10 g l0ß palladium på träkol i 200 ml metanol skakades vid omgivningens temperatur hela natten i en väteatmosfär med ett begynnelsetryck av 545 kPa. Den för- brukade katalysatorn avfiltrerades och filtratet indunstades till torrhet i vakuum. Indunstningsâterstoden fördelades mellan vatten och kloroform vid pH 5,5. Den vattenhaltiga fasen avskildes, pH injustera- des på 9,6 och kloroform tillsattes. Den organiska fasen avskildes, torkades över natriumsulfat och indunstades under reducerat tryck till torrhet. Det som återstod erhållna vita skummet (19 g) triturerades med 150 ml dietyleter vid rumstemperaturen i 50 minuter. Det så er- hållna fasta materialet avfiltrerades och torkades och man erhöll 9,45 g av en enda epimer, som icke kunde skiljas från den enligt exem- pel 10.

Dietyleterfiltratet indunstades till torrhet och man erhöll 6,89 g av en produkt bestående av den andra epimeren jämte några föroreningar.

Exempel 27: 4"-Deoxi-4"-amino-erytromycin-A. Två gram 4"-deoxi-4"-oxo- erytromcin-A, 5,1 g ammoniumacetat och 2,0 g Raney-nickel i 50 ml kn 15 55 40 29 7800270-6 metanol škâkades vid rumstemperaturen i väteatmosfär hela natten vid ett begynnelsetryck av 545 kPa. Ytterligare 5,16 5 ammoníumacetat och 2,0 g Raney-nickel tillsattes och hydreringen fortsattes i ytter- ligare 5 timmar. Det fasta materialet avfiltrerades och filtratet in- dunstades till torrhet i vakuum. Indunstningsâterstoden sattes under omrörning till en blandning av vatten-kloroform och pH injusterades från 6,ü till 5,5. Den vattenhaltiga fasen avskildes, pH injusterades på 9,6 och ny kloroforn tillsattes. Kloroformextraktet avskildes, torkades över natriumsulfat och indunstades under reducerat tryck, varigenomiman erhöll 1,02 g av produkten i form av ett gult skum.

Den förhärskande isomeren hade motsatt konfiguration vid 4" i jän- förelse med föreningen enligt exempel 10.

Exempel 28: 2'-Acetyl-4"-deoxi-4"-amíno-erytromycin-B. Till en lös- ning av 4,5 5 2'-acetyl-4"-deoxi-#"-oxo-erytromycin-B (den amerikanska patentskriften 3.6S#.905) i 45 ml isopropanol under kväveatmosfär sattes under omrörning 4,66 5 torrt anmoniumacetat. Efter 10 minuter spolades 576 mg natriumoyanoborhydrid in i reaktíonsblandningen med 10 ml isopropanol och reaktionsblandningen omrördes vid rumstempera- turen hela natten. Den ljusgula lösningen hälldes i 400 ml vatten och pH injusterades på 6,0. Den vattenhaltíga fasen extraherades vid pH 6; 7; 7,5; 8; 9 och 10, varvid man för varje extraktion använde 250 ml dietyleter. Extrakten vid pH 8; 9 och 10 kombinerades och tvättades med 250_m1 nytt vatten. Den avskilda, vattenhaltiga fasen extrahera- des med eter (lxl00 ml) vid pH 7, med etylacetat (1xlOO ml) vid pH 7, med eter (lx1OO ml) vid pH 7,5, med etylacetat (lxlOO ml) vid pH 7,5 och med etylacetat (1xl0O ml) vid pH 8; 9 och 10. Etylacetatextrakten framställda vid pH 9 och 10 kombinerades, tvättades med en mättad kok- saltlösning och torkades över natriumsulfat. Iösningsmedlet avlägsna- des i vakuum och man erhöll en epimerblandning av den önskade pro- dukten i form av ett krämfärßat skum.

På samma sätt framställdes 4"-deoxi-4"-amino-erytromycin-B ur 4"-deoxi-4"-oxo-erytromycín-B.

Exempel 29: 4"-Deoxi-4"-amino-erytromycin-B. En lösning av 4,54 5 2'-acetyl-4"-deoxi-4"-amino-erytromycin-B i 100 ml metanol omrördes vid rumstemperaturen hela natten. Iösningsmedlet avlägsnades under reducerat tryck och det som återstod erhållna skummet behandlades med en blandning av 100 ml kloroform och 100 ml vatten. Den vattenhaltiga fasens pH injusterades på 9,5 och den organiska fasen avskildes.

Kloroformfasen behandlades med nytt vatten och pH injusterades på 4,0.

Den sura vattenfasen innehållande produkten injusterades successivt på pH 5; 6; 7; 8 och 9 genom tillsats av bas och extraherades vid varje 15 50 7800270-6 3° pH med ny Éloroform. Extrakten vid pH 6 och 7 innehöll huvudmängden av produkten och dessa extrakt kombinerades och behandlades med nytt vatten vid pH 4. Vattenfasen ínjusterades återigen på pH 5; 6 och 7 och extraherades vid varje pH med ny kloroform. Kloroformextraktet vid pH 6 torkades över natriumsulfat och indunstades, varigenom man erhöll produkten i form av en epimerblandning.

Exempel 50: 4"-Deoxi-4"-amino-erytromwcin-A-6,9-hemiketal-ll,l2- kolsyraester-aspartat. Till en lösning av l,O g 4"-deoxí-4"~amino- erytromycin-A-6,9-hemiketal~ll,12-kolsyraester i 6 ml aceton upp- värmd till 40°C sattes 20 ml vatten och därefter l?5 ml Ifasparagin~ syra. Blandningen upphettades till återflödeskokning i 1,5 timmar och filtrerades därefter i hett tillstånd. Filtratet koncentrerades genom avlägsnande av acetonen och frystorkades därefter, varigenom man erhöll l,l g av den önskade produkten i form av en vit, fast substans.

Exempel 31: 4"-Deoxi-4"-amino-erytromycín-A-6,9-hemiketal-ll,12- kolsyraester-dihydroklorid. Till 7,58 5 4"-deoxi-H"-amino-erytromycin- A-6,9-hemiketal-ll,12-kolsyraester i 50 ml torrt etylacetat sattes 20 ml av en l-normal etylacetatlösning av H01 och den så erhållna lösningen indunstades till torrhet under reducerat tryck. Indunst- ningsàterstoden triturerades med eter och avfiltrerades, varigenom man erhöll det önskade saltet.

Pâ samma sätt omvandlades aminföreningarna enligt förevarande uppfinning till sina disyraadditionssalter.

Exempel 52: 4"-Deoxi-4"-amino-erytromcin-Af6,9-hemiketal-ll,12- kolsyraester-hydroklorid. Det i exempel 31 beskrivna förfarandet upp- repades med den ändringen, att 10 ml av en l-normal etylacetatlösning av H01 tillsattes. lösningen indunstades till torrhet i vakuum och det som återstod erhållna mono-hydrokloridsaltet triturerades med eter och avfiltrerades.

På samma sätt omvandlades aminföreningarna enligt förevarande uppfinning till sina monosyraadditionssalter.

Claims (5)

1. 5 10 15 20 25 35 7800270-6 Patentkrav l. Sätt att framställa 4"-amino-epimera föreningar med formeln N(CH3)2 O CH3 och O C83 = ~myNfl2 OCBB och farmaceutiskt godtagbara syraadditionssalter därav, i vilka formler var och en av R1 och R4 representerar väte eller alkanoyl med 2-3 kolatomer; R2 alkanoyl med 2~3 kol- 0 atomer; R3 väte; R2 och R3 tillsammans kan bilda -C-; O R3 och R4 tillsammans kan bilda -C-; A är metyl; och B är etyl, k ä n n e t e c k n a t av att man reducerar före- ningar med formeln N(CH3)2 0 CH3 CH3 *\ || \Y CH3 vari ¥' är NH, N-OH eller N-OCOCH3; Och y" är NH, och varvid 10 15 20 25 7800270-6 32 (a) reduktionen genomfördes som katalytisk hydrering, när Y" är NH och Y' är NH, N-OH eller N-OCOCH3; (b) reduktionen âstadkommes genom hydridreduktion, när Y' och Y" är NH framställd in situ ur de motsvarande ketc- nerna genom kondesation av nämnda keton med ett ammonium- salt av en alkansyra, och, om så önskas, (c) R1 och R4, när de representerar väte, omvandlas till a1kan°Y1 °°h/eller Rl °°h R4, när de representerar alkanoyl, omvandlas till väte; (d) farmaceutiskt godtagbara syraadditionssalter fram- ställes.

2. Sätt enligt krav l, k ä n n e t e c k n a t av att Y" är NH och Y' NH, N-OH eller N-OCOCH3 och att reduktionen är katalytisk reduktion.

3. Sätt enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a t av att reduktionen ástadkommes med väte i närvaro av Raney- nickel, palladium på träkol eller platinaoxid.

4. Sätt enligt krav l, k ä n n e t e c k n a t av att var och en av Y' och Y" är NH och att man använder ett överskott pá ett ammoniumsalt av en alkansyra, företrädes- vis ammoniumacetat.

5. Sätt enligt krav4, k ä n n e t e c k n a t av att reduktionsmedlet är natriumcyanoborhydrid.