SE443127B - Transportor med en i huvudsak rak bandel och en i sidled krokt bandel - Google Patents

Description

8302920-7 10 15 20 30 35 2 uppbär hela dragbelastningen, när bandet rör sig såväl i en irak bana som genom horisontella kurvor. När bandet rör sig genom en sådan kurva, förflyttas stängernas inre ändar närmare varandra, medan deras yttre ändar förflyttas bort från varandra.

Ehuru stängerna i dessa band ofta icke är förbundna med var- andra, med undantag för deras förbindning med centrumdrag- anordningen, har icke dragande bärlänkar anbragts mellan stängerna för att hjälpa till att uppbära de på desamma an- bragta föremålen, såsom visas i brittiska patentskriften 738 806.

De två förstnämnda bandtyperna har rönt väsentliga kommersiella framgångar på grund av sin förmåga att röra sig genom horisontella kurvor, samtidigt som de fortfarande bildar en odelad bäryta, som kan uppbära en mängd olika före- mål. Ett ytterligare lämpligt kännetecken på sådana band be- står i att de fritt kan passera i vertikala kurvor kring rela- tivt små ändskivor. Dessa band har emellertid den olägenheten att de har en relativt stor, horisontell svängníngsradie, som begränsar deras användbarhet i vissa transportanläggningar.

Sålunda begränsar exempelvis denna olägenhet bandets bredd och följaktligen dess bärförmåga i vissa lågspänningstranspor- törer av den typ som beskrivs i amerikanska patentskriften 3 3H8 659.

Den tredje bandtypen har icke rönt någon speciell fram- gång ochšhèbehäftad med vissa bestämda olägenheter. Hela drag- belastningen på ett sådant band uppbäres alltid av centrum- draganordningen. Följaktligen erfordras en relativt stor och kraftig centrumdraganordning. Dessutom gör avsaknaden av varje dragande förbindning eller annat lämpligt bärorgan längs stängernas yttre ändar bandets kanter mycket instabila. Här- till kommer att dessa, såsom exemplifieras i brittiska patent- skriften 738 806, erfordrar relativt stora ändskivor.

Det är följaktligen ett ändamål med uppfinningen att åstadkomma ett transportband av de två första typerna som har en stabil funktion och kan röra sig genom horisontella kurvor med relativt liten krökningsradie. 10 15 20 25 30 (L) ga 8502920-7 3 Ett ytterligare ändamål med uppfinningen är att åstad- komma ett förbättrat transportband av dessa typer med liten krökningsradie,som har en ökad bärförmåga i en lâgspännings- transportör.

För dessa ändamål har transportören enligt uppfinningen erhållit de i patentkraven angivna kännetecknen.

Uppfinningen förklaras närmare i följande beskrivning av lämpliga utföringsformer under hänvisning till de bifogade ritningarna, på vilka fig. 1 visar en planvy av en första utföringsform av ett transportband med liten krökningsradie enligt uppfinningen i en normal orientering för att följa en rak bana, fig. 2 visar en planvy av utföringsformen enligt fig. 1 i en alternativ orientering för att följa en i sidled krökt bana, fig. 3, 4 och 5 visar snittvyer enligt linjerna A - A, B - B och C - C i fig. 2, fig. 6 visar en planvy av en andra utföringsform av transportbandet enligt uppfinningen i en normal orientering författfölja en rak bana, fig. 7 visar en planvy av bandet enligt fig. 1 i en alternativ orientering för att följa en i sidled krökt bana, fig. 8 (A - E) visar snitt genom bandet enligt fig. 7 enligt linjerna 8A - 8A, BB - 8B, SC ~ 8C, 8D - 8D och BE - 8E i fig. 7 och fig. 9 visar en schematisk perspektivvy av en låg- spänningstransportör, innefattande ett band med liten kröknings- radie enligt uppfinningen.

I fig. 1 - 5 visas ett transportband 2 med liten krökningsradie enligt en första utföringsform av uppfinningen.

Bandet 2 visas i fig. 1 i en normal orientering för rörelse i en rak bana och i fig. 2 i en alternativ orientering för att följa horisontellt krökta banor. I olikhet med konventionella dylika band, som kan ihopskjutas längs bägge kanter, kan bandet 2 enligt uppfinningen ihopskjutas endast längs sin inre kant H.

Bandets 2 yttre kant 6 kan icke ihopskjutas utan endast 8302920-7 (Il 10 20 25 '_ '30 35 U expandera från sin normala orientering. Bandet 2 är följakt- ligen inrättat att röra sig genom horisontella kurvor, som alla böjer av åt samma håll, dvs. på samma sida om den normala, raka banan.

Bandet 2 i längdriktningen på avstånd från varandra belägna, tvär- 9. Stängerna B har inre och yttre ändar 10 som är belägna längs bandets 2 inre respektive och 6, varjämte centrala delar 10 sträcker sig är av "gallertyp" och består av ett flertal gående stänger respektive 12, yttre kanter U mellan de inre och yttre ändarna 10 och 12. Var och en av stångändarna 10 och 12 är utformad med ett i samma stycke utfört, utvidgat huvud 16.

Stängerna 8 är förbundna med varandra dels medelst en rad inre länkar 20, som förbinder stängernas inre ändar 10, dels medelst en rad centrala länkar 22, som förbinder de centrala delarna 14, och dels medelst en rad yttre länkar 24, som förbinder stängernas 8 yttre ändar 12. De inre och yttre länkarna 20 och 24 är medelst svetsförband 26 fast förbundna med de utvidgade huvudena 16 på stängernas ändar.

På motsvarande sätt är de centrala länkarna 22 medelst svets- förband 26 fästa vid stängernas centrala delar 1%. Vilket som helst lämpligt organ kan emellertid användas för att i sidled fixera förbindningslänkarna vid stängerna 8.

Var och än av förbindningslänkarna 20, 22 och 24 består i sin föredragna utföringsform av två i tvärled på avstånd från varandra belägna, längsgående skänklar 28, som vid sina ena ändar är förbundna med varandra medelst en bas- del 30. Skänklarna 28 har ett flertal med steg utbildade delar 32, vilket medför att basdelen 30 är smalare än avståndet mellan skänklarna 28 vid dessas fria ändar, så att länkarna på lämpligt sätt kan införas i varandra, varvid den smalare bas- delen 30 upptas mellan de fria ändarna av skänklarna 28 av en angränsande länk. De stegförsedda delarna 32 ökar även län- karnas och bandets 2 stabilitet i tvärled, eftersom de till- låter en relativ tät glidpassning mellan angränsande, den ena i den andra införda länkarnas skänklar 28. Länkarnas steg- försedda utförande är konventionellt och beskrives närmare i 10 15 20 25 30 35 8502920-7 5 amerikanska patentskriften 3 225 898.

I fig. 3 är skänklarna 28 på var och en av länkarna 20, 22 och 24 utformade med längsgående slitsar 34, som är belägna vid länkarnas basdel 30. En främre ände 36 av varje slits 34 är belägen omedelbart intill basdalen 30, vilken följaktligen bildar en främre anliggningsyta för en stång 6, som är förskjutbart upptagen i slitsen 34.

På motsvarande sätt bildar en bakre ände 38 av varje slits 34 en bakre anliggningsyta för stången 8. Ett cirkulärt häl 40 är även anordnat i var och en av skänklarna vid dess fria ände för att med finpassning uppta en angränsande stäng 8.

Stängerna 8 är fritt vridbara i slitsarna 34, så att bandet 2 blir vertikalt flexibelt för att i vertikal led kunna röra sig kring lämpliga ändskivor i en vanlig transportör.

Alla förbindningslänkarna är expanderbara i längd- ríktningen och ihopskjutbara tack vare de i länkarna ut- formade slitsarna 34. De yttre länkarna 24 är emellertid väsentligt längre än de inre och centrala länkarna 20 och 22.

Dessutom sträcker sig slitsarna 34 i de yttre länkarna 24, när bandet 2 befinner sig i sin normala raka bana, framåt framför slitsarna 24 i de inre och centrala länkarna, så att de yttre länkarna 24 är hopskjutna, när de inre och centrala länkarna 20 och 22 fullständigt expanderar. I det i fig. 1 visade läget är slitsarnas 34 bakre anliggningsyta 38 lämp- ligen så belägen att den bringas i ingrepp med stängerna 8, samtidigt som stängerna 8 bringas i ingrepp med de inre och centrala länkarnas 20 och 22 främre anliggningsytor, basdelarna 30. Följaktligen kan de yttre länkarna 24 icke ihopskjutas ytterligare, när de inre och centrala län- dvs. karna 20 och 22 fullständigt expanderas, vilket medför att ban- dets 2 yttre kant 6 ytterligare stabiliseras.

Med hänvisning till fig. 1, som visar transport- bandet 2 i dess normala orientering för att följa en rak bana, är de inre och centrala länkarna 20 och 22 fullständigt expanderade, varvid stängerna 8 är i dragande drivingrepp med basdelen 30 i var och en av länkarna. Följaktligen delas hela dragbelastningen på bandet 2 mellan de inre och centrala 8302920-7 u~ '10 15 20 25 30 35 6 länkarna 20 och 22. En sådan fördelning av belastningen är lämplig, eftersom den dragbelastning på bandet 2 som pâföres av en konventionell drivanordning, exempelvis ett kedjehjul, kan vara tämligen stor längs en läng, rak bana. Pâ grund av de yttre länkarnas 24 utförande är emellertid länkarna 2H -fullständigt hopskjutna, när de inre och centrala länkarna 20 och 22 är fullständigt expanderade, varför inget dragande ingrepp uppstår mellan stängerna 8 och de yttre länkarnas 24 basdelar 30 i bandets 2 normala, raka orientering. Ehuru de yttre länkarna ZH icke är i drivingrepp med stängerna 8, bi- bringar de icke desto mindre bandets 2 yttre kant 6 en ökad stabilitet, på grund av det förhållandet att länkarna 2H är infogade i varandra och att de stegförsedda delarna 32 på angränsande länkar är belägna tätt intill varandra.

När bandet 2 från sin normalt orienterade, raka bana rör sig in i en av sina alternativt orienterade banor (se fig. 2) och följer en i sidled krökt bana, börjar de inre länkarna 20 omedelbart att skjutas ihop från sitt fullständigt expanderade läge, varvid de yttre länkarna 24 börjar att expandera från sitt fullständigt ihopskjutna läge och de centrala länkarna 22 i huvudsak kvarstår i sitt fullständigt expanderade läge. Länkarnas slutgiltiga läge relativt stängerna 8 beror emellertid på två variabler, nämligen 1) konstruktions- karakteristika för det speciella band 2 som användes, innefat- tande de yttre länkarnas 24 längd och de i dessa utformade slitsarnas 34 dimensioner relativt de inre och centrala län- karna 20 och 22 och 2) krökningsradien för den speciella, horisontella kurva som bandet skall röra sig genom., Bandets 2 dragläge i dess normala, raka bana är alltid detsamma, varvid belastningen fördelas mellan de inre länkarna 20 och de centrala länkarna 22. Såsom visas i fig. 3, 4 och 5, kan bandet bringas att inta tre olika draglägen, då det rör sig genom.i sidled krökta banor med varierande rader. Det första dragläget visas i fig. 3 och uppstår, så snart bandet börjar krökta sig bort från sin normala, raka bana. Följaktligen över- förs dragbelastningen på bandet 2 från de inre och centrala länkarna 20 och 22 i bandets normala, raka rörelsebana till 10 15 20 25 BO 35 8302920-7 7 enbart de centrala länkarna 22 i bandets krökta rörelsebana.

I detta fall expanderas endast de centrala länkarna 22 full- ständigt förattbibehålla ett dragingrepp med stängerna 8.

De inre länkarna 20 har ihopskjutits tillräckligt för att röra sig genom kurvan innan de yttre länkarna 24 har expanderat fullständigt. Detta första dragläge fortsätter när kröknings- radien minskar, så länge de yttre länkarna icke har uppnått ett fullständigt expanderat läge. De inre länkarna 20 kan i själva verket vara utförda för att fullständigt ihopskjutas, innan de yttre länkarna fullständigt expanderats, i vilket fall de yttre länkarna 24 aldrig delar dragbelastningen på bandet 2, fastän de fortfarande hjälper till att stabilisera stängernas 8 yttre ändar 12, speciellt på grund av sitt steg- försedda utförande.

Det andra dragläget visas i fig. fall då krökningsradien minskar fram till den punkt där de I denna punkt 4 och inträffar i det yttre länkarna 24 är fullständigt expanderade. förblir de centrala länkarna 22 fullständigt expanderade, vid dragbelastningen fördelas mellan de centrala och yttre Var' länkarna 22 och 24. I denna banorientering bildar såväl de centrala som de yttre länkarnas basdelar 30 anliggningsytor vid slitsarnas SH främre ändar i dragingrepp med stängerna 8.

För att uppnå ett sådant resultat är bandet 2 så utfört att de inre länkarna 20 kan ihopskjutas tillräckligt för att tillåta de yttre länkarna 2u att uppnå sitt fullständigt expanderade läge. Om så önskas, behöver de inre länkarna icke ännu vara fullständigt ihopskjutna. De inre länkarna 20 kan emellertid vara så utförda att de intar ett fullständigt ihopskjutet läge, samtidigt som de yttre länkarna 2% intar ett full- ständigt expanderat läge. Det senare utförandet resulterar i ett mycket stabilt band. 7 Dettredje och slutliga dragläget visas i fig. 5 och uppstår när dragbelastningen på bandet 2 enbart uppbäres av de yttre länkarna 2% i ett läge med mycket liten radie.

För att uppnå det tredje dragläget måste bandet 2 vara så utfört att de yttre länkarna 24 expanderar fullständigt innan de inre länkarna 20 är fullständigt ihopskjutna. När bandet 2 rör sig i det andra dragläget med såväl de centrala 8302920-7 10 15 20 25 30, 35 8 som de yttre länkarna 22 och 24 fullständigt expanderade måste de inre länkarna 29,för att kunna röra sig genom en kurva med ännu mindre radie, ihopskjutas ytterligare. Denna ytterligare ihopskjutning av de inre länkarna 20 medför även att de centrala länkarna 22 ihopskjutes från sitt fullständigt expanderade läge, varvid endast de yttre länkarna 24 fort- farande förblir fullständigt expanderade. I det tredje drag- läget överföres följaktligen dragbelastningen på bandet till och upptas av enbart de yttre länkarna 24. Av ovan- stående torde framgå att ett band 2, i vilket de inre länk- arna 20 intar ett fullständigt ihopskjutet läge, innan de yttre länkarna 24 uppnår sitt fullständigt expanderade läge, endast kan användas i det första dragläget. Ett band 2, i vilket de inre och yttre länkarna samtidigt uppnår sina fullständigt ihopskjutna respektive fullständigt expanderade lägen, kan endast användas i första och andra draglägena.

Ett band 2, i vilket de yttre länkarna 24 uppnår sitt full- ständigt expanderade läge, innan de inre länkarna 20 upp- når sitt fullständigt ihopskjutna läge, kan användas i alla tre draglägena.

Fastän bandet 2 i sitt normalt orienterade läge rör sig i en rak bana, kan det även vara inrättat att röra sig i en obe- tydligt krökt bana i det normalt orienterade läget.

De centrala länkarna 22 behöver icke nödvändigtvis vara utformade med en längsgående slits BU, som tillåter dem att ihopskjutas och expanderas i längdriktningen. En sådan slits 34 i de centrala länkarna 22 kan ersättas av en förbindning, som tillåter stängerna att svänga i bandets plan kring de centrala länkarna och följaktligen tillåter de inre och yttre länkarna att ihopskjutas och expanderas. I en sådan modifierad utförings- form är de centrala länkarna generellt dragande i alla bandorien- teringar.

Länkarna är relativt smala jämfört med bandets bredd och lämnar väsentligt långa segment H2 fria av stängerna 8, som sträcker sig mellan angränsande länkrader. Dessa stångsegment 42 bildar den belastningsbäryta, som i själva verket uppbär de på bandet 2 anbragta föremålen. Stångsegmentens H2 bärförmàga 10 15 20 25 30 35 8302920-7 9 kan förbättras genom attde täckes av en skruvfjäderduk, som har förmågan att ihopskjutas, när bandet ihopskjutes. Dessutom är det även möjligt att förskjuts stångsegmenten H2 uppåt, så att segmentens 42 övre del och länkarnas övre del ständigt ligger i samma horisontella plan.

I fig. 6 - 8 visas en andra utföringsform av uppfin- ningen, som består av ett transportband 52 med liten krök- ningsradie. Liksom "gallerbandet" 2 har "plattlínebandet" 52 en inre kant SH och en yttre kant 56 och består av ett 'flertal i längdriktningen på avstånd från varandra belägna, tvärgäende stänger 58, som på lämpligt sätt sträcker sig mellan de inre och yttre kanterna SH och 56. Stängerna 58 är svängbart förbundna med varandra med hjälp av ett flertal i tvärled belägna "plattlineelement" 70 och 72.

Varje element 70 och 72 består av ett flertal i huvud- sak i längdriktningen anordnade dragelement 62, som vid sina ena ändar är förbundna med varandra av tvärgående förbindnings- element 64. Angränsande förbindningselement 64 sträcker sig mellan motsatta ändar av dragelementen 62, så att det bildas ett flertal rader med alternerande, åt motsatta håll sig sträckande, U-formiga länkar 66. Dragelementen 62 lutar utåt i längdriktningen och tillåter härigenom att länkarna 66 anordnas delvis inskjutna den ena i den andra. Stängernas 58 yttre än- dar är försedda med utvidgade huvuden 68, som förhindrar att elementen 70 och 72 glider av stängerna 58.

Elementen 70 utgör inre element och elementen 72 yttre _ element. Elementen 70 och 72 är anordnade sida vid sida och sträcker sig tillsammans i huvudsak över bandets 52 hela bredd mellan dess inreochgttre kanter SH och 56. När elementen är så anordnade, bildar de U-formiga länkarna 66 ett flertal länk- rader som förbinder stängerna 58 med varandra. Vart och ett av dragelementen 62 är utformat med två i längdriktningen på avstånd från varandra belägna slitsar 74 för upptagande av stängerna 58 (fig. 8). Såsom visas i fig. 8, är den ena slitsen 7H belägen intill förbindningselementet 64, som följaktligen bildar en främre anliggningsyta för stången 58. Ehuru två långsträckta slitsar 7H visas i varje dragelement 62, kan de an- 8302920-7 10 15 20 25 30 35 10 gränsande stängerna 58 upptas i endast en kontinuerlig slits 74 eller i en slits 7H vid den ena änden och ett cirkulärt hål vid dragelementets 62 andra ände. De yttre elementen 72 är väsentligt längre än de inre elementen 70. Dessutom sträcker sig slitsarna 74 i de yttre elementen 72 förbi slitsarna 7% i de inre elementen 70, så att de yttre elementen 70 kan ihopskjutas fullständigt, när de inre elementen 70 full- ständigt expanderas på samma sätt som gallerlänkarna 20 och 24 i det tidigare beskrivna bandet 2.

Ett flertal längsgående, förstärkande stavlänkar 78 och 80 användes lämpligen även i bandet 52. Länkarna 78 är an- ordnade i en dubbel, central rad mellan de inre och yttre elementen 70 och 72, och länkarna 80 är anordnade i en dubbel, yttre rad,som är belägen utanför elementet 72 längs bandets 52 yttre kant 56. Alternativt kan enkelrader eller mer än två rader centrala eller yttre stavlänkar användas. I fig. 8 är stavlänkarna 78 och 80 försedda med tvâ i längdriktningen på avstånd från varandra anordnade slitsar 82 intill vardera änden av varje länk, som svarar mot slitsarna 74 i elementet 60, för upptagande av angränsande stänger 58. Slitsarna 82 i de centrala och yttre stavlänkarna 78 och 80 har emellertid en delning (avståndet i längdriktningen mellan anliggningsytorna i successiva länkar), som är åtminstone lika långa och lämpligen något längre än delningen för slitsarna 74 i de inre och yttre elementen 70 respektive 72.

Sambandet mellan delningen för stavlänkarnas 78 slit- sar och för de angränsande elementens 70 slitsar är sådant att de senare uppbär en väsentlig dragbelastning i bandets normala, raka orienterade läge och stavlänkarna 78 uppbär "en väsentlig dragbelastning i bandets krökta rörelsebana.

Sambandet är lämpligen sådant att elementet 70 i huvudsak upp- bär hela dragbelastningen i bandets raka rörelsebana och stavlänkarna i huvudsak uppbär hela dragbelastningen i bandets krökta rörelsebana. För att åstadkomma det önskade sambandet är stavlänkarnas delning något längre än elementens 70, 71 delning. Varken stavlänkarna 80 eller elementet 72 uppbär någon dragbelastning i bandets raka rörelsebana. I en speciell kurva, 10 15 20 25 30 8302920-7 11 när dragbelastningen uppbäres av de yttre bandlänkarna, såsom i det följande beskrives, bör emellertid åtminstone en väsent- lig del av den nämnda belastningen uppbäras av stavlänkarna 80. Även i detta fall är det lämpligt att stavlänkarna 80 har en något större delning än elementen 72, så att hela den eventuella dragbelastningen på de yttre länkarna uppbäres av stavlänkarna. De yttre stavlänkarna 80 är väsentligt längre än de inre förstärkningsstavlänkarna 78 på samma sätt som de yttre elementen 72.

I fig. 6 visas bandet 52 i sin normala, raka rörelse- bana. I denna raka bana är de inre elementen 70 fullständigt expanderade, varvid stängerna 58 är belägna i ett dragingrepp med de i elementen 70 anordnade slitsarnas 74 ändar och förbind- ningselementen BH. De yttre elementen 72 är fullständigt ihop- skjutna varvid inget dragingrepp förefinns mellan stängerna 58 och elementen 72. Dragbelastningen pä bandet 52 är följakt- ligen jämnt fördelad över de inre elementen 70 i bandets normala orientering. Elementen 70 bildar följaktligen rader av inre länkar och centrala länkar längs elementens 70 inre respektive yttre delar. De inre och centrala länkarna delar dragbelast- ningen i bandets normala, raka orientering.

Då bandet 52 börjar röra sig genom en horisontell kurva, börjar de inre planlineelementen 70 att ihopskjutas från sitt fullständigt expanderade läge, varjämte de yttre elementen 72 börjar att expandera från sitt fullständigt ihopskjutna läge, såsom visas i fig. 7. Liksom med bandet 2 och i beroende av bandets 52 när bandet utförande kan tre alternativa draglägen uppstå, 52 rör sig genom horisontellt krökta banor med radier. första dragbelastningsläget visas i fig. 8 och snart bandet börjar kröka sig i sidled från sin varierande Det uppstår så normala, raka rörelsebana in i en krökt rörelsebana. De inre länkarna (längs elementets 70 inre del) börjar följaktligen att ihopskjutas från sitt fullständigt expanderade dragläge och att överföra sin belastning till de centrala bandlänkarna.

I detta skede uppbäres hela dragbelastningen av de centrala bandlänkarna. Såsom ovan har beskrivits, är det lämpligt att 8302920-7 10 15 20 25 30 35 12 hela eller i huvudsak hela dragbelastningen upptas av de centrala stavlänkarna 78. I vissa fall kan emellertid en del av belastningen upptas av de centrala_bandlänkarna, som bildas av elementets 70 yttre del.

Det andra belastningsläget inträffar, när de inre länkarna ihopskjutes tills att de yttre länkarna har expan- derats fullständigt och delar dragbelastningen med de centrala länkarna. När de yttre länkarna sålunda har belastats, är det lämpligt att hela denna yttre belastning upptas av de yttre stavlänkarna 80. I vissa fall kan emellertid en del av be- lastningen upptas av de yttre länkarna längs elementets 72 yttre del.

Det tredje belastningsläget inträffar, när de inre länkarna ihopskjutes ytterligare från det andra läget, vilket resulterar i att de centrala länkarna delvis ihopskjutes.

I detta tredje läge överföres hela dragbelastningen på ban- det till de yttre länkarna. Även i detta fall är det i detta läge lämpligt att hela belastningen upptas av de yttre stav- länkarna 80, varvid emellertid en viss belastning kan upp- tas av de yttre länkarna längs elementets 72 yttre del.

Liksom i bandet 2 kan bandet 52 vara utfört med de " olika länkarnas delning så samordnad att bandet kan inta ett, två eller alla de tre alternativa belastningslägena. Om när- mare bestämt de inre bandlänkarna uppnår sitt fullständigt ihopskjutna läge, innan de yttre bandlänkarna har uppnått sitt fullständigt expanderade läge, kan endast det första be- lastningsläget uppstå; Om de inre bandlänkarna uppnår sitt fullständigt ihopskjutna läge samtidigt som de yttre band- länkarna uppnår sitt fullständigt expanderade läge, kan de första och andra belastningslägena uppstå. Om slutligen de yttre bandlänkarna uppnår sitt fullständigt expanderade läge, innan de inre bandlänkarna har uppnått sitt fullständigt ihopskjutna läge, och de centrala bandlänkarna följaktligen delvis kan ihopskjutas, då de inre bandlänkarna fortsättningsvis ihop- skjutes, kan bandet orienteras i alla tre belastningslägena.

Förstärkningsstavlänkarna 78 och 80 är lämpligen an- ordnade i bandet 52,eftersom de minskar risken för utmattnings- 10 15 20 30 35 8302920-7 13 brott på plattlineelementen, såsom mer fullständigt beskrives i amerikanska patentskriften Re 27 690. Antingen de centrala stavlänkarna 78 eller de yttre stavlänkarna 80 eller båda kan emellertid utelämnas i de fall då utmattningspåkänningar kanske icke utgör något mer betydande problem. I så fall uppbär de centrala länkarna 66 på det inre elementets 70 yttre del (de länkar som är belägna nära bandets 52 centrum) hela dragbe- lastningen, som annars skulle uppbäras av de centrala stav- länkarna 78. Följaktligen bringas stängerna 58 i dragingrepp med förbindningselementen Eu. På motsvarande sätt bringa förbind- ningselementen GH på de yttre länkarna 66 på elementets 72 yttre del i dragingrepp med stängerna 58, när elementen 72 är fullständigt expanderade i det andra och tredje belastnings- läget. Detta dragingrepp mellan de inre och yttre elementen 70 och 72 och stängerna 58 kan även i viss utsträckning upp- stå även när de centrala och yttre stavlänkarna 78 och 80 använ- des, såsom tidigare beskrivits.

Teoretiskt och experimentellt kan påvisas att banden enligt de ovannämnda båda utföringsformerna kan röra sig genom mycket snävare kurvor än kända band. Under förutsättning att allmänt använda länkdimensioner används, kan det visas att den minsta innerradien för ett typiskt, känt "gallerband", som vissa L amerikanska patentskriften 3 225 898 är.2,1H gånger bandets bredd, medan "gallerbandet" enligt föreliggande upp- finning kan röra sig genom en kurva med en minsta kröknings- radie av 0,90 gånger bandets bredd. För ett typiskt känt "plattlineband" av det slag som visas i amerikanska patent- skriften Re 27 690 är på motsvarande sätt den minsta inner- radien normalt 1,62 gånger bandens bredd, medan denna minimi- radie för ett "plattlineband" 52 enligt uppfinningen minskas till 0,80 gånger bandets bredd. Förmågan hos banden enligt uppfinningen att röra sig genom mycket snävare kurvor för en bestämd bandbredd utgör en betydande fördel.

Banden 2 och 52 användes även med fördel i transpor- törer som har en högspänningsdrivanordning av kedjehjulstyp för den raka banan och en lågspänningsdrívanordning av kant- friktionstyp, såsom exempelvis visas och beskrivas i ameri- 8302920-7 10 15 20 25 30 (s) C- 14 kanska patentskrifterna 3 348 659 och 3 682 295, för i sidled krökta banor. Pâ 'grund av att den kraftiga dragbelastningen på banden 2 och 52 fördelas över såväl de inre som de centrala länkarna, när banden är orienterade i sina normala, raka rörelsebanor, kan väsentligt mindre länkar användas än vad som skulle erfordras på ett "centrumkedjeband". Dessutom kan bandet fortfarande på ett fullgott sätt tåla bandspänningen i de krökta banorna även om dragbelastningen endast uppbäres av de centrala eller yttre länkarna, eftersom denna spänning är mycket mindre än i den raka banan; Bandets 2 "gallerlänkar" och bandets 52 "plattlineelement" som kan bestå av metall, plast eller något annat lämpligt material.

I fig. 9 visas en skruvlinjeformig lågspänningstranspor- tör 100 av den typ som visas och beskrives i amerikanska patent- skriften 3 348 659 och som kan innefatta ettdera av banden 2 och 52 enligt uppfinningen. Eftersom lågspänningsanordningen är fullständigt beskriven i ovannämnda patentskrift, kommer endast en kort beskrivning att göras här.I en sådan lågspän- ningsanordning 100 är en burformig drivtrumma 102 i friktions- ingrepp med bandets 2 (eller 52) inre kant för att driva ban- det med relativt liten spänning genom en skruvlinjeformig bana kring trumman. Dessutom är ett drivkedjehjul 104 i ingrepp med bandet 2 längs en rak del av detta. En motor 105 driver trumman 102 via en kuggväxel 106 och driver även drivkedjehjulet 104 via en kuggväxel 107. Bandet 2 rör sig från drivkedjehjulet 104, förbi en viktförsedd spänningsupptagningsrulle 110 och ett tomgångshjul 111 till en rak inmatningsdel 108, härefter i skruvlinjeformiga slingor kring trumman 102 till en rak ut- matningsdel 109 och kring ett ytterligare tomgångshjul 111 till- baka till drivkedjehjulet.

Såsom är känt, är spänningen på bandet 2 i den raka delen 109 väsentligt större än i den krökta delen. Drivkedje- hjulet 104 bibringar bandet tillräcklig spänning för att bi- behålla det nödvändiga friktionsingreppet med trumman. I vissa anläggningar kan en viktförsedd spännrulle användas ensam i stället för drivkedjehjulet. I en skruvlinjegående läg- spänningstransportör 100 är den maximalt tillåtna belast- (j: 10 8302920-7 15 ningen på bandet omvänt proportionell mot den minsta inner- radie som bandet kan genomlöpa. Eftersom banden 2 och 52 kan röra sig genom en minimikurva med en radie som är mindre än hälft>n så stor jämfört med kända band, kan den tillåtna belastningen i en lågspänningsanordníng 100 enligt upp- finningen mer än fördubblas för ett band med en bestämd bredd.

Ehuru uppfinningen har âskädliggjorts med hjälp av lämpliga utföringsformer, torde det för fackmannen vara uppen- bart att talrika modifieringar kan utföras utan att göra avsteg från uppfinningens skyddsomfång, som endast begränsas av de efterföljande patentkraven. I

Claims (5)

,_Eš.30292Û-7 10 15 20 25 30 16 PATENTKRAV

1. Transportör med en i huvudsak rak bandel (109) och en i sidled krökt bandel, ett transportband (2, 52), som har en normal orientering för att följa den i huvudsak raka bandelen och en alternativ orientering för att_följa 'den krökta bandelen, varvid bandet bildar en konkav, inre kant (4, åh) och en konvex, yttre kant (6, 56) längs den krökta delen, varjämte transportbandet innefattar ett fler- tal i längdriktningen på avstånd från varandra belägna stänger (8, 58), som sträcker sig i tvärled över bandet och som har inre och yttre ändar (10, 12) längs bandets inre och yttre kanter och centrala delar (IH) däremellan, samt kantlänkorgan, vilka är anordnade i åtminstone en längsgående rad längs vardera kanten av bandet, innefat- och yttre länkar (24, 72, 80), stängernas inre och yttre ändar med var- tande inre länkar (20, 70) som förbinder andra, varvid kantlänkorganen radvis är ihopskjutbara och expanderbara i längdriktningen, k ä n n e t e c k n a d av ett spännorgan (104, 110), som är i ingrepp med transportbandet längs den raka bandelen, ett kantfriktions- drivorgan (102), som är i ingrepp med transportbandets konkava, inre kant vid ett flertal ställen längs den krökta ban- delen för att genom friktion driva bandet längs den krökta bandelen under en väsentligt mindre spänning än längs den raka bandelen, samt centrala länkorgan, som i sin tur inne- fattar centrala länkar (22, 70; 78), vilka är anordnade i åtminstone en längsgående rad, som svängbart förbinder stängernas centrala delar, varvid de centrala länkorganen och de inre länkarna har ett dragläge i bandets normala orien- tering för att dela dragbelastningen på bandet, de inre länkarna ihopskjutes, om bandet kröker sig i sidled från sin normala orientering, och de yttre länkarna har ett ihop- skjutet och icke dragande läge i bandets normala orientering.

2. Transportör enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k- n a d av att spännorganet består av ettdrivorgan (10%).

3. Transportör enligt patentkravet 2, k ä n n e t e c k- n a d av att drivorganet innefattar ett kedjehjul (104), LW 10 8302920-7 17 som är i ingrepp med de inre länkarna och de centrala länk- organen.

4. Transportör enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c kr n a d av att kantfriktionsdrivorganet består av en roter- bar drivtrumma (102) och den krökta bandelen bildar en skruvlinjeformig bana kring trumman.

5. Transportör enligt patentkravet H, k ä n n e t e c k~ n a d av att den raka bandelen (109) sträcker sig utåt från trumman (102) och att spännorganet (1OU) består av ett drivorgan.