SE534717C2 - Förfarande för att öka värmehomogeniteten i en gropugn - Google Patents

Description

25 30 534 717 mer än 1/5 jämfört med en motsvarande luftbrännare, och där- med sämre förutsättningar att uppnå tillräcklig temperaturho- mogenitet.

Speciellt vanligt är att de övre delarna av göten riskerar överhettning samtidigt som de nedre delarna blir för svala.

Det finns begränsade möjligheter att styra förbränningsreak- tionen till svalare delar av ugnen, på grund av risken för lokal överhettning i närheten av förbränningsstället. Det går i allmänhet heller inte att kompensera för de minskade mäng- derna förbränningsgaser genom att öka effekten hos oxyfuel- brännarna. Att anordna ett stort antal oxyfuelbrännare i en och samma ugn är möjligt, men mycket kostsamt. Dessutom blir resultatet ändå inte bra, eftersom det är önskvärt att kunna värma olika antal göt i samma ugn vid olika tillfällen.

Föreliggande uppfinning löser de ovan beskrivna problemen.

Således hänför sig uppfinningen till ett förfarande för att öka värmehomogeniteten i en gropugn i vilken åtminstone ett göt som skall värmas bringas att vara lutat mot en innervägg hos gropugnen så att ett utrymme med triangulärt tvärsnitt föreligger under götet, mellan götet och nämnda innervägg, där ett bränsle tillförs till ugnen, och utmärks av att åt- minstone en lans för en oxidant med ett syrgasinnehåll av åtminstone 85 viktprocent syrgas bringas att vara anordnad i en ugnsvägg så att den mynnar inne i ugnen och så att oxidant bringas att kunna tillföras direkt till nämnda utrymme) en hastighet av i vid storleksordningen ljudhastigheten eller högre. 10 15 20 25 30 534 71? Uppfinningen kommer nu att beskrivas i detalj, med hänvisning till exemplifierande utföringsformer av uppfinningen och de bifogade ritningarna, där: Figur 1 är en delvis söndertagen vy i perspektiv som visar en konventionell gropugn; Figur 2 visar gropugnen enligt figur 1 fràn långsidan; Figur 3 visar gropugnen enligt figur 1 ovanifrán; Figur 4 är en delvis söndertagen perspektivvy som visar en gropugn enligt en första föredragen utföringsform av förelig- gande uppfinning; Figur 5 visar gropugnen enligt figur 4 från långsidan; Figur 6 visar gropugnen enligt figur 4 från kortsidan; Figur 7 visar gropugnen enligt figur 4 ovanifrân; Figur 8 är en vy som motsvarar den i figur 5 men som visar en gropugn enligt en andra föredragen utföringsform enligt före- liggande uppfinning från långsidan; Figur 9 visar gropugnen enligt figur 8 från kortsidan; och Figur 10 visar gropugnen enligt figur 8 uppifrån.

Figurerna 1-3 illustrerar, med gemensamma hänvisningssiffror, en konventionell gropugn 100 i vilken tio göt 101 värms i två rader om fem göt vardera. Göten vilar på en bädd 102 av glöd- skal från tidigare körningar, och står lutade i två rader mot ugnens 100 lângsidors motstàende innerväggar längs med ugnens 100 längdriktning 104.

Ugnen 100 värms med hjälp av en konventionell luftbrännare 103, är anordnad i väggen i ena kortänden av ugnen 100. riktad i ugnens 100 längdriktning 104. Luftbrännaren 103 Eftersom ugnen 100 visas delvis söndertagen i figurerna 1-3 visas nämnda kortände inte, tillsammans med ugnens 100 tak och dess ena långsida. De heta förbränningsgaserna fràn luftbrännaren 10 15 20 25 534 717 103 strömmar i riktningen 104 längs med raderna av göt 101, och vänder vid en bortre kortände 105 av ugnen för att åter strömma tillbaka till den kortände i vilken luftbrännaren 103 finns anordnad, och där avlägsnas genom en utloppskanal 106 för rökgaser. Eftersom luftbrännaren 103 och utloppskanalen 106 är anordnade i samma vägg i ugnen 100 men på olika höjd, uppstår en naturlig konvektion som medför tillräcklig tempe- raturhomogenitet i hela ugnsutrymmet.

Figurerna 4-7 visar, med gemensamma hänvisningssiffror, en gropugn 200 i vilken ett förfarande för att öka värmehomoge- niteten enligt föreliggande uppfinning tillämpas. Ugnen 200 liknar till del den i figurerna 1-3 visade ugnen 100. I ugnen 200 finns ett antal, åtminstone två, göt 201 anordnade. Göten 201 är anordnade i två rader längs med ugnens 200 huvudsakli- ga längdriktning 250, lutade mot varsin av respektive första och andra motstàende innerväggar hos gropugnen 200 så att göten 201 bildar ett utrymme 203 med V-format tvärsnitt (se figur 6) mellan och ovanför sig längs med nämnda första och andra innerväggar. Nämnda innerväggar utgörs företrädesvis av ugnens 200 långsidors innerväggar.

I figurerna 4-7, som är delvis söndertagna, visas inte den ena av nämnda väggar.

Göten 201 vilar mot en bädd 202 av glödskal som liknar bädden 102. Alternativt kan göten 201 vila direkt mot ugnsgolvet.

En utloppskanal 206 för rökgaser är anordnad i ugnens 200 ena kortsida.

Det är föredraget att åtminstone en separat lans 211, 212, för oxidant och åtminstone en separat lans 210 för bränsle är anordnade i en ugnsvägg så att de mynnar inne i ugnen 200 på avstånd från varandra och så att oxidant respektive bränsle 10 20 25 30 534 717 kan tillföras till det V-formade utrymmet 203 mellan göten 201 och där reagera.

Den undre bränslelansen 210 och de två ovanför bränslelansens 210 mynning mynnande oxidantlansarna 211, 212 bildar tillsam- mans ett aggregat eller en grupp av lansar. Aggregatet kan även vara utformat med andra konfigurationer av lansar för bränsle och oxidant, så länge som åtminstone en oxidantlans mynnar ovanför åtminstone en bränslelans.

Det är föredraget att avståndet mellan varje oxidant- och bränslelans är åtminstone 5 cm.

Den oxidant som tillförs via åtminstone en, men företrädesvis via samtliga, lansar för oxidant har enligt uppfinningen ett syrgasinnehàll av åtminstone 85 viktprocent syrgas, företrä- desvis åtminstone 95 viktprocent. Bränslet kan vara vilket lämpligt, konventionellt, gasformigt, flytande eller fast bränsle som helst, såsom olja eller naturgas. Det är föredra- get att bränslet är ett gasformigt eller flytande bränsle.

Det är föredraget att åtminstone en av lansarna 211, 212 för oxidant, helst samtliga lansar 211, 212 för oxidant, är an- ordnade att mynna ovanför mynningen för åtminstone en bräns- lelans 210, och riktade så att oxidanten strömmar snett nedåt och längs med det V-formade utrymmets 203 längdriktning, väsentligen parallellt med nämnda första och andra ugnsväg- gar. Med andra ord tillförs oxidanten till det V-formade utrymmet 203 mellan göten 201, så att den snett nedåtriktade Det är vidare föredraget att strömmen av oxidant från var och en strömmen av oxidant löper i ugnens 200 längriktning 250. av oxidantlansarna 211, 212 är anordnad att skära igenom ett område i utrymmet 203 till vilket bränsle tillförs med hjälp 10 15 20 25 30 534 717 av bränslelansen 210. Företrädesvis möts åtminstone en ström av oxidant och åtminstone en ström av bränsle i utrymmet 203.

Eftersom oxidanten har ett så högt innehåll av syrgas kommer mängden heta förbränningsgaser som härrör från bränslet och 211, oxidanten som tillförs genom lansarna 210, 212 att vara väsentligen mindre än motsvarande mängd förbränningsgaser härrörande från luftbrännaren 103 för motsvarande värmnings- effekter. Sàsom beskrivits ovan ger drift med en sådan oxi- dant konventionellt upphov till försämrad temperaturhomogeni- tet. Speciellt har det visat sig vara svårt att uppnå till- räckligt hög temperatur mot botten av det V-formade utrymmet 203 mellan göten 201, dvs. i närheten av glödskalbädden 202 vid ugnens 200 botten, samt i det utrymme 205 (se figur 6) med triangulärt tvärsnitt som föreligger under göten 201, mellan varje göt 201 eller rad av göt och den ugnsvägg mot vilken götet eller göten 201 är lutade.

Oxidanten strömmar alltså ut från lansarna 211, 212, möter det ur bränslelansen 210 utströmmande bränslet i det V- och formade utrymmet 203 mellan göten 201. Genom att oxidanten tillförs på detta sätt genom en separat lans, kan den geomet- riska formen och hastigheten för oxidantströmmen regleras så att den kan föra med sig den resulterande blandningen av bränsle och oxidant ned mot det V-formade utrymmets 203 bot- ten. Därmed kan temperaturen där ökas utan förhöjda risker för överhettning, vilket hade varit fallet om exempelvis en luftbrännare hade placerats närmare botten eller om en sepa- rat oxidantlans hade placerats så att den direkt mynnade i omedelbar närhet av göten 201.

Bränslelansen 210 kan vara anordnad horisontellt och så att bränsleströmmen är riktad väsentligen rakt längs med det V- 10 15 20 25 30 534 71? formade utrymmets 203 huvudsakliga längdriktning. Emellertid är det föredraget att bränslelansen är något vinklad nedåt i förhållande till horisontalplanet med en vinkel av som mest 212 är i detta fall riktade med samma eller större vinkel i förhål- 5°. De respektive oxidantströmmarna från lansarna 211, lande till horisontalplanet. Därmed kan den nedåtriktade oxidantströmmen föra förbränningsblandningen nedåt mot det V- formade utrymmets 203 botten.

Enligt en föredragen utföringsform mynnar åtminstone en oxi- 2ll, 212 i föreliggande exempel alltså bränslelansen 210, dantlans ovanför samtliga tillförselställen för bränsle, som 212 ifråga mynnar. Detta medför att allt bränsle som tillförs via är anordnade i samma ugnsvägg i vilken oxidantlansen 211, aggregatet av lansar 210, 211, 212 ifråga förs nedåt i det V- formade utrymmet 203 med hjälp av oxidantströmmen från lansen ifråga.

Enligt en speciellt föredragen utföringsform tillförs oxidan- 212, den oxidantlans 212 som mynnar högst upp i varje respektive ten genom åtminstone en oxidantlans 211, företrädesvis aggregat, vid hög hastighet. Detta medför ökad konvektion i ugnsutrymmet, vilket kompenserar för att mängderna förbrän- ningsgaser blir mindre i jämförelse med om en eller flera luftbrännare hade använts istället för den oxyfuelbrännare som lansaggregatet 210, 211, 212 utgör.

Det är föredraget att lansningshastigheten är åtminstone 100 m/s, vilket i många tillämpningar medför tillräcklig konvek- tion i. ugnsutrymmet. Ugnsatmosfärsgaser sugs in j. förbrän- ningsblandningen, vilket sänker förbränningstemperaturen och därmed medför lägre bildad NOX. I kombination med den ovan beskrivna, nedåtriktade oxidantströmmen kommer då hela ugns- 10 15 20 25 30 534 717 utrymmet, inklusive botten av det V-formade utrymmet 203, att bli tillräckligt varmt utan risk för lokal överhettning.

Enligt en speciellt föredragen utföringsform lansas oxidant genom åtminstone en oxidantlans 211, 212 med en hastighet som är åtminstone ljudhastigheten. Detta medför kraftigt ökad konvektion och recirkulation i hela ugnsutrymmet, med motsva- rande kraftigt förbättrad temperaturhomogenitet samt minskade värden för CO och NOX. Ett sådant förfarande är speciellt föredraget i större ugnar.

Mest föredraget är att tillföra oxidant genom åtminstone en oxidantlans 211, 212 vid åtminstone mach 1,5. En sådan hög lansningshastighet har funnits medföra en konvektion som ökar som funktion av hastigheten på ett icke-linjärt sätt. Över cirka mach 1,5 kan en förbränning av flamlös typ uppnås där förbränningen kan ske i större delen av ugnsutrymmet samti- digt, utan en tydligt urskiljbar flamma. Detta medför därför mycket god temperaturhomogenitet även i svårtillgängliga delar av ugnsutrymmet.

Det är föredraget att åtminstone en oxidantlans 211, 212, helst varje oxidantlans, är monterad så att den respektive oxidanten strömmar ut i ugnsutrymmet med en vinkel av mer än O° och som mest 20°, helst mellan 3 och 5°, Således i förhållande till horisontalplanet. 211, är åtminstone en oxidantlans 212 vinklad från ett horisontellt läge i den riktning som anges av pilen 251. Detta medför i en gropugn 200 av normal storlek att blandningen av oxidant och bränsle förs ned tillräckligt långt mot det V-formade utrymmets 203 botten för att önskad temperaturhomogenitet skall kunna uppnås. 10 15 20 25 30 534 717 Enligt en speciellt föredragen utföringsform används fler än 212, såsom illustreras i figurerna 4-7. en oxidantlans 211, anordnade att mynna ovanför varandra I detta fall är det före- i förhållande till hori- med vilken den resulterande oxidantströmmen är draget att den nedàtriktade vinkeln, sontalplanet, riktad är lika stor eller större för oxidantlansar 212 som mynnar längre upp än för oxidantlansar 2ll som mynnar längre ned. I det föreliggande exemplifierande fallet med två oxi- dantlansar 211, 212 är det då föredraget att en undre oxi- dantlans 211 har en vinkel av mer än 0° och som mest l0° medan en övre oxidantlans 212 har en vinkel av mer än 0° och som mest 20°, dock minst samma vinkel som den undre oxidant- lansens 211. Genom att på detta sätt anordna flera oxidant- lansar ovanför varandra kan den sammantagna strömmen av bränsle och oxidant styras så att en god spridning av bränsle och oxidant kan uppnås i utrymmet 205.

I den i figurerna 4-7 illustrerade, exemplifierande utfö- ringsformen är en första grupp lansar eller lansaggregat, innefattande en bränslelans 210 och två oxidantlansar 211, 212, anordnat i ugnens 200 ena kortsida, och ett andra lans- innefattande en bränslelans 220 och två oxidantlan- 222, aggregat, sar 221, är anordnat i ugnens 200 andra, motstàende kortsida. Båda lansaggregaten innefattar således en respekti- ve bränslelans 210, 220 ovanför vars mynning två respektive oxidantlansar 211, 212, 221, 222 mynnar. Varje sådant aggre- gat kan vara utformat med andra konfigurationer av lansar för bränsle och oxidant, så länge som åtminstone en nedåtriktad oxidantlans för oxidant med mer än 85 viktprocent syrgas mynnar ovanför åtminstone en bränslelans i varje aggregat.

Såsom är tydligt i figurerna 5 och 6 är de båda lansaggrega- ten anordnade på olika höjd i ugnen 200. Genom ett sådant 10 15 20 25 534 717 10 arrangemang kan temperaturhomogeniteten ytterligare ökas genom att cirkulationseffekter uppstår i ugnsutrymmet. Det är i detta fall föredraget att den lägst mynnande bränslelansen 210 i ett första aggregat av lansar 210, 211, 212 är anordnad att mynna på en höjd över ugnsgolvet som är mellan 0,7 och 1,2 meter ovanför den nivå över ugnsgolvet vid vilken den lägst mynnande lansen 220 i ett andra aggregat av lansar 220, 221, 222 mynnar. Det är vidare föredraget att alla sådana 211, 212, 220, 221, 222 som mynnar i det V-formade utrymmet 203 är anordnade aggregat av bränsle- och oxidantlansar 210, så att ingen lans mynnar i ugnen vid en vertikal nivå från ugnsgolvet som är så stor att överhettning av göten 201 ris- keras som direkt konsekvens av den värmeenergi som tillförs tillförs genom en sådan lans. Vilken denna vertikala nivå är beror på lokalt till följd av bränslet eller oxidanten som utformningen av ugnen 200 samt placeringen och formen på göten 201, men det är föredraget att ingen sådan lans mynnar på en nivå understigande 1,5 meter över golvet.

Figurerna 8-10, vars vyer motsvarar vyerna i figurerna 5-7, på ett sätt som liknar det ovan beskrivna i samband med figurerna 4-7, en gropugn 300 innehåller göt 301 som vilar mot en glödskalbädd illustrerar en alternativ utföringsform, vari, 302 och värms med hjälp av två motstående aggregat av lansar 310, 312, 321, 322 för oxidant. Pilen 350 anger ugnens 300 längdriktning. 320 för bränsle i kombination med lansar 311, 306 är en utloppskanal för rökgaser.

Såsom tydligast framgår i figurerna 9 och 10 är emellertid lansarna 311, 312 för oxidant inte enbart, i likhet med lan- sarna 211, 212 i figurerna 4-7, vinklade i den av pilen 351 markerade rotationsriktningen i förhållande till horisontal- planet, utan lansarna 211, 212 är även vinklade i horisontal- 10 15 25 30 534 717 ll planet, i förhållande till ett längsgående vertikalplan, i en rotationsriktning som anges av pilen 352. Detta medför att den resulterande blandningen av oxidant och bränsle i det V- formade utrymmet 303 (se figur 9) mellan göten 301 kan spri- das ännu jämnare än vad som är möjligt enbart genom att vink- la lansarna 311, 312 i horisontalplanet enligt ovan.

Det är föredraget att anpassa lansningsriktningen för varje enskild lans för oxidant beroende på den faktiska tillämp- ningen, sà att den resulterande temperaturfördelningen i det V-formade utrymmet 303 blir så homogen som möjligt. Speciellt föredraget är att åtminstone tvà lansar 311, 312 för syrgas är monterade så att de mynnar i ugnsutrymmet ovanför varandra och så att deras respektive oxidant kan strömma ut i ugnsut- rymmet och/eller i. vertikalplanet. med olika vinklar antingen i horisontalplanet Detta medför jämn spridning av bränsle/oxidantblandningen men med möjlighet att bibehålla en låg risk för lokal överhettning på grund av den tillförda oxidanten. Det är föredraget att vinkeln i horisontalplanet, i rotationsriktningen 352, mellan oxidantströmmen frán varje enskild oxidantlans och det V-formade utrymmets 303 huvudsak- liga längdriktning är 10° eller mindre åt endera hållet.

Speciellt föredraget är att åtminstone en lans för oxidant 311, 312, 321, 322, omriktningsbara, företrädesvis alla sådana lansar, är så att det går att vinkla dess respektive ström av oxidant i horisontalplanet och/eller i vertikalpla- i både horisontal- net, företrädesvis och vertikalplanet.

Detta medför att ugnen 300 kan anpassas efter skiftande driftsförutsättningar med exempelvis olika antal och/eller olika stora göt 301 som skall värmas. 10 15 20 25 534 717 12 Enligt en föredragen utföringsform används fler än en lans för oxidant i ugnen, företrädesvis i kombination med en och samma lans för bränsle, varvid värmningseffekten i ugnen regleras under drift genom att en eller flera lansar slås till eller fràn, medan mängden tillfört bränsle bringas att regleras till att vid varje tidpunkt eller åtminstone över tid stökiometriskt motsvara det genom oxidanten sammantaget tillförda syret. För att minska den totala värmningseffekten i ugnen från en viss högre effektnivå till en viss lägre effektnivà kan en oxidantlans drivas pulserande, där de till- och frànslagna perioderna varieras så att den genomsnittligt avgivna effekten blir den önskade. Dessutom eller alternativt kan en eller flera oxidantlansar helt slås frân.

Det är i detta sammanhang föredraget att påbörja värmnings- förfarandet med samtliga oxidantlansar tillslagna, varvid den totala värmningseffekten är maximal. När ugnen har nått en viss förutbestämd driftstemperatur kan en eller flera oxi- dantlansar antingen drivas pulserande eller slås från. Denna minskning av den totala värmningseffekten kan ske i ett eller flera steg, genom att förändra antalet tillslagna oxidantlan- sar och/eller genom att förändra tidsperioderna för en eller flera oxidantlansar som drivs pulserande.

Därefter kan den totala värmningseffekten successivt minskas på samma sätt, under det att driftstemperaturen bibehålls i ugnen och tills dess göten har nått en önskad sluttemperatur.

Sedan kan den totala värmningseffekten minskas ytterligare, fortfarande pà samma sätt som beskrivits ovan, så att tempe- raturjämvikt råder under en hàlltid med konstant göttempera- tur. 10 15 20 25 534 717 13 Under hela detta förfarande är det föredraget att, vid varje tidpunkt, åtminstone en oxidantlans drivs med full prestanda.

Det är dessutom föredraget att, vid varje tidpunkt, åtminsto- ne en oxidantlans, som är den oxidantlans som mynnar högst upp i ugnen av lansarna i ett aggregat innefattande åtminsto- ne en bränslelans och åtminstone en oxidantlans, drivs med full prestanda. Speciellt föredraget är att denna åtminstone en oxidantlans drivs med de ovan angivna höga lansningshas- tigheterna. På detta sätt är det möjligt att reglera den totala värmningseffekten över ett brett effektintervall och hela tiden säkerställa fullgod konvektion och därmed tempera- turhomogenitet i hela ugnsutrymmet, inklusive i det V-formade utrymmet mellan göten.

Om en total värmningseffekt önskas som är lägre än den som erhålls när endast en oxidantlans drivs vid full prestanda är det föredraget att endast en oxidantlans drivs pulserande.

Denna enda oxidantlans är i detta fall företrädesvis en oxi- dantlans son1 utgör den lägst mynnande oxidantlansen i ett aggregat innefattande åtminstone en bränslelans och åtminsto- ne en oxidantlans, där den enda lansen mynnar ovanför åtmin- stone en bränslelans genom vilken bränsle tillförs.

För att ytterligare öka värmehomogeniteten under ett förfa- rande enligt föreliggande uppfinning är det vidare föredraget att oxidant alternerande tillförs genom olika lansar för oxidant, eller genom olika konstellationer av lansar för oxidant. Sålunda kan en och samma totala värmningseffekt upprätthâllas men med användande av alternerande oxidantlan- sar. Detta medför temperaturutjämning över tiden, och minskar risken för uppkomst av lokal överhettning i så kallade ”hot spots”. 10 15 25 534 717 14 Speciellt föredraget är att konvertera en befintlig gropugn som drivs med konventionella luftbrännare till att istället drivas med hjälp av oxyfuelförbränning, genom att installera en eller flera bränslelansar och en eller flera oxidantlansar som drivs enligt det som beskrivits ovan. Genom en sådan konvertering följt av en sådan drift kan en befintlig gropugn på ett kostnadseffektivt sätt konverteras till en mer miljö- vänlig oxyfueldrift utan att för den skull få problem næd bristande värmehomogenitet i ugnen.

Med hänvisning åter till den gropugn 200 som illustreras i figurerna 4-7 är det vidare föredraget att öka värmehomogeni- teten i ugnen 200 genom att anordna åtminstone en lans 230 för en oxidant med ett syrgasinnehàll av åtminstone 85 vikt- procent i en ugnsvägg, så att lansen mynnar inne i ugnen 200 och så att oxidant kan tillföras direkt till det utrymme 205 med triangulärt tvärsnitt (se figur 6) som föreligger under åtminstone ett göt 201 sonl är lutat mot en innervägg hos gropugnen 200, mellan götet 201 och väggen. Att oxidanten kan tillföras direkt till utrymmet 205 skall tolkas som att den ström av oxidant som härrör från lansen 230 strömmar in i utrymmet 205 utan att stöta emot något hinder på vägen. Före- trädesvis mynnar lansen 230 i själva utrymmet 205, men den kan även mynna ett stycke utanför och skjuta in oxidantström- men i utrymmet 205.

I det fall flera göt 201 finns i ugnen 200 längs med samma ugnsvägg kommer detta utrymme 205 med triangulärt tvärsnitt i allmänhet att utgöra en långsträckt, väsentligen cylinderfor- mig kropp med triangulärt tvärsnitt som är delvis separerad från den uppvärmda delen av ugnen 200. När oxyfuel används för att värma ugnen 200 är det svårt att uppnå tillräckligt hög temperatur även i utrymmet 205. Detta problem föreligger 10 15 20 25 30 534 717 15 både i. det fall ett eller flera got 201 är lutade på rad längs med samma innervägg och i det fall göt är lutade mot båda motstående làngsidor, såsom visas i figurerna 4-7.

Höjden hos bädden 202 av glödskal varierar under drift och även över tid under flera sar 230, driftscykler. Eftersom oxidantlan- 240 som mynnar direkt i utrymmet 205 riskerar att hamna under nivån för bädden 202 när tillräckligt mycket glödskal finns på ugnsgolvet är det föredraget att anordna alla lansar som mynnar i utrymmet 205 under göten 201 på en sådan höjd att det är möjligt att övervaka glödskalniván och tömma ugnsgolvet från glödskal innan de når upp till nivån för installerade lansars mynningar.

Det är speciellt föredraget att oxidantlansarna 230, 240 är anordnade att mynna på en höjd över ugnsgolvet som är ovanför den maximala nivån för en glödskalsbädd som uppträder i ugnen vid drift. Mer specifikt är det föredraget att de är anordna- de att mynna på en höjd över ugnsgolvet av 0,5-1,0 meter.

Det är vidare föredraget att oxidanten från lansen 230, i 212, företrädesvis vid åtminstone 100 m/s, likhet med den från lansarna 211, tighet, tillförs vid hög has- hellre åtmin- stone ljudhastigheten, helst åtminstone mach 1,5. Med sådana höga lansningshastigheter uppnås de ovan beskrivna fördelarna i termer av temperaturhomogenitet och låg flamtemperatur med medföljande låga värden för CO och NOX. Detta är speciellt viktigt för att undvika lokal överhettning i det förhållande- vis trånga utrymmet 205 under göten 201, och medför dessutom att lansen 230 kan placeras så att den mynnar längre upp längs med ugnens 200 innervägg utan att för den skull riskera att ge upphov till lokal överhettning av göten 201 vid låga den lansade nivåer för glödskalbädden 202. Dessutom kommer 10 15 20 25 534 717 16 höghastighetsströmmen av oxidant att suga in heta ugnsgaser i utrymmet 205 från kringliggande delar av ugnen 200,_vilket ytterligare ökar värmehomogeniteten i ugnen 200 genom att fördela värmeenergi till utrymmet 205.

Föreliggande uppfinnare har upptäckt att bildandet av glöd- skal under drift tenderar att konsumera stora mängder syrgas.

Man har noterat att detta i vissa fall leder till syrgasbrist i förbränningsreaktionen, varvid koncentrationen CO i ugnsat- mosfären mycket snabbt kan öka kraftigt. Enligt en föredragen utföringsform utnyttjas detta fenomen genom att den huvudsak- liga förbränningen, i det huvudsakliga ugnsutrymmet som ut- görs av de delar av ugnen 200 som inte utgörs av utrymmet 205, kontinuerligt regleras till att vara understökiometrisk genom. att reglera ned den sammantaget tillförda oxidanten genom de oxidantlansar 211, 205. 212 som mynnar utanför utrymmet Detta leder således till höga halter CO i ugnsatmosfä- ren. Denna CO oxideras sedan i. utrymmet 205 med hjälp av ytterligare tillförd oxidant, med åtminstone 85 viktprocent SYIgaS, 205. ometrisk jämvikt i ugnen 200. som tillförs genom oxidantlansen 230 till utrymmet I och med denna ytterligare oxidant uppnås global stöki- I detta fall tillförs således inget ytterligare bränsle till utrymmet 205. Istället bringas den genom lansen 230 tillförda oxidanten att till största delen reagera med CO som bildats vid ofullständig förbränning av bränsle i ugnen 200, med hjälp av oxidant som tillförts till en del av ugnen som inte utgörs av utrymmet under götet. Därmed sker förbränningen av bränslet i två steg i ugnen 200, nämligen ett första steg då CO bildas och ett efterföljande steg då fullständig förbrän- ning till CO2 sker. 10 15 25 30 534 717 17 En alternativ utföringsform visas i figurerna 8-10, vari en separat lans 331 för bränsle tillför ytterligare bränsle, 320 till det V-formade utrymmet 303 och till resten av ugnsutrymmet, till utrymmet 305 förutom det bränsle som tillförs genom lansarna 310, (se figur 9), med vilket bränsle den genom lansen 330 tillförda oxidanten bringas att reagera. I detta fall krävs inte en nedreglering av tillförd oxidant till det övriga utrymmet i ugnen för att uppnå en understökiometrisk förbränning.

Enligt en föredragen utföringsform anordnas fler än en lans för oxidant i utrymmet 205, 305.

I figurerna 4-7 är således, förutom lansen 230, även en motsvarande lans 240 anordnad i motsatt kortände av ugnen 200 så att den mynnar i utrymmet 205 under de göt 201 som är lutade mot motsatt långsida av ugnen. I detta fall, där åtminstone två göt 201 som skall värmas är lutade mot varsin av respektive första och andra motstående innerväggar hos gropugnen 200, så att ett respek- tive utrymme 205 med triangulärt tvärsnitt bildas under varje respektive göt, är det i allmänhet föredraget att åtminstone en respektive lans 230, 240 för oxidant med ett syrgasinne- håll av åtminstone 85 viktprocent syrgas är anordnad i en respektive ugnsvägg så att den mynnar inne i ugnen 200 och så att oxidant kan tillföras till respektive utrymme 205, och att lansarna 230, 240 dessutom är anordnade att mynna i var- sin motstående ugnsvägg och riktade så att strömmarna av oxidant tillsammans ger upphov till en cirkulerande ström- ningsrörelse i ugnen 200. I figur 7 kommer således den cirku- lerande strömningsrörelsen att, utgående från lansen 240, löpa i riktningen 250 till den motsatta kortänden, vinkelrätt bort mot mynningen hos lansen 230, därefter tillbaka till den första kortsidan och slutligen vinkelrätt åter till mynningen för lansen 240. Ett sådant arrangemang medför en god värmeho- 10 20 25 30 534 717 18 mogenitet i hela utrymmet 205 under samtliga i ugnen 200 anordnade göt.

I figurerna 8-10 illustreras ett motsvarande arrangemang innefattande oxidantlansar 330 respektive 340. I detta fall visas även den föredragna men inte nödvändiga utformningen med en respektive bränslelans 331, 341 som används i kombina- tion med vardera oxidantlans 330, 340.

Det som sagts ovan beträffande alternerande drift med flera olika oxidantlansar för ökande temperaturhomogenitet gäller 240, 330, 340. möjligt att driva exempelvis lansarna 230, sà att först den ena 230, även drift av lansarna 230, Således är det 240 alternerande, sedan den andra 240, därefter åter den ena 230 lansen drivs, under det att den lans som vid varje tidpunkt inte drivs är frånslagen. Det är även möjligt och föredraget att utföra sådan alternerande drift innefat- 240, 330, 305 och oxidantlansar 211, tande både oxidantlansar 230, utrymmet 205, 312, 321, 212, 221, 222, 311, 322 som mynnar i utrymmet 203, 303. Med ett sådant driftssätt kan temperaturhomogeniteten maximeras över tiden, och lokal överhettning kan undvikas, på ett sätt som enkelt kan anpassas till aktuella driftsförutsättningarna.

Enligt en föredragen utföringsform mäts temperaturen i ugnen med hjälp av i sig konventionella temperaturgivare (inte visade) pà olika ställen där lokal överhettning kan befaras, och den alternerande driften styrs ut så att värmningseffek- ten minskar på ställen där den uppmätta temperaturen är så hög att överhettning riskeras, dvs. är högre än ett visst förutbestämt värde som beror på det värmda materialet. 340 som. mynnar i' 10 15 25 534 717 19 Pà grund av det ovan sagda beträffande glödskalbildningens konsumtion av syrgas är det, för att kontrollera koncentra- tionen CO i ugnen, dessutom föredraget att mäta syrgasnivàn i ugnen under drift, exempelvis med hjälp av en eller flera i sig konventionella lambdasonder, och att baserat på detta mätvärde eller dessa mätvärden reglera den genom oxidantlan- 240, 330, 340, 205, 305, 211, 212, 221, 222, 311, 321 tillförda mängden syre så att syrgaskoncentrationen sarna 230, 312, i ugnen hålls väsentligen konstant. Regleringen kan exempel- vis ske genom kontinuerlig styrning av tillförseln av oxidant genom en eller flera oxidantlansar eller genom att driva en eller flera oxidantlansar pulserande med lämpliga förhållan- den nællan tillslagen tid och frånslagen tid. Detta medför dels att mängden CO i avgaserna kan kontrolleras till önskade låga nivåer, dels till att en eventuell efterförbränning i utrymmet 205, 305 kan optimeras.

Ovan har föredragna utföringsformer beskrivits. Emellertid är det uppenbart för fackmannen att många förändringar kan göras av de beskrivna utföringsformerna utan att frångà uppfinning- ens tanke.

Exempelvis kan en oxyfuelförbränning enligt föreliggande uppfinning användas som komplement till en eller flera i en gropugn befintliga luftbrännare, för att öka den maximala kapaciteten för gropugnen eller för att kunna minska effekten för luftbrännarna med bibehållen kapacitet med mindre negati- va miljökonsekvenser.

Vidare kan de i figurerna 4-10 illustrerade, ovan beskrivna lansarna för oxidant och bränsle anordnas i andra konstella- tioner. Fler oxidantlansar kan exempelvis anordnas för att värma speciellt svårtillgängliga utrymmen och/eller skapa 10 15 20 534 717 20 ytterligare turbulens i ugnen, beroende på de faktiska driftsbetingelserna. Lansarna som mynnar i det V-formade utrymmet behöver inte vara centralt anordnade i nämnda utrym- me, utan kan exempelvis vara anordnade med deras respektive mynningar något förskjutna i horisontalplanet. I detta läge är det föredraget att den resulterande nedátriktade strömmen av oxidant skär genom ett område till vilket bränsle tillförs i det V-formade utrymmet. Dessutom kan fler bränslelansar användas i varje aggregat eller grupp, alternativt på andra ställen i ugnen så att bränsle tillförs till ett ställe vil- ket skärs av en eller flera höghastighetsströmmar av oxidant.

Det är slutligen möjligt att anordna en oxidantlans på låg så att oxidant till- förs från båda hållen in i utrymmet under göten längs med höjd i vart och ett av hörnen i ugnen, båda långsidorna i ugnen.

Därför skall uppfinningen inte vara begränsad av de beskrivna utföringsformerna, utan kan varieras inom ramen för de bifo- gade kraven.

Claims (9)

10 15 20 25 30 534 717 21 P Ä T E N T K IR A. V

1. Förfarande för att öka värmehomogeniteten i. en gropugn (200:300) (20l;30l) värmas bringas att vara lutat mot en innervägg hos gropugnen (200;300) snitt i vilken åtminstone ett göt som skall så att ett utrymme (205;305) med triangulärt tvär- (20l;30l), (20l;30l) och nämnda innervägg, där ett bränsle tillförs till (200;300), k ä n n e t e c k n a t a v (230,240;330;340) under föreligger mellan götet götet ugnen att åtminstone en lans för en oxidant med ett syrgasinne- håll av åtminstone 85 viktprocent syrgas bringas att vara anordnad i (200:300) direkt till nämnda utrymme en ugnsvägg så att den mynnar inne i ugnen och så att oxidant bringas att kunna tillföras (205;305) storleksordningen ljudhastigheten eller högre. vid en hastighet av i

2. Förfarande enligt krav l, (330;340) att reagera med bränsle i nämnda utrymme (301), k ä n n e t e c k n a t a v att den genom lansen tillförda oxidanten bringas (305) vilket bränsle bringas att tillföras till nämnda ut- under götet rymme (305) genom en separat lans (33l;341) för bränsle.

3. Förfarande k ä n n e t e c k n a t enligt krav 1, a v (230,240) att till största delen reagera med CO som bildats vid ofull- (200) oxidant som tillförts till en del av ugnen som inte utgörs av (205) att den genom lansen tillförda oxidanten bringas ständig förbränning av bränsle i ugnen med hjälp av utrymmet under götet, så att förbränningen av bränslet sker i två steg i ugnen (200).

4. Förfarande enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a t a v (200) under götet regleras ned så att den att en mängd oxidant som vid drift tillförs till ugnen (205) sammantagna förbränningsblandningen i. den. del av ugnen som utanför utrymmet 10 15 20 25 30 534 717 22 inte utgörs av nämnda utrymme (205) under götet blir under- stökiometrisk. k ä n n e - (2ll,2l2,22l,222,230,240;

5. Förfarande enligt något av föregående krav, a v att flera lansar 3ll,3l2,32l,322,330,340) t e c k n a t för oxidant med ett syrgasinnehåll av åtminstone 85 viktprocent syrgas bringas att vara anordna- de att mynna i ugnen (200;300), (200;300) genom att alternerande tillföra oxidant genom olika sådana och av att värmehomogeniteten i ugnen bringas att ytterligare ökas under drift lansar för oxidant eller konstellationer av sådana lansar för oxidant.

6. Förfarande enligt något av föregående krav, k äxxn e - t e c k n a t som skall a v att åtminstone tvà göt (20l;30l) värmas bringas att vara lutade mot varsin av respektive för- (200;300), så att ett respektive utrymme (205;305) med triangulära tvär- (20l;301), (230,240;330,340) med ett syrgasinnehåll av åtminstone 85 viktprocent syrgas sta och andra motstående innerväggar hos gropugnen snitt bildas under varje respektive göt av att åtminstone en respektive lans för oxidant bringas att vara anordnad i en respektive ugnsvägg så att den mynnar inne i ugnen (200;300) och så att oxidant bringas att kunna tillföras till båda respektive utrymmen genom en re- (230,240;330,340) bringas att vara anordnade i varsin motstående ugnsvägg och spektive lans vardera, och av att lansarna riktade så att strömmarna av oxidant tillsammans ger upphov till en cirkulerande strömningsrörelse i ugnen (200;300).

7. Förfarande enligt något av föregående krav, känna - (230,240;330,340) bringas att mynna på en höjd över ugnsgolvet som är ovanför den maximala nivån för en glödskalsbädd (202;302) der i ugnen (200;300) vid drift. t e c k n a t a v att lansen för oxidant som uppträ- 10 15 534 717 23

8. Förfarande enligt krav 7, k ä n n e t e c k n a t att lansen (230,240;330,340) a v för oxidant bringas att mynna på en höjd över ugnsgolvet av mellan 0,5 och 1,0 meter.

9. Förfarande enligt något av föregående krav, k ä n n e - (200;300) exempelvis med hjälp av en eller flera lambdason- (230,240;330,340) dant tillförda syret under drift regleras så att syrgaskon- t e c k n a t a v att syrgasnivàn i ugnen bringas att mätas, för oxi- der, och av att det genom lansen centrationen i ugnen (200;300) hålls väsentligen konstant.