SE500821C2 - Sätt och anordning för att stödja kommunikation - Google Patents

Description

10 15 20 25 30 35 500 821 2 Med telekommunikationsnät avses vanliga telefonnätet, telexnätet, kretskopplade datanät, bildinformationsöverförande nät, privata telekommunikationsnät, radionät, satellitkommunikationsnät och allmänt bärare av kommunikationstjänsterna sàsom t.e.x analog överföring, digital överföring, asynkron multiplex överföring, ATM etc. Den gjorda uppräkningen är enbart exemplifierande och avser inte att begränsa upp- synkron-, multiplex eller finningen.

Med funktionalitet avses förmågan att kunna utföra något i ett telekommunikationsnät. Exempel pà funktionalitet är aktiviteter och tjänster som kan utföras i telekommunikationsnät. Exempel pà funktionaliteter är förmågan att uppställa förbindelseväg mellan tvá parter, sifferanalys, taxering. Funktionaliteten kan, men behöver ej, innebära att dedicerad utrustning måste finnas tillgänglig för funktionalitetens utförande. Är funktionaliteten t.ex. mottagning av toner och analysering av toner måste en tonmottagare finnas tillgänglig. Andra exempel pá funktionalite- ter är röststyrda talbesked, konferenssamtal. Ännu andra. exempel pá funktionalitet är' de funktionaliteter som beskrivs i nämnda fem svenska patentansök- ningar, nämligen kommunikation i form av ett möte, personsökning, sätt att etablera samarbete med en funktionalitet, mötande förbindelseetablering samt kommunikation'via.mellanhand. Ännu ett exempel på funktionalitet är förmågan att kunna välja bland flera Med funktionalitet avses även de tjänster och även kallad nummeröversättningstjänster, alternativ. aktiviteter den nedan beskrivna mellanhanden, elektronisk sekreterare, har.

Med förbindelse avses kretskopplad förbindelse eller paketkopplad förbindelse. Att etablera en förbindelse avseI~i det kretskoppla- de fallet att en kretskopplad förbindelse uppställs mellan tvà hàrdvaru-ändutrustningar och i det paketkopplade fallet att en paketkopplad förbindelse skapar relationer mellan logiska kanaler pà fysiska länkar som förbinder noder med varandra. Med uttrycket originera resp. terminera en förbindelse avses i det kretskoppla- de fallet att ansluta originerande resp. terminerande utrustning till en kretskopplad förbindelse och i det paketkopplade fallet 10 15 20 25 30 500 8241 att skapa en session mellan applikationer i originerande resp. 3 terminerande nod .

Med användare avses i det följande en mänsklig användare eller en datorbaserad applikation, som utnyttjar kommunikationstjänster.

Applikationen kan vara realiserad i form av hårdvara, mjukvara och kombinationer därav. En synonym till användare är ordet part.

Med terminal avses utrustning som är ansluten till ett tele- kommunikationsnät och som gör nätets telekommunikationstjänster tillgängliga för en användare.

Med Lt avses antingen en accessport eller en transitport. En accessport är en plats där en dedicerad terminal är ansluten till ett telekommunikationsnät. En accessport är förknippad med en destinationsadress, som gär till en slutanvändare. I det vanliga telefonnätet finns accessporten i en telefonstation. I ISDN-nätet och i mobiltelefonnätet finns accessporten i en terminal. En transitport är en port i en förbindelse mellan noder. En transitport är inte förknippad med någon enskild destinationsad- ress utan utnyttjas för etablering av valfri förbindelse mot en slutdestination. Slutdestinationen anges av destinationsadressen.

En transitport kan vidarebefordra anrop mot en annan nod eller kan mottaga anrop från en annan nod.

Ett anrop har som slutdestination en terminal vilken identi- fieras av en destinationsidentitet. Terminalen kan finnas i samma nod som en transitport eller i någon annan nod dit anropet skall vidarekopplas.

En nackdel med dagens telekommunikationsförfaranden är att ett anrop från en part A till en part B alltid är förknippat med uppställning av kopplingsväg frán A till B. Anrop och upp- ställning av kopplingsväg är ett sammanhàllet förlopp. Detta innebär att båda parternas möjligheter att påverka förbindelsens kommunikationsfas är ytterst begränsade. För part Azs räkning innebär detta bland annat att anropet mäste göras i realtid och för part Bzs del innebär detta att när anropet signaleras kan 10 15 20 25 30 35 500 821 4 part B bara välja mellan tvà möjligheter nämligen att avvisa eller acceptera anropet.

I dagens kommunikationsnät har varje part en adressat-identitet, nedan förkortat till adressat-ID, som är identisk vare sig parten uppträder som originerande eller terminerande användare. Med adressat-ID avses t.ex. telefonnummer, elektronic-mail-adress, telexnummer, telefaxnummer etc.

Om en part är behörig användare i flera olika telekommunikations- nät har parten olika adressat-ID i varje nät. Det faktum att en part kan vara behörig i flera olika nät borde i princip innebära att parten är lätt tillgänglig för främmande användare. Nu måste emellertid en främmande användare för att kunna etablera förbindelse med en part som är behörig i flera olika nät, (1) veta i vilka nät part B är behörig, (2) slá i katalogen för det aktuellt valda nätet för att hitta adressat-identiteten till B, (3) i händelse av att B är upptagen i det nät där A först gör anropet pröva med att söka efter B i nät efter nät till dess anropet när fram, (4) själv ordna med omstyrning av B:s adressat-ID i det fall detta är möjligt. Följande exempel belyser detta. A anropar B via electronic-mail-nätet och finner att B inte är pàloggad i detta nät. A väljer nu att istället skicka sitt electronic-mai1-meddelande till B via telefax. A sänder därför sitt electronic-mail-meddelande till B och anger som destinationsadress Bzs fax-adres- sat-ID. Ännu en nackdel, som hänger samman med att ett anrop frán A till B är ett sammanhàllet förlopp, uppträder i det fall B är rörlig, byter uppehàllsort etc.

Gäller det vanlig telefoni kan i vissa nät en rörlig användare ordna. med omstyrning av telefonitjänsten. Detta innebär' att användarens ordinarie adressat-ID, exempelvis telefonnumret till användarens huvudkontor, omstyrs till ett annat adressat-ID, vanligen tillhörande en annan användare, t.ex. ett avdelnings- 10 15 20 25 30 35 _ 500 821 O kontor. När en främmande användare anropar med utnyttjande av ordinarie adressat-ID ringer det på telefonen på avdelnings- kontoret. Användaren själv måste initiera omstyrningen och måste själv initiera hävning av denna. Om användaren är behörig användare i många telekommunikationsnät och omstyrning skall ske i alla dessa nät innebär detta att användaren måste hålla noggrann bokföring på varje omstyrning och hävning i respektive nät.

Sett ur nätets synpunkt innebär omstyrning ett problem eftersom nätet måste besitta kunskap om den nya adressat-identiteten.

Annorlunda uttryckt måste nätet hålla reda på den rörliga användaren. I ett mobiltelefoninät har en användare en rörlig terminal som fast adress och nätet erhåller löpande information om var den fasta adressen geografiskt befinner sig i nätet. På så sätt kan en främmande användare alltid ringa till den rörliga terminalen oavsett var denna finns inom mobiltelefonnätets täckningsområde. De tekniska lösningar som används inom mobilte- lefonin för att möjliggöra kommunikation för rörliga användare är mycket komplexa och den använda hård- och mjukvaran är mycket specialiserad. Såväl hård- som mjukvaran är starkt integrerad för att utgöra en lösning på det totala problemet att möjliggöra kommunikation för rörliga användare. Som exempel på åtgärder vilka hård- och mjukvarukomponenterna måste kunna utföra kan nämnas: (a) detektering av anrop från A mot B, (b) lokalisering av B, (c) påringning hos B för att göra B uppmärksæn på att A önskar kontakt, (d) avgöra om B accepterar/avvisar/önskar omstyra den av A önskade kommunikationen samt (e) koppla upp relevanta förbindelser genom nätet. Ännu en nackdel med dagens kommunikationstj änster är att en användare får tillgång till tjänster via skilda telekommunika- tionsnät med olika accessmetoder och med terminaler som är olika beskaffade beroende på respektive nät. Exempelvis kan telex- tjänsten endast erhållas med användande av en telexapparat, telefaxtjänsten endast via en telefaxapparat, mobiltelefontjän- 10 15 20 25 30 35 500 821 6 sten endast via en mobiltelefon, endast med hjälp av en dator och ett modem, telefonitjänsten endast med en telefonapparat etc. Ett s.k. kortnummer som används i ett nät för att anropa en abonnent skiljer sig från ett datakommunikationstjänsten kortnummer som används i ett annat nät för att anropa samma abonnent. Ännu en nackdel med dagens telekommunikationstjänster är att en användare som redan sitter upptagen med en förbindelse i ett telekommunikationsnät av praktiska skäl knappast kan vara engagerad i kommunikationsfasen av en förbindelse i ett annat nät.

Anordningar för mottagning och lagring av meddelanden är kända.

En sådan anordning är känd under namnet "Voice Response" och ger kunder möjlighet att beställa, få information, boka etc. från sin egen telefon dygnet runt. En annan känd anordning av detta slag kallas "Voice Mail". Denna anordning svarar och tar emot meddelanden när uppdragsgivaren inte kan göra det själv.

Uppdragsgivaren kan avlyssna Voice Mail och lämna svar från vilken telefon som helst, i hela världen. Ännu en anordning är känd och kallas "Voice Operatör". Denna anordning svarar alltid på första signalen och avlastar användarens växel samt gör det enklare för den främmande användaren att komma fram till rätt person. Ännu en känd anordning kallas “Audiotex" och är en tele- fontjänst som kan liknas med videotex. l Dessa kända anordningar tjänar alla som lagringsplats för meddelanden. nät där lagringsplatsen förekommer. Lagrade meddelanden kan bara hämtas av uppdragsgivaren om uppdragsgivaren finns i samma nät som anordningen. Har en uppdragsgivare flera sådana lagringsanord- ningar i flera olika nät måste uppdragsgivaren kontrollera var Lagringsplatsen är stationär i resp. och en av dessa genom att i tur ordning anropa lagringsanord- ningarna med angivande av resp. destinationsadress. Även om inget meddelande finns lagrat i en sådan känd lagringsanordning måste uppdragsgivaren i alla fall kontrollera med lagringsanordningen för att verifiera om något meddelande finns lagrat eller ej. 10 15 20 25 30 35 7 500 821 En annan nackdel med dessa kända lagringsanordningar är att det meddelande en främmande användare önskar framföra till uppdrags- « givaren, d.v.s. innehavaren av lagringsanordningen, alltid styrs till en förutbestämd given plats där det lagras. Vissa kända lagringsanordningar avger en alert till uppdragsgivaren var gång ett meddelande lagras. Därmed avslutas "kommunikationen" mellan den främmande användaren och uppdragsgivaren. För att något skall hända med meddelandet måste uppdragsgivaren ta nästa steg, d.v.s kontakta lagringsplatsen för meddelandet, och från denna hämta meddelandet .

Traditionellt innebär kommunikation att förbindelser etableras med utgångspunkt från den originerande parten i riktning mot den destination som anges vid anropet. Denna traditionella för- bindelseetablering innebär ibland begränsningar, t.ex. när den adresserade parten är mobil, varvid nätet måste hålla reda på var i nätet den adresserade parten uppehåller sig. Använder den adresserade parten flera olika telekommunikationsnät och är han mobil finns i dag inga möjligheter för den originerande parten att med ett anrop etablera kommunikation med den mobila parten, eftersom den originerande parten inte vet vilket kommunika- tionsnät den mobile parten för närvarande, d.v.s. vid tidpunkten för anropet, använder. nanocönnns: rön UPPFINNINGI-:N Ett ändamål med föreliggande uppfinning är att åstadkomma ett kommunikationsförfarande och en anordning som reducerar de ovan nämna nackdelarna genom att bryta upp den sammanhållna kommunika- tionen mellan en part, benämnd F, och en annan part, benämnd U, i två kommunikationer, nämligen en kommunikation mellan F och en mellanhand, benämnd ES, och en annan kommunikation mellan U och mellanhanden ES.

Till skillnad från den traditionella terminologin där A brukar beteckna den originerande parten och B den adresserade parten betecknas i det följande den part som mellanhanden ES betjänar med U, där U står för uppdragsgivare. Med F betecknas den främmande part som via mellanhanden skall kommunicera med U.

Beteckningarna U och F är oberoende av vilken part som tar 10 15 20 25 '30 35 500 821 8 initiativet till kommunikationen mellan U och F. Part U kan således ibland originera en förbindelse, ibland terminera en förbindelse. Samma gäller för part F. Ännu ett ändamål med uppfinningen är att åstadkomma ett kommuni- kationsförfarande och en anordning som ger uppdragsgivaren U flera valmöjligheter beträffande hur han skall beröras av ett in- kommande anrop. Uppdragsgivaren U skall ha möjlighet att bemöta olika främmande användare F på olika sätt, allt enligt U:s egna önskemål. Ännu ett ändamål med uppfinningen är att tillhandahålla ett kommunikationsförfarande och en anordning som medger att uppdragsgivaren U via en och samma terminal skall beredas access till telekommunikationstj änster i flera olika telekommunikations- nät i vilka uppdragsgivaren U är behörig.

Ytterligare ett ändamål med uppfinningen är att åstadkomma ett kommunikationsförfarande och en anordning som frigör tele- kommunikationsnäten från uppgiften att ha kunskap om temporära destinationsadresser till rörliga användare genom att inkommande trafik hanteras av en relativt U stationär mellanhand ES. Därmed avses att U skall kunna röra sig från plats till plats i ett telekommunikationsnät och även från nät till nät allt medan mellanhanden är stationär. Den stationära mellanhanden skall vid behov kunna flyttas från en ort till en annan. Mellanhanden ES adresseras med användande av uppdragsgivarens U adressat-ID.

Varje rörlig användare kommunicerar med sin respektive mellanhand genom att göra utgående anrop via valfritt telekommunikationsnät och valfri terminal. Med valfri menas här den terminal resp. det telekommunikationsnät som står till buds när den rörliga användaren vill manifestera sin önskan att etablera kommunikation med en främmande användare genom att göra ett utgående anrop till sin mellanhand ES . Ännu ett ändamål med uppfinningen är att åstadkomma ett tele- kommunikationsförfarande och en anordning som utnyttjar (i) en första adressat-ID, ovan och nedan benämnd destinationsi- dentitet, förkortat till D-ID, vilken främmande användare F 10 15 20 25 30 500 821 9 använder för att via mellanhanden komma i kontakt med uppdrags- givaren U, och (ii) en identitet, förkortat U-ID, som uppdragsgivaren U använder för att komma i kontakt med sin mellanhand ES. andra nedan benämnd uppdragsgivar-ID, Ännu ett ändamål med uppfinningen är att åstadkomma ett kommuni- kationsförfarande och en anordning som medger att uppdragsgivaren U kan skapa en personlig katalog hos mellanhanden ES, i vilken katalog varje av U vald främmande användare F tilldelas varsin enda, fritt vald kort-adressat-ID oavsett de enskilda adressat- ID:er som den främmande användaren har i de olika telekommunika- tionsnät vilka han använder. Med nämnda fritt valda kort- adressat-ID kan uppdragsgivaren U adressera den främmande användaren i ett godtyckligt telekommunikationsnät valt bland de över vilka den främmande användaren förfogar. Ännu ett ändamål med uppfinningen är att åstadkomma ett kommuni- kationsförfarande och en anordning som medger att uppdragsgivaren U och den mellanhand ES med vilken uppdragsgivaren U kommunicerar samtidigt skall kunna hantera flera förbindelser och flera anrop från och mot flera främmande användare F via olika telekommunika- tionsnät. Ännu ett ändamål med uppfinningen är att åstadkomma ett tele- kommunikationsförfarande och en anordning som medger att främmande användare inte behöver ha kunskap om i vilket tele- kommunikationsnät en anropad uppdragsgivare IJ för tillfället finns och ej heller behöver ha kunskap om hur den anropade uppdragsgivaren U rör sig mellan telekommunikationsnäten.

Uppfinningen avser även att åstadkomma ett kommunikationsför- farande och en anordning som medger att mellanhanden kan implementeras i en servicenod, vilken samtidigt kan vara försedd med ett antal mellanhänder, vilka betjänar ett motsvarande antal andra uppdragsgivare U. PÅ detta sätt skapas en pool av mellan- händer i en servicenod. 10 15 20 25 30 500 821 f--G Uppfinningen syftar även till att åstadkomma ett kommunikations- förfarande, som medger att den funktionalitet som en mellanhand utför är distribuerad geografiskt i ett nät och att varje sådan distribuerad mellanhand tillika kan vara distribuerad i flera telekommunikationsnät.

Uppfinningen avser även att åstadkomma ett kommunikationsför- farande och en anordning som medger att mellanhanden skapar en referens F-REC-REF till varje meddelande som är riktat till en uppdragsgivare.

Uppfinningen syftar också till att åstadkomma ett kommunikations- förfarande som innebär att en kommunikationsprocess mellan en främmande användare och en uppdragsgivare via en mellanhand behandlas som en transaktion, vilken startas när endera parten tar ett första initiativ till att anropa den andra parten och som inte avslutas förrän alla parter, såväl den främmande användaren F, som uppdragsgivaren U och dennes mellanhand ES, alla är överens om att kommunikationsprocessen kan avslutas.

Kommunikationsprocessen skall kunna ske genom en följd av uppkopplingar och enkelriktade meddelanden mellan parterna med varierande långa pauser mellan kontakterna. Mellan konsekutiva kontakter skall parterna kunna förflytta sig till andra tele- kommunikationsnät och andra terminaler. Parterna skall också, under en pågående interaktiv kontakt, kunna byta telekommunika- tionsnät och skall samtidigt kunna kommunicera med varandra i flera olika telekommunikationsnät. Om någon form av konvertering krävs måste kommunikation ske genom lämplig konverterings- funktionalitet, s.k. gate-way.

Uppfinningen syftar också till att åstadkomma ett kommunikations- förfarande där mellanhanden har möjlighet att välja mellan flera alternativa platser där konvertering kan ske.

Uppfinningen syftar även till att åstadkomma ett kommunikations- förfarande där mellanhanden.har möjlighet att välja lagringsplat- sen för ett meddelande bland flera olika lagringsplatser. Flera lagringsplatser kan finnas i ett och samma nät och varje nät kan 10 15 20 25 30 11 500 821 ha en eller flera lagringsplatser för meddelanden. Lagringsplat- sen för ett meddelande skall mellanhanden kunna välja med hänsyn till var den främmande användaren är belägen och med hänsyn till var uppdragsgivaren befinner sig geografiskt. En främmande användare som önskar lämna ett meddelande till U skall kunna göra detta antingen hos Uzs mellanhand ES eller på annan lagringsplats i valfritt nät och mellanhanden ES skall besitta kunskap om var lagringsplatsen för ett enskilt meddelande, refererat till genom nämnda referens F-REC-REF, är belägen.

Uppfinningen syftar även till att åstadkomma ett kommunikations- förfarande som är selektivt dubbelriktat, vilket innebär att uppdragsgivaren instruerar sin mellanhand att motta och sända meddelanden fràn resp. till en individuell främmande användare. "intelligens", d.v.s.

Mellanhanden skall med andra ord ges funktionalitet, så att den kan anpassa sig till uppdragsgivarens instruktioner.

De för uppfinningen utmärkande särdragen framgår ur de bifogade patentkraven.

FIGURBESKRIVNING Uppfinningen kommer att beskrivas närmare nedan i anslutning till de bifogade ritningarna, i vilka fig. 1 är en översiktsbild visande en kommunikationsmiljö med olika telekommunikationsnät vilka har olika egenskaper och vilka kan användas för kommunikation med kommunika- tionsförfarandet enligt uppfinningen, är en översiktsbild visande en första utföringsform av uppfinningen, varvid en servicenod med en mellanhand fig. 2 anropas av en uppdragsgivare, som mellanhanden betjänar, är en förstorad bild av utförandet enligt fig. l till- lämpat för endast ett telekommunikationsnät, figuren visar en individuell servicenod med en mellan- fig. 3 varvid hand som anropas av sin uppdragsgivare och av en främ- mande användare, 10 15 20 '25 500 821 ll* fig. fig. fig. fig. fig. fig; fig. fig. fig. fig. fig. 4 10 11 12 13 14 är en förstorad bild av en delad servicenod med gemen- samma resurser som delas av flera uppdragsgivare för framställande av flera mellanhänder, är samma översiktsbild som fig. 2, varvid mellanhanden anropas av en främmande användare, är samma översiktsbild som fig. 2 varvid mellanhanden anropar sin uppdragsgivare i flera telekommunikations- nät, är ett flödesschema som visar kommunikationsförfarandet enligt uppfinningen när en främmande användare söker kontakt med en uppdragsgivare, är ett flödesschema som visar kommunikationsförfarandet enligt främmande användare, uppfinningen när en uppdragsgivare anropar visar hur mellanhanden enligt uppfinningen är uppdelad i två delar, vändare och en annan för kommunikation mot uppdrags- en för kommunikation mot främmande an- givaren, visar två uppdragsgivare, var och en försedd med varsin mellanhand, visar hur den första delen av mellanhanden är distribue- rad i ett nät, visar hur den andra delen av mellanhanden är distribue- rad bland ett antal nät, är en översiktsbild över den allmänna miljön i vilken en utvecklad utföringsform av uppfinningen tillämpas, är ett blockschema visande mellanhanden, 10 15 20 25 30 13 500 821 fig. 15 är ett blockschema över en geografiskt utbruten första del av mellanhanden, och fig. 16 är ett blockschema över en geografiskt utbruten andra del av mellanhanden.

DETALJERBD BESKRIVNING Pig. 1 är en bild som översiktligt visar ett exempel på en telekommunikationsmiljö i vilken kommunikationsförfarandet enligt uppfinningen används. N1-N3 betecknar olika telekommunikations- nät. Varje nät tillåter kommunikation mellan terminaler som är anslutna till resp. nät. Räckvidden av varje nät är begränsad.

Nätet Nl är ett traditionellt fast nät som tillåter dubbelriktad kommunikation mellan fasta portar till vilka schematiskt visade terminaler 1, 2 är anslutna. Terminal 1 är ansluten till nätet vid den fasta porten 3 och terminal 2 är ansluten till nätet vid den fasta porten 4. Beroende på porttypen, accessport eller terminalport, kan en eller flera terminaler vara förknippade med porten 4. Om en användare vid terminal 1 önskar komma i kontakt med en användare vid terminal 2 görs ett anrop vid terminal l och som adress för anropet anges adressat-identiteten, förkortat till adressat-ID som nätet översätter till hårdvaruadressen till port 4. Anropet dirigeras genom nätet Nl till porten 4 i vilken det, om flera terminaler är anslutna till denna port, som t.ex. när porten är en PABX-ingàng, det finns utrustning för nununeranalys av nämnda adressat-ID. Nummeranalysen anger sedan till vilken terminal anropet skall dirigeras.

Begreppet adressat-identitet förklaras närmare nedan, men kan kort sägas vara ett tjänsteorienterat begrepp. Adressat-ID anger tjänsten .(ej terminalen) i nätet (ej var adressaten finns i nätet). Portarna 3 och 4 kallas också accessportar eftersom de ger användare access till nätet. Nätet Nl medger dubbelriktad trafik mellan fasta portar. Exempel på nätet Nl är förutom det vanliga telefonnätet, telexnätet, ISDN-nätet. Terminalerna 1, 2 kan vara vanliga telefonapparater, telexapparater, PABX-enheter. 10 15 20 25 30 35 500 821 14 Nätet N2 är exempel på ett mobilnät som medger dubbelriktad kommunikation mellan två terminaler varav åtminstone den ena är en mobil terminal 5. Såsom ett exempel på en mobil terminal kan nämnas en mobiltelefonapparat. Den mobila terminalen kan nås via portar 6,7 som över schematiskt visade basstationsenheter kommunicerar trådlöst med mobila terminaler. För att kommunika- tion med den mobila terminalen skall kunna äga rum måste nätet dels kunna lokalisera den mobila terminalen dels välja vilken av portarna 6,7 som skall användas för kommunikation med den mobila terminalen. Den mobila terminalen 5 har en terminaladress, s.k. terminalidentitet, förkortat T-ID, som används när kommunikation önskas med den mobila terminalen.

Nätet N3 är ett exempel på ett nät som endast medger enkelriktad kommunikation från en central 8 mot en mobil terminal 9 vars position i nätet är okänd för nätet N3. Exempel på ett sådant nät är ett personsökningsnät där de mobila terminalerna anropas från centralen 8 genom rundsändning. En enskild mobil terminal anropas med användande av en terminal-ID. I personsökningsnät kan den mobila terminalen 9 ta emot ett från centralen utsänt personsök- ningsmeddelande oavsett var den mobila terminalen befinner sig inom nätets täckningsområde.~ En mobil terminal kan dock ej kommunicera tillbaka mot centralen 8.

Det är i en miljö liknande den som visas i fig. 1 som före- liggande uppfinning används. Det är också i en sådan miljö en användare finns. Användaren kan kommunicera i varje enskilt nät men näten hänger dåligt ihop med varandra ty inter-nät-kommuni- kation är endast möjlig om användaren själv hanterar samverkan mellan oberoende tjänster i de skilda näten.

Enligt föreliggande uppfinning är det möjligt för en användare, nedan kallad uppdragsgivare U, att få access till olika nät, liknande N1-N3 ovan, via olika typer av terminaler och på så sätt få tillgång till de tjänster som resp. nät tillhandahåller.

Ovanstående syftemål ernås genom att uppdragsgivaren förses med en mellanhand, även kalla elektronisk gekreterare, ES. Mellan- handen har intelligens och är realiserad i form av en dator med programvara och hårdvara för kommunikation i telekommunikations- 10 15 20 25 30 -15 500 821 näten Nl-N3. Mellanhanden ES kan näs av uppdragsgivaren U via olika terminaler i vart och ett av näten Nl-N3.

Fig. 2 är en översiktsbild som visar en första utföringsform av uppfinningen. N4 betecknar i detta fall ett paketkopplat nät, t.ex. Mellanhanden ES finns i en servicenod 10 vilken innefattar ett antal terminaler ll, 12, 13 som via trunkledningar 14, 15, 16 stàr i förbindelse med varsitt av näten Nl, N2 och N4. Terminalen ll har access till nätet Nl via en port 17. Terminalen 12 har access till nätet N2 via en port 18 och terminalen 13 har access till nätet N4 via en port 19. ett electronic-mail-nät.

Uppdragsgivaren U har access till nätet Nl via terminalen 2, till nätet N2 via terminalen 5 och till nätet N4 via en terminalen 9B.

En främmande användare som önskar kommunikation med uppdrags- givaren kan aldrig komma i kontakt med uppdragsgivaren direkt utan måste först vända sig till mellanhanden. Mellanhanden tar hand om alla inkommande meddelanden och hanterar främmande användares anrop i enlighet med instruktioner som uppdragsgivaren tidigare lämnat till mellanhanden.

När uppdragsgivaren önskar komma i kontakt med en främmande användare kommunicerar uppdragsgivaren med sin mellanhand och instruerar denna att göra det önskade anropet. Om uppdragsgivaren vill förbigà sin mellanhand är detta möjligt och U gör dà ett direkt anrop med angivande av den främmande användarens adressat- ID.

Det är tydligt att mellanhanden kan erhålla anrop fràn à ena sidan främmande användare och á andra sidan från uppdragsgivaren.

För att mellanhanden skall kunna skilja pá anrop fràn dessa tvà kategorier har uppdragsgivaren, i vart och ett av näten N1-N3, tvà olika adressat-identiteter, en uppdragsgivar-identitet, U-ID, och en destinations-identitet, D-ID, vilka kommer att beskrivas närmare nedan. Destinationsidentiteten D-ID är den adress som stàr i den offentliga katalogen, t.ex. telefonkatalogen, över registrerade användare i resp. nät. Denna "offentliga" adress 10 15 20 25 30 35 500 821 16 leder dock inte direkt till uppdragsgivaren utan är permanent styrd till uppdragsgivarens mellanhand ES. Uppdragsgivaridentite- V ten U-ID är hemlig för alla utom för uppdragsgivaren och används av uppdragsgivaren vid kommunikation från U till ES. Den "hemliga" adressen U-ID offentliggörs ej.

Uppdragsgivaren instruerar' six: mellanhand att ta emot, även kallat terminera, inkommande anrop från främmande användare och ge dessa en förutbestämd service, såsom t.ex. att fråga varifrån anropet kommer och vad som önskas. Uppdragsgivaren instruerar även sin mellanhand hur uppdragsgivaren önskar beröras av varje inkommande anrop. Uppdragsgivaren kanske vill att varje anrop skall släppas igenom direkt till uppdragsgivaren. En annan gång önskar kanske uppdragsgivaren att ett inkommande anrop först skall ges den nämnda servicen, varefter mellanhanden efter varje inkommande anrop kontaktar uppdragsgivaren för att höra efter om uppdragsgivaren önskar (a) kommunikation med den anropande nu genast, s.k. interaktiv kommunikation eller (b) först senare.

Uppdragsgivaren kan t.ex. avvisa interaktiv kommunikation och i stället instruera mellanhanden att ta emot ett meddelande från den anropande främmande användaren eller att lämna ett meddelande till den främmande användaren. Sådan kommunikation via lämnade meddelanden kallas indirekt kommunikation. Uppdragsgivaren har många möjligheter att välja hur han önskar beröras av ett inkommande anrop. Han kan t.ex. helt avvisa den önskade kommuni- kationen eller välja att kommunicera endast med specificerade främmande användare, varvid mellanhanden fungerar som ett filter.

Allt detta finns beskrivet i vår samtidigt härmed ingivna svenska patentansökning 9200468-8.

Under interaktionen mellan en främmande användare F och ES har mellanhanden ES puogramvara och hårdvaruutrustning för t.ex. röststyrd fràgning, registreringsutrustning för uppspelning och inspelning av meddelanden. Mellanhanden ES kan vid mottagning av ett anrop från den främmande användaren F exempelvis fråga om den främmande användaren vill lämna något meddelande. Alternativt eller som komplement till detta kan mellanhanden ge upplysning om var, d.v.s. i vilket nät, och när, d.v.s. vid vilken tidpunkt, uppdragsgivaren U träffas. Den nivå av service som mellanhanden 10 15 20 25 30 35 17 500 821 ES skall lämna bestäms på förhand genom "avtal" mellan uppdrags- givaren U och mellanhanden ES.

Ur det ovanstående framgår att uppdragsgivaren har åtminstone tre olika anledningar till att kontakta sin mellanhand, nämligen (i) för att ge mellanhanden instruktioner, (ii) för att efterhöra hos mellanhanden om några anrop från främmande användare inkommit och (iii) för att själv hos mellanhanden beställa kommunikation mot en specificerad främmande användare.

När uppdragsgivaren skall göra ett anrop mot sin mellanhand börjar uppdragsgivaren med att välja terminal 2, 5 eller 9 (fig. 2) varefter han anropar mellanhanden ES och som adress anger den hemliga adressen U>ID. U-ID översätts och utpekar en giltig portadress i det för anropet utnyttjade nätet. Det utnyttjade nätet skapar då en förbindelse från aktuell terminal, 2, 5 eller 9, till servicenoden 10 i vilken mellanhanden ES är ansluten till det aktuella nätet. Anropet inkommer på någon av terminalerna, ll, 12 eller 13 och den adress som angivits vid anropet, dvs. U- ID, utpekar aktuell terminal, i detta fall ES. U-ID kan alterna- tivt ha formen av ett gemensamt grupp-ID kompletterat med en procedur för identifikation av enskild U-individ. Mellanhanden ES terminerar anropet och programvara i ES startar nu en upp- dragsprocess vilken behandlar anropet som en transaktion.

Uppdragsprocessen fastställer på vilken port anropet inkom till den aktuella terminalen och skapar en relation mellan anropet och den aktuella porten på vilken anropet inkom. Denna relation kallasuppdragsgivarreceptions-referens,förkortatU-REC-REF,och kan förenklat säga "döpa" det aktuella anropet. Dopnamnet U-REC- REF används av olika uppdragsprocesser när de vill referera till det aktuella anropet. Relationen har formen av en datapost som består ända tills uppdragsgivaren och mellanhanden båda är överens om att dataposten skall annulleras. Exempel på sådana i våra samtidigt härmed ingivna 9200470-4 och 9200467-6. Sådana uppdragsprocesser kommer främst till användning vid etablering av uppdragsprocesser beskrivs svenska patentansökningar förbindelser mellan två parter A och B. 10 15 20 25 30 35 500 821 1” Fig. 3 visar en förstorad bild av utförandet enligt fig. l ehuru endast för ett nät, i detta fall Nl. Mellanhanden ES finns i en individuell servicenod 20 som har inte en inkommande linje såsom visades i fig. 1 utan två inkommande linjer 21 resp. 22 till vilka varsin terminalenhet 23 resp. 24 är ansluten. Är nätet Nl det vanliga telekommunikationsnätet PSTN kan t.ex. terminalen- heterna 23, 24 motsvaras tillsammans av en enda telefon som har två inkommande linjer. Är' nätet Nl ett ISDN-nät är de två linjerna 21, 22 två logiska linjer, vilka är realiserade i form av en enda fysisk ledning. Mellanhanden ES arbetar mot var och en av de två terminalenheterna 23, 24. Den inkommande linjen 21 är ansluten till en fast port 25 och den inkommande linjen 22 till en annan fast port 26 i nätet Nl. Anrop som inkommer till mellanhanden ES och vilka som terminaladress använder U-ID behandlas som anrop från uppdragsgivaren medan anrop som använder det offentliga destinationsadress behandlas som anrop från främmande användare. användare betecknas i fig. 3 med F. Den främmande användaren har access till nätet N1 via en terminal 27. katalognumret D-ID som En främmande Såsom beskrivits ovan innefattar mellanhanden ES en dator med programvara och hårdvara för kommunikation mot terminaler. Ofta är emellertid trafikstyrkan hos en enskild uppdragsgivare inte så kraftig att den belastar datorn fullt ut. Med andra ord kan datorn ha kapacitet över för att hantera flera uppdragsgivare.

Fig. 4 visar ett exempel på en delad servicenod 28 som har resurser, t.ex. i form av dator med program och hårdvara för kommunikation mot olika terminaler, som är gemensamma för flera mellanhänder betecknade ESI, ES2....ESN. Mellanhanden ESI är avsedd för uppdragsgivare Ul, mellanhanden ES2 är avsedd att hantera kommunikation mot en annan uppdragsgivare U2 etc. Vidare innefattar den delade servicenoden 28 en privat växel 29, t.ex. av typ PABX, med ett antal inkommande linjer 30-39 för mottagning av anrop från främmande användare F och från uppdragsgivarna Ul, U2,....UN. Det är tydligt att ett inkommande anrop kan inkomma på vilken som helst av linjerna 30-39. I växeln 29 sker därefter nummeranalys och då fastställs vilken av uppdragsgivarna Ul, U2, ...UN som anropet avser. Anropet kopplas då till motsvarande uppdragsgivares mellanhand ES som terminerar anropet och skapar 10 15 20 25 30 35 19 500 821 den nämnda relationen U-REC-REF mellan anropet och motsvarande port.

Fig. 5 visar samma översiktsbild som fig. 2, varvid mellanhanden anropas av en främmande användare F som har access till nätet N1 via en terminal 27. Den fränunande användaren kan ha access till flera nät t.ex mobiltelefonnätet. Anropsförarandet är likartat det som beskrivits i samband med fig. 2 med den skillnaden att den fränunande användaren F såsom destinationsadress till U använder det offentliga katalognumret D-ID. Pà samma sätt som vid anrop fràn uppdragsgivaren startas en uppdragsprocess som skapar en transaktion vilken tilldelas en referens, F-REC-REF, som refererar det fràn F inkommande anropet till den port pà vilken anropet inkom. Denna relation används av olika uppdragsprocesser i olika terminaler när de vill referera till det aktuella anropet fràn F.

Fig. 6 visar sanuna översiktsvy som fig. 2, varvid mellanhanden ES gör ett anrop mot sin uppdragsgivare U vilken kan befinna sig i vilket som helst av näten Nl-N3. Mellanhanden ES vet inte i vilket av näten uppdragsgivaren finns. Anropet till uppdrags- givaren sker i form av enkelriktad signalering av en alert-signal som endast avser att väcka uppdragsgivarens U uppmärksamhet. Inga förbindelser skapas mellan mellanhanden och U i denna fas av kommunikationsprocessen. Personsökningen kan göras pà olika sätt och pà olika vägar t.ex. genom rundsändning i nätet N3, riktad trådlös sändning i mobilnätet N2 eller till en fast terminal i nätet Nl. Gäller det att sända en alert-signal i personsöknings- nätet N3 använder mellanhanden såsom destinationsadress uppdrags- givarens terminal-identitet, T-ID, dvs. adressen till den enskilda terminalen 9. Gäller det alert-signalering i mobilnätet kan en trådlös enkelriktad alert-signal sändas till terminalen 5 som vid mottagning av alert-signalen enbart t.ex. ljuder och pà sà sätt gör uppdragsgivaren uppmärksam pà att han bör söka kontakt med sin mellanhand. Gäller det alert-signalering i det fasta nätet Nl och är detta nät N1 det vanliga telefonnätet PSTN, kan alert-signaleringen ske med regelbundna intervall, varvid den adresserade telefonen vid mottagning av varje alert-signal under ett kort ögonblick avger ett surrande ljud som uppmärksammar 10 15 20 25 30 500 821 20 uppdragsgivaren på att han bör kontakta sin mellanhand. Mellan- handen ES kan genomföra den nämnda alert-signaleringen i samtliga nät Nl-N3 parallellt eller i sekvens. Mellanhanden ES kan söka sin uppdragsgivare enligt intelligenta förfaranden, t.ex. genom att börja sökningen i det nät där uppdragsgivaren senast befann sig (gäller dock icke personsökningsnätet N3). Skall sökning ske under dagtid kan mellanhanden ES t.ex. börja med att söka pà uppdragsgivarens arbetsplats, medan cm| sökning skall ske pà kvällstid mellanhanden börjar att söka uppdragsgivaren i hemmet.

Skall sökningen ske t.ex. mellan 07.00-08.00 och 17.00-18.00 kan sökningen påbörjas i mobilnätet N2 eftersom det är sannolikt att uppdragsgivaren under dessa tidpunkter befinner sig pà väg till resp. från arbetet. Observera att vid sökning används terminal- identiteter, vilka refererar till den enskilda terminalens nummer i stället för till tjänsten. Om t.ex. U befinner sig vid en terminal, som ej är Uzs egen mäste U meddela aktuell terminal-ID till sin mellanhand ES för att ES skall kunna personsöka U.

Begreppet adressat-identitet (U-ID resp D-ID) avser tjänsten att komma i kontakt med en användare som betjänas av en mellanhand ES. 4Adressat-identiteten är tjänsteorienterad och avser tjänsten i nätet, ej var i nätet tjänsten finns. En adressat-ID leder till att anroparen kommer i kontakt med en användares mellanhand ES.

U-ID används av uppdragsgivaren U för att komma i kontakt med sin mellanhand ES. D-ID används av främmande användare F när de vill komma i kontakt med uppdragsgivaren U. _ T-ID avser enkelriktad alertering och går till en angiven bestämd apparat.

U-REC-ID relaterar den port i det nät på vilken en uppdragsgivare inkommer till sin ES till U:s anrop och används av ES som referens till detta anrop.

Referensen F-REC-ID används för samma ändamål som U-REC-ID men avser en främmande användare.

T.ex. kan U-REC-REF användas av ES till att knyta ihop sin uppdragsgivare med en främmande användare när uppdragsgivaren är 10 15 20 25 30 35 21 500 821 mobil i ett nät. Mobilnätet N2 behöver således inte hålla reda på var i nätet uppdragsgivaren befinner sig. Som fast punkt mot den rörliga uppdragsgivaren tjänar U-REC-REF.

Efter att ha definierat de olika identiteterna och referenserna som används vid de beskrivna anropen är det nu möjligt att beskriva det kommunikationsförfarande som tillämpas när främmande användare F söker kontakt med uppdragsgivaren U. Kommunikations- förfarande illustreras med hänvisning till flödesschemat i fig. 7 som börjar med att en främmande användare F gör ett anrop mot mellanhanden ES och som adress anger D-ID. Detta steg illustreras i ruta 40 och motsvarar det i fig. 5 beskrivna anropet. När mellanhanden ES terminerar anropet startas den nämnda trans- aktionen samt skapas en relation F-REC-ID mellan aktuellt anrop och den port på vilket anropet inkom. Nu startar en kommunika- tion mellan F och ES varvid ES frågar vem F är, vad F vill etc.

Kort sagt erbjuder ES den främmande användaren F sina tjänster enligt sin uppdragsgivares instruktioner. Detta steg i kommunika- tionsprocessen representerar interaktionen mellan ES och F och visas i ruta 41 i fig. 7. Mellanhanden ES startar därefter en sökning av sin uppdragsgivare med användande av uppdragsgivarens T-ID. Sökningen kan ske på det sätt som beskrivits i samband med fig. 6. Efter utförd sökning ställer sig ES i väntläge och inväntar anrop från sin uppdragsgivare. När uppdragsgivaren mottar alert-signalen kan han befinna sig i vilket som helst av näten N1-N3 och gör då ett anrop mot sin mellanhand ES genom att som destinationsadress använda sin uppdragsgivaridentitet U-ID i aktuellt nät. Detta steg i förfarandet motsvarar anrop enligt fig. 2 och visas i fig. 7 i ruta 43. När ES mottar anropet från U skapas en transaktion som anger relationen mellan anropet från U och den port på vilken U inkom. Denna relation är nämnda U-REC- REF. Mellanhanden betjänarrnxsixxuppdragsgivare. Uppdragsgivaren frågar ES vad som föranlett alerteringen, uppdragsgivaren kan ge ES instruktioner och kan lämna ett meddelande. Denna interaktion mellan U och ES visas i ruta 44 som motsvarar de processer vilka beskrivits i samband med fig. 2. Såsom sista steg i kommunika- tionsprocessen initierar därefter ES möte mellan F och U med användande av det förfarande som beskrivits i vår samtidigt härmed inlämnade svenska patentansökning 9200468-8. 10 15 20 25 30 35 500 821 22 Om uppdragsgivaren omedelbart vill i kontakt med F förbinder mellanhanden ES den port som anges i U-REC-REF med den port som anges i F-REC-REF och omedelbar interaktion mellan parterna äger rum. Det sistnämnda steget i kommunikationsför- farandet visas i ruta 45 i fig. 7. Under interaktionen mellan F och ES enligt ruta 41 framför F sitt ärende, anger vem han är etc. Det kan då hända att F får reda på att U inte kan nås.

Mellanhanden ES kan då vara instruerad av U att erbjuda F att lämna ett meddelande som ES lagrar och senare framför till U.

Detta meddelande förses med en märkning som relaterar det till F- REC-REF. Meddelanden kan också förses med tidsstämpel enligt kon- ventionell teknik. Sedan mellanhanden lagrat meddelandet kan mellanhanden anmoda I* att anropa vid en senare tidpunkt och efterhöra om något meddelande från U till F finns att hämta.

Därefter avslutas interaktionen mellan ES och F. När F senare komma anropar ES, ser ES efter om uppdragsgivaren U lämnat något svarsmeddelande till F och, om så är fallet, översänds detta till F. På detta sätt kan en indirekt kommunikation pågå mellan F och U och den datapost till vilken F-REC-REF är relaterad annulleras inte förrän båda parterna F och U är överens om att kommunikatio- nen i detta ärende är slutförd.

Fig. 8 visar det andra fallet, nämligen när uppdragsgivaren U vill kontakta en främmande användare F. Det första steget i processen, ruta 46 innebär att uppdragsgivaren anropar sin mellanhand ES med angivande av uppdragsgivaridentiteten U-ID.

Detta steg i processen motsvarar det som beskrivits i samband med fig. 2. Mellanhanden ES terminerar anropet från sin uppdrags- givare U, startar en uppdragsprocess, vilken skapar en trans- aktion i vilken anropet relateras till den port på vilken anropet inkom. Nämnda referens är den tidigare omnämnda referensen U-REC- REF. Mellanhanden ES har nu uppgift om i vilket nät uppdrags- givaren för närvarande finns. Mellanhanden frågar vad uppdrags- givaren vill och en interaktion mellan U och ES äger rum såsom visas vid ruta 47. Därefter gör mellanhanden ES ett anrop av F med angivande av F:s T-ID, ruta 48. Nu kan två fall inträffa, valruta 49, nämligen att F svarar resp. inte svarar. Om F svarar initierar mellanhanden ES en förbindelse mellan U och F, ruta 50 genom att sända en förbindelsebeställning till en mötesarrangör 10 15 20 25 30 35 23 500 821 som därefter etablerar den önskade förbindelsen. Hur initieringen av förbindelsen går till finns närmare beskriven i vår samtidigt härmed ingivna svenska patentansökning 9200468-8. Om F inte svarar meddelar mellanhanden detta till sin uppdragsgivare och uppdragsgivaren har nu möjlighet att ge instruktioner till sin mellanhand t.ex. att ES skall göra ett förnyat anrop och lämna ett meddelande med innebörden att kommunikation önskas, ruta 51.

Under interaktionen mellan U och ES kan uppdragsgivaren U instruera sin mellanhand ES att U önskar motta kommunikation från främmande användare F över ett bestämt nät valt bland näten Nl, N2 och N3. Det nät uppdragsgivaren väljer att ta emot kommunika- tionen på behöver nödvändigtvis inte vara det nät i vilket den främmande användaren F anropar. För detta ändamål disponerar mellanhanden ES över konverteringsutrustning som gör det möjligt att fortsätta kommunikationen mot den främmande användaren F med det nät den främmande användaren önskar använda och fortsätta kommunikationen mot uppdragsgivaren med användande av det nät uppdragsgivaren önskar använda. Exempel på sådan konverteringsut- rustning beskrivs i vår samtidigt härmed ingivna patentansökning 9200469-6 i samband med en gate-way. svenska Genom att kommunikationen mellan den främmande användaren F och uppdragsgivaren U är uppsplittrad i två kommunikationer, en mellan den främmande användaren F och mellanhanden ES och en andra mellan uppdragsgivaren U och mellanhanden ES är båda ändarna av kopplingsvägen från F till U frigjorda och kan hanteras separat vilket skapar den ovan nämnda möjligheten för uppdragsgivaren att dynamiskt ta ställning till hur varje inkommande anrop skall beröra uppdragsgivaren och de olika alternativ som står till uppdragsgivarens förfogande är betydligt fler jämfört med det traditionella fallet där ett inkommande anrop endast kan avvisas eller accepteras. Uppdragsgivaren U meddelar mellanhanden hur uppdragsgivaren önskar beröras av det inkommande anropet och sedan ombesörjer mellanhanden, således inte uppdragsgivaren, vad som skall göras. Genom att de två ändarna av förbindelsen mellan den främmande användaren F och 10 15 20 25 30 35 5 0 0 8 2 1 24 uppdragsgivaren U är frikopplade- från va: andra behöver ingen av parterna F eller U hålla reda på var, dvs. i vilket nät, motparten finns.

Om uppdragsgivaren U önskar omstyrning t.ex. av telefonitj änsten, meddelar uppdragsgivaren U detta till mellanhanden ES som ser till att inkommande anrop dirigeras till den nya terminalidenti- teten T-ID där uppdragsgivaren U för tillfället uppenhåller sig.

På samma sätt håller mellanhanden ES en löpande förteckning över alla de omstyrningar som uppdragsgivaren önskar och uppdrags- givaren behöver bara meddela mellanhanden det eller de tele- kommunikationsnät över vilka kommunikationen mot den främmande användare skall ske. När omstyrningen skall upphöra att gälla meddelar uppdragsgivaren detta till mellanhanden ES som därefter vidtar de åtgärder för att dirigera inkommande trafik till den önskade terminalen 2, 5 eller 9.

Mellanhanden ES är fast i vart och ett av näten Nl-N3. Dessa nät behöver inte hålla reda på om uppdragsgivaren U temporärt har ordnat med omstyrning eftersom all sådan omstyrning handhas av mellanhanden ES. Oavsett hur främmande användare F rör sig kommunicerar de mot mellanhanden ES och mellanhanden är statio- när. Detta är i motsats mot exempelvis mobiltelefoni där den stationära adressen är en rörlig terminal. I själva verket behöver inte ens mellanhanden ES ha kunskap om i vilket nät uppdragsgivaren U finns ty det räcker med att uppdragsgivaren, vid ett tillfälle som passar uppdragsgivaren, kontaktar sin mellanhand ES för att efterhöra om några inkommande anrop finns registrerade och varifrån dessa kommer. Därigenom har mellan- handen kontakt med U. Vid denna förbindelse kan uppdragsgivaren beordra mellanhanden att initiera de förbindelser uppdragsgivaren önskar etablera.

Genom att införa mellanhanden ES blir det möjligt för främmande användare F att antingen direkt nå uppdragsgivaren eller få besked om- (a) när uppdragsgivaren kan nås eller (b) när uppdrags- givaren ämnar ta initiativ till kontakt med den främmande användaren F. Mellanhanden ES betjänar främmande användare dygnet runt och uppdragsgivaren har alltid kontroll över hur han skall 10 15 20 25 30 35 25 500 821 beröras av varje enskilt anrop. För den främmande använda: en innebär kommunikationsförfarandet via mellanhanden att uppdrags- -givaren U kan nås via vilken terminal som helst i vilket nät som helst bara den främmande användaren har den nämnda offentliga kataloguppgiften om användarens D-ID. Främmande användare behöver inte veta i vilket nät uppdragsgivaren U finns. Det är detta som ger föreliggande uppfinning multi-nätegenskaper. Med multi- nätegenskaper avses att U är användare av flera nät och kan göra access via många alternativa terminaler. vardera parten kan dyka upp i vilken terminal som helst i vilket nät som helst. Såsom omnämnts ovan kan vardera parten röra sig fritt inte bara inom ett nät utan också mellan näten.

Fig. 9 är en bild som visar en funktionell uppdelning av mellanhanden ES i en första del 52, på ritningen också betecknad ES(F), som kommunicerar mot främmande användare F och en andra del 53, på ritningen betecknad ES(U), som kommunicerar mot uppdragsgivaren U. På instruktioner från uppdragsgivaren kan den första delen 52 utifrån sig själv göra anrop mot specificerade främmande användare, ta emot och lagra meddelanden från främmande användare F, spela upp meddelanden samt ställa frågor genom röststyrda talbesked, lagra svar etc. Lagring av meddelanden kan också göras selektivt, dvs. endast meddelanden från specificerade användare lagras. Figuren illustrerar också hur den fränunande användaren F etablerar en förbindelse, som symboliskt visas med heldragna pilen 54, med den första delen 52 genom att ange uppdragsgivarens D-ID och hur mellanhandens andra del 53 därefter alerterar uppdragsgivaren, symboliskt visat med den streckade pilen 55A, genom att anropa med, uppdragsgivarens terminalidentitet T-ID och hur uppdragsgivaren därefter upp- ställer en förbindelse, symboliskt visad vid den heldragna pilen 558 genom att anropa ES(U) med destinationsadressen U-ID.

Fig. 10 är en översiktsvy som visar ett exempel på två användare Ul och U2 som har varsin mellanhand ES1 resp. ES2. ESl finns i servicenoden 10 och ES2 finns i en annan servicenod 56. Service- noden 56 kan vara identisk med servicenoden 10 men för att tydliggöra framställningen visas de vara åtskilda. På samma sätt som i fig. 9 har vardera mellanhanden ESl och ES2 två delar, 10 15 20 25 30 35 500 821 26 nämligen en första del 57 resp. 58 som ksmmunicexar mot sin uppdragsgivare och en andra del 59 resp. 60 som kommunicerar mot främmande användare. vardera uppdragsgivaren UI, U2 meddelar sin mellanhand ESI resp. ES2 sina instruktioner och därefter kommunicerar mellanhändernas andra delar 59, 60 med varandra över en signalväg, som symboliskt visas vid den dubbelriktade pilen 61. Interaktionen mellan UI och ESI och interaktionen mellan U2 och ES2 sker pà samma sätt som beskrivits i samband med fig. 2 och med användande av de i fig. 10 visade adresserna, varvid adressatidentiteten till UI betecknas UI-ID och till U2 med U2- ID. UI har terminalidentiteten TI-ID och U2 har terminalidenti- teten T2-ID. Destinationsidentiteten till UI är DI-ID och den till U2 är D2-ID.

Olika fall kan inträffa beroende pá om mellanhänderna ESI och ES2 känner till varandras existens eller ej. Antag, att UI vill kommunicera med U2. UI anropar sin ESI med sin uppdragsgivar-ID, betecknad UI-ID och instruerar ESI att söka kontakt med U2, vilken då betraktas som adressat och av ESI anropas med D2-ID.

Om ESI känner till att ES2 existerar eller om ESI av destina- tionsidentiteten D2-ID kan fastställa att U2 har en mellanhand- tjänst, dvs. att en mellanhand betjänar U2, då behöver ESI inte uppställa en förbindelse till ES2 utan kan signalera till ES2 via signalförbindelsen 61.

Om ESI inte vet att U2 har en mellanhand-tjänst kan ESI ställa upp en förbindelse till U2 med användande av U2:s destinations- identitet D2-ID. Den andra delen 60 i ES2 terminerar förbindelsen och kan informera ESI om att förbindelsen terminerats hos en mellanhand. Detta kan t.ex. ske på samma sätt som görs vid konventionella modem när en handskakningsprocedur inleds. När mellanhanden ESI informerats om att förbindelsen terminerats i en mellanhand kan ESI övergå till att kommunicera med ES2 via signalvägen 61. Alternativt kan ESI signalera till ES2 pà den uppställda förbindelsen och koppla in ett modem samt sända över sina order till ESI på samma sätt som tvà modem talar med varandra. Samtidigt därmed noterar ESI i den transaktion som skapas vid signaleringen att när ESI anropade U2 med D2-ID då 10 15 20 25 30 35 27 500 821 svarade en mellanhand. Denna mellanhand har en signaladress och denna signaladress noterar ESI i transaktionen. Nästa gång ESI anropar U2 behöver ESI inte börja med att uppställa en för- bindelse till ES2 utan kan använda signaladressen till ES2.

Det finns många olika sätt för mellanhänderna att kommunicera med varandra. Uppfinningen anvisar en grundläggande princip som kan implementeras pá många olika sätt. vad uppfinningen tar fasta pá är att kommunikationen U1-U2 hanteras som en kommunikation mellan ESI och Ul, en kommunikation mellan ES2 och U2, och en kommunika- tion mellan ESI och ES2. ESI och ES2 kontrollerar sina huvudmäns UI resp. U2 inställning till kommunikationen U1-U2, dvs. om kommunikation skall accepteras nu eller senare, om kommunikatio- nen skall avvisas helt eller om kommunikationen skall ske indirekt via meddelanden. Hur de sistnämnda möjligheterna genomförs och den utrustning som behövs härför finns beskriven i vår samtidigt härmed ingivna svenska patentansökning 9200468-8.

Såsom ett alternativ till den just beskrivna förbindelseetable- ringen mellan Ul och U2 kan ESI, vid mottagning av sin uppdrags- givares begäran om kommunikation.med uppdragsgivaren U2, sända en mötesbeställning, representerad av pilen 62 till en mötesmäklare av det slag som beskrivs i nämnda svenska patentansökning 9200468-8. Mötesmäklaren visas inte i fig. 10. Mötesmäklaren kontaktar därefter U2, representerat av pilen 63 med en begäran om ett möte mellan U1 och U2. När ES2 erhåller denna begäran om förbindelse med sin uppdragsgivare sänder ES2 en alert, represen- terat av den streckade pilen T2-ID i fig. 10, till sin uppdrags- givare U2 pà samma sätt som beskrivits ovan, varefter U2 tar _kontakt med ES2 och får reda på den önskade kommunikationen med U1. U2 meddelar ES2 sin inställning. ES2 meddelar denna till mötesmäklaren. Denna procedur 62-ES2-alert U2 pågår till den ej visade mötesmäklaren finner att båda parternas Ul och U2 inställning till den önskade kommunikationen är gynnsam, varvid mötesmäklaren kopplar ihop parterna med varandra. Såsom ett alternativ härtill kan mötesmäklaren sända en mötesbeställning till en mötesarrangör MA på det sätt som beskrivs i nämnda svenska patentansökning 9200468-8. Även i detta fall kan således uppdragsgivaren U2 löpande ta ställning till alla inkommande 10 15 20 25 30 35 500 821 28 anrop och individuellt avgöra huruvida kommunikation skall ske nu eller senare eller helt avvisas resp. skall ske indirekt genom meddelanden. Ett exempel på meddelande är: "Jag sitter upptagen i ett möte men om Ul vill kan han ringa mig om 30 minuter då jag kommer att acceptera att förbindelsen uppställs". På detta sätt medför användning av mellanhänder en ökning av sannolikheten för att tvâ parter kan träffas.

Varje mellanhand kan ytterligare förenkla sin huvudmans kommuni- kation genom att en enskild främmande användares alla olika adress-identiteter i de olika nät den främmande användaren förfogar över tilldelas en för alla nät gemensam kort-adress-ID.

Mellanhanden sammanställer alla dessa kort-adress-identiteter i en katalog. När uppdragsgivaren önskar kontakta en specificerad främmande användare anger han«endast kort-adress-identiteten, som t.ex. kan ha formen av en sifferkombination eller ännu enklare den främmande användarens namn, och mellanhanden översätter därefter denna kort-adress-identitet till de olika destinations- identiteterna D-ID den specificerade främmande användaren har i de olika nät över vilka denne förfogar.

Som introduktion till den i fig. ll visade andra utföringsformen av uppfinningen kan nämnas den situation som uppstår när uppdragsgivaren byter uppehàllsort, t.ex. flyttar till en annan landsände eller flyttar till ett annat land. Då är det lämpligt att uppdragsgivaren tar med sig sin mellanhand sä att främmande användare pà den nya uppehàllsplatsen får kommunicera med U via dennes mellanhand ES. Främmande användare pá den gamla uppe- hàllsplatsen får kommunicera med U via en receptionist REC(F) som finns pà den ursprungliga uppehållsplatsen. Receptionisten har till uppgift att ta emot gamla främmande användare F och erbjuda dessa en 'vissa grad av' service. Receptionisten har' också i uppgift att meddela mellanhanden ES, som finns pà den nya uppehàllsplatsen, vilka "gamla" främmande användare F som önskar komma i kontakt med uppdragsgivaren och mellanhanden ES meddelar detta i sin tur till uppdragsgivaren. Receptionisten REC(F) kan också lagra in- och utgående meddelanden samt spela upp registre- rade.meddelanden. Enligt uppfinningen ástadkommes denna receptio- 10 15 20 25 30 35 29 500 821 nist-funktionalitet genom att den första delen ES(F) 52, som har hand om mellanhandens kontakt gentemot främmande användare, distribueras i geografiskt skilda noder i ett nät. Det är även möjligt att distribuera denna del i flera nät och på olika platser i varje enskilt nät. Det är även möjligt att distribuera mellanhandens del 53, vilken betecknas ES(U) och vilken hanterar uppdragsgivaren, i geografiskt spridda noder och att distribuera denna del i olika nät. På så sätt kan uppdragsgivaren komma i kontakt med sin mellanhand via en receptionist REC(U).

Denna andra utföringsform med distribuerade funktioner för hantering av främmande användare F resp. av uppdragsgivaren U visas i fig. ll. I en servicenod 64 som är geografiskt skild från servicenoden 10 finns en receptionist 65 betecknad REC(F) som står i förbindelse med mellanhanden ES via en signalförbindelse 66. I en annan servicenod 67, som är skild från servicenoden 10, finns en receptionist 68, betecknad REC(U) som stàr i förbindelse med mellanhanden ES via en signalförbindelse 69. Receptionisten 65 har en funktionalitet som motsvarar den för mellanhandens -första del ES(F) betecknad 52. Receptionisten 68 har en funktio- nalitet som motsvarar en del av mellanhandens andra del 53, nämligen den del som terminerar förbindelser från U. Receptionis- terna 65 och 68 är implementerade i form av dator med tillhörande programvara och hårdvara för kommunikation gentemot främmande användare resp. gentemot mellanhanden. Receptionisten 68 befinner sig någonstans i något nät så nära U som möjligt där receptio- nistfunktionen kan utföras. Receptionisten 65 befinner sig så nära främmande användare som möjligt där receptionistfunktionen kan utföras. Såsom exempel kan nämnas att nod 10 kan finnas i ett land, nod 64 i ett annat land och nod 67 i ett tredje land. De funktioner som de första och andra delarna 52, 53 i ES har kan krympas eftersom ES får hjälp av de från ES utlokaliserade receptionisterna 65, 68.

Receptionister utför de nämnda funktionerna och är företrädesvis inte dedicerade till en enskild uppdragsgivare U utan kan utföra generella tjänster för ett stort antal användare Ul, U2, U3... etc. Exempel på sådana tjänster som en receptionist kan utföra är att fråga frågor såsom "Vem är du?", Vad vill du?". Receptio- 10 15 20 25 30 35 500 821 3G nister kan motta instruktioner från sin resp. uppdragsgivare och lagra meddelanden fràn främmande användare, delanden från främmande användare pà samma sätt som mellanhanden enligt fig. 9 uppträder gentemot främmande användare. Mellan- handen ES betjänar emellertid fortfarande en enda uppdragsgivare och bestämmer de operationer som skall utföras gentemot främmande användare. Tjänsten att lagra meddelanden, fä svar på frågor etc. "köper" emellertid mellanhanden ES av receptionisten 65 som meddelar resultaten bakåt till ES. presentera med- Anledningen till att uppdragsgivaren önskar kommunicera med receptionisten 68 kan vara att uppdragsgivaren rör sig i ett nät och att det är lämpligare för U att kontakta receptionisten 68 eftersom denne befinner sig geografiskt närmare U än vad mellanhanden ES gör. Receptionisten 68 kan givetvis inte skilja på om det inkommande anropet fràn U kommer från en främmande användare eller från U. Uppdragsgivaren U kan då identifiera sig och receptionisten 68 tar kontakt med U:s mellanhand ES via signalförbindelsen 69 och på detta sätt kan kommunikation mellan U och ES ordnas. Alternativt kan uppdragsgivaren U lämna ett meddelande till receptionisten 68, ett meddelande som receptio- nisten därefter sänder till mellanhanden ES.

Pa samma sätt som mellanhandens första del ES(F) 52, kan vara distribuerad i flera nät och flera noder kan även en del av mellanhandens andra del ES(U), betecknad 53, nämligen den del som avser den enkelriktade kommunikationen mot uppdragsgivaren, bl. a. personsökningen, vara distribuerad i flera geografiskt skilda noder och i flera olika nät. Detta illustreras i fig. 12. Den distribuerade delen av den andra delen 53 kallas i detta fall inte receptionist utan glertggent AA eller skickebud eftersom den distribuerade delen endast har till uppgift att personsöka uppdragsgivaren, dvs. tjäna som ett bud, vilket mellanhanden ES utnyttjar för att sända ett meddelande, nämligen ett alert- meddelande, till sin uppdragsgivare ES. I fig. 12 visas ett antal distribuerade skickebud AAU 70, 71, 72 som är belägna i tre olika nät Nl, N2 och N3. När uppdragsgivaren skall alerteras uppdrar den andra delen 53 i ES àt skickebudet att sända en alert-signal i vardera näten Nl, N2 och N3 pà det sätt som beskrivits ovan i 10 15 20 25 30 35 31 821 samband med fig. 6. Detta uppdrag går till skickebuden pá olika signalvägar, representerade av de streckade pilarna 73, 74, 75.

Skickebuden sänder därefter alert-signaler i enkelriktad sändning mot uppdragsgivaren U. En eller flera av dessa alertsignaler när U. I det visade exemplet nàs U av den alertsignal som visas med den streckade signalvägen 76. Uppdragsgivaren (I tar därefter kontakt med närmaste receptionist. Därefter fortsätter kommuni- kationsförfarande pà det sätt som beskrivits i samband med fig. ll.

Sekvensen alert ES~U och anrop U~ES som gensvar på alerten kan utföras i två oberoende nät, t.ex. pagingnätet och telefonnätet.

I fallet med oberoende nät kan ES personsöka U via olika terminaler och U kan använda godtycklig terminal när anropet U~ES skall göras. Om sekvensen alert ES~U och anrop U~ES måste göras i ett och samma nät, t.ex. i telefonnätet, kan alert ES~U och anrop U~ES inte göras oberoende. Ur modellsynpunkt betraktas alert ES»U, t.ex. surrande ljud i telefonapparaten, som en alert fràn ett skickebud AAU till U. Om U svarar på telefonen avkänns denna aktivitet av AAU och betraktas ur modellsynpunkt som att skickebudet AAU instruerar en receptionist REC att ta hand om den förbindelse som dä skapas (när U lyfter pà luren). Fran denna receptionist REC och i riktning inát i nätet (mot mellanhanden ES fungerar allt på samma sätt som beskrivits i samband med fig. 12.

I alla figurer som hitintills beskrivits visas signalvägar med streckade pilar. En signalväg behöver inte innebära en direkt förbindelse mellan tvâ noder eller förbindelse internt inom en nod utan kan även innebära en förbindelse mellan tvá noder som är anslutna till ett gemensamt nät eller t.o.m. en signalväg som upprättas mellan en nod i ett första nät, vilken nod via en gate- way står i förbindelse med en nod i ett annat nät på det sätt som beskrivits i vàr samtidigt härmed ingivna svenska patentansökning 9200469-6 (fig. 7).

Fig. 13 är en översiktsvy som visar den allmänna miljön i vilken uppfinningen tillämpas. Figuren visar tre telekommunikationsnät Nl, N2, N3 i var och en av vilka uppdragsgivaren U har en receptionist 65(l), 65(2), 65(3) och ett skickebud 70(1), 70(2), 10 15 20 25 30 35 500 821 32 70(3). Uppdragsgivarens mellanhand ES är i det àskàdliggjorda exemplet stationärt förlagd till nätet N2 men visas av tydlig- hetsskäl ett stycke ovanför det molnformade nätet N2. Av tydlighetsskäl visas även receptionisten 65(1) och skickebudet 70(2) förflyttade uppåt ett stycke i fig. 13 till att ligga i jämnhöjd med mellanhanden ES. I fig. 13 finns även en funktiona- litet betecknad MA, vilken representerar en mötesarrangör av det slag som beskrivs i vår samtidigt härmed ingivna svenska patentansökning 9200469-6 med titeln "Sätt att upprätta för- bindelse". Vidare finns i nätet N2 en nod 77 i vilken det finns en väljare som kan vara av kretskopplad typ eller av paket- kopplad typ beroende på vilken typ av förbindelser som används i nätet N2. Slutligen finns ett antal databaser 78(l), 78(2) och 78(3). Dessa databaser innehåller uppgifter om i vilka nät olika uppdragsgivares mellanhand finns samt accessportarna till resp. mellanhand. Dessa uppgifter är ordnade i tabeller. En receptio- nist har tillgàng till databasernas tabeller. En receptionist är knuten till varje nät och har en viss service, bl.a. att ta emot inkommande anrop från främmande användare F och se till att varje inkommande anrop betjänas. En främmande användare F gör ett anrop och anger som destinationsadress uppdragsgivarens D-ID. Anropet routas genom nätet N1 pà en förbindelse 79 och kommer till receptionisten 65(1). Receptionisten ser efter i tabellerna i sin databas 78(l) var den anropade uppdragsgivarens mellanhand finns.

Därefter kontaktar receptionisten uppdragsgivarens mellanhand ES för att hämta instruktioner från mellanhanden hur anropet skall besvaras. Denna förfrågan sker över en signalväg symboliserad av den streckade pilen 80. Mellanhanden besvarar receptionistens fråga med ledning av de instruktioner som uppdragsgivarens U tidigare lämnat mellanhanden och svaret sänds tillbaka till receptionisten över signalnätet. Svaret symboliseras med den streckade pilen 81. Receptionisten för nu en dialog med den främmande användaren över den inkommande förbindelsen 79 och lämnar den service som anropet kräver. Nästa steg är att receptionisten 65(1) sänder någon form av uppdrag eller upp- lysning till mellanhanden ES via den nämnda signalvägen 80. Nu kan tvà fall inträffa, mellanhanden kräver ytterligare instruktioner från sin uppdragsgivare eller så kan nämligen att mellanhanden genast behandla det inkommande anropet. 10 15 20 25 30 35 33 5 o o 821 De två fallen representeras schematiskt av den punktstreckade linjen 82. Om mellanhanden inte behöver inhämta ytterligare instruktioner behöver inga åtgärder och ingen signalering till höger om pilen 82 ske utan mellanhanden tar hand om anropet och lämnar den service som finns "avtalad" mellan mellanhanden och uppdragsgivaren U. Om mellanhanden behöver inhämta instruktioner från uppdragsgivaren eller har instruktioner att kontakta uppdragsgivaren sänder mellanhanden en instruktion till skickebu- det 70(2) såsom markeras med den streckade pilen 83. Skickebudet 70(2) sänder en alert till uppdragsgivaren, såsom representeras av den streckade pilen 84. Denna alert kan i den föredragna utföringsformen sändas över ett personsökningssystem med brett täckningsområde, t.ex. landstäckande. Alert-signaleringen är enbart till för att göra uppdragsgivaren uppmärksam på att någonting har hänt och att han bör kontakta sin mellanhand.

Uppdragsgivaren gör nu ett anrop mot sin mellanhand med an- vändande av den "hemliga" acccessporten, dvs. U-ID. Anropet symboliseras av den heldragna pilen 85. Anropet kommer in till en receptionist 65(2) i nätet N2 och receptionisten kontrollerar i sin databas 78(2) för att se efter var mellanhanden finns som är förknippad med den destinationsadress som uppges i det inkommande anropet. Receptionisten 65(2) finner att den anropade accesspor- ten var "hemlig" och att det således är uppdragsgivaren som ringer och vill komma i kontakt med sin mellanhand. Receptionis- ten sänder en alert till mellanhanden, representerat av den streckade pilen 86. Mellanhanden ES hör efter med receptionisten vad alerten gällde, representerat av den streckade pilen 87, och receptionisten meddelar mellanhanden ES att uppdragsgivaren önskar komma i kontakt med sin mellanhand. En kommunikation kan nu äga rum mellan uppdragsgivaren U och mellanhanden ES med receptionisten som mellanhand. Beslutar sig uppdragsgivaren U för att förbindelse skall etableras med den främmande användaren F sänder uppdragsgivaren en motsvarande instruktion till mellan- handen via förbindelserna 85, 86. Mellanhanden ES sänder som gensvar härpå en mötesbeställning, representerat av den streckade pilen 88 till mötesarrangören MA. Hur mötesarrangören fungerar beskrivs närmare i våra samtidigt härmed ingivna svenska patentansökningar 9200468-8 och 9200469-6. Mötesarrangören utser mötesplatsen till att ligga i noden 77 och hämtar två IA-nummer 10 15 20 25 30 35 500 821 34 från denna nod, representerat av den streckade pilen 89. Dessa IA-nummer finns närmare beskrivna i vàr samtidigt härmed ingivna svenska patentansökning 9200467-O. Mötesarrangören sänder'det ena IA-numret, IA-nrl, till receptionisten 65(1), representerat av den streckade pilen 90 samt sänder det andra IA-numret, IA-nr2, till den andra receptionisten 65(2) streckade pilen 91. Därefter anropar receptionisten 65(1) noden 77 med angivande av IA-nrl samt förbinder internt det inkommande anropet 79 med referensen F-REC-ID med den port från vilken anropet utgår. Därvid etableras en förbindelse mot noden 77.

Denna förbindelse representeras med den heldragna linjen 92. På representerat av den samma sätt kopplar receptionisten 65(2) upp en förbindelse, representerad med den heldragna linjen 93 mot noden 77 samt förbinder internt den port som har förbindelsen 85 och som har referensen U-ID med den port från vilken förbindelsen 93 utgår.

I noden 77 förbinds därefter de portar med varandra vid vilka anropet 92 resp. anropet 93 inkommer. Förbindelsen är nu etablerad mellan den främmande användaren F och uppdragsgivaren U och förbindelsen sker i form av ett möte som är förlagt till noden 77 som mötespunkt. I det fall indirekt kontakt skall upprättas mellan den främmande användaren F och uppdragsgivaren U har den främmande användaren ett meddelande att lämna till mellanhanden ES som därvid lagrar detta meddelande. Alternativt lagrar den främmande användaren F meddelandet pà någon plats i nätet Nl samt delger mellanhanden ES dels var i nätet lagrings- till det När uppdragsgivaren U efter att ha platsen finns och dels en referens, kallad L-REF, specifika meddelandet. erhàllit alerten 84 beställer hämtning av meddelandet enligt pilarna 85, 86, 87 uppger mellanhanden nämnda plats och nämnda referens L-REF för uppdragsgivaren och uppdragsgivaren kan då välja mellan att antingen själv hämta meddelandet eller instruera mellanhanden att hämta meddelandet och vidarebefordra det till uppdragsgivaren.

I alla fall som beskrivits ovan i samband med fig. 13 är det tydligt att mellanhanden ES är stationär i ett nät och att ett meddelande kan lagras var som helst i nätet. Det enda mellan- handen behöver ha kunskap om är var meddelandet finns lagrat plus referensen L-REF till det specifika meddelandet. Uppdragsgivaren 10 15 20 25 30 35 35 500 821 U kan plocka upp meddelandet från lagringsplatsen från vilken punkt i vilket nät som helst under förutsättning att han har den .nämnda referensen L-REF plus den nämnda uppgiften om var meddelandet är lagrat, dvs. en destinationsadress till lagrings- platsen. Finns uppdragsgivaren U i samma nät i vilket meddelandet är lagrat anropar mellanhanden lagringsplatsen med den nämnda destinationsadressen. Finns däremot meddelandet lagrat i. ett annat nät än det i vilket uppdragsgivaren U befinner sig när han vill hämta meddelandet måste konverteringsutrustning finnas mellan uppdragsgivarens nät och det nät i vilket meddelandet finns lagrat. De mekanismer som styr sådan konverteringsutrust- ning finns beskrivna i vår samtidigt härmed ingivna svenska patentansökning 9200469-6.

Fig. 14 är ett blockschema som visar en mellanhand ES. Mellan- handen innefattar en dator 94 som styrs av olika program 95, 96, 97, 98. Programmen samverkar med datorn och med första funktiona- liteter Fl i form av organ 99 för indikering av vilken typ av signaler med vilken anropet sker samt valorgan för val av motsvarande kommunikationsutrustning, en talbeskedsutrustning 100, en telefonsvarare 101 och utrustning för kommunikation med elektronisk post 102 och andra ej visade konventionella kommuni- kationsorgan. Dess 99-102 är avsedda för kommunikation mot främmande användare. På motsvarande sätt finns andra funktionaliteter F2 för mellanhandens kommunikation mot användaren U i form av ett modem 103, talbeskedsutrustning 104 och utrustning för kommunikation med mobiltelefoni 105. I det funktionaliteter fall mellanhanden kommunicerar med en receptionist via endast ett signalnät, t.ex. ett datakommunikationsnät, finns i mellanhanden en funktionalitet för sådan kommunikation, nämligen en utrustning 106, t.ex. ett modem. Utnyttjar mellanhanden skickebud, t.ex. ett skickebud i endast ett kommunikationsnät, nämligen datakommunika- tionsnätet, finns också en utrustning 107, t.ex. ett modem, som har funktionalitet för denna kommunikation. Enligt den föredragna utföringsformen av uppfinningen finns dessa funktionaliteter pà tjänsteplanet och behöver således inte vara fysiskt förlagda till de noder i de olika näten i vilka mellanhanden ES finns. 10 15 20 25 30 35 500 821 3* Programmet 95 samverkar med de första funktionaliteterna Fl för mottagning av inkommande anrop och registrering av dessa samt tilldelning av en identifikation F-REC-REF till anropet. I en föredragen utföringsform av uppfinningen innebär ett inkommande anrop att programvaran skapar en förbindelseindivid 108 i form av en post som består av flera fält, varvid posten identifieras av nämnda identifikation eller av en pekare som refererar till F- REC-REF. De olika posterna kan t.ex. uppta uppgifter varifrån anropet kommer, servicenivån med vilken mellanhanden skall besvara anropet, huruvida alert till uppdragsgivaren har sänts eller ej, mottagna instruktioner från uppdragsgivaren på det sätt på vilket anropet skall besvaras, åtgärder för att upprätta förbindelser etc. För varje inkommande anrop skapas således en post och denna post bibehålls och annulleras inte förrän alla parter, främmande användare, uppdragsgivare och mellanhand är överens om att kommunikationen skall avslutas. Under hela den tid posten existerar kan endera parten referera till det enskilda anropets identitet. Programavsnittet 96 innehåller programvara för att alertera uppdragsgivaren. med användande av' någon av funktionaliteterna F2, programavsnittet:97 innehåller'programvara för att etablera förbindelse mellan främmande användare och uppdragsgivaren U och programvaran 98 kan vara annan programvara för andra tjänster som kan förekomma mellan uppdragsgivaren och mellanhanden.

Ehuru inte utvisat i fig. 14 inses att bland de första och andra funktionaliteterna Fl och F2 kan finnas konverteringsutrustning för att konvertera signaler som t.ex. inkommer på ett telexnät till signaler som aktiverar talbeskedsutrustningen 104, vilken avger den textinformation som inkommer pà telexnätet i form av talsignaler till uppdragsgivaren. Även andra ej visade kon- verteringsutrustningar kan finnas för att medge konvertering av signaler från vilket som helst av t.ex. näten Nl, N2 och N3 till vilket som helst av t.ex. näten Nl, N2 och N3.

Såsom ännu en funktionalitet kan finnas utrustning som möjliggör för mellanhanden att på samma fysiska ledning, men inte samti- digt, motta såväl talsignaler, telexsignaler, datakommunikations- signaler, telefaxsignaler eller andra typer av signaler enligt 10 15 20 25 30 35 37 500 821 andra signaleringsprotokoll, genom signalanalys av anropssigna- len, företrädesvis dess handskakningssignaler, och inkoppling, sedan signaltypen fastställts, av motsvarande mjuk- och hårdvara som krävs för att kommunicera.

Fig. 15 är ett blockschema över en geografisk utbruten receptio- nist 65, som ingår i utföringsformerna enligt fig. 11. Receptio- nisten är uppbyggd på i princip samma sätt som mellanhanden ES och innefattar en dator 109 med ett program 110 för mottagning och registrering av inkommande anrop, ett program 111 för sändning av alertsignaler till mellanhanden ES och ett program 112 för förbindelseetablering mot mellanhanden. Vidare innefattar receptionisten funktionaliteter liknande funktionaliteterna Fl i fig. 14 för kommunikation mot främmande användare samt en tredje funktionalitet F3, t.ex. ett modem 113, för kommunikation mot mellanhanden. Denna tredje funktionalitet samverkar med program- met 111. För varje inkommande anrop skapar datorn 109 i receptio- nisten en förbindelseindivid 114 t.ex. 1 form av en post som dels innehåller en referens F-REC-REF, vilken knyter förbindelseindi- viden med aktuellt inkommande anrop, dels ett fält som anger varifrån anropet kommer, dels den port på vilken anropet inkom, och dels ett fält som anger den servicenivå med vilken främmande användare skall bemötas.

Fig. 16 är ett blockschema över ett geografiskt utbrutet skickebud, t.ex. 70(2) vars uppbyggnad är likartad receptionis- tens med undantag för att funktionaliteten för kommunikation mot främmande användare är utbytt mot funktionalitet för enkelriktad kommunikation mot uppdragsgivaren U, i detta fall således funktionaliteten personsökning i olika nät. Datorn i skickebudet betecknas 115 och samverkar med programvara 116 för alertering av uppdragsgivaren U via valt söknät med utnyttjande av en ut- rustning 117 för detta, programvara 118 för registrering av inkommande uppdrag från mellanhanden ES och programvara 119 för skapande av uppdragsindivider såsom gensvar på ett inkommande uppdrag från mellanhanden ES.

Mellanhandens ES hårdvara och programvara gör det möjligt för mellanhanden att tjänstgöra som personlig elektronisk sekreterare 10 500 821 38 till ett antal olika uppdragsgivare. Det som tillkommer för att realisera en sådan multi-sekreterare är tillkommande hårdvara och programvara för övervakning av resp. uppdragsgivares accesspor- tar.

En nod kan innehålla funktionalitet för att realisera receptio- nister och skickebud för många användare.

De ovan beskrivna utföringsformerna av uppfinningen kan på många sätt modifieras och varieras inom ramen för uppfinningens grundtanke. Exemplet i fig. 1 är inte begränsat till det visade antalet nät och ej heller till de visade nättyperna. Såväl flera nät som andra nättyper och andra kombinationer av nättyper kan förekomma.

Claims (1)

1. zq 500 821 PATENTKRAV

   1. Sätt att stödja kommunikation för en första användare (U) som önskar ha möjlighet att kommunicera med andra främmande användare (F) varvid kommunikation.mot den första användaren sker över en mellanhand (ES), vilken dels är knuten till den första användaren dels kommunicerar som mottagande part gentemot främmande användare (F) enligt förutbestämda instruktioner givna av den första användaren, nedan kallad uppdragsgivare (U), och dels, beroende på nämnda instruktioner, (a) antingen utför en förutbestämd àtgärd, eller (b) etablerar kommunikation med uppdragsgivaren så att uppdragsgivaren erhåller möjlighet att dynamiskt ta ställning till hur individuella anrop skall hanteras k ä n n e t e c k n a t av - att i en miljö där kommunikation kan ske via flera olika tele- kommunikationsnät (Nl-N3), den första användaren i varje telekommunikationsnät har minst en adress (D-ID), kallad den första, som främmande användare (F) utnyttjar för anrop, - att anrop som utnyttjar den första adressen i stället för att termineras hos den första användaren termineras hos mellanhanden (ES), - att uppdragsgivaren kommunicerar mot främmande användare via mellanhanden (ES) med användande av en andra adress (U-ID), skild från den första, och - att mellanhanden (ES) kommunicerar mot främmande användare (F) över första telekommunikationsnät (N1, N2, N3)cxfl1mot uppdrags- givaren (U) över andra telekommunikationsnät (Nl-N3), av vilka vissa kan, men ej behöver vara identiska med de första näten.

   2. Sätt enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n a t av att mellanhanden (ES) när den anropas av en främmande användare (F) - lagrar en identifikation (F-REC-REF) som är relaterad till anropet, - varslar uppdragsgivaren (1), via ett av de andra tele- kommunikationsnäten, om att ett anrop inkommit och att uppdragsgivaren (U) som svar pà varslet anropar sin mellan- 500 821 ”YO hand (ES) för att efterhöra orsaken till varslet och ge instruktion om hur anropet skall hanteras.

   3. Sätt enligt krav 2, varvid varslet skall uppfattas, av uppdragsgivaren, som ett varsel att nagot har hänt, k ä n n e - t e c k n a t av - att mellanhanden begär instruktioner om hur anropet skall hanteras, samt - beroende pà nämnda instruktioner genomför steg (a) eller (b) ovan.

   4. Sätt enligt patentkrav 3, k ä n n e t e c k n a t av att uppdragsgivaren (2) väljer sina instruktioner bland den grupp som består av att mellanhanden beordras: - etablera omedelbar kommunikation med den främmande an- vändaren (F) över något av de första telekommunikationsnä- ten, 4 lämna ett förutbestämt meddelande till den främmande användaren utan att etablera omedelbar kommunikation med den främmande användaren.

   5. Sätt enligt patentkrav 4, k ä n n e t e c k n a t av - att uppdragsgivaren har två adresser (D-ID och U-ID) är den ena (D-ID) känd för främmande användare, medan den andra (U-ID) är känd endast för uppdragsgivaren (U) och används av denne vid anrop mot sin mellanhand (ES).

   6. Sätt enligt patentkrav 5, k ä n n e t e c k n a t av - att den nämnda ena adressen (D-ID) leder till mellanhanden (ES) och - att den andra adressen (U-ID) leder till mellanhanden (ES).

   7. Sätt enligt patentkrav 6, k ä n n e t e c k n a t av 8 5-0 2 1 L: 4/ - att uppdragsgivaren (U) när denna önskar anropa en främmande användare (F) anropar sin mellanhand (ES) över ett godtyckligt nät med användande av den andra adressen (U-ID) i det valda nätet, att uppdragsgivaren anger för sin mellanhand i vilket nät den önskade kommunikationen med den främmande användaren skall ske, - att mellanhanden som svar pà anropet initierar etablering av en förbindelse med den främmande användaren (F).

   8. Sätt enligt patentkrav 7, varvid mellanhanden uppvisar flera accessportar (30-39) i ett och samma telekommunikationsnät, k ä n n e t e c k n a t av - att mellanhanden (ES) är delas (ES(1), ES(2)...) och samtidigt betjänar flera uppdragsgivaren (U1, U2, U3...)

   9. Sätt enligt patentkrav 8, varvid en främmande användare kommunicerar via en egen mellanhand (ES2) k ä n n e t e c k n a t av - att den främmande användarens mellanhand (ES2) och uppdrags- givarens mellanhand (ESI) kommunicerar med varandra för sin respektive uppdragsgivares räkning.

   10. Sätt enligt patentkrav 9, k ä n n.e t e c k n a t av - att initieringen av den önskade kommunikationen sker genom att endera mellanhanden kontaktar en mötesmäklare (62). ll; Sätt enligt patentkrav 1, varvid mellanhanden uppvisar en första del (52) för kommunikation mot främmande användare och en andra del (53) för kommunikation mot uppdragsgivaren, k ä n n e t e c k n a t av - mellanhandens (ES) första del (52) är distribuerad, - att de distribuerade delarna, här kallade receptionister (REC), kommunicerar mot mellanhandens kvarvarande första del (ES(F)) över signalvägar (66, 69). 1 500 821 42

   12. Sätt enligt patentkrav 11, k ä n n e t e c k n a t av - att receptionister (65, 68) förläggs pà orter som är geogra- fiskt skilda fràn den ort pà vilken mellanhanden (ES) befinner sig.

   13. Sätt enligt patentkrav 12, k ä n n e t e c k n a t av - att när uppdragsgivaren (U) temporärt vistas pá annan ort än sin ordinarie uppehàllsort uppdragsgivaren (U) tar med sig sin mellanhanden (ES).

   14. Sätt enligt patentkrav 13, k ä n n e t e c k n a t av - att främmande användare belägna på den ordinarie uppehàllsorten betjänas av receptionister (65) som är belägna i anslutning till den ordinarie uppehállsorten, - att receptionisterna är anordnade i olika telekommunikations- nät, och - att receptionisterna står i kontakt med mellanhanden (ES) pà uppdragsgivarens temporära uppehàllsort.

   15. Sätt enligt patentkrav 14, k ä n_n e t e c k n a t av - att receptionister (65, 68) anordnas pà olika geografiska orter och i olika nät och - att alla receptionister kommunicerar mot den gemensamma mellanhandens andra del (8).

   16. Sätt enligt patentkrav 15, k ä n n e t e c k n a t av - att mellanhandens andra del (53) är distribuerad - att de distribuerade andra delarna, här kallade skickebud (AAU) kommunicerar mot mellanhandens andra kvarvarande del (ES(U)) över signalvägar (73-75), och - att skickebuden alerterar uppdragsgivaren (U). En!! 82 4/3

   17. Anordning för att stödja kommunikation för en första användare (U) som önskar ha möjlighet att kommunicera med främmande användare (F), k ä n n e t e c k n a d - en första receptionist (REC(U)) anordnad pà en första plats för att betjäna den första användaren, här kallad uppdragsgivare (U), - en andra receptionist (REC(F)) anordnad pà en andra plats för att betjäna främmande användare (F) som önskar kommunicera med aV uppdragsgivaren (U), - en mellanhand (ES) som endast via signalförbindelser står i kontakt med de första och andra receptionisterna för avkänning av aktiviteter vid receptionisterna och för alertering av uppdragsgivaren (U) om att aktivitet förekommer vid någon av receptionisterna, - vilken mellanhand (ES) uppvisar utrustning för att betjäna nämnda främmande användare (F) i enlighet med instruktioner som uppdragsgivaren sänder till mellanhanden (ES) såsom gensvar på nämnda alertering.

   18. Anordning enligt patentkrav 17, k ä n n e t e c k n a d av - ett skickebud (AAU) anordnad pá en tredje plats belägen mellan mellanhanden (ES) och uppdragsgivaren (U) för att pà uppdrag från mellanhanden (ES) över en signalförbindelse genomföra den nämnda alerteringen av uppdragsgivaren (U) om att aktivitet förekommer vid någon av receptionisterna.

   19. Anordning enligt patentkrav 18, varvid nämnda främmande användare (F) disponerar över ett antal telekommunikationsnät (Nl,N2,N3) k ä n n e t e c k n a d av - att åtminstone en receptionist finns anordnad i vart och ett av nämnda telekommunikationsnät, och - att mellanhanden (ES) har ett antal terminaler (11, 12, 13) var och en ansluten till varsin port (17, 18, 19) i varsitt av nämnda telekommunikationsnät (Nl, N2, N3). -..Å 500 821 *H

   20. Anordning enligt patentkrav 19, k ä n n e t e c k n a d av - valfria kombinationer av en eller flera av nämnda aktörer, valda bland den grupp, som, bestàr av nämnda receptionister (REC(U), REC(F)), nämnda skickebud (AAU), nämnda mellanhand (ES) är samlokaliserade i en gemensam fysisk nod.

   21. Anordning enligt krav 20, k ä n n e t e c k n a d av - att mellanhanden (ES) innefattande en första funktionalitet (Fl) för kommunikation med främmande användare över första tele- kommunikationsnät (Nl, N2, N3) och en andra funktionalitet (F2) för kommunikation med uppdragsgivaren (U), över andra tele- kommunikationsnät (Nl, N2, N3), varvid - den nämnda adressen är en adress (D-ID) till mellanhanden (ES) och att uppdragsgivaren har en andra adress (U-ID) som är skild från den första och som leder till mellanhanden (ES).

   22. Anordning enligt patentkrav 21, k ä n n e t e c k n a d av - att mellanhanden (ES) innefattar en dator (17) med programvara (95-98) för - mottagning och registrering av inkommande anrop under samverkan med nämnda första funktionalitet, - utlösande av alertering av uppdragsgivaren (U) under sam- verkan med nämnda andra funktionalitet (F2), - initiering av en förbindelse mellan uppdragsgivaren (U) och en främmande användare (F) under samverkan med nämnda första och andra funktionaliteter (Fl och F2).

   23. Anordning enligt patentkrav 22, k ä n n e t e c k n a d av - attzden första funktionaliteten (Fl) innefattar signaltypsiden- tifierande organ (99) för identifiering av vilken typ av signaler med vilken anropet sker och valorgan för val av motsvarande kommunikationsutrustning mot den främmande användaren. 500 821 115'

   24. Anordning enligt patentkrav 23, k ä n n e t e c k n a d av - att en receptionist innefattar en tillkommande första dator (109), med den nämnda första funktionaliteten (Fl) för kommunika- tion mot främmande användare och med en tredje funktionalitet (F3) för kommunikation med mellanhanden (ES).

   25. Anordning enligt patentkrav 24, k ä n n e t e c k n a d av - att ett skickebud (AA) innefattar en tillkommande andra dator (115), med utrustning (117) och programvara (118) för alertering av uppdragsgivaren.

   26. Anordning enligt patentkrav 25, k ä n n e t e c k n a d av -att ett antal skickebud (AAU) är anordnade i ett antal av nämnda nät (N1, N2, N3).

   27. Anordning enligt krav 18, k ä n n e t e c k n a d av dä mellanhanden innehåller en katalog av destinationsadresser i olika nät till främmande användare, och - att för en enskild främmande användares olika destination- sadresser i. olika nät över vilka denne förfogar används en gemensam kort-adress som uppdragsgivaren refererar till.