SE455169B - Ler-katjonkomplex - Google Patents

Description

20 25 30 455 169 '2 De mest verksamma och godtagna polära materialen till använd- ning som dispergermedel har visat sig vara alkoholer och ke- toner med lag molekylvikt, speciellt metanol och aceton. Dessa dispergermedel har emellertid mycket laga flampunkter och fordrar användning av flambeständig apparatur. Högre kokande dispergermedel med hög flampunkt kan användas men dessa är mindre verksamma och alstrar ofta geler med dåliga sekundära egenskaper, såsom mekanisk stabilitet, dålig förtjocknings- och förvaringsstabilitet.

De flesta av de förut alstrade organofila lercrna har uppvisat gelningsanvândbarhet inom brgånsat brett omrâde, vilket över- vägande resulterar från skiftande dispersions- och viskositetsegenskaper. Emedan materialen, som beskrivits av Finlayson et al i amerikanska patentskriften 4 105 578 inte har visat sådana brister, alstras dessa material med relativ svårighet och tillagd kostnad, som härrör från utvâljandet av bensylutgàngsmaterial.

Följaktligen är det ett behov av ett organofilt lergelnings- medel, som är lätt och ända kcstnadskraítigt att framställa och som kan vara lätt dispergerbart i organiska system utan att erfordra den väsentliga närvaron av ett polärt disper~ germedel, annat än kanske mindre kvantiteter vatten för gelande organiska system.

Ett organofilt lergelningsmedel med ökad dispergerbarhet i system med icke vattenhaltigt fluidum har oväntat framkommit, när det framställes såsom reaktionsprodukten av en smektit- lera och en organisk katjonisk förening med minst en alkyl- grupp med lang kedja och minst en grupp, som utväljes från en B-Y-omättad alkylgrupp eller en hydroxialkylgrupp med 2 till 6 kolatomer.

Särskilt har ett organofilt lergelningsmedel oväntat framkom- mit, som omfattar reaktionsprodukten av en organisk katjonisk förening och en lera av smektittyp med en katjonutbyteskapaci- tet pa minst 75 milliekvivalenter per 100 g lera, vari den organiska katjoniska föreningen innehåller (a) en första del, r 10 15 20 25 30 'B ss 169 4 som utgöres av en B,Y-omättad alkylgrupp eller en hydroxial- kylgrupp med 2 till 6 kolatomer eller blandningar dârav, (o) en andra del, som omfattar en alkylgrupp med lang kedja och med 12 till 60 kolatomer och (o) en tredje och fjärde del, som utväljes från en medlem i gruppen (a) ovan, en aralkylgrupp och en alkylgrupp med f till 22 kolatomer och blandningar därav; och vari mängden av den organiska katjoniska föreningen är från 90 till 140 milliekvivalenter per 100 g lera, 100 % aktiv lerbas.

Dessutom omfattar uppfinningen en metod att öka viskosíteten i ett vâtskeformigt organiskt system i frånvaro av ett polärt organiskt dispergermedel, vilken metod omfattar blandning med det vätskeformiga organiska systemet av en mängd tillräcklig för att verkställa viskositetsökningen av organofilt lergelningsmedel, som omfattar reaktionsprodukten av en organisk katjonisk förening ooh en lera av smektittyp med en katjonutbyteskapaoítet pa minst 75 milliekvivalenter per 100 g lera, vari den organiska katjoniska föreningen innehåller ia) en första del, som utgöres av en ß,y-omättad alkylgrupp eller en hydroxialkylgrupp med 2 till 6 kolatomer eller bland- ningar därav, (b) en andra grupp som omfattar en alkylgrupp med lång kedja och med 12 till 60 kolatomer och .

Co) en tredje och fjärde del, som utväljes från en medlem i grupp (a), en aralkylgrupp och en alkylgrupp med 1 till 22 kolatomer och en blandning därav; och vari mängden av den organiska katjoniska föreningen år från 90 till 140 milliekvivalenter per 100 g lera, 100 1 aktiv lerbas.

Lerorna, som användes för att framställa de organofila ler- gelníngsmedlen enligt föreliggande uppfinning är leror av smektittyp, som har en katjonutbyteskapaoitet på minst 75 milliekvivalenter per 100 g lera. Speciellt önskvärda typer av lera är den naturligt förekommande Wyoming-arten av svållande bentonit och liknande leror ooh hektorit, en svällande magne- 10 15 25 30 455 -169 sium-litiumsilikatlera.

Katjonutbyteskapaciteten hos lerorna av smektittyp kan bestäm- mas med den välkända ammoniumacetatmetoden.

Lerorna, speciellt lerorna av bentonittyp, omvandlas lämpligen till natriumformen om de inte redan år i denna form. Detta kan lämpligen göras genom att framställa en vattenhaltig lerupp- slamning ocn passera uppslamningen genom en bädd av katjonby- tarharts i natriumform. Alternativt kan leran blandas med vat- ten och en löslig natriumförening, såsom natriumkarbonat, natriumhydroxid och liknande, följt av skjuvning av blandningen med en kollergàng eller strângsprutmaskin.

Leror av smektittyp, som framställts naturligt eller synte- tiskt genom antingen ett pneumatolytiskt eller lämpligen ett hydrotermt syntesförfarande, kan även användas för att fram- ställa föreliggande organofila leror. Typiska sådana leror är montmorillonit, bentonit, beidellit, hektorit, saponit och stevensit. Syntetiska leror kan syntetiseras hydrotermt genom att bilda en vattenhaltig reaktionsblandning i form av en upp- slamning, som innehåller blandade vattenhaltiga oxider eller hydroxider av den önskade metallen med eller utan, såsom fallet kan vara, natriumieller alternativt utbytbar katjon eller blandningar därav)-fluorid i proportioner för den spe- ciellt önskade syntetiska smektiten. Uppslamningen placeras sedan i en autoklav och upphettas under autogent tryck till en temperatur inom omradet av approximativt 1000 till 32500, lämpligen 2740 till 3D0°C, under en tillräcklig tidsperiod för att bilda önskad produkt.

De organiska katjoniska föreningarna, som är användbara i föreliggande uppfinning, kan utväljas fran ett vitt område av material, som är i stand att bilda en organofil lera genom utbyte av katjoner med leran av smektittyp. Den organiska kat- joniska föreningen maste ha en positiv laddning lokaliserad på en enda atom eller på en liten grupp av atomer inom föreningen. Lämpligen utvâljes den organiska katjonen från gruppen, som består av kvaternära ammoniumsalter, fosfonium- U1 10 15 455 169 salter och blandningar därav, så väl som ekvivalenta salter, och vari den organiska katjonen innehåller minst en del som utväljes från (a) en ß ,y-omättad alkylgrupp och/eller en hydroxialkylgrupp med 2 till 6 kolatomer och (b) en alkylgrupp med läng kedja. De àterstëende delarna pà den centrala positiva atomen utväljes från en medlem fran grupp (a) ovan eller en aralkylgrupp ooh/eller en alkylgrupp med från 1 till 22 kolatomer.

Den ß,y~omättade alkylgruppen kan utväljas från en stor mängd material. Dessa föreningar kan vara oykliska eller acykliska, osubstituerade eller substituerade med alifatiska radikaler, som innehåller upp till 3 kolatomer, sådana att det totala antalet av alifatiska kol i den ß,Y-omåttade radikalen är 6 eller mindre. Den É,y-omättade alkylradikalen kan vara substituerad med en aromatisk ring som likaledes är konjugerad med omättnaden hos 3,7-delen eller 3,Y-radíkalen är substi- tuerad med bade en alifatisk radikal och aromatiska ringar.

Representativa exempel på cykliska 3,Y-omättaóe alkylgrupper omfattar 2-oyklohexenyl och 2-oyklopentenyl. Representativa exempel på aoykliska ß,y-omåttade alkylgrupper, som inne- häller högst 6 kolatomer, omfattar propargyl, allyl- (2-propenyl); krotyl (2-butenyl); 2-pentenyl; 2-hexenyl; 3~mety1~2-butenyl; 3-metyl-2-pentenyl; 2,3~dimetyl-2~bute- nyl; 1,1-dimetyl-Éepropenyl; 1,2-dimetylpropenyl; 2,4-penta- dienyl; och 2,4-hexadienyl. Representativa exempel pà aoyk- lisk-aromatiska substituerade föreningar omfattar cinnamyl <3-fenyl-2-propenyll; 2-fenyl-2-propenyl; och 3-(4-metoxi~ ienyl)-2-propanyl. Representativa exempel pá aromatiska och alifatiska substituerade material omfattar 3-fenyl-2-cyklo- hexenyl; 3-fenyl-2-cyklopentenyl; 1,1-dimetyl-3-ienyl-2- propenyl; },l,2-trimetyl-3-íenyl-2-propenyl; 2,3~dimetyl~3- íenyl-2-oropenyl; 3,3-dimetyl-2-Ienyl-2-propenyl och 3-Ienyl- 2-butenyl.

Hydroxialkylgruppen utväljes från en hydroxylsubstituerad alifatisk radikal, vari hydroxyl inte är substituerad vid kolet, som gränsar till den positivt laddade atomen, ooh 10 455 169 gruppen har från 2 till 6 alifatiska kol. Alkylgruppen kan- vara substituerad med en aromatisk ring oberoende från de 2 till 6 alifatiska kolen. Representativa exempel omfattar 2-hydroxíetyl(etanol); 3-hydroxipropyl; 4~hydroxipentyl; 6-hydroxihexyl; 2-hydroxipropyl(isopropanol); 2-hydroxi- butyl; 3-hydroxioyklohexyl; 4-hydroxicyklohexyl; 2-hydroxicyklopen- 2-hydroxipentyl; 2-hydroxihexyl; 2-hydroxícyklohexyl; tyl; 3~hydroxicyklopentyl; 2-metyl-2-hydroxipropyl; 1,1,2- trimetyl-2-hydroxipropyl; 2-fenyl-2-hydroxietyl; 3-metyl- 2-hydroxibutyl; ooh 5-hydroxi-2-pentenyl.

Alkylradikalerna med lång kedja kan vara grenade eller ogre- nade, mättade eller omåttade, substituerade eller osubstitue~ rade och skall ha från 12 till 60 kolatomer i den raka kedje- delen i radikalen.

Alkylradikalerna med lång kedja kan hârstamma från naturligt förekommande oljor, som omfattar olika vegetabiliska oljor, såsom majsolja, kokosnötolja, sojabönolja, bomullsfröolja, ricinolja och liknande, så väl som olika animaliska oljor * såsom talgolja. eller fetter, Alkylradikalerna kan likaledes vara petrokemiskt utvunna såsom från alfa-olefiner.

Representativa exempel på användbara grenade, mättade radika- ler omfattar 12-metylstearyl; och 12-etylstearyl. Representa- tiva exempel på användbara grenade, omättade radikaler '- omfattar 12-metyloleyl och ii-etyloleyl. Representativa exempel på ogrenade mättade radikaler omfattar lauryl; stearyl; trideoyl; myristal (tetradeoyl); pentadeoyl; hexa- decyl; hydrerad talg, dokosonyl. Representativa exempel på ogrenade, omättade och osubstítuerade radikaler omfattar oleyl, linoleyl; linolenyl, soja och talg. v De återstaende grupperna på den positivt laddade atomen ut- vâljes från (a) en representant för gruppen som utgöres av en till 6 Ch) en alkylgrupp med 1 till 5,Y-omättad alkylgrupp och en hydroxialkylgrupp med 2 kolatomer, båda beskrivna ovan; 22 kolatomer, oyklisk eller aoyklisk och Co) en aralkylgrupp, dvs bensyl och substituerade bensyldelar omfattande kondensa- 10 20 7.!! bl (J1 455 169 rade ringdelar med linjär eller grenade 1 till 2 kolatomer i alkyldelen i strukturen.

Rspresentativa exempel pa en aralkylgrupp, dvs bensyl och substituerade bensyldelar, skulle omfatta bensyl och de mate- rial, som härstammar fran t.ex. bensylhalogenider, benshyd- rylhalogenider, tritylhalogenider, Q-halo-Q-fenylalkaner, vari alkylkedjan har från 1 till 22 kolatomer, såsom 1-ha1o-1- fenyletan; 1-halo-1~fenylpropan; och 1-halo-1-fenyloktadekan; substituerade bensyldelar, såsom skulle härstamma från orto-, meta- och para-klorobensylhalogenider, para-metoxibensylhalo- genider; orto-, meta- och para-nitrilobensylhalogenider och orto-, meta- och para~alkylbensylhelogenider, vari alkylked- jan innehåller från 1 till 22 kolatomer; och kondenserade ringdelar av bensyltyp, såsom skulle härstamma från 2-halo- metylnaftalen, 9-halometylantracen och 9-halometylfenantren, vari halogruppen skulle definieras såsom klor, brom, jod eller varje annan sådan grupp, som tjänar såsom en lämnande grupp i den nukleofila attacken av delen av bensyltyp, sådan att nukleofilen ersätter den lâmnande gruppen pà delen av bensyl- typ.

Reoresentativa exempel på användbaráalkylgrupper, som kan vara linjära och grenade, cykliska och acykliska, omfattar metyl; etyl; 2-propyl; iso-butyl; cyklopentyl; och cyklohexyl.

Alkylradikalerna kan även härstamma från andra naturliga oljor, både substituerade och osubstituerade, såsom de beskrivna ovan, omfattande olika vegetabiliska oljor, sasom talgolja, majsolja, ricinolja och sojabönolja, bomullsfröolja, liknande, så väl som olika animaliska oljor och fetter.

Manga förfaranden är kända för att framställa organiska katjo- niska salter. När man exempelvis framställer ett kvaternärt ammoniumsalt skulle faokmannen framställa en dialkyl-sekundär amin, tentskriíten 2 355 356; och sedan bilda den metyldialkyl~ t.ex. genom hydreringen av nitriler, se amerikanska pa- tertiëra aminen genom reduktiv alkylering under användning av fcrmaldehyd såsom metylradikalkâllan. Se även Shapiro et al, 10 20 lo UI 455 169 'S amerikanska patentskriften 3 136 819 för bildning av den kva- ternära amihalogeniden genom att sätta bensylklorid eller bensylbrcmid till den tertiâra aminen såväl som Shapiro et al, amerikanska patentskriften 2 775 617.

Saltanjonen utgöres lämpligen av klorid eller bromid eller blandningar därav och är mera lämpligt klorid, fastän andra anjoner såsom acetat, hydroxid, nitrit, etc. kan vara när- varande i den organiska katjoniska föreningen för att neutra- lisera katjonen. En representativ formel är “ I 'l a4__ r*___R2 M" l_ R 3 _! vari ä hydroxialkylgrupp med 2 till 6 kolatomer eller blandningar utgöres av en B,Y-omättad alkylgrupp eller en därav; Rz betecknar en alkylgrupp med lang kedja och med 12 till 60 kolatomer; RS och R 4 aralkylgrupp och/eller en alkylgrupp med från 1 till 22 utgöres av en R1-grupp, en X betecknar av c1','av', 1', No; 4- kolatomer; fosfor eller kväve; och vari M'utgöres , OH'eller C2H30š.

De organofila lerorna enligt föreliggande uppfinning kan fram- ställas genom att blanda leran, kvaternär ammofliumförening och vatten tillsammans, lämpligen vid en temperatur inom omradet från 20°C till 1ü0°C, och lämpligast från 35°C till 77°C under en tid tillräcklig för den organiska föreningen att belägga lerpartiklarna, följt av filtrering, tvättning, torkning och malning. Da man använder de organofila lerorna i emulsioner kan torkniQgs~ och malningsstegen elimineras. När man blandar leran, den kvaternära ammoniumföreningen och vatten tillsam- mans i sadana koncentrationer att en uppslamning inte bildas, da kan filtrerings~ och tvättningsstegen'elimineras.

Leran dispergeras lämpligen i vatten vid en koncentration från cirka 1 till 80 % och lämpligen 2 till 7 %, varvid uppslam- 10 15 20 25 455 169 ningen eventuellt oentrifugeras för att borttaga icke ler- orenheter, som utgör cirka 10 till cirka 50 % av utgangsler- kompositionen, och uppslamningen omröres och upphettas till en temperatur inom omradet från 3S°C till 77°C. Det kvaternära aminsaltet tillsättes sedan i önskat milliekvivalentför- hållande, lämpligen såsom en vätska i isopropanol eller dis- pergeras i vatten och omröringen fortsåttes för att verk- ställa reaktionen.

Ur hanteringssynpunkt är det lämpligt att det totala organis- ka innehållet i de organofila lerreaktionsprodukterna enligt föreliggande uppfinning skall vara mindre än cirka 50 vikt- procent av organoleran. Under det att högre mängder är an- vändbara, är reaktionsprodukten svär att filtrera, torka ooh mala.

Mängden av organisk katjon, som sättes till leran för ändamalen med föreliggande uppfinning, mäste vara tillräcklig för att ge leran den önskade ökade dispersionsegenskapen.

Denna mängd definieras såsom milliekvivalentförhàllandet, som är antalet milliekvivalenter (H,E.) av den organiska katjonen 100 % aktiv lerbas. De organofila lerorna enligt föreliggande uppfinning mäste ha ett milliekvilentförhàllande från ?0 till 140 och lämpligen 100 till 130. Vid lägre milliekvivalentförhállanden är de alstrade i organoleran per 100 g lera, organofíla lerorna inte verksamma gelningsmedel även om de kan vara goda gelningsmedel, när de dispergeras pà ett konventio- nellt sätt med polära organiska dispergermedel. Vid högre milliekvivalentförhallanden år de organofila lerorna dåliga gelningsmedel. Emellertid kommer det att inses, att det lämp- liga milliekvivalentiörhàllandet inom området från 90 till 140, kommer att variera beroende pa känneteoknen hos det or- , ganiska systemet, som skall gelas av den organofila leran.

Sättet, fila lerreaktionsprodukterna enligt föreliggande uppfinning, pa vilket den organiska katjonen fungerar i de organe- är inte fullständigt känt. De unika egenskaperna förbundna med kompositionerna enligt föreliggande uppfinning tros emeller- tid att hänföra sig till elektronborttagande och -donerande 10 15 25 b! UI 455 169 delar hos katjonen och speciellt till den väsentliga närvaron av åtminstone en alkylgrupp med lång kedja kopplad med en 5,7-omättad alkylgrupp och/eller en hydroxialkylgrupp. När den är bunden till en positivt laddad atom tycks alkylgruppen med läng kedja fungera såsom elektrondonator, som hjälper till i delokalisering av den positiva laddningen. Mera viktigt möjliggör den emellertid lerpeletterna att separeras tillräck- ligt för att tillata ytterligare separation under måttliga skjuvningsförhallanden. I motsats tycks den ß,y-omâttade al- kylgruppen att skapa en delokalisering av_den positiva ladd- ningen, vilket kan resultera från en resonans- och/eller induktiv verkan, som uppträder med den omättade alkylgruppen.

Denna verkan uppträder inte i någon betydande grad med andra tidigare mättade alkylgrupper. Den ökade funktionen av hydroxialkylgruppen med kort kedja tycks vara besläktad till den inre kovalent bundna polåra aktiverande delen, nämligen hydroxylgruppen, när den inte angränsar till den positivt laddade atomen. Denna verkan försummas, när hydroxyldelen är lokaliserad pà en kolatom, som angränsar till den positivt laddade atomen, eller på ett alkylalifatiskt kol större än 6 kolatomer langt.

Kompositionerna enligt föreliggande uppfinning såsom disku- terades ovan finner allmänt ett vitt utnyttjande såsom reo- logiska tillsatser i system med icke vattenhaltigt fluidum.

Kompositionerna med icke vattenhaltigt fluidum, vari de själv- aktiverande organiska lerorna är användbara, omfattar färger, kitt, bläck, polyesterlaminerande hartser, polyestergelbelâggningar fernissor, emaljer, vaxer, polyepoxider, lim, kosmetika, och liknande. Dessa fluider kan framställas genom vilken kon- ventionell metod som helst, såsom beskrives i den amerikanska patentskriften 4 208 218, omfattande kolloidala kvarnar, vals- kvarnar, kqlkvarnar och dispergeranordningar med hög hastig- het, vari pigmentmaterialen blir väldispergerade i den orga- niska vehikeln genom den höga skjuvningen, som användes vid förfarandet.

Det organofila lergelningsmedlet användes i sådana kompositio- ner i mängder tillräckliga för att erhålla de önskade reolo- 10 20 “ü 169 455 giska egenskaperna, såsom hög viskositet vid laga skjuvnings- hastigheter, kontroll av gardinbildning av fluidumfilmer och förhindrande av sättning och hard packning av pigment närvarande i kcmpositionerna med icke vattenhaltigt fluidum.

Mängderna av det organofila lergelningsmedlet, som användes i systemet med icke vattenhaltigt fluidum, skall lämpligen vara 0,1 % och cirka 15 % räknat pa vikten av det behandlade systemet med icke vattenhaltigt fluidum, och mellan cirka lämpligen mellan 0,3 % och 5,0 X för att i utbyte ge de önskade reologiska verkningarna.

Följande exempel ges för att belysa föreliggande uppfinning, men anses icke vara begränsande därav. Alla procent, som ges genom beskrivningen, år baserade pà vikt såvida inte annat anges.

Lerorna av smektittyp, som användes i exemplen, var hektorit och Nyoming-bentonit. Hektoritleran uppslammades i vatten och centrifugerades för att borttaga väsentligen alla orenheter av icke lera. Wyoming-bentonitleran uppslammades i vatten, oentrifugerades för att borttaga väsentligen alla icke ler- orenheter och jonbyttes till natriumformen genom att passera uppslamningen genom en bädd av katjonutbytarharts i natrium- form.

Exempel 1 till 17 visar framställningen av olika organiska katjoniska föreningar, vilka föreningar kan användas såsom reaktanter med en organolera för att bilda de organofila ler- reaktionsprodukterna i föreliggande uppfinning.

De organiska katjoniska föreningarna enligt föreliggande upp- finning framställdes genom tidigare standardmetoder utgående fràn en amin med önskat antal av alkylgrupper med lang kedja, vilka alkylgrupper är bundna till kväveatomen. Denna alkylamin med lång kedja bringades sedan att reagera genom reduktiv alkylering med en aldehyd och/eller genom nukleofilt undan- trängande av en alkylhalogenid för att bilda den önskade kvaternära ammoniumföreningen. 10 25 455 169 ”” Exemplifierade organiska katjoniska föreningar år represen- tativa för katjonerna enligt föreliggande uppfinning man avser inte att inbegripa de enda verksamma föreningarna.

Exempel 1 Allyl-etanol-di(hydrerad-talg)ammoniumklorid (förkortad AE2HT). ' Man placerade 852,9 g etanol-di(hydrerad-talglamin, 130,7 g allylklorid, 18,1 g allylbromid (såsom en katalysator), 33 g natriumbikarbonat och approximativt 400 ml isopropylalkohol såsom lösningsmedel i en 2-liters autoklav. Temperaturen hölls vid 10000 och blandningen fick reagera över natten. En alikvot borttogs, filtrerades och analyserades under användning av HCl_och Na0H. Det fanns 4,2 % amin och 1,2 % amin.HC1. Han tillsatte 5 g natriumbikarbonat för att neutralisera amin.HCl.

Autoklaven íörseglades och temperaturen fick stiga till 12006.

Hetylklorid infördes och tillsattes periodiskt tills trycket Vid denna punkt betraktades reaktionen fullständig. De slutliga förblev konstant (övertryck, 447 kPa) under en timme. analyserna visade en effektiv grammolekylvikt (HV) av 966,97.

Exempel 2 Allyl-metyl-di(hydrerad-talg)ammoniumklorid (förkortad AH2HT).

Nan placerade 824,7 g metyl-di(hydrerad-talg)amin, approxima- 250 g NaHCO , 191,3 g allylklo~ rid och 10 g allylbromid (såsom en katalysator) i ett 4-li- tivt 350 ml isopropylalkohol, ters reaktionskârl försett med en kylare och mekanisk omröra- re. Man upphettade och tillät blandningen att aterloppskoka sakta. Ettšprov borttogs, filtrerades och titrerades med HC1 och NaOH: 0,0 X amin.HCl och 3,8 % amin.

Reaktionen betraktades fullständig da det fanns Den slutliga analysen visade en effektiv grammolekylvikt av 831,17.

Exempel 3 U1 10 l\) (11 -lå 455 169 Allyl-bensyl-di(hydrerad talgäammoniumklorid (förkortad ABZHT).

Denna reaktion omfattar tva steg-bildning av den tertiära aminen och framställning av den kvaternâra ammoniumkloriden.

Man placerade 759,3 g di(hydrerad-talg)amin, 168,0 g natrium- bikarbonat och approximativt 400 ml isopropylalkohol i ett 4-liters reaktionskärl försett med en kylare, mekanisk omrö- rare, termometer och tillsatstratt. Man upphettade bland- ningen tills amin löstes vid SUOC. Man tillsatte 153,1 g allylklorid droppvis under en period av en timme vid S0 C.

Efter approximativt två timmars reaktion vid SOOC borttogs två prov och filtrerades och ett bringades att reagera med fenyl- Bada titrerades sedan med HCl. Ytterligare 153,1 g allylklorid tillsattes droppvis till reaktionsblandningen. Man isocyanat. tillät blandningen att àterloppskoka en timme innan provtag- ning igen. Denna gàng betraktades reaktionen fullständig. overskottet allylklorid avdestillerades. 208,9 g bensylklorid placerades i ett 4-liters kärl, som inne- höll ovanstående reaktionsblandning. Blandningen upphettades och fick áterloppskoka i 4 dagar. Ett prov borttogs, filtre- rades och analyserades. Det befanns innehålla 0,18 % amin.HCl och 10,75 % amin. 25 g bensylkloríd och ytterligare 50 g NaHCO_ tillsattes och man àterloppskokade i tva dagar.

Analyser av ett prov visade att det íanns 10,17 % amin och 0,0 2 amin.HCl. Reaktionsblandningen placerades i en 1-liters autoklav, upphettades till 10000 och man tillsatte metylklo- rid. När trycket inte sjönk efter ökat införande av HeCl var reaktionen fullbordad. Ett prov borttogs, filtrerades och analyserades. Det fanns fortfarande 2,86 % amin närvarande, men reaktionen betraktades fullständig vid denna tid. Slut- lig analys visade en effektiv grammolekylvikt av 1423,17.

Exempel 4 Allyl-bensyl-etanol-di(hydrerad talg)ammoniumklorid (förkor- tad ABEHT). 10 15 25 455 169 Till en 2-liters autoklav sattes bensyl-etanol-hydrerad talg~ amin (632,2 g, 1,5 mol), 133,9 g allylklorid, 18,1 g allyl- bromid, 160 g natriumbikarbonat och 175 ml isopropylelkohol.

Blandningen fick reagera vid 10000 över natten. En alikvot borttogs och befanns innehålla 61,2 % amin. Den påtagliga sakta reaktionshastigheten berodde på en läcka i autoklaven.

Når problemet kcrrigerats tillsattes ytterligare 133,9 g allylklorid och 18,1 g allylbromid. Reaktionen fick fortsätta över natten. En alikvot borttogs och analyserades. Den inne- höll 16,1 X amin och 0,4 X amin.HCl. Ytterligare 36 g allyl- bromid tillsattes. Följande dag borttogs ett prov, analyse- rades och befanns att innehålla 7 % amin och 0,5 % amin.HCl.

Allylbromíd (15 g) och 25 g natriumbikarbonat tillsattes och reaktionen fortsatte över natten. Analys av en alikvot visade att där fanns 0,0 % amin.HCl och 5,2 % amin. Till autoklaven sattes metylklorid för att avsluta kvaterniseringsreaktio- nen. Slutlig analys visade en verksam grammolekylvikt pa 780,7.

Exempel 5 Allyl-bensyl-mety1-hydrerad-talg-ammoniumklorid (förkortad ABHHT).

Till en 2-liters autoklav sattes 436,8 g (1,17 mol) bensyl- ~metyl-hydrerad talgamin, 133,9 g (1,75 mol) allylklorid, 14,5 g (0,12 mol) allylbromid, 150 g natriumbikarbonat och 150 ml isopropylalkohol. Blandningen fick reagera vid 100oC över natten. innehålla cirka 10,8 % amin och 0,07 % amin.HCl. Ytterligare 30 g allylklorid tillsattes. Blandningen fick fortsätta att En alikvot borttogs, analyserades och befanns reagera över natten. En andra alikvot borttogs, filtrerades och analyserades. Den innehöll 22,8 % amin och 0,0 % amin.HCl. ökningen i % berodde troligen på närvaron av aminkarbonat.

Därför filtrerades reaktionsblandningen och 10 g nat- riumhydroxid i 10 ml tillsattes. Ytterligare 30 g allylbromid tillsattes och blandningen fick fortsätta att reagera vid 100 C över natten. Analys av en alikvot visade att det.fanns 10 25 455 169 3,0 X amin, och 1,3 % natriumbikarbonat (30 g) tillsattes och kvaterniseringen avslutades under användning av metylklorid.

En alikvot borttogs och analyserades. Den innehöll 0,0 % amin.HCl och 2,6 % amin. Blandningen omrördes med cirka 50 g natriumbikarbonat och reaktionen betraktades fullbordad.

Slutliga analyser visade en effektiv gram-MV av 826,09.

Exempel 6 _____....__ Ally1-dietanol-oktadecyl-ammoniumklorid (förkortad A2EAlk).

Till en 2-liters autoklav sattes 755,6 g (2,1 mol) dietanol- oktadecylamin, 191,3 g (2,5 mol) allylklorid, 12,7 g (0,lO5 mol) allylbromid, 390 ml isopropylalkohol och 20,8 g natrium- bikarbonat. Blandningen fick reagera över natten vid 10000. En alikvot bcrttogs, filtrerades och analyserades. Den befanns att innehålla 3,3 % amin.HCl och 0,5 % amin. Ytterligare 20,0 g natriumbikarbonat och 20 g allylklorid tillsattes och blandningen fick fortsätta att reagera vid 100°C. Reaktionen betraktades fullbordad följande dag. Den slutliga analysen visade effektiv gram~NV av 656,49.

Exempel 7 Allyl-dimety1cktadecyl-ammoniumklorid (förkortad A2MAlk).

Till ett 2-liters reaktionskärl försett med en mekanisk omrö- rare och en áterloppskylare sattes 660,0 g dimetyl-oktadecy1- amin, 109,0 g (2,19 mol) allylklorid, 13,3 g (0,1l mol) allylbromid, 20 g natriumbikarbonat och 350 ml isopropylalko- hol. Denna blandning upphettades under återflöde över natten.

Analyser av en filtrerad alikvot angav att reaktionen var íullbordad. Blandningen filtrerades och hade vid analys en efíektivrgcam-MV av 496,74.

Exempel Diallyl-metyl-hydrerad-talgammoniumklorid (förkortad ÉAHHT). 10 15 455 169 *Ö Till ett 2-liters reaktionskärl försett med en aterlopps- kylare, mekanisk omrörare och tillsatstratt sattes 403,5 g (1,5 mol) hydrerad-talgamin, 112,0 g natriumhydroxid, 42,0 g natriumbikarbonat och 275 ml isopropylalkohol. Blandningen upphettades tills aminen upplösts. Allylklorid (252,6 g; 3,3 mol) tillsattes droppvis över approximativt 1-1/2 timme.

Efter att ha tillåtit reaktionsblandningen att sakta åter- loppskoka i 22 timmar borttogs en alikvot och filtrerades. En del av alikvoten bringades att reagera med íenylisooyanat och bägge titrerades med 0,100 normal HCl. Resultaten angav att det fanns cirka 75 % tertiär amin. Reaktionsblandningen fick a- fortsâtta att áterloppskoka i ytterligare ¿ timmar innan den analyserades igen. Titreringsresultaten vid den tidpunkten visade att det fanns approximativt 90 % tertiâr amin. över- skottet allylklorid avdestillerades.

Ovanstående reaktionsblandning placerades i en 2-liters auto- klav och bringades att reagera med metylklorid. En alikvot Det fanns 0,0 % amin borttogs, filtrerades och analyserades. och 0,67 % amin närvarande. Reaktionsblandningen filtrerades och hade vid analys en effektiv grammolekylvikt av 635,34.

Exempel 9 Diallyl~di(hydrerad-talg)ammoniumklorid (förkortad 2A2HT7.

Till ett 4-liters reaktionskärl försett med aterloppskylare, mekanisk omrörare och tillsatstratt sattes 746,0 g di(hydre- rad-talg)amin, 400 ml isopropylalkohol och 175 g natriumbi- karbonat. Blandningen upphettades tills aminen upplösts.

Allylklcrid (344,4 g; 4,5 mol) tillsattes droppvis under en tid av 1,5 timmar. Tillsatshastigheten och temperaturen kontrollerades för att vidmakthålla ett sakta flöde.

Efter 4 dagar borttogs en alikvot, filtrerades och analysera- des. Reaktionen var fullbordad till 38,9 %, (6i,l % amin; 0,011 % amin.HCl). Ytterligare 250 g allylklorid tillsattes droppvis och blandningen fick fortsätta att àterloppskoka sakta över natten. En annan alikvot borttogs och befanns att 10 _natriumhydroxid, _” 455 169 innehålla 9,79 % amin och 0,S6_% amin.HCl. Ytterligare 100 g allylklorid tillsattes. Följande dag visade analys att det fanns 3,4 % amin och 0,34 X amin.HCl. Tillsats av ytterligare 100 g allylklorid orsakade inte reaktionen att fortgå något ytterligare. Reaktionsblandningen filtrerades och kyldes till rumstemperatur. Netyljodid tillsattes för att avsluta Den slutliga analysen visade en effektiv amin 0,397 2 och amin.HC1 0,0 %. kvaterniseringen. gram-HV av 1111,5, Exempel 10 Triallyl-hydrerad-talg-ammoniumklorid (förkortad 3AHT).

Till en 2-liters autoklav sattes 392,1 g (1,5 mol) hydrerad- talgamín, 355,9 g allylklorid, 18,2 g allylbromid, 120 g 84 g natriumbikarbonat och 200 ml isopropyl- vid 10000 över natten. En analyserades. alkohol. alikvot borttogs, Blandningen fick reagera Den befanns 0,2 % amin.HCl. blandningen fick fortsätta filtrerades och att innehàlla cirka 10 % amin och 56,2 g allylbromid tillsattes och att reagera vid 10000. En alikvot Ytterligare borttogs följande dag.

Analyser visade att det fanns 1,97 g amin och 3,4 % amin.HCl.

Reaktionsblandningen filtrerades. Natriumbikarbonat (10 g) tillsattes och blandningen omrördes under cirka 1/2 timme.

Blandningen filtrerades och 12,0 g metyljodid tillsattes för att avsluta kvaterniseringen.

Analys visade en effektiv gram~MV av 841,10.

Exempel 11 Etanol-dimetyl-oktadecyl-ammoniumklorid (förkortad EZM Alk).

Dimetyl-oktadecyl-amin (779,35 g; 2,6 molä; 257,63 g (3,2 mol) 2-kloroetanol och approximativt 400 ml isopropanol placerades i ett 4~liters reaktionskärl försett med en mekanisk omrörare och en aterloppskylare. Blandningen omrördes vid rumstem- peratur under approximativt 2 veckor. Analyser visade att det UI 10 15 IJ UI pd O: 455 169 fanns 67 % amin och 0,7 X amin¿HCl. Blandningen upphettades under áterflöde under en vecka. En alikvot borttogs, analy- serades och befanns att innehålla 0,0 % amin och 2,8 % amin.HCl. Natriumbikarbonat (67 g) tillsattes och blandningen fick fortsätta att aterloppskoka. Följande dag analyserades en alikvot och innehöll 2,9 Z amin. Reaktionsblandningen filtre- rades och kyldes innan jodometan tillsattes för att avsluta reaktionen. De slutliga analyserna visade amin 1,23 3; amin.HCl 0,409 X; och effektiv gram-MV 567,9.

Exempel 12 Etanol-bensyl-metyl-hydrerad-talg-ammoniumklorid (förkortad EBNHT).

Till en 2-liters autoklav sattes 632,2 g (1,5 mol) bensyl- 160 g natriumbikarbonat och 175 ml isopropylalkohol. Temperaturen fick stiga till 10000. Hetyl- etanol-hydrerad-talgamin, klorid infördes och tillsattes periodiskt tills trycket för- blev konstant under en timme. En alikvot borttogs och analy- serades. Den befanns att innehålla 18,4 % amin och 3,0 X amin.HCl. Till autoklaven sattes äter metylklorid och man upp- hettade till 100°C över natten. En andra alikvot borttogs, filtrerades och analyserades ooh befanns att innehålla 4,8 % amin och 3,2 ä amin.HCl. Reaktionsblandningen filtrerades, omrördes med mera natriumbikarbonat och äterfiltrerades. Den kristalliserades två gånger från aceton. amin-HCI 0,29 2 De slutliga analy- serna visade amin 0,33 %; gram-MV av 393,9. och en effektiv Exempel 13 Etano1-bensyl-di-(hydrerad-talg)ammoniumklorid (förkortad ss2HT>. ' tanol-di-(hydrerad-talg)amin (823,7 g, 1,5 mol), 215,2 g bensylklorid (1,7 moll, 25,7 g bensylbromid (0,15 mol), 15,0 g natriumbikarbonat och #30 ml isopropylalkohol placerades i en 2-liters kolv försedd med mekanisk omrörare och áterlopps- 10 15 -19 455 169 kylare. Denna blandning upphettades under àterflöde.

Efter 2 dagar borttogs en alikvot, filtrerades och analysera- des. Den befanns att innehålla 3,9 % amin och 5,6 % amin.HCl.

Ytterligare 20,0 g natriumbikarbonat tillsattes och reaktions- blandningen överfördes till en 2-liters autoklav. Kvaternise- ringen avslutades med metylklorid. Standardförfarandet för me- tylering användes med undantag av att temperaturen hölls f BOOC. Reaktionen gick till fullbordan. De slutliga analy- serna visade en effektiv gram-MV av 941,1.

Exempel 14 Dietanol-bensyl-oktadecyl-ammoniumklorid (förkortad 2EB Alk).

Till ett 2-liters reaktionskårl försett med en àterloppskyla- re och mekanisk omrörare sattes 719,6 g (2,0 mol) dietanol- oktadecylamin, 278,5 g (2,2 moll bensylklorid, 20 g natrium- Reak- tioneblandningen upphettades under àterflöde över natten. En bikarbonat och approximativt 400 ml isopropylalkohol. alikvot borttogs, analyserades och befanns att innehålla 7,4 % amin och 1,7 % amin.HCl. Blandningen tilläts att fortsätta att reagera över natten. En andra alikvot analyserades och befanns att innehålla 4,1 % amin och 3,7 % amin.HCl. natriumbikarbonat och 30 g bensylklorid tillsattes.

Ytterligare 20 g Efter en vecka hade reaktionen inte fortgatt nagot ytterligare. Bland- ningen placerades i autoklav och kvaterniseringen avslutades med metylklorid. De slutliga analyserna visade amin 0,0 %; amin.HC1 < 1 %; och effektiv gram-NV 834,4.

Exempel 15 Dietanol-matyl-oktadecyl-ammoniumklorid (förkortad ZEM Alk).

Till en 2-liters autoklav sattes 858,3 g (2,4 mol) dietanol- oktadecylamin, 20 g natriumbikarbonat och 420 ml isopropyl- alkohol. Temperaturen höjdes till i00°C. Hetylklorid inför- des och tillsattes periodiskt tills trycket förblev konstant Cövertryck 448 kPa) under en timme. 10 15 20 25 30 -20 455 169 En alikvot borttogs och filtrerades. Analyserna visade att det fanns 2,67 % amin. Reaktionsblandningen filtrerades och 18,0 g jodometan tillsattes för att avsluta kvaterniseringen. De slutliga analyserna visade 1,64 X amin och 0,0 X amin.HCl; och effektiv gram-HV 725,27.

Exempel 16 Dietanol-di(hydrerad talg)ammoniumklorid (förkortad 2E2HT).

Till ett 4-liters reaktionskärl försett med en kylare och me- kanisk omrörare sattes 812,5 g etanol-di(hydrerad~talg)amin, 144,9 g 2-kloroetanol och approximativt 500 ml isopropylalko- hol. Denna blandning upphettades under àterflöde i 2 veckor.

En alikvot borttogs, analyserades och befanns innehålla app- Ytterligare 100 g att Den Amin.HCl neutraliserades genom tillsats av 75 g NaHCO3. Reaktionsbland- roximativt 47 X amin och 12 % amin.HCl. 2~kloroetanol tillsattes och blandningen fick fortsätta aterloppskoka. Efter 5 dagar borttogs en andra alikvot. befanns att innehålla 21 % amin och 10 X amin.HCl. ningen placerades i en 2-liters autoklav och bringades att reagera med metylklorid för att avsluta kvaterniseringen. De slutliga analyserna är 0,0 % amin; 1,9 % amin.HCl och effek- tiv gram-nv 124e,ss. ' Exempel 17 Trietanol-oktadecylammoniumklorid (förkortad 3E Aik).

Man placerade 175,6 g dietanoloktadecylamin, 120,8 g 2-kloro- etanol, 200 ml isopropylalkohol och nägra få kristaller ka- liumbromid (såsom en katalysator) i en 1-liters kolv försedd med en kylare och mekanisk omrörare. Man upphettade bland- ningen och tillät den att àterloppskoka i 10 dagar.

I Analyser utfördes genom att titrera ett prov med 0,100 N HCI (för att bestämma X amin) och med 0,100 N NaOH (för att be- 10 15 25 455 169 stämma % amin.HCl). Efter 10 dagar var reaktionen fullständig till 10 % (79,8 % amin; 10,2 X amin.HCl). Reaktionen fick fortsätta att àterloppskoka.

Efter ytterligare 10 dagar visade analyser att det fanns 20,22 % amin och 29,76 % amin.HCl. (48,3 g, 27,7 g (0,33 mol) natriumbikarbonat. Blandningen fick äter- Hera 2-kloroetanol 0,6 mol) tillsattes och amin.HCl neutraliserades med loppskoka i en vecka till. Vid denna tidpunkt fanns det 4,92 X amin.HCl och 8,05 % amin. sedan tvä gånger fran en blandning av aceton och toluen.

Resten omkristalliserades De slutliga analyserna är följande: amin 0,32 %; amin.HC1 1,97 %; och effektiv g-MV 452,04.

Exempel 18-67 och jämförande exempel A~G Dessa exempel visar användningen av preparat av organofila leror enligt föreliggande uppfinning i olika lösningsmedels- system. Kompositionerna skildras i tabell 1 med lösnings- medelsförenlighetsresultat i tabell II.

De organofila lerreaktionsprodukterna framställdes genom att sätta till en behållare av lämplig storlek en 3-procentig leruppslamning (natriumform av Hyoming-bentonit eller hekto- rit), som upphettades till óücb under omröring. En lösning av den organiska katjoniska föreningen sattes till leruppslam- ningen och omrördes under en tid tillräcklig för att fullborda reaktionen (vanligen 10 till 60 minuter). Organoleran uppsam- lades på ett vakuumfilter. Filterkakan tvättades med varmt C40-8000) vatten och torkades vid 6000. Den torkade organolerag maldes under användning av en hammarkvarn eller liknande malningsapparatur för att minska partikelstorleken och siktades sedan genom en 0,074 mm (200-mesh) sikt innan an- vändning. Hängder av användna reaktanter skildras i tabell 1.

Haskstorleken var U.S. Standard mesh. 10 15 20 UI U'I 169 '22 455 De ökade dispersionsegenskaperna hos de organofila lerorna en- ligt föreliggande uppfinning belyses genom lösningsmedelsför- enlighetstestet. Detta test visar resultaten, som år poten- tiellt erhàllbara vid utnyttjande av föreliggande kompositio- ner. Lösningsmedelsförenlighetstestet utföres genom att ta ett prov av den organofila leran, som siktades i 10 milliliter av olika lösningsmedel, som innehölls i separata 10 milliliters graderade cylindrar. Den organofila leran tillsattes med en sadan hastighet att partiklarna vätes jämnt och klumpning inte tillàtes att uppträda. Proven fick komma till jämnvikt efter det att all den organofila leran har tillsatts (approximativt 30 minuter). Upptagen volym av den organofila leran registrerades sedan i tiondelar av en millimeter; detta tal kallas den svällningsvolymen.

Blandningen skakas kraftigt SD gånger, 10 gånger horisontellt, 40 gånger vertikalt och fick stå över natten. Volymen, som upptogs av den organofila leran registrerades igen i tiondelar av en millimeter; detta värde kallas sedimenteringsvolymen.

Svällningsvolymen ger en anvisning pà förenligheten av den organiska delen av den organofila leran med prövade lösnings- medel; sedimenteringsvolymen ger en anvisning på dispersions- lâttheten av den organofila leran i lösningsmedlet under låga skjuvningsförhallanden.

Pa grund av varianserna i hastigheten att sikta organoleran i lösningsmedlet och den kraftighet med vilken provet skakas, är talen inte absoluta. Små skillnader i volymerna betraktas inte betydande. Snarare är värdena avsedda blott för jämförelse.

Resultaten anger att kompositionerna enligt föreliggande upp- finning har ett vitt dispergerbarhetsomráde i en mängd lös- ningssystem och att föreliggande material âr mera lätt disper- gerbara än liknande konventionella kvaternâra aminreaktions- produkter. Använda lösningsmedelssystem år exempel på tre huvudlösningsmedelssystem; alifatiska, aromatiska och mått- ligt polâra. Dessa system täcker ett brett omrade av system, inom vilket de reologa tillsatserna enligt föreliggande uppfinning kommer att användas. li' .Ö 7.. 455 169 2.2: ~m.@o: 3.:: íï: v12: mïï: 52 m5: 212: E12. ïï: gås: så: 92: 92: 0.2.. ...ä OJ: TI: ._ OTCQH mfiåfflOq 1:2 :ofiumx uxwflcsmpo ~@~:v~:o: uficoucøn udcoucon uwcoucos uficoucos uficoucon uflcoucøz uficoucoz pficoucoz Qæcoucos u«:o~:o: uflcoucoe ufizoucos ufiuouzws uflcoucon uflpopxv: uficoucoß uficcucos Hfi 209503 Nwupoq mflqu wzkoßcza :mg »mum :+:: Ezfizoëšcuëznpzuošwta_>zo:c~zau~xoL:>:|N Ezflzoëeølæzufixwoan^H>«@:o=|~|«xo»1>:|Nw«v E:fi:oëEø|æ:«H>»oa«fi|~>zo:fixo»v>:|o E:«:oEš=|%:|fiæuosflwnfiæzozfixouzæsnw §:«:oëE=«æ:|~>@oa%v|~>xu:@zcLu>;|N E:«:oEE:|Hauowzpzolfizuoëfivn~>E=::@u E:H:oEšw|æ:|H>uoE«c|~>:øu:s|~|HA~oš«m E:«:OEEm|æ:|HzwoëflæcouflwuHzuøsøfiæfifiæ E:«:oEEn|9:|~>:H:~v|H>w@::|: E:@:oEE:|+:|n.>usE_>:;::|_q|z|_>__:~: E:«:oEE:|%:»~>~@E@1|~>u;=Lo>L E:«:oEaa|æ:~|fi>~oe|H>HHæ E:fl:oEEm|æ:m|~>w:o: §:ficosEm1æ:«~>~oEfiw|H>m:oa §:«:oEEc|æ:|H>UoE«w|H>m:os E:flcoEëm|æ:N»fiæ»oE~1 E:«coEEc|+:N|~z~oE~1 §:«:oEEn|%:~|~>wcoß|Hæuoš E:«:oEEm1H:|H»zou:|:|H>uøE«1 wcflconoë zwflcowøax xwfl:=u;O M ¿4u:<& GN . pßrr. .~o:s. w~ .wzaz .fiopøà år RM .wafirß .fiohoå GN . usa: .Ho@c. mw .gzzz ._o>c; w N V". b! N :N N :N was: .fio~o; I, was: .~oLc; uzc: .fiohoå win: .~o>o; ;z:: ._u;:; Q: .çzaz .:ø:æ; w: .wzms .fiokwu O .ku u .Ko w . KO 2 . KO U .ä 2 .zu v- < .Ko f owcmpwuëmw odcswmuëmw øwcshßwëmw owcnunuëmw oficshmuæmfi u1::.~m._=:".w Ofiïa-Yfiß; Ewa. wc ~onEomW _24 455 169 G62 wáï 5.2: QS. 5:2: ßåï 2.02 ...OZ 2.2.

S52 ïâ: 053 fi. 352 2.2: 2.2: Náï uvcwñfimsuæw um: :ofiwmx pxmficmwao wficoucon uwcowaoa uficopcaß uficcucon wflcopcøa uflzoucøn uficoucon uficovcon uflcouzon ufizouzos pficouzoß uflcopcos pficouzon wficopcon pfizopzøß uflcopcøn uficopcøß mwunvq mfisu sckoazas »mp E:fl:oEEc|æ:N|~>m:ø;|fiocsßu Esflcosënaæzmlflxfific a:flcowmow|H>uo@swxo|:1«uu|fixfiän E:«coEEm|H>uø1muzo|H>uoëfiw|fi>Houx Ezficoëamnflænæopmsfixxozofizxulflæfificfiw E:«:oEEa»Hxumcow|Hxuøäflvlflocæpo E:«:oEa:æp>wupou|ozcz«1sH>uoE:H>Hfis E:fl:oëEmoxoz«w|æp>w»~øw|H>uoE|Hocmwo E:~:o§Ez|:;xm~=o;IogogqwuFæflflzqw š:~:ošë:|¿>uovo1|_x~finfiku E:fl:oEEwxH>oHo|Hßwuëflvafiocmpo EzficosaufH>mHo1H>uoEflø|H>H»m Esflzoæewoxoxfiøfiæuosnñfixpofixopzxzuwvwfiß E:fl:oEE«~>uov «muxofiH>p@&H>uww:v|~|^H>uøflxo»w>:»~v|w«n sswcoasnlflæuøvmuzouHo:w~ofiw|Hæm«:w|a E:fi:o§Em|æ=|H>uoE«w|H>:o«wmxo:|v.N E:«:oEEæ«æ:|flAuoEfiw|Hxfiexasøflzxu wcflcønmæ xwflccfiumx xwmcawpo ^.m~uowv ~ ;4:=<æ ow me we me Ne Pw oc om xm ßm om v11) bfïlfl 2 Nm E .i ..É....um __._.:: .wmzs .flohmu .wnzz .~o>m~ .mans .Hogan .Wass .flohmu .mszs .Huang .uzzs .flopmm .uzzz .fiøpon .wnms .Hopßu .;:z: ._o;s; « ;:z: ._o>:; wzas .Høæo; I: waa: .flopoå n was: .fiupmu .unna .Honom .uzmz .Hakan .mans .fløkwm .wzaz .fiohou .HC HGQEO MW rä.. ^/_ 455 169 U@=@~»m;~@@ |mz :ofiuwx uxwfiznwho uficoucon uflcoucoß uflcousos ufizoucms uflcopcoz uficoucoe uficcßcøs uwcowcos uflcoucos uficopcøs wficopcøß pficoucon uflcoucøn uflcoucos uficoucon wflzoucos wficcucon wflcoucos uficoucoß pflcowcos pficopcon mwuhøg wflmp flsæoawxs E:«:oaEc|%:1fi»~oE«1|~o:=~u E:H:oEEæ|æ:|H>@øE|Hocnuøqw E:fi:oEEm|+::HzuøE|~»w:oa|Hocnwo E:fi:oEEc|+:|Hwm:o;\fiocøuøfiw E:fi:oEE:|æ:|ñxwzosfiwufiocæuu EzflcoäzzuæzfH>uoE:~o:zuo|~>~_: E:~:oEEm|h:|HzuoE|Hæw:øß|fixflfin Ezwcoëëczezafiocsuon~Aw:on|~>Han a:«:oEE:1æ:|fi>uoE«w:H>~Hc E:fi:oEEæ|%:|Ho:muo|H>~Hn EswzoaëwnæznäamcosfiwnfixmHm E:fi:oEEø|H:|Hocmuoxfiæfifiæflfi E:w:oEE:|%:|flxmcoanfiæflflcfiv E:fi:oEEø«&:|H>HHafip» Esfi:oEEø»æ:~|~xuoE|Ho:øuo ssfizoëaæuæzm|HAuøE»HocnUø E:«coEEm|H:~|Ho:nuv«w E:H:oEEm|+:~|Ho:m~o1H%HH: End:oEEfl|æ:~|Hxw:o2|HæHHw E:H:oEEn|æ:~|H>«~n«v ESHCOEEñ|FIm|~OCCQO mcficøpww xwflcowpmx xwflcamæo Q4mm

Claims (8)

455 169 3C Patentkrav

1. Organofilt lergelningsmedel, k ä n n e t e c k ~ n a t av reaktionsprodukten av en organisk förening och en lera av smektittyp med en katjonutbyteskapacitet pa minst 75 milliekvivalenter per 100 g av leran, vari den organiska katjoniska föreningen innehåller (a) en första del, som utgöres av enwfi,Yíomättad alkylgrupp eller en hydroxialkylgrupp som har 2 till 6 kolatomer eller blandningar därav, (b) en andra del, som omfattar en lángkedjig alkylgrupp med 12 till 60, företrädesvis 12 till 22 kolatomer och (c) en tredje och fjärde del, som utväljes fràn en medlem i grupp (a), en aralkylgrupp och en alkylgrupp med 1 till 22 kolatomer och blandningar därav; och vari mängden av den organiska katjoniska föreningen är från 90 till 140 milliekvi- valenter per 100 g lera, 100 % aktiv lerbas.

2.Komposition enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att leran av smektittyp utgores av hektorit och/eller natriumbentonit.

3. Komposition enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att den/å,Yíomättade alkylgruppen utväljes från en osubstituerad och substituerad grupp, som består av cykliska grupper, acykliska alkylgrupper med mindre än 7 kolatomer, acykliska alkylgrupper substituerade med aromatiska grupper, och aromatiska grupper substituerade med alifatiska grupper.

4. Komposition enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att hydroxialkylgruppen utväljes fràn substituerade och osubstituerade grupper, som består av cykliska grupper och alifatiska grupper med 2 till 6 kolatomer med hydroxylsubsti- tution pa C2 till C5.

5. Komposition enligt krav 1, k a n n e t e c k n a d därav, att den organiska katjoniska föreningen utväljes frán en fdsfoniumfbrening och en kvaternàr ammoniumförening.

6. Komposition enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att den lángdedjiga alkylgrupen i del (b) är en fettsy- ragrupp med läng kedja.

7. Komposition enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att mängden av den organiska katjoniska föreningen är från 100 till 130 milliekvivalenter per 100 g lera, 100 X aktiv lerbas. 3"* 455 169

8. Organofilt lergelningemedel enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av reaktionsprodukten av en organisk katjonisk förening och en lera av amektittyp med en katjonut- byteskapacitet av minst 75 milliekvivalenter per 100 g lera, vari den organiska katjoniska föreningen har den allmänna formeln: vari RI utgoree av en p,f:omättad alkylgrupp eller en hydroxi- alkylgrupp med 2 till 6 kolatomer eller blandningar därav; R2 betecknar en alkylgrupp med lång kedja och med 12 till 60 kolatomer; R3 och R4 utgöres av en R1-grupp, en-aralkylgrupp och/eller en alkylgrupp med från 1 till 22 kolatomer eller blandningar därav; X betecknar fosfor eller kväve; och M' utgöres av Cl", I", Br", N02", OH' och C2H3O2' och vari mäng- den av den organiska katjoníska föreningen är från 90 till 140 milliekvivalenter per 100 g lera, 100 X aktiv lerßas.